Browsed by
Etikett: jobb

Jobb och Gripsholms hjortar

Jobb och Gripsholms hjortar

Förra helgen drog vi iväg med husbilen igen. Då skulle vi testa att jobba från bilen och se hur det gick att få plats med två datorer på en så pass liten yta som vi har. Å det gick ju faktiskt alldeles utmärkt!

Vår husbil är ca 14 kvm stor. Köket tar upp kanske 4 av dem. Där finns en liten soffa och förar- och passagerarsätet. Bordet går att dra ut så det blir kanske 0,5 x 1,5 meter stort. Detta skulle vi alltså göra om till kontor för två. Jag satte mej i soffan med min dator och Martin satt i passagerarsätet med sin, det gick ju hur bra som helst. Han kunde tom vara med på möte utan problem. Så nu vet vi att det funkar 🙂

Vi drog iväg på torsdagkvällen och jobbade från en ställplats ett stenkast från Gripsholms Slott på fredagen. Den ställplatsen funkade för att jobba på, men natten till lördagen ville vi ha något lugnare. Då körde vi rätt ut i skogen och stannade vid en sjö. Där stod redan några bilar och var iordninggjort för campare med ett riktigt dass och allt. Där var så mysigt. Vi har solceller på taket och klarar oss utan el rätt länge vid rätt förutsättningar.

I skogen sov vi gott, trots att regnet bokstavligen värkte ner. När vi vaknade plockade vi snabbt ihop oss och åkte tillbaka till Gripsholm som var dagens mål. Klockan 10 skulle vi få komma in och titta på slottet och ta hur mycket bilder som helst och det gjorde vi! Vi hade utforskat utsidan redan på torsdagkvällen och nu utforskade vi insidan. Gripsholm är verkligen konstverkens slott, med sina över 5000 konstverk. Just nu pågår även en tillfällig utställning om immigranter som gjort skillnad för Sverige. Fantastiska bilder på bla Hedi Fried, Nyamko Sabuni, Cornelis Vreeswijk mfl. Missa inte utställningen om ni ändå är i slottet.

Sen fick vi tips av en följare på instagram att kolla in Hjorthagen. Så det gjorde vi! Bilen lät vi stå kvar på Gripsholms parkering. Vi gick förbi parkeringen, mot hotellet och det BnB som finns brevid. Följer man sedan vägen mot vattnet kommer man snart till en stor grind. Går man igenom den (stäng den noga) är man inne i Hjorthagen som sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård. På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Detta ändrades till hjorthägn omkring 1890 för att ta emot hjortar från det kungliga jaktområdet Hjorthagen vid Värtahamnen på Norra Djurgården i Stockholm. Här finns runt 100 hjortar, vi såg kanske 35 och hade en alldeles fantastiskt promenad runt den ca 3 km långa slingan. Detta är verkligen vår grej! Promenader och upplevelser, me like 🙂

Väldigt nöjda och med en himla massa steg åkte vi vidare mot vårt livs första campingvistelse. Om det ska jag berätta en annan dag, samt om mysiga Mariefred. Nu skaffar vi oss verkligen saker att skriva om, så härligt att vara igång igen!

Vår film om Gripsholm mm finns på Youtube, klicka HÄR.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nya kanaler!

Nya kanaler!

Dekal på husbilen. Visst är vi oss lika?

Vi har blivit med Youtube-kanal! Det hade jag aldrig trott, nog för att jag syns på många ställen – men Youtube har inte varit ett av dem. Förrän nu.

Allt började med att Martin startade ett instagramkonto för våra äventyr @jikitaspaaventyr Äventyren är ju rätt många och blir snabbt fler, och vi vet att folk vill hänga med, så varför inte? Våra äventyr är både med flyg långt bort, med fötterna i närheten eller som nu med husbilen både långt och kort. För oss behöver ett äventyr inte var särskilt avancerat, det kan vara att gå en naturstig runt hörnet 🙂

Så började Martin att filma när vi skulle iväg och hämta husbilen och gjorde en liten film av det. Å rätt vad det var hade han fixat en Youtube-kanal också! Jaha, men sånt sysslar ju bara yngre, stora profiler och influencers med… inte kan väl vi… sa Jante. Och är det någon jag inte gillar så är det just Jante. Vi kan visst!!!

Så nu finns vi alltså där, än så länge med fyra filmer som är rätt amatörmässiga – men vi lär oss med tiden. Och vi tänker inte snygga till oss på något sätt, utan ser ut som vi alltid gör och pratar som vi alltid gör. Martin och jag pratar mycket och har väldigt roligt tillsammans, de vill jag ska synas i våra filmer. Så vi bjuder en hel del på oss själva och vårt jidder. HÄR finns vår kanal som ni gärna få prenumerera på, det hjälper oss massor!

Hittills har vi kollat in Skokloster och Gripsholms slott grundligt, Strömsholms så gott vi kunnat, och dessa finns det alltså redan filmer på. En film från Taxinge finns kvar att redigera och sen drar vi iväg på nya äventyr redan om några dagar. Då ska vi ta sommarens stora äventyr, nämligen att utforska Småland. Det enda vi vet säkert är att vi ska kolla in Kalmar grundligt nästa vecka. Då blir det Kalmar Slott, båtsightseeing och en massa annat. Sen drar vi vidare till Öland och efter det ska vi köra runt i Smålands. Vi hoppas bla kunna bjuda på glaskonst, guldvaskning, bilkyrkogården, polkagrisar, fin natur och fler slott såklart.

Jag kan redan nu säga att det även kommer att bli lite matlagning och middagstips även på kanalen. Sånt som passar att laga i små utrymmen. Inslagen kallar vi ”I Peppes kök”, sen kan det nog hända lite vad som helst, för så är vårt liv.

Hoppas nu vill hänga med. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva i Småland – så kanske ni ser när vi följer tipset på våra sociala medier 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Är influencer ett jobb?

Är influencer ett jobb?

Någon av våra kvällstidningar hade gjort en stor grej av en större sk influencer som önskade sina kollegor en fin sommar och hoppades att de skulle kunna få lite semester, och kommentarerna haglade såklart under artikeln på Facebook. ”Skaffa ett riktigt jobb”, ”Influencers glassar ju bara runt och behöver ingen semester” osv osv… Jag började därför fundera på vem som är en influencer och hur gemene man ser på dem.

Enkelt kan man väl säga att influencer är ett ganska nytt begrepp och att det enkelt sagt är en person som syns i sociala medier på olika sätt och ibland får betalt för att göra reklam för olika företag. De flesta tänker nog på Bianca och Blondin-Bella men idag kan faktiskt vem som helst vara influencer, titta bara på Sven Melander och Christina Schollin. Och på mej…

Jag blir benämnd som influencer trots att jag själv inte gillar uttrycket och aldrig presenterar mej som det. Jag tycker bara att jag är en liten tant som försöker inspirera till ett hälsosamt liv utan att leva extremt på något sätt när det gäller mat och träning. Sen tillkommer lite resor och annat beroende på hur mitt liv ser ut för tillfället. När jag startade min blogg 2006 hade jag ingen tanke på att jag en dag skulle få förfrågningar om samarbeten och att folk skulle känna igen mej på Ica. Det blev lixom bara så.

Vad är en influencer?

Jag ställde frågan på min facebook ”Vad betyder ordet ”influencer” för er? Vem är det och vad gör en sån, enligt er? Är det ett jobb?” och fick flera intressanta svar:

”Influencer är en person som tar betalt för att lyfta fram produkter/varumärken i sociala kanaler. En person som gör det utan att ta betalt är inflytelserik eller opinionsbildare.”

”Påverkare. Någon som delar med sig av sitt liv, idéer, händelser, saker å tankar.Och på så sätt får andra att tänka/göra liknande”

”Nån som är kändis på internet. Delar sitt liv med följare, visar reklam & påverkar oftast positivt”

Enligt detta är jag alltså mer inflytelserik och opinionsbildare, än influencer, eftersom de flesta av mina inlägg inte är betalda. Men är det ett jobb då? Det är det absolut, även om det inte ser ut så. Mina samarbeten ger såklart en inkomst, som jag betalar skatt för. Jag har företag, måste bokföra och betala moms. Jag kan inte leva på de samarbeten jag får, men jag har ju lite skrivjobb också. Som jag iofs inte heller kan leva på… det är tur att jag har Martin 🙂

Det många inte förstår är hur mycket tid en sk influencer ger sina sociala plattformar. Ett samarbete vill man såklart göra bra och det tar tid att ta fina bilder eller göra en filmsnutt av bra kvalité med den information som uppdragsgivaren kräver. I mina samarbeten är ofta även Martin inblandad för att ta bilden eller filmen, men han får inte ens betalt.

Så det folk tror är glassigt och lyxigt, är ett jobb som iaf jag tar på allvar. Annars får jag inga fler uppdrag, så enkelt är det. Visst får jag göra roliga grejer och testa annorlunda saker, men det kräver ett annat ”öga” att göra och testa, än när jag gör något som jag inte behöver visa upp. Det är lixom två olika ”ögon” som gör grejerna. En bild på instagram kräver kanske 50-100 bilder eller mer, olika ljus, vinklar och bakgrunder. Är det ett livsmedel ska vi först tänka ut ett recept, laga det och kanske laga igen, om första försöker blir misslyckat, fota, redigera bilden, lägga upp den (ibland stämma av med företaget först) och helst svara på frågor från följare. Å mina följare är väldigt engagerade och ställer många frågor 🙂

Att inte kalla det för ett jobb är helt enkelt inte schysst. Å andra sidan så brukar man få semester när man jobbar och så funkar det inte riktigt för mej. På min semester följer nämligen mina följare med. De vill veta var vi är, hur vi bor, vad vi ser, vad vi äter, upplever och gör. Oftast är det vi gör så mysigt och roligt så att jag gärna delar med mej, så andra kan uppleva samma härliga grej, men det blir ett jobb. Influencer”ögat” är på konstant. Dessutom händer det rätt ofta att någon känner igen oss och kommer fram för att prata lite. Alla är otroligt trevliga, så jag skulle aldrig nonchalera någon.

Så hur mycket tid tar det då?

Massor! Var vi än är har jag instagram”ögat” på för att ta bilder som både är planerade och som kan komma till användning. Jag går ingenstans utan min mobil eller kamera. Jag ser allt i bilder och vad som kan passa mina olika plattformar – om det så bara är en kvällspromenad. Förr la jag upp tre bilder per dag på instagram och hade ett långt inlägg på bloggen dagligen. Sedan vi startade Du i Fokus går det inte, jag hinner helt enkelt inte längre. Så numera är det 1-2 bilder på instagram per dag och 2-4 inlägg i veckan på bloggen. Har jag inte lagt ut någon bild på instagram, så börjar det komma meddelanden vid lunch, där oroliga följare frågar om allt är ok. Hur gulligt som helst faktiskt.

Ska jag lägga ihop all tid så blir det kanske 7-8 timmar om dagen. Då uppdaterar jag tre instagramkonton (@marlenerinda @duifokus.se @jikitaspaaventyr), bloggen och Du i Fokus, pushar inläggen på Facebook, svarar på mail, kollar pressreleaser och planerar bilder och texter. Jag försöker jobba lite i förväg när Martin ska vara ledig, då förinställer jag blogginlägg och kan ha texter förinställda på Du i Fokus i 2-3 veckor. Men instagram kräver tid varje dag, även på semestern, och inlägg på facebook är knepiga att göra i förväg. Jag tycker dock att jag är ledig, när jag bara har instagram och FB att fixa med 🙂

Vi är rätt många ”helt vanliga” människor som är sk influencers. Vi är inte 20 år och visar upp dagens outfit, utan vi är som vem som helst. Vi har något vi brinner för, som vi visar upp och som får andra att följa oss. I mitt fall alltså mest hälsa och resor. Jag tror att man följer mej för att jag är just en helt vanlig människa. Jag är inte trådsmal eller vältränad, jag har inga extrema grejer för mej, jag åker dit folk åker och även skulle vilja åka. Man kan identifiera sej med mej helt enkelt. Men jag kanske törs lite mer och man peppas av att jag vågar.

Tittar man runt på instagram så är det vi tanter som kommer starkt! Livet är inte slut vid 50, tvärtom! Många gör verklighet av sin livslånga dröm, det gjorde jag! En del kanske följer mej för att de har samma dröm…Vad vet jag?

Så vad vill jag med den här alldeles för långa texten då? Jo, visa att en sk influencer kan vara vem som helst. Man kan vara 20 och visa upp dagens outfit, men man kan också vara 50 och visa upp sina husbilsresor eller hemmaträning. Det är följarna som gör mej till influencer inte jag själv, utan följare är jag bara någon som startade en blogg 2006, för att ha det som en dagbok pga dåligt minne.

Nu undrar jag förstås vad ordet influencer betyder för er?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Testade drinkar på Grand Hotel

Testade drinkar på Grand Hotel

Som frilansskribent har jobbet inte direkt trillat in senaste 16 månaderna. Även om det varit en och annan pressträff under pandemin, så har jag hållit mej undan. Tills nu! När andra sprutan sattes i armen vågade jag tacka ja till en dag på Grand Hotel 🙂

I 16 månader har jag hållit mej hemma och bara träffat närmaste familjen. De pressträffar och möten som varit, har jag deltagit i via internet. Det har funkat, vissa möten har tom varit bättre och effektivare än IRL, men man har ju saknat en del kollegor och att faktiskt sitta ner och prata.

När inbjudan kom om en lunch på Grand Hotel´s nya Veranda i Saltsjöbaden var det dax att kliva ur pandemibubblan jag levt i så länge. Det slumpade sej så att jag skulle göra en intervju strax innan lunchen, så jag åkte dit lite tidigare och bad om ett avskilt hörn i hotellets konferens där jag kunde sitta och jobba. Så jag fick extra mycket tid med en alldeles fantastiskt utsikt över vattnet.

Vilket ställe! Jag har varit på Grand Hotel i Saltis en gång tidigare, då på vintern med snö och julpynt. Jättemysigt! Men så här på sommaren var det ju magiskt. Vilket läge! Å den nya verandan var ju så mysig att sitta på. Vi fick testa nya drinkmenyn och äta en god lunch, och jag fick träffa folk! Härliga människor som jag inte träffat på månader.

Det här med att komma ur sin hemmabubbla är intressant. De flesta på lunchen har regelbundet träffat andra, men vi var några som släppts ut för första gången sedan mars förra året. Samtidigt som man hälsade, ställdes frågan: 1 eller 2? Alltså: en eller två sprutor, vi som hade lyckan att ha två sprutor i kroppen kramades faktiskt – vi var bara två stycken och som vi kramades! Jag vet att man inte är helt säker även som fullvaccinerad, men i det här fallet vet jag att även min kramande kollega varit hemma senaste året. Så vi tyckte det var ok och satt sedan även och åt tillsammans.

Det jag var mest nyfiken på var om och hur folk skulle ha förändrats sedan sist. De flesta såg ut precis som sist, några hade kanske lagt på sej ett och annat sk coronakilo, men många såg faktiskt friskare ut än förut. Trots att det gått 16 månader, så tyckte jag inte att någon såg ett dugg äldre ut. Kanske lite tröttare, det har varit ett svårt år för många journalister. Särskilt om man har som specialitet att skriva om mat, dryck och resor – det där som jag gör mest.

Att ses så här första gången på länge, på en helt fantastisk plats gör ju att man vill sitta länge. Jag tog mej dit på egen hand och kunde stanna hur länge jag ville, många av de andra kom med chartrad buss och hade en tid att passa. Så underbart blev alldeles för kort, men nu vet jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Å jag vet också hur jag saknat de här träffarna. Jösses så mysigt det var!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Andra sprutan fixad!

Andra sprutan fixad!

Äntligen sitter andra dosen vaccin i armen. Som jag längtat efter att vara fullt vaccinerad!

Även om man fortfarande ska vara försiktig så känns det faktiskt som att livet kan börja igen. Jag har i princip varit helt hemma och bara träffat närmaste familjen sedan 11 mars 2020, så ni fattar kanske hur mycket jag längtat!

Vi bor i Tumba, ca 2 mil söder om Stockholm city. Första dosen tog jag inne i stan på Filadelfiakyrkan, andra blev att åka ända till Kista. Långt att åka, men jag var lixom tvungen att ta vaccinet en dag när jag hade tid för biverkningar dagen efter och då blev det så.

Jag har nämligen häcken full den här veckan och hade helt enkelt inte tid att vara sjuk i ev feber eller allmänt sänkt. Låter lite sjukt att planera vaccinet efter biverkningarna, men så fick det bli för säkerhets skull. Nu blev det inte så illa, mer än rejält ont i armen – men man vet ju aldrig.

Nu är jag iaf fullvaccinerad och kan bege mej ut i livet igen lite försiktigt. Imorrn ska jag på min första presslunch på 15 månader. Jag ska träffa mer än 4 personer samtidigt, hur gör man? Vad har man på sej? Hur lägger man en makeup? Jösses…

Jag ska träffa kollegor igen! Härliga personligheter som jag förr träffade flera gånger i veckan, nu inte på över ett år. Har de förändrats? Hur ser de ut? Har jag förändrats? Ja, det har jag nog. Pandemin har nog förändrat oss alla en del, tror jag.

Ska jag våga sitta nära någon, kanske t.o.m. kramas…? Törs man? Förmodligen inte…

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Någon tror på mej

Någon tror på mej

I morse vaknade jag av ett väldigt trevligt mail. Jag fick förfrågan om att göra ett jobb för ett stort magasin, ett jobb som kan leda till flera om jag gör det bra. Jättekul! Men då kommer tvivlen…

Jag har inte gjort en intervju på snart 1,5 år. Tiden jag har på mej är inte ens två veckor… kommer jag ihåg hur man gör? Hinner jag? Är jag tillräckligt bra? Jag vet att just den här redaktören har höga krav på sina skribenter, kan jag leva upp till dem?

Jag gjorde mitt livs första intervju med en sk kändis någon gång på 90-talet. Jag jobbade för lokaltidningen och det var nån slags festival i Hågelbyparken. Som lokareporter var det i princip bara att knalla in bakom scen och prata med den man ville. Jag tror att just den gången var det bla Nanne Grönvall som ”råkade ut” för mej. Sen rullade det bara på. Några år senare la just min tidning ner och det blev ett glapp på ungefär 20 år innan jag gjorde nästa. Då startade vi vår spalt ”Nyfiken På…” och jag bad vänner ställa upp som intervjuoffer. Karl Dyall var först ut, snäll som han är. HÄR kan ni läsa den intervjun.

Nu har jag inte gjort något som här jobb sedan i mars -20, så det känns lite som att börja om igen. Vilken frågor brukar jag ställa? Vad vill folk veta om personen? Finns det något specifikt att berätta särskilt om? ALLA har en story, det är jag helt övertygad om. Både kända och ick kända personer. En känd person vet oftast många väldigt mycket om, jag vill berätta det man inre redan vet. Då blir det lite knepigare…

Just den här figuren vet många VÄLDIGT mycket om. H*n har varit offentligt nästan hela livet och är just nu högaktuell. Nej! Det är inte Benjamin Ingrosso 🙂

Så nu gäller det läsa på, se vad andra har skrivit och försöka skriva om något annat. Jag har träffat personen förr, så det blir kul. Jag får ibland frågan om jag inte blir nervös när jag ska intervjua någon som är känd, som de flesta bara sett på tv. Nä, varför skulle jag bli det? Det är väl en person som alla andra? Alla föds nakna och äter och skiter som alla andra… tänker man så så blir det faktiskt ingen större grej. Men det är kul! Jag älskar att träffa nya personer och höra deras berättelser. Gräva mej in i deras hjärna lixom.

De allra flesta är väldigt intressanta och supertrevliga. Så det ska bli kul. Redaktören tror på mej, nu ska jag bara göra det själv också. Bara att kavla upp ärmarna och visa vad jag går för alltså… wish me luck!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi flydde vardagen en stund

Vi flydde vardagen en stund

Även om vi trivs väldigt bra hemma och i varandras sällskap, så var det väldigt roligt att fly vardagen och corontänen en stund. I onsdags drog vi iväg på äventyr, till Ten Hotel, heeeela 5 mil bort 🙂

I mitt ”vanliga” liv är jag på resa ungefär en gång i månaden och på event flera gånger i veckan. Jag älskar att resa, uppleva nya miljöer och sedan dela erfarenheterna i skrift och bild. Något som också har blivit en del av mitt arbete och som jag numera även delar med maken. Jag planerar och pekar, han tar bilderna och tillsammans försöker vi visa upp roliga och intressanta platser och saker att göra. Vi har så roligt när vi jobbar tillsammans och det tror jag syns både på bilderna och i texterna.

Nu fick vi chansen att smaka lite på livet innan corona, vi skulle upptäcka ett helt nytt hotell – ända borta i Upplands Väsby! Målet var Ten Hotel, som är sprillans nytt, vi var alltså de första som bodde i vårt rum. Hur coolt är inte det! Det enda vi visste var att vi skulle vara där kl 15, möjligen testa padel, äta middag kl 19 och checka ut senast 11 dagen därpå. Vi visste att några till skulle dit, men inte vilka – men vi skulle för första gången på drygt ett år äntligen få träffa kollegor igen. Vilken grej!

Ten Hotel ligger alltså i Upplands Väsby, bara ca 10 minuter från Arlanda. Detta kommer vi ha i minnet nästa gång vi ska ut och flyga. Perfekt att stanna där natten innan. Ten är det första av 10 planerade hotell som har fokus på träning. Här finns ett jättefint gym, en yogasal, fina miljöer om man vill springa och vägg i vägg ligger ett padelcenter med hela 22 banor.

Det första vi slogs av när vi kom in genom hotellets dörrar var den industriliknande och rena känslan. Det är mycket betong, smarta funktioner och detaljer. Kanske inget mystillhåll för bröllopsnatten eller barnfamiljer, men perfekt för den som reser mycket i arbetet, för att fly vardagen som vi gjorde eller kanske bara byta arbetsmiljö något dygn. Det finns gott om utrymmen att sitta och arbeta, träna emellanåt eller ta en promenad och sedan äta gott. Maten var nämligen kanongod!

Stefan Wahlen och Joakim Grip är hotelldirektörer och involverade i varenda millimeter av både planering och bygge. Under vårt dygn var de närvarande hela tiden, ville veta vad vi tyckte och tog gärna emot feedback. Ibland är man ju lite feg när det kommer till att ge kritik, men de här grabbarna ville verkligen veta – så vi sa precis vad vi tyckte. Det mesta var tipptopp, men några små grejer funderade vi över, som att det inte fanns något sötningsmedel till teet. Att hemsidan bara är på engelska. Att man inte riktigt såg var man skulle parkera eller var entrén låg från parkeringen sett. Små saker – för resten var kanon!

Vårt rum var en standardrum. Alldeles lagom stort, med en liten balkong, gott om avställningsytor och ett fint och rymligt badrum. Sängen var skön och täcket var ljuvligt fluffigt. I varje rum bjöds det på kolsyrat vatten och frukt, extra plus för namnet på frukten såklart 🙂

När vi checkat in gick vi på en kort upptäcktsfärd innan det var dax för presentation av Stefan och Joakim som berättade om hotellet. Då fick vi även se vilka som var på plats, två gamla bekanta, två som vi träffat förr och lärt känna bättre nu, samt ett par nya ansikten. Så roligt att träffa folk igen! Men så ovant. Vi var kanske 15 stycken på ett i övrigt nästan tomt hotell, så det fanns gott om utrymme och alla höll avstånd till varandra. Där kändes allt väldigt coronasäkert. Men så konstigt det var att inte krama om dem man inte sett på så länge.

Efter presentationen bytte vi om, för vi skulle testa padel – men det berättar jag om i ett eget inlägg. Efter padeln var det dax för en liten aperitif innan middagen. Den dukades upp på en slags köksö i restaurangen, som man kan sitta runt och prata – när inte corona finns alltså, nu satt några och resten stod upp. Vilken grej att få mingla igen. Att skåla med någon annan än Martin. Att umgås, även om det var med lite avstånd. Som jag saknat det! Jag var inte medveten om hur mycket jag faktiskt saknat det.

Nu är ju restaurangreglerna såna så att när vi ätit vår middag stängde köket och vi fick lämna alla gemensamma utrymmen. Vi var nog rätt trötta allihop, så de flesta gick nog till sina rum och jobbade. Vi tittade på finalen av Mästerkocken och uppdaterade oss på kommande kokbok från vinnaren. Den borde landa i brevlådan vilken dag som helst och ska förstås skrivas om. De där coronareglerna gjorde ju kvällen rätt rumphuggen, men jag var bara glad att ha fått träffa folk även om det bara var en liten stund. Det var ju mer än på länge 🙂

Vi sov sååå gott och passade på att ta en liten sovmorgon också. Frukosten dukades upp där vi minglade kvällen innan, den där köksön används alltså till det mesta och är en viktig möbel i restaurangen. Här föreslog vi att de skulle duka lite mer på höjden, för en trevligare och mer instagram-vänlig look, men även för mer funktionalitet. Nu stod grejerna lixom på varandra.

Efter frukosten packade vi ihop oss, sa bye bye och åkte hem. Ett intensivt dygn, som var jobb – men även en liten vardagsflykt. Det var väldigt roligt att komma iväg lite, träffa saknade vänner/kollegor och koppla bort hemmiljön en stund. Det var i juli senast som vi gjorde något liknande, då var vi på Husby Säteri och hade ett fantastiskt dygn där. Nu kanske det inte dröjer riktigt lika länge faktiskt… vi får väl se vad som händer… Vi är öppna för det mesta så länge man kan åka bil till platsen och det är coronasäkert.

Efter den här lilla utflykten sätter vi oss återigen i frivillig corontän. Man vet ju faktiskt inte om någon på plats kom lite för nära och faktiskt var smittad. Så med hänsyn till andra håller vi oss här hemma tills vi ser att vi är friska. Det skulle ju vara för jäkligt om vi blev sjuka nu när vi skött oss så länge och är så nära vaccin. Vi är medvetna om risken och funderade både en och två gånger innan vi åkte, men allt kändes iaf säkert på hotellet. Padeln ska jag berätta mer om sen… där fanns lite att anmärka på.

Att bo som första gäster på ett helt nytt hotell var ju lite speciellt. Har ni gjort det någon gång? Ni har chansen på Ten Hotell, det finns fortfarande rum som inte använts ännu 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

IGTV, Stories, Reels – QUE???

IGTV, Stories, Reels – QUE???

Som aktiv inom sociala medier och sk influencer måste man hänga med lite i utvecklingen. Jag startade bloggen redan 2006 och hade ingen plan med den, mer än att den skulle vara lite som min dagbok. Det var lagom för mej – men va sjutton hände sen!

Jag gillar egentligen inte nyheter så när instagram kom var jag sen på bollen, men upptäckte efter ett tag att det var ju rätt kul. Det blev ett bra komplement till bloggen och var lättare att hålla kontakten med följare där. Snapchat och Tik-Tok har bara passerat mej, det har jag inte brytt mej om att testa ens.

Jag nöjde mej länge med bara bilderna i instagramflödet, men under en presslunch blev jag uppläxad av härliga Zeina som tyckte jag var helt galen som inte använde Stories, så hon lärde mej det på studs och jag använder det en del nu. IGTV har jag testat men inte förstått vitsen med förrän helt nyligen. Å nu finns Reels… va e de då??? Vad är skillnaden mellan Stories, IGTV och Reels?

Enkelt kan man (som jag förstått det) säga så här:

Stories är bilder och videos som laddas upp och försvinner efter 24 timmar. På Stories kan man lägga till text, GIF-animeringar, omröstningar, frågeformulär mm. Vill man spara sina Stories efter att 24 timmar har passerat så gör man detta som en händelse.

IGTV är videos som är mellan 1-60 minuter långa och måste vara förinspelade. De går inte att spela in direkt i appen, som tex Stories och Reels. Till skillnad från Stories, men precis som Reels, så ligger dessa kvar om man inte raderar dem. Passar bra för kortare föreläsningar till exempel.

Reels är videos som kan vara 15 eller 30 sekunder långa och som går att klippa och klistra i, för roliga eller informativa effekter. Precis som i stories kan du addera text och GIF-animeringar, men de går alltså att klippa i och göra som små filmer. Reels kan även publiceras i Stories och i det vanliga flödet.

Å nu ska jag alltså lära mej Reels… det går sådär… Som jag förstått det så är Reels ungefär som Stories fast de inte försvinner efter ett dygn. Annars är det ungefär samma sak. Å vad ska man då ha det till? Jo, man kan redigera dem och göra små roliga berättelser. Väldigt korta filmer iofs, men ändå!

Så i måndags tog jag tag i detta och la upp min första reels, coola kameler på Öland med lite skön musik. Just det! Man kan lägga till passande musik också! Mina coola kameler fick gunga i takt med Pharrel Williams Happy. Det var mitt första försök och utan att jag fattade hur det hade gått till så hade över 2000 pers kollat in mina coola kameler. Ni kan kolla in mitt försök HÄR.

Hur gör man då?

Jag är ju absolut inte bästa läraren på detta, eftersom jag lär mej själv just nu. Men för att skapa en Reel swipar jag till höger för att nå kameraläget, (precis som när man gör en storie) och där längst ner finns olika alternativ, bla REELS. Jag har inte riktigt fattat i vilken ordning man ska göra de olika momenten, men jag har tagit fram videon jag vill använda först och sedan lagt på musiken.

Vill man så kan tydligen man anpassa hastigheten på videon, från supersnabb till långsamt. Jag har inte testat det än… Precis som på stories finns olika filter, emojis och effekter för att ”krydda” bilden. Man kan även spela in sin video direkt i reels, pausa, byta vinkel eller motiv osv – som en riktig filminspelning alltså. Man kan även lägga en sk coverphoto som gör allt extra snyggt, men det har jag inte hajjat än.

När du känner dig nöjd (man kan förhandsgranska) klickar du på pilen till höger. Innan du publicerar videon lägger du till en passande text och hashtags. Här är en skillnad mot i stories, du kan korrigera ett reels i efterhand. DET gillar jag, som alltid missar nåt 🙂

Vad ska man dela då och vad är syftet? Ja, det måste ju vara upp till var och en kan jag tycka. Syftet? Måste det vara ett syfte med allt? För den som har en tydlig nisch kan man ju alltid göra korta informationsfilmer. Jag själv funderar på korta filmer när vi är ute och vandrar eller reser. Sånt som jag hittills delat i Stories och sedan sparat i händelser, men där blir så mycket och rörigt – ingen orkar titta på alla filmklipp som finns där.

Filmerna i Reels är lättare att hitta och titta på, än det som sparas i händelser från Stories. Så jag antar att det blir en del träningsfilmer för min del. Det som många av mina följare frågar efter, som jag gärna vill hjälpa till med. Så ja, jag kanske kan ha nytta av Reels faktiskt nu när jag tänker efter. Det kan nog bli något mer än coola kameler när jag fått testa lite till.

(Jag håller på att ”städa” min instagram lite, därför ser det lite rörigt ut just nu.)

Hur är ni när det kommer till nyheter? Är ni först på bollen eller är ni som jag… lite småseg. Och den stora frågan: Har ni börjat med Reels???

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Hur funkar Viktväktarna?

Hur funkar Viktväktarna?

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är ”Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?” Jag har mina standardsvar förstås…

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet – eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo snabbt, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna fokuserar på kosten och man får äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk SmartPointsvärde och när man blir medlen får man veta hur många SmartPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen… Jag går på Gröna programmet och har 30 dagliga SmartPoints att äta, plus 21 extra att fördela som jag vill under veckan. En pizza är 54 SmartPoints… Martin har 43 dagliga (Blått program) och 42 extra, han kan alltså äta hela den där pizzan om han tar lite av sin veckobonus, medan jag får lämna kanten eller nåt sånt  🙂

SmartPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta fler SmartPoints än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Hur många SmartPoints man har får man alltså veta när man blir medlem. De dagliga ska man inte vara rädd att använda!

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och får nytt material varje vecka. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster, går gemensamma promenader mm, mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, håravfall, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål – vem tror ni har lättast att hålla vikten…?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass och appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare – jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går så snabbt som man skulle önska, men är hållbart.

VI vet att VV funkar och att man aldrig behöver gå hungrig eller äta ”äcklig” mat. Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med SmartPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter – bara helt vanlig och god mat!

Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Alla mässor man skulle gått på under året har av förklarliga skäl varit inställda. Men idag ställde man inte in – utan om! Jag har varit på mitt livs första virtuella resmässa 🙂

För mej har 2020 varit en utmaning med alla de tekniska lösningar som dykt upp. Jag är inte särskilt sugen på att lära mej en massa nya grejer inom teknik och är inte heller särskilt nyfiken på de nyheter som finns. Jag vill ha levande människor som berättar om sina produkter, framför mej, som jag kan ställa frågor till och även lyssna på andras frågor och svar. Kanske gammaldags, men så är jag.

Det tog ett tag innan jag deltog i min första presentation online, då via zoom tror jag, men det funkade ju förvånansvärt bra. Det var faktiskt himla skönt att inte ens behöva åka hemifrån, utan bara koppla upp sej via datorn. Så ja, just det konceptet köpte jag ganska omgående och sedan dess har det blivit några möten under månaderna som gått.

Så blev jag inbjuden till en virtuell mässa och varken jag eller Martin fattade hur det skulle gå till. I inbjudan stod att man skulle ha sin egen avatar och gå runt med… hur i hela friden då? Idag var det dax!

Jag registrerade mej och mycket riktigt, man fick designa sin egen avatar – som inte alls gick att få lik mej, men men… sedan fyllde man i sina uppgifter som blev ens visitkort. Å sen skulle man alltså gå runt med sin ”gubbe” och besöka de olika utställarna. Jag testade, men fattade ingenting – det hände ju inget! Skulle man ringa varandra eller chatta och hur sjutton gick det till att lämna sitt visitkort?

Tapani som bjudit in ringde upp mej och tillsammans med ytterligare en från företaget lyckades vi förstå allt och mässbesöket kunde börja. Det var inte så svårt, lite opersonligt men absolut bättre än inget! Jag lämnade mitt visitkort hos samtliga och fick tillbaka deras. Det fanns videos att titta på och en massa olika presentationer om resp land. Man kunde boka möte eller chatta direkt, jag chattade direkt med bla Italien och Riga.

Att besöka en virtuell mässa är faktiskt ett helt ok alternativ när det inte går att göra på något annat sätt. Mycket bättre än att ställa in! Nu har vi ändå lite koll på vad som händer på olika destinationer och de har koll på oss.

Idag har jag alltså besökt Maritius, Japan, Finland, Ungern, Italien, Irland och en massa andra länder, hemma i mitt eget vardagsrum. Så himla praktiskt! Nu hoppas jag såklart att jag kan besöka länderna på riktigt när corona är över.

Tack Aviareps för en kul mässa, som dessutom fortsätter imorrn 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, och mej på instagram