Browsed by
Tagg: jobb

Bara två veckor kvar!!!

Bara två veckor kvar!!!

Herregud så fort tiden går!!! Vi bokade resan till Gambia när det var typ 140 dagar kvar och nu är det bara 15. Om två veckor skall väskorna vara packade, hemmet städat och vi ska vara på väg till hotellet på Arlanda.

Japp, så är det och det kommer bli jättehärligt förstås, men det är ju så jäkla mycket som ska hinnas innan dess. Ni vet ju hur jag alltid känner att jag ligger efter med ungefär allt. Men nu ser jag faktiskt ljuset  🙂

Jag är ikapp med nästan alla höstens texter, en del har legat ända sedan i augusti faktiskt. Det är lite skämskudde på den… Men nu är det mesta klart, nu ska jag bara skriva så mycket jag kan i förväg och tidsinställa för semestern. Alla recept är iaf inlagda tom mitten av januari, så jag ska inte behöva ta upp datorn särskilt mycket faktiskt.

Jag vet ju att det alltid blir en del jobb även på semestern, så är det både att vara egen företagare och sk influencer. Oavsett var jag är så ska det ändå ut bilder på sociala medier, så är det. Å det är inget jag ser som ett bekymmer, mina semesterkontor brukar vara jättefina, men jag vill gärna ha så mycket som möjligt förberett innan och allt ska vara färdigt och undanjobbat hemma. Särskilt när det är nytt år.

Jag är en bit på väg och det känns sååå bra! Igår har jag sista bokade grejerna, så from nu har jag inte en enda grej som jag behöver göra, mer än att komma ikapp med allt. Två veckor med bara skriva, städa och packa. Det ska jag nog fixa!

Men jag brukar har kommit ganska långt med packningen vid den här tiden, i vanliga fall. Särskilt när vi ska åka till Gambia och ha med en massa grejer. I år har jag bara öst ner kläder och smågrejer i väskorna vi fick sponsrade från Cavalet. Dem måste jag gå igenom igen, allt ska inte med. Våra egna grejer är inte så trixiga, det är allt annat som tar lite tid. Vi kommer att ha 100 kg bagage, det blir några väskor…

Men det löser sej! Jag ligger bra till  🙂

Julbord på Japanska

Julbord på Japanska

Vi har testat en himla massa julbord i år och det är alltid lika mysigt och gott. Det har mest varit traditionella julbord med svensk julmat, så när vi fick möjlighet att testa ett japansk julbord blev vi förstås väldigt nyfikna. Skulle det bli sushi med röda små tomteluvor tro?

För mej är japan lixom synonymt med sushi och tempura. Hur gör man julmat på det? Vi styrde stegen mot den japanska restaurangen Kasai och hade inte den blekaste aning om vad som väntade oss. Vi var först på plats och tog varsin Irish Coffe medan vi väntade. Inte superjapanskt kanske, men väldigt gott då vi var rätt stelfrusna. Sen trillade de andra gästerna in och vi kände de flesta faktiskt. Flera var fd deltagare och vinnare av Svenska Mästerkocken som vi träffat förr och gillar.

Kasai är jättefint! Taken i baren är såååå läckert men stavar som lyser i olika nivåer, jag har aldrig sett något liknande. I entrén och baren märktes inte så mycket av advent och jul, men när det var dax att gå in i vinterträdgården så förändrades allt. Där inne var det vitt, snöigt och juligt. De japanska körsbärsträden var frostnupna och där hängde istappar från grenarna. Bordet till buffén var inbäddat i ”snö” och allt var supermysigt. Snacka om julkänsla!

Martin och jag satt tillsammans med bla Catarina König som vann Mästerkocken (vid andra försöket) 2016, Daniel Lakatosz som kom 2:a samma år, Erik Hammar som vann i år och 2:an Adam Lund, Klara Lind som vann förra året samt ett par av deras respektive. Vi hade så roligt vid vårt bord och tiden bara sprang iväg.

Maten var ljuvlig! Å det var faktiskt sushi men inte med tomteluvor. Så juligt var det kanske inte, men fantastiskt gott. Miljön var det juliga och det räckte gott och väl till den otroligt smakrika och vackra maten. Japanska uppläggningar slår ju allt!

Vi fick bla testa Spicy Shrimp Tempura, Spicy Tuna, olika Sushi Rolls och sashimi och  helstekt entrecote och till efterrätt fick vi en Chocolate Dome med kokosglass inuti och frukt. Så otroligt gott. Jag har sällan ätit så god mat faktiskt. Det smälter i munnen och man får helt enkelt inte nog av de fantastiska smakerna. Man blir mätt, men inte så där proppmätt som vid traditionella julbord.

Julbordet på Kasai är en väldigt speciell upplevelse och något helt olikt mot alla andra julbord vi tagit oss igenom. Det är annorlunda, vackert och väldigt gott. Ett måste för sushiälskaren och rekommenderas särskilt för alla som vill ha det där lilla extra i advent.

Ps. Mitt i inlägget uppdaterade WordPress alltsammans och inget fynkar… gå in på duifokus.se och titta, där finns mer.

Äventyr med farsan!

Äventyr med farsan!

För några veckor sedan skulle jag iväg och testa Eckerö Linjens julbord. Det hade precis varit Farsdag, så jag passade på att bjuda med lilla pappa. Han har tidigare varit med och testat bla Birka Cruises julbord och gillar bufféer – så han är perfekt att ta med på sånt. Vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle bli det äventyr som det blev…

Eckrö Linjens båt går från Grisslehamn, det är rätt långt bort för oss i Söderort. För enkelhetens skull bestämde vi att vi skulle ta deras buss från Cityterminalen. Man vet ju inte om det skulle komma snö och bli vinterkaos, så det kändes säkrast. För att hinna med båten kl 10 måste man ta bussen 7.30, alltså vaknade jag 5.30 för att möta upp pappa på pendeltåget strax efter 6. Då skulle vi vara på centralen vid 7, vi ville vara på den säkra sidan och ute i god tid. Å det var vi. Vi. Inte bussen…

7.40 ungefär kom en buss, men det var inte vår. Vår buss var det ingen som visste var den var, bara att den inte var där den skulle vara. Ungefär som när jag åkte till Kroatien första gången och flygplanet var försvunnet… man ska inte resa med mej  🙂

När det fortfarande inte kommit någon buss och klockan närmade sej 8.30 började vi ge upp. Men vid 8.45 kom det till slut en buss, tydligen visste inte föraren att han skulle jobba… eller nåt sånt. Det tar 1-1,5 timme att åka till Grisslehamn, beroende på trafiken… så det skulle bli på håret. Men nu väntar ju båten på bussen som tur är.

Synd bara att bussen kom direkt ur garaget och var iskall! Jag frös som en gris hela vägen och fick nästan panik innan vi var framme. Tack o lov hade personalen i hamnen koll på läget, så de bjöd på varm glögg när vi kom fram och ombord fick vi varm fika som kompensation.

Det tar ca 2 timmar mellan Grisslehamn och Åland, då shoppade vi lite och satt och läste. Jag var jättetrött, så det var rätt skönt att bara göra ingenting en stund. Men så fort båten vände på Åland, var det dax att väcka skallen. Innan de andra gästerna fick tillträde till matsalen skulle vi få träffa kökschefen och gå loss med kameran. Vi hade 15-20 minuter på oss ungefär. Jag ställde frågor och pappa ställde ännu fler, jag tog bilder och pappa tog också några stycken. Sen var det dax att äta!

På Eckerö Linjen fixar man den mesta maten ombord eller lokalt när hamnen i Grisslehamn. Allt är verkligen fräscht och gott, man känner att det är bra kvalité på maten. Skinkan är supergod, tyvärr skär man inte upp den på plats, men den är saftig och fräsch. Janssons är en av de godaste jag ätit och då är den ändå inte med äkta ansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Det funkar alltså precis lika bra. Pappa fastande vid revbensspjällen, dem gillade han verkligen! Å jag hittade en lax i gräddsås som inte väckte särskilt mycket uppmärksamhet bland allt annat, men som var så god att jag faktiskt frågade hur den var gjord.

Julbordet är inte jättestort, men väldigt lagom. Allt traditionella finns där och sen lite annat också. En bra blandning och man är mer än nöjd när det är dax för efterrätterna. Lite för sent upptäckte jag de små pajerna med chokladskal, kolafyllning och valnötter. Eller också var det tur… de var så jäkla goda och när jag hittade dem var jag redan mätt!

Mätta och belåtna var vi framme i Grisslehamn igen och tog bussen in till stan igen. Nu stod bussen fint på plats och väntade på oss, varm var den också! Jag landade hemma i tv-soffan vid 19-tiden tror jag, det blev en rätt lång dag kan man väl säga. Lite väl lång för att testa ett julbord, men nu är det iaf gjort!

Även om det var långt och tog hela dagen så måste jag ändå rekommendera Eckerö Linjens julbord. Där finns allt som ska vara på ett ”riktigt” julbord, plus lite till. Allt är fräscht, gott och fint upplagt. Matsalen är julpyntad och mysig och personalen är kanon. Vill man ha ett julbord på vatten, men inte sova borta så är Eckerö Linjen perfekt, särskilt om man bor på den sidan om stan. För oss Söderortare är det lite långt, men blir en mysig utflykt om man tar sej tiden.

Om du åker: missa inte den där lilla pajen med chokladskal!!!

 

Mysigaste julkryssningen!

Mysigaste julkryssningen!

För någon vecka sedan klev vi på Birka Cruises för att testa deras julbord. Förra året skapade de en helt otrolig vintervärld och vi visste att det skulle bli ännu ”värre” i år, så vi såg verkligen fram emot kryssningen.

Kärlek börjar med bråk brukar man ju säga och så är det verkligen mellan mej och Birka. Första gången jag åkte för några år sedan var verkligen allt fel och jag skrev ett långt blogginlägg samt ett ilsket mail till rederiet med alla mina synpunkter. Sen trodde jag att jag skulle bli portad för resten av livet… istället blev jag kontaktad och man frågade om jag hade lust att åka med som kritiker sedan de renoverat en stor del av fartyget och ändrat en mängd av de grejer som jag klagat på. Jag blev minst sagt förvånad, men sa såklart ja och sedan dess har vi haft en otroligt bra relation. Särskilt med Birkas PR-ansvarig Marie som tyvärr slutade nyligen. Så synd, en riktigt pärla!

Numera är det alltså en fröjd att kliva ombord och efter alla kryssningar har vi lärt känna en stor del av personalen som bidrar till några riktigt trevliga timmar ombord. Vi möttes upp av Sofia som varit med och skapat den härliga miljön bla genom att sätta upp hundratals stjärnor och snöflingor. Hon visade oss runt och berättade om arbete som faktiskt engagerar hela båten och all personal ombord. Glenn kom ut från köket och berättade om maten, julbordet och årets nyheter. Som vanligt får vi en liten stund för oss själva att ta bilder innan de övriga gästerna kommer in i matsalen. Något vi är galet tacksamma för.

Sofia och Glenn öppnade dörrarna till årets vintervärld som var precis som de lovat, ännu finare än förra året. Det gigantiska pepparkakshuset från förra året är utbytt mot en bro över en frusen sjö och med ett slott i ”is”. Hela matsalen går i grönt, silver och blått, till och med servetterna matchar! Det är helt enkelt magisk fint! När gästerna väl får komma in hörs det ah och oh överallt, alla är alldeles fascinerade och alla vill ta bilder. När gästerna satt sej kommer en älva in, hon svävar faktiskt fram och några alver underhåller med olika trick. Julbordet är traditionellt och lagom stort, maten är helt ok – revbensspjällen är band de bästa Martin ätit – men det är miljön man minns.

Men ska vi prata mat så är det tydligen så att en del gäster kommer enbart för att äta lutfisken som tydligen är den bästa som går att hitta, enligt gäster vi pratat med  – inte bara i år utan även föregående år. Det är svårt för oss att avgöra eftersom lutfisk inte riktigt är vår grej, men vi litar på dem vi frågat. En man som stod bakom mej i kön till julbordet åt inget annat… det är väl ett bevis om något. Här finns alltså inget överflöd, men allt är vällagat och fräscht. Jag gillade julskinkan som var saftig och god. Något annat jag gillar är godisrummet! Där går det åt en hel del tid och kalorier  🙂

I år har man även pyntat övriga fartyget, inte bara Sjösalen. Julshowen är äntligen uppdaterad och är numera en kavalkad av jullåtar av lite nyare versioner men även gamla godingar. Den är dock lite för kort tycker jag, kunde gott vara iaf 30 minuter. Tiden går ju så snabbt när man har kul!

Sammantaget kan man säga att om man vill ha total julkänsla med en superhärlig vintermiljö och mysig julshow – ja, då ska man boka in en julkryssning med Birka Cruises. Det funkar för alla åldrar, alla älskar det! De har inte största julbordet – men absolut härligaste miljön. Anna som kom på idén har verkligen satt ribban…

HÄR kan du läsa recensionen vi skrev  🙂

 

När det tar stopp i skallen

När det tar stopp i skallen

Jag har en lång lista med grejer jag ska skriva, men idag går det bara inte. Orden kommer inte alls ut som jag vill och allt ser bara så fel ut. Inte ens mina bilder är bra, det känns rätt hopplöst att få ihop något alls då faktiskt…

Jag har så mycket att berätta för er. Vi har hittills varit iväg på två julbordskryssningar, sett två alldeles fantastiska shower och jag har mängder med tips om grejer att ha på ett glöggparty eller på menyn till advent och jul. Men jag får inte ut orden ur fingrarna…

Jag sätter mej vid datorn, tittar på min lista och suckar. Sen går jag och myser med hunden istället. Men till Du i Fokus har jag iaf skrivit om både Eckerö Linjens och Birka Cruises julbord samt den fantastiska showen med Johan Boding och Karl- Bertil Jonssons Julafton – ni får gärna läsa där tills jag får tummen ur här på bloggen  🙂

En vecka till med fullt ös, sen kanske orden kan komma rätt igen  🙂

 

40 dagar kvar!

40 dagar kvar!

Oj, va tiden går snabbt! Nu är det bara 40 dagar kvar tills jag får återse mitt kära Gambia och höra aporna tjattra i träden igen. De enda negativa med det är att vi hade sista betalningsdag igår och blev många tusenlappar fattigare… med det visste vi ju  🙂

Jag har jagat några grejer under året för att slippa stå där i sista minuten med allt. Kläder och leksaker har vi kvar sedan sist och mat köper vi på vägen till byn. Allt är alltså klart för vårt besök i byn, även om jag fortfarande hoppas få tag i två mobiler – jag skulle behöva en var till Smile och vår taxikille Limbo. Får nog ta mej i kragen och höra av mej till Tele2 mfl. Går det så går det.

Jag har efterlyst resväskor att ta med extra bagage i och som är ok att lämna kvar i byn, dit grejerna ska. Detta ordnade sej kanonbra, då Cavalet skickade några rejäla väskor som vi fick av dem. Jag bad om begagnade väskor, skyltex som kanske var repiga och inte kulle kunna säljas och det var precis det jag fick! Hur bra som helst ju! Tack Cavalet för hjälpen!

Säsongen har kommit igång ordentligt i landet igen och det verkar lugnare bland befolkningen än förra året. Förra säsongen var den första med ny president och demokrati, mycket var nytt, nya lagar och regler. När ett land går från diktatur till demokrati brukar det bli lite stökigt ett tag, men detta verkar alltså vara bättre nu. Ska bli spännande att komma dit bara pga detta faktiskt. Kommer jag att känna eller se någon skillnad?

De knappt sex veckorna som återstår till avresan kommer mest att gå till att skriva texter och fylla Du i Fokus. Vi sprutar ur oss texter och recept just nu. Jag vill ha det mesta klart dit, så jag bara behöver ta upp datorn och blogga lite då och då när jag känner för det. Det var så himla skönt på Kap Verde att ha allt gjort i förväg och verkligen ha semester. Hela december är hyfsat lugn, så jag ska nog hinna en hel del. Alla matsedlar här på bloggen ska också in. Jag har några veckor kvar…

Två veckor i mitt favoritland, bara Martin och jag. Sol och värme, barfota i sanden och lata dagar – härligt! 40 dagar kvar. De kommer att gå snabbt, men det är mycket som ska hinnas hinnas! Guuud som jag längtar!

 

Äntligen händer det nåt!

Äntligen händer det nåt!

Om ett par veckor fyller Du i Fokus fyra år. Hobbyprojektet som gick helt över styr kan man kanske säga, men åt ett bra håll. Som vi har kämpat för att hitta kul grejer att skriva om, spenderat hundratals med timmar i köket för att hitta på nya recept och tagit tusentals bilder av både platser, människor och grejer. Nu börjar det hända grejer!

I slutet på 90-talet skrev jag för en av våra lokaltidningar och hade tom en egen krönika. En gång i månaden fick jag jiddra fritt om precis vad jag ville och fick ett otroligt gensvar. Folk skickade vykort och tackade för igenkänningen, jag fick böcker med posten som folk trodde skulle passa mej och när jag handlade kom folk fram och gav tips på nya ämnen. Otroligt roligt och stimulerande. När tidningen såldes kickades alla frilansare och jag räknade också dit.

När bloggarna började poppa upp i mitten av 2000-talet hade jag förstås lite skrivkramp och hoppade på tåget jag med. I mars 2006 startade jag den här bloggen på Expressen som var otroligt generösa och publicerade onliners i papperstidningen från våra bloggar. Jag hade väldigt mycket läsare direkt och fick förstås blodad tand, men jag har alltid längtat tillbaka till att skriva ”på riktigt”. Bilder har jag lyckats sälja, men texter är svårt!

Lite därför kom Du i Fokus till. Bloggen började spreta lite för mycket, jag längtade efter att få skriva mer redaktionellt igen och jag fick en idé om att man kanske kunde spilla över texter som inte riktigt passade i bloggen i ett onlinemagasin. Martin fastnade för idén och byggde vår först sida som vi släppte i december 2014. Vår inriktning skulle vara vuxna människor, 45+, med utflugna barn eller inga barn alls. Oj, som pr-byråerna väntat på detta – vilket gensvar vi fick!

Det har varit mycket jobb men vi har hela tiden sett hur siffrorna ökar och setet att vi varit på rätt väg. Vi har sett hur allt fler hänvisar till oss, särskilt till våra recept. Tanken var att recepten skulle vara enkla och snabblagade med få ingredienser – inte en massa konstiga saker som man måste köpa ett helt paket och sen använder man bara en tesked en enda gång. Eftersom vi bägge har vår bakgrund hos Viktväktarna så föll det sej naturligt att vi även räknade ut recepten efter VV´s pointssystem. Ytterligare en förlängning på bloggen eftersom jag kunde använda recepten i mina matsedlar.

Känslan när folk börjar dela det man skrivit och är lyriska över recepten är så häftig! Men jag ville ju fortfarande sälja en text och vara med i den världen igen. Men det har varit tufft och nejen har varit många, tills nu! I fredags fick jag min första text på många år publicerad i en papperstidning! En lokaltidning i Bålsta som jag knappt vet var det ligger, men det spelar ingen roll! Det första som skrivs om OlivVM i en tryckt tidning och allt pga att det svenska laget på VM hade deltagare från Bålsta. Äntligen fick jag en vinkling som jag kunde använda och lyckades sälja in. Ni kan läsa den HÄR. Nu har jag ett aktuellt jobb att visa upp om någon vill se hur jag jobbar. Kanske kan det öppna fler dörrar… vi får se!

Å igår blev vi citerade av Scalateatern! Som jag har väntat på att någon av våra recensioner ska synas lite, äntligen hände det! Det finns några milstolpar i en recensents liv, en av dem är att bli citerad. Nu kan vi bocka av det också. På knappt en vecka har vi alltså fått rejäl kred för de senaste fyra årens jobb och då känns det helt ok att fortsätta lite till. Det är många tusen som läser både bloggen och Du i Fokus varje dag och nu börjar det äntligen märkas. Jag har fortfarande nästan ingen inkomst, men nu känns det iaf som det finns några fler öppningar än tidigare.

Just nu är jag både glad och stolt och det kan ingen ta ifrån mej!

Förlåt

Förlåt

Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?

 

Matsedel v 37 – med höstbonus

Matsedel v 37 – med höstbonus

Nu är den igång: teatersäsongen! Jag äskar det! Men nu är det många kvällar som försvinner och maten kommer att ätas ute på stan. Det började med Broarna i Madison County igår och slutar med Tommy Körberg som Lola om knappt två veckor. På 12 dagar ska vi se 6-7 olika teatrar och shower, det kan tillkomma någon mer på vägen.

Men jag ska ju inte bara gå och se dem och njuta av fantastiska föreställningar. Det är ju faktiskt jobb, så jag ska ju skriva om dem också. Och det ska göras snabbt! Så nu går jag in i min teaterbubbla där jag bara ser, andas och tänker teater. Om två veckor vet jag mer vad ni inte får missa av höstens teaterutbud. Jag har redan hört att Benke Rydmans Våroffer ska vara något alldeles särskilt, men den hinner jag nog inte se själv.

Maten blir det alltså lite si å så med och därför har jag tänk att jag låter allt bara bero och gör mitt bästa för att stå still i vikt. Vi har gott om matlådor i frysen som jag tar till lunch och middagarna får bli som de blir. Två veckor är ju faktiskt inget i långa loppet, de är inte avgörande om man ser det i ett större perspektiv.

Men här är matsedeln som den skulle sett ut om vi ätit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex för hela grytan, plus pasta

Onsdag: Varm pastasallad fr 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Lördag: Zucchinigratäng med något från grillen 1 SP Flex plus tillbehör

Söndag: Fisk i ugn 2 SP Flex plus potatis

Höstbonus: Plommonpaj 13 SP Flex för hela

Curryräkorna, kycklingen och zucchinigratängen funkar bra till matlådorna i frysen, så gör lite extra.

Ha en riktigt bra vecka, det ska jag ha!

 

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Ett av de roligaste jobb jag haft har varit på Viktväktarna. Det där att se folk växa ju mindre de blir är så häftigt! Å särskilt att se hur de blir friskare och modigare, våga ta plats, det är det bästa av allt.

I 14 år jobbade jag på Viktväktarna och nu är det fyra år sedan vi slutade. Martin och jag hade många klasser och det var även stora klasser, vi träffade nog 400-500 pers i veckan när det var som mest. Personer som ville gå ner i vikt och litade på att vi kunde hjälpa dem. Å det kunde vi! Vi fick väldigt många hela vägen in i mål och är superstolta för jobbet vi gjorde.

Av olika anledningar har jag bara varit tillbaka och hälsa på ett fåtal gånger sedan vi slutade, men igår var det dax. Huddinge var ett av våra härligaste ställen och den nya coachen där välkomnade mej. Jag förvarnade om att jag skulle komma och hon frågade om jag hade lust att säga några ord. Det gör jag så gärna! Många av våra gamla medlemmar är ju kvar, jag vill gärna peppa dem lite extra om jag kan.

Jag fiskade upp Nadja på vägen som också ville åka dit och kolla läget lite. Det var nästan som att åka hem, konstigt att en väg kan vara så bekant och kännas så hemma trots att det är så länge sedan. Vi hälsade på Christina som nu är coach, Anna i kassan och Wivi som var vår vägare även då och sedan började medlemmarna att trilla in. Så många välkända ansikten, tack o lov såg alla lika glada ut när de såg mej. Många kramar blev det. Självklart vägde jag mej, jag lyckades tom rota fram min guldbok  🙂

Veckans tema var belöningar och då det var exakt på dagen fyra år sedan min stora belöning (bröstförminskningen) berättade jag lite om det. Men jag skickade även med några grejer som jag tycker är extra viktiga och även vill skicka med till er. De flesta vill ju att viktresan ska gå snabbt och blir frustrerade när det ”bara” blir typ 0,3 på vågen. Men! Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta för er själva några gånger… Jag snittade 1 hekto i veckan, DET är långsamt – men jag har hållit vikten i många år nu.

Jag skickade också med att det inte finns något som heter fusk när man går på Viktväktarna. Allt är tillåtet och man får äta allt, men inte alltid… jag gillar inte heller ordet unna, som för mej är en ursäkt att äta eller köpa något. Och att tänka långsiktigt, Viktväktarna är ingen kur – det är en livsstil. Å känns det jobbigt att jaga hekton så kan det vara lättare om man tänker hälsa istället för vikt. Det som är bra för hälsan gynnar oftast även vår viktnedgång. De här grejerna har iaf underlättat för mej att orka och tänker att det kanske kan hjälpa fler.

Planering är A-O för mej, så därför delade jag även med mej av länkar till olika sidor med recept bla mina egna veckomenyer förstås, ni hittar dem HÄR. Alla rätter är med recept och uträknade SP. Alla rätter är hämtade från Du i Fokus.

Jag är så osvensk att jag säger att vi var jäkligt bra på det vi gjorde och jobbade suveränt ihop. Martin och jag var ett team både hemma och på jobbet och visste exakt vart vi hade varandra. Vi hade roligt på jobbet och det var väldigt konstigt att sluta efter så lång tid och vänja sej vid att vi skulle jobba på olika håll på dagarna. Men det har ju gått bra det med  🙂

Att komma tillbaka till Huddinge och träffa alla var jätteroligt och lite konstigt. Det känns som ett helt annat liv på nåt så sätt. Det är så mycket som hänt sedan dess. Bara första sommaren opererades jag två gånger. Vi krockade med en älg och höll på att stryka med. Vi förlovade oss och gifte oss. Barnen har flyttat ut och vi har en helt annan vardag än då. Jag är friskare och mår mycket bättre och trivs verkligen med mitt liv idag, ändå saknar jag det lite… kontakten med alla medlemmar och att se dem lyckas.

Så nu ska jag inte låta det gå så lång tid till nästa gång jag hälsar på. Nu vill jag vara med lite igen. Tack Christina för att jag fick komma och störa lite och tack alla härliga medlemmar i Huddinge som kom ihåg oss. Jag kommer snart tillbaka, om jag får. Under tiden kan ni följa mitt liv som guldmedlem på Instagram @marlenerinda Kanske kan jag peppa lite därifrån också  🙂