Januari är en minst sagt körig månad. Jag fyller år då och det är ju kul, men det är inte bara jag som fyller år då… det börjar med Martin, sen är det min storebror, sen min mamma och min yngste son – innan jag kommer den sista januari.

Efter mej är det vår årsdag och Baileys födelsedag och inom kort alla hjärtans dag. På fem veckor blir det helt enkelt en himla massa firande. När jag var gift med barnens pappa var det minst lika många till… januari är en kul månad, men väldigt dålig för vikten. På semestern gick jag upp lite, under januari blev det lite till. Så nu ligger jag ungefär fem kilo över min målvikt, skit också.

Men nu är det alltså över och MIN tid på året är på gång. Februari är fortfarande knepigt pga kylan, men snart är mars här och våren börjar kännas. Redan häromdagen kände jag att solen faktiskt värmde lite, så det finns hopp!

Det jag är mest stolt över är att jag hela tiden hållit i gång träningen. Jag har tränat mellan 1 och 3 gånger i veckan i drygt tre år nu. Fasiken va jag är bra! Hade jag inte gjort det hade kroppen värkt mer och vågen förmodligen visat ännu mer… men iom att jag faktiskt byggt lite muskler så har förbränningen ökat och då kan man ha lite mindre koll på det man äter. Tyvärr har kollen inte bara varit lite dålig, utan ganska bedrövlig i perioder.

Men nu är jag igång igen! Viktväktarnas App fylls i och då ser man direkt när man är ute och cyklar. Jag är inte särskilt sträng mot mej själv eller nitisk, jag vet efter alla dessa år vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag vet att jag går ner långsamt i vikt och det oavsett hur strikt jag än är, så det får bli lite som det blir. Tar jag bort mina vanliga 2 hekto i veckan, så är jag på banan igen till nyår – det är ok.

Trots min tillfälliga övervikt har jag nästan samma mått som förut, det är tack vare träningen. Så jag ser inte tjockare ut konstigt nog och kan ha samma kläder som förut. Men de fem kilona är övervikt och ska bort – då blir värken ännu mindre och det är det som är viktigast. Så nu är det maten som ska bli bättre och promenaderna fler, träningen är inget som kan förbättras faktiskt. Å med värmen kommer promenaderna, så det är inget större problem. I bästa fall kan jag börja springa lite igen också, jag gillar det men kroppen har vägrat ett tag.

Det blir nog bra, ett hekto i taget. Bättre små steg som håller – än stora steg som ger bakslag… så tänker jag  🙂

Man brukar säga att det inte finns något som heter Viktväktarmat, utan att det är helt vanlig mat som bara anpassats lite för att passa oss Viktväktare. Man kanske har bytt ut grädden mot magrare alternativ eller minskat på fettet osv. Många tror att maten vi Viktväktare äter är äcklig, det är också helt fel… men måste allt alltid vara så himla gott?

Jag är tydligen en av få som äter för att få i mej näring och överleva, inte för att det nödvändigtvis alltid är så gott. Jag ser till min hälsa och försöker ha en blandad och varierad kost som tillför min kropp en massa bra näring och energi, det är det viktiga – inte smaken. Skulle jag bara äta för att det är gott så skulle jag leva på semlor, taco och sushi. Och smågodis förstås!

Istället äter jag bönor, knäckebröd, ris och lite annat som inte är några kulinariska läckerheter i mina ögon, men som jag äter ändå. Samma sak säger folk om att träna, att man måste hitta ”sin grej”. Jag ser både detta med mat och träning lite som att gå till jobbet, det är inte kul varje dag – men man gör det ändå. Jag äter mina bönor fast det inte är supergott, för att det är bra för mej. Jag tränar min cirkelträning tre gånger i veckan och tar mina promenader trots att det inte är superroligt, utan för att det är bra för min kropp.

Jag hävdar bestämt att allt inte måste vara vare sej gott eller kul – man kan fixa det ändå! Även om det är roligare att äta gott och ha kul jämt… förstås! Men sedan när blev livet roligt till 100%? Mitt är det 80% och det tycker jag är skitbra!

Christos som van Biggest Loser för ett par år sedan gick knappast ner 75 kilo bara genom att äta goda saker och ha roligt. Han åt efter ett strikt kostschema och tränade hårt. Han myntade ett motto som jag sedan fick av honom och som jag gärna för vidare: Fucking Gör Det Bara! Under alla våra träningsbilder på instagram ser ni #fuckinggördetbara som en liten uppmaning att inte tänka så mycket utan bara göra det. Vi har dessutom hållit vår nya vikt mycket genom det tänket.

Jag blir lite fascinerad av tanken på att all mat alltid ska vara kalasgod. Är det bara jag som kan koka makaroner och korv för att det är enkelt och går snabbt? Jag menar förstås inte att man ska äta äcklig mat, men måste allt vara supergott? Kan det inte bara vara… mat…? Äter alla sin favoritmat till middag? Jag fattar inte… Är det bara jag som äter för att man måste? Eller finns det fler som är som jag?