Browsed by
Tagg: fibromyalgi

300 gånger – heeelt otroligt!

300 gånger – heeelt otroligt!

Jag avskyr att träna. Jag avskyr svettiga människor. Jag avskyr folk som stönar och låter. Avskyr är ett starkt ord, men så var det faktiskt. Jag avskydde allt som hade med träning att göra, det var inget för mej. Idag tränade jag min 300:e gång på Curves… även den mest envisa kan tydligen ändra sej  🙂

Fast det där med att avsky att träna är inte riktigt sant. Jag avskydde gymvärlden och svettiga människor som låter en massa. Jag hade aldrig satt min fot på ett gym men trodde att jag visst hur det var ändå. Lite rätt hade jag, men bara lite. Jag avskyr inte att röra på mej, jag gillar ju att gå och springa. Det var lixom den där lilla detaljen med gym som inte tilltalade mej. Förrän jag testade Curves.

När Sussie kom in hos oss på Viktväktarna i Tumba och frågade om hon fick ställa fram reklam om sin nya verksamhet sa vi ja utan att veta så mycket mer. Klart vi ville hjälpa henne, en kvinna som offrat allt för att starta ett eget företag för att göra något som var viktigt för henne och som hon trodde på. Självklart skulle vi hjälpa henne så gott vi kunde. Vi hade ingen större koll på vad det var, men det lät ju bra. Det skulle ta ett par år innan jag själv gick dit, det skulle till ett par operationer först.

I augusti 2014 gjorde jag min efterlängtade bröstförminskning och några månader senare var jag tillräckligt läkt för att äntligen testa det där magiska konceptet. Curves är nämligen ett gym för enbart kvinnor där man på bara 30 minuter går igenom hela kroppen. Kan det verkligen funka… inga tyngder mer än den egna kroppen… jaja, testa kan man ju göra. Å jag gillade det! Jag älskar det inte… men det är ett helt ok sätt att träna igenom kroppen. När jag kommit in i det och börjat gå regelbundet pajade knät och jag fick träningsförbud, så typiskt mej.

Men efter ett par månader var jag igång igen och idag gjorde jag min 300:e gång hos Sussie på Curves i Tumba. Jag försöker gå mån, ons och fre – oftast funkar det. Numera är det rutin, jag funderar inte – jag gör det bara. Det blir som att gå till jobbet, man gör det bara. Å nu ser jag ju framstegen. Vingarna på ryggen är mindre, jag har fått synliga muskler och jag är stark! Som en liten oxe, en liten… typ talgoxe… Värken är betydligt mindre och något jag kan stå ut med även när det är som värst.

300 gånger låter kanske inte så mycket, men för mej är det värt bragdmedaljen typ. Fasiken va jag är bra! Att jag skulle bli en sån som tränar fanns ju inte på världskartan. Men nu är jag det och det tänker jag fortsätta med! Jag går alltså på Curves i Tumba, vill du hänga med, träffa Sussie och få en hälsoprofil – hojta! Det finns alltid något bra erbjudande som man kan hoppa på.

Tack Sussie för att du öppnade ett gym som även jag kan tycka är ok och tack för att du är du  🙂

 

Omstart eller nystart? Tips på vägen

Omstart eller nystart? Tips på vägen

Efter alla mina år i ”viktbranschen” ser jag tydligt när ”säsongen” för viktkampen kör igång. Till att börja med märks det på hur många som är inne och kollar mina veckomenyer. Det är alltid många som kollar bloggen varje måndag, men nu är det väldigt många. Nu är det alltså dax! Dax för om- eller nystart – jag kallar det helst för att köra upp på banan igen och fortsätta framåt.

Genom att kalla det omstart blir viktresan något man halvt om halvt misslyckats med. En nystart gör man när man halkat av banan rejält och varit borta länge. Om det bara är under sommaren man kört i diket är det varken eller… låt oss ist säga att man kört av banan lite och nu ska köra upp på vägen igen och fortsätta framåt. Lära av det som hänt, stryka ett streck och köra framåt!

Att få in nya rutiner som dessutom ska bli hållbara är inte så enkelt, men det går! Det är jag ett levande bevis på. Jag har skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång, det var för exakt 18 år sedan i tisdags. Jag har halkat av banan mängder med gånger, men jag har alltid kört upp på vägen igen. För mej är ett snedsteg inte ett misslyckande, utan en lektion i hur man inte ska göra. Å jag har behövt ganska många lektioner… och behöver fortfarande. Under 18 år kan man trilla av vägen ganska många gånger även om man ”vet” hur man ska göra. Jag har ju trots allt jobbat på Viktväktarna…

Mina knep efter alla år, och efter 14 år som sk Guldmedlem, är just att inte börja om, utan att fortsätta framåt. Det blir en mental grej. En annan är att planera, att ha veckomenyer och skriva in i kalendern när man ska träna eller kanske tom ta en promenad. På så sätt planerar jag in mej, en date, ett möte, kalla det vad ni vill – jag gör plats i kalendern för det viktigaste i mitt liv – mej! MEN får jag förhinder så försöker jag inte att kompensera det, jag fortsätter bara framåt. Precis som jag inte bannar mej själv när en dag går åt skogen. Det är inte så att om jag äter alldeles för mycket en dag, så äter jag inget nästa – nope, jag lär av misstaget, stryker ett streck och fortsätter framåt.

Många pratar om SMART – Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt. Den är bra, men T funkar inte för mej, det bara stressar mej och stress är det sista jag behöver som fd utbränd. Men att formulera ett specifikt mål är förstås bra, men för att göra det får vi hoppa över några bokstäver och gå direkt till R – Realistiskt. Man kan inte sätta ett viktmål på 50 om man är 180 cm lång. Jag brukar rekommendera att sikta på översta BMI och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där det känns bra. Och nu behöver ni inte skicka arga mail till mej, jag vet att BMI inte är en perfekt måttstock, men det är ett sätt och det sättet som WHO och VV använder. Vi går tillbaka till M – Mätbart, hur jobbigt det än är – ta förebilder. Alltså bilder när ni är som störst. De är inte roliga att ta, men så värdefulla efter ett tag och särskilt när vågen står still. Och mät er, på utandning  🙂

A – Attraktivt – sätt upp ett mål. Och då menar jag inte viktmål, utan en belöning vid slutet. Det ska locka rejält och göra det värt insatsen. Du måste hitta DIN morot. Det kan vara en resa, ett klädesplagg eller helt enkelt bara att slippa mediciner eller risk för sjukdom. Vi kan prata lite om T – Tidsbestämt. Jag gillar inte att sätta tidsbestämda mål. Alla går ner olika snabbt och många jämför sej med andra. Hur snabbt just du går ner i vikt beror på hur mycket övervikt du har, din sjukdomsbild, om du varit tjock länge, är man eller kvinna, hur stor din muskelmassa är och en massa annat. Att då sätta upp ett tidsbestämt mål blir i mina ögon bara konstigt. Och stressande.

Jag siktar på att gå ner 2 hekto i veckan, när jag är riktigt ”duktig” – det är rimligt för mej. Martin kan snitta 1-2 kg i veckan när han sköter sej perfekt, men missköter han sej går han upp snabbare än mej också. Skulle jag sätta ett tidsbestämt mål skulle jag förmodligen bara bli besviken och det är roligare att vara glad – alltså gläds jag åt minsta minus och struntar i takten! Jag skulle vilja nå min målvikt igen till nyår då vi åker på semester, det är just nu 2,5 kilo dit. Vi får väl se om det går… Japp, även vi guldmedlemmar trillar dit och behöver köra upp på banan ibland igen  🙂

Mitt råd till dej som nu ska köra igång igen är alltså att inte se det som en omstart. Du var bara ute på något sidospår ett tag och ska nu köra upp på rätt väg igen och fortsätta framåt. Ta det i DIN takt. Ingen stress, man måste ju trots allt ha ett liv också med oförutsedda händelser, födelsedagar och en massa annat. Gör så gott du kan och banna dej inte när det går åt skogen. Sätt ett realistiskt mål, det ska ju trots allt gå att hålla senare också. Å gör detta för resten av livet – så slipper du stå där igen efter nyår eller efter nästa sommar och fundera på den där omstarten igen… Livet går upp och ner och det gör viktresan också – och det är faktiskt felstegen vi lär oss av.

Vill ni ha lite hjälp på vägen så får ni gärna följa mitt liv som Guldmedlem på instagram @marlenerinda och kolla in mina veckomenyer här på bloggen. Där finns mycket gott! Alla recept är tagna från Du i Fokus, kika in där och rulla ner lite på sidan så ser du läsarnas favoriter. Lite kul att se vad folk gillar faktiskt. Alla recept är med uträknade SP för oss Viktväktare.

Å du, det är ok att köra av banan lite då och då – så länge man kör upp igen. Det är aldrig helt kört!

 

Fel att älska värmen?

Fel att älska värmen?

Vi har rekordsommar med värmebölja här i Sverige i år och jag älskar det! Klart att det är otäckt med torkan och alla bränder, men för mej personligen är detta den bästa sommaren jag kan komma ihåg. Men det får jag tydligen inte tycka… eller iaf inte säga högt.

Det bästa med den här sommaren, förutom värmen, har varit att man kunnat vara säker på att det ska bli sol imorrn också. Förr om somrarna har det varit sol en dag och mulet två, typ… då har jag varit ute varenda minut i panik att det inte ska bli någon mer chans. I år har jag lagt mej varenda kväll i trygg förvissning om att solen kommer tillbaka imorrn också. Det är det jag gillar med att åka utomlands, man kan lixom vara säker på att det är sol flera dagar i sträck och nu har det varit så här med. I flera veckor till och med.

Att klaga på värmen är helt ok, det verkar alla tycka. Å andra sidan är det tydligen ok att klaga på alla väder året om… Så när jag höjer årets sommarväder till skyarna får jag bara skit tillbaka. Jag får veta att man pga bränderna och torkan inte kan njuta av värdet. Pga att gamla, sjuka och djur har det jobbigt så får jag inte tycka om värmen. Jag är en hemsk människa som bara tänker på mej själv och som borde flytta. Sånt har jag fått höra när jag säger att jag aldrig mått så bra som nu.

Jag får alltså inte njuta av att ha en kropp som fungerar. Att jag har mer energi än vanligt. Att jag får massor gjort och att hjärnan funkar bättre än vanligt. Jag sover gott och vaknar pigg. Jag står ut hela jäkla vintern, då kroppen gör ont, skallen strejkar och inget fungerar – kan jag inte få njuta av detta den korta tid det faktiskt varar? Jag vet att det är bränder och torka och att bönderna har det svårt. Jag tänker på det också. Men det förtar inte hur jäkla bra jag mår i min kropp. Låt mej njuta av det utan att få skit! Inte säger jag att andra inte får njuta av en god middag när det finns svält i världen.

Jag förringar inte att andra inte tycker om värmen, jag förstår det. Jag avskyr vintern och uttrycker det ganska högljutt. Jag vet hur det är att lida av ett väder. Så låt mej tycka om det som är nu. Låt mej njuta av sol och 30 grader varmt och en kropp som fungerar. Det händer inte så ofta lixom… vinter och svalare väder får ni inom kort och då väldigt länge. Ni får ert snart, låt mej ha mitt nu, den korta tid som är.

 

Tom almanacka och sol

Tom almanacka och sol

Jag älskar när almanackan är tom! Jag älskar när solen vräker ner och det är riktigt hett! Just nu har jag alltså det bästa av två världar  🙂

Många tror/tycker att en fulltecknad almanacka är något att sträva efter. Är man fullbokad så är man populär och någon att räkna med. Det tycker inte jag. En fulltecknad almanacka i mina ögon innebär att man kanske prioriterar lite fel och förmodligen missar att ta hand om sej själv. Självklart kan jag också ha fullt upp, men det är absolut inte alltid och jag är noga med att ha helt tom almanacka då och då. De tomma veckorna är otroligt viktiga för mej och min hälsa.

När jag får en ny, helt ren, almanacka skriver jag först in allas födelsedagar. Sen skriver jag in min träning, mån – ons – fre, ibland även promenader. Efter detta skriver jag in när det är olika mässor eller resor. Mina tomma veckor är alltså inte helt tomma, där står de träningspass som jag ska göra. Men dessa är inte huggna i sten, är jag rejält trött en dag så är det viktigare att vila än att träna – då stryker jag bara. Jag kompensationstränar inte, utan låter det bara vara så. Efter en hektisk period kan jag även skriva in VILA några dagar.

Just nu är alltså träning det enda som står i almanackan och ett och annat besök hos läkare/kiropraktor. Jag sover, tränar, går promenader, solar och njuter av tillvaron. Det är så otroligt skönt att bara vara! En och annan förmiddag går åt till att skriva ihop nästa veckas texter, så kan jag släppa det helt några dagar. Bloggen uppdateras när jag tycker att jag har något att komma med eller när fingrarna kliar lite  🙂

De här veckorna av ”bara vara” är viktiga. Visst kollar jag sociala medier, pushar inläggen på duifokus.se och lägger ut bilder på instagram (@marlenerinda), men för mej är det att vara ledig – det går mycket mer tid till sånt resten av året. Jag kanske lägger 3-5 timmar per dag till sociala medier (bloggen och Du i Fokus) i vanliga fall, just nu kanske det är 1 timme. Som bloggare/influencer/skribent är man aldrig helt ledig, för mej är det helt ok. Efter 12 år är jag van att alltid ha bloggen med mej och sedan 4-5 år även instagram och magasinet. Det är så mitt liv är. Inget som stör mej, men kanske andra… I mina ögon är jag ledig.

Idag går förmiddagen åt till att skriva och sen hänger vi i poolen igen efter lunch. Ett rätt behagligt liv om ni frågar mej. En månad till, sen kör allt igång igen.

 

Köra igång viktminskningen nu eller efter semestern?

Köra igång viktminskningen nu eller efter semestern?

Många funderar över semestern, vikten och Viktväktarna. Jag får en mängd frågor om jag tycker att de ska köra igång sin viktminskning före eller efter semester. För mej finns ingen tvekan! Klart man kör igång direkt!

De allra flesta går upp i vikt mer eller mindre mycket på semestern. Det är semester, jul, nyår, påsk, midsommar och födelsedagar/högtidsdagar som vi måste lära oss att handskas med om vi vill gå ner i vikt, vardagarna är oftast inget problem. Även om man inte tycker att de dagarna är särskilt många eller ofta, så är det ändå de som ställer till det. Vi slappnar av och tänker att vi ska ”unna” oss (avskyr det ordet) den dagen och helt plötsligt har vi släppt taget helt och ”unnat” oss en himla massa dagar. Så även om de dagarna inte är så många, så kan de ställa till det rejält för den som försöker att gå ner i vikt.

De flesta som börjar sin viktresa börjar direkt efter nyår eller i augusti. Efter nyår handlar det förstås i många fall om nyårslöften och att man ska ta tag i sitt nya liv. I augusti har man kanske sett sej själv på semesterbilder, ställt sej på vågen och fått en chock. När vi jobbade på VV såg vi ett tydligt mönster, man skrev in sej, körde all-in, gick ner massor i vikt första månaden och slutade efter 6-7 veckor för då blev det tråkigt och viktminskningen var inte lika stor som från början. Sedan vi fick elektroniska hjälpmedel som appar och fb-grupper orkar man några veckor till, men fortfarande har man kanske inte riktigt greppat att detta är för livet utan lägger av när något kommer i vägen. Så börjar man om igen några år senare när vågen är ännu elakare…

Enligt mej är det smart att skriva in sej nu, innan eller mitt i semestern. Det är ju på ledigheten man har tid och möjlighet att skapa nya vanor och förbereda för livet efter semestern. Livet som viktväktare är inte så begränsat som man kan tro. Det handlar ju om att skapa nya vanor som man kan leva med resten av livet, inte att ta bort allt som är gott och trevligt. Man kan fortfarande ha grillkvällar med grannarna, man kan fortfarande dricka ett glas vin en vacker sommarkväll osv osv. Det handlar om att lära sej att hantera mängder och göra smarta val. Enkelt? Nä, men värt jobbet.

Å blir en dag helt galen och intaget resulterar in mängder med glass, så gör inte det något! Visst, det kanske blir plus på vågen om du väger dej dagen eller dagarna efter, men in längden spelar det ingen roll. Detta är ju för livet, inte för någon enstaka vecka. Jag skrev in mej på VV för snart 18 år sedan, jag har kört av banan hur många gånger som helst! Men det som skiljer mej från en del andra är att jag kör upp på banan igen. Oavsett om förfallet är en enda dag eller en månad, så kör jag upp banan igen och följer programmet. Pluset hinner inte bli jättestort och går hyfsat lätt att ta bort om man återgår till programmet igen. Det är där hemligheten ligger – att återgå till programmet. Att inte ge upp. Det är så jag fixat att hålla vikten som färdig Guldmedlem i snart 14 år. Ni kan följa mina dagar på instagram @marlenerinda

Sommaren och semestern tycker jag är enklast när det gäller vikten. De långa dagarna och kvällarna ger utrymme till motion och härliga promenader. När grillen åker fram kan man gör så himla mycket god och bra mat. Energi är på topp och allt känns mycket enklare. Visst kan det locka med glass, då finns det bra alternativ som tex bananglass. Å visst är det gott med ett glas vin, men ett kanske räcker? Som sagt, det handlar om smarta och medvetna val och mängder.

Det går att vara Viktväktare även på sommaren och semestern – testa! Vad har du att förlora? Det vanliga semesterpluset på vågen kanske blir lite mindre eller håller sej borta helt  🙂

 

Matsedel v 26

Matsedel v 26

Midsommar är över och i slutet av veckan är även juni slut. Min almanacka är i stort sätt tom, så nu prioriteras mat, sömn, träning, promenader, skratt och att bara må så bra som möjligt. Checklistan fylls i, jag kör cirkelträning mån, ons och fre, det blir en promenad varje förmiddag med hunden och en till på kvällen med även maken som sällskap. Målet är att ta 2 hekto i veckan, mer än så blir det inte i min värld hur ”duktig” jag än är.

Följ gärna mitt liv som kämpande Guldmedlem på instagram @marlenerinda

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 1 SP Flex

Tisdag: Pasta med laxsås fr 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Pulled Chicken Tacostyle 0 SP Flex

Torsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Fredag: Tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Lasagne 6 SP Flex

Söndag: Vitlöksräkor 5 SP Flex plus ris

Laxsåsen är hur god som helst och passar bra i matlådan, precis som vitlöksräkorna och lasagnen. Pulled Chicken funkar som salladsmat, istf hamburgare, till taco och en massa annat. Tacogratängen är to die for! So god! En himla god matvecka alltså  🙂

 

Enkelt att knocka en sån som mej

Enkelt att knocka en sån som mej

Som de flesta av er vet så har jag bla både hypotyreos och fibromyalgi. Detta innebär att jag har kronisk värk och egentligen inte vet hur jag mår om bara några timmar. Ena dagen kan vara kanon, nästa är jag ett vrak. Jag är väldigt väderberoende, vilket märks väldigt mycket just nu.

Maj var helt fantastisk med varmt och skönt varenda dag. När tempen rörde sej upp emot 25 grader fick jag mängder med energi, storstädade, tränade och mådde så jäkla bra! Till min lycka fick jag ha det så i flera veckor, vilket ju inte är så vanligt i vårt avlånga land. Juni började lika bra och jag njööööt!

Men så föll helt plötsligt temperaturen och i tisdag var det bara runt 12-15 grader och det var som att bli knockad. Kroppen gör ont igen, energin är borta, humöret nere i skorna – jag har ingen energi alls och får inget gjort. Å jag blir sååå irriterad! Ögonen är som klister och vill inte vara öppna, benen känns som stockar och orkar inte gå. Jag vill helst bara ligga på min värmedyna under mitt tjocka täcke.

Det är en lång väg till att ha en enda bra dag, medan vägen till en dålig är väldigt kort. Det krävs bara ett väderomslag så är jag helt väck. Ändå rev jag lite ogräs igår och klippte gräset. Jag fixade även naglarna eftersom jag ska på en kul brunch idag. Men allt tar väldigt lång tid och det finns ingen glädje eller energi i det jag gör. Det är tur att jag inte har fullbokad kalender just nu, jag funkar helt enkelt inte.

Idag är det lite varmare, ändå sitter jag med sockor på fötterna och fryser. Näsan och fingrarna är iskalla, men nu ska jag ändå gå med hunden en sväng så han får sitt. Det är såna här dagar som jag inser hur väderberoende jag faktiskt är och att jag inte mår bra av att bo i ett land där halva året gör mej sjuk. Jag behöver sol och minst 20 grader varmt för att fungera, det har man bara 2-3 månader här i Sverige – i bästa fall!

Så det är bara att fortsätta att spara pengar och rensa ur, en dag blir det värme året om. Det finns inget annat alternativ!

Ontskönt som gör nytta

Ontskönt som gör nytta

Har ni testat lymfmassage? Jag testade igår, det var som en väldigt grundlig massage där precis varenda millimeter av kroppen gås igenom och var så där ontskönt… men varför gör man det?

Man kan väl säga att lymfmassage är en slag storstädning av kroppen. Det hjälper till att avlägsna slaggprodukter som lagrats och hjälper kroppen att hålla ett jämnare näringsflöde. Blockeringar kan uppstå i lymfsystemet pga alla miljögifter som finns men också pga intag av mediciner, stress, rökning, dåliga matvanor mm. Lymfmassagen ser till så att vätska och slagg förs bort, vilket ger en friskare och smidigare vävnad.

Rekommendationen är att gå minst 2-3 gånger så att all skit verkligen får en chans att rensas ut ur systemet. Allt försvinner nämligen inte bara på en enda gång och vissa kroppar svarar inte ens efter bara en gång. Jag gick dit för att testa och se hur det går till och för att kunna berätta för er  🙂

Jag, precis som många andra, tycker det är urskönt med massage och var nyfiken på lymfmassage som jag bara hört talas om. När jag fick veta att min gammal klasskompis Ullis är utbildad att göra detta så tvingade jag henne att göra det på mej, eller… nä… riktigt så var det faktiskt inte. Hon sa att jag gärna fick komma och testa och jag var inte sen att tacka ja. Jag håller på med en behandling som heter Verju (typ tömma fettceller med laser) och då ska man gärna göra lite lymfmassage också för att få rent i systemet efter laserbehandlingen.

Igår gjorde jag min tredje Verjubandling och åkte hem till Ullis direkt efter, drog av mej alla kläder och la mej tillrätta på en uppvärm massagebänk. Under 90 minuter masserades hela kroppen enligt ett särskilt system, så att alla lymfkörtlar öppnas upp och skiten går ur kroppen. Till 95% var det bara skönt, men på några ställen fick hon ta i rejält och idag är jag alldeles öm bla i gäddhänget på armarna. Just igår märkte jag inte så mycket, men idag är jag lite frusen (kan iofs bero på att det är svalare ute), jag är jättetrött (vilket också kan bero på väderomslaget) och jag kissar typ hela tiden! Kroppen känns lättare och fräschare på nåt sätt.

En behandling tar alltså 90 minuter och kostar 800 kr om man inte köper ett klippkort på flera gånger. Självklart tycker jag att du ska testa och bor du i närheten av Tullinge, tycker jag lika självklart att du ska gå till Ullis. Både för att hon är duktig på det hon gör, men också så rackarns trevlig! Hon gör även olika ansiktsbehandlingar, vanlig massage och utbildar i HLR mm. Du bokar tid hos henne HÄR.

Nu vill jag förstås veta om du redan testat och vad du isf tyckte  🙂

 

Skiter i allt!

Skiter i allt!

Solen bara vräker ner. Det är 25-30 grader varmt varenda dag och jag bara njuter! Men idag är det tydligen sista dagen på detta underbara tillstånd… så idag skiter jag i allt!

Jag mår som bäst när solen skiner och temperaturen rör sej över 25-graderssträcket. Då mår kroppen bra, värken är minimal, jag har massor med energi och får massor gjort. Jag vet att alla definitivt inte fungerar som jag, men jag älskar verkligen rejäl värme. Det ska vara hett! Jag har sagt det förr och säger det igen: jag bor på fel breddgrad och borde verkligen flytta. Jag SKA flytta, en dag…

Hela maj var varm och underbar och juni har börjat väldigt bra. Men nu hotar man med svalare väder, inte kallt – men svalare. Idag är sista dagen med de där 30 graderna och jag tänker ta vara på varenda minut! Jag borde städa inne, sitta vid datorn och skriva, åka och handla och en massa annat – men det tänker jag inte göra! Istället tänker jag äta en tidig lunch och sedan packa in man och hund i bilen och hänga vi föräldrarnas pool resten av dagen. Jag ska bara ligga och jäsa i solen med något att läsa och samla solenergi hela dagen!

Redan imorrn blir det typ 10 grader svalare, då kan jag göra allt det där andra. Nu är det bara 4-5 inbokade grejer kvar, sen är det helt rent i almanackan ända till mitten av augusti – så jag hinner nog både jobba ikapp och städa. Och träna. Blev bara en enda gång förra veckan, men nu ska jag sköta det bättre igen. Svalare dagar innebär även fler och längre promenader med pälsbollen, han tycker värmen är lite jobbig. Väderomslaget kan innebära att jag får värk igen och mår sämre, det får vi se…

Sista dagen med medelhavsvärme, vi skiter i allt och hänger vid poolen – vad gör ni???

 

Vad gör du hela dagarna?

Vad gör du hela dagarna?

Klockan är drygt 15 och först nu sätter jag mej framför datorn. Igår fick jag frågan ”Vad gör du egentligen hela dagarna”? Ja, ibland undrar jag faktiskt också det…

Maken har åkt på jobbresa och jag är gräsänka tills på söndagkväll. Jag gillar att pyssla runt i min ensamhet så det är helt ok, men det innebär att jag får sköta all markservice och då försvinner ju lite tid. Att timmarna bara runnit iväg idag är alltså helt förståeligt. Jag gick med pälsbollen på långpromenad redan vid 8, det är för varmt för honom att gå senare. Efter promenaden åt jag frukost och sen drog jag till gymmet. Efter träningen gjorde jag veckans handling och sen var det lunch.

Jag skulle hämta en grej hos mina föräldrar, så efter lunch drog jag iväg till dem och passade på att stoppa pälsbollen i deras pool samtidigt. Åkte hem med ett helt färdigt litet hundskrälle, som nu kommer att sova resten av dagen. NU ska jag alltså sätta mej och jobba  🙂

Att dagen försvann idag har alltså en förklaring, men annars då? Jag brukar vakna strax innan 8, äta frukost och åka till gymmet, gå med hunden och äta lunch. Förmiddagarna brukar försvinna utan att jag lixom tänker på det. Har jag möten i stan tar det en timme bara att åka dit, någon timme för mötet och sen en timme hem igen. En halv dag alltså, det är därför jag försöker boka in mer när jag ändå är i stan. Jag brukar sitta och skriva och beta av mail mellan 15-18.30 typ… och en dag i veckan försöker jag att skriva flera inlägg som ska täcka hela kommande vecka. Ibland lyckas jag och då känns det väldigt bra.

Men de där inläggen tar ju sin lilla tid att få ihop, särskilt om det är recept. Då ska vi först leta reda på någon rätt som är spännande att testa och som går att gör om så det blir vårt recept. Det ska testlagas och kanske lagas igen om det inte blev bra första gången. Maten ska fotas och bilderna redigeras, sen ska receptet skrivas och då är det Martin som kommer ihåg hur vi gjort och jag skriver det han säger. Med tanke på att han jobbar i veckorna och vi har två recept i veckan, så går stor del av helgerna åt till detta. Så vi försöker laga 2-3 rätter per helg så att vi faktiskt har lite framförhållning. Just nu är det tyvärr inte så…

Jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen, men visst, förmiddagarna försvinner ofta till träning och måsten. Bloggen tar ju också sin lilla tid, även om det bara rinner ord ur skallen när jag sätter mej. Ett blogginlägg går ganska fort att skriva, det finns alltid ämnen och inspiration.

Sen är jag ju faktiskt sjuk också. Vissa dagar kommer jag knappt ur sängen, det är ju faktiskt därför vi valt att ha mej hemma. Vintern är värst, det är många dåliga dagar då som gör att jag inte ens lämnar hemmet pga värk mm. När jag tänker på det så är faktiskt vintern enbart en dålig period med ont i kroppen och väldigt många dåliga dagar. Det försvinner mycket tid på att vara sjuk, sånt som inte ens jag tänker på.

Nu är det sommar och jag mår bra, inte konstigt att jag känner mej så otroligt produktiv och effektiv just nu då. Det är varmt och skönt och jag får saker gjorda. Dygnen är längre, inte i timmar kanske, men i ljus och effektiv vakentid. Jag tar hand om mej halva dagen och skriver andra halvan, det är så min tid fördelas. Totalt blir det kanske 20 timmar effektiv arbetstid i veckan, å andra sidan har jag koll på sociala medier dygnet runt, även på semestern. Det ska ut bilder på både facebook och instagram, pushas för texter och svaras på kommentarer.

Effektiv arbetstid är alltså kanske 20 timmar, men total arbetstid… ingen aning, oftast hela min vakna tid. Jag noterar allt jag ser, ser bilder till instagram och texter i allt som flimrar förbi och får konstant nya ideér att skriva om. Jag svarar på kommentarer på alla våra olika plattformar och försöker att inte missa viktiga mail. Tiden bara försvinner och skulle jag bara använda sociala medier på bestämda tider, tex dagtid på vardagar – så skulle jag komma för långt efter i interaktionen med alla följare. Något som är nödvändigt att prioritera om man lever som vi gör med elefonen ständigt närvarande.

Jag vet att mitt sätt att leva kan vara svårt att förstå, det är ett ständigt uppkopplat liv som jag har vant mej vid efter så många år i cybervärlden. Men för den oinsatte måste det vara väldigt konstigt.