Vackert men känslosamt avsked

Vackert men känslosamt avsked

Precis när vi skulle dra iväg till Arlanda, på förmiddagen den 1 januari, för att åka till Mauritius, fick jag veta att min fina vän Bert-Åke Varg var död. Idag var det dax för begravning och avsked, det var väldigt jobbigt men fint. Att Bert-Åke varit delaktig i planeringen syntes tydligt i dödsannonsen – Klädsel: Helst 🙂

Jag lärde känna Bert-Åke när vi jobbade med Phantom of the Opera på Oscarsteatern 1989. Han på scen och jag bakom, eller framför faktiskt – jag satt i kassan. I hela 35 år har jag haft förmånen att ha honom i mitt liv. Bert-Åke kom förbi innan föreställning varje dag, sa hej och satt en stund hos oss och pratade. Dagens höjdpunkt.

Hans gode vän Lasse Lönndahl gjorde detsamma, fast han inte jobbade med oss, han kom med PIX-godis till oss i stora kassar. De två hade känt varandra sedan de var unga och dog med bara några dagars mellanrum, begravs dagarna efter varandra och hade tom dödsannonserna sida vid sida. Det känns symboliskt och lite fint faktiskt, de följde verkligen varandra hela livet.

Jag slutade på Oscars efter ett par år, medan Bert-Åke skulle göra sin Monsieur Firmin i ytterligare 4 år. Han älskade rollen som greve och han älskade även oss som var med i produktionen. Det var en fantastiskt uppsättning och vi var otroligt goda vänner allihop och umgicks jämt. Lediga dagar träffades vi hemma hos någon eller på Djurgården där vi spelade brännboll och hälsade på Skansens elefanter som ofta var på dagens promenad när vi satt och åt i solen. En otroligt härlig tid.

Under åren hade vi sporadisk kontakt, mest via sms och senare Facebook. Men Bert-Åke ringde ofta fel till mej, det blev ett stående skämt till slut. Sista gången vi hade kontakt var fyra dagar innan han dog. Jag önskade honom god fortsättning på messenger och vi skrev fram och tillbaka till varandra innan han önskade oss trevlig resa och gott nytt år. Många hjärtan och smajlisar. Sen var han borta. Det kändes så otroligt konstigt, men var såklart inte helt oväntat. Han var ändå 90 år och svårt njursjuk.

Idag var det begravning. Jag bävade och mådde rätt dåligt innan. Men det blev väldigt fint, där musiken från Phantom gick som en röd tråd genom hela ceremonin. Vi från Oscars satt tillsammans och bröt väl mer eller mindre ihop när ouvertyren från föreställningen inledde alltsammans. Att höra kyrkorgeln pumpa på med de klassiska tonerna blev för mycket. Å det fortsatte bara, tom när vi från teatern kom fram för att ta farväl, fick vi ”vår” musik. Slumpen såklart, men kändes otroligt passande.

Bert-Åke dog med lackskorna på, bokstavligt talat, på väg till en konsert. Och begravningen gick i samma stil. Stiligt, pampigt men också med otroligt mycket värme och kärlek. Kyrkan var full och alla var där som det brukar heta. Defileringen runt kistan tog lång tid. Kistan ja… den var blå som havet, med en kompass längst fram och tampar längs sidorna. Som en båt, Bert-Åke älskade havet och båtar. Visste ni förresten att han döpte två av sina båtar till Freja. Såklart var rollen som Gustav i Rederiet en stor del av hans liv.

Jag tänker inte berätta vilka som var där, men vi var alltså några stycken från Oscars, några från Rederiet och sedan en mängd vänner och kollegor från hans otroligt långa och innehållsrika karriär. Precis som när Lilla-Babs dog så har jag inte hört ett enda ont ord. Bert-Åke var en av de snällaste, lurigaste, roligaste, vänligaste och fräckaste människor jag känt. Han var dessutom otroligt lojal och skyddade den som behövde det. Han vågade säga ifrån och säga till om han såg något han inte gillade. En sån vän som alla borde vara och få ha.

Jag kommer att sakna honom så mycket. Min Varg.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu börjar sökandet efter Peppe II

Nu börjar sökandet efter Peppe II

I juni har vi haft vår husbil Peppe i två år. När vi köpte honom hade vi aldrig ens varit inne i en husbil och visste alltså inte särskilt mycket om våra behov. Nu vet vi mer, så nu börjar jakten efter Peppe II – den bil som vi kommer att bo längre perioder i.

Vi älskar vår lilla Peppe, men han är rätt liten och det är iofs precis det vi vill ha. Men några små detaljer måste ändras om vi ska kunna bo i husbilen lite mer permanent. I nuläget har vi 2,5 sängplats, vi behöver 3. Om svärfar, äldste sonen eller någon annan skulle vilja följa med oss, så måste de ha en fullstor säng att sova i. Inte det vi har nu som är lagom för någon som är typ 130 cm lång.

Vår nuvarande säng är ungefär 140 cm hög, det är lite för mycket när jag behöver gå upp på nätterna. Dessutom är det en hel säng som går från vägg till vägg på tre olika håll och är smått omöjlig att bädda. Önskan är en något lägre säng, men inte jättemycket lägre – för då blir bagageutrymmet lite för litet för oss. Och vi önskar även en sk queenbädd, som är fristående och lättare att både bädda och kliva ur.

Och vi behöver bättre vintervärme. Vår Peppe funkar, men är rätt kall på vintern. Man ska tydligen ha vattenburen värme för att det ska funka bäst. I övrigt har vi allt vi behöver, vi har inte så stora krav faktiskt. Peppe har det mesta, som solpaneler, toan på rätt sida (man tömmer på förarsidan, inte som de flesta från passagerarsidan där man sitter och äter), bra bagageutrymme och gott om förvaring. Nu ska vi alltså hitta något som uppfyller både det vi redan har och som vi behöver för ett mer permanent boende.

Kolla filmen när vi hämtar hem Peppe – bästa dagen!

Dessutom vet vi vad vi inte vill ha och det är bla en taksäng. Den väger en hel del, vilket är onödig vikt, och tar bort förvaringsutrymmen som vi hellre har. Det är inte så lätt att hitta begagnade husbilar utan taksäng. För det är ju det som är grejen, vi vill köpa en begagnad – inte en ny.

Vi vet inte om det är nästa bil som vi kommer att bo i på heltid, men vi kommer iaf att planera för det. Det innebär att nästa bil förmodligen blir lite tyngre, så nu måste Martin ta nytt körkort, för C-behörighet. Jag tog körkort tidigare och får köra tyngre bilar på mitt, men det gör jag bara i nödfall. Det är mest Martin som kör, jag tycker det är sådärkul efter älgkrocken för några år sedan.

Så nu börjar vi leta lite lugnt, medan Martin fixar körkortet. Vi har ingen brådska, hittar vi något så gör vi. Det får ta den tid det tar, det kan gå snabbt och det kan ta tid. Spännande är det iaf!

Följ med på vår instagram @jikitaspåäventyr och vår youtube-kanal. Där kommer vi att visa allt från besök på olika husbilsfirmor och mässor tills vi bestämmer oss och slutligen köper Peppe II. Ni hänger väl med?!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dax att åka hem

Dax att åka hem

Så var det dax att lämna Mauritius och den härliga solen. Efter två härliga veckor och rejäl åkahemångest, var det dax att återvända till kalla Sverige. Det var länge sedan jag velat stanna så mycket på en plats, som jag gjorde den här gången.

Jag har alltid svårt att åka hem, eftersom jag inte trivs i Sverige eller i vårt hem. Men den här gången var det värre än vanligt. En känsla jag är väl bekant med när vi är ute med Peppe (husbilen) eller är i Gambia. Känslan av att stanna tiden och bara vara där man är, för att man trivs så jäkla bra. Den underbara värmen, de vackra stränderna och de långa, ljusa dagarna – asså… det finns lixom inget bättre.

Vi hade längtat så mycket efter värme och då snackar jag inte svensk sommarvärme, utan 30+. Den fick vi verkligen. Under två veckor hade vi inte under 26 grader någon gång, inte ens nattetid – vi har legat på 28-30 i skuggan på dagarna och kanske 26-27 på nätterna. För oss är det perfekta temperaturer och vi har verkligen njutit. Vi lever upp och min kropp fungerar. Men nu var det slut.

Vi fick behålla vårt rum ända fram till taxin hämtade oss vid 20-tiden och fick tom äta middag i restaurangen, trots att man egentligen är utcheckad kl 12.00. Hotellchefen gillade oss tydligen, lät och stanna och underlättade på så sätt hela dagen och hemresan väldigt mycket. Så vi kunde ligga i solen ända tills den gick ner, duscha och packa ihop oss och sedan äta lite snabbt och dra iväg till flygplatsen.

När man åker till en ny plats kan iofs resan dit vara jobbig, men då har man ändå något spännande att se fram emot. När man åker hem är allt bara jobbigt, det är inte det minsta spännande. Vår hemresa var närmare 22 timmar lång, dörr till dörr. Ändå gick det oväntat bra.

Mellanlandning i Dubai

Jag har insett mer och mer att jag gillar mellanlandningar, där man får gå av, sträcka på benen och röra på sej lite. Jag får väldigt ont i benen efter 6-7 timmar och det har varit väldigt jobbigt med längre flygningar. Nu när vi tvingats dela upp det mår jag mycket bättre. Så det kommer vi nog att fortsätta med.

När vi lyfte från Mauritius var det 27 grader varmt, när vi landade på Arlanda var det runt nollan. Helt ok för att vara januari. Det är rätt vidrigt när man kommer hem till massor med minusgrader och skillnaden blir väldigt stor i temperaturer. Ingen snö var det heller, så vi behövde inte börja med att skotta. Himla skönt.

Sedan vi kom hem har vi försökt att komma ikapp med både jobb och hemarbete. Det går sådär… vi har varit på Formex och några galor. Men längtar ut igen, det är ju så vi är. Å på fredag drar vi! Först ska vi klara av min födelsedag och en väldigt jobbig begravning, men sen blir det en helg borta från allt. Så skönt!

Och vi planerar redan för nästa vinters långresa. Kanske blir det den där Västindienkryssningen, eller så hälsar vi på vår by i Gambia… vi vet inte var det bär av – vi vet bara att det blir. Och att det blir varmt!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 5

Matsedel v 5

Januari är snart slut, hur galet är inte det! Så himla snabbt det gick. Snart är det dax att fylla år igen, vi är mitt inne i ett födelsedagsrace som jag avslutar. Sen är det firande av lite annat också 🙂

Februari på onsdag alltså… jag vet att många av er bor norrut, men för oss andra kan man iaf börja få lite vårvibbar nu. Även om det alltid blir några återfall, så har fåglarna börjat kvittra rejält, den sol som visar sej ibland värmer faktiskt (och producerar el, tjoho!) och i rabatterna börjar det knoppas. Bara en vintermånad kvar enligt almanackan, sen börjar min tid på året igen. OM jag längtar? Liiiite bara!

Medan vi väntar på våren kämpar vi på med bra mat, god sömn och promenader.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Cannelloni med spenat- & färskostfyllning (10 p för fyra rullar)

Tisdag: Torsk med äggsås (3 P, plus potatis)

Onsdag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Torsdag: Italiensk kasslergratäng (9 P, plus ris)

Fredag: Tacogratäng med bacon & mango (7 P, plus ris)

Lördag: Pasta och fläskfilegratäng (12 P)

Söndag: Tandoorikyckling (4 P, plus ris)

Februaribonus: Minisemlor

Det mesta passar i matlådan och jag vill särskilt rekommendera pajen, alla gratängerna (särskilt tacon, den är snuskigt god) och tandoorikycklingen. Gör dubbelt när ni ändå håller på och frys in!

Jorå, semmeldagen närmar sej så det får bli minisemlor också som lite bonus. Det finns fler semmelrecept HÄR. Alla Hjärtans dag är det också snart, mat som passar en alldeles särskild dag hittar ni HÄR.

Ha en fin vecka, det ska vi ha!

———-

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fantastiska 7 Coloured Earth

Fantastiska 7 Coloured Earth

Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!

Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?

Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.

Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.

Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.

Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!

Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.

Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.

Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.

Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂

Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Rom och sockerrör

Rom och sockerrör

På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.

Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂

Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.

Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!

Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!

Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.

Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.

Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.

Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.

Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teprovning med härlig utsikt

Teprovning med härlig utsikt

Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.

På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.

Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.

Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.

Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.

Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.

På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂

Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

En heldag med turistrådet på Mauritius – Templen i Grand Bassin

För några år sedan var vi på ett event i Stockholm, där Mauritius stod som arrangörer. Vi blev inbjudna att besöka landet, men då kom pandemin och ställde in allt. Nu var vi ju där, skulle vi kunna göra något tillsammans med Mauritius Turistråd när vi ändå var där?

På det där eventet fick vi flera bra kontakter, dem försökte jag såklart få kontakt med inför resan. Utan att lyckas. Under pandemin har många fått sluta sina tjänster och bytt jobb, så alla mail kom i retur. Och från den officiella mailadressen på Turistrådet var det knäpptyst. Ett turistråd ska svara på mail, så är det bara. De får pengar från sina länder för att hjälpa media att promota sitt land, det är deras uppgift.

Trots mina idoga försök under hela hösten, hade vi ändå inte lyckats få någon kontakt när vi kom till Mauritius. MEN! Vår suveräna hotellchef Dan hjälpte oss. När han fattade vilka vi var och att vi ville visa upp Mauritius både i artiklar och filmer, blev han otroligt irriterad men taggad. Så han ringde direkt upp en av sin kontakter, fick tag på rätt namn på turistrådet, ringde upp och skällde lite lätt på denne och lät sedan mej prata. Äntligen hade vi kontakt och skulle få hjälp att planera en dag med aktiviteter för att få material till både artiklar och filmer.

Några dagar innan vi åkte hem var det dax. Vi blev hämtade vid hotellet 8.30 och sedan var det full fart drygt 12 timmar framåt. Å då menar jag verkligen full fart, det var mycket som skulle hinnas med. Vi började med att besöka templen Grand Bassin i Ganga Talao. Vi hade inte gjort någon research innan, utan åkte bara med. När vi passerade en stooor parkeringsplats och en enorm gångbana, började vi undra vart vi var på väg.

Snart stod vi framför två gigantiska statyer och strax efter det kom vi till ett tempel vid Mauritius heliga sjö. Man säger att sjön är sammankopplad med Ganges och fyller samma funktion. Den 17 februari vallfärdar hinduerna hit, ungefär 1 miljon besöker platsen under några dagar – 700 000 av dem är från Mauritius. Det är hälften av landets befolkning! Det var alltså därför det var så stora parkeringar, allt har sin förklaring.

Vi gick in i templet och blev faktiskt välsignade med röda symboler i pannan. För hälsa och lycka, det kan vi nog behöva. Utanför såg vi flera olika familjer tända ljus och arrangera små gåvor till gudarna, som de ställde i den enormt fiskrika sjön. Det var så många fiskar och de var så nära att man kunde klappa dem. Här fanns också en apa, som orädd gick runt och inte brydde sej ett skvatt om oss besökare.

Utanför templet precis i kanten av sjön var det mängder med statyer av de olika gudarna. Hinduismen har ju en himla massa gudar, de flesta känner till Vishnu och Shiva och de finns såklart här. Alla pyntade med blommor och gåvor.

Tyvärr var inte vädret det bästa från början, men det lättade lite vart efter. Efter massor med bilder var det dax att åka vidare. Jag fortsätter dagen i nästa inlägg, annars blir detta jättelångt 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 4

Matsedel v 4

Årets stora ”födelsedagsrejs” är här! Vi klarade av Martins 50-årsdag på Mauritius för någon vecka sedan, nu är det min brors, mammas och yngste sonens tur. Å snart kommer jag 🙂

Vi är rätt dåliga på det där med födelsedagar, så det blir förmodligen bara något enkelt. Men eftersom vi även firar 15 år som par, tänkte vi nog dra iväg med husbilen om vädret tillåter. Första turen i år! Så håll tummarna för att det iaf inte ska snöa, då drar vi 🙂

Jag älskar semlor, förr bakade alltid svärfar en semmelkaka till mej när jag fyllde år, det kanske vi gör till någon av födelsedagarna. Då är ju pluset vågen ett faktum – men då är det så!

Det är inte hur jag lever under någon vecka då och då som betyder något, utan hur jag lever resten av året. Å ni som är hänger lite med mej här och på sociala medier, vet ju hur jag lever och att pluset snart är borta 🙂

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Moussakafrestelse (fr 14 P för hela)

Tisdag: Krämig fiskgratäng (3 P, plus potatis)

Onsdag: Kassler i ugn med broccoli (5 P, plus potatis)

Torsdag: Kycklinggryta med bacon och senap (fr 3 P, plus ris)

Fredag: Tacogratäng/paj (58 P för hela)

Lördag: Stora räkor frästa i vitlök (3 P för allt) 

Söndag: Domoda – jordnötsgryta (69 P för hela grytan)

Födelsedagsbonus: Semmelkaka ( 77 P för hela)

Detta är en riktigt god vecka! Moussakafrestelsen är en favorit hos många av er har jag förstått. Allt utom de stora räkorna funkar kanon i matlådan dagen efter och i frysen. Perfekt att ta fram när man inte orkar tänka eller har dåligt med tid. Fler tips på bra matlådemat finns HÄR.

Många år förkylda nu, så jag tänkte att ni kanske skulle få en liten energiboost också. Jag tar en hutt ingefärsdryck varje dag, året runt, och har knappt varit sjuk sedan jag började med det. Kan vara värt att testa för er som vill hålla er friska.

Ha en fin vecka och ta hand om er – Ni är den viktigaste personen i ert liv faktiskt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

50-årsdag!

50-årsdag!

Anledningen till att vi åkte iväg på långresa var inte bara semester, utan att Martin skulle fylla 50. Min 50-årsdag firades på Dominikanska Republiken, inte mer än rättvist att han också skulle få ett exotiskt resmål.

Jag fyllde 50 i januari 2020, strax innan världen vändes upp å ner alltså. Vi hann precis hem innan pandemin stängde allt och det är den sista privata resan sedan dess. Visst har vi rest, men det har varit jobb – så vi längtade verkligen efter sol, rejäl värme och lediga (nåja, hyfsat lediga) dagar.

Martins önskan var egentligen en Västindienkryssning, men det verkade vara så trassligt med visum när vi skulle boka, det var nåt strul just då, så vi funderade vidare. Vi tittade på Maldiverna, andra kryssningar, Dubai, Seychellerna och en massa annat – men så fick jag se Mauritius och kollade lite närmare på det. Å det slutade alltså med en bokning dit.

1/1 bar det av och 10/1 fyllde han år. Resan var ju en present i sej, men faktum är att vi inte köper presenter till varandra längre, iaf inte just på födelsedagen eller julafton. Vi köper presenter, men inte någon bestämd dag utan om vi hittar något särskilt bara sådär 🙂

Så när födelsedagsbarnet vaknade fick han alltså ingenting mer än en puss. Men jag hade packade ner ett bubbel och lyckats packa upp det utan att han såg. Ibland lyckas jag! När vi kom ner till frukosten hade hotellchefen plockat blommor som han ställde på vårt bord och städaren hade pyntade vår säng med handdukskonst och blomblad.

Dagen tillbringades mest på en solsäng och sedan med bubblet på balkongen. En helt ok födelsedag tycker vi, andra tycker nog att det är jättetråkigt att inte fira stort. Sol och varandras sällskap är lixom det enda vi behöver. Martin var nöjd och det är ju det viktigaste 🙂

Hur brukar ni fira era jämna födelsedagar och hur önskar ni fira dem? Det behöver ju inte vara samma sak faktiskt…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube