Browsed by
Etikett: motion

Morgondopp med soluppgång

Morgondopp med soluppgång

Måndagen och sista hela dagen i Spanien började redan strax innan 7. Då fick norskorna för sej att de skulle ta ett morgondopp och titta på soluppgången, så vi hängde på!

Hotell Cala del Pi ligger med en fantastisk utsikt över havet, självklart vill man se soluppgången. Det var lite knepigt att hitta rätt väg ut för att komma till trapporna som leder ner till den lilla stranden. Men till slut hittade vi rätt och möttes av en alldeles magisk soluppgång. Norskorna hoppade i vattnet, vi tittade på :-p

Martin och jag hittade en trapp på ena sidan som ledde upp på berget, där vi kunde ta bilder av både stranden och hotellet. På andra sidan var det en slags grotta, det var vi ju tvungna och kolla in. Det var ingen grotta, utan en tunnel som kom ut på andra sidan berget och öppnade upp till nästa strand och nästa hotellområde. Efter massor med bilder gick vi upp till hotellet igen, åt frukost och kördes iväg till dagens första mål Ruins of Empuries.

Jag älskar att gå runt bland ruiner, så detta var ju verkligen något för mej. Där fanns bara ett liiiitet problem. Området var gigantiskt! Och vi fick bara 45 minuter på oss… Ena sidan är grekiska ruiner och på den andra är det romerska. De romerska ligger längst bort och är finast, tyvärr började vi med de grekiska, vi borde ju gjort tvärtom… jaja, vi fick iaf se allt, har filmat och tagit mängder med bilder. Hoppas filmerna blev bra, så kan vi uppleva det lite igen. Hit måste vi också komma tillbaka, det var så häftigt!

Sen mötte vi upp en guide som skulle ta oss på en smakresa längs stranden. Han visade oss saker längs vägen som var ätbara, som pinjekottar, timjan, vårlök, alger och lite annat. Promenaden skulle vara ca 1 timme, men blev betydligt längre. Kanske intressant för den som bor i stan, men vi som är uppväxta med timjan och gräslök i gräsmattan är inte så imponerade. Vi hade hellre stannat längre vid ruinerna.

Vi var heller inte förberedda på 2 timmars promenad efter att först ha sprungit runt vid ruinerna en timma. 3 timmar på fötterna utan att sitta ner en sekund vill man gärna veta om och vara utrustad för. Så jag blev lite grinig kan man nog säga. Dessutom tyckte guiden tydligen att allt vad pandemi heter är över och erbjöd oss att drick ur samma flaska som honom… kanske inte riktigt lämpligt.

Men vi fick ändå tid vid vattnet, sånt som är livsviktigt för mej. Så vi fokuserade på att ta bilder och ta in miljön. Det var ju sista chansen innan hemresan. Rejält möra i ben och fötter blev vi till slut iaf upphämtade för att köras till det som blev resans höjdpunkt. Det berättar jag mer om i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Första turen med elcykel gick till vingård i Spanien

Första turen med elcykel gick till vingård i Spanien

Många som har husbil har även elcykel, det har inte vi. Martin är lite sugen, men jag har varit anti… andra dagen i Spanien skulle vi cykla till en by och till en vingård, på elcykel! Så nu har vi iaf provat, blev jag övertygad…?

Vi kom alltså till Girona i lördags och fick se stan lite snabbt under en gående middag på kvällen. Tidigt på söndagsmorgonen hämtades vi upp och kördes till Burricleta. Här utrustades vi med cykelhjälm och cykel och fick en snabb lektion i hur man kör en elcykel. Sen var det bara att hoppa upp och köra. Bara och bara… för mej gick det väl bra, för några andra lite sisådär… Det är lite trixigt att ”gasa” och veta hur mycket man behöver trampa, men rätt bekvämt i uppförsbackarna där man kan få lite extra skjuts.

Vi cyklade genom det otroligt vackra landskapet, förbi gårdar och medeltida städer. Uppe på en kulle ligger staden Pals, där stannade vi och fick se oss omkring lite snabbt. Lite snabbt förresten… vi fick 7 minuter! Vilket såklart var alldeles för lite, men så är det på sk fam/pressresor där det ska tryckas in så mycket det bara går i schemat.

På 7 minuter hinner man ju ingenting och det var otroligt synd, för det är en jättefin liten stad. Här finns resterna av ett slott, en fin kyrka och mysiga små gränder. Vägarna/gränderna är inte ens breda nog för små bilar och jättemysiga att gå runt i. Tror vi alltså… vi hann ju inte testa särskilt mycket. Hit måste vi komma tillbaka och fota!

Turen fortsatte över en större väg och in på en grusväg med vinstockar på bägge sidor. Vi var på väg till vingården Mas Geli där vi skulle träffa ägarna och prova deras viner. Rätt nice ändå att kunna sitta ut i kortärmat i november. Vi hade drygt 20 grader och solen värmde härligt på nosen medan vi testade vinerna. Sen behövde vi inte cykla därifrån, utan blev hämtade med bil och körda till restaurangen Es Portal någon halvtimma bort.

Efter en himmelsk lunch åkte vi mot havet! Jag tror att vi blev avsläppta i en stad vid namnet Palafrugell, där träffade vi en guide som gick med oss till Calella som är nästa ”håla”. En härlig strandpromenad som går hela vägen längst vattnet, förbi stränder och fina hus. Här är mest semesterboenden och ganska tomt just nu, men några restauranger var öppna och här och där låg någon på stranden och solade. Här hade jag gärna haft en heldag, så otroligt fint! Här har bla Elon Musk sitt sommarparadis, ni ser det på bilden här nedan.

Solen gick ner och vi blev körda till Hotel Cala de Pi. Ett SPA-hotell precis vid stranden. Och efter en alldeles för sen middag somnade vi ovaggade, igen.

Hur var det med elcykeln då? Blev jag sugen på en egen? Njae… inte särskilt. Nog är det bekvämt när man vill komma lite längre och det är backigt, men min gamla vanliga cykel funkar alldeles utmärkt faktiskt.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Gående middag i Girona – Costa Brava

Gående middag i Girona – Costa Brava

I lördags åkte vi till Spanien, närmare bestämt till Costa Brava. Under tre dagar skulle vi upptäcka regionen Girona för att samla in material för att sedan skriva om det som är extra intressant där. Det fanns faktiskt så mycket att det blir svårt att välja.

I våras vann jag en drinktävling. Mitt team gjorde den godaste och finaste cocktailen och vinsten var en resa till Spanien. Men det var ingen semesterresa vi vann, utan en plats på en sk FAM-trip. Det innebär att det är en resa där reseagenter undersöker nya resmål, ibland får även journalister följa med på resorna. Å nu föll det sej så att även Martin fick följa med, första gången för honom. Nu fattar han varför jag är som en urvriden trasa när jag kommer hem 🙂

Efter en natt på Scandic Arlanda tog vi flyget till Barcelona på lördagförmiddagen. Vi åkte från ett grått Stockholm, ca 6-7 grader och kom fram till ett soligt Spanien och 21-22 grader. Ljuvligt! Tyvärr sattes vi direkt i en bil och satt fast i den i 90 minuter. När vi kom fram till hotellet i Girona var solen å väg ner och temperaturen sjönk. Men men… varmare än hemma.

Vi inväntade gänget från Norge som kom någon timme efter oss, totalt blev vi 3 svenskar och 3 norrmän, samt en norsk representant från spanska turistrådet. Vi sju skulle alltså i stort sett umgås dygnet runt under några dagar. Då vill man gärna att det ska vara ett bra gäng och det var det verkligen Så härliga människor!

Schemat var späckat, inte en ledig minut. Och det började redan på lördagkvällen, vi skulle gå på en foodtour genom Girona. Det innebär att man äter sej fram medan man ser staden. Vi mötte upp Marc från Girona Foodtours som berättade lite om sitt företag och staden innan vi hamnade på en tapasbar för att äta förrätten. Här fick vi bubbel, testa olika olivoljor, ost och olika sorters serranoskinka. Å när vi satt där kom det förbi dansare och det blev värsta draget. Det visade sej att man just den kvällen firade något helgon och att det är ungefär som deras nyårsfirande.

Vi fortsatte turen, genom mysiga små gränder, över häftiga broar och kom fram till ett litet torg där vi hamnade på en mindre restaurang, där vi fick mer tapas. Den här gången lite mer blandat med kyckling, grönsaker, bläckfisk och annat. Och självklart mer bubbel. Här var festen öronbedövande, innan ”karnevalen” drog vidare.

Vi gick vidare i den otroligt fina staden. Tyvärr fick vi bara se Girona i mörkret på kvälln och pyttelite på morgonen dagen efter, så vi måste komma tillbaka. Jag fick en känsla av både Venedig och Split, den medeltida arkitekturen och med stor Game of Thrones-feeling. Man har faktiskt spelat in några av scenerna i tv-serien här.

Längst in i en gränd låg en fiskrestaurang, där åt vi huvudrätten, två olika sorters paella. Tydligen har varje familj sitt eget recept på paella, de vi åt var riktigt goda. Även här var det såklart ett glas bubbel och passande vin.

Vi gick längs vattnet tillbaka och avslutade vår middag i en glassbutik. Här fick vi varm bulle med glass och valfria tillbehör. Så otroligt gott, men kladdigt. Jag hade glass överallt. Här fick vi faktiskt inget bubbel 😛

Väl tillbaka på hotellet hade vi gått 11 000 steg och var rejält mätta. Ett så otroligt smart sätt att se en ny plats! Äta ska man ju och har man bara en enda kväll på sej är det ju praktiskt att gå runt och äta middagen på olika platser. 89 Euro för hela promenaden. Fler borde göra så i olika städer i världen. Vi såg massor och hade ändå bara varit där några få timmar. Så himla bra grej!

HÄR finns film från första dagen.

Girona är verkligen så fint! Jag måste tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi gjorde det!

Vi gjorde det!

På Skånetrippen i April var vi till Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt alltså. Där finns en avståndstabell som visar avståndet till bla Treriksröset. Där och då bestämde vi att vi skulle åka även till Sveriges nordligaste punkt under sommaren. Så det gjorde vi!

Efter att ha varit runt i Norge någon vecka, och avstickaren in i Sverige vid Riksgränsen för att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi, åkte vi in i Finland en snabbis. För att nå Treriksröset måste man nämligen åka över gränsen till Finland och ta sej till Kilpisjärvi. Därifrån går man 11 km eller åker båt i 30 minuter, för att nå Treriksröset.

Vi ställde Peppe på campingen närmast gränsen, som också är närmast båten. Man har inte mycket att välja på om man vill bo på en camping, så de vet att ta betalt… hade vi inte behövt att duscha och lite annat, så hade vi fricampat men nu behövde vi det och fick snällt betala 37 Euro. Det är dyyyrt för en camping som inte rustat upp något alls de senaste 20 åren och är ganska sunkigt, men som sagt – inte mycket att välja på i närheten.

Det går två båtar dagligen till Treriksröset, 10 och 15. Vi valde den senare. Enligt information skulle man kunna köpa biljetter en timme innan, så vi stod där 75 minuter innan… ingen kom… förutom andra som ville åka med. 15 minuter innan kom de som skulle köra oss. 50 Euro per person kostar båten, tur och retur. Svindyrt! Men samma sak gäller här… inget annat att välja på, än fötterna.

Vi hade tur med värdet, solen sken och det var hyfsat varmt. Perfekt promenadväder. Snart var vi i land på andra sidan och började vår 3 kilometer långa promenad till röset. Vi gick snabbt, vi skulle hinna dit, ta bilder och ta oss tillbaka. Båten tillbaka väntade bara två timmar, vilket är precis på håret om man faktiskt vill se något på vägen. Vi skyndade oss så mycket vi kunde! Ändå räckte tiden knappt till.

3 kilometer är inte långt, men när marken är ojämn och går över både stock och sten så tar det ändå en stund. Väl framme finns det faktiskt tre ”rösen”, rättare sagt gula betongklumpar, den första står ute i vattnet och är bara förvirrande eftersom det inte står vad det är för klump. Sen finns en till höger som inte heller finns någon förklaring till och en större till vänster som är själva Treriksröset. Det är den sista som man är där för.

Vi kanske var 30 personer på båten, alla dem ville vi såklart inte ha med på bilderna. Så vi väntade tills de flesta hade varit där och var på väg tillbaka till båten. Då tog vi våra bilder och skyndande tillbaka. Då var det fortfarande folk efter oss, så vi var inte sist. Vi hann precis med båten tillbaka, det hade inte skadat med någon halvtimma till. Ett äldre par och en familj med små barn fick vi vänta lite på. För det priset borde man kunna få en liten stund till, som det är nu hinner man inte ta in naturen alls eller njuta av promenaden. Har man svårt att gå är det väldigt svårt att hinna fram och tillbaka.

Vi hann iaf det vi skulle och fick fantastiska bilder. Nu har jag varit där två gånger och Martin en, det räcker – vi behöver inte se det igen. Vi lyckades iaf se både Smygehuk och Treriksröset, södra och norra spetsen av Sverige, på bara tre månader. Lite coolt ändå 🙂

Nu skulle det såklart vara häftigt att se Nordkap…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 45

Matsedel v 45

November är här och här i Tumba har vi fortfarande plusgrader, jag är väldigt glad för det! Om man bortser från klimatförändringar och sånt så gillar jag varma och snöfria vintrat. Jag tycker att vintern för två år sedan var den bästa nånsin, så den får gärna gå i repris. Vintern 19/20 snöade det två gånger, jag var på Filippinerna en av gångerna 🙂

Vi kämpar på med våra promenader, målet är fortfarande två om dagen. Men det funkar sådär sen Martin började jobba på kontoret i stan igen, det är för tråkigt att gå ensam tycker jag… men jag har ju mitt löpband och där går jag! Träningen sköter jag också, tre gånger i veckan. HÄR finns mitt enkla träningsprogram som jobbar igenom hela kroppen på bara 15 minuter.

Den fysiska aktiviteten har vi alltså koll på och även kosten är under hyfsad kontroll. Sömnen kämpar vi på med såg gott vi kan…

Veckans matsedel är nu uppdaterad med Viktväktarnas nya kostprogram, Personliga Points. Både det gamla och det nya står alltså i parenteserna, lite rörigt kanske , men men…

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med champinjon- och spenatsås (Grön 3, Blå 3, Lila 3, plus pasta (PP 11 för all sås, plus pasta))

Tisdag: Carbonara med lax (Grön 7, Blå 1, Lila 1, plus pasta (4-35 PP för all sås, plus pasta))

Onsdag: Snabb kasslergratäng (Grön 6, Blå 6, Lila 6 (10-28 PP för hela gratängen))

Torsdag: Parmesangratinerad kyckling (Grön 5, Blå 4, Lila 4, plus ris (12-20 PP för allt, plus ris))

Fredag: Tacogryta (Blå 4, Grön 4, Lila 4 , plus ris (20 PP för all sås, plus ris))

Lördag: Indiska räkor (Grön fr 3, Blå fr 2, Lila fr 2, plus ris (2-7 PP för hela gryta, plus ris))

Söndag: Köttfärspaj (Grön 57, Blå 47, Lila 47 för hela pajen (53-63 PP för hela))

Det mesta passar faktiskt i matlådan den här veckan. Återigen uppmanar jag er alltså att laga mer mat än ni behöver för stunden och lägga i frysen. Det är så skönt att bara ta fram när fantasin eller tiden tryter.

För första gången på väldigt länge är vi helt ikapp med att skriva recept, vi har legat lite efter. Men nu är alla våra lagade rätter omskrivna och recepten är tidsinställda på Du i Fokus. Vi tog förra helgen bara för att skriva recept och jobba ikapp, nu är iaf stressen lite mindre. Jag avskyr när saker läggs på hög, tyvärr händer det lite för ofta.

Ni som är med på instagram @marlenerinda har sett allt som kommit ur vårt kök och hur mycket gott som väntar. Det mesta är både lätt- och snabblagat och med ingredienser man alltid har hemma.

Ha en riktigt fin vecka och må så gott!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 40 – Kanelbullens Dag

Matsedel v 40 – Kanelbullens Dag

Förra hösten lät Viktväktarna göra en undersökning som visade att nära var femte svensk oroat sej mer för sin vikt under pandemin än tidigare. Ändå uppgav var tredje att de ökat i vikt under senaste halvåret. Bla pga mer stillasittande, mer fri tid och tristess.

Jag antar att siffrorna fortfarande stämmer och det här blir jättekonstigt i min hjärna… har man mer fri tid så borde man väl utnyttja den? Särskilt om man är oroad för sin hälsa och dessutom har långtråkigt.

Som ni säkert vet så såg vi möjligheterna direkt i mars -20 och tog chansen direkt att motionera mer och ta hand om oss bättre. Istället för att pendla till och från jobb i ca 2 timmar, tog vi två dagliga långpromenader. Vi har kallat det för att ”gå till jobbet” på morgonen och ”gå hem från jobbet” på kvällen. Fast vi bara gick ett varv runt kvarteret där vi bor. Under 2020 gick vi drygt 300 mil! 2021 har det inte blivit riktigt lika många, men våra promenader har vi iaf fortsatt med.

Nu återgår allt så smått till hur livet var före corona. För mej blir det inte någon större skillnad, jag jobbade ju redan hemifrån – men det kanske blir lite färre event och glesare mellan resorna. Vi får se. Martin jobbade 5 dagar på kontor förut, sedan heltid hemma. Nu blir det kanske 1-2 dagar på kontoret i stan istället för 5. Vi ska göra vad vi kan för att fortsätta våra goda vanor, för vi gillar dem och mår bra av dem.

Bra mat har vi alltid ätit och det kommer vi att fortsätta med.

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med krämig morotssås (Grön 2, Blå 2, Lila 2, plus pasta)

Tisdag: Pasta med laxsås (Grön 6, Blå 4, Lila 4 per portion, plus pasta)

Onsdag: Italiensk kasslergratäng (Grön 8, Blå 8, Lila 8 per portion, plus ris)

Torsdag: Kyckling med tomatsås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 per portion, plus pasta)

Fredag: Stora räkor frästa i vitlök (Grön 2, Blå 1, Lila 1 per portion)

Lördag: Snabb lövbiffsgryta (Grön 5, Blå 4, Lila 4 per portion, plus ris)

Söndag: Moussaka (Grön 6, Blå 5, Lila 5 per portion)

Kanelbullens Dag:  Kanelsockerkaka (Grön 32, Blå 25, Lila 25 för hela)

Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill 🙂

Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlök och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!

Hoppas ni får en fantastiskt vecka!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nya Fitbit Charge 5 – nu på min handled

Nya Fitbit Charge 5 – nu på min handled

31 maj 2013 fick jag min första fitbit och sedan dess har det suttit en fitbit av något slag på min handled dygnet runt. Jag har gått igenom ett gäng under de här åren, både egna och några som jag fått låna för att testa. Nu sitter en sprillans ny 5:a på armen sedan några dagar och jag är så nöjd!

2011 (tror jag) började jag utredas för sömnstörning. Jag fick först sova hemma uppkopplad mot en maskin och sen fick jag även sova på sömnlabb på Huddinge Sjukhus, uppkopplad mot ännu fler maskiner. Jag sov så fort jag satt ner, så ofta jag fick, och hela nätterna, men var ändå alltid dödstrött. På vårdcentralen fick jag höra ”alla är lite trötta så här på hösten” när jag påtalade mina problem. Jag kände att något var jättefel och bytte vårdcentral och fick direkt remiss till utredning. Tack o lov.

Utredningen visade tydligt att min sömnkvalitet var usel. Jag kommer inte ihåg alla siffror, men aningsuppehållen var många och täta, dock inte så långa i taget. Jag var inte överviktig, jag snarkade inte och jag sov inte på rygg utan 93% på mage. Så det berodde alltså inte på de vanliga orsakerna, som det brukar göra. Jag fick veta att jag har en sk central sömnapné som tydligen bara 1 % har och som det därför inte forskas jättemycket om och därför finns såklart ingen hjälp att få. Jag kommer heller inte ner i djupsömn och får inte den återhämtning som kroppen behöver. Enda rådet från läkare är att jag ska sova middag om jag kan, så jag får min sömn, tupplurarna ger mej nämligen bättre sömnkvalitet.

Å detta var en av anledningarna till att Martin köpte den första fitbiten, Fitbit Flex, åt oss båda. För att helt enkelt få lite koll på vår sömn och samtidigt få lite andra finesser som stegräknare och lite annat smått och gått. Fitbiten gick dessutom redan från början att koppla till Viktväktarnas app och sånt är ju kul när man även vill ha koll på motionen. Men man kan väl säga att fitbiten utvecklats rejält sedan dess. Jag gillade dock den första, förutom att armbandet var värdelöst och släppte alldeles för lätt. Med tiden har jag gått igenom Fitbit Charge, Charge HR, Charge 2, Charge 3 och säkert ännu fler, här kan ni läsa om testet jag gjorde en gång, och nu sitter alltså Charge 5 runt min handled. Nu med färgskärm!

Charge 3 – armband från wish

5:an är lite mjukare och rundare i formen än sina föregångare och kommer med ett silikonband som känns bra och säkert på armen. Men jag kommer förmodligen att beställa ett annat armband från wish så fort de finns nya där. Jag har pga min fibromyalgi lite svårt med händerna och pill, därför är det knepigt att knäppa bandet. Förr har jag haft ett metallarmband som varit lätt att spänna och som jag hoppas hitta igen.

Skärmen eller displayen är alltså numera i färg och mycket tydligare än de tidigare. De föregående kunde man inte se när solen sken utan var tvungen att gå in i skuggan eller titta på mobilen. Nu ser man klart och tydligt vad det står. Man kan ställa in displayen på olika sätt, min visar steg, datum, tid och en stapel med hur jag ligger till. Titta på översta bilden. Klockan talar även om i vilken form jag är på morgonen, beroende på hur jag sovit och om jag är redo för ett tufft träningspass eller borde ta det lite lugnare. Jag kan även välja att ange hur jag mår varje dag och då berättar den även om min stressnivå, det har jag inte vågat göra än…

Jag gillar egentligen inte ny teknik, utan byter bara när jag måste. Mina föregående fitbits har använts tills batteriet varit helt slut och på slutet behövts laddas ett par gånger om dagen. Så även denna gång. Att nu bara ladda någon gång i veckan, och slippa ha koll flera gånger om dagen, är ju sååå skönt!

Egentligen behöver jag bara det som visas på displayen, plus koll på sömnen och utmaningarna, allt annat är bonus och grejer som jag inte riktigt har koll på. Att utmana vänner är kul, oftast kör vi en veckoutmaning och vem som snabbast går en viss sträcka. Det peppar lite men ibland kan det även vara lite stressande när man ser hur mycket andra rör på sej. Men jag brukar vara nöjd med att inte komma sist och att jag kanske fått fart på någon som inte rör sej så mycket.

Och det är på grund av utmaningarna som jag nog aldrig kommer att byta märke, det är alldeles för kul att se hur det går för vännerna. Har du något aktivitetsarmband? Villa funktioner är viktigast för dej?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

2020 – renoveringen av oss

2020 – renoveringen av oss

Så har den tiden på året kommit då man ska summera allt som hänt de senaste 12 månaderna. Jag delar upp summeringen i flera delar.

2020 är ett jäkla skitår, men inte enbart faktiskt. Året gav oss chansen till att ta hand om oss och vi tog chansen direkt!

Allt började så bra med en härlig resa och firandet av att tant (jag) fyllde 50. Vi hann hem och började komma in i vardagen igen när corona slog till och stängde ner allt. Jag hade flera jobbresor inplanerade och vi skulle fota flera mingel och Röda Mattor – några hann vi göra men det mesta ställdes in på bara några timmar. Vi fotade vårt sista jobb 10 mars, sedan dess har jag varit hemma helt, Martin kom hem några dagar senare.

Vi accepterade situationen direkt och insåg att vi blir hemma på heltid väldigt länge. Jag trodde till midsommar – Martin sa direkt att det blir minst till augusti. Nu är det december och vi sitter fortfarande här… Jaja, vi deppade iaf inte ihop som många andra. Vi har ju varandra och gillar att tillbringa tid tillsammans. Det var ju så vi hade det under våra första år tillsammans, då vi både bodde och jobbade ihop. Så vi tyckte det var rätt mysigt faktiskt. Back to basic lixom.

Vi gjorde upp en plan direkt. Nu när vi bara skulle träffa varandra och alla fester, mingel och jobb var inställda och Martin inte behövde lägga tid på att åka till och från jobbet – så fick vi helt plötsligt massor med frigjord tid. Mellan 2 och 4 timmar varje dag faktiskt. Den tiden skulle vi lägga på vår hälsa!

Den 16 mars började vi gå ”till och från jobbet” varje dag, dvs en sväng runt kvarteret morgon och kväll. Jag styrde upp min sömn och kosten direkt, Martin behövde lite startsträcka men tog tag i sin kost på riktigt i april. Min träning fortsatte som vanligt, men nu blev verkligen alla planerade pass gjorda.

Vi började även kolla in alla kommunens naturstigar och upptäckte dem en efter en och hade skitroligt på vägen. Sen har vi fortsatt av bara farten och även tagit oss vidare till nästa kommun. Ni som hängt med på instagram @marlenerinda har sett hur vi har kämpat och hur vi har gått och gått och gått 🙂

Vi hörde tidigt att ett högt BMI förvärrade sjukdomen, vi tänkte inte tillhöra den skaran. Så istället för att sitta och deppa över allt vi inte fick eller kunde göra, tog vi alltså ett rejält tag i oss. Och som vi gjorde det! Jag var redan sk normalviktig, Martin vägde lite för mycket. Idag, drygt 9 månader senare, har jag gått ner 7 kg och Martin har gått ner hela 18 kg! Och detta bara genom att ta två dagliga promenader, sova ordentligt och äta ungefär som vanligt men mindre mängd.

Vi har inte uteslutit något eller haft några förbud. Ingen uppoffring alls alltså, bara lagt till sånt som är bra för hälsan. Å det är så vi har tänkt hela det här året, vi har satsat på vår hälsa och att göra det som är bäst för vår knopp och kropp. För att vi är värda det och för att vi vill hålla i längden.

Som sagt; vi anade att detta skulle bli långvarigt och utnyttjade situationen som vi ofrivilligt hamnat i. Istället för att lägga på oss ”corona-kilon” som många andra, har vi istället använt ”corontänen” för att ta bort kilon. På vägen har vi försökt att peppa andra att göra detsamma, vet inte hur bra vi lyckats med den biten dock… En och annan har nog tom blivit irriterad på oss…

Som det ser ut nu så kommer corona att styra vår värld i minst 3-4 månader till, landet kanske så sakta börja öppna i april/maj Det finns alltså ytterligare tid för oss att göra lite till – och för er som inte gjort något än finns fortfarande tid att köra igång.

ALLA behöver jobba på sin hälsa! Det måste inte nödvändigtvis handla om kilon och vikt, utan kan även handla om styrka, balans eller smidighet. Kroppen behöver både motion och muskler, särskilt när vi blir lite äldre. Eller varför inte prioritera sömnen? De allra flesta av oss sover faktiskt för lite. Vi har alla något som kan bli lite bättre.

Tänk hälsa! Vad behöver din kropp mer eller mindre av? Vad kan du med enkla grepp förändra, utan att göra om hela ditt liv alltså? Behöver du ta en promenad, sova lite mer, äta mer grönt – jamen gör det då! Tänk inte ta bort – utan lägg till. Lägg till bra vanor, så försvinner många av de dåliga på vägen. Tänk inte att du offrar något utan istället ger dej en chans att leva lite längre. Bli lite friskare. Må lite bättre. Nu har du chansen till förändring och man hinner rätt mycket på 3-4 månader.

Som sagt: man måste inte göra jättestora förändringar, man kan komma rätt långt ändå. Jag tränar 15 minuter, tre gånger i veckan och på bara ett år syns det lite skillnad. Två halvtimmes promenader varje dag är kanske mycket begärt, men ta en kortare iaf. Så sover du bättre och då blir allt bättre. Med små förändringar och små steg kommer man rätt långt 🙂

När alla restriktioner är över hoppas jag att jag mår bättre än någonsin i kroppen. Å det hoppas jag att ni också gör! Nu vill jag poängtera att jag är väl medveten om att ni som jobbar inom vården (och skolan mm) har ett helvete – men vi andra kan ju ta hand om oss så ni i bästa fall slipper oss.

2020 var alltså året då vi tog ett helhetsgrepp om vår hälsa och jobbade målmedvetet med den biten. Vi kom långt med små medel och arbetet fortsätter även 2021 – 2022 – 2023 – ja ni fattar. När det gäller kroppen och hälsan blir man aldrig färdig, det är ett ständigt pågående arbete. Ett arbete som blivit rätt trevligt faktiskt, det är kul när man ser och känner förändring 🙂

Nu undrar jag förstås; Du som hade möjligheten och fick mer tid – tog du också chansen att ta hand om dej lite extra. Eller är det din tur nu?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kvarnen runt i Huddinge

Kvarnen runt i Huddinge

Under sommaren har vi utforskat alla naturstigar i Botkyrka, nu har vi börjat med grannkommunen Huddinge. Här finns det tydligen en massa mysiga sträckor att gå. Vi började med Kvarnen Runt för någon helg sedan.

Naturreservatet Orlången i Huddinge Kommun, omfattar sjön Orlången och hela 1643 omgivande hektar. Bara runt sjön finns 8-9 olika naturstigar i olika längd och svårighet. Vi valde en av de kortare, Kvarnen Runt, som är 2,4 km och går lite över stock och sten, runt udden vid Balingsta Gård.

Vi hade som mål att ta bilder när solen gick ner över sjön, men kom lite i senaste laget och fick nästan känna oss fram i mörkret. Å sista biten går över åkermark där det är rätt lerigt och ojämnt… ni fattar… det var halt och skitigt. Gå inte i mörker!

Man åker till Balingsta Gård, icke att förväxla med Balingsnäs. Det är en lång allé med dålig väg, innan man kommer fram till själva gården och stallet. Där parkerar man bilen och går sedan framåt, förbi stallet och lite snett ner åt höger. Hela vägen är tydligt skyltat med Kvarnen Runt och kvarnen syns dessutom tydligt i början.

Vi blev lite lurade dock och passerade nedanför kvarnen innan vi fattade att man skulle vika av från spåret och gå upp till den, så vi fick gå tillbaka upp en bit. Den står högst upp på en klippa och man har utsikt över hela Orlången, Sundby Gård tvärs över vattnet och halva Huddinge. Det är så fint! Kan tänka mej att en sommarkväll här upp är helt magisk.

Vi valde att gå motsols och då går man ner mot vattnet när man tittat klart på kvarnen. Där finns en fint ordnad grillplats och folk satt faktiskt där och myste när vi gick förbi, trots att det var i november och på väg att bli mörkt. Sen går man vidare, rundar udden och förbi något som kallas för gravfält, men vi såg inga gravar…

Stigen är alltså 2,4 km och helt ok för (nästan) alla att gå, men då ska det vara torrt! Och ljust. Sista halvan går alltså på åkermark som är rätt ointressant, men är man intresserad av fåglar kan jag tänka mej att det kan finnas intresse. Det finns en liten, men rätt ocharmig, utsiktsplats över ett våtare område. Där kan nog både det och det andra gömma sej om man orkar vänta lite.

Sträckan är alltså inte så lång, men rätt trevlig. Nästa gång tror jag dock att vi nöjer oss med att gå till kvarnen, förbi den och ut på udden – sen går vi nog tillbaka samma väg. Så himla kul var det inte att man måste göra om det…

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Sankt Botvids Pilgrimsled

Sankt Botvids Pilgrimsled

Äntligen tog vi oss ut för att promenera de 7,5 kilometerna som sägs vara samma väg som man gick med Sankt Botvids kvarlevor på 1100-talet. Leden går från Botkyrka Kyrka till ”Sankt Botvids Källa” vid Salems Kyrka. Fast vi gick den tvärtom.

Vi har planerat detta ända sedan i våras och nu äntligen blev det av. Anledningen till att det dragit ut så på tiden, var bla parkeringsreglerna vid de olika kyrkorna. Det kan ju låta konstigt, men vid Salems Kyrka får man bara stå i 3 timmar och vid Botkyrka 4 timmar – det tar ca 3,5 timme att gå fram och tillbaka, med kamera ännu längre tid. Risken att få p-böter var alltså rätt stor och det ville vi undvika. Visst kan man gå bara ena vägen, det tar ju bara halva tiden – men då ska man ju tillbaka till bilen på något sätt och buss lockar inte i nuläget.

Vi löste det hela med att ställa bilen vid Botkyrka Kyrka och sedan låta sonen skjutsa oss till Salems Kyrka och släppa oss där. Lite småkrångligt… så detta måste kyrkan lösa, man måste kunna gå fram och tillbaka utan att riskera p-böter!

Så var det bara att traska iväg då. Eller? Vi hade läst kartan slarvigt… leden börjar inte alls vid Salems Kyrka, utan vid ”Källan”. Detta innebär att man måste gå ca 1,5 km utmed den hårt trafikerade landsvägen tillbaka mot Botkyrka. Kanske det bästa ändå är att ta buss 708 och hoppa av där, men då måste man ju veta det också. Detta är därför vårt hetaste tips för vandringen; ta bussen!

Sankt Botvids Källa är ett litet vattendrag där det inte doftar hallon direkt. Här finns iofs ett visst lugn och det är lite fint, men egentligen bara ett enkelt vattenhål med unken doft som rinner ut i Bornsjön. Här rekommenderas man ta sej en stund för eftertanke och meditation, vi tog lite bilder istället. Det hänger en skopa i ett träd, men med tanke på pågående pandemi ska man nog inte använda den. Vi går vidare.

För att komma till själva leden måste man fortsätta att gå längst vägen, nu en kort bit tillbaka till Salem igen. Man går under motorvägen och upp mot Caféet som ligger på kullen, en byggnad som jag känner igen sedan jag var liten. Det röda caféet med kaffekannan på gaveln har lixom alltid funnits där. Där finns flera fornlämningar, bla en runsten – vi går dock åt andra hållet. Nu har vi hittat Pilgrimsleden och är taggade till tusen!

Sankt Botvids Pilgrimsled är alltså ungefär 7,5 km lång, delvis kuperad terräng, vissa bitar går man på en spång, men i stort sett en enkel vandring. Man går genom kohagar, dock utan synliga kossor och några kilometer delar man med Naturstigen runt sjön Aspen, den biten är längst vattnet och jättefin.

Det finns sex meditationsplatser, med små informationstavlor som berättar om platserna och en kort reflektionstext. Om man vill kan man hämta ett häfte i kyrkan med mer info om platserna. Vi läser lite snabbt på skyltarna och går vidare. Leden är bra skyltad mestadels, det är bara en liten bit i början som är knepig att hitta. Att cykla är svårt men går med tålamod, vagn och rullstol nästintill omöjligt på sina ställen. Vi gillar rejäl terräng, det ska vara jord och grus under fötterna!

De 7,5 kilometerna tar oss ca 3 timmar att gå. Då stannar vi ändå inte så många gånger för att fota, det finns nämligen inte så mycket att ta bilder på. Det finns några fornminnen, hästar passerar och utsikten över Aspen – men i övrigt är det inte mycket som sticker ut. Vi kanske har blivit blasé, men det tror jag inte…

När vi kommer fram till Botkyrka Kyrka är vi nöjda med promenaden och att vi till slut kom iväg, men mer än så är det faktiskt inte. Pilgrimsleden hamnar inte överst på vår topplista, men den är ändå värd att gå tycker vi. Det är ju en bit av Botkyrkas historia och något som är kul att ha gjort som långvarig Botkyrkabo. Men det där med parkering krånglar till det, så det måste kyrkan fixa!

Vi fick iaf en rolig dag, i perfekt väder, vi är nöjda! Häng gärna med på våra promenader och fortsatta äventyr: instagram @marlenerinda