Browsed by
Etikett: kap verde

Mest instagramvänliga stränderna

Mest instagramvänliga stränderna

Zanzibar 2010

Redan innan man såg alla härliga bilder på sociala medier, så var jag ute efter den perfekta strandbilden. Jag har varit på paradisstränder på Seychellerna, Zanzibar och Kap Verde – men jag har ändå inte lyckats få den där perfekta bilden. Iaf inte på dagtid. Stränder i solnedgången är mycket lättare, eller var tycker ni?

Detta är världens mest instagramvänliga stränder enligt TUi, men de har förstås inte alla länder i sitt utbud. Men i deras utbud är dessa de mest ”likeade” stränderna som man dessutom kan åka till just nu med dem.

 Isla Contoy, Mexico

 Isla Mujeres, Mexico

 Isla de Holbox, Mexico

 Palm Beach, Aruba

 Khao Lak Beach, Thailand

 North Male Atoll, Maldiverna

 Playa del Carmen, Mexico

 Ocho Rios, Jamaica

 Bel Ombre, Seychellerna

 Flic en Flac, Mauritius

Mexico ligger alltså i topp och innehar dessutom fyra av de tio platserna. Jag var i Mexico på 90-talet, innan det kryllade av turister där och håller inte med. Isla Mujeres är fint, men inget paradis… Jamaica var väldigt skräpigt när vi var där, så den går också bort. Av de här tio tycker jag bara att det är tre som passar in och det är Aruba, Seychellerna och Mauritius. Men nu är ju detta inte världens finaste stränder, utan de TUi har fått mest ”likes” på.

Mina topp-5, vinterdestinationer alltså, ser ut så här:

La Digue, Seychellerna

Bora Bora, Franska Polynesien

Aruba, Nederlänska Antillerna

Zanzibar, Tanzania

Whitehaven Beach, Australien

Kap Verde 2018

Santa Maria på Kap Verde platsar också där i toppen, men då ska det vara vindstilla och inte som när vi var där. Å för mej är ju Gambias stränder något alldeles extra, men sanden är inte kritvit som på tex Seychellerna. Men vilka solnedgångar!!!

Detta är alltså vinterresmål, sen finns det ju en mängd vackra stränder i Europa som också är värda ett besök med kamera. Men de är ju mera sommarresmål.

Nu är det bara en vecka kvar tills vi packar ihop oss och drar till vår strand. Jag kan lova er mängder med strandbilder på instagram @marlenerinda

Vilken är er favoritstrand? Som bild alltså – inte att vara på 🙂

Mina restips till vintern

Mina restips till vintern

Många har säkert redan bokat vinterns resa för att vara helt säkra på att få precis det man önskar. Men så finns det en och annan som fortfarande funderar på var de ska åka. Jag tänkte ge några av mina tips och då vet ni att det handlar en hel del om Afrika  🙂

Vill man ha ett prisvärt resmål så är det Egypten som gäller. Här är sol och värme, fantastiska vatten att dyka och snorkla i och god mat. Egypten har också mängder med historia och spännande platser att besöka. Mitt tips är att bo i Marsa Alam på något av de resort som finns och då även ta ”all inklusive” eftersom omgivningarna oftast bara består av öken. När vi var där senast bodde vi på Siva Resort i Port Ghalib som är ett gigantiskt resort med allt man behöver och lite till. Det ligger nära en mysig marina dit vi tog våra dagliga promenader. Jag rekommenderar också att man tar en utflykt eller två, och då är mina favoriter vackra Luxor och galna Kairo. Det är en upplevelse att se pyramiderna i Giza, men faktiskt ännu häftigare att se templen i Luxor. Jag älskar verkligen Egypten – där finns allt!

Tanzania är en annan favorit och då pratar jag förstås om safari! Det här är ju inget billigt alternativ, men det absolut mest minnesvärda. Är man sugen på safari så ska man först och främst kolla vart djuren är vid den specifika tiden för resan. På så sätt så kan man vara hyfsat säker på att få se Big Five och verkligen få ut mesta möjliga upplevelse. Vi åkte på juldagen och valde därför Tanzania istället för Kenya eftersom djuren skulle befonna sej på den sidan då. Vi bokade all med Kilimanjaro SafariAgency som gav oss exakt det vi ville ha. De fick vår budget och våra önskemål och gav oss ett förslag som visade sej vara helt perfekt. Vi fick en vecka på savannen i en bekväm jeep, bara vi… ingen grupp som störde. Och vi såg precis allt vi ville se. Vilken upplevelse!

Zanzibar är inte heller så billigt men ett bra slut på en safari. Så efter en dammig vecka med långa, spännande safaridagar tog vi en vecka i paradiset på Zanzibar. Kritvita tomma stränder. Härlig snorkling och chansen att simma med delfiner. Detta är verkligen platsen för total avkoppling där man kan ligga på en solsäng och läsa, bli serverade afternoontea på stranden med palmbladen som tak. Det är magisk vackert!

Seychellerna är paradiset på jorden enligt många. Det är egentligen 110 öar där varje ö har sitt eget tema. La Digue är ön utan bilar där du blir hämtad med oxe eller cykel för att komma till hotellet. Praslin har den exotiska dubbelkokosnöten och på Moyenne finns det piratgravar. Det är underbart vackert överallt, lugnt och skönt. Seychellerna reglerar turismen genom att begränsa mängden turister och hotellen får inte vara högre än palmerna. Här är rätt dyrt, men helt fantastiskt!

Vi var till Kap Verde förr vintern och kan rekommendera det om man INTE åker dit i januari-februari. Det blåser lite för mycket då, iaf på Sal där vi var. Men övrig tid kan vi absolut rekommendera det! Stränderna är oändliga och nästan helt tomma. Gillar man att fotografera så är detta en perfekt plats, alla bilder blir bra! Här finns god mat, härliga människor och allt är så enkelt. Gillar man vattensport så är det perfekt, i övrigt finns det inte jättemycket att göra. Men det är så fint!

Jag har svårt med tidsskillnad men ett ställe jag kan tänka mej att åka tillbaka till ändå är Sri Lanka, även kallad Indiens tår. Ön drabbades hårt av tsunamin och fick väldigt lite hjälp, vi var där på ettårsdagen och då var nästan inget återställt eller ens påbörjat. Det man slås av på Sri Lanka är att alla är otroligt vänliga och hjälpsamma. Här finns långa härliga stränder men även spännande te- och gummiodlingar som man kan besöka. i Kandy kan man se en av Buddas hörntänder och på vägen dit måste man absolut besöka Pinawella som är elefantbarnhemmet. Har man tur kan man få mata en av bebiselefanterna och kanske tom bada med de stora elefanterna.

Florida är också ett kul resmål men innebär även det en viss tidsskillnad fast åt andra hållet. I Florida är det enkelt att hyra och köra bil, allt är lixom anpassat för bil. Självklart är det stränderna och de stora parkerna som lockar, som tex Disney och Universal. Men det är också enkelt att ta sej ner till Ft Lauderdale och kolla in kryssningsföretagens butiker för en sistaminutenkryssning. För nästan ingenting kan man få två veckor i Karibien på en lyxkryssare med all inklusive.

Vi åker till Gambia över nyår, det vet ni säkert redan. Gambia är mitt eget lilla paradis, eftersom jag bott där och älskar det. Här är stränderna milslånga, man kan gå från Senegal igenom Gambia och in i Senegal igen om man vill och orkar. Precis som många andra av ställena jag rekommenderat så är ständerna i stort sett tomma och fridfulla. Här finns plats för alla! Min favoritsysselsättning är att gå längst stranden och leta snäckor, det finns mängder av vackra snäckor. Skruvade, stora, små, färgade, kritvita. Maten är smakrik men inte starkt. Alla är vänliga och nyfikna. Vill man följa med oss och även följa med till byn som vi hjälper så kan ni läsa mer HÄR.

Vi åker inte med barn längre och även om alla de här resmålen fungerar med barn, så tycker jag nog att barnen ska vara lite äldre för att följa med på tex en safari. Det handlar om rätt mycket pengar och då ska de ju gärna har nåt slags utbyte av att följa med, så jag skulle nog säga att de ska vara i 10-årsåldern för att göra en sån resa. Det är många timmar i bil och man blir rätt trött faktiskt. USA är ju som gjort för barn, även kryssningarna. Egypten och Sri Lanka är helt ok med barn, särskilt Egypten med tanke på livet under ytan. Mina älskade att snorkla där och låg i hela dagarna. Seychellerna har inte särskilt mycket att erbjuda för barn, det är en ”kärleksdestination”  🙂

Jag hoppas att detta kan ge er lite idéer om nya resmål som ni kanske inte ens tänkt på förut. Vi åker som sagt till Gambia i år och funderar redan på vart resan ska gå nästa år. Kanske blir det USA… eller Egypten igen… eller nåt helt annat! Man vet inte med oss, det kan bli vad som helst.

Vart åker du i år?

 

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

Idag är det Strandens Dag och genast börjar jag fundera på vilka stränder jag besökt och längtar efter. ”Min” strand i Gambia kommer förstås upp direkt och snart är jag där, men stranden på Öland ligger också nära hjärtat  🙂

Det finns några stränder som jag tycker särskilt mycket om, det ligger på Öland, Seychellerna, Zanzibar och Gambia. Öland betyder barndom och då minns man ju allt med ett visst skimmer. Å det var på stranden på Öland som Martin friade till mej, såklart att det har en särskild plats i mitt hjärta.

Zanzibar är otroligt vackert! Det är som små avskilda vikar med stenblock och palmer vid vattnet. Vattnet r kristallklart, under ytan finns mängder med vackra fiskar och har man tur kan man både se och simma med delfiner. Här var vi 2010 efter en veckas dammig safari, det var helt ljuvligt att vila ut efter en vecka i jeep. Ett perfekt avslut på en fantastiskt resa! Rekommenderas!

Gambia… mitt Afrika. Här är stränderna inte kritvita, utan mer gyllengula och sträcker sej många mil. Man kan faktiskt gå igenom hela Gambia och in i Senegal, om man orkar. Solen går ner över Atlanten och är magisk varje kväll, alla bilder blir perfekta och behöver inget filter. 28/12 är vi tillbaka och du kan följa med! Läs mer HÄR!

Jag har varit på Seychellerna två gånger, men det var innan digitalkamerans tid – så där finns inga bilder just nu att visa. Mycket försvann i de två översvämningar vi haft, men en dag ska jag scanna in de som finns, fast Martin sa just att det är enklare att åka dit igen och ta nya  🙂 Grejen med Seychellerna är att det finns så många olika stränder där. Det är drygt 100 mer eller mindre stora öar och varje ö har sitt eget liv. Stränderna på Praslin är magiska! Här finns stora runda klippor och palmer som växer ända ner i vattnet. Det är folktomt och helt underbart! Jag åker gärna dit igen.

Fyra härliga stränder, svårt att rangordna dem. Bilden här är däremot inte från någon av dem, utan från Kap Verde. En otroligt vacker strand, också milslång och nästan tom. Men där blåste lite för mycket när vi var där, för att den ska hamna på min topplista. Kanske skulle jag ha en annan uppfattning om vi varit där en annan period och inte när det är som blåsigast? Vi får väl se om vi kan åka tillbaka.

Vika är dina favoritstränder?

 

Africa Showcase – varför åka till Afrika?

Africa Showcase – varför åka till Afrika?

Som ni vet så bor Afrika i mitt hjärta. Många frågar vad Afrika har att erbjuda, om det inte är farligt, var man ska åka och vad man ska se. Nu ska det poängteras att Afrika är väldigt stort och inte är ett eget land, utan en himla massa länder. Det blev jag återigen medveten om i torsdags när jag var på Africa Showcase.

Jag tror att det är 55 länder i Afrika, jag har varit i fler än många andra och ändå har jag bara sett en bråkdel. Eventet var mest för resesäljare men även ett par journalister var inbjudna, där var ungefär 20 utställare. Inte 20 länder, utan 20 turistbyråer, hotellkedjor, safariarrangörer mm. Närmare bestämt 13 länder representerades, bla Sydafrika, Kenya, Tanzania, Etiopien, Namibia och Mauritius. Jag har länge haft en dröm om Namibia, den kanske kan bli verklighet nu…

Vad är grejen med Afrika? Det finns massor med bra grejer, lite olika förstås beroende på vilket land man besöker. Men i stort kan man säga att det knappt är något tidsskillnad mot Sverige, var  man än är. Det kan röra sej om ett par timmar i skillnad, vilket gör det mycket enklare både när man kommer dit och hem. Att jobba dagen efter hemresa är inget problem alls! Det är en het värme istället för värmen i Asien som ofta är fuktig. 99%-ig regngaranti under våra vintermånader, när vi verkligen inte vill ha regn. Sol året om! Dessutom är maten väldigt god, människorna öppna, nyfikna och trevliga och naturen omväxlande och helt fantastiskt. För att inte tala om djurlivet förstås!

Men allt beror ju på vilket av Afrikas länder som man väljer att besöka. Att Tunisien, Marocko och Egypten faktiskt är afrikanska länder kan vara lätt att glömma bort. Det är först när man kommer lite längre ner och närmar sej Senegal och Etiopien som man börja prata om det ”verkliga” Afrika. Öarna Kap Verde, Mauritius och Seychellerna hör också till Afrika,vilket man kanske inte heller tänker på. Länderna är väldigt olika och har förstås olika saker att bjuda på.

Gambia är helt olikt Tanzania, Kap Verde är helt olikt Seychellerna – både när det gäller kultur och natur. Det gemensamma är färgerna, värmen och alla härliga människor. Just färgerna lockar mej, den röda jorden och de härligt klara färgerna överallt i naturen. Blommorna är vackrare och större, kryddorna mer färgrika och smakar mer. Folk klär sej i mer färg än på många andra platser i världen. Att fota är en dröm, inga filter behövs!

Jag har besökt bla Gambia, Egypten, Tanzania, Seychellerna och Zanzibar och är otroligt nöjd  med det jag hittills sett. Men när jag var liten hörde jag talas om Namibia och blev enormt fascinerad. På Africa Showcase fick jag kontakt med Tangeni, en av representanterna därifrån och jag bara kände att jag måste verkligen åka dit! Tengeni bor i Nambia och berättade med passion om sitt land och visade otroliga bilder! Nu drar det väldigt mycket i restarmen ska jag erkänna.

Sydafrika är ett land man ska besöka iaf en gång i livet om man gillar att resa. Tycker jag alltså. Å jag har ju inte gjort det än! När Dana från motsvarigheten till vårt turistråd hörde detta höll hon på att trilla av stolen och började genast planera en resa åt oss. Så nu måste vi ju åka dit! Men där finns såååå mycket att se! Sydafrika är stort! Självklart måste man ju se Godahoppsudden och Kapstaden, åka på safari i Krugerparken och besöka någon vingård. Dana sa att man behöver minst 10 dagar för att se alla ”måsten”, jag tror henne… man behöver säkert flera resor till och med…

Så nu är det bara att kolla almanackan, plånboken och Kenya Airways flygrutter. De flyger nämligen nästan överallt i Afrika och är ett av de enklaste sätten att ta sej till Afrika från Sverige – ja nästan över hela världen faktiskt. De har knutpunkten i Nairobi, där man tar sej överallt ifrån.

Jag vet att jag låter lite galen just nu, men att resa är ju det bästa som finns och Afrika är helt fantastiskt! Har ni varit i något av Afrikas länder? Var skulle ni vilja åka?

Sal – Kap Verde – Solen och vindarnas ö i Afrika

Sal – Kap Verde – Solen och vindarnas ö i Afrika

Man brukar ju säga att Öland är solen och vindarnas ö, Kap Verde är isf solen och vindarnas ö i Afrika. Så är det verkligen, det är massor med sol och massor med vind. Å låååånga härliga stränder!

Det ska göras klart direkt: klarar man inte blåst så ska man nog tänka ett varv extra innan man bokar Kap Verde, iaf om man ska åka dit i december/januari när det blåser som mest. Då blåser det nämligen rejält, dygnet runt. Det ska vara lugnare andra tider på året och även på andra öar än Sal. Vi var förvarnade, ändå blev det lite jobbigt i längden. Jag vill gärna ligga på stranden och sola, det gick inte. Men långa härliga promenader kunde vi ta och inte en enda svettig människa behövde man träffa, sånt gillar jag!

Kap Verde är en ögrupp strax söder om Kanarieholmarna och väster om Gambia/Senegal. Det tar ca 7.5 timme att flyga direkt och är bara två timmars tidsskillnad. Solen skiner året om och regnar det så är det oftast på vår sommar. Sånt gillar jag också!

Vid inflygningen ser man de långa härliga stränderna och vi var glada att vi kom så pass tidigt på dagen att vi faktiskt kunde gå en promenad längst stranden redan första dagen. Flygplatsen är liten, ändå tar det ganska lång tid att krångla sej igenom passkontrollen och få väskorna. Men sen är transferns kort, hotellområdena ligger bara någon kvart-halvtimma från flygplatsen. Först ligger ett mindre åt höger, sedan kommer man till änden på ön – där ligger Santa Maria och alla hotell på rad längst udden.

Vi bodde på Vinghotellet Smartline Criuola som låg i slutet av hotellraddan och kanske 10 minuter från piren i Santa Maria. Piren är en plats som alla vet var det ligger efter något dygn och de flesta sedan har som riktmärke. Det är runt piren som allt händer. Där kommer fiskarna in på morgonen och kvällen, här kan man snorkla och ta båtturen från. Här finns butiker och restauranger. Går man åt andra hållet från vårt hotell sett så finns ytterligare ett eller två hotell, sedan är det bara byggplatser. Går man tillräckligt långt, kanske en halvtimma, så är man helt ensam på stranden – det var där vi tog bilderna på mej i klänning.

Till Kap Verde åker man främst för att man gillar sol. Man kan nog säga att det är en av de mest solsäkra platser som finns och värmen är torr, inte fuktig. När vi var där i början av januari var det runt 25-26 grader varmt varje dag, ibland något varmare. Många åker också dit för att kite-surfa, det är ett paradis för alla vattensporter och särskilt för dem som kräver vind förstås. Överallt ser man mängder med kite-skärmar och mer än en gång jagade vi förrymda brädor och även skärmar som rymt från sina ägare.

Kap Verde är otroligt fint. Det är långa stränder, mängder med vackra blommor och både färgglada kläder och färgrik mat. Gillar man att fota har man ett helt paradis framför sej, bara att knäppa på – alla bilder blir bra och kräver inga filter. Vinden gör dock att det blir ett naturligt filter av sand över precis allt, så var noga med att rengöra kameror, mobiler, glasögon mm när ni varit ute. Vi hade allt med oss överallt, inget blev förstört tack o lov, trots att det var sand i varenda springa.

Det finns inte jättemycket att göra på Kap Verde, utbudet är ungefär som på vilken annan mindre  paradisö som helst. Det finns jättefina restauranger med otroligt god mat, en och annan nattklubb/casino och mängder av mysiga barer förstås. Det är billigare än hemma, men inte jättebilligt. Man tar sej enkelt runt med lokaltrafiken den är jättebillig, det kostar typ 1 eller 2 euro vart man än vill åka. Det finns inga tidtabeller utan bussen går när den är full, enkelt. Vi åkte in till huvudorten på Sal en dag, där kan man besöka marknaden och tv-tornet med utsikt över hela ön. Det räcker med en halvdag för en sån tur. Om man inte vill se mer förstås och fortsätter till saltbassängerna, då ska man nog avsätta en hel dag. Men saltbassänger finns det även i Santa Maria, även om de inte är lika stora. Ving har en rundtur som vi hörde var väldigt omtyckt.

Vi var på semester för att vila, det var lixom huvudsysslan och prio1 och det var Kap Verde perfekt för. Samtidigt så var vi förstås nyfikna på landet och ön och ville ta mängder med bilder eftersom det var så otroligt fint. Så våra dagar var ganska enkla och same same… jag vaknade oftast vid 7 och tittade på soluppgången, vi åt en lång frukost och låg vid poolen och solade fram till lunch. Efter lunch tog vi en lång promenad på stranden och hade förstås med kameran. Eftersom det blåste så pass mycket så var en promenad bästa sättet att utnyttja stranden, så vi gick i flera timmar per dag och tog mängder med bilder. Vi bytte håll typ varannan dag och gick så långt man kunde åt bägge hållen. Dusch innan middagen och på kvällen satt vi och jobbade och kollade mail, mobil osv, i lobbyn där wifi funkade hyfsat.

Det finns mängder med utflykter att göra, både på land och i vattnet. Men vi valde bort detta den är gången, just för att bara ta det lugnt. Vi tränade inte ens, trots att vi valt ett hotell med gym – våra promenader blev enda träningen den här gången och det kändes helt ok. Det blev trots allt ca 15000 steg om dagen ändå…

Två veckor kändes helt ok, trots att jag skulle kunna vara borta hur länge som helst bara för att det är sol och varmt. Jag vet inte om vi kommer tillbaka, kanske inte till Sal – men möjligtvis till någon annan ö. Det skulle vara intressant att se flera andra öar och jämföra dem när det gäller framförallt blåsten, men även naturen osv. Jag var nyfiken på Kap Verde och är glad att vi nu sett iaf en av öarna, det är som en blandning av Jamaica och Gambia. Lite africancaribbean på något sätt.

Å det är som sagt ett paradis för surfare och fotografer! Vi tog helt fantastiska bilder! Bara därför skulle jag kunna åka tillbaka flera gånger  🙂

Det slutade inte så bra…

Det slutade inte så bra…

Så är vi hemma igen efter två fantastiska veckor på Kap Verde. Tyvärr slutade det inte så bra, man ska tydligen inte ta det där sista åket – eller i mitt fall sista doppet…

I onsdags gick vi som vanligt vår promenad på stranden på eftermiddagen. Det blåser alltid, men det blåste mer än det tidigare gjort. Dock är det långgrunt, så badar man längst strandkanten är det ingen fara. Klart vi ville bada sista dagen!

Vi gick en bit bort, ungefär där vi fotade några dagar tidigare. La våra grejer på långt avstånd från vattnet, eftersom vågorna gick långt upp. Å hoppade i! Vattnet var varmt och det var jätteskönt. Martin låg kvar i vattnet medan jag gick upp för att torka. När jag är nästan uppe kommer en rejäl våg, mycket större och starkare än de andra, som bokstavligen sveper undan mina ben. Det är lite uppförslutning och jag landar på ryggslutet i någon decimeter vatten. Just nu gör det inte ont, jag skrattar bara.

När jag suttit och torkat en stund känner jag att det faktiskt gör ganska ont i rumpan/ryggen och tänker att det väl går över snart. Vi går tillbaka till hotellet, det gör inte ont när jag går tack och lov, så benen är det inte fel på. Martin inspekterar mitt rumpparti och konstaterar att det iaf inte syns något. Så länge jag står och ligger känns det heller inte särskilt mycket. Men när jag sitter…

Jag sover hyfsat på natten, dagen efter har jag väldigt svårt att resa mej när jag suttit. Att sätta sej går hyfsat, men att resa sej gör plågsamt ont. Jag måste sitta på ett särskilt sätt och undviker att byta ställning. Nu ska jag alltså sitta på ett flyg i 7,5 timme… jabba…

Hela flygningen blir väldigt jobbig! Jag kan sätta mej, men får ha flera kuddar bakom ryggen för att sitta någotsånär bekvämt. Jag börjar nästan grina varenda gång som jag måste byta ställning och njuter när jag sätter mej på toaletten där det inte är något tryck mot rumpan/ryggen. Nu har vi insett att svanskotan förmodligen blivit stukad eller nåt sånt. Hade den varit bruten eller haft en spricka borde det gjort mer ont. Det enda jag tänker är att jag bara ska klara av flygresan och bilresan de 7 milen hem, sen får vi ta ställning till hur vi ska göra med resten.

När vi kommer hem är klockan nästan 3 på natten och jag somnar totalt slut. På morgonen är allt mycket bättre, jag kan sitta och resa mej utan att grina – men det gör så klart förfarande ont. Jag kan ändå fungera hyfsat normalt och tänker att jag låter det bero, men träna kan jag såklart inte. Så just nu är läget att jag väntar till måndag och ser hur allt är då. Just nu kan jag sitta nästan normalt, det gör mest ont när jag reser mej.

Det var en rejäl smäll jag fick, Jag var inte oförsiktig, det var en ren olycka. Klart jag vet att vatten och vågor har kraft, men att en våg som nästan klingat ut och är halvvägs uppe på stranden kan ha sån kraft att den slår undan benen på en var lite oväntat. Jag ska nog ändå vara glad att det var lite uppförsbacke och fanns lite vatten som dämpning. Och att det inte fanns några koraller eller stenar där jag landade. Det gör ont just nu, men om några veckor är nog allt som vanligt igen.

Jag har bara varit med om en så jobbig flygresa en gång tidigare och det var när vi flög från Zanzibar och jag hade salmonella. Då var det några timmar till som skulle klaras av, ”skitjobbigt” rent bokstavligt… Men nu är jag iaf hemma, det är alltid skönast att vara i sitt eget land när man inte mår helt bra. Nu får vi se hur saker och ting läker, det blir som det blir.

Har du någon erfarenhet av stukade svanskotor? Berätta!

Fotosession på vackraste stranden

Fotosession på vackraste stranden

Varje dag går vi en promenad på stranden. Antingen går vi år vänster mot piren i Santa Maria eller också går vi till höger och den oändliga stranden. Vi går mil varje dag och det är så otroligt härligt!

Här om dagen gick vi iväg lite längre än vanligt, för att få vara helt ensamma på stranden. Vi hade en plan på vilka bilder vi skulle ta och vad vi ville ha. Jag offrade en vit klänning för konsten 🙂

Vädret var perfekt, alla färger så där sagolikt vackra med azurblått vatten och vit sand. Det var bara vågorna som var lite i vägen, särskilt en… men Martin såg den komma och fick jätteroliga bilder på mej precis när jag blev totalt översköljd. Där låg jag som en dränkt katt och skrattade nästan ihjäl mej.

Sen blev det bilder på alla möjliga och omöjliga håll. Ni får se ett urval av dem medan vi roar oss med en 7-timmars flygresa hem till kalla Sverige. I natt är vi tillbaka i verkligheten igen…

Bussen går när bussen är full

Bussen går när bussen är full

Kap Verde består av en massa öar, Sal är bara en av dem. Även om Sal kanske är den mest turisttäta ön, så är det inte här huvudstaden ligger. Men det finns förstås en större ort även här och den heter Esparagos och ligger nästan mitt på ön. I måndags testade vi öns lokaltrafik och tog oss dit.

När vi besöker ett nytt ställe så använder vi alltid fötterna för att se så mycket som möjligt. Här om dagen tog vi en liten lätt promenad på 3 timmar och hittade då till slut fram till Saltbassängerna. Då gick vi även förbi Santa Maria busstorg och bekantade oss lite med detta. Så i måndags lämnade vi hotellet för att ta lokalbussen till Esparagos. Här finns ingen busstidtabell utan bussen går när bussen är full. Enkelt. Vi hade tur och var de sista som fick plats, så det var bara att stänga dörren och hoppas på det bästa… det är ett under att den höll hela vägen… Vart man än åker kostar det 1 Euro, billigt och bra!

Det är knappt två mil mellan Santa Maria och Esparagos, det tog inte lång tid att ta sej tid alls. Bussen släpper av alla på samma ställe, ganska mitt i stan. Vi hade ju ingen aning om vad man sa se där, utan promenerade bara omkring lite. Tills vi såg ett torn på en kulle och en massa människor. Dit ville vi gå! Efter lite omvägar och senvägar hittade vi iaf dit och började vår ”klättring”. Vi hade haft koll på vädret och tog en mulen dag och tur var det för värmen var det inget fel på! Efter en rejäl serpentinväg med stark lutning var vi iaf uppe och hade utsikt över nästan hela ön. Helt otroligt! Man kunde inte se till Santa Maria, men allt annat – så häftigt!

När vi var nöjda och tagit en miljon bilder gick vi ner igen och hade då bestämt oss för att ta en taxi till Palmeira som vi hört skulle vara en mysig kuststad. 4 Euro kostade taxin som släppte av oss i nån slags citykärna… här fanns mycket riktigt en liten hamn, men i stort sett inget mer – eller också var vi på fel plats… vi tittade lite på fiskgubbarna som fixade med sina båtar, kollade runt lite i byhålan och när vi såg en buss gå tillbaka till Esparagos hoppade vi på den. Sen var vi ganska nöjda och tog nästa buss tillbaka till Santa Maria igen. Planen var att äta lunch i Palmeria men som det nu föll sej var vi tillbaka på hotellet innan lunchen var slut.

Man kan väl inte säga att varken Esparagos eller Palmeria var särskilt mycket att hänga i julgranen, men nu har vi iaf sett det. Vi kunde konstatera att klasskillnaderna är tydliga överallt på ön, men kanske ännu tydligare i Esparagos. Här blandades jättefina hus med plåtskjul. På baksidan av tornet som vi besökte, såg vi ett av de fattigaste områdena på ön. Här var det bara fyra väggar av korrugerad plåt. Eftersom det inte finns något grundvatten så växer det knappt någonting. Det är platt och bara en massa sand. Och det blåser, precis hela tiden. Det kan verkligen inte vara lätt att leva här om man inte har pengar. Genast går tankarna till ens behagliga liv hemma och hur mycket vi gnäller i onödan. Vi är rätt bortskämda.

Klart man skulle vilja hjälpa, men man kan ju inte hjälpa till överallt. Vår by i Gambia har det i stort sett lika dåligt, skillnaden är att där kan man iaf i bästa fall odla lite ris och kanske en och annan frukt. Även om vi inte gör skillnad för någon här på Kap Verde mer än som turist, så känns det bra att vi hjälper till någonstans i världen. Vi engagerar oss i Gambia och vi vet att andra engagerar sej här på Kap Verde. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.

Imorrn åker vi hem efter två berikande veckor. Jag kan absolut rekommendera alla att åka hit, alla som står ut med konstant blåst alltså… stränderna är otroligt fina, det är lagom lång flygresa och bara två timmars tidsskillnad. Ett bra resmål helt enkelt. Jag kommer att utveckla det mer när jag kommit hem och landat lite.

Nu ska vi bara njuta av den sista dagen och ta vara på de sista solstrålarna innan det är dags för den svenska vintern igen. Guuud som jag kommer att sakna solen och värmen!!!

Nyårsafton på Kap Verde

Nyårsafton på Kap Verde

Tänk att det redan gått en vecka på det nya året! Nu är det
bara 24 veckor kvar till midsommar och 50 kvar till jul! Tiden går så jäkla
fort!

Vår nyårsafton blev väldigt lugn. Vi hade ett fantastiskt
väder här på Kap Verde, med strålande sol och klarblå himmel. Förmiddagen
spenderas i en solsäng och på eftermiddagen tog vi en lång promenad på
stranden. Vi gick bla förbi där man riggade nyårsfyrverkerierna och såg att man
höll hårt på säkerheten. 
Området var avspärrat, där var en vakt som kollade att
ingen gick för nära, alla pjäser var riktade mot vattnet och ett riktigt proffs
höll koll på alla grejer. Inga halvpackade män som snubblande försöker få ner
smällare i nån gammal ölflaska och fumlande försöker tända på… Här var säkerheten
först, sånt gillar vi!
Efter vår promenad gjorde vi oss i ordning, tog en drink på
vår veranda och gick sedan till matsalen som var dekorerad till max! Vita dukar
på varje bord, en vinflaska i ett fint ställ, linneservetter, vackra
uppläggningar osv osv. Vi stod först i kön och hann fota lite innan folk
kastade sej över maten. Där fanns mängder med skaldjur av alla sorter, färsk
frukt, härliga efterrätter och en massa annat. Jag tog mest för mej av de
grillade jätteräkorna som var sååå goda! Vi åt länge, njöt av maten, varandras
sällskap och kvällen. 
På promenaden hade vi summerat året och kommit fram till att
2018 bara kan bli bättre än 2017. Att börja här på Kap Verde känns helt rätt,
förmodligen avslutas det i Gambia och det känns lika rätt det.
Efter maten skickade vi sms hem till familjen och gick sedan
och satte oss på vår härliga veranda igen. Kvällarna är varma, så man kan sitta
ute hela natten om man vill. Vi var fortfarande i svensk tid i kroppen, så vid
22.30 var jag rätt trött och gick in och la mej en stund. 23.15 hörde vi
smällare och undrade om man inte kan
klockan här på ön. Det var ju flera minuter kvar till tolvslaget!
Strax innan 24 gick vi ut på stranden, tillsammans med en
massa andra människor från hotellet. Vi gick åt det håll där vi sett
arrangemangen för fyrverkerierna, och väntade… och väntade… förgäves. 00.15
hade det fortfarande inte hänt något, så då gick vi in… en kvart senare smällde
det! De kan verkligen inte klockan här! Förklaringen fick vi dagen efter när vi
träffade en svenska som jobbar här. Det landar tydligen ett plan strax innan 12
och då får man av förklarliga skäl inte fyra av en massa fyrverkerier, därför
gör man det före och efter. Synd bara att man inte talat om detta för oss
turister…

Så vi lyckades alltså missa två fyrverkerier, å andra sidan
är jag ju inget jättefan av sånt – så det är helt ok ändå. Vi har firat nyår
både på Zanzibar och Egypten utan ett enda fyrverkerier, det är förbjudet där,
och det har gått alldeles utmärkt ändå.

2018 började alltså inte med en smäll,
men med strålande sol och klarblå himmel även på nyårsdagen. En väldigt bra
början om ni frågar mej 🙂

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Livet går sin gilla gång här på Kap Verde. Fortfarande vaknar vi vid 7 varje morgon, men de senast två dagarna har vi iaf inte sovit middag. Det betyder alltså att vi sovit ikapp och är betydligt piggare än innan vi åkte.

Vi har varit här halva tiden nu och har knappt en vecka kvar. Igår var tydligen den stora resdagen, idag är hotellet nästan tomt. Tyvärr verkade solen följa med transferns till flyget, för idag är det rätt mulet tyvärr. Så istället för att parkera på en solstol som vi brukar göra efter frukost, så snörade vi på oss gympaskorna och gav oss ut på promenad. Vi skulle bara gå till saltbassängerna här i Santa Maria, som vi hört talas om. Problemet var att vi inte hade en aning om var de låg.

Eller jo, en aning hade vi… typ till vänster vid bensinstationen.  Problemet är att det finns två bensinstationer och den som beskrev detta pekade åt höger… Men vi började gå och tänkte att det löser sej väl på vägen. Hittade vi inte dit så hittade vi väl något annat. Ingen av vägarna vid någon av bensinmackarna såg rätt ut, så vi fortsatte rakt fram. Hittade vi inte saltbassängerna, kunde vi alltid gå till Botaniska trädgården istället. Åsså kan man ju fråga sej fram!

Första mannen vi frågade hade ingen aning, han var nog ännu mer vilse i pannkakan än vi var. Men den andre han visste! Så vi vände och gick med honom tillbaka en bit, tills han pekade ungefär hur vi skulle gå. Vi var inte tillbaka på rutan ett, men inte långt ifrån… Vi gick dit han pekade och befann oss väldigt mycket på baksidan av Santa Maria. Här bor folk i skjul och det finns mycket skräp på gatan, men här och där finns också jättefina hus. Vi tog sikte på stranden och tänkte att vi kanske ser vart vi ska därifrån

Innan vi kom fram till stranden såg vi mängder med Kite-segel och förstod rätt snabbt att det måste vara Kite-Beach som alla pratar om, där det är någon form av mästerskap just nu. Vi går väl dit då! Hittar vi inte saltbassängerna så kan vi ju alltid kolla på surfare istället. Härifrån fick vi sällskap av en liten hundflicka som rätt var det var hade visat oss vägen till… Saltbassängerna! Vi hade gått genom sanddyner och tvättäkta ökenlandskap när vi plötsligt såg dem. Så häftigt!

Området ligger mitt ute i ingenting, i form av två gigantiska vattenområden med inrutade bassänger. Vi såg redan en bit innan hur marken blev hårdare och sprack upp här och där. Vitt salt blandades med sanden överallt. Här jobbade 3-4 män med att ta upp det aldrig sinande saltet ur vattnet. Runt om var det högar med salt, som jag antar att någon hämtar då och då och fixar till för att kunna sälja. Vi och hundflickan gick runt och tittade, fotade och fascinerades. Männen brydde sej inte så mycket, men vinkade till oss. Det finns större saltbassänger norrut på Sal, dit turisterna vanligtvis åker – vi var helt ensamma här och väldigt nöjda med det.

Jag fick med mej en stor saltkristall, och efter en miljon bilder gick vi därifrån. Vid det här laget hade vi gått i drygt två timmar och redan tagit sisådär 10 000 steg i lös sand. Det fanns ingen skugga alls och var väldigt varmt, så den där Kite-stranden fick vara. Vi hade nått vårt mål, hittat våra saltbassänger, var nöjda och kände mest för att gå hem. Så det gjorde vi! Problemet var bara att hundflickan också gjorde det… följde med oss
alltså, trots at vi försökte få henne att gå hem. Hon följde oss hela den långa vägen tillbaka till hotellet, trots att vi försökte få henne att vända. När vi kom fram började en annan familj att klappa henne och hon la sej hos dem medan vi smet iväg till rummet.Sen såg vi henne inte igen, men det var tack vare henne som vi hittade rätt! Hade hunden inte gått framför oss när vi irrade runt och hade vi inte följt henne, så hade vi aldrig hittat de där bassängerna. Det tackar vi för! Vi får väl se om vi ser henne igen någon dag inne i Santa Maria.

Nu kan vi alltså bocka av en sevärdhet på vår lista, vi har inte gjort så mycket av den varan än. Men på måndag är tanken att vi ska åka till Esparagos och Palmeria. Vi tänkte ta lokalbussen, så får vi se om vi hittar rätt  🙂