Browsed by
Etikett: fibromyalgi

Hell no!!!

Hell no!!!

Jag hör så många uppgivna röster just nu. Man orkar inget, har tråkigt, äter skräp, går upp i vikt och mår allmänt dåligt. Ja, livet har förändrats. Ja, det är för jäkligt. MEN det är ett val man gör! Så f-n jag tänker låta Corona sabba mitt liv mer än nödvändigt! Hell no!

Även om vi fått nya livsvillkor så finns det fortfarande mycket som vi får och kan göra. Att låta sej själv förfalla är inte ett alternativ för mej och borde inte vara för er som är friska heller. Jobbar man inom vården råder helt andra omständigheter, vi som inte gör det har däremot fått andra möjligheter och förmodligen mer tid.

Låt säga att man pendlade till jobbet tidigare och nu jobbar hemma. Då sparar man minst en timme i pendlingstid. De flesta kvällsaktiviteter är inställda, där frigörs säkert en timme till. Helt plötsligt har vi två timmar mer tid än vi brukar ha. Med dem gör man vad man vill, tex utnyttjar för att må bra! Visst kan man lägga ännu mer tid framför tv´n eller på sociala medier, men då ska man inte skylla på situationen att man går upp i vikt. Corona har faktiskt gett de flesta av oss MER tid att ta hand om oss!

Nu hör jag er muttra ”lätt för henne att säga, hon har ju inga små barn”. Nä, det har jag inte! Men även ungar behöver röra på sej och nu när våren kommit finns det massor att göra utomhus. Ute får vi ju fortfarande vara 🙂

Utnyttja den här Corona-skiten istället för att låta er nedslås av den. Hur kan ni utnyttja den frigjorda tiden på bästa sätt? Ta en funderare. Vad gynnar er bäst? Inte är det att titta ännu mer på tv iaf… Ingen vet hur länge detta kommer att pågå, men förmodligen minst en månad till. Nu gäller det att göra vardag även av detta. Jag tänker hälsa och jag tänker utnyttja läget.

Så, mina dagliga uppgifter blir att göra sånt jag mår bra av:

*Två promenader om dagen

*Träna hemma må, on, fr.

*Äta lagad mat varje dag, göra lite extra och lägga i frysen.

*Läsa en stund varje dag

*Sitta ute i solen en stund varje dag (om det är sol alltså…)

*Skratta mycket!

Man får deppa ihop och man får trilla av banan, men inte hur länge som helst! Nu har vi haft det så här några veckor, nu gäller det att hitta nya vägar. Ska Corona sänka oss, få oss att deppa ihop totalt, ge oss nya kilon? Hell no!!!

På instagram @marlenerinda har jag filmat några av mina hemmaövningar, fler kommer. Det är sånt som nästan alla kan göra, enkelt men effektivt. Hela passet tar ca 15 minuter, det har alla tid med!

Gör något idag som ditt framtida jag kommer att tacka dej för. Utnyttja situationen, istället för att deppa ihop. OK?

Tankar om virus…

Tankar om virus…

Corona. ALLA skriver och tjatar om Corona, nu är det min tur. Såklart tänker man lite… så här tänker jag:

Jag är en sk riskgrupp, iaf när det gäller att dra på mej allvarlig sjukdom. Jag är en av dem som får influensavaccinet först och skulle kunna blir allvarligt sjuk av en helt vanlig influensa – alltså även av corona. Högst troligt, eftersom jag blir kanondålig av en enkel förkylning, som jag tack o lov väldigt sällan drabbas av.

Så hur tänker jag då? Inte jättemycket faktiskt. Jag går på mingel, jag vistas bland mycket folk och jag hälsa på de flesta med en kram. Jag tvättar händerna oftare, det gör jag och tänker att det här viruset kanske gör att folk blir duktigare på att tvätta händerna även när krisen är över. Man kan ju alltid hoppas. Jag tycker folk är rätt äckliga faktiskt… man ser vissa lämna toaletten och vet att det haft händerna både här och där, men inte sjutton tar de sej tid att tvätta händerna. Blä!

Men jag har en liten tveksamhet, jag är nämligen inbokad för jobb i England om två veckor. Jag är inte rädd för att åka, däremot skulle det kännas surt åka dit och man ställer in saker i programmet som jag är nyfiken på. Då känns det ju lite onödigt att åka just nu och bättre att skjuta upp resan.

Det värsta skulle vara om vi blev satta i karantän och inte kom därifrån. Nog för att Manchester är en trevlig stad, men inte hur länge som helst. Å det var ju det där med pälsbollen… jag måste ju vara hemma med honom. Jag har lämnat mina funderingar i ett mail till arrangören och får helt enkelt se hur allt blir. Jag är rätt säker på att allt ställs in.

I övrigt är jag rätt lugn. Jag har fått massor med tid att skriva vartefter saker ställs in och tid frigörs. Annars gör jag som jag brukar. Tränar, äter mina mediciner, går mina promenader och försöker att hålla mej så frisk det går. Precis som jag alltid gör den här årstiden. Man går lixom alltid runt med lite grus i halsen och både ögon och näsa som rinner – men nu kommer ju våren. Man vet ju inte vad som är vad lixom.

Så jag följer rekommendationer och tänker att så länge jag inte har influensasymptom så är allt lugnt. Alltså inte ont i huvudet, inte ont i kroppen, orkeslöshet och feber. Får man det så är det väl dax att ta en funderare, men tills dess är jag lugn. Och tvättar händerna!

Hur tänker du?

Viktväktare även på semestern

Viktväktare även på semestern

Vi följer Viktväktarnas kostprogram sedan ca 20 år tillbaka och har hållit vikten de senaste 15 åren. Under den tiden har vi lärt oss rätt mycket, bla att det faktiskt funkar att vara Viktväktare även på semestern. Om man vill 🙂

Vi reser rätt mycket och har samma inställning vad det gäller vikten vid varje resa – det får gärna stå still på vågen men går det lite upp är det ok. Man kan lixom inte vara för hård mot sej själv i alla lägen, då blir det inte bra.

Så hur gör man då som Viktväktare på en resa? Mitt enklaste svar är ”man gör inte så stor grej av det”. Men allt beror förstås på vilken slags resa det är och hur ofta man reser. Är man på sitt livs första utlandssemester – ja, men skit i allt och njut av nya miljöer, annorlunda smaker och ledighet. Det kommer bli plus på vågen, men det kan ni ta hand om sen. Det kommer ta en extra månad kanske att nå målet, men då är det så.

Åker man däremot på en eller ett par resor varje år så kan man göra upp en annan plan, där man står still i vikt eller iaf nästan. Då gäller det att packa ner bekväma skor! Vi ser alla platser vi besöker, med fötterna. Vi tar en promenad efter frukost och en före middagen. Vi kan gå både kort och långt, blir det för lång tar vi buss eller taxi tillbaka. Sen kan man förstås även ta några extra simturer eller testa gymmet om det finns något på hotellet. Rörelse och motion går alltid att få till.

Maten då? Många väljer all inclusive och det har även vi börjat göra – det är nämligen enklare när det gäller att ha koll. Självklart kan det vara knepigt när det finns så mycket att välja på och mängderna är galna. Men man måste ju inte äta allt bara för att man får…

När vi ska äta all inclusive tar vi alltid ett varv runt matsalen först för att kolla in vad som finns. Är det första dagen på semestern så smakar vi lite på det som ser godast ut utan att tänka så mycket på SP-värden. Då vill vi mest kolla läget och kvaliteten på det som bjuds.

Första dagen får man göra lite som man vill, det tar vi igen sen. Resten av dagarna går man också ett varv först och väljer sedan EN av rätterna och fyller upp tallriken med grönsaker. Det bjuds alltid på ett välfyllt efterrättsbord och då tar vi en smakbit av det som ser gott ut, inte en hel bit. Till maten dricker vi cola zero eller vatten, vill vi ha vin eller annan alkohol så dricker vi det efteråt som lite extra mys på kvällen. Men vi är rätt dåliga på att dricka alkohol och det är en fördel om man tänker på vikten.

Blir det mat från meny så är det svårare att räkna ut vad rätten innehåller och hur den är tillagad. Då försöker vi att välja det som är mest ”rent”, alltså undvika friterat och panerat, be om såser vid sidan om osv. Grillad fisk eller en köttbit är smarta val på resor när man äter från menyer. Men det är svårt att veta, därför föredrar vi numera all inclusive.

Många som har semester ska ”unna” sej, ett ord som jag avskyr. För mej är ordet en ursäkt att göra sånt man inte borde… Då ska man äta och dricka saker man inte brukar och gärna i stora mängder. Vi tillåter oss istället att äta detta på lördagarna året om men i mindre mängder, så blir det inte lika lockande att ”go bananaz” på semestern.

Efter drygt 15 år som sk Guldmedlem (färdig och målviktig) är mina knep dessa:

* Bestäm innan att det är ok att gå upp lite och kör igång med programmet dagen efter du kommer hem igen. Väntar man är det lätt att dagarna bara går och då kommer kilona.

* Packa ner bekväma skor och använd fötterna överallt och ta en extra promenad varje dag.

* Ta ett varv runt buffén och gör medvetna val, man måste inte äta mycket bara för att man kan. Ta hellre en liten bit, om du är nyfiken på en rätt, än en hel portion.

* Drick vatten till maten och alkoholen efter, eller avstå helt från alkoholen. Man måste inte dricka bara för att det är semester. Men är det vinet till maten som betyder mest, så drick det då – men räkna med ett större plus på vågen.

* Å banna inte dej själv när det går åt skogen, vi är bara människor. Kör upp på banan igen bara och följ programmet så är du snart tillbaka i rutinerna igen.

* NJUT! På semestern ska man njuta, men det kanske går att fixa njutning med annat än mat och dryck? Kanske är det att se soluppgången och ta ett bad i gryningen eller att ta en lång promenad längst stranden på kvällen i solnedgången.

Blir det för mycket en dag så gör det inget – det kommer ju en ny dag då man har möjlighet att göra bättre val. Viktväktarna är för resten av livet, då gäller det att hitta ett sätt som fungerar – som man kan leva med resten av livet. Vad spelar det då för roll om viktresan tar någon vecka eller månad längre? Huvudsaken är väl att man faktiskt kommer i mål och sedan stannar där.

Det är genom att göra misstag man lär sej och under viktresan gör man mängder med misstag. Det om något är jag väldigt medveten om efter 20 år med VV, men så länge man inte ger upp har man inte misslyckats.

Åk på semester och hitta ditt sätt att komma hela vägen in i mål – men glöm inte att njuta på vägen. Du har bara ett liv – gör det bästa av det! Det viktigaste av allt: Ha en riktigt härlig resa!

Häng med på mina resor med jobb, mat, träning, upplevelser och solnedgångar i mängder: instagram @marlenerinda

Idag fyller jag 50!

Idag fyller jag 50!

Ska vi prata åldersnoja? Jag fyller 50 idag och har absolut ingen åldersnoja alls! Jag mår bättre än någonsin, trots ett gäng diagnoser. Men är även starkare än någonsin tack vare ihärdig träning.

Visst finns där gråa strån och rynkor, men det visar väl bara på en viss livserfarenhet. Det enda som är lite störande är att kroppen visar tecken på åldrande och då menar jag inte det synliga, utan det fysiska. Synen förändras, kroppen orkar inte lika mycket och minnet blir segt. Sånt som man inte kan göra så mycket åt.

Att tyngdlagen jobbar neråt går ju att fixa med olika ingrepp, några har jag testat, några har funkat – tillfälligt. Jag stör mej inte så mycket på mina skavanker att jag har bråttom att åtgärda dem. En dag kanske jag gör nåt… kanske inte.

50 alltså. 40 var ett intressant årtionde, det hände väldigt mycket kan man nog säga. Flera i vår närhet dog och jag fick ett gäng diagnoser. Ett helt nytt förhållningssätt till livet på sätt och vis. Vi slutade jobba på Viktväktarna och startade Du i Fokus. Vi gifte oss och barnen flyttade! Den kanske största förändringen och händelsen. Ett helt nytt liv.

Så vad kan hända på 50-talet? Det blir nog fler resor. Mer träning. Ett mer avslappnat förhållningssätt till livet kanske. Rent krasst har jag ju levt mer än halva mitt liv nu. Så det gäller att passa på att leva medan man kan.

Idag är det min dag!

Jag kämpar på

Jag kämpar på

Nu är det 1,5 månad sedan mitt gym stängde och jag började träna hemma. Det funkar faktiskt jättebra, jag har hittat övningar att komma åt muskler som jag inte kommit åt förut. Och äntligen ser det ut som att knäoperationen faktiskt lyckats!

Jag har alltid gillat att springa, det fick jag sluta med för något år sedan när knät började göra för ont. Bägge knäna faktiskt, men det ena var värre än det andra. Detta opererades i maj förra året och då blev det ännu värre. Jag var så besviken!

Jag kämpade på med min cirkelträning på Curves och trivdes bra med det, även om jag gärna hade kombinerat det med lite hårdare träning. Så stängde Curves väldigt plötsligt och jag var tvungen att hitta ett alternativ. Alternativet var inte att sluta träna!

Jag hittade på ett program med hantlar som ändrats och utökats vartefter och som fungerar jättebra. Jag känner att musklerna får jobba på ett annat sätt som förr och jag kan jobba lite extra med en muskelgrupp om jag vill det. Efter mitt program brukar jag ta 30 minuter på löpbandet, gång… men så en dag för ett par veckor sedan tänkte jag att knät känns ju rätt bra faktiskt… kanske man skulle våga… så jag sprang. Inte så långt och inte särskilt snabbt, men jag sprang och det gjorde inte det minsta ont. Jag var såååå glad!

Sedan dess har jag kört mitt program och sedan varvat med gång/löpning en halvtimme. Som mest har jag sprungit 2 km i ett streck och knät känns fortfarande bra. Det gör däremot inte ryggen. Jag blir så trött! Så här har det varit ett tag, när jag ökar promenaderna så får jag ont i länd/korsryggen. Det borde alltså vara nåt med höfterna eller bäckenet. Jag pratade med min kiropraktor som skickade mej till sjukgymnasten som jag träffade idag.

Han tyckte att mitt program var helt ok, men att det tränar mest axlar, överkropp och lite mage. Så jag fick några övningar till av honom, som jag även kan göra på semestern. Så nu har jag lite att jobba på och hoppas att ryggen ska kännas bättre. Gör den inte det ska jag få springa och gå på deras löpband för att se om något i steget är fel. Skönt att bli taget på allvar och lyssnad på 🙂

Här är lite av mitt program för hemma träning, alla övningar funkar även på tex ett hotellrum:

  • Uppvärmning, dansa på stället, armbåge mot knä osv.
  • benböj med en hantel i vardera hand 10 st
  • Tåhävningar 10 st
  • Stå bredbent ha armarna längst sidan lyft rak ut från kroppen åt sidan, bägge armarna samtidigt 10 st (med hantlar)
  • Stå bredbent ha armarna längst sidan, lyft rakt fram 10 st (med hantlar)
  • Stå på alla fyra, kissande hunden 10 st med varje ben
  • Stå kvar på alla fyra, skjut rygg och svanka 10 st
  • Ligg på mage, ha armarna framåt och lyft överkroppen 10 st
  • Ligg på mage, lyft överkroppen, ta en hantel i ena handen, byt hand bakom ryggen 5 st åt varje håll
  • Ligg på mage, lyft en armen – titta ner åt benet på samma sida 10 st
  • Plankan på knä eller tå, så länge du orkar
  • Ligg på rygg, lyft bäckenet 10 st
  • Ligg på rygg, lyft fötterna och håll så länge du orkar

Detta är på ett ungefär det jag gör, plus ett par övningar som jag inte kan förklara i skrift – jag ska filma alltsammans nån dag så kan ni se. Det finns ett par övningar filmade på instagram @marlenerinda – där kan ni titta och fler kommer. De här övningarna gör man sedan hur många varv man vill av – jag gör bara ett än så länge.

Jag gör bara sånt som alla kan göra. Inga hopp eller krångligheter som kräver någon styrka eller större koordination. Man kan sitta på en pilatesboll eller på en stol och göra fler av övningarna och man börjar självklart med lätta tyngder eller inga tyngder alls. Det ska vara hyfsat enkelt men vara effektivt och inte ta för lång tid – då blir det gjort!

Å vilken träning är bäst? Jo, den som blir av 🙂

Några enkla tips för en lyckad och hälsosam viktminskning

Några enkla tips för en lyckad och hälsosam viktminskning

1 januari – sug på den. Dagen då många, många ”börjar om”. Jag ser det hellre som att man fortsätter framåt, efter att ha lärt sej lite av ett par snedsteg. För slutar gör vi väl egentligen aldrig?

Idag har jag sett hundratals uppdateringar på sociala medier om alla som styr upp på banan igen med framförallt sin vikt. Vikten är en sak, men jag ser det som ett paket med vikt, energi, muskler, konsekvenstänkande, sömn och en massa annat – jag kallar det hälsa. Det funkar lixom inte att bara fokusera på en sak, allt hänger ihop, tex: om sömnen fungerar blir man mindre stressad och då går man lättare ner i vikt och då orkar man lite till och tar bättre beslut mm.

För att lyckas med sin viktminskning/hälsoresa finns det några enkla tips som har hjälpt mej. Jag startade min livsstilssförändring för snart 20 år sedan, nådde mitt viktmål för 15 år sedan men blir aldrig färdig med mej själv och min inre resa. Man blir aldrig färdig och det förstår man längs vägen, man bli aldrig fullärd. Och det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att stå still och sedan jobba med resten av kroppen och särskilt knoppen. Ett jäkla jobb – men så värt det!

Mina bästa tips för att lyckas med viktresan är:

  • Hitta ditt varför
  • Gör upp en plan
  • Planera delmål med belöningar
  • Sätt ett realistiskt mål
  • Ha tålamod
  • Gläds åt minsta framgång
  • Var beredd på bakslag
  • Börja aldrig om – fortsätt bara framåt

Varför kan vara så enkelt som att bli mer hälsosam. Det borde ju egentligen räcka som anledning att ta tag i sej själv. För att man vill må så bra som möjligt så länge som möjligt.

Hur just din plan ser ut vet bara du, men låt den inte bli för krånglig. Börja inte träna sju dagar i veckan och ha en massa förbud kring vad och hur du ska äta. Börja med snabba promenader för att sedan öka, hitta alternativ till de dåliga vanorna istället för att förbjuda – då står du ut i längden. Men tänk att kosten står för 80 % av viktminskningen, tränar gör man för sin hälsas skull.

Sätt upp ett realistiskt mål, detta är viktigt tycker jag! Det är INTE realistiskt att gå ner flera kilo i veckan, inte i längden och inte om det ska vara hälsosamt och du fortfarande ska ha någon form av liv samtidigt. Går man ner väldigt snabbt så kan man drabbas av gallproblem, utebliven mens, blodtrycksfall, håravfall och lite annat. Så ta det lugnt! Lägg heller inte ditt viktmål för lågt, det blir svårare att hålla i längden. Sikta på normalt BMI till att börja med och känn sedan efter kilo för kilo och stanna där du trivs.

Tålamod. Jag kan knappt stava till det, men har varit tvungen att lära mej längst vägen. Jag snittade nämligen ETT HEKTO (inte kilo) i veckan i 10 kilo, det tog tre år. Om jag orkade i den takten, så orkar ni i vilken takt som helst! OCH: Minsta lilla steg, även om det går långsamt, är ett steg närmare mål.

Gläds åt minsta minus, som sagt: jag snittade ett hekto i veckan… ibland kan det även vara helt ok att stå still eller till och med gå upp. Som exempel: efter nyår, jul, påsk osv då är det faktiskt en bragd att stå still men till och med ok att gå upp något kilo. Vilket som, är förmodligen en framgång mot tidigare livsstil.

Räkna med bakslag, sånt som jag kallar livet. Det händer saker på vägen som man inte kan planera för, tex egen eller andras sjukdom, födelsedagar, högtider, resor, grejer på jobbet mm. Ibland kan det vara bättre att se sina framsteg per månad istället för per vecka, särskilt under knepiga veckor.

Och går det åt skogen, så fundera på vad som gick fel, lär av det, stryk ett streck och fortsätt framåt. Det kommer att gå fel, ingen ide att banna sej själv, fortsätta bara på ”den rätta vägen”.

Jag är noga med att inte ha några förbud, jag älskar godis och hade inte klarat många dagar om jag haft godis- eller sockerförbud. Så istället för förbud gav jag mej tillåtelse att äta lördagsgodis, då vet jag att det kommer en dag i veckan när jag får mitt gott och kan nöja mej med det.

För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar dem HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR.

Jag vet att man kan ändra sin livsstil, jag har gjort det. Det tar tid och det är inte lätt, men det är så värt det. För mej kanske det är lite extra knepigt då jag har både fibromyalgi, hypotyreos, en sömnstörning och lite annat smått och gott. Men jag vet att om jag ska må så bra som möjligt så måste jag ta hand om mej så bra som möjligt. Jag måste ha en normalvikt och jag måste träna, då är värken lindrigare, jag sover bättre och rör mej lättare. Men jag måste inte vara trådsmal och jag måste inte träna skiten ur mej. Det räcker med att vara ”good enough”.

Å det är det jag vill skicka med till er. Detta är ingen tävling, ni ska bara må bra. Ni ska bara bli en uppgraderad version av er själva som gör att ni ska må så bra som möjligt, så länge som möjligt. Ni behöver bara vara ”good enough”, inte bäst. Tillräckligt bra för att må bra.

Jag finns på instagram @marlenerinda. Där försöker jag att peppa och stötta så mycket jag kan. Där finns min vardag med mat, träning, sjukdomar och lite gala och glamour. Häng med om ni vill, det brukar dyka upp lite roliga tävlingar då och då.

Tre olika massager – den billigaste var bäst!

Tre olika massager – den billigaste var bäst!

Nästan alla älskar väl massage? Jag vet iaf ingen som inte gör det. Men det är ju sååå dyrt! Därför försöker jag att passa på när jag reser, ofta är det både bättre och billigare än hemma.

När vi åkte med Birka Cruises sist testade jag helkroppsmassagen ombord och den var såååå skön! Jag fick en massör som verkligen kunde sitt jobb, inkännande och visste precis hur hårt trycket skulle vara. Jag betalade nästan 600 för 60 minuter, då fick jag lite rabatt.

När vi kom till ön Dumaguete på Filippinerna testade jag deras massage. För 60 minuter betalade jag 300 kr. Problemet var att det inte var något hål i massagbänken, så antingen fick man trycka ner näsan i madrassen eller ligga med huvudet snett – det blir inte helt bra. Massagen var det iofs inget fel på, men när man inte kan ligga bekvämt blir det sådär…

På flygplatsen på Dumaguete hade vi en väntetid på nästan två timmar, då frågade vår guide om vi inte ville ha massage. Jo, men det kunde vi väl… Sittande på vanliga plaststolar fick vi sedan den bästa massage jag någonsin fått! I Filippinerna har man ett projekt med synskadade personer som utför den mest magiska massage för typ inga pengar alls. 30 minuters fotmassage och 30 minuters ryggmassage kostade ca 55 kr och den var magisk!

Ryggmassagen var sååå skön, fotmassagen not so much – men förmodligen välbehövlig. Han visste exakt vart han skulle trycka, så pass att jag skrek högt några gånger och fick be honom att lätta lite på trycket. Har man fibromyalgi är man ju lite känslig för beröring, men jag tänkte att han säkert känner var jag faktiskt behöver lite extra tag. Straffet skulle komma dagen efter, men inte så illa ändå.

Vi satt där på rad och bara njöt och sen var det så konstigt. Alla fyra blev så trötta. Vi hann knappt sätta oss på planet innan vi sov och sedan orkade vi knappt äta middag. Alla fyra var lika påverkade och fattade ingenting. Den massagen visste var den tog!

Det handlar alltså inte om priset kan man konstatera. Nog för att Sverige alltid är dyrare, så är det. Men att priset och kvalitén i ett land som Filippinerna kan skilja så passa mycket var lite överraskande. Jag betalar hundra gånger hellre för att bidra till ett sånt projekt som synskadades möjlighet till arbete än till ett fint SPA på ett hotell, utan hål för näsan i massagebänken. De skulle gott kunna höja priset där på flygplatsen, men det låga priset kanske gör att fler vågar prova?

Projektet finns överallt på Filippinerna. Vi såg det mitt i stan och vid turistattraktioner. Så reser du runt där ska du absolut prova, men räkna med att bli dödstrött! Jag hoppas projektet ynglar av sej till fler länder och jag kommer absolut att testa vart jag än ser det. Den massagen var helt magisk!

Jag fattar ingenting!

Jag fattar ingenting!

När jag började träna för ganska precis 5 år sedan hade jag knappt en muskel i kroppen. Eller… det är klart att jag hade muskler, men jag kände ingen skillnad om jag spände dem eller slappnade av. Det fanns lixom inget att spänna.

De senaste 5 åren har jag tränat cirkelträning på Curves. Från början var jag glad och stolt om jag kom iväg 1 gång i veckan, nu är det ett måste att få ihop 3 ggr. Det både syns och känns skillnad på kroppen och nu för tiden räknas jag tom som vältränad.

Under alla åren har jag hållit vikten, pendlar som mest 2 kg upp och ner. Idag tyckte jag att det kunde vara spännande och intressant att få ett resultat efter de här fem åren. Vikten är densamma som när jag började, men musklerna är ju betydligt fler – alltså borde fettprocenten vara betydligt mindre. Trodde jag ja! Den var högre!

Jag fattar ingenting och är sååå irriterad! Under kontroll vägningarna har jag alltså vägt i stort sett lika, men stadigt ökat i fettprocent – trots att jag hela tiden får mer muskler – det ser jag ju till och med! Hur i hela friden kan detta vara möjligt? Ni kan ju själva se på bilden här intill, jag har ju knappast blivit fetare…

Jag har flera diagnoser och äter en mängd olika mediciner och jag bygger muskler ganska lätt. Kan det vara så att diagnoserna gör att mina muskler är byggda på något annat sätt, som lurar maskinen som mäter? Tyvärr finns det ingen mätare för muskelmassa på mitt gym, bara fettprocent och det är en sån som man håller med bägge händerna så går ”strålen” genom överkroppen.

Jag började träna för att bli starkare, inte smalare. Jag har blivit betydligt starkare, har numera synliga muskler och har alltså stått still i vikt, ändå är jag enligt mätaren fetare! Hur f-n är det möjligt? Jag har aldrig varit så stark och i så bra form men aldrig heller haft så hög fettprocent! Något måste vara fel? Har vi med fibromyalgi och hypotyreos fett i våra muskler eller?

Får jag bara en förklaring kanske jag kan acceptera eller iaf förstå och göra något åt saken. Just nu är jag bara sur!

En dag på Yasuragi

En dag på Yasuragi

Med anledning av att Yasuragi byter design på sina rockar var jag inbjuden att njuta av en härliga spa-dag. Å vilken härlig dag det blev!

Såklart har jag hört talas om Yasuragi och även hört folk som varit där – men själv har jag inte satt foten där, förrän häromveckan. Yasuragi ligger i Nacka och öppnade upp för sisådär 20 år sedan. De blå rockarna med vita tecken känner nog nästan alla till och vet var de hör hemma. Det gjorde iaf jag, utan att ha varit där ens.

Självklart har jag varit nyfiken, men tillfälle har inte getts hittills. Så när jag fick en inbjudan för ett tag sedan var jag snabb att tacka ja! En dag på SPA tackar man ju inte nej till, fast jag visste faktiskt inte att jag skulle få nyttja spa:et. Jag trodde att jag bara skulle dit, få information om den nya designen och äta lunch. När jag fått informationen och den nya rocken i handen gick det upp ett liljeholmens – jag skulle få en dag att utforska stället! Eller ja… inte en hel dag kanske – men iaf ett par timmar 🙂

Den där rocken, en sk Yukata, var alltså anledningen till att vi var där. Den blå tvagningsrocken, som det egentligen heter, är numera utbytt mot en rock i mörkblått och mörkrött. Denna ska tydligen vara lugnare och mer traditionell än den tidigare. Vi fick lära oss att det även finns ritualer på hur man tar på den, där man viker in den mot hjärtat först.

Sen är det inte bara att svida om och börja spa:a inte, nej nej! Först får man en baddräkt, man får inte ha sin egen bla för att det inte ska vara en massa olika färger som stör harmonin och lugnet – men också för att man ska kunna komma dit utan att ha en massa saker med sej. Klädd i baddräkt eller naken, det väljer man själv – utför man sedan sin egna tvagningsritual. Då sitter man på en liten handduk, på en liten pall och tvättar sej noggrant över hela kroppen, även håret om man vill.

SEN är man redo att kliv ner i någon av alla olika bassänger som finns. Här finns både varma och kalla, flera olika former av bastu, avkopplingsutrymmen och en massa annat. Det är faktiskt jättemysigt! Jag hängde förstås i de varmaste bassängerna, men vågade mej ut en liten stund också. Efter en rejäl saltskrubb och en stund i en ångbastu kände jag mej nöjd.

Eftersom jag aldrig varit där förr, flörtade jag lite med SPA-chefen Jimmy och fick en egen guidad tur av hotellet och de nyrenoverade rummen. Så fint! Jimmy berättade också att det är glesast bland gästerna på tisdagar, så vill man komma dit och verkligen ha gott om plats så är det då man ska komma.

På Yasuragi är det meningen att man ska lämna all stress och vardag utanför. Därför är alla klädda i sina rockar och hela SPA-våningen är mobilfri – mobilen funkar faktiskt inte ens där. Man får heller inte prata högt, man ska helst inte prata alls. Blir det för stojigt och ljudligt så ringer personalen i en liten klocka för att uppmana till tystnad. Vi hörde aldrig någon klocka så vi uppförde oss väl ok.

Jag skulle absolut kunna tänka mej ett dygn eller två här. Gärna nu på hösten faktiskt. Det är iaf ett sätt att slippa den tråkiga årstiden och få lite mysigt. Man kan ju alltid önska sej tills man fyller år eller nåt 🙂

Kineserna har rätt!

Kineserna har rätt!

I Kina får man betalt för att ta en tupplur på lunchen. När jag fick min diagnos sömnstörning och sömnapné fick jag även order om att sova när jag är trött (om det går alltså) och gärna ta en tupplur efter lunch. Både Kineserna och min läkare är väldigt kloka!

Många säger att om de sover på dagen så sover de sämre på natten. För mej är det tvärtom; sover jag en liten stund på dagen så sover jag mycket bättre på natten. Knoppen och kroppen behöver sin vila, får man den inte på natten så kanske man behöver kompensera den på dagen.

Jag sover ungefär 7 timmar på nätterna, vilket kan verka helt normalt och bra. Problemet med min sömn är att jag aldrig kommer ner i djupsömn, den som läker kroppen och ger återhämtning. Jag sover väldigt lätt, drömmer aldrig och är vaken en stor del av natten – fast jag tycker att jag sover. Sömnkvaliteten är alltså inte särskilt bra eller tillräcklig, vilket innebär att jag är lika trött när jag vaknar som när jag gick och la mej.

Om jag sover en stund på dagen däremot, det kan vara allt från en kvart till en timme, så blir även sömnen på natten bättre och jag är piggare på dagen. Precis som min läkare sa, som alla andra säger tvärtemot. Så när jag kan tar jag en tupplur, ibland är jag så trött att ögonen svider – ibland lägger jag mej och kan inte somna. Jag försöker lyssna på kroppen och när jag gör det mår jag förstås bäst.

Det är det här som blir ett problem när jag är på resa eller mässor. Det är svårt att lägga sej då lixom… Men det vet jag och är förbered på, så ibland får jag hoppa över en punkt i programmet för att vila lite eller helt enkelt köra på, köra slut och sedan reparera när jag kan, vilket kan ta några dagar. Jag kan inte ”sova ikapp” på en natt eller ett par dagar, det krävs längre tid än så. Å när jag är slut och inte har sovit ordentligt, då märks det. Jag sluddrar när jag pratar, tappar ord, glömmer saker och värken kommer som på beställning. Kroppen stänger av funktioner, för att orka vara vaken.

Jag sover alltså ganska mycket. Jag är inte lat. Jag är sjuk. Både min fibromyalgi, hypotyreos och utbrändheten för många år sedan påverkar mej och min sömnstörning. Får jag bara vila så orkar jag huuuuur mycket som helst! Men jag behöver även ljuset, så nu väntar en tung period med mörkare dagar. Det är så jobbigt.

Sömnen är även viktig för vikten. Trötthet triggar gärna sockersuget, för att få lite extra energi. Då hjälper inte en morot, man vill ha choklad eller annat sött. Tyvärr hjälper den där energin bara en kort stund, sen är man trött igen och då vill man ha ännu mer… det blir en ond cirkel och vikten ökar. Istället för att försöka ta en kort tupplur. Det har hänt att jag tagit den på toaletten…

Så nu vet ni att Kineserna är himla smarta och varför jag kan vara lite tröttare och glömsk lite då och då. Å ni kanske har fått en förklaring till ert sötsug? Var smart – ta en tupplur!