Äntligen händer det nåt!

Äntligen händer det nåt!

Om ett par veckor fyller Du i Fokus fyra år. Hobbyprojektet som gick helt över styr kan man kanske säga, men åt ett bra håll. Som vi har kämpat för att hitta kul grejer att skriva om, spenderat hundratals med timmar i köket för att hitta på nya recept och tagit tusentals bilder av både platser, människor och grejer. Nu börjar det hända grejer!

I slutet på 90-talet skrev jag för en av våra lokaltidningar och hade tom en egen krönika. En gång i månaden fick jag jiddra fritt om precis vad jag ville och fick ett otroligt gensvar. Folk skickade vykort och tackade för igenkänningen, jag fick böcker med posten som folk trodde skulle passa mej och när jag handlade kom folk fram och gav tips på nya ämnen. Otroligt roligt och stimulerande. När tidningen såldes kickades alla frilansare och jag räknade också dit.

När bloggarna började poppa upp i mitten av 2000-talet hade jag förstås lite skrivkramp och hoppade på tåget jag med. I mars 2006 startade jag den här bloggen på Expressen som var otroligt generösa och publicerade onliners i papperstidningen från våra bloggar. Jag hade väldigt mycket läsare direkt och fick förstås blodad tand, men jag har alltid längtat tillbaka till att skriva ”på riktigt”. Bilder har jag lyckats sälja, men texter är svårt!

Lite därför kom Du i Fokus till. Bloggen började spreta lite för mycket, jag längtade efter att få skriva mer redaktionellt igen och jag fick en idé om att man kanske kunde spilla över texter som inte riktigt passade i bloggen i ett onlinemagasin. Martin fastnade för idén och byggde vår först sida som vi släppte i december 2014. Vår inriktning skulle vara vuxna människor, 45+, med utflugna barn eller inga barn alls. Oj, som pr-byråerna väntat på detta – vilket gensvar vi fick!

Det har varit mycket jobb men vi har hela tiden sett hur siffrorna ökar och setet att vi varit på rätt väg. Vi har sett hur allt fler hänvisar till oss, särskilt till våra recept. Tanken var att recepten skulle vara enkla och snabblagade med få ingredienser – inte en massa konstiga saker som man måste köpa ett helt paket och sen använder man bara en tesked en enda gång. Eftersom vi bägge har vår bakgrund hos Viktväktarna så föll det sej naturligt att vi även räknade ut recepten efter VV´s pointssystem. Ytterligare en förlängning på bloggen eftersom jag kunde använda recepten i mina matsedlar.

Känslan när folk börjar dela det man skrivit och är lyriska över recepten är så häftig! Men jag ville ju fortfarande sälja en text och vara med i den världen igen. Men det har varit tufft och nejen har varit många, tills nu! I fredags fick jag min första text på många år publicerad i en papperstidning! En lokaltidning i Bålsta som jag knappt vet var det ligger, men det spelar ingen roll! Det första som skrivs om OlivVM i en tryckt tidning och allt pga att det svenska laget på VM hade deltagare från Bålsta. Äntligen fick jag en vinkling som jag kunde använda och lyckades sälja in. Ni kan läsa den HÄR. Nu har jag ett aktuellt jobb att visa upp om någon vill se hur jag jobbar. Kanske kan det öppna fler dörrar… vi får se!

Å igår blev vi citerade av Scalateatern! Som jag har väntat på att någon av våra recensioner ska synas lite, äntligen hände det! Det finns några milstolpar i en recensents liv, en av dem är att bli citerad. Nu kan vi bocka av det också. På knappt en vecka har vi alltså fått rejäl kred för de senaste fyra årens jobb och då känns det helt ok att fortsätta lite till. Det är många tusen som läser både bloggen och Du i Fokus varje dag och nu börjar det äntligen märkas. Jag har fortfarande nästan ingen inkomst, men nu känns det iaf som det finns några fler öppningar än tidigare.

Just nu är jag både glad och stolt och det kan ingen ta ifrån mej!

Suveränt ”upphottad” Djungelbok!

Suveränt ”upphottad” Djungelbok!

Jag vare sej skriver eller tittar på familjeteater vanligtvis, men det finns undantag. Jag har en otroligt begåvad vän som heter Anna, som jag lärde känna när vi jobbade på Vasateatern för ungefär hundra år sedan (fast vi är bara 27…). Anna och hennes man Robert brukar roa sej med att göra om traditionella berättelser och sedan anlita de mest oväntade artister för att fylla alla roller. Vad sägs om Yohio som prins i Snövit, Claes Malmberg som ande (med kroppsstrumpa) i Aladdin och nu Mendez som apkung i Djungelboken. Spännande kombo lixom  🙂

I söndags var vi inbjudna till galapremiären av Djungelboken The Musical och visste att vi skulle få en underhållning i världsklass under ett par timmar. Jag har sett bilder och små filmsnuttar under hösten och såg verkligen fram emot att se detta ”spektakel”. Vi kom in i ett Stockholm Waterfront som helt plötsligt blivit en djungel. Scenen var full med palmer, regnskog och lianer. Eftersom det är en familjeföreställning tog vi med min yngste son och hans sambo… han är 23 och hon 22… inga barn kanske, men familj det är vi!

Berättelsen känner vi till, men Anna och Robert har ändrat den lite. Mowgli kommer till djungeln sedan hans by brunnit ner och han kommer att bo hos Baloo (Bill Sundberg) som är ensamstående med två döttrar. Som vanligt har man hittat den perfekta artisten/skådisen till varje roll. De där små flickbjörnarna spelas av Anna Bob Hellberg och Annie Lundin Hallgren och skulle lätt kunna misstas för riktigt björnungar (om de inte pratade alltså). De har lyckats fånga rörelsemönstret och lekfullheten som små björnungar har. Tilde Fröling och Emma Rickfjord är precis lika trovärdiga som gamar, varenda liten rörelsen är perfekt!

Överhuvudtaget har alla lyckats fånga sina karaktärers särskilda drag och rörelsemönster. Hyenorna skrattar oavbrutet och den slingrande Kaa vässssser på s:en och gungar lite långsamt som ormar gör när de reser sej. Gunilla Backman som gör Kaa har förställningens näst coolaste kostym och skulle liva upp vilken maskerad som helst, men det är Jakob Stadell som vinner kostymtävlingen. Hans tiger är helt makalös! Att han övht kan ta sej fram på scen är helt otroligt! Ni som ser föreställnngen kommer fatta vad jag menar… Överhuvudtaget är kostym och smink bland det bästa jag sett på en svensk teaterscen! Så läckert! All kred till Thomas Malmros med team, vilka pärlor!

Barnen i publiken är på hugget och vi vuxna är absolut roade. De dryga 2 timmarna går snabbt, inte en minut blir det tråkigt. Anna och Robert har definitivt lyckats igen och det doftar succé lång väg. Detta är en perfekt julklapp till hela familjen för att gå iväg i mellandagarna och ha lite mysigt. Ni kan köpa biljetter HÄR!

Ja, jag är partisk eftersom det är mina vänner som skapat detta. Men det ÄR bra. Jag lovar!!!

 

Matsedel v 46

Matsedel v 46

Halva november har snart passerat och nu gäller det att börja fundera på advent. För oss som kämpar med vikten är advent ofta den svåraste perioden på året. Men det finns knep!

Förra året åt jag ett tiotal julbord och gick ändå bara upp ett halvt kilo. Mitt knep är att planera livet mellan utsvävningarna. De måltider som äts hemma måste vara bra och hyfsat låga i points. Godis och alkohol äts och dricks enbart vid de där julborden eller glöggminglen, i övrigt är det nolltollerans mellan 1/12 och 23/12. Har man bara ett enda tillfälle så strunta i mina tips, men ska man på mer än låt säga 2-3 olika festligheter så kan man ju alltid planera lite. Om man inte tillåter sej själv att sväva ut alltså, då är det en helt annan sak. Men ska man på många olika grejer så måste man het enkelt ha koll om man inte vill gå upp 5 kilo på kort tid.

Bara för att det finns massor att äta och dricka så måste man ju inte äta eller testa allt. Oftast vet man ju hur köttbullar och prinskorvar smakar… de kanske man kan hoppa över och ist testa sånt som man inte annars äter eller har testat förr. Å man måste ju inte äta mycket, en liten bit räcker ofta. Som min käre make brukar säga ”det blir ju inte godare bara för att man äter mer”. Ta ett varv runt julbuffen och ta sånt som du verkligen är nyfiken på eller tycker om. Å njut av det du äter, sällskapet och tillfället. Det är det viktigaste av allt!

Ta gärna hjälp av mina veckomenyer och planera dagarna mellan festligheterna och gör lite extra så det räcker till matlådor. Här finns snabb- och lättlagad mat till matlådor och här finns ännu fler tips till goda matlådor.

Här är veckans meny:

Måndag: Ärtsoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Tonfisksås med pasta 5 SP Flex för hela grytan

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Fläskfilé med dijon och spenat 4 SP Flex plus pasta

Fredag: Zuccinigratäng med en bit kött 1 SP Flex plus tillbehör

Lördag: Taco med pulled chicken o SP Flex plus tillbehör

Söndag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Vi gör pulled chicken i en större mängd lite då och då och lägger i mindre portioner i frysen. Då finns det att ta av till sallad, wraps, taco osv – det funkar till massor och särskilt när man har bråttom. Alla rätter på veckans matsedel funkar i matlådan, så gör lite extra.

Ha en fin vecka, jag ska käka två julbord  🙂

 

Hur blir man nöjd med sin kropp?

Hur blir man nöjd med sin kropp?

Är ni nöjda med er kropp? Många är inte det. Oftast är det storleken och utseendet man är missnöjd med, men ibland är det funktionen. För mej är det alltihop. Med åldern spelar det mindre och mindre roll vad andra tycker, nu vill jag bli den jag vill vara. Se ut som jag vill!

Jag tycker inte om det jag ser i spegeln och blir irriterad när kroppen inte gör som jag vill. Det är valkar på fel ställen, jag har mängder med leverfläckar och fula fötter. Händerna har dålig styrka och jag tappar det mesta som jag håller i. Ryggen värker och fötterna gör just nu ont så fort jag går. Storleken kan jag göra något åt och jag för en ständig kamp mot kilona. Med två sjukdomar som gör att vikten lätt ökar måste jag hela tiden att superkoll om jag inte ska gå upp en massa väldigt snabbt. Jag har hittat ett sätt att leva som gör att jag nästan står still i vikt, alltid nåt. Funktionen däremot  är svårare att påverka, även om det går till en viss del. Å det irriterar mej! Jag vill kunna göra allt!

Med bra mat och regelbunden träning håller jag både vikten i schack och funktionen hyfsat i schack – men det är som sagt en stängd kamp mot kilon och värk. Mitt liv med bla fibromyalgi och hypotyreos är så, bara att tugga i sej. Hypotyreos är mätbart och något ingen ifrågasätter. Fibromyalgi har inte förrän på senare tid accepterats som sjukdom, men fortfarande är det många som tror att det bara sitter i skallen. Å jag som ser så pigg och frisk ut kan ju inte vara sjuk eller ont dygnet runt. Ibland önskar jag att jag hade en stämpel i pannan faktiskt. Om jag skulle se ut som jag känner mej vissa dagar skulle folk gå omvägar…

När jag ser bilderna här brevid ser jag förstås varenda liten skavank, en del är säkert även inbillat. Vi första anblicken ser ni en fin strand och någon som njuter i solen. Bara för att jag påtalar det så tittar ni lite extra och då ser även ni att det finns lite för mycket här och där. Inte mycket, men lite. Hade jag inte sagt något hade de flesta inte sett något mer än den där fina stranden med en solande kvinna eller hon som njuter i poolen. De flesta bryr sej nämligen inte om hur andra ser ut! Jag bryr mej inte om hur andra ser ut, så varför skulle andra bry sej om hur jag ser ut? Alla har ju nog med sitt!

Om 48 dagar ligger jag på stranden igen och jag kommer att avsky varenda valk som syns, så är det. Jag försöker få mej själv att fatta att jag duger som jag är, det går sådär… Jag duger, men jag vill mer! Jag förväntas vara nöjd med min kropp nu när jag är sk normalviktig, men jag vill ju trivas med det jag ser också. Men även om jag inte trivs med det jag ser så skulle jag aldrig ens komma på tanken att gömma mej, jag älskar ju sol och värme som dessutom gör underverk med min kropp. Jag kommer aldrig att ”älska mej själv” men numera respekterar jag mej själv.

För mej handlar det inte om andras syn på mej utan att jag faktiskt vill gilla det jag själv ser. Jag kämpar för att komma dit, både mentalt och med träning. Jag vill ha en kropp som är stark, som gör det den ska och som är snygg i mina ögon. Är jag hemsk och ytlig som känner så? Jag är snart 50 och vill ha en (i mina ögon) snygg kropp, sån är jag!

Är du nöjd med din kropp? Om inte; varför? Om du är det; har du alltid varit det?

 

Jag var ju riktigt snabb i år!

Jag var ju riktigt snabb i år!

Just nu handlar det mesta om att kom ikapp med alla måsten innan vi åker till Gambia. Vi åker om 7 veckor, så än finns det gott om tid. Ändå brukar de sista dagarna innan avresan vara kaotiska och massor att göra. Jag tänkte inte ha det så den här gången…

Så jag har skrivit långa listor på saker som måste göras och saker som borde göras. Åsså bockar jag av vartefter, tyvärr blir listorna bara längre vartefter jag kommer på nya saker. En del kan jag göra på plats i Gambia, men jag vill helst inte ta upp datorn mer än ett par gånger under resan.

Ett måste lyckades jag iaf få gjort direkt – influensavaccinationen. Det var första dagen för vaccinationer igår och jag lyckades faktiskt få sista tiden på dagen. För mej är det ett måste att ta sprutan, jag riskerar tydligen att bli väldigt sjuk. Vi som är i sk riskgrupp får ta sprutan gratis, då är det ju dumt att inte göra det. Jag tillhör riskgrupp eftersom jag har bla astma, fibromyalgi, nedsatt immunförsvar och sömnstörning. När jag blir sjuk så blir jag det ordentligt. Hostan efter en lätt förkylning kan sitta i 8-10 veckor. Hur det skulle bli med en influensa vågar jag inte ens tänka på, jag har aldrig haft det…

Att jag lyckas ringa och boka tid är en bragd och att jag gör det så tidigt är inget annat än ett under. Jag brukar ringa efter någon vecka och då finns inga tider, när det väl finns en tid så finns inget vaccin… murphys lag… men den här gången lyckades jag direkt! En sak att bocka av  🙂

Jag vet att många väljer att inte vaccinera sej och jag lägger ingen värdering i det. Är man frisk i övrigt så klarar man en influens. Det är ju den som är äldre, överviktig, har någon sjukdom eller är höggravid som riskerar att bli så sjuk att man måste behandlas på sjukhus, som ska se upp och fundera på den där sprutan. De som riskerar att bli så sjuka att de faktiskt kan dö. Jag tillhör tydligen dem även om det känns främmande att tänka så.

Nu är det iaf gjort och resten av listan kan bearbetas… Gör du också listor?

 

Matsedel v 45

Matsedel v 45

Åtta måndagar kvar på året, alltså åtta veckomenyer till under 2018. Knappt två månader kvar tills årets ska stämmas av och kanske nya löften ges. På 7-8 veckor hinner man en hel del, så det finns ännu tid att vända en negativ spiral.

Det är många som ger som nyårslöfte att gå ner i vikt, 45 veckor in på året ser vi rätt tydligt hur det har gått. Jag gav iofs inget löfte men har gått ner lite av det jag ville och har återigen min målvikt inom räckhåll. Mitt eviga mål nuförtiden är ju att hålla mej så nära målvikt det går och det går hyfsat bra. Efter 18 år med Viktväktarna och 14 som färdig Guldmedlem har man lärt sej en del knep på vägen.

Planering är a och o. Veckomenyerna är vårt bästa hjälpmedel och matlådorna i frysen är ofta vår räddning. Den här veckan kör vi med lågpointsare mestadels, alltså rätter med få smartpoints. Bra att ha i frysen när glöggminglen och julfesterna kör igång.

Här är veckans meny:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Ugnsbakad fisk med linser 1 SP Flex

Onsdag: Kyckling i ugn med färskoströra 5 SP Flex

Torsdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex plus pasta

Fredag: Moussaka 5 SP Flex

Lördag: Pastagratäng med lövbiff 13 SP Flex

Söndag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Om bara några veckor är det advent och för några den stressigaste tiden på året. Passa på att fixa matlådor redan nu så ni har att ta till när det krisar HÄR finns massor med tips.

Den här veckan är det både resemässa och hälsomässa, kul kul. Gör en bra vecka, det ska jag göra!

 

Varför ska man åka till Gambia?

Varför ska man åka till Gambia?

En del är lite skeptiska till Afrika och att resa till olika platser och länder i Afrika. De som är skeptiska har med 99% säkerhet aldrig vart där. Det jag har märkt är nämligen att har man en gång besökt den afrikanska kontinenten så kommer man tillbaka. Varför? Varför inte!

Jag älskar i stort sett hela Afrika, men det är Gambia som stulit mitt hjärta. Det var där jag bodde som 20-åring och alltid återvänder till. Gambia är Västafrikas minsta land, bara 11 000 kvm stort, som Småland ungefär, har jag för mej. Det ligger på bägge sidorna om Gambiafloden, inuti Senegal. Det är alltså ett land i landet kan man säga, men med egen flagga och eget styre. Det har varit en engelsk koloni, vilket gör att de allra flesta talar engelska plus sina egna stamspråk.

Gambia är solsäkert, vackert, god mat (smakrik utan att vara stark), trevliga människor, ganska nära (8 timmar med flyg) och bara en timmes tidsskillnad. Man åker ju bara rakt söder ut och slipper alltså jobbig tidsskillnad, som enligt mej blir värre att tampas med ju äldre man blir. Nu sätter man sej bara på flyget och allt är som vanligt både när man kommer dit och hem, jätteskönt!

Turistsäsongen är oktober till april, vi brukar åka runt nyår och då har vi runt 35 grader varmt på dagarna. Det kan låta mycket, men eftersom värmen är torr och Atlanten hela tiden fläktar gott så känns det inte så varmt. Åker man inåt landet kan det bli riktigt hett, men vid stranden är det helt perfekt. Stränderna är nästan tomma och underbara att gå långa promenader på. Rent teoretiskt skulle man kunna gå från norra delen från gränsen till Senegal, genom hela landet och till södra delen till andra gränsen till Senegal. Det är några mil, men strand nästan hela vägen. Är det garanterad sol och värme man vill ha så är det till Gambia man ska åka.

Vår favoritsysselsättning är att ta långa strandpromenader. Det blir promenader på 3-4 timmar, då man stannar och badar, tar härliga bilder och bara njuter av tillvaron. Ibland kommer det fram någon som vill prata, ibland passeras man av en häst eller hör apor tjattra. Här och där ser man hur fiskare kämpar med sina nät och ibland får man hjälpa till att dra upp fisken. Det finns både juicebarer och små restauranger på stranden, så man kan vara ute hur länge som helst. Går man för långt tar man bara en taxi tillbaka.

Allt är så enkelt i Gambia! Som turist finns det alltid något att göra, om man inte vill ligga och sola eller gå på stranden hela dagarna alltså. Folk är trevliga och hjälpsamma. Överallt finns fantastisk natur och djur, dock inga stora djur. Förutom hyenor och babianer så är är flodhästen det största djuret man hittar här. Men då får man leta nästan högst upp i Gambiafloden, de visar sej inte särskilt mycket.

Tycker man om att fotografera är man i paradiset, alla bilder blir fantastiska! Tidiga soluppgångar, solnedgångar över havet, färggranna kläder och människor och annorlunda miljöer. Bilderna ni ser här i inlägget är direkt från kameran, inte fixade på något sätt alls. Ljuset och motiven är fantastiska!

Gillar man att träna så finns ett helt ok gym, annars springer och tränar de flesta på stranden. Shoppar gör man i en väldigt speciell liten huvudstad, där man kan hitta det mesta och allt är såååå billigt (man prutar hårt!). Gambiafloden bjuder på härligt fiske för den som gillar det eller kanske bara vill ha en lat dag och låta vågorna vagga en, perfekt som avslutning på en spännande semester. Här kan man också vara med på trumkurser mitt på stranden, kanske man blir så biten att man låter någon tillverka en trumma åt en som man tar med hem. Och här finns en kulturhistoria som måste bevaras, man kan bla besöka ön dit slavarna togs innan de skeppades till resten av världen och byn där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här har man aldrig tråkigt!

I Gambia gör man skillnad som turist. Bara genom sin vistelse i landet bidrar man till arbetstillfällen som gör att familjer överlever. Å vill man göra lite till och verkligen se hur folk lever, tar man sej bara en liten bit bort från turistområdena. I byarna är man mer än välkommen! Man kan köpa med en säck ris och verkligen göra nytta. Eller som vi som tar med kläder, leksaker och annat smått och gott hemifrån. Vi köper med oss potatis, lök, olja och ris för flera månader för att underlätta för vår familj. Då behöver vår pojke inte oroa sej för att familjen ska gå hungrig ett bra tag framöver. Myggnäten vi köpte till familjen för 4-5 år sedan har gjort att ingen i just deras familj dött i malaria på flera år. Att veta det betyder allt!

Jag har rest mycket och sett stora delar av världen. Jag tycker egentligen att världen är för spännande och för stor för att åka tillbaka till en plats flera gånger. Men till Gambia återkommer jag, just för att allt jag älskar finns där. Gambia har precis allt man kan önska, och man slipper den jobbiga tidsskillnaden.

Gambia är The Smiling coast of Africa och så är det verkligen. Var man än går möts man av ett stort leende och ett hjärtligt hej. Gambia är helt fantastiskt och det hoppas jag att jag lyckats förmedla till er. Här gör varenda turist skillnad, vi är efterlängtade och uppskattade. Det finns inget bättre! Åk dit! Ni kommer inte att ångra er!

 

Snabbt- och lättlagat som passar i matlådan

Snabbt- och lättlagat som passar i matlådan

Många frågar efter både snabb- och lättlagad mat och gärna sånt som även passar i matlådan i frysen. För mej är snabblagat något som tar max den tid det tar att koka ris, alltså typ 20 minuter. Lättlagat är sånt som inte har mängder med konstiga ingredienser eller en massa grejer som ska skalas och skäras.

Jag har spaltat upp i fisk & skaldjur, kött, kyckling och vegetariskt – så hittar ni lätt. SmartPointsen är angivna per portion om inget annat står. Bon apetit!

De här förslagen är alltså både snabb- och lättlagade – HÄR finns andra bra matlåderätter, den är lättlagade, men tar lite längre tid.

Fisk & Skaldjur

Räkor med currypasta – 3 SP Flex plus pasta

Lax med broccolipuré – 1 SP Flex

Tonfisksås med pasta – 5 SP Flex för hela grytan plus pasta

Räkor med spenat och pasta – 4 SP Flex plus pasta

Torsk med äggsås  – 3 SP Flex plus potatis

Lax- och spenatsås – 3 SP Flex plus pasta

Räkor med grönsaker och saffranssås – 2 SP Flex plus pasta

Snabblagade curryräkor – 4 SP Flex plus pasta

Indiska räkor – 5 SP Flec för hela grytan plus ris

Vitlöksräkor med ris – 5 SP Flex plus ris

Laxgryta med räkor – 3 SP Flex plus ris

Pasta med laxsås – fr 4 SP Flex plus pasta

Kött

Mango- och fläskfilégryta – fr 6 SP Flex plus ris

Tacogryta med ris – 4 SP Flex plus ris

Filégryta med ananas – fr 2 SP Flex plus ris

Kryddig lövbiffsgryta – 5 SP Flex plus ris

Fläskfilé med dijon och spenat – 4 SP Flex plus pasta

Fläskfilégryta med champinjoner och spenat – 6 SP Flex plus ris

Afrikansk gryta – 9 SP Flex för hela grytan plus ris

Purjo- och lövbiffsgryta – 4 SP Flex plus ris

Smakrik kasslergryta – 26 SP Flex för hela grytan plus pasta/ris

Kyckling

Snabb och enkel kycklingcurry – 6 SP Flex plus ris

Kyckling och broccoli i grönpepparsås – 3 SP Flex plus pasta

Kycklingkorvstroganoff – 9 SP Flex plus pasta/ris

Kyckling Alfredo med sparris – 6 SP Flex plus pasta

Pad Thai – 7 SP Flex

Kycklingcurry med mango – 3 SP Flex plus ris

Strimlad kyckling med bönor i tomatsås – 1 SP Flex plus pasta

Krämig kycklinggryta – 3 SP Flex plus pasta

Krämig kyckling med champinjoner och sparris – 4 SP Flex plus pasta

Kycklinggryta med senap och bacon – fr 2 SP Flex plus ris

Kyckling med tomatsås – 2 SP Flex plus pasta

Vegetariskt

Tacofärs med pasta – fr 3 SP Flex plus pasta

Pasta med krämig champinjon- och spenatsås – 3 SP Flex plus pasta

Pasta med bönröra – 2 SP Flex plus pasta

Indisk Daal – fr 3 SP Flex plus ev ris

Stroganoff med Oumph – 3 SP Flex plus pasta/ris

Pasta med quornfärssås – 1 SP Flex plus pasta

Pasta med krämig spenatsås – 2 SP Flex plus pasta

Linsgryta med spenat – 4 SP Flex pus ris

Smakrik färsgryta – 1 SP Flex plus ris

Halloumistroganoff – 9 SP Flex plsu ris/pasta

 

Vi brukar ta maskeringstejp och klistra på matlådan med rättens namn och SP. Så ser man lätt vad som finns där. För oss underlättar färdiga matlådor hur mycket som helst, det är vårt bästa knep för att gå ner eller hålla vikten. Vi tar en heldag och gör massor med mat, eller gör en extra laddning när vi väl lagar något. Hoppas detta kan hjälpa er lite på vägen till ett enklare och mer hälsosamt liv.

Idag är en matlagardag, vad gör du idag?

 

Jag som lovade…

Jag som lovade…

Nästan varje gång jag kommer hem från min läkare har jag någon ny diagnos i bakfickan, stor eller liten, tillfällig eller kronisk. Nu var det dax att besöka Dr Kompis igen i onsdags och jag lovade maken att inte komma hem med något nytt. Jag misslyckades…

2010 var jag ett vrak, jag mådde så otroligt dåligt men min nuvarande husläkare tog mej inte på allvar. Han sa bara att alla är lite trötta på hösten och skickade hem mej igen. Att jag var så trött att jag inte kunde tänka, tappade ord, gick upp i vikt och bara ville försvinna från jordens yta lyssnade han inte på. Något var fel, på riktigt!

Jag har en kompis som är läkare, i ren desperation frågade jag honom om han kunde ta sej an mej. Jag vet att man helst inte ska ha sina vänner som patienter, men jag var faktiskt desperat. Han sa till min lycka ja och sedan jag kom till honom har han hittat en massa spännande saker som bla hypotyreos, fibromyalgi, sömnstörningar, folsyrebrist och lite annat smått och gott. Det räcker ju så kan man tycka.

Redan för 2-3 år sedan började vi kolla upp mina knän och det konstaterades att jag hade en början till atros. Men problemen var inte så stora, så vi lät dem vara just då. Nu är problemen stora, jag kan inte gå uppför trappor, slänter eller ens trottoarkanter utan att det känns som knivar körs rätt in i bägge knäna. Något är fel. Höger stortå gör ont lite titt som tätt i leden, särskilt när jag haft klackar och det ”bränner/sticker” under nästa tå. Värk i knän, ont stortå och en brännande känsla i nästa tå var alltså dagens ärende när jag kom till honom.

Min läkare vet att jag inte gnäller i onödan, han lyssnar, känner, klämmer och tänker. Han är lite som Dr Baltzar faktiskt och rätt som det är lyser han upp och har kommit på nåt bra. När det gällde knäna var jag beredd på det värsta, Artros – sånt som gör himla ont och är svårt att fixa. Men han tyckte att allt tydde på att menisken bråkade med mej och det är lättare att fixa, så den diagnosen tar jag hellre. Men nu ska jag på röntgen och träffa ortoped, så får vi se vad det slutar med. Däremot trodde han på artros i tån, jahaja… då få det väl vara så, klackar använder jag inte så ofta ändå.

Så kom vi till den brinnande tån och nu blev det intressant. Dr Kompis är rätt säker på att jag har brist på B12. Mina tidigare prover visar att jag ligger inom normalvärde, men precis på gränsen till lågt. Så han skickade iväg mej på en ny provtagning direkt medan han skulle fixa med några papper. Första tecknet på B12-brist är just att det pirrar/bränner i tårna – det hade jag ingen aning om. Och det är en brist som kan leda till en massa läskig skit och måste tas på allvar. Men tydligen så kan inte skador man redan fått läka ut ens med medicin, så den där obehagliga känslan får jag i värsta fall leva med.

Nu väntar vi bara på svaret på det där provet och visar det som vi tror så ska jag tydligen få injektioner med B12. Ytterligare en medicin som ska tas resten av livet… Jag lovade ju att inte komma hem med fler diagnoser, å det gick ju bra… men jag konstaterar mest bara vad som händer och är tacksam över att min käre vän orkar med mej och vill vara min läkare. Han har förmodligen räddat både mitt liv och förstånd. Jag vet faktisk inte vart jag hade varit idag utan honom. Han är 5 år äldre än mej och kommer att jobba som läkare många år till, den dag han slutar vet jag inte vad jag ska göra. Men det är ett senare problem.

Jag vet att många kämpar med att hitta en bra, kunnig och pålitlig läkare. Jag hittade till slut min och nu släpper jag honom aldrig! Men jag tycker det kan vara nog med diagnoser nu faktiskt…

 

Att köpa skor ska vara kul!

Att köpa skor ska vara kul!

Jag älskar skor, vem gör inte det lixom…? Hur många par jag har vet jag inte, men det är rätt många. Nu är jag inte ensam om att gilla skor här hemma, maken är minst lika bra på att shoppa. Så vår hall ser ut som en skoaffär ungefär  🙂

Men det finns ett problem när det gäller mej och skor. Jag har olika långa ben och min högerdoja måste byggas om. Det skiljer 2,5 cm på mina ben, därför behöver jag få en klack som gör mej jämnlång. Jag måste också få plats med inlägg i båda skorna för att räta upp fötterna och därmed hela benen. Så när det kommer till att köpa sneakers och andra skor som ska användas mycket är det inte lika skoj. Det är lite att tänka på och det är inte alls lika kul som att bara spontant gå in och köpa ett par coola skor.

Jag får bygga om två par skor per år på landstingets bekostnad, då gäller det att välja noga. Det ska ju vara skor som ska användas mycket och som funkar till olika tillfällen, typ snygga sneakers och funktionella vinterskor. Men även rejäla promenadskor, typ hikingkängor. Det är dock promenader jag gör mest, men de skorna är inte särskilt snygga. Å nu hade både mina hikingdojor och sneakers spruckit, nästan av på mitten faktiskt. Det är bara två månader kvar av året och börjar alltså bli panik om jag ska få några skor i år. Tråkiga förutsättningar att leta skor kan man väl säga…

Jag har letat skor lite halvhjärtat nästan hela året, men inte hittat några, nu var jag tvungen att skynda på lite. Så jag tvingade med Martin till Skärholmen i lördags för att verkligen få saken ur världen. Vi hade lite tur och trillade in på Intersport som hade värsta rean. Jag hittade ganska direkt ett par jättefina rosa mockasneakers som satt ok, inte perfekt – men ok… jag hade behövt en halv storlek större men det fanns förstås inte. Jag chansar och hoppas att jag kan gå ut dem lite. Sen var det hikingskor eller hundpromenadskor som de ju är, gärna goretex och rejäla så de håller några år. Salomon har funkat förut, Adidas gick sönder direkt, Reebook gillar jag… det blev till slut nya Salomon – inte vackra men funktionella. Å självklart hittade även Martin ett par!

Nu har jag iaf skorna och är hyfsat nöjd, nu ska de bara iväg till ortopedteknikern Yakob som ska fixa till dem åt mej. Där ska jag åka förbi nu och sen kan jag hämta dem om någon vecka och återigen ha ett par skor som funkar och som inte läcker. Jag har vart väldigt blöt om fötterna när det regnat, tur vi haft en torr sommar. Så är iaf ett problem ur världen för den här gången.

Jag gillar skor, men inte när de ska köpas i panik. Gillar du skor?