En ny bokhög!

En ny bokhög!

Den här gången har jag en riktigt mysig hög med böcker att tips om. En berörande biografi, två feelgood och en med psykologiska mord så det bara skvätter om det! Dessutom tar jag avsked av en omtyckt serie genom att läsa sista delen. Men jag hoppas på en fortsättning 🙂

Just det här med sista boken i en omtyckt serie har jag lite svårt för. Hur konstigt det än låter så saknar man karaktärerna när boken är slut och det är ju såååå tråkigt! Som när Bridgerton tog slut efter hela åtta böcker, då hade man ju nästan sorg.

Men nu har det kommit en fortsättning i form av en liten ”avknoppning” och den ligger i högen jag just nu betar av. Så man ska tydligen inte ge upp hoppet ändå 🙂

Vi börjar som vanligt överst i högen:

Nya tider på Flanagans – Åse Hellberg

Som sagt; sista delen i serie om kvinnorna och hotellet i London. Hela serien har utspelat sej under många år, ända från 40-talet faktiskt. Det börjar med att Linda från Fjällbacka oväntat ärver ett lyxhotell i London på 60-talet och blir motarbetad från första stund. Trots allt så vänder hon motgången och succén är ett faktum. I nästa bok är vi inne på 80-talet. Nu är det väninnorna Elinor och Emma som har offrat allt för att hotell Flanagans ska förbli omtalat och framgångsrikt. Vilket det såklart blir.

Å nu har alltså tredje och sista delen kommit och vi är inne på 00-talet. Frankie och Billie är numera ägare av hotellet och medan Frankie älskar att driva hotell fokuserar Billie på sin filmkarriär. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när livet trasslar till sig blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

Jag älskar den här serien! Det är kärlek, sorg, vänskap, familjehemligheter och en massa annat i en härligt perfekt blandning. Dessutom får man lite historia på vägen 🙂

En familjetragedi – Mattias Edvardsson

Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma. För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum? Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad. När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt. 

Oj vad jag gillar Mattias Edvardsons böcker! Det är mörkt, mycket psykologi, ofta familjehemligheter som ligger längre bak i tiden. Han låter varje karaktär berätta från sitt håll och det gör att man på nåt sätt får se in i personernas hjärna och lär känna dem på ett annat sätt än vanligt. Det är spännande från första till sista sidan. Me like!

Som ett surr mellan brösten – Marianne Mörck

Vem gillar inte Marianne Mörck och är nyfiken på henne som person och livet hon levt? Jag är det definitivt! Å jag plöjde boken, ibland skrattade jag högt och ibland fick jag ont i magen. Vilket liv!

Marianne bor i en säng som heter Bismarck, älskar sin katt, har svårt att ta emot beröm och avskyr applådtack. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte.

Jag älskar biografier, detta är en av de bästa jag läst faktiskt!

En kväll i Juni – Anna Lönnqvist

Ella och Ben träffas en junikväll 2007 utanför Gröna Lund. Efter en oförglömlig kväll tillsammans, skiljs de åt, men är säkra på att de snart kommer att ses igen. Och det gör dom, 12 år senare! Såklart har de inte glömt varandra, men livet ser annorlunda ut nu. Av olika anledningar stöter depå varandra igen och Ella börjar fundera på sitt liv. Ska hon våga släppa alla förväntningar och leva för sin egen skull?

Det är sommar, känslor, minnen, oväntad vänskap och en massa annat härligt. Redan på första sidan är man fast och kan inte sluta läsa. Ni ser ju på bilden, jag läser tom på löpbandet… Precis så ska en bra bok vara. Jag smålog nog igenom hela boken bara för att den var så fin 🙂

Läs den bara!

Som ni ser så gillar jag alla böcker väldigt mycket den är gången. Å då är det såklart extra roligt att tipsa om dem. Jag tycker verkligen att ni ska läsa varenda en!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ensam hemma

Ensam hemma

Jag är gräsänka. Det betyder att jag ska vara ensam i nästan fyra dagar, viket är en väldigt mysko känsla efter att ha vart ”corontänad” på heltid med maken i nästan två år. Dessutom finns det ingen hund som håller mej sällskap längre 🙁

Jag gillar att vara ensam, men under de senaste 15 åren har jag varit ensam tillsammans med pälsbollen. Det är stor skillnad på att vara ensam med hund och ensam utan hund. Nu hörs inga snarkningar, jag har ingen som pockar på min uppmärksamhet, tvingar mej att gå ut eller talar om när det är dax att äta och sova. Väldigt tomt och trist.

Som sagt; jag gillar att vara ensam. Nu ska jag bara vänja mej vid att vara det helt. Martin är på resa med jobbet och kommer hem på söndag. Det var inte helt självklart att han skulle åka, då vi fortfarande har en knepig situation med sjuk svärmor och svärfar som behöver stöd. Efter samtal med sina chefer tog han dock beslutet att åka, med garantin att han kan ta sej hem ganska snabbt om det skulle behövas.

Jag ska mest jobba de här dagarna, både med valet och mina egna uppdrag. Jag ska försöka komma ikapp lite både med skrivandet, här hemma och mej själv. Så jag skriver lite, plockar lite, läser lite och pysslar runt. Just idag är jag ledig från valet. Så jag har tänt ljus och växlar mellan att sitta vid datorn och jobba och massagefåtöljen med näsan i en bok.

Än så länge känns det helt ok, men antar att det blir lite knepigt ikväll när jag ska sova utan både man och pälsboll. Det blir väl att läsa tills jag somnar antar jag. Om ett par dagar har jag väl vant mej även vid detta…

Det onormala blir det normala. Att vara hemma på heltid tillsammans blev normalt rätt snabbt, vi har älskat varenda minut. Livet utan hund är tråkigt, men vi vande oss vid det också. Nu ska jag vänja mej vid att Martin åker till kontoret igen då och då och att jag är ensam ibland på dagarna och ibland även på nätterna. Det är ok, bara lite tråkigt så här i början.

Hade jag inte jobbat med valet hade läget varit ett annat, då hade jag haft tid att göra något tillsammans med någon. Ta en promenad eller äta lunch med nån, men det får bli nästa gång. Nu blir det att komma ikapp med det jag hinner och sova ut när det inte är någon som snarkar brevid mej 😛

Jag är ensam och det är helt ok, pga vädret kanske jag blir lite melankolisk bara. Jag hoppas att Martin inte behöver komma hem för han behöver också de här dagarna. Att få lite annat att tänka på är precis vad han behöver, snart kommer det nytt jobbigt som vi måste ha kraft att ta itu med. Det vet vi, frågan är bara när.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Härliga Nyköping!

Härliga Nyköping!

Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!

För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!

Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.

Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!

Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛

Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.

Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.

Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 37

Matsedel v 37

Även om värmen kommit tillbaka lite så är det rätt kyligt på dagarna nu, iaf början på dagen. Jag har faktiskt börjat med både höstjacka och vantar när vi tar morgonpromenaden. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.

Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat både min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.

Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa pajen, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (Grön 1, Blå 1, Lila 1)

Tisdag: Laxgryta med räkor (Grön 9, Blå 3, Lila 3 plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (Grön 13, Blå 6, Lila 6 för allt plus ris)

Torsdag: Enkel pasta- och kasslergratäng (Blå 10, Grön 10, Lila 10)

Fredag: Krämig kantarellpaj (Grön 38, Blå 28, Lila 28 för hela pajen)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner (Grön 6, Blå 6, Lila 6 plus ris)

Söndag: Tacogratäng med bacon (Grön 7, Blå 6, Lila 6 plus ris)

Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂

Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! Just nu flyger det nya rätter ur experimentköket, missa inte det!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Här kommer lite hjälp

Här kommer lite hjälp

Här om dagen skrev jag om mitt extrajobb. Att jag jobbar som röstmottagare i kyrkovalet och samtidigt påminde jag lite om vikten av att rösta. De kommentarer jag fick gjorde mej lite bedrövad och rätt bekymrad faktiskt. Låt mej förklara varför.

Jag anser att den rösträtt vi har är oerhört viktig. Det spelar ingen roll om det är valet till Riskdagen, EU, Kyrkan eller den egna bostadsföreningen det handlar om. Har vi rösträtt och möjlighet att påverka – ja, då ska vi också göra det. Anser jag.

Folk slåss för sin rätt att rösta. Vi kvinnor har bara haft rösträtt i 100 år, till skillnad från männen som haft det betydligt längre. Vad skulle hända om den rätten tog ifrån oss? Om vi nu tycker att den är så oviktig menar jag…

Fortfarande är inte rösträtt en självklarhet i en del länder i världen, år 2021! Men vi i Sverige förstår inte sånt, bortskämda som vi faktiskt är… så vi struntar i att utnyttja den rätt vi har. I alla fall alldeles för många.

Jag fattar såklart hur ni menar i era kommentarer. Ni röstar förmodligen alltid i den allmänna valen (Riksdag, Landsting och Kommun) och kanske i EU-valet som är hyfsat enkelt att förstå sej på – men att Kyrkovalet kommer i skymundan och man inte kan förstå vad politik har i kyrkan att göra. Jag fattar det! Men fortfarande har man en rösträtt och sååå svårt är det inte att sätta sej in i frågorna, iaf lite snabbt, hyfsat övergripande för och tillräckligt att ändå kunna avge sin röst.

Men här ska även kyrkan ha en känga. Man kan inte bara skicka ut ett röstkort och uppmana folk att rösta om man inte samtidigt hjälper till med information. I de allmänna valen och till EU finns alltid en mängd sk röstbarometrar att tillgå. På bara några minuter och genom att svara på kanske 15-20 frågor, så ser man snabbt hur man ska rösta – eller iaf på ett ungefär åt vilket håll. Jag letade efter något liknande i Kyrkovalet och hittade NOLL!

Så jag skickade ut en efterlysning på facebook frågade dem som jag vet är engagerade i Kyrkovalet och även står med på listor och alltså är kandidater att kryssa om man önskar göra det. Ganska snabbt fick jag svar på min efterlysning, det finns faktiskt iaf EN valbarometer. HÄR kan du testa dej själv och se på ett ungefär vilket parti du stämmer bäst ihop med. Då har du iaf en riktning, nån person behöver du inte kryssa – men vill du det så får du faktiskt kryssa hela TRE stycken.

Ett testa på kanske 5-10 minuter har du tid med. Sen kan du rösta i förtid eller på valdagen, det tar några minuter till. Gör det! I kyrkovalet är det bara 50% som röstar, det är ju faktiskt skamligt! Vi lever i en demokrati som är självklar för oss. Vi måste vara måna om den rätt vi har att påverka och påverkar kan vi faktiskt göra med bara en enda röst.

Jag själv saknade 9 röster för att ta plats i kommunfullmäktige. Jag saknade en enda röst för att bli ordförande i vår villaförening. Och ni kanske alla minns hur det gick i förra riksdagsvalet då det stod och vägde så pass att man fick räkna om vissa distrikt. Det tog låååång tid att få resultaten pga att marginalerna var så små. Så jo, DIN RÖST RÄKNAS! DIN RÖST ÄR VIKTIG! DU ÄR VIKTIG! DU KAN GÖRA SKILLNAD! Glöm aldrig det!

Så gör det där testet nu, ta den tiden och pallra dej sen iväg och avge din röst. Använde din rösträtt, det är viktigare än du tror.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom iväg!

Vi kom iväg!

Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.

Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.

Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.

Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂

Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.

Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂

Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.

Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kul extrajobb

Kul extrajobb

Vet ni om att det är kyrkoval snart? I alla fall för den som är medlem i Svenska Kyrkan. Det är inte jag, men jag jobbar gärna med valet ändå. Jag tycker det är roligt att jobba med förtidsröster och med själva valet, oavsett om det är kyrko-, EU- eller Riksdagsvalet. Dessutom ger det en bra extrapeng 🙂

Jag tror att jag jobbade mitt första val som valförrättare år 2000, då till EU – men det kan ha varit tidigare. Sedan dess har jag jobbat i alla kyrko-, EU- och riksdagsval på nåt sätt.

Ibland har man suttit halva natten på valdagen och räknat röster. Då har man alltså först jobbat sedan kl 8, tagit hand om röstande till kl 20 och sedan försökt hålla sej hyfsat klar i skallen för att räkna tusentals röster fram till kanske 12-01 på natten.

Senaste åren har jag dock bara jobbat med förtidsröster och den sk onsdagsräkningen i Riksdagsvalet och i fortsättningen kommer jag inte att jobba med riksdagsvalet alls. Det är för mycket tjafs, valdagen är för lång och för mycket folk, så det orkar jag helt enkelt inte längre. Jag saknar det lite grann, till slut var faktiskt hela familjen inblandad – så åkte vi på semestern för pengarna vi tjänade. Men allt har ett slut, heter det ju så fint…

EU-valet är enkelt, bara ett val, få som röstar och snabbjobbat. Kyrkan är ungefär likadant, fast det är tre val . men roligt och lättjobbat. Dessutom är det bättre betalt i kyrkovalet än de andra, sånt är ju trevligt. Vad är det som är så kul då? Jo, man träffar grannar och närboende som man kanske sett på länge, iaf jag som sitter i vallokalen där jag bor. Det är både roligt och intressant att vara med och arbeta för demokratin. Vi som jobbar brukar vara ett härligt gäng, som bara ses var fjärde år 🙂

Igår började förtidsröstningen. Jag och äldste sonen tjänstgjorde direkt de få timmar som förtidsröstningen har öppet över lunch. Jag kommer att jobba nästan varje dag, sonen jobbar när han kan för sitt ordinarie arbete. Jag trodde inte att det skulle komma mer än kanske en handfull röstande så här första dagen, men det kom ganska många faktiskt. Vi får väl se hur det bli kommande dagar.

Just i Kyrkovalet är många äldre och många som röstar med sk ombud. Det är ju ett alternativ när man inte orkar gå till vallokalen på egen hand. Då hämtar ombudet ett röstningspaket som innehåller valkuvert och blanka valsedlar som man skriver partinamnet på, samt ombudskuvert som ska bevittnas av två personer. Sen lämnar man det till representanter i vallokalen. Inte särskilt krångligt, ändå orkar folk tyvärr inte göra det. Det enda man måste vara noga med vid budröstning är att kuvertet ska vara bevittnat av två personer och vara igenklistrat. Svårare är så är det inte. Så hjälp gärna någon som du vet vill rösta men inte kan själv.

Jag är som sagt inte med i Svenska Kyrkan längre, av olika anledningar, och får inte rösta – men jobba får jag! Jag tycker att de val vi har är viktiga och att de som får rösta också har en skyldighet att göra det. Så iväg med er nu! Har ni inte fått hem ert röstkort eller slarvat bort det, går ni bara in på svenskakyrkan.se och ber om ett nytt.

Ni kan alltså rösta i förväg kommande två veckor, var som helst, eller på Valdagen i den vallokal som står på ert röstkort. Plättlätt, eller hur!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Äntligen färdiga!!!

Äntligen färdiga!!!

Som jag längtat efter att få skriva de orden. Vår altan, trädäck, soldäck – kalla det vad ni vill – är äntligen färdigt. Efter fyra månaders byggande har vi lagt tillbaka skruvdragaren på sin plats och lämnat tillbaka sågarna. Äntligen färdiga!

Från början skulle altanen även bli en spång runt ett av hörnen på huset med inbyggd trapp till entrén. Men när vi redan i våras hörde att det befarandes bli brist på trätrall, och annat kom i vägen, enades vi om att bara bygga altan. Den skulle bli drygt 25 kvm, så det var ett stort projekt bara det. Å det var egentligen inte bara en altan, eftersom vi för att få plats med den även var tvungna att flytta på en rabatt och börja dränera runt huset också.

Så direkt när tjälen släppte i våras började vi med att gräva ur rabatten som går i vinkel runt huset. Där ligger svindyr sten, som vi förstås ville behålla. Den delen av rabatten som går där altanen var planerad togs bort, växter flyttades och stenen las åt sidan så länge. Vi grävde ur, fyllde med grus och ny jord, målade betongsockeln, lagade ett hål och gjorde snyggt där rabatten skulle vara kvar. Bara detta tog ju hur lång tid som helst, vi flyttade ungefär 2 ton sten, tror jag vi räknade fram.

Sen tog vi ett par dagar byggledigt innan vi fick hjälp att sätta första regeln i väggen och började märka ut var grunden och reglarna skulle gå. Å sen råkade vi köpa en husbil och hela arbetet avbröts. Då blev vi nämligen i akut behov av en parkeringsplats och fick snabbt bygga en sån på framsidan.

Nu var trallbristen en verklighet, så medan vi byggde parkeringsplats la vi lite halvhjärtat grunden på baksidan. Vi valde att bygga på stenplattor istället för att gräva ner stolpar, bla för att det är enklare men också för att jag ville ha en så låg altan som möjligt. Nu blev den ändå inte så låg, men men…

På grund av virkesbrist lät vi allt bero och drog iväg med husbilen istället. Men direkt när vi kom hem satte vi igång på riktigt igen. Grunden tog långsamt form. Det är första gången vi bygger något själva och vi hade bara ett par timmar varje kväll och helgerna att jobba på. I augusti var vädret rätt ostadigt, så inte ens när vi hade tid kunde vi bygga pga regn. Så arbetet tog sin tid, men gick ändå framåt lite hela tiden. Jag krånglade också till det lite eftersom jag ville ha en inbyggd liten blomlåda och en inbyggd rabatt/köksträdgård.

Men till slut så stod ändå grunden där. Ramen var klar!!! Nu kunde vi äntligen börja skruva trallen och nu fanns det även trall att få tag på igen. Min pappa kopplade släpet och hjälpte oss att hämta virke, flera gånger… det går åt mycket till en så stor altan. 27 kvm (ca 4,20 x 6,50)blev altanen till slut, 52 plankor på 420 cm skulle vi ta hem. Bara att hitta 52 snygga plankor var en match. Sen var det bara att skruva och skruva och skruva. I fredags skruvade vi sista skruven i altan, ni var det bara fodren i lådorna och en trapp kvar. Detta fixade vi på lördagen. Vi var färdiga!

Vilken känsla. Efter så lång tid och så mycket frustration var vi äntligen färdiga. Trädgården städades, buskar, häcken och gräset klipptes, jord fylldes på och gräsfrön las ut. Nu får naturen göra det sista med gräsfröna, så nu är det helt ok med lite regn faktiskt. Vi har en jättestor altan, inte riktigt så låg som jag ville, men det är helt ok ändå. Vi får plats med långbord om vi vill och kan äntligen sitta tillsammans med barn och föräldrar på samma ställe utan att trängas. Och vi får plats med solsängar, vi ska bara hitta dem vi vill ha. Där ska jag ligga och läsa så fort vädret tillåter!

Jag tror inte ni kan förstå hur lättad jag är. De sista dagarna var jag så otroligt frustrerad att jag höll på att bli tokig. Det var hela tiden något som fattades eller trasslade. Skruvar som tog slut, vinklar som inte var helt räta, verktyg som inte funkade osv. Tillsammans med allt annat som trasslar runt oss blev det för mycket. Men nu är vi färdiga. Nu kan vi iaf släppa just den här biten och vi ska aldrig mer bygga något av den här storleken. 18 månader med konstanta renoveringar räcker. Tyvärr har vi en liten grej till som måste göras, men sen ska vi ha renoveringsfritt ett bra tag.

Jag är så otroligt nöjd med resultatet. Min STORA altan är färdig 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 36 – september

Matsedel v 36 – september

Jaha, då är det alltså höst nu. Sommarmånaderna bara swishade förbi, juni regnade bort, juli var toppen, augusti regnade och blåste bort – enkelt sammanfattat. Vad det gäller vikten så har sommaren varit alldeles utmärkt, jag har stått still precis som planerat 🙂

Våren och sommaren är i mina ögon enkla när det gäller hälsotänket. Promenaderna blir fler och längre, det är nästan lätt att träna och går nästan av sej själv. Nästan alltså. Det är ljust, varmt och långa dagar. Sen kommer hösten, mörkret och väderväxlingarna, då lägger kroppen av. Värken blir värre och tröttheten nästan övermäktig vissa dagar. Livet med fibromyalgi lixom.

Jag skulle kunna ta värken och tröttheten som ursäkt för att inte träna och promenera, men varför? Då skulle jag ju bara må ännu sämre. Så jag kopplar på pannbenet och fortsätter framåt #fuckinggördetbara lixom 🙂

Här är veckans matsedel:

(färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Bolognese med en tvist (Grön 3, Blå 1, Lila 1 plus pasta)

Tisdag: Torsk med tomattäcke (Grön 8, Blå 7, Lila 0!)

Onsdag: Vitlökskycklinggryta (Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler (Grön 3, Blå 3, Lila 3 plus ris)

Fredag: Taco med Pulled Chicken (0 alla färger), Hemmagjord tacokrydda (0 alla färger) och Ärtamole (Grön 8, Blå o Lila 0)

Lördag: Grillspett med stora räkor & sparris (Grön 4, Blå 0, Lila 0)

Söndag: Pasta- och fläskfilégratäng (Grön 43, Blå 43, Lila 43 för hela)

Taco kan se ut på många sätt, vi kör tacokryddad pulled chicken, egen tacokrydda såklart och ärtamole istället för guacamole – det är mycket lättare att hitta mogna ärtor än mogen avokado och det smakar faktiskt nästan likadant. Testa gärna och ge mej ert betyg.

Till bolognesen väljer man såklart vilken färs man vill, vi brukar ta quorn. Bolognesen, vitlökskycklinggrytan, kasslern och söndagens gratäng är kanon till matlådor så gör lite extra. Pulled chicken har vi alltid i frysen till sallader, wraps och taco.

Nu förbereder vi hösten och gör massor med matlådor. Så skönt att bara ta fram när fantasin och energin tryter.

Ha en fin vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Som en marionett

Som en marionett

Allt är ett enda stort kaos just nu. Jag känner mej som en marionett, upphängd i olika trådar som drar åt olika håll. Jag styr inte själv över det som händer och räcker inte till någonstans. 2021 är verkligen ett skitår!

För ett tag sedan berättade jag om en ”nära anhörig” som håller på att sabba sitt liv pga spel mm. Jag trodde det gick åt rätt håll, men det kom ett rejält bakslag. Det enda vi kan hoppas på nu är att en försäljning av bostaden ska kunna betala tillbaka alla lån och att personen ifråga får en ny diagnos och riktig hjälp. Ja, det finns en diagnos i botten, mer än en… men den behöver omvärderas.

När jag skrev inlägget om detta var det många som sa att jag inte kan rädda någon annan och att jag inte kan ta på mej någon annans börda. Så är det såklart. En person som inte vill räddas, går heller inte att rädda. Så kanske man kan tänka och sedan släppa allt, om inte personen står en väldigt nära. I vissa fall har man faktiskt inget val. Allt beror på vem personen är och vilket förhållande man har till denne. Jag kan inte titta åt ett annat håll och bara släppa taget, så gör man inte i min situation. Ni skulle fatta om ni visste omständigheterna, en dag kanske jag berättar allt. En av de där marionettrådarna sitter alltså fast i den här personens händer.

Vi har fyra äldre föräldrar. Min svärmor fick en stroke i somras, kom tillbaka snabbt och blev hyfsat återställd. Men är nu sjuk igen. Stroken satte igång något eller kanske flera saker i hennes kropp. Just nu vet vi ingenting och är väldigt oroliga. Inte bara för min svärmor utan även för min svärfar. De har haft 50 år tillsammans och har nästan bara varandra. Hur klarar man att ens älskade blir svårt sjuk och inlagd på sjukhus utom ens kontroll? Å pga pandemin får vi inte hälsa på. Här är två marionettrådar till, en för svärmor och en för svärfar. Just nu vilar vi i vetskapen om att allt ändå är hyfsat stabilt.

Min egna föräldrar har makten över två trådar till. De blev sjuka i covid och inlagda hela februari i år. Att ha en förälder inlagd funkade sådär, att ha två – funkade inte alls. Man blir som en slags sambandscentral för alla; vården, familjen, vänner, bekanta och dessutom mellan de två som låg på olika avdelningar. De är fortfarande inte återställda och kommer kanske aldrig att bli.

De sista två trådarna bestämmer pandemin och vädret över. Dessa två är ju svåra att råda över, precis som sjukdom i övrigt såklart. Vad det gäller pandemin så är det som det är. Å det kan man ju säga om vädret också, om vi inte stått med vårt bygge eller min kropp som gör ont vid väderomslag och dåligt väder. Men nu är bygget inom kort otroligt nog färdigt, bara en trappa kvar att bygga. Sen kan regnet ösa ner om det så vill! Då bryr jag mej knappt om värken heller, då är iaf bygget klart.

Å när trädäcket var färdigt var ju tanken att vi skulle städa trädgården och gör ordning för hösten. Sen skulle vi dra iväg med husbilen igen. Idag alltså. Nu blir det inte så. Vi har inte samvete att lämna svärfar ensam hemma med oron, ingen av oss skulle nog heller njuta av turen. Marionettrådarna drog åt varsitt håll igen… Blir läget bättre kanske vi kan dra iväg nästa helg, annars blir det inte förrän sista helgen i september, men då kanske det är för kallt. Det återstår att se, men än en gång drar vädret i en av trådarna som den gjort sedan i våras.

Här står jag alltså med armar och ben åt alla håll. Vi har försökt att fixa livet för oss med jobb och ekonomi. Drömmen/husbilen, bara står där ute och väntar på oss men vi kan inte åka. Det är ju inte så att jag inte vill ställa upp eller hjälpa till, det känns bara som om jag befinner mej överst på ett korthus och allt håller på att rasa. Som om jag själv inte bestämmer över mitt liv och allt händer just precis nu och samtidigt. Inga små grejer som reds ut fort, utan allvarliga saker som tar tid att komma till bukt med.

När jag är på ett håll, drar någon annan i sitt snöre. Hur jag än gör och var jag än befinner mej så räcker det inte. Jag är hela tiden på väg och hinner aldrig fram helt. Det är tur att Martin håller fast mej då och då, så jag får andas ut ibland. Nu börjar stressen ta tag i mej och i mitt fall är det livsfarligt. Jag kan processen, kroppen stänger av och det brukar börja med hörseln, sen balansen osv. Hänger det bara på mej kan jag stoppa i tid, nu gör det inte det. Inte en enda grej kan jag påverka!

Som grädde på moset fick jag veta att en bekant fått en stroke, han är bara 5-6 år äldre än mej. Vem vet vad som händer imorrn. Jag vill leva. Jag vill inte vara en marionett i händerna på andra, men hur sjutton ska jag ta mej loss. Allt som händer just nu är det ingen som rår över, problemet är att allt händer på en gång. Å jag anar att detta inte är allt, hösten brukar alltid komma med mer skit och det är därför jag avskyr den!

Ibland har man inget val. Eller jo, jag skulle ju helt egoistisk bara kunna skita i allt, ta husbilen och dra, men det gör man ju inte när familjen är inblandad. Så nej, jag har inget annat val än att fortsätta sprattla ett tag till. Det är absolut inte synd om mej på något sätt, jag tycker bara att vi har fått vår kvot av skit nu. Å då har jag inte ens berätta allt… Kan vi inte bara få ta itu med det vi har och samla lite energi, så vi orkar ta även det som komma skall. För mer kommer det, var så säker..

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram