Browsed by
Etikett: kap verde

På resa som Viktväktare

På resa som Viktväktare

Många tror att det är helt omöjligt att ”sköta” sej när man har semester eller åker på resa. De flesta avbryter sitt Viktväkteri och  tappar bort sej totalt. Man tänker att man bara ska göra ett litet uppehåll och sen köra igång igen när man kommer hem. Men så blir det inte alltid… Jag tänker lite annorlunda.

När jag skrev in mej på Vitväktarna i aug 2000 hade jag aldrig ens försökt att gå ner i vikt innan. Jag gick in i Viktväkteriet med hull och hår, följde allt till punkt och pricka och blev nästan som frälst eftersom jag mådde så himla bra. När första utlandsresan närmade sej i oktober  samma år vågade jag inte annat än följa programmet även i Tunisien dit vi skullenågon vecka. Jag vägde exakt detsamma när jag åkte som när jag kom hem, helt ok.

Efter detta har det såklart följt några resor, jag har handskats med dem på olika sätt. De första tre åren vågade jag inte annat än att följa programmet, sedan dess har jag blivit lite mer avslappnad i mitt
förhållningssätt kan man nog säga. Jag har insett att man både kan njuta, vara Viktväktare och må bra även på semestern. Man behöver inte vara nitisk, men man behöver inte släppa taget helt heller. Blir det ett plus så blir det, det tar man bort ganska snabbt igen.

Fram tills för något år sedan vågade jag inte bo på hotell med all-inklusive. Jag var helt säker på att jag inte skulle klara av att det bjöds på tex glass hela dagarna eller att det fanns något att äta precis hela tiden. Jag trodde att jag skulle ta alldeles för stora portioner och dricka litervis med läsk. Efter 15 år som Viktväktare, typ 12 av dem som Guldmedlem chansade vi. Förra året bokade vi vår första all-inklusive i Egypten, å det gick hur bra som helst! Det var ju inte ens svårt!!!

Även här på Kap Verde har vi all-inklusive och precis som sist njuter vi av semester och mat, det sistnämnda i lagom mängder. Ja, det är en himla massa maträtter. Ja, det är en himla massa efterrätter. Ja, det är gratis glass, pommes, hamburgare och gud vet vad – hela dagarna vid poolen. MEN här finns också dignande, härliga salladsbord, solmogna och otroligt goda frukter och en massa annat. Vår strategi är att först ta från salladsbordet. Sedan går vi runt bland varmrätterna för att se vad som finns och väljer att äta EN rätt. Vi dricker vatten till maten och när det är dags för efterrätt kollar vi även där vad som finns och väljer EN liten bit om det faktiskt inte räcker med frukten. Vi går ifrån matbordet nöjda men inte proppmätta.
Detta förhållningssätt låter kanske tråkigt, men det funkar för oss. Varje dag tar vi en eller två långa promenader och får på så sätt se stället vi är på lite mer ingående. Efter några dagar brukar lokalbefolkningen känna igen oss och hälsar glatt.
Genom att göra medvetna val, eller kloka om man så vill, brukar vi komma hem några hekto lättare än när vi åkte. Vi tycker inte att vi offrar något eller har en tråkigare semester för att vi inte kopplar bort
Viktväkteriet helt. Tvärtom faktiskt. Vi utnyttjar vår ledighet till att må
lite bättre och komma i lite bättre form. Så var det verkligen den här
gången.
Jag var i superdåligt skick, sönderstressad, hade värk och mådde ganska dåligt när vi åkte. Men med bra mat, sol på näsan, vila och promenader börjar jag må ganska bra igen. Jag räknar med att må mycket bättre när jag kommer hem och vara lite lättare än när jag åkte.
Jag tänker inte vikt på semestern, men jag tänker hälsa! Å tänker man hälsa så blir det automatiskt bra mat, lite eller ingen alkohol, vila och promenader. Ganska enkelt egentligen… För oss funkar det! Det ska bli spännande att se vad vågen säger när vi kommer hem. Om hälsotänket funkade även den här gången.
No Stress – Kap Verdes slogan

No Stress – Kap Verdes slogan

De senaste dagarna har flutit på i en mycket behaglig takt. Det tog ett par dagar för mej att komma ner i den lunk som finns i hela Afrika. No Stress är Kap Verdes slogan och stämmer väldigt väl in på mentaliteten här. Det finns nog ingen som jobbar på ackord här…

Precis som i Gambia tar man en sak i taget, om ens det… Med ett snett och charmigt leende kommer man undan med det mesta, även när stressade turister gapar högt och vill ha saker gjorda snabbt. När vi kom i torsdags hade jag fortfarande alldeles för hög puls, men nu är det nog tom lägre än vanligt. Vi sover fortfarande middag någon timma efter lunch. När vi slutar med våra middagslurar brukar vi vara utvilade och upplagda för äventyr.

Planen är att vi ska ta oss till huvudstaden på Sal. Kap Verde består av en massa öar i olika storlekar, Sal är den sk huvudön. Flygplatsen ligger i huvudstaden Esapragos som ligger ca 20 minuter från Santa Maria där vi bor. Det kostar 1 euro att ta sej med buss mellan Santa Maria och Esapragos, så den turen ska vi göra någon dag. Då tänkte vi även besöka stranden Palmeira som ligger i närheten av flygplatsen och kanske även saltbassängerna en bit bort. Avstånden är inte så stora, så det funkar både att gå, åka buss eller taxi.

Vårt hotell ligger ute på en udde ca 15 minuters promenad från Santa Marias centrum. Vi är näst sist i raden av hotell, än så länge… det byggs en hel del men byggtakten vet vi inte så mycket om… man vet inte när hotellen är färdiga helt enkelt. När vi går till höger på vår strand är det alltså bara ett hotell att passera, sen är det bara sand och byggprojekt. Vi kan gå runt vår udde, men det är rätt långt så det har vi inte testat än. Dessutom måste vi ha skor med oss då och det är rätt skönt att slippa bära på något. Just känslan av att kliva ut barfota ur hotellrummet och sedan gå i flera timmar är så skön!

De första dagarna var det sk sanddimma, med dis och moln. Det var ju varmt, men den strålande solen var saknad. I söndags kom den! På nyårsafton hade vi det mest fantastiska väder med ca 27 grader, sol och klarblå himmel. Detta upprepades till vår glädje även på nyårsdagen. De dagarna bodde vi i stort sett i solen! Idag är det återigen lite disigt, men det funkar ändå. Direkt efter frukost läger vi oss på varsin solsäng på poolomårdet, det är för blåsigt på stranden och på eftermiddagen promenerar vi på stranden.

Om hotellet kan man väl säga att det är ganska stort och där finns både vanliga hotellrum och bungalows. Vi bor i en bungalow som ligger ca 50 meter från stranden, och kanske 150 meter från havet. Stranden är hur stor som helst! Det är alltså inte bara att kasta sej i Atlanten, det är en bit dit. Å tur är väl det eftersom det blåser precis hela tiden, i måndags blev vi nästan blästrade på benen när vi gick vår dagliga promenad.

Här finns både plus och minus både på ön och boende. Vi trivs, men kommer nog inte att åka tillbaka den här årstiden – det var det där med blåsten… men värmen är ganska perfekt och läget på hotellet är suveränt. Med en flygtid på drygt 7 timmar och bara 2 timmars tidsskillnad är detta ett himla bra resmål, tycker jag! Jag skulle gärna se en annan ö, tex Boa Vista.

Å så var det ju det där med tempot… No stress… det passar oss perfekt!

Första dygnen på Kap Verde

Första dygnen på Kap Verde

Så var vi då här, i Santa Maria på Kap Verde. Resan började
redan i onsdagskväll, då vi tog oss till Best Western i Arlanda Hotellby. Flyget
skulle gå redan kl 7 på torsdagmorgonen, då är det skönt att vara på plats och
slippa köra de 7 milen som vi har dit.

Klockan väckte oss 4 ändå… vi åt frukost på hotellet och tog
sedan hotellbussen till Arlanda. Detta Best Western var inte lika bra som det
vi bodde på förra året. Rummen låg i en länga utanför receptionsbyggnaden så man
fick släpa bagaget utomhus, sånt tycker iaf jag är lite opraktiskt… särskilt när
det är kallt och tidigt på morgonen. Så nästa år är vi nog tillbaka på Best
Western Park in igen.
Hur som helst så lyfte iaf planet som det skulle och vi var
äntligen på väg! Efter 7 timmar och 20 minuter landade vi tom före planerat på
Sals flygplats på Kap Verde. Solen sken och det var runt 25 grader, och blåste…
blåsten var vi förberedda på, men att det var så mycket och precis hela tiden
var vi kanske inte lika förberedda på. Men så är det; på Kap Verde blåser det
rejält precis hela tiden. På nätterna viner det i husknutarna. Klarar man inte
blåst, ska man inte åka hit.
Transfern tog bara en dryg kvart, nära och bra – sånt gillar
vi! Vi hade valt Smartline Crioula Hotel, som finns i Vings hotellutbud. Här har vi all-inklusive och wifi.  När vi packat upp tog vi vår påse med grejer till Ving-guiderna och
knallade iväg för att upptäcka vårt närområde. Vårt mission var att lämna påsen
på Vings kontor, köpa Cola och fixa kontantkort till mobilen. Allt gick
smärtfritt, utom att köpa läsk. Vi vill ju ha Cola Light eller Zero, det fanns
inte… frågan var om det inte fanns för dagen eller överhuvudtaget… 
Vi var rejält trött så efter middagen gick vi och la oss
nästan direkt efter kvällsmaten. Middagen

imponerade inte ett dugg, förhoppningsvis skulle
frukosten vara bättre. Sängarna imponerade inte heller… vi vaknade tidigt med
ont i ryggen bägge två. Men när man vaknar tidigt hinner man se soluppgången
och den var imponerande! Det är absolut värt att vakna vid 7 varje morgon för
att gå ut och fota, hemma är ju klockan 9 då så det är ju inte särskilt konstigt
att vi vaknar då.

Efter frukosten, som var betydligt bättre än middagen, gick
vi till piren i Santa Maria. Där skulle Ving har sitt välkomstmöte som man
gjort om till en promenad, hur bra som helst! Vi fick se hela ”byhålan”, tips
på restauranger och en massa bra-att-veta. OCH vi fick veta att det finns Cola
Zero! Så efter promenaden gick vi till ett annat supermarket och där fanns iaf
halvliters flaskor med den ädla drycken.

Det tar kanske 15 minuter att gå den stenlagda strandpromenaden från vårt
hotell till Santa Maria. För mej tar det typ 45 minuter eftersom jag ska fota
allt. Åt andra hållet finns ingen strandpromenad, där får man promenera direkt
på stranden. Det finns inget annat heller åt det hållet, bara sand… den delen
utforskade vi på eftermiddagen. Vi gick runt hela udden och hade jättemysigt!
När dagen var slut hade vi gått ca 17 000 steg, det mesta i lös sand, och
var rätt möra. Den svenska tiden sitter fortfarande kvar i kroppen, så det blev
en tidig kväll igen. Middagen imponerade däremot på oss rejält, man hade verkligen
ansträngt sej med uppläggning och utbud.

I morse var vi återigen vakna vid 7 och bjöds på en helt
otrolig soluppgång. Här behövs verkligen inga filter för att förbättra
bilderna! Det var bara jag och en till på stranden, det enda som hördes var…
vinden… förstås! Det är inte konstigt att detta är kite-surfarnas paradis. 
Att få till detta med internet och få datorn att funka är
inte så lätt. Kontantkortet funkade perfekt, men min telefon funkade inte som
hotspot och hotellet wifi är inte strålande. Idag testade vi med Martins telefon
och då funkade det till slut. Så uppdateringarna kommer att bli lite som de
blir. På instagram däremot kommer bilder hela tiden, ha koll där om ni är nyfikna
@marlenerinda
Nu ska vi lägga oss vid poolen resten av dagen, det är lite
för blåsigt att ligga på stranden. Därför har man lagt sand runt poolen, så man
ska få lite strand ändå. Helt ok för oss! Ska berätta lite mer om själva hotellet i ett eget inlägg och mer om ön förstås. Tills dess får ni ha det så himla bra, årets sista dag!
Helt urblåst i skallen!

Helt urblåst i skallen!

För ganska precis fyra timmar sedan började vår semester. Äntligen! De senaste veckorna har haft ett helt galet tempo, mycket självvalt – nu hoppas jag att det ska löna sej.

I december brukar jag i vanliga fall äta bättre och träna massor, så blev iofs nästan i år också, men utan några bra resultat. I flera veckor har jag känt mej hängig och trött och bara väntat på att förkylningen ska bryta ut. Jag har tränat ändå och iom att Viktväktarna uppdaterade sitt program så har jag följt det och ätit bra också, men kroppen har inte mått bra och därför har träningen inte gett något resultat alls. Däremot har jag i princip stått still i vikt, trots en hel del godis.

Men i lördags blev jag äntligen förkyld! Äntligen kom skiten ut ur systemet! I morse vaknade jag hyfsat pigg och kunde träna årets sista pass. Men det har inte bara varit förkylningen som spökat… jag har varit superstressad eftersom jag velat hinna få undan en massa grejer innan semestern. Viktväktarna uppdaterade som sagt sitt program och alla våra ca 300 recept skulle räknas om till det nya systemet. Martin och jag har suttit och räknat nästan dygnet runt i julhelgen och natten till juldagen var vi äntligen färdiga! Så nu är alla recept korrekta och både gamla och nya medlemmar kan hitta recept med rätt SP FLEX-antal hos oss. Du hittar dem HÄR!

En annan sak som jag hoppades hinna var att skriva texter i förväg och förinställa allt under de två veckor vi ska vara borta, helst lite längre… På så sätt skulle jag inte behöva bry mej om magasinet alls på semestern, utan det mesta skulle sköta sej själv. Skulle jag ro detta i land, skulle jag skriva 3-4 texter om dagen under hela advent de dagar som jag kunde avsätta helt till skrivandet. Jag hann! Igår la jag in de sista recepten och kände mej så otroligt nöjd. Jag har även fixat veckomenyerna här på bloggen också, så de går ut automatiskt varje måndagmorgon kl 7.

Jag hade kunnat strunta i både Du i Fokus och bloggen, men det vill jag inte. Jag har jobbat hårt för att ni ska hitta bägge sidorna och ni ska absolut få det ni är vana vid och jag vill ju att fler ska hitta hit. Målet var att allt skrivande skulle vara klart igår kväll, så att hela dagen idag kunde gå till att packa och städa. Å jag lyckades! Men huvudet är helt kört, jag är helt utblåst och vet knappt vad jag heter. Att packa när skallen inte är med är inte så lätt… jag har gått igenom allt hur många gånger som helst och kommer på nya saker hela tiden. Jag hade glömt både pengar och solglasögon om inte Martin haft sin hjärna i behåll.

Men nu är vi iaf på väg! Pälsbollen är lämnad hos mina föräldrar och vi är installerade på Best Western Hotel på Arlanda. Flyget går redan kl 7 imorrn så det är skönt att vara på plats och slippa köra på morgonen. Så nu har semestern börjat och jag sitter med en kopp te i hotellsängen och skriver. Klockan är 20.20 och jag kommer förmodligen att sova innan klockan blir 21… jag är sååå trött! Vi ska upp vid 5, äta frukost och ta oss till terminalen – så lite extra sömn behövs verkligen.

Någon gång runt 14-tiden landar vi på Kap Verde och strax efter det kommer ni nog kunna se första bilderna på Instagram. Sen blir det soluppgångar och solnedgångar, strandbilder och vatten för hela slanten! För ni hänger väl med på vår resa? Har du själv varit där, å då särskilt på Sal, så kom med tips på var man tar de bästa bilderna  🙂

Nu åker vi!!!

Önskan när man bor utomlands

Önskan när man bor utomlands

Som ni vet så bodde jag i Gambia på 90-talet. Det är det absolut bästa jag gjort och det utvecklade mej enormt mycket. Det var innan internets tid, det var dyrt att ringa hem och gick bara ett flyg till Stockholm i veckan.

Beslutet att flytta var faktiskt ganska enkelt. Jag resonerade som så att om jag inte skulle prova så skulle jag undra resten av livet hur det hade varit och om jag åkte och inte gillade det kunde jag alltid åka hem igen. Så jag sålde min lägenhet, packade en stor resväska, pussade fästman och föräldrar hejdå och drog iväg.

Jag hade det ganska förspänt. Min dåvarande fästman jobbade som elektriker på dåvarande Linjeflyg och kunde flyga väldigt billigt. Min pappa jobbade som pilot på Skyways och hade lika bra förmåner han. De kom ner någon gång vardera och hade då med sej det jag längtade mest efter; falukorv och godis!

När man bor utomlands inser man vad det är man verkligen tycker är gott! En del saker hittar man där man är, som i mitt fall Bounty och citronfanta. Det var min dagliga frukost… illa illa, men gott! Men sen finns det ju saker som inte finns där man är och i mitt fall var det LAKRITS! När fästmannen kom hade han med sej Gott & Blandat och när mamma kom hade hon fixat korvstroganoff åt mej. Stroganoffen hade hon fryst ner och när de kom fram hade den lagom tinat och kunde värmas, vi hade faktiskt en mikro som funkade ibland. Vi hade el kanske två timmar per dygn  🙂

Jag bodde med en finska, en holländare, en skotte och en engelsman och den där engelsmannen älskade min korvstroganoff och åt upp den!!! Vilken bandit! Godiset fick jag ha för mej själv, ingen gillade lakrits.

Min tid utomlands har förstås satt spår. Jag hade ett tätt samarbete med Ving när jag bodde i Gambia, så nu när vi åker är det oftast Ving vi åker med. Så ett par veckor innan vi drar iväg brukar jag slänga iväg ett mail till personal på plats och fråga om de längtar efter något särskilt som vi ska ta med till dem. Det är alltid lika uppskattat, så även denna gång. Idag kom en liten önskelista från Kap Verde på julmust, lussebullar och choklad. Självklart fixar vi det! Kanske blir det någon liten supersvensk överraskning också…

Det är ju inget problem att ta med något litet. Det finns både plats i väska och tid att köpa det. Å det blir så uppskattat och lyser upp deras jul och nyår när de inte har sina nära och kära runt sej. Inget besvär alls, bara roligt! Så etablerar man en kontakt redan innan man kommer och det känns nästan som man känner varandra när man väl ses. Så blev det i Egypten förra året, när vi åt middag med Ving-Guiderna en kväll på hotellet och sågs nästan dagligen bara för att säga hej.

Att bo utomlands är en otroligt nyttig erfarenhet och ett sätt att lära känna sej själv. Ibland längtar man förstås hem, särskilt när det är något extra som kanske födelsedagar, både den egna och andras. Som sagt; jag kunde ju knappt ringa hem, sånt är ju lättare idag. Jag är iaf väldigt glad att jag tog chansen, det förändrade och förbättrade mej för alltid!

Vad längtar du efter när du är utomlands en längre tid?

Världen är så stor!!!

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad… sånär som på ett ställe – men en punkt blir knappast någon lista  🙂

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså…

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början – nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien – jag konstaterade att jag är Afrikamänniska – så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa – det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara… När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag – men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann…

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår – det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet… det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit… men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt – den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?

Kap Verde om 179 dagar!

Kap Verde om 179 dagar!

Jag älskar att resa och anledningen till att vi inte tar in målare för att måla hela vårt hus är för att spara pengar så vi kan åka iväg i vinter. Frågan var bara var…? Nu har vi bestämt oss!

Kraven för i år var att det skulle vara solsäkert, varmt och fina stränder. Som vanligt så vill jag helst inte ha någon större tidsskillnad och gärna hyfsat kort flygtid. Och gärna en plats som vi inte sett förut förstås. Som nödlösning finns alltid Egypten om man inte hittar något, det funkar alltid  🙂

Så i fredags började vi kolla alla resmål med avresa from jul till och med början av januari. Gambia, Thailand, Kanarieöarna, Egypten… och Kap Verde… hmmm, Kap Verde har vi varit lite nyfikna på och började kika lite närmare. Vi slängde ut en fråga på facebook och fick en del förslag och tips och sov sen på saken. Å idag bokade vi!

Den 28 december åker vi till Kap Verde! Vi kommer att bo på Smartlines Criuola i Santa Maria i en bungalow på stranden. Jag längtar redan! Vi brukar inte välja all-inklusive men efter att fått veta att maten är ganska dyr och att det inte finns så många supermarkets så valde vi det den här gången. Restaurang varje dag är lite för lyxigt för oss, vi lägger hellre pengarna på en ny resa. Så all-inklusive it is och det känns väldigt skönt att inte behöva fundera på att hitta någonstans att handla och laga mat.  I två veckor kommer vi alltså varje morgon att vakna av vågornas brus, vandra barfota på kritvita sandstränder och bara koppla av!

Det kan vara nog så svårt att välja destination, det är ju ganska många parametrar som styr. Och jag vet inte hur ni väljer hotell, men för oss är det några saker som är extra viktiga. Vi vill gärna inte ha barnvänligt… efter alla år ensam med barn så vill jag gärna slippa barnskrik på semestern om det är möjligt. Vi vill gärna ha gym, härliga strandpromenader och en liten bit att gå till centrum så vi måste röra på oss. Fritt Wifi är en fördel eftersom jag kommer att sitta och jobba, men finns det inte så köper vi kontantkort till mobilen. Detta är det vi tittar på och väljer ifrån. Sen är det en fördel om vi får kvällssol på balkongen och bor i utkanten av området, och det brukar lösa sej på plats rätt bra.

Det ska bli så himla skönt! Martin kommer inte vara ledig något i sommar och hösten kan bli ganska rörig, så detta är verkligen något att se fram emot. Så nu vill vi förstås veta om ni varit på Kap Verde och har en massa tips åt oss? Vi vill veta allt! Vi har hört om djuphavsfiske, salta bad och en massa annat. Bring it on!