En kväll om Berlin

En kväll om Berlin

Kommentarer 0 kommentarer

I år har vi rest väldigt lite, ovanligt lite faktiskt. Vi har ju varit ut med husbilen så långa perioder, att det inte riktigt har hunnits med så mycket annat. Men nu när hösten och kylan kommer så blir suget rätt stort efter att få komma lite söderut. Varför inte Berlin?

I somras var vi inbjudna av Tyska Turistbyrån att träffa en alldeles äkta vinprinsessa. Om detta kan ni läsa HÄR. Här om veckan var vi också inbjudna av dem, men då var det en helkväll om Berlin. Middagen skulle hållas på Moderna Museet som just nu har en utställning om ”Tysk Expressionism”. Med anledning av 35- års jubileet av Berlinmurens fall tror jag… det känns logiskt eftersom vi fick en liten bit av muren.

Den som vill fick gå en guidad visning av utställningen, det hann vi dock inte. Men de som gick sa att det var en riktigt fin utställning, så det kanske blir en annan gång. Den håller på till mars 2025, så det finns gott om tid. Mer info hittar ni HÄR.

Efter lite mingel satte vi oss ner för att äta middagen men innan vi åt fick vi tre intressanta presentationer av Tyska Turistbyrån, Visit Berlin och Berlinagenten. Jag har varit i Berlin flera gånger, senast 2006 – samma dag som Sverige förlorade mot Tyskland i Fotbolls VM faktiskt. Det är ju ett tag sedan, så jag vill gärna åka dit igen. Överhuvudtaget var det länge sedan jag besökte Tyskland – så det skulle jag gärna göra snart igen.

Jag har hört om en kryssning mellan olika julmarknader som jag är väldigt nyfiken på, men nu kan jag inte hitta den. Kanske var det Viva Cruises, men när jag söker hittar jag inte det jag hörde om. Det enda som kommer upp är en kryssning med en båt som heter MS Rigoletto… Jaja, en kryssning mellan julmarknader skulle iaf vara mysigt.

Men jag skulle gärna även se mer av södra Tyskland, alla fina slott och vingårdar. Men på våren eller sommaren så man får med alla fina färger, eller på hösten så man kan vara med och se när de skördar druvorna. Tänk så häftiga bilder och filmer det skulle kunna bli!

Men den här kvällen var alltså om Berlin, som förmodligen ändrats en del sedan jag var där för 18 år sedan. Vi fick veta lite av allt som händer under 35-års jubileet, då det även är fler jubileum i både landet och staden under 2025. Så nu ska vi fundera vidare och se om det kanske kan bli en resa dit under nästa år.

Kvällen gick vidare med en väldigt fin trerättersmiddag, både gott och vackert serverad. Till förrätt fick vi röding med gulbeta och kantareller. Det fortsatte med smörstek ostronskivling med säsongens grönsaker och till efterrätt fick vi getost och hjortron. Allt var sååå gott, även om jag gärna haft lite potatispuré eller liknande till varmrätten. Till detta serverades tyska viner från Karl Haidle, jag nöjde mej dock med ett glas bubbel i början och höll mej efter det till museets egna vinbärsmust.

Vi blev förstås väldigt sugna på att besöka Tyskland igen och en dag kommer vi såklart att åka dit med husbilen, men det är inte riktigt läge för det än. Får väl se om vi kan komma dit lite tidigare på något annat sätt. Ska se om jag hittar den där kryssningen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 42

Matsedel v 42

Kommentarer 0 kommentarer

Tyckte det var söndag nyss! Dagarna och veckorna går så otroligt snabbt. Det passar mej perfekt! Jag redan trött på hösten och vill gärna ha vår igen, så snabbt det bara går. Vi kan snabbspola fram till nyår iaf, tills vi ska åka till Egypten 🙂

Senaste veckorna har gått i ett! Det har varit premiärer och shower om vartannat, sånt som vi tycker är roligt – men det skulle ju inte skada om de spreds ut lite under året, istället för att klumpas ihop i sep/okt och jan/feb. Så man får glädje året om lixom 🙂

Vi har fortfarande inte redigerat alla filmer från sommaren och vi har mängder med recept att testa och skriva. Martin gick ju ner på 80% i våras och den där lediga dagen hjälper massor. Även om vi kanske inte får jättemycket gjort exakt den dagen, så får vi en längre helg – då vi hinner mer totalt. Men även hinner att träna och vila, vilket är väldigt viktigt för oss. Men hur mycket vi än gör så finns det alltid massor kvar. Känner ni igen det?

Ni som hänger med på instagram @marlenerinda brukar få en liten tjuvkik på experimenten som kommer ut ur vårt kök. Jag skriver recepten så fort jag kan och sedan kommer de på Du i Fokus vart efter. Å så småningom hamnar de i en veckomatsedel. Nu har det blivit lite fart i experimentköket igen, så det är lite spännande grejer på väg ut.

Just den här veckan är det inga nya recept som finns med, men det kommer!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Vitkålsfräs (fr 1 P/port

Tisdag: Pasta med vit tonfisksås (4 P/port, plus pasta)

Onsdag: Kassler & ananas i ugn (5 P/port, plus ris)

Torsdag: Kyckling med mangocurrysås (3 P/port, plus ris)

Fredag: Limeräkor med pasta (4 P/port för hela grytan, plus pasta)

Lördag: Lövbiff i svamp och teriyakisås (5 P/port, plus ris)

Söndag: Knäckepizza blanco och pizzasallad (18 P, plus sallad)

Den här veckan passar det mesta som matlådan dagen efter, eller som matlåda i frysen, så passa på att göra lite extra. Vi är bara två personer i hushållet och lagar alltid till minst fyra så har vi till matlådor. Då behöver man inte stå och klia sej i skallen en kvart före lunch, det är bara att ta fram en låda och tina upp. Knäckepizza passar såklart inte i matlådan, men är förvånansvärt gott, testa om ni törs 🙂

HÄR finns mer bra matlådemat om ni vill ha tips 🙂

Hoppas ni får en fin vecka.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En massa fix

En massa fix

Kommentarer 2 kommentarer

Senaste veckorna har gått i ett galet tempo, men vi har fått en massa viktiga grejer gjort också. Ni vet såna där ”måsten” som att fixa med läkarbesök och sånt. Nu är iaf det mesta gjort och jag är nöjd.

Vi har varit hemma i drygt tre veckor nu, efter att ha varit borta i nästan tre månader. Efter en så lång tid borta ligger man efter med ungefär allt. Det var länge sedan det var dax att fixa nya glasögon, kolla upp nya födelsemärken, tvätta fönster, fixa läkartider och en massa annat. Så det var lixom bara att ta tag i.

Det enklaste som var bland det viktigaste var att fixa nya glasögon, så det var det första jag gjorde. Jag bokade tid och sprang dit innan ett event en tisdageftermiddag. Jag trivdes i mina gamla bågar och såg att de fortfarande fanns i sortimentet, så jag gjorde det väldigt enkelt för mej och köpte ett par likadana. Plus ett par extra, för bara 800 kr, som var lite bling på såklart.

Det skulle ta ca tio dagar att få dem, men redan på lördagen kom sms:et att de var färdiga. Fyra dagar bara! Jösses! Så himla bra! Så var det ur världen 🙂

Jag fixar mina tänder på tandläkarhögskolan, det innebär att varje besök tar väldigt lång tid. Minsta lilla moment ska nämligen kollas av lärare som ska godkänna elev att gå vidare. Varje besök tar därför 2-3 timmar och bara en undersökning tar typ två besök, men kostar å andra sidan nästan ingenting. Detta var det dax för nu och jag tänkte att det är lixom bara att göra. Det var länge sen och på tiden, så det var bara att görat.

Så jag åkte dit, träffade min nya student som påbörjade undersökning av min mun. Imorrn är det tredje gång, då ska hon äntligen påbörja behandlingen. Det blir väl att ta lite tandsten, för där är inga hål den här gången heller. Så jag kanske blir klar imorrn, men vi har en tid till bokad nästa vecka också i fall att.

Då är alltså munnen under kontroll igen. Jag har också kommit på att jag inte är det minsta orolig längre för att gå till tandläkaren. Jag som inte alls tyckt om det förut och gärna ”glömde” allt som hade med tandläkaren att göra. Skönt att inse det faktiskt.

Nu till det där som är riktigt allvarligt… Under sommaren fick jag en prick på magen, den växte och började bete sej lite underligt. Jag har mängder med prickar och är under ständig koll hos läkare.

Jag går på en särskild hudmottagning där det är jättesvårt att få tid. Men jag skickade iaf ett meddelande på 1177 och berättade om pricken. Och fick tid direkt. Väldigt överraskande. Så jag åkte dit och behövde i princip bara lyfta på tröjan, så var operation bokad.

Det kan vara förstadium till cancer… ajdå… jag mailade förra måndagen, var där på torsdagen och opererades i måndags. Ibland går det väldigt snabbt, den här gången var det tydligen allvar. Nu får jag däremot vänta 10-12 veckor på besked, men pricken är ju ändå borta och ska förhoppningsvis inte ge något mer besvär.

De här var såklart de viktiga grejerna. Allt med hälsan är ju det viktigaste av allt. Jag ser bra igen, har en frisk mun och en hyfsat frisk hud. Good enough lixom.

Och medan allt detta görs hinner man ju både komma efter med jobb och hem, Ja, ni ser ju… detta är första blogginlägget sedan förra veckan. Men nu är jag iaf lite ikapp med bokrecensioner och receptskrivande. Vi har även hunnit att vinterstädat trädgården ute och tvättat fönster inne. Så ja… jag tror att jag ändå känner mej hyfsat nöjd.

Jag har dessutom skött träningen perfekt och nått mitt stegmål nästan varje dag. Klapp på axeln på mej!

Det har hänt lite annat också, det ska jag berätta om i ett annat inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 41 – Grytor & Gratänger

Matsedel v 41 – Grytor & Gratänger

Kommentarer 0 kommentarer

Oktober är här och det är bara 11 veckor kvar av 2024. Hur har det gått med vikten i år? Är ni där ni planerat att vara? Om inte, så finns det fortfarande tid att komma en bit på vägen. På 11 veckor kan man göra rätt mycket faktiskt, allt mellan 2 och 5 kg är rimligt.

Jag tycker inte om hösten. Rättare sagt: min kropp tycker inte om hösten. Jag har fibromyalgi som innebär att jag har kronisk värk och den bli värre av kyla och väderomslag. Perioden from nu, fram till mars ungefär, är en stor utmaning. Det är därför vi planerar att bo i husbilen och fly till solen över vintern.

Jag försöker verkligen ta hand om mej, men det är inte alltid så enkelt. På grund av sjukdom, långvarig och allvarlig stress har jag just nu ca 5 kilo som MÅSTE bort, för min hälsas skull. Jag har tagit tag i sömnen till att börja med, den är väldigt viktig. Vila och återhämtning är så otroligt mycket viktigare än många tror och för mej är den livsviktig. Åsså maten förstås. Vi äter bra, kroppen fattar bara inte riktig det… träningen har jag skött perfekt senaste veckorna och promenaderna har vi också fått till. Heja oss!

Nu ska vi fylla på frysen med matlådor, som går snabbt att tina när man har brist på middagsidéer eller kort om tid. Grytor och gratänger är enkelt och ger goda matlådor, så det är mycket sånt just nu 🙂

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med krämig champinjon- och spenatsås (3 P/Port, plus pasta)

Tisdag: Potatis- och tonfiskgratäng (20 P för hela gratängen)

Onsdag: Ugnspannkaka med skinka (31 P för hela formen)

Torsdag: Mexikansk kycklinggratäng (17 P för hela gratängen)

Fredag: Räkor med spenat och pasta (4 P/port, plus pasta)

Lördag: Köttgryta (4 P/port, plus ris)

Söndag: (Veg) Kålpudding (3 P/port, plus ev potatis)

Köttgrytan tillhör mina favoriträtter, räkorna är kanongoda och kålpuddingen funkar förstås att göra med vanlig köttfärs också. Och vem gillar inte ugnspannkaka!!! Den här veckan funkar allt utom fisken i matlådan, så passa på att fylla frysen.

Nu kör vi! Är ni med? Häng med på instagram @marlenerinda och se hur jag lever i min vardag som långvarig Guldmedlem hos Viktväktarna 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett himla roligt boksläpp

Ett himla roligt boksläpp

Kommentarer 3 kommentarer

Jag var på min första ”riktiga” premiär 1986. Då hade jag precis börjat jobba på Svensk Filmindustri och var alldeles ny i den världen. Många galor har det blivit under de här 38 åren, men det finns en som varit på långt många fler än mej, nämligen Leif Schulman. Han släppte nyligen en bok om kändisfester och galor, och vi var med på bokreleasen.

Jag kommer inte ihåg vilken min första filmpremiär var, däremot kommer jag ihåg den första film som jag var med och arrangerade gala för, det var 1987 och Pelle Erövraren med Max von Sydow. 1988 var ett stort premiärår med bla Cocktail och Roger Rabbit. Oj, så roliga fester vi fixade. Efter det har det bara rullat på.

Leif Schulman är infödd i en värld med kända föräldrar och deras minst lika kända vänner. Han gick på sin första fest redan 1966, 20 år före mej alltså. I boken ”Kändisfest” har han valt ut ungefär 80 minnesvärda fester. Så roligt att se och läsa om, jag har faktiskt varit på fler av dem – även några av de på 80 och 90-talet. Han har också delat med sej av lite skvaller bla om Jan Gulliou och Alice Timander. En väldigt fin bok som man gärna kan ha framme. En sk coffetablebook.

Foto Patric Laijronsdotter

Är det fest så är det, den här arrangerad av Alexander Erwik som gillar extra allt. Alltså dök såklart Alice Timander upp på festen, aka Admira Thunderpussy/Adam Risberg. Det var en väääldigt lång Alice, jag har träffat henne – hon var inte kort, men definitivt inte 2 meter lång. Jag hade svårt att se hen i ögonen utan att bryta nacken av mej, om man säger så 😛

Det var en väldigt härlig fest, där många var rejält uppklädda enligt dresskoden. Jag intervjuade såklart Leif om hans bok, men även Alexander om hur man kommer in på gästlistan hos de stora festfixarna. Jag fick även ett snack med härliga Peter Englund som gör det häftigaste kläderna till både fest och mello. Lotta Grey, aka Vimmelmamman, hamnade också framför vår kamera – hon har bevaka mingel för Hänt i nästan 20 år och har en massa kul att berätta. Ni kan se filmen här nedan:

Det blev en sån där uppsluppen och rolig kväll som man inte vill gå hem ifrån. Här fanns gott att äta från Ridderheims, gott i glasen från bla Love Spirit samt glada vänner och bekanta. Whats not to like lixom?

Det var dessutom en unik kväll då fyra av Sveriges största festfixare samlades på Röda Mattan för en gemensam bild med Leif. Här var Mia från Wonderland Event, Alexander från Erwik Communication, Micael Bindefeld samt Daniel från Subito. Ett gäng som definitivt kan fixa fester!

En bra kväll helt enkelt. När vi till slut bröt upp kom Dogge, så vi fick Dogge-Taxi till förorten. Så himla bekvämt att vi bor i närheten av varandra.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Schlager, mingel och musikal

Schlager, mingel och musikal

Kommentarer 4 kommentarer

När jag hörde att det skulle göras musikal på en massa schlagerlåtar blev jag såklart nyfiken. När ”De e det här vi kallar kärlek” hade urpremiär i Malmö kunde vi inte gå, men nu när den kom till Stockholm var vi på plats. Vicken härlig kväll!

Göta Lejon på Götgatan har renoverats, med varsam hand som man brukar säga. Å det har verkligen blivit fint. Ovanför kassan har man byggt en bar med sittplatser så man kan se ut över entrén och minglet. Men där hade vi inte tid att sitta, vi jobbade ju.

Martin fotade röda mattan, men jag filmade faktiskt inte – det var för trångt att gå runt med en filmkamera och prata med folk. Istället iakttog jag, pratade med folk och bistod Martin så mycket jag kunde. Ett trångt mingel är svårt att jobba i, särskilt när folk tränger sej förbi oss som jobbar för att få egna bilder på ”kändisarna”.

19.30 var det dax att sitta på plats och se ridån gå upp. Vi hade förberett på oss om tre timmar, lite för mycket för vår smak – men det gick blixtsnabbt. Jag tittade inte på klockan en enda gång, plötsligt var det bara slut. Å det var så bra. Ett riktigt glädjepiller! Ni kan läsa vår recension HÄR.

”De e det här vi kallar kärlek” är alltså en musikal baserad på 26 olika schlagerlåtar. Av bla Lasse Holm och Ingela Pling mfl. Ett kanske lite banal historia, men det gör inget. Jag älskar det förutsägbara som känns precis som att läsa en härlig feelgoodbok. Man vet att det ska trassla till sej lite och sen reda ut sej på slutet. Så ska det lixom vara. Mysigt och glatt. Detta kryddas även med 80-talskläder, roliga anekdoter och en och annan humoristisk fundering på framtiden.

De där tre timmarna var absolut inget problem den där gången. När föreställningen var slut dansade man därifrån på lätta steg och nynnade såklart på musiken. Gillar ni schlager och har vägarna förbi Stockholm så måste ni faktiskt se den.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Capannone Bottega – ny vinbar

Capannone Bottega – ny vinbar

Kommentarer 3 kommentarer

Det har varit ett galet tempo sedan vi kom hem. Innan vi åkte iväg senaste gången var vi på invigning av restaurangen ART, i förra veckan var vi på invigning en ny vinbar – Capannone Bottega. En god kväll kan man nog säga 🙂

Capannone på Roslagsgatan har funnits några år. Martin har varit där och ätit lunch, det har inte jag. Restaurangen har italienskt tema, mat som jag gillar – alltså såg jag fram emot kvällen väldigt mycket. När vi jobbar på ett mingel så dricker vi aldrig något medan vi jobbar, däremot kan vi smyga till oss några smakbitar för att få lite energi. Det var vi tvungna till den är gången, annars hade vi hungrat ihjäl.

Gästerna kom nämligen i två olika omgångar, hälften kom kl 18 – andra halvan kom 19. Baren är nämligen väldigt liten och trång. Hade alla kommit samtidigt hade man inte kunnat vända sej om därinne. Röda Mattan var utanför, där gästerna också fick vänta tills de blev insläppta. När första gänget släpptes ner på undervåningen, fick nästa komma in.

Alltså fick vi ett litet glapp när det inte kom några gäster, då smög jag in och hämtade assietter med italienska delikatesser som torkad skinka, bröd och ost. Så fräscht och gott. Jag skulle kunna äta ihjäl mej på torkad skinka. Det är ju sååå gott. Brödet var något av det godaste jag smakat!

Medan Martin fotade, sprang jag runt och filmade. Efteråt stannade vi faktiskt kvar en stund, det händer inte jätteofta. Men det här stället ville vi utforska lite mer, så vi gick ner till de andra när vi kändes oss färdiga. Hittade två tomma stolar precis vid kvällens DJ, där vi parkerade en stund med varsitt glas vin i handen. Jag drack vitt och Martin tog rött, det är så det brukar vara – därför dricker vi ganska sällan eftersom vi inte kan dela en flaska vin.

Man märker att det är ett bra event när gästerna börjar betala sina drinkar själva och inte bara går iväg när gratisdrickat är slut. Å så var det den här kvällen. Här var dessutom en del gäster som inte brukar ses på såna här bjudningar. Såna är såklart extra roligt att få med på bild.

Jag gillar italienska smaker och var väldigt nöjd med det jag fick smaka under kvällen. Så nu vill jag komma tillbaka för en hel middag. Så mysigt ställe med olivträd som rumsavdelare och mysiga takfönster. Läckert helt enkelt. Så vi kommer tillbaka!

Kolla gärna in filmen här ovan, så ser ni både vilka som var där och hur restaurangen samt vinbaren ser ut.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 40 – Kanelbullens dag

Matsedel v 40 – Kanelbullens dag

Kommentarer 0 kommentarer

Oktober är här, det betyder att Kanelbullens Dag närmar sej! Jo, man får äta kanelbullar även som Viktväktare. Man får faktiskt äta precis vad man vill, man måste bara ha lite koll. Det är bla därför som jag gör de här matsedlarna 🙂

Hälsan har länge varit vår första prioritering. Å allt funkar ju bra så länge läget är lugnt…. men blir det nåt trassel så slår stressen till direkt och då blir det genast jättesvårt med allt. Då gäller det att ha rutiner att falla tillbaka på, det underlättar iaf lite. Men så fort sömnen blir lidande så är det rätt kört för min del, då funkar ingenting.

För mej är sömnen oerhört viktig och något jag verkligen kämpar med. Pga mina diagnoser fibromyalgi, sömnstörning och hypotyreos är jag tröttare än andra, så är det – och det stör mej otroligt mycket. Men jag försöker verkligen att lägga mej runt 22 och vaknar av mej själv vid 7.30, ännu senare nu under vinterhalvåret.

Det är som om kroppen aldrig blir utvilad och ofta behöver jag även en tupplur mitt på dagen. Jag försöker acceptera faktum, men det är svårt. Och i mångas ögon vet jag att jag anses som lat, men de vet inte allt eller vill inte förstå mina diagnoser.

Å så är det ju för många. Det vi kämpar med syns inte på utsidan. Så döm ingen är ni snälla.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med krämig morotssås (2 P per portion, plus pasta)

Tisdag: Pasta med laxsås (5 P per portion, plus pasta)

Onsdag: Pasta med skinka och champinjoner (6 P per portion, plus pasta)

Torsdag: Kyckling med tomatsås (3 P per portion, plus pasta)

Fredag: Stora räkor frästa i vitlök och Vitlöksbröd (3P för räkorna, 4 P per bröd)

Lördag: Snabb lövbiffsgryta (3 P per portion, plus ris)

Söndag: Moussaka (11 P för hela)

Kanelbullens Dag:  Kanelsockerkaka (26 P för hela)


Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill. HÄR finns flera recept på kanelbullar att välja på 🙂

Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlöksbröd och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!

Hoppas ni får en fantastisk vecka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En riktig myshög

En riktig myshög

Kommentarer 0 kommentarer

Jag har läst så mycket spänningsromaner under sommaren, att jag behövde en rejäl portion mys. Så när vi drog iväg mot Strömstad och sedan Elmiamässan, packade jag med en massa mysböcker. Två tvättäkta feelgood, en historisk typ feelgood och en cosy crime.

Vissa böcker ser jag fram emot mer än andra. När Jenny Colgan kommer med en ny bok kastar jag mej över den, likaså med Natasha Lesters böcker. De här två har ett alldeles särskilt sätt att skriva och man vet vad man får. Trodde jag… Natasha lurade mej lite den här gången. Anna Lönnqvist har också blivit en favorit. Hon har en alldeles särskild penna, som jag gillar väldigt mycket.

Men vi börjar uppifrån som vanligt 🙂

Den första gång jag såg dig – Anna Lönnqvist

Feelgood går ju ut på att först bygga upp en mindre trevlig historia, för att sedan vända den till något betydligt mysigare. Så är det med den här boken. Mira spelar fiol i den fina orkestern, men sliter ut sin axel och är tvungen att vila från fiolspelandet. Då passar hon på att följa med sin italienska pojkvän hem till Italien. Resan blir inte riktigt som hon tänkt sej.

Boken hoppar tillbaka till hennes liv 14 år tidigare, när hon hängde ihop med hockeyspelaren William. Nu möter hon honom igen och deras gemensamma historia spelas upp. När hon stöter på William igen tvingas hon konfronteras med händelser och minnen hon sedan länge försökt att förtränga.

Det är en fin historia som författaren knåpat ihop. Det handlar om vänskap, kärlek, sårbarhet, förlåtelse och en massa annat. Känsligt skrivet, så det berör ordentligt. Himla bra helt enkelt!

Screenshot

Alix St Pierres Tre liv – Natasha Lester

Natasha Lester har skrivit en av mina favoritböcker, nämligen Den Franska fotografen. En fin berättelse om en ung kvinna som åker på fotouppdrag och samtidigt hittar sin bakgrund. Den här gången är boken lite annorlunda. Jag trodde det skulle vara ungefär samma ton i den här, men det var istället betydligt mer historia och en spännande berättelse om en kvinna som levt tre olika liv.

Året är 1943 och kriget rasar. Den unga Alix St. Pierre värvas som spion för de allierade, ett uppdrag hon är väldigt bra på. Efter kriget flyttar Alix till Paris för att börja ett nytt liv och får jobb på modehuset Christian Dior. Plötsligt dyker en person från hennes förflutna upp och Alix framtid hotas. Hon inser att hon måste göra något drastiskt om såren efter gamla oförrätter ska kunna läkas och rättvisa skipas.

Jag har läst lite om olika spioner och tycker det är både intressant och obehagligt på samma gång. Lester har gjort sin research, allt är mycket trovärdigt och känns autentiskt. Alix historia berör, man vill lixom att det ska gå bra för henne. Här blandas krigshistoria med vänskap, kärlek och svek, allt som behövs för en bra historia alltså.

Den lilla skolan på klippan – Jenny Colgan

Jenny Colgan. Vad säger man om henne? Den som läser feelgood vet mycket väl vem hon är. Vi hade faktiskt förmånen att lyssna på henne på Bokmässan förra året. Vilken härlig människa!

Detta är första delen i en serie om internatskolan Downey House, belägen på en klippa i Cornwall. Den är faktiskt utgiven förut, men under annat namn – för hon var inte säker på att någon skull vilja läsa den. Helt galet, boken är fantastisk!

Maggie, är ny lärare på flickskolan Downey House och fast besluten om att hon ska ingjuta hopp och framtidstro i sina elever. Hemma lämnar hon sin trygga, men ganska tråkiga sambo Stan. Hon är inte säker på att förhållande kommer att överleva på distans, men hoppas det. På pojkarnas internatskola finns läraren David, som hon möter på sina promenader och blir lite intresserad av.

På skolan finns bla eleven Simone som kommit in med hjälp av ett stipendie, hon har som mål är att jobba hårt och göra sina föräldrar stolta. Fliss vill inte alls gå på internatskola och hatar att vara så långt hemifrån. Medan Simone gör allt för att passa in gör Fliss allt för att ta sig därifrån. Precis som i alla Colgans böcker vävs flera olika historier samman. Här är vänskapen viktig, men hon belyser även rivalitet, svek och till sist kärlek, samt en och annan moralkaka. Jag älskar det!

Döden på chateau des Livres av Katarina Bivald

Detta är den andra delen i serien om författaren Berit Gardner som löser mord när hon egentligen borde skriva. Jag har inte läst den första, men det gjorde absolut ingenting – jag hängde med ändå.

Berit är i Frankrike för att undervisa på en skrivarkurs, men allt ställs på ända när kursens stjärna, en bästsäljande författare, mördas mitt framför ögonen på henne. Kommissarie Roche vid Lyonpolisen får händerna fulla med tjugo blivande författare som misstänkta. Inte nog med att alla är vana vid att hitta på saker, de ser också hela polisutredningen som en fantastisk möjlighet att göra research. Berit Gardner blir inblandad när hon lägger näsan lite för mycket i blöt och allt förvärras när ett andra mord begås.

Detta är en blandning av Agatha Christie och Morden i Midsumer. En liten dam som högst ofrivilligt blir inblandad, motarbetas av ovillig polis och sedan löser hela kviddevitten. Allt skrivet med en stor portion humor och värme, trots att det handlar om mord. Otroligt underhållande, jag ser fram emot fler delar om Berit Gardner.

Fyra mysiga böcker, jag kan rekommendera allihop!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag har fått nog!

Jag har fått nog!

Kommentarer 5 kommentarer

Varför är folk så elaka? Det skrivs nedlåtande kommentarer kors och tvärs. Snackas skit om folk man inte känner eller saker man inte har en aning om. Drevet går och folk tar skada. Jag har fått nog!

Jag och många andra utsätts då och då för tråkiga rykten, får elaka kommentarer i sociala medier eller konstiga blickar i verkliga livet. Jag har särskilt en person som tydligen stört sej på mej sedan första gången vi möttes. Hon visste ingenting om mej då och vet knappt något om mej idag. Ändå är det alltid pikar i form av mysko och väldigt elaka kommentarer. Jag har markerat att det inte är ok, ändå fortsätter hon.

Den här personen träffar jag kanske 1-2 gång om året, så det är egentligen ingen fara. Ändå stör det mej. Häromdagen hände det igen. Vi var på ett event för reseskribenter där hon såklart dök upp, trots att hon egentligen inte skriver något längre vad jag vet. Jag försökte undvika henne, satte mej längre bak osv. Men hon körde igång redan när vi ”checkade” in, då hon stod en bit ifrån och tittade oss. Martin fick en lott, det fick inte jag och frågade såklart efter en och fick svaret att det var en lott per publikation. Ok, då så, inget mer med det. Detta hörde hon såklart och konstaterade ”Mycket vill ha mer” med ett väldigt menande leende.

Jag försökte som sagt undvika henne, men hamnade såklart framför henne när vi skulle ta för oss av buffémiddagen. En av rätterna var redan slut och det kom en kommentar direkt ”jaha, så du har redan ätit upp alla mat. Det var ju rätt självklart”. Detta sagt med ett rått skratt. Samtidigt tar hon över det samtal jag redan har med en vän i kön och tränger sej mellan oss för att verkligen stänga ute mej. Härskartekniker at its best lixom.

Jag är inte rädd för att säga ifrån, men väljer mina tillfällen. Alla vet att hon är så här, så egentligen behöver det inte markeras så mycket. Hon själv har ingen social kompetens alls, att säga till henne där och då hade bara skapat en konflikt som blivit obehaglig för arrangören. Det vill inte jag vara orsak till. Dessutom är hon rätt bra på att göra bort sej på egen hand på olika sätt. Det gjorde hon även denna kväll, utan någon som helst hjälp.

Men det som stör mej är alla dessa människor som på olika sätt använder härskartekniker för att trycka ner folk. Varför? De vinner ju ingenting på att bete sej så. I just detta fall görs allt synligt, men oftast är det ju anonyma kommentarer på bloggen eller påhittade profiler på sociala medier. Jag råkar inte ut för det jätteofta, men det händer. Särskilt på youtube, som verkar locka flest tråkmånsar. Det stör mej också att så många bara ser på, utan att göra något.

Vår vän ”Husbils-Annika” har varit rejält drabbad senaste veckan. Hon la upp en grej om vårt ansvar som campare, särskilt när vi fricampar och att hon börjat säga till när hon ser att någon gör fel. Detta för att det inte ska komma fler förbud mot sk fricamping. Och hon får så mycket skit för detta. ”Vem tror du att du är?”, ”Sköt dej själv och skit i andra”, ”Lägg dej inte i” och en massa mer eller mindre elaka och tom hotfulla kommentarer kan man läsa i hennes flöde. De flesta anonyma såklart. Här snackar vi om en liten söt dam som kan reglerna och bara vill kunna fortsätta sitt fria liv i husbilen. Varför är folk så elaka?

Jag blir både orolig och uppgiven. Att vara arg och elak kan ingen må bra av. Det tar energi, det vet väl alla som blivit rejält förbannade. Man är ju helt slut efteråt. Att då gå runt och vara konstant arg måste ju vara otroligt energikrävande. Varför måste man dessutom skriva det man tänker? Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga kan man vara tyst.

Å det blir bara värre. Folk verkar må väldigt dåligt. Vad kan vi göra åt det? Självklart ska man säga ifrån när man blir dåligt behandlad, men ibland kanske det inte är läge. Jag tror på civilkurage, att säga till åt varandra. När jag ser att Annika blir dåligt behandlad måste jag steppa upp och säga ifrån för hennes skull. Precis som jag önskar att någon gör det för min. Men alla vågar ju inte och ibland fattar man inte vad som händer förrän efteråt.

Men det är inte ok att behandla någon illa! Det måste vi ha med oss. Alltid. En elak eller ironisk kommentar kan ta mer skada än vi någonsin kan tro. Blir de många kanske vederbörande börjar tro på dem. Självkänslan slipas långsamt ner och med den rasar snart även självförtroendet. Detta kan bli förödande.

Vi måste bli snällare! Mot varandra och mot oss själva. Det är min fasta övertygelse. Vi måste sprida kärlek som konfetti och ta hand om varandra. Stötta. Hjälpa. Hat och elakheter får aldrig vinna, kärlek och vänlighet ska alltid ha överhanden. Det börjar med oss själva. Där vi står. Å vi måste hjälpas åt med detta.

Är ni med? Vad kan just du göra för att bidra till ett vänligare samhälle? Vågar ni säga ifrån?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube