Sedan vi kom hem från Westerqwarn har vi bara varit hemma. Jag kämpar på med hälsan och jobb. Jobbet går bra, hälsan… sådär… det är lite som måste fixas. Så det har jag gjort.
Vi kom hem i onsdags. Fram till i lördags jobbade jag mest med texter till campingtidningen. Två texter tar i runda slängar tre veckor att få ordning på. Jag ska leta efter information och skriva texterna. Martin väljer ut ett tiotal bilder som vi sedan går igenom tillsammans innan han redigerar dem och vi skriver bildtexter. Sen går vi igenom alltsammans en sista gång innan vi skickar texter. Detta gjorde vi i lördagskväll. Det är lika skönt varje gång.
Dagarna har en viss struktur, inte så att jag göra något bestämt en särskilt tid. Men det finns ändå en slags struktur. Jag vaknar aldrig av larm om jag inte måste och det har jag inte behövt nu. Så vid 8-8.30 öppnar den här donnan ögonen. Sover jag längre kan det vara så att Martin kommer in och kollar om jag lever. Då kryper han ner under mitt täcke och kliar mej på ryggen eller i nacken. Så mysigt!
Förmiddagarna går åt till mej. Jag äter en lång frukost och läser något samtidigt. Slänger i en tvätt. Plockar lite. Sen blir det träning eller promenad, lite beroende på vädret. Nu när snön är borta och solen faktiskt värmer går jag mer än gärna en promenad på förmiddagen och en till på eftermiddagen om tid finns.
Vi äter lunch när Martins jobb tillåter, då ser vi något på tv medan vi äter. SEN börjar jag jobba. På eftermiddagen kommer jag igång och när Martin slutar för dagen, då jobbar jag som bäst. Vi är så totalt osynkade 😛
I helgen gjorde vi också en massa såna där ”måsten”. Som att lämna skräp på återvinningen. Vi har ju ingen liten bil, så vi lastade pirran full och gick iväg. Det tar bara någon minut att gå dit, så det är ingen större grej – men så skönt att ha gjort. Nu är det tomt i vår lilla återvinningshörna, bara att fylla på igen. Jag tog även en liten tur runt trädgården och hittade tydliga vårtecken minsann. Snödropparna blommar!
Idag hade jag också ett ”måste”. Jag har olika långa ben och lite ”problemfötter”, så jag behöver ca 2 cm ”klack” på min ena sko och sk fotbäddar (inlägg/sulor) inne i skorna. I januari var det dax att fixa ny remiss till ortopedtekniker (måste göras vart femte år) och idag träffade jag härliga Yakob som har fixat mina skor de senaste tio åren.
Jag passade på att fixa vårfötterna innan jag åkte dit. Den stackarn får nog se många äckliga fötter (jag har själv fotfobi), så mina ska iaf vara så fina det går tänkte jag. Rosa tånaglar är ett måste!
Det har hänt en del på de här tio åren. 2016 gjorde man gipsavgjutningar av mina fötter och utgick från dessa för att göra mina inlägg. Idag scannade han fötterna så fixar datorn allt. Om två veckor ska jag tillbaka och hämta mina höjda skor och två nya inlägg. De gamla har jag lagat med silvertejp… så det var väl på tiden att fixa nya antar jag.
Jobb, böcker, skärp och fötter alltså. Behagliga och ganska händelsefattiga dagar, såna som jag faktiskt gillar bäst. Så hur var det med den där hälsan då? Jodå, förutom fötterna så rullar det väl på. Jag sköter mej nästintill perfekt faktiskt. I nästan inlägg ska jag ge en lite mer utförlig lägesrapport om viktresan. Inte är det lätt inte…
Max Martin har ni säker hört talas om. Det är han som skrivit hits åt Kate Perry, Brittney Spears, Ace of Bace och en massa andra stora artister. När jag fick höra om en musikal byggd på hans musik, blev jag såklart väldigt nyfiken 🙂
Hamlets Romeo och Julia har ni säkert också hört talas om och kan historien? De två förälskade ungdomarna tar gift för att få vara tillsammans, men det går snett. Romeo tror att Julia är död och tar livet av sej, men hon lever. När hon ser att han är död sticker hon kniven i sej och dör. I musikalen ”& Julia” ger man Julia ett nytt slut, som är hennes början till ett helt nytt liv.
Hon slänger istället kniven och bestämmer sej för att leva vidare. Och ungefär där börjar musikalen och man får vara med medan Hamlet och hans hustru Anne skriver om berättelsen. Det är så roligt! Och tillsammans med Max Martins musik blir det en helt galen scenshow.
I torsdags var det premiär och vi var där för att fota och filma minglet, samt recensera föreställningen. Det blev som en liten re-union efter vintern, med många glada återseenden. Jag gick runt med filmkameran och gjorde några roliga intervjuer. Martin fotade röda mattan, som den här gången var ett litet hörn. Det var galet många fotografer på plats på Cirkus i Stockholm, så vi fick dela upp oss på 3-4 olika ställen.
Här kan ni se hur det såg ut:
Musikalen är galet bra! Den är rolig, musiken är fantastisk, skådespelarna är heeelt otroliga! Det finns inte en enda negativ sak att säga. Det var inte alls svårt att skriva recensionen när vi kom hem och vi hamnade återigen på affischen.
Här ser ni bilder från kvällen:
Nackdelen med Cirkus är att det blir ganska långt hem. Så vi kom inte hem förrän vid 24-tiden och hade inte skrivit klart förrän vid 2. HÄR kan ni läsa vår recension.
Vi fick inte många timmar sömn och var rätt trötta när vi vaknade morgonen därpå. Då skulle vi dessutom iväg på äventyr, men det berättar jag om i nästa inlägg.
Under många år jobbade jag med både film och teater. Detta har lett till en diger bekantskapslista med både skådespelare och scenarbetare. Det kan såklart vara knepigt när vi ska recensera olika scenuppsättningar…
Komikern Janne Bylund har jag känt i drygt 25 år. Vi träffades på ett lite udda sätt kanske man kan säga. Jag vann nämligen en dejt med honom och vi fann varandra direkt. Men bara som kompisar. Vi var faktiskt två vinnare, men den andra kände sej nog lite utanför eftersom Janne och jag bara pratade och pratade och pratade. Hon åt ganska snabbt och gick sedan iväg, medan vi satt kvar och tog sedan även en liten promenad på stan.
Detta är alltså många år sedan, men vi har hållit kontakten lite sporadiskt. Något sms då och då och till nyår typ. Jag har några såna kompisar. Man vet att de finns där och ibland hörs man lite mer, ibland lite mindre. Men man finns där.
När det gäller Janne så bor han i Göteborg, alltså ses man ju inte särskilt ofta. Men han flackar runt i landet på olika jobb och då uppstår ibland ett tillfälle. Senast vi sågs var på hans förra show ”Mamma ljuger” när den var i Stockholm. På min födelsedag för två år sedan. Nu var det dax för uppföljaren ”Ser jag tjock ut i den här”. Inte på min födelsedag den här gången, men nästan. Förra gången hann vi dessutom med en frukost och intervju, det gjorde vi inte den här gången. Men vi hann prata en hel del innan föreställningen i foajén. Det är nämligen där showen börjar kan man säga.
Janne och hans kollega/lekkompis Mattias tillbringar inte särskilt mycket tid i sina loger. De vill hellre träffa publiken och umgås. Alltså uppehåller de sej i foajén både före föreställningen, i pausen och efter. Briljant ju. Då kan alla som vill ta bilder och byta några ord. Och vi hann byta väldigt många ord 🙂
Den förra showen handlade mest om relationen mellan barn och deras mammor. Den här är med mer relationsanknytning. Hur vi funkar i en relation när det gäller manligt och kvinnligt. Vem gör vad, hur och varför. Och det är så roligt. Så hög igenkänning. Jag skrattade från första minuten till den sista. Och många gånger puttade jag till Martin och sa ”just det!”. Fast i vårt fall är det en hel del igenkänning åt ”andra hållet”. Mycket av det som händer i köksregionerna är Martins förtjänst, inte min. Som att kylen mirakulöst fylls på eller maten hamnar på bordet. Fast diskmaskinen tömmer faktiskt jag. Iaf ibland.
Jag kan varmt rekommendera showen. Janne och Mattias bjuder verkligen på sej själva och slår huvudet på spiken väldigt många gånger. Är ni i en relation så måste ni köpa biljetter och gå tillsammans. Jag lovar att ni får en himla rolig kväll. Showen går lite överallt i Sverige hela året och fortsätter sedan säkert lite till. Det kan också läggas till datum på olika orter, man vet lixom inte riktigt med de här två.
Att recensera en show som en vän både skapat och själv är med i kan tyckas knepigt. Jag tycker ändå att jag fått till en bra balans. Dessutom är mina kompisar så himla bra på det dom gör och lyckas med sina uppsättningar, såå jag behöver inte oroa mej. Den här gången blev det fyra stjärnor, ni kan läsa recensionen HÄR.
Jag står för mina ord och det ska mycket till för att såga något totalt. Är det dåligt så försöker jag ändå att skriva konstruktivt och även få fram det som varit bra. Och då har det faktiskt hänt att föreställning gjorts om lite… om det varit just mina ord som påverkat vet jag inte, men kanske.
Den här gången var det dock inte alls svårt att skriva positivt. Så löp och köp, som vi brukar säga. Ni kommer inte att ångra er.
Det har gått i ett sedan vi kom hem, trots att vi bokat av en massa grejer. Något vi inte tackat nej till är årets första scenshower och teaterpremiärer. I torsdags var vi på Arvingarnas ”Festen” och på fredagen på ”Pjäsen som går åt helvete” med bla Pernilla Wahlgren. Torsdagen var sådär… men fredagen var toppen!
Vi recenserar det mesta som visas på scen på vårt magasin Du i Fokus – duifokus.se. Under åren har det blivit flera hundra föreställningar och shower och sedan några år betygsätter vi även med stjärnor. Ni kan se korta utdrag från våra recensioner och stjärnorna på många affischer och reklambilder, både ute på stan och i sociala medier. Titta nästa gång får ni se 🙂
I torsdags var vi alltså på Arvingarna, den recensionen kan ni läsa HÄR. Det var ingen röd matta att tala om och blev inte särskilt många bilder. Showen var sådär och gick rätt snabbt att skriva, men klockan var ändå över midnatt innan vi ramlade i säng.
I fredags var röda mattan desto längre. Det kändes lite som en kick-off efter en lång ledighet. Många härliga bekanta att återse och kramarna stod som spön i backen. Med en teater innehållande bla Pernilla Wahlgren, Christine Meltzer, Kim Solucki och Måns Nathanaelson blir det många kända ansikten i publiken. Jag var extra glad över att träffa Kenny och Tess Solomon igen, de har haft en väldigt tuff tid som nu är över. Dessa satt vi även brevid under föreställningen och kunde prata lite mer.
Ni ser ju själva på bilderna här nedan en del av dem som var där:
Föreställningen var riktigt bra. Vi gav den faktiskt fem stjärnor, vilket är rätt ovanligt för att vara oss. Men så bra var det. Ni kan läsa vår recension HÄR. Vill ni boka biljetter kan ni göra det HÄR.
Det är tvättäkta fars, en sån där slå-i-dörrarna-variant. Jag kan ha lite svårt för sånt, men då detta var en sk enaktare, på bara 90 minuter, funkade det. Skådespelarna var så perfekta i sina roller, proffsiga och minutiöst tajmade. Här faller grejer, tom väggar och även golv som försvinner – då måste skådisarna vara på tårna och stå på en exakt rätt plats för att inte skadas.
Jag tror att jag skrattade från första minuten till den sista. Så himla härligt. Dessutom tillsammans med folk som jag gillar och producerat av folk som jag både tycker om och respekterar. Det blev en väldigt bra kväll helt enkelt. Recensionen gick också rätt snabbt att skriva, men det blev ännu en sen kväll innan vi kom i säng.
Nu är årets två första premiärer avklarade. Ikväll kör vi den tredje.
Så var det dax att börja jobba lite och åka pendeltåg för första gången på en månad. Det funkade! Årets första event var Formex, inredning och designmässan som går av stapeln två gånger om året. På vintern bjuder utställarna på härliga vårkänslor.
I tisdags var jag upp tidigt. Jag har inte behövt ställa klockan på mer än en månad, undviker oftast morgonmöten. Iaf så mycket jag kan. Jag funkar helt enkelt inte när jag går upp tidigt. Men nu skulle jag vara på mässan redan vid 8 och hade inte mycket till val.
Väl på plats bjöds vi på sk pressfrukost, te/kaffe och ostkaka. Det kanske inte är vad jag vanligtvis äter till frukost. Man vet aldrig vad man få på de där frukostarna, så jag äter alltid hemma för säkerhets skull. Under pressfrukosten fick vi se Årets Tulpan; Icon. En orangea dubbelblommig tulpan som är väldigt fin. Vi fick också se vinnaren av Design Talents. I år ”Midsommarflaggstång”. En himla smart grej som enkelt förvandlar en befintlig flaggstång till en fullskalig midsommarstång.
Sen tog de olika utställarnas pressevent över. Vilket innebär att vi går mellan montrarna, där en del bjuder på extra information om sina nyheter. Detta håller på hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Jag gick på de innan lunch, sen tog jag ett längre stopp i Karl Fredrik och Petters monter, innan jag åkte hem för att jobba. Jag gick inte ens runt hela mässan, som jag brukar göra. Alltså missade jag en del, men det är som det är…
Det finns alltid mycket att se på Formex och många härliga människor att träffa. Men just den här gången hade jag inte ro att gå runt ordentligt och se precis varenda monter. Ibland är man helt enkelt inte i form. Tyvärr innebar det att jag missade alla godisnyheter. Å andra sidan ska jag ju gå ner i vikt. Så det kanske var lika bra 😛
Nu är det sex månade till nästa gång. Då handlar allt om julen.
Nu går tiden väldigt snabbt. Jag hinner inte alls allt som jag vill göra trots att jag skyndar mej massor. Men jag har nog gjort det viktigaste. Och det är tur, för nu har Sverige stängt ner för det här året.
I torsdags insåg jag att ”hoppsan, imorrn är nog sista dagen för många att jobba i år”. Med bara några få lediga dagar blir det ju långledigt fram till 7 januari. Klart att många hoppar på det. Men sånt tänker ju inte jag på som egen, som jobbar hemma och när det passar mej. Jag hade inte ens koll på vilken veckodag det är julafton. Än mindre alltså hur julen ligger och ledigheter.
När jag insåg detta i torsdags fick jag lite eld i baken. Det var en del mail som skulle skrivas och några skulle svaras på. Jag gjorde så gott jag kunde, även om jag hittade några till idag som jag nu har fixat. Och idag kom de automatiska svarsmailen ”Semester till 7 januari, God jul & Gott nytt år”. Precis som jag trodde alltså. Nån kanske läser mailen i mellandagarna och ser mitt svar…
Jaja. Jag har iaf fixat en massa ”måsten” senaste veckorna. En sån där viktig grej var vaccination, bla den mot årets influensa. Men så skulle vi ta den där pneumokocker också. Lunginflammation. Vi trodde att vi redan tagit den, men icke. Så det var bara att kavla upp och se glad ut. Medan Martin bara fick lite ömt vid sticket, fick jag ont från fingertopparna upp till örat. Jag hade ont och var rätt sänkt några dagar.
Jag har hört att om man reagerar mycket på ett vaccin, så hade man blivit väldigt sjuk av sjukdomen man tagit vaccinet mot. Vet inte om det stämmer, men isf får jag väl vara glad att jag fått det här vaccinet. Nu hoppas jag att jag klarar mej från både influensa och de där pneumokockerna.
Senaste dagarna har jag även skickat en massa beställda kokböcker. Det blev en liten rush efter vår kokbok ”Jikitas mat för små kök”. Känns lite galet, och surrealistiskt, att folk faktiskt kommer att få den i julklapp 🙂
Varje dag har det därför blivit en tur till postombudet i centrum, vilket gett både motion och lite sol på näsan. Ja, faktiskt. Igår såg vi nämligen solen för första gången på länge. Den skulle komma tillbaka i dag enligt väderrapporterna, men det glömde den kanske bort. För idag var det grått igen. En dag med sol på hela december och en timme, tror jag det var i november. Inte konstigt folk är sura och irriterade.
I övrigt har jag mest läst böcker och skrivit texter. Alla julböcker är lästa och skrivna om både här på bloggen och i vårt magasin Du i Fokus – duifokus.se. Jag har läst ut flera andra böcker också, som jag ska skriva om närmaste dagarna, bla en stor recension om Katarina Wennstams serie om Sekelskiftesmorden. Den och lite andra texter vill jag hinna med innan vi åker till Egypten nästa vecka.
Jag tränar det jag orkar och vi har även gjort några nya recept, de ska jag också skriva så fort jag hinner. Vi ska också filma två filmer, som helst ska ut innan nyår – eller iaf runt nyår. Och jag har två nästan färdiga texter som ska skickas till redaktören på tidningen innan vi åker. Bara bilder och bildtexter som ska dit och en korrekturläsning till. Sen så!
Så det är det jag gör just nu. Försöker skriva alla texter för kommande tre veckor, helst fyra. Jag har gjort massor, men har en del kvar, alldeles för mycket faktiskt… Jag vet ju att jag får sitta någon timma per kväll även på resan, men det gör mej ingenting. Det är rätt trivsamt att sitta där i lobbyn på hotellet, prata lite med personalen, dricka något gott och göra det jag gör. Sämre kontor kan man ha 🙂
Vi har, som jag tidigare nämnt, inte haft någon Julbordskamp på Östersjön i år. Detta pga flera olika anledningar, men främst för att vi prioriterat vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. Vår helg fortsatte nämligen i Grisslehamn där vi klev på Eckerölinjens båt för några timmar.
Vi har testat julbord i drygt 10 år och de senaste 6-7 åren har vi gjort något som vi kallat för Julbordskampen på Östersjön. Men att göra 4-5 julbordskryssningar och sedan även testa några på land, tar en del på kroppen. Även om vi inte äter mycket eller ens av allt, så ska vi ändå prova alla nyheter och det som våra läsare är mest intresserade av. Då blir det till slut ganska mycket skinka, köttbullar, Jansson och sill. Vi kanske inte går upp så mycket i vikt, men det känns i kroppen att man ätit ”fel” under några veckor.
Så i år valde vi bort det. Istället körde vi igång vårt hälsoprojekt för att prioriterade oss och vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. När vi var färdiga på Friiberghs (iofs också ett julbord, men av annan anledning), så drog vi vidare till Grisslehamn, när vi ändå var ute och åkte lixom. Måste man inte åka hem, så stannar man gärna ute på vägarna ett tag till. Iaf vi 🙂
Vi parkerade husbilen i den lilla hamnen. Därifrån ser man båten och det tar kanske 3 minuter att gå till terminalen. Vi hade någon timma kvar tills båten skulle gå, så vi hann se lite skidskytte medan vi väntade. Vid 14-tiden packade vi ihop oss och gick iväg. Nu har vi varit här som arbetande media så många gånger att vi tillåts smita in bakvägen till båten. Vi slipper alltså att stå i kö och trängas med de andra passagerarna och kan smita upp till matsalen innan alla andra kommer ombord. På så sätt får vi några extra minuter att fota och filma.
Numera känner personalen ombord även igen oss, så det är kul att komma ombord och lättjobbat. Vi brukar få ett bord där vi kan hänga under hela resan, så vi slipper att släpa med oss alla grejer om vi vill handla lite taxfree.
Just den här gången skulle vi äta på tillbakaresan. Så vi fotade och filmade det vi kunde och tog sedan ett varv på båten. Vi shoppade en platta cider och en flaska rom, men inga större inköp. Efter den lilla shoppingturen gick vi tillbaka upp till matsalen och satt sedan där och väntade tills båten lämnade Åland igen och vi kunde börja äta. Matsalen var helt full på utvägen, tillbaka var den inte ens halvfull. Så himla skönt när det är lugnt och inga köer. Ett tips är alltså att åka en söndagkväll och äta på tillbakavägen.
När vi testat julbord har Eckerölinjen vunnit Julbordskampen flera gånger. De har fantastiskt bra mat, det mesta är lokala råvaror som tillagats med omsorg. Och det var inget undantag i år. Flera gånger stannade jag upp och bara njöt, jag som oftast bara ser mat som energi och något nödvändigt. Köttbullarna åt jag som smågodis, de var sååå goda. Janssons bara smälte i munnen. Jag som inte är jätteförtjust i sill åt flera bitar av dem alla. Jag hoppade över desserterna, men tog ist en bit ostkaka och lite smågodis. Man kan väl säga att vi gick därifrån mer än mätta…
Efter 5.5 timma ombord klev vi av och gick tillbaka till bilen. Såg resten av skidskyttet, jobbade lite och somnade sedan gott. Men vaknade mitt i natten av att en helikopter landade brevid bilen. Vi har ingen aning om varför, men det kanske var sjukdomsfall i närheten eller ute på någon ö? Det tog en stund att somna om, så natten blev i kortaste laget.
Åkte vi hem dagen därpå? Inte alls. Vad trodde ni 🙂
Varje höst håller Travel News Market en stor resemässa i Stockholm. Idag var det dax igen och den här gången med mingeltips och roliga möten.
Resemagasinet Travel News fyller 40 år i år. Varje höst arrangerar den alltså en resemässa och det vete sjutton hur många år de gjort det, det vet jag faktiskt inte. Vad jag vet är däremot att jag har besökt kanske de tio senaste. Som journalist och då främst resejournalist är detta en dag då jag främst tar del av resetrender och knyter lite nya kontakter.
Det finns faktiskt en hel del trender när det gäller resor. För några år sedan rådde det ”flygskam” då blev det genast trendigt att åka tåg. Så pass att det numera har varit poppis att återigen åka på tågluffar, särskilt bland äldre faktiskt. Nu har skammen lagt sej, nu verkar äventyr vara grejer. Då passar det ju himla bra att ha en äventyrskanal på youtube.
Det som syns just nu är hiking, att ta sej fram med cykel och att ta del av naturen och kulturen i landet man besöker. Kul tycker vi, för det är ju så vi upptäcker ett land. Vi tar oss gärna fram med fötterna och är gärna med på lokala aktiviteter där vi kan träffa folk från platsen. Som vi gjorde på Nordirland härom veckan.
Däremot har inte den mobila trenden kommit till de vanliga resemässorna än. Husbilarna ökar massor, ändå har detta tydligen inte nått resemässorna. Väldigt konstigt tycker vi. På just den här mässan var det övervägande europeiska länder, bla Spanien, Italien och Frankrike. Inte en enda hade minst lilla husbilstema. Var tror ni att många av de nordiska camparna just nu befinner sej? Jo, i Spanien, Italien och Portugal. Ska bli spännande att se när de börjar fatta galoppen…
På årets mässa var det även en kul föreläsning med ”Mingel-Martin” som vi såklart kollade in. Vi har träffat Martin på många olika event under åren. Ni kanske känner igen honom? Han var faktiskt med i ”Gift vid första ögonkastet” för några år sedan. Han har iaf en rolig föreläsning om hur man blir en proffsminglare. Många tycker ju att kallprat och mingel är lite läskigt. Ni också kanske?
Han menar på att de klassiska misstagen är att prata för mycket om sej själv, att prata för länge med en och samma person och inte vara sej själv. Vi ska istället vara nyfikna, ställa frågor och runda av när det börjar kännas som att frågorna är slut. Himla bra tips tycker jag!
Vi minglade inte så mycket just idag, däremot träffade vi kollegor som vi tog en lunch tillsammans med. Eftersom de flesta av oss sitter hemma och jobbar, har vi ju inte några direkta arbetskompisar – så de här mässorna är ett tillfälle att ses och prata lite. Det blir alldeles för sällan, så det var trevlig att ses och ”catcha up” lite med Helena & Peter från Freedom Travel.
Jag gissar på att där var runt 100 utställare, vi pratade lite mer med kanske 20 av dem. Några som vi tycker representerar lite extra intressanta länder, några som vi känner sedan tidigare och några som vi behövde utbyta information med. Vi ska ju besöka ett helt gäng platser på kryssningen nästa sommar och fick lite tips på jobb vi kan göra under resan, från deras olika representanter.
4-5 timmar och 8000 steg senare åkte vi hem. Rätt nöjda. Nu ska vi bara göra något med materialet vi samlat på oss under dagen. Jobb jobb jobb….
Så var det alltså äntligen dax. Anledningen till att vi åkt hela vägen till Derry från Sverige var ju att vara med på det stora halloweenfirandet. Som sägs vara Europas största. Och ett av de större i världen. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men var så peppade 🙂
Det var dax att klä om. Så mycket hade vi iaf förstått, att är man i Derry 31 oktober – ja, då klär man ut sej. Så är det bara. Vi köpte varsin kostym innan vi åkte, som vi anpassade efter våra kroppar. Uppläggning för mej alltså, inget passar på längden när man är tre äpplen hög.
Jag hade köpt en tjock klänning, två storlekar större än jag behöver. Allt för att få plats med flera lager underställ. Man vill ju inte ha en jacka över sin utklädnad, men vill heller inte frysa häcken av sej. Alltså får man se ut som en michelingubbe. Jag tyckte att jag var ganska smart. Martin är ju 2 meter lång och rätt stor, det fanns bara en storlek större för honom – ändå var byxorna för korta på längden. Men underställ fick han plats med och mössa och rock ingick ju i klädseln.
Festen startade med en litet mingel i foajén, innan vi i samlad tropp gick till restaurangen där vi skulle äta innan allt körde igång. Vid 18-tiden lotsades vi igenom folkmassorna, över bron och sedan fram till en särskild plats för media. Där hade vi nästan fri utsikt för foton, iaf om vi stod på en bänk. Det var sååå mycket folk. Någon sa att mer än 40 000 personer samlats längs vägen och sisådär 90% var utklädda. Så häftigt. Hela staden går verkligen ”all in” de här dagarna.
Vid 19.30 körde paraden igång. Den var inte så lång, men fantasifull och rolig. Stämningen var på topp hos precis varenda människa, både i paraden och längs vägen. Det går inte riktigt att förklara. Det är mörkt, tusentals utklädda och väldigt glada människor, musik och fest. Tänk er Pride fast med spöktema. Alla är glada och firar tillsammans.
När paraden var över tog stora fyrverkerier vid. Jag har en tudelat uppfattning vad gäller fyrverkerier, å ena sidan tycker jag att det är festligt och fint – å andra sidan tycker jag att de är onödiga, dåliga för miljön och skrämmer både folk och fä. Detta var dock ett väldigt fint fyrverkeri som höll på länge. Och jag har aldrig sett hjärtformade fyrverkerier förut, det var rätt häftigt faktiskt. Det kommer såklart en film inom kort, jag lägger in den här i texten när den är klar – där kan ni se både paraden och fyrverkerierna.
När sista formationen synts på himlen började folk ta sej tillbaka över bron igen. Det tog sin lilla tid, det var ju så mycket folk. Och nu började kylan krypa in under kläderna, trots att vi var rätt välklädda. Hälften av medierepresentanterna blev upphämtade för att åka till flygplatsen, vi andra gick in i värmen i hotellbaren och värmde oss med bland annat Irish Coffe. Överallt satt utklädda och partyglada människor.
Jag älskar sånt här! När en hel stad bjuder in till fest och alla är med till 110%. Det var verkligen en ära att få komma till Derry, som deras gäst och vara med på detta otroliga evenemang. Som alltså lockar mer än 120 000 besökare under veckan. Ändå är det så många som inte vet om det.
Men nu vet ni som läser min blogg vart ni ska när ni ska få ett riktigt häftigt halloweenparty. Då är det till Derrry när åker. Kanske nästa år?
Så var vi framme i Derry, målet för resan. Staden ligger högst upp på Nordirland och heter egentligen Londonderry, men invånarna har länge protesterat mot det namnet. Så vi säger Derry eller The Walled City, eftersom staden omges av en tjock mur.
När vi kom fram till hotellet hade ovädret precis kört igång. Programmet vi fått för kvällen, som innebar mest utomhusvistelse, fick alltså ändrats. Det innebar att vi istället för att få en tur uppe på muren, för att ”väcka” den inför halloween, fick se halloween-avsnittet ur tv-serien Derry-Girls som är inspelad här. Har ni inte sett den serien så måste ni göra det!
Sen gick vi till Guild Hall för att se utklädda figurer och ett musikuppträdande, innan det var dax för middag. Det var himla kul att se hur hela stan sluter upp, alla är utklädda, företagen och butikerna går ”all-in”. Det är verkligen halloween öööverallt!
Innan vi gick från hotellet mötte vi upp andra medierepresentanter, totalt var vi 32 journalister som var på plats för att bevaka firandet. Så många har tydligen aldrig varit här samtidigt. Hotellet fixade ett litet mingel för oss, så vi kunde bekanta oss med varandra.
Vi var ju rätt trötta efter några väldigt intensiva dagar, så direkt efter middagen gick vi tillbaka till hotellet. Vi anses tydligen lite konstiga och väldigt seriösa, eftersom vi dricker väldigt lite alkohol och iaf försöker att jobba även under resans gång. Vi anser inte att man dricker på jobbet, om det inte är en provning såklart. För vi jobbar ju faktiskt när vi är på en sån här resa. Från tidig morgon, till sen kväll. Det är inte alla som förstår det, inte ens de inom vårt eget yrke.
Kvällen och natten bjöd på rejäla vindar, på morgonen var det lite lugnare – men vi tog faktiskt en liten sovmorgon och väntade ut regnet. Strax innan lunch gick vi ut för att dokumentera Derry. Det är verkligen så fint här, men alla gamla byggnader, floden Foyle och muren som omger allt. Staden är gammal, redan på 500-talet byggdes klostret. Muren byggdes på 1600-talet. Så det finns gott om historia här.
Muren är så bred att man kan gå uppe på den, så vi gick ett varv runt staden. Vi tog god tid på oss, tittade på utsikten, alla minnesmärken och tog såklart mängder med bilder. När det var dax för lunch gick vi in i ett av köpcentren och tog varsin toast, innan vi gick tillbaka till hotellet. Vårt hotell låg på Ebrington-sidan som nås genom att gå över den häftiga Peacebridge, bron som går som ett S över floden. Där händer inte så mycket, det är på sidan med muren man ska vara för att uppleva staden.
Jag gillar verkligen Derry och det var himla kul att visa Martin runt och att även han föll för Derry. När vi kom tillbaka var det dax att klä om, för nu var det dax för det stora firandet. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂
Ovädret kom allt närmare, men vi hade ett besök som vi måste göra innan det brakade loss. Vi hade fått fototillstånd till världens coolaste ”stenhög” under en timme och ville för allt i världen inte missa den tiden pga ”lite storm”.
När jag var på Irland förra gången hade vi en liten stund över när vi var i Bushmills, och kördes därför till Giants Causeway. Det är en otroligt fascinerande plats som jag också bad om besök till även den här gången, för att visa det för Martin. Han hade ju sett mina bilder, men man fattar ändå inte hur det är där förrän man står där själv. Och precis så var det för den käre maken.
Att uppleva en plats med någon annans ögon är himla roligt tycker jag. Precis som med pyramiderna i Kairo, kan jag se Giants Causeway hur många gånger som helst. Man fattar lixom inte vad man ser. Det är tusentals stenpelare, där varje sten är sexkantig. Så otroligt fascinerande och konstigt. Och precis som vid pyramiderna, kan man går ut här hur länge som helst. Att se Martins fascination och dela upplevelsen med honom var så häftigt!
Det kommer en film på vår Youtube inom kort, och jag tror att det syns på honom hur han upplever besöket.
Nu hade jag ju en bruten tå och oväder väntade, så vår tid här var lite begränsad. Så jag släppte iväg Martin för att utforska ”stenhögen” på egen hand medan jag strövade runt på mitt håll. Jag vet att bilderna inte gör rättvisa, men lite ser man ändå. OM ni kommer till Nordirland, så är detta ett måste att besöka. Lova det!!!
Vi hann precis fota klart och göra det vi kom för, innan regnet började trilla ner. Nu kom det varning på varning. Programmet för dagen därpå ändrades och man uppmanade folk att ta skydd. Den där Rope Bridge som vi hade sett dagen innan, och tänkt gå ut på, var ju bara att glömma. Istället åkte vi vidare till Bushmills, för att ta en liten shoppingtur på destilleriet där, som sägs vara ett av världens äldsta.
Eftersom det regnade och det enda vi hade kvar att göra var att köra resten av biten till Derry, hade vi ingen brådska. Martin var som ett barn på julafton och kunde i lugn och ro kolla in utbudet och köpa det han ville. Två flaskor blev det, en 10-åring och en 12-åring. Whiskey alltså.
Nöjd och glad körde han oss till Derry, där vi tog in på Eberington Hotel och hann att vila en stund på rummet innan det var dax att möta upp en massa andra mediamänniskor för gemensam middag.
Efter en lång dag tog vi oss vidare till Portrush, där vi skulle bo på ett hotell mitt i stan. Vi fick ett rum högst upp vinden, med bjälkar i taket och små prång. Gammalt och spöklikt. Temat inför morgondagen var lixom satt direkt.
Adalphi Hotel i Portrush kändes väldigt gammalt, men det var nog inte det. Vi fick inte världens bästa mottagande, men bodde fint och fick en bra frukost. Dagen innan fick vi ju knappt någon, så vi var väldigt nöjda. Frukostmatsalen var dessutom väldigt fin, sånt gillar vi.
Mätta och belåtna drog vi vidare mot nästa punkt på vårt 13 sidor långa program. Det var fortfarande lite Game of Thrones-tema (GOT), men det var inte det som var grejen den här dagen.
Det skulle handla en hel del om stenar, men först skulle vi hitta tillbaka till bilen som vi ställt ifrån oss i mörkret.
Torsdagens första punkt var Dunluc Castle. Slottet (eller borgen) har en lång historia som börjar redan på första århundradet, men de flesta av ruinerna som syns idag är från 1500- och 1600-talet. Dess historia präglas av krig och politiska oroligheter, vilket ledde till att slottet övergavs och förföll. Den spännande ruinen är såklart också en populär inspelningsplats, där japp… GOT spelats in.
Vi hade ett rätt tajt schema och vädret var rätt kasst, så vi ville hinna så mycket som möjligt innan ovädret tog över. Så vi hängde på låset när Dunluc öppnade och tänkte att det skulle väl gå rätt snabbt att kolla in detta, men det var ju så himla intressant. Här kan man gå hur länge som helst med kameran, den ena vinkeln är intressantare än den andra. Alla bilder blir lixom bra. Men det var bara att inse att vi har helt enkelt inte tid och dra därifrån.
Jag har sett slottet förut, fast då från havet. När jag var här sist skulle vi ”fiska vår frukost”. Det gick sådär… vi fick knappt någon fisk, men frukost fick vi som tur var ändå. Just den turen utgick från Portrush, kom jag på när vi gick till bilen på morgonen. Helt plötsligt slog mitt bildminne till och jag kände igen mej lite smått. Konstigt det där att man glömmer och sen händer något som tar fram minnet igen.
Vi hade ungefär samma väder den här gången, grått och lite blåsigt. Sånt väder passar när man ska fota gamla ruiner, det ska lixom inte vara klarblå himmel. Men vi såg ju hur ovädret drog in och det började komma varningar…
Så när vårt program för fredagen ändrades helt blev vi inte förvånade. Men mer om det i ett senare inlägg.
Första dagen på Nordirland avslutades med att vi körde till Killeavy, där vi skulle sova på ett slott från 1800-talet. Här hade vi kunnat stanna mycket längre än bara en natt. Det var sååå fint!
Killeavy Castle Estate ligger vid sluttningarna av Slieve Gullion i Armagh, ungefär en timme från både Belfast och Dublin. Området ingår i Ring of Gullion, ett UNESCO Global Geopark-landskap. Allt som finns här skyddas alltså och tas om hand på bästa sätt.
Slottet är ursprungligen en gård som byggdes om till slott 1836. Det förföll totalt men restaurerades och hela egendomen öppnades igen 2019. Slottet ligger högst upp på sluttningen, med hotellet strax nedanför. Det finns 45 hotellrum i huvudbyggnaden, spa, restaurang samt bistro/bar. Men man kan faktiskt bo på slottet också, där finns fyra gästrum. Men dessa hyrs bara ut till sällskap och väldigt sällan, eftersom en familj har detta som sin privata bostad.
2023/2024 utsågs hotellet till ”AA Hotel of the Year Northern Ireland” och det förstår jag verkligen. Hotellet är otroligt fint, trivsamt och välskött. Rummen är stora, ljusa och härliga. Vi hade utsikt mot köksträdgården där även får gick och betade. Hotellet har dessutom sin egen whisky och coolaste rumsnyckeln vi någonsin sett. Ett träkort 🙂
Här stannade vi som sagt bara en natt och hade tyvärr inte tillfälle att äta där heller. Vi skulle få en tidig frukost, men det hade personalen i matsalen missat – men vi fick macka och pålägg. Vi var glada för att få något i magen alls, innan vi drog vidare. Men som sagt; här hade vi gärna stannat längre och utforskat området och slottet lite mer.
Efter någon timma på vägen hade vi kommit in i körningen. GPS´en var inställd på Banbridge där vi skulle besöka den ganska nya utställningshallen om Game of Thrones. Vi trodde att vi kört fel, men kom till slut rätt. Avfarterna på Irländska motorvägar ser inte riktigt ut som de i Sverige.
Både Martin och jag gillar tv-serien The Game of Thrones och jag har redan varit på en resa på Irland med det temat. Men då var ju inte Martin med, så det var några saker jag ville visa honom. Det nya museet ”Game of Thrones Studio Tour” fanns dock inte när jag var här sist, däremot såg jag ”The Exhibition” som var helt otroligt. Detta borde ju kunna jämföras med det tänkte jag.
Egentligen ska man parkera vid köpcentret en bit innan museet och därifrån ta en gratisbuss resten av vägen. Vi hade dock fått tillåtelse att parkera direkt utanför, eftersom vi var ditskickade av Tourism Ireland och där på jobb. Så vi ställde bilen på plats och var otroligt nöjda över att första bilresan gått så bra. Vi hade fortfarande en liten stund på oss innan vi skulle gå rundturen, så vi passade på att äta en lättare lunch inne i deras café.
”Game of Thrones Studio Tour” är en utställning med allt från kostymer och dekor till virtuella upplevelser. Här har man byggt upp en del av kulisserna och placerat karaktärerna på plats i autentiska kostymer. Skyltar berättar om det som visas, vilken säsong och vilket avsnitt scenen utspelat sej i. Det är riktigt fint gjort och man skulle kunna gå runt hur länge som helst.
Montrarna som är uppbyggda från textilateljén och ritborden är extra intressanta, där finns även filmsnuttar som visar hur kostymerna skapats. Är ni det minsta intresserade av The Game of Thrones eller filmskapande, så måste ni åka hit!
Vi passade på att designa vår familjesköld när vi hade chansen. En kul grej. Den blev rosa såklart och med egenskaper som vi tycker är viktiga: Visdom, Försvara/Skydda, Målinriktad/Bestämd – typ…
Sist tog vi ett varv i souvenirbutiken där Martin köpte en tröja. Jag är ju inte så mycket för saker och är inte så ”shoppig” av mej. Så det blev inget för mej, mer än alla hundratals bilder 🙂
Vi hade en dryg timma på oss och försökte utnyttja tiden så mycket vi kunde. Men vi tittar ju inte bara för vår egen skull, utan ska förmedla det vi ser till de som läser våra texter och ser våra filmer. Vi ska alltså titta på allt med både våra och andras ögon, dessutom genom en kamera. Man blir lite splittrad, men jag tycker nog att vi har lärt oss hur man gör.
När vi gått igenom allt och gjort det vi kommit för, satte vi oss nöjda i bilen för att köra vidare. Detta var bara första punkten på ett tretton sidor långt program och vi hade redan tagit massor med bilder och filmklipp. Hur i hela friden skulle detta sluta?
Det kommer såklart filmer på Youtube – Jikitas på äventyr – vart efter vi hinner göra dem 🙂
Det är redan slutet av oktober. En tillbakablick på sommaren borde såklart ha gjorts för länge sen, men men… ibland tar saker lite längre tid än man tänkt. Här är den iaf, vår otroligt härliga sommar då vi faktiskt var ute med husbilen i nästan fem månader i sträck. Här kommer ett lååååångt inlägg med länkar till nästan varje plats om ni vill läsa ännu mer eller se film från tillfället 🙂
Sommaren är ju enligt kalendern juni, juli, augusti. Men jag tror att vår började redan i maj och slutade i september, för vi hade sommarväder nästan hela tiden mellan just maj och mitten av september. Det är fördelen med husbil, man åker dit solen skiner och det har vi gjort. Det är rätt svårt att kort sammanfatta en så lång tid. Men jag testar!
Sommarvärmen började 25 april i Karlsborg. Där stod vi med husbilen på båtklubben och jobbade. Martin inne i bilen, jag ute i solen. Efter några överraskande fina dagar, var jag såklart rätt rosa om kinderna. Men eftersom jag redan har en grundbränna, så blev jag snart brun – så det var ingen fara.
Husbilsträffen ägde rum i Hjo, över Valborg. Även där hade vi fint väder, fast det var ingen höga temperaturer. 150 bilar rullade in på vår träff och vi hade några fantastiska dagar tillsammans i den lilla trästaden.
27 maj åkte vi iväg på ”riktigt” för sommaren. Vi började med en spontantripp till Ullared, tillsammans med våra vänner Helene och Krister. Det blev en härlig helg där vi besökte olika platser vartefter de dök upp. Efter en rejäl shoppingtur åkte vi den korta biten till vännerna på Kattugglan för en natt, sedan blev det Bilkyrkogården i Ryd som kompisarna inte hade sett. Solen visade att vi skulle ta oss till östkusten, så det blev en natt i Oskarshamn innan vi avslutade i Blankaholm. Där stannade vi sedan för att stå och jobba lite. Medan kompisarna åkte hem till sitt.
I slutet av april fick vi veta att vår kollega på tidningen plötsligt hade slutat, så nu var vi ensamma om att skriva om campingar och ställplatser. Vi hade inte ens börjat skriva årets åtta beställda texter och hade plötsligen 16 texter att skriva. Det var bara att sätta igång och just det gjorde vi där i Blankaholm.
Det var dax för Nationaldag och vår resa mot Dalarna skulle börja. Vi var ett litet gäng som stämt träff i Västerås, så dit gick kosan. Vi blev 5-6 husbilar som hade himla kul där över helgen, men den här gången hade vi åkt åt fel håll. Vädret var inte alls med oss.
Efter några trevliga dagar började vår resa norrut. Målet var midsommar i Orsa, första stoppet blev i Västanfors vid den fina båtklubben. När vi åker så här blir det oftast 2-3 dagar på varje plats. På så sätt hinner vi uppleva platsen, testat den ordentligt, ta bilder och göra en film. Nu skulle vi dessutom planera nästa kokbok, så ett gäng recept skulle testas och en del gamla skulle göras om för nya bilder. Det jobbet började också på den ställplatsen.
Och vilken midsommar vi fick! Detta kan ni läsa om HÄR. Det är bland det häftigaste jag varit med om. Ska ni fira en riktig midsommar så är det på campingen i Orsa ni ska vara. Och ni ska vara där from onsdagen, så ni får vara med om alla delar i midsommarfirandet. Det var helt fantastiskt!
Sen var det dax för de sedvanliga teaterpremiärerna i Kalmar och Falkenberg. Vi hoppade över Helsingborg i år. Vi passerade hemmet i Tumba och var där i hela 26 timmar – mest för att, tvätta, röja trädgården och byta böcker. Efter en natt på Rosenseriens parkering och en fika med vännerna där, körde vi en snabb vända över bron för att äta kroppkakor på Arontorp – innan vi drog åt handbromsen på First Camp Stensö – Kalmar.
Vi brukar vara här 4-5 dygn, men nu blev det bara två nätter. Vi kom ena dagen, såg teatern dagen därpå och drog sedan vidare dagen efter det. Årets uppsättning på Krusenstiernska teatern i Kalmar var helt fantastiskt. Kanske det bästa som visats där.
Vi var tyvärr tvungna att lämna Östkusten och det fina vädret, vi hade ju ett jobb att göra på Västkusten. Så vi drog tvärs över landet, med sikte på Falkenbergs båtklubb. Där stod vi och jobbade i storm och regn, innan husbilsvännerna Lasse och Anki kom med bättre väder. Tillsammans gick vi på årets sommarpremiär på Vallarna. Den var däremot inte riktigt lika bra som förra året…
Nu var vi rätt slut, tempot hade varit högt. Så vi bestämde oss för att ta ett par nätter hos Gittan och Micke på Bananpannkakans ställplats i Höganäs. Nu hade vi fint väder igen och jag kunde sitta ute och sola. Jag passade på att göra en sk ”reel” på instagram från stället och skulle bara filma hönorna då en av dem smet ut ur hönsgården. Hon var snart infångad och ingen skada skedd – men det kändes ju lite sådär…
Sen var det dax för en av sommarens stora höjdpunkter. Martin skulle äntligen invigas i traditionen att ”tura”. Han skulle alltså få kryssa mellan Helsingborg och Helsingör, så många gånger han ville, med mej som sällskap såklart. Vi ställde oss på ställplatsen Oxhallen, det är nära terminalen och man står säkert. Vi kom på tisdagen och på onsdagen var det dax.
Vi klev på båten vid 16-tiden och stod ute i fören nästan hela första turen. Sen gick vi ner i restaurangen för att testa buffén. Mätta och belåtna skulle vi bara handla och sedan gå av, men när vi stod i taxfreen gick båten sönder. Snopet. Men vi var ju inte klara. Så vi fick gå bakvägen till nästa båt, vänta in den, handla och sedan snällt sitta och vänta tills vi återigen var i Helsingborg och kunde gå av. Vi heter ju ändå Jikitas på äventyr och måste ju leva upp till namnet 🙂
Nu hade vi någon vecka att köra runt lite som vi ville och siktade på Österlen. Första stoppet blev i Lundåkrahamnen, då vi skulle hälsa på författarna Caroline och Leffe Grimwalker som bor i närheten. Det blev en riktigt rolig dag med en massa snack, god mat och skratt. Det var där vår idé om en egen pizza föddes. Deras pizzabagare var den första som bakade Jikitas Pizza. Han hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så även om den blev ok, så var det inte 100 % vi.
Nu var det nära till våra allra första husbilskompisar Annelie och Ludde. Av en händelse lyckades vi för andra året i rad komma dit på exakt samma datum. Ett glatt återseende, vi se alldeles för sällan. Här blev det god mat och dryck, en massa skratt och prat. Och vi fick äntligen tvätta igen. Efter ungefär 2 veckor på rull, är oftast nästan alla rena kläder slut. Då behöver vi tvätta och är så tacksamma för alla som låter oss låna deras maskiner.
Eftersom vår huvudsyssla på sommarhalvåret är att testa campingar och ställplatser, så blir det ju rätt många nya platser som vi besöker. Just Österlen har vi bara utforskat en gång och det var som sprillans nya husbilsåkare. Vi har rätt många ställen att testa där.
Vi började med Solans Mack utanför Löderup. Strategisk eftersom det är nära till Eklaholm där vi var inbjudna till middag. Solan ligger med promenadavstånd från den långa fina stranden, som vi såklart var tvungna att se. Här blev det jobb några dagar, innan vi åkte den korta biten till Karl-Fredrik och Petter. Vi stod och jobbade på deras parkering, innan det var dax att svida om för middag.
Vilken härlig kväll det blev! Vi fick en god välkomstdrink, eller en… det blev nog fler än så… och ännu fler medan vi alla umgicks i köket medan Karl-Fredrik lagade middagen åt oss. Det drog ut lite på tiden, så vi satte oss inte till bords förrän vid 22 och hade nog inte ätit klart förrän strax innan midnatt. Stämningen var god, vi åt, drack, skålade och skrattade.
Morgonen efter var vi inte jättepigga, men nyktra. Nu var det dax att ta sej in i Småland igen och förbereda nästa premiär. Sommarens sista. Vi tog sikte på Kosta där vi installerade oss på den bekväma ställplatsen. Här finns verkligen allt för oss husbilsåkare.
Vi kom på onsdagen och på torsdagen packade vi matsäcken full och gick den korta biten till Kostas festplats. Där var det dax för årets Diggiloo. Vädret var perfekt och showen den bästa av alla Diggiloo vi hittills sett. Det blev en riktigt härlig kväll och det var skönt att ha nära hem till husbilen, när recensionen skulle skrivas.
Det blir lite kors och tvärs i landet, beroende på var jobben bokas. Borås Camping hörde av sej, så vi åkte dit för att kolla in dem. Vi erbjuder en tjänst som innebär att vi kommer till en camping, testar den och sedan ger vår muntliga och/eller skriftliga utvärdering. Vi tittar på läget, skyltningen, området som helhet, campingtomterna, städning och en massa annat. Vi förskönar ingenting, utan är brutalt ärliga. Detta gjorde vi alltså i Borås som verkligen kämpar för att få till en riktigt fin campingupplevelse för sina gäster. De har kommit långt och har många spännande planer, vi hade inte jättemycket att tillföra – men några detaljer hade de inte tänkt på.
Efter några dagar i Borås styrde vi kosan mot Tylösand. Här skulle vi också testa campingen, men för att skriva om den. Här stannade vi fyra nätter, för att även hinna se en del av omgivningarna. Så förutom att samla material om campingen cyklade vi en 18 km långa Prins Bertils stig. Så himla fint och blev en rejäl utflykt.
Nu tornade ett oväder upp sej, så vi ställde oss tryggt hos kompisar strax utanför Halmstad under några dagar. Återigen lånade vi tvättmaskin och passade på att bädda rent i husbilen. Så himla skönt. När ovädret passerat tackade vi för god mat och hundmys och körde vidare.
Det var dax att kolla in platsen för nästa års husbilsträff och firandet av bröllopsdag. Detta skulle göras på Unda Camping i Uddevalla, här skulle vi också stanna fyra nätter. Men det berodde på att vädret var ostadigt, så det blev en extra dag för att få fina bilder till tidningen. Som vi trivdes här! Det är inte ofta vi känner motstånd att lämna en plats, men det gjorde vi här. Här fick vi dessutom vår pizza bakad igen och då med nästan alla rätt. Den blev såååå god!
Vi trivdes så pass bra och gillade campingchefen så pass mycket att vi faktiskt funderar på om detta kanske ska bli vår bas när vi säljer huset. Vi kanske blir bohuslänningar i framtiden 😛
Sommaren var långt ifrån slut än, det var bara slutet av juli. Ändå hade vi hunnit med att samla material från ett 30-tal olika campingar och ställplatser. På tre månader alltså. Det är så våra sommarhalvår ser ut. Och än var vi inte klara.
Vi brukar fokusera på ett landskap per sommar, i år föll valet på Dalsland. Nu var det dax att ta oss till Håverud och äntligen se slussningen i den berömda viadukten. Där finns en camping precis vid den nedersta slussen, så där ställde vi oss ett par dagar.
Jag vet inte hur många slussningar vi såg, det blir lixom aldrig för mycket. Vi kommer gärna tillbaka för fler. Det är rätt mäktigt det där byggnadsverket. Bara några kilometer bort ligger Upperud, där det finns en väldigt fin ställplats. Här ställdes vi oss också några dagar och såg ännu fler slussningar.
Men nu skulle det bli en rejäl storm, så vi tog återigen skydd hos kompisar. Nu blev det hos Micke och Patric i Värmland som har den största husbilen av våra husbilskompisar. De kör omkring i en stor Morelo, men det är klart… de har ju hela tre hundar som ska med. Att det är små pälsbollar har väl ingen som helst betydelse 😛
Här blev vi bjudna på god mat, härliga promenader och såklart hundmys. Vi hade inte jättemycket smutstvätt, men nog sjutton tvättade vi här också. Det är bäst att passa på när man kan!
”Gubbarna” tipsade oss om några spännande ställen som vi borde kolla in. Så när stormen var över körde vi till Borgvik. Ett fint gammalt brukssamhälle med båthamn och en liten ställplats. Här fick vi några riktigt härliga promenader bland de gamla ruiner. Och en galen solnedgång följt av ett otroligt månsken.
När folk fick veta att vi var i Borgvik tipsade många om att vi bara måste testa räkmackorna i Värmskog. När typ den 50:e kommentaren kom om detta insåg vi att vi nog måste se vad alla pratar om. Så vi åkte dit. Och jo, den räkmackan var värd en omväg…
Ett annat ställe vi blev tipsade om var campingen i Åråshult. En väldigt charmig plats, men jag kommer inte ihåg så mycket. För jag blev sjuk. Rejält dessutom. Vi samlade material, tog bilder och gjorde en film. Men i övrigt sov jag mest. Filmen är inte publicerad än, men det kommer att synas att jag inte alls mår bra. Det var hur som helst ett himla kul ställe, så vi kommer tillbaka.
Nu var vi på väg hemåt för några dagar hemma, men än hade vi några dagar kvar. Nästa stopp blev i lilla Nora. Jag var fortfarande dålig, men hade piggnat till så pass att jag orkade sitta ute och läsa. På tredje dagen uppstånden brukar det heta och det gällde även för mej. Tredje dagen i Nora orkade jag äntligen ut på promenad igen. Vilken fin stad! hit kommer vi definitivt tillbaka!
Sista natten på rull hade vi stämt träff med kompisar i Hjälmare Docka. De har byggt om sedan vi var där sist, så det ville vi se såklart. Men de hade inte bara byggt om, utan även dubblat priset. Så det blev bara en natt där innan vi körde sista biten hem.
Vi kom hem enbart för att Martin var tvungen att åka till kontoret i stan några dagar. Då passade jag på att gå på några event när vi ändå var hemma. Men så fort vi kunde drog vi iväg igen. Nu var det Husbils-Annikas träff i Skara som stod på agendan, ett himla bra sätt att avsluta sommaren. 110 husbilar, många som vi aldrig träffat förr. Det var så himla roligt!
Nu var sommaren alltså slut, men vi har svårt att acceptera det när solen fortfarande skiner och det är varmt. Så vi tog en tur till Öland och fick några riktigt härliga sensommardagar på vår favoritö. Vi testade en ny (för oss) camping på mellersta Öland och sen blev det ett par dagar i Byxelkrok på vår favoritställplats. Innan vi lämnade ön, blev det såklart en natt på Arontorp igen så vi fick lite kroppkakor i magen.
Sista stora målet för sommaren 2025 var den stora mässan i Jönköping; Elmia Husvagn och Husbil. Vi körde halvvägs och stannade återigen i Kosta. För att jobba och tvätta såklart, fem dagar på en mässa kräver rena kläder. Nu kändes det att dagarna blev kortare och nätterna svalare, sommaren var slut.
Efter Elmia åkte vi hem, för att vara hemma lite längre igen. Det är mycket som måste fixas när man varit borta så länge som vi har varit. Jag tror att vi räknade fram att vi på den här fem månaderna kört runt 600 mil och besökt ett 50-tal campingar och ställplatser. Helt galet. Men det är ju ett jobb som kräver att vi åker runt rätt mycket. Nu är det bara att sätta sej och skriva.
De där 16 texterna då? Jorå, den sista skickade vi i mitten av augusti. Så på nästan precis tre månader hade vi skrivit allihop. Stor klapp på axeln på oss. Nu har vi bestämt med redaktören att vi inte har någon deadline, utan bara fortsätter att skicka in vart efter texterna blir klara. Så skönt. Jag avskyr deadlines och blir så stressad av dem.
Vad är då sammanfattningen av sommaren 2025? Att vi hade tur med vädret nästan hela sommaren, men det var ju mest för att vi följde solen och sedan tog skydd vid oväder och därför inte märkte mycket av det. Vi kan också konstatera att det inte är några problem att bo i husbilen helt och hållet. Klarar vi fem månader, så klarar vi året om.
Sommarens bästa var utan tvekan midsommarveckan med Anne och Stefan. Att förverkliga någons dröm är så häftigt. Vi hade minst lika roligt som Stefan. Och vi fick hjälp av så många fantastiska personer som vi hoppas få träffa igen. Och det är just alla möten som är det vi minns mest. Alla som kommer fram och hälsar och som vill mötas upp längs vägen. Det är helt fantastiskt vad sociala medier kan hjälpa till med.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har jobb som vi kan göra var som helst. Att ha som uppdrag att åka runt med husbilen och testa campingar. Hur lyxigt! Vi kan verkligen säga att vi har världens bästa jobb 🙂
Det var sommaren 2025 det. Sommaren är över, men vi slutar inte åka husbil för det. Nu är han fixad för vintern, så det är bara att fortsätta.
