jobb

Vardag igen

augusti 6, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hur kan tre veckor gå så snabbt? Vi har ju inte hunnit nånting, eller jo, det kanske vi har – men det känns som det bara sa swosh!

Idag har Martin alltså återgått till jobbet efter tre veckors semester och då gör ju jag också det på sätt och vis. Skillnaden från igår till idag är dock inte så stor, han jobbar ju hemma fortfarande. Men istället för att gå upp vid 8, går han upp 6 och då sover jag någon timme till. När jag vaknar tar vi dagens första promenad, sen försvinner han upp till sitt jobb fram till lunch då jag ser honom igen. Vi äter tillsammans och sen är han borta några timmar igen, innan vi avslutar arbetsdagen med en ny promenad. Ganska bekvämt ändå, han finns där om jag behöver hjälp med något 🙂

Nu när han jobbar igen får jag också lite mer struktur på dagarna. Innan semestern såg jag till att jag hade skrivit en hel del i förväg, så jag inte skulle behöva sitta så mycket under ledigheten. Nu är det dax för mej också att återgå till datorn och jobba lite. Samtidigt som jag spacklar och målar i garaget. För där har vi börjat renovera nu. Förra veckan började vi rensa ur och flytta undan grejer så att det kan bli ordning där också. Sen är vi klara!

Så idag har jag skrivit om Jessica Frejs nya kokbok, fixat en veckomeny, slipat och målat en vägg och lite i taket i garaget. Just det där renoverandet tar ju alltid längre tid än man tänker att det ska göra, men nu går det iaf framåt 🙂

I år känns det helt ok att vara igång igen. Hösten är alltid jobbig för mej, men med Martin hemma är allt betydligt bättre. Kan vi dessutom för första gången få helt ordning här hemma är det ju helt fantastiskt! Då kan jag verkligen få lugn och ro och bara fokusera på min egen hälsa. Så jag är rätt nöjd ändå, så nöjd man kan bli i de här mysko tiderna. Har vi orkat ha det så här sedan i mars, så orkar vi väl lite till.

Håll i, Håll ut, håll avstånd, vi tar en dag i taget – eller hur!

Det onormala har blivit vardag

juni 16, 2020 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

I början av mars rekommenderades de som kunde, att arbeta hemifrån. En helt ny arbetssituation uppstod för många, dock inte för mej som alltid jobbar hemma. Nu har vi gjort detta i 3 månader, och något som var ovant och nytt för många, har nu blivit vardag.

Innan Martin omskolade sej för sex år sedan, jobbade vi bägge två hemifrån på dagarna med olika förberedelser, sen åkte vi iväg på kvällarna och hade lektioner på olika orter för Viktväktarna. Han var alltså inte helt ovan vid att jobba hemifrån och vi var inte helt nya på att spendera hela dagarna tillsammans – tvärtom! Vi hade gjort det våra första 6 år tillsammans, trivdes med det och hade faktiskt saknat det en hel del.

Vi insåg rätt snabbt att pandemin inte skulle gå över på några veckor, utan snarare hålla på i flera månader – så vi fick göra om lite på kontoret på övervåningen för att det skulle fungera för honom rent praktiskt och i längden. Martin installerades alltså på övervåningen, medan jag fortsatta jobba vid mitt bord i vardagsrummet på nedervåningen. Så har vi haft det i tre månader nu och det funkar hur bra som helst.

Från början var det jättemysigt att kunna umgås så mycket igen, det var ju så vi hade det från början och vi har saknat det bägge två. Vi la direkt upp en plan som skulle fungera både jobbmässigt och samtidigt vara en hälsosatsning för oss själva.

Martin går upp vid 6 och börjar jobba nästan direkt, jag kommer till liv vid 7.30. Beroende på veckodag och väder börjar jag med frukost eller träning och vid 9.30 går vi ut på promenad med hunden. Då har vi fixat 3500-4000 steg redan innan lunch, som vi äter tillsammans vid 11.30. Eftermiddagen går åt till jobb för oss båda, på varsin våning alltså. Vid 16.30 är Martin färdig för dagen och vi tar nästa promenad innan vi äter middag. Det funkar jättebra och vi trivs toppen med detta arrangemang.

Vi har alltså fått en ny vardag som vi trivs med, som ger oss mer tid tillsammans och gynnar vår hälsa. Jag är på målvikt igen, men mer vältränad än någonsin. Martin har gått ner 6-7 kilo på den här tiden och betydligt minskat risken för allvarlig sjukdom om han blir smittad. Vi är jättenöjda, men den som är mest nöjd är Baileys – vår pälsboll. Han älskar att vi finns där för honom dygnet runt. Han tycker inte om att vara ensam och trivs bäst hemma med oss bägge på plats, han är i paradiset just nu. Dessutom kommer han ut oftare och längre och får dessutom vara ute hela dagarna eftersom alla dörrar står vidöppna för tillfället. Detta innebär även att han har gått ner lite i vikt, sover mycket bättre och mår bättre, så alla tre är totalt utvilade på dagarna.

Därför undrar man ju lite hur det ska bli den dag allt blir som vanligt igen. När Martin ska tillbaka till sitt kontor i stan och jag börjar springa på event igen. För att inte Baileys ska bli helt bekväm i den nya avslappnade vardagen får han vara hos mina föräldrar ändå ibland och är ensam när vi bägge åker och handlar. Han älskar sin nya vardag och är gammal, så det blir knepigt för honom att vara ensam mycket igen. Vi å andra sidan är glada att se honom i så bra form som han är nu och att han är så mycket piggare. Han är snart 13,5 år, så vi tar tillvara varje dag men vet också att det kan vara den sista. Å skulle det ta slut inom en snar framtid så fick han iaf de bästa dagarna med sällskap och härligt uteliv. Det känns bra att veta även om det är tungt att tänka på.

Vårt onormala har alltså blivit vardag och för pälsbollen blev det rena rama paradiset. Jag bara undrar hur länge det ska fortsätta och gissar på september/oktober iaf – kanske resten av året. 2020 var året man tryckte på pausknappen lixom…

Med kontoret på fickan

mars 17, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi är några stycken som har kontoret på fickan. Många är skribenter, fotografer, konsulter av olika slag och en massa andra yrkesgrupper som man knappt vet att de finns. Vi slår upp vår dator där vi befinner oss för stunden. Finns det bara wifi så klarar vi oss bra.

Just nu har jag slagit upp kontoret i mitt hem, precis som många andra. När jag är hemma är mitt vardagsrum mitt kontor, där har jag koll på allt – även det som händer utanför. Sedan igår har jag sällskap, maken jobbar också hemma – men han sitter på kontoret på övervåningen. Precis ovanför skallen på mej.

Mitt kontor hemma är helt ok, men jag har några favoriter som är på helt andra ställen på jorden. Mitt kontor i Gambia är lugnast, där trivs jag nog absolut bäst! Från kontoret i Gambia har jag utsikt över kossornas betesmarker och sällskap av både fåglar och apor. Aporna kan vara lite väl fräcka och ibland komma så nära att de nästan sitter i knät på mej. Jag skulle ju kunna ha något ätbart 🙂

Coolaste kontoret var på fartyget Brilliance of the Seas. Att sitta där och jobba, känna vinden, höra vågorna och se landskapen flyta förbi är alldeles galet härligt. Överhuvudtaget så är kryssningar något av det härligaste som finns, båda att göra och skriva om. Vi har några planer på spännande kryssningar som inte ligger allt för långt bort. Vi vill se mer av Västindien, men vet inte riktigt vad och det är ju så jäkla dyrt. Då är en kryssning smart eftersom man får smakprover av flera ställen på en gång. Så kan man åka tillbaka till det som lockar mer.

Senaste kontoret var på Dominikanska Republiken. Där hade jag utsikt över havet och kunde titta på alla som passerade förbi oss. Innan det var det på Filippinerna, mitt bland bananplantorna! Mitt rum låg i hörnet av en byggnad, så jag hade fri utsikt åt flera håll. Precis utanför min balkong var det mängder med palmer och annan växtlighet, så det kändes som att sitta mitt i en djungel och jobba. Snacka om inspirerande miljö!

Jag älskar min olika kontor, särskilt de i solen – jag blir lugn på ett helt annat sätt när jag får sitta i värmen och skriva. Gambia är mitt andra hem, där mår jag så otroligt bra. På havet finns en frihetskänsla som ingen annanstans! Å så har vi hemmakontoret i Tumba, där jag trots allt är mest. Det duger absolut, men jag längtar nästan alltid bort – till en varmare plats. Jag sitter nästan alltid och skriver med vantar på, ni fattar ju behovet av värme.

Det är inte så att jag inte trivs i mitt hem, det gör jag – men jag har hellre sol och varmt. Hemma bra men borta bäst lixom…

Hur ser ditt kontor ut?

Världens roligaste jobb!

mars 4, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskade mitt jobb på Oscarsteatern! Å vilket förtroende det var att få jobba med alla härliga medlemmar på Viktväktarna! Såklart är det jättekul att få åka runt i världen, se nya platser och skriva om dem. Men det största är nog ändå att få prata med människor och göra en djupdykning i deras liv. Vilken grej!

När jag jobbade på lokaltidningen för 20 år sedan hade jag fria händer att göra precis vad jag ville. Jag skrev krönikor, gjorde reportage och intervjuer och hade skitroligt! Sen köptes tidningen upp och alla fick sparken, för att få utlopp för mitt skrivande började jag blogga 2006. Men jag har inte gjort en enda intervju under åren, förrän nu.

Förra vintern började jag fundera. Jag känner massor med intressanta personer som jag vill veta mer om, kanske skulle det vara fler än jag som var lika nyfikna. Kanske skulle vi kunna ha en spalt i Du i Fokus med ”Nyfiken På…”? Det skulle handla om personen bakom rubrikerna, inte om det som vederbörande är känd för. Martin tyckte det var en bra idé och att jag skulle testa. Så jag började med att göra en efterlysning bland mina bekanta och frågade om någon kunde tänka sej att ställa upp som försökskanin. Jag fick massor med svar! Alla var så fina och gav av sej själva och sin tid.

Thomas Ravelli var försökskanin nummer ett. Efter 20 år var jag rätt ringrostig, men det gick bra, Thomas svarade snällt på alla frågor och jag fick ihop en text som jag var riktigt nöjd med. Ni kan läsa den HÄR.

Strax efter Tomas pratade jag med Kalle Dyall och Ellinor Persson och helt plötsligt hade jag fått ihop en ”Nyfiken på…” i månaden. Å så rullade det på och rullar fortfarande på. Kanske inte en i månaden, men nästan. Jag försöker att blanda kvinnor och män, men det är svårt. Det är mycket lättare att få män att ställa upp. Så nu blir det lite som det blir…

Den svåraste intervjun jag gjort hittills var med Bröderna Rongedal. Att intervjua två personer med nästintill identiska röster och sedan hålla redan på vem som sa vad på inspelningen i telefonen är inte jätteenkelt. Så det fick bli lite frågor på messenger medan jag lyssnade och skrev, så redde allt ut sej till slut. En rolig utmaning kan man lugnt säga.

Det är en ära att få kika in i olika personers liv och jag kan säga att det var riktigt spännande att tillbringa några timmar med Janne Schaffer och höra hans historia. Vilket liv han har haft! Å vilken ödmjukhet! En alldeles otroligt människa som jag är väldigt stolt över att få skriva om. När jag frågade honom var det på en fest, där bla Rongedalarna också var med. Schaffer var tveksam, inte för att intervjuas – utan för att han inte trodde att någon skulle vara intresserad av honom. ”Vem vill veta något om mej” sa han och då vrålade de andra runt bordet att alla ville veta allt. Då gav han med sej 🙂

Sen har det rullat på. Jag har träffat Cecilia Ljung, Tony Irving och Tilde Fröling och igår var det dax för Tobias Persson. Ni känner säkert igen honom från bla ÖB-reklamen han gjorde för några år sedan. Vi har också träffats på fester och jag gillade honom från första början. Nu kan man säkert tro att det bara är roligt att intervjua en komiker, men få har sånt djup och sånt allvar som just en komiker. Vi fick ett par otroligt trevliga timmar över en lunch igår, då han berättade om sitt liv. Hoppas få ut den texten på söndag.

Nu är jag inte så ringrostig längre, det flyter på rätt bra. Jag ställer ungefär samma frågor till alla, läger till och drar ifrån några här och där bara. Innehållet ska vara detsamma och läsaren ska känna igen sej i varje text. Det handlar bara om den person jag träffar, inte om familjen eller kändisskapet – bara om uppväxt, värderingar och livet i stort. Hur och varför man blev som man blev lixom.

Å det är inte alls svårt att få tag i personer att intervjua, tvärtom faktiskt! Jag har ett gäng på lut som jag bara ska bestämma tid och dag med, otroligt spännande människor som jag är väldigt nyfiken på. Närmast blir det ett par ur nya säsongen av Lets Dance kan jag väl avslöja.

Men det är ju så många man är nyfiken på! Har du någon som du tycker att jag ska träffa?

FredagsAW på Café Opera

februari 29, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

På fredagarna mellan 17-22 har Café Opera AW Solutrain. Igår var vi inbjudna för att komma dit och kolla in läget. Sååå mysigt!

Soul Train var en amerikansk musik-TV-show som började visades på TV i USA 1971 ända fram till 2006! Där kunde man lyssna till R&B, soul, dance/pop, hip hop artister, funk, jazz, disco och gospel.

Soul Train som fenomen i Sverige startade i slutet av 2009. Först på Nalen och sedan 2012 på Café Opera. Det unika var att man valde att göra en ”after work” mellan kl 17 – 22, en helt ny grej. Å sedan dess har man fyllt dansgolvet varje fredag. I 8 år!!!

Prick kl 17 var vi där, fick ett glas bubbel i ena handen, en räktaco i den andra och kunde lyssna till musiken som pumpade ur högtalarna. De första två timmarna var vi i det sk VIP-utrymmet med inbjudna gäster. En hel del vänner, några bekanta och några vi aldrig sett förr. Vi skulle fota lite mingel, men det blev inte riktigt så. Det var trångt och svårt att ta sej fram. Vi har inte lärt oss att jobba med armbågarna riktigt än, så det blev inte så många bilder. Men det var så mysigt!

Vi stannade inte jättelänge, var tvungna att åka hem till hunden. Men detta är alltså varje fredag och det betyder ju att det finns tillfälle att återkomma. Just igår var det Johan Carlén som bjöd in, vi ser redan fram emot nästa gång. Hans fester är alltid roliga och han har en riktigt bra gästlista med partysugna och trevliga människor!

Nu börjar vi komma in i livet igen efter semestern. Det mesta är som det brukar med jobb, mingel och vardag. Nästa vecka blir det lite mello, direkt från arenan! Ni hänger väl med!

En kväll på Röda Mattan

januari 21, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var det Guldbaggegala och vi var där! När jag jobbade på SF var jag på Guldbaggen flera gången, den sista var 1991 tror jag – 29 år sedan alltså. Så det var väl på tiden att gå dit igen och kolla om det hänt nåt sen sist. Det hade det inte.

Vi var där för att fota Röda Mattan och skriva om galan. Redan kl 16 var vi på plats i pressrummet. Det här med pressrum är en hel vetenskap faktiskt. Det viktigaste är förstås att där finns elkontakter så man kan ladda telefoner, datorer och kameror. Är det ett bra pressrum har man även tillgång till något att äta och dricka. Så var det igår. Jättegoda wraps, frukt, godis, te och kaffe, så bra när man ska vara på plats länge.

Klockan 17 började folk drälla in lite smått, 18.40 hade ungefär 250 inbjudna passerat Martins kamera. Japp, det är Martin som kör Röda Mattan numera, jag minglar runt, tar bilder lite här och där och pratar med folk. Sen tar jag bilder i salongen under showerna, redigerar bilderna och skriver texten. Vi gör det vi är bäst på helt enkelt.

18.40 satt vi på plats i salongen och fram till tv-sändningen började kl 20 delades det ut en del priser som inte visas i direktsändningen. Bla Gullspiran, Bästa foto, ljud, kostym, mask osv. Kanske de viktigaste priserna för branschen, det är ju dessa som visar vem som faktiskt är riktigt bra på sitt yrke. Men det är såklart bästa film, huvudroll och biroll som är mest intressant för publiken och dessa visas på tv under en två timmar lång sändning.

Efter galan var det fotografering av alla vinnare, men vår kamera är inte tillräckligt bra för ljuset som var där inne. Så vi hoppade över det och plockade ihop oss istället. Efterfesten hoppade vi också över, det var redan sent och Martin skulle upp och jobba idag. Så vi hoppade trerättersmiddag designad Stefano Catenacci, det sved lite faktiskt – det bjöds nämligen på lakritsdessert. Men man kan inte alltid få allt.

Jag fick se Lasse Åberg ta emot Hedersbaggen och är mer än nöjd. Jag har jobbat med honom och tycker verkligen att han är värd precis varenda pris han kan få. Det var faktiskt på tiden att han fick en Hedersbagge. Jag tror inte att någon annan svensk lockat så mycket publik till film i Sverige. Så otroligt roligt att få vara på plats när detta händer!

Vi åkte hem och började genast att ladda ur kameran. Bilderna skulle över i min dator så att jag skulle kunna jobba med dem medan Martin var på jobbet. Vi kom väl i säng vid 1.30, en lååång dag! Å idag har jag redigerat typ 500 bilder och skrivit texten. HÄR hittar ni den.

Var det nån skillnad på Guldbaggegalan 1991-års version och 2020-års upplaga? Njae, inte så mycket faktiskt. Galan var längre nu, priserna var fler. Gästerna var också fler, då var festen i restaurangen på Cirkus. Men annars var det mesta sej likt och det kanske är så det ska vara med de här sortens event? Man ska känna igen sej. På Du i Fokus kan ni se en del av gästerna på Röda Mattan och alla fina kläder. Det var många läckra klänningar, men den enda jag själv skulle velat sno med mej var en onepiece som Sofia Ledarp hade på sej. Den var både snygg och såg väldigt skön ut, vilket hon också bekräftade. Ni ser den här ovanför.

Nu är det ett år till nästa gång, om vi är där då får vi se. Men innan dess har vi massor med galor, fester och Röda Mattor att kolla in. Ni hänger väl med? På instagram förstås @marlenerinda

Hur mycket tid tar bloggen?

januari 18, 2020 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

16.19

Mina vänner Peter och Helena på FREEDOM Travel skrev idag ett inlägg om sina bloggvanor, idén till inlägget fick de i sin tur av BP computer art och nu snor jag också den 🙂

Det handlar om bloggen, tidsåtgång och tankar kring detta. Därför skrev jag tidpunkten här ovan när jag påbörjade detta inlägg.

Frågorna står i fettext, sedan kommer mitt svar. Ni får gärna kopiera frågorna till era bloggar och svara. En kul grej tycker jag. Dessutom intressant att se hur andra skribenter fungerar 🙂

1. Hur lång tid tar det för er (på ett ungefär) att skriva ett inlägg med research, länkar text, stavningskontroll samt bilder?

Det är väldigt olika! Är det ett enkelt inlägg om min dag, en händelse eller något annat ”enkelt” så tar det nog bara 20-30 minuter. Handlar det däremot om ett samarbete eller att skriva om en plats eller upplevelse, då tar det betydligt längre tid. Jag ”skriver” ofta ett inlägg i skallen när jag är ute och går eller när jag ska sova, så går det snabbt att skriva det när jag väl sitter vid datorn.

Jag har ett skitdåligt minne, vilket är en anledning till att jag startade bloggen – jag måste ofta gå tillbaka till bilder och prata med Martin (som är mitt minne många gånger) för att få till rätt information. Då kan ett inlägg ta flera timmar. Veckomenyerna tar också tid, de ska vara omväxlande och ibland kommer det olika högtider i vägen som gör att jag måste tänka ett varv till.

Bilder tar längst tid att fixa med, är jag riktigt lat tar jag bilder från instagram som redan är redigerade. Å det där med stavningskontroll… Haha, det vet alla som läst mina inlägg – att det kan bli lite hur som helst med stavningen ibland 🙂

2. Hur många bloggar läser ni regelbundet?

Oj, detta är mitt dåliga samvete… senaste tiden har jag inte hunnit läsa knappt några bloggar alls. Jag ser när mina vänner har uppdaterat och om första meningen ser intressant ut, då fortsätter jag läsa. Oftast på toaletten… så nu vet ni vad jag gör när jag sitter där 🙂

Ska jag däremot resa någonstans googlar jag gärna upp bloggar som skrivit om platsen och hittar på så sätt nya intressant skribenter.

3. Hur lång tid tar det för att läsa och kommentera era favoritbloggar?

Som sagt; läser inte särskilt många just nu och kommenterar således inte heller särskilt frekvent – men läser jag en blogg som jag tycker om så blir det ofta en kommentar. Att svara på egna kommentarer kan ta lite tid, det brukar jag göra i omgångar – flera inlägg på en gång. Så gör bara en dålig bloggare och jag är en rätt dålig bloggare just nu. Jag hinner ingenting känns det som!

4. När bloggar ni?

Alltid! Eller iaf så fort jag hinner. Är jag hemma sitter jag vid datorn nästan hela dagarna och skriver, en del till bloggen och en del annat. Jag jobbar bäst på eftermiddagen, när jag stökat undan annat. Är jag på resa bloggar jag via mobilen så mycket jag hinner och renskriver på datorn om jag kan. Har det inte funnits någon tid en dag så kan jag sätta klockan 90 minuter tidigare nästa morgon för att hinna skriva. Pressresor är knepiga, då blir det många tidiga mornar och att skriva snabbt på vägen mellan olika saker.

5. Har ni blogginlägg ”på lager”?

YES!!! Veckomenyer läggs in minst 2-3 veckor framåt. Just nu är de faktiskt färdiga ända till i slutet av februari. Vi ska ju åka iväg snart och då vill jag ha färdiga inlägg i bloggen så jag slipper sitta och pyssla med den varje dag. Inläggen ska ju inte bara skrivas, de ska ju pushas för också på olika ställen – det räcker att ha det pysslet på en resa. Så 3-4 inlägg i veckan vill jag helst ha färdiga i förväg, särskilt innan en resa. Sen blir det korta uppdateringar om det hänt något spännande eller för att visa att vi lever.

För mej handlar det ju dessutom inte bara om bloggen, utan även om Du i Fokus – som numera är mitt jobb. Där måste det finnas texter färdiga någon vecka i taget, både för att jag inte ska bli superstressad men också för att jag inte ska ligga för långt efter med olika jobb. På Du i Fokus har vi recept två gånger i veckan som ska tillagas och fotas, samt dryckestips varje fredag, dessa vill jag ha färdiga flera veckor i förväg om jag kan. Det är INTE kul att sitta dagen innan en receptdag och skriva ett begripligt recept.

Även om texterna tar lite tid, så är det bildredigering och sociala medier som tar mest tid. Att skriva är enkelt. Men nån ska ju läsa också… så om jag skriver 2-3 timmar om dagen, ägnar jag ännu mer tid åt facebook, instagram och andra plattformar. Men sen kan jag ta en dag när jag inte ens tittar åt datorn, för att jag vet att jag har allt färdig och då ”bara” kan jobba via mobilen – då är jag ”ledig”.

Så nu när vi åker på semestern kommer jag förmodligen bara att ta upp datorn 2-3 ggr på drygt två veckor, då för att tömma kameran och redigera bilder. Allt annat gör jag via mobilen, det kanske tar en timme per dag och det är semester för mej. Man är nog lite konstig 🙂

17.02

Det var hyfsat snabbt jobbat, med länkar, bilder och säkert ett gäng stavfel. OM ni svarar på frågorna får ni gärna hojta, jag vill läsa era svar 🙂

Har inte trillat av jorden…

november 23, 2019 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Jag lever! Den här veckan går till historien som en av de mest hektiska någonsin och som grädde på moset lyckades jag dessutom bli sjuk. Nu vet jag att man inte kan äta så man spricker, däremot blir man väldigt dålig – jag har testat…

Allt började i måndags med fest på Nalen då Årets Nätängel skulle koras. Det var röda mattan, trerättersmiddag och prinsessan Sofia var närvarande. Så fortsatte det på tisdagen med en mysig frukost med Game of Thrones-tema och på kvällen julbordspremiär på Engelen. ”Alla” var där som det burkar heta och det var supertrevligt och gott.

På onsdagen skulle jag på en lunch med drycken Baileys, vad jag trodde en helt vanlig lunch – men det visade sej att det var julbord på Hallwylska med Baileys som efterrätt. Det var så mysigt och så fina lokaler! Direkt därifrån tog jag rullväskan och traskade genom stan till Slussen för att möta upp Rickard och Marcus på Birka Cruises och stämma av sista detaljerna innan kryssningen. Jag har nämligen haft äran att ta över deras insagram under ett dygn för att bla visa deras… julbord!

Martin och jag klev på båten och påbörjade vårt uppdrag. Det var alltså julbordspremiär även här, med god mat och julshow. Så fint! Jag trodde inte man kunde toppa förra året, men det kunde man. Vi fotade, åt, fotade, så showen, fotade osv. Sen stupade vi i säng, jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv! 3 julbord på 23 timmar sätter sina spår, så på natten blev jag sjuk.

Jag sov nästan hela torsdagen, kroppen var helt utslagen. På fredagen försökte jag gå och träna, men det gick inte. Kroppen funkade fortfarande inte. Jag sov, gick ett pyttevarv med hunden, sov lite till och skrev iaf en text om Birkas julbord. Idag vaknade jag och mådde helt ok. Kroppen funkar igen, tarmarna har fått vila med mycket fiskbullar och snäll mat. Så nu går vi strax på Viking Cinderella för att testa nästa julbord.

På 5 dagar har jag alltså testat 4 julbord, det är inte vare sej normalt eller optimalt – men nu är det som det är. Ett visste jag ju inte om, men det blir kul att skriva om. Hade jag bara ”rensat ur” systemet innan det första så hade det nog inte varit några problem, men nu har jag lite problem med toadelen och den här gången blev det totalstopp. Man kan väl säga så här: kommer det inte ut ena vägen så kommer det ut den andra…

Jag har alltså inte varit på topp de senaste dagarna, men nu känns allt ok igen. Jag kommer att skriva om höjdpunkterna vartefter, har tom med datorn på båten ikväll. Ni som följer mej på instagram har haft koll, tack för alla hälsningar där. Ni andra kan hänga med där nu @marlenerinda

Nu mår jag bra, så nu kör vi! Nästa vecka är lugnare och inte ett enda julbord vad jag vet. Däremot lite glöggmingel hemma hos Dominika och Anders Borg, det måste ni ju hänga med på! De har världens coolaste hall 🙂

Ha en fin lördagkväll, det ska jag ha – lite julbord och mycket räkor kommer det att bli. Idag får Martin vara julbordstestare nr 1.

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

november 18, 2019 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Jag är precis som många andra nyfikna på arbetsuppgifterna och personalen ombord på ett fartyg, därför har jag pratat med några som jobbar på Birka Cruises. I våras träffade jag Magnus som berättade om sitt jobb som barchef på plan tio och i somras tog vi ett snack med Eva om hennes jobb som intendent. Är det som i tv-serien Rederiet tro?

Slår man upp ordet intendent får man bla upp detta ”Intendent (av latinets intendere, ’spänna’, ’sträcka’, rikta sin uppmärksamhet på), är titeln för en person med administrativa, redovisande eller liknande arbetsuppgifter på exempelvis ett museum, auktionshus, färja, universitet eller sjukhus.”

Tills skillnad från de flesta andra uppgifterna på ett fartyg, så ser man inte riktig vad en intendent faktiskt gör. Vi har sett Eva massor med gånger i sin strikta uniform, hon ser nästan alltid stressad ut med telefonen mot örat. Men vad gör hon och varför är hon så stressad hela tiden?

-Mitt jobb är väldigt brett, man vet aldrig vad som händer. Man går upp på morgonen vid sju och går tillbaka till hytten vid tio och vet knappt vad som hänt däremellan.

Vad är en intendents arbetsbeskrivning?

-Man kan nog säga att det är ungefär samma sak som att vara hotellchef. När det gäller det kommersiella är jag ytterst ansvarig, men ombord på fartyget är det alltid befälhavaren (kaptenen) som är chef över allt och alla. De två är alltså högsta hönsen på fartyget och arbetar tillsammans, men ändå var för sej.

Eva har inte sett ett enda avsnitt av Rederiet, men har hört att hon inte är särskilt lik Uno och de andra ombord på tv-fartyget Freja. Det är inte riktigt lika mycket mygel, fiffel och båg i verkligheten 🙂

Innan hon började som indendent på Birka Cruises jobbade hon på Fonus som regionchef i många år. Hon tycker att jobben är rätt lika, att alla arbeten som chef är rätt lika överlag. det handlar mycket om information, marknadsföring och att ha hand om personalfrågor.

I hennes arbete som intendent ingår att hela tiden ha ett säkerhetstänk och tillsammans med säkerhetsansvarig ombord läggs mycket tid på just säkerheten. Det är mycket övningar, många möten och inspektioner både interna och utifrån. Det är både stora övningar och mindre, titt som tätt, för att alla ska veta vad som gäller i en akut situation.

På just Birka har hon ”bara” arbetat som intendent, men som ung var hon bla hyttstäderska på Sagafjord, vilket var ett smart sätt att se världen. Hon har också jobbat på Viking Lines kontor. Fartygsmiljön drar hela tiden och hon kan inte tänka sej ett bättre jobb,

Efter tio år på Birka längtar hon fortfarande till jobbet efter varje ledighet. Eva arbetar tio dagar och är ledig tio dagar. Hon älskar långkryssningarna som blir fler och fler och numera går till bla Visby och Tyskland.

-Ja! Långkryssningar är det bästa som finns, särskilt när man kan lära känna gästerna på ett annat sätt i och med att de är på lite längre. Höga Kusten är fantastiskt vackert, Visby är roligt, Tyskland är fint – alla har sin charm.

-Gillar du att kryssa?

-Ja!!! Jag åkte ut på sjön redan när jag var 22 och var ute i 4,5 år. Då åkte vi jorden runt och det var ett sätt att se världen samtidigt som man jobbade. Sen kom barnen och det blev ett uppehåll, men efter det kom jag tillbaka, det är något som drar med fartyg. Att segla in i nya hamnar, det är något särskilt med det.

Var åker du själv på semester?-

-Det kan bli lite allt möjligt. Min man spelar Backgammon som han åker lite överallt och spelar. Då åker jag med och kollar läget runt omkring. Men jag har ända sedan jag jobbade på Sagafjord sagt att jag en dag själv ska sitta där och bara bli uppassad, så jag har även varit på två ”riktiga” långkryssningar. En till bla Mexico från LA och en i Västindien, men det finns mycket tid kvar att göra fler.

Har du några roliga, galna eller speciella minnen från livet ombord?

-Man säger varje vecka att nu har jag sett allt, men så händer nästa grej. Det händer så mycket hela tiden, både bland gäster och bakom kulisserna, att man inte kommer ihåg någon särskild när man ska berätta. Vi säger ofta att man borde skriva ner allt galet, men det blir inte av. Men en gång var det säkerhetsövning och hela köket blev tomt på personal mitt under lunchsittningen, efter den gången såg man till att alla på ett ställe inte kallades till övning samtidigt.

Eva älskar verkligen sitt jobb, det syns. Jag frågar om söndagsångest och det är inget som existera alls – hon är alltid sugen på att gå ombord och kan i nuläget inte tänka sej att göra något annat.

Överhuvudtaget verkar personalen på Birka tycka väldigt mycket om sina jobb. Vi har varit på många gånger och träffar alltid bekanta ansikten som jobbat år efter år. Det är väl ett väldigt bra betyg för en arbetsgivare när de anställda längtar till jobbet.

På onsdag kliver vi på igen, då för att vara med vid årets första julbord. Vi kanske pratar med någon annan ombord då, vem är ni nyfiken på?

En sk influensers verktyg

oktober 17, 2019 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det kan ju verka enkelt att blogga, lite text bara och någon bild kanske. Eller? Ännu enklare med instagram, bara en bild – text behövs ju knappt… eller? Riktigt så enkelt är det inte.

När jag startade min blogg i mars 2006 var det på Expressen, då kunde man inte ens lägga in bilder från början har jag för mej. Jag gjorde det iaf inte, det tog nog några månader. Jag vet att jag och ungarna åkte runt i Europa på sommaren 2006 och då la jag in en bild per inlägg för att visa vår resa. Mest för min pappas skull, som gärna ville veta var vi var och hur vi hade det.

Sedan dess har bloggandet utvecklats, har man inte bilder – så är det ingen som läser. Har man dessutom dåliga bilder, så blir man inte särskilt intressant och då får man inte heller några läsare. Allt beror iofs på varför man bloggar, gör man det för sin egen skull eller för att få läsare? Min blogg är min dagbok, som stöd för mitt extremt dåliga minne – men jag vet ju att det är väldigt många som hänger med i mitt liv och då vill jag ju att det ska vara kvalité också. Alltså måste bilderna vara bra. Men vem tar egentligen alla bilder? Å hur får man bra bilder på sej själv?

Såklart har jag en mobil med bra kamera, men ska det bli riktigt bra bilder så behövs en riktig kamera – helst en systemkamera där man kan fixa med inställningarna själv. Jag nöjer mej med mobil och en liten kamera (med selfieskärm och timer), men Martin använder vår stora systemkamera mer och mer. Bilderna från Kroatien blev amazing!

Ofta är jag ute och åker på egen hand och måste fixa bilderna själv. Då har jag ett litet stativ med fjärrkontroll. Jag kan ha stativet både till mobilen och kameran, och det fäster på det mesta med sina vikbara ben och magnetiska fötter. Köpt på Ullared för typ en hundring, klart värt det. Men det funkar med en kopp också, så ställer man mobilen i koppen och sätter igång timer eller videoinspelning. Med videoinspelning får man med allt man vill och kan skärmdumpa de bilder man vill ha, särskilt bra om man tex vill ha en bild där man hoppar eller tränar.

Knepet är att ta många bilder, då menar jag MÅNGA. Man blir ju lite less när man ber någon ta bild på en och så tar de just EN och den blir dålig. Men så är det ju med folk som inte använder sociala medier, de är helt enkelt inte vana – man får ge tydliga instruktioner och be dem trycka av ordentligt 🙂

Jag har en liten påse med stativ, fjärrkontroll, fler olika powerbanks och laddningskablar. Påsen är alltid packad och batterierna är alltid laddade, så är den bara att ta med sej när man ska iväg. Tillsammans med min lilla kamera så blir det lite att hålla reda på och när man köper ny väska så är det noga att allt får plats. Ska jag ut och resa så ska även dator och lite annat få plats. Jag tycker inte om att blogga/skriva från telefonen, det blir snyggare i datorn.

Jag har bloggat i många år nu och ser hur mina bilder hela tiden utvecklas. Jag startade mitt instagramkonto för kanske 5 år sedan och där syns det verkligen hur bilderna blir bättre och bättre. Jag vågar experimentera mer, testa olika vinklar, fråga om jag får ta en bild på personer jag träffar osv. Allt jag ser, ser jag i bilder. Martin har gått fotokurs under sommaren och har blivit en väldigt duktig fotograf. Tillsammans testar vi olika miljöer, färger och kompositioner. Förra veckan hade vi rent ut sagt skitroligt med kameran!

Har du inga större krav så funkar mobilen alldeles utmärkt. Vill du ha lite bättre bilder så är det en liten kompaktkamera du ska ha, en systemkamera behövs egentligen bara om du vill sälja bilderna för att tryckas på något sätt. Vill du kunna göra lite mer så skaffar du ett stativ med fjärrkontroll, det är rätt roligt att vara med på bilderna själv faktiskt och du behöver inte be andra om hjälp. Dina följare vill se dej och veta vem du är – och du får fler följare/läsare när de lär känna dej bättre.

Självklart är det enklast att ha en partner som tar bilderna, men har man inte det så går det alltså att lösa. Oavsett hur du gör, så släng bort blygheten – testa dej fram när det gäller kroppsspråket, ansiktsuttryck och vinklar. Hitta några olika poser som fungerar, en och samma hela tiden är tråkigt. Bilder bakifrån med läcker bakgrund kan ibland vara finare än framifrån. Våga prova! Det bästa med digitalkamera är ju att man kan ta massor med bilder och radera alla dåliga 🙂

Stativet har magnetfötter och benen kan vinklas

Selfiepinne däremot är inte min grej! Jag tycker det är svårt att trycka av och få en skarp bild, men för dej kanske det funkar. Se till att pinnen inte syns bara…

Mina knep är alltså en liten kamera som du alltid kan ha med dej. Stativ med flexibla ben och fjärrkontroll. Våga experimentera och ta mängder med bilder – alltid blir någon bra 🙂

Jag är absolut inte expert, men lite har jag lärt mej och lär mej hela tiden. Hoppas ni har nytta av några av knepen.

Mina bilder ser ni både här och på instagram @marlenerinda