Browsed by
Etikett: jobb

Sökopti… vaddå?

Sökopti… vaddå?

*** I samarbete med Hjalmar & Company***

SEO. Sökoptimering. Algoritm. Sökmotor. Asså vad betyder det egentligen? För mej är det rena grekiskan, ändå borde jag ju veta eftersom det betyder en hel del och är ganska viktigt när man är sk influencer eller har ett företag om säljer tjänster eller varor.

Enligt Wikipedia så kommer ”Sökmotoroptimering, från engelskans Search Engine Optimisation eller förkortat SEO, är ett samlingsnamn för de olika metoder och tekniker som används för att få en webbsida att synas så högt upp som möjligt bland resultaten vid sökningar i sökmotorer. Eftersom rangordningen av webbsidor sker automatiskt genom algoritmer kan man försöka att till webbplatsägarens fördel optimera den bedömning av en webbsida som sökmotorerna gör genom att genomföra ändringar i de faktorer som algoritmerna tar hänsyn till”.

Plättlätt! Eller hur! Kanske inte och därför finns det förstås hjälp att få, tack o lov. Hjalmar & Company är SEO Byrå och arbetar med företag över hela landet. De kan hjälpa dej att ta fram strategier för att göra ditt företag synligare och helt enkelt ge dej chansen till mer jobb/uppdrag/försäljning eller vad det nu handlar om. De hjälper dej att synas och kan allt det där som du inte kan eller ens vill lära dej.

Det finns proffs för det mesta och dem ska man använda tycker jag! Det bästa är ju att man gör det man är bäst på, då blir resultatet också bäst. Jag är bäst på att skriva, kan nätt och jämt hitta min statistik på google analytics, än mindre hotta upp algoritmer och sökmotorer. Hjalmar & Company är bäst på strategier och vet vad som är bäst för just min webbplats. De vet vad som ska till för att google ska ranka min sida högt. Man vill ju helst hamna överst på första sidan direkt, inte på 5:e sidan som 74:e förslag…

Allt detta ska man ju kunna, men jag gör inte det! Hjalmar & Company vet, de gör jobbet åt en 🙂

Är du också Iphone-freak?

Är du också Iphone-freak?

*** I samarbete med Gigamex ***

Det verkar finnas två läger; antingen vill man inte ha något annat än Iphone eller också vägrar man att ha det alls. I vår familj är vi två mot två, jag och äldste sonen vägrar ha något annat.

För mej började det med Iphone 4 som jag köpte begagnad och bokstavligt talat slet ut. Sen blev det en 5:a och nu har jag en 6:a, men jag har kvar 5:an som arbetstelefon.

Jag har alltid haft ett tjockt fodral till mina telefoner, för att skydda dem så mycket som möjligt. Fodralet har räddat glaset många gånger, men i somras tappade jag luren rätt ner i asfalten och fodralet gick upp. Ni vet hur ett krossat glas på Iphone ser ut va? En miljon sprickor! Det blev ett snabbt byte av glas i vårt närmaste centrum, liiiite för dyrt för min smak… men det var rätt akut. Tänk om jag då vetat om Gigamex!!!

Gigamex har butiker lite runt om i Stockholm, bla på Hötorget. De kan laga din Iphone och byter bla glas medan man väntar. På andra telefonmodeller också faktiskt 🙂

Bägge mina telefoner har värdelösa batterier, de håller max 2 timmar på full laddning numera. Så nu är planen att åka in till Gigamex på Hötorget och byta batteri på 6:an, det kostar typ 350 kr och förlänger livet på en i övrigt fungerande telefon. Det är det absolut värt!

Jo, jag ska köpa en ny telefon – men inte så länge jag kan fixa den jag har till ett rimligt pris. Lite miljömedveten måste man faktiskt vara!

Följ lagen bloggkollegor!!!

Följ lagen bloggkollegor!!!

Lagen för bloggare och sk influencers är ganska tydlig, har man ett samarbete ska detta skrivas ut tydligt. Skitenkelt, men tydligt väldigt svårt för både en del bloggare och företag. Jag går miste om en himla massa samarbeten och därmed pengar för att många skiter i detta!

Jag får mängder med förslag om samarbeten. Bloggen har funnits länge, har en köpstark läsarkrets och många läsare – alltså vill företag synas på min plattform. Jag svarar snabbt på mailen som kommer och nämner min summa + moms (egen företagare ju…) och ofta kommer ett svar lika snabbt tillbaka med en något mindre summa. Vi avsätter dyrbar tid på bägge sidorna och kommer till slut överens om en ersättning. Då kommer det… ”Du skriver väl inte att det är ett samarbete?” Jo, tänk för att jag gör det – för sådan är lagen! Å där sumpar man 8 av 10 samarbeten, alltså pengar…

Men vad ser man när man kollar runt lite? Jo, att andra bloggare har ett samarbete om precis samma grej som jag skulle skriva om och inte ett enda ord om att det är ett samarbete. Jag blir så jäkla förbannad! Jag vet inte vem jag tycker mest illa om; bloggaren eller företaget. Bägge bryter mot lagen och bägge sabbar för oss som faktiskt vill göra rätt för sej.

Överhuvudtaget så är bloggare, influencers och företag skitdåliga på att läsa, eller också skiter dem i vad som gäller. Det såg man tydligt innan jul med alla tävlingar på facebook, instagram och bloggar. Man får inte ha en tävling utan tävlingsmoment, man måste alltså svara på en fråga eller skriva en motivering. Ska man bara gilla, dela och tagga är det ett lotteri och sånt är olagligt i Sverige. De som hade/har giltiga tävlingar går att räkna på ena handens fem fingrar, typ alla kör med gilla, dela, tagga… Jag är inte den som är den, utan skriver under tävlingen att den är olaglig och att man borde kolla vad som gäller. Jag skriver också att man kan radera min kommentar när man läst den. Inte vet jag om någon lär sej något, men jag kan bara inte låta det passera.

Å nu förlorar jag alltså pengar på att andra bloggare, influencers och företag inte följer lagen som inte är särskilt svår att förstå. Det gör mej rätt sur faktiskt. Hur svårt kan det vara att göra som man ska? Å hur kommer man till rätta med detta? Kan inte alla bloggare/influencers bara enas om att vi alla skriver tydligt när det är ett samarbete och inte sabbar för varandra? Då kanske företagen fattar att det inte är någon idé att försöka förhandla bort detta.

Å andra sidan har Trendstefan förespått influencers död inom ett par år, så problemet kanske löser sej självt snart.

En bra fredag med Sanna på Hamburger Börs!

En bra fredag med Sanna på Hamburger Börs!

Vissa fredagar är helt klart bättre än andra. Igår var en av de bättre, året börjar bra med Mitt Sanna Jag, kan man väl säga 🙂

Under veckan har premiärerna avlöst varandra, vi har dock bara varit på en. Igår tog vi plats på övervåningen på Hamburger Börs aka Börsen för att äta gott och avnjuta Sanna Nielsens nya show Mitt Sanna Jag. Jag gillar Börsen. Det är en lagom stor lokal, trevliga personal, oftast god mat och jäkligt bra shower. Igår var inget undantag.

Det var ju premiär och redan i foajén bjöds på Sannas favoriter; ostron, bubbel, choklad och gelegodisar på prosecco. Jag är inget större fan av ostron, men jag smakade iaf och det var helt ok. Bubbel och choklad däremot tackar jag sällan nej till, och den chokladen! Asså! Så god! Jag tog mer än en kan jag erkänna utan att skämmas.

Vi fick ett bord med bra utsikt över scenen, det skulle bli många bra bilder kände jag direkt. Menyn bjöd på italienskt tema och började med en liten tapastallrik som vi fick dela på. En bra start. Sen kom varmrätten in, vi hade valt kött. Utan att överdriva kan jag säga att det var den möraste kalv som någonsin serverats på en tallrik. Så otroligt god! Till efterrätt bjöds det på en tiramisu som smakade lite för mycket kaffe för min smak och var lite för gräddig för mej. Men varmrätten! Bara den är värd att komma till Börsen för!

Så började showen och det var 90 minuter njutning. Sanna Nielsen levererade verkligen, det var läckra kläder, proffsiga musiker och en snygg scen. Varken jag eller Martin är några särskilda Sanna-fans, men det här var riktigt bra. Jag fastnade särskilt för mellansnacket som var personligt, berörande och roligt. Å kläderna! Man ser verkligen att Lars Wallin är inblandad, det är så läckert!

Jag ser mycket! Men det är bara grejer med det där lilla extra som jag skriver om här på bloggen, den här har det där lilla extra. Vår recension på Du i Fokus kan du läsa HÄR.

Ingen tryffel eller kaviar för Ulf Elfving och mej…

Ingen tryffel eller kaviar för Ulf Elfving och mej…

I onsdags var jag på en superhemlig avsmakning av menyn till Bocuse d´or Kock-VM. Själva avsmakningen var iofs inte hemlig, inte heller huvudråvaran och vissa av momenten – men rätterna är superhemliga.

Vi hade stränga order om att bara fota ansikten, inga detaljer och ingen mat. Vi var 14 matintresserade skribenter som lovade dyrt och heligt att följa detta, förstås. Så säger man att media inte går att lita på! Pyttsan!

Vi fick vara med under hela processen, det var som en väl koreograferad balett, typ… alla visste sina exakta platser, på exakta tider för att resultatet ska bli perfekt. Huvudrollsinnehavaren Sebastian Gibrand pekade med hela handen och ledde sitt team framåt med säker hand. Väldigt imponerande!

Å maten… vad ska man säga utan att avslöja något… otroligt gott och otroligt vackert! Vi fick dela tallrik på två, jag delade med Uffe Elfving. Mannen, myten och legenden. Så otroligt vänlig, proffsig och ödmjuk. Vi njöt av maten och hade en väldigt trevlig stund. Vi får som sagt inte avslöja så mycket, men vi får berätta att det är Nobeltema och kalv och att det inte innehåller vare sej tryffel eller kaviar – dessa ingredienser är bannlysta i år.

Finalen går av stapeln i slutet av januari. Självklart tar Sverige hem guld, de åker dit för att vinna! Med gamla klasskompisen Henke Norström och Tommy Myllymäki i spetsen så kan det ju bara gå bra! Håll tummarna!

Rivstart på vardagen

Rivstart på vardagen

Vi kom hem från Gambia i lördagsmorse vi 4-tiden. Runt lunch fick vi hem pälsbollen och Martin åkte och handlade, i övrigt låg vi som döa sillar i tv-soffan. På söndagen kom jag faktiskt iväg och tränade och måndagen gick åt till att tvätta och städa bort julen. Sen var ledigheten slut…

I tisdags stod jag på Älvsjömässan med kameran i högsta hugg; Formex öppnade! Formex är en inredningsmässa för fackfolk och media. Här trängs nya och gamla designers, inredningsföretag, inköpare och media. Allt ligger ett halvår i förväg, så nu i januari är det kommande påsk och sommar man visar upp. Jag är där för att få roliga och spännande uppslag att skriva om. Å det fick jag även i år!

Jag har några favoriter på Formex som jag tittar till varje gång. Jag brukar börja med att gå förbi Cult Design och kolla deras nyheter. Cult designar mycket av porslinet som jag ofta använder på mina matbilder. Ni har säkert sett den rosa temuggen, som jag bara älskar!

Sen fortsätter jag till Nadja Wedin som gör härliga mönster och de brickor som jag ofta servera min frukost på. Nu kommer hon även med muggar i sitt allra första mönster, de kommer jag att skriva om. Nadja och hennes sambo Lasse är så himla mysiga människor och såna vill jag gärna pusha lite extra för.

I normala fall hade jag sedan fortsatt till Caroline Svedbom, men hon var inte där! Så istället gled jag in i C-hallen och träffade mina lakritskompisar på Beriksson, Haupt, Lakrids och Lakritsfabriken. Många roliga nyheter och mycket gott. Jag kommer bla att skriva om samarbetet mellan Haupt och Mumin, en presentask med fyra nya lakritspraliner som finns i en mycket begränsad och numrerad upplaga.

I övrigt kollade jag även i Stelton, Ceannis, Eva Solo och Sagaform som alltid har fina grejer och ofta kul samarbeten. Så det blir nog någon liten text där med.

Vardagen började alltså med en rivstart. Nu är det bara att börja skriva 🙂

Bara två veckor kvar!!!

Bara två veckor kvar!!!

Herregud så fort tiden går!!! Vi bokade resan till Gambia när det var typ 140 dagar kvar och nu är det bara 15. Om två veckor skall väskorna vara packade, hemmet städat och vi ska vara på väg till hotellet på Arlanda.

Japp, så är det och det kommer bli jättehärligt förstås, men det är ju så jäkla mycket som ska hinnas innan dess. Ni vet ju hur jag alltid känner att jag ligger efter med ungefär allt. Men nu ser jag faktiskt ljuset  🙂

Jag är ikapp med nästan alla höstens texter, en del har legat ända sedan i augusti faktiskt. Det är lite skämskudde på den… Men nu är det mesta klart, nu ska jag bara skriva så mycket jag kan i förväg och tidsinställa för semestern. Alla recept är iaf inlagda tom mitten av januari, så jag ska inte behöva ta upp datorn särskilt mycket faktiskt.

Jag vet ju att det alltid blir en del jobb även på semestern, så är det både att vara egen företagare och sk influencer. Oavsett var jag är så ska det ändå ut bilder på sociala medier, så är det. Å det är inget jag ser som ett bekymmer, mina semesterkontor brukar vara jättefina, men jag vill gärna ha så mycket som möjligt förberett innan och allt ska vara färdigt och undanjobbat hemma. Särskilt när det är nytt år.

Jag är en bit på väg och det känns sååå bra! Igår har jag sista bokade grejerna, så from nu har jag inte en enda grej som jag behöver göra, mer än att komma ikapp med allt. Två veckor med bara skriva, städa och packa. Det ska jag nog fixa!

Men jag brukar har kommit ganska långt med packningen vid den här tiden, i vanliga fall. Särskilt när vi ska åka till Gambia och ha med en massa grejer. I år har jag bara öst ner kläder och smågrejer i väskorna vi fick sponsrade från Cavalet. Dem måste jag gå igenom igen, allt ska inte med. Våra egna grejer är inte så trixiga, det är allt annat som tar lite tid. Vi kommer att ha 100 kg bagage, det blir några väskor…

Men det löser sej! Jag ligger bra till  🙂

Julbord på Japanska

Julbord på Japanska

Vi har testat en himla massa julbord i år och det är alltid lika mysigt och gott. Det har mest varit traditionella julbord med svensk julmat, så när vi fick möjlighet att testa ett japansk julbord blev vi förstås väldigt nyfikna. Skulle det bli sushi med röda små tomteluvor tro?

För mej är japan lixom synonymt med sushi och tempura. Hur gör man julmat på det? Vi styrde stegen mot den japanska restaurangen Kasai och hade inte den blekaste aning om vad som väntade oss. Vi var först på plats och tog varsin Irish Coffe medan vi väntade. Inte superjapanskt kanske, men väldigt gott då vi var rätt stelfrusna. Sen trillade de andra gästerna in och vi kände de flesta faktiskt. Flera var fd deltagare och vinnare av Svenska Mästerkocken som vi träffat förr och gillar.

Kasai är jättefint! Taken i baren är såååå läckert men stavar som lyser i olika nivåer, jag har aldrig sett något liknande. I entrén och baren märktes inte så mycket av advent och jul, men när det var dax att gå in i vinterträdgården så förändrades allt. Där inne var det vitt, snöigt och juligt. De japanska körsbärsträden var frostnupna och där hängde istappar från grenarna. Bordet till buffén var inbäddat i ”snö” och allt var supermysigt. Snacka om julkänsla!

Martin och jag satt tillsammans med bla Catarina König som vann Mästerkocken (vid andra försöket) 2016, Daniel Lakatosz som kom 2:a samma år, Erik Hammar som vann i år och 2:an Adam Lund, Klara Lind som vann förra året samt ett par av deras respektive. Vi hade så roligt vid vårt bord och tiden bara sprang iväg.

Maten var ljuvlig! Å det var faktiskt sushi men inte med tomteluvor. Så juligt var det kanske inte, men fantastiskt gott. Miljön var det juliga och det räckte gott och väl till den otroligt smakrika och vackra maten. Japanska uppläggningar slår ju allt!

Vi fick bla testa Spicy Shrimp Tempura, Spicy Tuna, olika Sushi Rolls och sashimi och  helstekt entrecote och till efterrätt fick vi en Chocolate Dome med kokosglass inuti och frukt. Så otroligt gott. Jag har sällan ätit så god mat faktiskt. Det smälter i munnen och man får helt enkelt inte nog av de fantastiska smakerna. Man blir mätt, men inte så där proppmätt som vid traditionella julbord.

Julbordet på Kasai är en väldigt speciell upplevelse och något helt olikt mot alla andra julbord vi tagit oss igenom. Det är annorlunda, vackert och väldigt gott. Ett måste för sushiälskaren och rekommenderas särskilt för alla som vill ha det där lilla extra i advent.

Ps. Mitt i inlägget uppdaterade WordPress alltsammans och inget fynkar… gå in på duifokus.se och titta, där finns mer.

Äventyr med farsan!

Äventyr med farsan!

För några veckor sedan skulle jag iväg och testa Eckerö Linjens julbord. Det hade precis varit Farsdag, så jag passade på att bjuda med lilla pappa. Han har tidigare varit med och testat bla Birka Cruises julbord och gillar bufféer – så han är perfekt att ta med på sånt. Vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle bli det äventyr som det blev…

Eckrö Linjens båt går från Grisslehamn, det är rätt långt bort för oss i Söderort. För enkelhetens skull bestämde vi att vi skulle ta deras buss från Cityterminalen. Man vet ju inte om det skulle komma snö och bli vinterkaos, så det kändes säkrast. För att hinna med båten kl 10 måste man ta bussen 7.30, alltså vaknade jag 5.30 för att möta upp pappa på pendeltåget strax efter 6. Då skulle vi vara på centralen vid 7, vi ville vara på den säkra sidan och ute i god tid. Å det var vi. Vi. Inte bussen…

7.40 ungefär kom en buss, men det var inte vår. Vår buss var det ingen som visste var den var, bara att den inte var där den skulle vara. Ungefär som när jag åkte till Kroatien första gången och flygplanet var försvunnet… man ska inte resa med mej  🙂

När det fortfarande inte kommit någon buss och klockan närmade sej 8.30 började vi ge upp. Men vid 8.45 kom det till slut en buss, tydligen visste inte föraren att han skulle jobba… eller nåt sånt. Det tar 1-1,5 timme att åka till Grisslehamn, beroende på trafiken… så det skulle bli på håret. Men nu väntar ju båten på bussen som tur är.

Synd bara att bussen kom direkt ur garaget och var iskall! Jag frös som en gris hela vägen och fick nästan panik innan vi var framme. Tack o lov hade personalen i hamnen koll på läget, så de bjöd på varm glögg när vi kom fram och ombord fick vi varm fika som kompensation.

Det tar ca 2 timmar mellan Grisslehamn och Åland, då shoppade vi lite och satt och läste. Jag var jättetrött, så det var rätt skönt att bara göra ingenting en stund. Men så fort båten vände på Åland, var det dax att väcka skallen. Innan de andra gästerna fick tillträde till matsalen skulle vi få träffa kökschefen och gå loss med kameran. Vi hade 15-20 minuter på oss ungefär. Jag ställde frågor och pappa ställde ännu fler, jag tog bilder och pappa tog också några stycken. Sen var det dax att äta!

På Eckerö Linjen fixar man den mesta maten ombord eller lokalt när hamnen i Grisslehamn. Allt är verkligen fräscht och gott, man känner att det är bra kvalité på maten. Skinkan är supergod, tyvärr skär man inte upp den på plats, men den är saftig och fräsch. Janssons är en av de godaste jag ätit och då är den ändå inte med äkta ansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Det funkar alltså precis lika bra. Pappa fastande vid revbensspjällen, dem gillade han verkligen! Å jag hittade en lax i gräddsås som inte väckte särskilt mycket uppmärksamhet bland allt annat, men som var så god att jag faktiskt frågade hur den var gjord.

Julbordet är inte jättestort, men väldigt lagom. Allt traditionella finns där och sen lite annat också. En bra blandning och man är mer än nöjd när det är dax för efterrätterna. Lite för sent upptäckte jag de små pajerna med chokladskal, kolafyllning och valnötter. Eller också var det tur… de var så jäkla goda och när jag hittade dem var jag redan mätt!

Mätta och belåtna var vi framme i Grisslehamn igen och tog bussen in till stan igen. Nu stod bussen fint på plats och väntade på oss, varm var den också! Jag landade hemma i tv-soffan vid 19-tiden tror jag, det blev en rätt lång dag kan man väl säga. Lite väl lång för att testa ett julbord, men nu är det iaf gjort!

Även om det var långt och tog hela dagen så måste jag ändå rekommendera Eckerö Linjens julbord. Där finns allt som ska vara på ett ”riktigt” julbord, plus lite till. Allt är fräscht, gott och fint upplagt. Matsalen är julpyntad och mysig och personalen är kanon. Vill man ha ett julbord på vatten, men inte sova borta så är Eckerö Linjen perfekt, särskilt om man bor på den sidan om stan. För oss Söderortare är det lite långt, men blir en mysig utflykt om man tar sej tiden.

Om du åker: missa inte den där lilla pajen med chokladskal!!!

 

Mysigaste julkryssningen!

Mysigaste julkryssningen!

För någon vecka sedan klev vi på Birka Cruises för att testa deras julbord. Förra året skapade de en helt otrolig vintervärld och vi visste att det skulle bli ännu ”värre” i år, så vi såg verkligen fram emot kryssningen.

Kärlek börjar med bråk brukar man ju säga och så är det verkligen mellan mej och Birka. Första gången jag åkte för några år sedan var verkligen allt fel och jag skrev ett långt blogginlägg samt ett ilsket mail till rederiet med alla mina synpunkter. Sen trodde jag att jag skulle bli portad för resten av livet… istället blev jag kontaktad och man frågade om jag hade lust att åka med som kritiker sedan de renoverat en stor del av fartyget och ändrat en mängd av de grejer som jag klagat på. Jag blev minst sagt förvånad, men sa såklart ja och sedan dess har vi haft en otroligt bra relation. Särskilt med Birkas PR-ansvarig Marie som tyvärr slutade nyligen. Så synd, en riktigt pärla!

Numera är det alltså en fröjd att kliva ombord och efter alla kryssningar har vi lärt känna en stor del av personalen som bidrar till några riktigt trevliga timmar ombord. Vi möttes upp av Sofia som varit med och skapat den härliga miljön bla genom att sätta upp hundratals stjärnor och snöflingor. Hon visade oss runt och berättade om arbete som faktiskt engagerar hela båten och all personal ombord. Glenn kom ut från köket och berättade om maten, julbordet och årets nyheter. Som vanligt får vi en liten stund för oss själva att ta bilder innan de övriga gästerna kommer in i matsalen. Något vi är galet tacksamma för.

Sofia och Glenn öppnade dörrarna till årets vintervärld som var precis som de lovat, ännu finare än förra året. Det gigantiska pepparkakshuset från förra året är utbytt mot en bro över en frusen sjö och med ett slott i ”is”. Hela matsalen går i grönt, silver och blått, till och med servetterna matchar! Det är helt enkelt magisk fint! När gästerna väl får komma in hörs det ah och oh överallt, alla är alldeles fascinerade och alla vill ta bilder. När gästerna satt sej kommer en älva in, hon svävar faktiskt fram och några alver underhåller med olika trick. Julbordet är traditionellt och lagom stort, maten är helt ok – revbensspjällen är band de bästa Martin ätit – men det är miljön man minns.

Men ska vi prata mat så är det tydligen så att en del gäster kommer enbart för att äta lutfisken som tydligen är den bästa som går att hitta, enligt gäster vi pratat med  – inte bara i år utan även föregående år. Det är svårt för oss att avgöra eftersom lutfisk inte riktigt är vår grej, men vi litar på dem vi frågat. En man som stod bakom mej i kön till julbordet åt inget annat… det är väl ett bevis om något. Här finns alltså inget överflöd, men allt är vällagat och fräscht. Jag gillade julskinkan som var saftig och god. Något annat jag gillar är godisrummet! Där går det åt en hel del tid och kalorier  🙂

I år har man även pyntat övriga fartyget, inte bara Sjösalen. Julshowen är äntligen uppdaterad och är numera en kavalkad av jullåtar av lite nyare versioner men även gamla godingar. Den är dock lite för kort tycker jag, kunde gott vara iaf 30 minuter. Tiden går ju så snabbt när man har kul!

Sammantaget kan man säga att om man vill ha total julkänsla med en superhärlig vintermiljö och mysig julshow – ja, då ska man boka in en julkryssning med Birka Cruises. Det funkar för alla åldrar, alla älskar det! De har inte största julbordet – men absolut härligaste miljön. Anna som kom på idén har verkligen satt ribban…

HÄR kan du läsa recensionen vi skrev  🙂