Browsed by
Etikett: jobb

Fantastiska 7 Coloured Earth

Fantastiska 7 Coloured Earth

Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!

Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?

Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.

Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.

Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.

Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!

Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.

Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.

Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.

Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂

Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Rom och sockerrör

Rom och sockerrör

På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.

Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂

Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.

Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!

Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!

Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.

Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.

Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.

Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.

Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teprovning med härlig utsikt

Teprovning med härlig utsikt

Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.

På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.

Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.

Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.

Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.

Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.

På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂

Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

För några år sedan var vi på ett event i Stockholm, där Mauritius stod som arrangörer. Vi blev inbjudna att besöka landet, men då kom pandemin och ställde in allt. Nu var vi ju där, skulle vi kunna göra något tillsammans med Mauritius Turistråd när vi ändå var där?

På det där eventet fick vi flera bra kontakter, dem försökte jag såklart få kontakt med inför resan. Utan att lyckas. Under pandemin har många fått sluta sina tjänster och bytt jobb, så alla mail kom i retur. Och från den officiella mailadressen på Turistrådet var det knäpptyst. Ett turistråd ska svara på mail, så är det bara. De får pengar från sina länder för att hjälpa media att promota sitt land, det är deras uppgift.

Trots mina idoga försök under hela hösten, hade vi ändå inte lyckats få någon kontakt när vi kom till Mauritius. MEN! Vår suveräna hotellchef Dan hjälpte oss. När han fattade vilka vi var och att vi ville visa upp Mauritius både i artiklar och filmer, blev han otroligt irriterad men taggad. Så han ringde direkt upp en av sin kontakter, fick tag på rätt namn på turistrådet, ringde upp och skällde lite lätt på denne och lät sedan mej prata. Äntligen hade vi kontakt och skulle få hjälp att planera en dag med aktiviteter för att få material till både artiklar och filmer.

Några dagar innan vi åkte hem var det dax. Vi blev hämtade vid hotellet 8.30 och sedan var det full fart drygt 12 timmar framåt. Å då menar jag verkligen full fart, det var mycket som skulle hinnas med. Vi började med att besöka templen Grand Bassin i Ganga Talao. Vi hade inte gjort någon research innan, utan åkte bara med. När vi passerade en stooor parkeringsplats och en enorm gångbana, började vi undra vart vi var på väg.

Snart stod vi framför två gigantiska statyer och strax efter det kom vi till ett tempel vid Mauritius heliga sjö. Man säger att sjön är sammankopplad med Ganges och fyller samma funktion. Den 17 februari vallfärdar hinduerna hit, ungefär 1 miljon besöker platsen under några dagar – 700 000 av dem är från Mauritius. Det är hälften av landets befolkning! Det var alltså därför det var så stora parkeringar, allt har sin förklaring.

Vi gick in i templet och blev faktiskt välsignade med röda symboler i pannan. För hälsa och lycka, det kan vi nog behöva. Utanför såg vi flera olika familjer tända ljus och arrangera små gåvor till gudarna, som de ställde i den enormt fiskrika sjön. Det var så många fiskar och de var så nära att man kunde klappa dem. Här fanns också en apa, som orädd gick runt och inte brydde sej ett skvatt om oss besökare.

Utanför templet precis i kanten av sjön var det mängder med statyer av de olika gudarna. Hinduismen har ju en himla massa gudar, de flesta känner till Vishnu och Shiva och de finns såklart här. Alla pyntade med blommor och gåvor.

Tyvärr var inte vädret det bästa från början, men det lättade lite vart efter. Efter massor med bilder var det dax att åka vidare. Jag fortsätter dagen i nästa inlägg, annars blir detta jättelångt 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vad hände egentligen 2022?

Vad hände egentligen 2022?

Årets sista dag. Dax att summera och fundera på vad som egentligen hänt under året. Nog för att vi rest mycket, det har jag redan berättat om – men vi har även haft ett nära dödsfall och ett gäng operationer. Många jobbiga grejer, men lite kul har också hänt, såklart.

Året började med en rivstart redan på nyårsnatten. Vi flyttade hemmakontoret till Kanarieöarna och fick sol på nosen. Här firade vi Martins födelsedag, innan vi åkte hem och fira min. I januari fick vi även 3:e dosen vaccin.

I mitten av februari dog Martins mamma, min svärmor. Direkt bestämde svärfar att han ville byta lägenhet, så vi började städa och rensa ur grejer omedelbums medan han ställde sej i byteskö. Nu började världen öppna upp på riktigt och vi var ute på event igen, nästan som innan covid. Vi firade 14 år tillsammans och jag fixade äntligen nya glasögon. Kriget i Ukraina startade.

Jag tog tag i min hälsa, bytte vårdcentral och husläkare och sprang på mängder med läkarbesök under mars. Den nya läkaren lyssnade och tog mej verkligen på allvar. Han konstaterade snabbt att jag led av allvarlig stress pga yttre omständigheter som jag inte kunde göra så mycket åt. Men stressen hade alltså gjort mej sjuk, igen… Å mitt i allt detta begravdes svärmor. I mars åkte vi även med på Viking Glorys premiärtur och var på mässan Husbil och Camping i Kista. Några galor blev det också, bla premiär av nya Batman-filmen och Ljudboksgalan.

April började med att vi besökte Gastronord (matmässa), innan vi drog iväg på vår månadslånga Skånetripp. Där träffade vi Karl Fredrik på hans fina Eklaholm, såg Oliver Skifs fascinerande utställning, hade en galen husbilsträff och var på teaterpremiär i Malmö. En otroligt rolig månad!

Maj var rätt lugn, jag hade ju insett att jag var tvungen att ta hand om mej och bokade av en massa event och möten. Jag sprang däremot på ett gäng läkarbesök, bla hudmottagningen och tandläkaren. Jag fick också testa fillers och fick bort lite av surmunnen. I slutet av månaden flyttade vi hemmakontoret till Gamleby och överraskade på en husbilsträff.

I juni blev allt klart för svärfars flytt. Vi packade och städade dygnet runt känns det som, innan vi till slut kunde flytta. Hela familjen involverades, så allt gick väldigt smidigt. Men det är ett meck att byta lägenhet med någon, det är mycket enklare att bara flytta. Dagen efter flytten drog vi iväg för att testa Viking Glory under ett dygn, då vi var helt slut! Jag stod på en loppis och blev av med hyfsat mycket grejer och sen drog vi iväg på midsommarfirande. Vi flyttade hemmakontoret igen, den här gången till Småland. Midsommar firades på Kattugglans ställplats med våra husbilskompisar. Direkt efter drog vi en snabbis till Öland för att kolla in en ny ställplats och sen tillbaka till Kalmar för sommarens första utomhusteater. Äntligen blev vår gamla bil såld och vi tog över svärfars.

Teaterbesöken fortsatte i början på juli, med Tjolöholm och Vallarna. Efter ett snabbt besök på Ullared åkte vi hem och var faktiskt hemma i flera dagar. Jag hann bla att operera bort en prick, innan vi drog iväg på den stora Norrlandstrippen. Det var i början på den som vi äntligen nådde 1000 prenumeranter på Youtube, kan kallas oss youtubepartners och får äntligen betalt när folk ser våra filmer. Den sjätte bröllopsdagen firades i Jämtland, med bubbel och utsikt över Storsjön.

I augusti fortsatte vår norrlandstripp, nådde Nordkapp och kom äntligen fram till våra kompisar i Finland. Så otroligt roligt att ses igen, det blir alldeles för sällan. 36 dagar var vi borta innan hemmakontoret flyttade hem igen. Nu var det äntligen dax för Formex igen, som haft uppehåll flera år pga covid. Åsså lite nya läkarbesök… Vi fick bla 4 dosen.

September började med Kristallengalan och stor fest, sen flyttade hemmakontoret till Jönköping och Elmia. Nu skulle mässan Husvagn & Husbil äga rum och det var sååå kul. Vi stod på området hela veckan och träffade massor med härliga människor och deras pälsbollar. I mitten av månaden fick vi våra solpaneler installerade och var glada som barn på julafton. Vinterns elräkningar var räddade…trodde vi… Jag började ta hand om mej ordentligt, med regelbunden massage och tackade ja till sånt som ger energi. Bland annat blev det en resa till Italien, hösten första resa! Å även höstens första premiär, vi såg fantastiska Tootsie på Oscarsteatern.

Oktober började med att en ny prick opererades bort. Sen var stod kuligheterna på rad; Lennie Norman på Intiman, Björn Skifs på Börsen, Oktoberfest på Café Opera, Danny på Cirkus och Bodyguard på Chinateatern. Elektrikern var här och kopplade solpanelerna, nu behövdes bara en besiktning från Vattenfall – sen skulle allt vara igång. Enkelt, trodde vi… Jag fotade Lili & Susis ALS-gala och vi var med när Suzanne Axell släppte sin nya bok. Och jag träffade en psykolog som sa att jag gör allt precis rätt. Nog för att jag är sönderstressad, men jag kan inte hantera mitt liv på ett annat sätt än det jag gör. Att gå på roligheter och åka iväg med Peppe är min medicin.

1 november träffade jag min ögonläkare som sa att jag måste operera ögonlocken. Sen drog resorna igång rejält! Först åkte vi till Spanien och direkt när vi kom hem var det resemässa x 2 och Smaka på Sthlm/Allt för hälsan. Sen drog vi till Tallinn, kollade i gamla stan och testade Siljas julbord på hemvägen. När vi kom hem var det snöstorm, så då packade vi om och åkte till Cypern. Efter det testade vi julbord på både Viking Cinderella och Viking Glory.

Vi fick vara med om Tareq Taylors stora scendebut på Börsen i början på december. En otroligt rolig kväll! Nu började förberedelserna för ögonoperationen, jag tog en härlig massage, med ansiktsbehandling och färgning av ögonfransar. Och vi fick säsongsinfluensavaccinet. Sen var det dax att lägga sej under kniven, nu skulle ögonlocken bli mindre och sikten bättre. Operationen var ganska enkel, men läkningen har varit rätt seg. Vi testade vintercamping och insåg att det funkar hur bra som helst, så det kommer det att bli mer av efter nyår. Strax innan jul åkte vi iväg till Friiberghs Herrgård och firade en tidig jul tillsammans med 11 andra personer. Vår egen jul blev sedan väldigt liten och lugn.

Självklart har kriget i Ukraina och det försämrade ekonomiska läget i Sverige legat som en våt filt över året. Och man kan väl säga att för mej personligen så startade 2022 med rätt stor negativ stress och slutade med en himla massa resor. Det har hänt mycket under året, både bra och dåligt.

Det känns ändå som att 2022 blev betydligt bättre än både 2020 och 2021, trots svärmors död. Det finns ju mycket som jag inte berättar om, faktorerna som gör att jag mår som jag mår, och det har också blivit liiiite bättre. Jag kände mej förr som en marionett med sju olika trådar som drog åt olika håll, nu är det väl bara tre av dem kvar.

Så jag hoppas att 2023 kan fortsätta i samma spår, att det blir lite bättre vartefter. Nu måste jag fortsätta prioritera min hälsa och särskilt vikt och träning igen. Jag har stor risk för cancer och övervikt är avgörande i det fallet, så nu är det sikte på normalvikt igen och formen jag hade 2021. Stress är förödande just för vikten, så året börjar ju ändå bra med sol och värme. Så får vi hoppas att vi får solpanelerna besiktade och kan trycka på knappen innan 2023 är slut…

Med detta önskar jag er ett bra slut på 2022 och ett fantastiskt 2023.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig julshow

En himla mysig julshow

Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂

Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.

Filmen från Hamburger Börs

Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.

Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.

Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två helt olika kryssningar

Två helt olika kryssningar

Vi hann inte mer än hem från Cypern, så var det dax att åka iväg igen. Den här gången skulle vi testa julborden på Viking Cinderella och Viking Glory. För att göra det lite enkelt, tog vi dem direkt efter varandra.

Vi har testat Cinderellas julbord i säkert 6-7 år i rad nu, förutom under covid. Men det var första gången för Glory, fartyget är ju nytt och går sin första vinter på Östersjön. Så det var absolut inte ”same same”, det skulle bli jättekul att se skillnaden på fartygen. Särskilt som vi testat Silja Symphony ett par veckor tidigare.

Vi kom hem på söndagen och klev på Cinderella på tisdagen. Vi installerade oss i hytten och började jobba direkt. Det första vi alltid måste göra är att hämta våra presskort och kolla av med personalen i de olika restaurangerna om när vi kan fota och lite andra detaljer. Förr om åren har i testat den ”vanliga” julbordet i buffén, den här gången skulle vi testa julbordet i a la carten. Detta är något dyrare, lite lugnare och med skaldjur. Me like!

Vi har sett det här julbordet tidigare och tagit några snabba bilder, men inte testat det. Vi har helt enkelt glömt bort det, när advent närmat sej. Men nu kom vi ihåg det!

Film från Cinderella

Även om jag tycker att julbordet i buffen är helt ok, så är detta något helt annat. Lugnt och skönt, färre gäster, personal som är på tårna och fina uppläggningar. 90 kronor dyrare och då ingår inte dryck, men det är helt klart värt det! Ni kan se filmen från Cinderella här brevid och läsa texten HÄR.

Vi åkte en vardag, så det var inte ens halvfullt och alltså ganska lugnt ombord. Vi trivs väldigt bra i vår hytt på Cinderella, så där satt vi och jobbade efter brunchen, tills vi kom tillbaka till Stockholm.

Det blev några timmars väntan innan vi fick kliva på Viking Glory och här började äventyret direkt när vi gick ombord. Just nu visas en show som heter Lexington Hotel och som börjar direkt när man går ombord. Då får man en kort liten sk ”teaser” på kanske fem minuter med sång och dans, av bla Jessica Folker. Sen fortsätter showen senare på kvällen och avslutas precis innan man går av dagen därpå. Kul koncept! Och showen var heeelt suverän! Ni ser lite på filmen här nedan.

Här skulle vi inte äta julbordet förrän till lunch dagen efter, vi började med en kanonfräsch skaldjursplatå. Vi älskar skaldjur, så det var ett rent nöje att ta en miljon bilder och sätta tänderna i ostron, räkor och hummer. Jag har inte riktigt lärt mej det där med musslor och ostron, men åt och tyckte det var helt ok för första gången. Så fräscht var det alltså! Tillsammans dem röror och bröd var det sååå gott och det som är så bra med skaldjur är ju att man inte blir så där proppmätt utan mer behagligt mätt. Så vi var otroligt nöjda med kvällens middag.

Dagen efter åt vi frukost och satte oss sedan för att jobba. På Glory hade vi en lite mindre hytt, så det gick inte att sitta och jobba där – men det finns massor med bra ställen för detta. Så vi letade upp ett lugnt ställe där vi kunde sitta en stund. Medan Martin redigerade film, skrev jag texter.

Just såna här jobb måste ut snabbt! Julborden serveras ju bara under en begränsad tid, så det ska ut direkt. Så medan vi flöt fram med Glory, gjorde vi färdigt allt om Cinderella. Förutom det här inlägget, här har jag helt enkelt inte hunnit att uppdatera som jag borde… men nu är jag snart ikapp 🙂

Filmen från Glory

Sen var det dax att kolla in julbordet i The Buffet, först fota, sen äta. Även här får vi komma in lite tidigare så att vi i lugn och ro kan ta bilderna vi behöver medan rätterna fortfarande är orörda. Eftersom det är första gången Glory serverar julbord har man inte haft någon övning och heller inte nått riktigt ända fram. Maten är det absolut inget fel på, men där finns inget julpynt! Vid maten är det pyntat och fint, men där man sitter är det noll och på båten i övrigt är det väldigt lite. Det är lite synd, för man skulle kunna pynta båten så otroligt fint.

Så vad är skillnaden på Cinderellas jul och Glorys jul? Ja, det är helt enkelt mer julkänsla på Cinderella. Cinderella är kanske mest känd som en partybåt men är även en båt som nog passar barnfamiljer lite bättre. Glory är ”finlandskryssning 2.0” och känns lite mer vuxen och lyxigare. Så det beror alltså lite på vad man vill ha, vilken båt man ska välja. Vi gillar bägge! Vi föredrar hytten på Cinderella och övrig miljö på Glory. Lite mer jul bara så kommer Glory bli helt magisk under advent. Vi får väl se nästa år 🙂

Med detta var faktiskt årets julbordstest färdigt. Vi brukar testa 7-8 olika julbord, men i år blev det ”bara” 3 och alla på vatten. Det fick lixom vara bra så, vi hann inte fler. Som sagt: texter och filmer ska ut snabbt när det gäller julbord och vi kunde inte garantera det, ville inte chans eller stressa livet ur oss.

Nästa år kanske det blir annorlunda, vem vet. Men det blev faktiskt en julshow också… om den får ni läsa i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ministermöte och hemresa

Ministermöte och hemresa

Det var dax att åka hem till Stockholm igen, efter fem spännande dagar på Cypern. Innan vi satte oss på planet skulle vi vara med och inviga en julby tillsammans med turistministern.

Under våra fem dagar på Cypern hann vi se typ allt, förutom turistområdena dit folk brukar åka. Och det var ju det som var meningen: att se vad som finns att göra off-season och utanför turiststråken. Glöm Aya Napa på sommaren lixom…

Som en av de sista sakerna var vi inbjudna till Derynia för att vara med på invigningen av en av de sju julbyar (Agros, Derynia, Fikardou, Kalavasos, Kalopanagiotis, Kyperounta och Polis Chrysochous) som byggs upp i slutet av november på Cypern. Jag träffade Savvas Perdios som är turistminister, på en lunch i våras på restaurang Cypern (såklart) i Stockholm. Den lunchen (snuskigt god mat!) var början på den här resan, kan man nog säga, men nu fick även Martin träffa honom.

Vi kom fram till Derynia precis när invigningen hade kört igång och blev framputtade längst fram. Det var ett myller av människor, lite festivalkänsla faktiskt, fast mer julmarknad. Små bodar med godsaker ringade in torget och i ett hörn hade man byggt upp ett tält där det var stor fest för inbjudna. Där fick vi mingla med ministern, äta och dricka gott, lyssna på musik och se lokala hantverkare visa upp sina alster. Å Tomten tog emot barnen alldeles utanför. En kul grej att få vara med om.

Dagen efter var det dax att åka hem. Det är alltid lika tråkigt. Hemma bra men borta bäst – är ju mer vår grej.

De sista timmarna tillbringades i Larnaca där vi fick en sista solnedgång. Det är nog det jag saknar mest från såna här resor, alla härliga solnedgångar och att man slipper ha en massa tjocka kläder.

Till Cypern kan man absolut åka även vintertid, tom med husbil faktiskt. Här finns typ tre campingar, en såg vi från stranden, och man åker hit med båt från Grekland. Så vem vet? Vi kanske åker hit och stannar över en vinter i framtiden 🙂

Hem och byta resväska – dax för nytt äventyr!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen en strand!

Äntligen en strand!

Att åka till en ö utan att besöka en strand går ju inte. Sista dagen fick vi faktiskt några minuter att sticka tårna i sanden.

Ofta är det turistråden som planerar vår resa. De bor på platsen och förstår inte hur mycket vi svenskar suktar efter strand, sol och bad. Vi besöker alltid något fint resort eller hotell, men nästan aldrig har vi tid på stranden. Ska vi kunna skriva en artikel om en ö, MÅSTE vi ha bilder från stranden – så är det bara.

Så redan första dagen önskade vi att man skulle lägga till detta och till slut fanns en lucka. Allt handlar om bilder. Bilder som ska locka. Fina stränder alltså. Chauffören sa att han kände till en strand i närheten, men den dög inte. Någon i bilen började googla och hittade Governors Beach i Limassol. Det var lite knepigt att hitta, men efter att ha gått längs strandpromenaden hittade vi ner till en helt ok strand.

I november var det 20-25 grader varmt, en helt ok sommardag för en kall svensk alltså. Och där är rätt folktomt den årstiden, men det var faktiskt folk på stranden, hela tre stycken. Vi ökade alltså mängden soldyrkare med rätt många procent 🙂

Det var ljuvligt att ta av sej skorna och gräva ner tårna i sanden. Några badade, jag och Martin tog mest en massa bilder. Strandbilder går alltid åt, man behöver många olika. Vi har väldigt få bilder på oss tillsammans, så det hjälpte Christian oss med. Så är det på de här resorna, man hjälps åt. Det finns ingen konkurrens, för vi har alla så pass olika kanaler. Det finns plats för oss alla.

Den där timmen på stranden gav så otroligt mycket energi. Att sedan sitta i solen och fika och bara suga i sej värmen… det hade jag kunnat göra resten av dagen. Men vi hade ju lite mer på schemat, tyvärr… så det var bara att borsta av sej sanden, sätta på sej skorna och ta några sista bilder.

Det var snart dax att åka hem till snön 🙁

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Afrodite och krigsveteranen Nikos

Afrodite och krigsveteranen Nikos

Dag tre började på Afrodites födelseplats, för att sedan fortsätta till byn Arsos där vi träffade den 89-årige krigsveteranen Nikos.

Alla har väl hört talas om Afrodite? Men man kanske inte vet att hon ”föddes” på en strand på Cypern. Enligt myten, så blev Kronos övertalad av sin mor Gaia att kastrera sin far. De avskurna könsdelarna kastade han i havet, kring dem bildades ett skum och ur detta föddes Afrodite, kärlekens gudinna, och det var här hon steg upp ur havet.

Platsen heter egentligen Petra tou Romiou och ligger drygt två mil från Paphos. Hit åker man enkelt med hyrbil och går genom gångtunneln under vägen till stranden. Simmar man runt klippan får man evig ungdom och skönhet… två varv motsols gör barnlösa fruktsamma… jaja… Å ta med en näsduk! Den ska man nämligen hänga i trädet som finns där, det bringar tur till det mesta som vi förstod det. Här är det många som tar sina bröllopsfoton och tom gifter sej. När vi var där var det lite molnigt, en solig dag är det säkert jättefint. Afrodite var faktiskt där och hälsade oss välkomna 😛

Sen skulle vi ta oss upp emot Trodosbergen, på vägen ligger den söta lilla byn Arsos, som vi gjorde ett stopp i. Här passera flera olika vandringsleder, jag vet inte om någon räknas som pilgrimsled – men borde vara så då några av dem passerar hela 22 olika kyrkor. En av dem finns såklart i byn, en ganska stor kyrka för en så liten by.

Här stod vi på torget och pratade när en äldre man stannade för att prata lite. Det var 89-årige Nikos som berättade att han var krigsveteran och bjöd hem oss för att titta på hans medaljer. Jag älskar såna här spontana möten! Nikos berättade om Frihetskriget om Cyperns självständighet på 50-talet, att han lurat döden mer än en gång, skyddat sitt land och sina kamrater och att han nu lever på en liten allmän pension, någon särskilt pension för soldater finns inte.

Efter det otroligt spännande mötet med Nikos åkte vi vidare till Omodes för att äta lunch. En betydligt större och livligare stad än Arsos. Regnet hängde i luften och när det började duggregna tog vi plats inne på Stou Kir-Yianni Restaurant och fick återigen en lunch värdig ett mindre kompani. Här nådde våra luncher nya nivåer när det kom in hela fat med kött av olika slag. Regnet vräkte snart ner, så det var ingen brådska att äta klart direkt.

Å regnet skulle fortsätta och bli till värsta ovädret och vi skulle snart göra ett otroligt dumt val, mer om det i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube