Jag gav dem en chans till, men den tog de inte heller… jag pratar om Jensens Boefhus som gjort bort sej igen och nu var det absolut sista gången jag gick dit. Aldrig mer!

Jag är inte den som kritiserar i onödan och jag kritiserar heller aldrig utan att komma med förslag på förbättringar och ger alltid en andra chans. Därför gav vi Jensen på Mäster Samuelsgatan i Stockholm en ny chans efter att ha fått ett otroligt dåligt bemötande förra våren. Maten var god och vi tänkte att det dåliga bemötandet var en engångsföreteelse, alla kan ju ha en dålig dag. Så vi besökte Jensens på Vasagatan i september förra hösten för att äta mat innan en teaterföreställning på Oscars.

Vi kom i god tid och skulle ha gott om tid på oss att äta, betala och sedan promenera den korta vägen bort till Kungsgatan. Vi fick beställa hyfsat fort och maten var ok, det där med läsk i plastglas är som det är… men sen hände något, eller rättare sagt hände inget. Trots att vi sa till flera gånger så fick vi inte betala! Det kom ett större gäng om kanske 20 personer som en stackars kille fick ta hand om själv medan några andra stod med armarna i kors, det var förmodligen han som skulle tagit hand om vår betalning men fick lite annat att göra. Efter ett antal tillsägningar från oss utan framgång reste vi oss och sa i kassan att vi försökt betala i snart en timme och nu var sena till teatern och tänkte gå! DÅ blev det fart på dem och helt plötsligt var felet vårt!

Jag skrev ett mail till restaurangchefen som ringde upp mej ganska omgående och fick kompensation i form av presentkort för en ny middag. Ok sa jag… två dåliga besöka av två möjliga… men jag ger det en tredje chans. I fredags var den chansen… och det föll ju platt igen. Vi gav Jensens på Mäster Samuelsgatan en ny chans och det såg lovande ut med ganska lite folk och mycket personal. Men det gick snett redan från början tyvärr… vi blev placerade men sen hände inget mer. Vi försökte påkalla uppmärksamhet flera gånger för att beställa, men ingen såg oss eller nonchalerade oss. Efter ca 20 minuter tröttnade jag och gick fram till kassan och frågade om de kunde kolla hur mycket våra presentkort var värda. Vi fick veta summan och då sa jag bara ”Tack, så bra – då blir någon glad när jag ger bort dem eftersom ni inte bryr er om att ta upp vår beställning ens. Så vi går någon annan stans!” Och sen gick vi och åt sushi istället.

Den här gången kommer jag inte ens att klaga på hos Jensens, jag vet ju att det inte blir någon skillnad och fler presentkort vill jag inte ha. När jag skrev om detta på instagram var det många som höll med men trodde att de var ensamma om upplevelsen eftersom så många äter där och inte sagt något negativt. Men det är tydligt väldigt många som är missnöjda med den icke existerande servicen och att allt tar sån otrolig tid där. Så det var sista gången vi satte vår fot på någon av Jensens Boefhus och jag hoppas att ni också klagar om ni blir dåligt behandlade. Vi betalar faktiskt för service, vi äter inte där av vänlighet…

Pride har börjat och igår var vi på invigningen för att fota hela kalaset, men har man inte plats i fotodiket blir det inga bra bilder om man inte har en riktigt bra
zoom. Ni får hålla tillgodo med det som blev. Ikväll har jag plats i
fotodiket!

Jag mötte upp Martin och tillsammans gick vi
till Östermalms IP där Pride Park ligger. Jag har bara sett delar av
Prideparaden förut, aldrig besökt själva festivalen. Vi har alltid varit
på Öland och inte velat avbryta semestern. Men i år var det dax! Vi har
fixat till det så att vi kan vara där varje kväll för att verkligen
kolla in allt och få bra bilder.

Vi började med att gå
runt på områden för att få en översikt. Direkt när man kommer in står
det mängder med foodtrucks, så mat råder det ingen brist på! Man behöver
alltså inte äta innan man kommer, allt finns där! Scenen ligger ungefär
i mitten och runt är det en massa marknadsstånd där företag och
organisationer gör reklam för sina grejer. Här finns bla nästan alla
politiska partier, kyrkan, fackförbund och olika sexshoppar. Här och där
finns även barer och mingelutrymmen. Längst in ligger Kinky Corner, där
man måste vara 18 år för att gå in och det är totalt fotoförbud. Jag
gick faktiskt in, trots att jag är lite pryd  🙂

Invigningen
började med prisutdelning där bla Amerikansk fotbollförbundet och
Rickard Söderberg fick pris. En rosa tistel tilldelades Gotland pga
årets Almedalsvecka. Sen körde showen igång med bla Tina Leijonberg,
körer, stråkorkestrar och årets Pride låt av Thomas Sekelius. En härlig
show som tyvärr fick lite regndroppar på sej, men det var inte så
farligt. Självklart höll Prides ordförande tal och det var otroligt
gripande då han kom ut för först ett år sedan, 35 år gammal, muslim från
Iran… hur lätt har han haft det?!

När jag stod där i
mängden av människor slog det mej att jag var i minoritet just precis
då. Jag har varit i minoritet ganska många gånger, särskilt när jag
bodde i Afrika och på olika uppdrag jag haft där jag många gånger varit
yngst eller enda kvinnan. Men aldrig så jag riskerat att bli misshandlad eller så. Även om jag ofta var den enda vita i Afrika och ofta ensam kvinna bland män så kände jag mej alltid totalt accepterad i motsats till många andra sammanhang här i Sverige och precis samma känsla fick
jag där jag stod bland alla människor i Pride Park. Som heterosexuell
på Pride bland alla HBTQ:are är man totalt accepterad! Ingen är konstig
eller annorlunda – alla får plats. Mångfald berikar. Tänk om det var så
överallt! Världen skulle kunna vara väldigt vacker om alla accepterades
av alla.

Det jag också tänkte på var hur glatt och
lugnt allt var. Ingen var otrevlig eller aspackad. Bara mängder med leenden
och hjärtliga omfamningar. Många ifrågasätter om Pride verkligen behövs
och mitt svar är ja! Visst har vi kommit en bit, men fortfarande finns
mycket att göra. Fortfarande finns alldeles för många fördomar och berg
att bestiga. Jag skulle önska att alla homofober kunde lägga bort sina
fördomar för en enda dag och faktiskt besöka Pride Park med öppet sinne.
De skulle se människor de aldrig sett förut förstås, men även se den
enorma omtänksamheten, ödmjukheten, glädjen och hjärtligheten.

Mitt
starkaste minne från invigningskvällen är personen som stod i närheten
av oss med världens största fötter i snygga sandaler och målade
tånaglar. Finaste sommarklänningen var på och läppstiftet var rosa. Tänk
att kunna njuta av sommarkvällen precis som man är utan att riskera att
bli uttittad, utpekad, utskrattad, spottad på, bli kallad saker och
kanske tom misshandlad. Vilken lycka för den personen! Pride behövs! Självklart tog jag av respekt ingen bild på just den personen, ni får istället se ett par himla snygga strumpor på en annan besökare  🙂

Ikväll
är det schlagerkväll, något vi hört ska vara bästa kvällen på hela
veckan. Vi är där och hoppas att allt vi hört om kvällen stämmer. Det
ska iaf bli väldigt roligt. För är det några som kan schlager och fest
så är det bögarna och de är många i Pride Park! Det blir säkert en
toppenkväll! Hoppas vi ses där!