Browsed by
Etikett: jobb

Barlovento – vårt tillfälliga hem

Barlovento – vårt tillfälliga hem

Det är dax att åka hem. Vi har haft två härliga veckor med sol, motion, jobb och utflykter. Vi mår så mycket bättre nu än när vi kom hit till Gran Canaria.

Under den här tiden har vi bott på Barlovento Hotel. Vi hittade en resa med Ving till ett väldigt bra pris. Det enda vi visste om hotellet var det som stod på Vings sida, som alltid är texten lite förskönad såklart.

Barlovento är ett 3-stjärniga hotell, uppe på höjden i Puerto Rico. Här finns två olika lägenheter, en med en liten balkong och en med en stor. Vi valde den stora och är väldigt glada för det. Den är stoooor!

På hotellet finns bara lägenheter, ingen restaurang eller annat. Men där finns en pool, två faktiskt. Typ en barnpool, men hotellet är inte alls barnanpassat. Här är mängder med trappor och nivåskillnader. Trappan från stranden är 175 trappsteg. Så har man problem att gå ska man välja något annat. För oss var det perfekt, då vi passat på att få lite bättre kondis i alla trapporna.

Det ligger en mindre Spar-butiken direkt nedanför de där trapporna och en större några minuter bort. I receptionen på hotellet kan man handla det nödvändigaste, till hyfsade priser. Den spanska receptionisten pratar norska, svenska och danska, i stort sett flytande.

Här är Wi-Fi på rummet, man får be om password för just sitt rum. Det funkar helt ok, vi lyckades både streama film och köra en live på youtube. Och vi har suttit och jobbat båda två utan problem, så där finns inget att klaga på. Ur arbetssynpunkt så har det spanska hemmakontoret funkat jättebra.

Men det är lyhört, första veckan var det lite jobbigt med festande grannar. Så pass att jag fick ett utbrott på en packad dansk kl 5 en morgon och hotade med polis. Han hade stökat hela natten och höll hela hotellet vaket. Han fick en varning av Ving och åkte dessbättre hem någon dag senare. Men det är lyhört, det ska man veta. Öronproppar rekommenderas. I vårt rum, nr 8, var det ändå helt ok. Kanske rum 6 är att föredra, då det ligger ännu mer åt sidan.

Lägenheten som sådan är alldeles lagom för två personer och i ok skick. Visst behöver det fixas och piffas, men ok. Däremot finns lite att säga om sängkläder och sängar. Det går inte att vända sej utan att det låter som sängen ska gå sönder. Madrasserna är fläckiga och lakanen rätt trasiga. Handdukarna däremot är fräscha. Och! Kan vara bra att veta… det finns inget varmvatten på morgonen.

I köksdelen finns allt man behöver, mikro, brödrost, vattenkokare och en rymlig kyl med frys. Men där finns bara glas och tallrikar för tre personer. Vardagsrummet är rymligt, med tv som man får hyra fjärrkontroll till, för att den ska funka. Liiite dåligt kanske.

Men balkongen! Den är ljuvlig! Där har vi i stort sett tillbringat all vår vakna tid. Martin har suttit och jobbat där. Jag har suttit inne i vardagsrummet på morgonen och kommit ut vid 11 då solen kommit till balkongen. Utsikten är otrolig, man ser hela Puerto Rico. Solnedgången har varit magisk varje kväll.

Vi har trivts jättebra här. Men är man van vid högre standard, vill ha nära till stranden, har svårt med trappor osv – då ska man välja något annat. Vi hade önskat lite mer ljudisolerat, men men…

Vi hade kunnat bo här igen, det är perfekt som hemmakontor i solen. Men vi vill ju gärna se nya platser och därför blir det nog något annat nästa gång. Nu kan vi den här hålan, dax för nästa 🙂

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna går…

Dagarna går…

Även om vi är i den spanska solen, så ser dagarna ut ungefär som hemma faktiskt. De här två veckorna har vi lagt på vår hälsa och det känns väldigt bra.

Drygt halva tiden på ”jobbmestern” har gått. Första veckan jobbade vi mån – tis, sen var vi lediga resten av veckan och nu kommer vi jobba nästan som vanligt tills vi åker hem. Men vi passar såklart på att utnyttja solen så mycket vi bara kan också.

Dagarna ser ut ungefär som hemma. En arbetsdag vaknar Martin vid 5 och jag vid 7.30. Det blir frukost som vanligt, jag har t.o.m. knäckebröd med mej för att starta dagen på bästa sätt. När jag vaknat och ätit tar vi morgonpromenaden, en halvtimma ungefär, precis som vanligt.

Sen äter vi sallad eller gårdagens rester till lunch, och middag som vanligt på kvällen. Förra veckan åt vi en del middagar ute, men eftersom smittan ökar även här – har vi bestämt oss för corontän de sista dagarna. För att inte riskera att bli kvar här pga sjukdom, det kostar lite för mycket om det skulle hända. Så vi håller oss på vår kant nu. Om vi mot all förmodan skulle bli sjuka, så vill vi bli det hemma.

Vi har verkligen hållit oss undan och gjort vad vi kan för att inte bli smittade men jag känner mej faktiskt säkrare här än i Sverige. Här använder alla munskydd och de flesta gör det tom korrekt… bara en sån sak… i butiker står kontrollanter och se till att inte för många är inne samtidigt, resten får stå i kö utanför. Polisen ser till att restriktionerna följs och även om man inte får böter, så får man en tillsägelse. Vi har inte munskydd när vi är ute och går, iaf inte om vi garanterat kan hålla avstånd. Känslan är att man visar mer hänsyn här än i Sverige.

Dagarna avslutas, också precis som hemma, med en promenad, ibland i solnedgången. Med våra två promenader får vi ihop drygt en timmes fysisk aktivitet och ofta drygt 10 000 steg. Däremot har jag inte tränat särskilt mycket, jag har mest prioriterat vila och återhämtning och får köra igång på riktigt med träningen när jag kommer hem igen. Eller också får jag ett ryck här och kör ett pass, man vet aldrig.

Men vi har ju våra trappor… 175 steg… ibland är de sååå jobbiga, men de ska göras och ingår i vår dagliga rutin. Första dagen var det nästan en utmaning att komma upp utan att lungorna skulle sprängas och benen ge upp, men jag inbillar mej att det går lättare och lättare för varje dag. Men vissa dagar vete sjutton… det är ett litet träningspass att ta sej upp och det är inte många fler än vi som går där.

Här om dagen såg vi ett gäng som körde trappträning och rusade upp och ner som värsta gasellerna. Lite sugen blev jag faktiskt att hänga på, men jag hade nog dött. Men bara tanken att jag blev sugen är ett framsteg. Det betyder ändå att gnistan finns där.

Tanken med resan var att ta hand om oss, och det har vi verkligen gjort. Jag har mest legat i solen och läst och plöjt böcker som aldrig förr. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mej hyfsat avkopplad. Så nu hoppas jag att känsla sitter i tills värmen kommer tillbaka i Sverige, i typ april… hoppas kan man ju alltid.

Resan var otroligt välbehövlig, det är länge sedan min kropp mådde så här bra. Dagarna har lixom bara passerat och visst har vi gjort en del utflykter, men mest har vi bara varit. Och det har varit sååå skönt! Nu står jag nog ut lite till, vintern är tack o lov slut snart. Nåja, om 1,5 månad är det iaf vår enligt almanackan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Milstolpar som skribent

Milstolpar som skribent

Som skribent/journalist finns det några milstolpar som man gärna vill uppnå under sin sk karriär. Den första är såklart att bli publicerad i en ”riktigt” tidning. När det gäller den biten var jag väldigt tidig, men en del ha tagit lång tid. För ett tag sedan uppnåddes ytterligare en milstolpe och jag är så löjligt stolt!

Jag har skrivit insändare så länge jag kan minnas och fick tidigt in texter av olika slag i olika tidningar, framför allt DN och lokaltidningen. Det gick faktiskt så långt att lokaltidningen senare anlitade mej som kåsör, pga insändarna och sättet de var skrivna på, och på den vägen är det kan man väl säga. Under några år på 90-talet hade jag en helt egen kolumn i lokaltidningen, där jag fick ”härja fritt”. Så otroligt lyxigt för en skribent.

Ja, jag kallar mej oftast skribent eftersom jag inte har gått någon ”riktig” journalistutbildning. Men har man haft fasta uppdrag under en längre tid på en och samma tidning, så får man faktiskt kalla sej journalist enligt journalistförbundet. Ändå gör jag oftast inte det…

Under tiden på tidningen fick jag även göra reportage och skriva notiser. Jag fick träffa en massa roliga människor och hitta på mina egna jobb. Något av det roligaste var att åka med räddningstjänsten under 24 timmar. Så jag fick alltså hänga med både polisen, ambulansen och brandkåren under ett helt dygn vardera. Vicken grej! Många av kontakterna jag fick då har jag kvar än idag.

Att se sitt arbete i tryck och sitt namn under texten är rätt cool faktiskt. Första gångerna var det magiskt! Numera skriver andra mer om mej i ”pappersmedia”, än jag själv får publicerat… men det händer fortfarande. Fast nu händer det andra grejer, i min roll som bla recensent. Målet är såklart att bli omnämnd som recensent med en del av sin recension på tex en reklambild för det man skrivit om.

Det tog ett par år, men rätt vad det var så såg jag en recension som jag skrivit på Facebook. Det var en föreställning från Scalateatern tror jag. Så häftigt! Äntligen kunde jag faktiskt kalla mej teaterrecensent. Eller oss… det är ju faktiskt oftast Martin och jag som gör recensionerna tillsammans. Han tycker, jag skriver, han korrigerar. Typ så.

Sen har vi setts i olika sammanhang, i rörlig reklam på facebook, på reklampelare på stan och lite annat. Jättekul såklart!

Under hela tiden har jag även recenserat böcker, både här på bloggen och på Du i Fokus. Visst har de författare jag skrivit om uppmärksammat och repostat. Jättekul såklart. Men nu hände det! När jag öppnade ”Plåster för brustna hjärtan” av Heidi Bjørnes, och läste insidestexten och recensionerna om den förra boken, så läste jag min text!!! Jag hade ingen aning och blev så överraskad. Å så stolt!

Teaterrecensenter har vi kallat oss ett tag, nu kan jag även kalla mej bokrecensent på riktigt. Det finns bevis 🙂

Nästa milstolpe vete sjutton vad det kan vara… kanske att någon med stor räckvidd repostar av våra filmer från YouTube och Jikitas på äventyr. Såklart vill vi växta och blir större där. Vi gör något som ingen annan gör när vi bla visar Röda Mattan, premiärer och sk kändisfester från insidan. Så alla kan vara med och se hur det går till. Visst visar många tidningar bilder, men vi har rörlig bild och pratar även med gästerna. Så häng med där om ni gillar att gå på kul grejer 🙂

Jag är glad för minsta lilla framgång och tycker vi nått fram rätt bra med det mesta som vi gör. Å jag är dessutom så osvensk att jag berättar det. Har ni också milstolpar? Berätta vilka de är!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dax att sammanfatta 2021

Dax att sammanfatta 2021

Ojojoj… årets sista dag… hur i hela friden ska man sammanfatta 2021 på ett begripligt sätt? Enkelt kan man säga att våren var en enda lång väntan på vaccin. Vi köpte lycka för pengarna i början på sommaren, när vi tog beslutet att bli husbilsägare. Å heeeela året har kryddats med en jäkla massa skit och sjukdomar.

2021 började med att beskedet om vaccin kom och direkt i januari fick de äldre den första dosen. Vi var i riskgrupp och såg fram emot att snart få vaccinet i armen. Så blev det inte… helt plötsligt var vi nämligen inte i riskgrupp längre, trots att vi båda har kroniska sjukdomar och min läkare särskilt varnade mej för att bli smittad. Inte förrän i maj skulle vi få den efterlängtade första injektionen.

I slutet av januari åkte äldste sonen på corona och sen även min mamma som blev väldigt sjuk och inlagd på sjukhus. Som om inte det var tillräckligt, blev även min pappa smittad, såklart, och snart var även han inlagd. Att ha en förälder inlagd utan att man får besöka är krångligt nog, att ha bägge inlagda var totalt kaos. Det var dagligt kontakt med läkare, som lät mer än bekymrade, vi befarade det värsta, då min mamma var väldigt dålig. Det skulle ta många veckor, men bägge kom otroligt nog hem igen – tyvärr inte i samma skick som innan. De blir nog aldrig helt friska mer.

Våren tuffade på och i maj satt äntligen första dosen i armen, då började vi fundera lite på sommaren. Vi har bekanta som gått bort i covid och såg hur sjuka mina föräldrar blev. Livet kan ta slut snabbare än man tänkt… kanske borde vi ändå göra slag i saken och förverkliga vår dröm? Var det kanske dax? Japp, det var det! 21 maj klev vi in i den husbil som skulle bli vår och 29 Juni hämtade vi hem honom. Peppe hade kommit in i vårt liv! Och då hade jag även fått min andra dos och vågade börja leva lite mer.

Premiärturen gick redan samma vecka, första natten tillbringades vid Skoklosters slott. Med utsikt över slottet och vattnet och med en vacker solnedgång döpte vi Peppe i bubbel och hade en fantastisk första helg som nyblivna husbilsägare. Livet med husbil var precis så härligt som vi trott och vi var ute ”på rull” så mycket vi bara kunde från första veckan.

Innan vi tog den stora sommarturen, testade vi att jobba i bilen och det gick alldeles utmärkt så turerna blev längre och längre. Semestern tillbringades på Öland och i Småland, under 21 dagar åkte vi runt och tittade på allt vi hann med och älskade det. Sorgen var rätt stor när vi styrde kosan hemåt igen för att Martin var tvungen att jobba hemma ett tag. Höjdpunkterna på sommaräventyret var dagarna i Kalmar, Byxelkrok på Öland, Guldvaskningen i Ädelfors och när vi cyklade på Visingsö. Det har jag drömt om så länge och nu blev det äntligen av.

I början av sommaren drabbades min svärmor av en stroke, men hämtade sej snabbt nästan helt och hållet. I september fick hon en till och den gick inte alls lika bra. Vi ställdes igen inför faktum att det kunde ta slut när som helst, det var bara ett halvår sedan sist – men då var det min mamma. Även den här gången vände det otroligt nog, men inte tillräckligt mycket för att hon ska få komma hem mer. Idag är min svärmor på ett äldreboende, hon kan inte prata, inte äta själv, inte ens vända sej själv. Hon lever min värsta mardröm och jag lider så med henne. Just idag firar mina svärföräldrar Guldbröllop, de har inte varit ifrån varandra på drygt 40 år innan detta hände. Som sagt: man vet inte vad som händer så det gäller att ta vara på livet när man har det.

I september åkte vi till Nyköping några dagar, vi jobbade från bilen och på helgen upptäckte vi Stendörren. Helt fantastiskt! Tyvärr började Peppe låta illa och när vi kom hem fick han läggas in på verkstad. Man fixade till honom, trodde vi, och några veckor senare åkte vi på Mässa i Jönköping. Där dog han. Vi fick tillkalla bärgare som körde Peppe till en ny verkstad och vi fick ta tåget hem. Verkstäderna i Småland är verkligen bäst! Vi hade tankat skitig diesel och hela systemet från tank till motor var igenkläggat. Två veckor senare och bara ett par dagar innan första snön trillade ner, kunde vi hämta honom och på vägen tog vi en sista campinghelg och upptäckte Vadstena. Vi hann hem innan det blev halt, men nu har Peppe pyjamas och sover tills det blir varmt igen.

Oktober till december var det fullt upp! Sverige släppte många av restriktionerna och vi fick massor att göra. Det var teaterpremiärer, event, mingel, fest och julbord. Massor med julbord! Allt fotades och filmades även till vår nya Youtube-kanal som Martin startade när vi köpte Peppe. Ni får gärna kolla efter länkarna här i texten och kolla filmerna från olika äventyr. Kanalen heter såklart ”Jikitas på äventyr” och vi blir väldigt glada om ni vill prenumerera och följa oss. Det hjälper oss väldigt mycket!

Under 2020 renoverade vi massor. 2021 började med att vi lät vår målare fixa taket i hallen, som var skadat. Jag målade om mitt träningsrum och fräschade upp alla lister i hela huset när jag ändå hade penseln i handen. Vi förintade trädgården på framsidan, för att bygga parkering till Peppe och byggde trädäck på baksidan. Röjningen inomhus har fortsatt, vi hann även ha en loppis hemma och stå på en arrangerad, så en hel del utrensat har vi lyckats sälja av. Grejerna minskar och ett liv helt och hållet i husbil kommer allt närmare 🙂

Under hela året har det hänt saker som jag bara antytt, men som styrt det mesta och varit riktigt tungt. Jag har berättat lite om vår ”nära” som håller på att sabba sitt liv och därmed även vårt. Stora summor pengar har försvunnit på olika sätt, så pass att h*n fått sälja sin lägenhet och numera är bostadslös. Vi har alla mått och mår väldigt dåligt av detta, men mer än så kan jag inte berätta.

Peppe har varit vår räddning! Hade vi inte köpt honom hade vi faktiskt inte haft något att glädjas åt alls under året. Då hade allt bara varit sjukdom, död, frustration och trassel. Nu har vi ändå kunnat fly vardagen lite då och då och sommaren var helt fantastisk, trots att skiten runt oss hela tiden fanns där.

2022 då? Vad förväntar jag mej? Vår resa till Bali blev inställd, men året börjar ändå med sol. Vi flyttar nämligen hemmakontoret till Gran Canaria ett par veckor. Vi ska alltså inte ha semester, utan ska jobba. Det är med lite oro som vi åker, men jag måste få värme. Jag har levt på värktabletter senaste månaden och måste få vila kroppen från värk. Vi kommer vara lika försiktiga som hemma, om inte mer. Vi har suttit i corontän hemma i snart två veckor och kommer att göra detsamma när vi kommer hem.

Sen är planen att ta Peppe runt i Skåne i april och upp till Norrland i sommar. Vi hoppas såklart att det ska bli barmark och varmt redan i februari helst, så vi kan åka ut så fort det bara går – men rimligt är väl att tro att det blir i slutet av mars som tidigast. Sen kommer vi nog bara hem om vi måste…

Vi ska bara renovera en enda grej och det är taket till entrén som håller på att rasa och kanske rasar av snön när vi är borta. I övrigt är allt fixat nu som måste fixas och som vi planerat sedan länge. Jag hoppas kunna sälja av ännu mer saker, det står ytterligare 6 fulla flyttkartonger med grejer färdiga för loppis. Än finns en hel del kvar, men lite i taget så…

Vikten och hälsa då? Inte bra alls… jag har inte kunnat styra min tid som jag velat och har inte haft tid att fokuserat på det jag velat. Vi har inte hunnit med lika många promenader och stressen har varit omänsklig. En del av det jag gick ner 2020 har jag gått upp, men nu är det på väg bort igen. Jag är otroligt känslig för stress och går upp i vikt direkt. Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra just nu. Men jag mår inte bra, så enkelt är det.

Jag trodde inte att 2021 kunde bli värre än 2020, men det kunde det. Nu hoppas jag verkligen inte att 2022 blir ännu sämre… det klarar jag inte. Hösten var precis på gränsen av vad jag orkade med, jag trodde på riktigt att jag skulle gå under av stressen. Det får inte upprepas! Det går bara inte!

Med detta önskar jag er ett gott slut på 2021 och ett riktigt härligt 2022. Nu måste allt bli bättre!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hur funkar Viktväktarna?

Hur funkar Viktväktarna?

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är ”Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?” Jag har mina standardsvar förstås…

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet – eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo snabbt, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna fokuserar på kosten och man får äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk PP-värde och när man blir medlen får man veta hur många PersonligaPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen… Jag har 26 dagliga PP att äta, plus 21 extra att fördela som jag vill under veckan (Veckobonus – VB). Man kan även ”tjäna” PP genom att äta vissa extra hälsosamma livsmedel och motionera. En pizza är 54 PP, jag kan alltså äta en hel om jag sparar ihop lite extra PP eller lämnar kanten  😛

De PersonligaPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta fler än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Så vi kvinnor ska aldrig jämföra oss, eller försöka tävla med en man när det gäller viktnedgång. Hur många PersonligaPoints man har får man alltså veta när man blir medlem. De dagliga ska man inte vara rädd att använda!

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och få massor med pepp. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster, går gemensamma promenader mm, mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, håravfall, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål – vem tror ni har lättast att hålla vikten…?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass men appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare – jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går så snabbt som man skulle önska, men är hållbart.

Vi vet att VV funkar och att man aldrig behöver gå hungrig eller äta ”äcklig” mat. Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med PersonligaPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter – bara helt vanlig och god mat!

Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

7 julbord blev det!

7 julbord blev det!

Då har vi firat jul färdigt, iaf nästan… julbordstestet 2021 är iaf avklarat. I år blev det 7 stycken, så vi är nästan tillbaka till gamla takter, då vi testade ett 10-tal varje år. Skillnaden i år är att alla var väldigt olika, sånt är kul. Här nedan berättar jag om varje bord, så kan ni avgöra själva vilka som passar just er.

Eatery

Redan i september var jag iväg på första julbordet som var Italieninspirerat och designat av Sofia Henriksson som vann årets mästerkock 2021. Allt rätter var vackert serverade, vällagade och alla traditionella rätter fanns där. Men det var julpizzan som var bäst! Pizzan med gravad lax och fetaost var sååå god!

Detta passar den som vill ha ett traditionellt julbord med en tvist.

Hamburger Börs – Stjärnklart

Börsen har i år valt att servera en jultallrik med tre våningar och huvudrätten på tallrik. Det finns några traditionella sillar, men det är nog allt. Efterrätterna är ett helt rum fyllt med godsaker, bakverk, popcorn och smågodis. Allt serverat innan showen börjar kl 21.

Maten är god, men godisrummet är är bäst! Att plocka sin egna lilla påse och sedan kunna plocka av den under showen är himla mysigt. Sarah Dawn Finer, Plura, Tusse, Linda Pritchard och John Lundvik tipndrar ikapp med julstjärnorna och det är bara såååå mysigt!

Detta är för den som vill komma ifrån en stund och bara njuta av en mysig kväll. HÄR finns en film från kvällen.

Långbro Värdshus

Ett supertraditionellt julbord av proffsiga Fredrik Eriksson. Miljön kan inte bli vackrare, julkänslan är total. Här är julpynt precis överallt, maten är läckert upplagd, dofterna är juliga och personalen trevlig. Här finns allt! Å det ena är godare än det andra… man vill gärna smaka på allt, men det går ju inte! Det är så mycket mat!

Innan man kommer in välkomnas man av en mysig brasa ute på gården och får en glögg i handen direkt. Detta är ett julbord i världsklass! Hit kommer man om man älskar julen, älskar mat och vill ha ett traditionellt julbord med extra allt. HÄR finns en film från kvällen.

Van der Nootska Palatset

Julbord på ett palats, så läckert! Julbordet serveras i form av en sittande minibuffé, i fyra rundor, vid bordet. Det är inte traditionell julmat, utan med rustikt och ett drag av husmanskost. Här finns sillarna, men inte en enda köttbulle. Däremot en god blodpudding och andra intressanta inslag. Allt är vackert serverat och vill man ha mer är det bara att säga till.

Detta är ett julbord för den som inte är särskilt intresserad av julmat, men däremot av god och vällagad mat i en fantastiskt miljö. HÄR finns en film från kvällen.

Viking Line – Cinderella

Vi gillar att åka på kryssning och med julbord är det extra mysigt. På Vikings julbord finns allt! I år tyckte vi dessutom att kvaliteten var bättre än på många år. Kanske beror det på att gästerna inte får lägga upp själva, utan får upplagts åt sej. Intrycket blir betydligt fräschare.

Här finns traditionell julmat från både Sverige och Finland och allt är gott! Detta passar stora grupper, där man har olika önskemål på maten. Det finns ju något för alla, dessutom är det ju så mysigt att åka båt. HÄR finns en film från kryssningen.

Afternoon Tea Christmas – Haga Schweizeri

Mitt i entrén till NK ligger Haga Schweizeri. Här bjuder man alltid på afternoon tea, men i advent med jultouch. Här serveras man ett högt fat med allt som hör till ett afternoon tea. Det är bröd, vispad smör, snittar, små bakelser och choklad. Allt otroligt gott och med så mycket te man önskar. Ett glas bubbel kan man också få.

Detta är för den som vill älskar julen och vill ha det där lilla extra. Kanske lite lyxpaus i julklappshoppingen och julstressen. Himla mysig och gott! HÄR finns en film från kvällen.

Julbordsplateau – Vau de Ville

Trots att vi vid det här testet redan hade ätit många julbord, så var det ändå här vi blev mest överraskade.Vi hade ju sett en del och blivit serverade både bufféer och jultallrikar, men när vi fick in den hör tappade vi hackan fullständigt. Det finns jultallrikar och så finns det julbordsplateau från Vau de Ville. Den var gigantisk!

Här trängs svenska smaker med exotiskt orientaliska och lite franska smaker. Allt är generöst tilltaget och väldigt vackert serverat. Bara förrätten hade räckt att mätta oss, vi trodde faktiskt att det var både förrätt, varmrätt och efterrätt på ett och samma fat – men det skulle komma mer! Här finns lax, men det är nog det enda traditionella – köttbullarna i storlek XL och kan vara de godaste jag ätit. Men det som sticker ut mest är rödbetorna med getost och de friterade räkor. Det är ju så gott att man nästa smäller av! Vi satt bara och fnittrade till slut 🙂 HÄR finns en film från kvällen.

Sen åt vi faktiskt ett litet julbord till, men det var på en fest på Café Opera. Jag tror inte man kan få det om man bara kommer dit, så det skriver jag inte så mycket mer om.

Favoriten då?

Det beror på… Vill man ha traditionell julmat i världsklass, ja då är det Långbro man ska välja. Det finns ingenting att klaga på, allt är bra!

Vill man däremot bli överraskad och få väldigt god mat men med nya smaker, ja då ska man välja Vau de Ville. Så jäkla gott!!!

Vi man ha något litet och lyxigt går man till Haga Schweizeri och vill man ha något för alla tar man en kryssning med Viking Line.

För vacker miljö är det Van der Nootska och vill man ha show är Börsen oslagbar. Och vill man käka pizza så är det till Eatery man ska gå.

Det finns alltså något för alla och alla rör sej i nästan samma prisklass, mellan 600-900 kronor ungefär. Hoppas detta kan hjälpa er något om ni inte bokat än. Nästa år hoppas vi kunna testa några utanför Stockholm också.

Berätta gärna om julborden ni har testat och om ni har någon favorit.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag drog till fjällen!

Jag drog till fjällen!

Alla vet att jag avskyr snö och kyla. Därför var det extra konstigt att jag tackade ja till en pressresa till Sälen i december. Särskilt som det var 20 minusgrader när jag fick inbjudan. Men det gjorde jag och i veckan var jag där 🙂

Delar av mina barns släkt är från Jämtland, alltså har vi varit där en hel del. Vi har badat i Storsjön och åkt skidor i Åre och jag älskar faktiskt fjällvärlden. Så fjällen är inte obekant även om jag föredrar den på sommaren och det nu är över 20 år sedan jag var norr om Gävle, typ.

Syftet med den här resa var att SkiStar öppnat ett nytt hotell i Hundfjället som ligger i Sälen. Till hotellet hör två restauranger som drivs av Pontus Frithiof och det var det som främst fick mej att tacka ja. Jobb alltså, inte semester. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att ta lite vinterbilder för framtida behov, det är ont om den möjligheten i Stockholm lixom. Då tänker jag granar som nästan viker sej under lager av snö, vita vidder och riktigt vintervyer, sånt jag helst inte går ut i – men som är fint på bild.

Jag tackade alltså ja, önskade sol och hoppades att de alldeles för många minusgraderna skulle bli mer rimliga. I torsdagsmorse var jag uppe innan tuppen, det var inte sol men minusgraderna var iaf färre. 6-7 timmar i buss är ju inte jättekul, särskilt inte när man ska göra om det dagen efter, men jag lyckades iaf läsa en hel del på vägen utan att må allt för illa. Vi var kanske 10-12 personer som åkte en stor buss, så det fanns gott om plats att vräka sej.

Snötäckte blev tjockare ju längre norrut vi kom och när vi kom fram möttes vi av en total vintervärld. Att svänga av landsvägen och köra ner till det sprillans nya hotellet ”SkiStar Lodge”, var som att komma till ett resort i Colorado. Jag har varit i Vail, iofs på sommaren men ändå, det var exakt samma känsla! Stilrent, ”cleant”, toppmodernt och en febril aktivitet. Bara några timmar innan öppning preparerades skidbackarna, skyltar skulle på plats och en massa annat. Från mitt fönster på fjärde våningen kunde jag se hur hantverkare och hotellpersonal skyndade fram och tillbaka. Inte så stressade, men förväntansfulla.

Jag checkade in som första gäst på hotellet, det bara blev så att jag var först ur bussen. Att kliva in som första gäst på ett sprillans nytt hotellrum är lite speciellt faktiskt. Doften av nya möbler, snickerier, nya textilier… allt slår emot en. Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum är att kolla in utsikten, den var magisk! Jag hade utsikt över skidbackarna och kunde se hur pistmaskinerna jobbade för att ge de första gästerna den perfekta skidupplevelsen. De jobbade sedan hela natten.

Vi fick en rundtur av hotellet där vi fick se olika sorters rum, restaurangerna, skidbutiken med omklädningsrum, gymmet och ett härligt SPA med flera olika pooler både inne och ute, bastu och relaxavdelning. Hade jag haft mer tid hade jag gärna tillbringat en del tid här, vilket några också gjorde, men jag prioriterade annat och får väl komma tillbaka och testa nån annan gång istället. Hotellet är jättestort! Med generösa gemensamhetsutrymmen men vi var bara ett fåtal som var där på torsdagen, och hade alltså gott om plats att ta bilder och i lugn och ro upptäcka stället.

Klockan 18 var det dax för fördrink och middag. Jag var färdig tidigt och passade på att se mej runt i restaurangen och prata lite med personalen både i baren och restaurangen. Jag fick smaka signaturdrinken och lite annat smått och gott innan det var dax att sätta sej till bords och avnjuta en fyrarättersmiddag signerad Pontus Frithiof. Nu ska vi tänka fjällen, svenskt, rustikt och att man har varit igång i skidbackarna hela dagen. Precis så var maten, men med en elegant tvist. Nåja, kanske inte supersvenskt… men ändå. Sushi till första förrätten, hummer till den andra. Pärlhöna med en boll av Västerbottenost och baked Alaska till efterrätt. Behöver jag säga att man blev mätt?

Middagen blev rätt lång eftersom vi hade så ruskigt trevligt och satt och pratade hur länge som helst. När personalen började duka om för frukost, lyfte vi på häckarna och gick ut i baren. Där fick jag ett bra snack med VD´n för SkiStar innan det var dax att dra sej tillbaka. Sängarna var såååå sköna! Täcket var så där fluffigt som bara ett hotelltäcke kan vara 🙂

Jag hade beställt sol, men vaknade till ymnigt snöfall. Efter frukosten packade vi ihop och ställde väskorna i bagagerummet. Jag klädde mej med det varmaste jag hade och tillsammans med två andra journalister gick vi till liftarna. Där tog vi liften upp till toppen. Vi åkte genom sjutton nyanser av vitt, kallt som satan och snöflingorna var som små nålar i ansiktet. Jag är ju inget större fan av snö, vinter och kyla – men är man för en gångs skull i fjällen så ska man se det man kan. Så det gjorde jag.

Väl uppe på toppen tog vi ett gäng bilder, innan vi gick ner en bit och gick in i den lilla fikastugan. Där var så mysigt! Elden sprakade och vi drack varm choklad med grädde och satt och pratade alldeles för länge. Efter lite flera bilder tog vi liften ner igen. Man kan faktiskt åka lift och vara på fjället utan att åka skidor, så det så!

Deadlines skulle hållas så vi satte oss i ett av alla gemensamhetsutrymmen på hotellet och jobbade. Större delen av förmiddagen hade försvunnit där uppe på toppen, men lite tid fanns det för jobb innan det var dax för lunch och hemgång. De andra två satt och skrev, jag läste och uppdaterade sociala medier. Jag hade inte ens en dator med mej, fullt medvetet. Jag räknade dock iskallt med att jag skulle kunna läsa ikapp lite och det gjorde jag också.

Efter lunch var det bara att stuva in sej i bussen igen och påbörja den alldeles för långa resan hem igen. 38 timmar efter att jag lämnade Tumba, var jag tillbaka igen och Martin väntade vid tåget, precis som han alltid gör när jag kommer hem sent. Väldigt många timmar i buss, typ 14… men en kul resa med härliga människor. Hotellet SkiStar Lodge, som vi besökte, var helt otroligt och Hundfjället var ju jättefint. Vi kommer absolut tillbaka i sommar, då med husbilen Peppe eftersom man fixat ställplatser här och servicehus är på g. Vi ska åka runt i Norrland sommaren -22, så det blir kanon att kolla in SkiStars ställplatser.

Detta var nog sista jobbet för i år, om det inte dyker upp något mer. Men som det ser ut så är det hyfsat lugnt nu, ända fram till mitten av januari. Vi skulle ju åkt till Bali, så inget är inbokat. Så nu blir det en månad med fokus på hälsan igen. Det är verkligen dax efter alla julbord och mycket jobb. Åsså ska jag skriva ikapp såklart… Lugnt betyder alltså inte ledigt :-p

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Första utlandsresan på 23 månader

Första utlandsresan på 23 månader

Innan corona var jag ute och reste minst varannan månad. Sista resan vi gjorde innan pandemin var min 50-årsresa till Dominikanska Republiken i början av 2020. Vi hann precis hem innan världen stängdes. I lördags åkte vi utomlands igen, till exotiska Åland 🙂

Just nu testar vi julbord för glatta livet. Innan pandemin testade vi ett tiotal varje år, under pandemin blev det såklart inget julbord alls, men nu är vi igång igen. Hittills har jag ätit mej igenom fem stycken och hunnit skriva om fyra av dem. Dock finns det färdiga filmer HÄR från samtliga, så vi har faktiskt varit rätt duktiga.

Äntligen fick vi packa en väska, gå igenom en säkerhetskontroll och dra iväg på kryssning igen! I lördags var det dax att åka på första kryssningen på två år, Viking Lines Cinderella skulle vara vårt hem för ett dygn. Rutinen att packa finns inte längre, jag stod med väskan länge och funderade på vad som skulle läggas i. På en Finlandsbåt går det mesta att köpa, så det var ju iofs ingen större panik om man skulle glömma något.

Med fyra julbord i magen valde vi att gå hela vägen från Södra Station till Vikings terminal vid Londonviakdukten. Det är ett sätt att minska viktuppgången 😛

Vi fick gå på långt före alla andra och passade på att gå runt och filma och fota på en helt tom båt. Väldigt mysko känsla, men en otrolig förmån. Lagom till övriga passagerare kom ombord var även vår hytt 11221 städad, så vi kunde flytta in. Nu var ju inte detta en nöjeskryssning, utan jobb… så det var bara att byta om och gå ner till buffén. Jag filmade maten och pratade med personalen medan Martin tog bilder med kameran. Nytt för i år är att även om det ser ut som en buffé, så är det personal som läger upp maten åt en. Man får peka på det man vill ha och kan självklart be om mer om man vill.

Detta är såklart både pga covid, men också för att man ska tänka sej lite för och inte ta mer än nödvändigt. Man vill helt enkelt minska matsvinnet och det tycker jag är kanonbra! På grund av detta känns det lite fräschare och det ser fräschare ut också när inte hundratals med händer varit där och pillat. Rätter i små portionsglas och tallrik får man dock ta själv.

Viking Lines Julbord 2021 är nog det bästa på många år. Här finns något för alla smaker, allt är fräscht, vällagat och vackert upplagt. Jag har sällan sett så glad personal och det finns någon ingen lika glad kökschef som danska Kim. Han hälsar välkommen i filmen, kolla det. Pyntet och julstämningen ombord är som den brukar, med den skillnaden att det inte finns någon godishörna. Det är nämligen så att efterrätterna kommer till bordet, som små smakportioner på en tallrik. Och godiset får man i en påse, som man kan ta med till hytten. MEN i påsen finns ingen lakrits, något som både jag och Kim såg som en smärre katastrof 🙂

Allt var verkligen jättegott! Skinkan och Janssons var bland de bästa vi testat i år och det vill inte säga lite. VI åt även brunchen dagen därpå och då var det faktiskt Janssons som Martin siktade in sej på. Brunchen ja…man serverar inte frukostbuffé längre ombord, utan det är brunch som gäller. Å då får man ta själv… lite konstigt, men det kanske beror på att inte lika många äter då? På brunchen bjuds det nästan på hela julbordet, samt några ”vanliga” rätter. Vill man hellre äta i a la carten men ändå ha julmaten, så kan man alltså ta den på hemvägen.

Vi hade glömt att vi sist bestämde att vi skulle testa julbordet i a la carten, som har skaldjur, på kvällen och ta brunchen dagen därpå. Jag kanske ska läsa mina gamla blogginlägg med tips… haha… nu kommer vi nog ihåg det till nästa år. Både förra gången och den här gången var vi inne och tittade på skaldjursbuffén och den ser helt fantastisk ut! Jag älskar ju skaldjur och här fanns bla havskräftor som såg väldigt fina ut. Så nästa år får ni i bästa fall en recension av Vikings lite lyxigare julbord. Vi ska bara komma ihåg det 🙂

I övrigt kan man säga att det var rätt lugnt ombord, ingen trängsel och inga köer. Nu är vi inga partyprissar direkt, så efter maten körde vi en kort live på Youtube, köpte läsk i taxfree och sen somnade vi faktiskt rätt tidigt. Tempot senaste veckorna har varit galet och vågorna var perfekta att vagga oss till sömns. Jag sover så himla bra på båtar, så jag vaknade bara av att det var party utanför hytten vid 2 och sen igen kl 9! Äntligen en god nattsömn, så himla skönt!

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det är rätt lugnt ombord trots att vi åkte en lördag. Maten är bra, bättre än på flera år och stämningen ombord är kanonhärlig. Det var så himla kul att komma ut igen, att faktiskt resa. Även om det ”bara” var en kryssning till Åland som vi inte ens gick i land på… Åland är jättefint, vi hoppas åka dit med husbilen hyfsa snart.

Vi kan alltså verkligen rekommendera årets julbordskryssning med Viking, det är faktiskt jättemysigt att komma iväg lite 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Peppe är frisk!

Peppe är frisk!

Samtalet vi väntat på hela veckan, kom till slut, exakt kl 15.00 i torsdags. Då klättrade jag nästan på väggarna och hade börjat packa lite, trots att jag inte visste om allt var klart eller ej.

Vår husbil Peppe har alltså stått på en verkstad i Tenhult i Småland sedan några veckor tillbaka. Vi var på Elmiamässa när han gick sönder och fick åka tåg hem. Verkstaden som tog emot honom har haft att göra. De har rengjort hela vägen från tanken till motorn och bytt allt som kan bytas. Nu ska all den där skitiga dieseln vara borta och jag hoppas att detta aldrig händer igen. Men det finns ju inget sätt att skydda sej mot skitig diesel… vi hade otur helt enkelt.

Killen från verkstaden ringde alltså och sa att han till slut kunde lämna ut bilen med gott samvete, och då blev det fart på oss. Jag packade och Martin bokade tågbiljetter. På mindre än en timme hade Martin checkat ut från jobbet och packningen stod färdig i hallen. Vi visste alltså inte förrän då om vi packade för bara ett jobb samma kväll eller för ett jobb och dessutom för övernattning på hotell och resa över helgen. Det var sååå konstigt att packa för en helg i husbil utan att packa husbilen.

Med varsin ryggsäck och varsin rullväska gick vi iväg. Första stoppet var Downtown Camper, eller nä… första stoppet var faktiskt ICA. Vi hann nämligen inte äta innan och skulle inte hinna äta något heller om vi inte köpte med oss mat. Så det blev varsin matig macka, som vi snabbt åt på hotellet medan vi plockade ihop det vi behövde för kvällen. Hade inte Peppe varit färdig så hade vi åkt hem som vanligt, men nu skulle vi med tåget kl 5.20 på morgonen och hade dessutom en kupong på en övernattning som snart går ut – så den utnyttjade vi. För enkelhetens skull.

Med kamerorna i högsta hugg gick vi mot China Teatern för att fota och filma röda mattan och se premiären av Saturday Night Fever. Martin fotade och jag filmade. Jag träffade mängder med gamla bekanta och hade sååå kul! Bland annat återsåg jag Thomas Pettersson, ni vet han komikern från Halmstad. Vi jobbade ihop för typ 30 år sedan och har inte setts sedan dess. Vi hade huuur mycket som helst att prata om!

Sen var det alltså dax att se föreställningen. Om man kan sittdansa, så var det precis det jag gjorde i 2,5 timme. Jag älskar Bee Gees musik, så jag sjöng med och sittdansade i min stol. Föreställningen var otroligt sevärd, det är den ultimata dansmusikalen faktiskt. HÄR finns vår recension och HÄR finns vår film. Där kan ni bla se ”kändisar” gör den klassiska posen och The Mamas ger ett lite smakprov på en av låtarna från musikalen. Ni kan också se publikens omdöme, som jag sprang runt och frågade om efteråt.

Behöver jag säga att vi dök i säng? Nästan 120 minuters filmande och 2,5 timmes föreställning tar på krafterna, dessutom skulle vi ju bara sova 4 timmar… När Martins klocka ringde var det bara att snabbt dra på sej kläderna, checka ut och gå till tåget. En timma senare var vi på väg mot Småland och klockan 9 var vi framme och kunde äntligen starta vi Peppe, vilken lycka!

Motorn låter perfekt, han svarar på gas och allt är som det ska vara. Hoppas bara att det får vara så nu. Vid lunch var vi parkerade, installerade och inflyttade på ställplatsen i hamnen i Vadstena. Granne med slottet och utsikt över vattnet. Där vi står är vi ensamma och utsikten är magisk. Här har vi suttit och jobbat större delen av dagen. Martin har klippt filmen från igår och jag har skrivit texter. Vi sitter snett emot varandra och trivs alldeles förträffligt i vår lilla etta på typ 14 kvm. När solen började gå ner gick det nästan inte att jobba under en lång stund, solnedgången var så fin att jag inte kunde lägga ifrån mej kameran.

Efter middagen tittade vi lite på tv men dök tidigt i säng, det blev ju inte så många timmars sömn föregående natt. Som jag sa till Martin ”här ser jag fram emot att få lägga mej varenda kväll, det är så himla mysigt”. Men det bästa är att vakna i Peppe, och det får jag göra två mornar i rad nu!

I morrn ska vi utforska Vadstena och vi ser ut att ha tur med vädret. Det ska tydligen bli sol. Me like. Lördag kl 19 kör vi en ny livesändning på YouTube. Häng gärna med då 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bubbel med Karl Fredrik och Petter

Bubbel med Karl Fredrik och Petter

Förra veckan var jag bjuden på lanseringen av Karl Fredriks nya bubbel, som dessutom ”råkade” infalla på hans födelsedag. Dagen slutade med en middagsinbjudan till Österlen och Eklaholm 🙂

Det var en sån där galen dag när jag sprang mellan mötena. Först var det en grej på Spritmuseum, sen Karl Fredriks bubbel och på kvällen teater. Men bara kul grejer och jag hade en toppendag! Att fira ett födelsedagsbarn så där mitt på dagen var ju bara pricken över i.

Karl Fredrik är såklart Karl Fredrik på Österlen, där han och Petter bor på Eklaholm tillsammans med två katter och en hund. Jag har inte träffat dem tidigare och egentligen bara sett reklamen om programmet där han säger ”fluff fluff fluff”… jag visste alltså inte särskilt mycket om dem alls när jag klev in på Brasseriet Vau De Ville på Norrmalmstorg. Men vilket härligt par!!!

Anledningen till att vi skulle ses var alltså för att Karl Fredrik lanserar en ny prosecco, en vinterrosé minsann. Redan tidigare finns en prosecco, men den här nya är alltså råååååsa. Direkt när jag kom in fick jag ett glas i handen av en välkomnande och glad och otroligt trevlig man i sina bästa år, Karl Fredrik firade sin 35:e födelsedag. En rätt bra ålder om ni frågar mej 🙂

Jag hade inte smakat den förra proseccon, så snart hade jag två glas – ett i varje hand – och gillade bägge. Helt olika italienska viner, men lika goda på sina olika sätt. Vi blev serverade en fantastiskt lunch, självklart passade drycken perfekt! Å den passade såklart även till födelsedagstårtan som serverades till kaffet. Efter kaffet började folk att resa sej, en och annan journalist ville ha sina minuter – jag väntade på mina.

Så jag blev sist kvar och helt plötsligt hade vi rätt gott om tid. Jag hade pratat en hel del med Petter medan jag väntade och hade fått en del av deras bakgrundshistoria. När Karl Fredrik gjorde oss sällskap berättade jag att vi skulle åka runt i Skåne till våren och gärna skulle besöka Eklaholm under vägen. Självklart skulle vi komma på besök och det skulle nog gå att hitta något plätt på oss att ställa Peppe på över natten, så vi kunde testa lite vin också. -Då måste vi få bjuda på middag! utbrister Karl Fredrik. Det tackar man ju inte nej till 🙂

Så ett stopp är alltså redan bokat på vår Skånetripp, middag hos Karl Fredrik och Petter, världens mysigaste människor. Det ska verkligen bli så roligt! Jag får nog kika på något av programmen tills dess… å jag hoppas kunna göra en ”Nyfiken på…” med Karl Fredrik när vi är där, det skulle nog bli en fin intervju. Å filmkameran kommer såklart att vara med och allt kommer på Youtube efteråt. Njae… kanske inte allt… men mycket!

Som jag önskar att vintern redan var över. Jag har redan börjat kika på en liten rutt, det är mycket vi vill se. I April drar vi, då ska vi kolla in Skåne så mycket vi bara kan. Mycket har vi koll på som tex Glimmingehus, Kivik, Alestenar, Smygehuk, Sofiero och Kärnan… det mesta i Helsingborg har jag nog koll på faktiskt… men ge oss gärna massor av tips i övrigt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube