Fdensammamamman

Vi har en ensam liten farbror här på hotellet. Han har något slags handikapp som det ser ut och jag vet att jag läst om det men kommer inte på vad det heter. Han är ca 130-140 cm lång, har en liten pojkes outvecklade kropp men man ser i hans ansikte att han är ca 50-55 år gammal. Han är väldigt lik ”Iprenmannen”… Hur som helst så verkar han så ensam. Han lämnar sin bungalow varje morgon, äter sin frukost och går tillbaka till sitt rum – ensam… han kommer tillbaka, äter sin lunch och går sen ner på stranden -ensam. Han är trevlig och hälsar på alla han möter, han ler men inte med ögonen…

Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller – så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?

När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och ”umgicks” med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!

Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.

.

Så är det näst sista kvällen här. Om bara 3 dygn sitter vi hemma i tv-soffan igen… känslan inför detta faktujm är tudelad. Å ena sidan ska det bli skönt att komma hem, träffa Baileys, äta mat vi är vana vid, sova i min egen säng och få tillbaka rutinerna. Å andra sidan så kommer jag sakna värmen, solen, sanden, stränderna, de härliga kvällarna, den lediga tiden och en massa annat. Ångest? Yes!

Jag läste att det är 16 minus hemma och jag är definitivt inte född för vinterbruk. I min drömvärld ska det vara vår 15/1-15/4, sommar 16/4-15/10, höst 16/10-12/12 och vinter 13/12-14/1. Å varje årstid ska vara på riktigt, alltså mycket värme på sommaren och mycket snö på vintern. Det låter väl bra?

Men nu är vi här; på Zanzibar i 35 graders värme. Bara en hel dag kvar… Idag har vi mest legat i solen och läst och gått på stranden och letat snäckor. Vi har tidigare köpt presenter till våra medlemmar och nu har vi plockat mängder med snäckor som de ska få. Den som vill alltså. Solbrännan börjar sitta bra nu, men magen är inte alls kul… har varit ganska dålig i magen idag så vi får väl se hur det blir till middagen nu; om jag kan äta eller inte. Men men, då kanske jag inte gått upp så mycket i vikt iaf…? Inget ont som inte har något gott med sej 🙂

Imorrn ha vi tänkt att leka lite med kamera. Ta lite kul bilder på stranden och kring poolen. det är så fina färger här så det är kul att fota och många bilder blire´… På fredag ska bilderna laddas ur och skickas till framkallning och sen ska jag sätta ihop ett album. Jag älskar att sitta och pyssla med sånt och återuppleva resan.

Men nu är det strax mat… såja magen… coooool it!

.

Så har vi flyttat och även här finns internet!

En kille från resebyrån här nere kom förbi igårkväll och pratade med oss. Han kunde med egna ögon se att allt verkligen inte stod rätt till på hotellet och att det vi berättat var sant. Skönt att bli trodd direkt utan minsta tvivel eller misstanke om att vi försöker utnyttja läget och tjäna på det. Jag är så glad att vi efter stor tvekan och grundlig research valde Kilimanjaro Safari Agency som ”vår” researrangör, allt har verkligen gått supersmidigt.

Så när vi la oss igår visste vi bara att vi skulle få ett sms under morgonen. Detta kom ca 10 och ungefär en halvtimme senare blev vi hämtade för att åka till ett annat hotell. Å det sista som händer när vi ska checka ut är att de försöker blåsa oss! När vi ska betala det vi ätit och druckit får man det till 307 dollar! Vi har halvpension, så det kan omöjligt bli så mycket. Jag ber att få se alla notor och mycket riktigt har de försökt att få oss att betala ALLA måltider. Efter en del omräkning är vi nere på 62 dollar, en ganska stor skillnad… Men mej lurar man inte så lätt!

Iaf… vi åker ca 40 minuter och hamnar på östkusten. Ett litet sött ställe med bara 24 rum/bungalows. Vi får ett hjärtligt välkomnande och får se rummen innan vi bestämmer oss för att bo här. Alla är jättegulliga och måna om att vi mår bra och trivs. Stranden är härlig och rummen är RENA! Vi äter lunch och är sedan på stranden resten av dagen.

Skönt att få landa på ett vänligt ställe efter allt strul. Dessutom finns det varmvatten! Imorrn bitti blir det en lång, varm dusch för första gången sedan safarin. Ska bli skönt att verkligen kunna skrubba sej ren.

Återigen vill vi tacka Martin på Kilimanjaro för att han rett ut allt vårt strul och att det löst sej på absolut bästa sätt. Här kommer vi att trivas!!!

.

Så har vi äntligen kommit till Zanzibar å här finns internet!!!

Vi avslutade safarin igår med att åka till Lake Manyara. Tyvärr såg vi nästan inga djur där, det kändes mest som att åka runt på Kolmården faktiskt… men men. Vi har ju sett så otroligt mycket att vi faktiskt hade varit nöjda med hälften 🙂

Klockan 15.15 lyfte vårt flyg mot kritvita sandstränder och glasklara snorkelvatten. När kaptenen säger att det just nu är 29 grader, jublar vi! Det tar ungefär en timme med bil till hotellet som ligger precis vid stranden. Vi packar snabbt upp och går sen ner på stranden. Vi promenerar lite och letar snäckor, klockan är ca 18.30.

20.00 äter vi buffe men är så trötta att vi knappt orkar sitta upp. Så vid 22 går vi till vårt rum, leker lite med datorn och lägger oss ner en stund. För säkerhets skull sätter vi larmet på 23.45, men när vi ska fira tolvslaget ger Senior upp och lägger sej för natten. Vi andra går ner till stranden och hör hur de andra hotellen firar. Det är ett otroligt månsken som reflekteras i den vita sanden. Det när nästan som dagsljus och otroligt vackert.

Vi ser bara några få fyrverkerier, det är nämligen förbjudet med smällare och fyverkerier både här och i Tanzania. Något som jag tycker är superbra! Så det blev en väldigt lugn nyårsafton som var helt i min smak. Men jag längtar väldigt mycket efter Baileys…

Imorse sov vi till ca 8 och åt en lång frukost ute under tak i solen. Idag har vi mest legat under ett parasoll eller i poolen. Det är 34 grader i skuggan och 32 i vattnet, så jag har faktiskt badat! Det är nästan en världssensation 🙂

Som ni hör så mår vi riktigt bra, alla är friska och nöjda. Eftersom vi faktiskt har hittat ett trådlöst nätverk här på hotellet, så kan det nog bli lite bilder de närmaste dagarna. Vi måste bara redigera dem lite så de inte tar så lång tid att lägga in.

See U!