Efter en natt strax söder om Hjo, fortsatte vi förbi trästaden och hamnade i Karlsborg. Här finns en alldeles ny ställplats som vi skulle kolla in. Vi bokade in två nätter och passade på att fixa en massa vardagsbestyr och ”måsten”.
Vi hade ungefär en vecka till godo innan vi var tvungna att åka hem. En vecka att samla så mycket material vi kan till tidningen. Det innebär att vi bara hade tid at stanna en natt per plats och det i sin tur innebär att man till slut inte vet var man är. Vi gillar Karlsborg och hittar hyfsat bra i stan. Så med lite beställda kokböcker som krävde postombud för att skickas, tänkte vi att två nätter skulle bli bra här. Dessutom fanns det en helt ny tvättmaskin och tumlare och vi behövde verkligen tvätta. Så två dagar fick det bli.
Vi kom dit efter jobbet på tisdagen, så då blev det mest att kolla in ställplatsen och ta lite bilder. På onsdagen körde jag igång den första tvättmaskinen kl 9. När den var klar och stoppades in i tumlaren, rev jag ur sängen och körde igång en ny maskin med sängkläder och handdukar. Medan maskinerna snurrade tog jag skjuts med en äldre herre från ställplatsen, som skulle in till centrum. 2,5 kilometer, enkel väg, är helt ok att gå/cykla, men jag skulle ju passa mina tvättmaskiner så vi kunde sova i torra sängar. Så det kändes väldigt lyxigt att få skjuts ena vägen och en trevlig promenad tillbaka.
Så jag tackade för skjutsen, skickade iväg mina brev, köpte en glass och gick tillbaka. Jag kom precis lagom för att ta ut alla kläder och vika dem, innan nästa tvätt var färdig och skulle in i tumlaren. Ett par timmar senare var alla kläder tillbaka i skåpen och sängen renbäddad. Så himla härligt. Nästan en lyx när man är ute på rull länge. Allt detta medan Martin haft en helt vanligt arbetsdag.
Båda dagarna bjöd på en fantastiskt solnedgång. Ni vet en sån där som ser ut som himlen brinner. Helt vindstilla och med magiska speglingar på vattnet. Vi flög såklart ur bilen bägge två och tog mängder med bilder. Det var så fint!
Den nya ställplatsen i Karlsborg heter Strandpirens Marina. Den är jättefin, har allt man behöver och ligger bra till. Alla platser har utsikt över vattnet och en egen liten gräsmatta. Men den är dyr. 350 kr per natt, inkl el, det är smärtgräns för oss. Under högsäsong kostar det 550!!! Det skulle vi aldrig betala. Nu var ju detta ett jobb, så då känns 350 ok – men åker vi helt privat betalar vi inte så mycket för en ställplats. Det är campingpriser tycker vi.
Men vi fattar ju att det kostar att anlägga en så fin plats, det är avgifter för bygglov, material, el, vatten och mycket annat. Och behovet av nya ställplatser finns. Vi vet att också att det finns folk som betalar oavsett vad det kostar, men vi gör det inte. Jag gillade platsen och vi kommer kanske tillbaka, men inte under högsäsong.
Fint var det iaf och vi är nöjda över att få både rentvättat och renbäddat. Och att vi har bra material till tidningen. Nu är det verkligen dax att börja skriva artiklar. En film till Youtube kommer inom kort.
Husbilsträffen var över och vi kunde nöjda pusta ut. Våra gäster lämnade Unda Camping en efter en och när de sista rullade iväg åkte vi också. Men hem skulle vi inte än, det var fortfarande en massa jobb att göra. Första stoppet, The View, var en plats vi hört mycket om.
The View ligger i närheten av Hjo, ett par timmar öster ut från Uddevalla sett. Vi hade hört en massa gott om ställplatsen som ligger fint med utsikt över Vättern – vilket förklarar namnet. Runt ställplatsen ligger en massa hagar där hästar går och betar i godan ro. Nyfikna hästar dessutom som kommer springande så fort man närmar sej.
Vi ställde oss på plats, vi vara bara fyra bilar där, så det var nästan helt tyst. Efter en vecka med en massa husbilskompisar var detta såklart ljuvligt. Jag älskar tystnad. Vi bjöds dessutom på en vacker solnedgång och en så där härligt sommarvarm kväll.
Efter en god natts sömn i total tystnad var vi hyfsat utvilade. Ägarna var på plats så vi passade på att prata lite med dem och få lite historia kring platsen. Som jag förstod det så är ställplatsen i en gammal hästhage som inte längre behövdes. Mamma i familjen har länge drömt om en egen servering och en plats där folk kan träffas. Att utnyttja utsikten var så klart självklart från början. Så för ett par år sedan söktes bygglov och gavs godkännande till en ställplats för husbilar.
Nu finns det ca 25 husbilsplatser, toa, dusch och restaurang. Men stället utvecklas vart efter, lite beroende vilka behov och idéer som uppstår. Ställplatsen är ju nästan ny, så allt är väldigt fräscht och fint. Det enda som kan vara värt att säga något extra om är att man ska ha en lång sladd om man står på plats 5, med el – som vi gjorde. Så är det nämligen närmare 35 meter till elstolpen. Det finns sladd att låna, men är restaurangen stängd blir det ju svårt.
Vi trivdes bra här. Det är tyst och lugnt, enkelt med funktionellt. Och vem tackar nej till nyfikna hästar som grannar? Inte vi iallafall. Vi testade inte restaurangen, men det såg både gott och prisvärt ut. Så det får väl bli nästa gång 🙂
Nu har vi iaf tillräckligt med material både för en artikel och film på YouTube. Håll koll, så kommer den inom kort.
När vi var på Öland i Valborg bodde vi på Böda Semesterby. Campingen som haft en himla massa namn och definitivt inte bästa ryktet, men nu känns det som saker bara kan gå åt rätt håll. Här finns massor med potential och numera härliga arrendatorer. Detta var vi såklart tvungna att kolla in!
De här fyra veckorna på rull har i stora drag innehållit två specifika saker; en husbilsträff och samlandet av material till campingtidningen. Det började redan på vägen till Öland då vi besökte Timmernabbens ställplats, den texten är redan skickad och filmen hittar ni HÄR.
Efter en natt på Arontorp där vi mötte upp våra vänner Helene och Krister (Berggrens Bilbo) åkte vi vidare norr ut och checkade in på Böda Semesterby. Kommer man söder ifrån så kommer först Böda Camping och Böda Hamn, sedan Böda Semesterby – innan Böda Gården och Böda Sand. Samma strand alltså, bara på olika delar av den.
Böda Semesterby
Böda Semesterby har haft otroligt dåligt rykte. Det har inte haft så mycket med anläggningen att göra, utan med ledningen och skötseln av campingen. Det har stått spaltmeter om detta i tidningen, så detta är ingen hemlighet. Nu tog nya arrendatorer över i höstas och lockade med ett bra erbjudande, som vi hoppade på. Vi bestämde att vi skulle fira första maj-helgen här och lyckades pricka in bästa vädret.
Vi checkade in och rullade på plats. Platskartan var lite otydlig och platserna vi valt var väl inte toppen. Men det löste sej enkelt med ett telefonsamtal och vi blev kanonnöjda med våra platser alldeles nära stranden. Campingen har inte fått bästa delen av stranden och vattnet är väldigt lågt i år, men går man bara en liten bit norrut är det jättefint. Böda-sidan bjuder tyvärr inte på några solnedgångar. Vill man har det får man åka till västsidan.
Böda Semesterby är en ganska liten och familjär camping. De nya arrendatorerna har gjort massor under vintern, men det finns en hel del kvar att göra och de har också en massa idéer om grejer de vill tillföra. Det är lite av en naturcamping där platserna lixom passas in i naturen på ett naturligt sätt. Det finns små dungar, nästan som små privata rum där man står fint nästan helt för sej själv.
Vi valde platser längst nere vid stranden, med bara en sanddyn mellan oss, vattnet och den milslånga stranden. Vi tog en promenad upp till Böda Sand för att ta en glass, det tog oss ungefär 45 minuter. Tänk att vi kunde gå barfota, i bara shorts och t-shirt – den andra maj! Uuuunderbart!
Vi hade en riktigt härlig helg här. Tyvärr var det för lite folk och ekipage för att få bra bilder, så vi får komma tillbaka i sommar. Det gör ingenting alls. Vi gillar hur campingen blivit och ser fram emot att se den utvecklas. Blir spännande att komma tillbaka nästa år och se vad som hänt.
Här kan ni se film från vårt besök:
Böda Hamns Ställplats
På söndagen åkte Berggrens hem, medan vi fortsatte fyra minuter bort – mot Böda Hamns Ställplats. Vi föredrar ju ställplatser framför campingar och gärna gästhamnar. I Böda Hamn trivdes vi väldigt bra. Här kunde jag dessutom tvätta och tömma korgen på smutskläder. Vi hade inte varit ute så länge, men finns där en tvättmaskin så passar man på. Man vet inte när chansen kommer nästa gång.
Här fick vi himla bra bilder och behöver inte komma tillbaka pga jobb – men jag återkommer gärna bara för att njuta av den fina miljön. Och vi måste ju testa restaurangen, den var stängd vid vårt besök.
Här kan ni se film från Böda Hamns Ställplats:
Å som jag älskar Öland. Här finns hela min barndom. Jag känner delar av ön som min egen bakficka. Jag behöver minst en vecka på ön varje år, men vill gärna ha mer. I år blir det ganska mycket mer. Vi har nämligen fått ett stort jobb vi ska göra om Öland alla campingar och ställplatser. 42 anläggningar ska besökas… vete sjutton hur det ska gå… men men, det löser sej 😛
Sista dagarna i maj. Snart är det alltså sommar enligt almanackan. Dessutom är det bara knappt fyra veckor till midsommar. Är ni redo för det?
Under våren har vi haft fokus på vårt mående och vår helhetshälsa. Vi har kommit igång bra med promenader och träning och mår så otroligt mycket bättre nu än för bara ett år sedan.
Nu är vi på väg hemåt men blir bara hemma några dagar, innan vi drar iväg för att fira midsommar och kolla in sommarens utomhusteatrar. Jag äskar att sitta ute en varm sommarkväll på en mysig teater någonstans i vårt fina land. Detta brukar vara sommarens höjdpunkt, men i år är det något annat som lockar mer. Vi ska ju på en Medelhavskryssning!
Första stoppet blir i Helsingborg där vi ska bevaka Eva Rydbergs sista premiär, innan vi möter upp kompisar för att ”tura” och kolla in Helsingör. Sen ska vi hitta någonstans att fira midsommar, innan vi drar åt handbromsen i Kalmar för sista premiären på Krusenstiernska Teatern. Efter det drar vi från östkust till västkust och Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Sen får vi se lite var vi tar vägen innan vi drar tillbaka till Stockholm för att flyga till Barcelona där Sun Princess står och väntar på oss.
Kosten har vi för det mesta stenkoll, iaf fram till kryssningen, så den behöver vi inte göra så mycket med. Veckomatsedlarna hjälper massor. När vi är ute med husbilen blir det dock mycket fil och musli, grillat med sallad och wraps. Matsedlarna under sommaren och när vi är på resa är mest för er skull 🙂
Det är lite svårt att göra en matsedel när vädret hoppar fram och tillbaka. Är det sommarvarmt vill iaf jag ha lite lättare mat, är det kyligare vill jag ha mer husmanskost. Så jag blandar och sen kan det bli att vi ändrar i menyn vartefter, beroende på väder och vind.
Den här veckan är det himla god och fräsch mat. Jag rekommenderar särskilt tonfiskröran, räkorna och libapizzan. Men jag hoppas att ni vågar testa halloumiburgaren, för den är jäkligt god!
Ha en fin vecka – nu ser vi fram emot en solig och fin sommar!
Man kan ju tro att det är en massa glada husbilsåkare som ses och har kul ihop. Å så är det. Men det är också en massa pälsbollar som är på träff med sitt tjänstefolk (husse och matte alltså) 🙂
Om jag killgissar skulle jag tro att det finns i snitt en hund per husbil. Vi är några som inte har det, men då finns det tre i nästa husbil istället. Vår träff lockade nästa 200 ekipage, alltså ungefär lika många hundar. Ni kan ju tro att jag var i himmelriket.
Iaf… vi hade alltså husbilsträff förra veckan. Vi kom till Unda Camping på söndagen och redan på måndagen rullade de första gästerna in. Å så fortsatte det ända fram till fredagen, då de sista kom på plats.
Vi har egentligen inget program på våra träffar, mer än fredagens långbord. Den här gången hade våra kompisar, och medarrangörer, Berggrens även fixat med en tipspromenad. Det var också planerat för en loppis, men den regnade bort.
Vid dåligt väder har det blivit en tradition att ta 3-fika. Ibland kan regn vara helt ok, särskilt när man får fika med hundra kompisar. Om jag säger så här: det gick drygt 200 kaffedrinkar mellan onsdag och lördag. Nytt krav för platserna vi har träffarna på är alltså att de ska kunna servera Irish Coffe och Kaffe Karlsson 🙂
Just den här träffen blev ju lite speciell eftersom vi busade det till vid fredagens långbord och ställde till med ”dubbelbröllop”. Där vi arrangörer förnyade våra äktenskapslöften. Det var så roligt! Långbordet slog dessutom alla rekord med nästa 300 personer som åt middag tillsammans. Helt otroligt och något som måste upplevas på plats.
På lördagen hade restaurangen ordnat med quizkväll och Eurovision. Vi grundade med skaldjur och högg sedan in på quizzen med liv och lust. Och vann!!! Något annat som vi också vann var vårt pizzabattel. Vi arrangörer hade fått designa varsin pizza, oss på en tallrik typ. Vår var en sk vit pizza, vår sommartallrik men i pizzaform. Berggrens hade en ihopbakad pizza med en massa såsig fyllning. Vi vann med 35 röster mot 25.
Här är em bildkavalkad från vår härliga träff:
Det kommer såklart en film också inom kort.
Vädret var som sagt inte det bästa, men träffen blev väldigt lyckad ändå. Vårt syfte med de här helgerna är att knyta samman folk. Att ge en möjlighet till nya vänskaper och samtidigt se en ny plats. Tydligen lyckas vi rätt bra med det, för det är fler och fler som berättar för oss om kompisar de mött på våra träffar och nu umgås med. Vi träffade ju Berggrens så, de var med på vår första träff. Och nu åker vi tom på andra resor ihop.
Så vad är egentligen en husbilsträff? Jo, en helg med ett gäng roliga människor som är potentiella goda vänner. Och massor med pälsbollar 🙂
Allt kan hända på våra husbilsträffar. Det visade vi definitivt i år, när det blev dubbelbröllop vid fredagens långbord. Så många tappade hakor 🙂
I sommar firar vi 10 år som gifta. Och sedan i november har jag kämpat med min vikt och haft som mål att trivas i en klänning ”en särskild dag”. Den dagen var i fredags. Då förnyade vi nämligen våra äktenskapslöften inför 300 personer på husbilsträffen.
När vi besökte Unda Camping i somras och fira vår bröllopsdag där, började en tanke att gro. Särskilt när våra vänner Caroline och Leffe Grimewalker gifte sej för femte gången med varandra. Deras argument är: Varför inte?
Vi tänker att det både är en fin grej och en anledning till att fira. Så vi klurade lite och bestämde oss för att förnya våra löften på husbilsträffen och Knut (campingägaren) var helt med på noterna. Så frågade vi våra kompisar och medarrangörer om de ville hänga på. Vi var rätt säkra på att de inte skulle göra det, men snart kom svaret: Vi kör!
Sedan dess har vi planerat. Först berättade vi för våra familjer som bestämde sej för att vara med. Allt var ju superhemligt, så inköp av kläder och annat har skett i det dolda. Det har faktiskt varit lite knepigt, men det gick. Ingen har misstänkt något.
Grejen på våra träffar är vårt långbord. Detta blir längre och längre för varje år, i år var där hela 272 personer som åt middag tillsammans. Kruxet är att vi sänder live på Youtube från långbordet, hur skulle vi lösa det? Vi skulle ju sitta med så länge det gick, men sedan snabbt klä om och komma ut igen när Knut ropade på oss. Någon behövde alltså ta över sändningen och sedan följa Knut och oss med kameran. Detta löste vi genom att lämna över allt till ett par andra med egna YouTube-kanaler.
Så när vi fick ett tecken av Knut gick vi iväg, bytte om lite snabbt och väntade. Och väntade. Det blev trassel med ljudet, så allt fick avbrytas en liten stund. Där stod vi i vår husbil och gömde oss. Men så fick de fart på tekniken och vi kunde komma ut. Ombytta, fixade och väldigt glada. Yngste sonens sambo hade fixat mitt hår och smink innan, konstigt att ingen frågade varför…
Det var så roligt att se alla förvånade miner och tappade hakor medan vi gick mot Knut. Han pratade lite innan vi kom ut, hälsa välkommen och berättade lite om sej själv och campingen – och lämnade sedan över mikrofonen till oss. Martin började med att prata om våra år tillsammans och lite vad som hänt och hans känslor. Sedan upprepade han en del av löftena han gav för 10 år sedan, samt några nya. Vårt liv har ju ändrat sej rätt mycket under den här tiden.
När det var min tur upprepade jag också en del av mina löften där jag lovade att fortsätta stå vid hans sida oavsett vad. Vi var rätt synkade, trots att även detta varit hemligt – för varandra alltså.
Så var det Helene och Kristers tur, de hade slagit på stort och köpt nya ringar. Krister började med att berätta att de träffades som 6-åringar på en camping. Idag, sisådär 50 år senare, sluts lixom cirkeln med att förnya äktenskapslöftena på en camping. Så himla fint tycker jag!
När alla sagt sitt fick vi varsitt glas champagne i handen och kunde skåla med alla som var där. Det var både gäster till träffen, långliggare på campingen och personal. Så himla roligt och allt blev så fint.
Tack till våra familjer som åkte långt, till Bella som gjorde mej snygg och tog en massa bilder samt alla andra som gjorde detta möjligt!
Ni kan se liven här (spola lite där i mitten vid teknikstrulet):
Men det är alltså inte slut med detta. Helene och Krister åkte aldrig på någon bröllopsresa, så vi bjöd med dem på vår andra. Så om två månader sitter vi på en stor båt och har precis börjat vår kryssning mellan Barcelona och Aten. Det ska bli så himla kul!
Som sagt; allt kan hända på våra husbilsträffar. Och varför gifter vi oss igen? Jo, för att vi kan! Och för att det är himla kul 🙂
Så var det äntligen dax att åka mot Uddevalla och Unda Camping. Vår husbilsträff stod för dörren och vi ville vara på plats dagen innan de första deltagarna checkade in. Å vilket välkomnande vi fick!
När vi letade plats för husbilsträffen 2026 hörde Knut på Unda Camping & Resort av sej till oss. Allt såg så bra ut att vi tackade ja direkt. Förra sommaren var vi där och kollade in platsen och blev dessutom god vän med ägaren Knut. Så pass att vi har pratat om att det kanske är där vi kommer att bo i framtiden.
Vi och våra vänner (Berggrens Bilbo) kom strax efter lunch på söndagen, ställde oss på plats och packade upp tält, markiser, utemöbler och allt annat som ska upp när man ska vara på en plats länge. När vi fått upp allt kom Knut förbi med varsin fantastisk charkbricka och bubbel. Hur fint!!!
Unda Camping ligger så fint, med utsikt över Uddevallabron. Vi fick platser högst upp med härligt stora uteplatser. Perfekta för mingel en solig dag, var tanken. Nu blev ju vädret inte jättebra, så det blev inte så mycket mingel där. Istället blev det i restaurangen By the Lake som var vår b-plan. Tur att det finns en sån ibland. I restaurangen satt jag och jobbade i början på veckan. Den var egentligen stängd fram till onsdagen, men vi fick lov att hålla till där ändå.
Runt campingen finns fina promenadvägar längs vattnet. Där går vi gärna och uppe på berget firade vi vår bröllopsdag i somras. Vi trivs så himla bra här, Knut och hans personal är både proffsiga och trevliga och omgivningarna är fina. Att ha husbilsträff här kändes som en förmån faktiskt, att få visa allt detta för en massa husbilsåkare.
På måndagen började bilarna att rulla in och det bara fortsatte tills campingen var helt full. Träffen var igång!
Sommaren närmar sej, men än är det inte särskilt varmt. Det har varit en lång och krokig vår. Nu hoppas jag på ordentlig värme och en lång sommar 🙂
Vi är fortfarande ute på rull, husbilsträffen är över och vi tuffar långsamt hemåt. Vi hyfsat duktiga med våra promenader, träning, bra mat och sömn. Tidigare har jag lett träningspass på träffen,för dem som velat, men i år orkade jag inte riktigt ta tag i det. Istället hängde vi med på promenader som andra drog med oss på. Skönt att lämna över till någon annan ibland.
Träningen, men särskilt promenaderna, är viktiga för oss. De är iofs viktiga och bra för alla och gör en massa gott för hela kroppen, men för oss handlar det om total njutning. Att få upptäcka nya platser, komma ut, leka med kameran och försvinna in i det vi gör. Vi blir gladare, mer harmoniska, sover bättre, får en massa steg, kopplar av, sätter hela kroppen i rörelse och håller vikten lättare. Promenader gör faktiskt underverk för både knoppen och kroppen!
Dessutom har vi jäkligt roligt medan vi går och skrattar massor och skratt är också så otroligt viktigt. Skratt är faktiskt en viktig del av både hälsan och viktminskningen. Så skratta så mycket ni bara kan 🙂
Allt utom kebaben och de grillade räkorna funkar i matlådan, så passa på att göra mycket. Har ni aldrig grillat skaldjur så måste jag rekommendera er att testa de grillade räkorna – så gott!
Börjar rabarbern att kika upp? Varför inte bjuda på en härlig rabarberpaj, eller kanske en lätt rabarberkaka – HÄR finns massor med gott att göra av rabarbern. Den har ju en tendens att växa en över huvudet 🙂
Vi hör ofta talas om ställen för övernattning som lockar oss lite extra. Redan förra året skulle vi besöka Grimsholmen utanför Falkenberg, men då blev vädret så dåligt att vi åkte vidare istället. Nu klaffade allt, så vi äntligen kunde åka dit. Och ja, ställplatsen levde upp till sitt rykte.
När vi gjort det vi skulle på Ullared, åkte vi förbi kompisarnas verkstad i Falkenberg. Martin och Peter fixade nåt på bilen och sedan körde vi vidare till kvällens sovplats. Vi kom vid 18-tiden och det var fredag, så vi var inte helt säkra på att det skulle finnas plats kvar till oss. Men det fanns EN!
Platsen vi fick var en slags reserv strax utanför, men det gjorde inte oss något. Redan förmiddagen därpå lämnade ett par husbilar, så vi kunde flytta in på området. Vi fick en fin plats med utsikt över hästhagarna, så himla mysigt. De där hästarna var dessutom väldigt nyfikna, så det blev lite hästmys också. Trots att jag är allergisk, men ute går det rätt bra.
På Grimsholmen finns det 9 platser med el och 5 utan, plus de två utanför. Här finns toa och utedusch. Helt ok när det är varmt, när det är kallt – not so lockande lixom… men där finns iaf en dusch och det är alltid positivt. Här finns också tömning för toa och gråvatten, samt påfyllning. Allt man kan behöva alltså. Dessutom med en massa små detaljer överallt och hästar i hagarna runt om.
Och bara en kort promenad bort ligger en lång strand. Jag hade såklart hittat ett par hundar om gosa med och när deras matte och husse rågade om vi ville gå med på promenad följde vi gärna med. Vädret var fantastiskt och det blev en massa bilder såklart.
Här trivdes vi jättebra. Och jag är helt säker på att vi kommer tillbaka. Vi fick allt material vi behövde, så snart kommer både film på Youtube och artikel i tidningen.
Jag har läst väldigt mycket under våren och ligger väldigt mycket efter när det gäller att berätta om böckerna. På instagram är jag hyfsat ikapp, så har ni koll där hänger ni med i min läsning. Vi har varit ute med husbilen i drygt två veckor nu, då har jag plöjt ytterligare några till. Att fastna i en riktigt bra bok är väl ändå så himla härligt!
Innan vi drog ut med husbilen hade jag en helg ensam hemma, medan maken var på resa med jobbet. Då läste jag tre böcker på lika många dagar. Mest lyssnade eftersom jag pysslande med en massa annat under tiden. Jag har kommit på att jag vill läsa feelgood, medan jag kan lyssna på spänning och biografier. Alltså blandar jag lite.
Sedan vi åkte hemifrån för två veckor sedan har jag samlat ihop en hög med ytterligare fyra böcker. Och påbörjat en hög till… men den här veckan kommer jag inte att hinna läsa något alls knappt, då kanske jag kan komma ikapp lite på sociala medier. Jag har ju ingen bokblogg eller något bokstagram, men ibland ser det nästan ut så.
Jaja, ett lyxproblem om något. Här är iaf den här högen, med en mix av feelgood, historia, spänning och action. Vi börjar uppifrån som vanligt:
Innan löven faller – Åsa Liabäck (och Tills sommaren kommer)
När jag fattade att ”Tills sommaren kommer” är del två i en serie, kände jag att jag ville läsa den första delen först. Numera har jag obegränsat konto på Netflix, så jag letade upp ”Innan löven faller” och körde igång direkt.
Enkelt kan säga att det handlar om grannarna i villaområdet vid Stångån. De har inte särskilt mycket kontakt med varandra, men förs samman av olika anledningar.
Sofie flyttar in med sina barn i barndomshemmet. I huset bredvid, det vackraste på gatan, bor Veronica. Under många år var hon och Sofie vänner, nu nöjer de sig med ett stelt hej. Veronica och hennes man är framgångsrika och lever det perfekta livet. Men vad hjälper det när ens yngsta barn plötsligt vägrar gå utanför dörren? I det röda huset nere vid vattnet bor Lars. Han matar sina hönor och suckar över smärtan i kroppen och allt han numera saknar. Han börjar bli en riktig surgubbe.
Mitt i vardagsbestyren växer det fram en vänskap bland grannarna, som tydligt visar att ensam inte är stark. Detta förstärks sedan i del två. ”Tills sommaren kommer” är en direkt fortsättning, med samma karaktärer plus några nya- så man ska läsa böckerna i ordning.
För Inger har livet förändrats i grunden. Gunnar, hennes man sedan mer än femtio år, finns inte längre och hennes liv har blivit så ensamt. I huset bredvid bor Mats (och hans fru Veronica). Han kan inte riktigt släppa oron för dottern Sanna, trots att han vet att hon mår bättre nu. Sofie fortsätter att tampas med jobb, föräldraskap och ett hjärta som tvivlar. Åsså är det en hel del om höns… säger inget mer än så om den saken 😛
Båda böckerna handlar om vad som händer när livet inte rullar på som vanligt eller blir som man tänkt sej. Åsa Liabäck skriver så fint om relationer, längtan och nya möjligheter. Med ett nära och inkännande språk skildrar hon hur små möten kan förändra riktningen i livet och hur hoppet ibland finns där man minst anar det. Så otroligt fina böcker.
Holländarn – Birgitta Bergin
Den här boken kom redan 2018 och kom fram nu när jag äntligen börjar jobba mej neråt i bokhögarna. Jag har läst några böcker tidigare av Birgitta Bergin, men den här var annorlunda mot de andra. Kanske för att den bygger på en verklig historia?
Det handlar om Karin vars tillvaro skakas om när hennes pappa dör och hemligheter uppdagas. Det blir början på en resa där Karins sökande leder långt tillbaka i tiden. Ett familjedrama som utspelar sig under tre tidsperioder: nutid, 60-tal, samt 40-tal.
Bergin har skrivit en perfekt mix av familjehemligheter, skuld, passion, svek och kärlek. Som dessutom bygger på en sann historia. Otroligt läsvärd!
Kontroll – Hurtig Wagrell
Detta är tredje delen om polisinspektören Elizabeth i Kalmar, som börjar med att hon vaknar upp efter en rejäl blackout. Hon har av någon oförklarlig anledning nya kläder och såriga händer som luktar rengöringsmedel. Samtidigt hittas en man brutalt ihjälhuggen i sitt hem och spåren peka rätt snart mot Elizabeth. Där börjar en mardrömslik jakt på en sanning som ingen ens skulle kunna drömma om.
Detta är en trilogi i fyra delar har författarna avslöjat. Det som jag alltså hade trott skulle vara en avslutande bok som skulle knyta ihop allt, blev alltså inte det. Istället kommer en fjärde del, och det kanske inte ens slutat där? Det är iaf en himla bra serie, som alla som gillar polisromaner ska läsa. Den har en massa spännande karaktärer och tvister som jag gillar skarpt.
Ingen väg tillbaka (Frank Wagner) – Peter Lindmark & Anders NiIsson
Detta är andra delen om Frank Wagner, som utspelar sej före filmerna. Innan Johan Falk kommer in och tar huvudrollen.
Frank Wagner försöker att balansera sin roll som bandit i Seth Rydells gäng samtidigt som han driver sin bar och försöker att ha ett någorlunda normalt liv också. Han vill ha tillbaka flickvännen Marie och reparera relationen med sin bror Christian. Det går sådär…
När Rydellgängets existens hotas av en större kriminell organisation tvingas Seth ta in ohelig hjälp från Mäklaren, en f.d. legosoldat med rykte om sig att vara brutal. Personen som dessutom dödade Tommys (Franks hanterare hos polisen) kusin.
Tommy som söker upprättelse pressar Frank och är beredd att rucka på lagen. Frank som helst vill dra sig ur det kriminella livet tvingas navigera ett minfält för att inte de han älskar ska komma till skada. Hur mycket han än kämpar så inser han snart att det inte finns någon väg tillbaka.
Jag har inte sett särskilt mycket av Falk-filmerna, men böckerna har jag fastnat för direkt. Dialogen är rolig, karaktärerna både älskar och hatar man, tvisterna är många och upplösningen överraskande. Himla bra böcker helt enkelt.
Alla böcker i den här högen är bladvändare som är svåra att lägga ifrån sej. Jag både älskar och avskyr såna böcker eftersom jag vet att jag inte får något gjort förrän de är slut. Får jag en bok av Anders Nilsson i min hand, så vet jag att jag måste göra allt innan jag öppnar den – sen är det kört. Å så var det även den här gången.
När de är så olika böcker är det svårt att rangordna dem, men Frank Wagner och Åsa Liabäcks serie toppar nog den här listan. Fast allihop är himla bra!
Sedan vi köpte vår första husbil och startade vår YouTube-kanal är det några saker som är återkommande varje år. Bland annat vårens besök på GeKå´s när vi kollar in campingavdelningen för att filma den. I fredags var det dax!
Det började med att vi åkte dit innan vi fick hem Peppe och la upp en kort filmsnutt som väldigt många tittade på. När vi åkte dit nästa gång var det dessutom en helt egen del med campinggrejer, så då gjorde vi en hel film bara med det. Den filmen blev ännu mer tittad på. Sen har det lixom bara fortsatt. Vi åker dit på våren, gör en film och fyller på med det vi behöver.
I torsdags lämnade vi Hovmantorp och körde till en liten ställplats alldeles i närheten av det stora Gula Varuhuset. Väckarklockan stod på 5.30, då var gräset helt vitt av frost. I maj!!! Vi klädde oss och körde den korta biten till Ullared. Det var helt tomt på den stora parkeringen. Vi dukade upp till frukost och när vi ätit klart gick vi in i varuhuset som öppnar klockan 7 på vardagarna.
Det var alltså fredag, i början av maj. Och vi var nästan ensamma i varuhuset. När vi gick upp för att filma campingavdelningen var vi faktiskt helt ensamma. Så pass att det ekade när vi gick dit. Så otroligt konstig känsla. Jag har aldrig varit med om så lite folk i varuhuset. Och även om det kom fler vartefter, så var det fortfarande väldigt glest. Inte ens efter lunch när vi kom tillbaka till parkeringen var det fullt där. Jättekonstigt!
Vi filmade det vi skulle. Sen gick Martin mot herrkläderna och jag till damkläderna. På varsitt håll kollade vi igenom det vi hade tänkt och möttes sedan upp för lite energipåfyllning i form av fika. Sen fortsatte vi mot elektronik som brukar vara där det går mest pengar. Och sist fyllde vi på matförrådet. Men det blev inget större inköp, bland annat för att vi inte har plats i bilen – men också för att vi inte hittade det vi sökte.
Jag skulle ha nya dricksglas och en ny temugg till husbilen, men där fanns inget som lockade. Däremot blev det några basplagg och en klänning. Lite mobilgrejer, kontakter och lite annat till husbilen. Samt mat, snacks, läsk och annat gott till nästa veckas husbilsträff. Tre kassar senare lastade vi in oss i husbilen och tog oss en sushibuffé till lunch som belöning.
Här kan ni se filmen:
Som sagt; inköpen blev inte så avancerade. Men vi kommer tillbaka i slutet av juni och då har vi mer plats i bilen. Då kan det tänkas bli lite mer i påsarna. Och då är det säkert mer folk där.
Strömavbrott, fel på bilen och iskall dusch – paniken var nära när allt slutade fungera. Tur jag har en man som håller huvudet kallt och står stadigt när det blåser…
Vi lämnade Öland och började resan från östkusten till västkusten. Men vi letar ju jobb hela tiden, så vi stannade vid en liten camping i Hovmantorp. Ungefär mittemellan kusterna.
Gökaskratts Camping hittade vi på nätet och tyckte lät intressant. Vi kom fram till en nästan tom anläggning. Oss gör det ingenting att stå ensamma, men det går ju inte att ta bilder på en tom camping. Det ser ju inte särskilt kul ut i en tidning.
Men vi checkade in och hoppades att det skulle komma fler. Vi fick välja vilken plats vi ville och tog en nära vattnet. Såklart. Men under ett träd, vilket kanske inte var så jättesmart. Kråkorna släppte rejäla laddningar på både bilen och våra utemöbler. Att man aldrig kommer ihåg sånt! Ta inte plats 21 om ni tänker boka där.
På onsdagen gick Martin upp och jobbade som vanligt och åt frukost med mej när jag vaknade. När han satte sej för att jobba igen upptäckte han att hans ena skärm inte tog laddning. Hade vi strömavbrott? Ja, det verkade inte bättre. Jag kollade el-stolpen, men den verkade funka. Hemska tanke – tog inte bilen el. Var det fel på bilen? Panik!
En liten stund klarar Martin sej utan två skärmar, men när han kunde tog han en paus och började felsöka. Efter lite tester insåg vi att det var el-stolpen som inte funkade. Inte heller stolpen brevid. Det var tydligen strömavbrott. Så vi gick mot receptionen för att få mer info. På vägen möter vi ägaren som säger att kommunen stängt av elen, för något underhållsarbete – utan att meddela berörda verksamheter. Hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen skulle detta pågå.
Till slut kom iaf elen tillbaka och allt var frid och fröjd igen. Men paniken när vi trodde att bilen gått sönder… den var rätt oskön. Så lättade vi blev när vi insåg att felet inte låg hos oss. Elfel är alltid dyyyyrt.
Jaja, allt ordnade sej iaf till slut. Vi kunde jobba klart och Martin skulle bara gå och duscha innan middagen. Snart kom han tillbaka, utan att ha duschat. Det fanns nämligen inget varmvatten i någon av kranarna. Kanske pga elavbrottet, vi vet inte. På kvällen fanns det ingen att fråga, men vi pratade med ägaren morgonen därpå. Han sprang direkt iväg och kunde konstatera detsamma och blev såklart väldigt bekymrad.
Det var alltså en vistelse med lite krångel och nära panik, men det är en fin liten camping. Ägaren har precis tagit över och gör så gott han kan med allt. Det byggs nytt, renoveras och fixas. Området är jättefint och campingen har stor potential. En promenadväg genom skogen går till centrum bibliotek och Ica. Och vattnet är alltid där på ena sidan. En trivsam plats helt enkelt.
Några bilder till tidningen kunde vi inte ta, men vi kommer tillbaka i juni. Då borde det vara fler gäster på plats, när säsongen är på gång på riktigt. Och vi kommer gärna tillbaka oavsett, vi gillade den lilla campingen.
Det är ju en chansning att åka runt och jaga platser att skriva om så här på försäsong. Platsen kan vi ju alltid testa, men bilder går inte att ta om campingen är tom. Vi behöver fint väder, iaf ett tiotal husbilar och husvagnar och folk som rör sej på området. Då kan vi göra ett bra jobb. Det kan vi inte riktigt just nu, men vi kan ju alltid komma tillbaka.
Jag får ibland frågan hur jag tänker när jag planerar en veckomeny. Många tycker att det är jobbigt att göra och vill inte vara låsta av en meny. Så här tänker jag:
Jag MÅSTE planera, annars faller det mesta! Jag avskyr att stå med näsan i kylen en kvart innan middag och inte ha en aning om vad som ska ätas. Då känns oftast den lokala pizzerian alldeles för lockande. Jag måste ha en plan! MEN den behöver ju inte vara huggen i sten 🙂
Jag planerar oftast flera veckor på en gång, kanske 6-8 i taget. Då kan det hända att jag missar att det är julafton och skriver in köttfärssås den dagen – men sånt går ju faktiskt att ändra. Jag tar favoriträtterna och fördelar dem jämt över veckorna, så de inte kommer för tätt. Jag har bestämt att måndagar är köttfri, tisdagar bjuder på fisk och att det blir något festligare på helgerna – i övrigt är fältet fritt. Men jag vill gärna ha minst två dagar köttfritt och två dagar med fisk eller skaldjur. På vardagar ska det även vara snabbt– och lättlagat och gärna funka i matlådan. Detta är min utgångspunkt.
När jag sedan har ett gäng matsedlar så är det ju faktiskt bara att kopiera dem när jag gör nästa planering. Eller kopiera delar, anpassa vid helgdagar eller lägga in nya grejer som man är sugen på. På så sätt blir det faktiskt jätteenkelt!
Ni får gärna kopiera mina veckomenyer rakt av eller plocka ut det som passar. Det finns över 600 stycken att välja på. Ta för er bara! Berätta gärna när ni testar något. Lägger ni upp rätterna på instagram får ni gärna tagga med @marlenerinda så jag ser 🙂
Den här veckan kan ni passa på att fylla på frysens matlådor. Onsdag till lördag är kanon som matlådemat, fisken på tisdagen funkar om ni pressar potatisen innan frysning. Å vem gillar inte paj? Den måste ni testa, särskilt om ni tycker om taco. Ni får en söt bonus till Eurovision också, goda kokosbollar som även går att frysa och ta fram vid behov.
Matlådor är en viktig del i min planering. Hade jag inte haft färdiga matlådor i frysen hade jag nog glömt äta många gånger. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till bara sej själv, för att inte tala om att äta ensam… Då är färdiga matlådor guld värt. Så skriver man ovanpå vad lådan innehåller och antalet P.
Ha en kanonvecka! Snart är första sommarmånaden här, det är bara 5 veckor kvar till midsommar faktiskt 🙂
På söndagen var det dax att byta utsikt. Vi åkte bara till nästa avfart, typ 4 minuter bort. Från Kråketorp norr om Böda, till Böda Hamn. Ny vecka – nytt kontor 🙂
Efter en kanonhärlig helg med sol och sommarvärme, var det dax att återvända lite till verkligheten. Kompisarna åkte hem till sitt, medan vi stannade kvar på Öland några dagar till. Kan vi, så väljer vi vatten. Hamnar är vår grej. Vi hade hört om Böda Hamn och tänkte att det skulle passa bra att göra ett jobb på.
Vi ställde oss på plats och snart kom några till. Vi kan konstatera att campingsäsongen absolut har börjat. Men det känns som att det är färre husbilar på vägarna i år. Kanske har det med bränslepriset att göra, eller också är det bara inbillning. Vi får väl se hur det blir lägre fram på säsongen.
Ställplatsen i Böda Hamn har allt man behöver. Jättefint servicehus med toa och dusch, men även en liten tvättstuga med både tvättmaskin och tumlare. Så jag passade på att tvätta lite också, när det gavs möjlighet. När vi är ute på rull länge, tvättar jag så fort jag kan, man vet lixom aldrig när man får chansen.
Eftersom vi ska skriva en artikel om platsen blev det också massor med bilder i alla möjliga ljus. Både Martin och jag sprang runt och tog bilder för att få ett komplett material. Nu ska jag bara börja skriva texterna också… vilken dag som helst… Det blir såklart en film också, så fort vi hinner.
Två nätter blev det i hamnen, innan vi rullade vidare. Sista kvällen på ön är alltid lika bitterljuv, men vi är snart tillbaka. Redan om en månad kör vi över Ölandsbron igen. Och till Böda Hamn återkommer vi gärna!
Är man mätt och belåten och har några timmar över, så är det klart man visar kompisarna några av sina favoritplatser. Så det blev en förmiddag med smultronställen på nordvästra delen av Öland.
Vi vaknade alltså på Arontorp, precis vid bron, på fredagen. Efter en rejäl frukostbuffé packade vi ihop oss och drog iväg. Siktet var ställt på Böda Semesterby, men vi skulle inte checka in förrän efter lunch. Alltså tog vi med oss kompisarna på en liten sightseeing. Norra Öland kan jag utan och innan och jag har många favoritplatser, men allt är ju inte öppet än. Naturen och några av de större sevärdheterna kräver dock inget inträde.
Vi körde norrut och när vi passerade slottsruinen frågade jag om de ville stanna och fota. Detta hade de dock sett förut, så svaret blev ett nej. Själv kan jag stanna här hur många gånger som helst. Det är så vackert med slottet och utsikten. Det finns alltid någon ny vinkel att fota.
Istället blev första stoppet vid Sandviks Kvarn. En av de största kvarnarna i Europa av sitt slag. Den är så fin och man kan faktiskt gå in och upp i den på sommaren. Här serveras också kroppkakor, men inte så goda som Arontorp. Men här kan såklart även äta glass. Vi fortsatte förbi kvarnen och gick ner till hamnen. Där ligger nämligen en liten ställplats som vi trivs väldigt bra på. Den och stranden där, ville vi såklart visa.
När vi sett det vi skulle fortsatte vi 136:an. För Löttorp där vi haft hus i kanske 20 år, men sålde för ett tag sedan. Och förbi lilla Vedby där vi hade hus när jag var liten. Nu är vi alltså på västra sidan, den som jag tycker mest om. I Byrum hittade vi en parkering att ställa bilarna (inte jättelätt om man ska göra det lagligt) på och började upptäcka raukarna. De kanske inte är lika stora som på Gotland, men våra har utsikt över Blå Jungfrun. Här gick vi runt en bra stund och precis som vid slottsruinen kan man ta hur många bilder som helst. Det finns alltid en ny vinkel 🙂
Sen var det dax att köra den sista biten till campingen, då tog vi vägen genom den vackra björkallén. Den här vägen missar många, då de tar 136:an hela vägen istf att åka via Byrum. Detta är Europas längsta björkallé, den var iaf det förut – tror att det är så fortfarande. Än är björkarna inte så täta, men när de slagit ut helt är det som att åka med två väggar av björkar. Inte Martins favorit eftersom han är superallergisk, men än så länge funkar det hyfsat.
Direkt efter allén tog vi höger i korsningen och körde en bit söderut igen för att nå Böda Semesterby som skulle vara vårt hem över helgen. Öland har så otroligt mycket att bjuda på, den här gången hann vi bara skrapa lite på ytan.
