Browsed by
Etikett: renovering

Altan, trädäck, terrass – vad är skillnaden?

Altan, trädäck, terrass – vad är skillnaden?

Här kommer det bli ett stooort trädäck

Vi har bara väntat på att vädret ska bli tillräckligt ok för att jobba ute. Det går helt enkelt inte att gräva i lerjord när regnet vräker ner… så vi har snällt fått vänta. Men förra helgen var det äntligen både varmt och torrt, så nu är vi igång!

Vi ska bygga altan på vår baksida. Samtidigt ska vi fixa till en del mindre projekt när vi ändå håller på. Ni som har hus vet hur ett litet projekt har en tendens att växa under arbetets gång. Detta projekt har både växt och krympt, nu har vi nog hittat en lagom nivå.

Först var planen att bygga ett trädäck som gick längst två väggar på huset och bygga ihop detta med entrétrappan. Men det blev helt enkelt för omständligt, ett för stort jobb. Så nu blir det en låg altan i trä, med en grillplats i sten brevid. Samtidigt gör vi om rabatten längst huset och bygger in köksträdgården i altanen.

Vet ni förresten vad det är för skillnad på altan, terrass, soldäck, veranda? Jag använder både altan och trädäck, men har inte förrän nu funderat på vad som faktiskt är vad.

Jag har kommit fram till att en altan är något som är byggt på pelare eller iaf lite upphöjt. Namnet altan kommer från latin och heter ursprungligen altus som betyder just “hög. En altan ligger oftast i höjd med husets första våning och har räcke, har den inte något räcke så är det ett trädäck.

En veranda däremot har ett tak. Den ligger i höjd med bottenvåningen, så man kan kliva direkt ut och har låga väggar istället för räcken. I motsats till en altan kan den också vara inglasad (glasveranda), som ett slags extra rum. Allmänt kallad uterum.

Terrassen då? Det har jag inte pratat om i någon av våra byggplaner och det kan ju bero på att det är en del som ligger ovanpå en del av huset eller på fastighetens tak. Något sånt finns inte på vårt hus och kommer aldrig att finnas. På en terrass finns alltid ett skyddsräcke såklart, men sällan tak.

Tänk att ungefär samma sak kan ha så många namn och vara så liten skillnad på. Vi bygger alltså ett trädäck på baksidan och inget annat!

Hur långt har vi kommit då?

Inte långt alls. Men det mesta av förberedelsearbetet är snart gjort. Jag har tagit bort den del av rabatten som kommer att försvinna under trädäcket. Jag har bokstavligt talat petat bort svindyr prydnadssten, sten för sten, från jorden. När vi la dit stenen låg den ovanpå en täckduk, men jorden har krupit upp och blandat sej med stenen. Nu har jag rensat bort ungefär 5 meter sten ur jorden, för den ska användas på annan plats. Dessutom var det dax att rensa och städa lite, eftersom det kommit en massa blommor och ogräs där det inte ska vara varken blommor eller ogräs. Jag vill enbart ha sk solitärer i mina rabatter, inte ett kaos av blandade växter.

Nu när stenen är borta ska jag gräva upp jorden så mycket jag orkar, måla husgrunden med nånslags tätande färg och lägga grus närmast grunden – innan jorden läggs tillbaka. Det blir alltså en variant av dränering, skydd och uppsnyggning av fasaden samtidigt. SEN ska vi börja bygga! Eller ja… asså… medan jag målar ska Martin markera var vi ska gräva hål för 12 plintar. Det tar väl sin lilla tid att göra det, men SEN ska vi börja bygga 🙂

Hur som helst så är vi iaf på gång. Grillplatsen är iaf färdig! Går allt som planerat har vi en fungerande altan, nä just det ja… ett trädäck till midsommar. Det är tur att midsommar ligger sent i år 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Äntligen klippt!

Äntligen klippt!

Som jag längtat! En klippning har stått högst upp på listan över saker att göra så fort vaccinet varit i kroppen i tre veckor. Idag kom den dagen 🙂

Mitt hår växer som ogräs, det är tom så min frisör är imponerad. Hon har aldrig sett något liknande och blir lika fascinerad varje gång jag kommer dit. Jag klipper ca 15 mm på luggen, ungefär varannan vecka för att hålla den i trim och se något. Så man kan väl anta att mitt hår växer med ungefär 3 cm i månaden, tror 1-2 cm är normalt. Jag har inte klippt mej på 18 månader, så nu var håret långt. Har nog inte haft så är långt sedan jag var lucia 1982.

Fast jo, jag har klippt mej… eller… jag har klippt mej själv lite då och då, längst ner när håret varit uppsatt i tofs. Och Martin klippte mej i höstas och tog ungefär 10 cm då. Jag klippte honom också, han fick knappt något hår kvar. Japp, vi är fortfarande gifta 🙂

Idag fyllde alltså min första spruta 3 veckor och då tyckte jag att jag nog är så pass säker att jag iaf kan klippa mej. Mycket avstår jag fortfarande, men en del saker har jag tagit itu med, som tex läkarbesök och annat nödvändigt som fått vänta.

Det var tomt när jag kom in till frisören. Jag trodde att hon skulle få spader på mitt långa, ovårdade hår och alla kluvna toppar, men hon skrattade bara och sa att det inte var så illa som det kunde varit. Min frisör får alltid fria händer, håret växer ändå så snabbt att det inte spelar någon roll vad hon gör. Hon har insett att en kort frisyr går bort, eftersom jag måste klippa mej ungefär var tredje vecka då. Så det blev egentligen bara en rejäl toppning och uppfräschning idag.

Brunt eller grått – det är frågan?
Bild från jan -20

Nu börjar det gråa från luggen att sprida sej till resten av håret. Jag färgade det senast i slutet av januari -20. Jag har inte bestämt om jag ska färga det igen, eller låta det gråa ta över i sin egen takt. Vi får se.

Jag är iaf glad att jag väntade så länge som jag gjorde. För på salongen där jag går fanns ingen tillstymmelse till munskydd, visir eller handskar – inte heller något krav på att kunderna ska ha det. Så jag har nog gjort helt rätt som väntat, även om väntan blev lång.

Det är så otroligt skönt att ha lite kortare hår! Nu kan jag äntligen ta nya bilder för nytt körkort och pass. En liten bit på väg mot ett normalt liv igen 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Fibromyalgi och bröstförminskning bland annat…

Fibromyalgi och bröstförminskning bland annat…

Jag nämner rätt ofta att jag har fibro och lite andra diagnoser, men vilka är de då? Många av er vet också att jag gjort en massa ingrepp som en del tycker är tabu att prata om… så nu gör vi det! Nu ska jag berätta om hela min sjukdomshistorik. Håll i er 🙂

Alla människor har väl nån allergi och lite astma, det är väl svenskarnas folksjukdom lixom? Så även jag. Jag tål bla inte al, alm, hägg, tydligen inte björk heller… halm, kattungar och häst. Har ingen hundra procentig koll just nu faktiskt och ska be om en ny utredning angående detta. Just det! Morfin och en del penicillin tål jag inte heller. Att vara känslig mot morfin är inte så bra, det är nämligen det som vanligtvis används i sjukvården mot smärta och vid sövning. Problemet är att jag inte vaknar då och detta upptäcktes vid en av mina operationer. Läget var tydligen rätt allvarligt innan de till slut fick liv i mej.

Astman då? Ja, en enkel förkylning gör att jag hostar 10-12 veckor, springer jag så hostar jag, är det kallt ute så hostar jag. Så jag kräks typ… Allergin och astma är ändå sånt som folk förstår, inget konstigt även om det inte syns utanpå. Förutom när jag börjar hosta lungorna ur mej såklart.

Den stora utredningen

För ungefär 10 år sedan var jag så trött att jag trodde att jag skulle gå under. Min närmaste vårdcentral tog mej inte på allvar, de tog inte ens ett blodtryck. Sa bara att alla är lite trötta på hösten… problemet var att jag var så trött att ögonen gick i kors varje dag, året om. Jag fick hjälp av en kompis som är läkare på en annan vårdcentral, han satte igång värsta utredningen. Den tog faktiskt flera år, jag fick en ny diagnos nästan varje gång jag var där 😛

Jag kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning diagnoser kom, men en stor utredning på påbörjades och direkt hittad han en infektion som hade spridit sej från ena benet och upp i kroppen, som jag gått runt med i ett par år förmodligen. Sen gjordes en sömnutredning, där jag bla fick sova på ett sömnlabb, som visade att jag har en central sömnapné. Det vanligaste är sk obstruktiv sömnapné som innebär att man har upprepade andningsuppehåll under sömnen pga att luftvägarna blockeras och orsakas av bla övervikt, snarkning mm.

Vid central sömnapné är det signalerna mellan hjärnans andningscentrum och musklerna som styr andningen som inte fungerar som de ska. Central sömnapné ses oftast hos människor med sjukdomar som gett skador i hjärnan eller nervbanorna. I mitt fall är orsaken förmodligen en rejäl utbrändhet. Jag kommer inte ner i djupsömn och vaknar ofta på nätterna. ”Vanliga” varianter blir hjälpta av sk CPAP, det hjälper tyvärr inte mej. Enda tipset till mej från läkare är att sova när jag är trött, alltså sova middag om jag har möjlighet. En kort tupplur minskar stressen och gör att jag sover bättre även på natten och tillgodogör mej sömnen bättre.

OSA är obstruktiv sömnapné

Man forskar väldigt lite på min variant och därför vet man inte så mycket om orsak och hjälpmedel. Men det man väldigt nyligen upptäckt är att sömnapné ger ungefär 20% högre risk att bli svårt sjuk i covid och ökad risk att dö. Detta tillsammans med min känslighet mot morfin har såklart gjort mej livrädd för att bli sjuk.

Fibromyalgi & Hypotyreos

Utbrändheten har förmodligen gett mej även fibromyalgi och hypotyreos. Medan andra får kämpa för att få diagnosen fibromyalgi, fick jag den serverad i knät på mej. Min ortoped (som hjälper mej med mina olika långa ben) klappade mej lätt på armen och jag ryckte till. Han tog i mej lite överallt och jag hoppade till varje gång. Efter lite fler undersökningar, på hans eget initiativ, frågade han om jag hade funderat på fibromyalgi. Det hade jag inte, jag hade ju bara lite ont. Typ överallt och ungefär jämt… har inte alla det? Tydligen inte. Å där kom även ytterligare en förklaringen till tröttheten, att jag snubblar på ord, har ett katastrofdåligt minne, fryser konstant osv osv. Den där jäkla fibron ställer verkligen till det!

När jag oförklarligt ökade massor i vikt och blev ännu tröttare, började man kolla upp min sköldkörtel. Men den funkade som den skulle, typ… värdena skiftade från låg till hög, precis inom gränsen – men tydligen ska de vara mer jämna. Även denna gång krånglade jag till det och fick diagnos autoimmun hypotyreos (tror jag) som betyder att jag har antikroppar mot sköldkörteln, sk TPO-ak. De ger samma symptom som den vanliga och medicineras likadant, efter bara två veckor med levaxin fick jag ett nytt liv. Då kunde jag också gå ner det jag hade gått upp och komma tillbaka till min målvikt. Det tog dock ett par år innan medicinen var rätt inställd, men idag tycker jag att jag mår helt ok.

Sömnapné, fibromyalgi och hypotyreos ger en hel del samma symptom. Det värsta är tröttheten, hjärndimman och att man precis som vid utbrändhet blir lite dum i huvet. Att jag fryser mycket är också rätt jobbigt, det hör ihop med fibron. Jag fryser lixom inifrån, precis som min värk kan sitta i skelettet. Svårt att förklara, men är så jäkla jobbigt. Å det är den stora anledningen till att vi planerar en flytt till solen, jag mår mycket bättre när det är varmt och stabilt väder. Väderomslag gör allt hundra gånger värre.

Jag har, som jag snuddade vid här ovan, olika långa ben. Det gör att jag har sk klack på min högra sko och även inlägg i båda skorna för att räta upp fötterna, knäna och höfterna. Hela mitt bäcken är snett och jag har så gott som alltid ont i nedre delen av ryggen. Att köpa skor var förr ett stort nöja, numera är det istället stor ångest. Skorna ska gå att bygga om, sulan måste alltså funka för detta. Snygga skor med coola sulor är bara att glömma, det gillar inte ortopedteknikern. De ska även vara lite större så inläggen får plats. Skittråkiga skor alltså, jag ger ofta upp innan jag ens har börjat och tar bara några som funkar. Så tråkigt! Men ibland skiter jag i allt och tar mina snyggskor ändå, jag får betala priset dagen efter – men det är det värt ibland.

Jag vet inte om det räknas som diagnos, men ändå… jag har en miljon leverfläckar och står under ständig kontroll av hela hudkostymen. Dessutom har jag cancermarkörer i blodet och kollas främst för bröst- och underlivscancer. Huden scannas och fotas ungefär en gång om året, prickar tas ständigt bort och jag går på kontroller regelbundet. Jag kommer att få cancer, det vet man rätt säkert – frågan är bara när och var.

Just det! Jag har brist på B12 och Folsyra också 😀

Operationer

Förutom mina olika diagnoser har jag fixat lite skavanker på kroppen också. Allt började med att jag tröttnade på att ha Stockholms blodbad varje månad. Jag började söka efter olika behandlingar och hittade något som heter Novasure. Det är ett ingrepp som tar typ fem minuter, där man helt enkelt bränner slemhinnorna i livmodern under 90 sekunder. Man är sövd en kort stund och ska ta det lugnt två veckor efter, sen är allt som vanligt igen. För mej var behandlingen väldigt lyckad! Från störtblödningar 7-8 dagar i månaden fick jag en mängd av en tesked 1-2 dagar i månaden. Å så har det hållit sej i 8 år, en total befrielse.

När den operationen blev så lyckad och jag hade en läkare som jag litade på, vågade jag gå vidare med nästa problem. Jag läckte nämligen urin. Sånt pratar man inte om… hur mycket jag än knep och följde alla tips och råd, så hjälpte det inte. Så jag tog mod till mej och bad min läkare om hjälp. Jag fick göra några väldigt konstiga undersökningar, bla fylldes urinblåsan ”underifrån”… asså, det går inte att beskriva. Men allt mynnade iaf ut i att jag hade en 23 år gammal förlossningsskada. Både urinblåsa och urinrör hade lossat från musklerna på nåt sätt när min första son föddes, men det märkte man aldrig. Detta opererades enkelt genom att sätta ett slags band under urinröret som lyfte allt på plats igen. Efter en månads vila kunde jag springa och hosta för första gången på 23 år utan att läcka en droppe. Vilken lycka!

De två operationerna förändrade och förbättrade mitt liv totalt. Varför inte göra en tredje? Nu vågade jag satsa på att göra något jag drömt om länge, en bröstförminskning. Jag hade fixat allt för att få ett rörligare liv, det var bara E-kupan som hindrade mej från ett helt och hållet rörligt liv. Jag hade läst på och kunde bocka av alla kriterier, det var dax att be husläkaren om remiss. Jag fick den och blev otroligt nog godkänd för operation via landstinget. Det är absolut ingen enkel väg, från remiss till operation tog det ungefär ett år. Ni kan läsa allt om detta HÄR. I augusti 2014 fick jag min efterlängtade C-kupa och var såååå lycklig. Nu kunde mitt nya rörliga liv börja, äntligen!

Just det, precis innan den sista operationen tyckte dessutom min ögonläkare att jag skulle operera ögonlocken. Så det gjorde jag också, men det var lixom en bisak bland allt det andra – trots att det är den värsta operation jag gjort. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv!

Ja, där har ni hela mej! Allergier, astma, fibromyalgi, sömnapné, hypotyreos, prickar, cancermarkörer samt olika långa ben och ett gäng operationer. Det är lite mycket ibland, men för det mesta mår jag bra. Men för att må som bäst så finns det några faktorer som måste prioriteras och det är att hålla normalvikt, värken blir värre direkt när jag väger för mycket. Jag måste vara fysiskt aktiv, annars strejkar ryggen. Och jag måste sova ordentligt. Får jag dessutom sol, värme och lugn så funkar det mesta. Vid stress låser sej hela kroppen och är det dessutom kallt, så funkar inget alls.

Vad vill jag säga med det här då? Kanske att allt inte syns utanpå. Att man aldrig ska döma en människas agerande förrän man vet vad som finns i bagaget. Ibland hade jag önskat en stämpel i pannan där det står ”kronisk värk” eller nåt sånt, så jag slapp höra ”Du som är så ung vet inte hur det är att vara sjuk” eller ”Du som ser så frisk ut kan väl inte vara sjuk” Mina dåliga dagar ser bara min familj, men ibland rinner bägaren över, som i förra veckan då jag skrev av mej här på bloggen.

Jag mår oftast bra. När jag får hålla mitt eget tempo, kan följa kroppens signaler och tar hand om mej. Jag prioriterar min hälsa så mycket jag bara kan. Därför är jag min egen och jobbar hemma på mina egna villkor. Jag har lyckan att kunna göra så pga, eller tack vare, en väldigt förstående man.

Detta är alltså jag, inifrån och ut. Fråga gärna om det är något ni undrar över. Jag har inga hemligheter 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Inte så svårt… egentligen!

Inte så svårt… egentligen!

Ni vet den där To-Do-listan som man har med smågrejer som man borde göra men som bara hamnar längre och längre ner på listan? Jag har en sån lista och det har säkert ni också. Vad står längst ner på er lista och vad halkar bara längre och längre ner?

Hos mej är det lister. Då menar jag inte listor, som den jag beskrev hör ovan. Nej, jag menar golvlister, fönsterfoder och dörrfoder. De som får stå ut med saker som slår emot, dammsugarslangar som skaver och som man inte tar någon större hänsyn till. Jag har länge retat mej över hur skavankiga alla våra lister är och länge tänk måla om dem. Hur svårt ska det vara att komma till skott? Skiiiitsvårt tydligen!

Som sagt; To-Do-listan. Där har listerna varit med länge, i flera år faktiskt. Jag flyttade in i mitt lilla hus 1992. Listerna kanske är piffade en gång på de snart 30 åren. Här har mina barn sprungit runt och slagit i med grejer, andras ungar har också gjort det. Jag har gjort det och vår pälsboll har säker också slagit i med en och annan leksak. För att inte tala om när vi renoverat eller möblerat om, hur många saker har inte slagit i lite överallt.

Det har helt enkelt sett för jäkligt ut. Mitt hus är absolut värd bättre skötsel. Å nu är det äntligen åtgärdat! Det var ju inte så svårt, egentligen! Det var ju faktiska bara att tvätta rent ordentligt, slipa och spackla på ett par ställen och sedan måla två gånger. Det tog kanske sammanlagt 5-6 timmar, uppdelat på två tillfällen. Å vilken skillnad!

Ska sanningen fram så är inte riktigt allt målat, jag har dörrfodret uppe i badrummet kvar. Men allt på nedre våningen är fixat och det är verkligen en stor skillnad att göra något så litet. Det lilla som är kvar ska absolut göras. Det ska inte bli som det där sista som alltid blir hängande i luften efter varenda renovering. Ni vet den där sista listen som ska upp, eller sladden som ska spikas fast – men som aldrig blir gjort. Detta ska göras! To-Do-listan ska äntligen slippa de där sista punkterna.

Det är ju så himla enkelt, grå så snabbt och gör sån skillnad. Varför är det då så svårt att få det gjort? Har du också något enkelt som väntat länge och som du verkligen borde ta tag i?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Förra påsken röjde vi – den här målade vi!

Förra påsken röjde vi – den här målade vi!

Förra påsken var vi rätt ”nycorontänade” och tänkte att vi skulle passa på att utnyttja tiden på bästa sätt. De fyra lediga dagarna gick åt till att tömma källaren, som egentligen är en krypgrund, och vinden. Vi gick igenom varenda pryl, rensade ur, sålde, körde till sopen och seconhand hand. Det lilla som blev kvar lades i plastbackar på vinden. Av källarens och vindens kaos blev det ungefär 15 plastbackar kvar, som nu står prydligt i staplar på vinden. Jag vet exakt vad som finns och var det finns – så skönt!

Den här påsken firade vi i träningsrummet. Martin tömde rummet och fräschade upp listerna, jag spacklade och målade väggarna. Jag får nog inse mina begränsningar nu, för det var mycket jobbigare än förut. Jag orkar helt enkelt inte måla ett helt rum längre… min kropp pallar inte, hur mycket jag än vill. Sista strykningen på sista väggen, grät jag mej nästan igenom. Jag var så trött och slut i kroppen. Martin hjälpte till så gott han kunde och på lördagkvällen, var rummet färdigmålat och såååå fint!

Hela söndagen gick åt till att rensa ur grejer och ställa allt på plats igen. Å det blev så bra!!! Förut var rummet grått med fläckar efter sonens huvud, där sängen stått. Listerna var kantstötta och avskavda. Nu är det solgult med vita lister, allt är fräscht och helt. Målningen är inte perfekt, men den får duga. Jag är ingen målare och kan inte längre ha högre krav än så här, när jag gör det själv. Jag blir glad när jag går in där, det räcker så.

På måndagen tränade jag första gången i mitt nya fina träningsrum och det gick bättre än på länge. En dags vila och ett rum som gör en glad gör tydligen underverk för kroppen och knoppen. Det var inte jättekul att vakna till snö igår och dagen tillbringades helt och hållet inomhus, men tränade gjorde jag och jag gjorde det bra! Det är så himla skönt att ha fixat detta, nu ska jag bara måla några lister till – sen är vi färdiga för den här gången inomhus. Så skönt!

Så snart det är lite varmare ska vi börja gräva för vår nya altan. Det blir ca 25 kvadratmeter härligt soldäck att mysa på i sommar. När det blir varmt… när nu det blir… våren känns ganska långt borta just nu.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Idag börjar renoveringsåret 2021

Idag börjar renoveringsåret 2021

2020 var ett rejält renoveringsår, stora projekt fixades. Jag trodde att 2021 skulle bli lugnare och på ett sätt är det så. Nu är det inga superakuta grejer som måste fixas, men det finns några nya planer…

Förra året renoverade vi förrådet totalt och garaget fick en ansiktslyftning plus lite till. Alla projekt har en tendens att bli större än man tänkte sej och självklart blev det så för oss också. Vi började i april och efter att ha rivit, funderat, byggt upp, stött på nya problem, funderat lite till och byggt lite till så stod iaf både förråd och garage färdiga i september. Det var ett jäkla jobb, men vi är såååå nöjda!

Under hösten renoverade vi och gjorde om helt i vardagsrummet också och även det blev kanonbra! Enda planen för 2021 var egentligen bara att fräscha upp lite inomhus, måla dörrkarmar och sånt. Kanske man skulle bygga de där trädäcket på baksidan också… och kanske måla om i träningsrummet… men inte mer än så. Eller hur!

Vi började se oss lite omkring och när jag tittade upp i taket såg jag ett problem som jag förnekat under flera år. Taket på övervåningen är skadat, det måse spacklas och målas. Taket går ut över trappen och är inte jätteenkelt att fixa med 6-7 meter i takhöjd. Men ska vi fixa vårt hem, så ska vi!

Målarekorrarna som fixade vår fasad för ett par år sedan kontaktades och kommer hit idag för att fixa taket. Jag kallar dem ekorrar för att de kilade upp och ner på stegarna som små ekorrar, det var en jäkla fart på dem! Två superhärliga systrar från Olanders Måleri som jag gärna rekommenderar. De är skitsnabba, effektiva och gör ett kanonbra jobb helt enkelt! Kontakta dem om ni behöver hjälp och hälsa från mej 🙂

Så nu är iaf det problemet snart ur världen, utan att vi riskerat att trilla ner för stegen och trappen… skönt! Å när detta ändå är fixat och taket fint, måste man ju fixa lister och dörrkarmar i samma utrymme. Så det får bli första fixet för i år. Å jag misstänker att när jag ändå har färgburken öppen och penseln blöt av färg, så fortsätter jag nog med alla andra dörrkarmar, fönsterkarmar och lister samtidigt. Det känns smartast.

Sen då? Ja… så fort det går att gräva ute så börjar PROJEKTET 2021. Det där trädäcket på baksidan som vi funderat på att bygga, har växt och blivit både trädäck, promenadväg runt huset och entrétrapp. Dessutom måste vi gräva upp vid en del av grunden och isolera, för det läcker in på ett ställe. Så vi ska slå bort betongtrappen, ta bort entrétaket, gräva ur alla rabatter längst huset, flytta sten, kantsten och blommor. Gräva ur, isolera och fylla igen. Gräsmattan ska grävas ur lite, eftersom jag vill ha trädäcket i markhöjd och betongplintar ska grävas ner.

Sen är det förebrett att bygga trädäcket på baksidan, fortsätta med en ungefär en meter bred träspång från däcket, runt ett hörn och längst hela ena hussidan. På baksidan ska trapp (den jag sitter på på bilden) rivas och en ny trapp ska byggas för att komma ut från köket till trädäcket och vid entrén ska ytterligare en trapp byggas (den som var i betong, som ska rivas) för att komma in i huset. Sen ska ett nytt entrétak byggas, som gärna är lite större än det gamla.

När allt är byggt ska vi göra en funktionell grillplats på baksidan. Just det! Vårt jordgubb-, ört- och grönsaksland ska byggas in i trädäcket och ett par mindre blomlådor ska också byggas in i spången på baksidan. Dit ska sedan allt från de gamla rabatterna flyttas.

Ja, det var väl allt… haha! Enkelt va´? Ett litet projekt som kommer ta flera månader misstänker jag. Men är det någon gång vi har tid, så är det ju nu.

Mitt träningsrum då? Ja, det får jag väl ta lite sådär emellanåt kanske… tre av väggarna är enkla, vid den fjärde däremot står ett stort skåp med en miljon kokböcker och fotoporslin. Så det är tungt och måste tömmas för att kunna rubbas. Så jag gör nog så långt jag kan och tar det knepiga när det finns extra energi. Det är ju ändå bara jag som är där inne. Men ni ser ju hur väggen ser ut… inte fint.

Just det! Jag måste måla om badrumsskåpet på lilla toaletten också, men det är en enkel match! Å jag kommer säkert på något mer när jag ändå håller på.

2021 blev kanske inte så lugnt trots allt, men jäklar så bra det kommer att bli! Har ni också några projekt på gång?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

När vi ändå håller på

När vi ändå håller på

*** I samarbete med Heda.se ***

Vilken dröm!!!

De senaste åren har vi fixat vårt boende och hela 2020 har vi gjort det rejält. Innan har vi målat huset och garaget, byggt om altanen och byggt ett soldäck. I år har vi tagit tag i insidan och renoverat både förråd och garage, men även tömt källaren och vinden, slängt och sålt av.

Ju mer vi gör ser vi ännu mer som behöver fixas… så nu finns fler planer! På baksidan vill vi bygga ett soldäck till. På baksidan har vi nämligen sol fram till lunch och på framsidan är det sol efter lunch. Vi vill kunna utnyttja alla timmar i solen förstås 🙂

På framsidan behöver vi bygga nytt tak över entrédörren. Taket ska täcka entrén och gärna en bit av gången också, så man kan gå in i förrådet utan att bli blöt när det regnar. Det blir alltså ett ganska stort tak och hur vi ska lösa det vete sjutton.

Entrén har en skitful betongtrappa som snart vittrar sönder. Ska vi ha ett nytt, snyggt tak så skulle det ju vara fint med en hel trapp också. Tänk en i sten som kanske är som en halvmåne, med snygg avslutning till både fram- och baksida. Å då måste man ju även ha en snygg gång mellan entré och garaget och även en snygg garageuppfart… gärna ny asfalt eller sten och med en snygg stödmur istället för det tråkiga trästaketet.

Ja, men ni ser ju själva hur tråkigt det ser ut hos oss och hur fint det skulle kunna bli. Så nu har jag kollat in Heda som är ett familjeägt företag som har ägnat över sex decennier åt att formge grejer som håller i längden. Deras produkter lixom smälter in i miljön helt naturligt, precis som jag vill att det ska göra.

Kanske kan de fixa både en mur och en riktigt snygg trapp åt oss? En trapp som passar med taket vi ska bygga. Detta måste vi faktiskt göra ganska snart, för stolparna taket står på är helt murkna och kommer att rasa när som helst.

Som jag brukar säga: har man hus är man aldrig helt ledig…

Äntligen!

Äntligen!

Man brukar ju säga att de som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Den här gången fick vi iaf vänta jäkligt länge, men gott blev det. Igår skålade vi med bubbel. Äntligen är vardagsrummet färdigt!

För kanske 7-8 år sedan målade jag om i vardagsrummet. Jag ville inte ha helt vitt, så det blev en vit färg bruten med lite ljuslila. Det var ok med den grafitgrå soffan, men jag har aldrig varit helt nöjd med färgen. Med ungar, jourungar och hundar fick det ändå vara så. Tills nu. Ungarna har flyttat, jourungen bor med sina föräldrar nu och hunden… 🙁

Nu är det 8 veckor sedan vår pälsboll lämnade oss, då blev det dax att göra en förändring. Den stora U-soffan var för stor när det bara var vi två, vi har sällan besök – så det var lixom bara vi två i en gigantisk soffa… vi kom fram till att vi behöver igen soffa längre! Vi ska ha lyxiga massagefåtöljer 🙂

Soffan flyttade hem till en familj som behöver den bättre och projekt ommålning kunde börja. Ni blev det vitt. Inredningen skulle få sätta färg på rummet den här gången, istället för väggarna. Nu är det andra gången tapeten målas över och jösses vad det sög färg. Tre strykningar fick det bli innan jag var helt nöjd. Men det blev riktigt bra! Jag passade på att även måla fönsterlister och dörrkarmar, för att fräscha upp helt.

Medan jag målade började vi fundera på inredning. Förra året bytte vi ut det stora tunga, men otroligt vackra, skåpet till ett betydligt nättare men smartare i svart. Även tv-bänken är svart sedan tidigare – så nu skulle resten matcha detta men jag ville inte ha allt i helsvart. Fluffiga mattor har alltid tilltalat mej, men är knepigt när man har hund. Dessutom är det skitdyrt! Nu hittade vi de perfekta mattorna på rea på Jysk. Det fick bli två likadana, stoooora, så stora att den ena fick beställas. En rund av liknande sort köptes, klipptes på hälften och lades vid balkongdörren.

Så var det det där med något att sitta i när man tittar på tv. Vi hade alltså kommit fram till att det skulle bli två massagefåtöljer och Martin började kolla efter alternativ. Under tiden tog vi in våra solstolar som är jättesköna, några timmar… inte flera veckor som det skulle bli. Vi blev tipsade om att ha något mer, en liten soffa eller nåt för gäster, och kom fram till att en dagbädd är smart. Det hittade vi ganska snabbt begagnat och blev kanonnöjda. Jag måste såklart ha något att läsa och sova middag i 🙂

Nu stod vi alltså där med ny färg på väggarna, nya mattor, en mysig dagbädd och… solstolar. Å så skulle det vara, länge! Martin hittade rätt snabbt stolar som passade oss, 2-4 dagars leveranstid – perfekt! Allt var klart och vi såg fram emot en snabb leverans. Jo, tjena! Efter en vecka hade vi inte ens fått en bekräftelse, som skulle kommit inom något dygn. Så Martin började efterlysa bekräftelse och spårningsnummer, så vi kunde följa leveransen. Företaget vi beställt ifrån var nästan omöjliga att få svar från.

Vi visste inte om vi hade en beställning eller inte, och vågade därmed inte beställa från någon annan. Det var moment 22. Till slut fick vi iaf svar att stolarna var beställda och på väg. Så bra. Men något spårningsnummer fick vi inte… Martin låg på, skickade mail ungefär varannan dag. Nu var vi prioriterat ärende, men fick ändå inga stolar. De där 2-4 dagarna blev fyra veckor, då skickade Martin ett mail och sa att får vi inte spårningsnummer nu så annullerar vi ordern. DÅ blev det fart på dem!

Vår stolar fanns tydligen i Valencia och hade samma morgon gått mot Sverige. Nu fick vi alla uppgifter vi behövde för att följa stolarnas väg till Sverige och det stämde faktiskt att det gått iväg innan vi hotat med annullering. Vi fick också veta att företaget skulle gå back på affären pga frakten, de hade tydligen ingen koll på fraktkostnaderna. Varför ska vi veta det? Det är väl ändå deras problem?

Stolarna var iaf på väg nu och även om ryggarna började protestera mot solstolarna, så var vi ändå nöjda över att vi snart kunde se slutet på fåtöljresan. Sent i torsdagseftermiddag när Martin kollade statusen såg han att stolarna var framme men inte gick att leverera eftersom de inte kunde få tag på oss. Då har företaget inte angett vårt telefonnummer!!! Martin skickar direkt ett mail till Dascher som ska leverera stolarna och de ringer upp nästan direkt på fredagen.

Dasher har sin depå ungefär 500 meter ifrån oss, men ingen som kunde köra ut dem förrän måndag mellan 8-10. Vi fick gärna komma och hämta dock, men 80 kilo tar man ju inte på ryggen direkt. Så det blev en helg till i solstolar, lite irriterande att veta att stolarna står sååå nära oss under tiden. Men måndag 8.22 kom de!

Jag hade förberett mej på värsta tänkbara scenario. Att de skulle vara i fel färg, bara komma en, fattas delar, inte fungera osv. Jag gör alltid så, tänker värsta möjliga – så kan det lixom inte bli värre. Men allt stämde! De var dessutom superlätta att montera, vilket är ett stort plus. Å så bekväma!

Så nu är vardagsrummet komplett! Några smågrejer ska upp på väggarna och ett litet bord mellan fåtöljerna ska köpas, annars är allt på plats. Jag har till och med fått en ny digital fotoram, efter att ha slitit ut två stycken tidigare. Så nu rullar bilder på Baileys, barnen och oss igen – älskar att titta på den. Jag är sååå nöjd! Vardagsrummet känns mer som jag, det är funktionellt, lätt att hålla ordning och går lätt att förändra på olika sätt om vi vill. Det är lite skillnad mot hur det såg ur förr, det enda jag saknar från då är pälsbollen.

Färgen är från Hornbach, mattorna är Birk från Jysk, den lilla runda är Ayla från Rusta, dagbädden är Fyresdal från IKEA, madrasserna 11 cm från Jysk och fåtöljerna från Decorema, men ni ska inte beställa dem därifrån. De heter Recolax by Cecotec – sillon masaje, sök på det istället och köp från någon annan. Våra har både värme och massage, går att sitta och ligga i olika lägen samt helt liggande och helt sittande.

Jag är iaf nöjd nu, ytterligare ett projekt 2020 som är klart. Nu ska jag ta rum för rum och måla lister och dörrfoder, så det blir lite fräscht igen. Det är väl minst 15 år sedan något sånt gjordes… Åsså ska träningsrummet bli solgult, det finns färg över sedan jag målade garaget. Kan man inte resa bort, så får man fixa lite solljus på egen hand 🙂

Har ni också renoverat en massa i år? Vad gör ni? Vad har ni hittills gjort och vad ska ni göra? Berätta!

Den konstiga sommaren 2020

Den konstiga sommaren 2020

Inte för att vi brukar åka iväg särskilt mycket på sommaren i vanliga fall heller, men den här sommaren blev det nästan ingenting. Inget planerades, men en hel del blev gjort – iaf hemma.

Om man räknar sommaren som juni, juli och augusti så kan man nog enkelt summera vår sommar med två ord: Promenader & Renovering. Vi har gått och gått och gått och byggt och byggt och byggt. När det stod klart att man bara fick åka två timmar bort kollade vi upp alla naturstigar i närheten och började utforska dem. De var riktigt kul faktiskt. Ni som hänger med oss på instagram @marlenerinda har sett massor med bilder på våra äventyr 🙂

Vi började med Naturstigen runt sjön Aspen, men där fuskade vi lite… för det gjorde vi faktiskt redan i maj. Sen fortsatte vi med Stendalspromenaden, några olika varv på Harbro och Äventyrsstigen på Lida. Av de här gillade vi Naturstigen runt Aspen och Äventyrsstigen bäst. Nu har vi precis klarat av Mälarpromenaden och har Pilgrimsleden kvar, det får bli ett höstprojekt. Vi kollade också in alla slott och herrgårdar som Botkyrka har att bjuda på. En massa fint skulle det visa sej.

Sen fick man helt plötsligt lov att resa obegränsat i Sverige, då passade vi på att åka iväg och fira vår bröllopsdag. Vi brukar fira den på vatten, men den här gången blev det istället brevid vatten. Det bidde en liten tur till Söderköping, en dag att utforska den underbart mysiga staden och sedan en övernattning på vackra Husby Säteri. Ett härligt dygn med bästa sällskapet, vacker miljö och otroligt god mat!

Det var den enda utflykt som blev den här sommaren. Den mesta tiden gick nämligen åt till att renovera. Det har vi hållit på med sedan i april, men under sommaren gick vi in i det totalt. Då gjorde vi färdigt förrådet, fixade utrymmet under trappen inne och började med garaget. Vi storstädade även trädgården, halverade en ca tio meter lång och skithög häck och tog bort två sjuka syrener. Renoveringen avslutades med loppis i garaget, sommarens sista helg. Men ska sanningen fram, så är vi inte helt färdiga i garaget än…

I slutet av sommaren och när vi rensade garaget hittade vi våra cyklar och fixade till dem. En varm sensommarkväll tog vi vår första gemensamma cykeltur på flera år. Så himla härligt och något vi kommer göra oftare nu när vi inte längre har någon hund. Hund ja… sommarens sista dag tog vår älskade pälsboll sitt sista andetag. En konstig sommar avslutade på absolut värsta sätt.

Juni bestod alltså mest av promenader och lite renovering. Juli bestod av promenader, massor med renovering och en spännande utflykt med övernattning. Augusti bestod av renovering, en premiärtur på cykel och vårt livs största sorg. En väldigt konstig sommar…