Browsed by
Etikett: öland

Ställplatser och campingar på Öland

Ställplatser och campingar på Öland

Vi älskar ju Öland, det är där jag har tillbringat nästan hel min barndom och har halva mitt hjärta (andra halvan är i Gambia). Nu när vi har husbil har vi kunnat se mer av ön och testat flera olika platser att sova på. Här nedan har jag sammanställt alla platser vi hittills testat, från norr till söder.

Vi har hus i Löttorp på norra Öland, så dit återkommer vi såklart titt som tätt. Det är rätt bekvämt att stå på garageuppfarten och har tillgång till toa, dusch, el och kök.

Men vi har såklart några favoritplatser också, som är mer anpassade för husbilar. Eftersom vi är mest på norra delen börjar vi där och fortsätter neråt, till varje plats finns några bilder och en film.

Öland har ett fast pris för sina ställplatser, 220 kr per natt och 50 kr extra om man vill ha el (2023). Campingarna och Arontorp går att boka, de övriga ställplatserna går inte att boka.

Byxelkrok Gästhamn

En stor favorit! Hit återkommer vi nästan varje gång vi är på Öland.

Nästan längst upp på norra Öland ligger denna lilla pärla. Här finns ett tiotal platser, alla med el och en fantastiskt utsikt över båtarna i hamnen och Blå Jungfrun. Det är nära både till de mysiga sjöbodarna där det finns flera bra restauranger och till Ica. Å det är här man får de vackraste solnedgångarna, kväll efter kväll.

Har man cykel är det enkelt att ta en utflykt till fyren Långe Erik och Neptuniåkrar. Men man kan också ta härliga promenader längst kusten och ta båten till Blå Jungfrun eller Oskarshamn.

Att sitta längst ut på piren och se solen gå ner är oslagbart. Eller att gå runt bland sjöbodarna en varm sommarkväll. Då känner det inte ens som man är i Sverige. Jag älskar den här delen av Öland!


Böda Sand (Böda Camping)

Detta är den enormt stora campingen som, enligt många, har Ölands vackraste strand och som kanske är Sveriges mest kända camping pga tv-serien. Men där är inte alls som man ser på tv, långt ifrån faktiskt.

Böda Sand har 1350 platser och när vi var där i juli -21, som helt nya husbilsägare, var det helt fullt. Visst är det stort och mycket folk, men inte värre än en vanligt semesterort i högsäsong. Mindre rörigt än tex Smögen där vi var i somras. Böda är som ett land i landet, lite som Vatikanen i Rom – med eget ICA, bageri, butiker, skönhetssalong och flera restauranger. Här finns allt!

Många klagar på priset som sommartid kan ligga rätt högt och visst kan det kännas dyrt – iaf om man som vi, bara är två. Men jag kan ändå förstå att barnfamiljer åker dit, särskilt om det är många barn, för det är ändå rätt mycket man får för pengarna. Stranden är fantastisk och hela familjens olika behov kan tillgodoses på ett och samma ställe.

Det var både kul och intressant att vara där en natt och vi kommer ju tillbaka eftersom det är här vi ska ha vår nästa husbilsträff. Ni kan läsa mer om den HÄR! Men vi kommer nog att välja en lugnare period än högsommaren, även om det faktiskt var knäpptyst kl 23, vilket jag absolut inte trodde.


Sandbybadets Camping

Till Sandby Sand åkte vi och badade om kvällarna när jag var liten. Att jag en dag skulle bo på campingen kunde jag inte ens drömma om, men det gjorde vi över midsommar 2023. Detta är på samma sida som Böda, men 2-3 kilometer söderut. Stranden är alltså precis lika fin som den på Böda, men här är liiite billigare att bo.

Campingen har ett hundratal platser, är rätt liten och mysig, vi trivdes jättebra. Vi bodde längst ner och längst bort på den vänstra delen, under några stora träd. Dessa visade sej innehålla tusentals med ollonborrar, som började svärma i skymningen. Rätt äckligt. Så be om plats utan de stora träden 😛

Från campingen är det kanske 200 meter till den flera mil långa och kritvita stranden. Här finns inte längre någon butik, men det är bara 3-4 km till Löttorp där allt finns. Enkelt att cykla eftersom Öland är helt platt, men vi gick faktiskt dit.


Sandviks hamn

Precis nedanför Sandviks vackra kvarn ligger en liten ställplats med vatten på två sidor. Här finns kanske 10 platser med utsikt över hamnen och granne med ett par restauranger. Det finns även några platser till bakom en av restaurangerna, med en liten mur mellan bilarna och vattnet.

Kvarnen i Sandvik är värt en utflykt bara den, den är så fin och där finns goda kroppkakor. Trots alla mina år på Öland, så hade jag ingen aning om att där fanns en ställplats. Men när vi fick veta det, så ville vi såklart testa den.

Här står man väldigt fint och särskilt om man lyckas knipa platserna längst ut. Hit kommer vi garanterat tillbaka! För mej är detta en av få platser på ”rätt”sida, dvs västra sidan på Öland. Där man får de fina solnedgångarna.


Kårehamn

Rätt öster ut från Borgholm sett hittar vi denna härliga ställplats. Så många har pratat om den och min kusin bor faktiskt bara några hundra meter bort, ändå har vi inte varit här förut. Här står man bokstavligt talat ute på piren, om man vill och det ville vi. Men man kan även stå strax brevid, på gräset i närheten av den lilla stranden. Oavsett så står man väldigt fint och alldeles ostört.

Det finns rätt många platser, men det känns inte så eftersom några är i klungor och andra lite utspridda. Men det märks om man vill använda på toan eller duscha, för där är det nästan alltid kö.

Här finns en fiskrestaurang som har gott rykte, vi har dock inte provat. Även detta är på östra sidan av ön, men nu är det inte längre en oändligt lång och drömmig sandstrand, även om den är fin.


Arontorp

Hit återkommer vi också ofta, bland annat för att det ligger så bra när man ska vara i Kalmar tidigt. Det tar typ 20 minuter från ställplatsen på Öland till ställplatsen på Ölandskajen i Kalmar, där vi brukar stå när vi ska på Krusenstiernska Teatern. Här på Arontorp finns dessutom Ölands godaste kroppkakor, enligt oss.

Arontorps ställplats kom tvåa i tävlingen Årets Ställplats 2023 och är nästan ny, bara två somrar gammal faktiskt. Allt är nytt, rent och fräscht och utvecklas fortfarande. Nyligen fick man en utedisk och inne i restaurangen har man startat med frukostbuffé. Ägarna är supertrevliga och väldigt tillmötesgående.

Här finns nästan 50 platser och man kan även boka plats (även om det sällan är helt fullt) – sånt gillar vi!

Grönhögen

Vi har nästan alltid otur med vädret när vi är på södra Öland, antingen regnar det eller blåser storm. Vi har tänkt besöka Grönhögens ställplats flera gånger och bodde här en gång för ett par år sedan en kort natt just under en storm. Vi hann inte se något då pga ovädret, men i somras var vi tillbaka och upptäckte en jättefin och välordnad ställplats.

Här finns kanske 25 platser, de främsta med nosen mot havet även om det är en liten bit dit. Här finns allt man behöver inklusive mysiga promenadstråk, ett kalkstensbrott där man kan bada och ICA-butik.

Ungefär 15-20 minuter bort ligger södra udden med fågelstationen och fyren Långe Jan. Grönhögen är alltså ett himla bra ställe att bo på när man vill upptäcka södra Öland. Har man cykel så är det faktiskt perfekt!



Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga dagar i Byxelkrok

Härliga dagar i Byxelkrok

Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!

Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!

Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂

På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!

Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.

Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Semester! Eller nåt…

Semester! Eller nåt…

Nu har Martin semester, så himla skönt! Från sitt ”riktiga” jobb alltså. Det innebär att det finns mer tid för våra projekt 🙂

Vi stod i hamnen i Sandvik (Öland) natten mellan tisdag och onsdag. Vädret var sådär… så vi packade ihop oss efter hans morgonmöte och drog till vårt hus i Löttorp. Där installerade vi oss och fortsatte att jobba.

Vid 15-tiden packade maken ihop sin arbetsdator och gick på semester. Tre lediga veckor! Nåja… ledig från ett jobb. Nu är det foto och film som det läggs mer tid på. Vi producerar massor med film just nu och allt material ska ju göras något med. Sånt tar lite tid.

Det var fortfarande grått och trist på eftermiddagen, men vi chansade och drog iväg. Vi gör en kort film om våra pärlor på Öland och tog oss till norra udde för att filma lite. Då kom regnet. Såklart!

Vi körde vidare men insåg snart att det var kört. Det skulle inte bli nån film den dagen. Så vi åkte hem, fixade mat och myste i regnet. Enda gången regn är mysigt är i husbilen. Vid 19-tiden klarnade det upp och vi tog en promenad. Samma väg som vi brukade gå med pälsbollen, så det blev lite nostalgi. Fy som vi saknar vår pälskling.

Idag när vi vaknade sken solen igen, så det blev ett nytt försök. Först ett varv i Trollskogen, sen ett besök vid fyren Lången Jan – men vi gick inte upp. Sen fortsatte vi till Neptuni Åkrar och har sån tur att vi äntligen får se Blåelden blomma. Så läckert!

Efter en miljon bilder fortsatte vi till hamnen i Byxelkrok, gick runt där och åt lunch. Sen hade klockan sprungit iväg och vi började få lite ont om tid. Nu var det dax att handla och förbereda midsommar. Kompisar var på g 🙂

Vi lämnade uppfarten i Löttorp och körde den korta biten till Sandbybadets Camping där vi precis hann installera oss innan Annelie (Our Third Home) dök upp. Dock utan husbil… den kom Ludde med ett par timmar senare och skaran var komplett. De hade ett par ungar med sej också, modell äldre.

Nu är vi samlade igen och den här gången kommer vi att ha tid att prata och umgås. Äntligen! Vi hinner ju aldrig prata ordentligt eftersom det alltid är så mycket folk närvarande. Men den här helgen har vi bestämt att vi verkligen ska ta oss den tiden.

Vi står jättefint längst in, längst bort och kommer nog att vara ganska ostörda här. Det är kanske 100 meter till badet och där finns 2 mil finkorning vit sandstrand. Har en känsla av att vi kommer att hänga där en del allihop. Inte mej emot 🙂

Det blir nog inte mycket skriva av i helgen, så med detta vill jag önska er en riktigt fin midsommar!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga dagar och nya kompisar

Härliga dagar och nya kompisar

I lördags hade vi äntligen packat ihop oss, installerat husvakten och kunde rulla iväg. På bara tre dagar har det hänt massor!

Vi åkte iväg strax efter lunch, första slutmålet var Öland men första stoppet var på en rastplats i Nyköping. En sträcka på 2 timmar är rätt lagom och så långt som vi brukar åka, så det var inget konstigt. Det som var annorlunda och himla kul var att Helen och Krister väntade på oss.

Vi träffade Helen och Krister (Berggrens Bilbo) första gången på en husbilsträff i valborg och sedan igen på vår träff i Sunne. Härliga människor som vi klickade med direkt. De bor just nu på heltid i sin bil och vi träffades på en av deras övernattningsplatser.

Äntligen hade vi tid att sitta ner och prata en hel kväll. Vi hann att avhandla en himla massa ämnen och hade en hel del gemensamt. De bjöd på en jättegod middag och vi pratade ännu mer. Så himla mysigt.

På kvällen började det regna och fortsatte hela natten och morgonen. Vi åt frukost, sa bye bye och drog iväg vid 10-tiden. Dagens mål var Revsudden strax norr om Kalmar, men det regnade där också – så vi körde över bron till paradiset en dag tidigare än tänkt.

Väl på Öland körde vi söderut istället för, som vi vanligen gör, norrut. Vi hade en ställplats vi ville se och lite grejer att göra innan vi drog norrut. Första stoppet blev därför Grönhögens ställplats. Här sken solen när vi kom, men blev lite molnigt innan vi faktiskt gick en rätt fin solnedgång. Den såg faktiskt så där mysko ut som bilden visar.

Stoppet var nästan bara i arbetssyfte. Vi filmade och fotade ställplatsen och kollade in omgivningen. Och vi lyckades faktiskt redigera filmen direkt, så den kan ni se här nedan. Vi har filmer från Cypern kvar att redigera, så vi ligger lite efter kan man säga 😛

På måndagen jobbade Martin fram till lunch medan jag pysslade med mitt. Sen körde vi den korta biten till södra udden och fortsatte jobba några timmar till.

Det var rätt mulet vid udden, så är det alltid när vi är där. Detta är fjärde gången vi försöker ta fina bilder av fyren och området kring Långe Jan. Skulle vi inte lyckas den här gången heller? Vi gick mot fyren, molnen skymde fortfarande solen. Vi tog de 197 trappstegen upp i tornet, gick ut på plattformen och där sken solen!!!

Äntligen fick vi ett tillräckligt bra ljus för de bilderna som vi försökt ta i flera år. Det har antingen ösregnat eller blåst halv storm, men den här gången sken solen en kort stund. Tillräckligt för att göra det vi behövde. Vi fick t.o.m. se sälar med små nyfödda kutar.

Nöjda började vi resan norrut och drog åt handbromsen på Sollidens parkering i Borgholm. Å här träffade vi återigen nya kompisar. Åsa och Johanna (Gullanrullans husbilsliv) bor i Borgholm, men är precis som vi väldigt sällan där. Just precis nu är de faktiskt hemma och kom och hälsade på oss med nybakade kärleksmums. Så otroligt kul att se efter lång kontakt på sociala medier. Också sådär mysiga människor som man klickar med direkt.

Tre otroligt härliga dagar med omväxlande väder och roliga människor. Vår sommartripp har börjat väldigt bra. Hoppas den fortsätter så 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ställplatser mm på Öland

Ställplatser mm på Öland

Sommaräventyret 2021 gick till Öland och Småland. Som alldeles nyblivna husbilsägare var det en spännande sommar. Vi fick lära oss från grunden hur det är att hitta boende och även hur man bor på olika slags ställen med vårt rullande hem.

Öland är mitt andra hem, där har vi hus uppe på norra delen av ön. Att åka runt med husbil där var såklart helt nytt och gav oss en chans att se lite annat av ön. Som tex de södra delarna som inte besökts allt för frekvent tidigare.

Här kommer ställplatserna i den ordning som vi besökte dem.

Ställplats Svinö

Innan man kör över bron kan man stanna precis vid brofästet. Det finns en ställplats på Svinön, som den lilla ön heter, som kostar en hundring per natt (tror vi), utan el. Det är inte särskilt fixat, men finns iaf toalett, tömning för toa och gråvatten, sopcontainer och färskvatten. Det finns även grillplatser, en liten badstrand och små promenadstråk runt ön.

Vi har alltid stannat här för att bada och rasta hunden tidigare, efter det har det mest varit ett fotostopp. Men nu kan det alltså bli så att vi kommer att sova här innan vi åker över bron. Det är ju så himla enkelt. Det står i informationen att det är 15 husbilsplatser, någon säger 20… jag vet inte… parkeringen är skitstor! Med husbil får man stå max 18 timmar. Å här är bara tillåtet för husbilar att stå, husvagnar göre sej icke besvär.

Lammet & Grisen – Öland

Just den här gången körde vi direkt upp till Löttorp och ställde oss på ställplatsen hos Lammet & Grisen. Lammet & Grisen är en alldeles unik restaurang på norra Öland som bjuder på helgrillad lam och gris plus en massa annat gott som tillbehör.

Har man bokat bord här får man bo gratis en natt med husvagn, husbil eller tält. Hur bra som helst! Här finns kanske 30 platser, men alla är utan el. Toaletter och vattentapp finns öppet dygnet runt utanför restaurangen. Dock ej dusch.

HÄR finns en film som börjar på ställplatsen på Svinö samt besöket på den unika restaurangen.

Ställplatsen Byxelkroks hamn

Byxelkrok är en sån plats som jag varit på massor med gånger, men jag har inte upptäckt det i lugn och ro någon gång. Det skulle jag få göra nu. Vi ställde oss på Ställplatsen i hamnen, vilket innebär att man har en fantastiskt utsikt över Kalmarsund. Här finns 19 platser tror jag, utan el dock! Vilket funkar för oss eftersom vi har solpaneler som laddar bra. Ändå kostar det 210 kr per plats under sommaren, rätt dyrt alltså. Men oj så vi trivdes här! Vi stannade faktiskt en dag mer än vi tänkt från början.

Här finns allt man kan önska, förutom el då… Ett servicehus med dusch och tvättmaskin, samt tömning av toa och gråvatten. Här är också nära till matbutik, restauranger och minigolfbana. Vi har cyklar med oss och tog oss enkelt till fyren Långe Erik. Trollskogen besökte vi också, men tog dock bilen dit vilket funkade jättebra med den nya stora parkeringen.

Här finns film från Byxelkrok, del 1 och del 2.

Ställplats Byxelkrok Neptuni Åkrar – Havsutikten

Några hundra meter norr om hamnen finns ytterligare en ställplats, i höjd med Neptuni Åkrar. Här har man gjort små fickor mellan enbuskarna, så mysigt! Här kostar det 100 kr natten och man har en helt magisk utsikt. Här var vi bara inne och tittade och hade valt detta om det inte funnits platser i hamnen. Kan tänka mej att det är väldigt tyst och lugnt här.

Böda Camping!

Efter Byxelkrok var det dax för ett riktigt äventyr. Vår första stora campingupplevelse! Bara att ta sej in är ett äventyr. Kön in börjar långt innan incheckningen. Jag fick springa ur och checka in och hämta karta för att hitta rätt. Sen letade vi oss långsamt fram till vår plats på den gigantiska campingen. Vi skulle bo på Tullamorse Street, så himla passande 🙂

Men vilken grej att bo på en så stor camping. Asså, det var faktiskt helt galet. Det tog oss flera timmar att bara gå runt området. Men trots att det är så stort är det ändå rätt mysigt. Vi gick verkligen in för att upptäcka varenda liten centimeter av campingen, det tog sin lilla tid kan man väl säga. Här finns ju allt!

Här finns 1350 campingplatser och 125 stugor, 2 mil lång vit sandstrand, pool, spa, bastuvärld, restauranger, pub, after beach, bageri, ICA-butik, frisör, spelhall, kiosk, gatukök och pizzeria. På området ligger även Böda Sand GK – en 9 håls fullängdsbana. Och nu bygger man ut ännu mer!

Böda var kul att ha fått uppleva och vi kommer gärna tillbaka, dock blir det nog under lågsäsong nästa gång. HÄR finns en film från Böda, vi har försökt filma allt!

Sollidens parkering Borgholm

Det finns en ställplats vid Borgholms Slottsruin, för 20 husbilar, som har öppet när ruinen är stängd och kostar 100 kr (tror jag). Vi tyckte dock att den var väldigt trång och det var alldeles för mycket folk, så vi åkte vidare till Sollidens parkering och upptäckte att man kunde står mycket bättre där och alldeles gratis. Iofs ingen el, men det är ju ganska självklart.

Vi ställde oss lite vid sidan och cyklade ner till Borgholm, som ligger bara någon halvtimma bort med cykel. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap av rätt många, å när det var dax att sova var vi nog ett tjugotal bilar som stod där med rejält avstånd från varandra. Mycket bättre än borta vid ruinen. Här finns såklart ingen service alls, inte ens toalett – men det är sååå mysigt!

HÄR är filmen från Borgholm.

Grönhögen

Planen var att fricampa någon natt innan vi skulle sova i Grönhögen sista natten på ön. Men det blev oväder, så vi skyndade oss att göra det vi tänkt och när vi kom till platsen där vi skulle sova var det redan full. Fanns bara plats för 4 bilar tror jag. Så vi chansade på Grönhögen som har 38 platser (tror jag) och tog näst sista platsen där. Här är nog jättefint i vanliga fall, men när vi väl kom fram blåste det nästan 20 sekundmeter och ösregnade. Så vi såg knappt något alls och jag blåste nästan omkull när jag var utanför bilen. 200 kr (inkl el) var det iaf värt att få sova lite mer säkert.

Här har Åke full koll på allt, en väldigt trevlig liten farbror. Han välkomnar alla och visar till rätta. Här finns servicehus med toa, dusch och tvättmaskin och man kan tömma toa och gråvatten. Hit måste vi komma tillbaka och se hur det egentligen ser ut 😛

HÄR finns film från södra Öland, vi tog inga bilder pga vädret. Bilden ovan är en skärmdump från filmen.

Efter Grönhögen lämnade vi Öland pga vädret. Ställplatserna i Småland tar vi i ett annat inlägg.

Det vi lärde oss vår första sommar på rull, var att det är väldigt skönt att kunna boka en ställplats. Ibland kan man ju faktiskt göra det, även om det är sällan. Kan man inte det gäller det att vara ute i gooood tid, typ direkt efter frukost. Annars är platserna redan tagna. Vi lärde oss också att husbilsägare är otroligt hjälpsamma och sociala. De flesta hjälper gärna till när man backar in och vill gärna prata lite. Inte oss emot, särskilt inte som många har en hund som man kan gosa med.

När vi kommer till en ny plats ställer vi oftast bara bilen, drar ner gardinerna, låser och ger oss direkt ut på upptäcktsfärd. Det är vi rätt ensamma om. De flesta vevar ut markisen, lägger ut matta och ställer upp utemöblerna. Vi har vevat ut markisen en enda gång, på Böda, och har inte ens en matta. Men varsin badenbadenstol har vi, eller hade… de brakade på sista resan. Den där ”komma-fram-ölen” som folk pratar om är mer en ”komma-fram-promenad” för oss.

Vi har lärt oss massor i sommar och ser verkligen fram emot nästa, då ska vi åka runt i Norrland!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fornlämningar och halv storm

Fornlämningar och halv storm

Vädret var lite ostadigt och det hade blåst upp lite när vi åkte från Borgholm, men regnade iaf inte. Vi hade varit ute på rull i 11 dagar och varit på Öland i sju av dem. Det var dax att styra mot södra udden, genom att köra östra sidan ner.

Äntligen skulle jag få se alla platser som jag vet att jag besökt som liten men inte kommer ihåg ett skvatt av. Norra sidan är väl utforskat, södra… not so much… jag hade utrustat mej med turistkarta och tvingade Martin att stanna på nästan varenda plats som var utmärkt på kartan. Öland har rätt gott om fornlämningar, på södra Öland ligger de tätt… mycket stenar och ruiner blev det 🙂

Vi började med att köra rätt över ön, till Kapelludden. Här finns S:t Britas kapell som fungerade som lite av varje på 1200-talet och framåt. Jag har sett bilder från platsen och vet att det är ett populärt ställe att gifta sej på, så det vile jag se på riktigt. Det var tur att vi var ute tidigt och tomt på folk, för det var svårt att parkera här. Sen tuffade vi på, vi kollade in de sju kvarnarna som står på rad i Störlinge, som vi egentligen tycker är fem eftersom två står på andra sidan ett hus. Karums allvar med Noaks Ark som är Ölands mest kända fornlämning undersökte vi också, innan vi fick skynda oss till Färjestaden för att möta upp mina föräldrar som var på väg till Löttorp.

Efter en välgörande kroppkakelunch på Arontorps och ett totalt skyfall, körde mina föräldrar norr ut medan vi fortsatte söderut. När vi var på Länsmuseet i Kalmar var vi på utställningen om Sandby Borg, även kallad Ölands Pompeji pga de fynd som gjorts, så den ville vi såklart se mer av. Det heter inte solen och vindarnas ö för inte… när vi kom fram till södra Sandby blåste det rejält! Här fanns en fin sandstrand, en stor parkering och borgen som nog var mer spännande på museet än i verkligheten. Men här skulle vara fint att stå med Peppe en natt, så vi kommer nog tillbaka.

Vi började bli lite trötta på blåsten, fornlämningarna såg ungefär likadana ut och klockan gick, så vi tog ett snabbt varv runt Eketorpsborg, som jag verkligen gillar men sett noga några gånger tidigare. Nu blåste det så man knappt kunde stå upprätt, men det var ju så nära till fyren Långe Jan på södra udden och för en gång skulle regnade det inte – så det var bar å åk lixom.

Planen var att äntligen gå upp i den dryga 30 meter höga fyren, men det sket sej den här gången också. VI kom nämligen tio minuter för sent, det är såååå typiskt. När det för en gångs skulle inte regnar, å andra sidan hade vi kanske blåst ner. Som sagt; på Öland kan det blåsa och nu BLÅSTE det, vi befann oss ju på en udde med vatten runt. Nu kunde jag inte längre gå rakt eller hålla kameran stadigt. Jag kunde faktiskt inte ens öppna bildörren själv, utan att att följa med den när den öppnades. Vi kunde helt enkelt inte fortsätta längre utan var tvungna att hitta någonstans att stanna för natten.

Sååå typiskt. Nu hade vi äntligen tid att se allt på södra Öland, då blåser det upp till halv storm och vi har inget annat val än att avbryta alltsammans. För det var faktiskt precis det vi gjorde. Vi fick en av de sista platserna på ställplatsen i Grönhögen, bilen svajade hela natten av blåsten. Vi hörde bilar som åkte iväg tidigt på morgonen och när vi såg att det blåste 17 m/s och skulle bli värre, tänkte vi att vi nog gör bäst i att lämna ön medan bron är öppen. En dag för tidigt och utan att se en massa saker på önskelistan. Snopet, men det kändes inte som vi hade något val. Men Öland ligger ju kvar, nästa gång får vi helt enkelt börja med södradelen, innan vi åker norrut.

Så vi packade ihop oss, med lite sorg i hjärtat, och körde mot bron. Det är lite läskigt att åka i en stor bil när det blåser mycket, men allt gick bra och på andra sidan var det faktiskt betydligt lugnare. Nu var det dax att upptäcka Småland på riktigt!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Borgholm som jag aldrig sett det förr

Borgholm som jag aldrig sett det förr

Efter några dagar med varierande väder och jobb i Löttorp, drog vi vidare. Inte så långt, bara 4-5 mil faktiskt… målet för etappen var Borgholm. Självklart har jag varit i Borgholm massor med gånger, men bara på dagtid. Nu fick jag chansen att i lugn och ro kolla in både Solliden, Slottsruinen och solnedgången.

Vi hade hört att man kunde stå för 100 på Slottruinens parkering, när slottet är stängt, det lät ju bra. Så vi tänkte att vi kollar in Solliden och ruinen först och är då redan på plats när det är dax att parkera för natten. Det gick ju sådär… det gick inte att parkera vid ruinen alls, det var knökfullt. Vi tänkte att vi åker och kollar om Sollidens parkering har samma status, det hade den inte! Där fanns en gigantisk parkering med gott om plats och där kunde man dessutom stå helt gratis en natt. Så nu vet ni, glöm ruinens lilla parkering för en 100 och stå istället gratis vid Solliden med gott om plats. Utan el såklart.

Vi började med lunch i husbilen och tog sedan tag i dagens första äventyr, vi skulle utforska Solliden grundligt. Jag tror att det är kanske 20 år sedan jag var där senast, mycket är lika – men en del är ändrat. Precis när vi kliver in genom entrén så öppnar sej himlen, vi ställer oss under en massa träd och väntar. Efter en stund är det bara att traska vidare och ibland gömma sej för skurarna som kommer då och då.

Parken är jättefin! Ska man se den i all sin prakt så är det dock på våren och i början av sommaren som man ska vara där. I år är där två tillfälliga utställningar, en i trädgården med Bertil Valliens glaskonst och en på krocketbanan där några kända personer fått inreda sina egna växthus. Vi gick runt i lugn och ro, tittade på precis allt och tog massor med bilder. Jag har ingen aning när jag kommer hit igen, så det är lixom bäst att passa på.

När vi kände oss färdiga gick vi den korta biten till Slottsruinen, som bara ligger några hundra meter bort. Även här gick vi noga igenom allt och fick även här parera regnskurarna. Det spelar ingen roll hur många gånger jag besöker ruinen, jag upptäcker något nytt varenda gång. Särskilt när man går runt med en kamera och letar spännande vinklar dyker det upp saker man inte sett förr.

Matklockan hade ringt för länge sen när vi var nöjda och då vräkte regnet ner. Så det var bara att skynda hem till Peppe, fixa mat och vänta ut regnet… igen… helt plötsligt övergick regnet i den mest fantastiska sommarkvällen. Så Martin tog ut cyklarna och vi cyklade ner till Borgholm. På vägen fick vi se slottsruinen från en annan vinkel, det har jag inte gjort förut. Jag ville visa Martin kallbadhuset först av allt och väl där möttes vi av ett alldeles fantastiskt ljus. Hundra bilder senare hade vi lyckats ta oss till hamnen, som ligger alldeles brevid.

Vi parkerade cyklarna och strövade runt i stan som myllrade av avslappnade turister. Det kändes inte som att gå runt i Sverige ens, utan som på Rivieran eller i Spanien. Urmysigt! Här satt folk och myste på varenda uteservering, åt glass på bryggan eller bara gick omkring och njöt av atmosfären och värmen. Precis som vi.

Tidigare har jag alltid åkt hem efter uträttat ärende, det är många år sedan jag upplevt Borgholm på kvällstid. Men det var ju supermysigt! Nöjda cyklade vi tillbaka. Det var svårt att förstå att regnet vräkt ner bara några timmar tidigare. Vi sov sedan gott och åt frukost med Slottsruinen som kuliss. Här kommer vi att stå fler gånger, så himla mysigt!

Så härligt att få uppleva en välkänd plats på ett helt nytt sätt. Bara genom att vara där på en annan tid på dygnet och ta sej dit på ett annat sätt. så ska jag upptäcka fler ställen 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Hemma igen…

Hemma igen…

I fredags stod vi i valet och kvalet… skulle vi vara ute på rull lite till, eller skulle vi åka hem? Väderrapporterna varnade för rejält oväder och det är inte jättekul att betala för en ställplats och sedan inte kunna göra något. Så vi bestämde oss för att åka hem.

Efter 21 innehållsrika och helt fantastiska dagar packade vi ihop oss för sista gången och rullade hemåt. Inte utan viss ångest dock, livet ute på vägarna har verkligen blivit vår grej och gett mersmak. Dagarna har gått supersnabbt, det går inte att fatta att vi varit ute i tre veckor. Jag har ju inte ens hunnit skriva om allt här på bloggen, men det kommer!

Ska man sammanfatta vårt jobbsemesteräventyr så kan man göra det ungefär så här: 21 fantastiska dagar, med massor med sol, massor med nya upplevelser och massor med kärlek och skratt. Vädret har varit helt fantastiskt mestadels, vi har sett mängder med nya platser och gjort en massa roliga saker, träffat gamla och nya vänner, gosat hund och skrattat. Som vi har har skrattat. Martin och jag har så otroligt roligt tillsammans, det är verkligen en förmån att kunna skratta så mycket tillsammans med någon.

Vi började med att långsamt ta oss ner till Kalmar. Vi stannade i Valdemarsvik av en slump och ett planerat stopp i Påskallavik. Två oväntat mysiga små ”hålor”, med en hel del att se faktiskt. Sen kom vi till resans första större stopp, Kalmar. Här skulle vi vara i 2,5 dag och hade tillsammans med turistrådet gjort upp en massa saker att se och göra. Vi for runt som små illrar och såg så mycket vi bara kunde, slottet, alla fina parker, museet, båtsightseeing och en massa annat. Nu ska vi bara välja ut vad som ska skrivas artiklar om och redigera fler hundra bilder… Det kommer att ta lite tid.

Sen fortsatte vi till Öland, där vi först och främst skulle träffa barnen, men också hitta intressanta grejer att skriva om. Öland är ju min bakgård, så det mesta känner jag till – men det behövs alltid nya fräscha bilder och finns alltid en och annan sak som jag inte sett än men velat se. Vi började med en snabbvisit i Löttorp, för att gå på Lammet & Grisen med yngste sonen, fortsatte till Byxelkrok som vi cyklade runt och återupptäckte under 2 dygn. Sen blev det ett dygn på Böda Sand innan vi pustade ut i Löttorp och träffa stora sonen som också kommit dit. Här stannade vi 3 dagar pga sämre väder och för att vi helt enkelt behövde jobba lite.

Sen rullade vi vidare, mot Borgholm! Hit har jag alltså inte hunnit i bloggen, men det kommer. Detta blir alltså en liten teaser på vad ni kommer att få läsa om 🙂

Det blev ett intressant dygn, då vi sprang runt på Solliden och Slottsruinen som galningar, för att hinna det vi skulle mellan skyfallen. På kvällen sprack himlen upp, så vi cyklade ner till Borgholm och fick en alldeles magisk solnedgång. Nu hade vi klarat av norra delen av ön, som jag känner väl och det var dax för den södra delen. Jag hade utrustat mej med turistkarta och tvingade Martin att stanna vid nästan varenda sevärdhet. Det innebär att det blev massor med stopp och det innebär i sin tur massor med ruiner, sten och fornlämningar. Och blåst!

Vi tog oss ner längst östra sidan, träffade mina föräldrar i Färjestaden där vi bjöd på lunch – kroppkakor förstås, innan vi tog oss ner till södra udden. Nu är det tredje gången Martin är där, den första som det inte regnar – så vi kunde ta lite bilder. Men det blåste halv storm istället och gick knappt att hålla kameran still. Det blåste mer och mer, när det närmade sej 20 m/s tänkte vi att det var bäst att åka över bron innan den stängdes. Så vi sov i en gungande Peppe på Grönhögens ställplats innan vi drog över bron, i Småland blåste det betydligt mindre.

Målet var Lessebo och Skruv där en gammal bekant bor, och på vägen dit hittade vi Bond-museet. Vilket ställe! Grejer precis överallt och ingen logisk ordning, inte i mina ögon iaf… men så intressant och fascinerande. Kommer att skriva mer om detta senare, ni kanske redan har sett bilder på min instagram? Hos min vän i Skruv fick vi mysa cockerspaniel och gå på promenad, så himla mysigt. Nu botades lite av hundabstinensen, men det skulle komma mer bot.

Efter Lessebo åkte vi förbi Bilkyrkogården i Ryd, innan vi fortsatte mot Växjö och FYRA pälsbollar! Asså, vi besökte ju såklart husse och matte, tack o lov så är hundarna deras ögonstenar och fattar när man ligger mer på marken och gosar, än sitter vi bordet och pratar. Till saken hör att två av pälsbollarna är Borderterriers och det har vi inte träffat någon sedan Baileys dog. Förutom på Böda Sand, som vi stalkade tills vi fick mysa lite. Ja, man är lite knäpp som gammal BT-älskare – men alla är såna så alla BT-ägare fattar 🙂

Efter hundpromenader och massor med hundmys var abstinensen på en rimligare nivå igen och vi drog vidare. Vi besökte Teleborgs fantastiska sagoslott och ruinen i Växjö. Sen vek vi av åt väster för att ta en dag på Ullared och fylla på lite till husbilen, innan vi åka nästan hela vägen tillbaka igen och fortsatte till Vetlanda. Strax utanför Vetlanda ligger nämligen Ädelfors och där skulle vi vaska guld! Jag har varit där förr och älskade det, nu var det Martins tur och detta är ju absolut något som vi kommer att skriva om. Guldvaskning i Sverige lixom – hur kul är inte det!

Vi träffade Tobias som visade oss runt, berättade om platsen, guld och historia. Han instruerade sedan Martin i guldvaskningens ädla konst medan jag filmade. Det brukar vara tvärtom, men jag ville verkligen att han skulle få prova. OCH!!! Han älskade det också! Sommaren höjdpunkt blev det faktiskt.

Nu hade vi varit ute i drygt två veckor och det var egentligen bara två stopp kvar, Gränna och Stendörren i Nyköping. Vidare mot Gränna alltså… men jag var så trött på ljud och intryck att jag ringde upp min kompis i Huskvarna och frågade om vi fick stå på deras tomt över natten. Det fick vi och kunde äntligen ses igen, efter nästan 18 månader. Det blev inte många timmar och alla var jättetrötta, men en gemensam middag och lite snack blev det iaf. Jättemysigt!

Vi drog iväg tidigt, för att verkligen få en plats där vi ville och det fick vi. Ställplatsen i Gränna Hamn är toppen och kommer man tidigt så kan man tom välja plats. Vi tog en långt in, där var det lugnt och skönt och sol från alla håll. Första dagen gick vi runt i Gränna, tittade på polkagristillverkningen, var på museet och gick upp på berget. Andra dagen åkte vi till Visingsö, äntligen! Jag har velat åka dit i många nu, nu blev det äntligen av. Om detta ska jag såklart också berätta mer senare.

Sen var alltså planen att åka till Nyköping på vägen hem, men pga ovädersvarningen åkte vi istället direkt hem. Å tur var väl det. Det kom nästan 30 mm regn dagen efter! Medan regnet skvalade kunde vi tvätta, jobba och komma ikapp lite.

Så nu är vi alltså hemma… känns ju sådär… vi har massor att göra och Martin börjar jobba imorrn igen. Men så fort solen lyser inom låt säga 15 mils radie, så drar vi iväg igen. Vart vet vi alltså inte, bara att vi åker så fort vi kan. Vi kan jobba i bilen och gör lite som vi vill och det känns väldigt lyxigt.

Så nu väntar vi bara på ”rätt” väder, sen drar vi. Vi älskar att vara på väg 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kustvägen och en bebiskamel

Kustvägen och en bebiskamel

Efter de 22 intensiva timmarna på Böda tog vi några dagar i vårt hus i Löttorp. I och i… vi sov såklart i Peppe 🙂

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur länge vi haft vårt hus, men det är runt 20 år. Innan dess hade vi ett mindre fritidshus i skogen strax norr om Löttorp.

Båda barnen var på plats när vi kom på söndageftermiddagen, plus sambon till yngste sonen. Vi blev bjudna på mysig middag innan de två yngsta skulle åka tillbaka hem igen. Kvar blev Martin, jag och äldste sonen. På måndagen drog vi tre iväg på äventyr, med sonen som chaufför – så lyxigt!

Planen var att åka hela Landborgen, eller Kustvägen, som den egentligen heter. Den går från Raukarna i Byrum till Äleklinta, där de berömda kamelerna finns. En mysig grusväg hela vägen, med massor att se, ibland med betande kossor som sällskap.

Man börjar alltså vid raukarna. Det är alltid lika härliga att gå runt och fota, det finns alltid någon ny vinkel att undersöka. Här finns ett hundratal raukar längs en sträcka på ungefär 600 meter. Vi åkte ofta hit och badade när jag var liten. Men den här gången tog vi alltså bara bilder och åkte vidare.

Längs vägen finns några ”måsten” när det gäller att stanna och ta bilder. Ett sånt ställe är den gamla sjöboden som ligger helt ensam och nästan smälter in i naturen med sin grå färg. Strax efter ligger det vi kallar raset, som egentligen benämns som bergraset i Fornbo. Jag vet inte så mycket om det, mer än att min morfar hade en båt här och att jag tror att klippväggen rasade på 30-talet… Om man kan tänka sej att bada vid klippor ska man komma hit, man är nämligen nästan ensam eftersom det är en bit att gå från bilen.

Sen får man åka några minuter. Strax innan Alvedsjöbodar finns en brygga med ett litet läger med fiskebodar som ligger jättefint. Det var här Martin friade till mej i solnedgången, för sex år sedan och en plats vi alltid återkommer till när vi är här. Här stannar vi alltid och tar bilder, vid fint väder ser man Blå Jungfrun klart och tydligt.

En liten bit söder om Alvedsjöbodar står den fina och väl bevarare väderkvarnen som vi också alltid stannar och fotar. Den är röd och fin och står som en slags väktare över sundet. Strax söder om denna finns det lilla stenhuset med sin stenmur. Grått, kargt och kallt – perfekta färger för en spännande bild.

Sen blir det en historialektion, då är man nämligen framme vid skurkvarnen i Jordhamn. När jag var liten hade man ett sommarspel som hette Stenkustens Folk, där man berättade om livet på ön. Det var alltså en teater med amatörer från norra Öland med kvarnarna och platsen som scen. Föreställningen blev så populär att den spelades in och visas lite då och då på bion i Löttorp. Skurkvarnen tog över efter den oxdragna kvarnen som står alldeles brevid. Bägge var till för att slipa stenar innan de skeppades iväg. Jag har för mej att den äldsta kvarnen kunde slipa 100 stenar i veckan, den nyare kunde ta ett 30-tal per dag.

Strax söder om Jordhamn ligger Sandvik där den stora kvarnen finns, en av världens största faktiskt och den största i Norden har jag för mej. Kvarnen är idag restaurang, eller… restaurangen ligger i en byggnad brevid – men man går igenom kvarnen för att komma till den. Här kan man äta de traditionella öländska rätterna som kroppkakor och lufsa. Vi stannade dock inte utan åkte vidare på Kustvägen, ända till slutet.

När vi kom fram till Äleklinta hade vi sån jäkla tur! Ni som kan ert Öland, vet att i Äleklinta finns det kameler och lamor, här håller nämligen kamelbonden Bengt till. Han blev först känd för att han var galen nog att ta två kameler till Öland i slutet av 80-talet. Sen blev han ännu mera känd när han var med i Bonde söker fru. Precis när vi kom skulle han släppa ut en ny liten kamel, bara fyra veckor gammal och vi fick vara med!

Den lilla krabaten fick inte världens bästa mottagande av de andra kamelerna och blev lite skrämd. Men efter en stund lugnade allt ner sej och det blev frid och fröjd inne i hagen. Vi fick en pratstund med Bengt och kunde ta lite bilder i lugn och ro, innan turisterna fick syn på honom och skulle ta selfies. Han berättade bland annat att han just nu har 23 kameler i olika ålder och att den keligaste heter Shejk. Honom fick även vi klappa, Shejk stod och väntade vid grinden på mys och när han var nöjd gick han iväg.

Nöjd och belåtna efter en härlig biltur, några höjdpunkter och överraskningar, och flera hundra bilder, tog vi oss hemåt igen. Kustvägen är ca 3 mil och skall köras i lugn och ro, helst cyklas faktiskt. Vi lämnade Peppe hemma, eftersom vägen är väldigt smal och naturen oerhört känslig. Här ska man helt enkelt inte köra husbil, vägen klarar inte det – men det gör ju folk ändå såklart… tyvärr.

Naturen längst vägen är otroligt vacker, fornlämningarna många och historiens vingslag känns i varje krök. Hela sträckan tar såklart en bra stund att köra, men är så väl värd den tiden. Stanna, njut av naturen, klappa en kossa, ta ett bad och vad du än gör – missa inte solnedgången! Det är här på västra sidan som de vackraste solnedgångarna upplevs. Det finns ju en anledning till att Martin valde att fria här 🙂

Vi åker Landborgen/Kustvägen nästan varje gång vi är på Öland, har du inte gjort det så är det dax!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ett dygn på Böda Sand (aka Böda camping)

Ett dygn på Böda Sand (aka Böda camping)

Jag är uppväxt på Ölands västra sida och har varit väldigt lite på den östra. Böda var en plats som turisterna åkte till och dit det alltid var bilkö. Vi höll till på vår strand, det var lixom lugnast så.

När man blir med husbil kommer Böda i ett helt annat ljus. Man blir lixom nyfiken. Vad är det som lockar med Böda och särskilt Böda Sand? Vad är grejen? Det var vi ju tvungna att ta reda på och ville skriva om, så det blev till att checka in på Böda Sand (Böda Camping) ett dygn under värsta högsäsongen. Otroligt fascinerande 🙂

Jag har varit på campingen kanske två gånger under hela mitt 51-åriga liv. Senast jag var där var iofs området stort, men där fanns egentligen bara en lite halvdassig pool och en kiosk. Som jag kommer ihåg det alltså, det måste varit när barnen var väldigt små – alltså runt 25 år sedan.

Jag har ju sett lite på tv, hur området byggts ut och det nästan blivit som en stad i staden. Lite som Vatikanen i Rom. En egen stat lixom. Staten Böda på Öland, bara flaggan saknas. Jag skojar såklart, men när man redan vid incheckningen får en hel tidning som bara handlar om regler och bra saker att veta när man checkar in, bor där och checkar ut – jag då fattar man att det är stort.

Vi lyckades iaf checka in utan problem och få vårt kuvert med all information. Vi skulle bo på Tullamore Street, femte kvarteret. Tur vi fick en karta att köra efter, området är inte bara stort nu – utan JÄTTESTORT! Vi hittade vår plats och installerade oss. Sen började upptäcktsfärden, vi hade exakt 22 timmar på oss att se ALLT! Det räcker för att se hela området, men absolut inte för att UPPLEVA området. Det behöver man nog flera dagar till.

Men vi hade bara en dag och började med stranden. Den är fin. Det är såklart den folk kommer för, den är ljuvlig. Lång med finaste sanden och långgrunt när man ska bada. Vi kom ner till stranden vid 15-tiden, la oss och somnade direkt. Hoppsan. Lite trötta kanske efter en hektiskt vecka. Jaja, 45 minuter senare var vi på benen igen, gick upp från stranden och in till det som kallas centrum. Där finns allt. Ica, frisör, skönhetssalong, Spa, flera restauranger och en massa annat. Är man på Böda så behöver man faktiskt inte åka därifrån under hela sin vistelse, allt finns där. Bara att sparka av sej skorna och bara vara.

På Bödasidan har man ingen solnedgång, men vi tog oss ner till stranden ändå efter middagen. Sen gick vi runt HELA området. Jag tror det blev 15000 steg innan vi tagit oss runt allt och vi lyckades faktiskt träffa en bekant också. Henne familj är där två veckor varje år och står på samma plats. Hon hänger på låset när NÄSTA års platser släpps 1 juli. Men så är de sisådär 5-6 familjer som ska få plats och vill bo tillsammans. Å så har de gjort en massa år nu och gänget blir bara större och större.

Klar jag hade fördomar! Jag var tvärsäker på att vi inte skulle få någon sömn alls. Det lät överallt, ungar stojade runt, hundar skällde och det var lördagkväll… men vid midnatt var det tyst, otroligt nog. Vi sov jättegott, men man undrar ju varför vissa måste kasta glas 23.15 samt 7.15 – kan man inte göra sånt under dagtid när folk ändå låter? Vi vaknade alltså av krosset när man kastar glas i en container, men det var dax att vakna ändå. Vi skulle ju se det vi missat dagen innan.

Området som alltid visas på tv är paradgatan eller Fifth Avenue som den också kallas. Det var vi ju såklart tvungna att kolla in. Vi hade gått där kvällen innan, när hela gatan var upplyst med små lyktor och jättemysig. Vi upptäckte ganska direkt att Böda är indelat i områden, lite beroende på vilka som bor där. På Fifth Avenue är det prydligt och fint. Här bor långliggarna som har altaner, blommor och flaggstänger. Vi hörde något om att det finns en kölista för just den gatan och att väntetiden är upp till 20 år. Övriga områden har inte alls lika lång kötid. Man kanske helt enkelt får ta det som finns och jobba sej uppåt?

När vi var där var området helt fullt, så när som på ett fåtal platser. Visst var det mycket folk, men ändå hanterbart. Stranden är stor, där får alla plats. Går man bara lite åt sidorna finns gott om plats. Här finns även träningsmöjligheter och där var det inte alls särskilt mycket folk även om det alltid var någon som tränade. Numera finns även fyra padelbanor, där och på tennisbanorna var det alltid mycket folk – men i de två utegymmen fanns gott om utrymme. Det finns även ett gäng motionsslingor och naturstigar, OCH en 9-håls golfbana! Ni fattar va? Här finns allt!

Skulle jag kunna bo här någon längre tid?

Jo, men det skulle jag nog kunna – iaf några dagar. Det är rätt härligt att ha stranden och allt annat nära. Nu är det ju lite knepigt för att det är Öland och jag känner till det på mitt sätt. Men låt säga att Böda varit på Gotland, då hade jag nog kunnat bo där ett tag och haft det som utgångsläge. Jag är ju en sån som vill se mer, men bo bekvämt. Då är ett sånt här ställe perfekt och särskilt om man är en familj. Barn i alla åldrar har hur mycket som helst att göra och kan träffa hur många nya kompisar som helst. Jag förstår folk som väljer den här typen av boende, absolut – även om det varit helt främmande för mej hittills.

Det finns bara ett fel. Å det är det där med solnedgången. Jag måste ha en solnedgång när jag är på Öland. Det finns tre lösningar, att cykla iväg och se solen går ner i kalmarsund, att flytta hela Böda Sand eller helt enkelt snurra på ön så att Bödasidan kommer västerut 🙂

Jag är iaf glad att fått se Böda Sand från insidan och vi kommer med all säkerhet tillbaka, men kanske en lugnare period och fler dagar – så vi slipper stressa runt och kan uppleva campingen lite mer rättvist. Det var lite stressigt att se allt på 22 timmar och dessutom en helg, mitt i sommaren när det är helt full. Men nu vet vi hur det är då!

Har du varit på Böda Sand? Berätta gärna om din upplevelse.

HÄR finns filmen från Böda Sand, häng med på rundvandring 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram