Vem skulle inte vilja äta lunch på ett slott? Det fick jag göra här om dagen, på ett slott från medeltiden en bit från Stockholm. Jag hade lätt kunnat äta middag där också 🙂
Bro Hof Slott. Jag hade aldrig ens hört namnet, men Bro vet jag ändå vart det ligger. Nu vet jag att där finns en golfklubb med prisade golfbanor och att man tom har en särskild tävling för husbilsfolk (och campare) som spelar golf. Vi gör ju inte det, men ska försöka åka dit och kolla in den någon gång.
Vi blev körda i buss från stan ut till Bro och hade som sagt ingen aning om vad vi skulle mötas av. Efter en bra stund tornade det upp sej en otroligt vacker byggnad, med utsikt över sjön. Bro Hof slott var en väldigt fin upplevelse. Stort och pampigt från utsidan, hur skulle det då bli när vi kom in? Jodå, precis lika fint på insidan. Stora härliga rum, massor med fönster, vackra inredningsdetaljer som tex gamla kakelugnar i varje rum. Jag skulle kunnat gå där hela dagen och tittat.
Men vi var ju där för att prova lunchen på slottets restaurang, som krögaren Pontus Frithiof precis tagit över. Pontus Frithiof at Bro Hof är hans senaste skapelse, tror han driver runt 14-15 ställen nu. Alltid lika glad och trevlig när han bjuder in. Den här gången tog han emot oss på slottets trapp och bjöd direkt ut oss till terrassen där vi fick ett glas bubbel i handen.
Efter en rundvandring på slottet satte vi oss till bords där vi bjöds på en trerätters lunch med tillhörande dryck. Det började med getost och tomater, fortsatte med en bouillabaisse och avslutades med en kaka med jordgubbar och vaniljgrädde. Så otroligt gott. Och vackert serverat. Med Pontus vet man aldrig vad det blir, det kan vara väldigt enkelt eller väldigt avancerat – men man vet att det alltid är gott. Han är mästare på att sätta smaker och servera vackert.
Efter lunchen fick vi bråttom, bussen skulle ta oss tillbaka till stan – trots att allt vi ville var att vara kvar i den fantastiska miljön. Tyvärr kan man inte bo på slottet, bara äta och spela golf. Men fest kan man ha där och det skulle jag vilja vara med på. Ett bröllop i den här miljön måste vara helt fantastiskt.
Så jag kommer tillbaka och då har jag både Martin och husbilen med mej. Det blir senast i vinter för att testa julbordet 🙂
Jag kallar den för Trädgårdsmässan, men jag vet att mässan egentligen heter Nordiska trädgårdar och har väl även hetat Allt för trädgården. Men varför krångla till del lixom? I år blev det en väldigt snabb runda, egentligen bara för att få lite koll på läget.
Trädgårdsmässan är en sån mässa där man kan gå länge och bara titta. Och dofta. För här doftar ljuvligt i nästan varenda hörn. Utställarna dukar upp med sina nyheter, blommor i alla färger och tillbehör. Besökarna frossar i blomlökar och pelargoner medan de funderar på hur uteplatsen, balkongen eller trädgården ska se ut. Det är en mysmässa kan man nog säga.
De här gången gick jag egentligen bara dit för att vara med när Årets pelargon avslöjades och springa ett snabbt varv för att få lite koll. Vi skulle nämligen dra iväg med husbilen så snabbt vi kunde efter lunch. Så jag var där kl 8 för att vara med på pressfrukosten där allt skulle avslöjas.
En pressfrukost brukar gå till som så att vi får kaffe eller te, samt något ätbart (i bästa fall en macka). Sedan sätter vi oss ner och lyssnar på olika presentationer. Den här gången var det presentationer medan vi stod upp och följde med de olika presentatörerna runt. Först avslöjades vinnarna i några olika kategorier, som bla årets trädgårdsprodukt – sen kom vi till Årets pelargon. Det var nog många som var där enbart för det, eftersom det var betydligt färre kvar efter det.
Presentatör av Årets Pelargon var i år Victoria Skoglund, en riktig solstråle och färgklick en rätt trist morgon i mars. Hon berättade hur juryn tänk och visade sedan upp den rosa stjärnpelargonen Summer Twist Rose. En nätt pelargon i rosa med fem spetsiga kronblad som bildar en stjärna. Jättefin! Ni kan läs mer om den HÄR.
Ungefär där öppnade mässan och jag sprang iväg för att hinna titta på resten innan det blev för tjockt med folk. Trädgårdsmässan har ju så mycket att erbjuda, ska man hinna se allt och även lyssna på intressant föredrag så behöver man många fler timmar än jag hade. Men jag hann iaf säga hej till Karl Fredrik och kolla in hans fina grejer, där hittade jag även Rickard mitt bland blommorna. En sällsynt vacker knopp 🙂
När jag tagit mina bilder och sett allt jag behövde så tackade jag för mej och skyndade hem. Det var årets mässa det… eller ? Just precis idag fick veta att Trädgårdsmässan för första gången kommer tillbaka i höst. På Villamässan, som egentligen heter Hem & Villamässan 10-12 oktober, kommer Trädgårdsmässan Höst. Det blir en mindre mässa som komplement till Villamässan. De är ju faktiskt rätt naturligt. I ett hem har man ju balkong eller trädgård, så varför inte?
Jag har nästan förintat min trädgård med husbilsparkering på framsidan och ett stort trädäck på baksidan. Vi har nästan bara solitärer samt en liten köksträdgård. Det är vad jag mäktar med nu för tiden och så får det vara. Har ni stora odlingar eller håller ni det också lite mindre?
Konstigt överskrift kanske, men den har en förklaring. Jag har varit gräsänka i helgen och maken har besökt ett fint litet hotell i Italien, som jag också bott på. Å det var så fint att jag passar på att berätta om det samtidigt 🙂
I lördags åkte Martin på årets konferensresa med sitt jobb. Jag har inget emot att han är borta. Jag har inget emot att han är hemma heller, tycker faktiskt att det är roligare. MEN, när han är iväg passar jag på att göra en massa saker. Som att storstäda kök och sånt ”skoj”. Det gjorde jag den här gången också, men jag hann även med lite annat som var roligare.
Det lite konstiga i allt detta var när Martin berättade om hotellet som de skulle bo på. Jag tyckte jag kände igen namnet och platsen och började leta i minnet och bland mina bilder. Å se på sjutton! Sommaren 2019 var jag på en sk pressresa och bodde på samma hotell, som egentligen är ett gammalt kloster – det var ju därför jag mindes det. Det var väldigt speciellt och dessutom ganska okänt, att de skulle bo just där var alltså en rejäl slump.
Hotellet, Castel Oldofredi, ligger på ön Monte Isola utanför staden Iseo i Iseosjön. Ön är så liten att man kan gå runt den på typ 3 timmar. Här har alltså nunnorna bott, precis brevid kyrkan och fortfarande slår kyrkklockorna flera gånger per dag. Vill man inte vakna av dem klockan 7 får man ha öronproppar 🙂
När vi konstaterat att det var samma hotell, började jag leta upp bilderna från min resa. Snart började minnet komma ikapp. Vi var bara där en natt och hade redan bott på flera andra hotell innan detta, men jag kommer ihåg den härliga trädgården och mitt fantastiska rum. Jag hade som en egen liten lägenhet, med två rum, ett stort vardagsrum och ett badrum – utan dörr… lite udda. Martin fick inte det rummet, det gick till en lycklig kollega. Ett riktigt mysigt ställe, förutom de där kyrkklockorna då 😛
Medan jag varit ensam har jag som sagt röjt och storstädat köket. Det blev även en liten ommöblering när jag ändå höll på. Jag har också passat på att tvätta täcken, kuddar och madrasser. Det blev 7 maskiner. Vår stackars elmätare har jobbat och Vattenfall har jublat. Oj, så mycket el jag gjort av med!
Jag har också lagat om lite recept och tagit nya bilder, packat lite kokböcker och läst. Vädret har inte bjudit på vare sej sol eller värme, så jag har utan problem kunnat jobba på inomhus. På tre dygn hinner man en hel del, men ändå inte tillräckligt. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra här, men jag är ändå nöjd med det jag hann.
I lördags tog jag dessutom med mej de vuxna barnen på Stefan Odelbergs föreställning ute i Nacka. Den har jag skrivit om HÄR, när vi var på premiären. Den var så otroligt härlig, så när Stefan erbjöd oss att komma tillbaka bestämde jag att det skulle bli en liten date med ungarna. Äldste sonen och jag åkte dit tillsammans och mötte upp yngste sonen med sambo. De gillade showen precis lika mycket som vi gjorde. Efteråt passade vi på att testa hotellets restaurang och snickesnacka lite. Det händer väldigt sällan att jag och barnen gör något på egen hand, så det var mysigt.
Nu blir det en sista ensam middag, tror jag ska göra en stor räkmacka, sen går jag och lägger mej i min renbäddade säng och väntar in Martin när han dyker in nångång vid 1-snåret inatt. Då sover jag nog. Jag tänker inte stanna upp och vänta, eller städa mer… för nu tänker jag inte städa så här ordentligt på väldigt länge. Nu räcker det på ett tag, typ tills han ska iväg nästa gång 🙂
När det händer flera positiva grejer efter varandra brukar katastrof-tänket aktiveras. ”Snart smäller det”. För det kan ju inte vara bra för länge, eller…? Den här gången verkar det faktiskt fortsätta att vara bra 🙂
Jag är inte van vid lugn, ro och att saker går min väg en längre tid. Förr har jag precis hunnits glädjas åt bra saker, sen har allt gått åt skogen igen. Ofta värre än någonsin. Så när saker började lugna ner sej för ett par år sedan var det lite som att gå på skare. Jag gick väldigt försiktigt. Men det gick bra. Jag sjönk inte igenom.
Å det braiga fortsatte. Vi fick vårt uppdrag för campingtidningen, familjemedlemmar mådde bättre, vår kanal på youtube växte och pusselbitar föll på plats. Förra året kunde Martin gå ner i arbetstid, vi fick roliga uppdrag på Elmiamässan och livet rullade på. Trevligheterna fortsatte. Å det gör det fortfarande. Sådär så det bara snurrar i skallen. Är vi värda detta? Katastroftankarna finns där, men är inte lika starka eller ofta förekommande som förr.
Energin är så pass hög att vi gjorde klart kokboken, som legat och väntat i flera år. 50 ex trycktes upp och dröm om vår förvåning. De sålde slut på 2 dygn! Nu är 50 ex till tryckta och säljer som smör i solsken, men av just den här blir det inte fler. Detta var ett försök och de ex som är tryckta har vi tom numrerat, som en kul grej. MEN energin finns fortfarande där, så vi håller faktiskt på med nästa bok. Den kommer senast i september. (Skicka ett mail till mmjikita@gmail.com om ni är intresserade av att köpa en bok, det finns några kvar)
Inte nog med detta. Vår uppdragsgivare på campingtidningen Husvagn & Camping ringde härom veckan och berättade att kollegan vi delat uppdragen med har slutat. Nu står vi alltså själva med uppdraget! Det innebär just nu att de åtta texter som han beställt, direkt blev sexton. Jag trodde ju att jag hade god tid på mej, ingen brådska… så jag hade fram till då inte skrivit en rad. Nu har jag inte riktigt lika gott om tid på mej lixom…
Det är egentligen ingen fara. Om jag bara sätter mej, så skriver jag en text på ett par dagar. Under tiden kollar Martin igenom våra bilder och föreslår sedan vilka som passar texten. Tillsammans läser vi igenom allt, skriver bildtexter och skickar iväg dem. Så om vi bara sätter oss, så går det hyfsat snabbt – särskilt om vi kan göra det tillsammans och flera texter på en gång. Så det ska nog ordna sej. Det kom lite plötsligt bara.
OCH! Samarbetet med Elmiamässan fortsätter. Men i år ska vi inte längre pyssla runt i en hörna med influencers, digitala kreatörer och deras följare. Vi ska föreläsa! Vi ska stå på en scen och berätta om hur vi gjorde vår dröm till verklighet. Hur vi gick från att aldrig satt vår fot i en husbil till att snart bo på heltid i en. Vi vill uppmana till att följa sina drömmar innan det är försent. Så nu ska vi dessutom skriva en föreläsning, som vi sedan ska hålla vid tre olika tillfällen. Helt galet!
Dessutom har alla mina prover sett bra ut. Det viktigaste av allt! Min nya medicin (för klimakteriebesvären) kan sabba levern, men allt ser bra ut. Så nu är jag godkänd för att fortsätta med den, tjoho. Ni må tro att jag var nervös, den har ju förbättrat mitt liv med typ 300%. Nu kan jag andas ut och fortsätta att sova gott, må bättre i kroppen och slippa hoppa mellan alla känslor på en och samma gång. Tack o lov!
Ja ni ser ju! Det hände grejer minsann. Bara roliga saker dessutom. Så: när smäller det? Eller är det faktiskt vår tur att ha lite flyt nu?
Jag älskar ju att läsa och har förmånen att recensera böcker. Det innebär att jag dessutom får träffa en massa roliga författare, några som jag blivit god vän med. När Storytel Awards gick av stapeln var vi självklart där 🙂
Jag föredrar att läsa fysiska böcker, men i husbilen lyssnar vi mycket tillsammans. Man kan tycka att det är svårt att välja en gemensam bok, men för oss är det inga problem. Vi gillar Fredrik Backman, Jonas Jonasson, Olseni&Hansen och en massa andra författare som skriver både roligt, spännande och mysigt. Så det är lätt att enas. Just nu är lyssnar vi på hela serien om Ester Karlsson med K, som är en riktigt surtant som bara råkar ramla över ett och annat mord.
Storytel Awards är en av årets roligaste galor. Vi var på den första för kanske tip år sedan., när det fortfarande hette Ljudboksgalan. Senaste 3-4 åren har det blivit en rejäl fest och i år slog de verkligen rekord i härliga människor, vackra kläder och häftig underhållning. Jag var hyfsat piffad, i blått tema. Numera orkar jag även fixa naglarna minsann. Vi klev in på Cirkus i Stockholm vid 17.30 och gick därifrån vid midnatt, efter en riktigt rolig kväll.
Martin fotade röda mattan och jag gick runt med filmkameran och pratade med roliga människor. Jag blev extra glad när vår fina vän Sammy Jeridi meddelade att han skulle komma, han bor på Kanarieöarna, så det blir lixom alltid lite extra roligt att ses. Men paret Grimwalker skulle också vara där, vi har haft kontakt på sociala medier (tack vare Sammy) och skulle nu träffas mer på ”riktigt”. Dessutom hade jag lovat att finnas till hands för fina Christina Edwinssdotter, vars bok jag höjde till skyarna och som hon som debutant gick till final med. Vi har nyligen blivit bekanta, chattat massor och sågs första gången på galan.
Kameran ger mej en stor fördel, då jag kan gå in och ut och runt bland folk lite som jag vill. Jag ser när gästerna kommer, hinner sno en kram direkt i dörren och kan sedan stjäla en och annan pratstund vartefter. Väl inne på galan har vi något upphöjda platser och kan se ut över alla gäster. Bord som både Grimwalker och Christina skulle sitta vid, var precis där vi också satt.
Som jag höll tummarna att de skulle vinna, men icke… vi får hoppas på nästa år. Ingen av mina favoriter vann tyvärr och med Christinas bok var det faktiskt helt obegripligt. MEN det kan bero på att jag läste den, jag lyssnade inte… och det kan vara en stor skillnad, tydligen var det så i det här fallet. Därför vill jag uppmana er att LÄSA hennes ljuvliga bok Diagnos: oändlig längtan – inte lyssna. Ni kan lyssna också om det inte går på något annat sätt, för läsa den måste ni faktiskt göra!
Det var verkligen kvinnornas kväll. Majoriteten av finalisterna såväl som vinnarna var kvinnliga författare och kvinnliga uppläsare och handlar dessutom om kvinnor. Det är en liten trendspaning jag gjort under de senaste åren och som jag tror kommer att fortsätta ett tag till. Kvinnohistoria engagerar.
Vi gjorde såklart en film från kvällen, ni kan se den här nedan.
Det var en fantastisk kväll och jag längtar redan till nästa år. Då hoppas jag att galan även ska ta in publik, för det är många läsare som vill köpa biljetter och vara med. Det har hittills inte gått, men kanske snart… Jag vet att man iaf undersöker saken 🙂
Det är kanske inte så illa som det låter, vi har besökt mässan Allt för sjön och just det där med båtliv är ju inte riktigt vår grej. Vi gillar iofs båtar, men låter andra köra dem åt oss. Så lite djupt vatten är det allt, iaf okänt vatten.
Förra veckan började årets Båtmässa i Älvsjö, just den helgen var det även Antikmässa – vi kollade såklart in bägge. Inför de flesta mässor är det en sk pressfrukost, då vi får veta årets nyheter och det viktigaste som mässan bjuder på.
Efter frukosten fick vi en liten visning av några av båtarna och presentation av dess ägare, bla den fina båten Ester som legat på havets botten och nu återställts helt och hållet. Vi fick också träffa en av medaljörerna i OS och kolla in hennes båt.
Sen gick vi runt på egen hand för att prata med utställare och filma det som vi tror är av intresse för allmänheten. Här kan ni se filmen:
När vi sett allt om båtar, gick vi vidare till C-Hallen för att gå ett varv på Antikmässan. Där fanns mycket intressant och jag tycker nog att den var bättre än på många år. Vi såg bla den fina lilla moppe-utställningen och Camilla Thulins vackra klänningar. Så läckra!
Antikmässan är ju inte så stor, så vi var färdiga på någon timma. Vi hade kunnat vara kvar längre för att prata med bekanta, men de hade fullt upp – så vi lät dem jobba ostört. Såklart gjorde vi en film även härifrån, den kan ni se här:
Vi gillar mässor, även om ämnet inte är något vi kan särskilt mycket om. Man lär sej ju alltid något nytt lixom. Snart kan vi faktiskt riktigt mycket om både båtlivet och antikviteter, trots att det inte alls är vår grej.
Förra året var vi med på Finncanopus jungfrutur. Här om veckan fyllde fartyget 1 år och vi var med på födelsedagsfirandet. Det blev en himla mysig dag med massor av mat 😛
Finncanopus är Finnlines nyaste fartyg. Man kan väl säga att det är en bilfärja, 2.0. Ett fraktfartyg med största bildäcket vi någonsin sett och med ett par våningar med hytter som tillhör lyxkategorin. Vi har varit ombord tre gånger nu och trivs väldigt bra där. Det är trivsamt, stora öppna utrymmen, trevlig personal och väldigt god mat.
Enda problemet är att Finnlines fartyg går från Kapellskär, som ligger i Norrtälje. Det är ju en bit att åka när man kommer från södra Stockholm. Så det blev en tidig morgon, för att hinna med den chartrade bussen från Stockholms centralstation.
Väl framme vid terminalen får man åka ombord på fartyget med buss, eftersom landgången inte är färdigbyggd. Så man hamnar inne på bildäck och får ta hussen upp till plans 10 där receptionen, en del av hytterna och taxfree mm ligger. Den här gången gick vi direkt till VIP-loungen, där vi trivs bäst. Där är mysiga sittgrupper, panoramafönster och står alltid fika framme. Ett bra ställe att hänga helt enkelt.
Vi tog plats i konferensrummet och fick en kort genomgång av fartyget och resans program. Vi och kanske 2-3 till hade varit ombord förut, men för de andra var det första gången. Efter genomgången blev det rundtur av fartyget, vi har som sagt sett allt förut och även gjort en film av hela båten (den filmen kan ni se HÄR)- men gick med ändå för att se om något ändrats.
Sen var det dax för brunch på Mickes, en favoritrestaurang. Något man måste äta ombord är Egg Benedict, antingen som den är eller med lax. Den är i världsklass här. Jag har dock ätit den några gånger och växlar numera med avocadomackan som också är riktigt, riktigt bra. Något annat som finns på brunchen är en räkröra som är to die for. Jag älskar ju räkor och har mina krav, den här är bland den bästa av röror som jag smakat.
Efter brunchen hade vi fri tid, några gick till spa och några hängde i lungen. Vi gjorde det sistnämnda. Folk kom och gick, vi pratade lite och fick några nya bekanta. De festa av oss har sett på olika sätt, men kanske inte pratat så mycket. Nu hade vi tid med det och det är så fint när man verkligen hinner att prata ordentligt.
Väl framme på Åland klev vi av för att byta båt, då tog Visit Åland emot oss med saffranspannkaka och lite information. Det var länge sedan vi åkte runt på Åland och vi har aldrig gjort det med husbilen, men det finns en plan… vi hinner nog inte i år, men kanske nästa?
Väl ombord på Finnsirius fortsatte myset. Vi gick ett varv i taxfree där Martin hittade en vinterjacka för halva priset. Snart var det dax för mer mat, en lite mindre middagsbuffé stod uppdukad åt oss. Jag menar det verkligen: ALL mat ombord är väldigt god. Oavsett om man äter buffén, i Mickes eller i bistron – allt är gott. Vi satt rätt länge och åt, så där så det blev lite brått till nästa hålltid i programmet.
Det var dax för drinkprovning, särskilt alkoholfria drinkar. Det finns rätt många goda drinkar utan alkohol, även om stinget som alkoholen ger uteblir. Vi smakade några stycken innan vi gick tillbaka till loungen. Har man varit ombord för mycket när bartendern känner igen en? Frågar såklart åt en vän 😛
Sen var vi tillbaka i Sverige igen. Efter en väldigt mysig resa, med några nya bekantskaper. Såna här dagar uppskattar vi verkligen. Ingen stress, bara mys och härliga människor. Mer sånt!
Ni vet ju att jag tycker om böcker och att läsa. Kan man tävla i böcker? Det är väl som med musik, antar jag…? Snart är det iaf dax för Storytel Awards, det som i folkmun kallas Ljudboksgalan. Vi var med på minglet där man avslöjade finalisterna.
När nomineringarna till Storytel Awards släpptes för ett tag sedan tittade jag igenom alla böcker som jag läst och funderade på vem jag skulle rösta på. Jag har läst de flesta faktiskt, iaf av spänning, roman, fakta och feelgood. Barn och ungdom får vara, det har jag av förklarliga själ inget intresse av alls.
Eftersom flera av författarna numera även blivit goda vänner, så bestämde jag mej för att inte rösta på någon. Det kände lixom mest rättvist, men självklart har jag mina favoriter ändå. Under kategori ”Boktips” här på bloggen, kan ni läsa en kort recension om de böcker jag läst. Några av dem var nominerade.
I början av veckan var omröstningen stängd och finalisterna klara, dessa avslöjades på ett mingel i onsdags. Ett gäng förlagsfolk, lite media och digitala kreatörer (bokbloggar och sk bokstagrammare) var med på något som är en av årets höjdpunkter i bokvärlden. Det största är såklart Bokmässan, där även Årets Bok avslöjas.
Med ett glas bubbel och ett fat snittar satte vi oss bekvämt och inväntade resultatet. Där fanns både väntade och oväntade namn och titlar bland finalisterna. De mest väntade var väl att Ruth Qvarnstöm Jones med Väninnorna på NK och Emma Hamberg med Kärlekens Idioter är med i år igen kategorin Feelgood. Och att Katarina Wennstam och Anders Nilsson tävlar i kategorin Spänning. Inte heller Älskade Betty är någon överraskning. En massa ”gamla” vinnare.
Mer överraskande är kanske att en debutant tävlar i feelgood; Christina Edwinsdotter med sin Diagnos omöjlig längtan. Den har jag inte läst, men ska såklart göra det innan galan. Och det är himla kul att Denise Rudberg äntligen får uppmärksamhet för sin otroligt fina serie och Kontrahenterna. Att det skulle dröja ända till femte boken är ju konstigt… Men jag tror att det roligaste ändå var att Grimwalker äntligen tog sej till final. Men så har de också haft en intensiv kampanj 🙂
19 mars går galan av stapeln, tills dess hoppas jag ha läst hela ”Betty”-serien (ska bara få tag på del 2) och debuterande Edwinsdotters bok. Vi ska också planera lite hur vi ska lägga upp galan, vilka som är extra intressanta att prata med och som ska intervjuas. Medan Martin fotar röda mattan, brukar jag intervjua lite folk. Både före- och efter prisutdelningen. HÄR kan ni se förra årets film från Storytel Awards. I år blir det definitivt ett snack med Grimwalkers.
Det är en himla rolig gala, än så länge bara med branschfolk. Men snart kan den öppna upp även för allmänheten, då man pratar om att sälja biljetter till den. Det skulle nog vara väldigt uppskattat och kanske även höja läsningens status lite.
Jag vet att ni är många därute som gärna skulle vara där, mitt i den härliga boksmeten. Vad säger ni? Skulle ni vilja gå på Storytel Awards?
Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛
Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?
Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.
På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.
Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.
Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.
Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.
På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.
När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.
Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.
Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.
Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem. Dagarna har bara flugit förbi. Vad har vi gjort egentligen? Tiden går fort när man har roligt, men den kan gå fort utan att ha roligt också. Senaste sju dagarna har gått som blixten och haft en blandad kompott av roligt och mindre roligt…
Vi kom alltså hem sent på onsdagkvällen och redan på torsdagmorgon var jag iväg på första mötet. Det var en pressfrukost där Ticket berättade om året som gått och kommande restrender.
En godare morgon kan man väl säga. Intressant att se vad som händer på resefronten, vilka länder som trendar och vilka som minskar i popularitet. Egypten har faktiskt gått som en raket upp på listorna. Jag fattar det. Det är ju både prisvärt, nära och solsäkert. Kap Verde är en till som blir allt populärare, av samma anledning antagligen.
Fredagen gick åt till Formex. Där jag gick runt större delen av dagen och frossade i designnyheter. Detta har jag skrivit om HÄR och ni kan se mängder med bilder där också. Jag lyckades komma ihåg att förnya några recept också, som snart går ut. Hurra för mej lixom 🙂
Helgen vete sjutton var den tog vägen. Den lixom bara försvann i skidskytte och jobb. Jo, vi tränade också! Och tog långa promenader. Vi har kört upp på banan igen med både kost, träning och promenader och kommit igång riktigt bra. Nu är allt hyfsat lugnt, så kroppen borde svara ok på våra ansträngningar. Även om jag vet att min kropp svarar väldigt långsamt… medan Martin kan gå ner något kilo i veckan, tar jag kanske 1-2 hekto. Trots att vi går lika långt, tränar lika mycket och äter samma mat. Livet är orättvist!
Vi gjorde om några gamla recept också och redigerade ett par filmer också. Men helgen gick alldeles för fort såklart. Just det! Vi är i tidningen också just nu. I Campingtidningen Husvagn & Camping som vi själva skriver för faktiskt. Chefredaktören ville gör en grej om oss och det kunde ha väl får göra 🙂
Måndagen och tisdagen gick åt till jobb. Jag har kommit ikapp hyfsat och är inte riktigt lika stressad jobbmässigt. Jag ligger iofs alltid efter, men nu är det iaf inte så illa… Jag vill gärna ha hela kommande veckas texter på Du i Fokus klara på söndagen. Då kan jag fnula på i min egen takt med krångligare grejer, fram till onsdag-torsdag sådär. Bloggen sköter jag lite med vänsterhanden, där får det bli som det blir. Så länge Veckomatsedlarna finns klara för några veckor framåt är jag nöjd.
Sen var det alltså onsdag igen och en vecka hade gått. Onsdagen var viktigaste dagen på många, många år för oss. Jag kan fortfarande inte vara helt öppen med vad vi gjort – men det är väldigt viktigt för vår familj. Något vi kämpat med i 30 år och de senaste 13 åren gått en kamp mot både vården och olika myndigheter.
Sedan november har äntligen processen varit igång och den fick vi nu svaret på. Och det var positivt! Jag kan lita på min magkänsla, jag hade rätt! Om man säger så här: Man ska alltid lilla på en mammas magkänsla. Mer än så säger jag inte just nu. Men detta firades iaf med sushi!
Veckan har alltså flutit på med både högt och lågt. Vädret har passat oss ganska bra, vi har haft sol på våra promenader och är nöjda med det. Sen har det varit en hel del gråväder också, men vi har ju ändå bara jobbat.
Ikväll är det dax för årets första röda matta. Dear Evan Hansen har premiär på Intiman. Martin fotar gästerna, men det blir faktiskt ingen film – den foajén är nämligen alldeles för trång. Men det blir såklart en recension. Å den kommer under natten eller imorrn, ni kan läsa den på Du i Fokus – duifokus.se
Formex vinterversion brukar vara onsdag till fredag, så vi tänkte att den kommer vi att missa i år, pga resa. Men då hade man flyttat den, till fredagen – så det blev ett varv för mej ändå. Årets tema var färg och lekfullhet, jag blev så glad av att gå runt där 🙂
Det här med design och nyheter är väl kanske inte något jag lägger väldigt mycket tid på för egen del. Privat alltså. Men det är ju en del av det jag skriver om i Du i Fokus, så det är klart att jag måste hålla mej uppdaterad. Vårt hem är dock allt annat än trendigt, tvärtom! Det är ett hopplock av praktiska saker som fyller en eller flera funktioner. Det är väl ett hyfsat trivsamt hem, men absolut inte trendigt.
Men vi har färg och det är det ju många som är lite rädda för, så årets tema passar mej iaf bra. Lekfullhet, glädje och hantverk har jag gott om hemma. Tycker att vita hem iofs är fint, men väldigt tråkigt. Hos oss finns färg. I vår är det pastellfärgernas tur att komma tillbaka, färger man blir glad av alltså. Jag älskar ju rosa, så för en gångs skull är jag faktiskt lite trendig ändå 🙂
Jag besöker alltså Formex för att få uppslag om saker att skriva om, träffa folk och ta lite bilder. Vi brukar göra en kort film också, men Martin kunde inte följa med, så det blev inget av det den här gången. För oss journalister börjar alltid mässan tidigt på morgonen med en sk pressfrukost. Då får vi veta det viktigaste och även vara med när olika vinnare utses. Det är alltså någon designtävling med förväntansfulla deltagare som hoppas på att kicka igång sin karriär. Årets har jag skrivit om HÄR.
Sen får vi en kort rundtur innan vi släpps fria tillsammans med övriga besökare. Då springer man runt så fort man kan för att hinna allt, samtidigt som vi har ett sk presschema att ta hänsyn till. Där finns olika tider att passa för möten med olika utställare. I år var det bara fyra stycken, förr om åren har det varit kanske 20. Då tog det ett par dagar att se allt, i år var jag färdig strax efter lunch.
Då hade jag sett årets finaste monter, kanske den finaste någonsin faktiskt. Max Jenny är en så otroligt häftig designer som verkligen tar ut svängarna och vågar. Hennes monter var i samarbete med Monchiqe med stora parasoll, färger, vackert dukade bort och skyltdockor i häftiga kläder. Jag hade gärna haft en av hennes klänningar, såååå fina!
Jag hann också springa förbi Anna från Pufz, som bla har en massa roliga grejer till husbilen. Jag har redan det mesta och särskilt filten som hon säljer, är en av mina favoriter. Årets nyhet är iskuber i form av husbilar och husvagnar. Ursöta! Dem ska vi packa ner en kartong av och ta med till Husbilsträffen, misstänker att de kommer att bli väldigt poppis 🙂
Jag hann också sno en kram av Karl Fredrik som lanserar en ny kruka i olika färger. Så himla fina. Karl Fredrik och hans fina Petter drog på semester direkt efter mässan. Så nu ligger de i solen och har det bra ett par veckor. I sommar måste vi åka till deras hem på Österlen och kolla in deras nya lilla familjemedlem. De har ju en ny liten valp. Nu kommer han ju inte att vara så liten då, men ändå. Det är ju en hund!
Just det! Jag hann faktiskt bli spådd också. Inne på mässan fanns ett stort tipi-tält där tre spirituella damer höll hov. En av dem, Tanja Dyredand, är en otroligt inspirerande person som alltid är glad och verkar så tillfreds med livet. Hon har skapa en egen magisk kortlek som hennes dotter har designat, så otroligt fin. Jag kunde såklart inte låta bli att ta ett kort. Medan många andra kort hade långa förklaringar, stod det bara två ord på mitt: Unna Daj!
Så himla klockrent, jag har ju inte kunnat det under några år och nu försöker jag verkligen. Det finns en längre förklaring i en liten bok och när jag läste den stämde allt ännu bättre. Där stod bla att jag behöver lite mer guldkant i livet. Hur brukar vi beskriva Du i Fokus tror ni? Jo, ”För er som behöver en guldkant i livet”. Visst är det konstigt!
Det blev några intensiva timmar alltså. Jag som trodde att jag skulle missa allt. Nu får vi se hur det blir nästa år, går man tillbaka till det gamla ons-fred – ja, då missar vi nog allt. Men vi får se.
Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!
Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…
Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!
Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!
Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.
Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.
Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen
Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.
Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.
Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.
I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.
I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!
Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.
Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.
Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂
Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.
Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!
Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.
Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!
Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.
När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂
Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.
Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.
Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.
Hur blev nöjesåret 2024?
Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.
Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.
Särskilda händelser
Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.
Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.
En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂
Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!
Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.
Vad önskar jag av 2025
2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!
Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.
I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.
Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂
I början av december var jag inbjuden till en mysig lunch med Laila Bagge och ett gäng journalister på restaurang Ricordi vid Kungsträdgården. Det kan vara den godaste lunch jag ätit!
Skriver man om dryck blir man ganska bortskämd vad gäller mat. När det lanseras nytt vin eller annat så händer det att vi blir inbjudna till en sk presslunch för att smaka tillsammans med olika sorters mat, för att sedan kunna skriva om drycken. Hur ska man annars kunna skriva en text, om man inte vet hur det smakar?
Just den här lunchen var vid lanseringen av Laila Bagges senaste vin Ruby – Pinot Noir. Hon har släppt ett gäng viner sedan 2014, min favorit är en rosa prosecco – men den finns inte att köpa just nu. Vinet som lanserades på den här lunchen var ett rött och väldigt lättdrucket vin med en galet häftig klarröd färg. Tillsammans med maten var det alldeles för gott för en vanlig tisdagslunch 😛
Av en slump hamnade jag brevid Laila och vi hade ett väldigt trevligt och intressant samtal hela lunchen. Ja, lite längre än så, för lunchen blev väldigt lång och övergick i nån slags spontan AW. Där var så himla mycket god mat att man till slut bara tog en liiiiten bit till och en liiiiten bit till, bara för att. Pastan bara smälte i munnen och brödet var sådär perfekt gräddat. Jag som inte är jätteförtjust i rött vin, hade plötsligt druckit upp… hur gick det till?
Jag har inte besökt restaurang Ricordi tidigare, men passerat hur många gånger som helst. Nu ska jag nog ta dit Martin någon gång, för den maten vill jag smaka fler gånger!
Nog för att det alltid är mycket jobb och förberedelser både inför långhelger och inför en resa, men den här gången var det nästan sjukt. Att Viktväktarna uppdaterade sitt kostprogram gjorde inte saken bättre…
Det var så otroligt skönt att skriva sista texten om julborden och det kändes som jag blev flera kilo lättare. Nu skulle jag lätt kunna jobba ikapp och även jobba lite i förväg utan problem. Trodde jag ja! Då uppdaterar Viktväktarna sitt kostprogram och jag har 653 recept att kolla igenom och räkna om. Tjoho lixom…
Ja, det var ju bara att sätta igång. Allt annat las åt sidan, detta ville jag ha gjort så snabbt som möjligt. Det är ju recepten som är min inkomst kan man säga. Iaf reklamen som visas på receptsidorna, jag visste ju att folk skulle kika runt och se vad som hänt med deras favoritrecept. Jag ville ju inte heller ha detta kvar under, eller efter resan, så jag prioriterade om totalt och satt i princip och räknade varje vaken minut.
Det tog 8 dagar, sen var det klart! I fredags ändrade jag sista receptet och kunde andas ut. På vägen har jag hittat en massa bra recept men med ganska dåliga bilder, så vi passade på att laga om några rätter på vägen och ta nya bilder. Nu är alltså alla recept med sk Points enligt det uppdaterade programmet, som fortfarande alltså heter Points – jag har dock kallat det Points+ för att göra skillnad när man letar på Du i Fokus. Ni hittar alla recept HÄR.
När alla recept var kollade och ändrade, så var det dax att börja skriva veckomatsedlar och förinställa dem för några veckor framöver. Jag vill ha minst en månad framåt färdigt, särskilt när vi är bortresta eller det är mycket att göra. Jag gör det rätt lätt för mej och återanvänder förra årets matsedlar från samma vecka, men nu måste jag först se vilka recept som är ändrade så jag inte anger fel Poinstvärde för maträtten. Det tar lite extra tid alltså, men nu är iaf nästan hela januari fixat.
När jag var färdig med räknandet satte jag mej med den väldigt försummade mailen. Där fanns nästan 3500 olästa mail och ett gäng som jag tittat snabbt på och skulle återkommer till ”sen”. Gör ni också så?Det tog några timmar, men nu är jag nere på typ 100 olästa och har iaf tagit tag i några av de jag skulle återkomma till. Ska fortsätta med resten under mellandagarna, problemet är att då får man inga svar, Sveriges stannade ju i fredags och kommer väl inte vakna till liv igen förrän efter trettondagen. Men men…
Efter alla julkryssningar och allt jobb har ju hemmet såklart förfallit. Så parallellt med jobb har jag börjat röja lite, sådär med vänsterhanden. Kört igång nån maskin tvätt, vikt ren tvätt medan tebryggaren gjort sitt eller mikron värmt maten. När jag sorterat och lagt in tvätt har jag plockat ut det som ska med på resan, det ligger numera i en hög på vardagsrumsgolvet.
Ni fattar va? Här är totalt kaos. Imorrn är det julafton, det är tur att vi inte ska fira hemma. Om en vecka är det nyår, då kommer våra vänner, som ska med till Egypten, samt svärfar. Vi ska fira en väldigt enkel nyårsafton tillsammans. Sen åker vi tidigt på morgonen på nyårsdagen.
Då ska allt jobb vara färdigt och förinställt för iaf 3 veckor framöver och resväskorna ska vara packade och stängda. Det brukar lösa sej även om det oftast känns hopplöst och stressen är total in i det sista. Sen blir det kanske en timmes jobb per dag på resan, några dagar blir det mer när vi ska filma, svara på mail, uppdatera sociala medier eller redigera filmer. Men det är ok, sån gör vi mest på kvällarna.
I år blev verkligen december helt fel, det är då vi brukar ha det lugnt. När vi brukar ha tid att ta hand om oss, äta bra och väl planerad mat, ta långa promenader och ha det mysigt. Så är det inte i år. Men men… så kan det bli ibland. Om en dryg vecka har vi iaf sol och värme och jul blir det ju ändå. Det är ju tur att vi firar jul så litet och inte ska rodda ett julbord och en massa julklappar också.
Med detta vill jag önska er en fin julafton. Vi firar några timmar mitt på dagen, sen åker vi hem och fortsätter jobba undan. Det blir bra. Det blir lugnt.
