Browsed by
Tagg: motion

Fitbit Charge 3 – min nya leksak

Fitbit Charge 3 – min nya leksak

 

Jag har haft en Fitbit på armen sedan 31/5 2013. Att jag kommer ihåg datumet är för att min kusin gifte sej dagen efter och jag tänkte att det skulle bli fula bilder med den på. Men den var ju inte särskilt ful, ett svart armband bara. Numera finns det många roliga armband, så nu har jag den utan att tveka på alla bilder  🙂

Jag började med Fitbit Flex som egentligen bara räknade steg och kollade sömnen väldigt enkelt. Sedan dess har jag testat mängder med modeller och när jag fick Fitbit Charge 2 på armen trodde jag att jag var helt nöjd, den hade allt jag önskade. För en månad sedan fick jag en Charge 3 och den har verkligen allt man kan önska! Den är nämligen även vattentät!

Fitbit Charge 3 kan allt som 2:an kan och ser ut som föregångaren också. Men appen är numera på svenska och klockan är vattentät ner till 50 meter enligt tillverkaren. Jag tänker inte testa men är nöjd att jag kan ha den på stranden och bada med den på semestern. Den har pekskärm och 40 procents större aktivitetsyta som skyddas med starkare glas och hela sju dygns batteritid.

Fitbit Charge 3 har även en inbyggd pulsmätare som håller koll på hur många kalorier man förbränner och man kan dessutom maximera sin träning genom att använda förenklade pulszoner. Den förbättrade pulsmätaren kan även mäta syresättningsnivån.

Man kan ställa in intensitetsnivån på sin träning och välja om man vill fokusera på att till exempel bränna fett eller få bättre kondition. För oss kvinnor finns en ny funktion där man loggar sina cykler och på så sätt har koll på mens och ägglossning.

Sömnkvalité och sömnlängd registreras förstås även med Charge 3 och man får även råd om hur man kan förbättra sin sömnkvalité. Det finns ett tyst alarm och man vaknar av en vibration på handleden istället för en skarp signal, vilket jag gillar jättemycket! Jag använder det inte, men Martin gör det och då slipper jag vakna av hans väckarklocka  🙂

Självklart kan den synkas med din smartphone och ta emot sms och e-post. Man kollar enkelt meddelanden, väder och nyheter direkt i klockan och skicka svar med ett knapptryck. Just detta med att svara har jag inte fått kläm på än… Men jag gillar att man ser vem som ringer, särskilt när man tränar. Väntar man på att tex läkaren ska ringa upp, så missar man inte det – men behöver heller inte sitta och vänta. Toppen tycker jag!

Så jag gillar min nya Fitbit Charge 3, särskilt sedan jag fick hem ett av mina favoritarmband,  men jag gillade displayen på Charge 2 bättre. Jag vill se både klocka och antal steg TYDLIGT, jag har bägge på displayen men stegen är med miniatyrsiffror. Dessutom passar inte mina gamla armband till 3:an, å jag hade rätt många som var skitsnygga. Så jag behåller min 2:a och har när det behövs, men använder oftast 3:an särskilt när jag är på semester och tillbringar dagen på stranden. Nu måste jag inte tänka på att ta av den innan bad, så himla bra.

Jag kan absolut rekommendera Fitbit Charge 3! Har du ett aktivitetsarmband? Vilket?

 

Viktväktare på resa – det går faktiskt!

Viktväktare på resa – det går faktiskt!

Vi är på äventyr i Kroatien just nu och kommer att vara det resten av veckan. Vi reser rätt mycket och har samma inställning vad det gäller vikten vid varje resa – det får gärna stå still på vågen men går det lite upp är det ok. Man kan lixom inte vara för hård mot sej själv i alla lägen, då blir det inte bra.

Så hur gör man då som Viktväktare på en resa. Mitt enklaste svar är ”man gör inte så stor grej av det”. Men allt beror förstås på vilken slags resa det är och hur ofta man reser. Är man på sitt livs första utlandssemester – ja, men skit i allt och njut av nya miljöer, annorlunda smaker och ledighet. Det kommer bli plus på vågen, men det kan ni ta hand om sen. Det kommer ta en extra månad kanske att nå målet, men då är det så.

Åker man däremot på en eller ett par resor varje år så kan man göra upp en annan plan, där man står still i vikt eller iaf nästan. Då gäller det att packa ner bekväma skor! Vi ser alla platser vi besöker, med fötterna. Vi tar en promenad efter frukost och en efter middagen. Det behöver inte vara långt, bara det blir. All sightseeing blir med fötterna, då tar vi oss runt överallt dit man kan gå. Vi går långt och blir det för lång tar vi buss eller taxi tillbaka. Sen kan man förstås även ta några extra simturer eller testa gymmet om det finns något på hotellet. Rörelse och motion går alltid att få till.

Maten då? Många väljer all inclusive och det har även vi börjat göra – det är nämligen enklare när det gäller att ha koll. Självklart kan det vara knepigt när det finns så mycket att välja på och mängderna är galna. Men man måste ju inte äta allt bara för att man får…

När vi ska äta all inclusive tar vi alltid ett varv runt matsalen först för att kolla in vad som finns. Är det första dagen på semestern så smakar vi lite på det som ser godast ut utan att tänka så mycket på SP-värden. Då vill vi mest kolla läget och kvaliteten på det som bjuds. Första dagen får man göra lite som man vill, det tar vi igen sen. Resten av dagarna går man också ett varv först och väljer sedan EN av rätterna och fyller upp tallriken med grönsaker. Det bjuds alltid på ett välfyllt efterrättsbord och då tar vi en smakbit av det som ser gott ut, inte en hel bit. Till maten dricker vi cola zero eller vatten, vill vi ha vin eller annan alkohol så dricker vi det efteråt som lite extra mys på kvällen. Men vi är rätt dåliga på att dricka alkohol och det är en fördel om man tänker på vikten.

Blir det mat från meny så är det svårare att räkna ut vad rätten innehåller och hur den är tillagad. Då försöker vi att välja det som är mest ”rent”, alltså undvika friterat och panerat, be om såser vid sidan om osv. Grillad fisk eller en köttbit är smarta val på resor när man äter från menyer. Men det är svårt att veta, därför föredrar vi numera all inclusive.

Många som har semester ska ”unna” sej, ett ord som jag avskyr. För mej är ordet en ursäkt att göra sånt man inte borde… Då ska man äta och dricka saker man inte brukar och gärna i stora mängder. Vi tillåter oss istället att äta detta på lördagarna året om men i mindre mängder, så blir det inte lika lockande att ”go bananaz” på semestern.

Efter 14 år som sk Guldmedlem (färdig och målviktig) är mina knep dessa:

* Bestäm innan att det är ok att gå upp lite och kör igång med programmet dagen efter du kommer hem igen. Väntar man är det lätt att dagarna bara går och då kommer kilona.

* Packa ner bekväma skor och använd fötterna överallt och ta en extra promenad varje dag.

* Ta ett varv runt buffén och gör medvetna val, man måste inte äta mycket bara för att man kan. Ta hellre en liten bit, om du är nyfiken på en rätt, än en hel portion.

* Drick vatten till maten och alkoholen efter, eller avstå helt från alkoholen. Man måste inte dricka bara för att det är semester. Men är det vinet till maten som betyder mest, så drick det då – men kalkylera med ett större plus.

* Å banna inte dej själv när det går åt skogen, vi är bara människor. Kör upp på banan igen bara och följ programmet så är du snart tillbaka i rutinerna igen.

* NJUT! På semestern ska man njuta, men det kanske går att fixa njutning med annat än mat och dryck? Kanske är det att se soluppgången och ta ett bad i gryningen eller att ta en lång promenad längst stranden på kvällen i solnedgången.

Blir det för mycket en dag så gör det inget – det kommer ju en ny dag då man har möjlighet att göra bättre val. Viktväktarna är för resten av livet, då gäller det att hitta ett sätt som fungerar – som man kan leva med resten av livet. Vad spelar det då för roll om viktresan tar någon vecka eller månad längre? Huvudsaken är väl att man faktiskt kommer i mål och sedan stannar där.

Det är genom att göra misstag man lär sej och under viktresan gör man mängder med misstag. Det om något är jag väldigt medveten om efter 18 år med VV, men så länge man inte ger upp har man inte misslyckats. Åk på semester och hitta ditt sätt att komma hela vägen in i mål – men glöm inte att njuta på vägen. Du har bara ett liv – gör det bästa av det!

Ha en riktigt härlig resa!

 

Sommaren gav minus!

Sommaren gav minus!

Nu är sommaren officiellt över, september och hösten är här. I maj la jag upp en plan för sommaren och jag måste säga att jag är både stolt och imponerad över mej själv. Planen höll nämligen!!!

Vi skulle vara hemma hela sommaren, det var i stort sett det enda vi visste. Så planen var att sköta kosten, gå dagliga promenader och träna tre gånger i veckan. Allt detta lyckades vi med, förutom promenaderna som bara blev en gång om dagen när det var som varmast. Målet var att går ner 2,8 kg till 1/9, vilket är ganska mycket för någon som brukar snitta 1 hekto i veckan…

Jag hade en plan och ett mål och det funkade!!! Det blev tom ett hekto till! Planen höll otroligt nog, det brukar den inte göra. Jag brukar aldrig nå mina mål, så jag är otroligt stolt och väldigt förvånad  🙂

Så nu tar vi resten! Den 28/12 åker vi till Gambia och då ska jag vara på min målvikt igen, dit är det 1,9 kg. Typ 16 veckor… drygt 1 hekto i veckan räcker alltså…men hösten är inte lika enkel som sommaren. Det är events och resor där jag inte bestämmer maten själv, jag hinner inte träna lika mycket men ska försöka få in 2 ggr i veckan. Promenaderna fortsätter, men när det blir regnigt och kallt blir det knappast två långpromenader om dagen… Jag är realist. Jag hoppas att det går, men är nöjd med det som försvinner.

Sommaren blev alltså bättre än förväntat, nu får vi se hur hösten blir. Jag gör mitt bästa och hoppas du hänger med och hjälper mej framåt. Hur gick det för dej? Hade du nån plan? Höll den? Har du nån ny plan  🙂

 

300 gånger – heeelt otroligt!

300 gånger – heeelt otroligt!

Jag avskyr att träna. Jag avskyr svettiga människor. Jag avskyr folk som stönar och låter. Avskyr är ett starkt ord, men så var det faktiskt. Jag avskydde allt som hade med träning att göra, det var inget för mej. Idag tränade jag min 300:e gång på Curves… även den mest envisa kan tydligen ändra sej  🙂

Fast det där med att avsky att träna är inte riktigt sant. Jag avskydde gymvärlden och svettiga människor som låter en massa. Jag hade aldrig satt min fot på ett gym men trodde att jag visst hur det var ändå. Lite rätt hade jag, men bara lite. Jag avskyr inte att röra på mej, jag gillar ju att gå och springa. Det var lixom den där lilla detaljen med gym som inte tilltalade mej. Förrän jag testade Curves.

När Sussie kom in hos oss på Viktväktarna i Tumba och frågade om hon fick ställa fram reklam om sin nya verksamhet sa vi ja utan att veta så mycket mer. Klart vi ville hjälpa henne, en kvinna som offrat allt för att starta ett eget företag för att göra något som var viktigt för henne och som hon trodde på. Självklart skulle vi hjälpa henne så gott vi kunde. Vi hade ingen större koll på vad det var, men det lät ju bra. Det skulle ta ett par år innan jag själv gick dit, det skulle till ett par operationer först.

I augusti 2014 gjorde jag min efterlängtade bröstförminskning och några månader senare var jag tillräckligt läkt för att äntligen testa det där magiska konceptet. Curves är nämligen ett gym för enbart kvinnor där man på bara 30 minuter går igenom hela kroppen. Kan det verkligen funka… inga tyngder mer än den egna kroppen… jaja, testa kan man ju göra. Å jag gillade det! Jag älskar det inte… men det är ett helt ok sätt att träna igenom kroppen. När jag kommit in i det och börjat gå regelbundet pajade knät och jag fick träningsförbud, så typiskt mej.

Men efter ett par månader var jag igång igen och idag gjorde jag min 300:e gång hos Sussie på Curves i Tumba. Jag försöker gå mån, ons och fre – oftast funkar det. Numera är det rutin, jag funderar inte – jag gör det bara. Det blir som att gå till jobbet, man gör det bara. Å nu ser jag ju framstegen. Vingarna på ryggen är mindre, jag har fått synliga muskler och jag är stark! Som en liten oxe, en liten… typ talgoxe… Värken är betydligt mindre och något jag kan stå ut med även när det är som värst.

300 gånger låter kanske inte så mycket, men för mej är det värt bragdmedaljen typ. Fasiken va jag är bra! Att jag skulle bli en sån som tränar fanns ju inte på världskartan. Men nu är jag det och det tänker jag fortsätta med! Jag går alltså på Curves i Tumba, vill du hänga med, träffa Sussie och få en hälsoprofil – hojta! Det finns alltid något bra erbjudande som man kan hoppa på.

Tack Sussie för att du öppnade ett gym som även jag kan tycka är ok och tack för att du är du  🙂

 

Tom almanacka och sol

Tom almanacka och sol

Jag älskar när almanackan är tom! Jag älskar när solen vräker ner och det är riktigt hett! Just nu har jag alltså det bästa av två världar  🙂

Många tror/tycker att en fulltecknad almanacka är något att sträva efter. Är man fullbokad så är man populär och någon att räkna med. Det tycker inte jag. En fulltecknad almanacka i mina ögon innebär att man kanske prioriterar lite fel och förmodligen missar att ta hand om sej själv. Självklart kan jag också ha fullt upp, men det är absolut inte alltid och jag är noga med att ha helt tom almanacka då och då. De tomma veckorna är otroligt viktiga för mej och min hälsa.

När jag får en ny, helt ren, almanacka skriver jag först in allas födelsedagar. Sen skriver jag in min träning, mån – ons – fre, ibland även promenader. Efter detta skriver jag in när det är olika mässor eller resor. Mina tomma veckor är alltså inte helt tomma, där står de träningspass som jag ska göra. Men dessa är inte huggna i sten, är jag rejält trött en dag så är det viktigare att vila än att träna – då stryker jag bara. Jag kompensationstränar inte, utan låter det bara vara så. Efter en hektisk period kan jag även skriva in VILA några dagar.

Just nu är alltså träning det enda som står i almanackan och ett och annat besök hos läkare/kiropraktor. Jag sover, tränar, går promenader, solar och njuter av tillvaron. Det är så otroligt skönt att bara vara! En och annan förmiddag går åt till att skriva ihop nästa veckas texter, så kan jag släppa det helt några dagar. Bloggen uppdateras när jag tycker att jag har något att komma med eller när fingrarna kliar lite  🙂

De här veckorna av ”bara vara” är viktiga. Visst kollar jag sociala medier, pushar inläggen på duifokus.se och lägger ut bilder på instagram (@marlenerinda), men för mej är det att vara ledig – det går mycket mer tid till sånt resten av året. Jag kanske lägger 3-5 timmar per dag till sociala medier (bloggen och Du i Fokus) i vanliga fall, just nu kanske det är 1 timme. Som bloggare/influencer/skribent är man aldrig helt ledig, för mej är det helt ok. Efter 12 år är jag van att alltid ha bloggen med mej och sedan 4-5 år även instagram och magasinet. Det är så mitt liv är. Inget som stör mej, men kanske andra… I mina ögon är jag ledig.

Idag går förmiddagen åt till att skriva och sen hänger vi i poolen igen efter lunch. Ett rätt behagligt liv om ni frågar mej. En månad till, sen kör allt igång igen.

 

Matsedel v 29 – Träningscamp sommar-18

Matsedel v 29 – Träningscamp sommar-18

Halva juli har redan gått, men än är det långt kvar av sommaren. Tänk att sommaren kom redan i maj och att det varit varmt och skönt i hela två månader och att det fortfarande finns utrymme för någon månad till med vackert väder. I år kan man verkligen inte klaga  🙂

Nu har Martins semester börjat, så nu har ”Träningscamp sommar-18” börjat! Jag började iofs ordentligt för några veckor sedan med att fylla i checklista på allt jag äter, träna cirkelträning 3 ggr i veckan och ta två dagliga promenader. Å visst har det lönat sej, nu är jag bara 1 kilo från mitt augustimål och drygt 2 kilo till att återta min målvikt igen. Min kropp är inte jättelogisk och gör inte som jag vill, jag går ner rejält (i min värld 6-7 hg) en vecka, sedan något hekto ner eller still två veckor och upp 2-3 hekto fjärde veckan och så håller det på. Det blir ju minus i slutänden, men jag hade faktiskt hellre tagit typ 2 hekto stadigt varje vecka istället för att hålla på så här och hatta.

Nu när Martin är ledig kommer han följa med på bägge promenaderna och de kommer även att bli längre. Nu ska även han ha koll på maten och då är ju inte världens ett dugg rättvis. Män går ner snabbare i vikt och när han bestämmer sej kan han ta bort 1-2 kg i veckan, å andra sidan går han upp snabbare än mej också… så lite rättvist kanske det är ändå. Martins första mål är att komma ner i bröllopsvikten igen innan vi åker till Gambia i december. Vi får väl se vad tre veckors ledighet kan göra.

Här är veckans matsedel – nu kör vi ”Träningscamp sommar-18”!

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Somrig sallad med lax 4 SP Flex

Onsdag: Kyckling med färskoströra 5 SP Flex

Torsdag: Filegryta med ananas 2 SP Flex plus ris

Fredag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex plus ris

Lördag: Taco med hemmagjord Tacokrydda o SP Flex

Söndag: Halloumiburgare med picklad rödlök 7 SP Flex plus tillbehör

Semesterbonus: Yoghurtglass med mango 17 SP Flex för hela satsen

 

Nu kör vi! Är ni med!

 

Vår skeva kroppsuppfatting

Vår skeva kroppsuppfatting

Det känns som att de flesta av oss har en ganska skev kroppsuppfattning – särskilt när det gäller våra egna kroppar. Vi är för tjocka, för smala, för långa, för korta. Andra är fina, vi själva duger inget till. Varför är det så och vad kan man göra åt det?

Jag har alltid avskytt min längd, mina 156 cm har stoppat min dröm att bli flygvärdinna och är inget jag kan göra något åt. Det enda man inte kan fixa på sin kropp är ju längden, allt annat går att fixa. De där längdkraven har med säkerhet att göra, man måste vara 160 cm för att nå säkerhetsutrusningen. Inget jag kan argumentera emot förstås, så är det bara. Jag blev ist trafikassisten, men har aldrig jobbat som det av flera anledningar.

Fram tills jag var 23 och fick mitt första barn var jag smal. Jag vägde typ 50 kg och var sk normalviktig. Jag hade aldrig ens funderat på min vikt innan barn nummer två var fött, då vägde jag runt 60 och hade helt plötsligt en övervikt. Inte så stor – men ändå. Jag trivdes inte i min kropp, inga kläder satt bra och jag orkade inte särskilt mycket längre. Jag som aldrig lagt särskilt mycket tid på min kropp var med ens väldigt medveten om mina brister och hur jag såg ut och jag avskydde det! Med min längd hade det alltid varit knepigt att hitta kläder, med den lilla övervikten som kommit blev det förstås ännu värre. Jag levde i tights och t-shirt, det var enklast – men hur kul…

Tänk om jag fattat hur fin jag faktiskt var när jag var yngre. Och tänk om vi alla kunde fatta hur fantastiska våra kroppar faktiskt är. Jag har varit gravid tre gånger och fött fram två fantastiska ungar. Tre gånger har min kropp ställt om sej till och från graviditeter. Jag har iofs inte gått upp särskilt mycket men det handlar ju inte bara om vikt i det fallet. Jag har varit (och är) sjuk, min kropp mår inte bra och under en tid gick jag upp allt jag gick ner tidigare med VV och sedan gick jag ner detta igen. Min kropp har klarat en hel del faktiskt, precis om din också har gjort. Våra kroppar ställer upp för oss i vått och torrt och då borde vi faktiskt vara lite schystare mot dem.

Även om vi inte alltid tycker om det vi ser i spegeln så måste vi ändå göra det som är bäst för oss. Vi måste ta hand om oss på bästa sätt. För mej är hälsa att kroppen gör det jag ber den om. Den ska orka gå, den ska orka vara vaken, den ska orka att ta mej upp om jag ramlar, den ska orka mitt vardagliga liv som är att städa, tvätta, stå upprätt, springa till bussen, bära matkassar och en massa annat. När någon av dessa funktioner inte funkar längre, då måste jag göra något. I mitt fall var första steget att gå ner i vikt. Andra steget var att börja träna. Alla kroppar behöver muskler, särskilt när vi blir äldre.

När jag började träna var jag sk normalviktig, ändå vågade jag inte ha vare sej korta träningsbyxor eller linne. Jag tyckte att fluffet bara vällde ut överallt och drog på mej hellånga tights och en t-shirt i en storlek större än vad som behövdes. Jag kände mej tjock och ville inte visa hur jag såg ut. Jag var inte tjock, inte det minsta. Min kroppsuppfattning var så skev att det var helt sjukt. Å även om jag hade varit tjock så vad är det för fel att ha bekväma träningskläder som visar lite mer? Jag fattar inte hur jag tänkte eller hur jag kunde få en sån skev syn på min kropp.

Det tog två år innan jag insåg att jag kunde ha korta träningsshorts och linne utan att behöva skämmas. De flesta ser faktiskt ut som jag och har lite fluff här och där, och dessutom bryr sej inte en jä-el om hur just jag ser ut. Alla har ju nog med sitt! Huvudsaken är ju att det är funktionellt och bekvämt!

Jag har just nu 25,6 i BMI eller nåt sånt. Jag är ok med min kropp numera, har inte helt accepterat mej själv men är på rätt väg. Den är inte världens snyggaste – men den gör oftast det jag ber den om. Jag vet folk som är trådsmala och inte är ett dugg nöjda med sina kroppar. Jag tror att man alltid hittar något fel oavsett vikt eller längd. Det finns alltid något man vill göra om och fixa till. Självklart är media och särskilt sociala medier en stor bov i detta. Men jag tror att mycket är inlärt sedan vi var små, titta bara på Barbie och Ken… hur sunda var de lixom.

Jag vet att det är svårt att ändra inställningen om sin kropp, jag kämpar varje dag! Kanske går det genom att tänka funktion istället för utseende. Att en kropp som fungerar är en helt ok kropp oavsett vikt. Jag har börjat komma dit och det kanske har med ålder att göra. Jag tycker fortfarande inte om det jag ser i spegeln men jag avskyr det inte längre och inser att jag ändå är hyfsat hälsosam och vältränad. Kroppen gör det jag ber den om. Jag är inte smal och kommer nog aldrig att väga det jag skulle vilja väga – men jag börjar fatta att jag duger oavsett vikt!

Ingen kan hindra mej från att ha bikini på stranden eller linne när jag tränar. Jag vet att min kroppsuppfattning om mej själv är skev, men jag jobbar på saken. Jag tycker att alla andra är helt ok, jag ska bara tycka det om mej själv också – inifrån hjärtat. Det spelar ingen roll hur många som säger det till mej, jag måste komma dit själv.

Hur är det med din kroppsuppfattning? Är det ett problem? Jobbar du på saken? Min fortsatta resan med självkänsla och självförtroende fortsätter även på instagram, följ mej gärna och kom med peppande tillrop @marlenerinda

 

Förringa inte din insats eller ditt resultat

Förringa inte din insats eller ditt resultat

Det är nästan tomt i almanackan. Det enda som i stort sett står där är ”Curves” och det står varje måndag, onsdag och fredag. Curves är gymmet där jag tränar och det är inte alls jobbigt att ta sej dit, men det är tungt när jag väl är där. Men jag gör det!

Jag ser så många både på facebook och instagram som skriver om sitt träningspass eller veckovägning och då låter det ofta så här ”sprang 5 km, men på dålig tid” eller ”vägde mej idag och hade bara gått ner o,3 kg under veckan – det går sååå långsamt”. Varför förringar man sin insats? Hur kan man vara missnöjd med ett minus när det är det man vill ha?

Ja, alla skulle nog vilja kunna käka precis vad som helst och ändå gå ner all sin övervikt på en natt. Men eftersom kroppen inte är någon maskin så får vi kämpa och glädjas oss åt de kilon som faktiskt trillar av. För vissa går det snabbt (beroende på hur stor övervikten är, anlag, vår egen insats mm) och för andra går det långsamt, som för mej. För varje viktresultat, plus eller minus, lär vi oss något på vägen – vad som funkar och vad som inte funkar. Det är detta vi ska ta med oss den dag vi är färdiga och ska hålla vikten. Det behöver alltså både bli plus, minus och gå lite långsamt för att vi ska förstå vår kropp och hitta ett sätt att leva även i fortsättningen.

ALLA minus är bra, till och med ett plusminusnoll kan vara bra! Att vara på semester och komma hem till en våg som stått helt still är ju faktiskt en framgång för de flesta av oss. Det kan tom vara så att ett litet plus kan vara i en framgång i det fallet, föregående semestrar gav kanske stora plus. Ett minus på vågen visar ju att jag tänkt och gjort rätt, oavsett hur litet det är! Kroppen har cykler som påverkar hela systemet, även stress, sömn och en massa annat påverkar också. Man kan alltså inte dra några slutsatser på en enda vecka egentligen… utan bara ha tålamod, fortsätta framåt och lita på sin kropp.

Att överhuvudtaget springa är en prestation! Att då tycka att det gick för långsamt eller att man inte orkade längre är att förringa sin insats! Man sprang, punkt. Något man förmodligen inte gjorde innan man började sin viktresa. Å hur kort eller långsamt man än går eller springer så varvar man den som sitter kvar i soffa. Tänk på det! Allt man gör är bättre än inget. Så var stolt över att ni gjort något överhuvudtaget. Ni har gjort en enorm insats för er hälsa!

Ska man gå ner i vikt måste såklart göra någon form av ansträngning, det räcker tyvärr inte med att bara önska. Vi som följer Viktväktarnas program skriver in allt vi äter i en app på telefonen eller på datorn. Alla livsmedel har ett sk SP-värde, jag får äta 23 dagliga SP medan jag går ner i vikt – ca 25 SP när jag ska håla vikten. Jag har varit guldmedlem i snart 14 år och håller min vikt, hyfsat bra – just nu ska 2 kilo bort så nu fyller jag i appen och räknar igen. Det gör jag kanske 40 veckor om året, resten av tiden tänker jag mej bara för.

Medan jag gick ner i vikt var jag supernoggrann, ändå tog det mej tre år att gå ner tio kilo – det går inte snabbt för alla. Som jag brukar säga ”Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där”. Jag vet många som gått ner snabbt och sedan tyckt att de ska fixa resten själv eftersom det är så lätt…  Många av dem har gått upp allt igen och fått börja om. Jag har aldrig börjat om, de gånger jag gått upp i vikt har jag bara strukit ett streck, klivit upp på banan och följt programmet igen. Bara man tar tag i kilona direkt så släpper de snart igen. Men jag kan aldrig slappna av helt – min kropp vill vara tjock.

Så jag räknar mina SP, numera tränar jag tre gånger i veckan – men inte för att gå ner i vikt utan för att bli stark. Jag går min dagliga promenader och känner mej skitduktig om jag lyckas få ihop två promenader på samma dag. Just nu är det jättetungt på gymmet, men jag gör det! Ungefär vartenda pass går dåligt och siffrorna är sämre än vanligt, men jag är där och jag gör det! Jag är så jäkla bra! Å det är ni också som fyller i era appar, går era promenader, cyklar till affären osv.

Förringa inte det ni faktisk gör – Ni är bra!

 

PS. Behöver ni tips på bra mat för alla, och med recept uträknade med SP – så kolla HÄR!

 

Matsedel v 26

Matsedel v 26

Midsommar är över och i slutet av veckan är även juni slut. Min almanacka är i stort sätt tom, så nu prioriteras mat, sömn, träning, promenader, skratt och att bara må så bra som möjligt. Checklistan fylls i, jag kör cirkelträning mån, ons och fre, det blir en promenad varje förmiddag med hunden och en till på kvällen med även maken som sällskap. Målet är att ta 2 hekto i veckan, mer än så blir det inte i min värld hur ”duktig” jag än är.

Följ gärna mitt liv som kämpande Guldmedlem på instagram @marlenerinda

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 1 SP Flex

Tisdag: Pasta med laxsås fr 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Pulled Chicken Tacostyle 0 SP Flex

Torsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Fredag: Tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Lasagne 6 SP Flex

Söndag: Vitlöksräkor 5 SP Flex plus ris

Laxsåsen är hur god som helst och passar bra i matlådan, precis som vitlöksräkorna och lasagnen. Pulled Chicken funkar som salladsmat, istf hamburgare, till taco och en massa annat. Tacogratängen är to die for! So god! En himla god matvecka alltså  🙂

 

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Visst är det härligt med solen som skinit över oss i flera veckor nu? Jag får massor med ny energi, så passa att jag förra veckan stod en stund på löpbandet nästan varje dag. Jag fick även ihop mina tre pass på gymmet och dagliga promenader. Det gillade vågen, den gav ett fint minus. Jag är inte riktigt tillbaka på min målvikt än, men på väg dit. Just nu är inte siffran på vågen så viktig, jag njuter för fullt av att ha energi och mindre värk.

Efter ett par lugn veckor har jag en fullpackad vecka framför mej. Det är bla Stockholm Beautyweek, pressfrukostar, ett mingel och loppis i garaget på lördag. Men jag tror att jag får till mina gympass som jag vill och de dagliga promenaderna. Hänger ni med på min instagram @marlenerinda), så får ni se om jag lyckas  🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat och fetaost 3 SP Flex plus pasta

Tisdag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling och spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Färsspett med raita 8 SP Flex plus ris

Fredag: Grillade räkor med jordnötssås 11 SP Flex för allt

Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP Flex för kryddan

Söndag: Lasagne 6 SP Flex

Pingstbonus: Yoghurtglass med mango 17 SP Flex för hela

 

Ett tips är att göra en STOR sats av tacokryddan. Den är mycket godare än den köpta och passar till det mesta. Raitan som är till färsspetten på torsdagen är kanon att även ha till grillat, så spara receptet och plocka fram till grillkvällarna.

Ha en riktigt fin vecka!