Browsed by
Etikett: jobb

Vi flydde vardagen en stund

Vi flydde vardagen en stund

Även om vi trivs väldigt bra hemma och i varandras sällskap, så var det väldigt roligt att fly vardagen och corontänen en stund. I onsdags drog vi iväg på äventyr, till Ten Hotel, heeeela 5 mil bort 🙂

I mitt ”vanliga” liv är jag på resa ungefär en gång i månaden och på event flera gånger i veckan. Jag älskar att resa, uppleva nya miljöer och sedan dela erfarenheterna i skrift och bild. Något som också har blivit en del av mitt arbete och som jag numera även delar med maken. Jag planerar och pekar, han tar bilderna och tillsammans försöker vi visa upp roliga och intressanta platser och saker att göra. Vi har så roligt när vi jobbar tillsammans och det tror jag syns både på bilderna och i texterna.

Nu fick vi chansen att smaka lite på livet innan corona, vi skulle upptäcka ett helt nytt hotell – ända borta i Upplands Väsby! Målet var Ten Hotel, som är sprillans nytt, vi var alltså de första som bodde i vårt rum. Hur coolt är inte det! Det enda vi visste var att vi skulle vara där kl 15, möjligen testa padel, äta middag kl 19 och checka ut senast 11 dagen därpå. Vi visste att några till skulle dit, men inte vilka – men vi skulle för första gången på drygt ett år äntligen få träffa kollegor igen. Vilken grej!

Ten Hotel ligger alltså i Upplands Väsby, bara ca 10 minuter från Arlanda. Detta kommer vi ha i minnet nästa gång vi ska ut och flyga. Perfekt att stanna där natten innan. Ten är det första av 10 planerade hotell som har fokus på träning. Här finns ett jättefint gym, en yogasal, fina miljöer om man vill springa och vägg i vägg ligger ett padelcenter med hela 22 banor.

Det första vi slogs av när vi kom in genom hotellets dörrar var den industriliknande och rena känslan. Det är mycket betong, smarta funktioner och detaljer. Kanske inget mystillhåll för bröllopsnatten eller barnfamiljer, men perfekt för den som reser mycket i arbetet, för att fly vardagen som vi gjorde eller kanske bara byta arbetsmiljö något dygn. Det finns gott om utrymmen att sitta och arbeta, träna emellanåt eller ta en promenad och sedan äta gott. Maten var nämligen kanongod!

Stefan Wahlen och Joakim Grip är hotelldirektörer och involverade i varenda millimeter av både planering och bygge. Under vårt dygn var de närvarande hela tiden, ville veta vad vi tyckte och tog gärna emot feedback. Ibland är man ju lite feg när det kommer till att ge kritik, men de här grabbarna ville verkligen veta – så vi sa precis vad vi tyckte. Det mesta var tipptopp, men några små grejer funderade vi över, som att det inte fanns något sötningsmedel till teet. Att hemsidan bara är på engelska. Att man inte riktigt såg var man skulle parkera eller var entrén låg från parkeringen sett. Små saker – för resten var kanon!

Vårt rum var en standardrum. Alldeles lagom stort, med en liten balkong, gott om avställningsytor och ett fint och rymligt badrum. Sängen var skön och täcket var ljuvligt fluffigt. I varje rum bjöds det på kolsyrat vatten och frukt, extra plus för namnet på frukten såklart 🙂

När vi checkat in gick vi på en kort upptäcktsfärd innan det var dax för presentation av Stefan och Joakim som berättade om hotellet. Då fick vi även se vilka som var på plats, två gamla bekanta, två som vi träffat förr och lärt känna bättre nu, samt ett par nya ansikten. Så roligt att träffa folk igen! Men så ovant. Vi var kanske 15 stycken på ett i övrigt nästan tomt hotell, så det fanns gott om utrymme och alla höll avstånd till varandra. Där kändes allt väldigt coronasäkert. Men så konstigt det var att inte krama om dem man inte sett på så länge.

Efter presentationen bytte vi om, för vi skulle testa padel – men det berättar jag om i ett eget inlägg. Efter padeln var det dax för en liten aperitif innan middagen. Den dukades upp på en slags köksö i restaurangen, som man kan sitta runt och prata – när inte corona finns alltså, nu satt några och resten stod upp. Vilken grej att få mingla igen. Att skåla med någon annan än Martin. Att umgås, även om det var med lite avstånd. Som jag saknat det! Jag var inte medveten om hur mycket jag faktiskt saknat det.

Nu är ju restaurangreglerna såna så att när vi ätit vår middag stängde köket och vi fick lämna alla gemensamma utrymmen. Vi var nog rätt trötta allihop, så de flesta gick nog till sina rum och jobbade. Vi tittade på finalen av Mästerkocken och uppdaterade oss på kommande kokbok från vinnaren. Den borde landa i brevlådan vilken dag som helst och ska förstås skrivas om. De där coronareglerna gjorde ju kvällen rätt rumphuggen, men jag var bara glad att ha fått träffa folk även om det bara var en liten stund. Det var ju mer än på länge 🙂

Vi sov sååå gott och passade på att ta en liten sovmorgon också. Frukosten dukades upp där vi minglade kvällen innan, den där köksön används alltså till det mesta och är en viktig möbel i restaurangen. Här föreslog vi att de skulle duka lite mer på höjden, för en trevligare och mer instagram-vänlig look, men även för mer funktionalitet. Nu stod grejerna lixom på varandra.

Efter frukosten packade vi ihop oss, sa bye bye och åkte hem. Ett intensivt dygn, som var jobb – men även en liten vardagsflykt. Det var väldigt roligt att komma iväg lite, träffa saknade vänner/kollegor och koppla bort hemmiljön en stund. Det var i juli senast som vi gjorde något liknande, då var vi på Husby Säteri och hade ett fantastiskt dygn där. Nu kanske det inte dröjer riktigt lika länge faktiskt… vi får väl se vad som händer… Vi är öppna för det mesta så länge man kan åka bil till platsen och det är coronasäkert.

Efter den här lilla utflykten sätter vi oss återigen i frivillig corontän. Man vet ju faktiskt inte om någon på plats kom lite för nära och faktiskt var smittad. Så med hänsyn till andra håller vi oss här hemma tills vi ser att vi är friska. Det skulle ju vara för jäkligt om vi blev sjuka nu när vi skött oss så länge och är så nära vaccin. Vi är medvetna om risken och funderade både en och två gånger innan vi åkte, men allt kändes iaf säkert på hotellet. Padeln ska jag berätta mer om sen… där fanns lite att anmärka på.

Att bo som första gäster på ett helt nytt hotell var ju lite speciellt. Har ni gjort det någon gång? Ni har chansen på Ten Hotell, det finns fortfarande rum som inte använts ännu 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

IGTV, Stories, Reels – QUE???

IGTV, Stories, Reels – QUE???

Som aktiv inom sociala medier och sk influencer måste man hänga med lite i utvecklingen. Jag startade bloggen redan 2006 och hade ingen plan med den, mer än att den skulle vara lite som min dagbok. Det var lagom för mej – men va sjutton hände sen!

Jag gillar egentligen inte nyheter så när instagram kom var jag sen på bollen, men upptäckte efter ett tag att det var ju rätt kul. Det blev ett bra komplement till bloggen och var lättare att hålla kontakten med följare där. Snapchat och Tik-Tok har bara passerat mej, det har jag inte brytt mej om att testa ens.

Jag nöjde mej länge med bara bilderna i instagramflödet, men under en presslunch blev jag uppläxad av härliga Zeina som tyckte jag var helt galen som inte använde Stories, så hon lärde mej det på studs och jag använder det en del nu. IGTV har jag testat men inte förstått vitsen med förrän helt nyligen. Å nu finns Reels… va e de då??? Vad är skillnaden mellan Stories, IGTV och Reels?

Enkelt kan man (som jag förstått det) säga så här:

Stories är bilder och videos som laddas upp och försvinner efter 24 timmar. På Stories kan man lägga till text, GIF-animeringar, omröstningar, frågeformulär mm. Vill man spara sina Stories efter att 24 timmar har passerat så gör man detta som en händelse.

IGTV är videos som är mellan 1-60 minuter långa och måste vara förinspelade. De går inte att spela in direkt i appen, som tex Stories och Reels. Till skillnad från Stories, men precis som Reels, så ligger dessa kvar om man inte raderar dem. Passar bra för kortare föreläsningar till exempel.

Reels är videos som kan vara 15 eller 30 sekunder långa och som går att klippa och klistra i, för roliga eller informativa effekter. Precis som i stories kan du addera text och GIF-animeringar, men de går alltså att klippa i och göra som små filmer. Reels kan även publiceras i Stories och i det vanliga flödet.

Å nu ska jag alltså lära mej Reels… det går sådär… Som jag förstått det så är Reels ungefär som Stories fast de inte försvinner efter ett dygn. Annars är det ungefär samma sak. Å vad ska man då ha det till? Jo, man kan redigera dem och göra små roliga berättelser. Väldigt korta filmer iofs, men ändå!

Så i måndags tog jag tag i detta och la upp min första reels, coola kameler på Öland med lite skön musik. Just det! Man kan lägga till passande musik också! Mina coola kameler fick gunga i takt med Pharrel Williams Happy. Det var mitt första försök och utan att jag fattade hur det hade gått till så hade över 2000 pers kollat in mina coola kameler. Ni kan kolla in mitt försök HÄR.

Hur gör man då?

Jag är ju absolut inte bästa läraren på detta, eftersom jag lär mej själv just nu. Men för att skapa en Reel swipar jag till höger för att nå kameraläget, (precis som när man gör en storie) och där längst ner finns olika alternativ, bla REELS. Jag har inte riktigt fattat i vilken ordning man ska göra de olika momenten, men jag har tagit fram videon jag vill använda först och sedan lagt på musiken.

Vill man så kan tydligen man anpassa hastigheten på videon, från supersnabb till långsamt. Jag har inte testat det än… Precis som på stories finns olika filter, emojis och effekter för att ”krydda” bilden. Man kan även spela in sin video direkt i reels, pausa, byta vinkel eller motiv osv – som en riktig filminspelning alltså. Man kan även lägga en sk coverphoto som gör allt extra snyggt, men det har jag inte hajjat än.

När du känner dig nöjd (man kan förhandsgranska) klickar du på pilen till höger. Innan du publicerar videon lägger du till en passande text och hashtags. Här är en skillnad mot i stories, du kan korrigera ett reels i efterhand. DET gillar jag, som alltid missar nåt 🙂

Vad ska man dela då och vad är syftet? Ja, det måste ju vara upp till var och en kan jag tycka. Syftet? Måste det vara ett syfte med allt? För den som har en tydlig nisch kan man ju alltid göra korta informationsfilmer. Jag själv funderar på korta filmer när vi är ute och vandrar eller reser. Sånt som jag hittills delat i Stories och sedan sparat i händelser, men där blir så mycket och rörigt – ingen orkar titta på alla filmklipp som finns där.

Filmerna i Reels är lättare att hitta och titta på, än det som sparas i händelser från Stories. Så jag antar att det blir en del träningsfilmer för min del. Det som många av mina följare frågar efter, som jag gärna vill hjälpa till med. Så ja, jag kanske kan ha nytta av Reels faktiskt nu när jag tänker efter. Det kan nog bli något mer än coola kameler när jag fått testa lite till.

(Jag håller på att ”städa” min instagram lite, därför ser det lite rörigt ut just nu.)

Hur är ni när det kommer till nyheter? Är ni först på bollen eller är ni som jag… lite småseg. Och den stora frågan: Har ni börjat med Reels???

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Hur funkar Viktväktarna?

Hur funkar Viktväktarna?

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är ”Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?” Jag har mina standardsvar förstås…

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet – eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo snabbt, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna fokuserar på kosten och man får äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk SmartPointsvärde och när man blir medlen får man veta hur många SmartPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen… Jag går på Gröna programmet och har 30 dagliga SmartPoints att äta, plus 21 extra att fördela som jag vill under veckan. En pizza är 54 SmartPoints… Martin har 43 dagliga (Blått program) och 42 extra, han kan alltså äta hela den där pizzan om han tar lite av sin veckobonus, medan jag får lämna kanten eller nåt sånt  🙂

SmartPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta fler SmartPoints än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Hur många SmartPoints man har får man alltså veta när man blir medlem. De dagliga ska man inte vara rädd att använda!

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och får nytt material varje vecka. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster, går gemensamma promenader mm, mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, håravfall, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål – vem tror ni har lättast att hålla vikten…?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass och appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare – jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går så snabbt som man skulle önska, men är hållbart.

VI vet att VV funkar och att man aldrig behöver gå hungrig eller äta ”äcklig” mat. Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med SmartPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter – bara helt vanlig och god mat!

Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Alla mässor man skulle gått på under året har av förklarliga skäl varit inställda. Men idag ställde man inte in – utan om! Jag har varit på mitt livs första virtuella resmässa 🙂

För mej har 2020 varit en utmaning med alla de tekniska lösningar som dykt upp. Jag är inte särskilt sugen på att lära mej en massa nya grejer inom teknik och är inte heller särskilt nyfiken på de nyheter som finns. Jag vill ha levande människor som berättar om sina produkter, framför mej, som jag kan ställa frågor till och även lyssna på andras frågor och svar. Kanske gammaldags, men så är jag.

Det tog ett tag innan jag deltog i min första presentation online, då via zoom tror jag, men det funkade ju förvånansvärt bra. Det var faktiskt himla skönt att inte ens behöva åka hemifrån, utan bara koppla upp sej via datorn. Så ja, just det konceptet köpte jag ganska omgående och sedan dess har det blivit några möten under månaderna som gått.

Så blev jag inbjuden till en virtuell mässa och varken jag eller Martin fattade hur det skulle gå till. I inbjudan stod att man skulle ha sin egen avatar och gå runt med… hur i hela friden då? Idag var det dax!

Jag registrerade mej och mycket riktigt, man fick designa sin egen avatar – som inte alls gick att få lik mej, men men… sedan fyllde man i sina uppgifter som blev ens visitkort. Å sen skulle man alltså gå runt med sin ”gubbe” och besöka de olika utställarna. Jag testade, men fattade ingenting – det hände ju inget! Skulle man ringa varandra eller chatta och hur sjutton gick det till att lämna sitt visitkort?

Tapani som bjudit in ringde upp mej och tillsammans med ytterligare en från företaget lyckades vi förstå allt och mässbesöket kunde börja. Det var inte så svårt, lite opersonligt men absolut bättre än inget! Jag lämnade mitt visitkort hos samtliga och fick tillbaka deras. Det fanns videos att titta på och en massa olika presentationer om resp land. Man kunde boka möte eller chatta direkt, jag chattade direkt med bla Italien och Riga.

Att besöka en virtuell mässa är faktiskt ett helt ok alternativ när det inte går att göra på något annat sätt. Mycket bättre än att ställa in! Nu har vi ändå lite koll på vad som händer på olika destinationer och de har koll på oss.

Idag har jag alltså besökt Maritius, Japan, Finland, Ungern, Italien, Irland och en massa andra länder, hemma i mitt eget vardagsrum. Så himla praktiskt! Nu hoppas jag såklart att jag kan besöka länderna på riktigt när corona är över.

Tack Aviareps för en kul mässa, som dessutom fortsätter imorrn 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, och mej på instagram

Vardag igen

Vardag igen

Hur kan tre veckor gå så snabbt? Vi har ju inte hunnit nånting, eller jo, det kanske vi har – men det känns som det bara sa swosh!

Idag har Martin alltså återgått till jobbet efter tre veckors semester och då gör ju jag också det på sätt och vis. Skillnaden från igår till idag är dock inte så stor, han jobbar ju hemma fortfarande. Men istället för att gå upp vid 8, går han upp 6 och då sover jag någon timme till. När jag vaknar tar vi dagens första promenad, sen försvinner han upp till sitt jobb fram till lunch då jag ser honom igen. Vi äter tillsammans och sen är han borta några timmar igen, innan vi avslutar arbetsdagen med en ny promenad. Ganska bekvämt ändå, han finns där om jag behöver hjälp med något 🙂

Nu när han jobbar igen får jag också lite mer struktur på dagarna. Innan semestern såg jag till att jag hade skrivit en hel del i förväg, så jag inte skulle behöva sitta så mycket under ledigheten. Nu är det dax för mej också att återgå till datorn och jobba lite. Samtidigt som jag spacklar och målar i garaget. För där har vi börjat renovera nu. Förra veckan började vi rensa ur och flytta undan grejer så att det kan bli ordning där också. Sen är vi klara!

Så idag har jag skrivit om Jessica Frejs nya kokbok, fixat en veckomeny, slipat och målat en vägg och lite i taket i garaget. Just det där renoverandet tar ju alltid längre tid än man tänker att det ska göra, men nu går det iaf framåt 🙂

I år känns det helt ok att vara igång igen. Hösten är alltid jobbig för mej, men med Martin hemma är allt betydligt bättre. Kan vi dessutom för första gången få helt ordning här hemma är det ju helt fantastiskt! Då kan jag verkligen få lugn och ro och bara fokusera på min egen hälsa. Så jag är rätt nöjd ändå, så nöjd man kan bli i de här mysko tiderna. Har vi orkat ha det så här sedan i mars, så orkar vi väl lite till.

Håll i, Håll ut, håll avstånd, vi tar en dag i taget – eller hur!

Det onormala har blivit vardag

Det onormala har blivit vardag

I början av mars rekommenderades de som kunde, att arbeta hemifrån. En helt ny arbetssituation uppstod för många, dock inte för mej som alltid jobbar hemma. Nu har vi gjort detta i 3 månader, och något som var ovant och nytt för många, har nu blivit vardag.

Innan Martin omskolade sej för sex år sedan, jobbade vi bägge två hemifrån på dagarna med olika förberedelser, sen åkte vi iväg på kvällarna och hade lektioner på olika orter för Viktväktarna. Han var alltså inte helt ovan vid att jobba hemifrån och vi var inte helt nya på att spendera hela dagarna tillsammans – tvärtom! Vi hade gjort det våra första 6 år tillsammans, trivdes med det och hade faktiskt saknat det en hel del.

Vi insåg rätt snabbt att pandemin inte skulle gå över på några veckor, utan snarare hålla på i flera månader – så vi fick göra om lite på kontoret på övervåningen för att det skulle fungera för honom rent praktiskt och i längden. Martin installerades alltså på övervåningen, medan jag fortsatta jobba vid mitt bord i vardagsrummet på nedervåningen. Så har vi haft det i tre månader nu och det funkar hur bra som helst.

Från början var det jättemysigt att kunna umgås så mycket igen, det var ju så vi hade det från början och vi har saknat det bägge två. Vi la direkt upp en plan som skulle fungera både jobbmässigt och samtidigt vara en hälsosatsning för oss själva.

Martin går upp vid 6 och börjar jobba nästan direkt, jag kommer till liv vid 7.30. Beroende på veckodag och väder börjar jag med frukost eller träning och vid 9.30 går vi ut på promenad med hunden. Då har vi fixat 3500-4000 steg redan innan lunch, som vi äter tillsammans vid 11.30. Eftermiddagen går åt till jobb för oss båda, på varsin våning alltså. Vid 16.30 är Martin färdig för dagen och vi tar nästa promenad innan vi äter middag. Det funkar jättebra och vi trivs toppen med detta arrangemang.

Vi har alltså fått en ny vardag som vi trivs med, som ger oss mer tid tillsammans och gynnar vår hälsa. Jag är på målvikt igen, men mer vältränad än någonsin. Martin har gått ner 6-7 kilo på den här tiden och betydligt minskat risken för allvarlig sjukdom om han blir smittad. Vi är jättenöjda, men den som är mest nöjd är Baileys – vår pälsboll. Han älskar att vi finns där för honom dygnet runt. Han tycker inte om att vara ensam och trivs bäst hemma med oss bägge på plats, han är i paradiset just nu. Dessutom kommer han ut oftare och längre och får dessutom vara ute hela dagarna eftersom alla dörrar står vidöppna för tillfället. Detta innebär även att han har gått ner lite i vikt, sover mycket bättre och mår bättre, så alla tre är totalt utvilade på dagarna.

Därför undrar man ju lite hur det ska bli den dag allt blir som vanligt igen. När Martin ska tillbaka till sitt kontor i stan och jag börjar springa på event igen. För att inte Baileys ska bli helt bekväm i den nya avslappnade vardagen får han vara hos mina föräldrar ändå ibland och är ensam när vi bägge åker och handlar. Han älskar sin nya vardag och är gammal, så det blir knepigt för honom att vara ensam mycket igen. Vi å andra sidan är glada att se honom i så bra form som han är nu och att han är så mycket piggare. Han är snart 13,5 år, så vi tar tillvara varje dag men vet också att det kan vara den sista. Å skulle det ta slut inom en snar framtid så fick han iaf de bästa dagarna med sällskap och härligt uteliv. Det känns bra att veta även om det är tungt att tänka på.

Vårt onormala har alltså blivit vardag och för pälsbollen blev det rena rama paradiset. Jag bara undrar hur länge det ska fortsätta och gissar på september/oktober iaf – kanske resten av året. 2020 var året man tryckte på pausknappen lixom…

Med kontoret på fickan

Med kontoret på fickan

Dominikanska Republiken

Vi är några stycken som har kontoret på fickan. Många är skribenter, fotografer, konsulter av olika slag och en massa andra yrkesgrupper som man knappt vet att de finns. Vi slår upp vår dator där vi befinner oss för stunden. Finns det bara wifi så klarar vi oss bra.

Just nu har jag slagit upp kontoret i mitt hem, precis som många andra. När jag är hemma är mitt vardagsrum mitt kontor, där har jag koll på allt – även det som händer utanför. Sedan igår har jag sällskap, maken jobbar också hemma – men han sitter på kontoret på övervåningen. Precis ovanför skallen på mej.

Gambia

Mitt kontor hemma är helt ok, men jag har några favoriter som är på helt andra ställen på jorden. Mitt kontor i Gambia är lugnast, där trivs jag nog absolut bäst! Från kontoret i Gambia har jag utsikt över kossornas betesmarker och sällskap av både fåglar och apor. Aporna kan vara lite väl fräcka och ibland komma så nära att de nästan sitter i knät på mej. Jag skulle ju kunna ha något ätbart 🙂

Medelhavet

Coolaste kontoret var på fartyget Brilliance of the Seas. Att sitta där och jobba, känna vinden, höra vågorna och se landskapen flyta förbi är alldeles galet härligt. Överhuvudtaget så är kryssningar något av det härligaste som finns, båda att göra och skriva om. Vi har några planer på spännande kryssningar som inte ligger allt för långt bort. Vi vill se mer av Västindien, men vet inte riktigt vad och det är ju så jäkla dyrt. Då är en kryssning smart eftersom man får smakprover av flera ställen på en gång. Så kan man åka tillbaka till det som lockar mer.

Filippinerna

Senaste kontoret var på Dominikanska Republiken. Där hade jag utsikt över havet och kunde titta på alla som passerade förbi oss. Innan det var det på Filippinerna, mitt bland bananplantorna! Mitt rum låg i hörnet av en byggnad, så jag hade fri utsikt åt flera håll. Precis utanför min balkong var det mängder med palmer och annan växtlighet, så det kändes som att sitta mitt i en djungel och jobba. Snacka om inspirerande miljö!

Hemma

Jag älskar min olika kontor, särskilt de i solen – jag blir lugn på ett helt annat sätt när jag får sitta i värmen och skriva. Gambia är mitt andra hem, där mår jag så otroligt bra. På havet finns en frihetskänsla som ingen annanstans! Å så har vi hemmakontoret i Tumba, där jag trots allt är mest. Det duger absolut, men jag längtar nästan alltid bort – till en varmare plats. Jag sitter nästan alltid och skriver med vantar på, ni fattar ju behovet av värme.

Det är inte så att jag inte trivs i mitt hem, det gör jag – men jag har hellre sol och varmt. Hemma bra men borta bäst lixom…

Hur ser ditt kontor ut?

Världens roligaste jobb!

Världens roligaste jobb!

Jag älskade mitt jobb på Oscarsteatern! Å vilket förtroende det var att få jobba med alla härliga medlemmar på Viktväktarna! Såklart är det jättekul att få åka runt i världen, se nya platser och skriva om dem. Men det största är nog ändå att få prata med människor och göra en djupdykning i deras liv. Vilken grej!

När jag jobbade på lokaltidningen för 20 år sedan hade jag fria händer att göra precis vad jag ville. Jag skrev krönikor, gjorde reportage och intervjuer och hade skitroligt! Sen köptes tidningen upp och alla fick sparken, för att få utlopp för mitt skrivande började jag blogga 2006. Men jag har inte gjort en enda intervju under åren, förrän nu.

Förra vintern började jag fundera. Jag känner massor med intressanta personer som jag vill veta mer om, kanske skulle det vara fler än jag som var lika nyfikna. Kanske skulle vi kunna ha en spalt i Du i Fokus med ”Nyfiken På…”? Det skulle handla om personen bakom rubrikerna, inte om det som vederbörande är känd för. Martin tyckte det var en bra idé och att jag skulle testa. Så jag började med att göra en efterlysning bland mina bekanta och frågade om någon kunde tänka sej att ställa upp som försökskanin. Jag fick massor med svar! Alla var så fina och gav av sej själva och sin tid.

Thomas Ravelli var försökskanin nummer ett. Efter 20 år var jag rätt ringrostig, men det gick bra, Thomas svarade snällt på alla frågor och jag fick ihop en text som jag var riktigt nöjd med. Ni kan läsa den HÄR.

Strax efter Tomas pratade jag med Kalle Dyall och Ellinor Persson och helt plötsligt hade jag fått ihop en ”Nyfiken på…” i månaden. Å så rullade det på och rullar fortfarande på. Kanske inte en i månaden, men nästan. Jag försöker att blanda kvinnor och män, men det är svårt. Det är mycket lättare att få män att ställa upp. Så nu blir det lite som det blir…

Den svåraste intervjun jag gjort hittills var med Bröderna Rongedal. Att intervjua två personer med nästintill identiska röster och sedan hålla redan på vem som sa vad på inspelningen i telefonen är inte jätteenkelt. Så det fick bli lite frågor på messenger medan jag lyssnade och skrev, så redde allt ut sej till slut. En rolig utmaning kan man lugnt säga.

Det är en ära att få kika in i olika personers liv och jag kan säga att det var riktigt spännande att tillbringa några timmar med Janne Schaffer och höra hans historia. Vilket liv han har haft! Å vilken ödmjukhet! En alldeles otroligt människa som jag är väldigt stolt över att få skriva om. När jag frågade honom var det på en fest, där bla Rongedalarna också var med. Schaffer var tveksam, inte för att intervjuas – utan för att han inte trodde att någon skulle vara intresserad av honom. ”Vem vill veta något om mej” sa han och då vrålade de andra runt bordet att alla ville veta allt. Då gav han med sej 🙂

Sen har det rullat på. Jag har träffat Cecilia Ljung, Tony Irving och Tilde Fröling och igår var det dax för Tobias Persson. Ni känner säkert igen honom från bla ÖB-reklamen han gjorde för några år sedan. Vi har också träffats på fester och jag gillade honom från första början. Nu kan man säkert tro att det bara är roligt att intervjua en komiker, men få har sånt djup och sånt allvar som just en komiker. Vi fick ett par otroligt trevliga timmar över en lunch igår, då han berättade om sitt liv. Hoppas få ut den texten på söndag.

Nu är jag inte så ringrostig längre, det flyter på rätt bra. Jag ställer ungefär samma frågor till alla, läger till och drar ifrån några här och där bara. Innehållet ska vara detsamma och läsaren ska känna igen sej i varje text. Det handlar bara om den person jag träffar, inte om familjen eller kändisskapet – bara om uppväxt, värderingar och livet i stort. Hur och varför man blev som man blev lixom.

Å det är inte alls svårt att få tag i personer att intervjua, tvärtom faktiskt! Jag har ett gäng på lut som jag bara ska bestämma tid och dag med, otroligt spännande människor som jag är väldigt nyfiken på. Närmast blir det ett par ur nya säsongen av Lets Dance kan jag väl avslöja.

Men det är ju så många man är nyfiken på! Har du någon som du tycker att jag ska träffa?

FredagsAW på Café Opera

FredagsAW på Café Opera

På fredagarna mellan 17-22 har Café Opera AW Solutrain. Igår var vi inbjudna för att komma dit och kolla in läget. Sååå mysigt!

Soul Train var en amerikansk musik-TV-show som började visades på TV i USA 1971 ända fram till 2006! Där kunde man lyssna till R&B, soul, dance/pop, hip hop artister, funk, jazz, disco och gospel.

Soul Train som fenomen i Sverige startade i slutet av 2009. Först på Nalen och sedan 2012 på Café Opera. Det unika var att man valde att göra en ”after work” mellan kl 17 – 22, en helt ny grej. Å sedan dess har man fyllt dansgolvet varje fredag. I 8 år!!!

Prick kl 17 var vi där, fick ett glas bubbel i ena handen, en räktaco i den andra och kunde lyssna till musiken som pumpade ur högtalarna. De första två timmarna var vi i det sk VIP-utrymmet med inbjudna gäster. En hel del vänner, några bekanta och några vi aldrig sett förr. Vi skulle fota lite mingel, men det blev inte riktigt så. Det var trångt och svårt att ta sej fram. Vi har inte lärt oss att jobba med armbågarna riktigt än, så det blev inte så många bilder. Men det var så mysigt!

Vi stannade inte jättelänge, var tvungna att åka hem till hunden. Men detta är alltså varje fredag och det betyder ju att det finns tillfälle att återkomma. Just igår var det Johan Carlén som bjöd in, vi ser redan fram emot nästa gång. Hans fester är alltid roliga och han har en riktigt bra gästlista med partysugna och trevliga människor!

Nu börjar vi komma in i livet igen efter semestern. Det mesta är som det brukar med jobb, mingel och vardag. Nästa vecka blir det lite mello, direkt från arenan! Ni hänger väl med!

En kväll på Röda Mattan

En kväll på Röda Mattan

Igår var det Guldbaggegala och vi var där! När jag jobbade på SF var jag på Guldbaggen flera gången, den sista var 1991 tror jag – 29 år sedan alltså. Så det var väl på tiden att gå dit igen och kolla om det hänt nåt sen sist. Det hade det inte.

Vi var där för att fota Röda Mattan och skriva om galan. Redan kl 16 var vi på plats i pressrummet. Det här med pressrum är en hel vetenskap faktiskt. Det viktigaste är förstås att där finns elkontakter så man kan ladda telefoner, datorer och kameror. Är det ett bra pressrum har man även tillgång till något att äta och dricka. Så var det igår. Jättegoda wraps, frukt, godis, te och kaffe, så bra när man ska vara på plats länge.

Klockan 17 började folk drälla in lite smått, 18.40 hade ungefär 250 inbjudna passerat Martins kamera. Japp, det är Martin som kör Röda Mattan numera, jag minglar runt, tar bilder lite här och där och pratar med folk. Sen tar jag bilder i salongen under showerna, redigerar bilderna och skriver texten. Vi gör det vi är bäst på helt enkelt.

18.40 satt vi på plats i salongen och fram till tv-sändningen började kl 20 delades det ut en del priser som inte visas i direktsändningen. Bla Gullspiran, Bästa foto, ljud, kostym, mask osv. Kanske de viktigaste priserna för branschen, det är ju dessa som visar vem som faktiskt är riktigt bra på sitt yrke. Men det är såklart bästa film, huvudroll och biroll som är mest intressant för publiken och dessa visas på tv under en två timmar lång sändning.

Efter galan var det fotografering av alla vinnare, men vår kamera är inte tillräckligt bra för ljuset som var där inne. Så vi hoppade över det och plockade ihop oss istället. Efterfesten hoppade vi också över, det var redan sent och Martin skulle upp och jobba idag. Så vi hoppade trerättersmiddag designad Stefano Catenacci, det sved lite faktiskt – det bjöds nämligen på lakritsdessert. Men man kan inte alltid få allt.

Jag fick se Lasse Åberg ta emot Hedersbaggen och är mer än nöjd. Jag har jobbat med honom och tycker verkligen att han är värd precis varenda pris han kan få. Det var faktiskt på tiden att han fick en Hedersbagge. Jag tror inte att någon annan svensk lockat så mycket publik till film i Sverige. Så otroligt roligt att få vara på plats när detta händer!

Vi åkte hem och började genast att ladda ur kameran. Bilderna skulle över i min dator så att jag skulle kunna jobba med dem medan Martin var på jobbet. Vi kom väl i säng vid 1.30, en lååång dag! Å idag har jag redigerat typ 500 bilder och skrivit texten. HÄR hittar ni den.

Var det nån skillnad på Guldbaggegalan 1991-års version och 2020-års upplaga? Njae, inte så mycket faktiskt. Galan var längre nu, priserna var fler. Gästerna var också fler, då var festen i restaurangen på Cirkus. Men annars var det mesta sej likt och det kanske är så det ska vara med de här sortens event? Man ska känna igen sej. På Du i Fokus kan ni se en del av gästerna på Röda Mattan och alla fina kläder. Det var många läckra klänningar, men den enda jag själv skulle velat sno med mej var en onepiece som Sofia Ledarp hade på sej. Den var både snygg och såg väldigt skön ut, vilket hon också bekräftade. Ni ser den här ovanför.

Nu är det ett år till nästa gång, om vi är där då får vi se. Men innan dess har vi massor med galor, fester och Röda Mattor att kolla in. Ni hänger väl med? På instagram förstås @marlenerinda