Det har ju varit lite att fixa med under våren. Dödsbon, flytt och lite annat smått och gott. Sånt som man måste göra och även inom utsatt tid, stressen har varit rätt stor – men nu har ytterligare en stor pusselbit fallit på plats.
När svärmor dog i mitten av februari, bestämde svärfar direkt att han ville flytta till mindre. Medan vi tog bort hennes saker, rensade vi alltså samtidigt ur hans grejer. Han hittade en granne som ville byta lägenhet med honom, en trea skulle bli en etta, men bara pappersexercisen skulle ta tre månader. Under den tiden skulle även bouppteckningen göras.
Det var en rätt jobbig period, särskilt dagarna innan flytten. Eftersom det var ett byte fick vi lixom göra allt samtidigt. Vi packade, flyttade, städade, flyttade in och packade upp på en och samma gång. När detta äntligen var klart var vi helt slut med så otroligt lättade. Å bouppteckningen skickades också in i den vevan – Yes, We did it, typ…
Innan flytten fick vi svärfars bil, för att han skulle slippa betala parkeringsplats, försäkringar och allt annat som hör en bil till. Ingen av oss kör särskilt mycket, så det var helt enkelt onödigt att vi skulle ha varsin – så vi beslöt oss för att dela på hans. Men då skulle ju vår säljas. Å en försäljning innebär att bilen måste besiktas, fixas och göras i säljbart skick. Sånt tar ju lite tid, tid som vi hade väldigt ont av. Besiktningen gjorde jag typ sista dagen innan körförbud, och den gick igenom utan minsta problem. Det trodde vi aldrig!
Sen städade vi ur och tvättade den innan vi körde iväg och ställde vår gamla pärla hos mina föräldrar. Min pappa är mästare på att sälja bilar, medan jag avskyr det! Jag avskyr att köpa bil också. Men han är bra på det och lovade att hjälpa oss. I söndags var den borta! Första intresserade kom och köpte den och det känns som vi är 30 kilo lättare ungefär. Nu är alla tre stora projekt fixade, sånt som hängt över oss under våren. Så jäkla skönt!
Äntligen börjar vi alltså att komma ikapp och det känns ljuvligt!
Efter en rätt tråkig upplevelse och första natt ute på rull, åkte vi till Kattugglans Ställplats utanför Ljungby. Där var det betydligt trevligare än i Åseda.
Meningen var att vi skulle vara 3 nätter i Åseda, men där trivdes vi inte alls utan åkte vidare direkt. Vi skulle egentligen komma till kattugglan på onsdagen, men nu blev det redan på måndagen istället.
Kattugglan är en liten ställplats, med bara 16 platser. 3 av dem har elstolpe, så det valde vi de första två dagarna för att kunna jobba. Elplatserna är på ena sidan vägen, nära servicehus och bekvämligheter – platser utan el är på andra sidan vägen alldeles vid vattnet.
På onsdagen rullade vi alltså över vägen och upptäckte snart att vi faktiskt inte behöver så mycket el. Våra solpaneler klarar att vi jobbar från bilen, trots två datorer, Wi-Fi och telefoner. Så himla bra!
Tidigt hade vi bestämt att vi skulle fira midsommar med våra husbilskompisar Ludde och Anneli på just Kattuggla. Ytterligare några ekipage anslöt, en av dem kom samma dag som vi, sedan kom alla vartefter. Vi stod ”skavfötters” med Ludde och Anneli för att kunna umgås ordentligt och hade gott om plats att duka långbord mellan bilarna.
Vi hittade en bra slinga för promenader som vi tog varje dag. 2 km ungefär i värsta John Bauer-skogen, så himla mysigt! Här gick vi på midsommarafton för att plocka blommor till midsommarbordet och Annelies krans som hon absolut skulle ha 🙂
Midsommarafton blev en rätt lugn historia. Vi var 5 ekipage och 10 personer. Förmiddagen fördrev vi mestadels var och en för sej. Ludde och jag testade roddbåten och sedan testade Annelie och jag trampbåten, det gick sådär… den var omöjlig att styra, så vi gav upp rätt snart. Annelie hoppade över till Ludde och jag gick upp till Martin.
Vid 17 dukade vi upp och åt en gemensam middag. Med många olika matpreferenser hade var och en med sitt eget, det blev enklast så. Vi hade en stor sillsmörgåstårta som vi erbjöd alla att smaka, ändå fick vi äta det till lunch dagen efter. Kvällen avslutades hyfsat tidigt, skönt med folk som är ungefär lika kvällströtta som vi 🙂
Midsommardagen gick i ungefär samma tempo som dagen innan, väldigt lugnt. Och avslutades runt öppen eld nere vid vattnet. Sista kvällen tillsammans, det var dax att åka vidare. Efter nästan en vecka med socialiserande var vi rätt trötta, vi är helt enkelt inte vana att umgås så länge med så många.
Vid 10 på söndagmorgonen drog vi iväg mot ställplatsen i Påskallavik. En favorit som vi upptäckte förra året. Här skränar måsarna som en stor ostämd orkester och bilar passerar, men det gör inget. Här trivs vi och ska stå till imorrn. Kanske kan nästa midsommar bli här? Vi vet att Ludde och Annelie skulle älska platsen. Då skulle Annelie kunna bada dygnet runt 🙂
Tänk att vi skulle få så härliga vänner genom att skaffa husbil. Tack Peppe för vårt nya rullande liv. Vi är så tacksamma för att vi köpte dej och hur du berikar vårt liv. Vi går aldrig tillbaka till vårt gamla liv! Det är så här vi vill leva!
Midsommar är över och juli står för dörren. Den här veckan förra året hade vi väntat otåligt på och såg väldigt mycket fram emot, då skulle vi nämligen äntligen hämta hem husbilen. Snacka om att vi fick ett helt nytt liv!
Vi har varit ute på ”rull” så mycket vi kunnat under året och även nu senaste veckan, då vi jobbat och firat midsommar i Smålandsskogarna. Nu drar vi mot Kalmar där vi ska se premiären av årets sommarteater på Krusenstiernska och sedan drar vi vidare för att se teatrarna även på Vallarna i Falkenberg och Tjolöholm i Kungsbacka. Mycket teater blire, å vi älskar det!
Våra experiment med husbils/husvagns/båtmat fortsätter. Några har vi redan, de hittar ni HÄR. Många har efterlyst mat som går att laga i små utrymmen, så vi vet att det är efterlängtat. Ge oss gärna tips på sånt som ni tycker att vi ska fixa recept på, särskilt sånt som blir bra i Omnia.
Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr och vår Youtube-kanal, där lägger vi upp resor och annat spännande som vi får vara med om. Där finns även I Peppes Kök, filmer där vi lagar mat i husbilen.
Röstin och pizzarullarna går att äta kalla och funkar bra på picknicken. Fiskbullarna, räkorna och kycklingen blir toppen i matlådan, så passa på att göra lite extra om ni är hemma och har tillgång till frys. Vi har ett minimal frysfack i husbilen, där finns nästan bara pulled chicken till sallad, wraps och tacos. Gott gott! Ett tips att alltid ha det i frysen, underlättar enormt när man vill äta något snabbt och gott.
Ibland vet man inte vad som framkallar det, ibland är det glasklart. Den där känslan av att inte passa in. Att alltid vara lite utanför…
Jag är oftast positiv och glad, men senaste året har varit mer än tufft. Ni har ju fått var med en bit på vägen och vet en del av det som hänt. Nu är allt mycket lugnare, och det är jag tacksam för, men det händer att jag ändå dras ner på botten och bara vill dra täcket över skallen.
Det behöver inte vara särskilt mycket som krävs för att känslan av total uppgivenhet ska dyka upp. Ett ord, en gest… å när det händer läser jag förmodligen in alldeles för mycket i det och vill inte vara med. Då kan jag vända och vrida på situationen, i dagar…
Jag har såklart dålig självkänsla och jag har jobbat enormt mycket med mej själv och kommit långt. Men det händer ändå att situationer uppstår när jag känner mej som 12 år igen och enormt ensam. Dessutom kan detta sitta i ganska länge, som en mindre depression.
Jag grubblar, funderar, skuldbelägger mej själv… kunde jag? Skulle jag? För allt är såklart mitt fel, alltid. Fast det är såklart orimligt, men i mitt huvud går jag igenom vad var och en sagt och gjort och hur jag borde gjort annorlunda.
Men ”fejk it til you make it” heter det ju så det gör jag. Så efter en tid går det över, man stoppar undan känslan av övergivenhet och besvikelse längst bak till nästa gång. Vad annat kan man göra?
I söndags drog vi ut på rull med Peppe igen. Det är så himla härligt varje gång jag får öppna staketet och släppa ut husbilen, en alldeles speciell känsla faktiskt. För att inte tala om när man rullar iväg med bilen genom vårt område och man äntligen är på väg. Lycka!
Den här gången hade vi inget bokat, däremot ett mål i sikte. Vi ska stå och jobba tills på torsdag och hade siktat in oss på ett ”kontor” med vatten som utsikt. Vi bruka hålla oss till max 3 timmars körning, men det blev det dubbla innan vi kom fram till Björkängsbadet i Åseda, som skulle bli vårt hem de närmaste tre nätterna. Så blev det inte…
Det hade varit svårt att hitta information på nätet och även priset var oklart. Vi kom iaf fram till ett mysigt ställe, med fin utsikt och en egen liten badplats. Det var det positiva, sen började tveksamheterna… Vi behöver el för att kunna sitta och jobba, första eluttaget var trasig och det andra fick man mickla lite med innan den fungerade. Så första intrycket förtogs lite… Å det sura fortsatte…
I maj kostade en plats 140 kr, nu var priset helt plötsligt 220. En stor höjning utan att man gjort någon förbättring av campingen. När vi gick runt för att kolla in området, såg vi att det sk servicehuset egentligen bara var ett omklädningsrum för allmänheten som besöker badet. Campare får alltså betala för något som allmänheten har gratis…Två av tre toaletter var låsta och den som var öppen var väl iofs helt ok, men svinkall. Där fanns även en dam- och en herrdusch – längst in i omklädningsrummet, utan möjlighet att låsa om sej. Som kvinna skulle jag aldrig gå så långt in i ett utrymme och klä av mej utan att kunna låsa eller ha kontroll på vem som kommer in. Så otroligt utsatt situation.
Nu kändes det inte alls bra längre… vi betalade dock och njöt av utsikten och en fantastisk solnedgång, men bestämde oss för att åka vidare igen efter jobbet dagen efter. För att inte krångla till det bokade vi till ett par nätter där vi ändå skulle stå från onsdagen.
Självklart har vi gjort en film om campingen och det är ju just med anledning av detta som vi filmar alla ställplatser och campingar vi bor på. För att andra ska kunna bilda sin egen uppfattning om platsen och se om de vill bo där. Hade vi sett en film om Björkåkrabadets Camping så hade vi såklart aldrig åkt dit. Filmen kan ni se här!
Jag hoppas att våra filmer gör nytta och fyller en funktion. De bra platserna får beröm och de sämre får helt enkelt konstruktiv kritik och har något att jobba med. Vi kanske inte blir så populära men det gör oss ingenting!
När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂
Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂
Vi firar midsommar med husbilskompisar på en ställplats i Ljungby, vi åker åt det hållet redan idag faktiskt. Sillsmårgåstårtan som vi ska äta på midsommarafton är lätt att göra och funkar bra när man lagar mat i små utrymmen. Vi har flera såna recept, ni hittar dem HÄR.
Vad det gäller meny den här veckan, så rekommenderar jag kycklingröran, mangosalsan och tofuburgaren lite extra. Röran är galet god på bröd eller i wraps. Mangosalsan kan jag äta direkt ur bunken, så god är den. Och tofuburgaren kan vara den saftigaste burgare jag ätit! Sen måste ni testa zucchinikakan också. Tycker ni om morotskaka, så är detta något för er. Såååå god!
Jag gissar att några av er kanske redan har semester eller börjar den om någon vecka. Vi har lite kvar tills dess, inte förrän i mitten av juli checkar Martin ut för semester – jag checkar lixom aldrig ut på samma sätt. På sin höjd kan jag förinställa inlägg här, vilket jag gör med veckomenyn – men annars jobbar jag på nästan som vanligt. Det känns som semester ändå eftersom Martin är ledig och vi kan göra lite mer spontana grejer.
I år blir det långtur upp till Norrland med husbilen. Vi åker upp via Norge, upp till Treriksröset och ner lite i Finland. Vi ska besöka en vän i Österbotten och tar nog en tur till Rovaniemi när vi ändå är där. Vi har ingen aning om hur länge vi blir borta, vet bara när vi måste bara hemma. En rätt skön känsla 🙂
Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan, på absolut bästa sätt!
Vi gillar vatten, båtar och kryssningar. Så pass att vi gifte oss på en skärgårdsbåt och bröllopsresan var en Medelhavskryssning. Men helt vanliga finlandskryssningar går också bra, särskilt när fartygen är så fina som nya Viking Glory 🙂
Vi fick åka med Östersjöns nyaste och största fartyg ( i linjetrafik) redan i mars, då hon bara var någon vecka gammal. Men då klev vi på i Mariehamn och hann egentligen bara skrapa lite på ytan av allt fartyget hade att bjuda på. Förra helgen klev vi på i Stockholm och åkte med fram- och tillbaka till Åbo. 23 hektiska timmar blev det och ändå hann vi faktiskt inte göra allt vi ville.
Äventyret började redan på terminalen i Stockholm, när vi hamnade mitt i ett bröllop. Runt oss stod kanske ett 30-tal bröllopsgäster uppklädda till tänderna. Paret skulle gifta sej ombord och sen skulle det bli party, vi tänkte att nu blir det nog svårt att sova… men inte alls! Vi märkte dem knappt, såg dem bara som hastigast i nattklubben på kvällen och väldigt trötta på hemvägen.
Vi är ju inte som alla andra och kryssar väldigt sällan för nöjes skull, även den här gången var det jobb. Vi skulle filma och fota allt såklart, alltså hade vi ett gäng punkter att klara av och mötestider att hålla. Direkt när vi klev på var det middag i a la carte-restaurangen Kobba. Där fick vi en fyrarättersmiddag med passande dryck och en aperitif att startar middagen med.
Kobba meny bestod av lax med senapsfrö och gurka till förrätt, dry Age-oxe med benmärg och löjrom till varmrätt, ost med kamomillskott och honung som mellanrätt och jordgubbar med mandelmousse och myntaglass till efterrätt. Allt så himla gott och man kan absolut säga att vi blev mätta.
Vi satt länge och åt, missade både avgång och solnedgång – det som brukar vara rätt viktigt för oss att dokumentera, men men… efter middagen tog vi ett varv runt båten innan vi slog oss ner i nattklubben där vår vän Marina stod för kvällens underhållning. När hennes pass var slut vid midnatt satt vi och pratade alldeles för länge. Men det var så mysigt!
För att se soluppgången skulle vi vara tvungna att vakna strax efter 3 eller nåt sånt, så det fick vara. Istället tog vi en pytteliten sovmorgon och gick direkt till SPA som vi skulle kolla in. Så himla fint och vi hade gärna tillbringat hela dagen där. Nu fick vi nöja oss med att filma och fota och prata med den supertrevliga personalen. I SPA finns ett litet gym med löpband och roddmaskin med utsikt över havet. Här finns flera pooler, en med liggstolar och extra varmt vatten och så klart med utsikt över havet. Bastu, ”kylrum”, behandlingsrum och en massa annat finns där också.
Vi åt sk premiumfrukost i Kobba och såg fram emot våfflorna, som inte fanns… oklart varför… Här finns allt kallskuret som buffé och det varma beställs vid sidan om. Te får man i en stor kanna, dock med små kaffekoppar till. Vi vill ju ha te i stora muggar 🙂
Mätta och belåtna mötte vi upp intendenten som först visade oss Fyren, som är en roterande del av restaurangen. Här passar det perfekt med mingel av olika slag, det är sååå häftigt! Sen fortsatte vi till kommandobryggan för möte med kaptenen. Att besöka hjärtat, eller kanske hjärnan, på ett stort fartyg är rätt speciellt. Man får ju inte gå runt hur man vill direkt och aldrig ensam, kaptenen bestämmer allt. Just den här gången var det en kvinnlig kapten vid namn Pamela, tror det är första gången vi träffar en kvinnlig kapten faktiskt. Även intendenten var kvinnlig och bägge ganska unga, himla kul tycker jag.
Efter besöket på bryggan utforskade vi tax-free och resten av fartyget. Glory är 222 meter lång, så där är lite att kolla in. Åker man på en nöjeskryssning blir det inte många steg, när vi åker blir det måååånga. Tror vi hade 13000 steg innan vi klev av och då var inte dagen slut. Intrycket av hela fartyget är att det är mer en hotellkänsla än fartygskänsla. Glöm de gamla finlandsbåtarna med mörka paneler och fläckiga heltäckningsmattor. Nu är det ljust, fräscht och lite lyxigt! Nattklubben känns mer som en hotellobby, precis som de flesta andra gemensamma utrymmena.
Dagen gick väldigt snabbt, snart var det dax för lunch som skulle ätas i buffén. Glorys restaurang ”The Buffé” är jättestor, ljus och luftig. När vi var här på pressträffen i mars satt vi kvar sist och det var samma sak den här gången, personalen fick sparka ut oss. Det är jättemysigt att sitta där! Vi fick komma in nån kvart innan de andra gästerna för att kunna filma och ta fina bilder. Sånt underlättar väldigt mycket, men några undrar såklart och blir lite missnöjda när vi får gå före.
Min favorit på buffén är skaldjuren, där brukar jag fastna. Men det finns ju så mycket gott och något för alla, man kan tom snickra ihop sin egen sallad med massor av goda tillbehör. Sånt gillar jag! Eftersom jag alltid börjar med skaldjuren och äter mej hyfsat nöjd där, så blir det inte så mycket av det andra – men lite kött, pommes och sås brukar det ändå bli. Det äter jag så sällan hemma. Intrycket av all mat under vårt dygn är att allt är fräscht, vällagat och väldigt gott. Generösa portioner även i a la carten och vackert serverat. Vi var definitiv inte hungriga när vi klev av 🙂
Ett dygn går fort när man ska utforska en så här stor båt, så snart var det dax att kliva av igen. Det hade inte varit dumt alls att mysa lite på däck i solen och koppla av i hytten, men så funkar det inte när man ska göra ett jobb. Eller… så funkar inte vi. Har vi ett uppdrag, så tar vi det på allvar. Alltså utnyttjar vi tiden till max för att se, göra och testa så mycket vi kan – så att vi sedan ska kunna visa andra (er) hur det faktiskt är. Å det hoppas jag att vi lyckats med. Filmen från kryssningen kan ni se HÄR, där kan ni såklart även se besöket på kommandobryggan och intervjun med kaptenen.
Hoppas vi gjort er lite nyfikna på nya Viking Glory. Är ni sugna på en egen resa nu?
Elpriset är galet, bensinpriset likaså, livsmedelspriserna skjuter i höjden, räntorna ökar, det är långa väntetider på pass och hysteriskt långa köer på Arlanda. Vad är det som händer?
Redan förra våren läste vi att det skulle bli knepigt med pass efter pandemin. Våra pass hade slutdatum i augusti -21, så vi passade på att boka passtid direkt när vi hörde ryktet. Då var det 6-8 veckors väntetid, men sedan fick man de nya passen redan efter 4-5 dagar. Detta fixade vi alltså förra sommaren och det känns nu som om vi gjorde ett riktigt smart drag faktiskt.
När vi åkte till Spanien på nyårsafton var vi också förvarnade om kötiderna. Vårt flyg skulle gå vid 7 och Vingresor rekommenderade att man skulle vara där minst 4 timmar innan avgång, så vi åkte dit med sista pendeltåget strax efter 1 på natten och det var nog rätt smart. MEN! Trots att vi var där tidigt och nästan först i kön, så funkade inte bagage-drop och det kom ingen personal till incheckningen förrän knappt 2 timmar avgång… och ingen jobbade i säkerhetskontrollen heller…så det blev rätt stressigt att komma igenom allt ändå till slut. Att resa just nu känns lite som ett lotteri – ska man hinna med planet eller inte… Så det är rätt skönt att inte ha en resa bokad faktiskt.
Under kaoset i höstas missade vi att binda vårt elavtal och åkte på, som många andra, orimliga summor på elräkningen. Från 3-4000 vintertid, blev det 8-9000 PER MÅNAD… aj sa plånboken. Så nu väntar vi bara på att det ska bli en rimlig nivå på elpriset, så vi snabbt som ögat kan binda det inför vintern. Än har det inte varit ett dugg förmånligt, och blir det kanske inte heller. 9000 har jag dock ingen som helst lust att betala igen, så det måste verkligen komma en bra deal.
Bensinpriset då? Bensinpriset har vi inte särskilt ont av, vi tankar lilla bilen kanske varannan månad så det är ingen större grej. Just nu pytsar vi bara i 15-20 liter när vi tankar, eftersom vi knappt kör något. Dieseln däremot… Husbilen drar iofs inte mer än knappt en liter milen, men det blir ju några mil. Men det är dock inget som hindrar oss från att åka iväg, hellre sparar vi in på annat.
Det vi märker mest är hur livsmedlen ökar i pris. Nån sa 8 % bara senaste månaden, jag vet inte om det stämmer. Vi veckohandlar och det blir nästan samma saker varje gång och då ser man tydligt att saker blivit dyrare. Tillsammans med el- och dieselprisökningen känns det rejält i plånboken. Nu har vi nästan inga lån kvar, men visst sjutton börjar man ändå fundera på hur det ska gå om även räntorna chockhöjs. Då tänker jag främst på alla ensamstående och många äldre som kanske redan dragit in på det mesta. Eller de som köpte bostad under pandemin, när priserna var rätt höga. Jag tror att många kommer att få det svårt ekonomiskt.
Vi lever rätt billigt, inte snålt – men vi tänker oss för ganska mycket. Vi kan spara lite varje månad, men inte om elpriset fortsätter att ligga så högt som i vintras. Då får vi istället ta av vårt sparande och det skulle man ju gärna vilja använda till annat. Som en resa… Martin fyller 50 och tanken är att vi ska åka på en Västindienkryssning strax efter nyår. Än så länge håller planen, hoppas den gör det i längden också.
Allt känns rätt osäkert kring det som händer i Sverige just nu, det känns lite oroligt faktiskt. Å då har jag inte ens nämnt kriget i Ukraina Hur känner ni?
Redan för fyra år sedan kom Niklas Natt och Dags första bok ”1793”. Kort efter kom 1794 och nyligen kom 1795 som är tredje och sista delen i serien. Här har hela högen legat och väntat och nu äntligen tog jag tag i den.
Många har pratat om böckerna och de har vunnit massor med priser. Det kan jag förstå, trilogin 1793, 1794, 1795 är iofs påhittad, men verklighetstrogen in i minsta detalj. Vill man ha feelgood ska man verkligen inte läsa dem, detta är kargt, blodigt och ibland fruktansvärt brutalt. Jag har hört en del som inte kunnat fortsätta läsa… jag tog mej igenom, men det tog tid.
Varje roman består av fyra delar som berättar om olika karaktärers berättelse under samma tidsspann. Den första boken 1793 handlar om svårigheterna efter Gustav III´s död. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Överallt frodas missnöje och paranoia. På hösten hittas ett lemlästat och svårt sargat lik i Fatburen på Södermalm. Cecil Winge skall reda ut vad som hänt och tar Mickel Cardell till sin hjälp, på gott och ont. Vi får även göra bekantskap med Anna Stina Knapp som sedan ska följa med i alla tre böckerna.
1794 börjar med en oskyldig tonårsromans som slutar i tragedi. En mor sörjer sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, Mickel Cardell. På Danvikens hospital, sitter en ung man och våndas över det vidriga brott han anklagas för. Här får vi även följa med till Västindien och göra bekantskap med Tycho Ceton som senare blir en framträdande person i berättelsen och även i Stockholm.
Den avslutande delen 1795 knyter ihop Bellman noir-trilogin, fortfarande med Mickel Cardell som huvudperson, nu på jakt efter en hämndlysten Tycho Ceton som är på flykt. Ceton planerar ett spektakel mer häpnadsväckande, mer hänförande och mer avgrundsdjupt vidrigt än något som dittills skådats i detta vidunderliga och vedervärdiga Stockholm.
Mickel Cardell är upptagen med att hitta Anna Stina Knapp som försvunnit efter sina barn död. Det blir istället Emil Winge, bror till Cecil, som tar upp jakten på Ceton. Nu knyts säcken och alla lösa trådar ihop på ett snyggt och trovärdigt sätt. Alla karaktärer får sitt avslut och historien känns färdig.
—
Böckerna är långt ifrån lättlästa. Språket är vackert, personbeskrivningarna målande och miljöskildringarna så verkliga att man ser dem framför sig. Men allt är skrivet på en gammal och lite krånglig svenska som i och för sig passar in, men gör att det tar lite längre tid att ta sig igenom all text. Men det måste vara så, allt annat skulle bli fel.
Jag tog med mej böckerna på Skåneresan och var tvungen att läsa något lättsammare mellan varje del för att orka allihop. Det gick inte att göra på något annat sätt. Det var för tungt och mörkt för att ta allt på en gång.
Är man intresserad av Stockholms historia så är 1790-böckerna ett måste! Niklas Natt och Dag har skrivit en fascinerande historia, men det är inte vackert rakt igenom. Det är hänsynslöst våld, detaljerat beskrivet och väldigt mycket blod. Detta passar långt ifrån alla och är något man ska veta innan man öppnar första boken. För våldet börjar i stort sett direkt och sedan fortsätter det genom alla tre böckerna. Och man måste läsa böckerna i ordning, annars faller en stor del av berättelsen.
Jag kan rekommendera böckerna just till dem som är intresserade av Stockholm och Sveriges historia. Och till alla som älskar språk och välskrivna böcker. Men kom ihåg: det är inte det minsta feelgood – tvärtom!
Jag är rätt säker på att någon av er läst en eller alla böckerna. Berätta gärna vad ni tyckte 🙂
Midsommar och semestrar närmar sej. För många är både midsommar, semester och ledighet synonymt med mat och dryck. Varför är det så?
Många säger ”på semestern måste man ”unna” sej”. Jag fattar inte riktigt det. Varför ska man ”unna” sej just på semestern? Jag använder iofs aldrig ordet ”unna”, men tänker att man ska väl alltid unna sej, eller ge sej själv, ett bra liv… varför måste de där ”unnandet”, handla om mat?
Jag kallar det att välja. Ordet ”unna” blir lixom en ursäkt att göra något man inte borde. Jag väljer att äta något jag kanske inte borde äta, lite då och då året om, oavsett om det är semester eller ej. Jag har inte semestern som en anledning att äta sämre eller göra dåliga val. Tvärtom får jag mer ledig tid på semestern och kan utnyttja den till att göra bättre val. Men det är jag det, och tack o lov, tycker min käre man som jag 🙂
Men än är både midsommar och semestern någon vecka bort.
Ser ni att maten blir lite mer somrig nu? Snabbt- och lättlagat och gärna kall mat passar bra på sommaren tycker jag. Vi hade runt 22-24 grader hela förra helgen, då är man knappast sugen på en mustig köttgryta, inte jag iaf…
Jag vet att jag tjatat om den falska potatissalladen förut, men jag älskar den! Och många läsare som testat den har bytt den vanliga potatissalladen mot denna. Det är väl ett bra betyg? och de där champinjonerna…. skulle kunna leva på dem!
