Browsed by
Etikett: motion

Förringa inte din insats eller ditt resultat

Förringa inte din insats eller ditt resultat

Det är nästan tomt i almanackan. Det enda som i stort sett står där är ”Curves” och det står varje måndag, onsdag och fredag. Curves är gymmet där jag tränar och det är inte alls jobbigt att ta sej dit, men det är tungt när jag väl är där. Men jag gör det!

Jag ser så många både på facebook och instagram som skriver om sitt träningspass eller veckovägning och då låter det ofta så här ”sprang 5 km, men på dålig tid” eller ”vägde mej idag och hade bara gått ner o,3 kg under veckan – det går sååå långsamt”. Varför förringar man sin insats? Hur kan man vara missnöjd med ett minus när det är det man vill ha?

Ja, alla skulle nog vilja kunna käka precis vad som helst och ändå gå ner all sin övervikt på en natt. Men eftersom kroppen inte är någon maskin så får vi kämpa och glädjas oss åt de kilon som faktiskt trillar av. För vissa går det snabbt (beroende på hur stor övervikten är, anlag, vår egen insats mm) och för andra går det långsamt, som för mej. För varje viktresultat, plus eller minus, lär vi oss något på vägen – vad som funkar och vad som inte funkar. Det är detta vi ska ta med oss den dag vi är färdiga och ska hålla vikten. Det behöver alltså både bli plus, minus och gå lite långsamt för att vi ska förstå vår kropp och hitta ett sätt att leva även i fortsättningen.

ALLA minus är bra, till och med ett plusminusnoll kan vara bra! Att vara på semester och komma hem till en våg som stått helt still är ju faktiskt en framgång för de flesta av oss. Det kan tom vara så att ett litet plus kan vara i en framgång i det fallet, föregående semestrar gav kanske stora plus. Ett minus på vågen visar ju att jag tänkt och gjort rätt, oavsett hur litet det är! Kroppen har cykler som påverkar hela systemet, även stress, sömn och en massa annat påverkar också. Man kan alltså inte dra några slutsatser på en enda vecka egentligen… utan bara ha tålamod, fortsätta framåt och lita på sin kropp.

Att överhuvudtaget springa är en prestation! Att då tycka att det gick för långsamt eller att man inte orkade längre är att förringa sin insats! Man sprang, punkt. Något man förmodligen inte gjorde innan man började sin viktresa. Å hur kort eller långsamt man än går eller springer så varvar man den som sitter kvar i soffa. Tänk på det! Allt man gör är bättre än inget. Så var stolt över att ni gjort något överhuvudtaget. Ni har gjort en enorm insats för er hälsa!

Ska man gå ner i vikt måste såklart göra någon form av ansträngning, det räcker tyvärr inte med att bara önska. Vi som följer Viktväktarnas program skriver in allt vi äter i en app på telefonen eller på datorn. Alla livsmedel har ett sk SP-värde, jag får äta 23 dagliga SP medan jag går ner i vikt – ca 25 SP när jag ska håla vikten. Jag har varit guldmedlem i snart 14 år och håller min vikt, hyfsat bra – just nu ska 2 kilo bort så nu fyller jag i appen och räknar igen. Det gör jag kanske 40 veckor om året, resten av tiden tänker jag mej bara för.

Medan jag gick ner i vikt var jag supernoggrann, ändå tog det mej tre år att gå ner tio kilo – det går inte snabbt för alla. Som jag brukar säga ”Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där”. Jag vet många som gått ner snabbt och sedan tyckt att de ska fixa resten själv eftersom det är så lätt…  Många av dem har gått upp allt igen och fått börja om. Jag har aldrig börjat om, de gånger jag gått upp i vikt har jag bara strukit ett streck, klivit upp på banan och följt programmet igen. Bara man tar tag i kilona direkt så släpper de snart igen. Men jag kan aldrig slappna av helt – min kropp vill vara tjock.

Så jag räknar mina SP, numera tränar jag tre gånger i veckan – men inte för att gå ner i vikt utan för att bli stark. Jag går min dagliga promenader och känner mej skitduktig om jag lyckas få ihop två promenader på samma dag. Just nu är det jättetungt på gymmet, men jag gör det! Ungefär vartenda pass går dåligt och siffrorna är sämre än vanligt, men jag är där och jag gör det! Jag är så jäkla bra! Å det är ni också som fyller i era appar, går era promenader, cyklar till affären osv.

Förringa inte det ni faktisk gör – Ni är bra!

 

PS. Behöver ni tips på bra mat för alla, och med recept uträknade med SP – så kolla HÄR!

 

Matsedel v 26

Matsedel v 26

Midsommar är över och i slutet av veckan är även juni slut. Min almanacka är i stort sätt tom, så nu prioriteras mat, sömn, träning, promenader, skratt och att bara må så bra som möjligt. Checklistan fylls i, jag kör cirkelträning mån, ons och fre, det blir en promenad varje förmiddag med hunden och en till på kvällen med även maken som sällskap. Målet är att ta 2 hekto i veckan, mer än så blir det inte i min värld hur ”duktig” jag än är.

Följ gärna mitt liv som kämpande Guldmedlem på instagram @marlenerinda

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 1 SP Flex

Tisdag: Pasta med laxsås fr 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Pulled Chicken Tacostyle 0 SP Flex

Torsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Fredag: Tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Lasagne 6 SP Flex

Söndag: Vitlöksräkor 5 SP Flex plus ris

Laxsåsen är hur god som helst och passar bra i matlådan, precis som vitlöksräkorna och lasagnen. Pulled Chicken funkar som salladsmat, istf hamburgare, till taco och en massa annat. Tacogratängen är to die for! So god! En himla god matvecka alltså  🙂

 

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Visst är det härligt med solen som skinit över oss i flera veckor nu? Jag får massor med ny energi, så passa att jag förra veckan stod en stund på löpbandet nästan varje dag. Jag fick även ihop mina tre pass på gymmet och dagliga promenader. Det gillade vågen, den gav ett fint minus. Jag är inte riktigt tillbaka på min målvikt än, men på väg dit. Just nu är inte siffran på vågen så viktig, jag njuter för fullt av att ha energi och mindre värk.

Efter ett par lugn veckor har jag en fullpackad vecka framför mej. Det är bla Stockholm Beautyweek, pressfrukostar, ett mingel och loppis i garaget på lördag. Men jag tror att jag får till mina gympass som jag vill och de dagliga promenaderna. Hänger ni med på min instagram @marlenerinda), så får ni se om jag lyckas  🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat och fetaost 3 SP Flex plus pasta

Tisdag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling och spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Färsspett med raita 8 SP Flex plus ris

Fredag: Grillade räkor med jordnötssås 11 SP Flex för allt

Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP Flex för kryddan

Söndag: Lasagne 6 SP Flex

Pingstbonus: Yoghurtglass med mango 17 SP Flex för hela

 

Ett tips är att göra en STOR sats av tacokryddan. Den är mycket godare än den köpta och passar till det mesta. Raitan som är till färsspetten på torsdagen är kanon att även ha till grillat, så spara receptet och plocka fram till grillkvällarna.

Ha en riktigt fin vecka!

 

Att ta hand om det viktigaste man har

Att ta hand om det viktigaste man har

Det viktigaste jag har är min kropp. Funkar inte den kan jag inte ta hand om det finaste jag har, nämligen min familj. Så är det.

Jag vet hur det är att inte ha en en helt fungerande kropp, jag har inte haft det på väldigt länge. Med kronisk värk är varje morgon ett stort frågetecken innan man vet hur man mår och vad som fungerar. Jag har haft ont i olika delar av kroppen sedan jag var 13-14 år, men inte förrän för ett par år sedan fick jag diagnosen Fibromyalgi. Förmodligen har jag alltså haft sjukdomen i mer än 30 år. Jag var van att ha ont och sökte inte ens för mina besvär faktiskt. Det var min ortoped som hjälper mej med min benlängdsskillnad som ”serverade” mej diagnosen när han såg hur jag hoppade högt varje gång han undersökte mej.

Diagnosen förklarar mycket och har fått mej att förstå en mängd saker om min kropp. Jag vet numera varför jag fryser ”inifrån”, varför jag ofta är så trött att jag nästan svimmar och varför olika funktioner inte fungerar olika dagar. Det är lika irriterande som innan jag visste orsaken, men nu vet jag varför och det underlättar mycket. Jag vet också att min värk inte är farlig. Även om den blir värre vid vissa övningar så är det inte farligt eller förvärrar sjukdomen.

Med detta i bakhuvudet började jag träna cirkelträning på Curves för drygt 3 år sedan. Det är styrketräning för hela kroppen på bara 30 minuter. Jag visste att jag skulle bli sämre, men jag visste att det inte var farligt – så jag körde på! Tränade, gnällde, tränade, led, tränade… och blev bättre! För första gången på många år svarade kroppen och gjorde det jag bad den om. OCH värken blev mindre! Nu får jag mer värk när jag inte tränar regelbundet och jag har fått en stark kropp som fungerar. Jag har tom muskler som syns!

Curves har faktiskt förändrat hela mitt liv! Jag tyckte inte om att träna förr och kan inte säga att jag tycker att det är toppenskoj nu heller – men eftersom man går igenom hela kroppen på bara en halv timme så är det helt ok! På mindre än en timme har jag både tagit mej dit, gjort ett pass och kommit hem igen. Det är lixom bara att göra. 2-3 ggr i veckan blir det och kroppen känns bättre än på många, många år.

Kroppen är det viktigaste jag har. Det är lixom den jag bor i och om jag inte tar hand om den, så den kan ta hand om mej – var ska jag då bo? Att har en kropp som fungerar betyder ju hur mycket som helst, ibland är det faktiskt livsavgörande. Alla de gånger som jag halkat och trillat de senaste vintrarna och kunde brutit något om jag inte varit så vältränad och mjuk i kroppen som jag är. För så är det: jag är vältränad! Det hade jag aldrig i hela mitt liv kunna se framför mej för bara fyra år sedan. Att jag skulle ha synliga muskler fanns inte. Det är ju inte ens snyggt… men det ser jäkligt friskt ut!

Man måste ta hand om sej! Jag har hittat mitt sätt – du måste hitta ditt. Det kanske gör ont i början, men är det inte farligt så kanske det är värt att testa lite till och se om värken blir mindre. För något måste man göra, för att vi ska orka bli äldre. Jag tränar inte för att gå ner i vikt eller för att det ska se bra ut på instagram, nej – jag tränar för att orka bli äldre och vara så frisk som möjligt på vägen. Att inte behöva gå med rollator onödigt tidigt eller ha ont i nacke och rygg pga för mycket stillasittande. Dessutom är det lättare att hålla vikten med mer muskelmassa.

Vår kropp är värd det! Vi är värda det! Så ta hand om dej och din kropp – belöningen är en kropp som gör det du vill. Och kanske en och annan muskel  🙂

Test av Barebells nya milkshakes mm

Test av Barebells nya milkshakes mm

De flesta säger att man inte behöver extra protein om man inte tränar väldigt hårt, så det använder jag inte. Däremot kan det vara bekvämt att ha något enkelt att ta till om det är långt mellan träning och mat eller om det blir ”frukost på språng”  🙂

Jag vet att många äter proteinbarer, fixar olika grejer med proteinpulver, ersätter vanlig glass med proteinglass osv. Jag har testat en enda sån glass och tyckte den smakade jättekonstigt! Någon chokladbar har jag testat och det var väl ok, men såna där propud som nästan varenda människa äter är inte riktigt min grej…

När Barebells nyligen släppte nya milkshakes fick jag hem ett paket med några av nyheterna och lite annat och tänkte att jag skulle testa grejerna grundligt och sedan berätta för er vad jag tyckte. Där är jag nu, grejerna är uppätna och jag ska försöka redogöra för de produkter jag testat. Jag fick hem tre milkshakes; Vanilj, Banan och Choklad, tre barer; coconut, caramel och cookies, en pudding med kokossmak, nötkräm och två påsar proteincrisps; jordgubb och choklad.

Puddingen har jag smakat förr och den gillar jag! Deras vanilj och päron är också helt ok. Av barerna har jag testat coconut förr och första tuggan är god, sen blir det nån konstig bismak… de andra två däremot var riktigt goda och den där caramell-cashew var ruskigt god! Det finns en med saltkaramell också som jag hört en massa gott om, men den var inte med i paketet.

Det var milkshaken som jag tyckte var mest intressant, just för att kunna ha något i väskan och ta tillsammans med en frukt. De är laktosfria och utan socker, låter ju bra för vem som helst! De var hur goda som helst faktiskt! Jag gillar vanilj och väl kyld smakade den precis som en milkshake som har smält lite, så otroligt god! Samma med bananen som jag tog efter en provtagning innan jag skulle åka och träna. Tillsammans med ett kokt ägg och en frukt blev det en helt ok sen frukost i farten och funkade bra att träna på. Chokladen var ok, men de andra var godare. Det finns en med fudge och det hade ju vart nåt, men den fick jag inte hem för att testa tyvärr.

Påsarna med ”godis” är små kulor som är farligt goda, helt plötsligt var de bara slut. Jag fick ingen favorit, de var faktiskt lika goda. Påsarna var lite för små bara…

Nötkräm är inget jag vanligtvis äter, men jag vet att många tycker om jordnötssmör och detta kan vara ett alternativ till det. En sked sådär direkt in i munnen är såklart gott, men det räcker för mej – det gör det inte för andra har jag förstått  🙂

MEN, den går att baka på! Jag har iofs bara testat som muggkaka och det blev bra! Det är superenkelt, du tar bara en halv banan och mosar den. Knäck ett ägg och blanda med bananen. En sked nötkräm, en tesked bakpulver, ev en nypa mjöl och en skvätt mjölk. Blanda ihop allt och värm i mikro någon minut. Gött!

Borde funka bra som smaksättare i en kladdkaka eller bara att bre på kex eller kanske i en varm banan… mums!

Jag rekommenderar alltså de nya milkshaken från Barebells, särskilt vanilj och banan, chokladbaren med caramell – cashew, småpåsarna med godiskulor och nötkrämen. Detta var ett kul test!

Tack Barebells för att jag fick smaka  🙂

 

Hur håller jag mej frisk?

Hur håller jag mej frisk?

Förr var jag förkyld 3-4 ggr per år och jag var det ordentligt! Jag hade aldrig tid att kurera mej utan körde på som vanligt och det gjorde ju förstås inte saken bättre. Januari och juli var klassisk, då var jag kanonsjuk. Men det är jag inte längre så jag fortsätter med mina knep  🙂

Självklart är det så att mår man hyfsat bra i grunden så är också motståndskraften bättre. Nu vet jag hur det står till med min hälsa, alla diagnoser är på plats och jag sköter min medicinering. Men jag är också känsligare än andra pga av astma och fibro, blir jag sjuk så blir jag det ordentligt! Därför försöker jag att stärka mej lite extra med träning, promenader och vitaminer.

Sedan jag började träna regelbundet för drygt tre år sedan har jag knappt varit sjuk en dag. Många blir sjuka eller skadade när de börjar träna, jag fick ont i knät – men jag blev inte sjuk. Jag fick ont av fibron förstås, men visste att smärtan inte var farlig och fortsatte ändå. Det var som värst 2-3 månader, sen vände det och nu får jag mer värk om jag inte tränar. Kroppen är starkare, orkar mer och står emot mer.

Jag har alltid haft jobbigt med den mörka årstiden, så för någon vinter sedan började jag fylla på med D-vitamin och jag vet inte om det är det som hjälpt mej – men jag är piggare och tycker inte det är riktigt lika jobbigt. Jag tar även extra D-vitamin oktober – mars, sen försöker jag få sol på näsan i extra stora doser under våren och sommaren istället. Ljusterapi har också hjälpt mej, men det var länge sedan nu.

Åsså det magiska! Ingefärsshots! Jag kan nog säga att jag avskyr ingefära, det är verkligen inte gott. Men i en liten shot går det bra och citron är ju jättegott. Vi har vårt eget recept, du hittar det HÄR. Jag tar en hutt om dagen, ett helt glas om jag känner att förkylningen är på g. Å jag har klarat mej! Jag har inte varit ordentligt förkyld på flera år faktiskt. Lite känningar i halsen och någon dag då jag varit hängig har jag haft, men inte någon riktigt förkylning. Shotten är supersur, så där så man ryser – men det blir gott ändå på nåt konstigt sätt.

Å eftersom tro försätter berg så fortsätter jag att träna, gå promenader och shotta varje morgon. Så tänker jag hålla mej frisk. Hur gör du?

Matsedel v 7

Matsedel v 7

Nu väntar en betydligt lugnare period för mej, då jag kan koncentrera mej på mej själv lite mer. Ju närmare våren vi kommer desto lättare blir det för mej att vara lite mer hälsosam. Enligt meteorologerna så får vi vår 16 mars i Stockholm, det är ju bara en månad dit!

För mej handlar allt om nån slags helhet. För att må bra så behöver jag ha en hälsosam vikt och för att nå dit behöver jag ha det hyfsat lugnt i mitt liv. En förutsättning för detta är att mailkorgen är tom, att jag ser botten i tvättkorgen, att hemmet är hyfsat städat och jag är ikapp med det mesta. Åsså får gärna solen skina också – DÅ mår jag som bäst!

Hur ofta har jag det så då? Inte särskilt ofta tyvärr, men det blir oftare och oftare. Jag försöker nämligen prioritera att ha det så. Å när jag väl lyckas går träningen perfekt, promenaderna blir långa och raska, maten sköts och vågen pekar neråt. Å då mår jag förstås ännu bättre. Semestern är perfekt att satsa på sej själv tycker jag och tack och lov så håller Martin med. Så när vi är lediga, kortare eller längre tid – då är det kroppen och hälsan vi sätter först. I sommar hoppas vi ha ett par veckor på Öland igen, där mår vi riktigt bra!

 

Här är veckans matsedel:

 

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Tonfiskgratäng 9 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling & spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Pasta med lövbiff & rostade grönsaker 3 SP Flex plus pasta

Fredag: Krämig tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Fläskfile i ugn med champinjoner 4 SP Flex plus potatismos

Söndag: Krämig kycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

AllaHjärtansbonus: Persika under marängtäcke fr 3 SP Flex

 

Allt utom måndagens shakshuka passar i matlådan, så passa på och fyll frysen  🙂

 

HÄR finns förslag på trerätters till tex Alla hjärtans dag eller något festligare tillfälle. Alla rätter är med recept och uträknade SP för den som behöver det.

Ha en fin vecka – snart är det vår!

Äntligen är det över!

Äntligen är det över!

Januari är en minst sagt körig månad. Jag fyller år då och det är ju kul, men det är inte bara jag som fyller år då… det börjar med Martin, sen är det min storebror, sen min mamma och min yngste son – innan jag kommer den sista januari.

Efter mej är det vår årsdag och Baileys födelsedag och inom kort alla hjärtans dag. På fem veckor blir det helt enkelt en himla massa firande. När jag var gift med barnens pappa var det minst lika många till… januari är en kul månad, men väldigt dålig för vikten. På semestern gick jag upp lite, under januari blev det lite till. Så nu ligger jag ungefär fem kilo över min målvikt, skit också.

Men nu är det alltså över och MIN tid på året är på gång. Februari är fortfarande knepigt pga kylan, men snart är mars här och våren börjar kännas. Redan häromdagen kände jag att solen faktiskt värmde lite, så det finns hopp!

Det jag är mest stolt över är att jag hela tiden hållit i gång träningen. Jag har tränat mellan 1 och 3 gånger i veckan i drygt tre år nu. Fasiken va jag är bra! Hade jag inte gjort det hade kroppen värkt mer och vågen förmodligen visat ännu mer… men iom att jag faktiskt byggt lite muskler så har förbränningen ökat och då kan man ha lite mindre koll på det man äter. Tyvärr har kollen inte bara varit lite dålig, utan ganska bedrövlig i perioder.

Men nu är jag igång igen! Viktväktarnas App fylls i och då ser man direkt när man är ute och cyklar. Jag är inte särskilt sträng mot mej själv eller nitisk, jag vet efter alla dessa år vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag vet att jag går ner långsamt i vikt och det oavsett hur strikt jag än är, så det får bli lite som det blir. Tar jag bort mina vanliga 2 hekto i veckan, så är jag på banan igen till nyår – det är ok.

Trots min tillfälliga övervikt har jag nästan samma mått som förut, det är tack vare träningen. Så jag ser inte tjockare ut konstigt nog och kan ha samma kläder som förut. Men de fem kilona är övervikt och ska bort – då blir värken ännu mindre och det är det som är viktigast. Så nu är det maten som ska bli bättre och promenaderna fler, träningen är inget som kan förbättras faktiskt. Å med värmen kommer promenaderna, så det är inget större problem. I bästa fall kan jag börja springa lite igen också, jag gillar det men kroppen har vägrat ett tag.

Det blir nog bra, ett hekto i taget. Bättre små steg som håller – än stora steg som ger bakslag… så tänker jag  🙂

 

18 dagar sedan nyårslöftet

18 dagar sedan nyårslöftet

Drygt halva januari har passerat och det är 18 dagar sedan en del av er gav nyårslöften av olika slag. De allra flesta har lovat att träna mer, gå ner i vikt eller att sluta röka. Hur har det gått då?

Jag är en av dem som alltid lovar samma sak, det gör jag å andra sidan varje dag året om – så jag kallar det inte ens för nyårslöfte. Mitt eviga löfte till mej själv är att bli snällare mot mej själv. Det kan man lixom aldrig bli för bra på. Det är inte så lätt att hålla! Men det går bättre och bättre.

Efter två veckor är det fortfarande ganska enkelt att hålla sin nya inriktning, iaf om det handlar om viktnedgång och träning – det nya livet ger fortfarande synliga framsteg och har inte krånglat till sej så mycket i vardagen än. Handlar det nya livet om att sluta röka, så blev det förmodligen knepigt bara efter några timmar…

Men redan om ett par veckor så kommer man möta på motstånd. Framstegen är inte lika synliga, man kanske blir sjuk, stressen kommer krypande och det börjar helt enkelt bli tråkig att göra en massa uppoffringar. Men måste man det då? Göra uppoffringar alltså. Jag tycker kanske inte det, inte så stora iallafall.

De allra flesta av oss kör igång vårt nya liv i 180 och gör förändringar på alla fronter. Man tar bort livsmedel och lägger till träning sju dagar i veckan. Klart det inte håller! De livsmedel man tar bort är ofta det man tycker mycket om (det var kanske därför man gick upp i vikt) och tränar man mycket från att ha varit helt stillasittande så kommer sjukdomar och skador som ett brev på posten (inte postnord). Livet trasslar till sej och man tappar gnistan.

Mitt knep är att ta små steg. Att göra små förändringar, inte ändra allt på en gång. Föra in det nya livet i det gamla och byta ut dåliga vanor mot bättre. Att börja med vardagsmotion tills den blir en vana, ta lite längre promenader, lite raskare och till slut kanske man tom vågar sej på att börja jogga lite. Vill man bli snabbare och hålla sej skadefri, kanske springa lopp, då behöver kroppen muskler så man kanske vågar sej iväg till gymmet. Jag ser det på lång sikt, nästa nyår kanske ni kan kalla er för löpare?

Jag brukar säga att vi äter oss ner i vikt och tränar för att orka bli äldre. Maten är avgörande när det gäller att gå ner i vikt, det visar varenda undersökning. Man måste ligga på ett underskott för att släppa vikt. Men tränar man mycket och då menar jag MYCKET, så behöver kroppen mer energi – annars förbränner man muskler och det är ganska dumt. Då gäller det att äta lite mer och smart. Detta kan man prata med en PT om, eller kolla in vad Olga (Mammafitness) säger.

Många säger att de tappar motivationen och har svårt att hitta motivation. Jag anser att motivation inte finns utan bara är ett hjärnspöke. OM motivationen var så viktig, så skulle många aldrig gå till jobbet… Det jag menar är att vi går till jobbet oavsett hur roligt eller tråkigt det än är, det ska lixom bara göras. Vi gör det bara! Precis så är det med vikten eller träningen också, eller för all de allt vi gör! Mitt mantra är: Fucking gör det bara! Det är lixom bara att köra på, utan att tänka. Så småningom går det automatiskt.

Med mina knep och sätt att tänka rasar man inga 2-3 kilo i veckan, men man står ut i längden. Å det är väl det vi vill? Vi vill ju inte gå ner snabbt och sen gå upp allt igen. Vi vill väl gå ner och sedan hålla den nya vikten, eller hur? Bragden är inte att gå ner snabbt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där.

Så hur går det för er? Kommer det vara sista gången ni började om?

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Livet går sin gilla gång här på Kap Verde. Fortfarande vaknar vi vid 7 varje morgon, men de senast två dagarna har vi iaf inte sovit middag. Det betyder alltså att vi sovit ikapp och är betydligt piggare än innan vi åkte.

Vi har varit här halva tiden nu och har knappt en vecka kvar. Igår var tydligen den stora resdagen, idag är hotellet nästan tomt. Tyvärr verkade solen följa med transferns till flyget, för idag är det rätt mulet tyvärr. Så istället för att parkera på en solstol som vi brukar göra efter frukost, så snörade vi på oss gympaskorna och gav oss ut på promenad. Vi skulle bara gå till saltbassängerna här i Santa Maria, som vi hört talas om. Problemet var att vi inte hade en aning om var de låg.

Eller jo, en aning hade vi… typ till vänster vid bensinstationen.  Problemet är att det finns två bensinstationer och den som beskrev detta pekade åt höger… Men vi började gå och tänkte att det löser sej väl på vägen. Hittade vi inte dit så hittade vi väl något annat. Ingen av vägarna vid någon av bensinmackarna såg rätt ut, så vi fortsatte rakt fram. Hittade vi inte saltbassängerna, kunde vi alltid gå till Botaniska trädgården istället. Åsså kan man ju fråga sej fram!

Första mannen vi frågade hade ingen aning, han var nog ännu mer vilse i pannkakan än vi var. Men den andre han visste! Så vi vände och gick med honom tillbaka en bit, tills han pekade ungefär hur vi skulle gå. Vi var inte tillbaka på rutan ett, men inte långt ifrån… Vi gick dit han pekade och befann oss väldigt mycket på baksidan av Santa Maria. Här bor folk i skjul och det finns mycket skräp på gatan, men här och där finns också jättefina hus. Vi tog sikte på stranden och tänkte att vi kanske ser vart vi ska därifrån

Innan vi kom fram till stranden såg vi mängder med Kite-segel och förstod rätt snabbt att det måste vara Kite-Beach som alla pratar om, där det är någon form av mästerskap just nu. Vi går väl dit då! Hittar vi inte saltbassängerna så kan vi ju alltid kolla på surfare istället. Härifrån fick vi sällskap av en liten hundflicka som rätt var det var hade visat oss vägen till… Saltbassängerna! Vi hade gått genom sanddyner och tvättäkta ökenlandskap när vi plötsligt såg dem. Så häftigt!

Området ligger mitt ute i ingenting, i form av två gigantiska vattenområden med inrutade bassänger. Vi såg redan en bit innan hur marken blev hårdare och sprack upp här och där. Vitt salt blandades med sanden överallt. Här jobbade 3-4 män med att ta upp det aldrig sinande saltet ur vattnet. Runt om var det högar med salt, som jag antar att någon hämtar då och då och fixar till för att kunna sälja. Vi och hundflickan gick runt och tittade, fotade och fascinerades. Männen brydde sej inte så mycket, men vinkade till oss. Det finns större saltbassänger norrut på Sal, dit turisterna vanligtvis åker – vi var helt ensamma här och väldigt nöjda med det.

Jag fick med mej en stor saltkristall, och efter en miljon bilder gick vi därifrån. Vid det här laget hade vi gått i drygt två timmar och redan tagit sisådär 10 000 steg i lös sand. Det fanns ingen skugga alls och var väldigt varmt, så den där Kite-stranden fick vara. Vi hade nått vårt mål, hittat våra saltbassänger, var nöjda och kände mest för att gå hem. Så det gjorde vi! Problemet var bara att hundflickan också gjorde det… följde med oss
alltså, trots at vi försökte få henne att gå hem. Hon följde oss hela den långa vägen tillbaka till hotellet, trots att vi försökte få henne att vända. När vi kom fram började en annan familj att klappa henne och hon la sej hos dem medan vi smet iväg till rummet.Sen såg vi henne inte igen, men det var tack vare henne som vi hittade rätt! Hade hunden inte gått framför oss när vi irrade runt och hade vi inte följt henne, så hade vi aldrig hittat de där bassängerna. Det tackar vi för! Vi får väl se om vi ser henne igen någon dag inne i Santa Maria.

Nu kan vi alltså bocka av en sevärdhet på vår lista, vi har inte gjort så mycket av den varan än. Men på måndag är tanken att vi ska åka till Esparagos och Palmeria. Vi tänkte ta lokalbussen, så får vi se om vi hittar rätt  🙂