Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.
Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.
Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!
Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.
På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.
Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!
Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂
Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…
Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.
Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?
Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.
När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.
Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.
Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!
Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.
Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.
Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.
Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂
Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.
Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!
Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.
Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!
Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!
I torsdags var det dax för sommarens första premiär. En av sommarens stora höjdpunkter för oss. Som tidigare år började dagen med att intervjua några av skådespelarna. Det blev ett trivsamt och roligt samtal med bla Roberts Gustafsson och Ola Forssmed.
Sverige har massor med friluftsteatrar och bjuder på mängder med härliga föreställningar. I år verkar de vara fler än någonsin. Vi har varit på 3-4 stycken föregående somrar, i år blir de sex stycken tror jag. De fyra första är på lika många dagar. Första premiären var i torsdags.
Krusenstiernska teatern i Kalmar är först ut varje år. Det är behändigt för oss eftersom vi ofta är på Öland över midsommar och har nära över till Kalmar och är sedan bekvämt att åka vidare till Västkusten där övriga premiärer brukar äga rum. I år blev det lite fram och tillbaka, innan vi landade i Kalmar i måndags och så blir det nog även kommande år. Vi ska nämligen sälja vårt hus på Öland – mer om det i ett annat inlägg.
Hur som helst. Martin hade sin sista arbetsdag innan semestern i torsdags, på sitt vanliga jobb alltså. När han packat ihop allt gjorde vi oss ordning och cyklade iväg. Vi hade blivit lovade att göra en intervju 16.15 och skulle bara ha en kvart på oss. Lite lite, särskilt som jag vet att några av mina ”offer” är väldigt pratglada 🙂
Vi placerade oss i skugga, till en början tillsammans med Edward af Sillén, Ola Forssmed och Linda Ohlsson. Efter en liten stund dök Robert Gustafsson upp och strax efter även Anton Lundqvist. Ett kul gäng som gärna pratar. Att intervjua flera olika personer kan vara lite knepigt, man vill ju att alla ska få samma uppmärksamhet och ungefär lika mycket tid. Med bara 10-15 minuter är sånt svårt, men vi fick ett mysigt samtal – inte bara om föreställningen utan även om sommaren och Kalmar. Ni kan se hela snacket i filmen längst ner. Prenumerera gärna på vår YT-kanal 🙂
Efter intervjun hade vi en dryg timma på oss innan dörrarna till parken skulle öppnas. Så vi sprang snabbt iväg för att äta och hamnade på den fina lilla restaurangen nere vid slottet. Det fick bli en hamburgertallrik som vi snabbt slevade i oss innan vi gick tillbaka. Dörrarna öppnade, Martin fotade gästerna, jag intervjuade några av dem. Tiden går väldigt fort när man fotar och filmar mingel, snart var det dax att sätta sej på plats för att se förställningen.
Krusenstiernska är känd för sina farser, såna där föreställningar där man slänger i dörrarna och handlingen är invecklad. Oj då… en till?! är precis en sån. Det krävs en ensam arvingen för att få ut ett arv, självklart dyker det upp fler. Ni kan läsa vår recension HÄR. En småputtrig föreställning som passar alla, vi hade en väldigt mysig kväll med perfekt väder och roligt på scen. Med den uppsättningen skådespelare är det iofs inte så konstigt att det blir succé. Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Anton Lundqvist tillhör ju lixom själva humoreliten i Sverige.
Strax efter 22 kom vi tillbaka till husbilen med en skön känsla i magen. Vädret var perfekt, vi hade skrattat massor och gjort ett roligt jobb. Nu skulle bara resten göras, recensionen skulle skrivas direkt, bilder och filmen skulle redigeras. Det var bara att sätta sej och jobba. Men jag hade förberett det mesta, så det tog inte lång stund att göra klart recensionen. Medan jag skrev fixade Martin bilder, strax innan midnatt kunde allt publiceras. Å morgonen efter var även filmen ute.
Vi hade packat ihop oss redan på eftermiddagen, så efter några timmars sömn var det bara att packa ihop resten och dra iväg igen. Nu var det dax för Helsingborg och två nya premiärer. Medan vi åkte såg jag att nattens jobb hade gett resultat. Delar av vår recension syntes redan på sociala medier, kul kul. Det ger alltid en liten kick, trots att vi borde vara vana vid det här laget 😛
Här är filmen från dagen med intervju, mingel och applådtacket. Just den här föreställningen får vi inte filma minsta lilla ifrån, men ibland får vi det – för att ge ett litet smakprov.
På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.
Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.
Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.
Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.
Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.
När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.
När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.
Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.
Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!
Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂
Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!
Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!
Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.
Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.
Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!
På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.
En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.
Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂
Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.
Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.
Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p
Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.
Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.
Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.
Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.
Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛
Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!
Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.
På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.
Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.
En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂
Det här att få göra något först är lite häftigt. I torsdags var vi med på invigningen av Finnlines sprillans nya fartyg Finncanopus och i fredags fick vi åka med på jungfruturen. Fartyget kom till Sverige så sent som söndagen innan, så rykande färskt alltså.
Förra helgen kom fartyget alltså till hamnen i Nådendal, efter en lång resa från Kina. I torsdags kom hon till Stockholm och stadsgården för ett tillfälligt besök och invigning. Vi var några journalister som fick komma ombord bland de första och hade första stoppet uppe hos kaptenen på bryggan för invigningsskål och trevligt mingel. Sen fick vi en rundtur ombord innan fler gäster kom och det var dax för middag.
Det är rätt häftigt att upptäcka ett helt nytt fartyg, ungefär som att upptäcka ett helt nytt hotell. Det doftar nytt, alla detaljer är inte helt på plats och personalen är både förväntansfull och lite förvirrad. Men allt är kul och alla är glada 🙂
Kvällen blev inte så sen, vi skulle nämligen hem och packa för att åka med på jungfruturen på fredagen. Finncanopus ska gå mellan Kapellskär och Nådendal, så under natten hade hon flyttats från stan till Norrtälje. Vår mötesplats var i Solna kl 8, där vi stuvades in i en buss och skjutsades iväg. Efter en liten försening fick vi gå ombord, installera oss i våra hytter och börja ett minst sagt hektiskt dygn.
Vi skulle alltså bo i en hytt som ingen annan hade bott i, sova i sängar som ingen annan har sovit i och som första gäster äta i helt nya restauranger med menyer som testades för första gången. Så himla roligt, men samtidigt får man inte glömma att vi var där för att jobba. Allt ska ju dokumenteras på ett eller annat sätt, i vårt fall både på film och med bilder för att sedan bli filmer och texter. Den här inlägget är mycket för att komma ihåg allt och kunna gå tillbaka till när jag ska skriva texten.
Programmet ombord på båten körde igång direkt. Vi fick ett par korta genomgångar och se det som vi missat kvällen innan. Sen började vi filma fartyget, från akter till för, nerifrån och upp. Varenda vrå gick vi igenom, restauranger, SPA, hytter… allt!
Lunchen åt vi i buffén som såklart filmades, middagen åt vi i restaurang Mickes, som såklart också filmades. Å efter middagen testade vi fartygets fyra signaturdrinkar designande av Josephine Sondlos. Jag skulle kunna prata hur länge som helst om mat och dryck ombord, allt är så otroligt gott, vackert serverat och smakfullt. Personalen är dessutom så jäkla trevlig och personlig, att man blir kompis med dem alla direkt!
Enkelt kan man säga att nya Finncanopus är en bilfärja 2.0. Tänk er en bilfärja som hottats upp med fina hytter, läckra panoramafönster och förstklassiga restauranger. Det är fortfarande främst ett fraktfartyg men två våningar har gjorts om för passagerare, både dem som enkelt vill ta sej över till Åland eller Finland men även för dem som vill kryssa fram och tillbaka. Äta gott och handla taxfree.
På första turen var vi kanske 150 pers, båten tar drygt 1000 – så vi hade rätt mycket utrymme och personalen hade all tid i världen för oss. Väldigt lyxigt alltså! Och en stor fördel när man ska fota och behöver lite utrymme. Personalen visste ju varför vi var där och hjälpte till på alla sätt de kunde genom att hjälpa oss med fotografering, fixa snyggaste drinkarna och i övrigt serva på alla möjliga sätt. Tack alla i SPA och restauranger som öppnade för oss trots att det egentligen var stängt.
Nackdelen med att åka morgonturen är att man kommer tillbaka till Stockholm väldigt tidigt. Så redan 4.30 ringde klockan, för att vi skulle hinna äta och filma frukosten innan vi kom i land 6.15. Tror de allra flesta av oss tog en liten tupplur medan bussen tog oss tillbaka till Solna.
Ett par roliga dygn med mycket båtsnack, massor med intryck och nya bekantskaper. Nu planerar vi att ta husbilen över till Åland, där det skulle vara himla kul att åka runt. Kanske blir det redan i vår… man vet aldrig 🙂
