Jag brukar säga att man äter sej ner i vikt och tränar för hälsans skull. Forskning visar, och det kan jag skriva under på, att kosten står för 80% av viktminskningen och träningen för resterande 20%. Självklart är en kombination det ideala för kroppen, men ibland får man ta en sak i taget.
Jag har kommit tillbaka bra med att fylla i checklista och hålla mej till mina sp. Jag ska ju bara ner något kilo och försöker hålla mej till Viktväktarnas kostprogram tills vi åker på semester om någon vecka. Skulle vara skönt att vara tillbaka på målvikt innan vi åker, sen brukar jag gå ner i vikt på semestern. Det kanske låter konstigt och udda, men vi äter ungefär som hemma, sover mer och rör oss lite mer än vanligt – då blir det minus 🙂
Men än är det några dagar kvar, vi kör ända in i kaklet! Här är veckans matsedel:
Måndag: Morotsplättar (Grön 35, Blå 27 för hela satsen)
Allt utom kycklingröran passar i matlådan dagen efter eller i frysen, så passa på att laga lite extra. Ni måste testa laxen och butterchicken, såååå gott! Asså, snuskigt gott! Missa inte!
Ha en fantastiskt vecka, jag ska börja packa. Ni är väl med på resan? Instagram @marlenerinda 🙂
Jag får massor med frågor om mat för viktväktare, snacks och godis. Särskilt hur jag äter, hur ofta, vad, om jag äter godis osv. Hur en dag helt enkelt ser ut i mitt liv. Alltså tänkte jag redogöra för hur en dag i mitt liv ser ut och ge förslag på olika frukostar, luncher, middagar, efterrätter, snacks mm.
Jag äter oftast tre gånger om dagen men är uuuurdålig på mellanmål. Det var bättre när jag gick ner i vikt, nu när jag ska hålla den äter jag mycket mer sällan. Min frukost består alltid av en knäckemacka med smör och kokt ägg, ibland kaviar, te och frukt. Lunchen är oftast en matlåda från någon av föregående veckas middagar, wraps eller sallad och middagen varieras. Vi har alltid veckomatsedlar med lagad mat som går snabbt att göra.
För oss är det viktigt att följa Viktväktarnas rekommendationer. Vi äter kompletta måltider med kolhydratet, protein och grönsaker och tänker enligt tallriksmodellen med halva tallriken med grönsaker, 1/4 med kolhydrater och 1/4 med protein. Dessutom äter vi fett ett par gånger om dagen, på mackan eller vid tillagning. Då håller vi oss mätta och kroppen mår bra. Lite vätska och en promenad som komplement, så funkar magen också bra. Åsså en godisbit på helgen, annars orkar man inte i längden och jag har orkat i snart 20 år 🙂
Jag har inget emot sötningsmedel eller lightprodukter, ni andra gör som ni vill! Här finns massor med förslag så kan ni sätta ihop er matdag själv. Alla recept finns på Du i Fokus – kolla där då och då för det kommer mer vart efter.
Detta kanske underlättar något, hoppas det! Som jag skrev här ovan så finns alla recept på Du i Fokus, mängder med färdiga veckomenyer finns på bloggen och jag har lite tips och idéer på instagram @marlenerinda
Halva januari har passerat redan. Hur går det för er med de eventuella nyårslöftena om ett nytt liv? De flesta som startar sin viktresa står ut 6-8 veckor, sen blir det helt enkelt för tråkigt och för stor inverkan på livet. För att man försöker göra alt på en gång.
Om man istället gör små förändringar och ändra en sak i taget är chansen större att man står ut i längden. Skippa att tokträna och ha en massa matförbud, börja lite lugnt istället så blir det mer hållbart. Det kanske inte går så snabbt, men du orkar hela vägen.
Jag följer viktväktarnas kostprogram, vilket innebär att jag får äta allt – men inte alltid. Jag äter alla mina dagliga sp, ibland mer och tar av veckobonusen varje helg för att äta lite godis. Jag tränar 30-60 minuter 3 ggr i veckan och tar dagliga promenader. Så kan jag leva i längden, så har jag levt i längden – i snart 20 år. Jag åt mej ner i vikt med alldeles normal mat och tränar för min hälsas skull. Inte jättekrångligt, eller hur?
Här är veckans matsedel, en alldeles vanlig vecka:
Kasslergratängen, Fläskfilégrytan och lasagnen är perfekt till matlådan – så gör dubbelt. Funkar både dagen efter till lunch och i frysen. Vi har alltid färdiga lådor i frysen, annars skulle jag nog missa att äta lunch många gånger. Är ni som jag? Fixa matlådor!
Nu kör vi en fulpackad vecka med pressträffar, trendspaningar och Formex. Häng med på instagram vettja @marlenerinda
Ha en bra vecka!
Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!
Jag vet inte exakt vad ni vill läsa om eller önskar att jag ska skriva om. På statistiken kan jag däremot se vilka inlägg ni läser mest och ofta är det inte alls det man tror ska locka. Hos mej är det väldigt lite ”outfit of the day” lixom, här är det däremot mycket vardagssnack och en del tabun – sånt man inte pratar om…
Jag hade en period när jag ”renoverade” hela mej. En del sa att det var lyxingrepp, jag hävdade bestämt att det var av hälsoskäl. Det började med att jag tröttnade på att ha Stockholms blodbad ett par veckor varje månad och sen fortsatte det. Så här var det:
Jag tror att allt började 2012. Min mens som dittills hållit sej regelbunden, och väldigt måttlig, fick frispel. Från att knappt ha märkt av den, fick jag galna kramper och en blodmängd som gjorde att jag knappt kunde gå ut. Jag googlade (förstås) och hittade en behandling som gick ut på att man brände slemhinnorna i livmodern och på så sätt skulle slippa blödningar om man hade en väldigt tur – det hade jag.
Ingreppet tog fem minuter och sedan dess har jag knappt någon mens alls, däremot har smärtorna blivit värre bara senaste året men det hör tydligen till klimakteriet. Nu är jag 50 och menshelvetet ska väl snart vara över hoppas jag. Allt om ingreppet, som heter Novasure, kan ni läsa HÄR.
När jag väl hade en läkare, specialiserad på kvinnosjukdomar, som jag litade på, vågade jag ta nästa fråga. Tyvärr slutade min läkare, men nu var bollen redan i rullning. Frågan jag nu hade var fylld med mycket skam trots att de flesta kvinnor drabbas och borde kunna prata om den som vilken förkylning som helst. Det handlar om inkontinens! Att kissa på sej som vuxen. Hur osexigt och ofräscht är inte det?
Inkontinens kan bero på olika saker, i mitt fall var det en förlossningsskada som jag gått omkring med i över 20 år utan att veta om den. Hur sjukt och sorgligt är inte det! Under min första förlossning släppte hela urinpaketet så att urinröret hängde snett och musklerna tappat fästet. Det spelade ingen roll hur många knipövningar jag än gjorde, de skulle aldrig hjälpa. Här fanns ett fysiskt fel som inte gick att knipa bort, det var tvunget att opereras. Varför skämmas över det? Men det gjorde jag… Hur många fler känner som jag? Kanske hundratusentals… en oerhört sorglig tanke.
Varför är det tabu att prata om kvinnors besvär och underlivsfrågor? Varför är det så svårt att tala om och be om hjälp för? Å hur ska vi kunna ändra detta? Jag har skrivit om detta i flera år och hjälp många på vägen, men fortfarande pratar man inte om det.
Jag vågade iaf fråga och fick hjälp, ett enkelt ingrepp som tog kanske en kvart. Skillnaden var enorm! Jag kunde nysa och hosta utan att stå i kors med benen direkt efter operationen, och jag kunde springa. Bara någon månad efter operationen sprang jag Vårruset och som jag njöt!!! Det enda jag ångrar är att jag inte bad om hjälp tidigare – men jag vågade ju inte. Visste inte var jag skulle vända mej heller. HÄR kan ni läsa allt om TVT och ingreppet jag gjorde.
Nästa steg av min helkroppsrenovering var brösten, tvärtemot många andra så ville jag ha dem mindre – inte större. Redan som ung var brösten stora och fylliga, har man en längd av 156 stolta centimeter så funkar det inte med en stor hylla. Jag var godkänd för en förminskning redan på 90-talet, men då var barnen små och jag blev ensam med dem – det funkade helt enkelt inte. Men 2014 var det dax! Äntligen, som jag hade väntat och sett fram emot mitt nya, lättare liv.
Men strax innan brösten fixades var jag hos besök hos min ögonläkare, som skickade mej direkt till operation av ögonen. Inte direkt av ögonen utan av ögonlocken, de täckte nämligen alldeles för mycket av ögat. Mitt synfält var rejält begränsat, så pass att min nacke skulle kunna skadas pga av skallens vinkel för att kunna se. Inte kanske sånt man tänker på… operationen var den värsta jag varit med om! Man lyfte huden i pannan och tog borta ca 15 mm ovanför varje ögonbryn för att kunna lyfta allt på plats igen. Jag trodde på riktigt att panna skulle explodera när bedövningen försvann. Men snyggt blev det 🙂 HÄR finns allt om den operationen.
Sen var det alltså dax för brösten, min mest efterlängtade operation. Jag hade nog världens största leende när jag sövdes, äntligen skulle jag få ”rätt” kroppsform. Äntligen skulle överkroppen passa ihop med resten och jag skulle kunna röra mej obehindrat. Å det blev ju så bra! Min E-kupa blev en liten C-kupa. Jag sover bättre, rör mej bättre, andas bättre, har ingen värk i axlarna efter tunga behåband – ALLT är bättre!
Ingreppet kostar runt 50 000, men går att få via landstinget – även om det är svårt. Kriterierna är många och alla måste vara uppfyllda innan man ens får komma på bedömning. Jag lyckades! HÄR kan ni läsa om allt från remiss till livet efter 🙂
När man pratar om alla de här ingreppen får man olika reaktioner. När det gäller de första två så blir folk generade. Underliv, mens och kiss är jobbigt att prata om. Trots att hälften av befolkningen är kvinnor… mysko! Men jag vet att dessa inlägg har lästs av väldigt många, och att många sökt sej vidare efter att ha läst, och sedan även fått hjälp. Min slutsats av detta är att vi måste prata mer öppet om underlivsfrågor, så fler kan få hjälp.
Ögonen är ett lustigt kapitel. Många tror att hängande ögonlock är något som bara äldre drabbas av och behöver hjälp med. Sanningen är att yngre drabbas en hel del, men inte upptäcks förrän de är äldre. Mitt tips: var uppmärksam!
Så har vi de där brösten, så många reaktioner, kommentarer och frågor. Den vanligaste men kanske mest korkade frågan jag ofta får är ”Vad säger din man”? Jamen alltså… lägg av! Det är mina bröst och min man vill att jag ska må bra. Vad är det för fråga egentligen? Men många kvinnor säger sej inte vilja ta bort sina stora bröst (som de själva har problem av) just pga vad deras män kanske ska tycka… det verkar inte spela någon roll vad de själva tycker och hur de mår. En del anser att min bröstförminskning är en lyxoperation och absolut inte ska finansieras av landstinget. De som hävdar detta är män, de har ingen aning om hur tungt det är att gå runt med två meloner på bröstkorgen. De vet heller inte hur det känns när det kommer fram främmande män och frågar om de får känna lite… jag antar att jag får vara glad för att en del frågade först – alla gjorde inte det.
Det är ganska exakt 8 år sedan jag började min kroppsliga renovering och jag kan ärligt säga att det är det bästa jag gjort för mej själv. Jag mår tusen gånger bättre och är i bättre skick och form än jag någonsin varit. Det har varit många operationer och det har gjort ont, men det har varit värt allt. Det har varit fyra ingrepp som förhöjt min livskvalitet på flera olika sätt och jag njuter av mitt nya fria liv utan urin i trosorna, bröst som hoppar åt ena hållet när jag hoppar åt andra, knappt någon mens och ögon att se med utan att nacken ger upp.
Mår man inte bra eller störs av något som hindrar ens vardagliga liv så ska man kolla upp det. Vi kvinnor är världsmästare på att skjuta upp och prioritera annat och andra. Men detta är viktigt! Vi måste bli bättre på att göra gott för oss själva! Inte så lätt när man inte vet vilken väg man ska gå eller vad man faktiskt kan åtgärda och det är därför jag skriver, skriver och skriver om detta. Jag vet vilken väg man ska gå och jag vill berätta detta och ge fler chansen till ett friare liv. Jag berättar gärna!
Målet var från början att må så bra som möjligt, så länge som möjligt – den resan påbörjades redan i aug 2000 när jag tog tag i min vikt. Ett av de stora målen med viktminskningen var just en bröstförminskning för att få ett rörligare liv. Det har jag idag och jag mår så mycket bättre och det vill jag att fler ska göra.
Följ länkarna, läs, och fråga om ni vill veta mer. Gör det gärna som en kommentar under inlägget så kan fler ta del av din fundering, som säkert delas av fler. Alla vågar ju inte fråga… men jag vågar både berätta och svara. Så fråga på 🙂
Det har snart gått en vecka av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Jag gav mina bästa tips häromdagen, kolla in dem. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och har blivit ett sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på lördagar, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
På fredag ska vi fira våra födelsedagar, då blir det Gambiskt tema med en av nationalrätterna; Domoda. En riktigt smaskig jordnötsgryta som vi gör med kyckling den här gången, men man kan göra den på det mesta – även vegetarisk.
I övrigt fokuserar veckans mat på lättlagat och det mesta är även snabblagat. Många har mycket att göra nu när alla aktiviteter kör igång igen, då ska det vara enkelt!
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är SmartPoints som vi viktväktare räknar. Vi har följt VV i snart 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt 🙂
Några enkla tips för en lyckad och hälsosam viktminskning
1 januari – sug på den. Dagen då många, många ”börjar om”. Jag ser det hellre som att man fortsätter framåt, efter att ha lärt sej lite av ett par snedsteg. För slutar gör vi väl egentligen aldrig?
Idag har jag sett hundratals uppdateringar på sociala medier om alla som styr upp på banan igen med framförallt sin vikt. Vikten är en sak, men jag ser det som ett paket med vikt, energi, muskler, konsekvenstänkande, sömn och en massa annat – jag kallar det hälsa. Det funkar lixom inte att bara fokusera på en sak, allt hänger ihop, tex: om sömnen fungerar blir man mindre stressad och då går man lättare ner i vikt och då orkar man lite till och tar bättre beslut mm.
För att lyckas med sin viktminskning/hälsoresa finns det några enkla tips som har hjälpt mej. Jag startade min livsstilssförändring för snart 20 år sedan, nådde mitt viktmål för 15 år sedan men blir aldrig färdig med mej själv och min inre resa. Man blir aldrig färdig och det förstår man längs vägen, man bli aldrig fullärd. Och det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att stå still och sedan jobba med resten av kroppen och särskilt knoppen. Ett jäkla jobb – men så värt det!
Mina bästa tips för att lyckas med viktresan är:
Hitta ditt varför
Gör upp en plan
Planera delmål med belöningar
Sätt ett realistiskt mål
Ha tålamod
Gläds åt minsta framgång
Var beredd på bakslag
Börja aldrig om – fortsätt bara framåt
Varför kan vara så enkelt som att bli mer hälsosam. Det borde ju egentligen räcka som anledning att ta tag i sej själv. För att man vill må så bra som möjligt så länge som möjligt.
Hur just din plan ser ut vet bara du, men låt den inte bli för krånglig. Börja inte träna sju dagar i veckan och ha en massa förbud kring vad och hur du ska äta. Börja med snabba promenader för att sedan öka, hitta alternativ till de dåliga vanorna istället för att förbjuda – då står du ut i längden. Men tänk att kosten står för 80 % av viktminskningen, tränar gör man för sin hälsas skull.
Sätt upp ett realistiskt mål, detta är viktigt tycker jag! Det är INTE realistiskt att gå ner flera kilo i veckan, inte i längden och inte om det ska vara hälsosamt och du fortfarande ska ha någon form av liv samtidigt. Går man ner väldigt snabbt så kan man drabbas av gallproblem, utebliven mens, blodtrycksfall, håravfall och lite annat. Så ta det lugnt! Lägg heller inte ditt viktmål för lågt, det blir svårare att hålla i längden. Sikta på normalt BMI till att börja med och känn sedan efter kilo för kilo och stanna där du trivs.
Tålamod. Jag kan knappt stava till det, men har varit tvungen att lära mej längst vägen. Jag snittade nämligen ETT HEKTO (inte kilo) i veckan i 10 kilo, det tog tre år. Om jag orkade i den takten, så orkar ni i vilken takt som helst! OCH: Minsta lilla steg, även om det går långsamt, är ett steg närmare mål.
Gläds åt minsta kilo, som sagt: jag snittade ett hekto i veckan… ibland kan det även vara helt ok att stå still eller till och med gå upp. Som exempel: efter nyår, jul, påsk osv då är det faktiskt en bragd att stå still men till och med ok att gå upp något kilo. Vilket som, är förmodligen en framgång mot tidigare livsstil.
Räkna med bakslag, sånt som jag kallar livet. Det händer saker på vägen som man inte kan planera för, tex egen eller andras sjukdom, födelsedagar, högtider, resor, grejer på jobbet mm. Ibland kan det vara bättre att se sina framsteg per månad istället för per vecka, särskilt under knepiga veckor.
Och går det åt skogen, så fundera på vad som gick fel, lär av det, stryk ett streck och fortsätt framåt. Det kommer att gå fel, ingen ide att banna sej själv, fortsätta bara på ”den rätta vägen”.
Jag är noga med att inte ha några förbud, jag älskar godis och hade inte klarat många dagar om jag haft godis- eller sockerförbud. Så istället för förbud gav jag mej tillåtelse att äta lördagsgodis, då vet jag att det kommer en dag i veckan när jag får mitt gott och kan nöja mej med det.
För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar dem HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR.
Jag vet att man kan ändra sin livsstil, jag har gjort det. Det tar tid och det är inte lätt, men det är så värt det. För mej kanske det är lite extra knepigt då jag har både fibromyalgi, hypotyreos, en sömnstörning och lite annat smått och gott. Men jag vet att om jag ska må så bra som möjligt så måste jag ta hand om mej så bra som möjligt. Jag måste ha en normalvikt och jag måste träna, då är värken lindrigare, jag sover bättre och rör mej lättare. Men jag måste inte vara trådsmal och jag måste inte träna skiten ur mej. Det räcker med att vara ”good enough”.
Å det är det jag vill skicka med till er. Detta är ingen tävling, ni ska bara må bra. Ni ska bara bli en uppgraderad version av er själva som gör att ni ska må så bra som möjligt, så länge som möjligt. Ni behöver bara vara ”good enough”, inte bäst. Tillräckligt bra för att må bra.
Jag finns på instagram @marlenerinda. Där försöker jag att peppa och stötta så mycket jag kan. Där finns min vardag med mat, träning, sjukdomar och lite gala och glamour. Häng med om ni vill, det brukar dyka upp lite roliga tävlingar då och då.
Nu vänder vi blad, eller hur man brukar säga. Jag tycker inte om själva nyårsafton, den är alldeles för upphausad. Men jag gillar nyår, då summerar man året, funderar på vad som varit bra resp dåligt, vad man kunde gjort annorlunda och hur man ska lägga upp det nya året. En fräsch start.
Jag lägger gärna 2019 bakom mej, det har mest varit cancer och skit. Vi avslutade dessutom året med översvämning i källaren lagom till jul, god jul lixom… Så nu ser jag fram emot ett friskare 2020, då jag ska bli ännu bättre på att ta hand om mej. Så säger jag varje år och det blir faktiskt bättre och bättre. Det är enda löfte man behöver ge sej själv 🙂
Årets första vecka börjar med festlig och god mat, men även bra mat som passar alla – även den som vill gå ner i vikt.
Flera av veckans rätter passar för matlådan, bra matlådemat hittar ni även HÄR. Passa på att fylla frysen när det finns lite extra ledig tid. Matlådor är min räddning!!!
Hur min nyårsvecka ser ut kan ni se på instagram @marlenerinda – min viktkamp och strävan om ett mer hälsosamt liv tar aldrig paus. Maten hjälper mej att hålla normalvikt, träningen hjälper min kropp att orka med mej i längden.
Ha ett riktigt gott slut på 2019 och en fantastisk start på 2020. Nu gör vi vårt bästa år någonsin!!!
När jag var på Filippinerna kom ett mail med beskedet att mitt gym skulle stänga omedelbums. Mitt gym som jag besökt 1-3 ggr i veckan i fem år och som är det första jag faktiskt gillat att gå till. Det enda jag iofs besökt…
Jag har haft det på känn och blev inte särskilt överraskad, men jag blev såklart störd. Jag gillar inte när det dyker upp hinder på min väg, som stör min vardag och vägen till mitt mål. Jag är en rutinmänniska och vill inte alls byta väg eller metod. Nu var jag ändå tvungen att tänka om och hitta alternativ. Alternativet var INTE att sluta träna!
Eftersom det är vinter och jag helst inte går ut på vintern tänkte jag att jag skulle försöka mej på hemmaträning. Första utmaningen var att komma in i mitt träningsrum, det har varit lager för alla loppisprylar och allmänt förråd av det mesta. Så på juldagen plockade vi ner julen för att få bort alla plastbackar med julsaker som stod där inne. En del gick till loppis en del gick ner i källaren. 10 backar med julgrejer är numera 2, så skönt!
När träningsrummet var återerövrat och framkomligt var det dax att sätta ihop ett program för hemmaträning. Jag började med att hitta inspiration i Paolo Robertos Träningsbibel och fick ihop ett hyfsat program som jag testade direkt. Det funkade men saknades något… igår satte Martin Träningsboken för latmaskar (Simon Sköld) i mina händer och där hittade jag den sista pusselbiten med några bra hantelövningar. Så nu har jag ett program för hela kroppen som tar kanske 10-15 minuter, det går ju att göra så många varv man vill. Med 30 min på löpbandet blev det riktigt bra!
Eftersom jag fortfarande är jetlaggad vaknar jag tidigt på mornarna och har alltså tid för träning medan Martin fortfarande sover. Så imorse var jag uppe igen vid 6 och gjorde mitt pass, så skönt! Känns så bra att redan innan frukost ha fixat träning och 4000 steg. Dessutom fick jag en otrolig soluppgång utanför fönstret som belöning. Känns också extra bra att slippa åka hemifrån när det är 10 minus och samtidigt spara lite bensinpengar. Det krävs lite disciplin, och det har jag!
Jag ger det vintern och utvärderar till våren, men tror att jag hittat min grej – jag har ingen lust att testa ett nytt gym eller trängas med en massa svettiga människor. Jag avskyr svettiga människor! Visst är det irriterande när det dyker upp hinder på vägen, men det är som det är. Man får hitta en lösning och ett bra alternativ, kanske testa sej fram lite… men aldrig ge upp!
Jag har mitt mål, vet vägen dit och kommer aldrig att ge upp. Jag måste hålla vikten för att hålla fibromyalgin i schack och cancern väck och det gör jag med mat. Träningen håller värken borta så gott det går och kroppen mår bättre, så är det bara. Det finns inget alternativ än att fortsätta framåt, då blir jag sjuk på riktigt.
Jag ska filma mitt program och kommer lägga upp det vart efter på instagram @marlenerinda – häng med där om ni är nyfikna 🙂
Precis som förra året var det många som fick en Crockpot (Slowcocker) i julklapp häromdagen. Numera finns Crockpot även som Express, med tryckkokarfunktion. Den är faktiskt helt suverän!
Vi har gjort några recept som jag samlat ihop här nedan. Det första, Pulled Chicken, gör vi ungefär varannan söndag och har sedan som salladsmat, till taco eller i wraps. Så gott och enkelt (och få sp). Det finns alltid i frysen, ett hett tips från oss till er 🙂
Bara en vecka kvar av året och nu börjar man fundera lite på nyårsmenyn. Oavsett om man firar tillsammans med vänner eller i lugn och ro, så vill de allra flesta duka fint och ha en trerättersmiddag med förrätt, varmrätt och efterrätt.
I år är vi hemma, men det blir bara Martin, jag och pälsbollen. Tror jag… man vet aldrig eftersom vi alltid har dörren öppen om någon vill ha sällskap. Här hemma blir det nog hummer till förrätt, ev potatiskaka och ostfylld filé till varmrätt och persika under marängtäcke till efterrätt. Det blir ca 25 Sp (Grön) för hela middagen, helt ok!
Ni är många som frågat om mat som passar till nyår, här har jag därför satt ihop några förslag.
