Browsed by
Etikett: död

En tom och tung 14-årsdag

En tom och tung 14-årsdag

Igår var en tung dag. Då skulle nämligen pälsbollen fyllt 14 år. Nu är det drygt fem månader sedan han lämnade oss, saknaden är fortfarande påtaglig.

Man säger att sorgen blir lättare med tiden, jag säger att den bara blir mindre vass. En del ifrågasätter att sorgen kan vara så stor, det är ju ”bara ett husdjur”. Alla vi som haft en hund, katt eller annat älskat husdjur, vet att det där ”bara” inte stämmer. Baileys aka Pälsbollen kom till oss för att vara mitt sällskap och träningskompis och lära barnen ansvar, han var vår bebis, bästa kompis och vår stora glädje – han var det finaste som går att köpa för pengar. 13 år och fem månader fick vi tillsammans, det är rätt lång tid.

31 augusti 2020 tog vi det tunga beslutet att låta honom somna in, han var sjuk, kroppen orkade inte längre. Han älskade sommaren och hade haft bästa sista tiden tillsammans med oss eftersom vi varit hemma på heltid hos honom nästan hela året. Så vi visste att han fått bästa förutsättningarna och inte skulle må bättre än han gjorde. Beslutet att låta honom avsluta sitt liv var förstås oerhört tungt – men helt rätt. Han hade inte tyckt om den regniga hösten och årets jättekalla vinter.

Så här fem månader senare är saknaden fortfarande tung. Jag saknar att gräva in fingrarna i hans mjuka päls, att höra honom sova bredvid mej, att bli buffad på när han ville bli klappad. Det enda jag inte saknar är ha balkongdörren öppen typ dygnet runt eftersom han ville ligga på trappen och titta på livet utanför.

Som jag sagt förut så blir det ingen ny hund, det skulle inte vara schysst eftersom vi vill resa mer och vara borta längre. Kanske bo och jobba utomlands ett par år. Vi har ju vår lånehund som vi är mycket tacksamma över. Det är såklart inte samma sak, men det är en liten tröst ändå.

Jag har en önskan om att få besöka en uppfödare med Borderterriers, och bara få mysa med massor med hundar – stora och små. För de är verkligen de härligaste, knäppaste, gladaste och galnaste hundarna som finns. Så mycket livsglädje! De finns några stycken att välja på, bla en i Uppsala som hade Baileys pappa, efter pandemin är en utflykt dit något av det först vi gör.

Just nu är det lite tungt. Kan ni inte berätta om era saknade husdjur, så kan vi sakna dem tillsammans.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Saknar någon jag aldrig träffat

Saknar någon jag aldrig träffat

Jag har ju sett att en del sörjer dem de aldrig träffat, typ när en offentligt person eller sk kändis dör. Men kan man sakna någon man aldrig träffat? Ja, det är jag faktiskt helt övertygad om!

Jag saknar min mormor. Hon dog ung, när min mamma var liten. Jag hade så gärna velat träffa henne och fått lära känna henne. Höra henne berätta om sin uppväxt på Öland och om sitt liv. Jag vet egentligen ingenting om henne, mer än att hon fick 3 barn och dog ung, av nåt med hjärtat tror jag.

När jag var liten ”adopterade” jag mormödrar på löpande band, jag ville så gärna ha en. Granntanterna och äldre kvinnor i min närhet blev mina mormördrar, men de visste inte om det. Jag var så enormt avundsjuk på alla som hade en mormor, för alla verkade ha så mysigt med dem. Jag hade en farmor, men det låter ju inte alls lika mysigt som mormor, eller hur? Mormor låter lixom ”rundare” och snällare på nåt sätt 🙂

En annan person som jag saknar, som jag aldrig träffat, är det barn som jag bar vid min första graviditet och förlorade i v 16. Detta var 1992, då pratade man inte om missfall – inte ens när man var så långt gången. Så jag vet inte ens vad det var för kön faktiskt… Kanske var det flickan jag aldrig fick? Jag sövdes bara och när jag vaknade var det borta, och sen var det inget mer med det. För alla andra. För mej betydde det jordens undergång.

4 september -92. Varje år runt det datumet räknar jag åren och undrar hur det hade kunnat vara. Jag är idag en pojkmamma, hur hade jag varit som flickmamma? Hur hade hon sett ut? Hur hade hon varit? Det får jag aldrig veta,

Så det är klart att man kan sakna dem man aldrig träffat. Jag gör det iaf… Vad säger ni? Kan man det? Gör ni också det?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram