Jag har varit ”försökskanin” för en skönhetssalong under några år. Förra året flyttade det in en ny kille i salongen, så jag blev hans ”testdocka” också 🙂

Maria driver Total Hälsa på Karlaplan. När hon fått en ny maskin eller ska testa någon ny behandling har hon fått testa på mej. Jag tycker det är kul med nya grejer och är inte särskilt rädd för nålar eller annat som kan användas.

Maria har föryngrat min hud med IPL, hon har behandlat min ”övfre” mage med fettsprängning, blekt mina tänder och en massa annat. Den föryngrande behandlingen gillar jag bäst, den är egentligen inte föryngrande bokstavligen, utan mer ett sätt att ta bort gammal hud och ta fram en friskare hy. Ni kan läsa om några behandlingar HÄR.

Det känns som när det stänker upp stekflott på huden, svider till lite snabbt, och efteråt känns det lite som man bränt sej i solen. Men bara en kort stund, sen känns ingenting. Efter några dagar blir fräknar och andra skavanker nästan svarta och trillar sedan av. Det är ett väldigt enkelt sätt att se lite friskare och fräschare ut. Jag borde nog göra en sån snart igen faktiskt, för det kommer ju nya skavanker efter några år.

För ganska precis ett år sedan flyttade Jian in hos Maria, i hennes lokaler alltså, med sin alldeles nya Fillers Clinic. Han var då rätt ny som diplomerad hudterapeut med filler som specialitet. Det första han gjorde var att utlysa en tävling, där man vann en konsultation och behandling. Jag var en av fem som vann!

Jag har testat restylane förut, jag blev faktiskt skitsnygg! Det jag mest är ute efter är att bli av med surmunnen, ni vet de där vecken nedanför munnen som gör att man ser ut so en buktalardocka. Jag avskyr dem! de får mej att se sur ut, när jag absolut inte är det. Tvärtom! Jag är ju en glad skit 🙂

Jian fick jobba! Han fick fria händer och ville ta fram mitt lite ungdomligare och mjukare utseende. Mycket av fettet i kinder och panna försvinner tydligen med åren, detta gör att vi se lite ”glåmigare” och tröttare ut. Han fyllde i med fillers lite här och där och gick sedan även loss på min surmun efter min önskan. Visst blev det bättre, men inte ens fillers rår på de där tråkiga vecken helt och hållet. Så här ett år senare är det fortfarande en liten förbättring kvar, det är ju rätt otroligt ändå att det suttit i så bra.

Det är alltså ett år sedan jag besökte Total Hälsa senast, så det får nog bli en ny tur dit snart. Jag måste ju gratulera Jian och se om det kommit några nya spännande maskiner eller behandlingar.

Jag har egentligen inget problem med att bli äldre, har inget emot rynkor eller grått hår. MEN jag vill inte se sur eller trött ut, när jag inte är det. Går det att fixa, så varför inte?

Det är innan man börjar sola som man ska göra ingreppen. Så är ni intresserade är det hög tid att kolla in Maria och Jians olika behandlingar. Jag litar på dem till 100% och kan absolut rekommendera dem. Varken Maria eller Jian har bett mej att skriva något, detta gör jag av egen fri vilja – för att jag gillar dem 🙂

Har ni gjort något skönhetsingrepp, eller skulle ni kanske vilja göra något?

---

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

2014 lyfte jag ögonbrynen på rätt plats med ett sk pannlyft. Nu var det dax att fixa de hängande ögonlocken. Förra operationen var fullständigt vidrig, skulle det bli lika smärtsamt igen?

Redan efter operationen 2014 sa min ögonläkare att det med största säkerhet skulle behövas en för ögonlocken också så småningom. Å så blev det alltså. Under sommaren och hösten blev det för mycket häng och detta var dax att fixas. Problemen med hängande ögonlock är att man kan få en omedveten konstig vinkel på nacken för att helt enkelt se ordentligt. Detta kan ge både nack- och huvudvärk, som i värsta fall kan bli kronisk.

Den 8/12 var det operationsdag. Jag var inte alls nervös eftersom jag litar på min läkare, Doktor G, till 100%. Jag vet att han är bäst helt enkelt och att resultatet skulle bli minst lika bra som sist. De ärren syns inte ens och resultatet är fortfarande lika bra. Så jag såg bara fram emot att få det gjort, men visst gruvade jag mej för att det skulle göra ont efteråt. Förra gången fick jag panik av smärtan, men vid den operationen läggs snittet i pannan, detta är en helt annan slags operation.

Jag kom in direkt, fick lite lugnande, blev ritad på och la mej i stolen. Där fick jag en duk över huvudet och mängder med lokalbedövning. Jag kände absolut ingenting! Ungefär en timma senare hade 1 cm hud tagits bort, per ögonlock, det är ju jättemycket! På vardera ögonlock var det dessutom 25-30 stygn.

Jag placerades i en stol, med två kompresser som jag skulle trycka hårt för att det skulle sluta blöda. Jag fick inte gå hem förrän det var helt torrt. Så där satt jag och tryckte, det tog kanske 30-45 minuter. Sen ledde Martin mej hem, även om jag utan problem hade kunnat gå själv. Jag hade inte ont, jag såg bättre och vi bor nära. Men han fanns där om jag skulle behöva, är så tacksam att jag har honom.

Efteråt har det varit helt ok faktiskt. Jag har inte haft ont, men varit rejält svullen och haft en del blåtiror. Det jobbigaste har varit att ögonen har varit väldigt torra och att jag varit tvungen att sova lite sittande. Vi har en sån där säng som man kan lyfta huvudänden på, så den har varit lite högre under någon vecka. Men jag sover ju helst på mage… så det har varit ett problem.

Efter en sån här operation får man order om att kyla och trycka hårt på ögonen någon kvart då och då. Detta både för att ta ner en del av svullnaden och för att stimulera fettkörtlarna i ögonlocken, de som fixar glidmedlet inne i ögonen så de inte känns torra. Jag tryckte nog inte tillräckligt hårt, för ögonen var knastertorra ända tills Doktor G gjorde samma sak en vecka efter operationen och då funkade det. Jag kämpade på med ögonsalva och ögondroppar, men det hjälpte bara tillfälligt.

Under läkningen får man inte göra ”pulshöjande aktiviteter”. Inte träna, bära tungt, skotta snö, gå snabbt osv. Jag satt och läste ganska mycket och det var inte heller bra… det är ju svårt att inte leva som vanligt när allt känns nästa som vanligt. Man ska även ha en tejp mellan pannan och kinden, som drar ihop sömmen. Gärna 2-3 månader…

Stygnen skulle egentligen tas efter 10-14 dagar, min läkare vill gärna att de sitter så länge som möjligt. Men vid återbesöket en vecka efter op, tog han ändå bort dem eftersom jag haft ett stygn som petat rakt in i ögonvrån och bara kom längre in vart efter svullnaden gick ner. Alla stygn satt ihop på nåt mysko sätt, så han drogbara i en tråd så följde alla med. Det ändes knappt.

Snacka om skön känsla att få bort både de kliande stygnen och det som stack in i ögat! Nu gick dessutom svullnaden ner snabbare och ögonen började kännas som vanligt igen. Fortfarande fanns där ett och annat blåmärke, men inget som störde mej. Efter en vecka blev allt mycket bättre för varje dag. För första gången sedan jag var kanske 20 har jag riktiga ögonlock!

Jag har väldigt bra läkkött och så här nästan två veckor senare har jag bara en pyttelitet blåmärke kvar på ena kinden. Ja, blåtirorna sitter faktiskt mest under ögonen konstigt nog. Ögonlocken är fortfarande lite svullna och har en liten annan färg än övrig hud, ser ut som en svag lila ögonskugga, jag vet inte om det kommer att vara så även i fortsättningen. Snittet syns såklart, det är lite rött och rätt knögligt, men det sitter så man inte ser det ändå. Om jag inte blundar såklart. Jag blir ganska snabbt trött i ögonen, men det är ju inte så konstigt, allt är ju så mycket ljusare nu.

Jag är sååå nöjd! Förr gick jag runt med huvudvärk hela tiden, nu har jag inte haft det sedan operationsdagen. Nacken har jag inte heller besvär med nu. Innan operationen var ögonlocken så tunga att de skavde så mycket på ögonlocken under, så jag gick runt med en inflammation/skavsår som var rätt krånglig att behandla. Det är också borta nu. Och! Jag ser! Jag är inte en trafikfara längre, utan ser vad som händer åt sidorna och uppåt. Så snacka inte om lyxoperation, detta var medicinsk nödvändigt och godkänt av landstinget.

Jämfört med operationen för åtta år sedan var detta ingenting! Då var smärtan brutal, den här gången var det mest de torra ögonen som var jobbiga och att ett stygn petade in i ögat. Blåmärken och blåtiror bryr jag mej inte så mycket om, de blev heller inte så illa som jag räknade med. Visst var det jobbigt med svullnande, men det var ju ändå bara 4-5 dagar. Så just den här operationen, när man lägger snittet på ögonlocket, är inget att oroa sej för – det är en rätt ”enkel” läkningsprocess.

Hur får man en sån här operation då? Jo, man pratar med sin husläkare och ber om remiss till ögonläkare. Där får man göra en sk synfältsundersökning, som att sitta i ett mörkrum ungefär och titta på små lampor. Först gör man den med avslappnade ögonlock och sedan igen med upptejpade. Skillnaden visar om du behöver en operation eller ej, typ… det handlar lite om hur stort häng man har också tror jag. Vill man göra det på egen hand tror jag att det kostar runt 20 000.

Så känner ni att ögonen blir snabbt trötta, att nacke och huvud värker eller har andra problem. Kolla upp det! Det är så värt det, jag mår så mycket bättre nu!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

November har varit helt galet med resor och event. Direkt när vi kom hem från Tallinn bytte vi bara väskor och drog till Cypern och där får jag veta datum för nästa operation.

Jag träffade min ögonläkare Doktor G den 1 november, gjorde en sk synfältsundersökning och fick direkt klartecken för operationen av ögonlocken. Han hade ett återbud redan 14/11, men jag hade för mycket för mej för att kunna ta den tiden. Så jag skrev ner vilka dagar jag kunde i december och trodde absolut inte att det skulle bli någon av dem, snarare i slutet av januari.

Medan jag väntat på operationstid har jag behandlat mina ögon med ögonsalva tre gånger om dagen och knappt sett något under tiden. Mina övre ögonlock (dem man ser) har varit så tunga att de skavt på de under ögonlocken (dem som är innanför). Så pass att jag fått en inflammation som gjort att ögonen varit irriterade och runnit konstant.

Jag kämpade på med min ögonsalva morgon – middag – kväll, trots att jag inte kunde se ordentligt någon timme efter varje behandlingen och alltså haft rätt svårt att jobba. Efter drygt två veckor kände jag skillnad, så himla skönt. Nu ska jag ta salvan vid behov, tills operationen är gjord.

Där satt jag första dagen på Cypern när sms:et kom. Jag hade fått operationstid 8 december! Shit! Jag trodde aldrig att jag skulle få tid så fort och definitivt inte en tid som jag faktiskt inte hade annat inbokat. Jag har lyft ögonlocken förr, men då för att ögonbrynet låg på ögonlocket – nu är det skinnet på ögonlocket som tynger ner så pass att jag inte ser ordentligt och ögat tar skada.

Den förra operationen var värre, (<— länk till förra opertaionen med bilder mm) då lyfte man skinnet i panna, la snittet ovanför brynen och skar bort nästan 2 cm skinn. Ett sk pannlyft alltså. Den här gången läggs snittet i ögonvecket på ögonlocket, inte samma smärta men längre tid med stygn. Jag kommer med andra ord att få gå på julfest med makens jobb och vara med vid ett stort julfirande på en herrgård med stygn, men jag har lång lugg och kan dölja det en del. Å vet ni? Jag bryr mej inte! Jag vill bara se ordentligt igen och slippa daglig huvudvärk.

Så med detta datum i skallen har jag varit ute på flera resor och försökt att skriva ikapp så mycket jag bara hunnit, ändå ligger jag efter. Nu måste jag städa, bädda rent och förbereda en del innan torsdag – sen vet jag att jag inte kan göra särskilt mycket på några dagar. Wish me luck lixom 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube