Browsed by
Tagg: jobb

Förlåt

Förlåt

Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?

 

Matsedel v 37 – med höstbonus

Matsedel v 37 – med höstbonus

Nu är den igång: teatersäsongen! Jag äskar det! Men nu är det många kvällar som försvinner och maten kommer att ätas ute på stan. Det började med Broarna i Madison County igår och slutar med Tommy Körberg som Lola om knappt två veckor. På 12 dagar ska vi se 6-7 olika teatrar och shower, det kan tillkomma någon mer på vägen.

Men jag ska ju inte bara gå och se dem och njuta av fantastiska föreställningar. Det är ju faktiskt jobb, så jag ska ju skriva om dem också. Och det ska göras snabbt! Så nu går jag in i min teaterbubbla där jag bara ser, andas och tänker teater. Om två veckor vet jag mer vad ni inte får missa av höstens teaterutbud. Jag har redan hört att Benke Rydmans Våroffer ska vara något alldeles särskilt, men den hinner jag nog inte se själv.

Maten blir det alltså lite si å så med och därför har jag tänk att jag låter allt bara bero och gör mitt bästa för att stå still i vikt. Vi har gott om matlådor i frysen som jag tar till lunch och middagarna får bli som de blir. Två veckor är ju faktiskt inget i långa loppet, de är inte avgörande om man ser det i ett större perspektiv.

Men här är matsedeln som den skulle sett ut om vi ätit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex för hela grytan, plus pasta

Onsdag: Varm pastasallad fr 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Lördag: Zucchinigratäng med något från grillen 1 SP Flex plus tillbehör

Söndag: Fisk i ugn 2 SP Flex plus potatis

Höstbonus: Plommonpaj 13 SP Flex för hela

Curryräkorna, kycklingen och zucchinigratängen funkar bra till matlådorna i frysen, så gör lite extra.

Ha en riktigt bra vecka, det ska jag ha!

 

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Ett av de roligaste jobb jag haft har varit på Viktväktarna. Det där att se folk växa ju mindre de blir är så häftigt! Å särskilt att se hur de blir friskare och modigare, våga ta plats, det är det bästa av allt.

I 14 år jobbade jag på Viktväktarna och nu är det fyra år sedan vi slutade. Martin och jag hade många klasser och det var även stora klasser, vi träffade nog 400-500 pers i veckan när det var som mest. Personer som ville gå ner i vikt och litade på att vi kunde hjälpa dem. Å det kunde vi! Vi fick väldigt många hela vägen in i mål och är superstolta för jobbet vi gjorde.

Av olika anledningar har jag bara varit tillbaka och hälsa på ett fåtal gånger sedan vi slutade, men igår var det dax. Huddinge var ett av våra härligaste ställen och den nya coachen där välkomnade mej. Jag förvarnade om att jag skulle komma och hon frågade om jag hade lust att säga några ord. Det gör jag så gärna! Många av våra gamla medlemmar är ju kvar, jag vill gärna peppa dem lite extra om jag kan.

Jag fiskade upp Nadja på vägen som också ville åka dit och kolla läget lite. Det var nästan som att åka hem, konstigt att en väg kan vara så bekant och kännas så hemma trots att det är så länge sedan. Vi hälsade på Christina som nu är coach, Anna i kassan och Wivi som var vår vägare även då och sedan började medlemmarna att trilla in. Så många välkända ansikten, tack o lov såg alla lika glada ut när de såg mej. Många kramar blev det. Självklart vägde jag mej, jag lyckades tom rota fram min guldbok  🙂

Veckans tema var belöningar och då det var exakt på dagen fyra år sedan min stora belöning (bröstförminskningen) berättade jag lite om det. Men jag skickade även med några grejer som jag tycker är extra viktiga och även vill skicka med till er. De flesta vill ju att viktresan ska gå snabbt och blir frustrerade när det ”bara” blir typ 0,3 på vågen. Men! Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta för er själva några gånger… Jag snittade 1 hekto i veckan, DET är långsamt – men jag har hållit vikten i många år nu.

Jag skickade också med att det inte finns något som heter fusk när man går på Viktväktarna. Allt är tillåtet och man får äta allt, men inte alltid… jag gillar inte heller ordet unna, som för mej är en ursäkt att äta eller köpa något. Och att tänka långsiktigt, Viktväktarna är ingen kur – det är en livsstil. Å känns det jobbigt att jaga hekton så kan det vara lättare om man tänker hälsa istället för vikt. Det som är bra för hälsan gynnar oftast även vår viktnedgång. De här grejerna har iaf underlättat för mej att orka och tänker att det kanske kan hjälpa fler.

Planering är A-O för mej, så därför delade jag även med mej av länkar till olika sidor med recept bla mina egna veckomenyer förstås, ni hittar dem HÄR. Alla rätter är med recept och uträknade SP. Alla rätter är hämtade från Du i Fokus.

Jag är så osvensk att jag säger att vi var jäkligt bra på det vi gjorde och jobbade suveränt ihop. Martin och jag var ett team både hemma och på jobbet och visste exakt vart vi hade varandra. Vi hade roligt på jobbet och det var väldigt konstigt att sluta efter så lång tid och vänja sej vid att vi skulle jobba på olika håll på dagarna. Men det har ju gått bra det med  🙂

Att komma tillbaka till Huddinge och träffa alla var jätteroligt och lite konstigt. Det känns som ett helt annat liv på nåt så sätt. Det är så mycket som hänt sedan dess. Bara första sommaren opererades jag två gånger. Vi krockade med en älg och höll på att stryka med. Vi förlovade oss och gifte oss. Barnen har flyttat ut och vi har en helt annan vardag än då. Jag är friskare och mår mycket bättre och trivs verkligen med mitt liv idag, ändå saknar jag det lite… kontakten med alla medlemmar och att se dem lyckas.

Så nu ska jag inte låta det gå så lång tid till nästa gång jag hälsar på. Nu vill jag vara med lite igen. Tack Christina för att jag fick komma och störa lite och tack alla härliga medlemmar i Huddinge som kom ihåg oss. Jag kommer snart tillbaka, om jag får. Under tiden kan ni följa mitt liv som guldmedlem på Instagram @marlenerinda Kanske kan jag peppa lite därifrån också  🙂

 

På Formex med Prinsen

På Formex med Prinsen

Jag är ingen inredningsnörd, men jag tycker det är intressant att se trender och kolla in hur folk och företag tänker. Formex är en gigantisk inredningsmässa där man verkligen kan se åt vilket håll det blåser. För mej är det ett jättebra sätt att hitta intressanta märken och designers att skriva om. Här finns lixom allt! Till och med tvättäkta Prinsar!

I tisdags slog Formex upp dörrarna för höstens mässa och jag var där! Även om jag inte är nörd, så har jag några favoriter – det är nödvändigtvis inte just de som jag sedan kommer att skriva om sen… men jag tänkte berätta om några av dem här.

Till att börja med har jag vänner som har egna montrar på mässan, det var där jag började i tisdags. Kristoffer Lundqvist har skapat märken K.Lundqvist som från början enbart hade doftljus och sen svävade ut i både doftpåsar och speglar (!) men nu landat i doftstickor. Märket är lyxigt, förpackningarna är snygga och väldigt många inredare och magasin använder hans produkter. PÅ bara några år har företag växt hur mycket som helst och idag finns hans produkter tom i Japan! Lite stolt över honom är man allt  🙂

Jag brukar kalla Stoffisen för min lillebror, eftersom jag inte har någon sån. Det är hans fästman Daniel som gjort våra vigselringar som vi är så nöjda med. Både Stoffisen och Daniel var i montern när jag var förbi, så himla kul att träffa bägge två – det händer alldeles för sällan.

En annan kär vän som iofs inte hade en egen monter men var där pga ett samarbete var Tony Irving. Han har tillsammans med Markslöjd designat läckra kristallkronor i två olika storlekar. Jag visste inte att han skulle vara där och blev glatt överraskad när vi sågs i montern. Jag tror att han blev lika glad som jag, hoppas det. Lamporna är verkligen jätteläckra men hos oss passar de inte, tyvärr… Vet ni hur svårt det är att fota kristallkronor? Testa så fattar ni…

Sen har jag designers som blivit mina vänner vart efter åren gått. En av dem är Caroline Svedbom som gör ljuvlig smycken. Caroline gjorde alla mina smycken till bröllopet och har även gjort smycke som bärs av prinsessorna och mängder med artister. I hennes monter är det alltid sjukt mycket folk, så jag gick faktiskt bara förbi. Jag stör inte om hon har köpvilliga kunder hos sej.

Nadja Wedin är också en person jag lärt känna på vägen. Nadja är en alldeles ljuvlig människa som man älskar från första stund. Hon började teckna lite som rehabilitering efter sjukdom och livnär sej numera helt på sina fina mönster som är både tyg, tapeter, brickor och möbler. Snar kommer de även som muggar och då har jag blivit lovad en 🙂

Marita på Cultdesign är ännu en karismatisk person som jag gillar otroligt mycket. Marita är designer och formgivare och hennes porslin Orient är otroligt fint. Det är oftast det porslinet som vi använder till våra matbilder och jag vet inte hur många frågor jag fått om det under de senaste två åren som jag känt Marita. Nyheter för hösten var en pastatallrik och en ny färg, en läcker lila som nog kan bli min nya favorit. Jag fick med mej en tallrik och en gratängform hem, så nu blir gratängbilderna ännu finare!

Jessica Zanden har också en monter som jag gärna besöker. Detta var hennes tredje mässa tror jag och den här gången hade hon sällskap av sin bror Philip. Jag har jobbat med bägge för väldigt länge sedan och det är alltid kul att fräscha upp kontakterna lite. Syskonen hittade sin mammas teckningar och hann precis starta upp företag och sälja in mönstren innan modern dog. Hon hann se succén som väntande bakom hörnet och idag är det Jessica och familjen som driver företaget vidare.  Jessica är en blandning av virvelvind, lycka och spontanitet kanske man kan säga – en alldeles underbar människa som inte sitter still en sekund.

De jag räknat upp är ovan håller till i A- och B-hallen, i C-hallen finns lakritshimlen. Men den var inte riktigt lika stor i år, eller också missade jag en massa. Jag hade ganska kort tid på mej och sprang som en tok för att hinna träffa alla. Först fick jag smaka en massa goda nyheter hos Lakritsfabriken, deras VD och grundare Martin visade mej runt och lät mej smaka. När jag gick fick jag lite färdkost i form av min favoritlakrits, tack tack.

Sen fick jag ett gott snack med grabbarna från Pastillfabriken, detta är Martins favoriter. De gör nämligen pastiller med lakrits och whiskeysmak. Whiskeyn är från Mackmyra och sätter verkligen fart på pastillen. Jag föredrar dem utan whiskey… Å mittemot Pastillerna var Heavenly by Schöttinger som har de absolut snyggaste askarna. De har den hittills snyggaste julkalendern som är rund, lyxigt svart och guld och när man tar av locket är det en bricka med spegelglas. Dessutom har de sjukt goda praliner, både med lakrits och marsipan. Jag föredrar de med lakrits, men det är ju knappast någon överraskning. Å ett steg bort stod Rasmus och Christian och bjöd på lakritsglass från Haupt. Jätte, jättegod! Även här fans det några pralinnyheter som jag fick smaka. Å sen sprang tiden iväg så jag var tvungen att avbryta spaningen i C-hallen.

Å hur var det nu med Prinsen? Det finns ju några favoritdesigner till och till dem hör bla Stelton, Saga Form, Kähler, Eva Solo, Georg Jensen och Skultuna och det är hos Skultuna Prinsen kommer in. Carl-Philip och Oscar Kylberg har nämligen tillsammans med Skultuna designat en jättefin ljusstake. Ljusstaken är i lösa delar så placerar man delarna som man vill. Jag gillar ljus och ljusstakar, den ville jag ha! Carl-Philip befann sej dock inte i Skultunas monter när vi sprang på honom, utan hos Kähler.

Eftersom det är så mycket att se och det är svårt att hinna på en dag, så ska jag tillbaka en sväng imorrn. Då mest för att fota. Det är roligare att ha egna bilder till sina texter, än andras pressbilder, tycker jag. Så det blir en stund efter lunch och då hoppas jag hinna säga hej till dem jag missade i tisdags också. Formex är en fackmässa och är du i branschen så tycker jag att du ska åka dit – kvaliteten i år var högre än vanligt tycker både jag och dem jag pratat med. Jag är där imorrn efter lunch, vi kanske se?

 

Tom almanacka och sol

Tom almanacka och sol

Jag älskar när almanackan är tom! Jag älskar när solen vräker ner och det är riktigt hett! Just nu har jag alltså det bästa av två världar  🙂

Många tror/tycker att en fulltecknad almanacka är något att sträva efter. Är man fullbokad så är man populär och någon att räkna med. Det tycker inte jag. En fulltecknad almanacka i mina ögon innebär att man kanske prioriterar lite fel och förmodligen missar att ta hand om sej själv. Självklart kan jag också ha fullt upp, men det är absolut inte alltid och jag är noga med att ha helt tom almanacka då och då. De tomma veckorna är otroligt viktiga för mej och min hälsa.

När jag får en ny, helt ren, almanacka skriver jag först in allas födelsedagar. Sen skriver jag in min träning, mån – ons – fre, ibland även promenader. Efter detta skriver jag in när det är olika mässor eller resor. Mina tomma veckor är alltså inte helt tomma, där står de träningspass som jag ska göra. Men dessa är inte huggna i sten, är jag rejält trött en dag så är det viktigare att vila än att träna – då stryker jag bara. Jag kompensationstränar inte, utan låter det bara vara så. Efter en hektisk period kan jag även skriva in VILA några dagar.

Just nu är alltså träning det enda som står i almanackan och ett och annat besök hos läkare/kiropraktor. Jag sover, tränar, går promenader, solar och njuter av tillvaron. Det är så otroligt skönt att bara vara! En och annan förmiddag går åt till att skriva ihop nästa veckas texter, så kan jag släppa det helt några dagar. Bloggen uppdateras när jag tycker att jag har något att komma med eller när fingrarna kliar lite  🙂

De här veckorna av ”bara vara” är viktiga. Visst kollar jag sociala medier, pushar inläggen på duifokus.se och lägger ut bilder på instagram (@marlenerinda), men för mej är det att vara ledig – det går mycket mer tid till sånt resten av året. Jag kanske lägger 3-5 timmar per dag till sociala medier (bloggen och Du i Fokus) i vanliga fall, just nu kanske det är 1 timme. Som bloggare/influencer/skribent är man aldrig helt ledig, för mej är det helt ok. Efter 12 år är jag van att alltid ha bloggen med mej och sedan 4-5 år även instagram och magasinet. Det är så mitt liv är. Inget som stör mej, men kanske andra… I mina ögon är jag ledig.

Idag går förmiddagen åt till att skriva och sen hänger vi i poolen igen efter lunch. Ett rätt behagligt liv om ni frågar mej. En månad till, sen kör allt igång igen.

 

Mingel med rosa bubblor

Mingel med rosa bubblor

I torsdags var jag inbjuden på sommarmingel på en mysig innergård på Östermalm. Men inte vilken innergård som helt, utan hemma hos Dominika P och Anders Borg 🙂

Det var Dominikas PR-byrå som bjöd in, för att vi skulle få smaka på Say Blush, ett rosa och i mitt tycke väldigt gott bubbel. Det brukar bli ganska små, mysiga och personliga tillställningar när Dominika, Nina och Torsten bjuder in. Så var det även i torsdags.

Jag hade träffat eller stött på de flesta gästerna förut, så det var helt ok att komma dit ensam eftersom Martin var iväg med jobbet. En som jag minglat förbi på olika vimmel men aldrig egentligen pratat med är Zubeyde som var med i Robinson för några år sedan. Vi började prata, alltså på riktigt prata, om livet, kärlek, sorg… allt! Och vi hade jättetrevligt. Vilken genommysig människa!

Dominika är också jättemysig. Vi fick vet hur bröllopsplanerna går, hur klänningen ska se ut och en massa annat spännande. Jag säger inget mer än att det kommer bli en härlig dag för dem!

Vi höll alltså till på innergården men behövde man gå på toaletten så var det den privata bostaden som gällde. Av respekt tog jag förstås inga bilder, men jag måste berätta om deras hall! Den är enorm! Och när man kommer in möts man av tre uppstoppade djurhuvuden, i mitten en stor kronhjort med horn och allt. Jag var helt oförberedd och fick en chock! Älgkrocken sitter lixom i fortfarande. Anders som gick med mej upp undrade nog om jag var mer än lovligt lättskrämd, men jag förklarade lite snabbt att vi krockat med en älg och jag numera har lite svårt med närhet till såna slags djur. Jag håller gärna avståndet kan man väl säga.

Eftermiddagen blev till kväll och vi minglade vidare tills vi blev utsparkade typ. Maten var god, bubblet var bubbligt och sällskapet var helt galet! Älskar när Dominika och hennes firma ställer till med fest. Hoppas det blir snart igen!

Å apropå Say Blush, det måste ni smaka – ett perfekt mingelbubbel!

 

 

Fyra år senare…

Fyra år senare…

När jag skrev in mej på VV måndagen den 7 aug 2000 hade jag ingen aning om hur det skulle förändra mitt liv. Att jag både skulle jobba där och träffa min blivande man fanns ju inte riktigt med i planen… men så blev det! Här om dagen var det fyra år sedan vi slutade på Viktväktarna. Efter 13 år vid vågen och i kassan och tusentals medlemmar, hade vi vår sista klass i maj 2014. Den sista veckan var väldigt jobbig.

Jag hade svårt att gå ner i vikt, så i januari 2001 frågade min dåvarande konsulent (det hette så då) Anna, om jag hade lust att hjälpa henne vid vågen. Jag tyckte det lät som en kul grej och tillbringade sedan varje måndagkväll med att väga medlemmar och ge ut material. Vi hade sjukt många medlemmar, många kände jag och det var roliga återseenden med klasskompisar och grannar. Jag var ju ensamstående mamma så ofta fick killarna följa med, då satt de under vägbordet eller var på biblioteket brevid.

Det tog fyra år för mej att nå min målvikt, inte förrän 2004 blev jag Guldmedlem. Då med en högre målvikt än jag egentligen ville, eftersom min önskade vikt inte gick att hålla. Jag fick helt enkelt acceptera att kroppen inte ville ha samma målvikt som jag, om jag inte skulle kämpa mej blå varenda dag resten av livet.

Jag hade mitt liv vid vågen fram till 2007, då hamnade jag i kassan – helt oplanerat! Martin hade jobbat i kassan länge och vi hade sett varandra på olika ställen under åren. Vi var bekanta och slängde käft, inget annat. Han skulle bli konsulent och då fick jag chansen att ta hans plats i kassan. Årsskiftet 2007/2008 var jobbigt ekonomiskt och i januari fick jag en rejäl smäll och skulle ut med en herrans massa pengar. Jag hade 68 öre på kontot och frågade honom i panik om han behövde hjälp i sina klasser. Några veckor senare flyttade han in hos mej. Ops!

Vi hade som mest 11 klasser i veckan. Vi ”ägde” hela Södertörn med klasser i Huddinge, Tullinge, Tumba, Rönninge och Haninge. Hundratals medlemmar passerade min kassa varje vecka och vi hade verkligen roligt på jobbet! Att jobba på VV är ett av de roligaste jobb jag haft, att se folk växa som människor vart efter de blir mindre är det bästa av allt! Men det sliter en hel del också. Man får veta väldigt personliga saker, torka många tårar och vara en slags amatörpsykolog. Det finns ju en anledning till att man har en övervikt, i många fall har det hänt väldigt jobbiga saker. Vi fick veta allt! Medan Martin höll i lektionerna, tröstade och peppade jag. Vi hade stora klasser och hjälpte väldigt många hela vägen in i mål. Vi kompletterande varandra perfekt och var bra på det vi gjorde helt enkelt.

Men det är svårt att hela tiden vara peppande och stödjande, särskilt om man kanske inte är på topp själv. Jag var ju faktiskt sjuk, även om jag inte visste om det. Det krävs en hel del av en konsulent/coach  – det handlar inte bara om att stå längst fram och hålla en lektion. Lektionen ska planeras, det ska beställas varor, sköta ekonomi, skrivas veckobrev och ta hand om sociala medier. Vi ville verkligen vara tillgängliga när än medlemmarna behövde oss och det krävde väldigt mycket energi. Dessutom har man provisionslön och på sommaren var det inte så många aktiva medlemmar och då blev det helt enkelt ingen lön på ett par månader. När 5:2 kom rasade hela verksamheten och vi levde på en halv lön ett halvår. Det började tära på oss, vi var helt enkelt tvungna att tänka på oss…. så Martin sökte och kom in på sin drömutbildning.

I två år pluggade han parallellt med jobbet. Nu hängde det på mej att dra runt VV så vi drog ner på klasserna. Det föll sej naturligt i ett par fall, då vi blev uppsagda från några lokaler som vi hyrde. I slutet hade vi bara två orter kvar, Huddinge och Haninge, orter med många trogna medlemmar. Dagen vi skulle meddela kontoret vår uppsägning var väldigt jobbig. Men dagen då vi skulle skicka ut veckobrevet och informera våra medlemmar om att vi skulle sluta var sju resor värre. Veckan efter var en av de jobbigaste jag haft arbetsmässigt. Medlemmarna var så ledsna, inte arga tack o lov – men besvikna och ledsna.

Vi hade dock en tjej som skulle ta över efter oss, så det var ”bara” vi som slutade – VV skulle inte upphöra på Södertörn. Vår efterträdare gick parallellt med oss under nästan tre månader, vi lärde henne allt vi kunde och lite till och kände oss helt säkra på att hon skulle fixa det när vi väl slutade.

27 maj 2014 hade vi vår sista klass. Dagen innan hade vi tagit avsked i Haninge och nu var det dax för Huddinge. Vi fick mängder med vackra blommor och det var många tårar. I 13 år hade jag haft med medlemmarna att göra, antingen vid vågen eller i kassan, det är ganska många år. Några hade man lärt känna väldigt väl, vissa hade ju varit med alla de här åren. Dessutom hade ju många av dem följt min och Martins resa, varit med när vi träffades och suttit med vid förvirrade lektioner när vi båda var i det där nyförälskade stadiet när man knappt vet vad man heter. Det är kanske en klyscha att säga att vi var som en familj med våra medlemmar, men så var det faktiskt.

Det har inte gått många dagar de här senaste fyra dagarna utan att jag tänkte på våra medlemmar och även haft kontakt med dem. Några finns i de olika grupperna på facebook där jag är med, vi ses på gymmet eller i mataffären och några har blivit mina vänner i vardagen. Jag kan sakna jobbet lite då och då, men idag har vi en stadig inkomst och slipper stressen med provisionslön – det är värt väldigt mycket. Jag har fått ett helt gäng diagnoser och genomgått några livförbättrande operationer, jag mår mycket bättre idag. Jag hjälper fortfarande folk med vikten genom bloggen, recepten på Du i Fokus och de olika VV-grupperna på FB. Det är ju lixom det jag kan!

Jag vet att jag är en förebild både för våra gamla medlemmar och nya som aldrig ens träffat mej. Jag är beviset på att man kan gå ner i vikt och sedan hålla vikten år efter år. Jag vet att VV fungerar!

Viktväktarna gav mej ett helt nytt liv! Jag fick lära mej en sund kosthållning, jag fick en hälsosam vikt och jag träffade min man. Snacka om vinst! Vad som helst kan hända när man skriver in sej på VV. Det är ju ganska otippat att man träffar sin kommande man där, men varför inte. Även män behöver ju gå ner i vikt.

Så har du inte testat, skriv in dej på Viktväktarna, gå i klass och se vad som händer. Du kan få ett helt nytt liv  🙂

 

Vad gör du hela dagarna?

Vad gör du hela dagarna?

Klockan är drygt 15 och först nu sätter jag mej framför datorn. Igår fick jag frågan ”Vad gör du egentligen hela dagarna”? Ja, ibland undrar jag faktiskt också det…

Maken har åkt på jobbresa och jag är gräsänka tills på söndagkväll. Jag gillar att pyssla runt i min ensamhet så det är helt ok, men det innebär att jag får sköta all markservice och då försvinner ju lite tid. Att timmarna bara runnit iväg idag är alltså helt förståeligt. Jag gick med pälsbollen på långpromenad redan vid 8, det är för varmt för honom att gå senare. Efter promenaden åt jag frukost och sen drog jag till gymmet. Efter träningen gjorde jag veckans handling och sen var det lunch.

Jag skulle hämta en grej hos mina föräldrar, så efter lunch drog jag iväg till dem och passade på att stoppa pälsbollen i deras pool samtidigt. Åkte hem med ett helt färdigt litet hundskrälle, som nu kommer att sova resten av dagen. NU ska jag alltså sätta mej och jobba  🙂

Att dagen försvann idag har alltså en förklaring, men annars då? Jag brukar vakna strax innan 8, äta frukost och åka till gymmet, gå med hunden och äta lunch. Förmiddagarna brukar försvinna utan att jag lixom tänker på det. Har jag möten i stan tar det en timme bara att åka dit, någon timme för mötet och sen en timme hem igen. En halv dag alltså, det är därför jag försöker boka in mer när jag ändå är i stan. Jag brukar sitta och skriva och beta av mail mellan 15-18.30 typ… och en dag i veckan försöker jag att skriva flera inlägg som ska täcka hela kommande vecka. Ibland lyckas jag och då känns det väldigt bra.

Men de där inläggen tar ju sin lilla tid att få ihop, särskilt om det är recept. Då ska vi först leta reda på någon rätt som är spännande att testa och som går att gör om så det blir vårt recept. Det ska testlagas och kanske lagas igen om det inte blev bra första gången. Maten ska fotas och bilderna redigeras, sen ska receptet skrivas och då är det Martin som kommer ihåg hur vi gjort och jag skriver det han säger. Med tanke på att han jobbar i veckorna och vi har två recept i veckan, så går stor del av helgerna åt till detta. Så vi försöker laga 2-3 rätter per helg så att vi faktiskt har lite framförhållning. Just nu är det tyvärr inte så…

Jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen, men visst, förmiddagarna försvinner ofta till träning och måsten. Bloggen tar ju också sin lilla tid, även om det bara rinner ord ur skallen när jag sätter mej. Ett blogginlägg går ganska fort att skriva, det finns alltid ämnen och inspiration.

Sen är jag ju faktiskt sjuk också. Vissa dagar kommer jag knappt ur sängen, det är ju faktiskt därför vi valt att ha mej hemma. Vintern är värst, det är många dåliga dagar då som gör att jag inte ens lämnar hemmet pga värk mm. När jag tänker på det så är faktiskt vintern enbart en dålig period med ont i kroppen och väldigt många dåliga dagar. Det försvinner mycket tid på att vara sjuk, sånt som inte ens jag tänker på.

Nu är det sommar och jag mår bra, inte konstigt att jag känner mej så otroligt produktiv och effektiv just nu då. Det är varmt och skönt och jag får saker gjorda. Dygnen är längre, inte i timmar kanske, men i ljus och effektiv vakentid. Jag tar hand om mej halva dagen och skriver andra halvan, det är så min tid fördelas. Totalt blir det kanske 20 timmar effektiv arbetstid i veckan, å andra sidan har jag koll på sociala medier dygnet runt, även på semestern. Det ska ut bilder på både facebook och instagram, pushas för texter och svaras på kommentarer.

Effektiv arbetstid är alltså kanske 20 timmar, men total arbetstid… ingen aning, oftast hela min vakna tid. Jag noterar allt jag ser, ser bilder till instagram och texter i allt som flimrar förbi och får konstant nya ideér att skriva om. Jag svarar på kommentarer på alla våra olika plattformar och försöker att inte missa viktiga mail. Tiden bara försvinner och skulle jag bara använda sociala medier på bestämda tider, tex dagtid på vardagar – så skulle jag komma för långt efter i interaktionen med alla följare. Något som är nödvändigt att prioritera om man lever som vi gör med elefonen ständigt närvarande.

Jag vet att mitt sätt att leva kan vara svårt att förstå, det är ett ständigt uppkopplat liv som jag har vant mej vid efter så många år i cybervärlden. Men för den oinsatte måste det vara väldigt konstigt.

 

Kollar in höstens trender

Kollar in höstens trender

När man håller på med media, skriver eller är sk influencer, så lever man en säsong i förväg. Just nu är det vår ute, men vi har under veckan kollat in höstens trender. Jag säger bara GULT!

Fyra gånger per år är det sk pressdagar, då är det fullt ös i tre dagar. Alla Pr-byråer öppnar upp och visar kommande säsongs trender när det gäller mode, inredning och skönhet. Idag är det tredje dagen och jag känner mej som en stoppad korv av all information och benen är som betongklumpar efter att ha gått runt 15-20 000 steg två dagar i sträck. Idag blir det minst lika många.

Rent praktiskt innebär det att man får ett schema med tider och adresser, sen går man till byrå efter byrå och får vet alla deras nyheter. Man har med sej mängder med pressmaterial hem och ska sedan försöka få någon ordning i allt material så att det går att skriva något vettigt av detta. Nu ligger ju alla nyheter 3-4 månader bort i tiden, så man har ju ganska lång tid på sej att sortera upp all info.

Två dagar är alltså avklarade, den tredje kör igång strax – jag har lite att fixa med först. Men det jag snabbt kan skvallra om är att det är starka färger som gäller till hösten, klart gult, klarblå och starkt rött. Man ska synas helt enkelt! Inget tråkigt svart här inte… eller kanske lyfta upp det svarta med en härlig färg. Fortfarande är det helt ok att ha guld och udda detaljer, typ guld på skorna och mixade material.

Jag har hittat så mycket fina grejer! Ett par sommargrejer var med bland höstsäsongen, bla skor från Deichman. Så läckra!!! Vitt tyg, med lite platå och broderade blommor – vill ha! Moonboots till vintern med guld och blommor. Allt för att liva upp en lång och tråkig årstid!

Jag är inget modefreak alls och klär mej inte alls efter de trender som råder – det syns tydligt när man går runt. Alla andra är sådär coola som i magasinen, inte jag… jag kör det som är bekvämt… kan ju inte gå 15 000 steg i klackar direkt… och vill ju inte frysa, så tunna vårkavajer och jackor är lixom inte för mej förrän det är 20 grader varmt. En bar mage på mej skulle förmodligen skrämma bort alla runt omkring… Men skriva om det kan jag!

Bara ut och jaga nyheter igen, sista dagen för den här gången. Inom kort finns allt i Du i Fokus! Men redan nu finns en del på instagram @marlenerinda – häng med där  🙂

 

Trenderna 2018 – enligt TrendStefan

Trenderna 2018 – enligt TrendStefan

Jag ligger lite efter och har missat att berätta om Stora Trenddagen som gick av stapeln i mitten av
januari. Stora Trenddagen är dagen då trendgurun Stefan Nilsson berättar allt om årets trender. Det som bla stylister sedan går en hel del efter när de ska hjälpa sina kunder. Jag brukar vara ganska otrendig, men det är kul att veta vad som gäller för året.

Stefan åker runt på mässor hela året och samlar på sej intryck som han sedan översätter till kommande trender och berättar på ett väldigt enkelt sätt så att alla fattar. Han berättar dessutom med väldigt mycket humor, hjärta och självdistans. Timmarna går väldigt fort och man skrattar mycket!

Årets trender är:

The Westwood Effect: 
Under denna rubrik ryms den goda moralen och miljöfrågorna. Det är även här #metoo platsar.
Vi inreder med svart/vitt, grafiskt och med inslag av rött. Rött är årets stora snackisfärg, alla toner och gärna i kombination med brunt eller ljust grönt.

CMYK SMACK:
Hälsan är i fokus och vi vill ha färg i vår inredning, färgglatt och
lekfullt. Man har gjort tester om att vi trivs bättre på restauranger
som har rosa väggar och vi gillar att äta mat på rosa tallrikar. Om vi
skulle måla fängelseväggarna rosa så skulle fångarna tydligen bli
betydligt lugnare. Färgskalan går åt mörkare pasteller. Rosa som drar åt hallon. Blått som i smurfblått. Miniongult är grejen! Det ska vara färglatt och lekfullt!

DUSK:
En seriös och minimalistisk trend som har fokus på det imperfekta. Få,
utvalda saker, gärna hantverk i terrakotta eller keramik och i dämpad
färgskala som beige, grått och brunt. Arvegods är också trendigt och döda blommor! Kreativitet och egenskapande, egna uttryck.

SATURDAY SATORI:
Satori är den buddistiska benämning på att vara nöjd. Vi slutar att jaga
status och det materiella. Det materiella får mindre status och vår relation till hemmet förändras. Fokus är att dela saker och hjälpas åt. Mycket handlar om mindfulness och att inreda hälsosammare. Hälsa är viktigt även i inredningen, vi
letar efter tapeter som renar luften, saker som ger oss ett lugn och
såklart massa växter! Färgen grön vill vi ha omkring oss, vita metaller och trä.

BARBEQUE BABY:
I denna trend utforskar vi nya material, men är även intresserade av gamla tekniker och att använda gamla tekniker på nya sätt. En vågad trend med stora
blommor, romantik och barock. Färgerna går i lila, ”dusty rose” och
mintgrönt och vi placerar speglar överallt. Tydligt feminint, även för killar.

Enkelt sammanfattat så ska man inte ha ett fast kontor, knappt ens ett fast hem – utan hyra sej fram i redan möblerade alternativ. Miniongult är årets färg och de vita sneakersen får gärna vara jätteskitiga under 2018. För oss som är dåliga på att sköta blommor har vi värsta hajpen just nu då det är inne med vissna växter. Här är jag iaf lite trendig  🙂

Jag kan verkligen se alla trendnissar komma till Stefans föreläsning och skynda sej hem för att styla om hela sitt hem. Alla trender från förra året åker ut med huvudet före och byts ut av årets, så fort det bara går. Inte hemma hos mej – och tydligen inte hemma hos Stefan heller. Det tycker jag är väldigt intressant! Att en trendguru  i sina egna ögon är rätt otrendig och faktiskt berättar det för oss som lyssnar. Det kanske blir lite som skomakarens barn som går i trasiga skor…

Jag vet iaf att jag är ruskigt otrendig och i bästa fall lyckas blanda ihop något från varje trend… kanske… eventuellt… det där med döda blommor fixar jag iaf – det är rätt enkelt  🙂

Ps. bilderna är tagna av Annelie Niehoffs och Karina Ljungdahl