Browsed by
Etikett: jobb

På hotell och Magnus Carlsson i vår Youtube-film

På hotell och Magnus Carlsson i vår Youtube-film

Som jag skrev tidigare så var det fullt ös förra veckan, så pass att vi faktiskt tog in på ett hotell i stan. Det var lixom enklast så och vi hade en voucher att utnyttja. Så i fredags checkade vi in på Scandic Hotell i Gamla Stan.

Jag checkade ensam in på hotellet, vilket var en lite mysko känsla faktiskt. Det var länge sedan jag var ensam på ett hotellrum, typ december 2019 när jag var på pressresa på Filippinerna. Men jag hann bara installera mej och slumra ett par minuter innan Martin knackade på dörren. Å då blev det fart på oss igen. Det var bara att byta kläder och dra iväg.

Det var dax för Soultrain på Café Opera som man from nu kör varje fredag igen. Klockan 17 öppnar dörrarna med skön musik, härligt mingel och gott i glasen. Vi kom dit vid 17.30 och det första vi såg var att man fräschat upp stället med nya fräscha möbler. Ut med det murriga och in med ljuset!

Det var väldigt skönt att hänga lite, dricka lite bubbel och prata med gamla bekanta. Vi filmade lite, men det var svårt att både filma och fota eftersom det var ganska trångt och ingen direkt fotovägg som folk stannar naturligt vid. Vi var ganska trötta sedan dagen innan och stannade inte jättelänge, ett par timmar bara. Så vid 19.30 gick vi sakna hem genom stan, som det så fint står i texten av Monica Zetterlund.

Det var så skönt ute, så vi tog tom en omväg till hotellet. Passade på att fota Gamla Stan i kvällsljus. När vi kom till Stora torget såg vi till vår förvåning att Nobelmuseet hade öppet och det lät som någon spelade piano där inne. Det var vi såklart tvungna att undersöka närmare. Mycket riktigt! Där satt en man med en mask för ansiktet och hade värsta konserten! För första gången var museet kvällsöppet och bjöd dessutom in till pianokonsert. Så häftigt!

Efter lite mat gick vi tillbaka till hotellet och somnade ovaggade. Vi var helt slut. Rummet var helt ok, men sängarna var rätt dåliga, så när vi vaknade kunde vi knappt röra oss och Martin hade värsta nackspärren. Men det var inget som hindrade oss från att äta en rejäl frukost, vi skulle stå oss rätt länge – så det var bara att äta 🙂

Solen sken när vi checkade ut och vi fick en härlig promenad in till Hamburger Börs där en stor del av lördagen skulle tillbringas. Nu var vi så där trötta så man bara fnittrar… och då skulle vi alltså fota och filma och dessutom skulle det bli bra. Tack o lov vet vi ju vad vi pysslar med, så det var bara att strama upp sej lite och sätta på sej arbetsansiktet. Klart!

Vi fick plats snett framför scenen och hade fri sikt över hela lokalen. Ingen av oss har någon direkt relation till Magnus Carlsson och hans musik och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Men jösses så bra det va! Vilket proffs! Och vilket härligt mellansnack. Såklart känner man igen mycket av musiken, och när han började dra Alcazar-låtar var vi med totalt. Här finns en blandning av mängder av musikstilar, och han gör allt så himla bra. Publiken överraskade mej också, jag trodde det mest skulle vara kvinnor i 40-årsåldern kanske… men det var en betydligt högre medelålder och jäklar vad de diggade!

Vi fotade Magnus dagen innan på röda mattan på Cirkus och nu satt vi alltså där med kameran igen. Å det såg han såklart och spexade lite extra. Efter showen gick han förbi oss och sa att vi skulle hänga på ut i baren där han skulle signera skivor. Så det gjorde vi och tog lite fler bilder. När den långa kön av beundrarinnor var slut fick vi äntligen en pratstund. Jag frågade om han inte kunde hjälpa oss att avsluta vårt äventyr med att vara med på slutet i vår film. Det kunde han såklart! Så i filmen från showen på Hamburger Börs kommer vi vara tre stycken som säger hejdå. Så himla kul!

Het slut landade vi hemma i soffan på kvällen, men otroligt nöjda med veckan. Martin började direkt att redigera film medan jag uppdaterade våra sociala medier. Filmen från GES på torsdagen gick rätt snabbt att fixa, den finns HÄR om ni vill titta. Snart kommer även den från Magnus Carlssons show. Det kommer att komma ut lite roliga grejer på vår Youtube-kanal framöver, så prenumerera gärna 🙂

Idag är det tisdag och vi har kommit ikapp lite, men är fortfarande rätt trötta. Man är ju inte van vid ett sånt här tempo. Men man kommer väl in i det snart igen, antar jag… den här veckan är det lugnt, jag ska bara testat ett julbord (!) imorrn och så vi ska titta på Rainman på Oscars på fredag. Såklart blir det en ny film!

Ni hänger väl med?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 40 – Kanelbullens Dag

Matsedel v 40 – Kanelbullens Dag

Förra hösten lät Viktväktarna göra en undersökning som visade att nära var femte svensk oroat sej mer för sin vikt under pandemin än tidigare. Ändå uppgav var tredje att de ökat i vikt under senaste halvåret. Bla pga mer stillasittande, mer fri tid och tristess.

Jag antar att siffrorna fortfarande stämmer och det här blir jättekonstigt i min hjärna… har man mer fri tid så borde man väl utnyttja den? Särskilt om man är oroad för sin hälsa och dessutom har långtråkigt.

Som ni säkert vet så såg vi möjligheterna direkt i mars -20 och tog chansen direkt att motionera mer och ta hand om oss bättre. Istället för att pendla till och från jobb i ca 2 timmar, tog vi två dagliga långpromenader. Vi har kallat det för att ”gå till jobbet” på morgonen och ”gå hem från jobbet” på kvällen. Fast vi bara gick ett varv runt kvarteret där vi bor. Under 2020 gick vi drygt 300 mil! 2021 har det inte blivit riktigt lika många, men våra promenader har vi iaf fortsatt med.

Nu återgår allt så smått till hur livet var före corona. För mej blir det inte någon större skillnad, jag jobbade ju redan hemifrån – men det kanske blir lite färre event och glesare mellan resorna. Vi får se. Martin jobbade 5 dagar på kontor förut, sedan heltid hemma. Nu blir det kanske 1-2 dagar på kontoret i stan istället för 5. Vi ska göra vad vi kan för att fortsätta våra goda vanor, för vi gillar dem och mår bra av dem.

Bra mat har vi alltid ätit och det kommer vi att fortsätta med.

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med krämig morotssås (Grön 2, Blå 2, Lila 2, plus pasta)

Tisdag: Pasta med laxsås (Grön 6, Blå 4, Lila 4 per portion, plus pasta)

Onsdag: Italiensk kasslergratäng (Grön 8, Blå 8, Lila 8 per portion, plus ris)

Torsdag: Kyckling med tomatsås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 per portion, plus pasta)

Fredag: Stora räkor frästa i vitlök (Grön 2, Blå 1, Lila 1 per portion)

Lördag: Snabb lövbiffsgryta (Grön 5, Blå 4, Lila 4 per portion, plus ris)

Söndag: Moussaka (Grön 6, Blå 5, Lila 5 per portion)

Kanelbullens Dag:  Kanelsockerkaka (Grön 32, Blå 25, Lila 25 för hela)

Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill 🙂

Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlök och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!

Hoppas ni får en fantastiskt vecka!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Från 0 till 100

Från 0 till 100

Sverige öppnade upp och allt körde igång. All scenverksamhet som legat i malpåse sedan mars-20 körde igång med buller och bång. På fyra dagar ska vi se en teaterföreställning, två scenshower och ett rejält soulparty. Åsså klämde jag in en mässa som pricken över i.

Det sista vi gjorde innan pandemin slog till var galan för filmen Charter, Nour El Refais fantastiska enmansföreställning Störst av Allt och Guldbaggegalan. Sen stannade allt. I 19 månader har allt varit väldigt lugnt, och väldigt tyst. Jag har särskilt saknat att gå på teater, så det var nästan lite högtidligt att gå in i teatersalongen i onsdags. Vicken grej att sjunka ner i en stol, se ljuset släckas, höra sorlet dämpas och sedan se skådespelarna beträda scenen. Magiskt!

I onsdags tog vi alltså första steget till ”livet efter corona”, genom att se ”Katt på hett plåttak” på Maximteatern. det är kanske inte den muntraste teaterföreställningen, men vad gör det? Det var ju äntligen teater och det var så bra! I rollerna var bla Marie Göranzon, Peter Andersson och Linus Wahlgren, välspelat och väl värt att se. Linus Wahlgren visade verkligen att han är en skådespelare värd namnet, han var sååå bra!

Å det var inte bara själva föreställningen som var bra, utan en härlig kväll då vi träffade fd kollegor och gamla bekanta. Det blev som en liten reunion både före, i pausen och efter – så himla kul! Det jag noterade rätt snabbt var att ingen riktigt vet hur man ska hälsa. Ska man kramas, fistbumpa eller… det blev en blandning av det mesta och alla funkar ju. Man får känna av lite person för person.

Det var onsdagen det. På torsdagen, igår, började dagen med skönhetsmässan Stockholm Beautyweek. Jag var där ett par timmar, var bla på en presslunch med Sweden Eco och Tony Irving, som presenterade sina nyheter. Till bordet hade jag bla Dogge som jag hittade utanför dörren och drog med in 🙂

Här fanns massor med intressanta grejer och jag hade kunnat gå runt betydligt längre. Men ljudet var väldigt högt och det var så mycket folk att man nästan blev lite snurrig i skallen, man är ju inte van! Så jag åkte hem och var i total tystnad innan jag skulle iväg igen, å då var det definitivt dax för ljud – även om det var av den lite mer organiserade varianten. Det var nämligen dax för GES på Cirkus, röda mattan, mingel och musik!

Vi som är runt 50 har nog en särskild relation till grabbsen i GES. Vem kan inte texten till Stockholm, Sista morgonen, Hon har blommor i sitt hår? Är man inte 50 så kan man iaf sjunga med i ”När vi gräver guld i USA”, antar jag… Tror ni att jag såg fram emot showen?

Efter någon timmes vila hemma åkte jag in till stan igen och mötte upp Martin vid Cirkus. Han fotade röda mattan mellan 18.30 och 20, medan jag filmade både röda mattan och mingel. Strax efter 20 satt vi på plats i salongen och showen drog i gång. Men fullt ös från första minuten. Vilken nostalgi! Alla de härliga låtarna trillade på som pärlor på ett pärlband med mysigt mellansnack mellan låtarna. Cirkus tar in 1400 personer och i slutet stod alla upp och dansade. Vi satt brevid Strömstedts familj och hos oss var det party 😀

Martin och alla andra fotografer hade tillåtelse att fota de tre sista låtarna, så han gick iväg medan jag satt kvar och lyssnade klart. Efter andra extranumret gick jag ut och mötte upp honom och hade kameran redo för korta intervjuer. Så gick jag runt i minglet och frågade vad man tyckte om showen, hur de svarade får ni se på filmen när den kommer ut. Men jag kan väl säga som så att ingen var negativ… tvärtom!

När vi gick mot spårvagnen stod en krovgubbe och bjöd på korv och det var sååå välkommet. Vi hade många timmar i fötterna och inte särskilt mycket mat i magen. Dessutom hade han lakritsstänger också. Jag älskar korv med bröd och ni vet ju vad jag tycker om lakrits. Me like alot lixom. Så jag var mer än nöjd när vi nynnande åkte hemåt.

Idag är det fredag och det är inte slut med roligheterna än. Om en liten stund ska jag iväg till Subtopia och göra en kort intervju och få se lite av en show som har premiär på fredag. Efter lunch checkar vi in på ett hotell i Gamla Stan innan vi går till Café Opera som startar sitt Soul Train igen ikväll. Vi ska fota röda mattan och mingel och sen ska vi faktiskt släppa allt och festa lite själva också. Eftersom vi bor kvar i stan och inte längre har någon hund eller tid att passa, så kan det bli hur sent som helst. Eller iaf tills Martin inte orkar längre, han har gått upp 5 tre dagar i rad…

Imorrn blir det en låååång hotellfrukost. Den första på länge. Sen slappa på hotellrummet, man kan också se det som jobb… det blir förmodligen till att börja redigera bilder. Innan vi packar ihop oss och går till Hamburger Börs. Då ska vi nämligen se Magnus Carlssons show Från Barbados till Gamla stan. Jag har egentligen inte relation till honom, mer hans namne som gick i min parallellklass, så det blir väldigt spännande att särskilt höra hans mellansnack.

Sen ska vi hem! Å inte göra ett smack! Mer än redigera tusentals bilder, skriva texter och klippa film. Som sagt: Från 0 till 100 – men jösses så härligt det är att vara igång igen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Jag hinner ingenting!

Jag hinner ingenting!

Tiden går så galet snabbt just nu och det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner någonting mer än det mest nödvändiga. Att uppdatera bloggen går inte alls bra… men men, nu ska jag iaf försöka sammanfatta de två senaste veckorna.

Jag har ju jobbat med Kyrkovalet större delen av september och trodde att allt skulle bli lugnt när det var över. Så blev det inte. Martin åkte på konferens med sitt jobb under själva valhelgen och det enda jag gjorde då var att jobba och sova. En av dagarna var jag faktiskt helt ledig, men helt slut så jag missade en grej som jag sett fram emot väldigt mycket. Jag glömde helt bort det och kom inte på det förrän flera dagar senare och blev så ledsen. Det är vad stress gör med mej, minnet försvinner och jag sover så fort jag sätter mej ner.

Martin kom iaf hem på valkvällen och hämtade mej när vi räknat klart alla röster. Då stannar motorn på bilen. Där står vi strax innan midnatt, jag har jobbat sedan 8 på morgonen och bara haft 45 minuters paus på hela dagen. Martin har varit på resande fot större delen av dagen och vi vill bara komma hem, istället står vi där på vägen och väntar på hjälp. Så frustrerande! Men det är väldigt karakteristiskt för hur vårt liv är just nu. Tyvärr.

Sedan dess har dagarna bara rullat på. Jag har försökt att komma ikapp här hemma och med jobb, och vi har fotat en invigning med röd matta. Det var faktiskt jätteroligt att vara ute bland folk igen. Men det är ju jobb, bilder ska redigeras och en text ska skrivas. Nu filmar vi ju dessutom till vår youtubekanal också.

Å det händer nya saker hela tiden. Bränder som måste släckas. I torsdags fick vi släppa allt för en ny incident med vår ”nära” som har spel- och pengaproblem. Samtidigt finns oron fortfarande där för våra fyra föräldrar, särskilt svärmor. Bilar som måste lagas… och lite annat smått och gott… Ett problem i taget hade inte varit dumt alls…

Helgen som gick var tänkt till att dra iväg med Peppe, men motorn låter konstigt. Så han måste till verkstad, suck! Då bestämde vi istället att vi skulle fixa en massa grejer som måste göras och hinna ut i skogen lite. Så vi vinterstädade trädgården, ställde in utemöbler och gjorde ordning på altanerna, satte upp ljusslingor och började röja i garaget. Nästa helg ska vi nog byta däck på lilla bilen och ställa in den. Sen har vi bara ett ”måste” kvar innan vintern och det är att ersätta stolparna som håller upp entrétaket, de är mörkna och klarar förmodligen inte belastningen av snö ett år till. Så det ska vi också försöka fixa nästa helg, om inget nytt akut dyker upp… Sen kan det bli vinter bäst det vill!

Men det är redan kallt här i Tumba, förra veckan var det nollan precis och början till frost på marken. Lite för tidigt för min smak. Jag önskar nästan att vi kunde hoppa några år framåt i tiden, till den dag då vi rullar ner med Peppe till solen vid den här årstiden och vänder kylan ryggen. Guuud vad jag längtar! När vi höstfixade kände jag att jag är såååå färdig med hus och skulle gärna sälja det bums! Jag har ingen lust alls att fixa med trädgården mer, 29 år räcker. Men några år till får jag väl stå ut antar jag.

Den här veckan är det återigen fokus på att komma ikapp. Man kan inte ha 150 flikar öppna på datorn… men det har jag… så dem ska jag gå igenom bäst jag kan och göra något med. Men vi ska på ett mingel också, på Café Opera och sen sova på hotell.

Och vi ska på teater igen! På premiären av ”Katt på hett plåttak” på Maxim och det ska bli så himla kul! Jag älskar teater, det har varit mitt liv sedan jag jobbade på Oscars 1989. Det har varit en stor saknad att inte ha sett en enda föreställning på nästan två år, men på onsdag. DÅ!!!

Just det! Åsså är det Stockholm Beauty Week och lunch med Tony Irving på torsdag. Det glömde jag nästan. Allt detta ska ju såklart skrivas om, så frågan är om jag hinner med de där flikarna… de blir nog snarare fler misstänker jag… Jag kommer aldrig ikapp, det är nog bara att inse. Jag behöver en helg ”på rull” borta från allt och några dagar i total isolering. Kanske om ett par veckor, hoppas!

Ligger ni också efter med allt?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom iväg!

Vi kom iväg!

Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.

Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.

Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.

Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂

Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.

Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂

Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.

Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kul extrajobb

Kul extrajobb

Vet ni om att det är kyrkoval snart? I alla fall för den som är medlem i Svenska Kyrkan. Det är inte jag, men jag jobbar gärna med valet ändå. Jag tycker det är roligt att jobba med förtidsröster och med själva valet, oavsett om det är kyrko-, EU- eller Riksdagsvalet. Dessutom ger det en bra extrapeng 🙂

Jag tror att jag jobbade mitt första val som valförrättare år 2000, då till EU – men det kan ha varit tidigare. Sedan dess har jag jobbat i alla kyrko-, EU- och riksdagsval på nåt sätt.

Ibland har man suttit halva natten på valdagen och räknat röster. Då har man alltså först jobbat sedan kl 8, tagit hand om röstande till kl 20 och sedan försökt hålla sej hyfsat klar i skallen för att räkna tusentals röster fram till kanske 12-01 på natten.

Senaste åren har jag dock bara jobbat med förtidsröster och den sk onsdagsräkningen i Riksdagsvalet och i fortsättningen kommer jag inte att jobba med riksdagsvalet alls. Det är för mycket tjafs, valdagen är för lång och för mycket folk, så det orkar jag helt enkelt inte längre. Jag saknar det lite grann, till slut var faktiskt hela familjen inblandad – så åkte vi på semestern för pengarna vi tjänade. Men allt har ett slut, heter det ju så fint…

EU-valet är enkelt, bara ett val, få som röstar och snabbjobbat. Kyrkan är ungefär likadant, fast det är tre val . men roligt och lättjobbat. Dessutom är det bättre betalt i kyrkovalet än de andra, sånt är ju trevligt. Vad är det som är så kul då? Jo, man träffar grannar och närboende som man kanske sett på länge, iaf jag som sitter i vallokalen där jag bor. Det är både roligt och intressant att vara med och arbeta för demokratin. Vi som jobbar brukar vara ett härligt gäng, som bara ses var fjärde år 🙂

Igår började förtidsröstningen. Jag och äldste sonen tjänstgjorde direkt de få timmar som förtidsröstningen har öppet över lunch. Jag kommer att jobba nästan varje dag, sonen jobbar när han kan för sitt ordinarie arbete. Jag trodde inte att det skulle komma mer än kanske en handfull röstande så här första dagen, men det kom ganska många faktiskt. Vi får väl se hur det bli kommande dagar.

Just i Kyrkovalet är många äldre och många som röstar med sk ombud. Det är ju ett alternativ när man inte orkar gå till vallokalen på egen hand. Då hämtar ombudet ett röstningspaket som innehåller valkuvert och blanka valsedlar som man skriver partinamnet på, samt ombudskuvert som ska bevittnas av två personer. Sen lämnar man det till representanter i vallokalen. Inte särskilt krångligt, ändå orkar folk tyvärr inte göra det. Det enda man måste vara noga med vid budröstning är att kuvertet ska vara bevittnat av två personer och vara igenklistrat. Svårare är så är det inte. Så hjälp gärna någon som du vet vill rösta men inte kan själv.

Jag är som sagt inte med i Svenska Kyrkan längre, av olika anledningar, och får inte rösta – men jobba får jag! Jag tycker att de val vi har är viktiga och att de som får rösta också har en skyldighet att göra det. Så iväg med er nu! Har ni inte fått hem ert röstkort eller slarvat bort det, går ni bara in på svenskakyrkan.se och ber om ett nytt.

Ni kan alltså rösta i förväg kommande två veckor, var som helst, eller på Valdagen i den vallokal som står på ert röstkort. Plättlätt, eller hur!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom nästan till Kroatien

Vi kom nästan till Kroatien

Jag har ju glömt att berätta om vinprovningen förra veckan. Vi var inbjudna att tillsammans med Kroatiens ambassadör i Stockholm testa fyra olika kroatiska viner. Det var så himla mysigt!

Vi skulle kliva på ångbåten Enköping vid Nybrokajen 17.30. Jag hade gott om tid på mej, så jag passade på att ta en pressvisning på vägen, innan jag mötte upp Martin. Förr var detta vardagsmat, men nu är det värsta grejen att åka iväg på något och dessutom träffa folk.

Fulla av förväntan gick vi ombord. Där tog gamla bekanta emot oss, kollegor och vänner. Det blev faktiskt en kram, men bara en! Det är lite konstigt hur man hälsar på folk nu, en vinkning eller svepning med handen. Många ska göra ”fist bump” eller hälsa med armbågen, men det är inte riktigt min grej. Men sen finns det en och annan som bara ska ta i hand och inte har någon förståelse alls för att man avböjer.

Detta var en kväll för frilansskribenter och influencers, vi tillhör bägge kategorierna numera men jag räknar oss som frilans. Martin och jag satte oss vid ett bord och fick snart sällskap av en redaktör som jag kanske lyckades sälja in ett par jobb till. Det är mycket sånt som de här träffarna går ut på, att bekanta sej med något nytt och knyta kontakter.

Den här gången var det alltså vin som gällde, fyra olika viner från två olika vingårdar. Det roliga är att ett av dem såg jag för länge sedan och tänkte be att få testa för att skriva om, mest för att etiketten var så cool, men det blev inte av. Så detta blev ju alldeles perfekt! Att få testa ett vin man länge varit nyfiken på är skoj!

Efter presentationen på nedre däck, gick vi upp på övre däck där vinerna skulle provas och vi skulle få lite mat som passade till. Vädret var rätt kasst, men så härligt det var att åka båt igen! Dessutom världens äldsta ångbåt som fortfarande går i trafik. Inte illa!

Vi började med två vita viner från vingården Kutjevo från Slavonien i norra Kroatien. Druvan är Grasevina som vinet även är döpt efter, bägge från 2020 och ungefär likadana men den ena var en Premium med lite högre socker- och alkoholhalt.

Sen fick vi prova två röda viner, bla den med den coola etiketten. Vinet jag varit nyfiken på heter The Dalmatian Dog och kommer från Testament Winery som är Kroatiens första svenskägda vingård. Vingården ligger vid kusten, strax norr om Split. Vi har alltså varit alldeles i närheten, men inte haft en aning. Nästa gång ska vi absolut åka dit! Vingården ligger i regionen Dalmatien, det förklarar väl det mesta när man ser etiketten.

Jag har inte helt lärt mej att dricka rött vin än, så min favorit blev den andra vita. Jag gillar söta viner och den var ju lite sötare. Men The Dalmatian Dog var inte dum den heller och det var ju himla spännande att till slut få smaka den. Det blev Martins favorit. Det andra röda var Testament Babic, bägge fruktiga med körsbärstoner men den första drar lite mer åt lakrits. Fyra goda viner och den med hunden är ju en kul gå-bort-present 🙂

Till vinet fick vi mat med kroatiska smaker och nog blev man bli ressjuk. Vi brukar ju åka till just Kroatien på hösten och vara med på VM i Olivplockning. Årets roligaste händelse, med de härligaste människorna i världen. Men det blir nog inget i år heller…

Jag vet inte vad ni vet om Kroatien och om ni varit där, men där finns så mycket att se! Vår favoritstad är Trogir, som ligger bara en kvart från Splits flygplats. Det är som Venedig i miniatyr, sååå mysigt. Split är väldigt mysigt också, men alla hamnstäder har väl något särskilt antar jag. En annan favorit är Postira på ön Brac, det finns inte mycket som slår att ta båten över och mötas av den vackra ön. Vi har sett en del, men har mycket kvar. Vi vill gärna se fler öar, särskilt den där man spelade in Mamma Mia.

Den där vinprovningen drog igång en himla massa! Både längtan efter att kunna kryssa fritt igen, vinprovningar IRL istället för att sitta hemma framför en skärm och smaka, träffa folk – både nya och gamla bekanta, att resa och uppleva nya platser eller gamla också för den delen och testa nya smaker. Det var verkligen en kväll som gav mersmak 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Snöpligt slut

Snöpligt slut

21 dagar hade vi varit ute när det roliga lite abrupt tog slut. Vi som skulle vara ute iaf 3-4 dagar till tog beslutet att åka hem… återigen blev planerna ändrade pga väder.

Nöjda och belåtna, men väldigt trötta, var vi alltså tillbaka efter en heldag på Visingsö. Molnen började dra ihop sej, det blev lite kyligt och vinden ökade. Vi tittade på kommande väder och det var ju igen höjdare precis. Det där med rejäl vind hade vi redan upplevt på Öland och ändrat planerna för. Nu var det tydligen dax igen.

Planen var att åka vidare till Nyköping och Stendörren och stanna där någon natt på vägen hem. Men när vädret varnar för hård vind och massor med regn, så känns det inte så lockande. Det där regnet skulle dessutom ligga kvar i flera dagar, så vi bestämde oss rätt snabbt för att packa ihop och åka direkt hem istället. Surt, men men… Inte mycket att göra. Vädrets makter har man inte mycket att sätta emot, tyvärr.

Så efter 21 underbara dagar ”på rull”, svängde vi in på vår gata i Tumba igen. Sedan dess har det varit full fart, men fortfarande styr vädret nästan allt vi gör. När vi kom hem var det nämligen dax att sätta igång med altanbygget på riktigt. Idag är det faktiskt 21 dagar sedan vi kom hem, hur kan 21 dagar se så olika ut. Bägge varianterna har gått jättesnabbt, men de 21 ute på vägarna har varit betydligt mysigare än de 21 hemma.

Vi har byggt altan nästan hela vår vakna tid, sedan vi kom hem, iaf när Martin inte jobbat och när det varit uppehåll i regnandet. Ett par timmar varje kväll och så mycket som möjligt på helgerna. Varje gång vädret satt stopp har frustrationen varit stor. Vi vill ju bara bli färdiga så vi kan åka ut igen, men då vill vi ju samtidigt ha hyfsat väder. Så lagom kul att vara ute med husbilen 3-4 dagar och bara ha regn… så det hoppar vi över.

Nu är iaf ramen runt altanen färdig, sen ska vi ”bara” bygga in jordgubbslandet innan det är klart att börja skruva trall. Det värsta är alltså gjort, trallen går rätt snabbt. När vi inte har byggt har jag skrivit ikapp så mycket jag hunnit och Martin har redigerat film. Alla filmer från sommaräventyret kommer upp på Youtube vartefter. Ni får gärna följa oss HÄR.

Senaste veckan har hösten satt igång på riktigt. Martin har jobbat från kontoret i stan ett par dagar, jag har varit på ett par pressvisningar och vi har varit på vårt första gemensamma event på 18 månader. Igår var vi på vinprovning med middagskryssning, tema Kroatien. Ni som följer med på instagram har sett bilder under hela veckan. Sååå mysigt! Men så konstigt att träffa folk igen 😛

Snöpligt slut på sommaräventyret alltså, men livet rullar på. Vi är hemma, men längtar bort. Nu hoppas vi på regnfritt i helgen, så vi kan bygga klart. Sen drar vi igen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Hemma igen…

Hemma igen…

I fredags stod vi i valet och kvalet… skulle vi vara ute på rull lite till, eller skulle vi åka hem? Väderrapporterna varnade för rejält oväder och det är inte jättekul att betala för en ställplats och sedan inte kunna göra något. Så vi bestämde oss för att åka hem.

Efter 21 innehållsrika och helt fantastiska dagar packade vi ihop oss för sista gången och rullade hemåt. Inte utan viss ångest dock, livet ute på vägarna har verkligen blivit vår grej och gett mersmak. Dagarna har gått supersnabbt, det går inte att fatta att vi varit ute i tre veckor. Jag har ju inte ens hunnit skriva om allt här på bloggen, men det kommer!

Ska man sammanfatta vårt jobbsemesteräventyr så kan man göra det ungefär så här: 21 fantastiska dagar, med massor med sol, massor med nya upplevelser och massor med kärlek och skratt. Vädret har varit helt fantastiskt mestadels, vi har sett mängder med nya platser och gjort en massa roliga saker, träffat gamla och nya vänner, gosat hund och skrattat. Som vi har har skrattat. Martin och jag har så otroligt roligt tillsammans, det är verkligen en förmån att kunna skratta så mycket tillsammans med någon.

Vi började med att långsamt ta oss ner till Kalmar. Vi stannade i Valdemarsvik av en slump och ett planerat stopp i Påskallavik. Två oväntat mysiga små ”hålor”, med en hel del att se faktiskt. Sen kom vi till resans första större stopp, Kalmar. Här skulle vi vara i 2,5 dag och hade tillsammans med turistrådet gjort upp en massa saker att se och göra. Vi for runt som små illrar och såg så mycket vi bara kunde, slottet, alla fina parker, museet, båtsightseeing och en massa annat. Nu ska vi bara välja ut vad som ska skrivas artiklar om och redigera fler hundra bilder… Det kommer att ta lite tid.

Sen fortsatte vi till Öland, där vi först och främst skulle träffa barnen, men också hitta intressanta grejer att skriva om. Öland är ju min bakgård, så det mesta känner jag till – men det behövs alltid nya fräscha bilder och finns alltid en och annan sak som jag inte sett än men velat se. Vi började med en snabbvisit i Löttorp, för att gå på Lammet & Grisen med yngste sonen, fortsatte till Byxelkrok som vi cyklade runt och återupptäckte under 2 dygn. Sen blev det ett dygn på Böda Sand innan vi pustade ut i Löttorp och träffa stora sonen som också kommit dit. Här stannade vi 3 dagar pga sämre väder och för att vi helt enkelt behövde jobba lite.

Sen rullade vi vidare, mot Borgholm! Hit har jag alltså inte hunnit i bloggen, men det kommer. Detta blir alltså en liten teaser på vad ni kommer att få läsa om 🙂

Det blev ett intressant dygn, då vi sprang runt på Solliden och Slottsruinen som galningar, för att hinna det vi skulle mellan skyfallen. På kvällen sprack himlen upp, så vi cyklade ner till Borgholm och fick en alldeles magisk solnedgång. Nu hade vi klarat av norra delen av ön, som jag känner väl och det var dax för den södra delen. Jag hade utrustat mej med turistkarta och tvingade Martin att stanna vid nästan varenda sevärdhet. Det innebär att det blev massor med stopp och det innebär i sin tur massor med ruiner, sten och fornlämningar. Och blåst!

Vi tog oss ner längst östra sidan, träffade mina föräldrar i Färjestaden där vi bjöd på lunch – kroppkakor förstås, innan vi tog oss ner till södra udden. Nu är det tredje gången Martin är där, den första som det inte regnar – så vi kunde ta lite bilder. Men det blåste halv storm istället och gick knappt att hålla kameran still. Det blåste mer och mer, när det närmade sej 20 m/s tänkte vi att det var bäst att åka över bron innan den stängdes. Så vi sov i en gungande Peppe på Grönhögens ställplats innan vi drog över bron, i Småland blåste det betydligt mindre.

Målet var Lessebo och Skruv där en gammal bekant bor, och på vägen dit hittade vi Bond-museet. Vilket ställe! Grejer precis överallt och ingen logisk ordning, inte i mina ögon iaf… men så intressant och fascinerande. Kommer att skriva mer om detta senare, ni kanske redan har sett bilder på min instagram? Hos min vän i Skruv fick vi mysa cockerspaniel och gå på promenad, så himla mysigt. Nu botades lite av hundabstinensen, men det skulle komma mer bot.

Efter Lessebo åkte vi förbi Bilkyrkogården i Ryd, innan vi fortsatte mot Växjö och FYRA pälsbollar! Asså, vi besökte ju såklart husse och matte, tack o lov så är hundarna deras ögonstenar och fattar när man ligger mer på marken och gosar, än sitter vi bordet och pratar. Till saken hör att två av pälsbollarna är Borderterriers och det har vi inte träffat någon sedan Baileys dog. Förutom på Böda Sand, som vi stalkade tills vi fick mysa lite. Ja, man är lite knäpp som gammal BT-älskare – men alla är såna så alla BT-ägare fattar 🙂

Efter hundpromenader och massor med hundmys var abstinensen på en rimligare nivå igen och vi drog vidare. Vi besökte Teleborgs fantastiska sagoslott och ruinen i Växjö. Sen vek vi av åt väster för att ta en dag på Ullared och fylla på lite till husbilen, innan vi åka nästan hela vägen tillbaka igen och fortsatte till Vetlanda. Strax utanför Vetlanda ligger nämligen Ädelfors och där skulle vi vaska guld! Jag har varit där förr och älskade det, nu var det Martins tur och detta är ju absolut något som vi kommer att skriva om. Guldvaskning i Sverige lixom – hur kul är inte det!

Vi träffade Tobias som visade oss runt, berättade om platsen, guld och historia. Han instruerade sedan Martin i guldvaskningens ädla konst medan jag filmade. Det brukar vara tvärtom, men jag ville verkligen att han skulle få prova. OCH!!! Han älskade det också! Sommaren höjdpunkt blev det faktiskt.

Nu hade vi varit ute i drygt två veckor och det var egentligen bara två stopp kvar, Gränna och Stendörren i Nyköping. Vidare mot Gränna alltså… men jag var så trött på ljud och intryck att jag ringde upp min kompis i Huskvarna och frågade om vi fick stå på deras tomt över natten. Det fick vi och kunde äntligen ses igen, efter nästan 18 månader. Det blev inte många timmar och alla var jättetrötta, men en gemensam middag och lite snack blev det iaf. Jättemysigt!

Vi drog iväg tidigt, för att verkligen få en plats där vi ville och det fick vi. Ställplatsen i Gränna Hamn är toppen och kommer man tidigt så kan man tom välja plats. Vi tog en långt in, där var det lugnt och skönt och sol från alla håll. Första dagen gick vi runt i Gränna, tittade på polkagristillverkningen, var på museet och gick upp på berget. Andra dagen åkte vi till Visingsö, äntligen! Jag har velat åka dit i många nu, nu blev det äntligen av. Om detta ska jag såklart också berätta mer senare.

Sen var alltså planen att åka till Nyköping på vägen hem, men pga ovädersvarningen åkte vi istället direkt hem. Å tur var väl det. Det kom nästan 30 mm regn dagen efter! Medan regnet skvalade kunde vi tvätta, jobba och komma ikapp lite.

Så nu är vi alltså hemma… känns ju sådär… vi har massor att göra och Martin börjar jobba imorrn igen. Men så fort solen lyser inom låt säga 15 mils radie, så drar vi iväg igen. Vart vet vi alltså inte, bara att vi åker så fort vi kan. Vi kan jobba i bilen och gör lite som vi vill och det känns väldigt lyxigt.

Så nu väntar vi bara på ”rätt” väder, sen drar vi. Vi älskar att vara på väg 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Jobb och Gripsholms hjortar

Jobb och Gripsholms hjortar

Förra helgen drog vi iväg med husbilen igen. Då skulle vi testa att jobba från bilen och se hur det gick att få plats med två datorer på en så pass liten yta som vi har. Å det gick ju faktiskt alldeles utmärkt!

Vår husbil är ca 14 kvm stor. Köket tar upp kanske 4 av dem. Där finns en liten soffa och förar- och passagerarsätet. Bordet går att dra ut så det blir kanske 0,5 x 1,5 meter stort. Detta skulle vi alltså göra om till kontor för två. Jag satte mej i soffan med min dator och Martin satt i passagerarsätet med sin, det gick ju hur bra som helst. Han kunde tom vara med på möte utan problem. Så nu vet vi att det funkar 🙂

Vi drog iväg på torsdagkvällen och jobbade från en ställplats ett stenkast från Gripsholms Slott på fredagen. Den ställplatsen funkade för att jobba på, men natten till lördagen ville vi ha något lugnare. Då körde vi rätt ut i skogen och stannade vid en sjö. Där stod redan några bilar och var iordninggjort för campare med ett riktigt dass och allt. Där var så mysigt. Vi har solceller på taket och klarar oss utan el rätt länge vid rätt förutsättningar.

I skogen sov vi gott, trots att regnet bokstavligen värkte ner. När vi vaknade plockade vi snabbt ihop oss och åkte tillbaka till Gripsholm som var dagens mål. Klockan 10 skulle vi få komma in och titta på slottet och ta hur mycket bilder som helst och det gjorde vi! Vi hade utforskat utsidan redan på torsdagkvällen och nu utforskade vi insidan. Gripsholm är verkligen konstverkens slott, med sina över 5000 konstverk. Just nu pågår även en tillfällig utställning om immigranter som gjort skillnad för Sverige. Fantastiska bilder på bla Hedi Fried, Nyamko Sabuni, Cornelis Vreeswijk mfl. Missa inte utställningen om ni ändå är i slottet.

Sen fick vi tips av en följare på instagram att kolla in Hjorthagen. Så det gjorde vi! Bilen lät vi stå kvar på Gripsholms parkering. Vi gick förbi parkeringen, mot hotellet och det BnB som finns brevid. Följer man sedan vägen mot vattnet kommer man snart till en stor grind. Går man igenom den (stäng den noga) är man inne i Hjorthagen som sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård. På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Detta ändrades till hjorthägn omkring 1890 för att ta emot hjortar från det kungliga jaktområdet Hjorthagen vid Värtahamnen på Norra Djurgården i Stockholm. Här finns runt 100 hjortar, vi såg kanske 35 och hade en alldeles fantastiskt promenad runt den ca 3 km långa slingan. Detta är verkligen vår grej! Promenader och upplevelser, me like 🙂

Väldigt nöjda och med en himla massa steg åkte vi vidare mot vårt livs första campingvistelse. Om det ska jag berätta en annan dag, samt om mysiga Mariefred. Nu skaffar vi oss verkligen saker att skriva om, så härligt att vara igång igen!

Vår film om Gripsholm mm finns på Youtube, klicka HÄR.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram