Matsedel v 34

Matsedel v 34

Sista veckan i augusti och sista sommarmånaden går mot sitt slut. Vilken sommar! Förutom att det varit extrem torka och svårt för bla bönder, djur och gamla så har jag personligen haft min bästa sommar sedan jag var liten. Vädermässigt alltså. Jag har älskat varenda minut med sol och värme och mått så otroligt bra i kroppen. Därför är jag lite orolig nu… hur blir hösten? Hur mycket värk kommer jag att ha?

Jag är nämligen som en barometer. När vädret slår om känner jag det direkt i kroppen i form av värk. Jag får ont i kroppen, blir trött, fryser inifrån, får sämre minne och en massa annat. Jag avskyr hösten! Det blåser och regnar på tvären och hur mycket jag än klär på mej så fryser jag ändå. Badkaret och värmedynan är min räddning när det är som värst. Å snart börjar det alltså… men än är det augusti och jag fortsätter att njuta så länge jag kan.

 

Jag fortsätter med mat som funkar även i matlådan. Här är veckans matsedel:

Måndag: Linssoppa 0 SP FLex

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Kycklinggryta med senap och bacon fr 2 SP Flex plus ris

Torsdag: Fläskfilewok 5 SP Flex plus ris

Fredag: Halloumiburgare med picklad rödlök 7 SP Flex p

Lördag: Afrikans gryta 2 SP Flex plus ris

Söndag: Laxlasagne 7 SP Flex

Alla rätter passar till matlådan, HÄR finns fler tips. Favoriterna den här veckan är krabb- och räkgratängen, Kycklinggrytan, halloumiburgarna och den afrikanska grytan. Gör mycket  🙂

Ha en fin vecka och stressa lugnt!

 

Årets Kräftskiva på Värdshuset Kräftan!

Årets Kräftskiva på Värdshuset Kräftan!

Det var väldigt länge sedan jag var på en ”riktig” kräftskiva. Ni vet en sån där med färgglada lyktor, hattar och fat som dignar av kräftor. Förra gången kan ha varit tidigt 90-tal… typ… länge sen alltså.

Jag älskar kräftor, så när min vän och kollega Camilla frågade om jag ville följa med henne på Årets Kräftskiva så tackade jag ja. Det var ingen bjudfest av något slag, alla betalade  – inget mingel eller jobb alltså. Jag visste att några av min gamla arbetskompisar skulle dit och dessa såg jag förstås extra mycket fram emot att få träffa. Gästlistan bestod mest av folk inom nöjesbranschen och de flesta i min ålder och äldre, många som jag träffat genom åren. Arrangören Mikael Aringsjö känner jag till och har träffat flera gånger, men inte umgåtts med – en otroligt skicklig värd kunde jag konstatera under kvällen.

Fredagseftermiddagen tillbringades med att fixa naglar och välja kläder. Vid 17-tiden tog jag tåget till stan för att träffa Camilla på centralen. Vi var ute i god tid och skulle hinna fram till Värdshuset Kräftan i utsatt tid. Trodde vi. Vi gick nämligen fel vid ett bygge och gick så totalt fel att allt blev paj, å självklart började det ösregna. Vi försökte få tag i en taxi, men alla var upptagna. Efter nästan en timme i ösregn stannade till slut en taxi som körde oss resten av vägen och knappt ens tog betalt för det. Han tyckte nog väldigt synd om oss, vi såg nämligen ut som två dränkta katter. Vi var en halvtimma sena, mascaran hade runnit bort, det var djupa fåror av regn i pudret och vi var blöta ända in på skinnet. Vi försökte snygga till oss på toaletten så gott det gick. Då vill jag poängtera att handtorken på handikapptoan sitter jättebra för att torka hår om man är lika liten som jag  🙂

Till vår lättnad så kunde vi konstatera att vi ändå inte var sist! Och man hade inte ens börjat äta. Vi hann tom hälsa på några innan vi satte oss till bords för välkomstskålen. Vi var kanske tio personer vid varje långbord, jag tänker inte berätta vilka som var där (utom ett par som är ok att hänga ut). Jag kände bara Camillla vid vårt bort, men blev snabbt bekant med dem som satt mittemot. Kvinnan är välkänd och hennes rörmokande make var minst lika älskvärd som hon själv. Ett väldigt trevligt sällskap och det var länge sedan jag skrattade så mycket.

En äkta kräftskiva på ett värdhus som dessutom heter Kräftan börjar förstås med västerbottenspaj. På bordet stod redan flera sorters bröd, ostar, smör och röror av olika slag. När sedan kräftorna serverades drog vi nog alla en gång extra efter andan… de var stora som små humrar! Å så goda! Här snackar vi perfektion och njutning! Vi hade de finaste skaldjuren, härligt sällskap, en proffsig värd och underhållning av bästa kvalisort! Ska ni ha riktigt bra musik och underhållning till en fest så kontakta Pontus Varg eller Marina Johansson – vilka proffs! Å varför inte kontakta Mikael Aringsjö om ni vill ha hjälp att fixa en höjdarfest med kvalité!

När vi sörplat färdigt och kräftorna var slut började festen på riktigt. Några gick hem, många dansade och några försökte prata och överrösta musiken – det gick sådär… jag hade schysst whiskystämma igår. Vårt sällskap från bordet och Camilla åkte hem, kvar blev jag och hamnade hos bröderna Rongedal. Det bordet hade lite mer pratsamma människor och jag fick direkt ett gäng nya bekanta. Med Henrik och Magnus Rongedal har man aldrig tråkigt, de måste vara några av jordens lyckligaste män och bjuder alltid på sej själva.

Vid midnatt sa jag till Martin att han gärna fick hämta mej och på vägen körde vi hem Rongedalarna också. Vi skulle åt samma håll och det var redan många som väntade på taxi som verkade dröja. Å när vi kört en bit så kom någon på att han glömt sin regnrock, så det var bara att åka tillbaka. Nästa år kommer jag med andra ord att hitta dit utan problem, nu när jag varit där två gånger samma kväll!

Jag hade verkligen en toppenkväll! Tack Camilla för att du tog med mej, Tack Mikael för en fantastisk fest. Tack Henrik och Magnus för trevligt sällskap och mängder med skratt – jag ser redan fram emot nästa gång  🙂

 

300 gånger – heeelt otroligt!

300 gånger – heeelt otroligt!

Jag avskyr att träna. Jag avskyr svettiga människor. Jag avskyr folk som stönar och låter. Avskyr är ett starkt ord, men så var det faktiskt. Jag avskydde allt som hade med träning att göra, det var inget för mej. Idag tränade jag min 300:e gång på Curves… även den mest envisa kan tydligen ändra sej  🙂

Fast det där med att avsky att träna är inte riktigt sant. Jag avskydde gymvärlden och svettiga människor som låter en massa. Jag hade aldrig satt min fot på ett gym men trodde att jag visst hur det var ändå. Lite rätt hade jag, men bara lite. Jag avskyr inte att röra på mej, jag gillar ju att gå och springa. Det var lixom den där lilla detaljen med gym som inte tilltalade mej. Förrän jag testade Curves.

När Sussie kom in hos oss på Viktväktarna i Tumba och frågade om hon fick ställa fram reklam om sin nya verksamhet sa vi ja utan att veta så mycket mer. Klart vi ville hjälpa henne, en kvinna som offrat allt för att starta ett eget företag för att göra något som var viktigt för henne och som hon trodde på. Självklart skulle vi hjälpa henne så gott vi kunde. Vi hade ingen större koll på vad det var, men det lät ju bra. Det skulle ta ett par år innan jag själv gick dit, det skulle till ett par operationer först.

I augusti 2014 gjorde jag min efterlängtade bröstförminskning och några månader senare var jag tillräckligt läkt för att äntligen testa det där magiska konceptet. Curves är nämligen ett gym för enbart kvinnor där man på bara 30 minuter går igenom hela kroppen. Kan det verkligen funka… inga tyngder mer än den egna kroppen… jaja, testa kan man ju göra. Å jag gillade det! Jag älskar det inte… men det är ett helt ok sätt att träna igenom kroppen. När jag kommit in i det och börjat gå regelbundet pajade knät och jag fick träningsförbud, så typiskt mej.

Men efter ett par månader var jag igång igen och idag gjorde jag min 300:e gång hos Sussie på Curves i Tumba. Jag försöker gå mån, ons och fre – oftast funkar det. Numera är det rutin, jag funderar inte – jag gör det bara. Det blir som att gå till jobbet, man gör det bara. Å nu ser jag ju framstegen. Vingarna på ryggen är mindre, jag har fått synliga muskler och jag är stark! Som en liten oxe, en liten… typ talgoxe… Värken är betydligt mindre och något jag kan stå ut med även när det är som värst.

300 gånger låter kanske inte så mycket, men för mej är det värt bragdmedaljen typ. Fasiken va jag är bra! Att jag skulle bli en sån som tränar fanns ju inte på världskartan. Men nu är jag det och det tänker jag fortsätta med! Jag går alltså på Curves i Tumba, vill du hänga med, träffa Sussie och få en hälsoprofil – hojta! Det finns alltid något bra erbjudande som man kan hoppa på.

Tack Sussie för att du öppnade ett gym som även jag kan tycka är ok och tack för att du är du  🙂

 

Rensning i avtalsträsket…

Rensning i avtalsträsket…

Under sommaren har vi ägnat lite tid åt att kolla upp avtal och abonnemang som vi har av olika slag. Man har ju en jäkla massa grejer att hålla reda på, särskilt som husägare. Det är elavtal, tv-tjänster, telefonabonnemang x fler, larmtjänster, prenumerationer, försäkringar och en massa annat. En hel djungel skulle jag vilja påstå.

En del av den djungeln har vi försökt att ta oss fram i, men det är ju inte lätt! Det började med att jag fick pengapanik i våras, så i början på sommaren sa Martin upp alla betalkanaler som vi haft. Jag hade ingen aning om vad eller hur många vi hade, jag vet faktiskt inte ens hur man slår igång de där kanalerna… Redan i våras sa vi upp vår fasta telefon, nu har vi bestämt att vi ska öka på min surf på mobilen så kan jag använda den även till datorn hemma och säga upp ett svindyrt internetabonnemang. Bara på dessa två åtgärder har vi sparat ca 1000 kr i månaden. Fattar ni va sjukt!

Vi har bytt larm och larmföretag, det var kanske inte ett jättesmart beslut då vi fick betala en hel del för installationen – men under året har vi sparat igen detta och då kommer det att bli billigare per månad. En genomgång av hus- och bilförsäkring visar att vi har helt ok avtal där, bilen använder vi knappt sedan älgkrocken. En del grejer gick sönder under sommaren, dessa lyckades min pappa att laga tack o lov – så sparade vi lite pengar där också och slapp att köpa nytt.

När vi ändå höll på så gick vi även igenom våra bankkort och bestämde oss för att skaffa SAS-kort. Jag har länge haft ett sånt som man samlar poäng med, men nu har vi även ett som vi betalar med och på så sätt samlar vi poäng ännu fortare. Poäng som man kan resa för  🙂

Vi lever rätt sparsamt och har inga dyrare vanor. Vi kör bil någon gång i veckan, storhandlar, drar ner värmen inne, tvättar fulla maskiner, kollar begagnatmarknaden osv. Då finns det inte så mycket mer att dra in på när man försöker spara pengar faktiskt. Men det finns ändå en del… som telefoner och tv-kanaler – det är sjukt mycket pengar som går där. De där 1000 kronorna som vi nu sparar i månaden, sitter rätt fint när vinterresan ska betalas. Å då betalar vi alltså med SAS-kortet och får poäng som vi sen kan resa en gång till för. Så himla bra!

Detta är INTE ett sponsrat inlägg för SAS eller pekpinnar till den som slösar! Jag vill bara poängtera att det finns pengar att spara på att gå igenom alla de där avtalen man har, men kanske inte använder, eller kan få billigare eller gör smartare. Å när man tar bort och resar upp i avtalsträsket får man bättre översikt och mindre att ta tag i nästa gång. Men visst är det en djungel… en jäkligt tråkig djungel… men nu är det gjort för den här gången!

 

Började ju inte så bra…

Började ju inte så bra…

Andra veckan efter makens semestern och vi skulle komma gång med allt igen. Han kom inte ens till jobbet i måndags utan blev hemma med magsjuka. Så gick han tillbaka till jobbet idag och då var det min tur… inte äkta magsjuka – men ett illamående som gjorde att jag knappt kunde göra något. Så bra gick det att komma igång igen efter semestern alltså…

När jag väntade mina barn mådde jag konstant illa i 40 veckor. Med det i bakhuvudet blir man inte jättelycklig när magen lever sitt eget liv och man helst bara vill dra täcket över skallen. Men det var lixom ”bara” illamående, så jag bet ihop och tränade ett pass och la mej sedan på bänken hos kiropraktorn. Illamåendet höll i sej, så jag insåg att kvällens grillkväll var rätt körd och en frukost imorrn kändes lite lätt orimlig. Men jag mådde alltså bara illa, så där så jag hoppades att det skulle bli nåt mer för att få bort det. Men icke… illamåendet har hållit i sej hela dagen, det bidde inget mer än så.

Det var bara att krypa ihop i sängen tillsammans med pälsbollen ett par timmar. Jag fick gå upp två gånger under den tiden för att kissa, så jag var iaf inte uttorkad. Efter tuppluren mådde jag lite bättre, då blev det att sitta på altan och läsa. Mer gick inte. Så fort jag rörde mej eller hade byxor så tilltog illamåendet igen. Låg och småslumrade på soffan när jag kände att jag kanske var lite hungrig. Illamåendet var lite bättre, så en kopp te och en banan gick ner. Det blev inte värre, så jag testade ett kokt ägg också. Även det funkade.

Jag älskar rostat bröd med ost, sånt som vi aldrig har hemma eftersom jag isf frossar i det. Anledningen till min fd övervikt. Nu hade vi ost hemma sedan vi testade att göra Västerbottenpaj i helgen… och rostbröd fanns i frysen… så jag tillät mej att festa loss lite på rostat bröd med ost! Så otroligt gott! Och japp, det fick stanna kvar i magen – blev varken sämre eller bättre… så jag tog en till  🙂

Jag är inte helt hundra än, men klart bättre! Imorrn blir en dag till hemma, för säkerhets skull, men sen får det vara nog! På fredag ska jag på årets kräftskiva, då måste jag vara ok! Jag avskyr verkligen att må illa! Det är tur att det inte är oftare än det är… Nästa vecka SKA bli bättre, då kanske vi kan komma igång med allt istället.

 

Matsedel v 33 – mat som passar till matlådor

Matsedel v 33 – mat som passar till matlådor

Nu kör allt igång för de flesta av oss. Hösten ska planeras, skolorna öppnar upp och alla aktivitet kommer snart igång igen. En period som jag avskydde när barnen var små. Jag tyckte det var skitjobbigt innan man fått ordning på allt och kommit in i rutinerna igen. Vi trivdes lixom bättre med sommarlov hemma hos oss  🙂

Nu när barnen är utflyttade är det en hel annan sak. Jag har ju dessutom inte varit mer ledig än vanligt, så det blir ingen större skillnad för mej. Men visst, nu kör alla pressträffar igång efter att ha varit helt lugnt i över en månad. Det har varit sååå skönt och jag har hunnit ikapp lite grann. Men nu är lugnet slut och det blir fullt ös fram till lucia ungefär.

Veckans matsedel innehåller därför mat som passar bra att göra lite mer av och frysa in i matlådor. Det alltid bra att ha nödlösningar i frysen. Här är veckans meny:

Måndag: Löksoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Krämig fiskgratäng med räkor fr 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Kyckling med senap- och timjansås 4 SP Flex plus ris

Torsdag: Nudelwok med kassler fr 17 SP Flex för hela grytan

Fredag: Lasagne fr 6 SP Flex

Lördag: Filegryta med ananas fr 2 SP Flex plus ris

Söndag: Tonfisksås med pasta 1 SP Flex plus pasta

Augusti-bonus: Zucchinigratäng som passar till allt! 1 SP Flex

I recepten på Du i Fokus kan det stå olika SP under rätterna. SP är gamla systemet, PP är ännu äldre, SP Flex är nuvarande. Då många fortfarande räknar enligt föregående program så har vi valt att behålla dessa också på recept från den tiden. Men nu är det alltså SP Flex som gäller  🙂

Passa på att laga en massa mat nu och fyll frysen. Ska du underlätta ännu mer så skriver du både innehåll och SP på matlådan. HÄR finns fler bra recept till matlådor om ni vill ha ännu fler tips.

Ha en fin vecka!

 

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Jag älskar att resa och har rest mycket. De flesta resorna har förstås gjorts med min familj som under åren ändrat utseende… de senaste 25 åren har barnen varit med och de senaste 10 har även Martin varit med. Men jag har även rest på egen hand, den första egna resan gjorde jag när jag var 12 år.

Många tyckte nog att mina föräldrar var helt galna när de skickade iväg mej på Språkresa till England när jag bara var 12 år gammal. Under tre veckor skulle jag bo i en främmande familj för att lära mej språket ordentligt. Det bodde en annan svensk tjej i familjen också, tyvärr kunde vi konstatera i efterhand.

EF hade sk juniorresor för ungar mellan 11-14 år, det tror jag att de har fortfarande. Och min föräldrar tyckte att ju yngre jag var desto mer bus kunde jag hitta på. Vi var på nån slags välkomstträff någon månad innan avresa och jag fick då träffa den som skulle bo i samma familj som jag, hon verkade helt ok. Då. Hon skulle visa en annan sida efter ett par dagar på plats.

Dagen för avresa kom och jag var inte alls nervös, jag såg bara fram emot att få komma iväg. Vi samlades på Arlanda. Några var väldigt nervösa, andra försökte spela lite coola – så som det är i ett blandat gäng där bara några få känner varandra. Ledarna som åkte med från Stockholm var bara några år äldre än oss själva, äldre fanns på plats i Bognor Regis dit vi skulle. Ditresan gick bra och familjen välkomnade oss med öppna armar. Familjen jag skulle bo i hade två mindre barn, en musikgalen pappa och en otroligt vänlig mamma. Jag kom väl överens med allihopa och trivdes otroligt bra i familjen.

Bognor är en liten ort en bit från Brighton. Då bestod orten av typ två busshållplatser, ett stort fält och en gata – det var allt. Vi bodde mellan de där busshållplatserna, mittemot fältet parallellt med gatan. Det tog kanske tio minuter att gå till skolan där vi skulle vara på dagarna. Min rumskompis ändrade attityd efter bara några dagar och började vända sej emot mej. Jag skrev dagbok och den läste hon och berättade för andra vad som stod där. En av anledningarna till att jag slutade skriva senare. Hon började umgås med de tuffa tjejerna medan jag mest umgicks med några av killarna och familjen jag bodde i. Tre veckor med henne var tufft, men det var bara att stå ut.

Jag älskade min tid i England! Jag lärde mej språket och mycket om mej själv. Jag fick hänga med familjen på en massa grejer, vilket min rumskompis inte fick eftersom hon aldrig var intresserad. Jag satt ofta med familjen och lyssnade på musik. Pappan i familjen fullkomligt älskade Mike Oldfield och snart gjorde jag det också. Det jag däremot inte tyckte särskilt mycket om var våra lunchlådor med trekantsmacka och vinägerchips. Jag avskyr vinägerchips! Å Scottish Eggs, sååå äckligt!

När mina söner var tillräckligt gamla för att börja fundera på språkresa, var det bara den yngste som nappade på idén. Jag tänkte likadant som mina föräldrar och skickade iväg honom till Spanien när han var 14 år. På grund av mina egna erfarenheter med dåliga rumskamrater var jag väldigt bestämd med att han skulle bo ensam i sin värdfamilj. Han var helt ok med det. Efter ett par veckor åkte vi och hälsade på honom, då fick han guida oss runt och sköta allt snack vilket han fixade utan problem alls. Tänk att det gått 9 år sedan dess!

Man är inte så stor när man är 12-14 år, men tillräckligt gammal för att åka iväg på Språkresa för att faktiskt lära sej något. Vid den åldern är man kanske inte lika intresserad av att busa runt och hitta på skit som man är några år senare. Det är ett spännande äventyr och får man bara rätt familj så blir det en upplevelse för livet. Så blev det för både mej och sonen. Hans familj var helt suverän och bjöd in oss med öppna armar.

Jag är väldigt glad att mina föräldrar släppte iväg mej och stolt över mej själv som vågade släppa iväg min egen grabb. Ibland måste man lixom bara våga, då har man allt att vinna  🙂

Vilken var din första resa på egen hand? Berätta!

 

Omstart eller nystart? Tips på vägen

Omstart eller nystart? Tips på vägen

Efter alla mina år i ”viktbranschen” ser jag tydligt när ”säsongen” för viktkampen kör igång. Till att börja med märks det på hur många som är inne och kollar mina veckomenyer. Det är alltid många som kollar bloggen varje måndag, men nu är det väldigt många. Nu är det alltså dax! Dax för om- eller nystart – jag kallar det helst för att köra upp på banan igen och fortsätta framåt.

Genom att kalla det omstart blir viktresan något man halvt om halvt misslyckats med. En nystart gör man när man halkat av banan rejält och varit borta länge. Om det bara är under sommaren man kört i diket är det varken eller… låt oss ist säga att man kört av banan lite och nu ska köra upp på vägen igen och fortsätta framåt. Lära av det som hänt, stryka ett streck och köra framåt!

Att få in nya rutiner som dessutom ska bli hållbara är inte så enkelt, men det går! Det är jag ett levande bevis på. Jag har skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång, det var för exakt 18 år sedan i tisdags. Jag har halkat av banan mängder med gånger, men jag har alltid kört upp på vägen igen. För mej är ett snedsteg inte ett misslyckande, utan en lektion i hur man inte ska göra. Å jag har behövt ganska många lektioner… och behöver fortfarande. Under 18 år kan man trilla av vägen ganska många gånger även om man ”vet” hur man ska göra. Jag har ju trots allt jobbat på Viktväktarna…

Mina knep efter alla år, och efter 14 år som sk Guldmedlem, är just att inte börja om, utan att fortsätta framåt. Det blir en mental grej. En annan är att planera, att ha veckomenyer och skriva in i kalendern när man ska träna eller kanske tom ta en promenad. På så sätt planerar jag in mej, en date, ett möte, kalla det vad ni vill – jag gör plats i kalendern för det viktigaste i mitt liv – mej! MEN får jag förhinder så försöker jag inte att kompensera det, jag fortsätter bara framåt. Precis som jag inte bannar mej själv när en dag går åt skogen. Det är inte så att om jag äter alldeles för mycket en dag, så äter jag inget nästa – nope, jag lär av misstaget, stryker ett streck och fortsätter framåt.

Många pratar om SMART – Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt. Den är bra, men T funkar inte för mej, det bara stressar mej och stress är det sista jag behöver som fd utbränd. Men att formulera ett specifikt mål är förstås bra, men för att göra det får vi hoppa över några bokstäver och gå direkt till R – Realistiskt. Man kan inte sätta ett viktmål på 50 om man är 180 cm lång. Jag brukar rekommendera att sikta på översta BMI och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där det känns bra. Och nu behöver ni inte skicka arga mail till mej, jag vet att BMI inte är en perfekt måttstock, men det är ett sätt och det sättet som WHO och VV använder. Vi går tillbaka till M – Mätbart, hur jobbigt det än är – ta förebilder. Alltså bilder när ni är som störst. De är inte roliga att ta, men så värdefulla efter ett tag och särskilt när vågen står still. Och mät er, på utandning  🙂

A – Attraktivt – sätt upp ett mål. Och då menar jag inte viktmål, utan en belöning vid slutet. Det ska locka rejält och göra det värt insatsen. Du måste hitta DIN morot. Det kan vara en resa, ett klädesplagg eller helt enkelt bara att slippa mediciner eller risk för sjukdom. Vi kan prata lite om T – Tidsbestämt. Jag gillar inte att sätta tidsbestämda mål. Alla går ner olika snabbt och många jämför sej med andra. Hur snabbt just du går ner i vikt beror på hur mycket övervikt du har, din sjukdomsbild, om du varit tjock länge, är man eller kvinna, hur stor din muskelmassa är och en massa annat. Att då sätta upp ett tidsbestämt mål blir i mina ögon bara konstigt. Och stressande.

Jag siktar på att gå ner 2 hekto i veckan, när jag är riktigt ”duktig” – det är rimligt för mej. Martin kan snitta 1-2 kg i veckan när han sköter sej perfekt, men missköter han sej går han upp snabbare än mej också. Skulle jag sätta ett tidsbestämt mål skulle jag förmodligen bara bli besviken och det är roligare att vara glad – alltså gläds jag åt minsta minus och struntar i takten! Jag skulle vilja nå min målvikt igen till nyår då vi åker på semester, det är just nu 2,5 kilo dit. Vi får väl se om det går… Japp, även vi guldmedlemmar trillar dit och behöver köra upp på banan ibland igen  🙂

Mitt råd till dej som nu ska köra igång igen är alltså att inte se det som en omstart. Du var bara ute på något sidospår ett tag och ska nu köra upp på rätt väg igen och fortsätta framåt. Ta det i DIN takt. Ingen stress, man måste ju trots allt ha ett liv också med oförutsedda händelser, födelsedagar och en massa annat. Gör så gott du kan och banna dej inte när det går åt skogen. Sätt ett realistiskt mål, det ska ju trots allt gå att hålla senare också. Å gör detta för resten av livet – så slipper du stå där igen efter nyår eller efter nästa sommar och fundera på den där omstarten igen… Livet går upp och ner och det gör viktresan också – och det är faktiskt felstegen vi lär oss av.

Vill ni ha lite hjälp på vägen så får ni gärna följa mitt liv som Guldmedlem på instagram @marlenerinda och kolla in mina veckomenyer här på bloggen. Där finns mycket gott! Alla recept är tagna från Du i Fokus, kika in där och rulla ner lite på sidan så ser du läsarnas favoriter. Lite kul att se vad folk gillar faktiskt. Alla recept är med uträknade SP för oss Viktväktare.

Å du, det är ok att köra av banan lite då och då – så länge man kör upp igen. Det är aldrig helt kört!

 

Grease 40 år – Vinn ditt exemplar av filmen!

Grease 40 år – Vinn ditt exemplar av filmen!

Den 25 september 1978 förändrades mitt liv. Kanske inte riktigt, men nästan. När jag var 8,5 år gammal hade filmen Grease premiär på svenska biografer och snart kunde jag varenda replik och låt. Musiken var alldeles underbar, Sandy var söt som socker och Danny en ohyfsad ung grabb som inte vågade stå för sina känslor. Som jag avskydde honom. Att Sandy skulle vara tvungen att ändra sej för att han skulle erkänna henne gjorde mej riktigt förbannad, ändå älskade jag filmen. Fortfarande kan jag hela filmen utantill.

Med anledning av 40-årsjubileet har jag förmånen att tillsammans med Taste PR och 20TH Century Fox lotta ut den remastrade Grease i en 40th Anniversary Edition med extramaterial!

Tävlingsreglerna är enkla: 

* Gilla bloggen på FB HÄR!
* Berätta i en kommentar här nedan vilken låt eller scen du gillar bäst i filmen och varför.
Ange din mailadress i samma kommentar.

Dela gärna inlägget i dina sociala medier för större vinstchans.

Tävlingen avslutas 19/8 kl 23.59.

Samma tävling kommer även på min instagram @marlenerinda inom kort, så det finns alltså fler chanser att vinna. En vinnare här och en på instagram.

Visste ni förresten att Olivia Newton-John fick de där svarta tighta byxorna påsydda och att hon knappt kunde äta och dricka under hela inspelningsdagen. Det tog en vecka att filma danstävlingen eftersom det var så varmt att många fick värmeslag, men bara en dag att filma biltävlingen och scenen med You´re the one that I want. På premiären kom Olivia Newton-John i en sk prom-dress för att på efterfesten byta om till rosa skinnbrallor.

Tävla nu! I bästa fall får du en liten nostalgitripp om ett par veckor. Lycka till!

 

Mission Impossible Fallout – absolut inget sömnpiller!

Mission Impossible Fallout – absolut inget sömnpiller!

När vi fick inbjudan till galapremiären till Tom Cruise senaste actionrulle tackade jag ja mest för att Martin ville se den. Jag är inte så jättemycket för action, tar hellre en stund i biomörkret med Mamma Mia. Men så tänkte jag att jag ju alltid kunde sova i 2,5 timme… så fel jag hade!!!

Mission Impossible handlar om agenten Ethan Hunt som spelas av Tom Cruise. Ethan Hunts hemliga grupp för omöjliga uppdrag måste till varje pris stoppa och avslöja hot mot världen. Den här gången är det en affärsuppgörelse om plutonium som måste stoppas. Jag har inte sett någon av de hittills sex filmerna men självklart har jag hört talas om dem. Den enda action som jag egentligen varit halvt om halvt intresserad av har varit James Bond, så där i nödfall. Å ska jag se en actionrulle så ska den vara kort, max 2 timmar, jag höll alltså på att smälla av när Martin sa att den här var 2,5 timme. Men men, jag hade tackat ja och då är inte jag den som uteblir. Det är jag ganska glad för  🙂

Dresskoden för kvällen var perfect black, då LG är samarbetsparter av filmen och passade på att lansera en serie produkter med samma namn. Så vi klädde alltså upp oss i svart, helt fel när det är högsommar och 30 grader varmt. I foajén var det dessutom runt hundra grader, men i salongen var det svalt. Som filmgodis fick vi mitt favoritgodis! Lakrits från Lakrids By Bulow stod i stora burkar överallt, jag samlade på mej så det räckte hela filmen. Min favorit är D, men A funkar också bra. Detta blev även min middag för kvällen. Ops!

Skulle jag inte gilla filmen så hade jag iaf mitt favoritgodis att snaska på och kunde alltså även sova ett par timmar. Men filmen var faktiskt bra! De 2,5 timmarna gick jättesnabbt och jag blev inte ens lite uttråkad eller sömnig. Det är ett väldigt gott betyg för att komma från mej. Tom Cruise är faktiskt himla bra, filmen är både spännande och riktigt rolig stundtals. Som i alla riktiga actionfilmer så är det superhjältar, banditer, biljakter, kärlek, brutala avrättningar och jakt med både motorcykel och helikopter förstås. Och Tom Cruise gör all stunt själv – sånt imponerar faktiskt på en gammal filmarbetare som mej. Dessutom är den snyggt filmad och man hinner se vackra vyer från både Paris och London.

Mission Impossible Fallout är alltså helt klart sevärd – även om man inte sett de andra filmerna. Man fattar snabbt vad allt handlar om hur de olika karaktärerna förhåller sej till varandra. Det är inte tråkigt en sekund, utan helt klart underhållande. Å med rätt biogodis blir det såklart ännu bättre  🙂