Tiden bara flyger iväg, snart är det bara 3 månader kvar av året! Många i vår närhet är superstressade, har dragit på sej långdragna förkylningar och mår rätt taskigt av flera anledningar. Därför är vi extra noga med att äta bra, sova ordentligt, ta våra promenader och träna. Åsså skrattar vi så mycket vi kan, det är viktigare än man tror faktiskt.
Även för oss är detta en hektisk period. Teatersäsongen har börjat och vi springer på något nästan varje kväll. Det blir en otroligt bra scenhöst i år, missta inte tex En värsting till syster – huuuur bra som helst! Men idag blir det väldigt lugnt, vi ska fixa matlådor. Ni har mängder med tips HÄR och HÄR. Det är min räddning för att jag överhuvudtaget ska få i mej lunch när jag jobbar hemma. Den här veckan funkar faktiskt allt utom lördagens mat i matlådan.
För att stoppa eventuella förkylningar dricker jag ingefärsdryck varje morgon. Jag vet inte om det hjälper, men jag inbillar mej det och har inte varit förkyld på väldigt länge. Att det dessutom är gott gör ju inget 🙂
Ha en fantastiskt vecka och häng gärna med på instagram @marlenerinda i vårt lite annorlunda liv.
Såklart får och kan man äta bullar, efterrätter och godis även som Viktväktare! Det finns olika knep att få ner pointsinnehållet och även kalorierna om det är det man räknar.
Ett är att byta ut vanligt socker mot sötningsmedel, en del är tveksamma till detta och det är ett beslut man måste ta själv. Vi använder det iaf och det är med det som grund vi räknat ut Smartpoints i recepten. Men det är såklart helt ok att använda vanligt socker också, då får man bara räkna om recepten och ta en mindre bit.
Jag har förstås lakritschokladbollarna som mina stora favoriter, men även semmelkakan och gelegodisarna. Äppelkakan är läsarnas stora favorit samt hallontårtan. Ni får testa er fram och gärna berätta när ni tycker 🙂
Jaha, då var det alltså september och sommaren räknas som över. Nu börjar hösten, en årstid som jag avskyr! Vädret hoppar fram och tillbaka och då får jag ont och tröttheten blir ibland förlamande. Några år till får jag stå ut, sen ska jag flytta till värmen!
Jag försöker planera matsedeln efter vädret och nu ska det bli lite svalare och en del regn, iaf i Tumba där vi bor. Så det får bli lite mer rejäl mat, än under sommaren, och mat som funkar till matlådor eftersom jag ofta äter gårdagens rester till lunch.
Septemberbonus: Lätt äppelkaka 10 SP Flex för hela kakan
Jag har hyfsat lugnt just nu och sköter mat, sömn och promenader alldeles exemplariskt. Jag tänkte ge mej själv en rejäl boost under den här årstiden som jag avskyr och skulle vilja ta bort 2 kg tills vi åker på semester i januari. Är ni med? Gör mej sällskap, pusha och stötta här och på instagram @marlenerinda
Idag firar jag fem år av en av de största och viktigaste förändringarna i mitt liv. Högst upp på topplistan av livshändelser är förstås barnen, sedan kommer min tid i Afrika och att jag träffade Martin – men sen kommer min bröstförminskning. Min stora anledning till att gå ner i vikt, för att må bättre resten av livet.
Många strävar efter stora bröst, vi som får det naturligt är kanske inte riktigt så nöjda som man kan tro… för mej var de mest i vägen och hindrade mej från att göra saker. Jag hade stora bröst redan som 10-åring och blev redan då kallad för Dolly Patton. Killarna tyckte att det var fritt fram att klämma och gjorde det dagligen. Vad gör man som liten tjej på 150 cm när killarna tar sej friheter? Ingenting faktiskt. Inte förrän lite senare, när jag blev intryckt i ett skåp i högstadiet – då fick jag nog, slog mej fri och knäade en av mina plågoandar så han kräktes. Det var min revansch.
Jag avskydde mina bröst! Jag ville springa och träna, men fick ha dubbla behåar för att det inte skulle skumpa för mycket och göra ont. Jag var förmodligen lyckligast i världen den dag jag fick godkänt för att göra operationen och på operationsdagen var jag inte ett dugg orolig – jag såg bara mitt nya liv framför mej. Det ska väl sägas att det inte är någon enkel match att få operation, det är en mängd kriterier som ska uppfyllas. Bla vikten. För att få operationen bekostad av landstinget får man inte ha ett BMI över 25, det var där Viktväktarna kom in i bilden. Det stora målet med viktminskningen var att få den där operationen! Å jag lyckades 🙂
Vi har alla ett ”Varför”, mitt var kanske lite ovanligt – men jag vet att många skulle vilja göra en bröstförminskning. När jag gjort min operation, ändrades mitt ”Varför” – numera vill jag hålla min vikt men bli starkare. Så visst kan man ha flera mål och det kan även ändras med tiden. Och när jag väl nådde mitt stora mål kunde jag ju nå fler, det ena ger det andra kan man väl säga.
När jag vaknade efter operationen kunde jag inte sluta le, jag var så lycklig. Ni kan läsa det mesta om ingreppet HÄR och även se bilder. Mitt stora problem var borta, jag skulle inte längre behöva bemöta dräglande män som frågade om de fick känna – jo, sånt hände faktiskt… inne på ICA… med deras döttrar närvarande… Jag hade inte ont en sekund efter operationen och har sedan dess kunnat röra mej obehindrat, sluppit värk i axlar och rygg, sovit gott på mage och haft vilka kläder jag velat. Ett helt nytt liv faktiskt!
Om du tycker att din stora bröst hindrar dej i livet så är jag den första att rekommendera operation. Det är svårt att komma igenom nålsögat för att få det bekostat av landstinget, men så värt kampen! Men första kriteriet som det inte ruckas på är det där BMI 25. Väger du mer så är det detta du ska sikta på först och sedan be om remiss. Det kan ju verka larvigt med en viktbegränsning, men det är ju faktiskt så att de flesta med övervikt får en alldeles lagom kupa om de blir normalviktiga. Dessutom är operationen säkrare vid normalvikt. Och står många i kö, så är det klart man måste ha vissa begränsningar och kriterier. Väljer du däremot att bekosta hela kalaset själv, så är det bara att göra – då finns inga begränsningar alls tror jag. HÄR kan ni se och läsa ALLT om kriterier, läkarbesök, operationen, eftervård och folks reaktioner mm.
Så här fem år senare kan jag bara konstatera att detta var något av det bästa jag gjort för min hälsa och jag delar gärna med mej av min resa. Idag passar mina bröst ihop med resten av min lilla kropp. Är man 156 cm ska man inte ha en E-kupa, kroppen mår inte bra då. Ni som följer mej på instagram @marlenerinda ser hur aktivt mitt liv är numera, helt annorlunda mot för bara fem år sedan.
Det var med Viktväktarna jag gick ner i vikt och det är även med dem jag håller vikten. Här finns det mesta om hur VV fungerar. Maten jag ätit och fortfarande äter finns på Du i Fokus, blandad kost – inga konstigheter. Mina veckomenyer hittar ni HÄR. Jag brukar säga att ni ska höra av er om ni har frågor och det gäller såklart nu med! Fråga på bara 🙂
Nu är väl de flesta av oss igång igen med jobb och aktiviteter.Här är det fullt ös! Just den här veckan är det pressdagar inför höst och jul, Formex och en resmässa. Jag ska fira lite jul, se nyheter för nästa vår och upptäcka nya spännande resmål.
En spännande och händelserik vecka helt enkelt. Å då blir det måååånga steg! Jag hinner inte träna så mycket, men gå kommer jag att göra. Massor! Veckan avslutas med kryssning, då blir det skaldjur och show ombord på Birka Cruises – gott! Jag älskar skaldjur.
Det är fortfarande lite sommar kvar, så jag har försökt att anpassa maten lite efter vädret. Här är veckans matsedel:
Sommarenärslutbonus: Rabarberkaka 9 SP Flex för hela kakan
Jag vet att ni är många som tycker om vitkålsgratängen, den passar verkligen perfekt till grillat! Missa inte kasslern, den är såååå god! Det mesta funkar i matlådan, så gör mycket 🙂
Passa på att plocka av sista rabarbern och gör en smaskig kaka.
Ha en fin vecka, följ gärna med på instagram @marlenerinda och häng med under veckan.
Den här veckan kör allt igång igen för mej, kanske för er också? Det är lite ångest faktiskt, hade gärna haft en vecka till med helt ren almanacka. Men det är bara att gilla läget antar jag.
Det är måndag och det betyder gymmet. Ni som är nyfikna på mitt gym kan faktiskt hänga med på onsdag (14/8). Då har Sussie på Curves i Tumba ett grymt erbjudande för er. Ni får bla testa på Curves i 21 dagar för 399kr. Erbjudandet gäller bara på onsdag och klubben i Tumba. Hojta om ni vill veta mer 🙂
Men det var onsdag det, idag tränar jag alltså som vanligt och i eftermiddag fortsätter cancerresan… då ska hela hudkostymen kollas upp. Hela jag ska tydligen fotograferas och någon specialist ska kolla in alla mina prickar och se om något behöver åtgärdas. Vi får väl se vad h*n säger…
Resten av veckan är betydligt roligare. Förutom ännu mer träning så funderar Jag på att hälsa på hos Cicki och Viktväktarna i Huddinge på onsdag kl 16.30. Hoppas få träffa några av er i såna fall. På torsdag har jag en pressträff på SVT på morgonen och sen ska vi på biopremiär på kvällen och fota lite röda mattan. Och på fredag är det stor kräftskiva på värdshuset Kräftan 🙂
Roligheter kräver bra planering. Här är veckans matsedel:
Allt utom Shakshukan och pizzan funkar i matlådan, så gör mycket av allt det andra. Att ha färdiga matlådor i frysen är a och o för mej, då finns det alltid något till lunch och jag slipper tänka. Jag måste slå ett extra slag för rätterna i slutet av veckan, kycklingen, fläskfilén och lasagnen är vansinnigt goda och pizzan är ett väldigt bra alternativ om man vill komma billigare undan men ändå få pizzasmaken.
Är ni nyfiken på veckans roligheter så är det bara att hänga med på instagram @marlenerinda
Har söndagsångesten börja komma krypande? Är semestern och det ”goda livet” slut nu? Kan det möjligen vara så att det är just imorrn (eller under veckan) som ni ska väga in er efter sommaren och ta tag i de där jäkla kilona igen?
Jag har jobbat på Viktväktarna och vet EXAKT hur det brukar se ut just precis veckan som kommer. Vecka 33 och vecka 34, samt v 1 och veckan 2 är de måndagar som flest skriver in sej på VV. Det är då man ska ta tag i sitt liv igen, för femtioelfte och sista gången. Den här gången SKA det funka!
Vet ni? Om det funkar eller inte, är faktiskt helt och hållet upp till er! Eller kanske inte helt… det kan ju hända saker på vägen som ni inte rår över, som tex sjukdom, trassel i familjen, problem på jobbet och lite sånt – men i övrigt så är det ni som bestämmer om det ska fungera eller ej. Det finns några knep på vägen, för att ni just den här gången ska lyckas hela vägen in i mål.
INNAN ni börjar viktresan kan ni förbereda er. I detta fall är ensam inte stark, engagera familjen. Vill man ditt bästa så ställer man upp och underlättar för dej. Kanske är det fler i familjen som behöver ändra matvanor/gå ner i vikt? Rensa ur det som inte bör finnas hemma, det som inte finns går ju lixom inte att äta… Berätta vitt och brett om ert beslut och att det är ditt eget val och din resa för att må så bra som möjligt.
Lägg upp en strategi och planera. Maten är viktigast, fundera på hur du enklast sköter en ny diet. Har du svårt att variera dej och hitta på middag varje dag? Då kanske matlådor är något för dej. HÄR finns mängder med förslag. Laga mycket mat när du väl lagar något och lägg i frysen. Preppa med tålamod och satsa minst ett år av ditt liv för själva viktresan, resten av livet för din hälsa.
NU är det dax att köra igång. Oavsett om du går på möten eller väger dej hemma, se till att det är på samma våg, i samma kläder och ungefär vid samma tid varje vecka. Ta även dina mått på 3-4 ställen på kroppen och ta bilder, så du har att jämför med när vågen står still. För det kan du också förbereda dej på att den kommer att göra då och då, det kommer även att bli plus…
När du väl har gjort den första invägningen är det dax att köra igång med programmet. Tänk 90-10 och glöm träningen den första tiden. Med detta menar jag att om du sköter dej med maten 90% av tiden, så är det helt ok att strunta i allt 10% av tiden. Men kanske inte gå bananaz, utan ändå ha ett hyfsat sunt tänk. Viktväktarna har ju en veckobonus som är till för att användas. Lita på programmet! Gör som programmet säger, fyll i dina sp, väg och mät – då blir det mest korrekt. Skriv upp alt, även om det blivit alldeles för mycket. Tänk kostcirkel och tallriksmodellen, ät KOMPLETTA måltider även om du äter noll-sp-mat.
Var inte för hård! Blir det galet någon dag så fundera på varför det blev som det blev, lär av detta, stryk ett streck och gå vidare. Vill du köra igång med någon form av träning (jag gjorde det inte förrän jag varit på min målvikt i 10 år) så tänk 80-20. Det är maten som står för 80% av viktminskningen, 20% är träning. Vi äter oss ner i vikt och tränar för vår hälsas skull. Alla behöver dock muskler och muskler hjälper förbränningen, men ta en sak i taget.
Så är det dax för veckovägning. Jag vet att många väger sej varje dag, men ha en bestämd dag som du jämför med vecka för vecka – då blir det mest korrekt eftersom dagarna kan skifta en hel del beroende på vätska i kroppen, tid i månaden, stress osv. Räkna inte med flera kilo minus varje vecka utan gläds åt minsta hekto och tänk på att det kan vara helt ok att stå still också. En hälsosam viktminskning är ungefär ett halvt kilo i veckan, då hinner både knopp och kropp med. Går det väldigt snabbt kan man drabbas av gallproblem, blodtrycksfall och hudkostymen får svårt att hänga med.
ALLA kör i diket då och då. ALLA tycker det är tråkigt att fylla i SP efter ett tag. ALLA får plus någon gång på sin viktresa. MEN… ALLA kan även köra upp på banan igen. ALLA kan gå ner i vikt. ALLA kan komma hela vägen in i mål. Jag lovar. Jag gjorde det och det är inget magiskt med mej. Jag har trillat i diket ett helt gäng gånger, men jag har alltid kört upp på banan igen. För att det är jag som bestämmer över mej! Jag vill inte vara tjock, trött, orkeslös – jag vill gilla det jag ser i spegeln och orka med mej själv och mitt liv. Det är MITT VAL! Jag väljer hälsa!
När du kör igång den här gången, den sista gången – så gör ditt val en gång för alla. Detta ska vara för resten av livet. Det kommer att ta tid. Det kommer att vara jobbigt – men du kan! Det är egentligen det enda du behöver banka in i skallen: DU KAN! För det kan du, jag vet det – du ska bara förstå det själv.
Å du… Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta tills du verkligen förstår vad som står. Nu kör vi – för sista gången – för resten av livet!
Ps. jag finns på insta, hela mitt Guldmedlemsliv sedan 14 år tillbaka. Häng med där, jag peppar så gott jag kan @marlenerinda
Alla har vi nog våra ”problemområden”. Jag har alltid avskytt min mage, hur smal jag än är så putar den ut på ett sätt som jag inte tycker om. Jag ser lixom tjock ut fast jag inte är det.
För drygt ett år sedan kom jag i kontakt med Anna som driver kliniken Formedico i Hammarby Sjöstad. Jag ville testa Verju Fettreduceringslaser och skriva en artikel om den. Verkligen kritisk granska den och hitta för- och nackdelar. Det kan ju inte bara vara så enkelt att man lägger sej i en maskin en stund så försvinner fläsket. Eller?
Ska jag skriva om något så vill jag testa, så jag kan berätta hur allt känns och om det verkligen gör någon skillnad och är värt att betala för osv. Det har alltså inte varit ett samarbete för bloggen, utan ett granskande jobb för Du i Fokus. Men just en sån här grej tar tid att få resultat på, därför gör jag en liten uppdatering här. Framför allt för min egen skull och kanske för Annas också – så hon inte tror att jag glömt henne. Nu är det nämligen flera månader sedan senaste behandlingen, jag ville se var som händer om det går kort resp lång tid mellan gångerna. Rekommenderat är nämligen att inte gå tätare än var tredje vecka, jag har haft allt mellan tre veckor och tre månader emellan. För att se skillnaden.
Jag är ganska kritisk när det gäller alla former av skönhetsingrepp och vill veta allt och lite till. Jag testar gärna och är inte särskilt rädd för att testa oavsett vad det är – jag är mest nyfiken på att se om och hur saker fungerar. Och Verju verkade lite för enkelt och för bra för att vara sant, då måste man ju testa!
Verju fettreduceringslaser är en maskin med 6 ”armar” som lyser på de områden man vill bearbeta. I mitt fall var det alltså hela magen, både övre och nedre delen. Med denna metod förstörs innehållet inuti fettcellen och försvinner ut ur kroppen genom lymfsystemet. Många andra fettreducerings metoder förstör hela cellen och då vill kroppen börja bilda nya celler någon annanstans på kroppen, Verju låter cellen vara kvar – men tom. För att allt ska fungera optimalt är det viktigt att man inte dricker alkohol 4 dagar efter behandling då lymfsystemet ”stänger” av när kroppen får i sig alkohol. Jag var även rekommenderad att inte träna hårt några dagar efter behandlingen, promenader var helt ok.
Formedico i Hammarby Sjöstad var först med maskinen i Sverige och jag blev otroligt nyfiken när jag läste om både Formedico och Verju. Mitt första besök där var i maj 2018, då träffade jag Anna som driver kliniken tillsammans med sin man. Bägge har lång erfarenhet både inom sjukvården och skönhetsvärlden, jag kände mej helt trygg! Anna började med att berätta om kliniken och maskinen, hur allt skulle gå till och förväntat resultat. De flesta köper ett paket på 4 eller 8 gånger, en enda gång ligger på ca 2000 gånger (men finns förstås paketpris) – men en gång är lixom ingen gång i det här fallet. Gammal fett kan sitta hårt och resultatet märks kanske inte förrän efter 2-3 gånger.
Anna mätte mej på några olika ställen och sedan tog jag plats på britsen. Maskinens armar justerades för att jobba precis där jag ville och för att göra mest nytta. Sen var det bara slappna av och låta maskinen göra sitt. 2 x 20 minuter är vanligast och att man då kanske tar 20 minuter på framsidan och 20 på baksidan, mage och rygg hör ju ihop. Maskinen surrar lite, i övrigt varken känns eller märks något alls.
Efter behandlingen är det bara att gå hem och invänta resultatet. Som alltså inte kommer direkt, kanske inte ens efter andra gången… efter tredje gången började jag se resultat. Magen var så mjuk helt plötsligt! Bristningarna efter graviditeterna var nästan borta och huden var fast och mjuk, en betydlig skillnad faktiskt. Överhuvudtaget hade all hud runt mage och rygg stramat upp sej rejält och hela jag kändes fastare.
Det ska poängteras att Verju inte är någon mirakelmaskin på det sättet att den fixar allt själv – jag har under behandlingen skött mat och träning, precis som jag brukar. Maskinen hjälper lixom bara till att påskynda förloppet. Jag har under hela tiden levt som vanligt, tränat 2-3 ggr i veckan, tagit 1-2 dagliga promenader och ätit bra – precis som jag gör i min vardag. Måtten har minskat överallt, mest runt midjan. Å det har alltså inte spelat någon roll om jag haft tre veckor mellan behandlingarna eller tre månader. Måtten har varit konstanta och hållit sej efter behandling, fettet är verkligen borta på något mysko sätt.
Min jämförelsebild här uppe är rätt dålig, det är svårt att få helt samma vinkel och skärpa i bilderna. Vikten är densamma på bägge bilderna, en det syns att jag är slankare, att trosorna och behån sitter på ett helt annat sätt än före. Sammanfattningsvis så här långt kan man nog ändå säga att Verju funkar. Det är rätt dyrt, men så är det väl med alla ingrepp man vill göra på sin kropp? Det är ingen genväg, utan ett verktyg på vägen.
Jag tycker detta är väldigt spännande! Jag har ingen exakt koll på siffrorna, sommaren har som sagt vart ett slags experiment för att se om behandlingen varit hållbar i längden. Men så fort jag varit tillbaka hos Anna, ska ni få veta. Resultatet tar alltså lite tid, så vill ni ta bort några centimeter innan nästa sommar är det dax att sätta igång nu 🙂
Den 7 augusti 2000 fick jag nog av mej själv och skrev in mej på Viktväktarna. Inte för att jag var jättetjock, utan för att jag behövde lära om när det gäller mat. Skaffa en ny, sundare livsstil, för mej och barnen. 19 år har gått, idag är jag väldigt nöjd med mitt beslut.
Jag var 30 år, åt oftast inget på dagarna men sen smällde jag i mej skogaholmslimpa med ett tjockt lager hushållsost på kvällarna. Det är ju så gott! Men det är ju inte mycket näring… och det kan knappast kallas sund kosthållning. Men så var det! Jag mådde skit! Jag var ganska nyskild, mitt i en rejäl utbrändhet, konstant trött, superstressad och en rätt ledsen ensamstående morsa. Att min bästa kompis dog en vecka senare gjorde inte saken bättre… men samtidigt gjorde hennes död att jag fick en insikt om att jag måste ta hand om mej bättre.
Så jag skrev in mej på Viktväktarna i Tullinge Centrum, tillsammans med min mamma. Min första vecka räknade vi prickar, jag hade fattat det hyfsat när jag kom dit veckan två och då fick vi veta att det from nu skulle handla om Points. Tack för den! Det var bara att glömma allt från första veckan och lära om, samtidigt som jag skulle smälta att min bästa vän inte fanns längre… Men det gick! Points var ju dessutom såååå mycket enklare än Prickar!
Jag hade svårt att gå ner i vikt, det blev ett par hekto ner och sedan stod det still. Jag följde programmet till punkt och pricka, även konsulenten tyckte det borde gå snabbare – men jag gav mej inte! Jag fick hjälpa till vid vågen som extra pepp och för att verkligen inte tappa greppet. Det var kul, jag lärde känna både personal på VV och andra medlemmar. Med mina små steg skulle det ta ganska exakt fyra år att komma i mål – men jag gjorde det!
Jag fortsatte räkna mina Points, programmen ändrade sej lite och bla blev Points Plus. Jag vågade inte sluta räkna och höll vikten i flera år, tills jag blev sjuk runt 2010. Jag mådde ungefär lika dåligt då som innan jag började på VV. Gick upp allt jag gått ner och blev mer och mer förtvivlad. Något var riktigt fel, det kände jag i hela kroppen. Till slut fick jag hjälp och diagnos efter diagnos trillade på plats. 2013 hade jag gått ner allt igen och sedan dess har jag hållit vikten och kan återigen och sedan dess stolt titulera mej Guldmedlem och normalviktig på Viktväktarna.
Jag var återigen smal, men jag orkade ingenting. Jag kunde knappt stå och dra på mej strumporna, utan var tvungen att sitta ner. Jag kunde inte luta mej fram och sätta på vattnet till badkaret utan att hålla mej i väggen. Jag hade INGEN bålstyrka alls och hade konstant ont i rygg och nacke. Vid det här laget hade jag bla fått diagnosen fibromyalgi och då kan man ju tänka sej att jag skulle skylla värken på den. Istället tog jag tag i träningen, jag ville orka mer, få kontroll på min kropp och få muskler! Jag skulle bli stark!
Så för snart 4 år sedan började jag träna cirkelträning på Curves. Ett gym för tjejer, utan speglar och utan prestige. På bara 30 minuter jobbar jag igenom hela kroppen, med min egen kropp som motstånd. Jag var smal, men smal var egentligen aldrig det jag strävade efter – jag ville ju ha livskvalité och vara hälsosam. Jag åt mej ner i vikt, nu skulle jag träna för att orka leva längre och för att min kropp ska göra det jag ber den om. Länge!
Martin gick ner 60 kg med vv, men det var lite för mycket, detta är mer lagom.
Idag är det 19 år sedan jag skrev in mej på Viktväktarna, ett av det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag mår bra! Jag är så frisk jag förmodligen kan bli. OCH jag träffade min man, vilken bonus! Min älskade Martin som gått ner 60,4 kg med Viktväktarnas hjälp och som jag sedan hade massor med VV-klasser med över hela södra Stockholm. Tillsammans hjälpte vi tusentals medlemmar ner i vikt under de 6 år som vi hade egna klasser.
Både Martin och jag är ganska unika när det gäller Viktväktarna. Vi har nämligen bara skrivit in oss en gång, tagit oss i mål och stannat där. Vi lyckades göra en beständig livsstilsförändring som gett oss ett helt nytt liv. Vi är dessutom unika med att ha träffats på VV och gift oss, något som jag vet att det pratades om en hel del när det hände 🙂
Jag påstår att alla kan gå ner i vikt, men jag säger inte att det är enkelt. Jag skulle heller aldrig säga ”kan vi – så kan ni”, så enkelt är det nämligen inte. Vi har alla olika förutsättningar. Men jag har några tips för att verkligen orka hela vägen och de är *lita på programmet *låt det ta tid, minst 1 år *gläds åt minsta minus på vågen *ha inga förbud *banna aldrig snedstegen *inse att det blir plus ibland *gå jämnviktsprogrammet *glöm motivation – fucking gör det bara!
Och gå på möten om du kan, du kan faktiskt möta ditt livs kärlek 🙂
Hur firar man 19 år på VV då? Jo, man börjar dagen med en helt vanlig frukost, en hundpromenad och ett pass på gymmet. Sen blir det kanske en glass till mellanmål – bara för att jag vill och vet att det inte spelar någon roll i längden.
Ni kan följa med på instagram @marlenerinda om ni vill och se hur min dag ser ut. Jag försöker ge pepp där, så gott jag kan. Jag påstår att jag kan det här nu, men kommer aldrig att sluta ha koll. Appen är fortfarande med mej så gott som dagligen, den släpper jag aldrig! Risken är alldeles för stor att trilla dit i dåliga vanor igen.
Grattis till mej idag och tack Viktväktarna för kärleken! Nästa år firar jag 20 år på VV, då ska jag fortfarande vara på min målvikt, men ännu starkare – då ska jag vara femtio, fit och fräck!
Vädret växlar rejält just nu, ena dagen är det härligt sommarväder – andra dagen känns det som höst. Enligt prognosen för veckan ska vi ha halva dagarna av varje… sånt känns i en kropp med fibro kan jag tala om. Det är inte kul alls.
Många är tillbaka på jobbet nu efter semester och lediga dagar. Man kanske försöker förbereda hösten vad det gäller barnens skola och aktiviteter och även för sina egna behov vilket kanske inte är så lätt alla gånger. Jag får ofta höra ”Jag ska ta tag i mej själv, vikten och min hälsa efter semestern – på måndag”. Jag brukar svara; ”ta tag i den under semestern istället, så hinner du få rutiner till vardagen”. Behöver jag säga att de flesta inte lyssnar 🙂
Idag är det måndag och för många är det efter semestern. Hur många börjar sin viktresa idag? Hur många gör det för femtioelfte gången? Oavsett när du börjar, så se till att detta blir sista gången. Gör det till en beständig hälsoresa! Glöm kurer och dieter. Tänk hälsa, små steg och resten av livet! Kolla här på bloggen, jag har skrivit massor om hållbar viktminskning – jag vet att det går!
Veckan bjuder på blandad mat, det närmar sej kräfttider och vi tänker frossa i skaldjur på lördag, så jag har bland mycket annat gott planerat in vår otroligt enkla och goda västerbottenspaj som även en viktväktare kan äta med gott samvete. Missa inte den!
Planerar ni hösten så kan ni även planera maten och gör lite matlådor. Chicken masala, cannelloni, curryräkorna och lövbiffssåsen passar perfekt till matlådorna i frysen. Ett tips är att ta målartejp och skriva vad som finns i matlådan och mängden, antingen i kalorier eller smartpoints – beroende på vad man räknar. Då finns det alltid att ta till vid akuta behov och man har fortfarande kontroll.
Hoppas ni får en härlig vecka, trots det ostadiga vädret. Vad jag pysslar med kan ni se på instagram @marlenerinda – idag har jag ett riktigt spännande möte 🙂
