Senaste veckan har mest bestått av teater. Som det brukar vara i början på hösten och även på våren. På åtta dagar har vi sett tre väldigt olika musikaler. Alla bra på sitt sätt, men en stod ut och fick årets första fullpoängare. Vi ger inte ofta fem stjärnor, men nu var det ingen tvekan.

När vi var på Elmia i början av september hade musikalen Chicago premiär. Den missade vi alltså, men fick se den veckan efter istället. Det var förra onsdagen. Vi satte oss till rätta i stolarna på Oscarsteatern och lät oss svepas med i Chicagos gangstervärld.

Bara att komma in på Oscars är ju lite speciellt för mej, eftersom jag jobbade där i slutet av 80-talet och hade så galet roligt. Det är med stor nostalgi jag går upp för stentrapporna och in i foajén.

Chicago

Musikalen handlar om Roxie som hamnar i fängelse efter att ha mördat sin älskare. Där möter hon vaudevillestjärnan Velma Kelly och de båda blir snart rivaler om mediernas och publikens uppmärksamhet. Med hjälp av den slipade advokaten Billy Flynn förvandlas mord, rättegångar och skandaler till ren underhållning. Det är en svart humoristisk berättelse om berömmelse, manipulation och en värld där en bra rubrik ibland tycks vara viktigare än sanningen.

Det är roligt, dråpligt och väldigt underhållande. I rollerna ser vi bla Peter Jöback, Ola Forssmed och Hanna Lindblad von Spreti. Fullblodsproffs alltså med regi av Edward af Sillén. Då blir det lixom helt säkert jäkligt bra. Och det blev det.

Eftersom Chicago redan hade haft premiär var det inte jättebråttom med recensionen. Så efteråt åkte vi hem och sov, sen skrev jag texten på morgonen dagen efter. Det gick bra det med. Vi hamnade i reklamen direkt. T som sätter ihop affischer och annan reklam har oftast koll på vilka recensenter som brukar skriva och kan ibland vänta in oss om hon vet att vi är på gång. Så kanske det var den här gången 🙂

HÄR kan ni läsa vår recension!

Sen hade vi några dagars uppehåll, medan vi gjorde andra grejer. Men sen var det dax igen. Onsdagen efter var det en urpremiär i ett cirkustält på Djurgården. Spännande värre. Särskilt som det är Anna och Robert, fd arbetskompisar som satt ihop alltsammans.

”Viking – a live action musical”

”Viking – a live action musical” utspelar sej på 900-talet när vikingarna härjade i norden. Det handlar om Harald som blir vittne till sina föräldrars avrättning och tagen som träl. Han hamnar hos en ganska ok familj, men har hela tiden i bakhuvudet att han ska hämnas på sina föräldrars mördare. Och den tanken släpper han aldrig. Särskilt inte när han träffar Ingrid som också varit utsatt för samma hemska människa. Tillsammans gör de upp en plan och ger sej till slut iväg för att hitta Vladimir, som gett dem mardrömmar under många, många år.

Historien känns rätt typisk om man gör något om just vikingar. Det är slagsmål, familjetraditioner, blodshämnd och ganska råa och hårda känslor. Musiken är helt ny och tillsammans med handlingen känns det som en rockmusikal, särskilt när Håkan Hemlin börjar sjunga. Hans röst passar otroligt bra till detta.

Det var VIP-premiär och bara andra gången ensemblen spelade inför publik, så det var kanske lite skakigt. Men det är riktigt bra och kommer att blir ännu bättre ju mer de får köra ihop sej. Det är ju lite särskilt att se vänner på scen, så är det. Och man kan ju tycka att det är svårt att recensera folk man känner, men jag försöker att vara objektiv och tycker att jag lyckas rätt bra.

HÄR kan ni läsa vår recension. Här nedan kan ni se film från kvällen, se lite från föreställningen och höra intervjun där Anna och Robert berättar lite om musikalen och hur den kom till.

Den här recensionen skrev vi direkt när vi kom hem. Medan Martin fixade bilderna, skrev jag texten. Strax innan midnatt publicerades alltsammans. Det är tidigt för en sån här kväll. Filmen fick vänta lite och blev klar ikväll.

Torka aldrig tårar utan handskar

Dagen efter var det dax för en premiär vi verkligen sett fram emot. Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Vi har varken läst boken eller sett tv-serien och hade ingen aning om någonting, mer än det vi hört från andra. Men vi visste ju att det skulle bli känslosamt, särskilt som det låg näsdukar i stora skålar i entrén.

Det var en sån där premiär som ”ALLA” var där. De som inte var på Bokmässan alltså. Varenda tv-personlighet, ledig skådis, artist… ja, alla! Riktigt roligt att träffa en massa bekanta, som man sedan skulle sitta och gråta ihop med. Typ. För så var det verkligen.

Det handlar om Rasmus och Benjamin, två unga män som möts och blir förälskade. Runt dem finns Paul och den självvalda familj av vänner som tillsammans fyller livet med kärlek, fest, humor och gemenskap. Men när hiv och aids börjar spridas förändras allt och vännerna tvingas möta både sjukdom, förlust och omvärldens fördomar. Det är en stark och berörande berättelse om kärlek och vänskap, men också om att våga leva fullt ut, även när mörkret kommer nära.

Det är helt suveränt! Såklart berörande, känslosamt och sorgligt, men väldigt, väldigt bra. Musiken är magisk. Man skrattar, gråter och blir förbannad. Alla känslor på en och samma gång alltså. Och sånt gillar jag. Ola Salo är helt outstanding som gammal divig fjolla och Martin Stokke och Valdemar Wahlbäck är magiska som Benjamin och Rasmus. Det är så bra så tårna krullar sej, och då blir det en självklar femma!

Föreställningen är rätt lång och recensionen skulle in direkt, så det blev ganska sent innan vi kom i säng. Men vi kom direkt på affischen 🙂

HÄR kan ni läsa vår recension!

Helt slut

Tre musikaler på åtta dagar alltså. Sena kvällar, en massa detaljer att ha koll på och texter som ska levereras snabbt. Sånt känns i kroppen. Så på fredagen tog vi lördag direkt. Det blev en lång sovmorgon och vi åt frukost fram till lunch typ. Det blev även en tupplur på eftermiddagen. Sen var vi typ människor igen 😛

Nu är det någon månad till nästa premiär. Tror jag – det kan dyka upp nåt. Men var vi vet just nu, så är nästa premiär i mitten av oktober, då är det Anna och Robert igen som ska sätta upp Trollkarlen från OZ. Sen är det Brokeback Mountain efter det, också med hbtq-tema. Då ska vi alltså bli arg på alla orättvisor igen…

Just nu är det alltså lugnt, nu ska andra texter skriva. Om campingar, inte riktigt samma sak… men det är ett jobb det med och ska göras. Minst sex texter till ska in innan 10 november. Bara att köra igång.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube