Kvinnorna på Bloom square – lite för mycket för mej…

Kvinnorna på Bloom square – lite för mycket för mej…

Kommentarer 3 kommentarer

Jag tycker om böcker med romantik, humor och 1800-talsmiljöer. Bridgerton är en stor favorit, precis som efterföljaren Smythe-Smith. Så fick jag ”Kvinnorna på Bloom Square” i min hand och folk tittade lite finurligt på mej… nu fattar jag varför…

Jag har varit väldigt pryd, och är till viss del fortfarande. Att ta sej igenom böckerna och Familjen Bridgerton var trots detta inget problem. Så länge språket är anpassat till tidsåldern och kanske även lite förfinat, så är det helt ok. Så är det tyvärr inte i ”Kvinnorna på Bloom Square” och det är väldigt synd.

Serien handlar om de fyra och väldigt olika väninnorna Alexandra, Emma, Nicola och Penny. Alexandra är sömmerska, Emma ställer klockor, Penny ömmar för djur mer än människor och Nicola älskar att baka. När första delen börjar är alla fyra lyckliga singlar utan någon större vilja att gifta sej. Men såklart möter de kärleken, även om den tar sej ganska omständliga vägar.

Jag tycker om de olika kvinnornas berättelser, där finns både allvar och humor. Romantiken flödar, men det gör även sexscenerna. Passion är en sak, erotik en annan… inget är fel. Men när språket inte håller ”rätt” nivå, tycker jag att det blir för slafsigt. Jag levde inte på 1800-talet, men tror inte att man i de fina salongerna sa tex k*k, f*tta eller *k*t. Snarare manslem eller penis, sköte och attraherad eller upphetsad.

I första boken hade jag överseende, men sen blev det bara irriterande. I övrigt underhållande böcker, blev i mina ögon förstörda av språket. Jag vet inte om författaren skrivit så, eller om det är översättaren som tolkat på sitt eget sätt. Böckerna blev inte fina längre, utan nersmutsade på något sätt.

Vill man krydda upp sitt sexliv, så ska man absolut läsa dem – men de är ingenting för mej. Tyvärr, för jag gillade karaktärerna och deras historier.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Italienska bergen och lyxmiddag

Italienska bergen och lyxmiddag

Kommentarer 5 kommentarer

En resa kan vara på en mängd olika sätt, med olika tema. Även om jag gillar att bara ligga på en solstol är det rätt kul med aktiva resor också. Som den här 🙂

Dagen efter ankomst kördes vi ungefär en timme rakt norrut, upp på 1700 meters höjd, till alpbyn Alpe Devero. Vi kom fram till en jättesöt, lite sömnig, by där kossorna bitvis går fritt och gubbarna sitter och pratar på en bänk. Lite lik byn som jag besökte på min förra Italien-resa; Case de Viso. En by jag föll pladask för och knappt ville lämna.

Här ifrån skulle vi vandra de ca 3 kilometrarna till nästa by. Först fick vi veta allt om Alpe Devero och se oss omkring lite. Sedan började vandringen, uppför, uppför och ännu mer uppför. Jag var ensam som skribent och fotograf den dagen. Den andra journalisten hade inte lämpliga skor för vandring så han var inte med och de andra var ju resesäljare. Så jag kom konstant efter. Jag ville ju fota så mycket det gick och fick springa ikapp, fota – springa ikapp. Det är rätt dumt att fylla ut en resa för branschfolk med journalister, för vi jobbar på helt olika sätt.

Men det var en otroligt fin vandring. Hösten har inte hunnit till Italienska bergen än, så det är fortfarande sommargrönt och fint. Crampioli är närmaste by och där ligger en liten sjö som kallas för Lake of the witches. Den här byn kommer man inte åt på vintern, så här bor det inte längre någon året om. Här finns fina små hus och en liten söt kyrka. Hade vi bara haft tid hade jag kunna gå runt hur länge som helst och fotat, men jag var ju tvungen att springa ikapp de andra.

När vi kom tillbaka till Alpe Devero var det långt efter lunch. Vi hamnade i en alpstuga med inredning i gediget trä och öppen spis. Maten ställdes fram på stora fat, så fick man ta det man ville. Polenta på olika sätt, torkad skinka, kyckling och en massa annat. Och självklart var det lokala drycker till maten. Jag blev proppmätt! Här fick vi smaka en lokal brandy som jag sedan köpte hem till Martin. Den finns faktiskt att köpa på Systemet.

Det var rätt skönt att sätta sej på bussen och sluta ögonen lite. Men direkt när vi var tillbaka på hotellet var det snabba ryck igen. Då var det dax att svida om för galamiddag och träff med en massa viktiga personer från staden och regionen. Jag visste att vi skulle till en fint hotell, men inte vilket eller hur fint det var.

Grand Hotel des Illes Borromee är mer än fint, det är superfint och lyxigt. Bara att gå in där är en upplevelse, att äta maten var en ren njutning. Tyvärr var jag rätt trött efter en tidig morgon, lång promenad och alpluft och dessutom fortfarande lite mätt efter den stora lunchen. Jag njöt av varenda minut, men var den första som lämnade hotellet efter att middagen var avklarad. Jag orkade bara inte längre och det var ju fler dagar som skulle upplevas. Jag vill inte skylla på min fibromyalgi, men sanningen är den att jag behöver mer sömn än andra för att orka.

Vi hade fullt upp från 7 på morgonen till 23 på kvällen, varje dag. Jag kan garantera att jag somnat ovaggad varenda kväll. Att vara på sk pressresa är definitivt ingen semester 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hotel Primavera vid lago Maggiore

Hotel Primavera vid lago Maggiore

Kommentarer 10 kommentarer

Jag har alltså varit i Italien en snabbis. Jag åkte i onsdagsmorse och kom hem igår. Fem intensiva dagar i norra Italien i området runt sjön Maggiore. Här är sååå fint och finns massor att se och göra!

För de allra flesta är Italien synonymt med Rom, Toscana, Venedig eller kanske Milano. Norra talien är ett blankt fält för många och Piemonte är mest ett vin, eller kanske en region… och det var just till Piemonte jag åkte.

Piemonte ligger i nordvästra Italien och omges på tre sidor av alper, med Schweiz i norr och Frankrike i väster. Här finns en mängd mindre provinser, en av dem är Verbano Cusio Ossola. Ungefär 1 timma (45 km) från Milanos flygplats, ligger den lilla staden Stresa. Detta var mitt mål de första dagarna.

Vi bodde på Hotel Primvera som ligger otroligt fint precis vid vattnet. Hotellet har en stor parkering en bit bort, så man kan faktiskt komma med bil och sedan ha en helt bilfri vistelse. Eller be om transfer, så fixar hotellet det. Men här finns även en tågstation i närheten och tåget går direkt från Milano. Det är alltså enkelt att ta sej hit på vilket sätt man än väljer.

Sjön Maggiore är 66 kn lång och därmed Italiens största sjö, den börjar faktiskt i Schweiz, här finns flera små öar och pittoreska städer. Det var området runt sjön som vi var här för att utforska och anledningen till resan. Tyvärr hann vi se väldigt lite av staden Stresa, då alla aktiviteter var runt omkring. Men det betyder att jag måste komma tillbaka och det gör jag gärna!

Vårt hotell ja. Som sagt var det ett perfekt läge i gamla stan, nära vattnet och båtarna ut till öarna, mitt i smeten med både butiker och restauranger. Hotell Primavera är ett medelklasshotell med 37 rum, pris från 85 Euro. I hotellet finns egentligen inte så mycket mer än en frukostmatsal men det räcker jättebra. Rummen är lagom stora, med bra wi-fi och allt annat som man behöver. Det är iofs lite ljud utanför eftersom det ligger mitt i smeten, men det låter ändå inte särskilt mycket. Jag störs av allt, men detta var helt ok. Förutom fredagmornar, då tömmer man glas från restaurangerna vid 7-tiden.

Jag trivdes otroligt bra här! Familjärt och nära till allt. Såklart finns det finare hotell med högre standard, men det behövs inte, man är ju där så lite. Jag gillar särskilt närheten till vattnet och de långa strandpromenaden. Jag hann inte utforska den särskilt mycket, och därför tänker jag komma tillbaka. Kanske med husbil… för det fanns faktiskt ganska många stallplatser och campingar. Det skulle vara helt fantastiskt att åka runt en höst här, så kan det faktiskt bli 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 39

Matsedel v 39

Kommentarer 0 kommentarer

Nu är det bara drygt tre månader kvar av 2022. Äntligen kom vi ur pandemin och kunde leva lite mer som vanligt igen. Tänk att vi var så gott som avstängda nästan hela 2020 och 2021! Men jösses vad vi tagit igen det 🙂

Förra året vid den här tiden var jag hyfsat vältränad, hade synliga muskler och mådde rätt bra i kroppen. Sen tog stressen över och jag blev faktiskt sjuk. Min sköldkörtel strejkade och mycket annat i kroppen sa också ifrån, saker som jag fortfarande inte fått ordning på. I nuläget mår jag sämre än jag gjort på många år. Jag är sjukt trött, samlar på mej vätska, har gått upp lite i vikt och känner lixom inte igen mej själv. I väntan på att få träffa min läkare tar jag hand om mej så gott jag kan.

Vi gör också så gott vi kan med mat, tar vår promenader och tränar, men för att orka måste jag sova många timmar på nätterna och en stund på dagen. Vi planerar vår mat, fyller frysen med matlådor och planerar kommande resor. Sånt gör att vi ändå orkar en hel del 🙂

Ni vet väl att det finns över 600 färdiga veckomenyer här på bloggen? Ni hittar dem HÄR. Och det finns mer än 700 recept med uträknade PP på Du i Fokus? Ni hittar dem HÄR.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Morotsplättar (28-37 PP för allt)

Tisdag: Superenkel lax med limesås (12-40 PP för hela grytan, plus potatis)

Onsdag: Pastagratäng med skinka och tomater (57-64 PP för hela gratängen)

Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning (43-49 PP för allt)

Fredag: Bakad potatis med räkröra (0-9 för hela räkröran, lägg till för potatis)

Lördag: Kycklinggyros med tzatziki (4-13 PP, plus tillbehör)

Söndag: Makaronilåda (30-37 PP för hela)

Den här veckan vill jag slå ett extra slag för cannellonin. Gör en hel plåt på en gång och portionera sedan i matlådor. Samma sak med laxen, pastagratängen och makaronilådan som är kanon att göra en stor sats av. Kanonbra matlådemat! Fler rätter som funkar i matlådan hittar ni HÄR .

Ha en riktigt härlig vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag är i Italien!

Jag är i Italien!

Kommentarer 2 kommentarer

Ibland är det snabba puckar. Förra veckan fick jag förfrågan om att åka till Italien för att kolla upp regionen Piemonte. Såklart tackade jag ja och nu är jag här 🙂

Jag är på en sk pressresa, vilket innebär att jag är på en plats för att undersöka den och sedan skriva om den. I det här fallet utgår vi från Stresa i norra Italien. Dagarna är låååånga. De börjar med frukost Kl 7 och är sedan fullpackade med aktivitet hela dagen och avslutas med en lång middag tidigast Kl 22. Jag är definitivt inte vad vid ett sånt tempo och stupar i säng på kvällarna.

Jag kom hit i onsdags, då var det mest att lära känna gruppen jag åker med. Vi är 12 stycken, alla utom jag och en till är reseagenter från olika europeiska länder. Jag är den enda svensken. Ett kul gäng sånär som på en väldigt konstig tysk… han luktar illa och kommer alltid för sent. Någon som sticker ut finns alltid i en sån här grupp, det är definitivt inte första gången.

När jag åkte hemifrån var det 2 plusgrader, när jag landade i Milano var det 19. Ljuvligt! Bilresan till hotellet i Stresa tog ca 50 minuter och ligger precis vid sjön Maggiore. Så otroligt fint!

Jag bor på hotell Primavera, med utsikt över snö gränder och restauranger. Granne med en kyrka som iofs ringer en gång i halvtimman, men också bjuder på fantastisk körsång. När jag gick förbi igår hörde jag en gosskör och var tvungen att stanna och lyssna.

Som sagt, det är långa dagar. Vi äter massor och äter ännu mer. Här är första kvällens middag, som intogs på Restaurate Meeting, 5 minuter bort. En trerätters med lufttorkad skinka, kotletter med grönpepparsås och créme caramel och till detta lokala viner såklart. Jag går inte hungrig om man säger så…

Nu har jag inte tid att skriva mer, men kolla min Instagram @marlenerinda där uppdaterar jag så fort jag hinner.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fem väldigt olika boktips

Fem väldigt olika boktips

Kommentarer 6 kommentarer

Ni anar inte hur många böcker jag plöjt de senaste månaderna. Eller jo, det gör ni ju såklart eftersom jag skrivit om dem alla. Under sommaren har jag läst många serier, senast Emelie Schepps alla böcker och om dem ska jag skriva ett särskilt inlägg inom kort.

Dagens bokhög är alla skrivna av favoritförfattare. Nu har jag ju väldigt många såna… men faktum är att jag läser mer och mer av svenska författare. De tilltalar mej på ett helt annat sätt än utländska, men jag har ingen aning om varför. Kanske handlar det om miljöer, att man känner igen sej. Vad tror ni?

Av de här böckerna utspelar sej tre i Sverige. Vi börjar uppifrån som vanligt 🙂

Sir Richards Hemligheter – Julia Quinn

Detta är den fjärde och avslutande delen i Julia Quinns serie Smythe-Smith-kvartetten. En pinn-off på Bridgerton kan man kanske säga, jag älskar bägge serierna. Smyth-Smith-kvartetten är den omtalade kvartetten där ogifta kusiner spelar, men som alla avskyr – både de som spelar i orkestern och de som lyssnar.

I den här boken har Sir Richard Kenworthy mindre än en månad på sig att hitta en lämplig brud – han har med andra ord varken tid att vara kräsen eller spela svårfångad. Men när han ser kvinnan som sitter bakom cellon på Smythe-Smiths årliga konsert vet han att hon är den rätta. Iris Smythe-Smith är van att hamna i skymundan med sitt ljusa hår, blyga uppsyn och sin torra och underfundiga humor. Hon är inte van att hamna i strålkastarljuset och blir därför väldigt misstänksam när sir Richard introducerar sig och börjar uppvakta henne.

Såklart blir det missförstånd, gråt och tandagnisslan innan allt till slut rättar till sej. Precis som det ska vara när Julia Quinn är i farten. Love it! Man kan verkligen se karaktärerna, kläderna och miljöerna framför sej. Så härligt och verkligt beskriver hon allt. Jag hoppas verkligen att även den här serien blir till film. Detta är alltså slutet på serien om Smythe-Smith och jag har inte hört ett ljud om vad Julia Quinn skriver på nu. Kan det vara ytterligare en spin-off? Hoppas!!!

Jag måste berätta också, att Julia Quinn faktisk repostade bilden här ovan. Hon tyckte den var jättefin. Lite coolt ändå 🙂

Inte utan min syster – Åsa Hellberg

Åsa Hellbergs förra serie, Kvinnorna på Flanagans var helt suverän! När en bra serie tar slut undrar man vad som ska komma sen. Här är iaf svaret för Åsa Hellbergs del, en helt ny serie om Systrarna från Fjällbacka. En härlig serie om kvinnor i början på 1900-talet och deras historia. Till stor del bygger den på Åsas egen historia och hennes kvinnliga släktingar, om jag förstått saken rätt.

Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksystrar. Arbetet i storstaden är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg.

Den här är lite lik bokserien ”Ellens Val” i form av starka kvinnor och deras livsöden. Även här får vi en liten historialektion när det gäller kvinnors frihetskamp och hur långt vi kommit de senaste hundra åren. Karaktärerna och miljöerna är fint beskrivna, det enda jag har lite problem med är tidshoppen. Rätt vad det är så har det gått ett halvår, men man vet inte vad som hänt under tiden. Men jag tycker verkligen om boken och ser fram emot nästa del i serien.

Vända blad – Johanna Schreiber

Detta är den andra delen i serien om Schantz förlag, första delen ”Mellan raderna” tyckte jag väldigt mycket om. Första delen handlade mest om PR-strategen Emily, i den här boken får vi lära känna förläggaren Clara lite närmare.

Clara är den eviga singeln som är fast övertygad om att kärlek aldrig blir lika fantastisk som i böckerna. Stukad efter att ha tappat sin största författare till en konkurrent ser hon äntligen en ljusning när hon trillar på ett helt fantastiskt manus. Vad Clara inte räknat med är att hon ska bli lika förälskad i författaren som hon är i manuset. Det blir ett svårt val mellan kärlek och karriär, men när missförstånden trasslats ut löser sej allt till det bästa såklart.

Jag tycker verkligen om Johanna Schreibers sätt att skriva. Det är rappt, roligt och otroligt underhållande. Jag sträckläste såklart och kan inte vänta på fortsättningen. Jag träffade faktiskt Johanna på en bokkväll för någon vecka sedan. Hon är precis lika trevlig som hon verkar när man läser hennes böcker.

Sanningen om ostrondykerskan – Caroline Säfstrand

Oj, vilken fin bok!!! Det gick bara inte att lägga ifrån sej! Caroline Säfstrand har skrivit många favoriter, bla ”Klubben för lyckliga slut” som jag bara älskade! Hon har ett sätt att uttrycka sej som gör att man inte kan sluta läsa. Hennes karaktärer är av många olika slag med både bra och dåliga sidor, men alla fastnar i hjärtat.

”Ostrondykerskan” handlar om författaren Inez Edmark, som bestämmer sig för att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men hon ska inte skriva en påhittad roman, utan sin egen sanning. När hon trillar och bryter höften tvingas hon anlita städerskan Meja för att röja huset, enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. De är väldigt olika, men finner ändå vänskapen och respekten för varandra. Men det blir såklart missförstånd på vägen, som trasslar till deras relation mer än en gång. Allt löser sej till slut och får en oväntad upplösning. Den här måste ni läsa!!!

Nattfalkarna – Elly Griffiths

Nattfalkarna är den trettonde delen i Elly Griffiths om rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag har inte läst alla, men många och jag gillar dem verkligen! Här finns lixom både mord, kärlek och mänsklighet. En bra kombo.

Boken börjat med att en grupp metallsökare, kallade Nattfalkarna, är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog.

Ruth blir inblandad när man hittar ett gammal skelett på gården, återigen jobbar hon tillsammans med sin oåtkomliga kärlek Nelson. När han råkar ut för en olycka ställs allt på sin spets, särskilt deras kärlek… han är ju gift. Slutet är en riktig cliff hanger och jag ser verkligen fram emot nästa bok. Man får faktiskt inte sluta en bok på det sättet!!!

I helgen är det Bokmässa och jag önskar såklart återigen att jag vore där, men nu blir det inte så i år heller. Har sagt sedan slutet på 90-talet att jag vill åka dit, då mest för att träffa ett par vänner som är författare och är där varje år – nu för att träffa både författarvänner, förlagsvänner och bokvänner. Det har blivit en himla massa härliga kontakter genom åren. Jag ska iaf gå på festen för Årets Bok, som i år är i Stockholm, så lite får jag vara med ändå 🙂

Nästa år SKA jag vara med på mässan!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu skrek plånboken AJ!

Nu skrek plånboken AJ!

Kommentarer 10 kommentarer

Ni som hängt med här på bloggen vet att jag har en rätt stor oro för hösten och vintern vad det gäller ekonomin och världsläget. Jag orkar knappt tänka på hur vi kommer att få det…

Jag tänker såklart på kriget i Ukraina, men även på att maten blir dyrare, bränslepriserna som stiger och såklart på elpriserna som redan i vintras hade nått vår smärtgräns och nu tydligen ska bli ännu högre. Och jag tänker såklart på covid och vad som händer om smittan återigen ökar.

Riksdagsvalet har lixom bara funnits där och för första gången på över 20 år har jag inte jobbat en enda sekund på något sätt och inte räknat en enda röst. Såklart önskar man att den nya regeringen ska åstadkomma underverk, men ingen förväntar sej nog det… läget är lite som det är och svårt att göra något åt… men visst elpriserna måste ju gå att få ordning på kan man tycka.

Hur som helst. Min oro har varit stor, sådär så jag faktiskt haft lite ångest och inte mått helt bra. Såklart har vi funderat på vad vi kan göra åt vår ekonomi och då är det ju elen som påverkar mest. Så vi gjorde slag i saken! Vi tog kontakt med vårt elbolag och beställde solpaneler! Nu är det ju väldigt många som haft samma tanke, så väntetiden är rätt lång för installation.

Men vi hade tur! Vi sa att vi är tillgängliga när som helst och i fredags kom ett återbud och den tiden fick vi. Så redan idag blir det installation av panelerna! Men alla dokument är inte färdiga, så de kan inte kopplas riktigt än, men snaaaart.

I vinter kommer vi kanske inte att känna någon skillnad i plånboken, om det inte blir en väldigt solig vinter, men nästa år kommer det att göra stor skillnad. Får vi hoppas… den där plånboken skrek högt när jag skrev under avtalet, men det höjer värdet på huset och ska betala igen sej på typ 5-6 år. Ännu snabbare om priset går upp ännu mer.

Jag tycker att vi var lite sena på bollen, hade vi varit smarta hade vi såklart fixat detta redan i våras. Men men… nu är det iaf gjort. Och tydligen är vi inte så sena ändå, av våra 38 hus i området är det bara två som har solpaneler, jättekonstigt tycker jag. Men de kanske också precis har beställt, så står vi där allihop snart med gubbar på taket som skruvar solpaneler för glatta livet.

Jag hoppas verkligen att vi tagit rätt beslut och att det lönar sej. Det handöar ju om väldigt mycket pengar. Men det är lixom det vi kan påverka, förutom att se över matkostnader och sånt – men det gör vi ju alltid. I värsta fall får vi väl bomma igen huset och bo i husbilen.

Hur tänker ni om kommande vinter? Har ni också investerat i solpaneler?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 38 – Lättlagat

Matsedel v 38 – Lättlagat

Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar det bli höst på riktigt, årstiden som många älskar men som jag avskyr. Nu gäller det verkligen att jag följer mina rutiner så att jag inte stänger in mej och bara ligger på soffan. För det är det jag helst skulle vilja göra när tempen går under 20+.

Så nu får pannbenet jobba. Promenaderna ska tas, träningen ska göras – finns inga undantag förutom sjukdom. Å riktigt dåligt väder, för då går jag bara inte ut! Kom nu inte dragandes med det där ”det finns inget dåligt väder”, för det finns det!

När kylan kommer och vädret slår om får jag ofta väldigt ont i kroppen och fryser inifrån. Det är svårt att beskriva, men det enda som då hjälper är att ligga fullt påklädd under ett tjockt täcke med värmedynan påslagen på max.

Några av er med fibromyalgi vet hur det kan vara… Men man får kämpa på och försöka göra det som är bäst för en och för mej brukar det vara att träna.

Äta bör man, så här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Falska köttbullar (3-17 PP för allt, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 PP för all puré, plus lax)

Onsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra (14-16 PP för allt, plus potatis)

Torsdag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås (13-21 PP hela grytan, plus pasta)

Fredag: Snabblagade curryräkor (4-7 PP för hela grytan, plus pasta)

Lördag: Fläskfilégryta med granatäpple (41 PP för hela gratängen, plus ris)

Söndag: Pad Thai (27-40 PP för allt)

Lättlagat och gott kan man väl säga är veckans tema. De falska köttbullarna och Broccolipurén måste ni testa. Kasslern och fläskfilégrytan passar även till fest. Curryräkorna är kanon och vem gillar inte Pad Thai? Hoppas något ska locka er att våga prova, berätta gärna vad ni tycker 😉

Skulle ni lägga upp någon av våra rätter på instagram så får ni väldigt gärna tagga @marlenerinda så jag ser vad ni gör. Det är så roligt att se era uppläggningar.

Ha en fin vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Från Norrland till Formex

Från Norrland till Formex

Kommentarer 6 kommentarer

Så var vi hemma igen efter drygt 5 veckor på resa. Å direkt kastades vi in i den ”vanliga” världen. Formex stod på agenda, efter ett uppehåll på nästan tre år!

Innan jag besökte den stora designmässan för kanske 7-8 år sedan, hade jag såklart hört talas om den. Formex lät som ett oåtkomligt himmelrike för inredningsnördar. Å så är det ju nästan, man måste jobba i branschen – ingen utomstående får komma in. Det är ju rätt naturligt att det är så eftersom det handlar om en branschmässa.

Formex har växt enormt senaste åren och blivit så stor att man inte hunnit igenom på en dag – så som jag tycker att mässor ska vara. Men så kom pandemin och i år var det bara hälften så många utställare och man gled igenom utan problem på en dag och kunde tom börja fördjupa sej i vissa saker också. Himla skönt för oss som är där för att hitta saker att skriva om eller rapportera, men såklart ett inkomstbortfall för mässan.

Jag skyndade mej för att hinna runt så mycket som möjligt innan Martin kom dit. Jag ville hitta kul saker att filma och intressanta människor att prata med och ha detta hyfsat förberett innan han kom. Som vanligt stannade jag lite extra hos Marita på Cult Design, som för dagen hade gigantiska lussebullar. Anna på Pufz kollade jag också in, det är hon som har så fina husbilsgrejer, bla en filt som jag bara älskar. Å Martin på Lakritsfabriken besökte jag flera gånger 🙂

När Martin väl dök upp hade jag planen klar och på bara ett par timmar hade vi fått ihop bra material till en film. Såklart ville vi visa upp Formex för alla som inte kommer dit, som precis som jag hört om det där ”oåtkomliga himmelriket för inredningsnördar”. Så nu finns det en film! Martin redigerade filmen så fort han bara kunde, så där finns en och annan blunder – men det är så vi vill ha det. Vi är inte perfekt, då ska våra filmer inte heller vara det. HÄR kan ni se filmen!

Jag skulle vilja sammanfatta Formex hösten 2022 som lugnar är förr, men med mer kvalitet i sitt innehåll. Utställarna som var där den här gången var proffsiga och hade bra grejer att visa upp. De vi pratade med hade haft större försäljning än på många år och massor med nya kunder och det visar väl på en lyckad mässa och att förändringar kan vara till godo?

Men eftersom där var färre utställare, var det såklart några som jag saknade lite extra, bla Eva Solo, Kähler och några till. Men se dom hittade jag på stan några dagar senare! Flera företag hade gått ihop och ställt ut sina grejer på Clarion Sign i stan, av en slump gick jag förbi och kunde på så sätt kolla in deras nyheter också. Så himla bra! Men man undrar ju vad som händer med Formex om fler och fler väljer andra platser för sina möten…

Var någon av er där? Vad tror ni händer med Formex om bara 3-4 år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Slutet på Norrlandstrippen

Slutet på Norrlandstrippen

Kommentarer 11 kommentarer

Efter drygt fem veckor på rull var det dax att avsluta Norrlandstrippen. Efter Höga Kusten var det lixom inget mer ”stort” som skulle ses eller upplevas, dessutom började det bli kallt och skulle komma en massa regn. Det var dax att börja tänka på hemresan… såååå tråkigt!

Efter Höga Kusten gjorde vi ett snabbt besök i Härnösand där vi stannade för att sova på en parkering. Vi hittade Sveriges enda Clock-restaurang, den har återuppstått efter att man la ner allihop på 80-talet eller nåt sånt. Där tog vi ett nostalgistopp och åt middag såklart.

När vi kom tillbaka till bilen, visade det sej att grannarna i husbilen brevid följer oss på sociala medier. Vi började prata lite och när vi sa att vi skulle till First Camp i Sundsvall (Fläsian), hängde de på. Där skulle vi stå i två dagar, för att hinna jobba lite och filma. För nu var Martins semester slut och han jobbade på som vanligt igen, fast från bilen alltså.

Här blev det två riktigt härliga dagar, men goda middagar och trevligt sällskap. Vi stod med bilarna precis vid vattnet och hade så otroligt fin utsikt. First Camp i Sundsvall känns som en lite ”vuxnare” camping, även om där finns en lekplats. Vi såg faktiskt ett brudpar en kväll som fotade sej på stranden, så fint är det alltså där 🙂

Det kändes rätt vemodigt att åka därifrån, vi hade ju varit borta så länge och skulle bara vara ute en enda natt till. Det där med borta bra med hemma bäst, gäller inte alls för oss. Tvärtom! Ångesten rev rätt rejält i oss när vi rullade mot Björkviks Idrottsplats (Hälsingland) och ställplatsen där vi skulle sova sista natten och sedan köra de sista milen hem. Men men, det var lixom bara att göra… mycket väntade hemma som inte gick att förhandla bort.

Ju längre man är borta, desto längre vill man vara borta – så är det iaf för oss.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube