När vi kom till Genua var dax för en jobbdag. Där skulle vi nämligen möta upp turistrådet för guidning och lunch. Det blev en riktigt härlig och god dag där vi lärde oss massor om både staden och Liguriens smaker.

Genua ligger i Ligurien där bla peston kommer ifrån. Här håller man faktiskt VM i pesto (eller Pasta Genovese), det skulle jag gärna vara med om någon gång. Detta är alltså en stor mat- och vinregion i Italien och maten är en stor del av allt som händer här. Vi visste inte så mycket om vad vi skulle få vara med om men såg verkligen fram emot dagen.

Vi klev i land vid 9.30 och skulle tagit taxi in till stan, men det gick inte riktigt som vi hade tänkt. Så vi gick in till stan istället, det tog kanske en kvart. Vägen var väl inte den vackraste vi gått under resan och inte genom de finaste kvarteren, tvärtom faktiskt… men vi fick iaf se stan ordentligt på vägen. Guiden Christina mötte upp oss vid Piazza Ferrari och tog med oss genom de historiska delarna av staden.

Piazza De Ferrari – stadens vardagsrum

Vi började guidningen direkt. Området runt Piazza De Ferrari är hjärtat i Genuas historiska centrum. Här möts pampiga palats, smala medeltida gränder och spår av den tid då Genua var en av Europas mäktigaste sjöfartsrepubliker.

Själva torget är stadens naturliga mittpunkt, och den stora fontänen från 1930-talet har blivit ett av Genuas mest fotograferade landmärken. Runt torget ligger flera imponerande byggnader, bland annat operahuset Teatro Carlo Felice, börsbyggnaden och Palazzo Ducale. De sistnämnda används numera mest för utställningar och kulturevenemang.

I anslutning till Palazzo Ducale ligger även Torre Grimaldina, ett medeltida torn som under flera hundra år användes som fängelse för politiska fångar, adelsmän och konspiratörer. När man klättrar upp i tornet passerar man de gamla fängelsecellerna där fångarnas ristningar fortfarande finns kvar på väggarna. Högst upp har man en fantastisk utsikt över Genuas historiska stadskärna, hamnen och Medelhavet. Vi fick varsin hjälm på skallen och gick alla de många trappstegen upp till toppen.

Carruggi – de medeltida gränderna

Bara några steg från torget övergår de breda gatorna i ett myller av smala gränder, de så kallade carruggi. Många är bara ett par meter breda och kantas av små butiker, kaféer och ålderstigna bostadshus. Gränderna följer fortfarande samma sträckning som under medeltiden, då området sjöd av köpmän, sjömän och hantverkare från hela Medelhavet. Än i dag bär kvarteren tydliga spår av den tid då Genua var en av de mäktigaste handels- och sjöfartsrepublikerna. Det är så mysigt att gå runt här.

En kort promenad tog oss vidare till Via Garibaldi, aristokratins paradgata. Här ligger Palazzo Rosso som byggdes mellan 1671 och 1677 av den förmögna familjen Brignole Sale och har fått sitt namn från den karakteristiska mörkröda fasaden. I dag är det ett konstmuseum med verk av bland andra Van Dyck, Veronese, Dürer och Guido Reni. De praktfulla salarna med fresker och möbler är nästan lika imponerande som konstsamlingen. Takmålningarna är något av det vackraste jag någonsin sett. Och de är många!

Utsikten från Castelletto

Vår guide tog oss därefter till den charmiga bergshissen Ascensore Castelletto Levante, som på bara någon minut tog oss upp till stadsdelen Castelletto. Väl uppe väntade utsiktsplatsen Belvedere Montaldo, där hela Genua bredde ut sig framför oss. Härifrån såg vi den gamla stadskärnan och den livliga hamnen. Vi kunde faktiskt se vårt kryssningsfartyg som låg och väntade nere vid kajen. Det är lätt att förstå varför platsen räknas som en av stadens allra vackraste utsikter.

När vi sett det viktigaste, gått en massa och var rejält trötta i benen lämnade Christina över oss till Hira som är expert på mat och dryck i Ligurien. Hira tog oss till restaurang Al Veliero där ägarinnan tog emot oss med öppna armar och ett av de största leendena jag någonsin sett.

Smaker från Ligurien

Hira är matjournalist och driver Liguria Gourmet. Hon berättade om pestons ursprung och att det är långt mer än en grön röra – den är en del av Liguriens identitet. Traditionellt serveras den tillsammans med den lokala pastan trofie eller trenette, ofta kompletterad med kokt potatis och haricots verts. Vi fick testa den med handgjord pasta och ett lokalt vin, så jäkla gott.

Vi fick in rätter av alla de slag, bla kolsvart pasta färgad av bläckfiskbläck. Jag är inte särskilt förtjust i bläckfisk, men den pasta var så otroligt god. En av Hiras favoriter verkade det som, hon behövde inte ens beställa – en tallrik kom till bordet direkt. Vi fick även smaka en slags aladåb med bäckfisk till förrätt och flera andra pastarätter. Till detta passande viner såklart.

Lunchen avslutades med söta desserter och en liten shot av en lokal likör. Dessutom kom en liten pälsboll ut från köket, så vi fick även lite hundmys till efterrätt. Crazy Doglady var mer än nöjd 🙂

När Hira fick höra att vi inte var superförtjusta i Aperol Sprits, tog hon med oss till Cavo. Ett slags café med bar och lättare mat. Vi hann knappt fram förrän ägaren kom ut med ett fat med finaste kakorna inslagna i papper. Snart var bartendern igång med att blanda ställets signaturdryck, en sk Donkey sprits. Flaskan pryds nämligen av en åsna, vilket förklarar namnet. Himla god var den och ett perfekt avslut på en fantastisk lunch. Det var ju dessutom vår bröllopsdag, så vi var lite extra romantiska såklart 😛

Vi gjorde en kort intervju med Hira innan vi gick åt varsitt håll. Där hon gav tips om bra matställen i Genua och andra ”måsten” vad det gäller mat och dryck.

Ni kan se intervjun och film från dagen här:

Det var alltså en arbetsdag för oss i Genua, ungefär som det brukar se ut när vi åker på sk pressresa. Skillnaden var att vi var på en privat resa och hade våra vänner med oss, så de fick ”praoa” lite kanske man kan säga. Vi har ju inte ett helt vanligt jobb, men jag tror att de tyckte det var kul att vara med. Alla tyckte iaf att det var en både intressant och god dag.

Vi tog oss tillbaka till båten, nöjda med dagen och väldigt mätta. Det är enkelt att ta sej fram med fötterna i Genua och är dessutom nära till alla de viktigaste sevärdheterna och restaurangerna. Finns alltså ingen anledning alls att åka taxi. En fin stad som vi gärna återkommer till. Hira träffar vi gärna igen, vilken härlig människa!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube