Så var det dax att ta sej till flygplatsen för att åka hem. Tre fantastiska veckor var över. Först så väntar man och längtar. Sen förbereder man sej och åker iväg. Sen säger det swosch, så är allt det roliga över. Men det skulle inte vara helt enkelt att avsluta den här resan.

Vårt flyg gick inte förrän 20.30, vi hade alltså hela dagen på oss. Så vi packade allt och gick ut på stan. Där var det lite kaos, det var nämligen begravning av en högt uppsatt politiker. Vilket medförde att hela området runt vårt hotell var avstängt. Kyrkan ligger nämligen bara en kort bit från hotellet. Det innebar också att vi inte skulle kunna bli upphämtade av taxi förrän begravningen var slut och avstängningarna hävts.

Efter en tur på stan gick vi tillbaka till hotellet för att flytta bagaget till receptionens förvaring. Sen satte vi oss på ett lunchhak i närheten för att ha koll på läget. Vi åt lunch som planerat, sen tog vi in mer dricka, lite efterrätt, mer att dricka… allt för att få sitta kvar där. Och till slut hävdes avspärrningen och vi kunde ringa på en taxi. Det var ju tur att vi inte hade bråttom.

Efter en himla massa trassel med för liten bil och köer, så kom vi iaf fram till flygplatsen. Och då var vi ändå för tidiga. På Atens flygplats får man inte checka in och lämna ifrån sej väskorna förrän tidigast 2 timmar innan avgång. Så det blev återigen en procedur där vi tog ett bord på ett café och beställde in en dricka i taget typ. Vi tog upp varsin dator och kunde faktiskt jobba lite medan vi väntade.

När det börjar närma sej, får vi veta att flyget är försenat. Tjoho lixom… När man väl kommit så här långt vill man bara komma fram. Inte sitta av tiden på en flygplats.

Till slut kom vi iaf iväg, två timmar försenade. Vi landade i Stockholm 01.30 och hade som tur är bokat en natt på hotell på Arlanda. Så det var bara att invänta väskorna, checka in på hotellet och stupa i säng. Dagen efter tog vi oss resten av vägen hem. Tog farväl av kompisarna och försökte komma tillbaka till verkligheten igen.

Nu skulle vi vara hemma ungefär en vecka. På den tiden skulle vi röja trädgården, jobba, fixa mammografi och en massa annat. Framför allt skulle vi förbereda nästa resa. Det var lixom dax att jobba igen.

Det tar några dagar innan skallen fattar att man är hemma. Det tar också ett tag för alla intryck att lägga sej på rätt plats i skallen. Resan vi gjorde var helt otrolig och med mängder av intryck. Det var en hel del som skulle bearbetas och tas om hand. Bloggen är min dagbok och mitt sätt att sortera upp allt. Martin får uppleva resan en gång till när han redigerar filmerna. På så sätt har vi resan kvar länge och det gillar jag.

Nu är jag ikapp här på bloggen, HÄR finns alla inlägg om kryssningen, än har vi några filmer som inte är färdiga. Men de kommer. Nu är det dax för lite husbilsliv igen 🙂

---

Missa inga inlägg:

Sallader

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube