Är man mätt och belåten och har några timmar över, så är det klart man visar kompisarna några av sina favoritplatser. Så det blev en förmiddag med smultronställen på nordvästra delen av Öland.

Vi vaknade alltså på Arontorp, precis vid bron, på fredagen. Efter en rejäl frukostbuffé packade vi ihop oss och drog iväg. Siktet var ställt på Böda Semesterby, men vi skulle inte checka in förrän efter lunch. Alltså tog vi med oss kompisarna på en liten sightseeing. Norra Öland kan jag utan och innan och jag har många favoritplatser, men allt är ju inte öppet än. Naturen och några av de större sevärdheterna kräver dock inget inträde.

Vi körde norrut och när vi passerade slottsruinen frågade jag om de ville stanna och fota. Detta hade de dock sett förut, så svaret blev ett nej. Själv kan jag stanna här hur många gånger som helst. Det är så vackert med slottet och utsikten. Det finns alltid någon ny vinkel att fota.

Istället blev första stoppet vid Sandviks Kvarn. En av de största kvarnarna i Europa av sitt slag. Den är så fin och man kan faktiskt gå in och upp i den på sommaren. Här serveras också kroppkakor, men inte så goda som Arontorp. Men här kan såklart även äta glass. Vi fortsatte förbi kvarnen och gick ner till hamnen. Där ligger nämligen en liten ställplats som vi trivs väldigt bra på. Den och stranden där, ville vi såklart visa.

När vi sett det vi skulle fortsatte vi 136:an. För Löttorp där vi haft hus i kanske 20 år, men sålde för ett tag sedan. Och förbi lilla Vedby där vi hade hus när jag var liten. Nu är vi alltså på västra sidan, den som jag tycker mest om. I Byrum hittade vi en parkering att ställa bilarna (inte jättelätt om man ska göra det lagligt) på och började upptäcka raukarna. De kanske inte är lika stora som på Gotland, men våra har utsikt över Blå Jungfrun. Här gick vi runt en bra stund och precis som vid slottsruinen kan man ta hur många bilder som helst. Det finns alltid en ny vinkel 🙂

Sen var det dax att köra den sista biten till campingen, då tog vi vägen genom den vackra björkallén. Den här vägen missar många, då de tar 136:an hela vägen istf att åka via Byrum. Detta är Europas längsta björkallé, den var iaf det förut – tror att det är så fortfarande. Än är björkarna inte så täta, men när de slagit ut helt är det som att åka med två väggar av björkar. Inte Martins favorit eftersom han är superallergisk, men än så länge funkar det hyfsat.

Direkt efter allén tog vi höger i korsningen och körde en bit söderut igen för att nå Böda Semesterby som skulle vara vårt hem över helgen. Öland har så otroligt mycket att bjuda på, den här gången hann vi bara skrapa lite på ytan.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram