Det stora halloweenfirandet var över. Efter en alldeles för kort natt, tog vi oss från Derry till Belfast. Sista dagen skulle utnyttjas väl. Det var dax att bocka av de sista punkterna på det långa programmet.
Vi checkade ut från hotellet i Derry vid 9 och körde till Belfast, en sträcka som tar ungefär 90 minuter. Det var meningen att vi skulle parkera på ena sidan om vattnet och se den sidan först med saluhallen och lunch. Och sen ta bilen till andra sidan för besök på Titanic-museet. Men vi ställde oss vid museet direkt och gick istället över till andra sidan, istället för att hålla på och böka med olika parkeringar.
Det var ett smart drag och i vanliga fall hade inte den där promenaden varit något problem. Men nu var vi sååå trötta. Vi gick till saluhallen och gjorde det vi skulle, men inte en enda grej till. Benen orkade helt enkelt inte mer. Det blev en långsam promenad tillbaka, med många pauser. Vi var helt slut. Men Belfast är jättefint!
Efter lunch gick vi in på Titanic-museet, jag har varit där förut och visste på ett ungefär vad vi hade att vänta oss. Så det skulle bli kul att ta med Martin runt där. Tyvärr fick vi inte filma så mycket som vi trodde, men då gick det å andra sidan snabbare än planerat att gå igenom allt.
Titanics museum är jättefint. Ni kan historien antar jag. Titanic förliste ju på sin jungfruresa till New York 1912. Museet ligger på samma plats som fartyget byggdes och sjösattes. Genom de stora fönstren kan man se exakt var hon gick ut i vattnet för allra första gången. Utställningen visar hur hon byggdes, sjömännens och passagerarnas olika historier. Föremål från fartyget och en massa annat. Som sagt; en väldigt fin utställning som absolut ska ses om man är i Belfast.
När vi sett allt vi skulle gick vi till bilen och körde vidare till Dublin där vi lämnade tillbaka hyrbilen. När vi väl hittat till bensinmacken för att fylla på tanken, vilket tog sin tid. Sen skulle vi hitta till shuttelbussen som skulle ta oss till hotellet, där vi skulle sova några timmar innan flyget. Det var inte heller helt enkelt att hitta och fanns ingen tidtabell heller… men men.
Innan vi lämnade Belfast köpte vi mackor, dricka och lite snacks, så vi inte skulle behöva lämna rummet när vi väl checkat in. Så vi satt i sängen och åt, medan vi tittade på tv – samtidigt som vi förundrades över veckan vi just haft. Det skulle ta lite tid att bearbeta alla intryck.
Sex fullpackade dagar med så många otroliga upplevelser. Vi hade samlat på oss många timmars film, ca 1500 bilder, en intervju och en massa material till artiklar. Nu var det bara hem och ta hand om allt detta och börja producera. För detta var ju ingen semester, utan en jobbresa.
Redan på flyget hem, försökte jag få ordning på alla bilder och Martin försökte strukturera upp filmmaterialet. Det blir nog runt 9-10 filmer av den här resan, de kommer på vår Youtube-kanal: Jikitas på äventyr, vart efter. Gå gärna in och tryck ”prenumerera” så missar ni inget. Och det hjälper oss även att fortsätta göra filmer från våra äventyr.
Det var den resan det. Jag hoppas att jag har gett er en liten glimt av vad Nordirland har att erbjuda. Och att ni kanske blir lite sugna på att åka dit. Blir ni det?
Så var det alltså äntligen dax. Anledningen till att vi åkt hela vägen till Derry från Sverige var ju att vara med på det stora halloweenfirandet. Som sägs vara Europas största. Och ett av de större i världen. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men var så peppade 🙂
Det var dax att klä om. Så mycket hade vi iaf förstått, att är man i Derry 31 oktober – ja, då klär man ut sej. Så är det bara. Vi köpte varsin kostym innan vi åkte, som vi anpassade efter våra kroppar. Uppläggning för mej alltså, inget passar på längden när man är tre äpplen hög.
Jag hade köpt en tjock klänning, två storlekar större än jag behöver. Allt för att få plats med flera lager underställ. Man vill ju inte ha en jacka över sin utklädnad, men vill heller inte frysa häcken av sej. Alltså får man se ut som en michelingubbe. Jag tyckte att jag var ganska smart. Martin är ju 2 meter lång och rätt stor, det fanns bara en storlek större för honom – ändå var byxorna för korta på längden. Men underställ fick han plats med och mössa och rock ingick ju i klädseln.
Festen startade med en litet mingel i foajén, innan vi i samlad tropp gick till restaurangen där vi skulle äta innan allt körde igång. Vid 18-tiden lotsades vi igenom folkmassorna, över bron och sedan fram till en särskild plats för media. Där hade vi nästan fri utsikt för foton, iaf om vi stod på en bänk. Det var sååå mycket folk. Någon sa att mer än 40 000 personer samlats längs vägen och sisådär 90% var utklädda. Så häftigt. Hela staden går verkligen ”all in” de här dagarna.
Vid 19.30 körde paraden igång. Den var inte så lång, men fantasifull och rolig. Stämningen var på topp hos precis varenda människa, både i paraden och längs vägen. Det går inte riktigt att förklara. Det är mörkt, tusentals utklädda och väldigt glada människor, musik och fest. Tänk er Pride fast med spöktema. Alla är glada och firar tillsammans.
När paraden var över tog stora fyrverkerier vid. Jag har en tudelat uppfattning vad gäller fyrverkerier, å ena sidan tycker jag att det är festligt och fint – å andra sidan tycker jag att de är onödiga, dåliga för miljön och skrämmer både folk och fä. Detta var dock ett väldigt fint fyrverkeri som höll på länge. Och jag har aldrig sett hjärtformade fyrverkerier förut, det var rätt häftigt faktiskt. Det kommer såklart en film inom kort, jag lägger in den här i texten när den är klar – där kan ni se både paraden och fyrverkerierna.
När sista formationen synts på himlen började folk ta sej tillbaka över bron igen. Det tog sin lilla tid, det var ju så mycket folk. Och nu började kylan krypa in under kläderna, trots att vi var rätt välklädda. Hälften av medierepresentanterna blev upphämtade för att åka till flygplatsen, vi andra gick in i värmen i hotellbaren och värmde oss med bland annat Irish Coffe. Överallt satt utklädda och partyglada människor.
Jag älskar sånt här! När en hel stad bjuder in till fest och alla är med till 110%. Det var verkligen en ära att få komma till Derry, som deras gäst och vara med på detta otroliga evenemang. Som alltså lockar mer än 120 000 besökare under veckan. Ändå är det så många som inte vet om det.
Men nu vet ni som läser min blogg vart ni ska när ni ska få ett riktigt häftigt halloweenparty. Då är det till Derrry när åker. Kanske nästa år?
Så var vi framme i Derry, målet för resan. Staden ligger högst upp på Nordirland och heter egentligen Londonderry, men invånarna har länge protesterat mot det namnet. Så vi säger Derry eller The Walled City, eftersom staden omges av en tjock mur.
När vi kom fram till hotellet hade ovädret precis kört igång. Programmet vi fått för kvällen, som innebar mest utomhusvistelse, fick alltså ändrats. Det innebar att vi istället för att få en tur uppe på muren, för att ”väcka” den inför halloween, fick se halloween-avsnittet ur tv-serien Derry-Girls som är inspelad här. Har ni inte sett den serien så måste ni göra det!
Sen gick vi till Guild Hall för att se utklädda figurer och ett musikuppträdande, innan det var dax för middag. Det var himla kul att se hur hela stan sluter upp, alla är utklädda, företagen och butikerna går ”all-in”. Det är verkligen halloween öööverallt!
Innan vi gick från hotellet mötte vi upp andra medierepresentanter, totalt var vi 32 journalister som var på plats för att bevaka firandet. Så många har tydligen aldrig varit här samtidigt. Hotellet fixade ett litet mingel för oss, så vi kunde bekanta oss med varandra.
Vi var ju rätt trötta efter några väldigt intensiva dagar, så direkt efter middagen gick vi tillbaka till hotellet. Vi anses tydligen lite konstiga och väldigt seriösa, eftersom vi dricker väldigt lite alkohol och iaf försöker att jobba även under resans gång. Vi anser inte att man dricker på jobbet, om det inte är en provning såklart. För vi jobbar ju faktiskt när vi är på en sån här resa. Från tidig morgon, till sen kväll. Det är inte alla som förstår det, inte ens de inom vårt eget yrke.
Kvällen och natten bjöd på rejäla vindar, på morgonen var det lite lugnare – men vi tog faktiskt en liten sovmorgon och väntade ut regnet. Strax innan lunch gick vi ut för att dokumentera Derry. Det är verkligen så fint här, men alla gamla byggnader, floden Foyle och muren som omger allt. Staden är gammal, redan på 500-talet byggdes klostret. Muren byggdes på 1600-talet. Så det finns gott om historia här.
Muren är så bred att man kan gå uppe på den, så vi gick ett varv runt staden. Vi tog god tid på oss, tittade på utsikten, alla minnesmärken och tog såklart mängder med bilder. När det var dax för lunch gick vi in i ett av köpcentren och tog varsin toast, innan vi gick tillbaka till hotellet. Vårt hotell låg på Ebrington-sidan som nås genom att gå över den häftiga Peacebridge, bron som går som ett S över floden. Där händer inte så mycket, det är på sidan med muren man ska vara för att uppleva staden.
Jag gillar verkligen Derry och det var himla kul att visa Martin runt och att även han föll för Derry. När vi kom tillbaka var det dax att klä om, för nu var det dax för det stora firandet. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂
Ovädret kom allt närmare, men vi hade ett besök som vi måste göra innan det brakade loss. Vi hade fått fototillstånd till världens coolaste ”stenhög” under en timme och ville för allt i världen inte missa den tiden pga ”lite storm”.
När jag var på Irland förra gången hade vi en liten stund över när vi var i Bushmills, och kördes därför till Giants Causeway. Det är en otroligt fascinerande plats som jag också bad om besök till även den här gången, för att visa det för Martin. Han hade ju sett mina bilder, men man fattar ändå inte hur det är där förrän man står där själv. Och precis så var det för den käre maken.
Att uppleva en plats med någon annans ögon är himla roligt tycker jag. Precis som med pyramiderna i Kairo, kan jag se Giants Causeway hur många gånger som helst. Man fattar lixom inte vad man ser. Det är tusentals stenpelare, där varje sten är sexkantig. Så otroligt fascinerande och konstigt. Och precis som vid pyramiderna, kan man går ut här hur länge som helst. Att se Martins fascination och dela upplevelsen med honom var så häftigt!
Det kommer en film på vår Youtube inom kort, och jag tror att det syns på honom hur han upplever besöket.
Nu hade jag ju en bruten tå och oväder väntade, så vår tid här var lite begränsad. Så jag släppte iväg Martin för att utforska ”stenhögen” på egen hand medan jag strövade runt på mitt håll. Jag vet att bilderna inte gör rättvisa, men lite ser man ändå. OM ni kommer till Nordirland, så är detta ett måste att besöka. Lova det!!!
Vi hann precis fota klart och göra det vi kom för, innan regnet började trilla ner. Nu kom det varning på varning. Programmet för dagen därpå ändrades och man uppmanade folk att ta skydd. Den där Rope Bridge som vi hade sett dagen innan, och tänkt gå ut på, var ju bara att glömma. Istället åkte vi vidare till Bushmills, för att ta en liten shoppingtur på destilleriet där, som sägs vara ett av världens äldsta.
Eftersom det regnade och det enda vi hade kvar att göra var att köra resten av biten till Derry, hade vi ingen brådska. Martin var som ett barn på julafton och kunde i lugn och ro kolla in utbudet och köpa det han ville. Två flaskor blev det, en 10-åring och en 12-åring. Whiskey alltså.
Nöjd och glad körde han oss till Derry, där vi tog in på Eberington Hotel och hann att vila en stund på rummet innan det var dax att möta upp en massa andra mediamänniskor för gemensam middag.
Efter en lång dag tog vi oss vidare till Portrush, där vi skulle bo på ett hotell mitt i stan. Vi fick ett rum högst upp vinden, med bjälkar i taket och små prång. Gammalt och spöklikt. Temat inför morgondagen var lixom satt direkt.
Adalphi Hotel i Portrush kändes väldigt gammalt, men det var nog inte det. Vi fick inte världens bästa mottagande, men bodde fint och fick en bra frukost. Dagen innan fick vi ju knappt någon, så vi var väldigt nöjda. Frukostmatsalen var dessutom väldigt fin, sånt gillar vi.
Mätta och belåtna drog vi vidare mot nästa punkt på vårt 13 sidor långa program. Det var fortfarande lite Game of Thrones-tema (GOT), men det var inte det som var grejen den här dagen.
Det skulle handla en hel del om stenar, men först skulle vi hitta tillbaka till bilen som vi ställt ifrån oss i mörkret.
Torsdagens första punkt var Dunluc Castle. Slottet (eller borgen) har en lång historia som börjar redan på första århundradet, men de flesta av ruinerna som syns idag är från 1500- och 1600-talet. Dess historia präglas av krig och politiska oroligheter, vilket ledde till att slottet övergavs och förföll. Den spännande ruinen är såklart också en populär inspelningsplats, där japp… GOT spelats in.
Vi hade ett rätt tajt schema och vädret var rätt kasst, så vi ville hinna så mycket som möjligt innan ovädret tog över. Så vi hängde på låset när Dunluc öppnade och tänkte att det skulle väl gå rätt snabbt att kolla in detta, men det var ju så himla intressant. Här kan man gå hur länge som helst med kameran, den ena vinkeln är intressantare än den andra. Alla bilder blir lixom bra. Men det var bara att inse att vi har helt enkelt inte tid och dra därifrån.
Jag har sett slottet förut, fast då från havet. När jag var här sist skulle vi ”fiska vår frukost”. Det gick sådär… vi fick knappt någon fisk, men frukost fick vi som tur var ändå. Just den turen utgick från Portrush, kom jag på när vi gick till bilen på morgonen. Helt plötsligt slog mitt bildminne till och jag kände igen mej lite smått. Konstigt det där att man glömmer och sen händer något som tar fram minnet igen.
Vi hade ungefär samma väder den här gången, grått och lite blåsigt. Sånt väder passar när man ska fota gamla ruiner, det ska lixom inte vara klarblå himmel. Men vi såg ju hur ovädret drog in och det började komma varningar…
Så när vårt program för fredagen ändrades helt blev vi inte förvånade. Men mer om det i ett senare inlägg.
Vi kom till Irland på tisdagen och på onsdagen hade vi äntligen fått till en dag med Flip Robinson från Giant Tours Ireland. En man vi träffade för första gången på ett event i Stockholm långt innan pandemin och redan då sa att vi ville intervjua. Det tog några år, men till slut blev det av och vi fick en hel dag tillsammans.
Flip är specialist på tv-serien The Game of Thrones, har varit med i serien och arrangerar turer med sk GOT-tema (men även andra turer med gömda pärlor). När vi träffade honom i Stockholm första gången var det just med anledning av Game of Thrones, som skulle starta sin sista och avslutande säsong. Intresset för Nordirland var enormt och han var i Sverige för att promota landet.
När jag var på Nordirland senast var temat äventyr, inte GOT, ändå fick vi se några av de över 30 olika inspelningsplatserna som finns där. Då stötte jag på Flip av en slump en dag och blev återigen påmind om den där intervju. Sen träffades vi igen i Stockholm på en mässa och nu blev det mer prat om att ses och hur man skulle kunna lägga upp det. I förra veckan var det äntligen dax, sisådär 6-7 år efter första kontakten. Skam den som ger sej 😛
Vi hade börjat vänja oss vid bilen, trafiken och vänsterkörningen och tog oss till Ballycastle, där Flip bor och skulle möta upp oss. Vi parkerade i hamnen och klev in i hans bil, så skönt att kunna släppa koncentrationen på körningen för en dag. Innan vi körde iväg blev det några bilder av den fina lilla orten med sin otroligt härliga strandpromenad och utsikt.
Flip är som sagt inte bara expert på GOT, utan även på Nordirland och vet om alla de där gömda pärlorna som många missar. Så han började med att ta oss till Glenariff Waterfalls. Där finns egentligen två fina fall, men vi gick bara till det ena eftersom min brutna tå och hans dåliga rygg tyckte att det räckte så.
Sen körde vi vidare till Cushendun där det finns häftiga grottor som flera scener av GOT spelats in i. Vi hade vi det här laget noterat att det var förvånansvärt många husbilar i trafiken. Och här finns det faktiskt en liten ställplats med perfekt läge i hamnen. Där skulle man ju stå med bilen såklart. Vi kanske måste komma tillbaka för en husbilstripp här.
Vi gick runt rätt länge i grottorna medan Flip berättade om scener, drog repliker och bara förundrades av miljön. ”Väggarna” i grottorna är stenar som smält ihop men en slags naturlig cement. Det är verkligen så häftigt!
Längs hela östra sidan av Nordirland går Causeway Costal Route som är en otroligt vacker vägsträcka. Längs med kuste finns mängder av fina platser att stanna på, det skulle vi göra rätt många gånger både med Flip och på egen hand. Nästa plats han tog oss till var en utsiktsplats i Portaneevey med utsikt över havet och Skottland. Här såg man även hängbron, Rope-bridge, som vi tänkte försöka gå över dagen efter. Men så blev det inte pga oväder 🙁
Det var dax för lunch och den intogs på Carrick-a-rede bar, där vi fick öns bästa Fish n´ ships, iaf enligt både ägaren och Flip. Här satt vi länge och passade på att göra den där intervju som vi så länge pratat om. Det blev ett bra snack om Flips spännande liv med rollerna (bla som sk ”dubbel” till Hodor och the Mountian) i den stora tv-produktionen och en massa annat.
Mätta och belåtna åkte vi vidare till Ballintoy Harbour, en fantastisk liten plats. Man åka av på en smal liten väg, från huvudvägen, som gick brant ner mellan hus och bergsknallar, innan vi kom fram till en ny undangömd liten hamn. Här var så fint att man nästan smällde av. Och här har det såklart också spelats in flera olika scener av GOT. Det var här Pyke låg, Greyjoys borg. Ni som sett serien kanske minns?
Nu ska det sägas ytterligare en gång. Har ni inte sett serien, så gör det. De två första säsongerna är kanske inte de bästa, men stå ut – för sen händer det grejer. Det är från tredje säsongen serien växer och blir omöjlig att sluta titta på. Och titta extra på kostymerna och miljöerna. Helt fantastiska. Å mycket är alltså inspelat på Nordirland och går att se i verkligheten. Kontakta Flip på Giant Tours Ireland, så tar han med er runt.
Nu började det mulna på och vi började bli lite trötta, men än hade vi en viktig plats kvar. Dark Hedges. Den mäktiga allén med gamla träd som bildar som en lång portal längs hela vägen. Jag var där på min förra resa och blev så fascinerad att jag bad extra om detta när Flip skulle planera vårt program. Det är en väldigt speciell plats. Och ja, man kan ta huuuur många bilder som helst här 😛
Detta blev vår sista punkt för dagen, vi kom när solen var på väg ner och fick ett otroligt fint ljus att fota i. Det kom även några droppar regn och himlen bjöd plötsligt på en hel regnbåge dagen till ära. Vicken grej!
Här gick vi ganska länge, pratade, fotade och bara njöt. Sen körde Flip oss tillbaka till bilen och vi tog oss vidare till kvällens övernattning. Vilken otroligt fin dag vi hade haft!
Första dagen på Nordirland avslutades med att vi körde till Killeavy, där vi skulle sova på ett slott från 1800-talet. Här hade vi kunnat stanna mycket längre än bara en natt. Det var sååå fint!
Killeavy Castle Estate ligger vid sluttningarna av Slieve Gullion i Armagh, ungefär en timme från både Belfast och Dublin. Området ingår i Ring of Gullion, ett UNESCO Global Geopark-landskap. Allt som finns här skyddas alltså och tas om hand på bästa sätt.
Slottet är ursprungligen en gård som byggdes om till slott 1836. Det förföll totalt men restaurerades och hela egendomen öppnades igen 2019. Slottet ligger högst upp på sluttningen, med hotellet strax nedanför. Det finns 45 hotellrum i huvudbyggnaden, spa, restaurang samt bistro/bar. Men man kan faktiskt bo på slottet också, där finns fyra gästrum. Men dessa hyrs bara ut till sällskap och väldigt sällan, eftersom en familj har detta som sin privata bostad.
2023/2024 utsågs hotellet till ”AA Hotel of the Year Northern Ireland” och det förstår jag verkligen. Hotellet är otroligt fint, trivsamt och välskött. Rummen är stora, ljusa och härliga. Vi hade utsikt mot köksträdgården där även får gick och betade. Hotellet har dessutom sin egen whisky och coolaste rumsnyckeln vi någonsin sett. Ett träkort 🙂
Här stannade vi som sagt bara en natt och hade tyvärr inte tillfälle att äta där heller. Vi skulle få en tidig frukost, men det hade personalen i matsalen missat – men vi fick macka och pålägg. Vi var glada för att få något i magen alls, innan vi drog vidare. Men som sagt; här hade vi gärna stannat längre och utforskat området och slottet lite mer.
Efter någon timma på vägen hade vi kommit in i körningen. GPS´en var inställd på Banbridge där vi skulle besöka den ganska nya utställningshallen om Game of Thrones. Vi trodde att vi kört fel, men kom till slut rätt. Avfarterna på Irländska motorvägar ser inte riktigt ut som de i Sverige.
Både Martin och jag gillar tv-serien The Game of Thrones och jag har redan varit på en resa på Irland med det temat. Men då var ju inte Martin med, så det var några saker jag ville visa honom. Det nya museet ”Game of Thrones Studio Tour” fanns dock inte när jag var här sist, däremot såg jag ”The Exhibition” som var helt otroligt. Detta borde ju kunna jämföras med det tänkte jag.
Egentligen ska man parkera vid köpcentret en bit innan museet och därifrån ta en gratisbuss resten av vägen. Vi hade dock fått tillåtelse att parkera direkt utanför, eftersom vi var ditskickade av Tourism Ireland och där på jobb. Så vi ställde bilen på plats och var otroligt nöjda över att första bilresan gått så bra. Vi hade fortfarande en liten stund på oss innan vi skulle gå rundturen, så vi passade på att äta en lättare lunch inne i deras café.
”Game of Thrones Studio Tour” är en utställning med allt från kostymer och dekor till virtuella upplevelser. Här har man byggt upp en del av kulisserna och placerat karaktärerna på plats i autentiska kostymer. Skyltar berättar om det som visas, vilken säsong och vilket avsnitt scenen utspelat sej i. Det är riktigt fint gjort och man skulle kunna gå runt hur länge som helst.
Montrarna som är uppbyggda från textilateljén och ritborden är extra intressanta, där finns även filmsnuttar som visar hur kostymerna skapats. Är ni det minsta intresserade av The Game of Thrones eller filmskapande, så måste ni åka hit!
Vi passade på att designa vår familjesköld när vi hade chansen. En kul grej. Den blev rosa såklart och med egenskaper som vi tycker är viktiga: Visdom, Försvara/Skydda, Målinriktad/Bestämd – typ…
Sist tog vi ett varv i souvenirbutiken där Martin köpte en tröja. Jag är ju inte så mycket för saker och är inte så ”shoppig” av mej. Så det blev inget för mej, mer än alla hundratals bilder 🙂
Vi hade en dryg timma på oss och försökte utnyttja tiden så mycket vi kunde. Men vi tittar ju inte bara för vår egen skull, utan ska förmedla det vi ser till de som läser våra texter och ser våra filmer. Vi ska alltså titta på allt med både våra och andras ögon, dessutom genom en kamera. Man blir lite splittrad, men jag tycker nog att vi har lärt oss hur man gör.
När vi gått igenom allt och gjort det vi kommit för, satte vi oss nöjda i bilen för att köra vidare. Detta var bara första punkten på ett tretton sidor långt program och vi hade redan tagit massor med bilder och filmklipp. Hur i hela friden skulle detta sluta?
Det kommer såklart filmer på Youtube – Jikitas på äventyr – vart efter vi hinner göra dem 🙂
Förra måndagen checkade vi in på Clarion hotel på Arlanda, för att bekvämt ta oss vidare till Dublin morgonen efter. Sedan väntade en vecka med scenerier ur Game of Thrones, spännande miljöer och Europas största halloweenfirande. Allt skulle ses med hjälp av hyrbil i vänstertrafik…
Vi kom till Clarion vid 18-tiden på måndagkvällen, efter en rad pendeltågsstrul. Där kastade vi bara in väskorna och gick sedan in till terminalen för att hitta något att äta, samt växla pengar. Med en pizza i magen och med både pund och euro i fickan gick vi tillbaka till rummet och somnade tidigt. Vi visste att en vecka med späckat schema skulle ta ut sin rätt. Återhämtning är det viktigaste av allt när vi åker på såna här resor.
Att slippa stressa på morgonen när man ska med ett flyg är guld värt. Vi var iofs tvungna att vakna tidigt ändå, men kunde iaf äta en ordentligt frukost och i lugn och ro gå till gaten. Vi brukar ha som vana att vara på plats i gaten minst en timma innan, så kan man sitta där och jobba det sista innan elektroniken måste stängas av. Och det är ju alltid mysigt att börja en resa på hotell, så varför inte 🙂
Målet var Derry på norra Nordirland. Där är Europas största halloweenfirande och vi skulle tillsammans med flera andra länders media bevaka detta annorlunda evenemang. Men innan dess hade vi en massa andra grejer inbokade. Dessa skulle vi själva ta oss till, så när vi landat i Dublin gick vi direkt för att hämta ut en hyrbil.
Vi fick skriva på en massa papper, fick lite tips inför körningen och gick sedan för att leta rätt på bilen. Hela tiden med mantrat ”vänster vänster vänster” i skallen. För nu var det ju vänstertrafik som gällde. Huuur läskigt! Sedan vi krockade med en älg för några år sedan, när jag körde, finner jag inget större intresse i att köra. Och vänstertrafik ändrar knappast den inställningen. Så det var Martin som snällt fick sätta sej bakom ratten, men mej som assistent och kartläsare.
Innan hade vi konstaterat att det nog skulle gå bra, så länge det inte var en massa rondeller. Nu i efterhand kan vi konstatera att Irland och Nordirland är uppbyggt på rondeller… de första två finns direkt vid flygplatsen. Tjoho lixom. Men vi kom ut på motorvägen oskadda och nådde vårt första mål efter någon timme.
Dock undrade vi varför alla körde så fort på Nordirland… efter lite klurande visade det sej att man vid gränsen byter från km/h till miles/h. Hur sjutton räknar man om det? Snart hittade käre maken att det gick att ställa om instrumentbrädan till rätt land och vi pustade ut.
Med Martins lugn skulle det nog gå bra ändå. Fortsättning följer…
Det är redan slutet av oktober. En tillbakablick på sommaren borde såklart ha gjorts för länge sen, men men… ibland tar saker lite längre tid än man tänkt. Här är den iaf, vår otroligt härliga sommar då vi faktiskt var ute med husbilen i nästan fem månader i sträck. Här kommer ett lååååångt inlägg med länkar till nästan varje plats om ni vill läsa ännu mer eller se film från tillfället 🙂
Sommaren är ju enligt kalendern juni, juli, augusti. Men jag tror att vår började redan i maj och slutade i september, för vi hade sommarväder nästan hela tiden mellan just maj och mitten av september. Det är fördelen med husbil, man åker dit solen skiner och det har vi gjort. Det är rätt svårt att kort sammanfatta en så lång tid. Men jag testar!
Sommarvärmen började 25 april i Karlsborg. Där stod vi med husbilen på båtklubben och jobbade. Martin inne i bilen, jag ute i solen. Efter några överraskande fina dagar, var jag såklart rätt rosa om kinderna. Men eftersom jag redan har en grundbränna, så blev jag snart brun – så det var ingen fara.
Husbilsträffen ägde rum i Hjo, över Valborg. Även där hade vi fint väder, fast det var ingen höga temperaturer. 150 bilar rullade in på vår träff och vi hade några fantastiska dagar tillsammans i den lilla trästaden.
27 maj åkte vi iväg på ”riktigt” för sommaren. Vi började med en spontantripp till Ullared, tillsammans med våra vänner Helene och Krister. Det blev en härlig helg där vi besökte olika platser vartefter de dök upp. Efter en rejäl shoppingtur åkte vi den korta biten till vännerna på Kattugglan för en natt, sedan blev det Bilkyrkogården i Ryd som kompisarna inte hade sett. Solen visade att vi skulle ta oss till östkusten, så det blev en natt i Oskarshamn innan vi avslutade i Blankaholm. Där stannade vi sedan för att stå och jobba lite. Medan kompisarna åkte hem till sitt.
I slutet av april fick vi veta att vår kollega på tidningen plötsligt hade slutat, så nu var vi ensamma om att skriva om campingar och ställplatser. Vi hade inte ens börjat skriva årets åtta beställda texter och hade plötsligen 16 texter att skriva. Det var bara att sätta igång och just det gjorde vi där i Blankaholm.
Det var dax för Nationaldag och vår resa mot Dalarna skulle börja. Vi var ett litet gäng som stämt träff i Västerås, så dit gick kosan. Vi blev 5-6 husbilar som hade himla kul där över helgen, men den här gången hade vi åkt åt fel håll. Vädret var inte alls med oss.
Efter några trevliga dagar började vår resa norrut. Målet var midsommar i Orsa, första stoppet blev i Västanfors vid den fina båtklubben. När vi åker så här blir det oftast 2-3 dagar på varje plats. På så sätt hinner vi uppleva platsen, testat den ordentligt, ta bilder och göra en film. Nu skulle vi dessutom planera nästa kokbok, så ett gäng recept skulle testas och en del gamla skulle göras om för nya bilder. Det jobbet började också på den ställplatsen.
Och vilken midsommar vi fick! Detta kan ni läsa om HÄR. Det är bland det häftigaste jag varit med om. Ska ni fira en riktig midsommar så är det på campingen i Orsa ni ska vara. Och ni ska vara där from onsdagen, så ni får vara med om alla delar i midsommarfirandet. Det var helt fantastiskt!
Sen var det dax för de sedvanliga teaterpremiärerna i Kalmar och Falkenberg. Vi hoppade över Helsingborg i år. Vi passerade hemmet i Tumba och var där i hela 26 timmar – mest för att, tvätta, röja trädgården och byta böcker. Efter en natt på Rosenseriens parkering och en fika med vännerna där, körde vi en snabb vända över bron för att äta kroppkakor på Arontorp – innan vi drog åt handbromsen på First Camp Stensö – Kalmar.
Vi brukar vara här 4-5 dygn, men nu blev det bara två nätter. Vi kom ena dagen, såg teatern dagen därpå och drog sedan vidare dagen efter det. Årets uppsättning på Krusenstiernska teatern i Kalmar var helt fantastiskt. Kanske det bästa som visats där.
Vi var tyvärr tvungna att lämna Östkusten och det fina vädret, vi hade ju ett jobb att göra på Västkusten. Så vi drog tvärs över landet, med sikte på Falkenbergs båtklubb. Där stod vi och jobbade i storm och regn, innan husbilsvännerna Lasse och Anki kom med bättre väder. Tillsammans gick vi på årets sommarpremiär på Vallarna. Den var däremot inte riktigt lika bra som förra året…
Nu var vi rätt slut, tempot hade varit högt. Så vi bestämde oss för att ta ett par nätter hos Gittan och Micke på Bananpannkakans ställplats i Höganäs. Nu hade vi fint väder igen och jag kunde sitta ute och sola. Jag passade på att göra en sk ”reel” på instagram från stället och skulle bara filma hönorna då en av dem smet ut ur hönsgården. Hon var snart infångad och ingen skada skedd – men det kändes ju lite sådär…
Sen var det dax för en av sommarens stora höjdpunkter. Martin skulle äntligen invigas i traditionen att ”tura”. Han skulle alltså få kryssa mellan Helsingborg och Helsingör, så många gånger han ville, med mej som sällskap såklart. Vi ställde oss på ställplatsen Oxhallen, det är nära terminalen och man står säkert. Vi kom på tisdagen och på onsdagen var det dax.
Vi klev på båten vid 16-tiden och stod ute i fören nästan hela första turen. Sen gick vi ner i restaurangen för att testa buffén. Mätta och belåtna skulle vi bara handla och sedan gå av, men när vi stod i taxfreen gick båten sönder. Snopet. Men vi var ju inte klara. Så vi fick gå bakvägen till nästa båt, vänta in den, handla och sedan snällt sitta och vänta tills vi återigen var i Helsingborg och kunde gå av. Vi heter ju ändå Jikitas på äventyr och måste ju leva upp till namnet 🙂
Nu hade vi någon vecka att köra runt lite som vi ville och siktade på Österlen. Första stoppet blev i Lundåkrahamnen, då vi skulle hälsa på författarna Caroline och Leffe Grimwalker som bor i närheten. Det blev en riktigt rolig dag med en massa snack, god mat och skratt. Det var där vår idé om en egen pizza föddes. Deras pizzabagare var den första som bakade Jikitas Pizza. Han hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så även om den blev ok, så var det inte 100 % vi.
Nu var det nära till våra allra första husbilskompisar Annelie och Ludde. Av en händelse lyckades vi för andra året i rad komma dit på exakt samma datum. Ett glatt återseende, vi se alldeles för sällan. Här blev det god mat och dryck, en massa skratt och prat. Och vi fick äntligen tvätta igen. Efter ungefär 2 veckor på rull, är oftast nästan alla rena kläder slut. Då behöver vi tvätta och är så tacksamma för alla som låter oss låna deras maskiner.
Eftersom vår huvudsyssla på sommarhalvåret är att testa campingar och ställplatser, så blir det ju rätt många nya platser som vi besöker. Just Österlen har vi bara utforskat en gång och det var som sprillans nya husbilsåkare. Vi har rätt många ställen att testa där.
Vi började med Solans Mack utanför Löderup. Strategisk eftersom det är nära till Eklaholm där vi var inbjudna till middag. Solan ligger med promenadavstånd från den långa fina stranden, som vi såklart var tvungna att se. Här blev det jobb några dagar, innan vi åkte den korta biten till Karl-Fredrik och Petter. Vi stod och jobbade på deras parkering, innan det var dax att svida om för middag.
Vilken härlig kväll det blev! Vi fick en god välkomstdrink, eller en… det blev nog fler än så… och ännu fler medan vi alla umgicks i köket medan Karl-Fredrik lagade middagen åt oss. Det drog ut lite på tiden, så vi satte oss inte till bords förrän vid 22 och hade nog inte ätit klart förrän strax innan midnatt. Stämningen var god, vi åt, drack, skålade och skrattade.
Morgonen efter var vi inte jättepigga, men nyktra. Nu var det dax att ta sej in i Småland igen och förbereda nästa premiär. Sommarens sista. Vi tog sikte på Kosta där vi installerade oss på den bekväma ställplatsen. Här finns verkligen allt för oss husbilsåkare.
Vi kom på onsdagen och på torsdagen packade vi matsäcken full och gick den korta biten till Kostas festplats. Där var det dax för årets Diggiloo. Vädret var perfekt och showen den bästa av alla Diggiloo vi hittills sett. Det blev en riktigt härlig kväll och det var skönt att ha nära hem till husbilen, när recensionen skulle skrivas.
Det blir lite kors och tvärs i landet, beroende på var jobben bokas. Borås Camping hörde av sej, så vi åkte dit för att kolla in dem. Vi erbjuder en tjänst som innebär att vi kommer till en camping, testar den och sedan ger vår muntliga och/eller skriftliga utvärdering. Vi tittar på läget, skyltningen, området som helhet, campingtomterna, städning och en massa annat. Vi förskönar ingenting, utan är brutalt ärliga. Detta gjorde vi alltså i Borås som verkligen kämpar för att få till en riktigt fin campingupplevelse för sina gäster. De har kommit långt och har många spännande planer, vi hade inte jättemycket att tillföra – men några detaljer hade de inte tänkt på.
Efter några dagar i Borås styrde vi kosan mot Tylösand. Här skulle vi också testa campingen, men för att skriva om den. Här stannade vi fyra nätter, för att även hinna se en del av omgivningarna. Så förutom att samla material om campingen cyklade vi en 18 km långa Prins Bertils stig. Så himla fint och blev en rejäl utflykt.
Nu tornade ett oväder upp sej, så vi ställde oss tryggt hos kompisar strax utanför Halmstad under några dagar. Återigen lånade vi tvättmaskin och passade på att bädda rent i husbilen. Så himla skönt. När ovädret passerat tackade vi för god mat och hundmys och körde vidare.
Det var dax att kolla in platsen för nästa års husbilsträff och firandet av bröllopsdag. Detta skulle göras på Unda Camping i Uddevalla, här skulle vi också stanna fyra nätter. Men det berodde på att vädret var ostadigt, så det blev en extra dag för att få fina bilder till tidningen. Som vi trivdes här! Det är inte ofta vi känner motstånd att lämna en plats, men det gjorde vi här. Här fick vi dessutom vår pizza bakad igen och då med nästan alla rätt. Den blev såååå god!
Vi trivdes så pass bra och gillade campingchefen så pass mycket att vi faktiskt funderar på om detta kanske ska bli vår bas när vi säljer huset. Vi kanske blir bohuslänningar i framtiden 😛
Sommaren var långt ifrån slut än, det var bara slutet av juli. Ändå hade vi hunnit med att samla material från ett 30-tal olika campingar och ställplatser. På tre månader alltså. Det är så våra sommarhalvår ser ut. Och än var vi inte klara.
Vi brukar fokusera på ett landskap per sommar, i år föll valet på Dalsland. Nu var det dax att ta oss till Håverud och äntligen se slussningen i den berömda viadukten. Där finns en camping precis vid den nedersta slussen, så där ställde vi oss ett par dagar.
Jag vet inte hur många slussningar vi såg, det blir lixom aldrig för mycket. Vi kommer gärna tillbaka för fler. Det är rätt mäktigt det där byggnadsverket. Bara några kilometer bort ligger Upperud, där det finns en väldigt fin ställplats. Här ställdes vi oss också några dagar och såg ännu fler slussningar.
Men nu skulle det bli en rejäl storm, så vi tog återigen skydd hos kompisar. Nu blev det hos Micke och Patric i Värmland som har den största husbilen av våra husbilskompisar. De kör omkring i en stor Morelo, men det är klart… de har ju hela tre hundar som ska med. Att det är små pälsbollar har väl ingen som helst betydelse 😛
Här blev vi bjudna på god mat, härliga promenader och såklart hundmys. Vi hade inte jättemycket smutstvätt, men nog sjutton tvättade vi här också. Det är bäst att passa på när man kan!
”Gubbarna” tipsade oss om några spännande ställen som vi borde kolla in. Så när stormen var över körde vi till Borgvik. Ett fint gammalt brukssamhälle med båthamn och en liten ställplats. Här fick vi några riktigt härliga promenader bland de gamla ruiner. Och en galen solnedgång följt av ett otroligt månsken.
När folk fick veta att vi var i Borgvik tipsade många om att vi bara måste testa räkmackorna i Värmskog. När typ den 50:e kommentaren kom om detta insåg vi att vi nog måste se vad alla pratar om. Så vi åkte dit. Och jo, den räkmackan var värd en omväg…
Ett annat ställe vi blev tipsade om var campingen i Åråshult. En väldigt charmig plats, men jag kommer inte ihåg så mycket. För jag blev sjuk. Rejält dessutom. Vi samlade material, tog bilder och gjorde en film. Men i övrigt sov jag mest. Filmen är inte publicerad än, men det kommer att synas att jag inte alls mår bra. Det var hur som helst ett himla kul ställe, så vi kommer tillbaka.
Nu var vi på väg hemåt för några dagar hemma, men än hade vi några dagar kvar. Nästa stopp blev i lilla Nora. Jag var fortfarande dålig, men hade piggnat till så pass att jag orkade sitta ute och läsa. På tredje dagen uppstånden brukar det heta och det gällde även för mej. Tredje dagen i Nora orkade jag äntligen ut på promenad igen. Vilken fin stad! hit kommer vi definitivt tillbaka!
Sista natten på rull hade vi stämt träff med kompisar i Hjälmare Docka. De har byggt om sedan vi var där sist, så det ville vi se såklart. Men de hade inte bara byggt om, utan även dubblat priset. Så det blev bara en natt där innan vi körde sista biten hem.
Vi kom hem enbart för att Martin var tvungen att åka till kontoret i stan några dagar. Då passade jag på att gå på några event när vi ändå var hemma. Men så fort vi kunde drog vi iväg igen. Nu var det Husbils-Annikas träff i Skara som stod på agendan, ett himla bra sätt att avsluta sommaren. 110 husbilar, många som vi aldrig träffat förr. Det var så himla roligt!
Nu var sommaren alltså slut, men vi har svårt att acceptera det när solen fortfarande skiner och det är varmt. Så vi tog en tur till Öland och fick några riktigt härliga sensommardagar på vår favoritö. Vi testade en ny (för oss) camping på mellersta Öland och sen blev det ett par dagar i Byxelkrok på vår favoritställplats. Innan vi lämnade ön, blev det såklart en natt på Arontorp igen så vi fick lite kroppkakor i magen.
Sista stora målet för sommaren 2025 var den stora mässan i Jönköping; Elmia Husvagn och Husbil. Vi körde halvvägs och stannade återigen i Kosta. För att jobba och tvätta såklart, fem dagar på en mässa kräver rena kläder. Nu kändes det att dagarna blev kortare och nätterna svalare, sommaren var slut.
Efter Elmia åkte vi hem, för att vara hemma lite längre igen. Det är mycket som måste fixas när man varit borta så länge som vi har varit. Jag tror att vi räknade fram att vi på den här fem månaderna kört runt 600 mil och besökt ett 50-tal campingar och ställplatser. Helt galet. Men det är ju ett jobb som kräver att vi åker runt rätt mycket. Nu är det bara att sätta sej och skriva.
De där 16 texterna då? Jorå, den sista skickade vi i mitten av augusti. Så på nästan precis tre månader hade vi skrivit allihop. Stor klapp på axeln på oss. Nu har vi bestämt med redaktören att vi inte har någon deadline, utan bara fortsätter att skicka in vart efter texterna blir klara. Så skönt. Jag avskyr deadlines och blir så stressad av dem.
Vad är då sammanfattningen av sommaren 2025? Att vi hade tur med vädret nästan hela sommaren, men det var ju mest för att vi följde solen och sedan tog skydd vid oväder och därför inte märkte mycket av det. Vi kan också konstatera att det inte är några problem att bo i husbilen helt och hållet. Klarar vi fem månader, så klarar vi året om.
Sommarens bästa var utan tvekan midsommarveckan med Anne och Stefan. Att förverkliga någons dröm är så häftigt. Vi hade minst lika roligt som Stefan. Och vi fick hjälp av så många fantastiska personer som vi hoppas få träffa igen. Och det är just alla möten som är det vi minns mest. Alla som kommer fram och hälsar och som vill mötas upp längs vägen. Det är helt fantastiskt vad sociala medier kan hjälpa till med.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har jobb som vi kan göra var som helst. Att ha som uppdrag att åka runt med husbilen och testa campingar. Hur lyxigt! Vi kan verkligen säga att vi har världens bästa jobb 🙂
Det var sommaren 2025 det. Sommaren är över, men vi slutar inte åka husbil för det. Nu är han fixad för vintern, så det är bara att fortsätta.
Just nu packar och förbereder vi för nästa äventyr, det kommer att bli episkt! Om några dagar landar vi i Dublin, för att sedan köra till Derry högst upp på Nordirland. Där ska vi få vara med om världens största halloweenfirande!
Jag och halloween är ingen jättebra kombo, jag tycker att nästan allt är läskigt. Men firande i Derry har jag hört talas om och vill för allt i världen inte missa pga att jag är lite harig. Självklart vill jag uppleva det och kommer att gå in med hull och hår i upplevelsen. Så pass att vi till och med kommer att vara utklädda 🙂
Det är turistrådet, Tourism Ireland, som bjudit in oss för att som journalister bevaka det stora halloweenfirandet. Det var nämligen här allt startade. Här kombineras urgamla keltiska traditioner med en storslagen stadsfestival, som skiljer sig markant från vanliga bus-eller-godis-traditioner. Mer än 120 000 besökare, förutom lokalbefolkningen alltså, kommer till Derry för att vara med och fira.
Rötterna går långt tillbaka till det fornnordiska/keltiska skördefirandet Samhain, då man trodde att gränsen mellan de levande och de döda var väldigt tunn. Festivalens i Derry började i mitten av 1980-talet. Enligt berättelser organiserades en maskeradfest i en lokal pub 1985 där ett bombhot tvingade ut folk på gatan, detta blev startskottet för vad som idag har växt till ett officiellt firande som pågår i hela fyra dagar och alltså blivit världens största halloweenfirande.
Festen börjar med Awakening the Walled City Trail – en interaktiv kvällspromenad där stadsmuren och kringliggande gator förvandlas till en scen med olika föreställningar. Karneval & parad – en storslagen parad som går genom stadens gator, där alla får gå med men även åskådarna är ofta utklädda. Som avslutning på alltsammans är det en Grande finale med fyrverkerier över floden Foyle. Ni fattar va? Det kommer att bli galet!
Turistrådet erbjöd oss olika kostymer att välja på, men eftersom Martin är väldigt lång och jag väldigt kort så bestämde vi oss för att skaffa kläder själva. Han beställde en kirurgklädsel med en massa blod, överrock, en kniv och stetoskop. Lite för korta men men… Jag måste få plats med flera lager underställ och kände mej väldigt smart när jag beställde en lång klänning i två storlekar större än jag behöver. Lägga upp den måste jag ju ändå. Till den blev det även en lång cape, eftersom vi inte kommer att kunna ha ytterkläder. Så jag tror att jag ska klara mej nu.
Vi åker till Arlanda på måndageftermiddag och bor på Clarion Hotell (tror jag) över natten. På tisdag går flyget till Dublin, vi landar nånstans innan lunch. Då kommer första utmaningen; Vi ska hämta ut en hyrbil och sedan köra VÄNSTERTRAFIK. Det blir spännande… allt kommer såklart att filmas, så häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr – samt vår youtube-kanal Jikitas på äventyr. Vi kommer att lägga upp bilder och filmer så fort och mycket vi hinner. När vi kommer hem har vi mängder med material, som sedan kommer vart efter.
Som sagt: detta blir en väldigt speciell resa. Jag har varit på Nordirland och älskar det. Det finns så otroligt mycket att se och gör där. Men det är kallt, blåsigt och regnigt. Så att packa är en utmaning.
Förra gången frös jag konstant i en vecka, trots att det var i juli – det tänker jag inte göra den här gången. Så nu är frågan: Vinterjacka eller fodrar regnjacka? Vinterkängor eller tjocka hikingskor? Det är knepigt. Å det kommer nog att bli en och annan Irish Coffe för att hålla värmen under resan 😛
Vårt program är 13 sidor långt. På 6 dagar ska vi hinna hur mycket som helst. Kul såklart, men svettigt. Ni hänger väl med?
Nu är ni många som letar resor inför vintern. Ett prisvärt alternativ är Egypten, som dessutom är solsäkert och hyfsat kort flygtid. Vi kommer att åka till Hurghada för tredje året i rad, just för att få en prisvärd solresa. Förra året var vi på Makadi Spa, ett palats bara för vuxna gäster.
Makadi Spa är ett sk vuxenhotell, byggt som ett palats med flera hotell runt omkring. Det ligger ca 30 minuter från Hurghadas flygplats. Enklast är såklart att ta transfer med det bolag man åker med, eller boka med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalresor. Han pratar svenska och finns på whatsap.
Makadi Bay är en semesterort längs Röda havets sk riviera med mängder av spa och hotell. Här finns långa sandstränder med långa bryggor som man kan snorkla direkt från och se korallrev med fina fiskar. Just Makadi Spa ligger i ett hotellområde med fyra hotell och ett litet centrum med restauranger, gym och apotek mm.
Från huvudvägen går en nästan spikrak väg ner till vattnet. Först kommer man till Makadi Waterworld som är poppis bland barnfamiljer. Strax nedanför är infarten till de andra tre hotellen, där just Makadi Spa´s infart är genom en lång tunnel. Makadi Palace och Grand Makadi ligger strax brevid, närmare det lilla centrumet och den långa bryggan. Men nu fokuserar vi på Makadi Spa i resten av texten.
När man kört igenom tunneln öppnas en stor öppen plan i marmor, framför ett palats som går som i en båge. Det är ett stort hotell med nästan 300 rum för delat över 5 våningar. Här finns dessutom ett jättestort spa, tre pooler, 12 restauranger och flera barer. Samt en låååång strand, som även går förbi de andra hotellen vars faciliteter man också får utnyttja. Ganska mycket att välja på alltså. På våra två veckor hann vi inte gå igenom ens hälften.
Det finns flera olika rumstyper, men alla är sviter av något slag – för två personer. I vår film längre ner kan ni se de större sviterna, som vi fick se när hotellchefen visade oss runt. Vi bodde först i ett rum med balkong in mot området, men fick tidigt skugga på balkongen som vi utnyttjar väldigt mycket. Så vi bad om att få byta rum till en med utsikt mot Waterworld istället och hade på så sätt sol långt in på kvällen.
Dagarna tillbringades mest på stranden. Det finns två ställen att gå ut, en trapp från den högra flygeln (där vi bodde) och en till vänster om infintiypoolen. Stranden går längs med hela området, typ 3 kilometer strand, tror jag att jag läste någonstans. Här finns olika varianter på solsängar och strandpojkar finns hela tiden behjälpliga till allt från madrasser till dricka.
På stranden går personal runt från spat, som försöker få en att köpa behandlingar. Det går att pruta hårt. Vi hörde att massagen var väldigt bra, men testade den inte själv. Vi blev dock visade runt inne i spat, som var otroligt fint. Det största vi varit på, det var gigantiskt. Vi visar en del från det i filmen.
Man kan betala för en heldag på spats område, men utan behandlingar. Då får man tillgång till alla duschar och pooler under tak och även den privata poolen utanför. Så himla fint och kändes väldigt lyxigt.
Stranden ja. Precis utanför hotellet är det barnfritt, men det får såklart passera barn förbi området. Går man åt vänster kommer man till den långa piren som man kan snorkla ifrån, men man ser faktiskt fiskar även direkt från piren. Vi såg bla drakfiskar, bläckfiskar, små nemosar och en massa annat.
Maten då? Som sagt; 12 restauranger, vi hann med kanske hälften av dem. En var dessutom stängd pga ombyggnation. Den spanska var värdelös, fiskrestaurangen och den asiatiska var sådär, buffén däremot var riktigt bra, så även steakhouse och poolbaren. Frukost åts i buffén, lunchen åt vi uppe ovanför infinitypoolen eller i den mindre bufférestaurangen på sidan av hotellet (men där blev fullt snabbt, så man fick vara tidig). Och middagen intogs i den stora buffén eller på någon av ala carte-ställena, men oftast var buffén bäst.
Utanför hotellet, strax till vänster på framsidan (om man står med ryggen mot hotellet), finns en glassbar, ett litet café, ett apotek och en turistbutik med badkläder och krimskrams. Mitt emot hotellentrén finns en liten park som lyses upp fint på kvällarna, där det är olika mindre uppträdanden och en bar. Jättemysigt att bara gå runt där. Går man åt höger ser man nästa hotell, men jag tror inte att man kan komma in där den vägen.
Går man igenom tunneln ut från själva Makadi Spa, kommer man till ett litet centrum med flera caféer, sportbarer, små butiker och gymmet. Här är även entrén till de andra hotellen och typ taxistolpe.
Vi trivdes bra på Makadi Spa, det är stort, fint och välskött. Personalen är trevlig och gör allt för att gästerna ska trivas. Men det är lite meckigt med vissa saker… att beställa en egen transport är inte populärt, det är svårt att få ok på upphämtning precis utanför hotellet. Man måste isf ange bilens registreringsnummer och få godkänt av vakterna. Inte ens med ett ok släpps de alltid in genom tunneln.
Att ta sej till Hurghada på egen hand är alltså lite omständligt, då man antingen ska boka taxi (och alltså trassla med tillstånd eller möta upp utanför) eller gå ut till torget och hoppas att det finns en bil där. Uber funkar sådär, då ska man se till att ha appen inställd på kontant betalning, ha jämna pengar och sedan inte gå med på att förhandla pris när föraren väl dyker upp. Priset appen angivit, ska gälla.
Apropå pengar, så finns det en uttagningsautomat mitt emot receptionen.
Här nedan kan ni se en film från hotellet, där vi visar olika rumstyper, spa, stranden, några av restaurangerna och lite annat smått och gott. Så kan ni själva bilda er en uppfattning om det är något för er.
Makadi Bay är fint och enkelt om man tycker om att snorkla. Det behövs inge särskild båtresa för att se vackra fiskar, bara att hoppa i. Strandpromenaden är bra för dagens motion, jämn och fin och funkar även för den som har svårt att gå eller sitter i rullstol. Stranden är lång och ingen trängsel alls, det finns alltid plats nånstans.
För den som vill se soluppgången är den rätt över vattnet. Solen går ner över öknen på andra sidan.
Vi är snart i slutet av oktober och kylan har kommit. Nu ställer många in sina husbilar för året, inte vi. Vi är några galningar som åker husbil året runt och ett gäng av oss träffades nu i helgen. Årets (kanske) sista husbilsträff, då vi även fick uppleva ett fantastiskt norrsken.
Förra veckan packade vi i ihop oss och körde till Stegeborg. Där stod vi och jobbade ett par dagar innan vi packade ihop oss igen och körde den korta biten till Örnvikens Camping utanför Söderköping. När vi kom på torsdagen var här redan 5 bilar. På fredagen rullade det in ett 20-tal till. Totalt blev vi 27 husbilar, runt 50 personer och sisådär 15 hundar och några katter.
Vad gör man på en husbilsträff? Vad är grejen? Jo, man umgås. Skrattar. Pratar. Och eldar. Många eldar blire… särskilt på hösten och vintern. Tror jag räknade till 11 sk solostoves, en metalcylinder som är gjord för att elda i. Plus några små, som kan ställas på ett bord. Redan på fredageftermiddagen tändes eldarna. Några passade på att grilla korv till middag. Vi åt inne i bilen och gick ut efteråt. Trots att jag satt hyfsat nära en av eldarna och hade flera lager med kläder, så frös jag rejält vid 20.30. Då gick vi in och tittade på tv, men några satt faktiskt kvar, trots minusgrader, ända till 3 på natten.
På lördagen vaknade vi till klarblå himmel och sol. Satte man sej i lä så var det så pass varmt att man kunde sitta i bara t-shirt och njuta. Så det gjorde vi såklart och vi fick sällskap av både hundar och deras tvåbeningar. Det var så pass varmt att vi passade på att äta lunchen ute, kanske årets sista. Några passade på att både basta och bada, jag är ingen större fan av vare sej bastu eller bad – så vi satt kvar i solen istället.
På eftermiddagen satte sej folk på plats igen och eldarna tändes. Vi åt middag inne först och sen gick vi ner. Den här gången placerade vi oss så vi hade eldar både framför och bakom oss. Med fyra lager kläder, värmedyna under rumpan och filt över benen kunde vi sedan sitta ute tills vi blev trötta. Vi gick alltså inte in för att vi frös. Plötsligt flög folk upp och när vi följde deras blickar såg vi det: Norrskenet. Hela himlen blev knallgrön, så häftigt. Vilket avslut på en fantastiskt kväll, träff och husbilssäsong!
På söndagen var det gråtrist igen och folk började göra sej färdiga för avfärd. Vi hade ingen brådska, utan satt länge och åt frukost, pratade med folk, sa hejdå, duschade och åt lunch – innan vi också packade ihop oss och drog iväg. Vi var sist iväg och lämnade en öde camping, som bara några timmar tidigare varit full med liv och rörelse. Kändes faktiskt lite vemodigt. Kanske årets sista husbilsträff. Nu dröjer det länge innan vi ser många av våra husbilskompisar igen. Vi bor ju så utspritt i landet.
Planen var att göra ett jobb på campingen och såklart även en film, som vi brukar göra. Men min fot (lilltån) gjorde fortfarande lite för ont för att trivas i en sko, så det var svårt att gå runt och ta bilder och filma. Så det blev inget av det. Vi måste därför komma tillbaka till Örnviken och det har vi inget emot alls.
Vi tog oss bara någon timma bort och drog åt handbromsen i Nyköpings hamn. En plats vi ofta återkommer till, både för att man står bra där och det är billigt. Vi fick ingen vidare solnedgång, men soluppgången var fin – även om den var himla kall och krispig.
Även om det förmodligen var året sista husbilsträff, så var det inte årets sista husbilstur. Nu kommer det dock att dröja ett tag innan vi drar iväg, det är lite andra resor och jobb som ska göras först. Men så fort vi kan åker vi igen. Husbilen är ju faktiskt en bil som funkar även på vintern och det är ett sätt för oss att överleva en avskyvärd årstid. Vintern blir faktiskt lite mysig och uthärdlig när man får åka ut med husbilen en sväng 🙂
Just det! Många av er har en del frågor om husbilslivet. Skriv din fråga i en kommentar här nedan, så ska jag samla ihop och svara på dem så gott jag kan i ett nytt inlägg. Ingen fråga är dum, så fråga på bara!
Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.
Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.
Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.
Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.
När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.
Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.
På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.
Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!
Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?
Precis som man vinterfixar i trädgården, fixar vi med husbilen. Sommargrejer åker ut och vintergrejer åker in. Tunna solhanddukarna byter plats med skinnfällar. Solcellslampor byter plats med batteridrivna. Kylan är här, nu behöver vi mys i kubik.
Vi har varit hemma i nästan en hel månad, skittråkigt men välbehövligt. Vi har fixat ordning trädgården för vintern och förberett loppisen. Samtidigt har vi fixat och donat med husbilen. En del saker har gått sönder och behövts att lagas och det är grejer som måste göras för att ha ett behagligt liv inne i bilen när det blir kallare.
För ett par år sedan köpte vi överdrag till framsätena, till den förra bilen faktiskt. Sedan dess har vi haft dem bak i bilen och kört runt med dem. När jag var iväg en dag, bestämde sej Martin för att byta dem. Det tog nån timme och blev jättefint. Nu gör det inget om vi spiller något eller klantar oss, det är bara att ta av och tvätta. En grej fixad, bara ett par till kvar 😛
Överdragen köpte vi på Amazon.
Under sommaren tappade vi en flaska som gjorde hål i bordet. Som jag grämt mej över det. Att byta bordsskiva är DYRT och att laga en lackad skiva är svårt. Så kom vi på att man kan ju köpa sånt där självhäftande folie som man har till bänkskivor. Man kan ju alltid testa, det kan ju inte bli värre.
Det fanns mängder med olika färger och mönster, vi valde en som liknade vit marmor. VI fick hem en hel rulle med många meter. för typ en hundring. Så körde vi igång. En blandning av sågspån och trälim las i hålet och slipades ner. Sen på med foliet, inte jätteenkelt att få helt slätt utan luftbubblor – men det gick hyfsat. Sen skära rent runt kanterna. Inte perfekt, men helt ok. Vi blev så nöjda!
Foliet köpte vi också på Amazon.
Två fix av tre fixade. Nu var det dax att byta ut sommaren mot vinter. Vi tog ut nästan varenda grej och blev riktigt överraskade när vi upptäckte att vi knappt hade några onödiga grejer alls i bilen. Ut med sommaren och in med vintern. Det innebär att vi sätter upp två fleecefiltar med kardborreband som draperier bakom förarstolarna. På så sätt håller vi en stor del av kylan ute, men kan enkelt titta ut om vi vill. De flesta sätter ett täcke från utsidan, men vi vill ju kunna se ut – så ett sånt täcke funkar inte för oss.
Filtarna köpte vi på Rusta, kardborreband på rulle köpte vi på Amazon.
Vi har fått hjälp att sy fällar till stolarna, som enkelt kan tas av och flytt till stolarna ute. Fällarna är tjockt tyg på metervara, köpt i en sybehörsbutik. Vi sitter ibland ute vid eldar, även på vintern. Iaf när vi träffar andra husbilsåkare, aldrig när vi är själva. Å då vill vi ju göra det så varmt som möjligt med värmande underlag, värmedynor och filtar. Vi avskyr att frysa och gör allt vi kan för att hålla oss varma.
Nu är vi alltså i stort sätt redo för vintern. När de blir kallare kommer vi även att lägga bubbelplast mellan takluckorna och jalusierna i taket och dra för när det är som kallast. Sen ska vi bara byta däck också, så är det klart och vintern kan komma. Bring it on!
Vi avskyr ju vinter, snö och kyla – men att vintercampa är faktiskt ett sätt att stå ut. Det gör vintern mycket mysigare och roligare!
