Browsed by
Tagg: jobb

Tom almanacka och sol

Tom almanacka och sol

Jag älskar när almanackan är tom! Jag älskar när solen vräker ner och det är riktigt hett! Just nu har jag alltså det bästa av två världar  🙂

Många tror/tycker att en fulltecknad almanacka är något att sträva efter. Är man fullbokad så är man populär och någon att räkna med. Det tycker inte jag. En fulltecknad almanacka i mina ögon innebär att man kanske prioriterar lite fel och förmodligen missar att ta hand om sej själv. Självklart kan jag också ha fullt upp, men det är absolut inte alltid och jag är noga med att ha helt tom almanacka då och då. De tomma veckorna är otroligt viktiga för mej och min hälsa.

När jag får en ny, helt ren, almanacka skriver jag först in allas födelsedagar. Sen skriver jag in min träning, mån – ons – fre, ibland även promenader. Efter detta skriver jag in när det är olika mässor eller resor. Mina tomma veckor är alltså inte helt tomma, där står de träningspass som jag ska göra. Men dessa är inte huggna i sten, är jag rejält trött en dag så är det viktigare att vila än att träna – då stryker jag bara. Jag kompensationstränar inte, utan låter det bara vara så. Efter en hektisk period kan jag även skriva in VILA några dagar.

Just nu är alltså träning det enda som står i almanackan och ett och annat besök hos läkare/kiropraktor. Jag sover, tränar, går promenader, solar och njuter av tillvaron. Det är så otroligt skönt att bara vara! En och annan förmiddag går åt till att skriva ihop nästa veckas texter, så kan jag släppa det helt några dagar. Bloggen uppdateras när jag tycker att jag har något att komma med eller när fingrarna kliar lite  🙂

De här veckorna av ”bara vara” är viktiga. Visst kollar jag sociala medier, pushar inläggen på duifokus.se och lägger ut bilder på instagram (@marlenerinda), men för mej är det att vara ledig – det går mycket mer tid till sånt resten av året. Jag kanske lägger 3-5 timmar per dag till sociala medier (bloggen och Du i Fokus) i vanliga fall, just nu kanske det är 1 timme. Som bloggare/influencer/skribent är man aldrig helt ledig, för mej är det helt ok. Efter 12 år är jag van att alltid ha bloggen med mej och sedan 4-5 år även instagram och magasinet. Det är så mitt liv är. Inget som stör mej, men kanske andra… I mina ögon är jag ledig.

Idag går förmiddagen åt till att skriva och sen hänger vi i poolen igen efter lunch. Ett rätt behagligt liv om ni frågar mej. En månad till, sen kör allt igång igen.

 

Mingel med rosa bubblor

Mingel med rosa bubblor

I torsdags var jag inbjuden på sommarmingel på en mysig innergård på Östermalm. Men inte vilken innergård som helt, utan hemma hos Dominika P och Anders Borg 🙂

Det var Dominikas PR-byrå som bjöd in, för att vi skulle få smaka på Say Blush, ett rosa och i mitt tycke väldigt gott bubbel. Det brukar bli ganska små, mysiga och personliga tillställningar när Dominika, Nina och Torsten bjuder in. Så var det även i torsdags.

Jag hade träffat eller stött på de flesta gästerna förut, så det var helt ok att komma dit ensam eftersom Martin var iväg med jobbet. En som jag minglat förbi på olika vimmel men aldrig egentligen pratat med är Zubeyde som var med i Robinson för några år sedan. Vi började prata, alltså på riktigt prata, om livet, kärlek, sorg… allt! Och vi hade jättetrevligt. Vilken genommysig människa!

Dominika är också jättemysig. Vi fick vet hur bröllopsplanerna går, hur klänningen ska se ut och en massa annat spännande. Jag säger inget mer än att det kommer bli en härlig dag för dem!

Vi höll alltså till på innergården men behövde man gå på toaletten så var det den privata bostaden som gällde. Av respekt tog jag förstås inga bilder, men jag måste berätta om deras hall! Den är enorm! Och när man kommer in möts man av tre uppstoppade djurhuvuden, i mitten en stor kronhjort med horn och allt. Jag var helt oförberedd och fick en chock! Älgkrocken sitter lixom i fortfarande. Anders som gick med mej upp undrade nog om jag var mer än lovligt lättskrämd, men jag förklarade lite snabbt att vi krockat med en älg och jag numera har lite svårt med närhet till såna slags djur. Jag håller gärna avståndet kan man väl säga.

Eftermiddagen blev till kväll och vi minglade vidare tills vi blev utsparkade typ. Maten var god, bubblet var bubbligt och sällskapet var helt galet! Älskar när Dominika och hennes firma ställer till med fest. Hoppas det blir snart igen!

Å apropå Say Blush, det måste ni smaka – ett perfekt mingelbubbel!

 

 

Fyra år senare…

Fyra år senare…

När jag skrev in mej på VV måndagen den 7 aug 2000 hade jag ingen aning om hur det skulle förändra mitt liv. Att jag både skulle jobba där och träffa min blivande man fanns ju inte riktigt med i planen… men så blev det! Här om dagen var det fyra år sedan vi slutade på Viktväktarna. Efter 13 år vid vågen och i kassan och tusentals medlemmar, hade vi vår sista klass i maj 2014. Den sista veckan var väldigt jobbig.

Jag hade svårt att gå ner i vikt, så i januari 2001 frågade min dåvarande konsulent (det hette så då) Anna, om jag hade lust att hjälpa henne vid vågen. Jag tyckte det lät som en kul grej och tillbringade sedan varje måndagkväll med att väga medlemmar och ge ut material. Vi hade sjukt många medlemmar, många kände jag och det var roliga återseenden med klasskompisar och grannar. Jag var ju ensamstående mamma så ofta fick killarna följa med, då satt de under vägbordet eller var på biblioteket brevid.

Det tog fyra år för mej att nå min målvikt, inte förrän 2004 blev jag Guldmedlem. Då med en högre målvikt än jag egentligen ville, eftersom min önskade vikt inte gick att hålla. Jag fick helt enkelt acceptera att kroppen inte ville ha samma målvikt som jag, om jag inte skulle kämpa mej blå varenda dag resten av livet.

Jag hade mitt liv vid vågen fram till 2007, då hamnade jag i kassan – helt oplanerat! Martin hade jobbat i kassan länge och vi hade sett varandra på olika ställen under åren. Vi var bekanta och slängde käft, inget annat. Han skulle bli konsulent och då fick jag chansen att ta hans plats i kassan. Årsskiftet 2007/2008 var jobbigt ekonomiskt och i januari fick jag en rejäl smäll och skulle ut med en herrans massa pengar. Jag hade 68 öre på kontot och frågade honom i panik om han behövde hjälp i sina klasser. Några veckor senare flyttade han in hos mej. Ops!

Vi hade som mest 11 klasser i veckan. Vi ”ägde” hela Södertörn med klasser i Huddinge, Tullinge, Tumba, Rönninge och Haninge. Hundratals medlemmar passerade min kassa varje vecka och vi hade verkligen roligt på jobbet! Att jobba på VV är ett av de roligaste jobb jag haft, att se folk växa som människor vart efter de blir mindre är det bästa av allt! Men det sliter en hel del också. Man får veta väldigt personliga saker, torka många tårar och vara en slags amatörpsykolog. Det finns ju en anledning till att man har en övervikt, i många fall har det hänt väldigt jobbiga saker. Vi fick veta allt! Medan Martin höll i lektionerna, tröstade och peppade jag. Vi hade stora klasser och hjälpte väldigt många hela vägen in i mål. Vi kompletterande varandra perfekt och var bra på det vi gjorde helt enkelt.

Men det är svårt att hela tiden vara peppande och stödjande, särskilt om man kanske inte är på topp själv. Jag var ju faktiskt sjuk, även om jag inte visste om det. Det krävs en hel del av en konsulent/coach  – det handlar inte bara om att stå längst fram och hålla en lektion. Lektionen ska planeras, det ska beställas varor, sköta ekonomi, skrivas veckobrev och ta hand om sociala medier. Vi ville verkligen vara tillgängliga när än medlemmarna behövde oss och det krävde väldigt mycket energi. Dessutom har man provisionslön och på sommaren var det inte så många aktiva medlemmar och då blev det helt enkelt ingen lön på ett par månader. När 5:2 kom rasade hela verksamheten och vi levde på en halv lön ett halvår. Det började tära på oss, vi var helt enkelt tvungna att tänka på oss…. så Martin sökte och kom in på sin drömutbildning.

I två år pluggade han parallellt med jobbet. Nu hängde det på mej att dra runt VV så vi drog ner på klasserna. Det föll sej naturligt i ett par fall, då vi blev uppsagda från några lokaler som vi hyrde. I slutet hade vi bara två orter kvar, Huddinge och Haninge, orter med många trogna medlemmar. Dagen vi skulle meddela kontoret vår uppsägning var väldigt jobbig. Men dagen då vi skulle skicka ut veckobrevet och informera våra medlemmar om att vi skulle sluta var sju resor värre. Veckan efter var en av de jobbigaste jag haft arbetsmässigt. Medlemmarna var så ledsna, inte arga tack o lov – men besvikna och ledsna.

Vi hade dock en tjej som skulle ta över efter oss, så det var ”bara” vi som slutade – VV skulle inte upphöra på Södertörn. Vår efterträdare gick parallellt med oss under nästan tre månader, vi lärde henne allt vi kunde och lite till och kände oss helt säkra på att hon skulle fixa det när vi väl slutade.

27 maj 2014 hade vi vår sista klass. Dagen innan hade vi tagit avsked i Haninge och nu var det dax för Huddinge. Vi fick mängder med vackra blommor och det var många tårar. I 13 år hade jag haft med medlemmarna att göra, antingen vid vågen eller i kassan, det är ganska många år. Några hade man lärt känna väldigt väl, vissa hade ju varit med alla de här åren. Dessutom hade ju många av dem följt min och Martins resa, varit med när vi träffades och suttit med vid förvirrade lektioner när vi båda var i det där nyförälskade stadiet när man knappt vet vad man heter. Det är kanske en klyscha att säga att vi var som en familj med våra medlemmar, men så var det faktiskt.

Det har inte gått många dagar de här senaste fyra dagarna utan att jag tänkte på våra medlemmar och även haft kontakt med dem. Några finns i de olika grupperna på facebook där jag är med, vi ses på gymmet eller i mataffären och några har blivit mina vänner i vardagen. Jag kan sakna jobbet lite då och då, men idag har vi en stadig inkomst och slipper stressen med provisionslön – det är värt väldigt mycket. Jag har fått ett helt gäng diagnoser och genomgått några livförbättrande operationer, jag mår mycket bättre idag. Jag hjälper fortfarande folk med vikten genom bloggen, recepten på Du i Fokus och de olika VV-grupperna på FB. Det är ju lixom det jag kan!

Jag vet att jag är en förebild både för våra gamla medlemmar och nya som aldrig ens träffat mej. Jag är beviset på att man kan gå ner i vikt och sedan hålla vikten år efter år. Jag vet att VV fungerar!

Viktväktarna gav mej ett helt nytt liv! Jag fick lära mej en sund kosthållning, jag fick en hälsosam vikt och jag träffade min man. Snacka om vinst! Vad som helst kan hända när man skriver in sej på VV. Det är ju ganska otippat att man träffar sin kommande man där, men varför inte. Även män behöver ju gå ner i vikt.

Så har du inte testat, skriv in dej på Viktväktarna, gå i klass och se vad som händer. Du kan få ett helt nytt liv  🙂

 

Vad gör du hela dagarna?

Vad gör du hela dagarna?

Klockan är drygt 15 och först nu sätter jag mej framför datorn. Igår fick jag frågan ”Vad gör du egentligen hela dagarna”? Ja, ibland undrar jag faktiskt också det…

Maken har åkt på jobbresa och jag är gräsänka tills på söndagkväll. Jag gillar att pyssla runt i min ensamhet så det är helt ok, men det innebär att jag får sköta all markservice och då försvinner ju lite tid. Att timmarna bara runnit iväg idag är alltså helt förståeligt. Jag gick med pälsbollen på långpromenad redan vid 8, det är för varmt för honom att gå senare. Efter promenaden åt jag frukost och sen drog jag till gymmet. Efter träningen gjorde jag veckans handling och sen var det lunch.

Jag skulle hämta en grej hos mina föräldrar, så efter lunch drog jag iväg till dem och passade på att stoppa pälsbollen i deras pool samtidigt. Åkte hem med ett helt färdigt litet hundskrälle, som nu kommer att sova resten av dagen. NU ska jag alltså sätta mej och jobba  🙂

Att dagen försvann idag har alltså en förklaring, men annars då? Jag brukar vakna strax innan 8, äta frukost och åka till gymmet, gå med hunden och äta lunch. Förmiddagarna brukar försvinna utan att jag lixom tänker på det. Har jag möten i stan tar det en timme bara att åka dit, någon timme för mötet och sen en timme hem igen. En halv dag alltså, det är därför jag försöker boka in mer när jag ändå är i stan. Jag brukar sitta och skriva och beta av mail mellan 15-18.30 typ… och en dag i veckan försöker jag att skriva flera inlägg som ska täcka hela kommande vecka. Ibland lyckas jag och då känns det väldigt bra.

Men de där inläggen tar ju sin lilla tid att få ihop, särskilt om det är recept. Då ska vi först leta reda på någon rätt som är spännande att testa och som går att gör om så det blir vårt recept. Det ska testlagas och kanske lagas igen om det inte blev bra första gången. Maten ska fotas och bilderna redigeras, sen ska receptet skrivas och då är det Martin som kommer ihåg hur vi gjort och jag skriver det han säger. Med tanke på att han jobbar i veckorna och vi har två recept i veckan, så går stor del av helgerna åt till detta. Så vi försöker laga 2-3 rätter per helg så att vi faktiskt har lite framförhållning. Just nu är det tyvärr inte så…

Jag vet fortfarande inte vart tiden tar vägen, men visst, förmiddagarna försvinner ofta till träning och måsten. Bloggen tar ju också sin lilla tid, även om det bara rinner ord ur skallen när jag sätter mej. Ett blogginlägg går ganska fort att skriva, det finns alltid ämnen och inspiration.

Sen är jag ju faktiskt sjuk också. Vissa dagar kommer jag knappt ur sängen, det är ju faktiskt därför vi valt att ha mej hemma. Vintern är värst, det är många dåliga dagar då som gör att jag inte ens lämnar hemmet pga värk mm. När jag tänker på det så är faktiskt vintern enbart en dålig period med ont i kroppen och väldigt många dåliga dagar. Det försvinner mycket tid på att vara sjuk, sånt som inte ens jag tänker på.

Nu är det sommar och jag mår bra, inte konstigt att jag känner mej så otroligt produktiv och effektiv just nu då. Det är varmt och skönt och jag får saker gjorda. Dygnen är längre, inte i timmar kanske, men i ljus och effektiv vakentid. Jag tar hand om mej halva dagen och skriver andra halvan, det är så min tid fördelas. Totalt blir det kanske 20 timmar effektiv arbetstid i veckan, å andra sidan har jag koll på sociala medier dygnet runt, även på semestern. Det ska ut bilder på både facebook och instagram, pushas för texter och svaras på kommentarer.

Effektiv arbetstid är alltså kanske 20 timmar, men total arbetstid… ingen aning, oftast hela min vakna tid. Jag noterar allt jag ser, ser bilder till instagram och texter i allt som flimrar förbi och får konstant nya ideér att skriva om. Jag svarar på kommentarer på alla våra olika plattformar och försöker att inte missa viktiga mail. Tiden bara försvinner och skulle jag bara använda sociala medier på bestämda tider, tex dagtid på vardagar – så skulle jag komma för långt efter i interaktionen med alla följare. Något som är nödvändigt att prioritera om man lever som vi gör med elefonen ständigt närvarande.

Jag vet att mitt sätt att leva kan vara svårt att förstå, det är ett ständigt uppkopplat liv som jag har vant mej vid efter så många år i cybervärlden. Men för den oinsatte måste det vara väldigt konstigt.

 

Kollar in höstens trender

Kollar in höstens trender

När man håller på med media, skriver eller är sk influencer, så lever man en säsong i förväg. Just nu är det vår ute, men vi har under veckan kollat in höstens trender. Jag säger bara GULT!

Fyra gånger per år är det sk pressdagar, då är det fullt ös i tre dagar. Alla Pr-byråer öppnar upp och visar kommande säsongs trender när det gäller mode, inredning och skönhet. Idag är det tredje dagen och jag känner mej som en stoppad korv av all information och benen är som betongklumpar efter att ha gått runt 15-20 000 steg två dagar i sträck. Idag blir det minst lika många.

Rent praktiskt innebär det att man får ett schema med tider och adresser, sen går man till byrå efter byrå och får vet alla deras nyheter. Man har med sej mängder med pressmaterial hem och ska sedan försöka få någon ordning i allt material så att det går att skriva något vettigt av detta. Nu ligger ju alla nyheter 3-4 månader bort i tiden, så man har ju ganska lång tid på sej att sortera upp all info.

Två dagar är alltså avklarade, den tredje kör igång strax – jag har lite att fixa med först. Men det jag snabbt kan skvallra om är att det är starka färger som gäller till hösten, klart gult, klarblå och starkt rött. Man ska synas helt enkelt! Inget tråkigt svart här inte… eller kanske lyfta upp det svarta med en härlig färg. Fortfarande är det helt ok att ha guld och udda detaljer, typ guld på skorna och mixade material.

Jag har hittat så mycket fina grejer! Ett par sommargrejer var med bland höstsäsongen, bla skor från Deichman. Så läckra!!! Vitt tyg, med lite platå och broderade blommor – vill ha! Moonboots till vintern med guld och blommor. Allt för att liva upp en lång och tråkig årstid!

Jag är inget modefreak alls och klär mej inte alls efter de trender som råder – det syns tydligt när man går runt. Alla andra är sådär coola som i magasinen, inte jag… jag kör det som är bekvämt… kan ju inte gå 15 000 steg i klackar direkt… och vill ju inte frysa, så tunna vårkavajer och jackor är lixom inte för mej förrän det är 20 grader varmt. En bar mage på mej skulle förmodligen skrämma bort alla runt omkring… Men skriva om det kan jag!

Bara ut och jaga nyheter igen, sista dagen för den här gången. Inom kort finns allt i Du i Fokus! Men redan nu finns en del på instagram @marlenerinda – häng med där  🙂

 

Trenderna 2018 – enligt TrendStefan

Trenderna 2018 – enligt TrendStefan

Jag ligger lite efter och har missat att berätta om Stora Trenddagen som gick av stapeln i mitten av
januari. Stora Trenddagen är dagen då trendgurun Stefan Nilsson berättar allt om årets trender. Det som bla stylister sedan går en hel del efter när de ska hjälpa sina kunder. Jag brukar vara ganska otrendig, men det är kul att veta vad som gäller för året.

Stefan åker runt på mässor hela året och samlar på sej intryck som han sedan översätter till kommande trender och berättar på ett väldigt enkelt sätt så att alla fattar. Han berättar dessutom med väldigt mycket humor, hjärta och självdistans. Timmarna går väldigt fort och man skrattar mycket!

Årets trender är:

The Westwood Effect: 
Under denna rubrik ryms den goda moralen och miljöfrågorna. Det är även här #metoo platsar.
Vi inreder med svart/vitt, grafiskt och med inslag av rött. Rött är årets stora snackisfärg, alla toner och gärna i kombination med brunt eller ljust grönt.

CMYK SMACK:
Hälsan är i fokus och vi vill ha färg i vår inredning, färgglatt och
lekfullt. Man har gjort tester om att vi trivs bättre på restauranger
som har rosa väggar och vi gillar att äta mat på rosa tallrikar. Om vi
skulle måla fängelseväggarna rosa så skulle fångarna tydligen bli
betydligt lugnare. Färgskalan går åt mörkare pasteller. Rosa som drar åt hallon. Blått som i smurfblått. Miniongult är grejen! Det ska vara färglatt och lekfullt!

DUSK:
En seriös och minimalistisk trend som har fokus på det imperfekta. Få,
utvalda saker, gärna hantverk i terrakotta eller keramik och i dämpad
färgskala som beige, grått och brunt. Arvegods är också trendigt och döda blommor! Kreativitet och egenskapande, egna uttryck.

SATURDAY SATORI:
Satori är den buddistiska benämning på att vara nöjd. Vi slutar att jaga
status och det materiella. Det materiella får mindre status och vår relation till hemmet förändras. Fokus är att dela saker och hjälpas åt. Mycket handlar om mindfulness och att inreda hälsosammare. Hälsa är viktigt även i inredningen, vi
letar efter tapeter som renar luften, saker som ger oss ett lugn och
såklart massa växter! Färgen grön vill vi ha omkring oss, vita metaller och trä.

BARBEQUE BABY:
I denna trend utforskar vi nya material, men är även intresserade av gamla tekniker och att använda gamla tekniker på nya sätt. En vågad trend med stora
blommor, romantik och barock. Färgerna går i lila, ”dusty rose” och
mintgrönt och vi placerar speglar överallt. Tydligt feminint, även för killar.

Enkelt sammanfattat så ska man inte ha ett fast kontor, knappt ens ett fast hem – utan hyra sej fram i redan möblerade alternativ. Miniongult är årets färg och de vita sneakersen får gärna vara jätteskitiga under 2018. För oss som är dåliga på att sköta blommor har vi värsta hajpen just nu då det är inne med vissna växter. Här är jag iaf lite trendig  🙂

Jag kan verkligen se alla trendnissar komma till Stefans föreläsning och skynda sej hem för att styla om hela sitt hem. Alla trender från förra året åker ut med huvudet före och byts ut av årets, så fort det bara går. Inte hemma hos mej – och tydligen inte hemma hos Stefan heller. Det tycker jag är väldigt intressant! Att en trendguru  i sina egna ögon är rätt otrendig och faktiskt berättar det för oss som lyssnar. Det kanske blir lite som skomakarens barn som går i trasiga skor…

Jag vet iaf att jag är ruskigt otrendig och i bästa fall lyckas blanda ihop något från varje trend… kanske… eventuellt… det där med döda blommor fixar jag iaf – det är rätt enkelt  🙂

Ps. bilderna är tagna av Annelie Niehoffs och Karina Ljungdahl

Matka – Nordens största resmässa

Matka – Nordens största resmässa

Rwandas monter

Det har gått i ett senaste veckan. Jag har knappt hunnit sitta ner, ännu mindre sitta ner och skriva i lugn och ro. Lugn och ro måste jag nämligen ha när jag skriver, annars blir det bara en massa svammel. Jag ligger alltså efter med en massa spännande saker som jag vill berätta om. Vi börjar med Matka!

Förra onsdagen drog jag iväg till Helsingfors efter några timmar på Formex. Från mässa till mässa lixom… 16.45 lämnade Silja Symphonie Värtahamnen, vi var 100 resesugna skribenter, bloggare, journalister och resebyrårepresentanter som såg fram emot ett par spännande dygn tillsammans. Jag kände kanske tio stycken innan jag klev ombord, när jag klev av på fredagen kände jag betydligt fler!

De flesta åkte i par med en kollega, vän eller partner – jag åkte ensam. Det är helt ok för mej att åka ensam, även om det är roligare med sällskap – särskilt om Martin är med. Men nu var han tvungen att jobba, så det fick bli så här. Redan vid välkomstdrinken hittade jag folk jag kände, några som vi reste till Finland med i somras. Lite senare vid middagen träffade jag ytterligare en från den resan, Peter, som jag sedan skulle tillbringa större delen av resan med. Peter är resejournalist och ett riktigt reseproffs. Han har varit över hela världen och bla både skrivit och fotat för National Geographic. Han tar fantastiska bilder och hade nyligen två hela uppslag om Sidney i DN. Peter är inte bara otroligt bra på det han gör, han är dessutom väldigt trevlig och generös.

Peter och Björn

Det föll sej rätt naturligt att jag höll mej till honom och hans kompis Björn. De reser ofta tillsammans och är goda vänner, nu släppte de in mej i sin lilla gemenskap. Jag vet inte om det har med saken att göra, men bägge har fruar och är typ 20 år äldre än mej. Det kanske låter udda, men jag kommer oftast bra överens med äldre män och de brukar gilla mej. Så de blev mina ”gubbar” och vi hade så roligt och det blev alldeles försent bägge kvällarna.

På torsdagsmorgonen var vi framme i Helsingfors och blev bussade till mässhallarna. För mej är det enklast att gå ensam på en mässa, då kan man bestämma själv vem man vill prata med och hur lång tid man vill titta på olika saker. Så jag sa bye bye till gubbarna och traskade iväg. Tydligen är Matka Nordens största resemässa med sina nästan 100 utställande länder. Jag hade träffat flera av de olika representanterna på en annan mässa i Stockholm nyligen, så jag passade på att uppdatera de kontakterna lite. För mej handlar det mest om att hitta nya spännande resmål att skriva om och därför hitta nya bra kontakter. Jag hittade några riktigt spännande, vi får väl se vad det kan leda till…

När jag sett det jag skulle mötte jag upp Peter igen vid Italiens monter, där vi bägge fick en pratstund med Anna som vi båda två rest med tidigare. Så gick bussen tillbaka till båten och det var dax att vända fören mot Stockholm igen. Vår resa tillbaka började med varsitt glas champagne som gubbarna tyckte att vi var värda efter att ha gått massor under dagen. Sen blev det en tur i taxfree innan middagen. Vi satt länge och åt och pratade. Flera satte sej vid vårt bort och vi hade så himla trevligt. Efter maten gick vi till nattklubben, där finns en bar bakom scenen och där kan man faktiskt höra vad man säger till varandra. Det var tydligen ingen annan som hittade dit för vi var alldeles ensamma där, så där satt vi och pratade om precis allt hela kvällen.

Peter och Jag förra sommaren

Jag uppskattar verkligen samtal som de jag hade där på båten. Här sitter jag med 71-årig Björn som varit VD på ett skitstort företag och haft med alla möjliga
auktoriteter att göra. Han berätta generöst om sitt liv, ger mej råd och
tips för mitt fortsatta liv. Precis som Peter som är gör som är några år yngre än Björn. Peter är även villig att försöka hjälpa mej att sälja några av mina
texter och vill att vi ska ses då och då för att uppdatera varandra på
det som händer. Två män, bägge framgångsrika, som inte har ett dugg med
mej att göra men som ändå vill göra något för mej. Jag vet inte riktigt
vad jag ska säga utan blir bara så otroligt tacksam. Det brukar vara jag
som hjälper folk, inte tvärtom. Jag kan säga att detta gjorde hela min
resa! De där timmarna tillsammans med mina fina ”gubbar” var de allra
bästa och jag hoppas jag får fler såna kvällar.

Detta är
nätverkande när det är som bäst! Å det var där på båten som jag knöt
några av de bästa kontakterna som jag hoppas ska leda till roliga möten
och projekt. Jag hoppas förstås också att jag kan hjälpa någon i min
tur. Å så verkar det faktiskt bli… Peter är inte jättehaj på den
digitala världen, men det kan ju jag hjälpa honom med! Kanske kan vi
göra något tillsammans? Vi får väl se  🙂

Hur funkar Viktväktarna?

Hur funkar Viktväktarna?

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är ”Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?” Jag har mina standardsvar förstås…

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet – eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna får man äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk SmartPointsvärde och när man blir medlen får man veta hur många SmartPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen… Jag har 23 dagliga SmartPoints att äta, plus 28 extra att fördela som jag vill under veckan. En pizza är 54 SmartPoints… Martin har 43 dagliga och 42 extra, han kan alltså äta hela den där pizzan medan jag får lämna kanten eller nåt sånt  🙂

SmartPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta mer SmartPoints än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Hur många SmartPoints man har får man alltså veta när man blir medlem.

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och får nytt material varje vecka. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål – vem tror ni har lättast att hålla vikten…?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass och appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare – jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går snabbt, men är hållbart.

Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med SmartPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter – bara god mat! Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

Fotosession på vackraste stranden

Fotosession på vackraste stranden

Varje dag går vi en promenad på stranden. Antingen går vi år vänster mot piren i Santa Maria eller också går vi till höger och den oändliga stranden. Vi går mil varje dag och det är så otroligt härligt!

Här om dagen gick vi iväg lite längre än vanligt, för att få vara helt ensamma på stranden. Vi hade en plan på vilka bilder vi skulle ta och vad vi ville ha. Jag offrade en vit klänning för konsten 🙂

Vädret var perfekt, alla färger så där sagolikt vackra med azurblått vatten och vit sand. Det var bara vågorna som var lite i vägen, särskilt en… men Martin såg den komma och fick jätteroliga bilder på mej precis när jag blev totalt översköljd. Där låg jag som en dränkt katt och skrattade nästan ihjäl mej.

Sen blev det bilder på alla möjliga och omöjliga håll. Ni får se ett urval av dem medan vi roar oss med en 7-timmars flygresa hem till kalla Sverige. I natt är vi tillbaka i verkligheten igen…

Summering av 2017

Summering av 2017

2016 var ett riktigt toppenår, 2017 var inte alls lika toppen… har lite svårt att hitta så många ljuspunkter alls faktiskt…

Årets började i Egypten, nästan iaf, vi åkte dit 4 januari. Och det slutar på Kap Verde, helt ok! Däremellan har vi besökt Budapest, Helsingfors och Visby tillsammans och jag har även sett Milano, Engelska landsbygden, Serbien och Kroatien. Detta innebär att jag fick fyra nya länder på min karta, Ungern, Serbien, Kroatien och Kap Verde. Ska bli spännande att se hur reseåret 2018 blir, att det slutar i Gambia vet vi – dit hoppas vi att ni är fler som vill följa med. Klicka på fliken Gambia här uppe på listen så får ni veta allt.

Reseåret var alltså mer än ok, vädret var desto sämre. Det blev lixom ingen sol nångång, så där på riktigt alltså… med flera dagar i rad så man kan lita på att solen är kvar när man vaknar nästa morgon. Det var några dagar i början på maj som var bra, då målade vi huset. Eller målare målade husets överdel, när vi själva skulle ta underdelen började det regna och det fortsatte och fortsatte…så vi tog en vägg i taget och till slut hade vi faktiskt lyckats måla hela huset. Nu behöver vi inte tänka mer på det, så länge vi bor där.

Martin blev med nytt jobb och då valde vi att inte ta ut någon semester. Det enda vi gjorde var att åka iväg på långkryssning med Birka Cruises på vår bröllopsdag. Vi hade två härliga dagar ombord och fick en härligt solig dag i Visby på Gotland. Efter kryssningen överraskade jag med en natt på hotell. Vi gick på gröna och promenerade i stan, vädret var helt fantastiskt – just den dagen  🙂

När det gäller hälsan så har den inte varit toppen. Jag har varit väldigt trött, förmodligen till viss del pga vädret. Våren och hösten var tung, jag har tränat – men inte känt någon glädje alls i träningen. Vågen har legat i stort sett still, men sedan förra nyår är det 1,5 kilo upp. Plus de som jag gick upp förra året… så nu har jag knappt 5 kilo att jobba bort för att nå min målvikt. Hoppas jag mår bättre nästa år, så jag kan fixa det – kroppen mår inte bra av den övervikt jag har just nu. Även om den inte är stor så känns den.

Martin fick som sagt ett nytt jobb, hans drömjobb dessutom. Jag själv kämpar vidare med bloggen och magasinet. Bloggen är som den är och alltid har varit, ni som läser är en trogen skara som varit med i många år. Du i Fokus utvecklas och får stadigt nya läsare. Jag letar hela tiden efter nya recept och tips på guldkanter att tipsa er om. Fler och fler tipsar även om saker som jag borde skriva om, jättekul! Magasinet ger mej möjlighet att testa en massa roliga grejer och se nya platser, sånt gillar jag!

Barnen har sina liv, de har bägge jobb, bil, bostad och flickvän. Vi ses inte så ofta, men vet att vi finns där för varandra oavsett. De har sina liv och vi har vårt – ibland sammanstrålar dessa… Å Baileys (Pälsbollen) hänger fortfarande med och blir överlycklig när ”bröderna” behagar dyka upp. Baileys ja… solstrålen i vårt liv. Han blir snart 11 år och det börjar förstås märkas. Han orkar inte lika mycket, kan inte alltid hoppa upp i sängen och börjar se lite dåligt. Han sover mycket och vill inte gå ut om inte vädret är nästintill perfekt.

Året 2017 är inte så mycket att se tillbaka på, jag hoppas 2018 blir bättre. Men Martin och jag har iaf varandra, allt är bra mellan oss. Hälsan är väl sisådär, men vi har det bra, har ett bra boende, mat på bordet, kläder på kroppen och kan resa någon gång om året. Våra föräldrar har det också hyfsat bra när det gäller hälsa och boende, precis som barnen. Man ska inte klaga när man har allt man behöver – det är många som inte har det.

Med detta sagt vill jag önska er alla ett gott slut på 2017 och ett riktigt bra 2018. Gott nytt år!