Jag fixade några dagar på egen i hand i Strömstad, nu var det dax att göra samma sak igen fast på en ny plats. Maken var tvungen att åka till Stockholm några dagar, så han körde mej till en camping i Göteborg för att enkelt ta tåget därifrån. Så var jag ensam igen alltså…

Att jobba på distans funkar nästan alltid för oss, men ibland kan det ställa till med problem för Martin. Nu skulle det hållas en workshop på hans kontor och det skulle vara knepigt att delta online. Alternativet var att åka hem 50 mil, vara hemma två dagar och sedan åka 30 mil till resans mål ELLER ställa mej på en bekväm plats, lämna mej där och ta tåget till Stockholm, vara där två nätter och sedan ta tåget tillbaka till mej. Vi valde det senare alternativet.

Så förra tisdagen lämnade vi Strömstad för att ta oss till Göteborg. Där ställde vi oss på plats i Lisebergsbyn och gjorde det så smidigt för mej som möjligt, innan Martin gick iväg till spårvagnen och senare tåget till Stockholm. Så var jag alltså ensam igen. Juhupp…

Vädret var uselt och jag var lite låg. Det har varit en del bakslag senaste dagarna som fått mej ur gängorna. Så jag mådde helt enkelt inte toppen, men men. Såna dagar har ju alla, det var lixom bara att genomlida skiten – för det går ju över. Jag har mina kusiner i Göteborg och vi hade bestämt att vi skulle ses. Bara tanken piggade upp rejält!

På onsdagen satt jag mest och jobbade under dagen, skrev bland annat klart föredraget som ska hållas på Elmia och skickade detta till Martin så han kunde skriva ut det. Efter lunch gjorde jag mej ordning för att åka in till Göteborg. Där träffade jag min kusin E, tyvärr var hennes syster sjuk – så det blev bara vi två. Vi gick runt i lite butiker innan vi hamnade på en restaurang för att äta middag. Vi åt gott och pratade, pratade och pratade. Vi ses alldeles för sällan och hade mycket att ta igen.

Efter några himla trevliga timmar körde hon mej tillbaka till campingen. Nu har vi lovat varandra att ses oftare. i är ju i krokarna då och då och hon har plats för vår husbil, så det måste helt enkelt bli av. Det finns inga ursäkter.

Så var dag två avklarade, bara en kvar. Det tråkigaste med att vara ensam i husbilen är på morgonen. Att äta frukost ensam. Men nu var det bara några timmar kvar innan han skulle vara tillbaka. Dagen spenderas med jobb, så klart. Jag träffade bla campingchefen för ett litet snack med henne. Jag ska ju skriva om stället och behöver lite med info. Vi tog en fika och jag fick svar på mina frågor. När jag gick tillbaka till husbilen började det vräka ner igen. Det är alltid dåligt väder när jag är i Göteborg!

Å regnet bara fortsatte. När Martin väl kom hem strax innan midnatt var det en dränkt make som kom in genom dörren. Han var dyngsur. Regnet vräkte ner och gjorde det hela natten. Dagen efter var vädret bättre, men inte toppen. Martin jobbade halvdag, sen blev det en lugn eftermiddag med lite pyssel inför mässan. Vi passade också på att ta de sista bilderna på campingen för tidningen. Tanken var att åka in till Göteborg för att köpa en grej som jag hittat i en butik där, men ångrade oss efter att ha kollat upp grejen lite mer. Vi försöker att inte köpa grejer i onödan, och lyckas faktiskt rätt bra med det.

Sista kvällen förberedde vi för smidig avfärd. Vi skulle upp tidigt och fota frukosten redan klockan 7. När detta var gjort packade vi ihop oss och drog iväg. Målet var Jönköping, med en liten omväg runt Ullared. Vi var framme där vi 10 och trodde det skulle vara knökfullt med folk, men det var faktiskt helt ok. Jag skulle ha en väska och en höstjacka, det fanns ingen jacka men en massa annat… Men vi köpte mest mat faktiskt och lite grejer som familjen önskat, så redan vid 13 var vi färdiga och kunde åka vidare.

Dagarna på Västkusten var alltså över. Nu var det bara ett jobb kvar innan det var dax för den stora Husbilsmässan på Elmia i Jönköping.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube