Browsed by
Etikett: hälsa

Säg inte detta till någon med cancer…

Säg inte detta till någon med cancer…

Som ni vet har vi haft mycket cancer runt oss under det senaste halvåret. En närstående har bröstcancer och har gått igenom cellgiftsbehandling senaste månaderna, flera anhöriga och bekanta kämpar på sitt håll och själv utreds jag.

Vi har varit helt öppna med min utredning och då får man en väldans massa konstiga kommentarer. Säkert bara av välmening, men ibland blir det väldigt fel. Jag är som sagt ”bara” under utredning och nu vet jag ju att jag just nu är cancerfri, men kanske inte nästa månad… Jag har bekanta med cancer som får en massa konstiga kommentarer, min närstående har dock klarat sej från det.

Jag får mängder med ”råd” på både bloggen, instagram och via mail om dieter och kost. Man ska utesluta både det ena och det andra eller börja med det ena eller andra… det är oljor hit och glutenfritt dit. Jag kan lova att både den som har cancer och som utreds för det har koll på precis varenda kostråd som finns! Vi behöver inte fler!

Att ge tips om olika behandlingar är inte heller välkommet, vi har kollat upp alla där också. Överhuvudtaget så behöver vi inte några goda råd! Det skulle heller aldrig falla mej in att prova allt som föreslås, vissa är ju direkt skadliga, jag lyssnar på min/mina läkare!

Jag vill heller inte veta hur din vän eller anhörig dog i cancer, vilken cancer det var, hur lång tid det tog eller hur plågsamt det var. Hur skulle en sån kommentar hjälpa undrar jag?

Jag får ofta höra ”lycka till”, när jag ska på ytterligare en undersökning. ”Lycka till”… med vad? Kanske är mer passande att säga att man tänker på mej? Överhuvudtaget så är just den meningen väldigt bra oavsett vad det gäller faktiskt ”Jag tänker på dej” – det är ju nästan det finaste någon kan göra faktiskt.

Så vad ska man säga då? Man kanske inte behöver säga så mycket? Jag finns här för dej. Ska jag köra dej? Behöver du hjälp att dammsuga/röja/gå med hunden/hänga tvätt/passa barnen? Allt som man själv tycker är jobbigt när man är frisk är skitjobbigt när man är sjuk. Jag som ”bara” utreds behöver egentligen bara det där ”jag tänker på dej” – det räcker huuuur långt som helst. Orka lyssna hellre än prata själv är också en bra grej. Å vill ni fråga, så fråga! Bättre än att ni går runt och kanske pratar med andra och försöker gissa. Ännu värre; skapar rykten som inte stämmer…

Jag vet att det som sägs är av välmening, men det blir ju så fel ibland. Min närstående blir aldrig helt frisk, en person med cancer blir inte det – det är en livslång behandling även när cellgifter och strålning är över. I mitt fall handlar det om NÄR cancern kommer, inte OM. Så är det och jag är ok med det, som sagt jag behöver inga kostråd eller andra tips – jag tar hand om mej på bästa sätt. Jag behöver bara det där ”Jag tänker på dej”. Precis som min närstående så kommer jag att ha kontakt med sjukvården och stå under deras överinseende resten av livet.

Å vet ni! ”Jag tänker på dej” kan man säga till vem som helst, frisk eller sjuk, när som helst! Vi behöver alla någon som tänker på oss.

Så nu tänker jag på ER, alla fina läsare, som finns där i vått och torrt. Ni är ena riktiga pärlor 🙂

Matsedel v 34

Matsedel v 34

Nu är väl de flesta av oss igång igen med jobb och aktiviteter.Här är det fullt ös! Just den här veckan är det pressdagar inför höst och jul, Formex och en resmässa. Jag ska fira lite jul, se nyheter för nästa vår och upptäcka nya spännande resmål.

En spännande och händelserik vecka helt enkelt. Å då blir det måååånga steg! Jag hinner inte träna så mycket, men gå kommer jag att göra. Massor! Veckan avslutas med kryssning, då blir det skaldjur och show ombord på Birka Cruises – gott! Jag älskar skaldjur.

Det är fortfarande lite sommar kvar, så jag har försökt att anpassa maten lite efter vädret. Här är veckans matsedel:

Måndag: Gazpacho 0 SP Flex

Tisdag: Lax med citron och broccoli 4 SP Flex plus pasta

Onsdag: Kyckling med pizzatäcke 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Kassler med vitlöksröra 3 SP Flex plus potatis

Fredag: Pasta med smakrik lövbiffssås 6 SP Flex plus pasta

Lördag: Grillat med vitkålsgratäng 13 SP Flex för hela gratängen

Söndag: Räkor med currypasta 3 SP Flex plus pasta

Sommarenärslutbonus: Rabarberkaka 9 SP Flex för hela kakan

Jag vet att ni är många som tycker om vitkålsgratängen, den passar verkligen perfekt till grillat! Missa inte kasslern, den är såååå god! Det mesta funkar i matlådan, så gör mycket 🙂

Passa på att plocka av sista rabarbern och gör en smaskig kaka.

Ha en fin vecka, följ gärna med på instagram @marlenerinda och häng med under veckan.

Tålmodiga Smarteyes

Tålmodiga Smarteyes

Den här sommaren har jag varit en följetong på Smarteyes, det är tur att de har sån tålmodig personal. Särskilt Björn som hjälpt mej massor och än inte gett upp.

Det började i början av juni tror jag. Då lyckades jag till slut bestämma mej för ett par bågar som jag kunde trivas i. Jag tycker det är skiiiitsvårt med glasögon, det är därför det tagit lite tid. Jag har glasögon hela tiden och på en mängd olika tillställningar och tillfällen, de måste funka!

Bågen jag hittade var egentligen bara glas med mörka skalmar och mörka fästen, men jag ville ha fästena i guld vilket gick jättebra. Någon vecka senare var glasögonen klara, men då skulle jag åka till Irland – så de fick ligga och vänta lite. Direkt när jag kom från Irland åkte vi till Öland, så de fick vänta lite till – men sen kunde jag hämta dem. De var jättefina, men kändes inte helt ok. Vi tänkte allihop att det kanske var pga ovana och att styrkorna var annorlunda, så jag gick hem och försökte verkligen ha dem.

Men det gick bara inte, så när jag åkte till Italien åkte de gamla glasögonen på igen. Tyvärr! När jag kom hem gick jag tillbaka och man skickade mej tillbaka till Björn för en ny synundersökning, om det kanske hade blivit något fel där. Det hade det tyvärr inte, men kanske var det glasen som jag inte riktigt klickade med. Någon vecka senare fick jag nya och de här kändes iofs bättre – men fortfarande inte helt ok. Nu började jag dock att identifiera felen och konstaterade bla att jag fått perfekta arbetsglasögon – jag såg perfekt bara jag satt still, tittade neråt eller framåt. Men tittade jag det minsta fel så var allt suddigt, att köra bil var rent livsfarligt och jag snubblade när jag gick. Jag började ana att den progressiva delen på glaset satt för högt och kanske tom var för stor. Dessutom hade fästena blivit fel, de var återigen svarta…

Så i måndags var jag tillbaka igen och stackars Björn var precis på väg på rast när jag kom in. Jag berättade vad jag trodde var fel och han höll med och bockade till glasögonen lite. Dessutom beställdes nya fästen, i guld. Igår glömde jag ta på dem direkt när jag vaknade, utan tog mina gamla – men idag ska jag använda dem och se hur det känns några dagar. Jag hoppas verkligen att de ska funka nu, vet inte om Björn har några fler lösningar…

Jag har aldrig varit med om mer tålmodig personal som hos Smarteyes och det spelar ingen roll vilken butik man går till. Jag har varit både på Kungsgatan och Götgatan nu eftersom Herr Björn hoppar lite mellan butikerna. På Kungsgatan har man en mysig lounge där man kan sitta och vila medan man dricker något så där hamnar jag ibland.

Jag har funderat på Smarteyes abonnemang som innebär att man betalar från 90 kr i månaden, 170 kr om man har progressiva glas och får då ett par (fler om man betalar mer) glasögon. En synundersökning per år och försäkring. Mina brillor kostade ungefär 6000 kr, så jag skulle tjäna på det även om bindningstiden är 24 månader.

Men nu ska vi få rätt på det här först, så får vi se hur jag gör nästa gång. Jag vill verkligen att de här glasögonen ska funka vad jag än gör, för de är verkligen bra när de funkar. Så länge jag sitter vid datorn och jobba eller kollar på tv alltså… det skulle vara bra att kunna gå och köra bil också 🙂

Med Björns hjälp blir det nog jättebra, vilken dag som helst…

Jag är en högriskpatient…

Jag är en högriskpatient…

Såklart var inte cancerutredningen klar, det visste jag ju… man har kollat allt på insidan – men det finns ju en utsida också. Igår var det dax att kolla huden.

Vi har olika former av hudcancer i släkten och vi är alla väldigt prickiga. Jag var nog bara 9-10 år när de första prickarna togs bort på inrådan av skolsköterskan. Under åren har det tagits bort en prick här och en där, men jag har egentligen bara varit helt genomgången en gång och det var när Karolinska i Solna hette Karolinska. 1800-talet typ…

Nu när allt annat skulle utredas, bad jag förstås även om detta. Det var dax helt enkelt. Igår hade jag tid på Hudmottagningen i Älvsjö som är specialiserade på just prickar. Där går elever under läkares överseende, så man blir ordentligt kollad. Gårdagens besök var egentligen bara för att se om jag var i riskgrupp och skulle godkänd för en grundligare utredning. Det var jag.

Jag kom in till läkaren som sa att jag skulle ta av mej ungefär allt, trosorna fick jag behålla. Hon behövde bara titta på mej och höra bakgrunden för att konstatera att jag var en högriskpatient. Och det har inget med mitt solande att göra, allt ligger i generna. Däremot poängterade hon nytta av att smörja in sej, men vanlig hudlotion! Va? Sa jag. Ja, man behöver hålla huden fuktig och mjuk för att minska risken för åldersförändringar. Min är läderartat och liknar mest en elefanthud. Jag är skitdålig på smörj!

Sen tog hon fram lampan och gick igenom hela min kropp, från topp till tå och konstaterade att jag har väldigt många prickar och att de under och på fötterna är noga att hålla koll på. Hon passade också på att skrapa bort en fläck som ändå skulle trilla bort snart. Men hon tyckte inte att någon såg ut att vara aktiv eller farlig ut i nuläget.

Men jag är alltså godkänd för en grundligare utredningen vilket innebär att jag ska få en ny tid för att göra en fotoscanner. Hela jag ska fotograferas och sen går en dator igenom alla prickarna, den brukar tydligen hitta det son ska hittas. Sen ska jag göra en ny fotografering minst en gång om året, så se datorn om och hur prickarna förändras. Smart!

Så nu vet vi alltså att jag just precis idag är cancerfri inuti, nästan iaf – jag ska ta cellprover senare idag. Och vi vet nästan säkert att jag är cancerfri även utanpå, å det är ju jättebra! Vi vet också att det numera är stenkoll på mej, att jag förmodligen kommer att få cancer på något sätt men att den då kommer att hittas tidigt. Tidigt är bra, då kan man fixa det.

Så den här cancerhistorien fortsätter alltså och den kommer inte att ta slut. Men det känns faktiskt helt ok.

Matsedel v 33 – lugnet är slut

Matsedel v 33 – lugnet är slut

Den här veckan kör allt igång igen för mej, kanske för er också? Det är lite ångest faktiskt, hade gärna haft en vecka till med helt ren almanacka. Men det är bara att gilla läget antar jag.

Det är måndag och det betyder gymmet. Ni som är nyfikna på mitt gym kan faktiskt hänga med på onsdag (14/8). Då har Sussie på Curves i Tumba ett grymt erbjudande för er. Ni får bla testa på Curves i 21 dagar för 399kr. Erbjudandet gäller bara på onsdag och klubben i Tumba. Hojta om ni vill veta mer 🙂

Men det var onsdag det, idag tränar jag alltså som vanligt och i eftermiddag fortsätter cancerresan… då ska hela hudkostymen kollas upp. Hela jag ska tydligen fotograferas och någon specialist ska kolla in alla mina prickar och se om något behöver åtgärdas. Vi får väl se vad h*n säger…

Resten av veckan är betydligt roligare. Förutom ännu mer träning så funderar Jag på att hälsa på hos Cicki och Viktväktarna i Huddinge på onsdag kl 16.30. Hoppas få träffa några av er i såna fall. På torsdag har jag en pressträff på SVT på morgonen och sen ska vi på biopremiär på kvällen och fota lite röda mattan. Och på fredag är det stor kräftskiva på värdshuset Kräftan 🙂

Roligheter kräver bra planering. Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Smakrik räkgryta 3 SP Flex plus ris

Onsdag: Italiensk Kasslergratäng 8 SP Flex plus ris

Torsdag: Parmesangratinerad kyckling fr 3 SP Flex plus ris

Fredag: Mango- och fläskfilegryta fr 6 SP Flex plus ris

Lördag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Söndag: Lasagne 6 SP Flex

Allt utom Shakshukan och pizzan funkar i matlådan, så gör mycket av allt det andra. Att ha färdiga matlådor i frysen är a och o för mej, då finns det alltid något till lunch och jag slipper tänka. Jag måste slå ett extra slag för rätterna i slutet av veckan, kycklingen, fläskfilén och lasagnen är vansinnigt goda och pizzan är ett väldigt bra alternativ om man vill komma billigare undan men ändå få pizzasmaken.

Är ni nyfiken på veckans roligheter så är det bara att hänga med på instagram @marlenerinda

Kör ni igång imorrn?

Kör ni igång imorrn?

Har söndagsångesten börja komma krypande? Är semestern och det ”goda livet” slut nu? Kan det möjligen vara så att det är just imorrn (eller under veckan) som ni ska väga in er efter sommaren och ta tag i de där jäkla kilona igen?

Jag har jobbat på Viktväktarna och vet EXAKT hur det brukar se ut just precis veckan som kommer. Vecka 33 och vecka 34, samt v 1 och veckan 2 är de måndagar som flest skriver in sej på VV. Det är då man ska ta tag i sitt liv igen, för femtioelfte och sista gången. Den här gången SKA det funka!

Vet ni? Om det funkar eller inte, är faktiskt helt och hållet upp till er! Eller kanske inte helt… det kan ju hända saker på vägen som ni inte rår över, som tex sjukdom, trassel i familjen, problem på jobbet och lite sånt – men i övrigt så är det ni som bestämmer om det ska fungera eller ej. Det finns några knep på vägen, för att ni just den här gången ska lyckas hela vägen in i mål.

INNAN ni börjar viktresan kan ni förbereda er. I detta fall är ensam inte stark, engagera familjen. Vill man ditt bästa så ställer man upp och underlättar för dej. Kanske är det fler i familjen som behöver ändra matvanor/gå ner i vikt? Rensa ur det som inte bör finnas hemma, det som inte finns går ju lixom inte att äta… Berätta vitt och brett om ert beslut och att det är ditt eget val och din resa för att må så bra som möjligt.

Lägg upp en strategi och planera. Maten är viktigast, fundera på hur du enklast sköter en ny diet. Har du svårt att variera dej och hitta på middag varje dag? Då kanske matlådor är något för dej. HÄR finns mängder med förslag. Laga mycket mat när du väl lagar något och lägg i frysen. Preppa med tålamod och satsa minst ett år av ditt liv för själva viktresan, resten av livet för din hälsa.

NU är det dax att köra igång. Oavsett om du går på möten eller väger dej hemma, se till att det är på samma våg, i samma kläder och ungefär vid samma tid varje vecka. Ta även dina mått på 3-4 ställen på kroppen och ta bilder, så du har att jämför med när vågen står still. För det kan du också förbereda dej på att den kommer att göra då och då, det kommer även att bli plus…

När du väl har gjort den första invägningen är det dax att köra igång med programmet. Tänk 90-10 och glöm träningen den första tiden. Med detta menar jag att om du sköter dej med maten 90% av tiden, så är det helt ok att strunta i allt 10% av tiden. Men kanske inte gå bananaz, utan ändå ha ett hyfsat sunt tänk. Viktväktarna har ju en veckobonus som är till för att användas. Lita på programmet! Gör som programmet säger, fyll i dina sp, väg och mät – då blir det mest korrekt. Skriv upp alt, även om det blivit alldeles för mycket. Tänk kostcirkel och tallriksmodellen, ät KOMPLETTA måltider även om du äter noll-sp-mat.

Var inte för hård! Blir det galet någon dag så fundera på varför det blev som det blev, lär av detta, stryk ett streck och gå vidare. Vill du köra igång med någon form av träning (jag gjorde det inte förrän jag varit på min målvikt i 10 år) så tänk 80-20. Det är maten som står för 80% av viktminskningen, 20% är träning. Vi äter oss ner i vikt och tränar för vår hälsas skull. Alla behöver dock muskler och muskler hjälper förbränningen, men ta en sak i taget.

Så är det dax för veckovägning. Jag vet att många väger sej varje dag, men ha en bestämd dag som du jämför med vecka för vecka – då blir det mest korrekt eftersom dagarna kan skifta en hel del beroende på vätska i kroppen, tid i månaden, stress osv. Räkna inte med flera kilo minus varje vecka utan gläds åt minsta hekto och tänk på att det kan vara helt ok att stå still också. En hälsosam viktminskning är ungefär ett halvt kilo i veckan, då hinner både knopp och kropp med. Går det väldigt snabbt kan man drabbas av gallproblem, blodtrycksfall och hudkostymen får svårt att hänga med.

ALLA kör i diket då och då. ALLA tycker det är tråkigt att fylla i SP efter ett tag. ALLA får plus någon gång på sin viktresa. MEN… ALLA kan även köra upp på banan igen. ALLA kan gå ner i vikt. ALLA kan komma hela vägen in i mål. Jag lovar. Jag gjorde det och det är inget magiskt med mej. Jag har trillat i diket ett helt gäng gånger, men jag har alltid kört upp på banan igen. För att det är jag som bestämmer över mej! Jag vill inte vara tjock, trött, orkeslös – jag vill gilla det jag ser i spegeln och orka med mej själv och mitt liv. Det är MITT VAL! Jag väljer hälsa!

När du kör igång den här gången, den sista gången – så gör ditt val en gång för alla. Detta ska vara för resten av livet. Det kommer att ta tid. Det kommer att vara jobbigt – men du kan! Det är egentligen det enda du behöver banka in i skallen: DU KAN! För det kan du, jag vet det – du ska bara förstå det själv.

Å du… Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta tills du verkligen förstår vad som står. Nu kör vi – för sista gången – för resten av livet!

Ps. jag finns på insta, hela mitt Guldmedlemsliv sedan 14 år tillbaka. Häng med där, jag peppar så gott jag kan @marlenerinda

Verju funkar otrolig nog!

Verju funkar otrolig nog!

Alla har vi nog våra ”problemområden”. Jag har alltid avskytt min mage, hur smal jag än är så putar den ut på ett sätt som jag inte tycker om. Jag ser lixom tjock ut fast jag inte är det.

För drygt ett år sedan kom jag i kontakt med Anna som driver kliniken Formedico i Hammarby Sjöstad. Jag ville testa Verju Fettreduceringslaser och skriva en artikel om den. Verkligen kritisk granska den och hitta för- och nackdelar. Det kan ju inte bara vara så enkelt att man lägger sej i en maskin en stund så försvinner fläsket. Eller?

Ska jag skriva om något så vill jag testa, så jag kan berätta hur allt känns och om det verkligen gör någon skillnad och är värt att betala för osv. Det har alltså inte varit ett samarbete för bloggen, utan ett granskande jobb för Du i Fokus. Men just en sån här grej tar tid att få resultat på, därför gör jag en liten uppdatering här. Framför allt för min egen skull och kanske för Annas också – så hon inte tror att jag glömt henne. Nu är det nämligen flera månader sedan senaste behandlingen, jag ville se var som händer om det går kort resp lång tid mellan gångerna. Rekommenderat är nämligen att inte gå tätare än var tredje vecka, jag har haft allt mellan tre veckor och tre månader emellan. För att se skillnaden.

Jag är ganska kritisk när det gäller alla former av skönhetsingrepp och vill veta allt och lite till. Jag testar gärna och är inte särskilt rädd för att testa oavsett vad det är – jag är mest nyfiken på att se om och hur saker fungerar. Och Verju verkade lite för enkelt och för bra för att vara sant, då måste man ju testa!

Verju fettreduceringslaser är en maskin med 6 ”armar” som lyser på de områden man vill bearbeta. I mitt fall var det alltså hela magen, både övre och nedre delen. Med denna metod förstörs innehållet inuti fettcellen och försvinner ut ur kroppen genom lymfsystemet. Många andra fettreducerings metoder förstör hela cellen och då vill kroppen börja bilda nya celler någon annanstans på kroppen, Verju låter cellen vara kvar – men tom. För att allt ska fungera optimalt är det viktigt att man inte dricker alkohol 4 dagar efter behandling då lymfsystemet ”stänger” av när kroppen får i sig alkohol. Jag var även rekommenderad att inte träna hårt några dagar efter behandlingen, promenader var helt ok.

Formedico i Hammarby Sjöstad var först med maskinen i Sverige och jag blev otroligt nyfiken när jag läste om både Formedico och Verju. Mitt första besök där var i maj 2018, då träffade jag Anna som driver kliniken tillsammans med sin man. Bägge har lång erfarenhet både inom sjukvården och skönhetsvärlden, jag kände mej helt trygg! Anna började med att berätta om kliniken och maskinen, hur allt skulle gå till och förväntat resultat. De flesta köper ett paket på 4 eller 8 gånger, en enda gång ligger på ca 2000 gånger (men finns förstås paketpris) – men en gång är lixom ingen gång i det här fallet. Gammal fett kan sitta hårt och resultatet märks kanske inte förrän efter 2-3 gånger.

Anna mätte mej på några olika ställen och sedan tog jag plats på britsen. Maskinens armar justerades för att jobba precis där jag ville och för att göra mest nytta. Sen var det bara slappna av och låta maskinen göra sitt. 2 x 20 minuter är vanligast och att man då kanske tar 20 minuter på framsidan och 20 på baksidan, mage och rygg hör ju ihop. Maskinen surrar lite, i övrigt varken känns eller märks något alls.

Efter behandlingen är det bara att gå hem och invänta resultatet. Som alltså inte kommer direkt, kanske inte ens efter andra gången… efter tredje gången började jag se resultat. Magen var så mjuk helt plötsligt! Bristningarna efter graviditeterna var nästan borta och huden var fast och mjuk, en betydlig skillnad faktiskt. Överhuvudtaget hade all hud runt mage och rygg stramat upp sej rejält och hela jag kändes fastare.

Det ska poängteras att Verju inte är någon mirakelmaskin på det sättet att den fixar allt själv – jag har under behandlingen skött mat och träning, precis som jag brukar. Maskinen hjälper lixom bara till att påskynda förloppet. Jag har under hela tiden levt som vanligt, tränat 2-3 ggr i veckan, tagit 1-2 dagliga promenader och ätit bra – precis som jag gör i min vardag. Måtten har minskat överallt, mest runt midjan. Å det har alltså inte spelat någon roll om jag haft tre veckor mellan behandlingarna eller tre månader. Måtten har varit konstanta och hållit sej efter behandling, fettet är verkligen borta på något mysko sätt.

Min jämförelsebild här uppe är rätt dålig, det är svårt att få helt samma vinkel och skärpa i bilderna. Vikten är densamma på bägge bilderna, en det syns att jag är slankare, att trosorna och behån sitter på ett helt annat sätt än före. Sammanfattningsvis så här långt kan man nog ändå säga att Verju funkar. Det är rätt dyrt, men så är det väl med alla ingrepp man vill göra på sin kropp? Det är ingen genväg, utan ett verktyg på vägen.

Jag tycker detta är väldigt spännande! Jag har ingen exakt koll på siffrorna, sommaren har som sagt vart ett slags experiment för att se om behandlingen varit hållbar i längden. Men så fort jag varit tillbaka hos Anna, ska ni få veta. Resultatet tar alltså lite tid, så vill ni ta bort några centimeter innan nästa sommar är det dax att sätta igång nu 🙂

Firar 19 år med Viktväktarna idag!

Firar 19 år med Viktväktarna idag!

Före VV. Smal, före bröllopet. Smal och stark!

Den 7 augusti 2000 fick jag nog av mej själv och skrev in mej på Viktväktarna. Inte för att jag var jättetjock, utan för att jag behövde lära om när det gäller mat. Skaffa en ny, sundare livsstil, för mej och barnen. 19 år har gått, idag är jag väldigt nöjd med mitt beslut.

Jag var 30 år, åt oftast inget på dagarna men sen smällde jag i mej skogaholmslimpa med ett tjockt lager hushållsost på kvällarna. Det är ju så gott! Men det är ju inte mycket näring… och det kan knappast kallas sund kosthållning. Men så var det! Jag mådde skit! Jag var ganska nyskild, mitt i en rejäl utbrändhet, konstant trött, superstressad och en rätt ledsen ensamstående morsa. Att min bästa kompis dog en vecka senare gjorde inte saken bättre… men samtidigt gjorde hennes död att jag fick en insikt om att jag måste ta hand om mej bättre.

Så jag skrev in mej på Viktväktarna i Tullinge Centrum, tillsammans med min mamma. Min första vecka räknade vi prickar, jag hade fattat det hyfsat när jag kom dit veckan två och då fick vi veta att det from nu skulle handla om Points. Tack för den! Det var bara att glömma allt från första veckan och lära om, samtidigt som jag skulle smälta att min bästa vän inte fanns längre… Men det gick! Points var ju dessutom såååå mycket enklare än Prickar!

Jag hade svårt att gå ner i vikt, det blev ett par hekto ner och sedan stod det still. Jag följde programmet till punkt och pricka, även konsulenten tyckte det borde gå snabbare – men jag gav mej inte! Jag fick hjälpa till vid vågen som extra pepp och för att verkligen inte tappa greppet. Det var kul, jag lärde känna både personal på VV och andra medlemmar. Med mina små steg skulle det ta ganska exakt fyra år att komma i mål – men jag gjorde det!

Jag fortsatte räkna mina Points, programmen ändrade sej lite och bla blev Points Plus. Jag vågade inte sluta räkna och höll vikten i flera år, tills jag blev sjuk runt 2010. Jag mådde ungefär lika dåligt då som innan jag började på VV. Gick upp allt jag gått ner och blev mer och mer förtvivlad. Något var riktigt fel, det kände jag i hela kroppen. Till slut fick jag hjälp och diagnos efter diagnos trillade på plats. 2013 hade jag gått ner allt igen och sedan dess har jag hållit vikten och kan återigen och sedan dess stolt titulera mej Guldmedlem och normalviktig på Viktväktarna.

Jag var återigen smal, men jag orkade ingenting. Jag kunde knappt stå och dra på mej strumporna, utan var tvungen att sitta ner. Jag kunde inte luta mej fram och sätta på vattnet till badkaret utan att hålla mej i väggen. Jag hade INGEN bålstyrka alls och hade konstant ont i rygg och nacke. Vid det här laget hade jag bla fått diagnosen fibromyalgi och då kan man ju tänka sej att jag skulle skylla värken på den. Istället tog jag tag i träningen, jag ville orka mer, få kontroll på min kropp och få muskler! Jag skulle bli stark!

Så för snart 4 år sedan började jag träna cirkelträning på Curves. Ett gym för tjejer, utan speglar och utan prestige. På bara 30 minuter jobbar jag igenom hela kroppen, med min egen kropp som motstånd. Jag var smal, men smal var egentligen aldrig det jag strävade efter – jag ville ju ha livskvalité och vara hälsosam. Jag åt mej ner i vikt, nu skulle jag träna för att orka leva längre och för att min kropp ska göra det jag ber den om. Länge!

Martin gick ner 60 kg med vv, men det var lite för mycket, detta är mer lagom.

Idag är det 19 år sedan jag skrev in mej på Viktväktarna, ett av det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag mår bra! Jag är så frisk jag förmodligen kan bli. OCH jag träffade min man, vilken bonus! Min älskade Martin som gått ner 60,4 kg med Viktväktarnas hjälp och som jag sedan hade massor med VV-klasser med över hela södra Stockholm. Tillsammans hjälpte vi tusentals medlemmar ner i vikt under de 6 år som vi hade egna klasser.

Både Martin och jag är ganska unika när det gäller Viktväktarna. Vi har nämligen bara skrivit in oss en gång, tagit oss i mål och stannat där. Vi lyckades göra en beständig livsstilsförändring som gett oss ett helt nytt liv. Vi är dessutom unika med att ha träffats på VV och gift oss, något som jag vet att det pratades om en hel del när det hände 🙂

Jag påstår att alla kan gå ner i vikt, men jag säger inte att det är enkelt. Jag skulle heller aldrig säga ”kan vi – så kan ni”, så enkelt är det nämligen inte. Vi har alla olika förutsättningar. Men jag har några tips för att verkligen orka hela vägen och de är *lita på programmet *låt det ta tid, minst 1 år *gläds åt minsta minus på vågen *ha inga förbud *banna aldrig snedstegen *inse att det blir plus ibland *gå jämnviktsprogrammet *glöm motivation – fucking gör det bara!

Och gå på möten om du kan, du kan faktiskt möta ditt livs kärlek 🙂

Hur firar man 19 år på VV då? Jo, man börjar dagen med en helt vanlig frukost, en hundpromenad och ett pass på gymmet. Sen blir det kanske en glass till mellanmål – bara för att jag vill och vet att det inte spelar någon roll i längden.

Ni kan följa med på instagram @marlenerinda om ni vill och se hur min dag ser ut. Jag försöker ge pepp där, så gott jag kan. Jag påstår att jag kan det här nu, men kommer aldrig att sluta ha koll. Appen är fortfarande med mej så gott som dagligen, den släpper jag aldrig! Risken är alldeles för stor att trilla dit i dåliga vanor igen.

Grattis till mej idag och tack Viktväktarna för kärleken! Nästa år firar jag 20 år på VV, då ska jag fortfarande vara på min målvikt, men ännu starkare – då ska jag vara femtio, fit och fräck!

Matsedel v 32

Matsedel v 32

Västerbottenpaj

Vädret växlar rejält just nu, ena dagen är det härligt sommarväder – andra dagen känns det som höst. Enligt prognosen för veckan ska vi ha halva dagarna av varje… sånt känns i en kropp med fibro kan jag tala om. Det är inte kul alls.

Många är tillbaka på jobbet nu efter semester och lediga dagar. Man kanske försöker förbereda hösten vad det gäller barnens skola och aktiviteter och även för sina egna behov vilket kanske inte är så lätt alla gånger. Jag får ofta höra ”Jag ska ta tag i mej själv, vikten och min hälsa efter semestern – på måndag”. Jag brukar svara; ”ta tag i den under semestern istället, så hinner du få rutiner till vardagen”. Behöver jag säga att de flesta inte lyssnar 🙂

Idag är det måndag och för många är det efter semestern. Hur många börjar sin viktresa idag? Hur många gör det för femtioelfte gången? Oavsett när du börjar, så se till att detta blir sista gången. Gör det till en beständig hälsoresa! Glöm kurer och dieter. Tänk hälsa, små steg och resten av livet! Kolla här på bloggen, jag har skrivit massor om hållbar viktminskning – jag vet att det går!

Veckan bjuder på blandad mat, det närmar sej kräfttider och vi tänker frossa i skaldjur på lördag, så jag har bland mycket annat gott planerat in vår otroligt enkla och goda västerbottenspaj som även en viktväktare kan äta med gott samvete. Missa inte den!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tortillapizza 7 SP Flex

Tisdag: Carbonara med lax 1 SP Flex plus pasta

Onsdag: Chicken masala 2 SP Flex plus ris

Torsdag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Fredag: Snabblagade curryräkor 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Kräftor med Västerbottenpaj 20 SP Flex för hela pajen

Söndag: Pasta med lövbiffssås 6 SP Flex pus pasta

Planerar ni hösten så kan ni även planera maten och gör lite matlådor. Chicken masala, cannelloni, curryräkorna och lövbiffssåsen passar perfekt till matlådorna i frysen. Ett tips är att ta målartejp och skriva vad som finns i matlådan och mängden, antingen i kalorier eller smartpoints – beroende på vad man räknar. Då finns det alltid att ta till vid akuta behov och man har fortfarande kontroll.

Hoppas ni får en härlig vecka, trots det ostadiga vädret. Vad jag pysslar med kan ni se på instagram @marlenerinda – idag har jag ett riktigt spännande möte 🙂

Upp på banan igen – hur?

Upp på banan igen – hur?

Jag får mängder med frågor om hur man kommer upp på banan igen efter semester och ingen koll alls. Några kallar det för förfall, andra för katastrofveckor – jag kallar det bara för en lätt dikeskörning. Man ska inte vara så hård mot sej själv.

Det är så jäkla lätt att bara strunta i allt, äta det som bjuds och inte tänka alls – för börjar man tänka får man dåligt samvete… jag säger ofta att vi människor tänker för mycket. Det är tankarna som ställer till det för oss, både på gott och ont faktiskt. Det är med tankarna som undanflykterna och ursäkterna kommer, oavsett vad det gäller. Så gör som när ni gick på semester; sluta tänk! Iaf nästan 🙂

Enkelt kan man säga:

*Sätt stopp nu! Inte imorrn eller på måndag – utan nu!

*Gör veckomeny och matlådor! Sno mina matsedlar rätt av eller plocka det som lockar. Du hittar dem HÄR. Laga mycket mat när du väl lagar och lägg i frysen. Bra matlådemat hittar du HÄR.

*Se inte bakåt, stryk ett streck, kör framåt. Utan att tänka – gör bara. Som när jobbet är tråkigt, gör det bara. En del dagar funkar bättre än andra, så är det – oavsett om det handlar om jobb eller viktminskning.

Dessa är mina tre standardknep som funkat för mej i 19 år. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går och att det är värt det. Det enklaste är förstås att man inte trillar ner för långt i diket, helst inte alls – men nu händer det ändå och då behöver man enkla lösningar.

Känns det jobbigt, kanske tom oöverstigligt? Ja men ta då en måltid i taget och gör den så bra som möjligt. Har du bra rutiner när det gäller frukost, klamra dej fast vid dem och försök sedan att göra lunchen lika bra. Klarar du även middagen och håller dej inom ditt kostprogram en hel dag – jamen grattis – du är bäst! Har du klarat en måltid så klarar du en till. Har du klarat en hel dag, så klarar du en till. Belöna dej med något när du fixat en hel vecka. Om inte minuset på vågen räcker som belöning alltså.

Å skulle du ändå inte komma upp på banan så har jag ett supertips, som faktiskt maken påminde mej om. Håll i er nu… detta funkar alltid! Tänd lampan, klä av dej naken och ställ dej framför spegeln. Du får inte blunda! Gillar du det du ser så kan fortsätta göra precis som nu – gillar du inte det du ser så etsa fast bilden på hornhinnan och kliv upp ur diket. Ta gärna en bild, fast den kan vara i bikinin eller liknande, och ha att jämföra med. Den är inte rolig att ta, men är bra att ha i slutänden.

Å ta det lugnt! Små steg. Tänk hälsa, då brukar vikten trilla av på köpet. Det säger sej självt att en frukt är bättre än en glass och att även en kort promenad är bättre än tv-soffan. Jag brukar prata om 90/10. Det är helt ok att sköta sej till 90% och göra lite som man vill de resterande 10%. Man kanske inte rasar i vikt då, men det blir mer uthärdligt i längden. Jag är hellre glad över ett tappat hekto än upprörd över att inte ha gått ner ett kilo. Ser ni skillnaden? Det är roligare att vara glad 🙂

Det är alltid bra med motion och träning, men börja med maten – det är den som betyder mest vid viktminskning. Börja inte med allt på en gång, ta ett steg i taget. Se till att detta blir sista gången ni börjar om, nu ska det bli en livsstil – så ni slipper köra upp ur det där förbenade diket igen i januari. Jag har tidigare skrivit ner mina fem bästa tips för att göra viktminskningen hållbar, dem hittar ni HÄR.

Sammantaget kan man nog säga att mitt enda råd är att inte vänta på att motivationen ska infinna sej. Motivation är enligt mej ett hjärnspöke som bara ställer till det för oss, som kommer när vi tänker för mycket. Även om det är knepigt att ta det där första steget upp ur diket, så kan jag lova att nästa steg blir lättare – bara ni tar det där första. Å sen går det av sej självt, iaf till nästa prövning kommer… tex kräftskivorna och höstmysen. Så se till att komma igång nu och skapa goda vanor som du kan gå tillbaka till varje gång det varit lite extra. Man får festa och det kommer att komma fler diken och bli plus på vågen, men då har man de goda vanorna i bakhuvudet och kör direkt upp på banan igen. Ingen skada skedd.

Så kom igen nu! Idag är det tisdag – det är en jättebra dag att börja sitt nya liv 🙂

Jag försöker ge tips till en hållbar livsstil även på instagram, häng med där om ni vill @marlenerinda