Bläddra efter
Etikett: jikitas på äventyr

En händelserik vecka

En händelserik vecka

Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛

Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?

Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.

Det var en väldigt bra och tänkvärd föreställning. Den kan ni läsa om HÄR.

På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.

Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.

Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.

Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.

På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.

När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.

Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.

Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.

Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla kul födelsedag!

En himla kul födelsedag!

I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!

Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.

Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…

Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.

Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛

Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.

Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.

När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.

På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.

Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bye bye Egypten

Bye bye Egypten

Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.

Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.

Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.

Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!

Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.

Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛

Så var vi alltså hemma. Vardag igen…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna går…

Dagarna går…

14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?

Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.

Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.

Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…

Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂

Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.

Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!

Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.

Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.

Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.

Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En mysig (födelse)dag i Hurghada

En mysig (födelse)dag i Hurghada

Maken fyller år 10 januari, han har alltså blivit rätt van vid att fira sin födelsedag utomlands. Många har firats i Egypten och så blev det även i år. Vi fick en väldigt mysig dag med en privat tur runt i Hurghada.

Via FB-gruppen Egyptentips har vi kommit i kontakt med Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Det var med honom vi åkte till Kairo och skulle åka på en båttur i måndags, men det blåste så mycket att den fick ställas in. Så himla synd.

Amir blev snabbt en väldigt bra kontakt här, eftersom han pratar svenska, bor i Hurghada som är hyfsat nära där vi är nu och snabbt blivit en bra vän som vi haft mycket kontakt med de senaste veckorna.

Han är inte fullbokad just nu och sa att om vi vill besöka det nya museet i Hurghada så kunde han köra dit oss privat. Ingen arrangerad tur alltså, utan en kompisgrej. Våra vänner Helene och Krister har åkt hem och vi hade lite tråkigt, så vi bestämde att Amir skulle hämta upp oss på fredagen. När han fick veta att det var Martins födelsedag då, planerade han lite mer än bara ett museibesök. Det blev en heldag i Hurghada med omnejd kan man väl säga.

Klockan 10 stod vi klara att bli upphämtade. Först körde han oss till en ny stadsdel, mellan Makadi och Hurghada som heter Sahl Hashees. Här släppte han av oss vid ett torg och visade hur vi skulle gå, medan han körde runt för att hämta upp oss på andra sidan. Vi gick längs en jättefin strandpromenad, med helt nya hotell och en lång pir. Där möttes vi upp och gick tillsammans ut på piren. Vilket ställe! Detta kommer nog att bli nästa ort för charterbolagen. Så fin strand och så fina hotell!

Sen åkte vi till Hurghadas nya museum. 2000 saker har valts ut från det stora museet i Kairo som flyttats över hit. Det är såklart inte ens i närheten av Kairos stora samling, men ett bra alternativ om man inte kan kan åka ända dit men ändå vill lära sej mer om Egyptens historia.

Vi gick runt någon halvtimme kanske. Amir visade de viktigaste föremålen, sedan gick vi runt själva och fotade/filmade lite snabbt. Utgången från museet leder till en av alla butiker som har fasta priser. Turisterna är lite rädda för att pruta och förhandla om priset, så det finns ett par butiker med fasta priser i Hurghada och detta är en av dem. Vi handlade hibiskus-te som Martin gärna dricker och lite kex, eftersom vi började bli ganska hungriga.

Amir hade lovat att visa oss Hurghada Marina, där vi faktiskt aldrig varit trots att vi varit i närheten många gånger. Men innan dess körde han till ett stort konditori där Martin fick välja en tårta. Oj, så svårt han hade. Där var så många fina tårtor och det var svårt att välja. Men han älskar ju jordgubbar, så det blev till slut en jordgubbstårta. Den delades upp i mindre bitar och las i en kartong, som vi fick med oss.

Framme i marinan gick vi till en restaurang som var så otroligt sött utsmyckad. Det var långt efter lunch, så vi beställde in en pizza som vi delade på innan vi satte tänderna i tårtan. Här satt vi en lång stund och bara myste. Jag saknar att kunna åka iväg enkelt till närmaste stad, så det där med att bo på ett resort mitt ute i ingenting är inte riktigt min grej. Vårt hotell är jättefint, men det är väldigt krångligt att ta sej därifrån. Så nästa gång kommer vi att bo närmare Hurghada igen.

När vi myst klart körde Amir oss tillbaka till hotellet igen. Vi gjorde faktiskt ett kort stopp på The Grand Palace, där vi bodde förra året. Hotellchefen blev så otroligt glad att se oss och vi fick lova att åtminstone överväga att bo där nästa gång vi kommer. Det kan nog faktiskt bli så, vi trivdes väldigt bra på det hotellet.

Vid 17-tiden var vi tillbaka på vårt rum igen, rätt trötta. Men vilken otroligt fin dag vi hade haft och vilken härlig födelsedag Martin fick. Amir fixade verkligen en himla mysig dag åt oss, med en perfekt kombination av olika upplevelser. Vi är så tacksamma över att ha lärt känna honom.

Behöver ni någon gång hjälp med guide, taxi eller annat i Egypten, så hör av er till Amir på Konungarnas Dal Resor. HÄR är hans kontaktuppgifter. Hälsa från oss 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Intensiva timmar i Kairo

Intensiva timmar i Kairo

Som ni kanske vet så har vi varit i Egypten en himla massa gånger nu. I Kairo har vi varit två gånger och jag bara älskar den galna och smått kaotiska staden. Nu skulle jag få komma dit igen!

Vi kom till Egypten på onsdagen. På torsdagen tog vi det lugnt medan kompisarna åkte på citytour. När de kom tillbaka till hotellet åt vi middag tillsammans och sen var det bara att gå och lägga sej. Vi skulle nämligen bli hämtade kl 1 av Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Han är något så unikt som en egyptisk egyptolog som pratar nästintill flytande svenska. Detta utan att ha tillbringat en enda dag i Sverige, utan enbart studier på universitetet. Beundransvärt!

Jag har fått kontakt med Amir via FB-gruppen Egyptentips. Vi har skrivit fram och tillbaka med varandra och kommit överens om hur turen skulle läggas upp. Att åka på utflykt till Kairo är en liten tripp på ca 8 timmar, men hem tar det bara 6-7. Det beror på att alla turistbussar och bilar samlas på en plats utanför Hurghada och sedan åker tillsammans hela vägen. Som en slags konvoj. Detta var pga säkerhet på typ -90 och -00-talet, nu är det mest för att tjäna pengar. Hem behöver man inte vänta på varandra, då åker man hur man vill och då går det såklart fortare.

Vi var framme vid Egyptiska Museet strax innan 9, precis innan de skulle öppna. Perfekt tajming! Tillsammans med Amir sprang vi direkt till Tutankhamons skattkammare, så vi skulle hinna se den innan där blev tjockt med folk. Sen gick vi lite motströms och kunde på så sätt se de viktigaste grejerna innan alla andra kom dit. Egyptiska museet är gigantiskt! Skulle man titta på varje sak i en minut, skulle det ta 9 månader att gå igenom allt. Vi var där kanske 2 timmar och skrapade bara på ytan.

Nu började vi bli lite lunchsugna. På vägen till restaurangen tog vi ett stopp vid en av alla små bryggor runt Nilen och hoppade på en av båtarna där. Det blev en liten tur som ger ett hum om hur staden är byggd. Det är lite av ett måste att åka båt på Nilen om man har möjlighet. Men man ska passa sej för att smaka på vattnet eller bada, det är inte särskilt ren eller hälsosamt.

Så var det dax att åka mot lunchstället, Queen Cleopatra Restaurant. Det mesta heter något med pyramider eller faraoner här, allt för att locka turister. Här fick våra vänner se den allra första glimten av pyramiderna som syntes tydligt från matsalen och ännu bättre från restaurangens takterrass. Efter lite mat i magen var det dax att se pyramiderna på nära håll.

Gizaplatån är helt galet. Där är mängder med bilar som samsas med både hästar, åsnor och kameler. Lägg till massor med människor och ett gäng turistbussar på det så har ni bilden. Jag är väldigt glad att det inte är jag som måste köra där. Här finns en massa oskrivna regler som vi turister bara kan gissa oss till.

Väl framme stannade vi först vid Cheops pyramid som är den största av dem. Här var vi först en bit ifrån, för att få en liten översiktsbild över området. Nästa stopp var vid Chefrens pyramid, som är pyttelite mindre, men såklart galet stor ändå. Har man inte sett pyramiderna i verkligheten är det svårt att föreställa sej hur stora de faktiskt är. 138 meter kanske inte låter så mycket, men när man väl står där så känner man sej väldigt liten. Klippblocken är ju högre än Martin i vissa fall och han är nästan 2 meter lång.

Vi stannade på olika ställen för att få lite olika bilder, innan vi lämnade själva pyramidområdet och åkte vidare till Sfinxen. Det är alltid lika häftig att svänga runt hörnet och se hur han reser sej ur marken. Att få vara med när någon ser både pyramiderna och sfinxen är så otroligt häftigt, alla reagerar ungefär likadant. Det är en blandning av förundran, beundran och fascination. Trots att jag varit här flera gånger skulle jag kunna åka hut hur många gånger som helst. Jag kan lixom inte sluta att fascineras.

När vi tagit våra ungefär 2 miljoner bilder och sagt ah och oh lika många gånger, var det dax att krypa in i bilen igen för att åka den långa vägen tillbaka. Ja, det är långt och mycket bil, men jag skulle utan tvekan gör om det igen och igen. Den här gången var det dessutom bara vi i bilen och så mycket bekvämare än när vi åkt med Ving i en stor turistbuss. Nu kunde vi bestämma lite själva när och var vi skulle stanna.

Jag kan absolut rekommendera att avsätta en dag för att åka till Kairo och kan även rekommendera att åka med Amir. Han är både billigare och kunnigare än var Ving/Tui någonsin kommer att bli. Dessutom får ni er egen upplevelse i ert eget tempo. Klicka HÄR om ni vill se vad mer Amir har att erbjuda.

Vi kom tillbaka till hotellet 21.20 och hann precis äta middag innan matsalen stängde. Sen stöp vi i säng efter en riktigt spännande och intensiv dag. Jag ser redan fram emot nästa gång jag får möta den galna staden igen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vad hände egentligen 2024?

Vad hände egentligen 2024?

Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!

Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…

Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!

Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!

Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.

Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.

Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen

Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.

Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.

Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.

I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.

I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!

Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.

Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.

Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂

Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.

Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!

Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.

Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!

Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.

När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂

Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.

Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.

Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.

Hur blev nöjesåret 2024?

Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.

Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.

Särskilda händelser

Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.

Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.

En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂

Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!

Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.

Vad önskar jag av 2025

2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!

Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.

I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.

Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Senaste veckan – 24/7 vid datorn

Senaste veckan – 24/7 vid datorn

Nog för att det alltid är mycket jobb och förberedelser både inför långhelger och inför en resa, men den här gången var det nästan sjukt. Att Viktväktarna uppdaterade sitt kostprogram gjorde inte saken bättre…

Det var så otroligt skönt att skriva sista texten om julborden och det kändes som jag blev flera kilo lättare. Nu skulle jag lätt kunna jobba ikapp och även jobba lite i förväg utan problem. Trodde jag ja! Då uppdaterar Viktväktarna sitt kostprogram och jag har 653 recept att kolla igenom och räkna om. Tjoho lixom…

Ja, det var ju bara att sätta igång. Allt annat las åt sidan, detta ville jag ha gjort så snabbt som möjligt. Det är ju recepten som är min inkomst kan man säga. Iaf reklamen som visas på receptsidorna, jag visste ju att folk skulle kika runt och se vad som hänt med deras favoritrecept. Jag ville ju inte heller ha detta kvar under, eller efter resan, så jag prioriterade om totalt och satt i princip och räknade varje vaken minut.

Det tog 8 dagar, sen var det klart! I fredags ändrade jag sista receptet och kunde andas ut. På vägen har jag hittat en massa bra recept men med ganska dåliga bilder, så vi passade på att laga om några rätter på vägen och ta nya bilder. Nu är alltså alla recept med sk Points enligt det uppdaterade programmet, som fortfarande alltså heter Points – jag har dock kallat det Points+ för att göra skillnad när man letar på Du i Fokus. Ni hittar alla recept HÄR.

När alla recept var kollade och ändrade, så var det dax att börja skriva veckomatsedlar och förinställa dem för några veckor framöver. Jag vill ha minst en månad framåt färdigt, särskilt när vi är bortresta eller det är mycket att göra. Jag gör det rätt lätt för mej och återanvänder förra årets matsedlar från samma vecka, men nu måste jag först se vilka recept som är ändrade så jag inte anger fel Poinstvärde för maträtten. Det tar lite extra tid alltså, men nu är iaf nästan hela januari fixat.

När jag var färdig med räknandet satte jag mej med den väldigt försummade mailen. Där fanns nästan 3500 olästa mail och ett gäng som jag tittat snabbt på och skulle återkommer till ”sen”. Gör ni också så?Det tog några timmar, men nu är jag nere på typ 100 olästa och har iaf tagit tag i några av de jag skulle återkomma till. Ska fortsätta med resten under mellandagarna, problemet är att då får man inga svar, Sveriges stannade ju i fredags och kommer väl inte vakna till liv igen förrän efter trettondagen. Men men…

Efter alla julkryssningar och allt jobb har ju hemmet såklart förfallit. Så parallellt med jobb har jag börjat röja lite, sådär med vänsterhanden. Kört igång nån maskin tvätt, vikt ren tvätt medan tebryggaren gjort sitt eller mikron värmt maten. När jag sorterat och lagt in tvätt har jag plockat ut det som ska med på resan, det ligger numera i en hög på vardagsrumsgolvet.

Ni fattar va? Här är totalt kaos. Imorrn är det julafton, det är tur att vi inte ska fira hemma. Om en vecka är det nyår, då kommer våra vänner, som ska med till Egypten, samt svärfar. Vi ska fira en väldigt enkel nyårsafton tillsammans. Sen åker vi tidigt på morgonen på nyårsdagen.

Då ska allt jobb vara färdigt och förinställt för iaf 3 veckor framöver och resväskorna ska vara packade och stängda. Det brukar lösa sej även om det oftast känns hopplöst och stressen är total in i det sista. Sen blir det kanske en timmes jobb per dag på resan, några dagar blir det mer när vi ska filma, svara på mail, uppdatera sociala medier eller redigera filmer. Men det är ok, sån gör vi mest på kvällarna.

I år blev verkligen december helt fel, det är då vi brukar ha det lugnt. När vi brukar ha tid att ta hand om oss, äta bra och väl planerad mat, ta långa promenader och ha det mysigt. Så är det inte i år. Men men… så kan det bli ibland. Om en dryg vecka har vi iaf sol och värme och jul blir det ju ändå. Det är ju tur att vi firar jul så litet och inte ska rodda ett julbord och en massa julklappar också.

Med detta vill jag önska er en fin julafton. Vi firar några timmar mitt på dagen, sen åker vi hem och fortsätter jobba undan. Det blir bra. Det blir lugnt.

GOD JUL!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sista husbilshelgen för i år

Sista husbilshelgen för i år

Det var med lite ångest vi åkte hem i början på veckan. Sista husbilshelgen för i år… så himla tråkigt. Vi skulle hinna vara ute lite till, men måste faktiskt vara hemma lite. Vi har knappt varit hemma senaste månaden, så det ser ut som sjutton hemma. Vi måste städa!

På morgonen efter festen på Martins jobb, lämnade vi Tantolunden och åkte flera minuter bort. Vi lämnade city och hamnade Skarpnäck på First Camp City Stockholm. Som alltså inte alls ligger i Stockholm alltså, men det är nära till bussen som går till Gullmarsplan. Alltså ett bra ställe att stå på om man vill besöka city 🙂

När vi kom var det grått och några minusgrader, sen blev det regn och plusgrader och när vi skulle åka hem var det sol. Typ alla årstider på bara några dagar alltså. Vi brydde oss inte så mycket utan satt mest och jobbade. Vi har haft en lång lista på saker som måste göras innan alla tar ledigt inför jul, bla att svara på mail från vår redaktör på tidningen med medarbetarfrågor och en intervju om oss. Till den intervjun behövde han även bilder, så det fixade vi också.

Samtidigt försökte vi att njuta så mycket vi bara kunde av årets sista husbilshelg. Nu tar det ett bra tag innan vi hinner ut igen, kanske i slutet av januari – men troligen inte förrän i februari. Vi ska ju ut på resa och sedan har vi en massa teater och annat att roa oss med. Så Ralle får lite semester från sina ägare. Nu ska han bara packas ur och snyggas till, innan han får vila ett tag. Det kan hända att vi går ut och bara sätter oss i honom en stund, när längtan blir för stor.

På måndagen åkte vi hem, på vägen åkte vi förbi Independent Kostym för att lämna tillbaka kläderna vi lånat. Sen var vi alltså hemma igen. Så himla tråkigt. Men men, nu har vi att göra! Jobb ska fixas, texter ska skrivas, filmer ska redigeras, en packning ska förberedas och ett hem ska städas. Här är kaos!

Så det är väl bara att sätta igång… om 11 dagar åker vi till solen, då ska allt vara klart. Wish me luck lixom… 😛


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

På premiär med Jönssonligan

På premiär med Jönssonligan

Jag ligger lite efter i min offentliga dagbok och har inte hunnit berätta om senaste premiären vi var på. Förra måndagen (2/12) jobbade vi på röda mattan igen, då var det nämligen premiär av den nya Jönssonligan-filmen.

Jag har kanske sett en hel film om Jönssonligan, någon av de första är det i såna fall. Jag kan alltså inte säga att jag är något större fan och kan allt om dem. Men man har ju ändå karaktärerna i sej på något sätt och ser scener framför sej när man pratar om dem. Som när Gösta Ekman hänger i klockan eller Birgitta Andersson i sin prickiga klänning. Men mer än så är det inte… å då har jag ändå jobbat på SF… skäms på mej 😛

Nu när ligan har fått nya skådisar så var det ändå såklart självklart att gå dit. Vi vet ju hur omtyckta de är, både karaktärerna och skådisarna som nu ska gestalta dem. Å det blev en himla mysig kväll!

Vi kom till Filmstaden Sergel på Hötorget, strax innan minglet började. Martin riggade sin kamera och jag riggade min. Så ställde vi oss på plats, Martin vid fotoväggen och jag i trappen som alla var tvungna att passera. Bästa stället för att hitta kul gäster för intervjuer och kul intervjuer blev det. Kolla filmen där ni bla får höra en nervös Robert Gustafsson. Så udda! Han är alltid cool som en filbunke när vi ses.

Bara att komma tillbaka till Sergel var en nostalgitripp. Jag jobbade på SF när biografen byggdes 1995 och var faktiskt den allra första telefonsvararrösten till biljettbokningen. Lite har gjorts om, men det mesta ser ut som då. Då hade vi uniformer med blå byxor och mörkröd kavaj, dem har jag faktiskt skänkt till ett klädlager som vi ska besöka inom kort.

Det blev en rätt lång stund med mingel och intervjuer, det var många gäster som skulle in. Har jag inte fel så hade man öppnat upp hela 4 salonger där samma film körde samtidigt. Innan filmen gick huvudpersonerna runt och hälsade i alla salonger. Man kan väl säga som så här… filmen kom inte igång på utsatt tid 😛

Utrustade med popcorn, läsk, chips och ölkorv satte vi oss ner och filmen rullade igång. Som sagt; jag kan inte särskilt mycket om filmerna, men det här var ju himla bra! Vi ska ju inte bara rapportera, utan även recensera. Så sinnet är vidöppet och man lyssnar på publikens reaktioner samtidigt som man studerar det som händer på bioduken. Vår recension kan ni läsa här.

Här ser ni några bilder från kvällen.

Vi hade absolut en rolig stund där i biomörkret och tyckte att den nya Jönssonligan levde upp till namnet. Den var lite uppdaterad och modernare i tonen samtidigt som skådespelarna fått göra sin version av sin karaktär. Ändå kände man igen sej i dem. Vi gillade det!

Har ni koll på Jönssonligan? Ska ni se, eller har ni redan sett, nya filmen?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

”Hemma” på Birka (Gotland) igen!

”Hemma” på Birka (Gotland) igen!

Birka var en av våra absolut favoritfartyg, innan hon gick i konken under pandemin. Det var en ganska stor sorg när hon lades i malpåse och många av våra vänner ombord stod utan jobb. Men nu trafikerar hon Östersjön igen, vi gick ombord och fick en nostalgitripp som heter duga 🙂

När vi klev på nya Birka Gotland för någon vecka sedan, var det första gången på fem år. Fartyget kom tillbaka i våras, men vi har inte haft tillfälle att åka förrän nu. Självklart kommer vi väl ihåg julkryssningarna med ”gamla” Birka. När fartyget var pyntat från topp till tå och Sjösalen var en vintervärld med snö och ”flygande” älvor. Det var vi tvungna att tänka bort helt, för vi visste att det inte skulle vara så nu och att vi inte skulle ha det i bakhuvudet när vi testade årets julbord.

Så med minnet raderat klev vi ombord, och kände oss direkt som hemma. Däck 5 med den ljusa lobbyn var rätt ny när Birka slutade gå, här såg fortfarande nytt och fint ut – men med lite nya möbler. Vi har alltid gillat premiumhytterna här och de såg ut precis som vi mindes dem. Det är särskilt det lilla burspråket jag gillar. Här kan jag sitta och titta ut hur länge som helst. Egentligen var det bara buffématsalen som var lite ombyggd, det lilla båset i mitten var borta, den förändringen var enbart positiv.

Vi började med att fota och filma julbordet. Och såklart hälsa på dem vi numera känner ombord, många är från ”gamla” Cinderella som bytt rutt. Sedan var det dax att släppa på resten av gästerna och vi kunde börja testa maten. Även om vi ska glömma ”gamla” Birka, så är mycket likt. Utbudet är fortfarande rätt sparsamt, här är ingen stor dignande buffé, utan mer utvalda favoriter. Det mesta av lokala råvaror, tillagat ombord och väldigt gott.

Janssons brukar vara en favorit här, samt köttbullarna och lutfisken. Och så var det även nu. Köttbullarna är som smågodis typ, så himla goda. Allt är dessutom smakfullt presenterat i kopparkastruller och fina skålar. Inga tråkiga aluminumkantiner här inte. Men 18 olika sorters sill är att ta i… dessutom är godisbordet borta, nu får man en liten påse med ett par nävar blandat godis i. Jag vill välja själv!

Vi har fått kommentarer på youtube att tittare vill se oss äta maten, inte bara visa den. Detta funkar ju inte överallt eftersom det behövs lite mer plats. Men här gjorde det det, så vassegoa lixom. Se oss äta 😛

Mätta och belåtna tog vi ett snabbt varv i taxfree för att kolla utbudet där, innan vi gick till nattklubben Backstage för att kolla in julshowen. Tre trallande jäntor, skoja bara, tre himla duktiga sångerskor bjöd på show med både julmusik och andra låtar. Nöjda och typ svimfärdiga av trötthet stupade vi i säng. På morgonen var det dax att börja filma fartyget, vi har ju som sagt inte varit ombord sedan hon började gå igen och vi filmar ju alla fartyg som vi åker på. Iaf en gång. Så det var bara att börja jobba.

Vi kollade in däck tio med baren och SPA, de olika restaurangerna och alla utrymmen som vi får gå in i. Det mesta hann vi med innan det var dax för brunch i Salongen. Det är ett favoritställe på båten, jag gillar att sitta här och äta och se över vattnet. Ja, jag gillar att titta på vatten 🙂

Den uppdukade brunchen är kall, sen finns det även varma alternativ att beställa till. Vi skulle ju testat utbudet och både fota och filma, så vi tog två vardera. Och man får faktiskt beställa så många man vill, enligt personalen i restaurangen. Så det blev både Shakshuka, avokado på toast, steak och lite annat. Allt väldigt gott! Det går inte ens att nämna allt som fanns på brunchen, det var typ allt man kan önska och lite till.

När vi ätit filmade vi det sista och tog det lugnt i hytten en stund, sen var det dax att kliva av. 23 timmar går snabbt ibland. Särskilt när man har roligt och dessutom fullt upp. Att både fota/filma/testa julbord och filma ett helt fartyg är lite för mycket på så kort tid. Så vi vet inte riktigt hur filmen om båten blir, kanske får vi göra om det i vår när ljuset är bättre. Det återstår att se.

Det var iaf himla härligt att vara ombord igen. Birka är ett väldigt fint fartyg som vi gärna åker med och rekommenderar.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett kul dygn ombord på FinnSirius

Ett kul dygn ombord på FinnSirius

Tredje julbordet var ombord på Finnlines ganska nya båt FinnSirius. Den här gången fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Det blir lite annorlunda när man både ska jobba och umgås, samtidigt.

Vi tog husbilen på snöiga vägar från Grisslehamn till Kapellskär. Vi tyckte att vi var smarta som tog Finnlines julbord också när vi ändå var i närheten. Den där milen mellan orterna var inte kul att köra. Det var massor med snö och vägarna är rätt smala där uppe i Norrtälje. Vi hann precis fram innan det blev mörkt, vilket var väldigt skönt.

Jag vet inte hur det kom sej att vi fick sällskap, men det fick vi. Våra husbilskompisar Helene och Krister bokade också in sej och mötte upp oss på parkeringen. Vi satt en stund i vår husbil och pratade, men det var rätt kallt ute och även i bilen efter en stund. Vi tänkte att det finns väl något litet café eller nåt i terminalen som vi kan sitta på och gick dit rätt tidigt. Båten skulle komma in 17.45 och gå 21.45.

Vi gick in i terminalen redan vid 17 för att fika, men där var det stängt. Så vi fick sitta i en ouppvärmd terminal och vänta ett par timmar tills det var dax att gå ombord. Vanligtvis får man komma på strax innan 20, men vi var typ ensamma att boarda – så vi fick gå på lite tidigare. Då hade vi frusit konstant i typ 3 timmar, det var såååå skönt att komma in i hytten som var väldigt varm.

Vi var så hungriga allihop. Så vi började med att gå upp i caféet, som känns som en liten bistro där man kan köpa allt från bakverk och mackor till finare middag. Alla valde hamburgare utom Helene som gick loss på musslorna, som tydligen var väldigt bra. Vi satt rätt länge och åt, sen upptäckte vi båten och avslutade kvällen i baren. Nu var vi så trötta att vi bara satt och skrattade.

Morgonen började med en liten sovmorgon. Högtalaren hakade nämligen upp sej vid 5.40 och började surra och skrapa väldigt högt efter ett utrop och gjorde det omöjligt att sova. Utropen hörs dessutom för alla, oavsett om man ska av eller ej – vilket gör att man vaknar i onödan. Detta måste de göra något åt. Vi stoppade i öronpropparna och lyckades faktiskt somna om. Min nya medicin gör mirakel med min sömn!

Ganska snart efter vårt sena uppvaknande var det brunch på Mickes fina restaurang, med bubbel (alkoholfritt), härliga delikatesser och smårätter. Här satt vi rätt länge, fotade och filmade lite. Sen hade vi några timmar över, så vi tog med oss våra datorer och kameror och satte oss i VIP-loungen för att jobba.

Loungen är så himla bekväm. Här finns bra utrymmen för att jobba, allt är förbetalt så det är bara att ta för sej av fika, godis, smårätter, kaffebröd, vin och läsk mm. Vi fick faktiskt en hel del gjort, vilket var himla skönt eftersom vi ligger konstant efter med jobb när vi göra de här julbordstesterna. Det är väldigt mycket material som samlas ihop och ska göras något med. Martin redigerade film och jag skrev en blogg lite snabbt innan jag började med grunderna för en julbordstext. De ska ju ut så snabbt det bara går.

Strax innan julbordet öppnade gick vi dit tillsammans med en representant från båten för att fota och filma. Finnlines har egentligen inget traditionellt julbord utan en skärgårdsbuffé med juliga inslag. Här finns några olika sillsorter och lax, men en del av det finns även på den vanliga buffén. Min favorit blev en lax med saffranssås och jag tycker inte ens att saffran är särskilt gott 🙂

Mätta och belåtna tog vi ett varv runt fartygen för att filma det. Är det första gången vi är på en båt så försöker vi att filma det så mycket vi kan för att visa hur det ser ut. I mars var vi på jungfruturen med FinnCannopus som är FinnSirius systerfartyg med ett halvår nyare. Den filmen kan ni se HÄR.

Vi gillar Finnlines fartyg. Det är fraktfartyg som tar mest lastbilar, men två av våningsdäcken är för passagerare och känns så härligt lyxiga. Det är stora panoramafönster och luftiga utrymmen där man kan sitta och bara njuta av utsikten. Hytterna är fräscha och fina. Allt är lixom trivsamt. Dessutom är maten outstanding och personalen väldigt trevlig. Allt utom avrese- och ankomsttiderna är bra. Man får välja på att åka sent (21.45) eller komma hem i ottan (05.45).

Vi hade lite tid över innan vi skulle vara tillbaka i Kapellskär, så vi satte oss återigen i loungen med Helene och Krister. Det är jätteroligt att ha sällskap, men det blir ju lite annorlunda när man ska jobba samtidigt. Nu har ju även de både blogg och youtube och vet vad vi pysslar med, så det gör ju såklart saken lättare. De är dessutom väldigt förstående när vi drar iväg och lämnar kvar dem lite här och där, för att vi har en tid bestämd med någon.

Så var vi tillbaka i Sverige och det var dax att kliva av. Det är inte kul att ställa ifrån sej husbilen på en parkering mitt ute i ingenting, men personalen på plats lovade att ha lite koll. När vi åkte var det 10 minus och snö, när vi kom tillbaka var det nollgradigt och nästan snöfritt. Men isgata. Alla fyra gick som pingviner mellan terminalen och bilarna, det var svinhalt. Å detta skulle vi köra hem i, dessutom i mörker.

Men allt gick bra och ett par timmar senare rullade vi in hemma i Tumba igen. Vi hade haft ett väldigt roligt dygn och även mysig vecka med snöstorm och husbilsmys i Grisslehamn. Nu skulle vi vara hemma i hela tre dygn innan det bar iväg igen.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fyra timmars mys

Fyra timmars mys

För att testa årets andra julbord fick vi ta oss till Grisslehamn och Eckerö Linjens fartyg. Det varnades för snöstorm, så vi åkte dit redan på tisdagen trots att båten inte gick förrän på fredagen. Å nog kom det snö och båtar ställdes in, men när vi skulle åka så var allt lugnt och fint igen. Det blev några riktigt mysiga timmar ombord.

Vi bor i Tumba, det är rätt långt från Grisslehamn. Första gången vi skulle testa Eckerö Linjens julbord tog vi bussen från stan. Vi åkte vid 6 på morgonen och kom hem vid 21 på kvällen. En liten tur på sisådär 15 timmar för ett par timmars jobb. Sedan dess har vi tagit husbilen och passat på att ta några dagar på rull samtidigt. Grisslehamn är fint och trivsamt att stå i, så det gör oss ingenting.

På fredagen var det dax. Klockan 14.20 stod vi på plats enligt direktiv från ”högre ort”. För att få bra bilder behöver vi komma in någon kvart innan gästerna. Innan den vackra uppläggningen blir sabbad, så att säga… Efter att ha fotat och testat julbord i sju år vet ganska bra hur vi jobbar mest effektivt och hur mycket tid vi behöver.

Vi blev insläppta och började jobba. Martin filmar, bägge fotar. Vi tar fler bilder än vi behöver, det är bättre att ha för mycket än för lite. Allt går snabbt, vi är så samspelta, det blir nästan som en dans. När vi har allt vi behöver är det dax att börja testa. Nu har gästerna släppts in och det blir ett trivsamt sorl.

Enligt tradition ska man gå sju gånger, det gör inte vi. Jag brukar ta en tallrik med kallskuret, en med varmt och en med efterrätter. Sen kan det bli en ”för-efterrätt” också, mitt eget ord för att ta lite räkor innan efterrätten, om det finns plats i magen 🙂

Just Eckerö Linjens julbord är alldeles lagom stort. Där är inget överdåd, utan mer sparsmakat och med kvalitet. Det mesta är lokala råvaror och lagat ombord, fräscht och väldigt gott. Man har satsat på ett traditionellt julbord med rätter som man känner igen från svenska julbord och lagt till lite från det finska. Här finns alltså jansson, skinka, köttbullar och prinskorv, men även lådor av olika slag, svartbröd och annat från vårt grannland i öst. En god kombination och man lämnar julbordet väldigt nöjd. Och mätt.

Vi hittade några favoriter. Eckerö Linjens skinka och janssons är väldigt god, men även den pepparkaksgratinerade rotfruktslådan med getost var något alldeles extra – den ska vi försöka kopiera och ta med till vårt eget julfirande. Vid efterrätterna hittade vi glass och en massa olika såser, bla en pepparkakssås som var to die for. Asså… den måste vi hitta och köpa hem. Sååå jäkla god. Ser ni den nånstan så köp! Eller gör inte det, ni kommer inte kunna sluta äta 😛

Efter lite taxfree-inköp var det dax att kliva av båten igen, mätta och belåtna. Vi hade en natt kvar i hamnen och behövde inte äta nåt mer den dagen. Nu var det bara att sätta igång och göra något av materialet, resultatet ser du HÄR och här nedan.

Detta var andra bordet av fem, näst på tur var bara någon mils bilfärd bort.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vintercamping ett sätt att överleva vintern

Vintercamping ett sätt att överleva vintern

Innan vi köpte vår första husbil tänkte vi att campar, det gör man på sommaren. I oktober ställde vi alltså av Peppe (första husbilen) för att låta honom vila under vintern. Men guuuuud så tråkigt det var! Så året efter köpte vi vinterdäck och sedan dess har vi campat året om. Det är ett väldigt bra sätt att förgylla den tråkigaste tiden på året.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vintercampa, men nu är det något jag tycker är så mysigt. Lite omständligt ibland, men ett bra sätt att snabba på en tråkig årstid och sätta lite guldkant på iskalla dagar. Innan vi bytte husbil till Ralle, som vi har idag, var det lite knöligt med plats för vinterkläder och att inte kunna använda vattnet som vanligt, men vi vande oss ganska snabbt. Nu har vi en lite större bil som dessutom är mer anpassad för vintern.

Peppe var så liten att när man klätt på sej vinterkläderna, fick man gå ut för att ge plats åt den andra att klä sej. Så har vi det inte nu. Vi kan klä oss samtidigt utan problem och kan fortfarande röra oss inne i bilen. En knapp meter mer på längden och några centimeter på bredden är väldigt mycket i en husbil.

Vi ska dock tömma bilen på vatten nu och kommer att använda vatten på dunk resten av vintern, för att inte riskera att rören ska frysa sönder. Låter vi bilen stå med el när vi är hemma, skulle vi kunna låta vattnet vara kvar – men det kan ju bli strömavbrott när man är borta och då kan allt frysa söder. Sånt kostar mycket pengar att fixa, så det tänker vi inte riskera. Man vänjer sej rätt snabbt med att använda vatten på dunk. Dusch får man lösa, antingen på ställplats eller camping.

I tisdags åkte vi till Grisslehamn, det var perfekt väder och vägen var torr och fin. Men vi visste att ovädret var på gång… vi hade jobb på fredagen och vågade inte köra dit på torsdagen, inte heller på onsdagen, å tur va väl det. När vi drog åt handbromsen på tisdagen var det barmark, på onsdagen kom kylan och regnet, natten till torsdagen kom snöstormen. När vi vaknade hade vi fått massor med snö, tack och lov att vi inte väntade med att åka. Nu kunde vi i lugn och ro jobba från bilen, tryggt och säkert. Även om vi var rätt insnöade.

På torsdagen skickade vi ett meddelande till ägaren och frågade om de hade tänkt att ploga på sin vinteröppna ställplats, eller om de kunde dra loss oss om vi fastnade när vi skulle flytta bilen på fredagen. Direkt kom en man med sopborste och snöskyffel och gjorde en liten väg till servicehuset och garanterade att det både skulle plogas och finnas beredskap om vi fastnade. När vi vaknade på fredagen var det plogat och vi kom iväg som det var tänkt.

Att vintercampa är speciellt. Jag avskyr vintern. Alltså AVSKYR! Men i husbilen blir det uthärdligt. Där är så mysigt och ombonat. Mycket mysigare än hemma. Vist är det lite meck med att hålla kylan ute, det har vi löst med golvvärme och två filtar som sitter fast med kardborreband. Andra köper sk Masatäcke, men det fäster man på utsidan och jag vill kunna glutta ut vid behov utan att vara tvungen att gå ut. Våra filtar är en både billig och enkel lösning som funkar alldeles utmärkt och gör stor skillnad.

Största problemet de här dagarna var att luckan till toan frös fast totalt, så den gick inte att tömma. Men vi hade ju toa i en liten bod brevid oss, så det gjorde inte så mycket. Och på söndagen var det plusgrader så luckan gick att öppna igen. Dessutom hade vi väldigt lite vatten med oss, vi trodde att vi skulle fylla när vi kom fram i torsdags – men vattenkranen var avstängd. Så gör många för att ledningarna inte ska frysa, men andra talar om det… Så det där med dusch blev ju också omöjligt. Men då fanns ju servicehuset tänker ni. Japp, å där var hela 12 grader ”varmt” 😛

Men det sa vi också till om och fick ett extra element, så snart var det varmt, skönt och duschvänligt. Så visst finns det vissa grejer att tänka på när det blir minusgrader och visst kan det vara lite krångligt, men det gör inget. Det är värt lite krångel, för det är så mysigt.

Jag tycker att det är så synd att så många med husbil ställer undan sina bilar halv året. Många gör det utan att ens ha provat vintercamping, man ska lixom bara göra så. Har man provat och inte gillade det, fine. Men säg inte att ni inte vill campa för att ni inte gillar vintern. För det gör inte jag heller, men vintern blir ju mycket bättre av att dra ut på rull. Iaf i mina ögon. Prova!!! Nu kanske gillar det 😉

Men visst, det är ju inte samma liv som när man campar på sommaren. Det där att sitta ute och mysa är ju inte jättelockande, även om jag vet många som gör det genom att tända eld och lägga fårskinn i stolarna. Mej lockar det inte, vi sitter hellre inne och myser. Precis som vi gör hemma, bara att det är mycket mysigare och färre krav i husbilen.

Så vart vill jag kommer med detta då? Det vete sjutton faktiskt. Jag kanske bara vill samla ihop mina tankar att jag för första gången har något som jag faktiskt tycker om med vintern? Att den numera är uthärdlig och går fortare och vill peppa andra vinterhatare med husbil att iaf testa. Vi åker ju till solen också, men det är kanske inget man gör över helgerna utan mer som långresa ett par veckor.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sån som campar” och definitivt inte på vintern. Men jag testade och gillade det, väääldigt konstigt – men va sjutton – jag är ju lite konstigt. Vintern i fin på bild, och inifrån en husbil 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag fattar att det är svårt att förstå

Jag fattar att det är svårt att förstå

Jag är frilansskribent och sk digital kreatör med uppdrag överallt och hela tiden. Jag kan förstå att det är svårt att förstå att jag faktiskt jobbar när jag äter ett julbord eller går på en fin strand. Men så är det faktiskt.

De flesta ser nog en journalist som någon som sitter med glasögonen på näsan, djupt koncentrerad framför en dator och skriver på sin senaste text. Den bilden är rätt, men den är lixom bara slutet på jobbet. Man ska ju samla ihop materialet och ha något att skriva om också. Det är detta folk ofta glömmer.

När vi packar inför en resa får vi alltid höra ”Ha en trevlig semester”, det får alla som skriver om eller rapporterar från olika resmål. Så säger man ju inte till en sjöman, flygvärdinna eller pilot som går till jobbet. Det gör man ju inte. Men vi får konstant såna kommentarer, så jag tror inte riktigt att alla förstår hur en skribent/journalist eller digital kreatör jobbar. Vi ska på en resa, ett jobb, inte semester.

Just det… jag kallar mej hellre för skribent än journalist. Jag skriver ju så mycket mer än journalistiska texter. Det där med digital kreatör då? Asså… influencer… nääää, det tycker jag inte om att kalla mej. Jag vet inte hur mycket jag influerar någon, men kanske inspirerar? Jag vet inte, men digital kreatör är jag definitivt. Så är det när man har både instagram och youtubekanal. Då är det lixom avgörande att samla material och det är oftast inte det minsta glamoröst faktiskt. Även om det kan se ut så på bilderna.

Hur går det till då?

Det beror på… som det brukar heta. Om det är en lunch där något presenteras, ett julbord som ska testas, en produkt som ska provas eller ett resmål som ska utforskas. Allt det här tror jag ändå att man kan förstå ganska enkel. Problemet kommer när vi är på en längre resa eller ute med husbilen, som nu.

Vi står med husbilen i Grisslehamn och jobbar, precis som vem som helst – förutom att vårt kontor ser lite annorlunda ut. Husbilen är inte vårt fritidsboende, vi har inte semester – den är vårt rullande hem och vårt kontor. Vi tog oss hit i tisdags för att slippa åka i oväder, då vi har ett uppdrag här på fredag. Att köra nästan 4 ton bil i snöstorm är inte särskilt lockande. Nu står vi på plats medan snön yr utanför och har det hur bra som helst. Medans vi jobbar.

Att samla material till en text eller film innebär ganska mycket jobb, planering och tid. Tar vi tex julborden så måste vi först veta helt säkert att vi får komma in innan alla gäster. Så att bilder blir fina och lockande. Det är ju det som är hela grejen, tydliga bilder så man verkligen ser vad som finns där. Det blir ganska många mail fram och tillbaka innan alla har rätt information. Vi får oftast bara någon kvart på oss att ta bilderna, då gäller det att vi bägge vet exakt vem som ska göra vad.

Sen ska vi börja smaka maten. Är det ett julbord så smakar vi nyheterna och det som folk är mest intresserade av (julskinka, köttbullar osv). Orkar vi något efter det, testar vi även annat också. Under tiden kan det hända att vi tar någon bild på tallriken eller en filmsnutt medan vi äter. Jag brukar direkt skicka iväg några stories på instagram också.

Det är efter detta som det mesta jobbet börjar. Bilder och film ska redigeras, all information ska kokas ner och en text ska skrivas. Medan Martin redigerar bilderna, skriver jag texten. När jag skrivit klart lägger jag in bilderna och han korrekturläser. När vi är nöjda publiceras texten i Du i Fokus. Men vi är inte klara där.

Medan jag börjar förbereda ett blogginglägg fixar Martin filmen för youtube. Ibland är det bråttom, men oftast är det upp till oss när dessa kommer ut. Men vi ligger alltid väldigt mycket efter, just nu publiceras filmer från i somras… Bloggen är ju mest min dagbok, så jag kommer ihåg allt om jag behöver gå tillbaka och kan påminnas. När filmen är klar är det jag som gör den helt färdig för att publiceras. Där ska vara bild och text, ibland även länkar.

Men det är inte klart ens där. Nu ska allt pushas för på olika ställen på sociala medier. Vi har tre olika Facebook-sidor, samt flera olika grupper med olika teman och fyra instagramkonton. Jag överdriver inte om jag säger att jag har runt 6-7 timmar med mobilen i handen, varje dag. Å andra sidan sitter ju folk framför en dator och jobbar hela dagarna, jag gör det mest via mobilen.

Då har jag inte tagit med våra beställda uppdrag… de tar ju såklart ännu mer tid, för då måste allt vara så perfekt det bara går. Det behöver vi inte fundera på i våra egna kanaler. En text till tex campingtidningen vi skriver för tar kanske 3-4 arbetsdagar bara att skriva och 2-3 dagar att samla materialet.

Så när vi sitter där i vår husbil eller packar inför en resa, så är det alltså jobb. Kanske ett lite lyxigare kontor än vad andra har, men det är ändå jobb. Vi får jätteroliga uppdrag och har roligt innehåll i vårt liv, så är det – men det är ett jobb som vi tar seriöst.

Vi fattar att det kan vara svårt att förstå när vi sitter där på en fin strand eller med bubbel på en premiär. Då ska ni veta att vi nästan aldrig ens smakar alkohol förrän jobbet är klart, det som är i glaset är oftast alkoholfritt. Hur sjutton skulle vi annars kunna göra intervjuer eller hålla filmkameran stadigt?

Detta är vår vardag, vi jobbar vart vi än är. Det kanske låter lite rörigt, men så är vårt liv. Helt snurrigt och kanske lite svårt att förstå. Men kul 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube