Vi har hört talas om Lundåkrahamnen många gånger och tänkte att någon gång ska vi också åka dit. Den gången blev nu. Detta är en av de största ställplatser vi besökt så här långt.
Lundåkrahamnen ligger nära Landskrona. En liten bit från båten som går till Ven. Ett bra utgångsläge för att se och uppleva Landskrona alltså. Den här gången skulle vi bara ha det som parkering medan vi besökte våra vänner, vilket var väldigt praktiskt.
Ställplatsen är STOR, hela 83 elplatser. De första 30 är längs gästhamnen, sen ligger resten längre ut på udden – lite för sej med eget servicehus och en liten foodtruck längst ut. Kanske inte jättemysigt eftersom det är så stort, men helt ok ändå. Här finns allt man behöver samt två restauranger som det doftade väldigt gott från.
Vi stod närmast utfarten och restaurangerna, eftersom vi skulle cykla iväg. Står man längst bort har man kanske 500 meter till utfarten. Vill man ha nära till restauranger mm, då ska man stå på låga nummer – vill man ha lugnare så ska man stå på högre nummer. Vi hann inte testa restaurangerna, men tydligen ska särskilt Idas vara väldigt bra.
Den får vi testa nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka. Vi trivdes väldigt bra den lilla tid vi var där. Och vilken solnedgång vi bjöds på!
Vi stod bara en natt här, men hann ändå fota och filma allt. Så det kommer en film på Youtube som fort vi hinner.
Vi hade en lös plan om att träffa Caroline och Leffe Grimwalker, ni vet de där författarna som sprutar ur sej böcker. De bor i Landskrona som ju ligger nära Helsingborg. Så vi hade pratat om att ses när vi ändå var i närheten. Skulle vi lyckas pussla ihop våra scheman tro?
Vi träffade Grimwalkers på Sammy Jeridis boksläpp förra sommaren och sedan igen på årets Ljudboksgala. Mellan de här mötena har vi haft kontakt på messenger och sociala medier. Ett otroligt härligt par som vi klickat med och gillar. Självklart ville vi försöka träffas när vi ändå var i krokarna, men skulle vi lyckas pussla ihop våra olika scheman? De är ju typ ute och reser hela tiden.
Men vi lyckades faktiskt hitta en dag då vi alla kunde och började planera för att ses. Grimwalker bor nära den lokala pizzerian Häljarp och där har den en egen pizza på menyn. Den är med salami, olika ostar, champinjoner, ananas och chiliflakes. Den hade vi redan bestämt att vi skulle testa. Så började vi spåna på hur vår pizza skulle vara, kolla in bilden längre ner som Chat GPT fick fram åt oss. Den är en sk blanco med prosciutto, räkor, mozzarella, lök, tomater och avokado. En sommartallrik som pizza, så vi. Men skulle deras pizzabagare gå med på att göra en åt oss?
Eftersom de inte har plats för en husbil på sin tomt eller utanför, så åkte vi bara förbi där lite snabbt för att Leffe ville se bilen. Sen åkte vi till Lundåkrahamnen som ligger nära och ställde bilen på ställplatsen där. Vi plockade ut cyklarna och trampade tillbaka till dem, supersmidigt. Väl tillbaka satt vi och pratade lite, fick en rundtur i deras hus och bläddra bland böckerna i deras härliga bokhylla. Vi hade inte planerat att göra någon film eller intervju, men det blev så ändå. Så vi satte oss ute och fick ett kul snack, det kommer på youtube så fort vi hinner.
Sen var det dax att gå till pizzerian och testa Grimwalkers pizza. Självklart var pizzabagaren med på att göra Jikitas pizza också, men han hade inte alla ingredienser hemma så det fick bli en variant. Skinka istället för prosciutto och utan avokado. Han fick se bilden och lyckade nästan kopiera den. Så himla roligt!
Grimwalkers pizza var så ”dom”! Det där hettan från chiliflaksen och salamin var verkligen perfekt och satte dem lixom på tallriken. Vår pizza blev också ”vi”, även om det saknades lite sälta som hade funnits där om rätt ingredienser funnits. Men jag tycker absolut att vi hade en vinnare. En fräsch pizza med mjuka och lite lyxiga smaker. Vi ska göra en med rätt ingredienser så snart vi har en pizzaugn. En himla kul grej var det iaf och det var en rolig battle mellan ”klanerna”.
Leffe mådde inte toppen och behövde vila. Så när vi ätit klart gick vi tillbaka hem till dem och efter en liten stund cyklade vi tillbaka till hamnen igen. Vi hade haft en riktigt mysig eftermiddag och det blir definitivt en repris någon gång. Så himla mysiga människor, med hjärtat på rätt ställe, som vi gärna träffar igen.
Nu ska vi bara läsa och lyssna igenom deras typ 3000 böcker. Skojar bara, men de är mååånga. Just nu lyssnar vi på ”Alex Storm” i bilen och vi har läst Killing Åre. Ni kan läsa recensionen HÄR.
Efter att vi blev med husbil har vi gjort ganska många recept på maträtter som funkar i små utrymmen, det är en utmaning faktiskt. Små kök finns ju inte bara i husbilar, utan även i husvagnen, båten, sommarstugan och i små lägenheter 🙂
Första helgen vi var ute hade vi fixat det mesta i förväg. Vi tog med matlådor med färdig sallad, hade en bunke med falsk potatissallad (som är något av det godaste jag vet) och rostbiff och hade med oss ingredienser så vi kunde göra en sommartallrik. Så kan man såklart göra, men kanske inte för en längre resa eller om man vill äta varm mat.
Även ute på rull vill vi äta ”bra” mat och håller vår planering med vegetariska måndagar, fisk/skaldjur på tisdagar, något lite extra på helgen och sedan en mix av fågel, fisk och mittemellan resten av veckan. Allt ska vara lättlagat och gå hyfsat snabbt att laga, det är så vi vill ha det. Särskilt på sommaren 🙂
För oss innebär sommaren även lite ”lättare” mat, det blir mycket sallader och röror. Sallad kan ju låta lite tråkigt, men våra är med olika ostar, frukt och en massa annat gott. Kanongott till tex grillad kyckling eller bara som de är med en smaskig dressing. Bra till picknicken också.
Hälsosam kost innebär definitivt inte tråkig mat. Iaf inte för oss.
Matmuffinsen gör vi hemma, fryser in och tar med – men de går att göra i en Omnia. Om ni gillar camping och inte har testat en Omnia så har ni missat nåt. Det ser ut som en sockerkaksform med lock, och fungerar ungefär som en ugn. Godaste pizzarullen görs i en sån, sååå gott!
Vi filmar en del av maten som vi gör i husbilen, filmerna hittar ni på vår youtubekanal Jikitas på äventyr. Prenumerera gärna, vem gillar inte matfilmer lixom. Fler recept med husbil-, husvagn och campingmat hittar ni HÄR.
Resten av sommaren kommer nog att spenderas runt västkusten, men även en sväng in i Småland och kanske uppåt Värmland. Vi får se lite var vi hamnar, vi kan ju åka dit solen skiner lixom 🙂
Ser ni oss får ni gärna säga hej, bilen har stora klistermärke med ”Jikitas på äventyr”, ni kan inte missa oss 🙂
Så blev det dax för ett par dagar i Helsingborg. En stad som jag besökte mycket på 90-talet och tycker väldigt bra om. Nu skulle Martin invigas i konsten att ”tura” 🙂
Att ”tura” betyder enkelt sagt att man åker båten mellan Helsingborg och Helsingör, fram och tillbaka flera gånger utan att gå av. Många sätter sej i någon av barerna, inne eller ute, och dricker gott tills man är nöjd och kliver sedan av. Andra passar på att äta gott, det gjorde vi.
Ombord på Tycho Brahe finns en bufférestaurang med väldigt god mat. Vi fick tipset av flera olika om detta och tänkte att det kunde ju vara mysigt. är det något vi kan så är det bufféer. Så många julbord som vi testat.
Vi stod med husbilen vid Oxhallen/Bryggeriet. Därifrån är det raka vägen till båtarna, tar kanske 15 minuter att gå. Vi hade hört att man ska boka maten, så det gjorde vi först – för att vara säkra på att få plats där.
Det där med att boka var inte så lätt faktiskt, på mobilen funkade det inte alls. Så ska ni boka, gör det via en dator. Då kommer alla olika alternativ upp, det gör de inte på mobilen. Det finns sk Tura-biljetter och det är billigt, bara 69 kr. Buffén kostade 250, och det var den verkligen värd.
Vi gick från bilen vid 16-tiden och klev på Tycho Brahe 16.40. Vi kollade in båten och stod längst fram när vi kom till Danmark första gången. Vi filmade och tog lite bilder. Innan vi gick till restaurangen kollade vi n taxfree, där fanns lite som vi ville köpa – men det fick vänta tills efter maten.
Så satt vi oss till bords och började ta för oss av buffén. Så fina uppläggningar och väldigt god mat. Ett bord med förrätter, ett med olika sallader och tillbehör, en vägg med varmrätter och en kock som stod och skar kött samt en vägg med efterrätter. Så mycket gott för ett väldigt bra pris.
När vi ätit klart gick vi för att handla. Taxfree har bara öppet ute på öppet hav och i Danmark, så vi fick vänta lite. Men den öppnade aldrig… så kom en ur personalen och frågade om vi hade tänkt handla. När vi sa ja, sa hon att båten gått sönder och inte skulle gå tillbaka till Danmark på minst en timme. Men om vi ville handla så skulle hon visa oss över till en annan båt. Vi ville ju handla, så vi fick gå en bakväg och vänta in Aurora som snart kom och plockade upp oss.
Snart hade vi handlat och satte oss för att åka tillbaka till Helsingborg. Det blev kanske 45 minuter senare än planerat, men men… huvudsaken var att vi skulle hinna tillbaka till bilen innan regnet kom. Enligt väderrapporter skulle det börja vid 21 och det gjorde det, men då var vi nästan framme. Så vi blev knappt ens blöta, det var värre med luftfuktigheten. Det var kanske 26-27 grader då, åskade på avstånd och var väldigt kvavt. Så vi fattade ju att en urladdning var på väg, och den kom under natten.
Det blev en himla mysig eftermiddag. Martin gillade det där med att tura och vill gärna göra om det. På Aurora serveras räkfrossa och den vill vi gärna testa. Kanske nästa år? Fast vi vill ju gå av i Helsingör också nångång. Så vi får väl se när vi ska göra vad. Nu har vi iaf klarat av turandet, får vi se vad vi gör nästa gång.
Till Helsingborg återkommer vi såklart fler gånger 🙂
Allt är såklart filmat och kommer på Youtube inom kort.
Det var dax att börja röra oss lite söder ut. Nu hade vi tio dagar på oss innan sommaren sista premiär. Vi var i Falkenberg och skulle till Kosta, så vi tänkte fördriva tiden lite i Skåne. Ett landskap vi verkligen gillar!
När Martin jobbar kan vi bara åka en kortare sträcka på hans lunch eller efter jobbet. Så när han slutade jobba på måndagen packade vi ihop oss och drog till Höganäs och Bananpannkakans lite annorlunda ställplats. Här har vi varit flera gånger och är goda vänner med Micke och Gittan som driver gården. De åt middag när vi kom fram, men vi visste var vi skulle stå och ställde oss på plats.
Bananpannkakan är egentligen en gammal skrot som Micke rensat upp och fixat ställplats på. Han har tagit vara på en del av skrotet och bla gjort en variant av staket, små och stora skulpturer mm. Allt som går att använda har han tagit till vara på, på en mängd olika sätt. Långbordet är en gammal flygplansvinge och det ligger en flygplanskropp uppe på ett tak.
Resultatet är alltså ett annorlunda och väldigt roligt ställe. Det finns detaljer precis överallt och man upptäcker nya saker hela tiden.
Alla som kommer dit får en liten påse med ägg och banan, så man kan laga sin egen bananpannkaka. Äggen är såklart från gårdens egna höns, men bananplantor har man inte några egna. Än. När vi kom fick vi en hel liten ask med fina ägg i olika färger. De var så fina att jag ville ta en bild med hönorna. Jag har varit i hönsgården flera gånger, så Micke tyckte att jag kunde fixa det själv. Så jag gick in där och tog lite bilder och i ett obevakat ögonblick så smet en av hönorna ut. Jäkla skit.
De här hönorna har förr gått lösa ute i trädgården, så det är ju inte så att de flyger iväg eller nåt. Men det var ju lite förargligt att den smet och att hon dessutom var helt omöjlig att få tag i. Jag hade lixom för få armar och kunde inte själv mota henne från två håll. Efter en stund fick jag hjälp och kunde få in henne hos sina kompisarna igen. Inge skada skedd alltså. Och bilderna blev helt ok.
Det var varmt och skönt, så jag satt lite vid poolen ”Playa del bananaz” och läste och sedan i skuggan vid bilen. När vi åt middag kom byns sheriff och hälsade på. Han heter egentligen Sven och är fd polis. Han kommer ofta på någon av sina fina hästar och låter gästerna klappa hästen och mata med den morötter. Den här gången hade han en bild i huvudet som han ville att vi skulle försöka få till. Självklart hjälpte vi honom med det. Och det blev ju rätt bra 🙂
Det blev inte så många timmar här, efter knappt ett dygn var vi tvungna att åka vidare. Men vi kommer tillbaka, kanske om bara några veckor. För här trivs vi verkligen!
Det väntades oväder, så vi beslutade oss för att söka en trygg plats att stå på istf att testa något nytt på vägen. Så vi körde alla milen mellan Kalmar och Falkenberg i ett sträck, för säkerhets skull. Å det var himla smart.
På fredagen var det dax att lämna Kalmar. Solen sken och det var väldigt varmt och skönt, men det varnades för ösregn och 21 sekundmeter. Det är inte roligt att köra en stor husbil på nästan 4 ton när det blåser halv storm. Så vi siktade på en trygg plats i närheten av Vallarna, med så mycket lä som möjligt och hamnade i Falkenbergs gästhamn.
När vi kom fanns inga platser med el i hamnen, men det finns en parkering strax brevid där man också får stå. Vi hittade en plats jämte ett skjul, där vi tänkte att det skulle vara hyfsat med lä när stormen körde igång. Fredagen var kanske inte lugn, men solig. På lördagen blåste det upp mer och det regnade, men där vi stod var det fortfarande ok. Så pass att vi tänkte att vi står kvar, trots att det blev elplatser lediga i hamnen. Sen körde det igång. Jösses vad det blåste!
Dagar med sämre väder är, som jag tidigare sagt, ganska bra för oss. Då hinner vi jobba ikapp lite. Så det blev faktiskt 3-4 texter skrivna och två filmer redigerade. Himla bra. Jag förberedda även nästa recension. För på söndagen var det dax att ta fram cyklarna och ta sej till Vallarna, för sommarens andra premiär ”Kalabalik i fabriken”. På Vallarna tittar vi bara på föreställningen och skriver recension, inget filmande – lite enklare alltså.
Vi kom fram och träffade en himla massa härliga vänner och bekanta. Det roligaste var nog att få träffa Ewa Roos igen, som jag jobbade med i slutet av 80-talet. Vi har setts i vimlet, men inte hunnit prata något. Nu hann vi det 🙂
”Kalabalik i fabriken” är något så ovanligt som en fortsättning på förra årets föreställning ”Korvfabrikören”. Lite fristående sådär, som det brukar heta när det gäller bokserier. Den är väldigt rolig, men inte som förra året. Då var det galet bra, kanske sommarens bästa – nu var det bra. Absolut sevärt.
I år är Annika Andersson tillbaka och hon behöver ju nästan bara visa sej så skrattar man. Tillsammans med Jojje blir allt väldigt roligt, så är det bara. Men det känns som man sett detta förut, en del av skämten är lixom gamla. Så det var lite svårare att skriva den här recensionen, det tog sin lilla stund. Men vi kom på affischen även den här gången.
Nu är det bara en premiär kvar i sommar, Diggiloo, men dit är det någon vecka. Så nu har vi lite annat spännande planerat. Det är dax att åka till Skåne!
Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.
2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.
Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.
Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!
Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂
Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.
Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!
Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!
Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!
Kalmar är en väldigt fin sommarstad, som vi gärna tillbringar några dagar i. Vi kom fram till Stensö Camping, checkade in och körde till vår plats. Men där stod det redan en bil… va sjutton? Hade vi sett fel på vår bokning, eller…?
Det är alltid lika skönt att komma på plats och fixa allt. Den här gången skulle vi stanna två nätter och det var em hel del jobb som skulle göras, så vi ville gärna komma på plats så smidigt som möjligt. Att då mötas av att platsen är upptagen känn sådär. Men men, det kan ju vara ett misstag som är enkelt att åtgärda. Det var det, men inte utan sura miner tyvärr.
Efter att ha kollat vår bokning och sett att den var korrekt, frågade vi dem som stod på platsen om de verkligen stod rätt. -Vaddå? Ja, eller vad är det för plats då? Vi står ju på 184, vår plats. -Njae, ni står på 183 som är vår plats. -Jaha, men ni kan väl ta vår? -Ja, om ni ska vara två nätter. – Nä, en, men det spelar väl ingen roll? -Jo, vi vill inte behöva byta plats.
Där slutade vi diskussionen och gick tillbaka till receptionen. Oss spelade platsen ingen roll, bara vi kunde stå i två dagar utan att flytta på oss. Receptionen var otroligt hjälpsamma, men där fanns ingen annan plats – så de andra var tvungna att flytta sej. När de såg personalen komma blev det fart på dem och med stor möda och syrliga kommentarer bytte de iaf plats. Å såg riktigt sura ut. Precis som om det var vårt fel att de ställt sej fel. Hade det var vi så hade vi bett 1000 gånger om ursäkt och skämts rejält. Här var de ist sura på oss!
Jaja, vi fick vår plats, installerade oss och kunde slappna av. För att få lite lugn tog vi ut cyklarna och gav oss iväg på en liten tur. Kalmar är ju så fint. Vi cyklade till centrum för att titta på den nya ställplatsen och tog ett varv runt slottet och Krusenstiernska gården. Det blev även en liten stund på ”vår” bänk vid vattnet mittemot slottet. Det är så mysigt att sitta där i solen.
Den här gången stannar vi kortare än vi brukar, så detta är ungefär vad vi hann – förutom att gå på premiären av årets utomhusteater. Det ska jag berätta mer om i nästa inlägg.
Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂
Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.
Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.
Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.
Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!
Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.
Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.
Juli är här och vi är ute på ”rull”. De senaste dagarna har fyllts av teater och skratt, vi har sett en sommarteater hittills, den andra blir ikväll och har en musikshow kvar. Teater utomhus är ju ganska väderberoende, så här långt har vi haft tur.
Mitt perfekta väder är sol, 25+ och en svag liten bris samt regn någon natt då och då. Det är då jag trivs som bäst och kroppen fungerar som den ska. Så ska vi försöka ha det året om inom en hyfsat snar framtid 🙂
Nu har vi varit ute med husbilen i drygt en månad. Fokus har varit jobb, men även att testa nya recept. Vi experimenterar med nya rätter som passar mindre kök, för oss som campar, har husvagn, husbil eller båt. Vi planerar ju nästa kokbok!
Så fort vi hinner kommer recepten på Du i Fokus. Där finns en del redan och även som filmer på vår Youtube-kanal: Jikitas på äventyr. Vill ni ha tips, så är det där ni ska kolla 🙂
Vi lagar nästan samma mat som hemma faktiskt. Frukosten är standard; knäckemacka, frukt och te. Lunch är antingen fil och flingor eller en matig sallad. Middagen försöker vi att variera, många som campar grillar mycket – vi gör det kanske 1 gång i veckan. Vi hade inte ens grill förrän förra hösten, så vi är nog inga vanliga campare.
Ni måste testa banan- och jordgubbsfruttin, den är perfekt till både frukost, mellanmål och efterrätt. Vill ni passa på att fixa matlådor, så är det linsgrytan, kasslersåsen och kycklingen som ni ska göra mycket av. HÄR finns mängder med mat som passar i matlådan.
Vi blir ute några veckor till, vi har faktiskt ingen aning om när vi kommer hem. Så för oss får storkoken vänta 🙂
När vi är ute med husbilen läser jag mer än annars, särskilt om det är fint väder. Jag har en jätteskön soffa som jag plockar ut så fort solen skiner. Där kan jag sitta i timmar och läsa. Problemet när jag läser så snabbt, är att jag knappt hinner smälta böckerna och reflektera över dem. Lite så är det nu.
Den här högen plöjde jag i början av juni. Jag la direkt bilderna som utkast här på bloggen och ”skulle bara”… åsså glömde jag lixom bort dem. Nu ligger det flera utkast på bokhögar jag läst sedan dess, så nu är det verkligen dax att göra något åt de här inläggen som bara ligger och väntar.
Här är iaf det första. Vi börjar uppifrån som vanligt:
Detta är andra delen i serien ”Mord under solen”. I den första delen var historieläraren Hugo med som deltagare på en av Laras resor och blev så förtjust i landet att han förlängde sin vistelse i Italien. En dag står Lara utan busschaufför, då ställer han självklart upp.
Denna gång har Belmonte Travels arrangerat en lyxvistelse på Amalfikusten åt företagarfamiljen Byhlén. Det ryktas att patriarken Gottfrid Byhlén äntligen är redo att lämna över ansvaret för sitt konfektyrimperium. Det är en komplicerad familj där det bla ingår flera ex-fruar och särkullsbarn. Vem ska få ansvaret att ta över? När en familjemedlem hittas död i en solstol börjar en jakt på en mycket listig mördare.
Jag älskar den här serien. Den är rolig, mysig och väldigt välskriven. Här finns en klurig intrig och även om man kanske kan lista ut vem mördaren är så gör det ingenting. Dessutom får man en massa härliga miljöbeskrivningar och reslusten slår till hårt!
Jag har läst mycket av Åsa Hellberg. Jag gillar hennes sätt att skriva, det är lixom ”mjukt” på något sätt. Även om språket är rätt enkelt, så finns där en vacker ton. När hon nu kommer med en helt ny serie, hennes första spänningsserie, är jag den första att hänga på.
Regnet piskar, höstens första storm är på väg in över Kosteröarna och en död kropp ligger på strandremsan vid bryggan. Huvudet är vridet i en onaturlig vinkel och runt halsen hänger ett rep. Senare samma dag försvinner den norska kvinna som upptäckte kroppen. Eftersom hon är känd i skvallerpressen och gift med en politiker dras norsk polis in.
Polisinspektör Vega Varg får uppdraget att hitta mördaren på den svenska sidan och hennes bäste vän och brottsutredaren, Leopold Posse, anländer från Oslo för att assistera från den norska sidan. Ledtrådarna spretar, vittnen vägrar avslöja vad de vet och Vega och Leopold famlar i blindo.
”Den femte dagen” är den första fristående delen i serien Kostermorden. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fler böcker om Vega Varg. Bara hennes namn är ju häftigt!
Mons Kallentoft har förstört hela min planering mer än en gång. Hans böcker fängslar totalt. Nu skriver han en bok tillsammans med sin ex-fru och den är annorlunda, men väldigt bra. Den är lite åt psykologisk thriller, väldigt obehaglig alltså – men så otroligt välskriven och spännande.
Inom loppet av ett dygn hittas en dränkt hingst och en mördad tonårspojke i de djupa skogarna utanför Nässjö. Polischef Alexander Stenborg har nyligen flyttat med sin fru Sofia till den idylliska byn Ormaryd, och de hoppas på en nystart i förhållandet.
Sofia som är gravid har bestämt sig för att knyta an till sin mamma och morfar efter karriäråren i Stockholm. Trots att hennes mamma är motsträvig och morfar dement är Sofia fast besluten att ta reda på vem som är hennes pappa. Människorna i byn beter sig märkligt, något är väldigt konstigt här…
Det handlar om gamla sagor och sägner, tro och mystik. Minst sagt flum flum, men berättelsen i sej är inte alls flummig – tvärtom. Detta är första delen i nya serien ”Ormarydsserien” och jag ser verkligen fram emot mer. Det ligger lite i tiden att samarbeta med sin äkta hälft, att samarbeta med sitt ex måste däremot vara något nytt. Men det funkar!
Fabian Frisk är tillbaka! Jag trodde nog att han skulle vara borta efter den sjätte boken, men efter några år finns äntligen en ny bok om honom och hans polisarbete. Jag vet inte om det blir fler, men hoppas. I min recension skrev jag att serien kändes komplett, men skulle hålla för fler delar och så blev det alltså. Detta kan vara det bästa han skrivit.
Ett drygt decennium återvänder Fabian Risk till ett förändrat Sverige. Plötsligt en sensommarnatt slocknar stora delar av Skåne. Fabian bevittnar mörkläggningen från Öresund ombord på sin segelbåt tillsammans med sin vuxna dotter Matilda. Tillbaka i Helsingborg ställs han och hans kollegor inför ett antal till synes oförklarliga fall i efterdyningarna av den mystiska nedsläckningen. Utredningar där vittnen beter sig underligt och ingenting verkar stämma. Samtidigt kontaktas Fabian av en gammal flickvän vars dotter har försvunnit. I sökandet efter flickan börjar Fabian ana ett mönster.
Detta är så fruktansvärt spännande, läskigt och något som kanske kan hända. Ahnhem beskriver ett samhälle och en tid som ligger framför oss, men kanske inte jättelångt fram och alls inte osannolikt. Vem vet vad AI och framtiden bjuder oss på… Jag är oroad på riktigt faktiskt. Läs den bara!
Fyra väldigt bra böcker! Här är det svårt att välja en favorit, men eftersom jag är lite mer för cozy crime, så måste jag nog ändå säga Morden på Capri. Den är både lättsam, rolig och klurig. Kallentoft och Ahnhem behöver lite mer tanke, men de slukar läsaren totalt. Jag läste hela Ahnhem på en dag, 550 sidor… det var sol och blev lixom bara så…
Jag rekommenderar er verkligen att läsa alla böcker jag skrivit om här. Men börja gärna med serien om Fabian Frisk innan ni ger er på den här uppe. De är väldigt bra och ger bakgrunden till allt. Samma sak med Morden på Capri, läs den första också – den är så mysig.
Så drog vi iväg igen, efter vårt 26-timmarsrace hemma. Trädgården var röjd, kläderna nytvättade och sängen renbäddad. Vi körde ca 3 timmar, innan vi stoppade för natten. Vi har så fina vänner lite överallt i Sverige, som låter oss parkera på sina företag eller garageuppfarter. Den här gången blev det på Rosenseriens vändplan.
Carina och Jerker som driver Rosenserien, har blivit fina vänner som vi gärna stannar och träffar. Både Martin och jag har använt produkterna länge, ja, ni läste rätt. Även Martin. Vår vän Tony Irving har nämligen ett varumärke för män i ett samarbete med Rosenserien; Sweden Eco. Och de produkterna fick Martin testa så fort de kom ut på marknaden för ca 5 år sedan.
Här stannade vi alltså, drog åt handbromsen och somnade. Martin gick som vanligt upp och jobbade strax innan 6 och kunde sedan se när personalen kom till jobbet på morgonen. När jag vaknat och ätit frukost gick vi in och fikade lite med dem. Jag är alltid nyfiken på vad som hänt sedan sist, vad gäller nyheter mm. Den här gången hade de tagit fram sk Eye Patches, för trötta ögon. De blir spännande att prova.
Carina plockade ihop en liten påse åt mej med sånt som hon vet att jag gillar, som deo och en hudkräm med pyttelite solfaktor. Himla bra eftersom jag är rätt dålig på att smörja in mej.
Martin använder som sagt deras skäggprodukter, han rakar sej med hyvel – inte nån maskin. För att visa på deras otroliga kvalitet ville vi visa en av de första rakborstarna för Carina och Jerker. Den som han alltså fick av Tony för fem år sedan och så jämförde vi den med en ny. Man ser knappt skillnad. Den har inte tappat ett enda strå sedan han fick den och då använder han den 3-4 ggr i veckan, om inte mer.
Jag har inget samarbete med Rosenserien, men jag gillar produkterna. Är ni noga med ekologiska och naturliga grejer, så måste ni faktiskt kolla in både Rosenserien och Sweden Eco. Det är produkter med hög kvalitet som är tillverkade i Sverige. Jag gillar dem verkligen. Dessutom är Carina och Jerker, samt hela deras personal, så otroligt härliga. Och härliga människor ska lyftas fram. Så det gör jag!
Efter vår fantastiska vecka i Dalarna körde vi i ett sträck hem och landade utanför vårt hus strax efter 13. Det var dax att göra ett snabbt ryck med ”måsten” och då snackar vi snabbt…
Det är mycket som ska göras i ett hem och en trädgård på sommaren. Har man varit borta i fyra veckor blir detta väldigt tydligt. Nu hade äldste sonen och min pappa hjälpt oss med gräsklippning, så det slapp vi iaf tack o lov. ”Bara” resten kvar…
Vi packade ur bilen på allt vi köpt med oss på vägen. Två lådor knäckebröd och en stor kasse från Ullared. Plötsligt fick vi plats igen. Smutstvätten körde direkt in i maskinen och pantflaskorna las på sin plats i en plastlåda på altanen. Sängen revs ur och första maskinen tvätt körde igång. Medan den jobbade började jag röja i trädgården.
I år hann jag iaf njuta lite av mina fina pioner och min lilla schersmin, det var länge sen. Men jag missade blomningen av syrenerna och rhododendron, jaja… De där pionerna var iaf fint att se innan de som vanligt regnar sönder av skyfallen. Dessutom var några jordgubbar färdiga, så i år fick vi smaka dem. Sååå goda!
3 timmar senare hade jag kört 2 maskiner tvätt och ytterligare en snurrade. Trädgården var hyfsat fin igen, sonen var klippt och mina föräldrar hade hämtat sin låda med knäckebröd. Och jag var helt slut. Under den här tiden hade Martin fixat med vårt nya internet, tvättat bilen och lagat mat åt oss. Även han helt slut. Efter att jag klippt även honom blev det en tidig kväll i säng.
På måndagen var det arbetsdag som vanligt för Martin, medan jag fixade det sista. Jag bäddade rent i sängen i husbilen, vek alla rentvättade kläder och la dem på plats i skåpen igen. Det sista jag gjorde var att byta ut innehållet i vår bokhylla. Nu väntar minst två månader på rull, det kräver en överfull bokhylla.
På lunchen åt vi snabbt, sen åkte Martin och fyllde på gasol. Och när han slutat jobba vid 15-tiden drog vi iväg igen. På söndagen vaknade vi alltså i Dalarna och på måndagen somnade vi i Valdemarsvik. Tvära kast kan man tycka, men så är ju vårt liv.
Nu väntar utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, till att börja med 🙂
Hur avslutar man en helt fantastisk vecka på bästa sätt? Inte är det att åka direkt hem iaf… vi checkade ut från campingen, körde en kvart och hamnade på Hornberga Gård där vi bjöds på en himla härliga liten konsert mitt ute i skogen.
Ni kanske känner till Kalle Moraeus? Han driver, tillsammans med vännerna Maria och Hasse, Hornberga Gård, som ligger mitt ute i skogen. Gården, tidigare känd som Hamregården, har en rik historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1900-talet. Ursprungligen startades den som en lägergård för ”vanartiga pojkar”. På senare är är det mer fokus på gemenskap och personlig utveckling. Från början fanns här ett boningshus, alla byggnader som står här numera är byggt av ungdomarna på de här lägren.
År 2020 återupplivades gården som Orsa Hornberga Gård, fortfarande med lägerverksamhet, men även med fokus på mat och musik. På midsommarafton var det ett traditionellt firande med spelemän och majstång. På midsommardagen testades ett nytt konsertkoncept – Songs of storytelling. Där Alexzandra Wickman och Thilini Guldbrand mixade sina olika musikstilar country och blues. Det kanske låter som en konstig kombo, men det var så jäkla bra!
Vi kom upp till gården vid 16.30, ställde bilarna på plats och blev visade runt. Det är rätt häftigt att veta att det är ungdomar som byggt nästan allt som finns här och vi fick också möta tre av dem. En var på sitt första läger redan 1980 och blev sedan ledare här och blev kvar, kanske man kan säga. Den andra var här som deltagare för några år sedan och är nu ledare. Den tredje hade precis klivit av en lägerperiod som deltagare och var kvar på gården för att vara med även på nästa. Tre kvinnor i olika åldrar som verkligen älskar den här gården.
Konserten började kl 18, fast det kändes inte som en konsert utan mer som en intim middag med vänner som jammade lite. Det var väldigt personligt och mysig. Det var som två olika ”set” och mellan dem fick vi en galet god jambalaya samt kaffe/te och pinocchiokaka. Såååå gott!
Detta var det perfekt avslutet på en alldeles perfekt vecka. Vi fick i lugn och ro smälta allt vi varit med om och ha en fin stund tillsammans innan Anne och Stefan skulle åka åt sitt håll och vi åt ett annat. Efter konserten satt vi och pratade i vår bil innan vi sa bye bye och de gick hem till sin husbil. Morgonen efter vaknade vi hyfsat tidigt och drog iväg innan de ens hunnit vakna.
Vi har så fantastiskt många fina minnen från midsommarveckan 2025. Den blir svårslagen 🙂
Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂
Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.
Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.
Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.
Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.
Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.
När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.
Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.
Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.
På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.
Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.
Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!
Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.
När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.
Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!
Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!
Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂
Det kommer självklart en film på youtube om hela vårt midsommarfirande, från början till slut. Men det tar någon vecka, bara detta inlägg tog typ en hel dag att skriva för att få allt rätt. Och rätt måste det ju bli. Så håll ut – det kommer!
