När vi bestämde oss för att flytta hemmakontoret till Cypern, bestämde vi samtidigt att det skulle bli en vecka med fokus på hälsan. Så här har det gått 🙂
Vi kom hit sent på lördagkvällen, installerade oss och gick ut för att köpa frukost. Det var inte mycket vi lyckades få tag på klockan 21 en lördagkväll utanför säsong. Men bröd, skinka och mjölk hittade vi iaf, det fick duga.
Planen har varit att laga i stort sett all mat själva, ta två dagliga promenader, träna och sova. Förutom att jobba alltså. Sju dagar med fokus på hälsan.
Promenaderna är inget problem alls när det är varmt och skönt. Första morgonen vaknade vi till strålande sol och 18-20 grader varmt. Det var ju söndag och ledigt, så vi började med att gå strandpromenaden så långt vi kunde. Det blev en rejäl promenad som slutade med en sen lunch på vägen tillbaka.
Jag vill gärna ha ägg till frukost, vi tittade i varenda butik som vi passerade – men icke. Inte förrän dag 3 fick vi tag på ägg och kunde återigen äta vår vanliga frukost, som mättar bättre än skinka. Butiken tvärs över gatan öppnade för säsongen och fick in frukt, grönsaker och andra bra grejer. Toppen!
Det är mycket lättare att ta hand om sej när det är en behaglig temperatur. Direkt på morgonen har vi tagit en halvtimmas promenad åt ena hållet på strandpromenaden och på kvällen lite längre åt andra hållet. Promenader i solnedgången är ljuvliga!
Vi har lagat dubbla portioner på kvällen och haft till lunch dagen efter. Ett par gånger har vi ätit ute, för att det varit enklare när vi varit på väg någonstans.
I hotellbeskrivningen såg vi att det fanns ett gym, men vi kunde inte hitta det. Personalen visade oss längst ner, längst bort i en källare – inte konstigt vi inte hittade det. Inte heller konstigt att ingen annan var där… men där fanns allt vi behövde, så vi fick till träningen också.
Vila, sömn och återhämtning har det också blivit. Vi har lagt oss tidigt på kvällarna, jag har suttit i solen och både läst och jobbat och de härliga promenaderna är återhämtning om något. Det är såååå skönt!
Vi har alltså tagit hand om oss på bästa sätt och kroppen har svarat oss ordentligt. Både knoppen och kroppen känns piggare. Vi har fått lite nya fräknar på näsan och D-vitamin i massor. Det känns som en riktig energiboost faktiskt.
Det var ett väldigt bra beslut att åka iväg, vi har mått så himla bra här. Men nu är det snart slut… natten till söndag är vi tillbaka i Sverige igen. Hoppas verkligen att värmen kommer i Stockholm nu. Jag orkar verkligen inte mer vinter, snö och kyla. Jag är så redo för vår!!!
Så var vi framme i Kirkenes. Efter en rejält gungig sista natt kom vi till slutdestinationen på resan. Så himla kallt! Och så himla tråkigt…
Sista kvällen gungade det rejält. Det blåste inte jättemycket, men vågorna gick höga och vi fick veta att det berodde på ”gammal sjö”. Det betyder tydligen lugnt väder, men grov sjö. Och nog var det vågor alltid… många var väldigt sjösjuka, men vi klarade oss.
För att komma till Kirkenes rundar man Norges nordligaste udde och seglar sedan söderut en liten bit längst norska kusten. Här delas vattnet med ryssarna och enligt kapten kan man ibland se aktivitet under vattnet som inte är fisk… Just nu känns det lite läskigt att tänka på vad som finns där faktiskt… Det är ju bara någon kilometer till ryska gränsen.
Från att ha haft några få minusgrader fick vi helt plötsligt typ 20 minus. Man märker hur mycket de varma vindarna på västkusten gör när man lämnar dem bakom sej. Så i Kirkenes var det kallare än alla andra platser som vi stannat på. Men så himla fint! Vi åkte ju runt ungefär i de här trakterna med husbilen i somras och bara älskade det. Norra Norge och Finland, ovanför Sverige, den sk Finnmarken, är så fint!
Flygplatsen ligger inte jättelångt från hamnen, så det gick snabbt att åka dit med bussen. Snart satt vi återigen på flyget på väg hem, så himla tråkigt! Dagarna i Norge, ombord på Havila Capella har varit helt fantastiska.
För att sammanfatta kryssningen lite enkelt kan man säga att det varit en väldigt annorlunda kryssning mot vad vi är vana vid. Fartyget har varit väldigt trivsamt , med otroligt härlig personal. Maten har varit outstanding och utflykterna helt otroliga! Vi har njutit av varenda sekund, även när det blåste som värst 😛
Är man intresserad av att åka längst den norska kusten, så kan det vara bra att veta att man kan kliva på och av i vilken av de 34 hamnarna man vill. Man kan alltså skräddarsy sin rutt helt och hållet. Man kan även ha bilen med sej, men då är det särskilda hamnar som gäller. En hel kryssning är mellan Bergen – Kirkenes – Bergen och tar 11 dygn, men många åker bara ena vägen.
Gör man en sån här kryssning så måste man göra några av utflykterna tycker jag. Är det första och kanske enda gången man är åt det här hållet, så gör ett besök till Nordkap när ni har chansen. Det är en unik upplevelse! Å det där med kungskrabba var ju inte heller helt fel, en helt unik grej att göra, som jag aldrig kommer att glömma. Överhuvudtaget så var det en helt fantastisk upplevelse att kryssa på vintern. Något jag verkligen rekommenderar.
De här inläggen om kryssningen har varit min lilla dagbok. För att jag helt enkelt ska komma ihåg allt vi gjort. Nu ska jag sätta mej och skriva artikeln, för detta var ju jobb och det är så jag jobbar. Ni får kika in i min dagbok och på så sätt hänga med på resan och nu ska jag göra klart jobbet genom att redigera Martins bilder och skriva min text. Den kan ni sedan läsa på Du i Fokus.
Hoppas ni fått veta allt ni behöver för er egen resa. Har ni frågor är det bara att skriva dem som en kommentar här nedan. Nu börjar det komma filmer på Youtube också 🙂
Jag har kanske inte haft Hurtigrutten på min bucketlist, men det hade ju varit en rolig grej. Nu har ett nytt fartyg börjat trafikera den norska kusten, nämligen Havila, och vi fick åka med!
Många drömmer om att åka Hurtigrutten och tills ganska nyligen har det bara varit rederiet med samma namn som gått där. För ett par år sedan gav sej rederiet Havila också på att kryssa där, så nu finns lite mer att välja på. Konkurrens är oftast bra, så även här. Tror iaf jag 🙂
Såklart tog vi chansen att åka med när tillfället gavs. Som vanligt var det jobb på agendan, inte någon semestertripp. Vi gillar inte snö och kyla, så det skulle bli riktig spännande. Bara att packa inför en vinterkryssning är en utmaning. Vet ni hur stor plats ett par vinterskor i stl 47 tar i en resväska?
Vi packade, la till och drog ifrån. Vi hade ett preliminärt program med olika utflykter. Varma kläder krävdes, däremot inga finkläder. När vi ansåg och färdig var det bara att stänga väska och hoppas på det bästa. I lördags tog vi ett tidigt flyg till Oslo, bytte flyg till Bodö, där en taxi tog oss till hamnen.
Vi blev avsläppta mitt ut i ingenting. Där var en slags brygg och där fanns såklart vatten, men hamnen såg inte riktigt ut som vi är vana vid när man ska iväg på kryssning. Och det fanns definitivt inget kryssningsfartyg där. Men det stod ett par till och väntade, så vi hoppades på det bästa. Och snart kom det ett mindre fartyg långsamt mot hamnen. Vilken syn! Kritvit snö, klarblå himmel och ett nästan nytt fartyg. Läckert!
Snart låg hon på plats, och vi kunde kliva på. Incheckningen var alltså inne på båten, inte i någon terminal utanför. Vi fick vårt nyckelkort, slängde in väskorna i hytten och äventyret kunde börja!
När jag satt på pendeltåget senast, såg jag mej omkring och verkligen tittade på mina medresenärer och tänkte: Vad drömde de om? Hur önskade de att deras liv skulle bli? Hur lever de idag? Finns drömmarna kvar?
På många av de arbetsplatser jag haft, har det funnits väldigt många som suckat och stönat över arbetet vi gjort och klagat högljutt över hur tråkigt allt är. Jag har aldrig haft bara ett jobb åt gången, utan fler – mycket för att tjäna pengar för att resa, men kanske även för att jag inte hade kommit dit jag ville. Jag har aldrig levt för att jobba, utan jobbat för att överleva och resa.
När man är liten är ingen dröm för stor, det finns inga hinder. Jag ville gifta mej i prinsessklänning, ha två barn, bli flygvärdinna och se världen. Sen ändras ju såklart drömmarna, till lite mer realistiska proportioner. Men mina drömmar har i stort sett alltid sett likadana ut och de blev till planer. Jag fick mina två barn och jag har rest, jag blev inte flygvärdinna, jag var för kort… men jo… jag gifte mej i en prinsessklänning också… iaf första gången. Sen då? När drömmarna blivit planer som realiserats, vad händer då?
Jag drömde vidare, jag ville testa livet i husbil och se ännu mer av världen. Även denna gång blev drömmen en plan och husbilen köptes in. Nu planerar vi för ett liv på heltid i husbilen. Den ska bli vårt hem. Karriär har aldrig intresserat mej, skivandet intresserade mej däremot och blev ett jobb. Att få resa och skriva om resorna är ju nästan bättre än att vara flygvärdinna 🙂
Jag drömmer inte om att bli en ”skjutjärnsreporter” utan nöjer mej med att få in lite pengar för det jag skriver. Men med både mitt och Martins jobb, kan vi både leva och arbeta från husbilen. Martin har både sitt drömjobb och lever sin dröm. Tänk så häftigt!
Å när jag då sitter där och tittar på mina medpassagerare så undrar jag om livet blev som de drömde om? Lever de sin dröm? Några gör det säkert, men långt ifrån alla. Jag vet hur den där euforiska känslan känns när man uppfyllt sin dröm och känner den där totala lyckan. Jag vågade. Jag gjorde det! Så ser jag på människorna runt mej och känner lite sorg… för dem som inte får känna den känslan.
Sorg för dem som bara går runt och klagar och som kanske inte ens drömmer längre. Jag vill så gärna prata med dem och fråga vad som hindrade dem. Försökte de ens att göra drömmen till verklighet? Eller kom de inte ens så långt? Vad hade behövts för att de skulle tagit sin dröm ett steg framåt?
Min dröm om husbil kunde gått i kras om jag inte träffat Martin. Jag hade förmodligen inte gett mej på att köpa husbil på egen hand… det hade nog blivit en utlandsflytt istället. Så visst kan det komma hinder på vägen, som kan vara oöverstigliga. Men det får inte stoppa oss från att sluta drömma! Och göra allt vi kan för att göra drömmen till en plan och sedan förverkliga den.
Hur många av mina medpassagerare har gjort det tro? Jag undrar faktiskt och skulle gärna höra varenda historia. Tänk ändå så mycket de måste ha att berätta. Alla har ju sin historia och jag skulle gärna höra just er. Vad drömde ni om? Blev livet som ni tänkt er? Lever ni er dröm? Eller finns det fortfarande något ni drömmer om och kämpar för att realisera? Berätta!
Det har hänt så otroligt mycket sedan vi kom hem från Mauritius. Jag har inte ens hunnit berätta om hälften. Det har varit flera roliga jobb, bla bevakning av två riktigt roliga teaterpremiärer: Peter Pan går åt helvete och Djungelboken the musical.
Kommer ni ihåg Johan som vi åkte ända till Malmö för att träffa och se premiären av ”Såsom i Himmelen”? Johan är min yngste sons klasskompis, som vi känt i typ 25 år nu. När vi träffades i Malmö avslöjade han att han skulle vara med i Peter Pan som just nu går som turné i hela Sverige. Självklart ville vi se den också och passade på att bevaka premiären på Cirkus i Stockholm. Så himla roligt att se honom igen!
Johan spelade Tore i ”Såsom i Himmelen” och var så otroligt bra i den väldigt svåra rollen. Den här gången spelar han scenteknikern Jon, som är en helt annan slags roll än Tore. Peter Pan börjar innan den börjar kan man kanske säga. Medan publiken kommer in i salongen finns det redan folk på scen och en och annan som går runt bland publiken. Jag gick in i salongen för att kika lite och såg Johan sitta på scenen och plocka med något, men jag vågade ju inte säga något – jag trodde ju att han var upptagen och ville inte störa. När Per Andersson och Ola Forssmed jagade ikapp min mikrofon, fattade jag ju att detta var en del av föreställningen. Kul!
”Peter Pan går åt helvete” är helt sjuk. Det är en föreställning om en teaterpremiär där allt går åt skogen. Det är kul, man skrattar så man kiknar stundtals och fascineras samtidigt av att de överhuvudtaget överlever hela förställningen. Jag har sett Johans armar, de är rätt fulla av blåmärken… ni förstår varför när ni ser den. Om jag säger att Anton Lundqvist (Peter Pan) flyger mer upp och ner (och kraschlandar), än står på fötterna, kanske ni fattar.
Vill ni ha en roligt kväll, så är detta ett tips. Ni kommer definitivt att skratta. Vår recension finns att läsa HÄR. Jag hade så himla kul i vimlet och gjorde några riktigt roliga intervjuer. Kolla gärna filmen lite högre upp.
Djungelboken då? Jo, min kompis Anna träffade jag första gången när vi bägge jobbade på Vasateatern 1989. Helt sjukt va tiden går! Anna träffade Robert och tillsammans startade de Dröse & Norberg och började bla att göra om gamla sagor till häftiga musikaler. Snövit var nog det första vi såg, sedan Robin Hood och nu Djungelboken (som även gick innan pandemin) som hade nypremiär med Sean Banan i rollen som apkung.
Även här minglade skådespelarna runt bland publiken både före och efter föreställningen. Detta är mer en familjeteater, sånt som vi inte brukar bevaka – men gjorde nu enbart för att det är vänner som skapat den. Å jag hade så kul i vimlet även den här gången, träffade mängder med fd kollegor och faktiskt även Johan! Ni ser honom nästan först i filmen, där visar vi även lite från förställningen 🙂
Allt som Anna och Robert tar i blir bra, med Djungelboken har de överträffat sej själva. Det är en rolig dialog, snygg scen, härlig musik och superläckra scenkläder. Så otroligt häftig och kul att se. Rekommenderar detta för alla er med barn eller barnbarn, bästa sättet att skapa ett fint minne. Ni kan läsa vår recension HÄR.
Jag älskar teater! Särskilt musikal och det har jag fått en del nu. Om ungefär en månad blir det mer musik och teater, då showen ”Queens” med bla Nina Söderquist och Anna Sahlene och sedan ”Allt eller inget” på Intiman som är Martins favoritfilm. Recensioner kommer såklart!
Har ni någon favoritteater? Gillar ni musikaler? Har ni något inplanerat?
Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!
Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?
Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.
Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.
Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.
Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!
Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.
Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.
Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.
Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂
Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?
På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.
Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂
Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.
Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!
Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!
Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.
Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.
Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.
Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.
Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.
Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.
På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.
Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.
Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.
Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.
Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.
På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂
Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?
För några år sedan var vi på ett event i Stockholm, där Mauritius stod som arrangörer. Vi blev inbjudna att besöka landet, men då kom pandemin och ställde in allt. Nu var vi ju där, skulle vi kunna göra något tillsammans med Mauritius Turistråd när vi ändå var där?
På det där eventet fick vi flera bra kontakter, dem försökte jag såklart få kontakt med inför resan. Utan att lyckas. Under pandemin har många fått sluta sina tjänster och bytt jobb, så alla mail kom i retur. Och från den officiella mailadressen på Turistrådet var det knäpptyst. Ett turistråd ska svara på mail, så är det bara. De får pengar från sina länder för att hjälpa media att promota sitt land, det är deras uppgift.
Trots mina idoga försök under hela hösten, hade vi ändå inte lyckats få någon kontakt när vi kom till Mauritius. MEN! Vår suveräna hotellchef Dan hjälpte oss. När han fattade vilka vi var och att vi ville visa upp Mauritius både i artiklar och filmer, blev han otroligt irriterad men taggad. Så han ringde direkt upp en av sin kontakter, fick tag på rätt namn på turistrådet, ringde upp och skällde lite lätt på denne och lät sedan mej prata. Äntligen hade vi kontakt och skulle få hjälp att planera en dag med aktiviteter för att få material till både artiklar och filmer.
Några dagar innan vi åkte hem var det dax. Vi blev hämtade vid hotellet 8.30 och sedan var det full fart drygt 12 timmar framåt. Å då menar jag verkligen full fart, det var mycket som skulle hinnas med. Vi började med att besöka templen Grand Bassin i Ganga Talao. Vi hade inte gjort någon research innan, utan åkte bara med. När vi passerade en stooor parkeringsplats och en enorm gångbana, började vi undra vart vi var på väg.
Snart stod vi framför två gigantiska statyer och strax efter det kom vi till ett tempel vid Mauritius heliga sjö. Man säger att sjön är sammankopplad med Ganges och fyller samma funktion. Den 17 februari vallfärdar hinduerna hit, ungefär 1 miljon besöker platsen under några dagar – 700 000 av dem är från Mauritius. Det är hälften av landets befolkning! Det var alltså därför det var så stora parkeringar, allt har sin förklaring.
Vi gick in i templet och blev faktiskt välsignade med röda symboler i pannan. För hälsa och lycka, det kan vi nog behöva. Utanför såg vi flera olika familjer tända ljus och arrangera små gåvor till gudarna, som de ställde i den enormt fiskrika sjön. Det var så många fiskar och de var så nära att man kunde klappa dem. Här fanns också en apa, som orädd gick runt och inte brydde sej ett skvatt om oss besökare.
Utanför templet precis i kanten av sjön var det mängder med statyer av de olika gudarna. Hinduismen har ju en himla massa gudar, de flesta känner till Vishnu och Shiva och de finns såklart här. Alla pyntade med blommor och gåvor.
Tyvärr var inte vädret det bästa från början, men det lättade lite vart efter. Efter massor med bilder var det dax att åka vidare. Jag fortsätter dagen i nästa inlägg, annars blir detta jättelångt 🙂
Årets sista dag. Dax att summera och fundera på vad som egentligen hänt under året. Nog för att vi rest mycket, det har jag redan berättat om – men vi har även haft ett nära dödsfall och ett gäng operationer. Många jobbiga grejer, men lite kul har också hänt, såklart.
Året började med en rivstart redan på nyårsnatten. Vi flyttade hemmakontoret till Kanarieöarna och fick sol på nosen. Här firade vi Martins födelsedag, innan vi åkte hem och fira min. I januari fick vi även 3:e dosen vaccin.
I mitten av februari dog Martins mamma, min svärmor. Direkt bestämde svärfar att han ville byta lägenhet, så vi började städa och rensa ur grejer omedelbums medan han ställde sej i byteskö. Nu började världen öppna upp på riktigt och vi var ute på event igen, nästan som innan covid. Vi firade 14 år tillsammans och jag fixade äntligen nya glasögon. Kriget i Ukraina startade.
Jag tog tag i min hälsa, bytte vårdcentral och husläkare och sprang på mängder med läkarbesök under mars. Den nya läkaren lyssnade och tog mej verkligen på allvar. Han konstaterade snabbt att jag led av allvarlig stress pga yttre omständigheter som jag inte kunde göra så mycket åt. Men stressen hade alltså gjort mej sjuk, igen… Å mitt i allt detta begravdes svärmor. I mars åkte vi även med på Viking Glorys premiärtur och var på mässan Husbil och Camping i Kista. Några galor blev det också, bla premiär av nya Batman-filmen och Ljudboksgalan.
April började med att vi besökte Gastronord (matmässa), innan vi drog iväg på vår månadslånga Skånetripp. Där träffade vi Karl Fredrik på hans fina Eklaholm, såg Oliver Skifs fascinerande utställning, hade en galen husbilsträff och var på teaterpremiär i Malmö. En otroligt rolig månad!
Maj var rätt lugn, jag hade ju insett att jag var tvungen att ta hand om mej och bokade av en massa event och möten. Jag sprang däremot på ett gäng läkarbesök, bla hudmottagningen och tandläkaren. Jag fick också testa fillers och fick bort lite av surmunnen. I slutet av månaden flyttade vi hemmakontoret till Gamleby och överraskade på en husbilsträff.
I juni blev allt klart för svärfars flytt. Vi packade och städade dygnet runt känns det som, innan vi till slut kunde flytta. Hela familjen involverades, så allt gick väldigt smidigt. Men det är ett meck att byta lägenhet med någon, det är mycket enklare att bara flytta. Dagen efter flytten drog vi iväg för att testa Viking Glory under ett dygn, då vi var helt slut! Jag stod på en loppis och blev av med hyfsat mycket grejer och sen drog vi iväg på midsommarfirande. Vi flyttade hemmakontoret igen, den här gången till Småland. Midsommar firades på Kattugglans ställplats med våra husbilskompisar. Direkt efter drog vi en snabbis till Öland för att kolla in en ny ställplats och sen tillbaka till Kalmar för sommarens första utomhusteater. Äntligen blev vår gamla bil såld och vi tog över svärfars.
Teaterbesöken fortsatte i början på juli, med Tjolöholm och Vallarna. Efter ett snabbt besök på Ullared åkte vi hem och var faktiskt hemma i flera dagar. Jag hann bla att operera bort en prick, innan vi drog iväg på den stora Norrlandstrippen. Det var i början på den som vi äntligen nådde 1000 prenumeranter på Youtube, kan kallas oss youtubepartners och får äntligen betalt när folk ser våra filmer. Den sjätte bröllopsdagen firades i Jämtland, med bubbel och utsikt över Storsjön.
I augusti fortsatte vår norrlandstripp, nådde Nordkapp och kom äntligen fram till våra kompisar i Finland. Så otroligt roligt att ses igen, det blir alldeles för sällan. 36 dagar var vi borta innan hemmakontoret flyttade hem igen. Nu var det äntligen dax för Formex igen, som haft uppehåll flera år pga covid. Åsså lite nya läkarbesök… Vi fick bla 4 dosen.
September började med Kristallengalan och stor fest, sen flyttade hemmakontoret till Jönköping och Elmia. Nu skulle mässan Husvagn & Husbil äga rum och det var sååå kul. Vi stod på området hela veckan och träffade massor med härliga människor och deras pälsbollar. I mitten av månaden fick vi våra solpaneler installerade och var glada som barn på julafton. Vinterns elräkningar var räddade…trodde vi… Jag började ta hand om mej ordentligt, med regelbunden massage och tackade ja till sånt som ger energi. Bland annat blev det en resa till Italien, hösten första resa! Å även höstens första premiär, vi såg fantastiska Tootsie på Oscarsteatern.
Oktober började med att en ny prick opererades bort. Sen var stod kuligheterna på rad; Lennie Norman på Intiman, Björn Skifs på Börsen, Oktoberfest på Café Opera, Danny på Cirkus och Bodyguard på Chinateatern. Elektrikern var här och kopplade solpanelerna, nu behövdes bara en besiktning från Vattenfall – sen skulle allt vara igång. Enkelt, trodde vi… Jag fotade Lili & Susis ALS-gala och vi var med när Suzanne Axell släppte sin nya bok. Och jag träffade en psykolog som sa att jag gör allt precis rätt. Nog för att jag är sönderstressad, men jag kan inte hantera mitt liv på ett annat sätt än det jag gör. Att gå på roligheter och åka iväg med Peppe är min medicin.
1 november träffade jag min ögonläkare som sa att jag måste operera ögonlocken. Sen drog resorna igång rejält! Först åkte vi till Spanien och direkt när vi kom hem var det resemässa x 2 och Smaka på Sthlm/Allt för hälsan. Sen drog vi till Tallinn, kollade i gamla stan och testade Siljas julbord på hemvägen. När vi kom hem var det snöstorm, så då packade vi om och åkte till Cypern. Efter det testade vi julbord på både Viking Cinderella och Viking Glory.
Vi fick vara med om Tareq Taylors stora scendebut på Börsen i början på december. En otroligt rolig kväll! Nu började förberedelserna för ögonoperationen, jag tog en härlig massage, med ansiktsbehandling och färgning av ögonfransar. Och vi fick säsongsinfluensavaccinet. Sen var det dax att lägga sej under kniven, nu skulle ögonlocken bli mindre och sikten bättre. Operationen var ganska enkel, men läkningen har varit rätt seg. Vi testade vintercamping och insåg att det funkar hur bra som helst, så det kommer det att bli mer av efter nyår. Strax innan jul åkte vi iväg till Friiberghs Herrgård och firade en tidig jul tillsammans med 11 andra personer. Vår egen jul blev sedan väldigt liten och lugn.
Självklart har kriget i Ukraina och det försämrade ekonomiska läget i Sverige legat som en våt filt över året. Och man kan väl säga att för mej personligen så startade 2022 med rätt stor negativ stress och slutade med en himla massa resor. Det har hänt mycket under året, både bra och dåligt.
Det känns ändå som att 2022 blev betydligt bättre än både 2020 och 2021, trots svärmors död. Det finns ju mycket som jag inte berättar om, faktorerna som gör att jag mår som jag mår, och det har också blivit liiiite bättre. Jag kände mej förr som en marionett med sju olika trådar som drog åt olika håll, nu är det väl bara tre av dem kvar.
Så jag hoppas att 2023 kan fortsätta i samma spår, att det blir lite bättre vartefter. Nu måste jag fortsätta prioritera min hälsa och särskilt vikt och träning igen. Jag har stor risk för cancer och övervikt är avgörande i det fallet, så nu är det sikte på normalvikt igen och formen jag hade 2021. Stress är förödande just för vikten, så året börjar ju ändå bra med sol och värme. Så får vi hoppas att vi får solpanelerna besiktade och kan trycka på knappen innan 2023 är slut…
Med detta önskar jag er ett bra slut på 2022 och ett fantastiskt 2023.
