-

Räkor och premiär i Helsingborg

juni 16, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Syftet med att åka till Skåne var att besöka Grand Circus och vara med på Eva Rydbergs sista premiär på Fredriksdalsatern. Det ena var avklarat, nu var det dax att bocka av nästa punkt. Så vi styrde husbilen till Helsingborg och First Camp Råå, där vi skulle bo under besöket.

Det tar ungefär en timme att köra mellan Malmö och Helsingborg. Vi fick lov att stå kvar på ställplatsen tills vi jobbat klart och kunde sedan i lugn och ro ta oss till nästa ställe. Istället för att stressa på lunchen. Så vi passade på att handla också, när vi ändå passerade Ica Maxi i Råå. Så skönt med en stormarknad så man kan bunkra med läsk och basvaror.

Fullpackade checkade vi in på campingen och installerade oss. Regnet hängde i luften, det såg inte ar ut alls vare sej för vårt fotojobb eller premiären. Fredriksdalsteatern är ju utomhus, det är alltid lika spännande inför en premiär och vilket väder man ska sitta i. Oftast har vi tur, men vi har även suttit i en hagelstorm.

Men vi hade några dagar på oss, innan det var dax att titta på teater. Så vi passade faktiskt på att ta en båttur efter jobbet på torsdagen. Bussen till Helsingborg passerar nästan campingen och går var tionde minut. Så det var både snabbt och enkelt att ta sej till centrum. När vi turade förra året (åkte fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör), tog vi Tycho Brahe som har en fin buffé. Den här gången åkte vi istället med Aurora som har räkfrossa. Jättefina skaldjur och en massa annat gott.

Ska ni tura och äta buffé är det alltså Tycho Brahe ni ska åka med och vill ni har massor med räkor så är det Aurora. Vi var väldigt nöjda med båda, frågan är bara vad man är sugen på den dagen. Båtarna går ju hela tiden, gäller bara att hoppa på rätt.

Vi klev på kl 16, åt mellan 17 och 18 typ, handlade lite och klev av vid 19. Väldigt mätta, nöjda och belåtna. Vi hade ett perfekt väder och allt var så otroligt mysigt. Kändes nästan som lite semester. Och det kan vi väl vara värda så som vi har jobbat. Hittills har vi samlat ihop komplett material till 16 olika campingar och ställplatser och skrivit om 6 av dem. Detta sedan 1 maj typ.

I fredags var det dax att hoppa på bussen igen och ta oss till Fredriksdalsteatern. Vädret hade gått från skitdåligt, till hoppfullt. Vi har lärt oss och dessutom skaffat regnkläder. Så vi var förberedda och redo för oväder. Jag hade tom långkalsonger. Men det kom faktiskt bara några få droppar i början på första akten, sen var det uppehåll resten. Så skönt.

Och vilken kväll vi fick! Föreställning i år heter ”Hjälten från Öresund” och är alltså Eva Rydbergs sista premiär, iaf på den här teatern… Men hon har sagt att hon ska gå i pension och det kan man väl unna henne, hon är ju ändå 83 år. Fast det är svårt att tro när hon dansar runt på scenen, piggare än vissa 25-åringar. Claes Malmberg är ju också en stjärna för sej, perfekt tajming och härlig utstrålning. Tillsammans med resten av ensemblen har de skapat en underhållande, varm och rolig föreställning.

Det var inte alls svårt att skriva recensionen när vi väl kom hem till husbilen igen. Ni kan läsa hela recensionen HÄR. Ibland är det bara så enkelt. Får väl se om kommande två premiärer blir lika lättjobbade… I wish… 🙂

Även om vädret var mer än ostadigt hela veckan, så var det iaf uppehåll när det gällde och vi hade faktiskt en riktigt fin solnedgång en av kvällarna. Jag satt och jobbade och Martin var på toa. Jag tittade upp lite snabbt från datorn och såg att himlen var alldeles rosa och flög ut ur husbilen med mobilen redo.

Jag hann ta 2-3 bilder, sen var det över. Färgerna försvann lika fort som de kom. Men jag fick det iaf på bild. Visst är det fint!

Vi skulle stanna i Helsingborg till söndagen, men åkte redan på lördagen – då vi fick ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till. Om detta ska jag berätta i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härliga boknyheter!

juni 15, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När vi kom hem från förra långresan, låg en massa härliga böcker och väntade på mej. Det där att öppna en nästan rykande färsk bok är så himla härligt. När det dessutom är en favoritförfattare som skrivit boken, är känslan extra allt. I den här högen är det bara en massa favoriter 🙂

Jag har fått frågan om hur jag hinner och varför jag läser så mycket. Jag är väldigt snabbläsande, kan läsa en normaltjock bok på två dagar. Med normaltjock menar jag 400-450 sidor. Jag läser mest, men ibland kan jag växla med att både läsa och lyssna på samma bok. Som när jag tex gör något annat med händerna, då lyssnar jag – men jag läser helst. Och jag har upptäckt att jag helst inte lyssnar på feelgood, dem vill jag läsa – medan en spänningsroman funkar alldeles utmärkt som ljudbok. Lite konstigt kanske…

Det har såklart även med uppläsare att göra. När det gäller manliga uppläsare, så är Jonas Malmsjö, Morgan Alling och Anton Körberg favoriter. På den kvinnliga sidan är det svårare… men Julia Dufvenius och Katarina Everlöf är bra. Såklart, annars hade de ju inte vunnit en massa priser.

Varför läser jag så mycket då? Jo, för att jag recenserar böcker på Du i Fokus – duifokus.se. Men här på bloggen tipsar jag mest. Ni vet väl skillnaden på tips och recension? Ett tips är lixom bara ett tips, typ ”en bra bok – läs den”. En recension utvecklar resonemanget om varför det är en bra bok. Hur den är skriven och känslor som kommer när man läser, men även det som är negativt och eventuella brister. På Du i Fokus recenserar jag debutanter, nya serier, hela serier, biografier och det som jag tror kan locka lite extra. Så i den hör högen är det framför allt Viveca Stens bok som är intressant, eftersom det är ett genrebyte. Den har jag redan skrivit en recension om. Ni kan läsa den HÄR.

Vad säger ni? Är det inte dax att köra igång med den här högen?

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Det yttersta mörkret – Christoffer Holst

Cilla Storm är tillbaka! Christoffer Holst sa att det bara skulle bli fyra, men jag har en känsla av att vi läsare tjatade så mycket på honom att han fick ge med sej. Så det kom en femte bok och vi är många som är glada för det.

Cilla är den lite för nyfikna journalisten som tillsammans med svärmor löser mordgåtor, till polissambons stora irritation. Bullholmen är deras paradis och där händer det grejer minsann. Nu inser Cilla dock att det kan vara sista sommaren på den lilla skärgårdsön, eftersom Adam vill att de ska köpa något gemensamt.

Så hon åker dit för att njuta lite och fundera och då hittas såklart en död kropp i en båt. Den döda är 61-åriga Viveca och Cilla börjar såklart nysta i fallet. Snart undrar hon om den kan vara kopplad till de ökända Gyllenströmska morden på 1960-talet. Då hittades herr Gyllenström och hans husa brutalt mördade i familjens våning på Strandvägen.

Cilla och Rosie jagar mördare och Adam försöker få dem att låta bli. Det är både spännande, roligt och kärleksfullt. Dialogen är full av humor och små roliga detaljer. Cilla är tillbaka!!!

Drömmen om Chateau Vilette – Veronica Henry

Det här skulle kunna bli en sån där ”lämnad kvinna, otrogen man, nystart osv”. Men trots att det är en rätt klyschig början, så utvecklar det sej till en himla mysig historia.

Connie trodde att livet äntligen skulle falla på plats, men blir alltså lämnad av sin man. Han har hittat en äldre kvinna, så det kanske inte är så klyschigt ändå… Men inte nog med det, tidningen hon arbetar på går i konkurs och hennes älskade hem ska säljas. Hennes gudmor Lismay ber henne komma och ta hand om Château Villette i Provence under en tid, tackar Connie ja utan att tveka.

Det var på Château Villette som Connie tillbringade en sommar som ung. Här lärde hon sej att laga fransk mat, ta hand om gäster och service. Det var också här hon träffade grannen Rémy. Men mycket har förändrats. Kan detta ändå bli den nystart hon inte ens visste att hon behövde?

Det är som sagt lite klyschigt, men också väldigt charmigt och mysigt. Och man vill ju så himla gärna följa med till slottet i Provence. Tänk bara att få bo på ett litet slott i Frankrike, så himla mysigt. Och precis så mysig är boken!

Helenas Resa – Viveca Sten

När en författare byter genre är det lite extra spännande. Nu är det Viveca Sten som byter från spänning till feelgood. Inga mord på Sandhamn eller i Åre alltså, nu ska vi snacka kärleeek 🙂

Även här startar det lite klyschigt med otrogen man och sviken kvinna. Kanske är kvinnor i 50-årsåldern med nytt liv framför sej en trend just nu? För det går ju faktiskt trender även i böcker.

Nu handlar det iaf om Helena som är mitt i planeringen av sin stora femtioårsfest när hon inser att något inte står rätt till och därför lämnar allt och drar till Indien på yogaretreat. Här försöker hon få rätsida på livet igen och får oväntat stöd av massageterapeuten Veena som kan se rakt igenom henne. Här möter hon dessutom den charmige fransmannen Michel.

Men härligt klimat, kloka ord från Veena, vackra solnedgångar, äckligt te och alldeles för tidig morgonyoga, börjar Helena hitta sitt nya jag. Hon börjar också se hur hon vill leva resten av sitt liv, men kan hon göra allt hon drömmer om?

Ja, Viveca Sten behärskar även feelgood. Det är så otroligt härligt med spännande karaktärer och fina miljöskildringar. Man blir både berörd och väldigt sugen på att åka till Indien, för detta är inte bara en roman utan även en reseskildring av ett spännande land. Läs den bara – en fantastisk bok!

Ske din vilja – Åsa Hellberg

Detta är den andra delen av Kostermorden. I den första får vi lära känna poliskommissarie Vega Varg och hennes kollega Leopold Posse. Då var det ett mord på en yngre man och en försvunnen kvinna som skulle klaras upp. Nu är det ett brutalt mord ombord på en färja som skakar Kosteröarna

En journalist och en advokat hittas döda och hopbundna i en makaber omfamning på färjan mellan Strömstad och Sandefjord. De båda döda avskydde väl varandra? Men mordutredningen visar att de två hade ett gemensamt förflutet. Har det förflutna med morden att göra eller finns det andra anledningar till att någon ville dem illa? Ju djupare poliserna gräver, desto tydligare blir det att inget är som det på ytan verkar vara.

Det är spännande, roliga tvister, härliga miljöer och intressanta karaktärer. Himla bra helt enkelt! Böckerna ska dock läsas i ordning, då fattar man mest. Och läs gärna hennes tidigare böcker, Hellberg är en så himla bra författare!

Summa sumarum

Fyra himla bra böcker, dessutom med jäkligt snygga omslag. Och sånt gillar man ju också. Att välja en enda av dessa är faktiskt helt omöjligt. Det här är en drömhög att ge till någon man tycker om. Fyra fantastiska böcker!

MEN… Cillas böcker ska läsas i ordning, precis som Kostermorden. Så de andra två får nog ändå stå som vinnare, då de går att läsa för sig. Och de sitter dessutom kvar i minnet pga de härliga miljöbeskrivningarna som ger mej lust att resa.

Har ni läst någon av dem? Hur rangordnar ni böckerna i den här högen?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 25 – Midsommar!

juni 14, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Midsommar står för dörren!

När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂

Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂

När det gäller midsommar så har vi ingen plan, mer än att vi kommer att fira den på Öland dit vi är på väg nu. Förra året däremot, då firade vi en traditionell midsommar i Dalarna med knätofsar, midsommarstång och kyrkbåtar. Det var helt fantastiskt och något vi gärna gör om, men i år blir det ett betydligt mindre firande.

Vi vet inte ens om vi kommer att sitta själva, eller har sällskap. Kanske gör vi en räktårta eller sillsmörgåstårta, de är nämligen lätta att göra och funkar bra när man lagar mat i små utrymmen. Ska det räcka till fler ändrar man dem dessutom enkelt. Vi har flera recept för just husbil, husvagn, båt och andra små kök – ni hittar dem HÄR. Och ni har väl inte missat att vi gjort en kokbok med mat för små kök? Hojta om ni vill ha mer info om den.

De flesta av er ska såklart fira en traditionell midsommar, här finns det lite idéer på vad man kan ställa på midsommarbordet.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med broccolisås (5 P/port, plus pasta)

Tisdag: Citronpasta med räkor (4 P/port, plus pasta)

Onsdag: Gratinerad kassler (4 P/port)

Torsdag: Wraps med kycklingröra (0 P för röran)

Fredag: Räktårta (89 P för hela)

Lördag: Grillat med mangosalsa (0 P för salsan)

Söndag: Grillade Tofuburgare (fr 2 P per burgare)

Midsommarbonus: Saftig zucchinikaka (20 P för hela kakan)

Vad det gäller meny den här veckan, så rekommenderar jag kycklingröran, mangosalsan och tofuburgaren lite extra. Röran är galet god på bröd eller i wraps. Mangosalsan kan jag äta direkt ur bunken, så god är den. Och tofuburgaren kan vara den saftigaste burgare jag ätit!

Sen måste ni testa zucchinikakan också. Tycker ni om morotskaka, så är detta något för er. Såååå god!

Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan och ha en fin midsommar hur ni än väljer att fira (eller inte fira) den.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Grand Circus Hotel – annorlunda boende i Malmö

juni 13, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Vi letar alltid efter ställen som sticker ut lite. Det får gärna vara konstigt, roligt och galet. När vi fick tips om Grand Circus Hotel i Malmö var vi såklart tvungna att åka dit. Vilket ställe!!!

Man har en fördel som husbilsåkare och det är att man inte bara behöver bo på campingar, utan även kan bo på ställplatser – de är inte alltid öppna för husvagnar pga regler kring bygglov eller andra hinder. Vi med husbil har alltså lite mer att välja på. Martin och jag står hellre på ställplatser än campingar, då det oftast är lite lugnare och färre barnfamiljer där.

Just nu planerar vi för en föreläsning om just udda ställplatser och campingar. Den ska vi hålla på Elmias stora husvagns- och husbilsmässa i september. Vi har redan ganska många roliga och annorlunda ställen, men behöver alltid fler. De är extra roliga att skriva om till tidningen. För att hitta de här galna pärlorna efterlyser vi ibland tips på Facebook. Den här gången tipsade väldigt många om Grand Circus Hotel i Malmö, så det var bara att åka dit.

Grand Circus Hotel ligger bland en massa gamla lokstallar i ett område i Malmö. Man måste köra rätt långt in på området och förbi några koloniträdgårdar, innan man ser skylten som markerar platsen. Och när man kommer ännu närmare ser man cirkustältet. Då börjar det bli riktigt intressant.

Vi kom ganska sent på eftermiddagen i tisdags, efter ett rejält skyfall. Solen hade precis vågat sej fram men vattenpölarna var fortfarande rätt stora. Vi ställde ifrån oss Ralle (husbilen) och gick för att checka in i den knallrosa lilla receptionen. Vi blev visade till vår plats, parkerade och installerade oss. Sen gick vi på upptäcktsfärd!

Grand Circus Hotel är främst ett hotell, där varje cirkusvagn är ett hotellrum. Här kan man alltså bo i Fakirens vagn, eller Clownens vagn eller varför inte i Skäggiga Damens vagn. Det finns ett 20-tal vagnar i olika storlekar och ett litet cirkustält, som man kan bo i. Och strax brevid ligger ställplatsen, oxå med ett 20-tal platser. Alla med el, även om en del platser kräver lååång sladd. Ett par byggbaracker fungerar som toaletter och duschar, fullt fungerande och rent – men kanske lite ”barackigt”.

När vi kom dit pågick en stor studentbjudning med en massa gäster på plats. Då hölls partyt både inne i och utanför det stora cirkustältet. Det brassades mat på två stora grillar och doftade ljuvligt över hela området. Här hålls också konserter, stå-up-kvällar och en massa annat kul. Men det kan ju bli en hel del ljud, rätt sent – har man problem med det så ska man försöka ha koll i deras kalender och kanske välja en dag utan aktiviteter i tältet. Vi satte i öronpropparna vid midnatt, då var det fortfarande fest.

På onsdagen sken solen och det mesta hade torkat upp, då blev det en tur med kameran innan vi drog vidare. Det här är en sån plats där allt är kul och färgglatt och gör sej bra på bild. Hela stället är lixom instagram-vänligt. Man kan ta, och tar, hur många bilder som helst. Det finns detaljer precis överallt.

Det mest udda var dressinen som vi hittade uppe i buskarna. Jag har alltid velat åka dressin. Typ packa en väska, trampa iväg och bo på ställen längs vägen. Lite som Hundraåringen. Den här kunde man iofs hyra, men vi hade inte riktigt tid att utforska vart spåret gick. Så det får bli en annan gång. Kul grej ändå.

Grand Circus Hotel är en sommaröppen anläggning. Öppet maj-september, stängt resten av året. Det ligger bara några kilometer från Malmö Centrum, vilket gör att priset för en natt är rätt högt. Tror det var 420 kr, med el, under juni – juli – augusti. Har för mej att det är 275 i maj och september. Så ska ni hit bara för att kolla in stället, då är det smart att komma i maj eller september.

Ett himla roligt ställe som vi gärna återkommer till!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Valet föll på Ringsjöstrands lilla camping

juni 11, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

För någon vecka sedan efterlyste vi förslag på en trevlig camping max 15 mil från Malmö. Vi fick mängder med tips och när flera förslog Ringsjöstrand i Hörby blev vi såklart nyfikna. Vi kollade upp stället och kände direkt att det passade både oss och för en artikel, så vi körde dit!

Vi har ingen jättetur alls med vädret just nu, när vi körde från Örnviken mot Skåne, började det regna redan i Småland. Och så höll det på, ibland även i form av skyfall då vi knappt såg vägen framför oss. Vi brukar inte köra mer än 1,5-2 timmar, men nu kulle vi köra i nästan 5 timmar. Det är jobbigt i så dåligt väder och det såg inte ut att bli mycket bättre…

Vi kom fram och ställde oss på plats. Vi hade fått en fin plats, precis vid stranden och restaurangen ”Tre Vågor”. Skitvädret fortsatte, men nåt måste vi ju göra. Så vi bestämde oss för att testa restaurangen, den är iaf inomhus och inte väderberoende. Efter ett snack med personalen, beställde vi in deras signaturrätter. Jag tog en Tre Vågors pizza och Martin en Hörby Hamburgare. Vi blev mycket nöjda med våra val och fick dessutom riktigt fina bilder.

Jag vet inte hur det är med er och vad ni väljer när ni äter ute. Jag tar helst en köttbit med pommes och bea, medan Martin gärna äter en schysst burgare. Men när vi ska ta bilder till tidningen, ska det se gott ut och frestande ut. En köttbit med bea kan bli bra på bild, men oftast inte faktiskt… en burgare däremot blir nästan alltid bra. Alltså blir det mest det när vi fotar till jobb. Så det är väl tur att Martin ändå oftast väljer det. Jag å andra sidan äter inte pizza jätteofta, men den här var både god och blev bra på bild.

Det sprack upp lite senare på kvällen, men vi kände rätt snabbt att en dag inte skulle räcka för att få våra bilder – så vi bokade på en natt till. När vi vaknade på tisdagen var det iaf uppehåll och folk började krypa ur sina husvagnar och husbilar. Under dagen fick vi en del bilder som skulle funka och på kvällen fick vi några till. Nu hade vi ett hyfsat material, men var inte helt nöjda. Det blev vi precis innan vi skulle åka, då sprack himlen upp helt och vi kunde komplettera med det vi behövde. Tack o lov! Vi har inte tid att åka tillbaka och vill inte lämna ifrån oss en artikel vi inte är helt nöjda med.

Ringsjöstrand är en fantastisk liten camping. De ligger precis vid vattnet och har en egen liten strand, men längre bort finns en större strand som är perfekt för den dagliga promenaden. Jag vet inte hur många platser det är här, men kanske 200? Samt stugor och ett litet hotell. Allt är otroligt välskött och trivsamt. Jag fattar varför vi fick tipset och att folk verkligen trivs här. Det gjorde vi med!

Det blev alltså två nätter här, men jag hade gärna stannat längre. Så humla mysigt, med fina omgivningar och trevlig personal. Vi kommer gärna tillbaka och då bara för att vara 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En läsa-ikapp-bokhög

juni 10, 2026 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

När vi packade husbilen för senaste turen packade vi in en massa böcker som vi längtat efter att läsa, men inte hunnit med. Jag tror att den äldsta var från 2018, så det dåliga samvetet har varit påtagligt.

Vad sägs om en debutant? Rebecka Osvald kom i januari förra året, jag fick faktiskt boken på hennes bokrelease där hon berättade om den. Fast man kan nog säga tre debutanter faktiskt.

Emma Bouvin och Erika Svernström har iofs skrivit barnböcker tidigare, med detta är deras första romaner. Så om vi räknar även dem som debutanter (iaf i den vuxna bokvärlden) så har vi iaf tre väldigt starka nybörjare.

Holly Miller får jag inte riktigt kläm på, det står att detta är hennes debutroman – men jag hittar mer av henne. Kanske är det så enkelt som att detta är hennes svenska debut?

Fyra spännande böcker, som jag haft mycket nöja av att läsa. Eller njae… jo… om det är ett nöje att läsa om arvstvister och psykopater som gömmer sej i garderober så… Här snackar vi feelbad i flera fall och en massa spänning i ett fall.

Den här högen låter ju faktiskt väldigt konstig när jag skriver om den. Vi får väl se om jag kan förklara bättre här nedan.

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Solen skiner alltid på Tjurkö – Emma Bouvin

Den här boken har legat här sedan förra sommaren och väntat. Jag tror att jag fick den i en goodiebag, sen har den bara halkat längre och längre ner i att-läsa-högen. Nu skulle jag ha något som gick snabbt att läsa och eftersom den är ganska tunn, knappt 250 sidor och ganska stor text, så tänkte jag att den blir bra att ta på en dag. Visst var den snabbläst, men jösses så många tankar den skapade hos mej.

Det handlar om Mirijam som dör, eller… det handlar egentligen inte alls om henne, utan om hennes hem på Tjurkö och vad som ska hända med det efter hennes död. Sönerna Niklas, Stefan och Tom står som arvtagare, men här finns också barnbarnen Hanna, Simon och Isabelle. Det är väl egentligen bara Hanna som vill ha huset, som alltid varit en naturlig samlingsplats för hela familjen.

Stugan finns i Karlskrona skärgård, där familjens historia har formats och sönerna växt upp. De tre brödernas relationer är rätt infekterade och dysfunktionella. De förstår inte varandra, kan inte prata med varandra. Kusinerna i sin tur har alla sin egen agenda. En sista midsommarhelg när de alla ska samlas i huset, ska avgöra vad som ska hända med det. Och det vet ju alla vad midsommar, släkt som samlas och alkohol kan göra med folk. Som bäddat för konflikter alltså.

Jag skulle inte kalla detta för feelgood, mer en relationsroman eller feelbad. Den visar verkligen hur det sämsta dras fram när en arvstvist seglar upp och vad som kan hända med familjerelationerna då. Det är rätt jobbigt att läsa stundtals faktiskt. Det är mörkt helt enkelt, men både vackert och känslosamt berättat. Absolut ingen hejsanhoppsankul bok som man ska läsa för att piggas upp, men läsvärd.

Besatt – Erika Svernström

Även Erika Svernström har alltså skrivit barnböcker tidigare, men nu vågat sej på en annan genre. Varför hon väntat så länge är obegripligt, det här är bra! ”Besatt” kom i januari -25, andra delen kom i januari i år, läs dem gärna efter varandra. Jag ska sätta tänderna i nr 2 så snart jag kan.

Det handlar om journalisten Thea Bergfalk som hoppas bli kriminalreporter, men jobbet går till någon annan. Hon är inte jättesmidig och när drömmen flyger iväg, går hon i taket och förlorar både jobb och lägenhet.

Några yngre kvinnor har försvunnit spårlöst, av en händelse får hon upp ett spår och börjar nysta i fallen. Utredningen tar en ny vändning när en av kvinnornas pappa hittas hängd i sin dotters rum och strax därpå cirkulerar rovfåglar runt en säck på en åker som visar sig innehålla en av kvinnorna. Parallellt med Theas jakt, får vi samtidigt veta allt om hur en av flickorna har det i sin fångenskap. Så obehagligt!

Samtidigt dör Theas mormor som hon vuxit upp med, och i huset hittas brev som någon skickat till Theas födelsedag under 15 år. Brev hon aldrig fått se. Thea kontaktas av en man som kallar sig J, som visar sig ha värdefull information. För sent inser polisen att gärningsmannens motiv är helt andra än de trott, och Thea blir indragen på ett sätt ingen hade kunnat föreställa sig.

Det här är välskrivet och spännande. En bladvändare som man inte kan sluta läsa. Så fort jag kan ska jag läsa del 2, för den där Thea vill jag fortsätta att följa. Så himla bra ju!

Det har hänt några saker – Rebecka Osvald

Här snackar vi iaf debutant, helt och hållet. Och det är en första lansering som heter duga, i klass med Fredrik Backmans ”Folk med ångest”. Lite samma känsla, även om den här är tvistad på ett annat sätt.

Ina lever ett ensamt liv som hemmasittare i Stockholms innerstad. En morgon upptäcker hon att alla köksluckor står öppna. När fler konstiga saker händer antar hon att hon börjat gå i sömnen igen, som hon gjorde som barn. Så hon barnsäkrar hemmet till max, för att inte skada sej. Hon gömmer också nyckeln till ytterdörren så hon inte ska knalla iväg hemifrån i sömnen. Men det fortsätter ändå att hända oförklarliga saker.

Anledningen till allt är Michael som tagit sej in via en byggställning för att göra inbrott hos Ina. När han ska lämna lägenheten är byggnadsställningen borta och ytterdörren låst. Så han kommer inte ut och får alltså gömma sej i klädkammaren. På nätterna letar han efter nyckeln till dörren, samtidigt som han försöker överleva på det som finns i köksskåpen. Den ensamma grannen Anni ser honom genom fönstret vid något tillfälle. Hon tror att örat hon hittat, kan vara hans.

Det är rörigt, roligt och samtidigt sorgligt. Här finns en hel del underfundig humor, men också en massa små tänkvärdheter. Det man slås av mest är väl att det finns väldigt många ensamma människor. En annorlunda roman, i stil med Fredrik Backman alltså.

När jag ser dig – Holly Miller

Den här författaren har jag hittat mer från, men inte på svenska – så detta är kanske hennes svenska debut (från 2021)? Oavsett så är det en väldigt stark bok, som får en att börja tänka rejält. Skulle du välja kärleken, om du visste hur det skulle sluta?

Joel har haft sanndrömmar i hela sitt liv om dem han älskar och drömmarna har alltid med olyckor och ond bråd död att göra. Därför har han bestämt sig för att aldrig mer bli kär. Men så träffar han Callie och kan inte värja sej. De utmanar varandra att ta chanser, att skratta och att lita på att den andra finns där för att fånga upp dem om de faller. Men så drömmer Joel igen… och de ställs inför faktum.

Det är så vackert, känslosamt och berörande – men samtidigt så sorgligt. Jag sträckläste, boken går inte att lägga ifrån sej. Den är så fin! Man är faktiskt rätt modig när man vågar att älska någon. Har ni tänkt på det?

Fyra helt olika böcker alltså.

En spännande, en lite konstig, en berörande och en lite obehaglig. En himla bra mix i mina ögon. Fick jag bara välja en av dem, skulle det bli ”När jag ser dig”. Den här gången är det ett enkelt val, så fin bok.

Vad jag läser just nu kan ni se på min instagram @marlenerinda

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två jobb blev paj, sen kom vi till härliga Örnviken

juni 9, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Efter tio dagar hemma var det dax att packa husbilen igen. Vi skulle egentligen åka redan i torsdagseftermiddag, men vädret stoppade oss. Det är inte lätt att ha ett väderberoende jobb, två jobb blev paj på grund av regn – men sen ljusnade det på flera sätt.

Vi var tvungna att göra paus i vår förra tur pga den där dagen på Grönan och en mässa som Martin ville vara med på. När detta var avklarat ville vi komma iväg så fort som möjligt, men fick alltså skjuta på avresan lite pga regn. Vi hade tänkt sova på Skansholmen mellan torsdag och fredag, fota campingen och sedan köra förbi Trosa Havsbad och även fota den campingen lite snabbt innan vi körde vidare mot helgens mål. Men så blev det inte…

Regnet vräkte ner på torsdagen, så vi bidade vår tid i hemmahuset, gick upp hyfsat tidigt på fredagen, packade och drog iväg. Regnet hotade fortfarande, så Skansholmen fick skjutas på framtiden – men vi chansade på att ta vägen förbi Trosa. Det blev sådär… vädret funkade, men det var för lite liv och rörelse på området för att bli fina bilder. Vi gjorde ett försök, men bilderna kommer nog inte att funka.

Lite besvikna körde vi vidare mot helgens mål: Örnvikens Glampig mellan Söderköping och Valdemarsvik. Här var vi iaf lovade sol, så nu kunde vi iaf vara rätt säkra på att få jobbet gjort. 1 av 3… känns ju sådär… men så är det för oss. Vi är beroende av fint väder och folk på plats, annars funkar det inte.

Väl framme installerade vi oss, tog en sväng runt området och satte oss för att jobba. Vi sitter ofta och jobbar framför något mindre avancerat tv-program. Robinson, Gifta vid första ögonkast eller annan skval-tv är jättebra att jobba till. Martin redigerar filmer och bilder, medan jag skriver. Tidningen ska ha två texter av oss i varje nummer. Reportagen gör vi året om, men bilderna måste vi ta under sommaren. Vi skriver de flesta texterna mellan april och oktober. Det är därför vi åker runt så mycket just nu.

Örnviken är ett himla mysigt ställe. Där finns både glamping, camping och ställplats. Man kan alltså bo både i husvagn och husbil, men även glampingtält, trädtält, glampingflottar på vattnet och snart även i en iglo. Här finns roliga skyltar, härliga miljöer och mysiga platser – alla bilder blir fantastiska i såna miljöer – bara ljuset är rätt. Vädret var inte toppen en del av tiden, men tillräckligt för att vi skulle få våra bilder. Så den texten kan jag börja med nästan direkt, ska bara skriva klart det jag håller på med först.

Örnviken är en härlig plats med urmysiga ”ägare”. Tommie och Jessica äger egentligen inte stället, men driver det med stort hjärta och engagemang. Deras senaste nyhet är en drejstuga, där man under två timmar får lära sej grunden i drejning. Så himla kul! Perfekt för möhippor och liknande. Nångång vill jag testa, skulle inte ni också vilja det?

Just nu byggs det en iglo i skogen, med utsikt över campingen och vattnet. Den ska bli klar i sommar, så i höst kanske vi testar att bo i den. Men här finns ju andra häftiga alternativ, som de där trädtälten. Ett tält som är uppspänt mellan tre träd, hur häftigt lixom! Eller glampingflottarna på vattnet. Det är himla svårt att välja när det finns så många roliga alternativ. Så vi får väl fundera på saken. För tillbaka kommer vi definitivt!

Om ni gillar campingliv så får ni gärna följa oss på både instagram, Facebook och Youtube. Vi heter ”Jikitas på äventyr” överallt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En fin dag på Grönan

juni 8, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

En gång om året bjuder makens företag hela familjen på en dag på Gröna Lund. I lördags var det dax för årets besök. Det blev en himla härlig dag med perfekt väder, överraskande möten och ett släpande på en stoooor ostbågelåda.

En av anledningarna till att vi var tvungna att åka hem var årets besök på Grönan och några andra grejer. Det årliga besöket på Gröna Lund är en chans att få träffa Martin arbetskompisar och deras familjer, under roliga och avslappnade former. Det blir typ två gånger om året, till jul och sommar.

Nu har han varit på företaget i sju år eller nåt sånt, så jag böjar ändå känna några av dem. De anställda har jag hyfsad koll på, då jag ofta går upp på kontoret när jag är i stan. Det ligger nämligen perfekt till när man behöver en toalett 🙂

Innan besöket får vi välja på åkband eller fem-kamps-häfte. Vi väljer alltid fem-kampen och brukar vara flera familjer som tävlar mot varandra. Så blev det inte i år. Vi efterlyste fler som ville utmana oss, via företagets interna chattkanal, men ingen nappade. Så det blev bara Martin, äldste sonen och jag. Det går det med, men är roligare när man är fler. I vårt lilla gäng är det dessutom självklart vem som vinner och vem som förlorar, det är lite mer öppet när man är fler. Vi väntade verkligen in i det sista innan vi till slut körde igång själva för att någon skulle nappa, men icke..

När vi kom dit gick vi först bara runt och myste i parken. Där var rätt mycket folk redan från början, så det var skönt att inte ha åkband och stå i långa köer. Med fem-kamps-häftet får man två åk-biljetter – men dom använde vi inte ens. Efter att ha gått runt lite och myst en stund i solen på bryggan gick vi för att äta. Martin och jag tog varsin smashburgare och sonen tog en sushiburrito med lax. Den testade vi på pressdagen och gillade, tipsade sonen som också gillade den. Mätta och belåtna gick vi runt en stund till för att vänta på fler deltagare till fem-kampen.

Vi gick över till ”barn”-sidan och hörde helt plötsligt någon som ropade på oss. En bit ovanför oss, i en åkattraktion, sitter våra vänner som vi brukar träffa i Egypten. Therese och Josef hade en heldag i parken och åkte så många grejer som de bara hann med innan det blev för mycket folk. Ett roligt återseende. De är så himla goa!

Klockan 13 skulle de som ville samlas upp på kryddhyllan. Så vi gick dit, för att mötas av kanske 10 andra från företaget. Av 80 anmälda… så rätt många var ju där ute i parken nånstans. Vi hade redan ätit och gick bara dit för att säga hej och kolla om någon ville vara med på fem-kampen. När vi insåg att vi inte skulle bli fler, så gick vi ner och körde igång själva. Det går ju rätt snabbt när man bara är tre stycken, så vi var snart klara och Martin stod som självklar vinnare. Igen.

Nu var vi rätt färdiga med besöket, särskilt sonen som direkt på förmiddagen vann en stor kartong med ostbågar. Den fick han sedan släpa runt på resten av dagen. Tur ändå att det inte var choklad, för det var sååå varmt. Men den där kartongen fick han fortsätta släpa på, det var nämligen Maraton i stan. Alla bussar och spårvagnen var inställd, så det var bara att sätta ena foten före den andra och gå till pendeltåget. Vad lärde han sej av detta? Jo, att inte spela på lyckohjulen förrän i slutet av dagen 😛

Det var riktigt härlig feststämning längs hela Djurgården och Strandvägen, där löparna sprang. Det var hur kul som helst att gå där och se alla som sprang förbi. Lite möra i benen var vi nog allihopa när vi väl satt på pendeltåget hem. Jag hade väl 14 000 steg när jag kom hem. Men pendeltågen går ju sällan smärtfritt när jag ska åka, inte den här gången heller. Nästan framme hade vi ett sjukdomsfall ombord och fick invänta ambulans. Det gick rätt snabbt och är ju som det är med den saken, det var iaf inget signalfel eller spårspring – som det brukar vara.

Nöjda och belåtna kom vi iaf hem till slut och orkade inte göra nånting mer den dagen. Det blev mest att sitta ute på altanen och bara mysa. Det kändes nästan som en semesterdag, en sån där som är helt ledig och bara mysig. En bra dag alltså.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 24

juni 7, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Midsommar och semester närmar sej. För många är både midsommar, semester och ledighet synonymt med mat och dryck. Varför är det så?

Många säger ”på semestern måste man ”unna” sej”. Jag fattar inte riktigt det. Varför ska man ”unna” sej just på semestern? Jag använder iofs aldrig ordet ”unna”, men tänker att man ska väl alltid unna sej, eller ge sej själv ett bra liv… varför måste de där ”unnandet” handla om mat?

Jag kallar det att välja. Ordet ”unna” blir lixom en ursäkt att göra något man inte borde. Jag väljer att äta något jag kanske inte borde, lite då och då året om istället, oavsett om det är semester eller ej. Jag har inte semestern som en anledning att äta sämre eller göra dåliga val. Tvärtom får jag mer ledig tid på semestern och kan utnyttja den till att göra bättre val. Men det är jag det, och tack o lov, tycker min käre man som jag 🙂

Just den här sommaren blir det inte så mycket semester för oss, i den betydelsen att man är helt ledig flera dagar eller veckor alltså. Vi kommer att jobba mer än vi brukar, då vi fått ett stort jobb som måste göras under sommaren. Och även på vår kryssning blir det jobb under stoppen i hamnarna. Det är helt ok för oss, de helt lediga dagarna får vi lägga in lite här och där istället.

Vad det gäller midsommar så har vi ingen aning om hur den ska firas. Men vi är på Öland då, så nånstans där blir det iaf.

Här är veckan matsedel:

Måndag: Grillat med auberginegratäng (4 P för hela gratängen)

Tisdag: Pasta med räkor- och romsås (0 P för all sås, plus pasta)

Onsdag: Parmesangratinerad kyckling (3 P/port, plus ris)

Torsdag: Pasta med krämig skinksås (32 P för hela grytan, plus pasta)

Fredag: Quesadillas med rostbiff (14 P)

Lördag: Grillat med Falsk potatissallad (5 P för hela satsen)

Söndag: Grillat med fyllda champinjoner 5 P för alla champinjoner

Ser ni att maten blir lite mer somrig nu? Snabbt- och lättlagat och gärna kall mat passar bra på sommaren tycker jag. När temperaturen stiger till 20-25 grader är man knappast sugen på en mustig köttgryta, inte jag iaf…

Jag vet att jag tjatat om den falska potatissalladen förut, men jag älskar den! Och många som testat den, har sagt detsamma. Många har bytt ut den vanliga potatissalladen mot vår variant. Det är väl ett bra betyg? Och de där champinjonerna…. skulle kunna leva på dem!

Här finns tips på mat på picknicken och här finns för varma dagar resp stranddagar.

Ha en fin vecka – vi är ute med husbilen igen så vi har det jättebra. Var vi är kan ni se på instagram 🙂

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Hur gick de fyra första veckorna på rull?

juni 6, 2026 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Att leva campingliv utan koll på nånting (när det gäller vikten) är en utmaning, iaf när man försöker att gå ner i vikt. Med våra första fyra veckor ute på rull avklarade kan jag konstatera att jag ändå har hyfsad koll. Men jag köpte faktiskt ett måttband, för att ha något att jämför med. Så hur gick det då? Jorå, helt ok faktiskt.

Jag har ju valt att inte prata vikt, hekton eller kilon den här gången. Däremot mått eller känsla. När jag satte igång i höstas var det för att bryta en negativ spiral och när jag körde igång rejält i februari var det för att jag hade ett mål i maj. Vi skulle ju förnya våra äktenskapslöften och jag ville känna mej bekväm och trivas i klänningen jag skulle ha då. Å jag tycker nog att jag nådde mitt mål. Jag kände mej faktiskt riktigt fin i min rosa spetsklänning.

Under de här fyra veckorna har jag haft hyfsad koll med måttbandet och ett skärp i mina byxor. De första två veckorna satt skärpet lösare, sen blev det husbilsträff med alkohol och alldeles för lite sömn. När vi åkte därifrån kände jag mej svullen, men vet inte om det var så eller inte… för när jag kom hem och vägde mej visade vågen plus minus noll. Eller, det var pyttelite ner faktiskt, så lite som det bara kan vara – men ändå!

Jag är så nöjd med det! Förut har jag nästan alltid gått upp när vi varit ute med husbilen, men nu hade jag iaf stått still. Och den här dryga veckan hemma har jag fortsatt med det, och kommit tillbaka till bra rutiner igen – så nu hoppas jag kunna gå ner lite när vi åker ut igen. Den här gången blir det 5-6 veckor ute och vi kommer bara att jobba, inte knappt träffa några kompisar och alltså inte vare sej äta eller dricka särskilt myckett extra. Tror jag… Å då blir ju allt så mycket lättare.

När vi kommer hem nån gång runt 10-12 juli hoppas jag alltså på ett minus, för sen ska vi på kryssning och kommer förmodligen att äta och dricka så ini bängen dåligt. Alltså skulle det vara bra om det var ett lite större minus på vågen innan, för det kommer det inte att vara efter kryssningen. Även om vi kommer att gå galet mycket, då vi är i en ny hamn 12 av 14 dagar och ska upptäcka en ny plats nästan varje dag. Och sånt gör ju vi helst med fötterna. Vi ska göra så gott vi kan helt enkelt.

Hittills har jag ändå gått ner 3,72% av min startvikt. Andra hade nog inte varit så nöjda med det på så lång tid, men det är jag. Och jag känner det i hela kroppen. Jag andas lättare, har inte lika ont i knäna, rör mej lättare och ser ju att kläderna sitter bättre. Livet känns helt enkelt lite lättare och jag mår bättre. Så det är bara att fortsätta, jag ska ner minst lika mycket till – så det är en bra bit kvar.

För mej handlar allt om hälsa. Att min kropp ska göra det jag ber den om så läge som möjligt. Då är det upp till mej att ge den förutsättningarna för det. Så jag kämpar på!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vår vän krockade med en lastbil

juni 5, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

1 juli 2024 satt jag och slöskrollade på telefonen, så där som man ofta gör. Då kommer en statusuppdatering om att en av våra vänner frontalkrockat med en lastbil och är allvarligt skadad. Även om vi inte är jättenära vänner, så stannar lixom livet upp en stund i just det där ögonblicket. Sen väntar man bara på en ny uppdatering där det ska stå att allt är lugnt, men så blev det inte. Långt ifrån faktiskt.

Vi träffade Jenny och Patrik på Bananpannkakan i Höganäs för några år sedan. Det var faktiskt Patrik som kom fram till oss och sa ”Jag följer er på Youtube!” sen satt vi och pratade en hel kväll typ. Så härliga och hjärtliga människor som vi hållit kontakten med sedan dess. Två personer som dessutom redan haft sin beskärda del av motgångar i livet och definitivt inte behöver mer.

Jennys uppdatering kom såklart som en chock. Som jag förstår det så hade Patrik som vanligt kört sin personbil till jobbet och av någon anledning kommit över i mötande körfält framför en lastbil. Chauffören av lastbilen gjorde vad han kunde för att undvika kollision, men det gick inte. De frontalkrockade och Patrik klämdes fast så illa att det tog räddningstjänsten över en timme att ta loss honom.

Vi som utomstående, och rätt oviktiga i sammanhanget, väntade oroligt på uppdateringar. När de första väl kom blev vi ju inte direkt lugnade. Patrik hade inte bara 47 benbrott, utan en mängd andra livshotande skador.

Här är några av dem:

10 brutna revben. Intryckt bröstkorg, med andningssvårigheter som följd. Krossat vänsterben, bruten arm och ryggskador. Läkarna fick öppna båda underbenen för att rädda musklerna. Öppen fraktur på lårbenet. Njurskador, samt skador på mage och tarmar. Sårskador över hela kroppen samt ett svårt skadat öga. Med mera med mera…

Jag har förstått att Patrik har varit svårt skadad och att det är ett mirakel att han överlevde, men det är inte förrän jag läst hans bok som jag förstått hur skadad han faktiskt var. Att han varit väldigt nära döden har jag däremot varit väl medveten om hela tiden och att vägen tillbaka varit väldigt lång. För han har alltså skrivit en bok om alltsammans, på uppmuntran av sin terapeut. För att på något sätt samla tankarna och bearbeta det som hänt. Fullt naturligt för mej som uttrycker mej genom att skriva, det finns ju inget bättre sätt enligt mej.

När Patrik frågade om jag ville läsa boken, sa jag självklart ja. Men jag tänkte inte läsa dem som jag brukar göra när jag läser böcker, jag tänkte nämligen inte läsa den som en recensent – utan som vän. Boken är inte skriven av ett proffs och har heller inte fått någon hjälp av lektörer eller redaktörer. Det är Patriks ord, direkt ur hans hjärta. Den ska alltså inte recenseras, bara läsas. Men det jag skulle önska som läsare är att bilderna skulle varit i svart/vitt, hellre än den gröna färg som valts. Det skulle gjort dem lite tydligare, men det kanske bara är mina ögon som är kinkiga.

”Min berättelse – en tuff kamp för livet” är en bok som finns där för att Patrik ska få berätta sin historia, både för sej själv och för oss andra som varit med sådär lite vid sidan om. Ett bra sätt för oss utanför att förstå vad som hände, vad han gått igenom och hur allt är idag. Att stå brevid som vän eller bekant är inte helt enkelt. Man vet inte om man ska höra av sej eller om man ska avvakta. Hur man stöttar på bästa sätt, inte bara den drabbade utan även anhöriga. Det blir en balansgång där man försöker att göra rätt, visa hänsyn och då ibland kanske uppfattas som avståndstagande.

Nu var Jenny helt öppen med allt som hände direkt och skrev regelbundna uppdateringar på FB så vi utanför slapp undra. Det var väldigt skönt. När Patrik började fungera igen, tog han över uppdateringarna och då blev det lättare att vara med och peppa. Men det är inte helt enkelt att stå utanför. Faktiskt.

Boken har varit värdefull för mej för att få ett perspektiv på själva olyckan, alla Patriks skador, alla behandlingar, hans känslor, personerna som hjälpt honom och hans framsteg. Det är en helt osannolik historia som är otroligt berörande. Gång på gång slås jag av att han faktiskt lever. Hur han legat nersövd länge för att kroppen skulle få vila, alla operationer, framsteg och motgångar. Att läsa om när han träffade dem som tog loss honom och han för första gången fick ett ansikte på alla sina räddande änglar är rätt mäktigt. Som jag förstått det så var det lika känslosamt för honom, som för dem som jobbade vid vraket.

För att inte tala om Jenny och hans kärleksfulla ord om kvinnan i hans liv. En sån här omvälvande upplevelse verkar ofta ha två olika vägar. Antingen utvecklas man åt varsitt håll eller så svetsat man samma och blir starkare än förut. Jenny och Patrik är redan ett starkt par, men nu känns de helt oskiljaktiga. De är så fina mot varandra och kärleken bara lyser om dem. Å kanske var det därför Patrik överlevde och kom tillbaka så snabbt och så stark som han är idag. Att efter bara ett år stå på egna ben och gå igen är ingen liten bedrift. Jenny har nog haft en större del i detta än man kan tro. Och hon fanns alltid vid hans sida. Jag kan inte ens föreställa mej hur hon har mått i allt detta. Kanske skulle hon haft ett eget kapitel i boken om hur hon upplevt alltsammans?

Tack Patrik för att jag fick läsa. Tack för att du gav mej mer kunskap och förståelse om allt som hänt angående olyckan och även efteråt. Jag är så otroligt glad över att du finns kvar här på jorden och återigen kan köra runt i Dino med Jenny vid din sida. Och jag ser fram emot att ses snart igen.

Vill ni läsa Patriks berörande historia, så finns den på bla Bokus. Ni hittar den HÄR.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sommarens enda (?) event var på Golfbaren

juni 4, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Är man inte hemma missar man en massa kul grejer, men jag hann vara med på en rolig kväll. Vi kom hem förra tisdagen och på onsdagen var jag inbjuden till Golfbaren i Nacka för sommarfest med Bobbys Hair Care. Det började med regn, fortsatte med sol och avslutades med en rejäl felåkning.

Medan vi varit borta har det varit många roliga event, senast ett samma dag som vi kom hem. Vi har tackat nej till massor med roliga grejer, såklart surt – men det är som det är… vi får ju lixom skylla oss själva som åker iväg. Men nu var det alltså dax att snygga till sej och hoppa på tåget. Martin var upptagen, så jag tog med mej ett av mina många extrabarn.

Johan (Charles) har jag känt sedan han var liten och gick i samma klass som min yngste son. Han är numera skådis och känner ungefär samma människor som jag. Så jag kollade om han ville hänga på och det ville han, dock skulle han bli lite försenad. Så jag åkte dit ensam och mötte sedan upp honom.

Det var Bobbys Hair Care och Alexander Erwik som bjöd in till sommarfest på Golfbaren i Nacka. När jag gick till tåget var det mulet och när jag satt på pendelbåten vräkte regnet ner, men när jag kom fram till Nacka Strand sprack himlen upp och solen började skina. Vilken jäkla tur. Golfbaren ligger nämligen utomhus.

Väl framme tog jag ett glas bubbel och minglade runt lite. Här var bla Mi Ridell som också har hus på Öland, samt Pia Gren och hennes Lasse som testade Golfbarens nya spel Cornhole. Det gick sådär… Jag kollade in Bobbys nya produkter och fick med mej en hårinpackning hem. Jag behöver verkligen ta hand om mitt hår, så den blir spännande att testa.

Så dök Johan upp och vi fortsatte kvällen tillsammans. Jag presenterade honom för lite nya bekantskaper och han presenterade mej för sina. Det var så trevligt att jag nästan glömde att ta några bilder. Det var en Dj som spelade urbra musik, många spelade golf, vi fick god mat och dryck. Allt var sådär supersomrigt och mysigt.

Eftersom Johan kom lite sent blev det att vi stannade kvar lite längre och då kan man prata lite mer med dem som är kvar. Så kom det sej att vi hamnade med Helene och Sebastian, som vi sedan gick därifrån med. Jag hade ju åkt båten dit och hade superkoll, trodde jag…

När vi var typ sist kvar började vi gå mot båten och såg hur den bromsade in precis när vi kom till bryggan. Nr 80, precis som det skulle vara. Synd bara att det var den som fortsatte förbi, inte den som gick inte till stan igen… detta upptäckte vi en bra stund senare när vi inte kände igen namnen på bryggorna… ops. Det blev att kliva av vid Ropsten och ta tunnelbanan tillbaka. Men det gjorde inget. Sällskapet var toppen och kvällen var fin.

Sent omsider kom jag iaf hem efter en himla rolig kväll med himla trevlig sällskap. Så försommarens enda event blev iaf lyckat. Från och med nu blir det bara en massa teaterpremiärer, helt ok det med 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Cloetta, hemma och nya planer

juni 3, 2026 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Fyra veckors resa var till ända, bara ett par stopp kvar innan vi skulle vara tillbaka hemma i huset igen. Det var faktiskt några viktiga stopp och ett som är väldigt gott 🙂

Resan närmade sej alltså sitt slut. Fyra fantastiska veckor hade passerat i ett alldeles för snabbt tempo. Det har varit mycket jobb, men också en galen husbilsträff med nästan 200 ekipage där vi ”gifte” oss igen, en massa roliga möten och härliga platser. Nu var det bara ett drygt dygn kvar av årets första långtur. Och den gick till lilla Malfors i Ljungsbro.

Förra året firades vi påsk på ställplatsen i Malfors. Den ligger så fint längs med Göta Kanal och med gångavstånd till Colettas fabriksförsäljning. När vi var där var vädret så dåligt att vi inte kunde ta några bilder och nu när detta ändå låg på vägen hem tänkte vi att vi kunde slå tv flugor i samma smäll. Ta bilder och kolla lite i Cloettas butik, kolla lite… jo eller hur 😛

Vi lämnade alltså Vadstena och tog oss den korta biten till Ljungsbro, det tar inte ens en timme. Vi ställde ifrån oss husbilen på Cloettas parkering och gick bort till ställplatsen. Så fick vi en fin promenad den dagen också. Så himla bra!

Det är så fint här, med den lilla orten, gamla hus och Göta Kanal som löper genom hela samhället. Det gör inte ont någon stans att ta en promenad här. Vid ställplatsen går dessutom ett perfekt rundvarv, som vi gick två gånger om dagen när vi var här sist. Sånt gillar jag. Nu blev det bara en snabb promenad dit, några bilder på ställplatsen och en promenad tillbaka. Men solen sken och det var en riktigt fin dag, som gjord för en långpromenad.

Tillbaka vid husbilen tog vi en tur inne i Cloettas butik, himmelriket för mej som älskar lakrits. Här finns allt. Och det är billigt. Man får lixom skylla sej själv om man går in där, för man köper alltid mer än man tänkt sej. Alltid. Jag hittade såklart en lakritschoklad från Tupla som jag inte sett förut, hallonlakrits minsann… den var jag ju tvungen att testa. Och jag passade på att fylla på förrådet av Läkerol. Jag köper tre smaker, sen häller jag ut allihop en i en skål, blandar om och stoppar tillbaka i askarna. Då får jag alltså en blandask med min favoriter. Smart va 😛

Här finns också, tröjor, handdukar, presenter och en massa annat. Men den här gången blev det bara godis. Alldeles för mycket. Som vanligt. Men nu kommer vi inte tillbaka på lääänge, tror vi…

Efter shoppingen åkte vi vidare till kvällens sovplats. Nu var det inte långt kvar hem, men vi ville ha en natt till – så vi stannade i Norrköping och ställplatsen i hamnen. Ett bekvämt stopp, utan några som helsta faciliteter, men tömning en liten bit bort. Här sov vi gott innan vi rullade den sista biten hemåt.

Vi kom hem till en trädgård i förfall. Vår robotgräsklippare hade tagit livet av sej, genom att klippa sin egen sladd. Så det var bara att ta fram trimmern och börja röja. Vi måste ju få ordning innan det är dax att dra iväg på nästa resa. Planen är självklart redan färdig. Vi blir hemma en vecka, sen drar vi iväg igen. Då siktar vi på Helsingborg och Eva Rydbergs sista premiär. Självklart är vi på plats på Fredriksdalsteatern då. Sen ska vi ”tura” igen, den här gången med proffs.

Vi har så många planer. Det kommer bli en rolig sommar. Hoppas du hänger med oss!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

I Vadstena för att reka inför nästa års husbilsträff

juni 2, 2026 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

På årets husbilsträff i Unda avslöjade vi platsen för nästa års träff. I Kristihimmel 2027 ses vi på First Camp Vadstena! Vi var där för några år sedan, men det har förändrats lite sedan dess. Så vi åkte dit igen för att kolla läget lite och prata detaljer med campingchefen. Det blev en himla rolig helg med total utklassning i sifferkubb… 😛

Vi åkte vidare den korta biten till campingen i Vadstena och fick platser allra längst bort på området. Känner ni inte till hur där ser ut, så kan jag berätta att det är den längsta camping vi någonsin sett. Den är drygt en kilometer lång faktiskt, det tar nästan 10 minuter bara att gå till infarten/receptionen från platserna där vi stod.

Men campingen ligger väldigt bra, precis vid vattnet och med gångavstånd till centrum. Och Vadstena är ju en så otroligt fin liten stad, med det vackra slottet, klostret och de små gränderna. Det spelar ingen roll att man varit här förut, man kan alltid komma tillbaka. Gång efter gång. Den här gången blev det dock inget besök inne i stan, vi stannade på campingen eftersom det var det vi var där för. Både för att reka inför träffen och för att samla material till tidningen.

Våra kompisar skulle bara vara där en natt medan vi stannade två nätter. På lördagen myste vi mest i solen och tog en promenad runt området. Campingchefen var inte på plats, så vi fick träffa honom ensamma på måndagen. Vi körde igång ett parti sifferkubb och när vi var precis färdiga med första spelet fick vi besöka av fler husbilskompisar. Kicki och Leif bor i Vadstena och tittade förbi en stund. De hoppade in i matchen och vi fick några riktigt roliga spel. Dock blev vi totalt utklassade av Helene som sopade banan med oss.

Vi fick en himla mysig kväll med skratt och trevliga samtal. En sån där kväll när man kan sitta ute länge och bjuds på en härlig solnedgång. Vadstena är en bra plats för just solnedgångar över vattnet. Så det blev som alltid ett helt gäng bilder. Fattar ni hur många solnedgångar jag har i mitt bildarkiv i mobilen 😛

På söndagen tog vi det också rätt lugnt och passade på att planera det sista inför vår kryssning i sommar med Krister och Helene. Det är ju lite som ska roddas med vad gäller hotell och transporter mm. Nu tror jag att det mesta ska vara klart, bara att räkna ner dagarna till avfärd. 18 juli börjar äventyret!

När vi blev ensamma tog vi fram datorerna och satte oss för att jobba. Martin redigerade bilder och ett par filmer, medan jag skrev texter. Två nya texter med tillhörande bilder skickades till redaktören. Så himla skönt, vi är alltid lika nöjda när vi skickat iväg ett jobb. Nu är det bara att fortsätta med nästa. Att som frilans ha ett stadigt uppdrag är en otrolig förmån och något vi definitivt inte tar för givet och tacksamma för. I veckan fick vi ett stort jobb som vi kommer att sysselsätta oss med totalt under några veckor i sommar. Ska berätta mer om det senare.

På måndagen jobbade Martin på som vanligt halva dagen, sen träffade vi Fredrik som chefar på Campingen. Vi gick runt på området, planerade hur vi bäst ska få plats, hur bokningen ska göras osv. Nu har vi nog koll på det mesta. Festplatsen mellan servicehus 1 och 2 kommer att vara träffens centrala punkt och huvudområde. De flesta kommer att få plats mellan servicehus 1 och 3. Iaf om det kommer runt 200 ekipage, som det brukar, blir det fler får även området längre bort utnyttjas.

Bokningen kommer att starta i höst, oktober typ… och då blir det med en kod som används vid betalning. 200 kr natten, inkl el, och priset gäller hela veckan. Allt för att man ska kunna stanna lite längre och upptäcka allt som Vadstena har att bjuda på. Så nu är ramarna på plats, bara detaljerna kvar och önskan om fint väder.

Å med detta klart lämnade även vi campingen för att köra sista biten hemåt. Men den blev med ett litet extra gott stopp… det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fem år firades på Ladugård 206 – ett himla roligt ställe

juni 1, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Vi är ju ute och letar efter annorlunda och roliga ställen som sticker ut lite extra. Ladugård 206 är definitivt ett sånt! Namnet borde väl förklara allt, men det gör det kanske inte. Längs med väg 206 i närheten av Vadstena finns detta härliga ställe med en av de största och mest välsorterade ostbutiker jag sett.

När man kommer till Ladugård 206 ska man först åka på en lång, spikrak grusväg. Den är rätt smal, så man håller både tummar och tår för att man inte ska få möte, särskilt inte när man kommer med en stor husbil. Väl framme möts man av en gård med flera stora lador som innehåller både det ena och det andra. Här finns ett kafferosteri, en restaurang, en ostbutik och en inredningsbutik.

När det gäller oss med husbil, så finns här 10 platser – 11 i nödfall. Alla med el och egna små soldäck, så lyxigt. Det är lite som en naturcamping, där platserna mejslats fram så naturligt som möjligt. En personlig plats helt enkelt, där ägaren Staffan går gärna runt bland sina gäster med kaffekopp i handen, hälsar, visar och snackar bort en stund.

Våra vänner, Helen och Krister, hade berättat om charkbrickan som erbjuds när man bokar ställplats. Den var vi ju bara tvungna att testa. Jag tror att en husbilsplats kostar 325 kr (275 må-on när restaurangen mm är stängd), med charkbricka för två personer betalar man 675. Och den brickan är generös. Vackert serverad med en massa olika ostar, röror, skinkor, oliver, kex, frukt och en massa annat, samt en rejäl skål med potatissallad. Eftersom vi samma dag firade fem år som husbilsägare passade det ju perfekt att lyxa till det lite. Så vi korkade upp ett bubbel och lät oss väl smakas.

Anläggningen ligger precis vid ett stort rapsfält, så där blev det såklart en massa bilder innan solen gick ner. Körsbärsblommor och rapsfält kan vara något av det finaste som finns. Mååånga bilder blev det… Även runt området och inne i restaurangen blev det massor med bilder. Här har man tagit till vara på allt och det finns roliga detaljer överallt, man upptäcker bara mer och mer vart efter man går runt. De har en särskilt fäbless för dörrar. Dessa används som bord lite överallt, så himla kul!

Jag älskar såna här platser! Där man ser hur passionerad ägaren är och hur mycket denna älskar platsen. När Staffan berättade om hur han varit är i 26 år, men aldrig tröttnar utan bara har fler och fler idéer – ja, då kom man ju själv på en massa grejer som skulle passa här. Det har precis blivit en liten spelhall i ett av vedförråden, restaurangen är faktiskt ett fd hönshus och ett av de mindre husen på gården fungerar som servicehus med toa och dusch. Tänk 40-tal, så ser det ut inuti det huset.

Det är så häftigt. Vänta bara tills ni ser filmen härifrån. Då kommer ni åka dit direkt, men boka – det är få platser och blir fullt snabbt. Vi kommer definitivt tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube