Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛
Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?
Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.
På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.
Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.
Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.
Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.
På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.
När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.
Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.
Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.
Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem. Dagarna har bara flugit förbi. Vad har vi gjort egentligen? Tiden går fort när man har roligt, men den kan gå fort utan att ha roligt också. Senaste sju dagarna har gått som blixten och haft en blandad kompott av roligt och mindre roligt…
Vi kom alltså hem sent på onsdagkvällen och redan på torsdagmorgon var jag iväg på första mötet. Det var en pressfrukost där Ticket berättade om året som gått och kommande restrender.
En godare morgon kan man väl säga. Intressant att se vad som händer på resefronten, vilka länder som trendar och vilka som minskar i popularitet. Egypten har faktiskt gått som en raket upp på listorna. Jag fattar det. Det är ju både prisvärt, nära och solsäkert. Kap Verde är en till som blir allt populärare, av samma anledning antagligen.
Fredagen gick åt till Formex. Där jag gick runt större delen av dagen och frossade i designnyheter. Detta har jag skrivit om HÄR och ni kan se mängder med bilder där också. Jag lyckades komma ihåg att förnya några recept också, som snart går ut. Hurra för mej lixom 🙂
Helgen vete sjutton var den tog vägen. Den lixom bara försvann i skidskytte och jobb. Jo, vi tränade också! Och tog långa promenader. Vi har kört upp på banan igen med både kost, träning och promenader och kommit igång riktigt bra. Nu är allt hyfsat lugnt, så kroppen borde svara ok på våra ansträngningar. Även om jag vet att min kropp svarar väldigt långsamt… medan Martin kan gå ner något kilo i veckan, tar jag kanske 1-2 hekto. Trots att vi går lika långt, tränar lika mycket och äter samma mat. Livet är orättvist!
Vi gjorde om några gamla recept också och redigerade ett par filmer också. Men helgen gick alldeles för fort såklart. Just det! Vi är i tidningen också just nu. I Campingtidningen Husvagn & Camping som vi själva skriver för faktiskt. Chefredaktören ville gör en grej om oss och det kunde ha väl får göra 🙂
Måndagen och tisdagen gick åt till jobb. Jag har kommit ikapp hyfsat och är inte riktigt lika stressad jobbmässigt. Jag ligger iofs alltid efter, men nu är det iaf inte så illa… Jag vill gärna ha hela kommande veckas texter på Du i Fokus klara på söndagen. Då kan jag fnula på i min egen takt med krångligare grejer, fram till onsdag-torsdag sådär. Bloggen sköter jag lite med vänsterhanden, där får det bli som det blir. Så länge Veckomatsedlarna finns klara för några veckor framåt är jag nöjd.
Sen var det alltså onsdag igen och en vecka hade gått. Onsdagen var viktigaste dagen på många, många år för oss. Jag kan fortfarande inte vara helt öppen med vad vi gjort – men det är väldigt viktigt för vår familj. Något vi kämpat med i 30 år och de senaste 13 åren gått en kamp mot både vården och olika myndigheter.
Sedan november har äntligen processen varit igång och den fick vi nu svaret på. Och det var positivt! Jag kan lita på min magkänsla, jag hade rätt! Om man säger så här: Man ska alltid lilla på en mammas magkänsla. Mer än så säger jag inte just nu. Men detta firades iaf med sushi!
Veckan har alltså flutit på med både högt och lågt. Vädret har passat oss ganska bra, vi har haft sol på våra promenader och är nöjda med det. Sen har det varit en hel del gråväder också, men vi har ju ändå bara jobbat.
Ikväll är det dax för årets första röda matta. Dear Evan Hansen har premiär på Intiman. Martin fotar gästerna, men det blir faktiskt ingen film – den foajén är nämligen alldeles för trång. Men det blir såklart en recension. Å den kommer under natten eller imorrn, ni kan läsa den på Du i Fokus – duifokus.se
Formex vinterversion brukar vara onsdag till fredag, så vi tänkte att den kommer vi att missa i år, pga resa. Men då hade man flyttat den, till fredagen – så det blev ett varv för mej ändå. Årets tema var färg och lekfullhet, jag blev så glad av att gå runt där 🙂
Det här med design och nyheter är väl kanske inte något jag lägger väldigt mycket tid på för egen del. Privat alltså. Men det är ju en del av det jag skriver om i Du i Fokus, så det är klart att jag måste hålla mej uppdaterad. Vårt hem är dock allt annat än trendigt, tvärtom! Det är ett hopplock av praktiska saker som fyller en eller flera funktioner. Det är väl ett hyfsat trivsamt hem, men absolut inte trendigt.
Men vi har färg och det är det ju många som är lite rädda för, så årets tema passar mej iaf bra. Lekfullhet, glädje och hantverk har jag gott om hemma. Tycker att vita hem iofs är fint, men väldigt tråkigt. Hos oss finns färg. I vår är det pastellfärgernas tur att komma tillbaka, färger man blir glad av alltså. Jag älskar ju rosa, så för en gångs skull är jag faktiskt lite trendig ändå 🙂
Jag besöker alltså Formex för att få uppslag om saker att skriva om, träffa folk och ta lite bilder. Vi brukar göra en kort film också, men Martin kunde inte följa med, så det blev inget av det den här gången. För oss journalister börjar alltid mässan tidigt på morgonen med en sk pressfrukost. Då får vi veta det viktigaste och även vara med när olika vinnare utses. Det är alltså någon designtävling med förväntansfulla deltagare som hoppas på att kicka igång sin karriär. Årets har jag skrivit om HÄR.
Sen får vi en kort rundtur innan vi släpps fria tillsammans med övriga besökare. Då springer man runt så fort man kan för att hinna allt, samtidigt som vi har ett sk presschema att ta hänsyn till. Där finns olika tider att passa för möten med olika utställare. I år var det bara fyra stycken, förr om åren har det varit kanske 20. Då tog det ett par dagar att se allt, i år var jag färdig strax efter lunch.
Då hade jag sett årets finaste monter, kanske den finaste någonsin faktiskt. Max Jenny är en så otroligt häftig designer som verkligen tar ut svängarna och vågar. Hennes monter var i samarbete med Monchiqe med stora parasoll, färger, vackert dukade bort och skyltdockor i häftiga kläder. Jag hade gärna haft en av hennes klänningar, såååå fina!
Jag hann också springa förbi Anna från Pufz, som bla har en massa roliga grejer till husbilen. Jag har redan det mesta och särskilt filten som hon säljer, är en av mina favoriter. Årets nyhet är iskuber i form av husbilar och husvagnar. Ursöta! Dem ska vi packa ner en kartong av och ta med till Husbilsträffen, misstänker att de kommer att bli väldigt poppis 🙂
Jag hann också sno en kram av Karl Fredrik som lanserar en ny kruka i olika färger. Så himla fina. Karl Fredrik och hans fina Petter drog på semester direkt efter mässan. Så nu ligger de i solen och har det bra ett par veckor. I sommar måste vi åka till deras hem på Österlen och kolla in deras nya lilla familjemedlem. De har ju en ny liten valp. Nu kommer han ju inte att vara så liten då, men ändå. Det är ju en hund!
Just det! Jag hann faktiskt bli spådd också. Inne på mässan fanns ett stort tipi-tält där tre spirituella damer höll hov. En av dem, Tanja Dyredand, är en otroligt inspirerande person som alltid är glad och verkar så tillfreds med livet. Hon har skapa en egen magisk kortlek som hennes dotter har designat, så otroligt fin. Jag kunde såklart inte låta bli att ta ett kort. Medan många andra kort hade långa förklaringar, stod det bara två ord på mitt: Unna Daj!
Så himla klockrent, jag har ju inte kunnat det under några år och nu försöker jag verkligen. Det finns en längre förklaring i en liten bok och när jag läste den stämde allt ännu bättre. Där stod bla att jag behöver lite mer guldkant i livet. Hur brukar vi beskriva Du i Fokus tror ni? Jo, ”För er som behöver en guldkant i livet”. Visst är det konstigt!
Det blev några intensiva timmar alltså. Jag som trodde att jag skulle missa allt. Nu får vi se hur det blir nästa år, går man tillbaka till det gamla ons-fred – ja, då missar vi nog allt. Men vi får se.
Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!
Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…
Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!
Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!
Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.
Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.
Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen
Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.
Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.
Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.
I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.
I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!
Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.
Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.
Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂
Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.
Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!
Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.
Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!
Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.
När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂
Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.
Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.
Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.
Hur blev nöjesåret 2024?
Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.
Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.
Särskilda händelser
Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.
Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.
En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂
Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!
Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.
Vad önskar jag av 2025
2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!
Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.
I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.
Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂
I början av december var jag inbjuden till en mysig lunch med Laila Bagge och ett gäng journalister på restaurang Ricordi vid Kungsträdgården. Det kan vara den godaste lunch jag ätit!
Skriver man om dryck blir man ganska bortskämd vad gäller mat. När det lanseras nytt vin eller annat så händer det att vi blir inbjudna till en sk presslunch för att smaka tillsammans med olika sorters mat, för att sedan kunna skriva om drycken. Hur ska man annars kunna skriva en text, om man inte vet hur det smakar?
Just den här lunchen var vid lanseringen av Laila Bagges senaste vin Ruby – Pinot Noir. Hon har släppt ett gäng viner sedan 2014, min favorit är en rosa prosecco – men den finns inte att köpa just nu. Vinet som lanserades på den här lunchen var ett rött och väldigt lättdrucket vin med en galet häftig klarröd färg. Tillsammans med maten var det alldeles för gott för en vanlig tisdagslunch 😛
Av en slump hamnade jag brevid Laila och vi hade ett väldigt trevligt och intressant samtal hela lunchen. Ja, lite längre än så, för lunchen blev väldigt lång och övergick i nån slags spontan AW. Där var så himla mycket god mat att man till slut bara tog en liiiiten bit till och en liiiiten bit till, bara för att. Pastan bara smälte i munnen och brödet var sådär perfekt gräddat. Jag som inte är jätteförtjust i rött vin, hade plötsligt druckit upp… hur gick det till?
Jag har inte besökt restaurang Ricordi tidigare, men passerat hur många gånger som helst. Nu ska jag nog ta dit Martin någon gång, för den maten vill jag smaka fler gånger!
Nog för att det alltid är mycket jobb och förberedelser både inför långhelger och inför en resa, men den här gången var det nästan sjukt. Att Viktväktarna uppdaterade sitt kostprogram gjorde inte saken bättre…
Det var så otroligt skönt att skriva sista texten om julborden och det kändes som jag blev flera kilo lättare. Nu skulle jag lätt kunna jobba ikapp och även jobba lite i förväg utan problem. Trodde jag ja! Då uppdaterar Viktväktarna sitt kostprogram och jag har 653 recept att kolla igenom och räkna om. Tjoho lixom…
Ja, det var ju bara att sätta igång. Allt annat las åt sidan, detta ville jag ha gjort så snabbt som möjligt. Det är ju recepten som är min inkomst kan man säga. Iaf reklamen som visas på receptsidorna, jag visste ju att folk skulle kika runt och se vad som hänt med deras favoritrecept. Jag ville ju inte heller ha detta kvar under, eller efter resan, så jag prioriterade om totalt och satt i princip och räknade varje vaken minut.
Det tog 8 dagar, sen var det klart! I fredags ändrade jag sista receptet och kunde andas ut. På vägen har jag hittat en massa bra recept men med ganska dåliga bilder, så vi passade på att laga om några rätter på vägen och ta nya bilder. Nu är alltså alla recept med sk Points enligt det uppdaterade programmet, som fortfarande alltså heter Points – jag har dock kallat det Points+ för att göra skillnad när man letar på Du i Fokus. Ni hittar alla recept HÄR.
När alla recept var kollade och ändrade, så var det dax att börja skriva veckomatsedlar och förinställa dem för några veckor framöver. Jag vill ha minst en månad framåt färdigt, särskilt när vi är bortresta eller det är mycket att göra. Jag gör det rätt lätt för mej och återanvänder förra årets matsedlar från samma vecka, men nu måste jag först se vilka recept som är ändrade så jag inte anger fel Poinstvärde för maträtten. Det tar lite extra tid alltså, men nu är iaf nästan hela januari fixat.
När jag var färdig med räknandet satte jag mej med den väldigt försummade mailen. Där fanns nästan 3500 olästa mail och ett gäng som jag tittat snabbt på och skulle återkommer till ”sen”. Gör ni också så?Det tog några timmar, men nu är jag nere på typ 100 olästa och har iaf tagit tag i några av de jag skulle återkomma till. Ska fortsätta med resten under mellandagarna, problemet är att då får man inga svar, Sveriges stannade ju i fredags och kommer väl inte vakna till liv igen förrän efter trettondagen. Men men…
Efter alla julkryssningar och allt jobb har ju hemmet såklart förfallit. Så parallellt med jobb har jag börjat röja lite, sådär med vänsterhanden. Kört igång nån maskin tvätt, vikt ren tvätt medan tebryggaren gjort sitt eller mikron värmt maten. När jag sorterat och lagt in tvätt har jag plockat ut det som ska med på resan, det ligger numera i en hög på vardagsrumsgolvet.
Ni fattar va? Här är totalt kaos. Imorrn är det julafton, det är tur att vi inte ska fira hemma. Om en vecka är det nyår, då kommer våra vänner, som ska med till Egypten, samt svärfar. Vi ska fira en väldigt enkel nyårsafton tillsammans. Sen åker vi tidigt på morgonen på nyårsdagen.
Då ska allt jobb vara färdigt och förinställt för iaf 3 veckor framöver och resväskorna ska vara packade och stängda. Det brukar lösa sej även om det oftast känns hopplöst och stressen är total in i det sista. Sen blir det kanske en timmes jobb per dag på resan, några dagar blir det mer när vi ska filma, svara på mail, uppdatera sociala medier eller redigera filmer. Men det är ok, sån gör vi mest på kvällarna.
I år blev verkligen december helt fel, det är då vi brukar ha det lugnt. När vi brukar ha tid att ta hand om oss, äta bra och väl planerad mat, ta långa promenader och ha det mysigt. Så är det inte i år. Men men… så kan det bli ibland. Om en dryg vecka har vi iaf sol och värme och jul blir det ju ändå. Det är ju tur att vi firar jul så litet och inte ska rodda ett julbord och en massa julklappar också.
Med detta vill jag önska er en fin julafton. Vi firar några timmar mitt på dagen, sen åker vi hem och fortsätter jobba undan. Det blir bra. Det blir lugnt.
Vårt uppdrag att hitta Östersjöns bästa julbord var nästan klart. Fyra kryssningar var avklarade, bara en kvar. Nu var vi ganska trötta och rätt fnittriga av mycket jobb och lite sömn. Tur att vi känner varandra så väl 🙂
Vi klev alltså av Birka Gotland vid 14-tiden, fick låna ett rum inne på Vikingterminalen där vi kunde sitta och jobba och klev sedan på Viking Glory vid 19-tiden. Så här har vi gjort de senaste tre åren och det är faktiskt det enklaste och mest effektiva sättet för oss.
Väl ombord på Glory satte jobbet igång igen. Vi gick direkt upp till The Buffe för att ta bilder av julbordet. Vi fick kanske en kvart på oss, det räcker men är lite tajt. Det vi upptäckte direkt var att det äntligen var pyntat och fint även inne i matsalen, inte enbart i entrén och bland maten som förut. Nu fanns små röda löpare på borden, en liten vas med en lingonkvist och kransar på väggarna. Äntligen! Det har verkligen saknats. Fina Glory har varit värd att pyntas lite mer.
Årets julbord är något större än förr årets. Vi gillar genomtänkta bufféer, med bara det mesta nödvändiga och godaste rätterna – men förra året hade man tagit bort lite väl mycket. I år var allt väl avvägt, prinskorven var tillbaka och efterrättsbordet var lite mer tilltaget. Allt det vi klagat över var åtgärdat. Det är inte bara vi som sagt till om detta, utan även andra recensenter. Jag vet inte hur mycket man lyssnar på oss, men lite verkar det ju som.
Maten var också bättre i år, även om bitarna var lite för stora. Så var det även på Birka. De flesta av oss vill ju smaka på många olika saker, är bitarna stora så blir svinnet onödigt stort om man inte tycker om det. Små små smakbitar är bättre, så kan man istället ta fler om man vill ha mer.
Vi hade ett bord längst bort i ett hörn, nästan bara vi och väldigt ostört, där vi satt länge. Det var sista kryssningen och sista julbordet som skulle testas. Två veckors kryssande var klart och en massa mat var testad. Det mesta hade vi redan både skrivit om och gjort filmer av. Nu skulle vi alltså utse en vinnare… inte så lätt när nivån på årets julbord varit väldigt jämn. Vinnaren var inte självklar alls. Det skulle komma att handla om detaljer.
När vi var lite mer än mätta och väldigt belåtna gick vi ett varv runt båten och satte oss till slut i nattklubben för att se showen där. Maria Wells och hennes proffsiga kollegor stod för underhållningen ombord, med en både underhållande och fin show på kvällen och sedan igen dagen efter. En julshow blir på något sätt extra mysig när man först ätit en massa god julmat och det är mysigt pyntat där man sitter och ser showen. Jobbet var dessutom klart, så vi kunde kosta på oss ett par drinkar också. Julkänslan har definitivt infunnit sej i år, trots att vi inte julpyntat något alls hemma.
Det blev rätt sent innan vi somnade, så det blev en liten sovmorgon dagen därpå. Vi var fortfarande mätta när vi vaknade och väntade så länge vi kunde innan det var dax att äta ”frukost”. Så vi kom rätt sent och behövde inte äta mer på hela dagen efter det. Efter ”frukosten” tog vi en tur i taxfree och sen blev det en liten tupplur innan vi såg showen igen. Vi borde såklart jobbat itsf att sova, men det gick bara inte. Dessutom hade vi en så himla fin hytt, där vi trivdes väldigt bra!
Tillbaka i Stockholm blev vi hämtade av mina föräldrar som körde oss hem. Väldigt skönt att slippa trassla med väskor, buss, tunnelbana och pendeltåg. Väl hemma var det bara att tömma kamerorna på bilder och filmer och börja göra något av det. Vi vill ha ut allt på alla kanaler senast första advent, men det gick inte i år. Vi gjorde vad vi kunde, men det gick långsammare än det borde.
Alla texter och filmer till Du i Fokus – duifokus.se kom ut ganska snabbt, men vi korade inte någon vinnare förrän förra veckan. Det borde varit iaf en vecka tidigare, men men… nu är det iaf gjort och nästa år får vi planera lite bättre. Föregående år har vi varit duktigare, men det har varit lite mycket med läkarbesök och annat som stört i år. Jaja, så blir det ibland.
Vill ni se vem som vann årets Julbordskamp på Östersjön? Läs HÄR.
Jag ligger lite efter i min offentliga dagbok och har inte hunnit berätta om senaste premiären vi var på. Förra måndagen (2/12) jobbade vi på röda mattan igen, då var det nämligen premiär av den nya Jönssonligan-filmen.
Jag har kanske sett en hel film om Jönssonligan, någon av de första är det i såna fall. Jag kan alltså inte säga att jag är något större fan och kan allt om dem. Men man har ju ändå karaktärerna i sej på något sätt och ser scener framför sej när man pratar om dem. Som när Gösta Ekman hänger i klockan eller Birgitta Andersson i sin prickiga klänning. Men mer än så är det inte… å då har jag ändå jobbat på SF… skäms på mej 😛
Nu när ligan har fått nya skådisar så var det ändå såklart självklart att gå dit. Vi vet ju hur omtyckta de är, både karaktärerna och skådisarna som nu ska gestalta dem. Å det blev en himla mysig kväll!
Vi kom till Filmstaden Sergel på Hötorget, strax innan minglet började. Martin riggade sin kamera och jag riggade min. Så ställde vi oss på plats, Martin vid fotoväggen och jag i trappen som alla var tvungna att passera. Bästa stället för att hitta kul gäster för intervjuer och kul intervjuer blev det. Kolla filmen där ni bla får höra en nervös Robert Gustafsson. Så udda! Han är alltid cool som en filbunke när vi ses.
Bara att komma tillbaka till Sergel var en nostalgitripp. Jag jobbade på SF när biografen byggdes 1995 och var faktiskt den allra första telefonsvararrösten till biljettbokningen. Lite har gjorts om, men det mesta ser ut som då. Då hade vi uniformer med blå byxor och mörkröd kavaj, dem har jag faktiskt skänkt till ett klädlager som vi ska besöka inom kort.
Det blev en rätt lång stund med mingel och intervjuer, det var många gäster som skulle in. Har jag inte fel så hade man öppnat upp hela 4 salonger där samma film körde samtidigt. Innan filmen gick huvudpersonerna runt och hälsade i alla salonger. Man kan väl säga som så här… filmen kom inte igång på utsatt tid 😛
Utrustade med popcorn, läsk, chips och ölkorv satte vi oss ner och filmen rullade igång. Som sagt; jag kan inte särskilt mycket om filmerna, men det här var ju himla bra! Vi ska ju inte bara rapportera, utan även recensera. Så sinnet är vidöppet och man lyssnar på publikens reaktioner samtidigt som man studerar det som händer på bioduken. Vår recension kan ni läsa här.
Här ser ni några bilder från kvällen.
Vi hade absolut en rolig stund där i biomörkret och tyckte att den nya Jönssonligan levde upp till namnet. Den var lite uppdaterad och modernare i tonen samtidigt som skådespelarna fått göra sin version av sin karaktär. Ändå kände man igen sej i dem. Vi gillade det!
Har ni koll på Jönssonligan? Ska ni se, eller har ni redan sett, nya filmen?
Birka var en av våra absolut favoritfartyg, innan hon gick i konken under pandemin. Det var en ganska stor sorg när hon lades i malpåse och många av våra vänner ombord stod utan jobb. Men nu trafikerar hon Östersjön igen, vi gick ombord och fick en nostalgitripp som heter duga 🙂
När vi klev på nya Birka Gotland för någon vecka sedan, var det första gången på fem år. Fartyget kom tillbaka i våras, men vi har inte haft tillfälle att åka förrän nu. Självklart kommer vi väl ihåg julkryssningarna med ”gamla” Birka. När fartyget var pyntat från topp till tå och Sjösalen var en vintervärld med snö och ”flygande” älvor. Det var vi tvungna att tänka bort helt, för vi visste att det inte skulle vara så nu och att vi inte skulle ha det i bakhuvudet när vi testade årets julbord.
Så med minnet raderat klev vi ombord, och kände oss direkt som hemma. Däck 5 med den ljusa lobbyn var rätt ny när Birka slutade gå, här såg fortfarande nytt och fint ut – men med lite nya möbler. Vi har alltid gillat premiumhytterna här och de såg ut precis som vi mindes dem. Det är särskilt det lilla burspråket jag gillar. Här kan jag sitta och titta ut hur länge som helst. Egentligen var det bara buffématsalen som var lite ombyggd, det lilla båset i mitten var borta, den förändringen var enbart positiv.
Vi började med att fota och filma julbordet. Och såklart hälsa på dem vi numera känner ombord, många är från ”gamla” Cinderella som bytt rutt. Sedan var det dax att släppa på resten av gästerna och vi kunde börja testa maten. Även om vi ska glömma ”gamla” Birka, så är mycket likt. Utbudet är fortfarande rätt sparsamt, här är ingen stor dignande buffé, utan mer utvalda favoriter. Det mesta av lokala råvaror, tillagat ombord och väldigt gott.
Janssons brukar vara en favorit här, samt köttbullarna och lutfisken. Och så var det även nu. Köttbullarna är som smågodis typ, så himla goda. Allt är dessutom smakfullt presenterat i kopparkastruller och fina skålar. Inga tråkiga aluminumkantiner här inte. Men 18 olika sorters sill är att ta i… dessutom är godisbordet borta, nu får man en liten påse med ett par nävar blandat godis i. Jag vill välja själv!
Vi har fått kommentarer på youtube att tittare vill se oss äta maten, inte bara visa den. Detta funkar ju inte överallt eftersom det behövs lite mer plats. Men här gjorde det det, så vassegoa lixom. Se oss äta 😛
Mätta och belåtna tog vi ett snabbt varv i taxfree för att kolla utbudet där, innan vi gick till nattklubben Backstage för att kolla in julshowen. Tre trallande jäntor, skoja bara, tre himla duktiga sångerskor bjöd på show med både julmusik och andra låtar. Nöjda och typ svimfärdiga av trötthet stupade vi i säng. På morgonen var det dax att börja filma fartyget, vi har ju som sagt inte varit ombord sedan hon började gå igen och vi filmar ju alla fartyg som vi åker på. Iaf en gång. Så det var bara att börja jobba.
Vi kollade in däck tio med baren och SPA, de olika restaurangerna och alla utrymmen som vi får gå in i. Det mesta hann vi med innan det var dax för brunch i Salongen. Det är ett favoritställe på båten, jag gillar att sitta här och äta och se över vattnet. Ja, jag gillar att titta på vatten 🙂
Den uppdukade brunchen är kall, sen finns det även varma alternativ att beställa till. Vi skulle ju testat utbudet och både fota och filma, så vi tog två vardera. Och man får faktiskt beställa så många man vill, enligt personalen i restaurangen. Så det blev både Shakshuka, avokado på toast, steak och lite annat. Allt väldigt gott! Det går inte ens att nämna allt som fanns på brunchen, det var typ allt man kan önska och lite till.
När vi ätit filmade vi det sista och tog det lugnt i hytten en stund, sen var det dax att kliva av. 23 timmar går snabbt ibland. Särskilt när man har roligt och dessutom fullt upp. Att både fota/filma/testa julbord och filma ett helt fartyg är lite för mycket på så kort tid. Så vi vet inte riktigt hur filmen om båten blir, kanske får vi göra om det i vår när ljuset är bättre. Det återstår att se.
Det var iaf himla härligt att vara ombord igen. Birka är ett väldigt fint fartyg som vi gärna åker med och rekommenderar.
Tredje julbordet var ombord på Finnlines ganska nya båt FinnSirius. Den här gången fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Det blir lite annorlunda när man både ska jobba och umgås, samtidigt.
Vi tog husbilen på snöiga vägar från Grisslehamn till Kapellskär. Vi tyckte att vi var smarta som tog Finnlines julbord också när vi ändå var i närheten. Den där milen mellan orterna var inte kul att köra. Det var massor med snö och vägarna är rätt smala där uppe i Norrtälje. Vi hann precis fram innan det blev mörkt, vilket var väldigt skönt.
Jag vet inte hur det kom sej att vi fick sällskap, men det fick vi. Våra husbilskompisar Helene och Krister bokade också in sej och mötte upp oss på parkeringen. Vi satt en stund i vår husbil och pratade, men det var rätt kallt ute och även i bilen efter en stund. Vi tänkte att det finns väl något litet café eller nåt i terminalen som vi kan sitta på och gick dit rätt tidigt. Båten skulle komma in 17.45 och gå 21.45.
Vi gick in i terminalen redan vid 17 för att fika, men där var det stängt. Så vi fick sitta i en ouppvärmd terminal och vänta ett par timmar tills det var dax att gå ombord. Vanligtvis får man komma på strax innan 20, men vi var typ ensamma att boarda – så vi fick gå på lite tidigare. Då hade vi frusit konstant i typ 3 timmar, det var såååå skönt att komma in i hytten som var väldigt varm.
Vi var så hungriga allihop. Så vi började med att gå upp i caféet, som känns som en liten bistro där man kan köpa allt från bakverk och mackor till finare middag. Alla valde hamburgare utom Helene som gick loss på musslorna, som tydligen var väldigt bra. Vi satt rätt länge och åt, sen upptäckte vi båten och avslutade kvällen i baren. Nu var vi så trötta att vi bara satt och skrattade.
Morgonen började med en liten sovmorgon. Högtalaren hakade nämligen upp sej vid 5.40 och började surra och skrapa väldigt högt efter ett utrop och gjorde det omöjligt att sova. Utropen hörs dessutom för alla, oavsett om man ska av eller ej – vilket gör att man vaknar i onödan. Detta måste de göra något åt. Vi stoppade i öronpropparna och lyckades faktiskt somna om. Min nya medicin gör mirakel med min sömn!
Ganska snart efter vårt sena uppvaknande var det brunch på Mickes fina restaurang, med bubbel (alkoholfritt), härliga delikatesser och smårätter. Här satt vi rätt länge, fotade och filmade lite. Sen hade vi några timmar över, så vi tog med oss våra datorer och kameror och satte oss i VIP-loungen för att jobba.
Loungen är så himla bekväm. Här finns bra utrymmen för att jobba, allt är förbetalt så det är bara att ta för sej av fika, godis, smårätter, kaffebröd, vin och läsk mm. Vi fick faktiskt en hel del gjort, vilket var himla skönt eftersom vi ligger konstant efter med jobb när vi göra de här julbordstesterna. Det är väldigt mycket material som samlas ihop och ska göras något med. Martin redigerade film och jag skrev en blogg lite snabbt innan jag började med grunderna för en julbordstext. De ska ju ut så snabbt det bara går.
Strax innan julbordet öppnade gick vi dit tillsammans med en representant från båten för att fota och filma. Finnlines har egentligen inget traditionellt julbord utan en skärgårdsbuffé med juliga inslag. Här finns några olika sillsorter och lax, men en del av det finns även på den vanliga buffén. Min favorit blev en lax med saffranssås och jag tycker inte ens att saffran är särskilt gott 🙂
Mätta och belåtna tog vi ett varv runt fartygen för att filma det. Är det första gången vi är på en båt så försöker vi att filma det så mycket vi kan för att visa hur det ser ut. I mars var vi på jungfruturen med FinnCannopus som är FinnSirius systerfartyg med ett halvår nyare. Den filmen kan ni se HÄR.
Vi gillar Finnlines fartyg. Det är fraktfartyg som tar mest lastbilar, men två av våningsdäcken är för passagerare och känns så härligt lyxiga. Det är stora panoramafönster och luftiga utrymmen där man kan sitta och bara njuta av utsikten. Hytterna är fräscha och fina. Allt är lixom trivsamt. Dessutom är maten outstanding och personalen väldigt trevlig. Allt utom avrese- och ankomsttiderna är bra. Man får välja på att åka sent (21.45) eller komma hem i ottan (05.45).
Vi hade lite tid över innan vi skulle vara tillbaka i Kapellskär, så vi satte oss återigen i loungen med Helene och Krister. Det är jätteroligt att ha sällskap, men det blir ju lite annorlunda när man ska jobba samtidigt. Nu har ju även de både blogg och youtube och vet vad vi pysslar med, så det gör ju såklart saken lättare. De är dessutom väldigt förstående när vi drar iväg och lämnar kvar dem lite här och där, för att vi har en tid bestämd med någon.
Så var vi tillbaka i Sverige och det var dax att kliva av. Det är inte kul att ställa ifrån sej husbilen på en parkering mitt ute i ingenting, men personalen på plats lovade att ha lite koll. När vi åkte var det 10 minus och snö, när vi kom tillbaka var det nollgradigt och nästan snöfritt. Men isgata. Alla fyra gick som pingviner mellan terminalen och bilarna, det var svinhalt. Å detta skulle vi köra hem i, dessutom i mörker.
Men allt gick bra och ett par timmar senare rullade vi in hemma i Tumba igen. Vi hade haft ett väldigt roligt dygn och även mysig vecka med snöstorm och husbilsmys i Grisslehamn. Nu skulle vi vara hemma i hela tre dygn innan det bar iväg igen.
Trots att svenskar är väldigt reseintresserade, så finns det knappt några publika resemässor. I år utökades Seniormässan med en resedel, men det är typ allt som är öppet för ”vanliga” resenärer. För oss som skriver om, eller de som säljer resor, finns Travel News Market och den gick av stapeln igår.
När jag gick den eftergymnasiala utbildningen Turism- och reseliv fick vi åka till Göteborg och besöka TUR-mässan, det var helt fantastiskt. Här kunde vi frossa i resor över hela världen, i flera dagar, det var så härligt. Sen var det rätt många år utan någon resemässa alls, innan jag fick höra talas om Travel News Market. Detta är alltså en mässa för branschfolk, press får vara med lite sådär på nåder.
Till Travel News Market kommer mängder med utställare. Där är representanter för olika länder, turistbyråer, turistråd och researrangörer. Några kommer tillbaka år efter år, andra är här för första gången. Här möts vi som jobbar med resor på ett eller annat sätt, uppdaterar oss och knyter kontakter.
Igår var det alltså dax igen. Jag kom dit vid lunch och gick runt i lugn och ro. Man kan boka mötestider, men jag visste inte när jag skulle komma och hur mycket tid jag hade på mej – så jag valde att gå runt och spontant prata med de som intresserade mej. Det blev några bra möten, bla med representanten för den lilla ön Sifnos i Grekland. Här bjöds vi på en fantastiskt middag som gjorde att jag överlevde dagen 🙂
Under dagen träffar man även andra som skriver om resor och som brukar resa tillsammans på olika pressresor. Eftersom vi är frilans nästan allihop är detta vår chans att träffas lite mer avslappnat. Så det blev flera härliga möten och bra snack också under dagen.
En sån här dag gör ju knappast resesuget bättre, snarare tvärtom. Nu vill man verkligen åka iväg. Om 29 dagar bär det iväg igen, till Egypten, då är det nästan semester. Vi ska nog bara göra en enda film från resan och kanske jobba en timme om dagen, det är semester för oss 🙂
För att testa årets andra julbord fick vi ta oss till Grisslehamn och Eckerö Linjens fartyg. Det varnades för snöstorm, så vi åkte dit redan på tisdagen trots att båten inte gick förrän på fredagen. Å nog kom det snö och båtar ställdes in, men när vi skulle åka så var allt lugnt och fint igen. Det blev några riktigt mysiga timmar ombord.
Vi bor i Tumba, det är rätt långt från Grisslehamn. Första gången vi skulle testa Eckerö Linjens julbord tog vi bussen från stan. Vi åkte vid 6 på morgonen och kom hem vid 21 på kvällen. En liten tur på sisådär 15 timmar för ett par timmars jobb. Sedan dess har vi tagit husbilen och passat på att ta några dagar på rull samtidigt. Grisslehamn är fint och trivsamt att stå i, så det gör oss ingenting.
På fredagen var det dax. Klockan 14.20 stod vi på plats enligt direktiv från ”högre ort”. För att få bra bilder behöver vi komma in någon kvart innan gästerna. Innan den vackra uppläggningen blir sabbad, så att säga… Efter att ha fotat och testat julbord i sju år vet ganska bra hur vi jobbar mest effektivt och hur mycket tid vi behöver.
Vi blev insläppta och började jobba. Martin filmar, bägge fotar. Vi tar fler bilder än vi behöver, det är bättre att ha för mycket än för lite. Allt går snabbt, vi är så samspelta, det blir nästan som en dans. När vi har allt vi behöver är det dax att börja testa. Nu har gästerna släppts in och det blir ett trivsamt sorl.
Enligt tradition ska man gå sju gånger, det gör inte vi. Jag brukar ta en tallrik med kallskuret, en med varmt och en med efterrätter. Sen kan det bli en ”för-efterrätt” också, mitt eget ord för att ta lite räkor innan efterrätten, om det finns plats i magen 🙂
Just Eckerö Linjens julbord är alldeles lagom stort. Där är inget överdåd, utan mer sparsmakat och med kvalitet. Det mesta är lokala råvaror och lagat ombord, fräscht och väldigt gott. Man har satsat på ett traditionellt julbord med rätter som man känner igen från svenska julbord och lagt till lite från det finska. Här finns alltså jansson, skinka, köttbullar och prinskorv, men även lådor av olika slag, svartbröd och annat från vårt grannland i öst. En god kombination och man lämnar julbordet väldigt nöjd. Och mätt.
Vi hittade några favoriter. Eckerö Linjens skinka och janssons är väldigt god, men även den pepparkaksgratinerade rotfruktslådan med getost var något alldeles extra – den ska vi försöka kopiera och ta med till vårt eget julfirande. Vid efterrätterna hittade vi glass och en massa olika såser, bla en pepparkakssås som var to die for. Asså… den måste vi hitta och köpa hem. Sååå jäkla god. Ser ni den nånstan så köp! Eller gör inte det, ni kommer inte kunna sluta äta 😛
Efter lite taxfree-inköp var det dax att kliva av båten igen, mätta och belåtna. Vi hade en natt kvar i hamnen och behövde inte äta nåt mer den dagen. Nu var det bara att sätta igång och göra något av materialet, resultatet ser du HÄR och här nedan.
Detta var andra bordet av fem, näst på tur var bara någon mils bilfärd bort.
Ni som hängt med här ett tag vet att vi var på resa på Cypern för ett par år sedan och föll pladask för landet. Så pass att vi flydde dit när det kom en snökanon över Stockholm något halvår senare. Nu var jag tillbaka, men bara för en lunch…
Cypern har så mycket att bjuda på. Här finns en rik kultur, historia och vackra platser. Men här finns också en matkultur som är väldigt spännande, det är ju härifrån som halloumin kommer. För exakt 40 år sedan tog Frixos och Maro Papadopoulou in tio kilo av osten i Sverige, för att de helt enkelt saknade den så mycket när de flyttade hit. Då blev det ingen storsäljare direkt och det lilla lagret tog lång tid att sälja av. Tänk om de då vetat vilken succé det skulle bli. Men de gav inte upp och nu är allt detta alltså historia.
Jubileet firas med en helt nyutgiven kokbok, Hej Halllomui, med enbart halloumi-recept. En del av dem fick vi smaka på en fantastiskt mysig lunch på restaurang Skörden i Stockholm. Vi kom in i en vackert dukad matsal, med gula dukar, blommor och oliver i små skålar. Det var som att kliva in på en restaurang på Cypern, där solen skiner in och värmen slår emot en.
Direkt fick vi ett glas i handen med grekiskt bubbel, alla drycker under lunchen var från Grekland medan maten var från Cypern. Och vilken mat! Vi fick kanske 5-6 olika rätter, fritters, pizza, fylld paprika och kokt halloumi, som är helt nytt för mej och som serverades med tomat och chili-marmelad som är den absolut läckraste ”såsen” jag smakat på väldigt länge. Det kommer recept på Du i Fokus inom kort och den finns såklart med i den nya kokboken Hej Halloumi.
Vad är egentligen halloumi? Jo, det är en ost tillverkad av ko- get- och fårmjölk. Fördelningen mellan de olika sorterna mjölk varierar efter årstid och tillgång, men oftast består Halloumiosten av 70 % komjölk, 20 % getmjölk och 10 % fårmjölk. Det tar ett par dygn att göra osten. Man börjar med att hetta upp mjölken, sedan tillsätts löpe. Efter någon timme har mjölken stelnat och ostmassan kan läggas i portionsformar för att kokas i hela fyra timmar. Det är under kokningen som osten får sin sega och ”gnissliga” konsistens. Sen kyls den ner för att vikas, i vecket läggs salt och mynta. Den vikta osten läggs i press och sedan i en saltlag under ytterligare 48 timmar. Efter detta är halloumin klar att packas.
Första gången jag kom i kontakt med halloumi var när vi skulle ha kräftskiva nån gång runt 2005 och en av gästerna tog med halloumi ist för skaldjur. Jag smakade pyttelite och tyckte det var så otroligt gott. Då var det mest ett alternativ till kött och något som vegetarianer åt. Nu finns det väl i nästan varenda kyl?
Under lunchen fick vi höra Maro berätta om familjens historia, osten, jubileet och den nya kokboken. En solgul kokbok, såklart, med 40 härliga recept. När hon berättade att det är vanligt att man river halloumi både i och på pasta blev jag nyfiken. Detta berättade jag såklart för Martin som var tvungen att testa. Så nu finns det ett recept på Du i Fokus på pasta med riven halloumi och citron. Jättegott!
Nu fick jag en stark längtan till Cypern. Det är helt klart dax att åka dit igen. Jag skulle så gärna vara med och göra halloumi, det missade vi sist. Hur tillagar ni helst halloumi? Tycker ni ens om det?
Jag är frilansskribent och sk digital kreatör med uppdrag överallt och hela tiden. Jag kan förstå att det är svårt att förstå att jag faktiskt jobbar när jag äter ett julbord eller går på en fin strand. Men så är det faktiskt.
De flesta ser nog en journalist som någon som sitter med glasögonen på näsan, djupt koncentrerad framför en dator och skriver på sin senaste text. Den bilden är rätt, men den är lixom bara slutet på jobbet. Man ska ju samla ihop materialet och ha något att skriva om också. Det är detta folk ofta glömmer.
När vi packar inför en resa får vi alltid höra ”Ha en trevlig semester”, det får alla som skriver om eller rapporterar från olika resmål. Så säger man ju inte till en sjöman, flygvärdinna eller pilot som går till jobbet. Det gör man ju inte. Men vi får konstant såna kommentarer, så jag tror inte riktigt att alla förstår hur en skribent/journalist eller digital kreatör jobbar. Vi ska på en resa, ett jobb, inte semester.
Just det… jag kallar mej hellre för skribent än journalist. Jag skriver ju så mycket mer än journalistiska texter. Det där med digital kreatör då? Asså… influencer… nääää, det tycker jag inte om att kalla mej. Jag vet inte hur mycket jag influerar någon, men kanske inspirerar? Jag vet inte, men digital kreatör är jag definitivt. Så är det när man har både instagram och youtubekanal. Då är det lixom avgörande att samla material och det är oftast inte det minsta glamoröst faktiskt. Även om det kan se ut så på bilderna.
Hur går det till då?
Det beror på… som det brukar heta. Om det är en lunch där något presenteras, ett julbord som ska testas, en produkt som ska provas eller ett resmål som ska utforskas. Allt det här tror jag ändå att man kan förstå ganska enkel. Problemet kommer när vi är på en längre resa eller ute med husbilen, som nu.
Vi står med husbilen i Grisslehamn och jobbar, precis som vem som helst – förutom att vårt kontor ser lite annorlunda ut. Husbilen är inte vårt fritidsboende, vi har inte semester – den är vårt rullande hem och vårt kontor. Vi tog oss hit i tisdags för att slippa åka i oväder, då vi har ett uppdrag här på fredag. Att köra nästan 4 ton bil i snöstorm är inte särskilt lockande. Nu står vi på plats medan snön yr utanför och har det hur bra som helst. Medans vi jobbar.
Att samla material till en text eller film innebär ganska mycket jobb, planering och tid. Tar vi tex julborden så måste vi först veta helt säkert att vi får komma in innan alla gäster. Så att bilder blir fina och lockande. Det är ju det som är hela grejen, tydliga bilder så man verkligen ser vad som finns där. Det blir ganska många mail fram och tillbaka innan alla har rätt information. Vi får oftast bara någon kvart på oss att ta bilderna, då gäller det att vi bägge vet exakt vem som ska göra vad.
Sen ska vi börja smaka maten. Är det ett julbord så smakar vi nyheterna och det som folk är mest intresserade av (julskinka, köttbullar osv). Orkar vi något efter det, testar vi även annat också. Under tiden kan det hända att vi tar någon bild på tallriken eller en filmsnutt medan vi äter. Jag brukar direkt skicka iväg några stories på instagram också.
Det är efter detta som det mesta jobbet börjar. Bilder och film ska redigeras, all information ska kokas ner och en text ska skrivas. Medan Martin redigerar bilderna, skriver jag texten. När jag skrivit klart lägger jag in bilderna och han korrekturläser. När vi är nöjda publiceras texten i Du i Fokus. Men vi är inte klara där.
Medan jag börjar förbereda ett blogginglägg fixar Martin filmen för youtube. Ibland är det bråttom, men oftast är det upp till oss när dessa kommer ut. Men vi ligger alltid väldigt mycket efter, just nu publiceras filmer från i somras… Bloggen är ju mest min dagbok, så jag kommer ihåg allt om jag behöver gå tillbaka och kan påminnas. När filmen är klar är det jag som gör den helt färdig för att publiceras. Där ska vara bild och text, ibland även länkar.
Men det är inte klart ens där. Nu ska allt pushas för på olika ställen på sociala medier. Vi har tre olika Facebook-sidor, samt flera olika grupper med olika teman och fyra instagramkonton. Jag överdriver inte om jag säger att jag har runt 6-7 timmar med mobilen i handen, varje dag. Å andra sidan sitter ju folk framför en dator och jobbar hela dagarna, jag gör det mest via mobilen.
Då har jag inte tagit med våra beställda uppdrag… de tar ju såklart ännu mer tid, för då måste allt vara så perfekt det bara går. Det behöver vi inte fundera på i våra egna kanaler. En text till tex campingtidningen vi skriver för tar kanske 3-4 arbetsdagar bara att skriva och 2-3 dagar att samla materialet.
Så när vi sitter där i vår husbil eller packar inför en resa, så är det alltså jobb. Kanske ett lite lyxigare kontor än vad andra har, men det är ändå jobb. Vi får jätteroliga uppdrag och har roligt innehåll i vårt liv, så är det – men det är ett jobb som vi tar seriöst.
Vi fattar att det kan vara svårt att förstå när vi sitter där på en fin strand eller med bubbel på en premiär. Då ska ni veta att vi nästan aldrig ens smakar alkohol förrän jobbet är klart, det som är i glaset är oftast alkoholfritt. Hur sjutton skulle vi annars kunna göra intervjuer eller hålla filmkameran stadigt?
Detta är vår vardag, vi jobbar vart vi än är. Det kanske låter lite rörigt, men så är vårt liv. Helt snurrigt och kanske lite svårt att förstå. Men kul 🙂