Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.
Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.
Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.
Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!
Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.
Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛
14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?
Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.
Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.
Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…
Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂
Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.
Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!
Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.
Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.
Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.
Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂
Maken fyller år 10 januari, han har alltså blivit rätt van vid att fira sin födelsedag utomlands. Många har firats i Egypten och så blev det även i år. Vi fick en väldigt mysig dag med en privat tur runt i Hurghada.
Via FB-gruppen Egyptentips har vi kommit i kontakt med Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Det var med honom vi åkte till Kairo och skulle åka på en båttur i måndags, men det blåste så mycket att den fick ställas in. Så himla synd.
Amir blev snabbt en väldigt bra kontakt här, eftersom han pratar svenska, bor i Hurghada som är hyfsat nära där vi är nu och snabbt blivit en bra vän som vi haft mycket kontakt med de senaste veckorna.
Han är inte fullbokad just nu och sa att om vi vill besöka det nya museet i Hurghada så kunde han köra dit oss privat. Ingen arrangerad tur alltså, utan en kompisgrej. Våra vänner Helene och Krister har åkt hem och vi hade lite tråkigt, så vi bestämde att Amir skulle hämta upp oss på fredagen. När han fick veta att det var Martins födelsedag då, planerade han lite mer än bara ett museibesök. Det blev en heldag i Hurghada med omnejd kan man väl säga.
Klockan 10 stod vi klara att bli upphämtade. Först körde han oss till en ny stadsdel, mellan Makadi och Hurghada som heter Sahl Hashees. Här släppte han av oss vid ett torg och visade hur vi skulle gå, medan han körde runt för att hämta upp oss på andra sidan. Vi gick längs en jättefin strandpromenad, med helt nya hotell och en lång pir. Där möttes vi upp och gick tillsammans ut på piren. Vilket ställe! Detta kommer nog att bli nästa ort för charterbolagen. Så fin strand och så fina hotell!
Sen åkte vi till Hurghadas nya museum. 2000 saker har valts ut från det stora museet i Kairo som flyttats över hit. Det är såklart inte ens i närheten av Kairos stora samling, men ett bra alternativ om man inte kan kan åka ända dit men ändå vill lära sej mer om Egyptens historia.
Vi gick runt någon halvtimme kanske. Amir visade de viktigaste föremålen, sedan gick vi runt själva och fotade/filmade lite snabbt. Utgången från museet leder till en av alla butiker som har fasta priser. Turisterna är lite rädda för att pruta och förhandla om priset, så det finns ett par butiker med fasta priser i Hurghada och detta är en av dem. Vi handlade hibiskus-te som Martin gärna dricker och lite kex, eftersom vi började bli ganska hungriga.
Amir hade lovat att visa oss Hurghada Marina, där vi faktiskt aldrig varit trots att vi varit i närheten många gånger. Men innan dess körde han till ett stort konditori där Martin fick välja en tårta. Oj, så svårt han hade. Där var så många fina tårtor och det var svårt att välja. Men han älskar ju jordgubbar, så det blev till slut en jordgubbstårta. Den delades upp i mindre bitar och las i en kartong, som vi fick med oss.
Framme i marinan gick vi till en restaurang som var så otroligt sött utsmyckad. Det var långt efter lunch, så vi beställde in en pizza som vi delade på innan vi satte tänderna i tårtan. Här satt vi en lång stund och bara myste. Jag saknar att kunna åka iväg enkelt till närmaste stad, så det där med att bo på ett resort mitt ute i ingenting är inte riktigt min grej. Vårt hotell är jättefint, men det är väldigt krångligt att ta sej därifrån. Så nästa gång kommer vi att bo närmare Hurghada igen.
När vi myst klart körde Amir oss tillbaka till hotellet igen. Vi gjorde faktiskt ett kort stopp på The Grand Palace, där vi bodde förra året. Hotellchefen blev så otroligt glad att se oss och vi fick lova att åtminstone överväga att bo där nästa gång vi kommer. Det kan nog faktiskt bli så, vi trivdes väldigt bra på det hotellet.
Vid 17-tiden var vi tillbaka på vårt rum igen, rätt trötta. Men vilken otroligt fin dag vi hade haft och vilken härlig födelsedag Martin fick. Amir fixade verkligen en himla mysig dag åt oss, med en perfekt kombination av olika upplevelser. Vi är så tacksamma över att ha lärt känna honom.
Behöver ni någon gång hjälp med guide, taxi eller annat i Egypten, så hör av er till Amir på Konungarnas Dal Resor. HÄR är hans kontaktuppgifter. Hälsa från oss 🙂
Som ni kanske vet så har vi varit i Egypten en himla massa gånger nu. I Kairo har vi varit två gånger och jag bara älskar den galna och smått kaotiska staden. Nu skulle jag få komma dit igen!
Vi kom till Egypten på onsdagen. På torsdagen tog vi det lugnt medan kompisarna åkte på citytour. När de kom tillbaka till hotellet åt vi middag tillsammans och sen var det bara att gå och lägga sej. Vi skulle nämligen bli hämtade kl 1 av Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Han är något så unikt som en egyptisk egyptolog som pratar nästintill flytande svenska. Detta utan att ha tillbringat en enda dag i Sverige, utan enbart studier på universitetet. Beundransvärt!
Jag har fått kontakt med Amir via FB-gruppen Egyptentips. Vi har skrivit fram och tillbaka med varandra och kommit överens om hur turen skulle läggas upp. Att åka på utflykt till Kairo är en liten tripp på ca 8 timmar, men hem tar det bara 6-7. Det beror på att alla turistbussar och bilar samlas på en plats utanför Hurghada och sedan åker tillsammans hela vägen. Som en slags konvoj. Detta var pga säkerhet på typ -90 och -00-talet, nu är det mest för att tjäna pengar. Hem behöver man inte vänta på varandra, då åker man hur man vill och då går det såklart fortare.
Vi var framme vid Egyptiska Museet strax innan 9, precis innan de skulle öppna. Perfekt tajming! Tillsammans med Amir sprang vi direkt till Tutankhamons skattkammare, så vi skulle hinna se den innan där blev tjockt med folk. Sen gick vi lite motströms och kunde på så sätt se de viktigaste grejerna innan alla andra kom dit. Egyptiska museet är gigantiskt! Skulle man titta på varje sak i en minut, skulle det ta 9 månader att gå igenom allt. Vi var där kanske 2 timmar och skrapade bara på ytan.
Nu började vi bli lite lunchsugna. På vägen till restaurangen tog vi ett stopp vid en av alla små bryggor runt Nilen och hoppade på en av båtarna där. Det blev en liten tur som ger ett hum om hur staden är byggd. Det är lite av ett måste att åka båt på Nilen om man har möjlighet. Men man ska passa sej för att smaka på vattnet eller bada, det är inte särskilt ren eller hälsosamt.
Så var det dax att åka mot lunchstället, Queen Cleopatra Restaurant. Det mesta heter något med pyramider eller faraoner här, allt för att locka turister. Här fick våra vänner se den allra första glimten av pyramiderna som syntes tydligt från matsalen och ännu bättre från restaurangens takterrass. Efter lite mat i magen var det dax att se pyramiderna på nära håll.
Gizaplatån är helt galet. Där är mängder med bilar som samsas med både hästar, åsnor och kameler. Lägg till massor med människor och ett gäng turistbussar på det så har ni bilden. Jag är väldigt glad att det inte är jag som måste köra där. Här finns en massa oskrivna regler som vi turister bara kan gissa oss till.
Väl framme stannade vi först vid Cheops pyramid som är den största av dem. Här var vi först en bit ifrån, för att få en liten översiktsbild över området. Nästa stopp var vid Chefrens pyramid, som är pyttelite mindre, men såklart galet stor ändå. Har man inte sett pyramiderna i verkligheten är det svårt att föreställa sej hur stora de faktiskt är. 138 meter kanske inte låter så mycket, men när man väl står där så känner man sej väldigt liten. Klippblocken är ju högre än Martin i vissa fall och han är nästan 2 meter lång.
Vi stannade på olika ställen för att få lite olika bilder, innan vi lämnade själva pyramidområdet och åkte vidare till Sfinxen. Det är alltid lika häftig att svänga runt hörnet och se hur han reser sej ur marken. Att få vara med när någon ser både pyramiderna och sfinxen är så otroligt häftigt, alla reagerar ungefär likadant. Det är en blandning av förundran, beundran och fascination. Trots att jag varit här flera gånger skulle jag kunna åka hut hur många gånger som helst. Jag kan lixom inte sluta att fascineras.
När vi tagit våra ungefär 2 miljoner bilder och sagt ah och oh lika många gånger, var det dax att krypa in i bilen igen för att åka den långa vägen tillbaka. Ja, det är långt och mycket bil, men jag skulle utan tvekan gör om det igen och igen. Den här gången var det dessutom bara vi i bilen och så mycket bekvämare än när vi åkt med Ving i en stor turistbuss. Nu kunde vi bestämma lite själva när och var vi skulle stanna.
Jag kan absolut rekommendera att avsätta en dag för att åka till Kairo och kan även rekommendera att åka med Amir. Han är både billigare och kunnigare än var Ving/Tui någonsin kommer att bli. Dessutom får ni er egen upplevelse i ert eget tempo. Klicka HÄR om ni vill se vad mer Amir har att erbjuda.
Vi kom tillbaka till hotellet 21.20 och hann precis äta middag innan matsalen stängde. Sen stöp vi i säng efter en riktigt spännande och intensiv dag. Jag ser redan fram emot nästa gång jag får möta den galna staden igen 🙂
Efter ett ganska enkelt nyårsfirande, och alldeles för få timmars sömn, var det dax att åka till Arlanda. Äntligen skulle vi få sooool!!!
Nyårsmiddagen blev iofs en trerättersmiddag, men av den enklare sorten. Helene och Krister hade kommit till oss tidigare på eftermiddagen, tillsammans skulle vi åka till Arlanda tidigt nästa morgon. Det skulle alltså inte vara en massa disk att ta hand om, utan gå snabbt att stuva undan. Vi hade inte ens tänkt att vara vakna fram till 12-slaget, men tiden gick så fort att det blev så ändå. Men sen skyndade vi oss i säng för att sova hela 3 timmar.
Självklart började snön vräka ner under kvällen, så när det var dax att åka vid 4-snåret var det ett vitt täcke på marken. Så det var bara att skotta av innan vi satte oss i bilen. Vägen var hal, men vi hade gott om tid och tog det lugnt. Väl framme på Arlandas långtidsparkering var det gott om snö och vi räknade iskallt med att planet skulle vara försenat. Och så blev det också. 45 minuter efter planerat kom vi iväg.
5 timmar senare landade vi i ett soligt Egypten. Det är alltid lika skönt att komma ut ur planet eller flygterminalen och få den där första solstrålen på nosen. Känslan av värme och att ha hela resan framför sej. Den är oslagbar!
Vi kom till hotellet precis innan solen gick ner, så vi kastade bara in våra grejer och tog ett första varv runt området. Som många hotell i Egypten ser även detta ut som ett palats med tinnar och torn. Utanför går en lång härlig strandpromenad, den längtade vi såklart efter att få använda. Å det skulle inte dröja så länge alls.
Vi var ju rätt trötta efter för lite sömn och resan. Så efter att ha packat upp och ätit middag tackade vi för oss och somnade direkt. Jag trodde att vi skulle sova jättelänge, men som vanligt när det vankas soluppgång var jag tidigt på benen. Snart var vi redo för frukost och det var även våra kompisar. Det blev en rätt lång frukost, sen skulle de iväg på välkomstmöte med Ving. Vi har ju varit hör tidigare, så sent som förra året – så vi struntade i mötet och gav oss ut på resans första morgonpromenad istället.
Så himla härligt att kunna ta en promenad i shorts och t-shirt. Här är drygt 20 grader varmt och nästan vindstilla. Den där första promenaden var ljuvlig och blev rätt lång. Strandpromenaden är helt perfekt och går en bra bit åt bägge hållen från hotellet sett. Här kommer det att bli många härliga promenader under de här två veckorna. Som jag längtat efter sol och värme och långa promenader.
De första dagarna skulle dock gå åt till lite annat… fortsättning följer. Ni som följer mej på instagram vet 🙂
Många frågar om Egypten. Hur det är, är det säkert och vad kan man göra? Vi har varit där många gånger, på olika platser. Senast över nyår förra året och snart bär det av dit igen. Därför tänkte jag sammanfatta mina tankar för er som är nyfikna och kanske funderar på en resa till det stora ökenlandet.
(Det visade sej inte vara så lätt att göra en kort sammanfattning, den blev ganska lång… håll till godo!)
Jag var tidigt intresserad av antiken och läste varenda roman om det gamla Egypten. Såklart drömde jag om att se de mäktiga pyramiderna i Giza. Vem gör inte det? Jag kommer såväl ihåg när vi flög till Seychellerna och faktiskt såg pyramiderna från luften, hur små de såg ut och hur besviken jag blev 😛
Det var såklart en synvilla, de är gigantiska! Något jag fick uppleva första gången i landet. Min första resa till Egypten var 2001, barnen var 6 resp 7 år gamla. Resan gick till ett rätt oexploaterat Hurghada, där hotellen låg en bit bort från stranden och det var nära till citykärnan. Vi var fast beslutna om att se så mycket vi kunde av landet och gjorde utflykter till både Kairo och Luxor. Om vi inte skulle komma dit igen. Första mötet med Kairo blev en ögonblicklig förälskelse som fortfarande håller i sej. Sedan dess har det blivit många besök i landet och flera besök i den kaosartade huvudstaden.
Den här texten inriktar sig mest till er som aldrig varit i Egypten, men är nyfikna på landet. Jag har varit där ett tiotal gånger nu, på olika platser och tycker nog att jag sett så pass mycket att jag kan ge matnyttiga tips och råd. Jag gillar ju dessutom att resa i lite annorlunda länder, gärna på den afrikanska kontinenten. Ni som redan innan är ”anti” Egypten, muslimska länder och liknande – kan sluta läsa här.
Till att börja med vill jag börja med att påminna om era pass. För att resa till Egypten SKA era pass vara giltiga minst 6 månader EFTER HEMKOMST. Det är det första ni ska ha koll på. Mååånga missar detta har jag förstått, det är inte kul att bli nekad vid avresa och vända hemåt igen. Så kolla passen om ni ska resa snart, sen kan ni läsa vidare 🙂
Ska vi ta det här med kriget i Gaza på en gång? Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn, med en pytteliten bit som gränsar mot Egypten. I övrigt är Gaza omslutet av Israel. Sharm el Sheik är den turistort som ligger närmast, det är 39 mil fågelvägen. Till Kairo är det 34 mil, men betydligt längre landvägen såklart. Till Hurghada som är på andra sidan Röda Havet är det över 70 mil landvägen. Att jämföra med Stockholm – Lvov (Ukraina) som är 46 mil fågelvägen eller Krakow – lvov som är 32 mil. Till Polen åker många utan att ifrågasätta säkerhetsläget kring Ukraina. En reflektion bara, som jämförelse till alla frågor om Egypten.
Vi har bekanta i både Hurghada och Kairo och frågade såklart dem innan vi åker ner förra vintern. Ingen av dem har ens märkt av kriget. UD avråder inte från resor, vilket de gjort periodvis då och då av andra orsaker – men det var länge sedan nu. Hade det varit farligt att åka till Egypten eller Kairo så hade UD såklart haft en avrådan. Jag lutar mej på det.
Var ska man åka då?
Sharm el Sheik är både fint och trivsamt, men det undviker vi faktiskt just nu med tanke på Gaza. Sharm ligger i Sinaiöknen, här fanns nästan ingenting innan hotellen började byggas på 80-talet. Så är det iofs på många platser i Egypten. Därför är resorten oftast med flera restauranger eller sitter ihop med ett annat resort. Självklart är det väldigt populärt med ökenutflykter här, både på kamelryggen och med fyrhjuling. Sharm är otroligt häftigt för den som dyker eller gillar att snorkla, det är glasklart vatten och massor med färgglada fiskar. En av våra resor hit tog maken och killarna dykcert här. De gjort all teori hemma i kalla Sverige och uppdyket på plats, ett smart upplägg tyckte vi.
Jag vet inte om någon svensk charterarrangör har resor till Sharm just nu. Vi kommer att åka tillbaka, men inte nu.
Vi har valt området runt Hurghada de senaste resorna och besökt allt från Port Ghalib i Marsa Alam en bit söder ut – till El Gouna strax norr om Hurghada. Marsa Alam är lite likt Sharm el Sheik med absolut ingenting utanför resorten. Det är kanske inte jättenära, men ändå kanske det bekvämaste stället att bo om man vill uppleva Assuan och Abu Simbel. För besök i Luxor funkar allt runt Hurghada, det ligger lixom rak västerut. Självklart ska man åka på utflykt när man är i Egypten, iaf om det är första gången man besöker landet. Men vi återkommer till det.
Det ser inte ut som särskilt många har resor till Marsa Alam för tillfället, varför vet jag inte. Där bodde vi iaf på Siva Port Ghalib, detta kan ni läsa om HÄR. Vi var här årsskiftet 2016/2017 och trivdes väldigt bra. När vi åkte till Hurghada förra året var det alltså några år sedan sist, till nästa gång blir det däremot väldigt tätt. Att vi valde Egypten förra året var helt pga priset. Två veckor med flyg, mat och med tillägg för barnfritt hotell för typ 30 000 över nyår, är ett väldigt bra pris. Att det blir nu igen är av nästan samma anledning, men också för att det är nära, enkelt, solsäkert och liten tidsskillnad.
Förra året valde vi The Grand Palace i Hughada som är ett sk Red Sea Hotel, i år valde vi Makadi Spa i Makadi Bay som ingår i samma kedja. Ni kan se allt om Grand Palace HÄR. Det kommer en film om Makadi Spa inom kort. Makaid är en ort som vi hört mycket gott om som vi ville kolla in och se om det är så bra som alla säger. Det var ok, men vi är inte överväldigade. Makadi ligger långt från huvudvägen, så det är knepigt att göra något utanför området. Att snorkla här var däremot helt suveränt, med ett rev precis utanför hotellet.
Överhuvudtaget är hotellen i Egypten väldigt fina. Det är oftast större resort med flera restauranger både inne på hotellet och direkt utanför. Rummen är stora och rymliga, vanliga färger är vita väggar och turkosa textilier. Allt byggt i sten, så wifi-signalen har svårt att nå igenom väggarna. En rekommendation är att köpa sim-kort på flygplatsen. Där står alla operatörer direkt i ankomsthallen och hjälper snabbt till att aktivera kortet. Ta en operatör där du ser att det funkar direkt och inte behöver vänta 30 minuter, då minska risken att bli lurad. Vi tar numera Vodafone, som funkar bra. Det brukar finnas wifi att köpa till på hotellen, de funkar sådär…
Vilka utflykter ska man göra då?
Jag tar för givet att nästan alla är nyfiken på pyramiderna och vill se dem i verkligheten. Det är en upplevelse! Från Hurghada är det en rätt jobbig resa att ta sej med bil genom öknen till Kairo, men man kan flyga också. Det är dock himla häftigt att se soluppgången över sanddynerna, kameler på rad och att uppleva den galna trafiken in till huvudstaden. Den är… speciell…
Man brukar bli hämtad vid 1-tiden på natten, komma fram lagom till allt öppnar och är tillbaka på hotellet vid 22-tiden. Om man inte väljer att stanna över natten, vilket vi gjort några gånger. Kairo är verkligen en speciell stad med väldigt mycket att se. Här finns inte bara pyramider, utan Sfinxen, Egyptiska museet, den stora moskén, basarerna och mycket annat. Det ”ska” upplevas.
MEN även om Kairo är ett måste, så är vi mer fascinerade av Luxor. Man fattar lixom inte hur häftigt det är förrän man man besökt båda städerna. Kairo är en STOR upplevelse, där man känner sej väldigt liten. I Luxor har man antikens historia rätt framför näsan, bokstavligen. Här finns tempel som är flera tusen år gamla, man går bokstavligen där Faraonerna en gång också gått. Här finns Konungarnas Dal med alla gravkammare, Hatchepseuts Dödstempel, man kan åka faluk (båt) på Nilen och en massa annat. Luxor tar andan ur en på ett helt annat sätt än Kairo och man bör besöka bägge någon gång i livet. Alltså måste våra vänner följa med oss till Egypten flera gånger 🙂
Sen måste man såklart ta en båttur, snorkla eller dyka. Jag är ingen badare, men sitter gärna på båten och ser fiskarna uppifrån. Vattnet är faktiskt så pass klart att man kan göra det, även om det såklart är häftigt att simma bland dem. Fiskar kan man också se vid bryggor, så även om man inte åker iväg eller snorklar så kan man uppleva undervattensvärlden lite ändå.
Vi upplever helst nya platser med fötterna. I Egypten kan det bli lite knepigt. I Marsa Alam fanns inget utanför resortet, det gick inte att gå särskilt långt där utan att hamna i öknen. I Hurghada däremot finns bebyggelse en bra bit från hotellen hela vägen in till Hurghada stad och även en bit förbi mot El Gouna. Inne i Hurghada finns butiker, restauranger och små torg där man kan sitta och fika. HÄR finns mer att läsa om Hurghada.
Det man ska veta är att försäljarna är rätt påstridiga. Såklart, vi är ju vandrande plånböcker och deras möjlighet till inkomst. Vill man inte handla så säger man bestämt nej. Låt er inte dras med in i en butik mot er vilja, säg nej och fortsätt att gå.
Utanför de stora sevärdheterna i Kairo och Luxor är det ännu värre. Här drar folk i en, bokstavligen. Vi väljer därför att använda en lokal guide, då får man hjälp att säga nej och kan gå hyfsat ifred. Detta är ju inte unikt för Egypten, så är det i många länder där man lever på turismen. Man får helt enkelt acceptera att vi ses som pengar.
NÄR ska man åka då?
När som helst faktiskt. Det är varmt året om, även om det är svalare runt nyår. När vi var där första gången kom vi i mars till 40 graders värme. Vid vattnet kan det vara helt ok, i en stad som Kairo eller Luxor blir det varmt. Vi har åkt runt nyår flera gånger och för några år sedan var det rätt svalt, nu känns det som det blir varmare och varmare. Förra året var det drygt 25 grader varje dag, men solen går ner tidigt och det blir svalt på kvällarna. En tjockare tröja eller tunnare jacka är nödvändigt.
Växla pengar?
Förr brukade vi växla ett par hundra innan vi åkte, det är alltid lite lättare att ha lokal valuta när man kommer fram. Numera är det svårt att växla i Sverige, inte ens Forex har Egyptiska Pund hemma. Men Euro funkar på de flesta ställen och uttagsautomater finns överallt utanför hotellen. Så numera tar vi med Euro och bankkort, så tar vi ut det som behövs på plats eller betalar i Euro. Vi undviker dock att betala med kort, det känns inte alltid helt säkert.
Blir man magsjuk?
Förr var magsjuka väldigt vanligt när man åkte till Egypten. Främst när man handskades mer med kontanter, pengarna var riktigt äckliga. Eller när man åt från bufféer där mat stått framme länge eller grönsaker som sköljts i dåligt vatten. Vi har åkt till Egypten i över 20 år och jag har faktiskt aldrig varit magsjuk där. Det har jag däremot varit i många andra länder, därför har vi alltid koltabletter och immodium nerpackat i reseapoteket.
Vi som gillar Egypten blir aldrig mätta på landet. Här finns så mycket att se, upplevelserna tar lixom aldrig slut. Å vissa saker kan man se om och om igen, som Kairo och Luxor. Det är lika häftigt och fascinerande varje gång. Och för varje gång kan man ta in mer och mer, när man vet vad man har att vänta sej och den där förstagångsupplevelsen har lagt sej.
Det finns mycket att säga om Egypten, men jag tror att jag stannar här. Inlägget blev väldigt långt bara med detta lilla. Att sammanfatta ett så speciellt land är svårt. Och jag skulle vilja säga att så länge UD inte säger något, så åk! Jag har alltid känt mej trygg där.
Det finns så prisvärda resor och det är ett väldigt bekvämt resmål. Bara 5 timmars flygtid, behagligt klimat, fräscha hotell, massor att göra om man vill, god mat och minimal tidsskillnad. Men det är ju såklart inte ett resmål för den som är orolig och tänker sitta på hotellet hela vistelsen. Då skulle jag åka någon annanstans.
Vi trivs i Egypten och kommer att fortsätta att utforska landet. Det finns mycket kvar att se även om vi sett mycket hittills. Drömmen är att se Alexandria, ta en kryssning på Nilen och uppleva Assuan. En dag så blir det så.
Just nu tittar många på vinterresor och nu när Apollo börjat med resor till Gambia får jag såklart mängder med frågor. Varför ska man åka dit? När är bästa tiden? Var ska man bo? Vad finns det att göra? Jag tänkte försöka svara och ge lite allmänna tips och råd, jag har ju faktiskt bott där 🙂
Gambia är ett av världens minsta längder och turismen betyder allt för ett så litet land. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Under flera år har det varit dåligt med svenska turister i landet, mest pga av att Ving slutat med sina resor dit. När Apollo meddelade att de skulle börja med resor till landet var lyckan stor. Både hos oss som gärna åker dit och i Gambia, svenskarna är nämligen väldigt omtyckta där.
Nu ökar turisterna och fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. För det första så är det ett alldeles underbart land! För det andra så är det bara någon timmes tidsskillnad, så skönt! För det tredje så är det en het värme med en lätt bris från Atlanten, ljuvligt!
Åker man första gången är det enklast att åka charter med Apollo. Det går att åka reguljärt men det tar längre tid och är oftast dyrare. Vi åker alltid charter dit och jag rekommenderar att även lägga till för transfer, det är helt enkelt enklast när man inte varit där förr och värt pengarna. Under transfern får man oftast ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer och kan ställa de där frågorna som man kanske funderat på.
Det tar ca 8 timmar att flyga mellan Stockholm och Gambias lilla flygplats Yundum strax utanför Banjul. Det är en rätt stökig flygplats där du går igenom säkerhetskontroll även när du går ut, så det tar sin lilla tid. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, där kommer nämligen ett helt gäng sugna bärare som vill hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. Om du inte vill ha hjälpen alltså, i annat fall säger du bara vilket hotell du ska till och låter dem ta dina väskor och ger sedan en svensk 20-lapp som tack. Ha gärna en skvätt vatten kvar från flyget, det är varmt när man landar och ganska mycket väntetid.
Något annat jag rekommenderar är att gå på Välkomstmötet som brukar vara dagen efter ankomst. Gambia är ett annorlunda land, så är det, och det är bra att få all information man kan. På välkomstmötet får man veta allt om Apollos utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och dem är det lite extra spännande att lyssna på. Man kan även få hjälp att fixa sim-kort till telefonen om man behöver det.
Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett extra sim-kort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. Vi brukar ta Africell som funkar bra, men det är ingen större skillnad på pris mellan de olika bolagen. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik vid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp eller Euro helt ok. Men använd sedlar som kan växlas in, inte mynt.
När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske 10-15 år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså. Vi bor gärna i Kotu, där är lagom mycket att göra och en fin milslång strand att promenera längs, med juicebarer och fruktstånd lite här och där.
Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april, ungefär, och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant och livsviktig! Du ÄR inkomst!
Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och var du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga ”Hej” tillbaka, ”Nej Tack” och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt.
Alla känner alla, säg att ni känner vår vän Buba och använd honom gärna som guide om ni behöver. Han är pålitlig, har en bra och säker bil, och kan köra er precis vart ni vill. Han brukar hålla till mellan Kololi och Kotu, bara fråga efter honom så får ni snart kontakt. Hälsa från mej 🙂
Som sagt: alla vill ha kontakt med dej, men det finns knep. Jag får iofs oftast gå ifred då de flesta vet vem jag är, men ett säkert kort är att gå en bit ut i vattnet då får man alltid vara ifred. Eller ha hörlurar och låssas som du inte hör, de kan vara avstängda – det syns ju inte 🙂
Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en. Det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.
Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och då har du missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska djur även på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och är ungefär lika långt mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.
Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa till med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau, krokodilpoolen, marknaden i Brikama mm. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta. Buba kan du använda till det mesta, han åker överallt 🙂
Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här finns även ett litet museum. På vägen dit eller därifrån kan man stanna till vid Kunta Kinte Island, som förr hette St James. Dit fördes slavarna innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet.
Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.
Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället.
Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför (återigen: Buba – han visar gärna upp sitt hem) som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 100 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt utom godis och sötsaker. Tandhälsan är bedrövlig.
Av en slump lärde vi känna Smile som kommer från en by en bit upp längst Gambiafloden. I 10 år har vi känt honom nu och stöttat både honom, hans familj och i vissa fall hela byn. När vi kommer dit är det stor fest, alla är där och följer oss vart vi än går. Det är helt magiskt!
Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk!
Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin från de allra flesta och inte enbart beror på pengar. Lita på din magkänsla!
Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som bara åkt hit på semester och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.
Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):
Åk med Apollo, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
Ta med svenska pengar eller euro, växla på plats.
Ha tålamod, du kommer få säga ”hej” och ”nej tack” minst 25 gånger per dag.
Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
NJUT!
Men det finns några baksidor också… Det kan hända att du kommer att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. En av alla fördomar som funnits sedan 60-70-talet, är att ensamma vita kvinnor åker till Gambia för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.
Du kommer kanske också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.
Jag hoppas att jag lyckats förmedla lite hur det är, kunnat ge några goda råd och att ni nu har bestämt er för att åka och kanske redan bokat en resa. Då hoppas jag att ni får en alldeles fantastisk vistelse i ett av världens vänligaste länder. Så hoppas jag också (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i det lilla landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Jag längtar ständigt tillbaka!
Vi var där senast i januari 2019, vilket är alldeles för länge sedan. Det finns massor med bilder på instagram @marlenerinda om ni vill se mer hur det ser ut där. Ni får skrolla lite i flödet bara.
Vill ni veta mer om Gambia eller komma i kontakt med Buba, så är det bara att slänga iväg ett meddelande på instagram eller maila: marlenerinda@gmail.com så svarar jag så gott jag kan. Det finns en hel del under fliken ”Gambia” högst upp också.
Men kom ihåg:
Du behövs i Gambia – här kan du göra skillnad! På riktigt!
När jag som 20-åring flög in över Gambia första gången var det kärlek vid första ögonkastet. När Saharaöknen övergick i mangroveträsk och jag såg Gambiafloden ringla sej fram kände jag att jag kommit hem. Att jag skulle både skulle bo och arbeta där, hade jag aldrig ens kunnat drömma om.
1 november 1990. Det är ett datum jag aldrig glömmer. Då satte jag min fot på Gambisk mark för allra första gången och det förändrade faktiskt mitt liv för alltid. Bara två månader senare kom jag nämligen tillbaka för att bo där. Jag hade blivit erbjuden jobb under vår semesterresa och tackat ja.
På 90-talet fanns det som bekant varken internet eller sociala medier. Det höll kanske på att komma, men internet var definitivt inte särskilt vanligt i Afrika. Att ringa var dyrt, så det var snigelpost som gällde om man ville ha kontakt med nära och kära. På den tiden funkade faktiskt posten helt ok, till skillnad från nu.
Att bo så långt hemifrån och knappt ha någon kontakt med sin familj gör att man växer en hel del som människa. Man är tvungen att bli självständig och lösa de problem som uppstår på egen hand. För mej var det enormt utvecklande och den bästa tid jag någonsin haft. Det bästa jag gjort under min tid som ung vuxen faktiskt. Tiden i Gambia förändrade mej helt och de värderingar jag har idag kommer därifrån. Kanske är det därför jag inte tycker om saker och hellre bor i husbilen än hemma i huset?
Efter att jag flyttade hem skulle det ta över 20 år innan jag återsåg Gambia igen. Då tillsammans med mina barn och Martin. Jag tog med dem till alla platser jag besökte som ung och en del nya platser också. Min yngste son lärde känna Smile, som vi haft kontakt med sedan dess och även hälsat på flera gånger i hans by. Vi hjälper honom så gott vi kan med bla vår kunskap och ekonomiskt när vi kan. Nu är hela byn involverad 🙂
Smile bor ungefär 3 timmar bilresa in i landet, i den lilla byn Nema. Här bor ca 400 personer och jag tror att alla vet vilka vi är vid det här laget. Första gången vi kom till byn hade barnen fått ledigt från skolan och stod vid vägen och väntade på oss. Sedan sprang de längs bilen tills vi parkerat där vi skulle. Damerna slog i grytlock och alla sjöng. Det var helt magiskt! Ganska surrealistiskt och helt galet – men vilket känsla!
Jag tänker på Gambia varje dag och längtar dit konstant. Tyvärr har Ving inte längre några charterresor dit och det gör att det numera är mycket krångligare och dyrare att åka dit. Nu har det blivit väldigt dyrt, så vi har inte varit där sedan strax innan pandemin. Visst kan man åka reguljärt och det kommer vi att göra, men just nu har vi inte lust att resa ett drygt dygn, (enkel resa, mot 8 timmar med Ving), för att vara borta ett par veckor. Då ska jag vara borta längre. Visst kan man ta en reguljär charter som bara tar 12 timmar, men då är det väldigt dyrt.
Så jag sitter här och längtar. Tack vare internet och särskilt messenger kan vi hålla kontakt med Smile väldigt enkelt. På det sättet är internet guld värt, men jag är faktiskt lite glad att det inte fanns när jag bodde där. Jag var lixom tvungen att klara mej själv och det var väldigt nyttigt.
Smile har valt bort fru och barn för att ta hand om sin familj på 10 personer. Tyvärr är hans hälsa inte på topp, magen krånglar och han får ofta infektioner. Vi hjälper honom med pengar så han kan besöka en riktigt läkare och få medicin, istf att besöka den sk bushdoctorn som inte vet vad han snackar om. Men det är svårt att inte vara på plats. Pengarna vi skickar ner brukar även räcka till lök, olja och ris för ett tag framöver.
En del av mitt hjärta blev alltså kvar i Gambia och finns där vart jag än är i världen. Gambia finns alltid nära mej, mycket eftersom Smile hör av sej nästan dagligen. Men också för att jag har bilder överallt hemma och i telefonen som påminner mej. Jag vet att många har fördomar om det lilla landet, men det är ju som alltid från folk som inte varit där. De vet ju alltid bäst…
Gambia kallas ”The smiling coast”mycket för att alla ler, alla är glada och alla är vänliga. Här finns en otroligt rik kultur, god mat, fantastiska människor och underbara stränder. Bara 8 timmar bort (fågelvägen), nästan ingen tidsskillnad, alltid sol och milslånga stränder att promenera längs. Jag älskar det. Ni får titta på bilderna och bedöma själva om det skulle kunna vara något för er.
Nu undrar ni säkert var den andra halvan av hjärtat finns. Det ska jag berätta en annan gång 🙂
Lunch utan slut har jag hört talas om och tyckt verkar så mysigt. När våra nya bekanta föreslog en dag i El Gouna passade vi på att besöka tre olika restauranger och det blev som en gående variant av LUS. Så himla mysigt!
Strax innan vi åkte till Egypten fick vi kontakt med Therese som bor här. Det var hennes familj som tog med oss till Mahmya Beach direkt efter nyår. Självklart ville vi se mer av orten där hon bor och upptäcka det.
El Gouna ligger ca 3 mil från vårt hotell i Hurghada. En taxi skulle kosta kanske 25 Euro, vi satsade istället på en Uber som precis som i Sverige är mycket billigare. Det tog en stund innan vi fick tag på en bil, två innan den bojkottade vi. Appen sa ca 300 Egyptiska Pund, vilket är ca 75-100 kr, men de försökte få oss att betala allt mellan 25-50 Euro. Har vi fått ett pris vägrar jag att betala mer, så dessa avbokades.
Den vi åkte med ville ha 10 Euro, det tyckte vi var ok. Han kunde inte engelska och blev irriterad när vi inte hittade och googlemaps slutade fungera pga en massa vägbyggen. Till slut sa vi att han kunde släppa av oss när vi trodde att vi var hyfsat i närheten. Där stod vi mitt ute i ingenting vid en golfbana… Therese tog golfbilen och hittade oss rätt snabbt.
Vi började med att se hur hennes familj bor här och fick på köpet gosa lite hund.
Det började bli dax för lunch. Återigen användes golfbilen för att ta oss ett varv runt El Gouna, där vi stannade för att se en del av den nya delen med hamnen och de stora lyxiga båtarna. El Gouna är ett välbärgat område där många rika Egyptier och utlänningar bor. Mycket är helt nytt och väldigt modernt.
Vi tog sikte på Maritime Restaurant där vi började med en lättare lunch. Här serveras medelhavsmat, mycket skaldjur och sånt som vi tycker väldigt mycket om. Martin tog en sallad med skaldjur, jag tog en pasta med stora räkor och Therese tog gravad lax. De kostade ungefär 80-100 svenska kronor. Allt så otroligt fräscht och gott. Medan vi satt där och åt,bestämde vi att vi skulle göra en gående middag och besöka tre restauranger som ligger i närheten av varandra. Therese bor här halvårsvis och har koll på läget, vi lät oss bara dras runt 🙂
Efter lunchen gick vi längs hamnen, tittade på båtarna, kollade in den publika stranden och utforskade stället så mycket vi kunde. Solen sken och vi hade kanske 25-26 grader i skuggan. Himla härligt när vi visste att det var ungefär lika många minus hemma.
Sedan fortsatte vi till den äldre delen av El Gouna. Therese lämnade oss där medan hon åkte hem och hämtade sin son, som skulle vara med oss en stund. Vi befann oss på ett torg och passade på att besöka ett par minimarkets för att se prisläget, innan vi slog oss mer på Bodega El Gouna för att vänta in dem.
Bodega har mexikanskt tema med tapas och väldigt goda drinkar. Medan vi väntade tog vi varsin milkshake för att svalka oss. Therese dök snart upp med sin son Joseph och ägaren till restaurangen Per, plus hans dotter Anita som också är svenskar. Snart kom det in mängder med smårätter, säkert tio olika. Det var taco, otroligt goda ostbollar, stora räkor, guacamole och en massa annat.
Allt så otroligt gott! Detta sköljdes ner med margaritas, något jag inte druckit på säkert 35 år när jag var i Mexiko. Drinkarna kan vara de godaste jag druckit i drinkväg på väldigt länge, kanske någonsin. Det blev mer än en måste jag erkänna, det blir lätt så när en drink kostar 35-40 kr bara 😛
Vi satt i flera timmar, pratade, åt och skrattade. Typ hela eftermiddagen, vi hade så himla mysigt. När det var dax för efterrätt gick vi tvärs över torget till Jobos Sportsbar. Där visades någon fotbollsmatch på säkert 7-8 olika tv-skärmar, det var fullt med folk där – men det var nog knappt någon som tittade på matchen. Här satt folk istället och spelade spel, umgicks, åt och eller drack tillsammans. Här kan man äta riktigt goda pizzor för bara 60-70 kronor.
Nu hade Joseph och Anita lämnat oss och Pers fru Lena gjort oss sällskap istället. Vi tog in varsin drink och ett par olika desserter. Det började bli sent och lite kyligt och dax att åka tillbaka till hotellet. Nu skulle vi börja leta bil igen… men det behövde vi inte! Pär lånade ut sin chaufför så vi fick åka hem utan att behöva deala pris, så himla skönt!
VI åkte från hotellet vid 10 och var tillbaka vid 23. En lång, men alldeles fantastisk dag! Vi hade så otroligt roligt och tiden gick så himla fort. El Gouna visade sej från sin allra bästa sida, där är verkligen fint och väldigt lugnt. Här finns turister, men inte alls lika mycket som i Hurghada. Jag skulle absolut kunna tänka mej att åka hit nästa gång och spendera mer tid i den lilla staden.
Therese har varit världens bästa guide och alla har varit så otroligt generösa. Vi kommer absolut att ses i Sverige och vi har redan en liten plan om att hälsa på med husbilen i Härnösand där de har sitt fritidshus. Hon är en sån person som jag gärna har kvar i mitt liv, så himla härlig! Lika härlig som Per och hans Lena som driver de tre restaurangerna som vi besökte. Såna där otroliga människor som bjuder på sej själva och känns som man känt i flera år direkt när man träffas första gången.
Är ni i Hurgahad eller funderar på att åka dit, så måste ni ta er utanför hotelletområdet och besöka El Gouna. Eller varför inte åka dit direkt, både Ving och Tui har resor dit. Det ska iaf jag kolla till nästa gång, För El Gouna vill jag se mer av!
Här är även en film från dagen:
Det blev definitivt en LUS – Lunch Utan Slut – den höll på heeela dagen. Supermysigt! Har ni haft en sån nån gång?
När vi väljer boende på semestern blir det oftast något enklare. Det går inte i Egypten, det finns lixom inte något enkelt, här är allt stort med extra allt. The Grand Palace i Hurghada var vårt hem under två veckor, här trivdes vi väldigt bra men det var väldigt mycket extra allt!
En gång om året tar vi semester, det är alltid under vintern och vi är borta minst två veckor. Den här gången gick resan till Hurghada i Egypten. När vi letade resa var enda kravet att det skulle vara sol, all inclusive och barnfritt. Valet föll på Egypten och här är nästan allt med all inclusive eftersom hotellet ofta ligger en bit bort från städer och resorten är byggda mitt ute i ingenting.
Vi valde Hurghada för att det var så långt söderut man kan komma just nu i Vings utbud och bara 15 minuter från flygplatsen. Korta transfers gillar man. Vi valde The Grand Palace och en juniorsvit med utsikt över vattnet och tror att vi blev uppgraderade till en större svit. Den vi bokat hade en mindre vardagsrumsdel har vi för oss, vi fick en med större vardagsrum. Vi äskade vårt rum och trivdes väldigt bra där. Balkongen blev vårt andra vardagsrum, där vi spenderade mest tid.
The Grand Palace har 319 rum och ligger som ett U mot havet, vill man ha sol större delen av dagen ska man be om ett rum i 5000-delen. Det visste inte vi, men hade tur att få där ändå. Det finns mängder med olika rumstyper, vårt rum fanns även på markplan med direktaccess till egen pool, det finns ännu större svinter och det två lyxiga villor. Från vårt rum var det ungefär lika långt till bufférestaurangen som till stranden, ca 500 steg. Till hotellet hör 4-5 restauranger, bla en japansk/kinesisk, en grillrestaurang och en indisk.
Stranden är lång och går förbi tre andra hotell, här finns några små strandbutiker, en restaurang, en strandbar och ett dykcenter. Det är ingen strand med vit härlig pudersand, utan mer packad stenhård sand. Botten är sand och vi tror att det finns mindre rev en bit utanför, men det kollade vi aldrig. Vill man träna eller spela tennis gör man det på Grand Hotel som ligger brevid.
När man kommer till hotellet möts man av en pampig entré och en lobby med pelare, högt i tak och en gigantisk takkrona. Här satt vi och jobbade på kvällarna. För att komma till stranden måste man gå rakt igenom lobbyn, förbi bufférestaurangen och igenom hela poolområdet. Det är rätt trivsamt att promenera runt på det stora området.
Jag har trivts så otroligt bra på det här hotellet. Här är rent och snyggt, känns lite lyxigt men inte vräkigt, finns små egna ”rum” lite överallt att mysa i och gott om plats. Personalen har varit väldigt tillmötesgående och trevlig, alltid putsat och fejat överallt. Det har funnits en massa olika mat (varje dag asiatiskt, orientaliskt, italiensk mm) även på buffén och allt har varit vällagat och gott. Vinet på glas är ingen höjdare, men för oss spelar det ingen roll alls.
Hotellchefen har varje dag gått runt bland gästerna och sett till så att alla mår bra och trivs. En lågmäld och trevlig herre, som vi inte fattade att han var chef förrän efter någon vecka när han tog oss åt sidan och presenterade sej. Sen finns här även en massa ”småchefer” för bar, rummen, restaurangen osv. De har varit lite barskare, men fortfarande väldigt trevliga och tillmötesgående. Alla blev efter ett tag väldigt nyfikna på vad vi pysslade med och ville gärna hjälpa oss när vi filmade hotellet 🙂
Vi brukar inte åka tillbaka till en plats eller ett hotell flera gånger, men hit kan vi faktiskt tänka oss att komma tillbaka. Här var så otroligt lugnt och skönt.
Om man var på Vings välkomstträff fick man åka med på stadsrundtur alldeles gratis. Så det var rätt självklart att hänga på. En supersponsrad busstur av de företag som vi skulle besöka. Men men, kul ändå 🙂
Vårt hotell Grand Palace ligger ungefär 8 km från citykärnan, på bussen på vägen dit fick vi en kort guidning av den lokala guiden. Det var alltså inte en tur med Vingguider, utan enbart en egyptisk guide. Första stoppet var en parfymbutik, där vi fick en genomgång av parfymens historia och egenskaper.
Jag har knappt kunnat gå in i en sån butik tidigare pga allergi, men nu kunde jag vara där tills de började spruta och prova dofterna. Vi köpte ingenting, men tog några bilder och filmade lite.
Sen togs vi till en stor souvenirbutik, där män satt och visade sina konstverk medan de tillverkade dem. En man drejade, en annan mejslade ut figurer i metall och en annan höll på med sandkonst. Här fanns verkligen allt!
Inte heller här köpte vi något, vi har ju varit här några gånger och har redan det vi önskar och behöver. Hade de däremot haft hibiskus-te, så skulle vi fyllt på vårt lager – för det går åt hemma hos oss. Istället tog vi även här en massa bilder och filmade lite.
Nästa stopp var den nästan nya och jättestora moskén. Martin gick in, medan jag stannade kvar utanför. Jag skulle följa med in och hade klätt mej för det, med byxor som täckte knäna och tröja som täckte axlarna. Det har räckt förr, men inte den här gången. ALLT skulle täckas med särskilda plagg och då fick det vara för min del.
Medan Martin gick in stannade jag kvar utanför och fotade istället, tillsammans med några andra kvinnor som inte heller hade lust att klä om. Solen var på väg ner, så det blev rätt fina bilder.
Efter moskén fick vi lite egen tid, då passade vi på att köpa simkort till Martins telefon och fika lite. Sen var det dax att åka tillbaka till hotellet igen. En väldigt ”reklamig” tur på 3-4 timmar som mest gick ut på att sälja på oss saker vi inte behöver. Men kul ändå.
Spännande att återse Hurghada igen, det var ca 25 år sedan jag var här senast och jag kände inte igen mej ett dugg!
Ingen tackar väl nej till en dag på en kritvit strand med azurblått vatten? Av en händelse fick vi kontakt med en svensk kvinna som bor här i Hurghada. Hon tog med oss till Giftun Island och den drömmiga stranden Mahmya Beach.
Innan vi åker till en plats går jag oftast med i en eller fler facebookgrupper med inriktning på det vi ska besöka. Den här gången blev det en grupp för hotellet The Grand Palace Hurgada och Egyptentips#1. Där har vi fått många bra tips, men just den här kvinnan var det faktiskt en följare som tipsade om. Det är nämligen hennes syster som bor här.
Efter lite chattande på messenger fick vi order om att infinna oss vid Mahmya-kajen på torsdagen. kl 9.45 skulle båten ta oss till Giftun Island och Mahmya Beach. Kajen ligger 8 km bort, efter lite strul med internet tog vi en uber dit. Taxi skulle kostar 400 Egyptiska Pund, uber kostade 56. En viss skillnad.
Väl framme bekantade vi oss med Therese som fixat allt, hennes man Karim och deras son Joseph. I sällskapet var även tre av deras vänner. Vi var alltså åtta personer som skulle umgås hela dagen och vi hade inte träffat någon av dem förr. Det blev kanonbra! Ett minst sagt prestigelöst gäng som hade jätte trevligt tillsammans.
Det är lite si och så med tider här, så även om alla var på plats i tid – gick inte båten förrän nån halvtimme senare. Ut till ön tog det kanske 30 minuter, sista biten åker man med en mindre motorbåt. Båten kostar 35 Euro tur och retur, man kan inte övernatta där utan måste åka hem senast med sista båten strax innan 16.
Therese och Karim hade bokat plats åt oss på stranden. Så vi hade bord, madrasser, soffor och beanbags att sitta i. Här finns mängder med madrasser över hela stranden och plats i restaurangen om det skulle vara fullt på stranden. Detta är en populär utflykt som finns med i resebolagens program, då kostar det runt 90 Euro tyckte jag att jag hörde. Då ingår tydligen både båt, lunch, snorkeltur med båt + utrustning.
Vi satt mest och pratade och Martin snorklade. Vi tog såklart en tur runt en del av ön för att filma, det var ljuvligt att gå i den mjuka, varma sanden. Vi fick ihop över 10 000 steg trots att vi slappade på stranden större delen av dagen. Just det där att gå i strandkanten skulle jag kunna göra hur mycket som helst. Jag älskar det!
Strax innan 16 var det roliga slut och vi kördes tillbaka till kajen i sällskap av en fantastisk solnedgång. Vi behövde inte ens ta en uber tillbaka, snälla Karim körde oss till hotellet. Så otroligt härliga människor man kan möta bara man är lite öppen.
Vi ska faktiskt träffa dem igen! Therese ska visa oss runt i El Gouna där familjen bor, det blir himla kul!
Jag måste säga att det här att fira nyår i solen är helt min grej! Sol och 25 plus är lixom väldigt mycket bättre än slask och 2 minusgrader 😛
Dag 2 här i Egypten var alltså nyårsafton. Vi vaknade vid 7.30, onödigt tidigt när man ska vara vaken till 12-slaget. Dessutom är det ju 6.30 svensk tid, så tidigt brukar jag inte ens vakna hemma och kan inte förstå varför jag gör det här. Hur som helst… vi åt frukost och tillbringade sedan nästan hela dagen på stranden i varsin solsäng under ett parasoll.
Vi har firat nyår i Egypten förr och vet att det brukar serveras riktigt läckra bufféer. Självklart ville vi både fota och filma och fick tillåtelse att komma in en stund före de andra gästerna. När personalen själva går runt och fotar och chefen fotar sin personal bland alla läckerheter – ja, då vet man att de är nöjda med sina skapelser. Inte alls konstigt, så fint! Titta bara på bilderna här nedan så ser ni 🙂
Vi satt länge och åt, inte för att vi åt så mycket – utan mest för att det var så mysigt. Jag höll mej mest till skaldjuren som vanligt. Lite sushi slank också ner. Rätt lyxigt ändå att kunna frossa i sushi varenda dag, det serveras nämligen varje kväll. Vi kan välja på mat från alla jordens hörn, varje dag!
Sen började den där långa väntan… på tolvslaget. Timmar när man inte har något att göra och minuterna går sååå långsamt. Vi skulle göra en film om nyårsfirandet här, så vi tog en promenad runt området för att se lite hur det såg ut runt omkring oss. Vi bor ju på ett sk vuxenhotell, så det var väldigt städat även om det var glatt och hördes musik överallt.
Martin hade sett ett anslag om fyrverkerier både kl 23 och 24, så vi satte oss på balkongen för att titta. Klockan 23 kom det en liten fjutt till fyrverkeri och kl 24 kom det kanske 10 fjuttar. Definitivt inget att hålla sej vaken för, men jag känner ändå att det är ett steg åt rätt håll. Det hållet när fyrverkerier inte längre används alls, eftersom jag egentligen ogillar det väldigt mycket.
Inte mycket att vänta på alltså, men det är väl tolvslaget som är grejen ändå – när man lämnar det gamla året och går in i det nya. Jag har knappt hunnit att reflektera över detta och definitivt inte gjort någon summering av året eller fundering på nästa. Men det kommer!
Efter några timmars sömn vaknade vi till ett riktigt oväder. Snöflingor stora som ankfjädrar trillade ner och vi tackade oss själva för att vi varit så smarta som åkt dagen innan till Arlanda.
Det kom flera notiser under morgonen på 112-appen att det var olyckor på motorvägen och ociala medier rapporterade om lååånga köer på E4:an. Vid såna tillfällen är det väldigt skönt att redan vara på plats.
Vi packade ihop oss, åt frukost och tog hotellbussen den korta biten till flygplatsen. Incheckningen gick supersmidigt, där finns ju en ganska ny säkerhetskontroll som underlättar väldigt mycket. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick gå ombord på flygplanet, men sen fick vi vänta. Och vänta.
Snön orsakade ett mindre kaos på Arlanda och flyg efter flyg blev försenat. Bla för att tankbilen dröjde och för att planet skulle avisas. Detta fick göras igen eftersom tankbilen tog sån tid. Vi blev drygt en timma sena och jag trodde det var barnen som skulle tröttna först, men det faktiskt en herre i 50-60-årsåldern som stönade först och mest. Han tyckte bla att alla förberedelser kunde göras i god tid, typ avisning eftersom den tar ganska långt tid… han var inte smartaste kniven i lådan :-p
För er som inte vet hur det funkar, kan jag berätta att man avisar planet så sent som möjligt för att planet inte ska ha någon is på flygplanskroppens viktiga funktioner inför starten. Med is på tex vingarna kan det gå illa och jag är hellre försenad än flyger osäkert. Dessutom vill såklart lastarna jobba utan att få en gul sörja över sej, likaså tankbilen. Så nej, avisningen kan man inte göra i god tid.
Så kom vi iaf iväg och 5 timmar senare landade vi i Hurghada. Jag får alltid en speciell känsla när jag ser afrikanska kusten, i detta fall Alexandria och Kairo. Utsikten var superb, jag kunde tom se båtarna i Suez-kanalen och detaljer i den enorma Sinai-öknen. Samtidigt så vet man att bortom den vackra öknen, iofs ganska långt bort, så är det krig. En otroligt smärtsam känsla, mitt i det euforiska att vara tillbaka i Afrika.
Några har frågat hur vi vågar åka hit och om inte UD avråder. I Egypten är det lugnt. Hade det varit oroligt så hade UD avrått och då hade det såklart inte gått några charterresor hit. Nu finns ingen avrådan och vi märker inget konstigt alls här. Tvärtom faktiskt. Vi var här bara några dagar innan kravallerna i Kairo för några år sedan, dessutom på besök i Kairo – då var det lite mer spänt kan man väl säga.
När vi kommit igenom security och fått våra väskor passade vi på att köpa simkort till telefonen, innan vi klev på bussen som skulle ta oss till hotellet en kvart bort. Här kostar 80 GB till telefonen ungefär 100 kr, helt ok. Snart var vi framme på The Grand Palace, fick vårt rum och kunde installera oss.
Vi har valt ett vuxenhotell den här gången, som ligger precis vid stranden. Vi har fått ett stort rum med utsikt över havet och är säkra på att vi kommer att trivas alldeles utmärkt. När vi kom hade det redan blivit mörkt, vi visste att vi bodde nära havet – men inte hur nära. Imorse såg vi hur fint vi ska bo kommande två veckor. Ni kanske har sett bilderna på instagram? Vår balkong är fantastisk! Det här bli jättebra 🙂
Redan idag, efter bara ett dygn här, känner jag hur stressen nästan rinner av mej. Solen och promenader längs stranden har den inverkan på mej. Nu mår jag bra, här kan jag stanna.
Senaste dagarna har gått i ett! Jag har knackat texter som en galning, städat, packat och fixat om vartannat. Allt för att kunna slappna av så mycket son möjligt kommande två veckor. Nu är vi äntligen på väg!
En gång om året åker vi iväg på resa som är så mycket semester som det går för oss. Det innebär att vi bara jobbar någon timma om dagen och mest via mobilen. Men för att kunna göra det måste det mesta vara förberett innan. Så minst två veckors texter måste alltså vara färdiga och tidsinställda innan vi åker. Då behöver jag bara pusha dem i sociala medier och uppdatera våra olika fb-sidor.
Jag vet att många tycker att man ska vara helt ledig på sin semester, men för mej är detta inte konstigt. Jag har haft det så här i så många år. Att sitta någon timma om dagen gör mej faktiskt inte det minsta, det går automatisk och kan göras från solstolen 🙂
Så jag har skrivit och skrivit och skrivit och otroligt nog nästan kommit ikapp hela höstens jobb. Vi har hittat på en massa nya recept och dem har jag också hunnit ikapp att skriva. Dessutom har jag lagt in veckomenyerna för hela januari. Så jag är jättenöjd!
Det har varit värre med städandet och packandet. Jag är en sån där som packar vart efter jag hittar saker. Så det blir att jag slänger ner grejer i en väska i omgångar och tills slut inte vet vad jag har lagt ner, då får jag ta upp och gå igenom allt, och packa allt ordentligt precis innan avresa. Så även den här gången. Det viktigaste är mediciner, bikini och böcker. Jag vet att det finns läsplattor och ljudböcker, men jag vill ha riktiga böcker att bläddra i. 9-10 stycken för två veckor borde räcka.
Vi åker charter med Ving och då får man bara ha sammanlagt 20 kg, det är vad bara min resväska väger. Jag har blivit värdelös på att packa smått. Vi har helt enkelt rest för lite senaste tiden, reser man mycket får man in vanan att packa och gör det mycket smartare. Nu orkade jag inte packa om en gång till, så Martin gick in på vår bokning och betalade ett par hundra till för några kilo extra.
Städningen då? Jag vill ha ordning när jag kommer hem, men det behöver inte vara pedantiskt. Men vi har ju husvakt och man vill ju gärna att det ska vara hyfsat städat när man lämnar huset i någon annans händer. Så när jag hade skrivit klart sista texten igår förmiddag var det bara att köra igång med operation röjning. Huvudsaken är ju att sovrum, kök och vardagsrum är ok, det är ju där man är mest. Det är iofs nästan hela huset, vi bor inte mycket större än så 😛
Efter lunch idag var det äntligen dax att stänga väskorna och dra iväg. Husvakten installerades, vi skottade en sista gång och gick iväg till tåget. Vi har ca 5-6 minuters gångväg till närmaste pendeltågsstation och det tåget går direkt till Arlanda eller Märsta. Självklart började det ösregna på vägen till tåget, att gå i tjockt snöslask med tunga resväskor är inte jätteenkelt. När bussen i Märsta körde ifrån oss, före utsatt tid blev vi rätt frustrerade. Att stå och vänta 30 minuter på nästa buss kändes inte som något alternativ, för nu vräkte regnet ner. Så vi lyxade med taxi den korta biten, det gör vi väldigt sällan.
10 minuter senare kom vi in i ett pyttelitet hotellrum på Aiden by Best Western Hotel och kunde kliva ur alla blöta kläder. Med hjälp av hårtork var snart strumporna och byxorna torra, får hoppas att skorna är hyfsat torra imorrnbitti.
Nu har vi precis varit nere i restaurangen på hotellet och ätit middag. Jag ska bara fixa ett par grejer, bla skriva klart detta – sen ska vi sova. Även om vi inte lyfter förrän 9.55 imorrn, så tänkte vi äta frukost vid 6.30 för att vara på Arlanda senast 8. Vi är redan incheckade, men det är ju charter och kan ta lång tid i securityn. Sen blir det 5 timmar på flyget innan vi landar i ett soligt Egypten. Solen går ner ungefär när vi kommer till hotellet, så då blir det ingen strandpromenad – men på lördag kan jag lova att det blir en direkt efter frukost. Häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr får ni se 🙂
Jösse vad jag har längtat efter sol och värme. Gör inte ni också det?
