Den här bokhögen skulle jag gärna ge till min bästa vän. Här är bara favoritförfattare och böcker jag längtat efter. En som kom i ett så himla fint paket från en ny, men väldigt kär vän. Christina och jag har inte känt varandra så länge, men nu är jag faktiskt gudmor åt hennes bok. Jag ska såklart förklara varför 🙂

Inför Storytel Awards för ett par år sedan, var jag på nomineringsminglet och fick se ”Diagnos: omöjligt längtan” segla upp som finalist i kategorin Feelgood. En romanceroman av en debuterande författare som utmanade de etablerade giganterna. Såklart blev jag nyfiken och satte tänderna i boken direkt. Boken var helt fantastisk! Detta skrev jag såklart på mina sociala medier och på så sätt fick Christina Edwinsdotter och jag kontakt. Jag kanske minns fel, men nåt åt det hållet…

När galan närmades sej hade vi chattat en del och det var en smått panikslagen finalist som skulle komma till Stockholm. Jag erbjöd mitt stöd och sa ”jag väntar på dej innanför dörren på Cirkus”. Vi såg varandra direkt och hade tom valt samma färg på kläderna. Sen drog jag runt stackars Christina för att presentera henne för ungefär alla jag känner, samt några ”viktiga personer”.

Bland annat paret Grimwalker som hon skulle dela bord med under galan samt Sara från Bokfabriken. Den senare för att jag tyckte att Christinas stil passar Bokfabriken perfekt. De tyckte tydligen samma sak, för den här nya boken ”Lev för mig” är utgiven av just Bokfabriken!

Så nu har jag alltså blivit lite gudmor åt den nya romanen. Därför är det extra surt att jag inte är hemma när det är releaseparty. Men vi kanske kan lösa att jag får vara med online. Hoppas hoppas!

Men bokhögen innehåller ju fler böcker. Vi börjar uppifrån som vanligt:

Lev för mig – Christina Edwinsdotter

”Lev för mig” är Christinas andra roman och en fristående uppföljare till ”Diagnos: omöjlig längtan”. En gripande roman om kärlek, sorg och modet att börja om. Det går absolut att läsa dem var för sej, men man fattar mest om man tar dem i ordning.

Det handlar om Sarah som arbetar som psykiatriker och ägnar sitt liv åt att hjälpa andra människor, men privat håller hon sig lite på avstånd. Hon brottas med en jobbig uppväxt, låg självkänsla och en övertygelse om att hon inte förtjänar att bli älskad.

När hon på ett sommarbröllop träffar Alexander väcks känslor hon länge försökt hålla undan. Samtidigt drabbas hennes bästa vän Jasmine av ett obotligt cancerbesked. Vännens sjukdom blir en smärtsam påminnelse om hur skört livet är och får Sarah att omvärdera sina egna val. Med Jasmines uppmaning att verkligen leva medan tiden finns kvar börjar Sarah sakta öppna sig för kärleken, konfrontera sitt förflutna och våga tro på en framtid fylld av hopp.

Det är så fint! Det är varmt och känslosamt. Det handlar om vänskap, förluster och livets skörhet – men framför allt om att hitta styrkan att leva fullt ut, även när livet tar en oväntad vändning. För mej dessutom stor igenkänning. Av olika skäl vill jag inte berätta i vilken form, men det blev lite jobbigt att läsa.

Detta är boken för den som verkligen vill beröras! Den är faktiskt nominerad till Årets Feelgood på Feelgoodfestivalen som går av stapeln nästa helg. Det säger väl en hel del? Jag blir inte överraskad om den går till final i nästa Storytel Awards. Ni vet var ni läste det först. Så läs den bara! Och den första också 🙂

Tredje året på den lilla skolan på klippan – Jenny Colgan

Jenny Colgan är ytterligare en favorit, men då bland de utländska författarna. Jag hade förmånen att lyssna på henne på Bokmässan för några år sedan. Fantastisk människa!

Detta är den tredje delen i serien om internatskolan vid den skotska kusten. de ska läsas i ordning, annars fattar man inte mycket alls.

Maggie Adair har äntligen börjat känna sig hemma på skolan, hon trivs med både eleverna och livet i den lilla byn. Det var lite stormigt under den andra året, men nu har det lugnat ner sej lite. Lugnet blir dock kortvarigt när nya utmaningar dyker upp – både i arbetet och privat. Särskilt privat kanske…

Skolan kämpar för sin framtid samtidigt som Maggie försöker stötta sina elever genom deras egna bekymmer och livsval. Samtidigt ställs hon inför viktiga beslut om kärlek, familj och vad hon egentligen vill med sitt eget liv. Relationer sätts på prov, gamla sår rivs upp och framtiden känns mer oviss än någonsin.

Jenny Colgan bjuder alltid på härliga miljöer och intressanta karaktärer, även den här boken är en varm och charmig berättelse fylld av humor, vänskap och kärlek.

Alltid lika mysigt att sätta tänderna i hennes härliga böcker. De blir aldrig liggande särskilt länge när jag får dem, jag vill läsa dem direkt och jag ser redan fram emot nästa bok.

En sång för Emmy – Jessika Devert

Jessika Devert är en annan författare som jag verkligen tycker om, särskilt hennes fristående romaner. ”En sång för Emmy” är dock första delen i en ny serie. Här snackar vi Göteborg på 80-talet, min tonårsperiod alltså – även om jag bodde i Stockholm. Igenkänningen är minst sagt stor. Särskilt som huvudpersonen i boken sjunger och det gjorde jag också.

Emmy har alltid levt med musiken nära hjärtat, men när livet tar en oväntad vändning tvingas hon omvärdera både sina framtidsplaner och relationerna till människorna omkring sig. Samtidigt börjar gamla hemligheter komma upp till ytan – hemligheter som förändrar hennes syn på både sig själv och sin familj.

Under resans gång ställs Emmy inför svåra val mellan trygghet och drömmar, samtidigt som hon försöker hitta sin egen röst, både bokstavligt och bildligt. Nya möten och oväntade relationer hjälper henne att inse att det ibland krävs mod för att släppa taget om det förflutna. För att kunna skapa den framtid man längtar efter.

Det är en varm och berörande berättelse om musikens kraft, vänskap, kärlek och att våga tro på sig själv, även när allt inte blir som man har tänkt sig. En känslosam och fin roman om kärlek, familjehemligheter och modet att följa sina drömmar. Om än väldigt förutsägbar, men så ska det väl vara i en äkta feelgood.

Jag tas tillbaka till replokalen som vi hade och första konserten. Känslan, ljuset, ljudet… jag tom dofterna kommer jag ihåg. Och euforin när publiken sjöng med och applåderade. Det var en väldigt speciell känsla och just den tas jag tillbaka till. Tack Jessika!

När vatten stiger – Karin Härjegård

Karin Härjegård har skrivit den fantastiska serien om våffelstugan på fjället. Nu har hon flyttat handlingen till Jämtland och staden Valmåsen som bokstavligen raderas från kartan för att ge plats till ett dammbygge. Detta är andra delen i serien om den lilla byn och Valmåsens döttrar. Det ska bli en trilogi och böckerna ska läsas i ordning. Det ska också sägas att böckerna bygger på verkligheten, så det blir lixom extra intressant och en liten portion svensk historia.

I första boken har Cecilia har lämnat sina tre barn och sin man för att på något sätt ta tag i sitt liv. När mostern Rut öppnar upp och berättar om det trauma som familjen upplevt, börjar hon nysta i familjens historia och vad som hände när byn dränktes under vatten. Rut har en stark historia att berätta, men den sitter långt inne.

I den här delen börjar Cecilia äntligen finna fotfästet i livet igen. Hon inser hur mycket hennes familj betyder för henne och bestämmer sig för att varsamt försöka bygga upp det hon varit nära att förlora. Men det är inte lätt. Sextio år tidigare slits den unga Rut mellan lojaliteten till hembyn Valmåsen, sina förkrossade föräldrar, och den spirande kärleken till mannen i grannbyn, Olle. Paralellt ser det ut som att hennes tvillingsyster enkelt glider genom livet, men sanningen är inte så enkel.

Härjegård är mästare på att beskriva kvinnoöden och vackra miljöer. Det är långmält, intressant, känslosamt och berörande. Tonen är vemodig och tempot lugnt. Ibland lite väl lugnt, men så fint.

Fyra helt olika böcker, även om alla är feelgood. Alla både fina och mysiga på sitt sätt. Jenny Colgan är lite mer lättsamt, lika så Jessika Deverts – även om där finns allvar och en mörk sida i den sistnämnda. Christinas bok är allt annat än lättsam, precis som Härjegårds bok. Men jag tycker om allihop, även om mitt hjärta känner lite extra för Christinas såklart.

Kan man göra annat än skriva positivt om sina vänners alster? Kanske ni undrar. Ja, det kan man. Hade jag inte tyckt om den hade jag inte skrivit något alls.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube