Lyxiga dofter till Mamma

Lyxiga dofter till Mamma

*** I samarbete med Livehome.se***

På söndag är det Morsdag och det är dax att uppvakta mamma lite extra. Jag som mamma hoppas förstås att jag är uppskattad flera dagar på året, men lite extra uppmärksamhet skadar inte 🙂

Jag antar att de flesta mammor är som jag, iaf när det gäller hemmet. Man vill ha ordning, lugn och det får gärna dofta gott och fräscht. Jag vill ha svaga dofter, gärna så där så man bara förnimmer det. Gärna av nyregnad skog, eller av blommande syrener – men inte för starkt, bara en antydan.

I sovrummet skulle jag vilja ha en sk aroma diffuser som lixom ångar ut doften och samtidigt återfuktar luften. Livehome.se har jättesnygga, äggformade diffusers i olika färger som rent ut sagt är skitläckra! En aroma diffuser används tillsammans med essentiella oljor. Man väljer sin doft, häller i en till tre droppar olja i vattenbehållaren samt vatten – det är allt! Sen sprejas doften ut som en svag dimma. Du väljer själv hur länge diffusern ska vara igång, om du låter den vara så stängs den av automatiskt efter 7-10 timmar.

Min favoritdiffuser är tillverkad i glas. Den sprider inte bara en härlig doft utan skiftar även i sju olika färger. Om man inte vill ha den helvit alltså, man gör som man vill. Den finns också marmorfärgad, den ni ser på bilden högst upp. Visst är den fin!

Doft är väldigt personligt. Jag vill gärna ha svag doft av tex vanilj, du kanske vill ha en stark av blommande liljekonvaljer. Jag har doftpinnar i trappen som står i min favoritolja så det ska bli en god doft i hela huset. Till diffusern används eteriska oljor, de kan göra oss pigga eller lugna, lite beroende på vad vi väljer. Livehome.se har mängder med oljor, alla färgmarkerade beroende på vad man är ute efter tex blå för uppfriskande doft, grön för havsdoft, rosa för sensuella dofter och blå för lugn.

Just nu har Livehome.se kampanj på min favoritdiffuser och de skickar den redan idag om du beställer direkt. Men du hinner förstås inte få den före Morsdag, det löser du med ett hemmagjort kort och en bukett blommor som får stå för doften så länge 🙂

Ha en fin Morsdag!

Det där folk inte ser…

Det där folk inte ser…

Är jag en hemsk människa som inte vill ha regn? Alla andra ser fram emot några regniga dagar, själv bävar jag. Självklart är jag högst medveten om att vår natur behöver regnet, men samtidigt vet jag vad det gör med min kropp…

Det är redan vattningsförbud i delar av vårt land och fler kommer det att bli. Vi behöver regn för att fylla grundvattendepåerna och växterna behöver det förstås. Dessutom packar fukten ihop aspluddet så det inte går att fjutta på, vilket förstås är extra bra efter att vi haft över 40 bränder på bara några timmar här i Botkyrka. Jag fattar allt detta, ändå avskyr jag det!

Regnet och väderomslaget ger nämligen värk i precis varenda millimeter av min kropp. Värken gör mej så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Självklart blir jag även på ett skitdåligt humör, det blir man av värk och trötthet. Men det är ingen som ser detta, såna här dagar stannar jag inomhus, bokar av allt och lever mitt liv i soffan tillsammans med hunden.

Jag får ofta höra ”Du som ser så pigg och fräsch ut” eller ”Vänta du bara tills du blir gammal, då får du ont på riktigt”… äh… va? Bara för att jag har ont behöver jag väl inte se ut som ett vrak när jag vistas bland folk? Å vem är du att förringa min värk och sia om min framtid? Vi som har fibromyalgi och andra dolda sjukdomar/funktionshinder tas oftast inte på allvar. Syns det inte – så finns det inte. Men jag finns! Min sjukdom finns! Min värk finns definitivt och är högst verklig! Särskilt dagar med väderomslag och regn!

Detta är fibromyalgi

Vi är många som ligger utslagna just precis nu. Medan många andra njuter av regn och en friskare luft, kryper vi ihop i en liten hög i soffan. Vi avbokar allt, tar på oss kläder som inte gör ont, sväljer värktabletter, somnar om och hoppas att värken ska vara lite mindre när vi vaknar. Ni ser inte detta, men det är min och mångas verklighet just precis idag. Värken sitter långt in i skelettet, men även utanpå huden och i varenda muskel. Det enda som lindrar är att sova.

Jag vet att naturen behöver detta och att ni är många som njuter. Ni får det! Jag säger absolut inget om det. Själv lider jag mej igenom detta och hoppas att det snart blir sol och varmt igen. För min kropps skull, för att jag vill fungera.

Döm aldrig andra människor, ni har ingen aning om vad de går igenom. Respektera alla, det finns orsaker till att man är som man är. Idag är en riktigt dålig dag, jag hoppas att det bara blir en… Imorgon har jag lixom inte tid.

Cancerhelvetet knackar på

Cancerhelvetet knackar på

Så kom den objudna gästen även till oss. Den attackerade från flera håll dessutom. Jag pratar förstås om cancerhelvetet.

Som ni säkert har förstått så händer det saker runt om oss som är svåra att prata om. Av respekt för berörda tänker jag inte prata om dem utan om mej och mina tankar. Hur är det att stå lite snett bakom en cancerdrabbad? Vilka tankar har jag och vilka åtgärder tänker jag själv ta. Cancergenen kanske även finns i mitt blod, högst troligt faktiskt. Hur orolig är jag?

Cancer gör inte skillnad på någon. De bryr sej inte om ifall du är fattig eller rik, ung eller gammal, tjock eller smal, vit eller svart, man eller kvinna, lång eller kort, religiös eller ateist. Den kör lixom bara på och förstör. Vi har haft sjukdom runt oss hur många år som helst, även cancer har funnits där. Både min morfar, moster och kusin har drabbats – men det har varit smått diffust eftersom de alla bor så långt bort och jag träffar dem inte i min vardag. Bekanta har också drabbats, bla Pamela och Lotta som pratar öppet om sin sjukdom och även skrivit böcker om hela resan. Ett stort tack till dem måste jag passa på att säga, de ger stort hopp om att även vår resa ska gå bra.

Jag har nästan alltid haft allvarlig sjukdom i vardagen och är ganska konkret, kall kanske en del skulle kalla mej. När jag fick beskedet den här gången konstaterade jag faktum och gick vidare därifrån. Två personer i min närhet skulle från och med då få besked om operation, behandlingsform och en massa annat. I det läget syns inget utanpå och som närstående är det inte mycket man kan göra. Operationsdagen kommer och nu vill alla snabbt veta hur illa det är, har cancern spridit sej, vad händer? Några veckor senare kommer lugnande besked, cancern har inte spridit sej, man har fått bort allt tror man, nu ska såret läka och sedan ska en dosa opereras in i armen och cellgifter väntar.

Alla har hört talas om cellgifter, men vad innebär en sån behandling egentligen? Man googlar, pratar med tidigare cancerpatienter och försöker få fram så mycket info som möjligt. Våra närstående tar mängder med prover och provar ut peruk – nu börjar man förstå att detta händer på riktigt. Man går från något slags vaccum till verklighet. Var tredje vecka ska gifter pumpas in i kroppen. Jag läser att det känns värst 5-7 dagar efter behandling, men det verkar inte stämma med verkligheten i vårt fall. Illamåendet kommer helt plötsligt vid en promenad efter bara ett par dagar.

Alla tappar inte håret, men om man gör det så börjar det efter ungefär två veckor. Man kan be om en kylmössa för att försöka minska håravfallet, men vet inte om någon av dem gjort det. Frågan poppar upp i mitt huvud ”Hur mycket bryr jag mej om mitt hår?” Brösten har jag redan tagit ställning till, kvinnlighet sitter inte i brösten har jag redan konstaterat – jag tog ju bort min E-kupa alldeles frivilligt. Men hur är det med håret? Jag har inget svar på det än faktiskt. Trodde inte att jag brydde mej så mycket, men jag vet faktiskt inte. Kvinnlighet bryr jag mej inte så mycket om och mitt hår växter otroligt snabbt, så jag borde inte bry mej om något så ytligt.

Så här två veckor efter första behandlingen märks inte så mycket mer än att det finns en genuin trötthet som bara anfaller utan förvarning. Ungefär som min egen trötthet, men i mitt fall har det ju en helt annan orsak. Men jag kan ändå förstå hur det känns att bara säcka ihop, när man inte vill något annat än att vara med och vara pigg.

Att stå brevid utan att kunna göra något ger en mängd funderingar. Cancern finns runt mej, från flera håll – hur gör jag för att hålla den borta från min kropp? Har jag genen? Har jag gått på alla kallelser som jag borde? Hur ska jag agera? Självklart finns inte alla svar, men en del. Jag har inte gått på alla undersökningar som jag borde, mammografi har jag gjort, cellprover har jag däremot inte gjort på ett tag. Jag glömde helt enkelt bort det. Senaste kallelsen sitter på kylen, den ska jag ta tag i nu. Sen ska jag också be att få göra ett gentest och se om genen för cancer finns även i mej. Gör den det så vidtar jag åtgärder direkt!

Men cancer kan ju sätta sej på så många ställen, kan man kolla alla? Jag tror inte det? Bröst, livmoder och hud är väl typ det som går att kolla hyfsat enkelt. Tarm, strupe och annat blir ju lite knepigare. Man får väl helt enkelt kolla det man kan och sköta sej så gott man kan. Å då kommer vi till solandet… jag älskar ju solen. Å jag tycker att jag har koll och har redan tagit bort flera märken som det inte varit något i.

Många funderingar blir det. Cancer har som sagt funnits i min närhet förut, även om den blev mer påtaglig nu. Man vet bara något om det man har just nu, det gäller att leva nu. Att skjuta upp saker är en väldigt dum idé, man vet aldrig vad som händer. Så det är där vi står just nu, med cancern som oinbjuden gäst och vardaglig följeslagare. Vi får helt enkelt göra det bästa av en grisig situation. En situation som vi faktiskt inte är värda eller önskar någon annan. Men som sagt; cancerhelvetet bryr sej inte om vem man är, den frågar inte om lov – den bara ockuperar.

Så nu vet ni varför jag kanske inte är lika öppen som jag brukar, varför jag pratar i gåtor och inte berättar allt. Det kanske kommer en dag när jag berättar om vilka som drabbats, kanske inte – allt beror på dem. Tills dess får ni nöja er med mina tankar och resonemang, och min väg genom gentester, resultat och beslut. Och tills dess vill jag veta hur ni resonerar. Om ni omgavs av cancer, skulle ni göra gentestet? Vill ni veta om även ni har cancergenen? Ni kanske redan tagit ställning och gjort testet? Hur tänker ni kring hår, bröst och kvinnlighet?

Och en uppmaning till er kvinnor! Gå på de kallelser ni får för mammografi och cellprover! Ni män; ta PSA-provet även om det känns obehagligt. I Sverige har vi ändå de här förmånerna, utnyttja det!

Ta hand om er!

Matsedel v 21 – med Morsdagsbonus

Matsedel v 21 – med Morsdagsbonus

Så här i andra delen av maj brukar föräldrar bli lite stressade. De med mindre barn skall gå på en mängd avslutningar, grillkvällar och annat som har med fritidsaktiviteter och (för)skola att göra. De med äldre barn har kanske konformationer och studenter att klara av. Mottagningar ska arrangeras, mat ska planeras och lagas. Stressen ökar och känns påtagligt i kroppen och syns förmodligen även på vågen.

Stress är inget bra alls för den som ska hålla sin vikt eller gå ner i vikt. Stress ökar nämligen kortisolet i kroppen som gör att vi samlar vätska och vätska väger ju som bekant. Man kan känna detta på tex ringar som sitter hårdare och strumpor som ger märken på benen. Lösningen på detta är förstås att sluta stressa, men det kan ju vara lättare sagt än gjort. För att få bort vätska ur kroppen behöver man oftast dricka mer, hur ologiskt det än kan låta. Kan vara bra att komma ihåg varma sommardagar är kroppen känns svullen.

Det bästa är förstås att inte stressa alls, men det vet ju alla redan. Men är man stressad och får ett plus på vågen, kan det ju ändå skönt att veta vad som kan vara orsaken när man ändå tycker att man skött sej. Nu vet ni!

Att stress kan vara livsfarligt och att jag fått en mängd obotliga följdsjukdomar av detta, vet ni som följt mej ett tag. Därför är jag lite extra kinkig med detta, både när det gäller mej och alla runt mej. Se upp för stressen, hamna inte där jag hamnade – det är inget att sträva efter alls. Jag är rätt bra på att ta det lugnt numera, planering är en av de saker jag är noga med.

Här kommer därför veckans matsedel, det mesta är både snabb- och lättlagat. Och en hel del passar till matlådan dagen efter eller i frysen. Allt för att slippa stress 🙂

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Ugnsbakad fisk med linser 1 SP Flex

Onsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Cannelloni m kasslerfyllning fr 7 SP Flex

Fredag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Lördag: Grillade räkor m jordnötssås 0 SP Flex för räkorna, lägg till SP för tillbehör

Söndag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås 3 SP Flex plus pasta

Morsdagsbonus: Syrensaft 0 SP

På söndag är det Morsdag, vi firar inte det särskilt mycket. Men jag vet att ni är många som gör det, särskilt ni som har yngre barn. En lättare variant av Äppelkaka eller Rabarberkaka kanske passar bra? Klicka på kakan ni är nyfikna på, så kommer ni till receptet.

Ha en fin vecka och stressa lugnt 🙂

PS. Häng med mej på instagram @marlenerinda om ni vill. Mitt liv som guldmedlem sedan många, många år tillbaka. Ett rörigt liv med träning, mat, gala, kändisar och glamour – men även lite skit i hörnen.

Eurovision med tjocka släkten!

Eurovision med tjocka släkten!

Jag antar att vi var ganska många som tittade på Eurovision igår. Jag tycker det är kul med Melodifestivalen och följer alla delfinaler så gott jag kan, även om jag skulle föredra att bara ha ett enda program – som det var förr. Eurovision i maj är en liten högtidsstund som jag inte gärna missar och jag följer poängen med spänning. Igår var det ju riktigt spännande!

Till finalen av Melodifestivalen och kvällen för Eurovision bjuder vi gärna in familj och vänner och dukar upp med något gott att äta och dricka. Ingen ska behöva sitta ensam, är vår filosofi. Igår var det dock lite annorlunda, familjen var inbjuden som vanligt – men pga utebliven ork avstod vi från att bjuda in vänner. Jag är inte helt ok just nu och inte alla i familjen heller, ibland får man helt enkelt prioritera även om det känns tråkigt.

Martin fixade mat halva dagen. Vi bjöd på korv och kycklingspett, potatissallad och sallad. Första rabarbern skördades och av detta blev det en rabarberpaj, som vi passade på att göra ett recept av (kommer på onsdag i duifokus.se tror jag). Det var inget överflöd, men alla var mätta och belåtna när vi ätit färdigt. Det härligaste var att vi kunde sitta ute hela kvällen utan att frysa det minsta lilla. Vår familj är inte så mycket för just Eurovision, så de kom och åt med oss – men åkte sedan hem till sitt.

Martin och jag plockade av och kröp sedan upp i soffan för att i lugn och ro se alla bidrag och sedan följa den otroligt spännande omröstningen. Herregud så spännande det var! Bestående intryck av året Eurovision var dock att Madonna sjöng falsk och minen när stackars John fick höra publikens poäng. Usch vad jag tyckte synd om honom i det ögonblicket. Vilken besvikelse!

Det bästa igår var att hela familjen samlades, det var länge sedan. Alla trivdes, skrattade och umgicks på ett lite annat plan än tidigare. Det är svårt att förklara, men det kändes lite extra bra igår, lugnare och hjärtligare på nåt så sätt. Alla familjer har sina bekymmer och hemligheter, vår är inget undantag. Jag pratar om det mesta, men en del måste jag hålla för mej själv. Så är det nog för alla som bloggar eller är aktiva på sociala medier. Jag förskönar inte min tillvaro, men jag berättar inte allt.

Gårdagen kan jag leva länge på och jag hoppas att sommaren bjuder på fler såna stunder. Jag är helt slut idag, men det var det värt!

5 goda grejer med rabarber

5 goda grejer med rabarber

Sverige är ett avlångt land, här i Stockholm kan vi ta första skörden av vår rabarber. De är riktigt spröda och fina nu. I Skåne har man redan skördat flera gånger och i Norrland kanske det dröjer någon vecka till.

Vi får massor med rabarber och får ofta ge bort, trots att vi dragit ner och numera bara har två knölar. Jag gissar att fler har det som vi… Därför bjuder jag på några tips om vad man kan göra med stjälkarna. Det finns mer än paj faktiskt 🙂

Rabarberkaka (min favorit) 9 SP Flex för hela kakan

Rabarberchutney (supergott till grillat) 0 SP Flex

Jordgubb- och rabarberkompott 0 SP Flex

Rabarberfromage 8 SP Flex för hela satsen

Rabarbersoppa 0 SP Flex

Som ni ser så är det väldigt SP-snåla recept, man kan alltså njuta av allt som bjuds på här ovan med gott samvete och till och med ta flera gånger.

Vi experimenterar just nu med smulpaj, vi får väl se när vi kommer fram till nåt bra. Kommentera gärna här nedan om ni har nåt bra recept som vi kan använda, som är SP-snålt alltså. Ni kan följa våra experiment på instagram @marlenerinda 🙂

Rabarberkakan och chutneyn måste ni bara testa, och kompotten – de är sååå goda!!! Bon apetit!

Det började droppa blod från knät…

Det började droppa blod från knät…

Det har gått en vecka sedan operationen och jag har (nästan) följt allt som min läkare sagt till mej. Hans rekommendation var att leva som vanlig och känna efter, så det har jag gjort. Han sa också att förbanden skulle tas bort efter en vecka, det gjorde jag också… det gick ju sådär…

Det finns mängder med rekommendationer efter en knäartroskopi, jag valde att lyssna på min läkare. Han sa inte ens att jag skulle hålla mej lugn samma dag eller dagen efter, utan leva på som vanligt. Så det gjorde jag och blev därför lite ställd när en sköterska ringde mej dagen efter operationen och frågade om jag satt högt med benet. Ähum… asså… jag är bara ute på lite bus, svarade jag. Då hade jag gått på stan och var på pressträff och käkade hamburgare för glatta livet. Men visst, jag böjde så lite som möjligt på benet och gick inte särskilt snabbt. Hon hummade lite och sa bara att jag skulle ringa direkt om jag fick feber eller kände att något var fel.

Under helgen har jag tagit det lugnt faktiskt, iaf enligt mej – jag har pysslat på här hemma medan Martin varit på jobbresa. Gått några långsamma och korta promenader med hunden, annars inte mycket alls. Duktiga jag! Igår var det dax att ta bort förbanden, enligt läkarordination. Allt såg fint ut, jag klädde mej och åkte in till stan.

Jag var först på en härlig pressfrukost med Engelbert och deras fina smycken och sen gick jag runt en snabbis på Stockholm Beauty Week. Då känner jag helt plötsligt hur det är blött utanpå byxorna och att det rinner längst benet. På nåt sätt har ena operationshålet börjat blöda igen. Jag letar efter plåster och frågar till slut en kvinna på plats, hon hittar inget och frågar om det går bra med silvertejp och skrattar. Ja, va f-n ska man göra? Jag måste ju få stopp på blödningen på nåt sätt. Så det fick bli en servett och silvertejp som nödlösning tills jag kom hem. Martin kallade mej för värsta Mac Gyver 🙂

Väl hemma inspekterar jag knät och kan inte förstå hur det kan komma så mycket blod ur ett sånt litet hål. Asså, det fanns lixom inte ens ett hål! Men på nåt sätt har det ändå blött igenom byxorna. Ni som nu tycker att jag är helt puckad och oroar er för infektion mm kan vara lugna. Jag har ätit antiinflammatoriska tabletter ända sedan operationen och detta var alltså dag 7 efter operationen, det var kirurgen som sa att jag skulle ta bort förbanden – inte mitt egna påhitt. Allt såg fint ut, ena hålet syntes inte ens och på det andra fanns en pytteliten fin skorpa. Ändå lyckades det på något sätt börja sippra blod ur hålet som knappt fanns…

Enligt min läkare skulle jag ju leva som vanligt och han tyckte att jag kunde börja träna direkt i fredags. Jag väntade dock till idag och var ändå lite tveksam. Igår tyckte jag att knät kändes värre än innan operationen, ostadigare och mer värk. Att träna idag kändes inte alls bra, utan väldigt läskigt faktiskt. Men jag tänkte att det kan ju inte bli värre, då hade han inte sagt att jag ska leva som vanligt. Å nån gång måste jag ju sätta igång igen, jag åker till gymmet men tar det extremt lugnt. Så det gjorde jag!

Att träna var nog det bästa jag kunde göra! Jag tog det verkligen jättelugnt och försiktigt och efteråt kändes knät helt annorlunda. Det gjorde inte alls lika ont, kändes mycket mjukare, stabilare och friskare. Det behövdes nog en genomgång av muskler och lite ny cirkulation i knät efter allt som varit där inne och petat och grejat. Det gör inte alls lika ont nu som i morse och jag hoppas att jag nu kan känna att operationen gjort nytta eftersom det igår kändes rätt surt med en ny och annorlunda värk.

Till er som undrat hur länge det hörs vågor/kluckande inne i knät efter en artroskopi har jag nu ett svar. För mej var ljuden borta i slutet av dag två, alltså ca 48 timmar efter operationen. Det ska tydligen gå snabbast om man använder knät, vilket jag gjorde. Det som låter är nämligen luft som finns i leden efter operationen och att det behöver smörjas med ledvätska som fylls på vart efter man använder kroppsdelen. Så ljuden är helt normala och försvinner, men det låter för jäkla läskigt!

Igår kändes det rätt surt att ha fått ont i knät på ett helt nytt sätt, nu känns det betydligt bättre. Efter dagens träning mår både jag och knät bättre och kanske kanske har operationen ändå gjort nytta. Jag har återbesök om 6 veckor, man får väl ge sej till tåls tills dess kanske?

Drömmen är ju att kunna springa igen och gå normalt uppför trappor. Här handlar inte drömmen om att bli rik inte, nope – jag vill bara ha en kropp som fungerar. Men jag blir gärna rik också 🙂

Man kanske skulle hyra ett kontor?

Man kanske skulle hyra ett kontor?

*** I samarbete med Hagalunds Kontorshotell ***

Är det bara jag som tycker att tiden går onaturligt fort just nu? Jag tycker det är typ måndag och fredag hela tiden och får nästan panik. Jag brukar vanligtvis gilla att tiden snabbar på lite, men nu går den alldeles för fort.

Jag jobbar hemifrån och är ganska disciplinerad, men just nu tycker jag inte att jag får något gjort alls. Kanske skulle det bli bättre om jag faktiskt åkte hemifrån varje dag, till ett kontor, 9-5 ni vet. Många säger ju att de blir effektivare när de inte jobbar hemma. Kanske är det så?

1:a juni öppnar ett nytt kontorshotell i Stockholm. Här kan man hyra in sej som egen företagare, entreprenör eller kreatör. Du får en inspirerande miljö, flexibilitet och omges av en mängd proffsiga människor. All inklusive kan man säga, tom frukt, internet och kaffe ingår!

Hagalunds kontorshotell ligger i Solna, mellan karolinska och Solna centrum. Enkelt att ta sej till kommunalt alltså, men finns även parkering att hyra om man behöver det. Kontoren är allt från 5 kvm till 62 kvm, så nog finns det att välja på alltid. Dessutom finns det gott om bra lunchställen, bla inne på Mall of Scandinavia som bara ligger fem minuter bort.

Frågan är ju om man blir mer effektiv om man jobbar utanför hemmet? Då kanske inte tvättmaskinen, solstolen eller andra grejer lockar så mycket? Dessutom kan man få input från andra på kontoret och faktiskt få arbetskamrater, det är det ju lite ont om i nuläget kan man ju lugnt säga. Min sk arbetskamrater är andra skribenter som jag bara träffar på olika pressevent, i bästa fall någon gång i veckan.

Kanske skulle jag få mer gjort och bli effektivare? Vad tror ni? Tanken är väldigt lockande… får nog fundera lite 🙂

Matsedel v 20

Matsedel v 20

Så skönt att det är ny vecka! Förra veckan var riktigt jobbig med operation och en massa andra grejer som jag inte riktigt kan berätta om.

Jag konstaterade snabbt att en sövning med dropp ger ungefär 2 kg plus på vågen och medicinen för att hålla borta eventuella infektioner samt värktabletter gav ytterligare ett kilo, så med tre kilo plus på vågen är det bara att bita ihop och ta tag i eländet igen. Men när man vet anledningen till pluset är det betydligt lättar än när det är oförklarligt.

Nu har vi en hyfsat lugn vecka framför oss och vädret ska bli bättre och locka till fler promenader så gott jag kan med knät. Nu ser jag framåt igen!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Torsk med äggsås 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Torsdag: Gratinerad kassler 3 SP Flex plus ris

Fredag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP Flex

Lördag: Zucchinigratäng med grillat 1 SP Flex

Söndag: Pasta med lövbiff och rostade grönsaker 3 SP Flex plus ris

Eurovisionbonus: Rabarberkaka 9 SP Flex för hela

En vecka med lättare mat nu när värmen ska komma tillbaka. Självklart ska det vara lite gott till eurovision, det får bli en kaka med de spröda rabarberna som börjar bli fina nu. En riktigt god kaka som är både lätt- och snabblagad och det går att ta andra bär och frukter också om man vill.

Ha en fin vecka, det ska jag verkligen försöka ha!

2-3 dagar räcker!

2-3 dagar räcker!

Två gånger om året åker Martin iväg med jobbet några dagar och det tycker jag är jätteskönt. Jag gillar att skrota runt ensam utan att ta hänsyn till någon annan än mej själv. Nu har han varit borta sedan i torsdags och nu räcker det!

För ungefär 12 år sedan avskydde jag min ensamhet. Efter 10 år som ensamstående morsa och mängder av ensamma kvällar och helger (förutom barnen förstås) så var det mest förenat med stor ångest att sitta där när barnen hade somnat eller var hos sin pappa. Det var så Baileys kom in i bilden, vår hund alltså – inget annat 🙂

2007 flyttade pälsbollen Baileys in hos oss, bla för att minska min ensamhet och lära barnen ansvar. Han har betytt allt! Den stackars hunden har många liter tårar i sin päls… Med Baileys kom promenaderna, glädjen, myset och goset. Att sitta där och peta i hans päls är ren terapi. Ensamheten blev inte alls lika tung, även om den fanns kvar.

Men så trillade Martin ner från ingenstans och helt plötsligt var jag inte ensam längre. Det var såååå konstigt! Jag hade redan accepterat att bli gammal och leva ensam resten av livet, trots att jag bara var 38 år. Men det kanske är så att när man accepterar sin situation så händer något? Så var det iaf för oss båda.

Han flyttade in hos oss nästan direkt, vi jobbade tillsammans och träffades 24/7 – vilket var helt fantastiskt och underbart. Så hade vi det i 6 år innan han sadlade om och fick ett annat jobb. Jag blev ensam på dagtid och trivdes med det, barnen flyttade och Baileys och jag skapade nya rutiner. Jag upptäckte att jag trivdes med den frivilliga ensamheten och utnyttjade dagarna till max med precis vad jag ville. Det gör jag fortfarande.

Så började Martins jobbresor, jag hade ingen aning om hur det skulle vara att sitta där ensam igen i flera dagar men upptäckte rätt snabbt att det var så otroligt skönt! Inte att Martin var borta, utan att jag kunde göra precis vad jag ville under några dagar. Det kan jag förstås göra med honom hemma också, men det blir ändå på ett annat sätt. Ni fattar säkert vad jag menar. Det passar mej alldeles utmärkt att han åker iväg några dagar ett par gånger om året, dagar då jag knappt pratar med någon ens. Jag stänger nästan in mej och går bara utanför dörren när Baileys ska ut.

Så i torsdags var det dax för vårens resa. Jag började med att städa, i min takt! Både torsdag och fredag gick åt till att plocka, tvätta, putsa och feja. Mellan plockandet har jag jobbat vid datorn och fått massor. Dagarna är en sak men det är nätterna som är bäst! Att gå och lägga sej när man vill, ta med hunden upp och sova utan öronproppar! Jag har sovit som en stock 7-8 timmar per natt och verkligen sett fram emot att få gå och lägga mej varje kväll.

Men nu räcker det! Nu har jag varit ensam tillräckligt länge, nu får han komma hem! 3 dagar räcker, igår började jag få nog. Nu vill jag ha hem min snarkofag! Nu har jag fått mina ensamma dagar och vill ha sällskap igen. Inte för att jag har tråkigt utan för att jag helt enkelt saknar honom. Han den där 2-metersmannen som snarkar så rutorna skallrar, fyller en tvättmaskin med bara 3 plagg och dräller raklödder runt hela handfatet. Nu får han komma hem!

Nu har jag pysslat klart för den här gången. Nu vill jag bara krypa upp hos farsan Baloo och mysa. I höst får jag nya ensamma dygn, just nu ser jag inte fram emot dem – men jag vet att jag gör det när det närmar sej. Jag har det bästa av två världar just nu, till skillnad från förr. Ofrivillig ensamhet är förgörande, frivillig ensamhet är avkopplande. Jag är alltför medveten om skillnaden…