Efter nästan två veckor på Öland var det dax att runda av och åka vidare. Det känns alltid lika vemodigt. Öland är och förblir mitt eget lilla svenska paradis. Men nu väntade jobb i Kalmar, så det vara bara att pallra sej dit. Men först fanns det en viktig sak kvar att göra.
Är man på Öland så måste man äta kroppkakor, äkta öländska såklart. Vi har vårt favoritställe i Arontorp, där våra vänner Sarah och Gillis driver både restaurang och ställplats. Alltså bokades sista natten in hos dem. en av våra favoritplatser på ön.
Vi kom till Arontorp på tisdagkvällen, installerade oss och gick nästan direkt upp för att äta. Öländska kroppkakor är lagade på ett annat sätt än småländska och mycket godare enligt mej. Min morfar, och senare moster, gjorde de allra godaste. När jag var liten tävlade vi om vem som kunde äta flest, tror att mitt rekord är 7 eller 8. Heeelt galet!
Numera nöjer jag mej med 3-4 stycken och eftersom detta förmodligen var årets sista chans, så blev det fyra. Det är ett meck att laga själva, så det gör vi inte särskilt ofta. Vi satt rätt länge och åt, innan vi gick tillbaka till bilen. Väl där pratade vi med några av grannarna på ställplatsen, ett par med fyra härliga pälsbollar. Jag fick hundgos i kubik kan man väl säga 🙂
Vi sitter ute länge på kvällarna just nu, det är så härlig med den ljumma kvällen och de fina solnedgångarna. På Arontorp står man inte vid vattnet, men utsikten och solnedgången är ändå helt ok. När det blev lite för svalt gick vi in och jag satte mej för att jobba lite. Jag sitter iofs gärna ute och jobbar också, men behöver jag el så blir det inne i husbilen.
Nu är det inte många dagar kvar innan vi ska åka på vår kryssning på medelhavet, så nu måste en massa jobb fixas. Så det är lite att göra innan dess, jag skriver så fingrarna glöder för att ha så mycket som möjligt avklarat och ivägskickat innan den 15 juli. Sen ska jag bara packa och njuta! Fast lite jobb blir det iofs då också…
På morgonen passade vi på att äta Arontorps fina frukostbuffé. Här finns allt! De kokta kroppkakorna från dagen innan, serveras stekta till frukosten. Nästan lika goda även om jag föredrar de nykokta. Här finns olika sorters bröd, massor med olika pålägg, sill och röror samt äggröra. När vi var där fanns tom falukorvsskivor och isterband. Det finns också en buffé av yoghurtar med olika frukt och bär. Allt är gott och man går mätt därifrån kan man väl konstatera. Lunch är inget som behövs den dagen 😛
Medan Martin jobbade klart, duschade jag och fixade lite smågrejer. Sen packade vi ihop oss, körde mot bron och lämnade paradiset bakom oss. Jag längtar redan tillbaka.
Vi besöker kanske 50-60 campingar och ställplatser per år. De flesta stannar vi på i två dygn för att göra ett jobb, sen åker vi därifrån och tänker inte så mycket mer på det. Men så finns det vissa platser som vi inte alls vill lämna, Gröndals Camping i Köpingsvik var ett sånt ställe.
Efter en natt på Ölands östkust var det dax att ta sej tillbaka till den västra sidan. Vi hade bokat plats på Gröndals Camping som skulle bli vår bas för att fota anläggningarna som ligger på rad mellan Köpingsvik och Borgholm. Om jag inte har helt fel så är det 5-6 campingar och ställplatser på typ 500 meter. De ligger rätt tätt alltså.
Vi checkade in, hittade vår plats och installerade oss. Två nätter på camping med bra väder innebär att man (vi) packar upp allt. Alltså fäller ut markisen, lägger fram matta och ställer stol, soffa och bord på plats. OCH pyntar med en massa lampor! Tack och lov har jag en man som precis som jag, tycker att sånt är supermysigt. Så en ljusslinga i markisen, några lösa lampor och ytterligare en slinga i vindskyddet som vi också tog fram för att testa. Mys på högsta nivå!
Vi hade fått plats direkt vid stranden. Vattenkanten var kanske 50 meter från bilen. Sanden på stranden är sån där fin vit sand, som potatismjöl nästan. Vattnet är helt klart, nästan turkosblått i vissa ljus. Ljuvligt alltså. Det är nästan medelhavskänsla här och jag fattar verkligen varför folk älskar Öland. Det gör ju jag också, men jag har ju en bakgrund på ön iom att min mamma är född här och vi haft hus på ön hela mitt liv.
Gröndals Camping är en otroligt fin och välskött anläggning som ägs av Carina och Michael. Det var Carinas föräldrar som startade campingen, som hon tog över för några år sedan. De bor även i ett hus som angränsar till området. Carina är ett energiknippe utan like, ständigt igång och alltid med ett vänligt ord till sina gäster. Så härligt par. När vi bad dem ställa upp på bild var de med på noterna direkt och kom även med egna förslag på bakgrund.
När vi fotar en camping behöver vi 4-5 bilder till reportaget, det innebär att vi skickar kanske 7-8 stycken. Då ska det vara lite varierande bilder på området, detaljer, saker som är lite extra osv. På en del campingar kan detta vara rätt svårt. Här var det enkelt. Här finns hur många platser och detaljer som helst. Hela området är lixom instagramvänligt och alla bilder blir bra. Särskilt när solen skiner såklart. Så den här gången blir det istället svårt att begränsa antalet bilder. Vilket iofs är redaktörens problem 🙂
Det är så mycket mer lättjobbat och roligt när man besöker en plats som är riktigt välskött och omhändertagen. Carina älskar verkligen sin camping och det märks i varenda detalj. Hon är stolt över det familjen åstadkommit, och med all rätt. Sånt gör mej så himla glad.
Västra sidan på Öland betyder att man får solnedgång och det fick vi definitivt. Vi hade som sagt första parkett och kunde njuta av skådespelet i flera timmar. Men det var en sån där kväll som får folk att vallfärda ner till stranden. Några satte sej direkt i sanden, andra hade med sej stolar. Många promenerade, men många badade också – i solnedgången. Det var helt magiskt!
Jag har ju sett några solnedgångar på Öland under åren och första kvällen var faktiskt en av de finaste jag sett under mina 56 år. Och då menar jag inte bara på Öland, utan i världen. Det var så otroligt vackert. Ni får bedöma själv helt enkelt.
Vad säger ni? Rätt fint va?
Vi besöker som sagt väldigt många anläggningar och åker oftast därifrån utan några som helst problem. Men ibland så skulle vi gärna stanna kvar lite till, Gröndals Camping var en sån plats. Här hade jag kunnat bo hela sommaren. Stranden är magisk, läget är toppen och ägarna så himla mysiga. Vi kommer absolut tillbaka! Och det ska bli roligt att skriva texten, bilder har vi så det räcker och blir över. Film kommer såklart också.
Vill ni bo på en riktigt fin och välskött camping med bra läge, så är detta ett tips!
Vi brukar säga att vi har drömjobbet! Att åka runt i husbil och testa campingar. Men det är ju inte riktigt hela sanningen… Vi ska ju dokumentera alltsammans och få ut en begriplig och läsvärd text också. Ibland är förutsättningarna inte heller så bra, vi kan inte göra en smack vid dåligt väder. Och vi bor i ett land med rätt varierande väder… I år har vi dessutom en ny utmaning: vi ska fota ALLA campingar och ställplatser på Öland 😛
Vi åker husbil året om och har vårt uppdrag för campingtidningen Husvagn & Camping löpande. Men jobbet kan vi bara göra under sommarhalvåret. Testa platserna kan vi såklart göra oavsett årstid – men bilder måste tas när det är fint väder och folk i rörelse. Annars lockar det ingen att åka dit och själv besöka platsen. Ser ju inte jättekul ut med bilder på tomma campingar i regn… så det har hänt att vi fått åka tillbaka både två och tre gånger innan vi lyckats ta fina bilder. Då går det rätt mycket tid till spillo, lite beroende på hur långt vi måste åka.
Just den här sommaren gör vi ett ”Öland Runt” där vi fotar alla campingar och ställplatser på ön, det är drygt 40 stycken. Två kommer att läggas ner och en kånkade häromdagen, så tre mindre… men ändå… det är rätt många att fota, så vi försökte att lägga upp det smart.
Vi började uppifrån, där vi oftast vistas och redan har bilder från flera stycken. Då kunde vi lixom bocka av det och fortsätta söderut. Så vi bodde alltså först på Neptuni Camping, där vi väntade ut regnet och pga detta inte hann fota mer än campingen strax brevid. När vi flyttade till Sonjas lite längre ner, hade vi för knappt om tid för att jobba på vägen, men när vi flyttade därifrån var vi minst sagt effektiva. Då körde vi hel Böda Kusten norrut, med Löttorps Camping, Böda Semesterby, Böda Camping, Böda Hamn och Böda Gården. Sandby Badet och Böda Sand har vi redan bilder på sedan tidigare. Vidare förbi Nabbelunds ställplats, runt udden och tillbaka neråt igen förbi Böda Hotell vid gamla stationen och den lilla ställplatsen där. Nordligaste delen var därmed avklarad. Tjoho, bara resten kvar.
Vi hade siktet inställt på Källahamn och ställplatsen där för att sova, men det var fullt – så då siktade vi på Kårehamn istället. På så sätt passerade vi Wikegårds Camping och Djupvik. Sandvik hade vi sedan tidigare. Vi har fokuserat på anläggningar med el, toa och dusch och minst 10 platser. Då faller ju en del bort. Det betyder inte att det är dåliga ställen, bara att vi inte tar bild där – de kan ändå nämnas i artikeln. Väl framme vid Kårehamn fanns det gott om platser, så vi tog en ute på piren där vi trivs som bäst.
Dagen efter fortsatte rejset, men inte riktigt i samma takt. Vi hade bokad plats på Gröndals Camping i Köpingsvik, på vägen dit stannade vi på Lundegårds för att ta bilder där. Dessa räknar vi som mellersta Öland, här finns huuuur många campingar och ställplatser som helst. Och de ligger tätt. Alltså flyttade vi in på Gröndals och utgick därifrån.
Martin tog kameran och gick på fototur till Klinta Camping, Klinta Strand, Smedjan, Köpingsviks ställplats, Gröhags Camping, och Köpingbadens Camping. Tillsammans tog vi tag i Gröndals Camping som vi dessutom skulle göra ett annat jobba på och även filma. Vi plockade fram cyklarna och tog oss vidare till Borgholm där Kapeluddens Camping och ställplatsen i hamnen (sunset) finns. Det blev en himla fin cykeltur med ett besök inne i Borgholm också.
Gröndals CampingHamnen och slottsruinenStällplatsen i Borgholms hamn (Sunset)
Halva Öland avklarat alltså, men nu skulle vi inte hinna mer den här gången. Rätt bra jobbat ändå tycker jag att ha samlat material till drygt hälften av det vi ska ha. Resten får vi göra nästa gång, när nu det blir…
Men visst har vi ett drömjobb, fast det är mer jobb än många tror. Nu ska nämligen alla de här bilderna redigeras, texten ska skrivas och bilden ska sedan passas ihop med rätt text. Sen får vi bara hoppas att redaktören också får det rätt, det vet vi först när allt publiceras. Och det kan bli nästa sommar, eller kanske tom våren 2027… så lång framförhållning har vi och då har såklart en del uppgifter även förändrats. Men men, det kan vi iaf inte göra något åt. Vi samlar bara ihop materialet och hoppas artikeln blir fin.
Ett konstigt jobb, men nån ska ju göra det och nu vet ni hur det kan gå till 🙂
Midsommar på Öland har jag firat hur många gånger som helst, men på en camping är mer lätträknat. Detta är andra gången, som jag kommer ihåg det. Och det är första gången sedan vi köpte husbil som vi firar ensamma. Det blev en väldigt lugn historia.
Dagen innan midsommar lämnade vi Byxelkrok och rullade ett par mil söderut, till Sonjas Camping. Här snackar vi anrikt och tradition. Sonja har drivit sin camping i 60 år, snacka om att veta vad man pysslar med. Hon är en ikon inom camping på Öland. En himla skön dam som vi skulle ha en hel del att göra med under dagarna vi skulle vara där. För vi var ju där på jobb, inte semester.
När vi kom dit fick vi gå runt området och välja en plats själva, det tog sin lilla stund – området är stort. Men till slut hittade vi iaf ett hörn där vi tänkte att det nog skulle vara lugnt och tyst även på midsommar. Vi checkade in och installerade oss. Midsommar stod ju för dörren, så nu åkte allt ut. Matta, lampor, markis och en massa annat som vi oftast inte tar fram om vi inte ska stå länge på en plats. Men nu tyckte vi att det passade att flytta in ordentligt.
Sen började vi utforska området, för att kunna göra ett bra jobb. Sonjas Camping är som en anläggning i flera rum, med häckar emellan. Vart man än står så står man alltså ganska skyddat både från insyn och vind. Det är inte helt vid stranden, men strandnära som det så fint heter. Det betyder att det tar kanske 5 minuter att gå och då är halva promenaden i sanden ner till vattnet. Ett helt ok avstånd alltså.
Sonjas ligger däremot en bra bit från butiker, så i receptionen finns inte bara en liten restaurang utan även ett välsorterat litet supermarket. Och strax brevid ligger dessutom en fin pool och minigolfbana. Vi hade hört talas om Sonjas pizza, så det fick bli middag i restaurangen på kvällen när vi kom. Eftersom vi skulle göra ett jobb på campingen och ha fina bilder, är ju en signaturrätt självklart. Vi bad kocken presentera rätterna så fint han kunde för att det skulle bli tidningsbilder, han lyckades sådär kan man väl säga. Något litet grönt hade kanske inte skadat. Mätta blev vi iaf och gick nöjda tillbaka till husbilen.
På fredagen sov vi länge och åt sedan frukost ute. Då vet man att sommaren är här på riktigt, när man kan sitta ute i morgonrock och äta. Vi var nästan ensamma i vårt lilla hörn, så det var så himla skönt att sitta där i förmiddagssolen. Vi passade på att fota och filma campingen när det var liv och rörelse och även senare när midsommarlekarna var i gång. Vi åt en liten sillunch och efter den gick vi ner till stranden och myste.
Sonjas Camping ligger på den östra sidan av Öland, en liten bit söder om Böda Sand. Samma strand alltså, bara lite länge ner. En av Sveriges vackraste stränder, som är flera mil lång. Sanden är som potatismjöl, så otroligt mjuk och nästan vit. Med dryga 25 grader i solen kan man väl säga att vi var på en rätt bra plats. En av de bästa enligt mej. Just precis där och då kände jag mej som jag var på exakt rätt plats på rätt tid. Och jag njöt!
Vi åt en enkel grillmiddag och satte oss sedan och jobbade lite. Nya texter skulle skrivas klara och skickas till redaktören. Vi hade såklart kunna vara lediga och bara njutit av kvällen, men det är rätt skönt att göra klart och skicka texterna. Oss gör det inget att jobba en midsommarafton, vi njöt av dagen ändå. Det var som sagt första gången på flera år som vi firade själv och det var nog rätt bra, eftersom vi då kunde göra klart lite grejer. Snart ska vi ju faktiskt på semester, på riktigt
Vi var supernöjda med vår midsommar. Vi hade både fint väder, en trivsam plats, midsommarstång, strand, god mat och härligt sällskap av varandra. Och vi hade fått fantastiska bilder av campingen och inte minst på Sonja. En otroligt härlig kvinna som har skapat en fantastisk camping. Åk dit om ni har chansen!
På lördagen packade vi in allt i bilen igen och drog vidare. Nu skulle vi ta tag ordentligt i ett annat uppdrag som vi var på ön för att göra. Om detta berättar jag i nästa inlägg.
Blå Jungfrun ligger mittemellan Oskarshamn och Byxelkrok på Öland. I år fyller den lilla nationalparken 100 år, men jubileumsturen som vi skulle åka med på blev inställde pga regn. Vi trodde att det var kört när vi fick veta att det skulle komma en ny chans. Ville vi åka med? OM vi ville!
Jubileumsturen på söndagen blev alltså inställd, men på onsdagen fick vi en ny chans. Taggade till tusen rullade vi ner husbilen till hamnen på tisdagen efter jobbet, för att stå närmare båten. Matsäcken från söndagen fräschades upp lite och sen var vi redo. Till slut försvann regnmolnen och på tisdagen vaknade vi till sol för första gången på länge. Vid 8.30 gick vi den korta biten till båten, där vi träffade Fredrik som skulle köra oss ut till ön.
Förutom oss så var det kanske 20 personer till, i alla åldrar. Det går absolut att gå runt på Jungfrun med små barn, men då ska de vara vana vid att gå – för det går inte att åka vagn där. Å det gäller faktiskt för alla, man ska ha en hyfsad grundfysik och kondition. Det är nämligen 3 kilometer över stock och sten, det är en jobbig med himla rolig promenad. Detta ska man vara medveten om.
Båten tar ungefär en timma, där finns inget att göra eller köpa på vägen och man ska helst inte använda toaletten. Istället kan man njuta av den härliga utsikten och vila benen lite, innan äventyret kör igång. Vi tog såklart en massa bilder, det går inte att låta bli. Vi framme finns ingen hamn eller brygga, båten lägger till där den kan beroende på vinden. Den här gången och även de andra gångerna jag har varit här klev vi i land på den södra sidan. Strax nedanför labyrinten, som ni kanske sett på bild.
Vi hoppade i land, fick lite information från guiden på ön och började sedan vår vandring. 3 kilometer är som sagt inte särskilt långt, men här blir det en utmaning som tar ett par timmar. Det finns en röd och en blå sträcka, den blå är något längre och en rejäl utmaning, men längs den får man verkligen se allt som ön har att erbjuda. Så den tog vi såklart. Den röda är lite lättare, men fortfarande inte helt enkel. Bra skor som sitter fast ordentligt på foten är absolut nödvändigt, samt oömma kläder. Det är inte helt fel att ha något på skallen heller, vid sol och en vattenflaska. Vi hade även packat ner en liten matsäck, trots att tiden skulle bli knapp.
Vi började vid labyrinten och följde sedan leden via ”kyrkan”, bautastenarna, jungfrukammaren, Lervik, Sikhamn, jättegrytan, stenbrottet och resterna av den gamla järnvägen. I Lervik tog vi en liten paus för att äta matsäcken, som smakade så otroligt bra just där och då. Därifrån är vandringen lite lättare, så vi ville ha det värsta gjort. Där finns dessutom ett bajamaja, som jag passade på att utnyttja – det finns två på hela ön typ. Lervik är min favoritplats på ön, de rödfärgade helt kala klipphällarna mot havets blå färg är så otroligt vackra. Jag kan åka hit hur många gånger som helst!
Under åren har jag pratat om Blå Jungfrun massor med gånger och sagt till Martin att vi måste fixa så han får åka dit. Nu blev det så och jag var lite rädd att jag hade hajpat ön lite för mycket. Men han blev faktiskt lika förälskad i ön som jag varit sedan mitt första besök här. Det är en helt magisk plats, som har mycket att erbjuda för den som kommer på besök. Dessutom med en mängd historier och myter.
Det är alltså hit som häxorna kommer på skärtorsdagen för att dans med djävulen, enligt sägnen. Och det sägs också att om man medvetet tar med sej något från ön, så drabbas man av olycka. Ni anar inte hur många stenar som länsstyrelsen får skickat till sej varje år… Folk som tagit med sej och nu vill ha hjälpa att återbörda stenarna till ön.
Jag har såklart aldrig tagit med något här ifrån, men den här gången var hon inte särskilt god mot mej ändå. Först ramlade jag, utan någon egentlig förklaring. Sen blev jag spetsad av en gren som sprättade upp en bit på benet, så blodet rann ordentligt. Då det inte slutade blöda, fick jag fråga en familj som vi mötte om de hade plåster. Det hade de och jag kunde iaf fortsätta utan att det rann ner i skon.
3 timmar är tajt, iaf om man ska både fota, filma och njuta. Så njuta fick vi hoppa över den här gången. Vi gick sträckan så fort vi kunde, åt snabbt och fortsatte att gå – ändå kom vi tillbaka precis innan båten skulle avgå. Martin hann gå på toa, men mer tid än så hade vi inte. Att dra fötterna efter sej går alltså inte, det är därför man behöver ha en viss grundkondition. När jag varit där förut har vi haft nästan obegränsat med tid, då det bara varit vi på båten. Så om ni åker dit, eller rättare sagt NÄR, se om ni kan ta någon av turerna som har ett längre stopp. Det kan ju vara er ända gång på ön, då ska ni såklart njuta av turen ordentligt.
Klockan 13 satt vi på båten tillbaka, efter ett helt fantastisk besök. Många sov på tillbakavägen, både stora och små. Väl i land igen lät vi de andra kliva av innan vi gjorde en kort intervju med Fredrik som kört oss. En himla kul personlighet som verkligen vigt sitt liv till både Blå Jungfrun och sin fina båt. Ska ni åka till ön så kolla upp Solkustturer. Åker ni från Byxelkrok, så är det med Fredde.
Som sagt; jag har varit på ön flera gånger och kan åka hur många gånger som helst. Det är lite som att gå in i en saga. Martin har varit där för första gången nu, och har heller inget emot att åka tillbaka. Den gången kanske mer för att njuta, än för att springa varvet runt och fota.
Är ni det minsta nyfikna på Blå Jungfrun och sugna på att åka dit är det såklart nu ni ska göra slag i saken. Nu när ön firar 100 år som nationalpark. Jag lovar att ni inte kommer att ångra ett besök, det är helt fantastiskt. Det kommer såklart en film, vi ska bara få tid att sätta ihop den 🙂
Vi skulle stanna i Helsingborg till söndagen och då tas oss till Öland i lugnt mak. Men så fick vi ett kul erbjudande och drog iväg redan på lördagen. Det var en grej som vi absolut inte kunde säga nej till, men det blev paj av alltihop…
Det finns en liten ö mellan Oskarshamn på fastlandet och Byxelkrok på Öland. Den heter Blå Jungfrun men kanske är mer känd som Blåkulla. Det är dit som häxorna, enligt sägnen, flyger på skärtorsdagen. Hela ön är en nationalpark som i år fyller 100 år och vi blev erbjudna att följa med på jubileumsturen. Det ville vi såklart inte missa!
Så när vi vaknade på lördagen packade vi ihop oss och drog iväg. Vi som nästan aldrig åker mer än 1,5-2 timmar i sträck, körde nu hela vägen till Öland på en gång. 4-5 timmar senare var vi på plats på Neptuni Camping högst upp på norra Öland. Regnet vräkte ner. Och det bara fortsatte. Man kan inte åka ut till ön vid dåligt väder. Där är kala klipphällar som blir glashala vid blötväder. Så vi började befara att allt skulle ställas in, men hoppades såklart på det bästa.
Men det sket sej. Å vi var så besvikna. Jag har varit på Blå Jungfrun flera gånger, för Martin skulle det bli första gången. Vi väntade in i det sista, men tidigt på söndagmorgonen var det ett faktum att turen skulle ställas in. Vädret var för dåligt. Det var för farligt både att ta båten ut, gå i land och gå runt där. Så otroligt tråkigt.
Besvikna tog vi en promenad i omgivningarna. Vi tog med kameran för att fota både campingen vi stod på och en strax brevid, det var ju bla därför vi var där. Men vädret var så dåligt och bilderna likaså. Det mesta var tråkigt faktiskt. Det blir ju så när man blir besviken – allt blir tråkigt.
Så vi gjorde som vi brukar när saker går snett – vi sätter oss och jobbar. Så har man iaf gjort något bra. Sen slängde jag iväg ett mail till skepparen av båten vi skulle åkt med och sa att vi gärna hängde på om han skulle ut någon gång under de kommande dagarna.Han kunde ju alltid få höra av sej om jubileumsturen skulle ändra dag…
Och han hörde av dej! Vi skulle få en ny chans! Och om det ska jag berätta i nästa inlägg 🙂
När vi var på Öland i Valborg bodde vi på Böda Semesterby. Campingen som haft en himla massa namn och definitivt inte bästa ryktet, men nu känns det som saker bara kan gå åt rätt håll. Här finns massor med potential och numera härliga arrendatorer. Detta var vi såklart tvungna att kolla in!
De här fyra veckorna på rull har i stora drag innehållit två specifika saker; en husbilsträff och samlandet av material till campingtidningen. Det började redan på vägen till Öland då vi besökte Timmernabbens ställplats, den texten är redan skickad och filmen hittar ni HÄR.
Efter en natt på Arontorp där vi mötte upp våra vänner Helene och Krister (Berggrens Bilbo) åkte vi vidare norr ut och checkade in på Böda Semesterby. Kommer man söder ifrån så kommer först Böda Camping och Böda Hamn, sedan Böda Semesterby – innan Böda Gården och Böda Sand. Samma strand alltså, bara på olika delar av den.
Böda Semesterby
Böda Semesterby har haft otroligt dåligt rykte. Det har inte haft så mycket med anläggningen att göra, utan med ledningen och skötseln av campingen. Det har stått spaltmeter om detta i tidningen, så detta är ingen hemlighet. Nu tog nya arrendatorer över i höstas och lockade med ett bra erbjudande, som vi hoppade på. Vi bestämde att vi skulle fira första maj-helgen här och lyckades pricka in bästa vädret.
Vi checkade in och rullade på plats. Platskartan var lite otydlig och platserna vi valt var väl inte toppen. Men det löste sej enkelt med ett telefonsamtal och vi blev kanonnöjda med våra platser alldeles nära stranden. Campingen har inte fått bästa delen av stranden och vattnet är väldigt lågt i år, men går man bara en liten bit norrut är det jättefint. Böda-sidan bjuder tyvärr inte på några solnedgångar. Vill man har det får man åka till västsidan.
Böda Semesterby är en ganska liten och familjär camping. De nya arrendatorerna har gjort massor under vintern, men det finns en hel del kvar att göra och de har också en massa idéer om grejer de vill tillföra. Det är lite av en naturcamping där platserna lixom passas in i naturen på ett naturligt sätt. Det finns små dungar, nästan som små privata rum där man står fint nästan helt för sej själv.
Vi valde platser längst nere vid stranden, med bara en sanddyn mellan oss, vattnet och den milslånga stranden. Vi tog en promenad upp till Böda Sand för att ta en glass, det tog oss ungefär 45 minuter. Tänk att vi kunde gå barfota, i bara shorts och t-shirt – den andra maj! Uuuunderbart!
Vi hade en riktigt härlig helg här. Tyvärr var det för lite folk och ekipage för att få bra bilder, så vi får komma tillbaka i sommar. Det gör ingenting alls. Vi gillar hur campingen blivit och ser fram emot att se den utvecklas. Blir spännande att komma tillbaka nästa år och se vad som hänt.
Här kan ni se film från vårt besök:
Böda Hamns Ställplats
På söndagen åkte Berggrens hem, medan vi fortsatte fyra minuter bort – mot Böda Hamns Ställplats. Vi föredrar ju ställplatser framför campingar och gärna gästhamnar. I Böda Hamn trivdes vi väldigt bra. Här kunde jag dessutom tvätta och tömma korgen på smutskläder. Vi hade inte varit ute så länge, men finns där en tvättmaskin så passar man på. Man vet inte när chansen kommer nästa gång.
Här fick vi himla bra bilder och behöver inte komma tillbaka pga jobb – men jag återkommer gärna bara för att njuta av den fina miljön. Och vi måste ju testa restaurangen, den var stängd vid vårt besök.
Här kan ni se film från Böda Hamns Ställplats:
Å som jag älskar Öland. Här finns hela min barndom. Jag känner delar av ön som min egen bakficka. Jag behöver minst en vecka på ön varje år, men vill gärna ha mer. I år blir det ganska mycket mer. Vi har nämligen fått ett stort jobb vi ska göra om Öland alla campingar och ställplatser. 42 anläggningar ska besökas… vete sjutton hur det ska gå… men men, det löser sej 😛
På söndagen var det dax att byta utsikt. Vi åkte bara till nästa avfart, typ 4 minuter bort. Från Kråketorp norr om Böda, till Böda Hamn. Ny vecka – nytt kontor 🙂
Efter en kanonhärlig helg med sol och sommarvärme, var det dax att återvända lite till verkligheten. Kompisarna åkte hem till sitt, medan vi stannade kvar på Öland några dagar till. Kan vi, så väljer vi vatten. Hamnar är vår grej. Vi hade hört om Böda Hamn och tänkte att det skulle passa bra att göra ett jobb på.
Vi ställde oss på plats och snart kom några till. Vi kan konstatera att campingsäsongen absolut har börjat. Men det känns som att det är färre husbilar på vägarna i år. Kanske har det med bränslepriset att göra, eller också är det bara inbillning. Vi får väl se hur det blir lägre fram på säsongen.
Ställplatsen i Böda Hamn har allt man behöver. Jättefint servicehus med toa och dusch, men även en liten tvättstuga med både tvättmaskin och tumlare. Så jag passade på att tvätta lite också, när det gavs möjlighet. När vi är ute på rull länge, tvättar jag så fort jag kan, man vet lixom aldrig när man får chansen.
Eftersom vi ska skriva en artikel om platsen blev det också massor med bilder i alla möjliga ljus. Både Martin och jag sprang runt och tog bilder för att få ett komplett material. Nu ska jag bara börja skriva texterna också… vilken dag som helst… Det blir såklart en film också, så fort vi hinner.
Två nätter blev det i hamnen, innan vi rullade vidare. Sista kvällen på ön är alltid lika bitterljuv, men vi är snart tillbaka. Redan om en månad kör vi över Ölandsbron igen. Och till Böda Hamn återkommer vi gärna!
Är man mätt och belåten och har några timmar över, så är det klart man visar kompisarna några av sina favoritplatser. Så det blev en förmiddag med smultronställen på nordvästra delen av Öland.
Vi vaknade alltså på Arontorp, precis vid bron, på fredagen. Efter en rejäl frukostbuffé packade vi ihop oss och drog iväg. Siktet var ställt på Böda Semesterby, men vi skulle inte checka in förrän efter lunch. Alltså tog vi med oss kompisarna på en liten sightseeing. Norra Öland kan jag utan och innan och jag har många favoritplatser, men allt är ju inte öppet än. Naturen och några av de större sevärdheterna kräver dock inget inträde.
Vi körde norrut och när vi passerade slottsruinen frågade jag om de ville stanna och fota. Detta hade de dock sett förut, så svaret blev ett nej. Själv kan jag stanna här hur många gånger som helst. Det är så vackert med slottet och utsikten. Det finns alltid någon ny vinkel att fota.
Istället blev första stoppet vid Sandviks Kvarn. En av de största kvarnarna i Europa av sitt slag. Den är så fin och man kan faktiskt gå in och upp i den på sommaren. Här serveras också kroppkakor, men inte så goda som Arontorp. Men här kan såklart även äta glass. Vi fortsatte förbi kvarnen och gick ner till hamnen. Där ligger nämligen en liten ställplats som vi trivs väldigt bra på. Den och stranden där, ville vi såklart visa.
När vi sett det vi skulle fortsatte vi 136:an. För Löttorp där vi haft hus i kanske 20 år, men sålde för ett tag sedan. Och förbi lilla Vedby där vi hade hus när jag var liten. Nu är vi alltså på västra sidan, den som jag tycker mest om. I Byrum hittade vi en parkering att ställa bilarna (inte jättelätt om man ska göra det lagligt) på och började upptäcka raukarna. De kanske inte är lika stora som på Gotland, men våra har utsikt över Blå Jungfrun. Här gick vi runt en bra stund och precis som vid slottsruinen kan man ta hur många bilder som helst. Det finns alltid en ny vinkel 🙂
Sen var det dax att köra den sista biten till campingen, då tog vi vägen genom den vackra björkallén. Den här vägen missar många, då de tar 136:an hela vägen istf att åka via Byrum. Detta är Europas längsta björkallé, den var iaf det förut – tror att det är så fortfarande. Än är björkarna inte så täta, men när de slagit ut helt är det som att åka med två väggar av björkar. Inte Martins favorit eftersom han är superallergisk, men än så länge funkar det hyfsat.
Direkt efter allén tog vi höger i korsningen och körde en bit söderut igen för att nå Böda Semesterby som skulle vara vårt hem över helgen. Öland har så otroligt mycket att bjuda på, den här gången hann vi bara skrapa lite på ytan.
På Valborgsmässoafton körde vi över bron till paradiset, Öland alltså. Vi brukar alltid börja eller avsluta vår vistelse på ön med en natt på Arontorp. Den här gången bjöds det inte bara på godaste kroppkakorna, utan även på en alldeles fantastisk solnedgång.
Från Timmernabben till Öland tar det kanske 40 minuter. När Martin hade jobbat klart filmade vi ställplatsen, tog de sista bilderna, packade ihop oss och drog iväg. Jag tror att vi var framme vid 14-snåret. Någon timma senare körde våra kompisar upp brevid oss och allihop parkerade rumporna i varsin solstol en stund. Vädret var helt fantastiskt!
En rätt skön känsla infann sej, där vi visste att vi hade tre härliga dagar framför oss. På en av världens vackraste öar. Dessutom med bästa sällskapet!
När klockan närmade sej middagstid gick vi den korta biten till restaurangen för att äta varsin portion härliga Ölandskroppkakor. Det är skillnad på småländska och öländska, de sistnämnda är lite gråare och har en ”slemmig” yta. Det beror på att man använder rå, riven potatis i Öländska, istf kokt. Jag tycker de är så otroligt goda och påminns alltid om min morfar och moster och somrarna på Öland som liten.
Jag minns när min mamma och moster stod i köket och rev potatis för glatta livet. Och att den största grytan kom fram. Hur de pressade potatisen, formade bollar som fylldes med fläsk. Allt enligt min morfars recept. Kroppkakorna las försiktigt ner i grytan och när de flöt upp till ytan var de färdiga. Vi var många som skulle äta, så det tog hela dagen. Sedan tävlade vi om vem som orkade äta flest. Jag tror att mitt rekord låg på 7 eller nåt sånt.
Numera är det ingen tävling, jag äter tre eller fyra. Med magarna fulla av kroppisar, tittade vi på Förrädarna innan kvällen bjöd oss på en vansinnigt vacker solnedgång. Alla fyra trillade ut ur bilen med varsin kamera och jag vet inte hur många bilder vi tog, men det blev många. Å några av bilderna blev riktigt bra.
Efter en god natts sömn började vi sedan 1 maj med en rejäl brakfrukost. Arontorp har en generös och galet god frukostbuffé, som bara kostar 89 kronor. När man ätit den behöver man ingen lunch, man blir proppmätt. Även på frukosten kan man äta kroppkakor, men gårdagens som är stekta. Gott det med, men jag föredrar de nykokta.
Efter frukosten packade vi ihop oss och rullade norrut. På vägen till helgens mål passade vi på att visa kompisarna några av våra favoritplatser på norra Öland. Jag har ju trots allt tillbringat väldigt mycket tid på ön och har några smultronställen. Om dessa ska jag berätta i nästan inlägg 🙂
Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.
Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.
Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.
På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.
Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.
Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…
På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.
Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.
Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.
För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.
Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂
Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.
På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…
Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.
Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂
Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.
Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.
Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.
Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!
Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.
Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.
Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!
Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.
Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.
Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!
På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.
En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.
Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂
Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.
Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.
Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p
Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.
Jag har ju en tendens att höras på radio lite då och då och så blev det även under husbilsträffen. Men det var inte jag som var huvudperson, utan några av gästerna på träffen 🙂
Maria på P4 Kalmar och jag har haft kontakt i flera år. Förra sommaren var vi även upp på radion och besökte henne och fick se hela radiostationen med studios och hela faderullan. När vi pratades vid senast sa jag att jag tyckte att de skulle komma på vår husbilsträff, men inte så mycket mer än så.
I början på förra veckan ringde Maria och sa att livereportern Kåre skulle komma och hänga med oss under förmiddagen på fredagen, träffens andra officiella dag. Tills dess skulle jag leta upp ett par spännande sk ”case”, alltså extra intressant personer.
Maria pratade om största husbilen, mat i husbil eller något annat som stack ut. Jag gav dem istället minsta husbilen på träffen, som en ensamåkande kvinna vid namn Lena (min_lillabil_vanlife på instagram och Youtube) rattar. Matlagning gillar alla, så det fick bli Helene från Berggrens Bilbo (också instagram och Youtube) som plötsligt skulle laga mat i direktsänd radio. Medan Helene var supercool, var Lena desto mer nervös.
Kåre skulle börja sända kl 11, så vi tänkte att han väl kommer vid 10.30. Jag hade lovat att möta upp honom i receptionen och väntade och väntade. Kl 11, hade han fortfarande inte kommit… nånstans runt 11.30 dök han upp efter att ha suttit i bilkö genom halva Öland. Sändningen började 12.30 istället, har jag för mej.
Då började det med att Martin och jag, samt Annelie och Ludde (som vi arrangerar träffen tillsammans med) blev intervjuade. Vi fick berätta varför vi har våra träffar, hur de sett ut tidigare och vad vi förväntade oss av denna. Sen gick vi till Lena som berättade om sitt liv som soloåkare och sin fina lilla bil. Hon var så otroligt bra på att berätta hur härligt man kan ha det på vägarna när man åker själv. Möten på vägen och hur man spontant gör precis vad man vill. Det blev så bra att radion sände enbart hennes intervju dagen efter och inslaget även ligger ute på P4´s webb. Så roligt!
Sen sprang vi över till Helene som berättade om sitt matintresse och hur matlagning i husbil kan se ut. Kåre fick kolla in Helenes kyl och vara med och laga lasagne i Omnia. Helene har ett enormt matintresse och har alltid mängder med mat med sej, man kan undra om hon tror att det bara finns matvarubutiker i Norrköping där de bor. För jäklar vad hon handlar innan de ska iväg 😛
Sen var det dax att ta lite bilder och göra små extraintervjuer. När allt var klart, sändningen var över och Kåre hade allt material han behövde, sa vi bye bye och pustade ut. Maria var så nöjd med mitt förarbete att hon tyckte att jag kunde ta jobb som producent. Nu tycker jag iofs inte att det är så stor skillnad att leta fram folk till radiointervjuer eller en tidningsartikel, så det var kanske inte så himla fantastiskt jobbat ändå. Men kul att få vara ute lite på ”fältet” igen 🙂
Alla verkade tycka att det var väldigt spännande att ha radion där, det var många som fotade och filmade under tiden. Sånt här kan hända när man har oss på besök. Den camping som tar emot oss får alltså en himla massa publicitet!
Detta var bara en liten del av allt som hände under träffen, mer kommer…
Tiden går så fort! Det är redan lördag och vi har varit på Böda i snart en vecka. Vi fyttade in redan i söndags och sedan dess har det varit fullt ös här!
När vi stod i Byxelkrok förra helgen, såg vi att det låg ett stort regnområde över norra Öland på måndagen. Så vi ändrade våra planer och åkte till Böda en dag tidigare än vi tänkt. På så sätt kunde vi installera oss och ställa allt på plats redan på söndagen, innan regnet.
Det är sådärkul att komma fram och gör allt när man är dyngsur. Så när det väl började regna på natten, hade vi redan fixat allt och kunde kura inne i bilen hela dagen. Så mysigt!
Sen har allt gått i ett! Vår stora husbilsträff började offentligen inte förrän på torsdagen, men redan på måndagen började det rulla in bilar. Å sen fortsatte det bara. Bil efter bil… till slut var vi drygt 220 bilar, helt galet. Det innebär typ 400 personer och ni kan ju bara ana hur många hundar… jag är i himlen! Jag har hundar att gosa med överallt!
Under veckan har jag iaf tränat himla duktiga och tagit flera promenader varje dag. Vi har också testat ett par nya recept som vi filmat, ett ligger redan ute på youtube. Så det har varit både nöje och jobb i en perfekt blandning.
VI har det så himla bra här på Böda. Dagarna är intensiva och flyger förbi. Ska berätta mer vartefter, nu ska jag sitta i den ljuvliga solen och snacka bort resten av dagen med härliga människor 🙂
