Varför blir de så arga?

Varför blir de så arga?

Kommentarer 12 kommentarer

Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.

Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂

Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.

Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.

I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.

Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛

Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.

Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.

Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.

Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?

Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.

Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…

Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.

Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig galakväll

En himla mysig galakväll

Kommentarer 5 kommentarer

Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.

Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.

Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.

Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛

Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!

Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.

På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.

Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.

En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En spännande bokhög

En spännande bokhög

Kommentarer 0 kommentarer

Det har blivit en hel del feelgood senaste tiden, så jag tog tag i böcker som inte är så vidare mycket mys. Jag gillar ju alla kategorier och blandar gärna hejvilt. Feelgood får gärna vara lite sötsliskigt och gulligt, och när det gäller spänning vill jag ha en rejäl gåta att bita i. Det har jag fått den här gången 🙂

I rättvisans namn ska jag väl förtydliga att ”Ta min hand” som ligger som andra bok i den här högen, inte alls är en spänningsroman – utan en skildring av fruktansvärda tider i USA när unga svarta utnyttjades och skändades. Jag visste ingenting om vare sej boken eller författaren när jag öppnade boken och trodde att det skulle vara lite feegood som kunde bryta av mord och läskigheter. Så var det inte. Den var låååångt ifrån feelgood och långt värre än den värsta mordhistoria. För att den beskriver något som faktiskt hänt.

Men vi börjar uppifrån som vanligt:

Fasad – Hurtig Wagrell

Nya författarpar dyker upp lite som svampar i jorden just nu. Hurtig Wagrell är kanske ett lite mer otippat sådant, humorparet har hållit sina skrivartalanger väl dolda fram tills nu. Debutromaner är rätt sköna att läsa, då man inte förväntar sej något särskilt. Precis så var det med den här boken, jag visste ingenting – hade inte ens läst baksidan.

”Fasad” utspelar sej i Kalmar och det är såklart extra kul att känna igen sej i miljöerna som beskrivs. Men allt börjar i en inspelningsstudio i Stockholm där en ung man hänger sej i direktsändning. Tv-producenten Sanna får hela skulden och för att låta uppståndelsen lägga sej lite åker hon till Kalmar för att göra en dokumentär om ett gammalt fall där. Till saken hör att hon är uppväxt i Kalmar och vart efter kryper det fram att hon gått i samma skola som flickan som försvann en natt för 25 år sedan.

Elizabeth är polis i Kalmar, iaf i någon månad till innan hon ska flytta till Stockholm för en annan tjänst. Hon börjar också nysta lite i fallet, trots att hon får tydliga riktlinjer om att under inga omständigheter titta det allra minsta på det. Hon kan såklart inte låta bli.

Snart får vi följa med på en både spännande och mystisk historia om hemligheter, vänskap och svek. En debutroman som verkligen heter duga där författarna bygger upp en otroligt story som har både oväntade tvister och en fyndig dialog. Skitbra helt enkelt!

Ta min hand – Dolen Perkins-Valdez

Som sagt, jag förväntade mej en feelgoodstory men fick en fruktansvärd historia om hur man behandlade svarta småflickor och unga kvinnor i USA på 70-talet.

Sjuksköterskan Civil drömmer om att förändra världen. Hennes första jobb blir på en familjeplaneringsklinik där hon äntligen får göra det som ligger närmast hjärtat: att ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.

Hennes första patienter blir två unga systrar som lever i sån misär att hon snabbt tar dem under sina vingar. Flickorna är i 10-årsåldern och Civil börjar snart fundera på varför så unga flickor ska få preventivmedel. När hon inser att flickorna luras och att hon och hennes kollegor utnyttjas i en hänsynslös konspiration, tvingas hon välja mellan att lyda order eller riskera allt för att göra det rätta.

Boken bygger på verkliga händelser och man blir både upprörd, förbannad och äcklad av hur samhället såg på svarta och hur de behandlades. Ett viktigt tidsdokument om en tid som jag aldrig hoppas ska komma tillbaka, men kan vi vara säkra på att den inte gör det? Läs den bara!

Dödlig tystnad – Peter Robinson

Ytterligare ett spännande äventyr med kommissarie Alan Banks i täten. Jag gillar verkligen den här serien, men den förra boken blev jag besviken på då det var något mysko tryckfel rakt igenom som sabbade hela läsupplevelsen. Så jag öppnade den här boken lite lätt misstänksam, men allt var i sin ordning!

Dödlig tystnad är fjärde delen i serien och man bör läsa dem i ordning, då handlingen i kommissariens eget liv fortskrider. Den här gången får han åka till Toronto för att jaga en mördare. En ansiktslös kropp hittas i en liten fridfull dal som ligger gömd intill staden Swainshead. När kroppen väl har identifierats upptäcker man en koppling mellan den och ett olöst mord fem år tidigare.

De misstänkta och hela staden är irriterande tystlåtna, vet definitivt mer än de säger och döljer absolut något. Bland dem finns Collierbröderna, den mäktigaste familjen i det lilla samhället, som använder sitt inflytande för att skjuta utredningen i sank. Spåren leder bland annat till Toronto och sedan tillbaka till den lilla byn igen.

Peter Robinson har ett alldeles särskilt sätt att skriva. Det är både uttrycksfullt, målande och medryckande. Nog får man rätt snart en känsla för vem som är den skyldige, men varför och hur, brukar bli en fråga som nystas upp på slutet. En bladvändare!

Glasmannen – Anders de la Motte

Den här gången har de la Motte skakat fram en rejäl tegelsten. Jag vet av erfarenhet att jag måste göra precis alla ”måsten” innan jag öppnar hans böcker, för sen är det kört. Har jag en gång börjat läsa så får jag inget gjort förrän boken är utläst. Så är det varje gång och det vet jag nu, alltså har den här legat och väntat sedan i höstas.

Glasmannen är andra delen i serien om kriminalinspektör Leo Asker. Den lite udda, ilskna och kanske missförstådda polisen som flyttats till avledningen för förlorade själar. En kropp hittas i skogen och efter år av tystnad hör Leos pappa av sej och kräver hennes hjälp. Kropp har nämligen hittats vid hans gård och polisen är honom i hälarna. Leo vet inte riktigt hur hos ska ställa sej till detta, men har till slut inget annat val än att hjälpa honom.

Samtidigt flyttar hennes gamle vän Martin till ett avskilt gods för att skriva företagsledaren Gunnar Irvings biografi. Han har länge varit nyfiken på de mytomspunna ägorna som bla rymmer en privat ö med ett övergivet stjärnobservatorium. Men här döljer sej många hemligheter och även Leos spår sträcker sej snart till samma område. I en härva av konstigheter och ledtrådar dyker plötsligen Glasmannen upp. Vem är han eller kanske mer VAD är han?

Jäkla de la Motte! Det här är så bra! Det är mystiskt och spännande, välskrivet och gripande. Man kan inte sluta läsa. Och upplösningen… ja vad ska man säga? Man undrar ju vad som rör sej i skallen på vissa författare 😛


Fyra otroligt bra böcker! Jag älskar verkligen en spännande och välskriven spänningsroman, även om det är feelgood jag oftast säger att jag gillar bäst. Men det här att fundera på vem som gjort det, är ändå något särskilt när man läser en bok.

”Ta min hand” var ju ingen mordhistoria utan något helt annat och viktig läsning. Tänk att såna kräkningar knappt ifrågasattes, ofattbart. Jag är glad för att vi numera iaf vet lite bättre, även om det går bakåt igen på vissa håll i världen.

Bokhögen är nästan omöjlig att rangordna, men har man inte läst något av Anders de la Motte så måste man faktiskt göra det. Men se till att ha gjort allt annat först och skyll inte på mej när ni sedan fastnar i boken 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 16

Matsedel v 16

Kommentarer 0 kommentarer

Halva april har gått och nu ser vi fram emot nästa långledighet som är Kristihimmel. Då är det dax för vår stora Husbilsträff igen! I maj ses massor med husbilar på Öland 🙂

Nu är det ca 9 veckor kvar till midsommar, semester, lätta kläder och härliga kvällar. Jösses vad jag längtar! Den här vintern har, precis som förra året, varit väldigt lång och jobbig. Det enda jag önskar just nu är sol och värme på riktigt. Jag hoppas dessutom att årets sommar ska bli lite längre och mindre blöt än förra året.

Vi försöker att komma igång med våra dagliga promenader, men det är knepigt när Martin jobbar mycket i stan. Men nu är kvällarna lite ljusare och vi har börjat gå på kvällarna när han kommer hem. Jag saknar verkligen långa härliga promenader. Vi pratar så himla bra då. Snart jobbar han mer hemma igen och då ska allt rätta till sej. Målet är alltså två dagliga promenader, då mår vi som bäst.

Maten har vi dock bra koll på 🙂

Här är veckans meny:

(siffrorna är för viktväktare):

Måndag: Zucchiniburgare (4 P per burgare)

Tisdag: Lax i tomat- och chilisås (14 P för gratängen, plus potatis)

Onsdag: Kyckling med tomatsås (3 P/port, plus pasta)

Torsdag: Ugnspannkaka med rökt skinka (8 P/port)

Fredag: Karibisk kycklinggryta (2 P/port, plus ris)

Lördag: Grillat med falsk potatissallad (5 P för hela satsen)

Söndag: Fläskfilé med mangochutneysås (6 P/port, plus potatis)

Den här veckan vill jag tipsa om ALLT, det är en kanongod vecka! Det mesta passar dessutom kanon även i matlådan. Ni får inte missa den falska potatissalladen! Den är jättegod och ännu godare dagen efter. Den är redan tidigare väldigt mångas favorit  🙂

Gör en bra vecka, för att ni är värda det!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Snart 6 månader utan bil

Snart 6 månader utan bil

Kommentarer 13 kommentarer

Nu är det sex månader sedan vi sålde vår bil, den lilla alltså. Nu har vi kommit in i rutinerna med att gå och handla, sopsortera lite smartare och använda lokaltrafiken lite mer. En liten omställning, men oj så skönt det är för plånboken 🙂

Jag har haft bil sedan jag fyllde 18 och tog körkort. Från början en lite VW bubbla, sedan ett par olika mikror, mitsubishi, peugeot, bästa Seaten och nu senast en gammal citroen som vi tog över efter svärfar. Milen var många både när barnen var små och när vi jobbade på Viktväktarna, men på senare år har de minskat och nu låt vi på kanske 250 mil om året. Vi har storhandlat en gång i veckan, thats it. Ganska oekonomiskt att ha en bil då. Det blir ganska dyra mil.

Efter lite fundering så tänkte vi att vi kan gå och handla varje vecka, vi har ändå ett Lidel och ett Ica Kvantum nära. Behöver vi handla större kan vi göra det när vi är ute med husbilen eller när sonen kommer och klipper sej hos mej, då får han köra oss och handla som betalning. Dessutom har vi en bilpool precis där vi bord som vi skulle kunna använda om vi behövde åka längre bort eller andra ärenden. Så det skulle lösa sej tänkte vi. Å så sålde vi bilen. Å började gå överallt. Vi har gått och gått och gått 🙂

Under de här månaderna har vi lånat bil två gånger, då för att jag skulle till läkaren. Sonen har handlat med oss några gånger och kört oss till sopen med skräp. Mina föräldrar hör av sej ibland när de ändå ska ut och åka och frågar om vi behöver göra nåt. I lördags behövde vi åka till IKEA och det är lite knepigt att ta sej dit kommunalt, så vi fick låna bil av dem och den får vi behålla hela veckan eftersom vi ska iväg med grejer på loppis på lördag. Så i söndags åkte vi iväg med allt större skräp som vi samlat på oss och åkte till sopen. Sen åkte vi till Ica Maxi och storhandlade. Så nu är skåpen fyllda med allt som är tungt att bära.

Igår skulle vi till mässan och det kändes nästan lyxigt att åka bil dit. Vi var så otroligt trötta efter att ha gått runt där i nästan 9 timmar, det var så himla skönt att sätta sej i bilen och åka hem. Tänk så man omvärderar sånt som var normalt innan. Och som sagt; en loppis är rätt svårt att köra grejer till utan bil. Man tar inte tio flyttkartonger på en pirra direkt. Men i övrigt går det bra. Jättebra faktiskt. Jag saknar sällan bilen. Tvärtom!

Plånboken är gladare, det är rätt mycket pengar som går till försäkring, skatt och bensin. Bilen vi lånar är en elbil och den ska såklart laddas, men det är ju ganska mycket billigare än bensin eller diesel. Så vi är jättenöjda med vårt beslut. Just nu behöver vi ingen liten bil, men det kanske kommer en dag när vi behöver det igen. Det får vi se.

Jag vet att fler och fler gör sej av med bilen. Visst trasslar lokaltrafiken, särskilt pendeltågen, en del – men inte så mycket att vi köper en ny bil. Jag vet också att många funderar på att sälja bilen och till er säger jag: testa! Funkar det inte så kan man ju alltid köpa en ny, värre än så är det inte. Men bor man i en stad eller förort med hyfsade kommunikationer, då funkar det faktiskt att använda fötterna eller cykel. Vi ångrar oss inte!

Jag fattar att ni som bor på landet med en buss som går en gång var tredje timme inte ens funderar på saken, men ni andra. Hade ni kunnat tänka er ett liv utan bil?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halva mitt hjärta finns i Gambia

Halva mitt hjärta finns i Gambia

Kommentarer 8 kommentarer

När jag som 20-åring flög in över Gambia första gången var det kärlek vid första ögonkastet. När Saharaöknen övergick i mangroveträsk och jag såg Gambiafloden ringla sej fram kände jag att jag kommit hem. Att jag skulle både skulle bo och arbeta där, hade jag aldrig ens kunnat drömma om.

1 november 1990. Det är ett datum jag aldrig glömmer. Då satte jag min fot på Gambisk mark för allra första gången och det förändrade faktiskt mitt liv för alltid. Bara två månader senare kom jag nämligen tillbaka för att bo där. Jag hade blivit erbjuden jobb under vår semesterresa och tackat ja.

På 90-talet fanns det som bekant varken internet eller sociala medier. Det höll kanske på att komma, men internet var definitivt inte särskilt vanligt i Afrika. Att ringa var dyrt, så det var snigelpost som gällde om man ville ha kontakt med nära och kära. På den tiden funkade faktiskt posten helt ok, till skillnad från nu.

Att bo så långt hemifrån och knappt ha någon kontakt med sin familj gör att man växer en hel del som människa. Man är tvungen att bli självständig och lösa de problem som uppstår på egen hand. För mej var det enormt utvecklande och den bästa tid jag någonsin haft. Det bästa jag gjort under min tid som ung vuxen faktiskt. Tiden i Gambia förändrade mej helt och de värderingar jag har idag kommer därifrån. Kanske är det därför jag inte tycker om saker och hellre bor i husbilen än hemma i huset?

Efter att jag flyttade hem skulle det ta över 20 år innan jag återsåg Gambia igen. Då tillsammans med mina barn och Martin. Jag tog med dem till alla platser jag besökte som ung och en del nya platser också. Min yngste son lärde känna Smile, som vi haft kontakt med sedan dess och även hälsat på flera gånger i hans by. Vi hjälper honom så gott vi kan med bla vår kunskap och ekonomiskt när vi kan. Nu är hela byn involverad 🙂

Smile bor ungefär 3 timmar bilresa in i landet, i den lilla byn Nema. Här bor ca 400 personer och jag tror att alla vet vilka vi är vid det här laget. Första gången vi kom till byn hade barnen fått ledigt från skolan och stod vid vägen och väntade på oss. Sedan sprang de längs bilen tills vi parkerat där vi skulle. Damerna slog i grytlock och alla sjöng. Det var helt magiskt! Ganska surrealistiskt och helt galet – men vilket känsla!

Jag tänker på Gambia varje dag och längtar dit konstant. Tyvärr har Ving inte längre några charterresor dit och det gör att det numera är mycket krångligare och dyrare att åka dit. Nu har det blivit väldigt dyrt, så vi har inte varit där sedan strax innan pandemin. Visst kan man åka reguljärt och det kommer vi att göra, men just nu har vi inte lust att resa ett drygt dygn, (enkel resa, mot 8 timmar med Ving), för att vara borta ett par veckor. Då ska jag vara borta längre. Visst kan man ta en reguljär charter som bara tar 12 timmar, men då är det väldigt dyrt.

Så jag sitter här och längtar. Tack vare internet och särskilt messenger kan vi hålla kontakt med Smile väldigt enkelt. På det sättet är internet guld värt, men jag är faktiskt lite glad att det inte fanns när jag bodde där. Jag var lixom tvungen att klara mej själv och det var väldigt nyttigt.

Smile har valt bort fru och barn för att ta hand om sin familj på 10 personer. Tyvärr är hans hälsa inte på topp, magen krånglar och han får ofta infektioner. Vi hjälper honom med pengar så han kan besöka en riktigt läkare och få medicin, istf att besöka den sk bushdoctorn som inte vet vad han snackar om. Men det är svårt att inte vara på plats. Pengarna vi skickar ner brukar även räcka till lök, olja och ris för ett tag framöver.

En del av mitt hjärta blev alltså kvar i Gambia och finns där vart jag än är i världen. Gambia finns alltid nära mej, mycket eftersom Smile hör av sej nästan dagligen. Men också för att jag har bilder överallt hemma och i telefonen som påminner mej. Jag vet att många har fördomar om det lilla landet, men det är ju som alltid från folk som inte varit där. De vet ju alltid bäst…

Gambia kallas ”The smiling coast”mycket för att alla ler, alla är glada och alla är vänliga. Här finns en otroligt rik kultur, god mat, fantastiska människor och underbara stränder. Bara 8 timmar bort (fågelvägen), nästan ingen tidsskillnad, alltid sol och milslånga stränder att promenera längs. Jag älskar det. Ni får titta på bilderna och bedöma själva om det skulle kunna vara något för er.

Nu undrar ni säkert var den andra halvan av hjärtat finns. Det ska jag berätta en annan gång 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 15

Matsedel v 15

Kommentarer 2 kommentarer

Påsken är över och vi har varit ute med nya husbilen. Som vi längtat och vilken mysig helg vi fick! Vi hann precis hem innan det kom 7 meter snö och blev svinkallt. Så nu hoppas vi att värmen återvänder snabbt!

Det där med mat kan vara lite knepigt när man är ute och åker. Vi gör ungefär som hemma, den mat som lagas görs till fyra och två äts till lunch dagen efter. Vi har också pulled chicken i vår lilla frys, så vi kan göra goda sallader eller taco.

Vädret kan ställa till ens planer både när det gäller det ena och det andra. När våren kommer vill jag gärna ha lite lättare mat, som matiga sallader och annan kall mat – men när vintern kommer tillbaka är det kanske inte det man längtar mest efter. Då får man styra om sin planering lite, då är det himla bra att ha matlådor i frysen att plocka av. HÄR finns tips för matlådan 🙂

Just det! Ni är några som frågat vad siffrorna efter rätterna betyder. Det är för dem som följer Viktväktarnas kostprogram, hur mycket varje rätt ”kostar”, inget konstigare än så.

Vi gör så gott vi kan med maten helt enkelt – här är veckans matsedel:

Måndag: Tomatsoppa (4 P för hela satsen)

Tisdag: Lax Carbonara (1 P/port, plus pasta)

Onsdag: Kyckling med färskost och ananas (57 P för hela gratängen, plus ris)

Torsdag: Spagetti och kasslersås (5 P/port, plus pasta)

Fredag: Pasta med ajvar och kotlettsås (8 P/port plus pasta)

Lördag: Tofuburgare (fr 2 P per burgare, plus tillbehör)

Söndag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Nu hoppas vi att värmen ska komma och maten kan börja lagas ute ute framöver. Så det kommer fler recept som passar grillen. HÄR finns en hel del. Klickar på rätten så kommer ni till receptet där det även står uträknade P. Här finns ännu fler recept på grillat och tillbehör.

Vad det gäller veckans mat så ska ni passa på att göra mycket av kycklinggratängen och kasslersåsen och lägga i frysen. Tofu kan låta mysko om man aldrig testat, men våga! Burgarna är de saftigaste jag ätit! Detta är en väldigt god vecka måste jag faktiskt säga 🙂

Glad påsk!!!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårt liv förändras!

Vårt liv förändras!

Kommentarer 12 kommentarer

Jag är egen företagare med uppdrag inom journalistik och sociala medier. Martin jobbar heltid samtidigt som han gör våra filmer och är med mej som fotograf på mina uppdrag. Det innebär att vi jobbar nästan jämt, även om vi ofta kan välja när vi gör det. Vi hinner ingenting annat och det vill vi ändra på!

”Vad jobbar du med?” Den frågan får jag ofta. Mitt svar är att jag är frilansjournalist och sk digital kreatör (det andra kallar influencer). Min lön får jag alltså av att man läser den här texten, kikar in på Du i Fokus – duifokus.se och ser våra filmer på Youtube. Jag är rätt dålig på samarbeten som skulle kunna ge ännu mer ekonomi, men jag inte orkar svara på alla mail som aldrig ger något i slutänden. 99 av 100 mail ger absolut ingenting, de tar bara energi.

Men jag har också uppdrag för olika magasin och tidningar. Det innebär att jag inte har någon bestämd arbetstid eller exakta timmar som jag ska jobba, jag ska bara göra jobbet – annars blir det inga pengar. Oftast gör jag en massa ”måsten” på förmiddagen (tränar, gör ärenden, tvättar osv) och jobbar på eftermiddagen och helgerna. Och jag ligger konstant efter med precis allt.

Varje dag ska våra sociala medier uppdateras, kommentarer ska besvaras och troll ska bekämpas. Du i Fokus uppdateras varje dag med nya texter och nyheter ska därför bevakas varje dag, Det kommer mängder! Mail ska skrivas och besvaras. Bloggen ska få sitt. Alla texter ska pushas i olika FB-grupper och på våra egna sidor. Jag överdriver inte om jag säger att jag tillbringar 6-8 timmar om dagen med telefonen eller datorn. Men när vi är ute och reser har jag oftast skrivit allt jag ska i förväg och behöver bara uppdatera på ett par ställen per dag, det innebär kanske 1 timmes jobb per dag. Detta är inget konstigt för mej, jag har haft det så här så länge att det bara är så.

Martin jobbar som IT-konsult. Just nu med två olika uppdrag som gör att han behövs på kontoret i stan. Snart har han bara ett uppdrag, då kan vi röra oss mer fritt och jobba från husbilen. Oftast åker vi nånstans på fredagar, kollar in området på lördagen, filmar på söndagen och kör vidare efter jobbet på måndagen. Sen jobbar Martin som vanligt på en camping eller ställplats tis-fre innan vi åker vidare. Det blir rätt stressigt och till slut ligger vi med massor av bilder och filmer som ska redigeras och texter som ska skrivas – så vi nästan får panik. Martin är väldigt tålig och orkar nästan hur mycket som helst, jag blir trött för hans skull…

Planen med youtube har hela tiden varit att kunna tjäna tillräckligt för att gå ner i arbetstid. Och nu är målet nått! Vi tjänar inte helt så det täcker en arbetsdag i veckan än, men det struntar vi i. Just nu tjänar vi tillräckligt för att klara oss, även om han går ner till 80% – så nu gör han det! Livskvalitet är viktigare än pengar, så länge man har så man klarar sej. Nu kommer vi även få tid att ta hand om oss – det viktigaste av allt!

Här berättar vi om beslutet på vår instagram @jikitaspåäventyr

Så från och med 1 april, i måndags, alltså har Martin en dag ledigt i veckan. Det innebär att vi numera har tre dagars helg, ibland fyra – eftersom han kan välja att ta sin lediga dag när han vill. Det innebär i sin tur att vi kan jobba mer effektivt med våra sociala medier en dag i veckan, tillsammans, och sedan ta ledigt på helgen. Jag får alltså mer hjälp med texter, bilder och filmer och får mer tid att fixa med bloggen eller annat. Det betyder också att vi har mer tid att testa nya recept och även göra matvideos.

Just den här veckan har vi inte känt så mycket av det eftersom det var röd dag i måndags och han fortfarande sitter fast med sina två uppdrag. Och vi kommer nog inte märka någon större skillnad förrän i månadsskiftet, men framförallt kommer det att märkas när vi drar ut på nästan långtur och i sommar. Att ha en extra dag i veckan att ta tag i saker tillsammans kommer att göra stor skillnad. Särskilt för mej.

Så nu har vi alltså uppfyllt två drömmar; vi har köpt husbil och vi har gått ner i arbetstid. Nästa steg är att sälja huset och flytta in helt i husbilen, men det är några pusselbitar som måste passa innan vi kan göra det – men en dag blir det så! Vi är ju inte såna som bara sitter och drömmer. Vi gör planer av våra drömmar och ser till att realisera dem också.

Just det här med en ledig dag extra har vi sugit på ett litet tag. Det är ju trots allt lågkonjunktur, men vi har så vi klarar oss och inte längre något stort som vi behöver spara till. Det kändes som ett perfekt tillfälle så här inför sommaren att få den där extra lediga dagen. Funkar det inte så kan han gå upp i arbetstid igen, får vi mersmak kanske det blir ytterligare en dag 🙂

Målet är att vi inom några år ska bo heltid i husbilen och åka runt i Sverige mellan april och mitten av oktober och dra söderöver resten av året. Att aldrig mer ha vinter! Vi kommer att hyra en Attefallare eller liknande i Halland eller Skåne, där vi har våra grejer och en adress. Så har vi även någonstans att ta vägen om det händer något med bilen eller vi behöver vara hemma för vård eller liknande. Men vi kommer aldrig mer äga ett boende och det känns så otroligt härligt att tänka på efter över 30 år med hus.

Det finns en enorm frihet i den tanken och bara att ha tagit steget med att gå ner i arbetstid känns så häftigt. Vi gjorde det många drömmer om och vi är inte färdiga än. Målet finns där framme, planen är glasklar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det blir inte roligare än så här just nu…

Det blir inte roligare än så här just nu…

Kommentarer 12 kommentarer

Jag är en urdålig bloggare just nu. Och det får vara så, annars stressar jag ihjäl mej. Allt är så lugnt när vi är ute och åker, men så fort jag passerar Södertälje kommer stressen… att inte trivas hemma är ett problem.

Nu ska vi vara hemma i nästan fyra veckor, en vecka har nästan redan passerat. Martin är lite bekymrad över mej och när han förstod hur mycket jag måste göra och hur mycket jag vill ha gjort, sa han åt mej att göra en lista. Så kan vi tillsammans ta tag i den vartefter.

Så jag har börjat att skriva ner allt och sedan bockar jag av vartefter. Problemet är att jag inte kommer ihåg allt vi måste eller borde göra… så när jag sätter mej för att planera är det tomt. Helt tomt. Å när jag kommer på grejerna har jag inte möjlighet att skriva upp det, då ska jag alltså komma ihåg det till senare. Det går sådär…

Nu har jag ändå kommit en bit på listan och även bockat av en del. Men den är lång och blir allt längre. Det fyller lixom på i snabbare takt än det bockas av. Så frustrerande. MEN jag vet att bara vi sätter lite fart så kommer grejerna gå rätt så snabbt att fixa. Förutom de där två jättestora: bokföring och deklaration. Sånt som jag avskyr. Siffror och jag är inte kompatibla. Och har man företag med inkomst från flera olika håll så tar det lite tid. Allt sånt fixar tack och lov Martin, jag behöver bara logga in på olika ställen så han kan hämta uppgifterna. Men det ska ju göras och det finns ett slutdatum. Så det SKA vi fixa i helgen. MÅSTE!

Vad som mer finns på listan: Tvätta fönster, röja efter husbilsbytet – det ligger saker lite överallt, fixa veckomenyer, testa en massa recept, byta från vinter till vår inomhus, svara på tusen mail, förnya recept – fixat, be om läkartid för årskoll av sköldkörteln – fixat men inget svar, skriva om sju campingar och sju ställplatser, förbereda husbilsträffen, redigera bilder och filmer (några är fortfarande kvar sedan i somras), hämta paket, förbereda loppis, planera kommande resor, skriva bokrecensioner, läsa, svara på erbjudanden om samarbete mm mm.

Under tiden går dagarna åt att jobba ikapp. Jag skriver texter så fingrarna blöder. Texten jag precis publicerat är från Ljudboksgalan i mitten av mars, den borde såklart kommit ut tidigare. Men jag ville ha in filmen vi gjorde samtidigt och den var Martin klar med häromdagen. Dessutom hade jag bilder från röda mattan att redigera, så det tog sin tid – men nu ligger den ute. Iaf en stor grej avklarad.

Ikväll är en ny premiär, men då gör vi ingen film – så det går snabbare att få ut. Har redan förberett allt, så det bara är att lägga till ett omdöme och klicka iväg. Recensioner måste ut snabbt, helst innan lunch dagen efter premiär. Den här gången kommer vi att lyckas med det 🙂

Samtidigt ska jag uppdatera sociala medier, det tar alldeles för lång tid – jag måste fundera på hur jag ska göra med alla plattformar vi har. Jag menar… 3 instagram, 3 fb-sidor, en blogg, ett magasin, en youtubekanal… och typ 15 fb-grupper. Plus frilansuppdrag. Det är inte sunt!

Så jag sitter här och skriver. Fryser som sjutton om fingrarna, trots tempot. Martin jobbar på kontoret i stan en hel del just nu, det är sååå tråkigt tycker jag. Dessutom blir det inga promenader när vi inte tar dem tillsammans. Jag behöver promenaderna för att komma ner i puls och för att kroppen ska må bra, ändå blir det inte så att jag tar dem själv. Kanske på löpbandet, men inte mer än nån kvart – det är jag för stressad för.

Men snart är det andra tider, nya tider, jag har faktiskt en kul nyhet som är livsförändrande för oss. Positivt alltså. Får se om jag hinner berätta om den imorrn. Jag vet att några av er redan vet, om inte så kan ni kika på senaste reelen på vår instagram @jikitaspåäventyr.

Nähä, nu måste jag fortsätta jobba!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla härlig påsk

En himla härlig påsk

Kommentarer 7 kommentarer

Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.

Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.

Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…

Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.

Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.

Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.

På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.

Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.

Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛

Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.

Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!

Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!

Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.

Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube