jobb -

Hos Solan i Löderup

juli 10, 2025 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag längtar efter strand, sand och hav. Så när vi fick chansen att ta några dagar på Österlen, tog vi den såklart. Vi hittade en liten ställplats i Löderup nära strandbaden. Vilket ställe!

Det finn en app som är lite helig för oss husbilsägare, Ställplatsappen. Där kan vi hitta ställplatser, parkeringar och campingar som andra betygsatt. När jag hittade Solans Mack och såg betygen tänkte vi att den kan vi testa. Det är inte alltid betygen stämmer, men bilderna såg fina ut – så vi åkte dit.

Vi kom till ett pittoreskt litet ställe. En gammal mack, som fortfarande är i bruk – men som ser väldigt retro ut. Otroligt charmigt. Wille som driver stället tog emot oss och visade oss runt.

Vi valde en plats, helt fel skulle det visa sej – den låt nämligen i skuggan konstant. Åker ni dit så stå i mitten med rumpan mot receptionen, då får ni mest sol. Det gjorde inte vi… Jaja, vi skulle ju jobba och det regnade ändå nästan ett helt dygn, så det var ok ändå.

Vi kom dit på lördagen då det var gråväder och trist, men på söndagen var det soligt och fint. Då snörade vi på oss gympadojorna och gick ner till Löderup strandbad ca 1 km bort. Sååå fint. Här finns en camping, ett par restauranger och en strandkiosk med minigolf. Det var ljuvligt att få en stund på stranden och känna på sanden. Och så skönt att komma ut på promenad, det blir alldeles för lite sånt.

Väl tillbaka på ställplatsen filmade och fotade vi allt. Vi var ju tvungna att testa den omtalade hamburgare, Solans burgare, och den var himla god. Så den kan vi rekommendera. Vår redaktör gillar matbilder och vi offrar oss såklart 🙂

Skämt åsido, maten är ju en del av en plats och ska såklart vara med. Finns där en restaurang så ska den testas. Och folk gillar matbilder, så är det bara.

Det kommer såklart en film så fort vi hinner göra den.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Storm och teater i Falkenberg

juli 3, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.

På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.

När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!

Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.

Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂

”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.

I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.

HÄR kan ni läsa vår recension.

Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Krusen – näst sista gången

juli 2, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.

2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.

Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.

Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!

Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂

Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.

Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!

Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!

Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!

HÄR kan ni läsa recensionen. Filmen kan ni se här nedan:

Detta var första premiären av årets tre. Nu var det dax att köra mot Falkenberg och Vallarna.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så himla mysigt i Västanfors

juni 14, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Efter vår lilla träff över nationaldagen i Västerås, började vår resa norrut. Vi har en vecka på oss att ta oss de dryga 30 milen till Orsa, så vi tänkte ta det i mindre etapper. Första stoppet blev bara knappt en timma bort.

Vi hamnade i Fagersta och det lilla samhället Västanfors. Här skulle vi stå i den lilla gästhamnen i två dagar och jobba.

När vi kom dit sken solen, sen blev det sådär… Men vi lyckades iaf både att ta fina bilder till reportage och göra en film. Den kommer på youtube så fort vi hinner. Dessutom kunde vi sitta ute och fika när våra vänner och deras tre pälsbollar kom på besök. Me like 🙂

Hamnen har plats för 11 husbilar, vi var som mest fem stycken under tiden vi var där. Man står innanför låsta grindar och man måste ringa till hamnvärden innan man blir insläppt. När man fått sin plats får man en kod som man hämtar ut en nyckelbricka för att komma in på toaletten och ut genom grinden.

Området är så otroligt mysigt med en liten brygga, små skulpturer, fyndiga små ordspråk och fina omgivningar. Bara knappt en kilometer bort finns matbutiker åt ena hållet och en vacker hembygdsgård åt de andra – dit hann vi tyvärr inte. När vi skulle kolla in Kronprinsessan Viktorias sluss och hembygdsgården började det regna. Jaja, vi kommer tillbaka – för här är det sååå mysigt!

Två nätter blev det och massor av jobb fick vi gjort. Ibland är man lixom extra nöjd med allt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jobbet ska göras

juni 13, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Nu har vi varit ute i drygt två veckor. Det är inte särskilt länge för att vara oss, iaf inte på sommaren. Vi har en vardag i bilen, för vi jobbar ju faktiskt. De flesta som rullar runt i husbil har semester, men det har ju inte vi. Det jobbas på precis om om vi vore hemma.

Som jag berättat tidigare har vi lite olika arbetsrytm. Martin jobbar sina 8 timmar, börjar gärna vid 6 för att kunna sluta tidigt. Jag är lite långsammare och jobbar som bäst efter lunch. Det krockar lite ibland, när han är färdig och vill hitta på nåt och jag precis kommit igång med mitt. Men det brukar lösa sej rätt bra.

Vi ligger alltid efter med något. Martin med filmer, jag med texter. När det är fint väder sitter jag gärna ute och recensionsläser, det betyder att jag måste skriva så mycket jag bara kan när det är sämre väder. Så den här veckan har jag faktiskt kommit ikapp lite. Det har både regnat och haglat och jag har knackat texter för glatta livet. Men ändå hunnit läsa två böcker.

Häromdagen skickade vi ytterligare två texter till vår redaktör och kunde sedan skicka faktura på hela vårens jobb. Så himla skönt och blir ett bra tillskott i kassan. Visst skulle vi kunna skicka faktura efter varje inlämning, men det känns inte nödvändigt. Roligare med lite mer pengar två gånger om året.

Jag gillar att jobba i husbilen. Numera har vi ju en ”2:a”, där jag kan välja om jag vill sitta i sängen, soffan eller fåtöljen. Eller ute. Vi har ju faktiskt världens största vardagsrum där utanför dörren. Jag sitter/ligger ofta i min soffa ute och skriver med datorn på magen, i knät eller på bordet. Det kanske inte är så ergonomiskt, men va f-n.

Det är ju bla därför jag tränar, även i husbilen. Men det är knepigt när vädret sviker. Då går det helt enkelt inte, eftersom jag inte får plats att träna inne i husbilen utan måste göra det utanför.

Vi är ganska otraditionella vad gäller övriga sysslor i husbilen. Martin lagar i stort sett all mat och gör allt som har med husbilen att göra, inklusive köra den. Han jobbar ju mer kontorstid än vad jag gör och har mindre tid än vad jag har. Jag städar och försöker att hålla så rent det går, tvättar och har koll på vår planering. Det är även jag som tar alla kontakter och har koll på våra uppdrag. OCH skickar kokböcker. Vi har fortfarande några få kvar, som skickas längs vägen.

Jag gillar att jobba från husbilen, det finns inte så mycket som stör. Jag hinner mer på kortare tid, än jag gör hemma i huset. Vi kan sitta tillsammans och få saker gjorda. Som nyligen när vi ändrade header på Du i Fokus och satt med AI en hel kväll. Jag tycker att vi fick till en ganska bra bild. Den visar rätt tydligt att vår målgrupp är 50+. Kolla gärna in sidan och säg vad ni tycker 🙂

Senaste dagarnas regn fick mej att komma ikapp rätt bra. Så nu har jag texter för ett par veckor färdiga och här på bloggen har jag också nästan kommit ikapp. Jag skriver iaf inlägg om veckan jag är i nu. Haha, det var ett tag sedan. När uppdaterade jag varje dag lixom? Men det har jag gjort nu och dagboken är ikapp. För det är det bloggen är, min dagbok.

Så nu har vi lite tid igen och det är dax att börja planera nästa kokbok och börja skriva på föredraget vi ska hålla på Husbilsmässan i höst. Saker som tar lite tid och de måste bli bra. Inget som får stressas fram, då blir det inte bra. Så vi funderar tillsammans och lägger en bit i taget.

Ja, vårt liv är lite annorlunda. Just nu är vi alltså ute på en fyra månader lång resa med husbilen. En del skulle inte kunna tänka sej att leva som vi gör, andra ser det som en dröm. Och vi lever faktiskt vårt drömliv, nästan… så fort vi sålt huset och bor helt i husbilen – då lever vi vårt drömliv. Det är några detaljer kvar, men sen smäller det!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En natt på Magdakullan

juni 10, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi är ju ute för att hitta ställen att skriva om. Det innebär att vi åker runt och testar olika ställen och ibland håller de inte måttet för att hamna i tidningen. Så blev det med Magdakullens Ställplats.

Vi behövde bara hitta en helt tyst och lugn plats en natt, innan vi skulle träffa och umgås med folk igen. Ibland behöver vi bara komma ifrån allt ljud och alla intryck. Så vi hittade en liten ställplats med bara 6 platser, ute i skogen typ. Två kilometer på en grusväg rätt ut i spenaten.

Första problemet var att skyltningen var totalt förvirrande. Pilarna pekade åt vänster, men ställplatsen låg till höger. Sånt irriterar mej rejält och ger minuspoäng direkt. Vi åkte fel och fick vända på en väldigt smal grusväg, innan vi hittade rätt. På en ojämn grusplan, men med fantastisk utsikt och kossor som grannar.

Väl på plats fanns absolut ingenting. Gårdsbutiken och restaurangen hade bara öppet fre-sön, detta var en onsdag. Å med detta stängt fanns där ingenting. Det blir lixom inget bra att skriva om. Inte ens att göra en film om. Platsen är jättefin, men inte mer än så. 250 spänn är för mycket för en sån ställplats, men men… vi hade ingen lust att åka vidare och den låg ju ändå fint.

Så vi sov bara där och drog iväg redan på förmiddagen, då det väntades skyfall och vi hade ingen lust att köra på grusvägar i oväder. Så fort Martin kunde ta en lite extra lång paus, åkte vi den korta vägen till Ekilstuna och Tumbo där vi drog åt handbromsen och pustade ut. Nu kunde regnet komma. Och det gjorde det!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Soliga dagar i Blankaholm

juni 9, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Sista stoppet på roadtrippen med kompisarna var i Blankaholm, en plats vi alla gillar och gärna återkommer till. Här stannade vi några dagar, för att pusta ut och jobba ikapp lite.

På lördagen körde vi den korta biten mellan Oskarshamn och Blankaholm. Så skönt att parkera tidigt och kunna utnyttja dagen lite mer. Solen sken och vi kollapsade i varsin stol och bara njöt.

Vi hjälptes åt att filma ett par korta grejer, när vi packade upp några nya saker som vi köpt. Martin tog lite nya bilder och vi påbörjade texten vi ska skriva om ställplatsen. Så praktiskt att skriva om platsen man är på, särskilt om det dyker upp frågor som man vill ha ett snabbt svar på och ägarna finns i närheten.

Vi grillade och hade en mysig kväll och på söndagen vinkade vi bye bye till våra kompisar. De åkte hem för att jobba och vi ställde om för att jobba här på ställplatsen några dagar. Tanken var först att bara stanna två nätter, men det blev tre. Vädret var fint och vi trivs här – så varför inte.

Martin jobbade som vanligt och jag lyckades jobba ikapp en del. Rutinerna i bilen sitter i ryggen numera. Martin går upp och jobbar vid 6, jag vaknar vid 7.30. Då äter vi frukost tillsammans och när han återgår till jobbet, kryper jag tillbaka upp i sängen för att läsa lite eller pyssla med sociala medier. Nånstans vi 9-10 börjar min arbetsdag, jag sitter inne eller ute – lite beroende på vädret. Är det soligt sitter jag gärna ute och läser.

Efter en gemensam lunch vid 11.30, jobbar Martin till 15-16, då brukar jag vara som mest effektiv. Vi är rätt osynkade när det gäller jobbenergin. Min är högst på kvällen, då vill Martin helst kolla på tv. Vi brukar ändå lyckas få saker och ting gjorda på nåt mysko sätt 😛

Det blev alltså tre dagar i Blankaholm, så skönt att stanna på en och samma plats några dagar. Nu skulle det bli lite hattande igen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Pyssel och fix innan långresa

maj 31, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

När man ska ut på en längre resa är det rätt mycket pyssel och planering innan man kommer iväg. Nästan hela maj gick åt till att fixa allt inför sommarens husbilstur. Men vi fick nog ihop det!

Vi kom hem från Husbilsträffen 5/5, sen började direkt ett race med läkarbesök, event och en massa annat. Första veckan var mest jobb i form av ett helt gäng olika event, det var boksläpp och invigningar om vartannat. De här grejerna ska vi ju inte bara vara där på, det är ju ett jobb. Under eventet fotar och/eller filmar vi och efteråt ska materialet kokas ihop till artiklar och/eller filmer. Sånt tar rätt mycket tid.

Jag kollade ögonen hos min Dr G. Han har opererat mina ögonlock två gånger de senaste 10 år, nu var det två-årskontroll av den senaste samt koll för gråstarr. Den håller sej lugn tack o lov och behöver inte åtgärdas på länge än. Han hade bilden av mej, öppen på sin datorn, som var före alla operationer. Jösses så trött och ledsen jag såg ut. Han har verkligen öppnat mina ögon och släppt in ljuset i mitt liv, bokstavligen.

Mina mediciner måste också planeras, eftersom en av dem oftast inte finns hemma och tar 3-4 dagar att få hem. Från och med nu kommer vi inte att vara så länge på en och samma plats, förrän tidigast i slutet av augusti – med något enstaka undantag bla midsommar, men då är ju allt ändå stängt… Så i samråd med tjejen på apoteket räknade vi ut hur mycket medicin som skulle gå åt och hur vi skulle lägga upp planen innan vi åkte iväg. På så sätt lyckades jag få ut medicin för ett halvår framöver och kan slappna av när det gäller den biten.

Husbilen skulle också förberedas, städas ur, tvättas och packas. Att packa för flera månaders resa är lite knepigt, särskilt om man ska hålla sej enbart i Sverige som vi ska. Vädret är ju lite som det är så det blir en mix av både långkalsonger och bikini. Dessutom ska vi göra lite jobb på vägen, då vi behöver vara lite uppklädda. Så ja, det är lite pyssel att få ihop det. Så medan Martin fixade med bilen, fixade jag med alla detaljer. Tillsammans fyllde vi vår lilla bokhylla och valde ut vilka böcker och bokserier vi ska plöja den här sommaren. Viktiga grejer!

Och i tisdags var det dax! Martin jobbade fram till lunch, sen gick vi ner till vårt centrum och åt sushibuffé med kille jag är kontaktperson för. Sånt ska också göras innan vi åker iväg, nu dröjer det ju ett tag tills vi ses igen. Och när vi ätit klart gick vi hem för att fixa det sista, fylla vatten, packa in maten och lite sånt. Installera husvakten och informera alla grannar. Sen lättade vi på handbromsen och drog iväg. ÄNTLIGEN!

Som vi har längtat! Nu väntar en sommar med massor av jobb, för vi har ju faktiskt inte semester utan jobbar mer än vanligt. Det är ju nu vi kan kolla in campingarna och ta våra bilder som vår redaktör kan vara nöjd med. Om vädret blir fint alltså, annars skiter sej allt. Vårt jobb är rätt sårbart på det sättet.

Just i tisdags åkte vi bara den korta vägen till Norrköping. Där mötte vi upp våra vänner för att dra på sommarens första äventyr. Det ska jag berätta om i nästan inlägg. Nu väntar 3-4 månaders äventyr, minst 100 nätter i sträck i husbilen. Sååå himla mysigt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lunch på ett slott

april 15, 2025 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Vem skulle inte vilja äta lunch på ett slott? Det fick jag göra här om dagen, på ett slott från medeltiden en bit från Stockholm. Jag hade lätt kunnat äta middag där också 🙂

Bro Hof Slott. Jag hade aldrig ens hört namnet, men Bro vet jag ändå vart det ligger. Nu vet jag att där finns en golfklubb med prisade golfbanor och att man tom har en särskild tävling för husbilsfolk (och campare) som spelar golf. Vi gör ju inte det, men ska försöka åka dit och kolla in den någon gång.

Vi blev körda i buss från stan ut till Bro och hade som sagt ingen aning om vad vi skulle mötas av. Efter en bra stund tornade det upp sej en otroligt vacker byggnad, med utsikt över sjön. Bro Hof slott var en väldigt fin upplevelse. Stort och pampigt från utsidan, hur skulle det då bli när vi kom in? Jodå, precis lika fint på insidan. Stora härliga rum, massor med fönster, vackra inredningsdetaljer som tex gamla kakelugnar i varje rum. Jag skulle kunnat gå där hela dagen och tittat.

Men vi var ju där för att prova lunchen på slottets restaurang, som krögaren Pontus Frithiof precis tagit över. Pontus Frithiof at Bro Hof är hans senaste skapelse, tror han driver runt 14-15 ställen nu. Alltid lika glad och trevlig när han bjuder in. Den här gången tog han emot oss på slottets trapp och bjöd direkt ut oss till terrassen där vi fick ett glas bubbel i handen.

Efter en rundvandring på slottet satte vi oss till bords där vi bjöds på en trerätters lunch med tillhörande dryck. Det började med getost och tomater, fortsatte med en bouillabaisse och avslutades med en kaka med jordgubbar och vaniljgrädde. Så otroligt gott. Och vackert serverat. Med Pontus vet man aldrig vad det blir, det kan vara väldigt enkelt eller väldigt avancerat – men man vet att det alltid är gott. Han är mästare på att sätta smaker och servera vackert.

Efter lunchen fick vi bråttom, bussen skulle ta oss tillbaka till stan – trots att allt vi ville var att vara kvar i den fantastiska miljön. Tyvärr kan man inte bo på slottet, bara äta och spela golf. Men fest kan man ha där och det skulle jag vilja vara med på. Ett bröllop i den här miljön måste vara helt fantastiskt.

Så jag kommer tillbaka och då har jag både Martin och husbilen med mej. Det blir senast i vinter för att testa julbordet 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En snabbis på Trädgårdsmässan

april 10, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Jag kallar den för Trädgårdsmässan, men jag vet att mässan egentligen heter Nordiska trädgårdar och har väl även hetat Allt för trädgården. Men varför krångla till del lixom? I år blev det en väldigt snabb runda, egentligen bara för att få lite koll på läget.

Trädgårdsmässan är en sån mässa där man kan gå länge och bara titta. Och dofta. För här doftar ljuvligt i nästan varenda hörn. Utställarna dukar upp med sina nyheter, blommor i alla färger och tillbehör. Besökarna frossar i blomlökar och pelargoner medan de funderar på hur uteplatsen, balkongen eller trädgården ska se ut. Det är en mysmässa kan man nog säga.

De här gången gick jag egentligen bara dit för att vara med när Årets pelargon avslöjades och springa ett snabbt varv för att få lite koll. Vi skulle nämligen dra iväg med husbilen så snabbt vi kunde efter lunch. Så jag var där kl 8 för att vara med på pressfrukosten där allt skulle avslöjas.

En pressfrukost brukar gå till som så att vi får kaffe eller te, samt något ätbart (i bästa fall en macka). Sedan sätter vi oss ner och lyssnar på olika presentationer. Den här gången var det presentationer medan vi stod upp och följde med de olika presentatörerna runt. Först avslöjades vinnarna i några olika kategorier, som bla årets trädgårdsprodukt – sen kom vi till Årets pelargon. Det var nog många som var där enbart för det, eftersom det var betydligt färre kvar efter det.

Presentatör av Årets Pelargon var i år Victoria Skoglund, en riktig solstråle och färgklick en rätt trist morgon i mars. Hon berättade hur juryn tänk och visade sedan upp den rosa stjärnpelargonen Summer Twist Rose. En nätt pelargon i rosa med fem spetsiga kronblad som bildar en stjärna. Jättefin! Ni kan läs mer om den HÄR.

Ungefär där öppnade mässan och jag sprang iväg för att hinna titta på resten innan det blev för tjockt med folk. Trädgårdsmässan har ju så mycket att erbjuda, ska man hinna se allt och även lyssna på intressant föredrag så behöver man många fler timmar än jag hade. Men jag hann iaf säga hej till Karl Fredrik och kolla in hans fina grejer, där hittade jag även Rickard mitt bland blommorna. En sällsynt vacker knopp 🙂

När jag tagit mina bilder och sett allt jag behövde så tackade jag för mej och skyndade hem. Det var årets mässa det… eller ? Just precis idag fick veta att Trädgårdsmässan för första gången kommer tillbaka i höst. På Villamässan, som egentligen heter Hem & Villamässan 10-12 oktober, kommer Trädgårdsmässan Höst. Det blir en mindre mässa som komplement till Villamässan. De är ju faktiskt rätt naturligt. I ett hem har man ju balkong eller trädgård, så varför inte?

Jag har nästan förintat min trädgård med husbilsparkering på framsidan och ett stort trädäck på baksidan. Vi har nästan bara solitärer samt en liten köksträdgård. Det är vad jag mäktar med nu för tiden och så får det vara. Har ni stora odlingar eller håller ni det också lite mindre?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Gräsänka och ett fint litet hotell i Italien

april 7, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Konstigt överskrift kanske, men den har en förklaring. Jag har varit gräsänka i helgen och maken har besökt ett fint litet hotell i Italien, som jag också bott på. Å det var så fint att jag passar på att berätta om det samtidigt 🙂

I lördags åkte Martin på årets konferensresa med sitt jobb. Jag har inget emot att han är borta. Jag har inget emot att han är hemma heller, tycker faktiskt att det är roligare. MEN, när han är iväg passar jag på att göra en massa saker. Som att storstäda kök och sånt ”skoj”. Det gjorde jag den här gången också, men jag hann även med lite annat som var roligare.

Det lite konstiga i allt detta var när Martin berättade om hotellet som de skulle bo på. Jag tyckte jag kände igen namnet och platsen och började leta i minnet och bland mina bilder. Å se på sjutton! Sommaren 2019 var jag på en sk pressresa och bodde på samma hotell, som egentligen är ett gammalt kloster – det var ju därför jag mindes det. Det var väldigt speciellt och dessutom ganska okänt, att de skulle bo just där var alltså en rejäl slump.

Hotellet, Castel Oldofredi, ligger på ön Monte Isola utanför staden Iseo i Iseosjön. Ön är så liten att man kan gå runt den på typ 3 timmar. Här har alltså nunnorna bott, precis brevid kyrkan och fortfarande slår kyrkklockorna flera gånger per dag. Vill man inte vakna av dem klockan 7 får man ha öronproppar 🙂

När vi konstaterat att det var samma hotell, började jag leta upp bilderna från min resa. Snart började minnet komma ikapp. Vi var bara där en natt och hade redan bott på flera andra hotell innan detta, men jag kommer ihåg den härliga trädgården och mitt fantastiska rum. Jag hade som en egen liten lägenhet, med två rum, ett stort vardagsrum och ett badrum – utan dörr… lite udda. Martin fick inte det rummet, det gick till en lycklig kollega. Ett riktigt mysigt ställe, förutom de där kyrkklockorna då 😛

Medan jag varit ensam har jag som sagt röjt och storstädat köket. Det blev även en liten ommöblering när jag ändå höll på. Jag har också passat på att tvätta täcken, kuddar och madrasser. Det blev 7 maskiner. Vår stackars elmätare har jobbat och Vattenfall har jublat. Oj, så mycket el jag gjort av med!

Jag har också lagat om lite recept och tagit nya bilder, packat lite kokböcker och läst. Vädret har inte bjudit på vare sej sol eller värme, så jag har utan problem kunnat jobba på inomhus. På tre dygn hinner man en hel del, men ändå inte tillräckligt. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra här, men jag är ändå nöjd med det jag hann.

I lördags tog jag dessutom med mej de vuxna barnen på Stefan Odelbergs föreställning ute i Nacka. Den har jag skrivit om HÄR, när vi var på premiären. Den var så otroligt härlig, så när Stefan erbjöd oss att komma tillbaka bestämde jag att det skulle bli en liten date med ungarna. Äldste sonen och jag åkte dit tillsammans och mötte upp yngste sonen med sambo. De gillade showen precis lika mycket som vi gjorde. Efteråt passade vi på att testa hotellets restaurang och snickesnacka lite. Det händer väldigt sällan att jag och barnen gör något på egen hand, så det var mysigt.

Nu blir det en sista ensam middag, tror jag ska göra en stor räkmacka, sen går jag och lägger mej i min renbäddade säng och väntar in Martin när han dyker in nångång vid 1-snåret inatt. Då sover jag nog. Jag tänker inte stanna upp och vänta, eller städa mer… för nu tänker jag inte städa så här ordentligt på väldigt länge. Nu räcker det på ett tag, typ tills han ska iväg nästa gång 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Det händer mycket kul just nu!

april 5, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

När det händer flera positiva grejer efter varandra brukar katastrof-tänket aktiveras. ”Snart smäller det”. För det kan ju inte vara bra för länge, eller…? Den här gången verkar det faktiskt fortsätta att vara bra 🙂

Jag är inte van vid lugn, ro och att saker går min väg en längre tid. Förr har jag precis hunnits glädjas åt bra saker, sen har allt gått åt skogen igen. Ofta värre än någonsin. Så när saker började lugna ner sej för ett par år sedan var det lite som att gå på skare. Jag gick väldigt försiktigt. Men det gick bra. Jag sjönk inte igenom.

Å det braiga fortsatte. Vi fick vårt uppdrag för campingtidningen, familjemedlemmar mådde bättre, vår kanal på youtube växte och pusselbitar föll på plats. Förra året kunde Martin gå ner i arbetstid, vi fick roliga uppdrag på Elmiamässan och livet rullade på. Trevligheterna fortsatte. Å det gör det fortfarande. Sådär så det bara snurrar i skallen. Är vi värda detta? Katastroftankarna finns där, men är inte lika starka eller ofta förekommande som förr.

Energin är så pass hög att vi gjorde klart kokboken, som legat och väntat i flera år. 50 ex trycktes upp och dröm om vår förvåning. De sålde slut på 2 dygn! Nu är 50 ex till tryckta och säljer som smör i solsken, men av just den här blir det inte fler. Detta var ett försök och de ex som är tryckta har vi tom numrerat, som en kul grej. MEN energin finns fortfarande där, så vi håller faktiskt på med nästa bok. Den kommer senast i september. (Skicka ett mail till mmjikita@gmail.com om ni är intresserade av att köpa en bok, det finns några kvar)

Inte nog med detta. Vår uppdragsgivare på campingtidningen Husvagn & Camping ringde härom veckan och berättade att kollegan vi delat uppdragen med har slutat. Nu står vi alltså själva med uppdraget! Det innebär just nu att de åtta texter som han beställt, direkt blev sexton. Jag trodde ju att jag hade god tid på mej, ingen brådska… så jag hade fram till då inte skrivit en rad. Nu har jag inte riktigt lika gott om tid på mej lixom…

Det är egentligen ingen fara. Om jag bara sätter mej, så skriver jag en text på ett par dagar. Under tiden kollar Martin igenom våra bilder och föreslår sedan vilka som passar texten. Tillsammans läser vi igenom allt, skriver bildtexter och skickar iväg dem. Så om vi bara sätter oss, så går det hyfsat snabbt – särskilt om vi kan göra det tillsammans och flera texter på en gång. Så det ska nog ordna sej. Det kom lite plötsligt bara.

OCH! Samarbetet med Elmiamässan fortsätter. Men i år ska vi inte längre pyssla runt i en hörna med influencers, digitala kreatörer och deras följare. Vi ska föreläsa! Vi ska stå på en scen och berätta om hur vi gjorde vår dröm till verklighet. Hur vi gick från att aldrig satt vår fot i en husbil till att snart bo på heltid i en. Vi vill uppmana till att följa sina drömmar innan det är försent. Så nu ska vi dessutom skriva en föreläsning, som vi sedan ska hålla vid tre olika tillfällen. Helt galet!

Dessutom har alla mina prover sett bra ut. Det viktigaste av allt! Min nya medicin (för klimakteriebesvären) kan sabba levern, men allt ser bra ut. Så nu är jag godkänd för att fortsätta med den, tjoho. Ni må tro att jag var nervös, den har ju förbättrat mitt liv med typ 300%. Nu kan jag andas ut och fortsätta att sova gott, må bättre i kroppen och slippa hoppa mellan alla känslor på en och samma gång. Tack o lov!

Ja ni ser ju! Det hände grejer minsann. Bara roliga saker dessutom. Så: när smäller det? Eller är det faktiskt vår tur att ha lite flyt nu?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Storytel Awards – festernas fest!

mars 31, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Jag älskar ju att läsa och har förmånen att recensera böcker. Det innebär att jag dessutom får träffa en massa roliga författare, några som jag blivit god vän med. När Storytel Awards gick av stapeln var vi självklart där 🙂

Jag föredrar att läsa fysiska böcker, men i husbilen lyssnar vi mycket tillsammans. Man kan tycka att det är svårt att välja en gemensam bok, men för oss är det inga problem. Vi gillar Fredrik Backman, Jonas Jonasson, Olseni&Hansen och en massa andra författare som skriver både roligt, spännande och mysigt. Så det är lätt att enas. Just nu är lyssnar vi på hela serien om Ester Karlsson med K, som är en riktigt surtant som bara råkar ramla över ett och annat mord.

Storytel Awards är en av årets roligaste galor. Vi var på den första för kanske tip år sedan., när det fortfarande hette Ljudboksgalan. Senaste 3-4 åren har det blivit en rejäl fest och i år slog de verkligen rekord i härliga människor, vackra kläder och häftig underhållning. Jag var hyfsat piffad, i blått tema. Numera orkar jag även fixa naglarna minsann. Vi klev in på Cirkus i Stockholm vid 17.30 och gick därifrån vid midnatt, efter en riktigt rolig kväll.

Martin fotade röda mattan och jag gick runt med filmkameran och pratade med roliga människor. Jag blev extra glad när vår fina vän Sammy Jeridi meddelade att han skulle komma, han bor på Kanarieöarna, så det blir lixom alltid lite extra roligt att ses. Men paret Grimwalker skulle också vara där, vi har haft kontakt på sociala medier (tack vare Sammy) och skulle nu träffas mer på ”riktigt”. Dessutom hade jag lovat att finnas till hands för fina Christina Edwinssdotter, vars bok jag höjde till skyarna och som hon som debutant gick till final med. Vi har nyligen blivit bekanta, chattat massor och sågs första gången på galan.

Kameran ger mej en stor fördel, då jag kan gå in och ut och runt bland folk lite som jag vill. Jag ser när gästerna kommer, hinner sno en kram direkt i dörren och kan sedan stjäla en och annan pratstund vartefter. Väl inne på galan har vi något upphöjda platser och kan se ut över alla gäster. Bord som både Grimwalker och Christina skulle sitta vid, var precis där vi också satt.

Som jag höll tummarna att de skulle vinna, men icke… vi får hoppas på nästa år. Ingen av mina favoriter vann tyvärr och med Christinas bok var det faktiskt helt obegripligt. MEN det kan bero på att jag läste den, jag lyssnade inte… och det kan vara en stor skillnad, tydligen var det så i det här fallet. Därför vill jag uppmana er att LÄSA hennes ljuvliga bok Diagnos: oändlig längtan – inte lyssna. Ni kan lyssna också om det inte går på något annat sätt, för läsa den måste ni faktiskt göra!

Det var verkligen kvinnornas kväll. Majoriteten av finalisterna såväl som vinnarna var kvinnliga författare och kvinnliga uppläsare och handlar dessutom om kvinnor. Det är en liten trendspaning jag gjort under de senaste åren och som jag tror kommer att fortsätta ett tag till. Kvinnohistoria engagerar.

Vi gjorde såklart en film från kvällen, ni kan se den här nedan.

Det var en fantastisk kväll och jag längtar redan till nästa år. Då hoppas jag att galan även ska ta in publik, för det är många läsare som vill köpa biljetter och vara med. Det har hittills inte gått, men kanske snart… Jag vet att man iaf undersöker saken 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ute på djupt vatten

mars 12, 2025 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Det är kanske inte så illa som det låter, vi har besökt mässan Allt för sjön och just det där med båtliv är ju inte riktigt vår grej. Vi gillar iofs båtar, men låter andra köra dem åt oss. Så lite djupt vatten är det allt, iaf okänt vatten.

Förra veckan började årets Båtmässa i Älvsjö, just den helgen var det även Antikmässa – vi kollade såklart in bägge. Inför de flesta mässor är det en sk pressfrukost, då vi får veta årets nyheter och det viktigaste som mässan bjuder på.

Efter frukosten fick vi en liten visning av några av båtarna och presentation av dess ägare, bla den fina båten Ester som legat på havets botten och nu återställts helt och hållet. Vi fick också träffa en av medaljörerna i OS och kolla in hennes båt.

Sen gick vi runt på egen hand för att prata med utställare och filma det som vi tror är av intresse för allmänheten. Här kan ni se filmen:

När vi sett allt om båtar, gick vi vidare till C-Hallen för att gå ett varv på Antikmässan. Där fanns mycket intressant och jag tycker nog att den var bättre än på många år. Vi såg bla den fina lilla moppe-utställningen och Camilla Thulins vackra klänningar. Så läckra!

Antikmässan är ju inte så stor, så vi var färdiga på någon timma. Vi hade kunnat vara kvar längre för att prata med bekanta, men de hade fullt upp – så vi lät dem jobba ostört. Såklart gjorde vi en film även härifrån, den kan ni se här:

Vi gillar mässor, även om ämnet inte är något vi kan särskilt mycket om. Man lär sej ju alltid något nytt lixom. Snart kan vi faktiskt riktigt mycket om både båtlivet och antikviteter, trots att det inte alls är vår grej.

Nästa mässa är redan imorrn. Stockholm Husvagn & Husbil – det kan vi betydligt mer om!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagskryssning med Finnlines – 1-årskalas!

februari 22, 2025 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Förra året var vi med på Finncanopus jungfrutur. Här om veckan fyllde fartyget 1 år och vi var med på födelsedagsfirandet. Det blev en himla mysig dag med massor av mat 😛

Finncanopus är Finnlines nyaste fartyg. Man kan väl säga att det är en bilfärja, 2.0. Ett fraktfartyg med största bildäcket vi någonsin sett och med ett par våningar med hytter som tillhör lyxkategorin. Vi har varit ombord tre gånger nu och trivs väldigt bra där. Det är trivsamt, stora öppna utrymmen, trevlig personal och väldigt god mat.

Enda problemet är att Finnlines fartyg går från Kapellskär, som ligger i Norrtälje. Det är ju en bit att åka när man kommer från södra Stockholm. Så det blev en tidig morgon, för att hinna med den chartrade bussen från Stockholms centralstation.

Väl framme vid terminalen får man åka ombord på fartyget med buss, eftersom landgången inte är färdigbyggd. Så man hamnar inne på bildäck och får ta hussen upp till plans 10 där receptionen, en del av hytterna och taxfree mm ligger. Den här gången gick vi direkt till VIP-loungen, där vi trivs bäst. Där är mysiga sittgrupper, panoramafönster och står alltid fika framme. Ett bra ställe att hänga helt enkelt.

Vi tog plats i konferensrummet och fick en kort genomgång av fartyget och resans program. Vi och kanske 2-3 till hade varit ombord förut, men för de andra var det första gången. Efter genomgången blev det rundtur av fartyget, vi har som sagt sett allt förut och även gjort en film av hela båten (den filmen kan ni se HÄR)- men gick med ändå för att se om något ändrats.

Sen var det dax för brunch på Mickes, en favoritrestaurang. Något man måste äta ombord är Egg Benedict, antingen som den är eller med lax. Den är i världsklass här. Jag har dock ätit den några gånger och växlar numera med avocadomackan som också är riktigt, riktigt bra. Något annat som finns på brunchen är en räkröra som är to die for. Jag älskar ju räkor och har mina krav, den här är bland den bästa av röror som jag smakat.

Efter brunchen hade vi fri tid, några gick till spa och några hängde i lungen. Vi gjorde det sistnämnda. Folk kom och gick, vi pratade lite och fick några nya bekanta. De festa av oss har sett på olika sätt, men kanske inte pratat så mycket. Nu hade vi tid med det och det är så fint när man verkligen hinner att prata ordentligt.

Väl framme på Åland klev vi av för att byta båt, då tog Visit Åland emot oss med saffranspannkaka och lite information. Det var länge sedan vi åkte runt på Åland och vi har aldrig gjort det med husbilen, men det finns en plan… vi hinner nog inte i år, men kanske nästa?

Väl ombord på Finnsirius fortsatte myset. Vi gick ett varv i taxfree där Martin hittade en vinterjacka för halva priset. Snart var det dax för mer mat, en lite mindre middagsbuffé stod uppdukad åt oss. Jag menar det verkligen: ALL mat ombord är väldigt god. Oavsett om man äter buffén, i Mickes eller i bistron – allt är gott. Vi satt rätt länge och åt, så där så det blev lite brått till nästa hålltid i programmet.

Det var dax för drinkprovning, särskilt alkoholfria drinkar. Det finns rätt många goda drinkar utan alkohol, även om stinget som alkoholen ger uteblir. Vi smakade några stycken innan vi gick tillbaka till loungen. Har man varit ombord för mycket när bartendern känner igen en? Frågar såklart åt en vän 😛

Sen var vi tillbaka i Sverige igen. Efter en väldigt mysig resa, med några nya bekantskaper. Såna här dagar uppskattar vi verkligen. Ingen stress, bara mys och härliga människor. Mer sånt!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}