Det värsta jag vet är att gå upp tidigt. Att dessutom bli väckt av väckarklockan…. ja…. det finns inte ord för hur illa jag tycker om det. Då ska man inte ha en son som tävlingssimmar, det är urkorkat!
 
Men vad gör man inte för sina älskade ungar? Jo, man gillar läget och går upp 6,30 en söndagsmorgon och ställer dessutom fram frukost innan man väcker honom. Allt för att ge honom bästa möjliga start på morgonen och bästa chansen till bra tider på tävlingen.
 
Vi åker hemifrån 7.15, insimmet (uppvärmingen) börjar 8 och tävlingen börjar 9.00. Så när ni vaknar kan ni väl sända en liten tanke till mej…?