-

Mår sådär just nu…

februari 10, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Nu har jag fått mer än nog av den här vintern. Det är alldeles för kallt och för mycket snö för min smak. Min kropp strejkar totalt och vill inte vara med längre. Kan vi inte få vår nu?

Jag avskyr vintern. Det har inte bara med att göra att jag tycker det är jobbigt med alla tjocka kläder, höga elräkningar, pendeltåg som trasslar eller att skotta snö. Mest handlar det om att jag har fibromyalgi och den påverkas väldigt mycket av framförallt kyla och väderomslag.

Fibromyalgi står för värk i muskler och bindväv, och är ett kroniskt smärtsyndrom som kännetecknas av långvariga smärtor i muskler på flera ställen i kroppen. Värken är mer diffus än vanlig muskel- och ledsmärta och flyttar runt i kroppen. Den kan vara konstant eller komma i skov. Andra vanliga symptom är trötthet, magproblem, svårt att reglera kroppstemperatur samt känslighet för ljus, ljud och dofter. För mej är det tröttheten och kroppstemperaturen som är knepigast, förutom värken.

Att ha ont vänjer man sej konstigt nog vid, men att vara vansinnigt trött är bara irriterande. Det är svårt att förklara min frusenhet för den som inte förstår eller ens vill förstå. Det heter ofta ”Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder”. Men för mej spelar det ingen roll hur jag klär mej, jag fryser lixom inifrån. Jag kan ha dubbla lager kläder, ligga under mitt tjocka täcke och ha värmedynan på och ändå vara iskall på huden och frysa så jag hackar tänder. Jag har långkalsonger redan i augusti. Att då få höra ”kläder efter väder-snacket” hjälper lixom inte.

Gäsp!

Värken kommer när tempen sjunker under 10 plusgrader och jag mår som sämst vid väderomslag. Sen höst, vinter och tidig vår är alltså rätt jobbigt. Just nu är det faktiskt plågsamt. Vi har haft runt 10 minus lite för många dagar, med vind och köldeffekten har det varit betydligt kallare i flera veckor. Jag har ont, är trött och fryser konstant. Jag har bokat av det jag inte verkligen måste göra, för att bara vara hemma och ta hand om mej. All min vakna tid går åt till att bokstavligen hålla mej vaken. När det funkar tar vi en promenad, särskilt om solen skiner för att tanka lite D-vitamin.

Förmiddagarna ägnas mest åt träning och promenad på löpbandet. Tränar jag inte mår jag ännu sämre, men det är ju bara ett lättare styrketräningspass hemma. Men nu har jag gått så mycket att jag fått ont i benet, misstänker benhinneinflammation. Så nu har jag varit tvungen att vila lite från det hårda löpbandet. Och det är tydligen också vanligt hos oss med fibromyalgi, att vi drar på oss mjölksyra enkelt, får träningsvärk lättare och inflammationer i kroppen. Så det är bara att knapra antiinflammatoriskt några dagar och vila – sen är jag igång igen.

Vädret är alltså inte alls på min sida halva året och de är ju därför vi vill dra till solen över vintern. Inte bara för att det såklart är skönt med värme, utan för att jag ska få ett bättre liv. Så nu kanske ni förstår varför jag är lite desperat?

Sjukdom har inte alltid med ålder att göra

Jag är vanligtvis en glad, aktiv och påhittig person. Men under vintern förvandlas jag till en variant av Skalman, som mest följer klockan och försöker göra det jag ska. Det är inget särskilt roligt liv och jag vill ha roligt. Stackars Martin gör allt han kan för att hjälpa mej, men det är ju inte så mycket han kan göra tyvärr. Allt han kan göra, det gör han redan. Han är verkligen förstående och hjälpsam. Men alla förstår inte… ”Du som är så ung och pigg…, får jag höra rätt ofta. Det är ju inte så att jag bjuder hem folk när jag ligger utslagen i sängen.

Att ha fibromyalgi med en oförstående partner måste vara en mardröm. För det syns ju inte utanpå mej hur jag mår. Jo, det syns att jag är trött, men inte att jag har ont. Fast är man trött, kan man uppfattas som sur och vilket jag är väldigt sällan. Likaså när man har ont, då är man lite mer lättirriterad än annars. Och fryser man så kan jag få höra att jag är gnällig, så jag är mest tyst.

Fast det är ändå ett lite spännande liv jag har. Jag vet ju var jag brukar ha ont, men så kan jag vakna en morgon med ont i foten eller ont i handen. Så ont så att den kroppsdelen knappt går att använda. Det är ju ändå lite spännande att inte veta hur man ska må imorrn 😛

Som ni förstår så väntar jag bara på att alla bitar ska falla på plats, så att vi ska kunna styra husbilen söderut på hösten och komma hem igen när tussilagon blommar. Just nu är jag rätt desperat om jag ska vara ärlig. För den här vintern är extra tuff. Jag vill bara att den ska vara över.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

ViktVäktarna uppdaterar

februari 9, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Ungefär var 18:e månad uppdaterar ViktVäktarna sitt kostprogram. Appen uppdateras förstås också då, men ibland även vid andra tillfällen. Som nu när man valt att göra om hela utseendet och lägga till nya funktioner. Kul tycker många, men långt ifrån alla…

Vi människor är vanedjur och tycker inte om förändringar. Vi vill ha det som det alltid varit. Det märks tydligt när ViktVäktarna gör sina uppdateringar kring kostprogrammet. Men även nu när appen fått ett helt nytt utseende och nya funktioner. Oj, så många arga kommentarer!

Jag har varit medlem hos ViktVäktarna sedan augusti 2000 och jobbade där 2001-2014. Jag har varit igenom rätt många kostprogram så här långt och har faktiskt skrivit om en del av dem HÄR. Ni har säkert testat några av dem?

Jag var även med när appen skapades, vilket inte var jättelänge sedan. Drygt 10 år ungefär. Jag vet att det går rätt snabbt att vänja sej vid en ny grej och att irritationen går över. Om någon vecka är allt som vanligt igen.

Jag har gått igenom appen så gott jag hunnit och tänkte berätta vad jag kommit fram till.

Den stora nyheten är såklart kombinationen VV – GLP1. Läkemedel för viktminskning alltså. Jag vet att det handlar om injektioner, men vet inte om den som tar tabletter också kan få hjälp. Det får man fråga VV om. Som jag förstått det så ska man ange sin dos (men alla doseringar finns tydligen inte…), sedan räknar VV ut vad som är bäst för var och en. Precis som för alla andra alltså.

Det finns även ett program för klimakteriet, vilket jag använder och tycker är toppen. Jag har lika många Points som förut, men inte samma 0-points-lista. För oss räknas points på bla potatis och havregryn, som är ”gratis” för andra. Däremot är avokado 0. Det viktiga för oss är att äta tillräckligt med protein och fibrer, vilket visas genom cirklar som ska fyllas. Jag har kört detta ett par veckor nu och tycker att det funkar. Men jösse vad det är svårt att få i sej fibrer! Jag tuggar morötter hela dagarna 😛

Man kan också ställa om till Boost-läge. Vilket betyder att man inte längre kan se sin veckobonus eller aktivitetsbonus. Det har jag faktiskt önskat mej och är glad att det äntligen kommit. Jag vet dock inte om det går att kombinera med klimakterieprogrammet. Ska kolla upp det.

Sedan förut finns även ett Diabetes-program. Då har man flera points, men färre ”gratis” livsmedel. Jag vet att bla frukt räknas, men har inte särskilt mycket mer koll.

Alla bilder är skärmdumpar från min app.

Det finns fortfarande ett Bas och ett Premium medlemskap. Väljer man Bas, så får man enbart hjälp via appen, med Premium får man även fysiska workshops. Tyvärr är det inte lika många orter som har detta längre, som när vi jobbade på VV. Men har man tillgången så tycker jag att detta är det bästa. Att gå till någon för att väga sej, ta en stund i lugn och ro, samtidigt som man får en lektion med veckans ämne, stöd av proffs och tips från andra medlemmar – det är guld värt!

Det finns såklart även möten online, dessa hittar man under ”Här finns vi”. Där finns även app-skola, Kom igång och veckans workshop mm. Kolla in de här mötena och var med. Dumt att missa de hjälpmedel som finns och som ingår i priset.

Våga klicka runt

Men det jag mest vill rekommendera är att klicka runt. Våga trycka på olika funktioner och utforska dem. Jag är absolut inte expert på appen, den fanns inte ens när jag jobbade där. Men vart efter jag kikar runt upptäcker jag massor med smarta grejer. Som alla olika informationsflikar och små videos. För oss i klimakteriet finns en massa bra-att-veta. Vad som faktiskt händer i vår kropp, hur sömn och stress påverkar, varför tex protein är så viktigt och en massa mer.

Många av verktygen finns allra längst ner och det är kanske därför de missas? Här visas bla dagens steg och vikten. Dessa går alltså att klicka på och då kommer det fram en massa intressant. Så våga klicka!

Programmet har som sagt inte ändrats. Det är fortfarande Points och det finns fortfarande en lista med gratis livsmedel. Sedan något år tillbaka kan man även se kalorier och ha kolla på detta parallellt med pointsen. Det som är nytt är alltså de olika tilläggsprogrammen och en uppfräschad app. Alla program sedan jag gick med på 00-talet har hittills fungerat och det kommer de att göra även i fortsättningen. Man får bara ha lite tålamod.

Sen ska det väl säga att alla nyheter kanske inte funkar perfekt på en gång och en del saker kanske var bättre som de var. Att vara tvungen att svepa bort staplarna för att se sina points är kanske lite omständlig. För det är ju det man vill ha mest koll på. Berätta om de ”fel” ni upplever, direkt till Viktväktarna genom att ringa eller skicka ett mail. Att irritera sej hemma på kammaren eller klaga i FB-grupper hjälper ju inte särskilt mycket. Det kanske finns en och annan anställd i de här grupperna, men de ser ju inte allt som skrivs… Så ta det direkt med VV, det är där klagomålen hör hemma.

I de FB-grupper som jag administrerar vill jag ha god ton och fint klimat. Att fråga hur man hittar olika funktioner är helt ok, däremot tar jag bort de mest negativa inläggen. Vi är många som kämpar, då vill jag att det ska vara peppande att gå in i mina grupper. Där ska man känna sej trygg med att få hjälp när man behöver. En fredad zon för oss som kanske inte är, eller har varit, så snälla mot oss själva. Det finns så mycket negativitet i livet i stort, så det kan vi lämna utanför tycker jag. Eller vad tycker ni?

Sen vill jag även poängtera att VV inte förnyar eller uppdaterar bara för att jäklas. Man följer forskningen för mest hälsosamma viktnedgång och uppdaterar när det är befogat. Programmet testas sedan av tusentals personer innan det går ”live”. Jag har varit i en sån testgrupp flera gånger. OCH! Numera är det USA som bestämmer ungefär allt. Allt måste alltså förankras i USA för att få till stånd i lilla Sverige. Det märks bla på marknadsföringen tycker jag. Den är väl inte riktigt anpassad till den svenska marknaden…

Summa summarum

Jag gillar appen, ett suveränt hjälpmedel, nu ska jag bara lära mej den igen. Jag tycker inte heller om nya saker eller ny teknik, men snart kommer nyhetens irritation att lägga sej. Och skulle jag behöva så är jag med på nån workshop för att fatta mer. Tid och någon att fråga, kan göra under 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 7 – Alla hjärtans dag

februari 8, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu räknar jag ner till våren. Enligt almanackan ska den börja redan om några veckor. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Den här vintern har varit väldigt jobbig med alldeles för mycket snö. Så nu längtar vi efter våren!

Oavsett väder så försöker vi ta våra dagliga promenader, en är enkelt – två är knepigare. Men vi pushar varandra så mycket vi kan, det är alldeles för enkelt att stanna inne i värmen. Träningen däremot är det inga problem med alls, den gör jag i mitt solgula träningsrum 🙂

När man tänker hälsa så är det ju rätt många delar som ska stämma, fysisk aktivitet är bara en av dem, återhämtning, kost och skratt är några andra. Får kroppen inte vila blir det katastrof i längden, bra kost vet vi alla hur viktigt det är – men även att skratta ordentligt behövs också. Det var det där med balans, som ibland kan vara rätt svårt – men så viktigt.

Vi gör så gott vi kan helt enkelt.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med champinjoner och tomater (4P/port, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 P för all puré)

Onsdag: Medelhavskyckling (3 P/port, plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra (4 P/port, plus potatis)

Fredag: Curry- och mangochutneygryta med ris ( 5 P/port, plus ris)

Lördag: Pasta med kräftsås (4 P/port, plus pasta)

Söndag: Pad Thai (7 P/port)

Alla-hjärtans-dag-bonus: Glassgömma fr 6 P/port

Hela veckan är hyfsat snabb- och lättlagad och det mesta funkar även i matlådan. Så passa på att fylla frysen till dagar då man hellre gör något annat än står vid spisen. Alla hjärtans dag på lördag alltså, HÄR finns tips på mat som passar till Alla Hjärtans Dag.

Vi jobbar på som bara den i köket nu. Så ha koll på Du i Fokus, där kommer nya recept varje onsdag och lördag.

Gör en fantastisk vecka nu, det ska vi göra 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fyra pinfärska böcker + en från Storytel

februari 6, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

När jag kom hem från Egypten låg där några nya böcker och väntade på mej. Ett par som jag verkligen sett fram emot och några som jag inte visste särskilt mycket om. Författarna hade jag såklart koll på och tycker om, men böckerna visste jag inte särskilt mycket om alls. Jag blev glatt överraskad!

Jag såg väldigt mycket fram emot nästa del av Rodins auktionshus, den serien är kanonbra. Sista delen av Liv Jensen och den danska polisen hade jag också längtat efter. Och när Jessika Devert släpper nytt vet man att det blir bra, men man vet lixom inte i vilken riktning hon vänt sej den här gången. Elina Kangas, visst är det ett häftigt namn? Henne har jag lärt känna via våra bloggar och jag har följt hennes författar-resa på nära håll. Men jag hade ju ingen aning om hur hon skriver, annat än i bloggen. Så det var såklart extra spännande.

Jag gillar ju egentligen inte att lyssna på böcker, men jag var faktiskt tvungen. Min vän Sammy släppte en ny bok, som bara fanns på Storytel. Jag hade ju inget val, det var bara att logga in sej och lyssna. OM den kan ni läsa längst ner.

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Att renovera ett hjärta – Elina Kangas

Detta är Elinas sjätte, eller sjunde bok – hon är alltså ingen nybörjare. Men detta är hennes första feelgood och vilken bok det är!

Det handlar om Amelia och Patrik som förlorat sin son och sörjer på helt olika sätt. De har svårt att förstå den andres sorg och glider allt längre ifrån varandra. När de tvingas röja Patriks föräldrahem inför försäljning, händer något. Långsamt börjar de prata med varandra igen. Gården, samt grannpojken Billy och den äldre grannen Ivar hjälper dem i deras sorgearbete. Snart börjar en dröm att spira.

Det är sorgligt, vackert, berörande och väldigt kärleksfullt. Elina grottar aldrig ner sej i den svarta sorgen, utan har en perfekt avvägning i hur hon närmar sej det knepiga och lite tabubelagda ämnet. Alla vet ju att vi alla ska dö, men inte många vågar prata om det. Elina öppnar en dörr som jag tror att många behöver ha hjälp att öppna. Otroligt fin bok, läs den bara!

Tanter på tåg – Jessika Devert

När Jessika Devert släpper nytt så kan man vara rätt säker på att det blir läsvärt. I det här fallet blev jag totalt knockad. Nog för att jag ofta sträckläser böcker, men den här ville jag inte att den skulle ta slut.

Det handlar om den stressade rektorn Cina som missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan, som Cina inte alls vill ha någon kontakt med. Men så glider Sollans brev ur väskan och när Cina sträcker sej efter det för att ta upp det, får hon se vad det står där. Frågan är om hon ska låssas om det eller ej?

Tåget stannar mitt ut i ingenting och de två kvinnorna närmar sej försiktigt varandra. Detta är början på en innerlig vänskap, som ska prövas rejält. Men en vänskap som bägge så desperat behöver.

Det är varmt, kärleksfullt, sorgligt, berörande och alla andra ord kan man komma på. Ingen kan som Jessika beskriva vardagen bekymmer och glädjeämnen. Det är iofs bara början på året, men det här kan vara årets finaste bok och jag blir förvånad om den inte är med i finalen till Storytel Awards 2027.

Den vackra döden – Veronica Sjöstrand

I slutet av december 2021 kom den första delen i Veronica Sjöstrands serie Rodins auktionshus. Jag satte tänderna i de fyra delarna som då kommit, så sent som förra året. Och jag äskade serien. Därför blev jag så glad när jag fick veta att det skulle bli en femte del. Den låg och väntade på mej när jag kom hem från Egypten.

Stella Rodin är den ofrivillige arvtagaren av Rodins Auktionshus. Men hon utreder också konststölder och förfalskningar. När Stellas vän och mentor Charles McLean, blir mördad är det självklart för henne att göra allt för att hitta hans mördare. Samtidigt får hon i uppdra att utreda en vinkällare och se om där finns förfalskade viner. När hon egentligen borde vara hemma och förbereda en auktion med vintagekläder. Det blir en intensiv jakt på liv och död, med klockan som främsta motståndare.

Både spännande och intressant, man lär sej faktiskt en hel del om antikviteter av de här böckerna. Det står att man ska kunna läsa dem oberoende av varandra, men det tycker inte jag. Däremot tycker jag att ni ska läsa serien, från början till slut. Fast det kommer nog fler delar 🙂

De oönskades paradis – Katrine Engberg

Detta är sista delen i trilogin om privatutredaren Liv Jensen. Hon som blev petad från danska polisen pga en försmådd manlig kollega. Hon har bara väntat på att få komma in i värmen igen och nu har en möjlighet öppnat sej. Mycket beror på hennes fd kollega Petter som ger henne konsultuppdrag när det kommer svårlösta fall.

Den pensionerade advokaten Bo känner sig hotad och kontaktar Liv. Medan hon befinner sig i hans hem för att sätta upp övervakningskameror blir hon inlåst i källaren och hör hur någon bryter sig in och dödar honom. Polisen tar över utredningen, men Liv snubblar över en koppling till ett fyrtio år gammalt kriminalfall på Christiania, där en ung man hittades död under mystiska omständigheter. Snart är hon insnärjd i ett nät som bland annat innehåller en försvunnen flicka och en man som dött av uttorkning. Samt bevis på att hennes egen morfar var rejält inblandad och någon försöker även tysta henne själv.

Det är en spännande jakt, där vi samtidigt får följa hennes egen personliga historia. Jag gillar verkligen Liv och blir lite snopen när serien plötsligt är slut. Men jag gillar ju korta serier, så jag klagar inte. Gillar att man får ett avslut, även om den här skulle kunna fortsätta. Det finns en och annan tråd som går att nysta vidare i.

Även den här böckerna står som fristående delar, jag håller inte med.

Böckerna finns att köpa HÄR.

Dödsmärkt. Del 1 av Ibbe Seger – Sammy Jeridi

Taxichauffören Ibbe var med i Jeridis Ghettoserie. Nu får han en egen serie där han fortsätter sitt liv i taxin, men med lite extra allt kanske man kan säga.

En dag får han ett samtal från en stamkund som förändrar allt. Kunden är i upplösningstillstånd och berättar att han med stor sannolikhet kommer att bli misstänkt för ett mord på en kvinna. Men han hävdar sin oskuld. Samtalet triggar ett mörker från det förflutna som ligger djupt begravt inom Ibbe.

Språket och drivet är detsamma som i Ghettoserien, men detta är lite råare. Även om Ghettoserien var både rå och blodig, så fanns där en kärna av värme – den saknas här. Jag tycker inte lika mycket om den här som den förra serien, men den kanske växer. Jag läser ändå, det är ju Sammy som skriver. Gillar hans böcker och jag vill ha mer Ibbe.

När jag läste fanns den enbart som ljudbok, jag har ju lite svårt för det. Men nu finns den även som E-bok, så det kan bli så att jag läser om den.

Fem böcker alltså, varav en enbart finns som ljudbok/E-bok. Jag rekommenderar varenda en av dem, men de två första lite extra. Riktigt fina böcker som sitter kvar i hjärtat.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

18 år ihop idag!

februari 4, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Som jag skrev i förra inlägget, så har vi lite mer att fira de här dagarna. Idag är det nämligen 18 år sedan Martin och jag blev ett par. Ett högst otippat, men väldigt lyckat par, kan man nog säga 🙂

Att Martin och jag skulle bli ihop var absolut inget som någon såg komma. Han är 3 år yngre, datanörd och ganska introvert. Jag är supersocial och var inte alls intresserad av en så tystlåten person. Men så hände något där på jobbet… Ja, för så var det faktiskt. Jag jobbade i kassan på Viktväktarna och han jobbade som vikt-coach ”på golvet”.

Efter att egentligen bara ha passerat varandra och pratat med varandra inte ens en gång i veckan, jobbade vi plötsligen fem dagar i veckan ihop. Det tog två veckor så hade han flyttat in hos mej och grabbarna. Det sa inte bara klick – det sa pang! Och det är alltså 18 år sedan i dag.

Under de här 18 åren har väldigt mycket hänt. Då hade vi två hemmavarande barn och en hund, idag är det bara vi. Då jobbade vi på Viktväktarna bägge två, idag är han IT-konsult och jag har återgått till min bakgrund som frilansjournalist. Då hade vi en väldigt ansträngd ekonomi, nu har vi det så pass gott att Martin kan jobba 80% och jag jobbar lite hur jag vill med de uppdrag jag får.

Och vi reser. Jag har rest mycket tidigare i mitt liv och nu får jag visa Martin platser som jag tycker om, samtidigt som vi upptäcker mycket nytt tillsammans. Både med flyg, båt och husbil. Det ska väl bli lite tåg också, det har bara inte blivit så än.

Världen är numera vårt vardagsrum, som vi upptäcker så mycket vi bara kan. Husbilen har ju dessutom gett oss ett helt nytt liv och arbetsliv. Uppdraget för campingtidningen är otroligt mycket värt och ger ett uppskattat tillskott i kassan.

En liten bildkavalkad genom åren:

Som personer är vi alltså totalt olika, MEN vi har samma värderingar och det är det som jag tror är nyckeln till en lång relation. Vi pratar om allt och pratar väldigt mycket med varandra. Oftast sitter vi hemma eller i husbilen och jobbar, men är han på kontoret i stan så går messenger varm under dagen. Det skickas små bilder, roliga klipp eller söta emojis. Jag tröttnar aldrig på våra samtal oavsett form.

Just idag jobbar han just från stan, medan jag lullat runt här hemma. Det kan hända att vi äter något extra gott ikväll och kanske vid matbordet i köket, vi som mest äter i vardagsrummet vid tv´n. Vi försöker att uppmärksamma både varandra och våra särskilda dagar så mycket vi kan. Det piggar upp i vintermörkret och värmer lite i kylan.

Jag hoppas att vi får fira minst lika många årsdagar till, men sånt vet man ju aldrig. Så vi tar vara på tiden så mycket vi bara kan. I år firar vi dessutom 10 år som gifta och det ska vi definitivt fira. En andra bröllopsresa blir det minsann. Och ni får hänga med!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Födelsedagsrejset är över för i år

februari 3, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Januari är den stora födelsedagsmånaden. Förr hade vi 12 födelsedagar på fyra veckor, nu har vi bara 4-5 stycken – vara Martin och min är två av dem. Nog för att födelsedagar är roliga, men det är rätt skönt när de är avklarade också 😛

Martin fyller år i början av januari och firar ofta sin födelsedag när vi är på resa. Nästan alla år sedan vi träffades 2008. Bland annat Gambia och Mauritius och ett helt gäng i Egypten.

De senaste tre åren har det faktiskt varit just Egypten. Och är det någonstans man firar födelsedagar, så är det i Egypten. Oftast står det en tårta på rummet, men 2023 blev det betydligt mer. Då fick vi upp en stor frukostbricka på rummet och till middag hade man dukat upp ett tält på stranden.

Det galna firandet kan ni se här:

I år var det lite mer lagom. Vi fick iofs en tårta upp på rummet, det är tydligen standard. Hotellchefen gav oss en tid då vi skulle vara i restaurangen. Där var det uppdukat med ballonger och pynt, sen fick vi en tårta till där. Det var en himla tur att vi var åtta stycken som kunde dela, ändå var det mer än hälften kvar. Den sa vi till chefen att bjuda kökspersonalen på.

Riktigt så stort är inte mitt firande. Jag fyller år på januaris allra sista dag, då är vi typ aldrig på resa – men vi har börjat dra iväg med husbilen då. Jag firar dessutom hela helgen, eftersom bara en enda dag per år känns så futtigt. Haha. Jag har inte alls någon lust att vara hemma. I år drog vi iväg till Nyköping och just födelsedagen tillbringades i Femöres hamn.

Det blev en liten sovmorgon, sen en lång frukost. Vid 11-tiden kom husbilskompisarna Ann och Anders, men utan husbil. Tillsammans med våra vänner Helene och Krister gick vi till restaurang Sailor för att äta lunch. Det blev en lång och väldigt trevlig sittning med intressanta samtal och många skratt. Jag kände flera gånger en stor tacksamhet över att de faktiskt var där för min skull. Jag är inte van vid sånt och blir alldeles varm i hjärtat bara av tanken. (Tack snälla Anders för bilderna!)

Efter lunchen gick vi in till oss och tog en liten tupplur. Det var iskallt och blåsigt ute, så promenaden frös bokstavligen inne. Vid 18-tiden dukade vi upp till tacokväll tillsammans med Helene och Krister. Det blir inte mer komplicerat än så när födelsedagsbarnet får bestämma. Jag älskar taco!

När vi ätit upp dukade vi upp med frukt och annat gott, samt gott i glasen. Sen körde melodifestivalen igång. Jag gissade rätt både på finalisterna och andra chansen och jag gissar att A-Teens kommer vinna hela mellon. Nu har jag ju inte hört de andra bidragen, men jag tror det ändå. Vad tror ni?

Efteråt satt vi och pratade lite till. Vi har ju en husbilsträff i maj och en Medelhavskryssning i juli att planera. Dessutom bokade vi nästa husbilstur i slutet av februari, när vi ändå höll på. Så det finns mycket kul att se fram emot och planera för. Jag känner mej otroligt lyckligt lottad som både har en fantastisk äkta man och ett par riktigt härliga vänner. Det är den finaste present man kan få i ”min ålder”.

Jag fyllde 56, det börjar bli tid att fundera på 60-årsresan. Vi brukar fira våra ”nollor” med en större resa. 40 firades med en safari i Tanzania, 50 på Dominikanska Republiken. 60 då? Hmmm, tål att tänkas på… Jag har ju länge pratat om Samoa, som ligger i Stilla Havet – men vi får se…

Nu är iaf födelsedagsrejset över. Men redan imorrn har vi en sak till att fira. Återkommer till det i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets första husbilshelg

februari 2, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Äntligen var det dax att packa husbilen och dra iväg. Det blev några roliga dagar med iskyla, vänner och husbilsmys. Som vi har längtat!

Vi var senast iväg i mellandagarna. Då mötte vi upp ett gäng husbilskompisar på en camping här i Stockholm. Det är alltså lite drygt fyra veckor sedan, varav två tillbringats i Egypten. Nu kliade det verkligen i husbilstarmen att få dra iväg. Var som helst, bara vi fick komma ut.

Så i onsdags drog vi iväg. Inte så långt, bara en knapp timme bort. I Nyköpings gästhamn drog vi åt handbromsen och pustade ut. Pulsen går ner totalt så fort vi kommer iväg. Jag sover bättre och kroppen fungerar bättre. Redan när vi parkerar börjar jag se fram emot att få gå och lägga mej. Jag mår så mycket bättre i husbilen. Såklart man villa komma iväg då. Vem vill inte må bra?

Vi har ju förmånen att kunna jobba var vi än är. Så på torsdagen jobbade Martin på som vanligt (han är IT-konsult), medan jag skrev klart några texter och påbörjade ett par nya. Vi tog en promenad till Lidl som ligger en bit bort, för att bunkra lite inför helgen. Så fick vi ihop våra steg också.

Man kan ju tro att vi är ensamma på vägarna med husbilen just nu, men så är det faktiskt inte. Vi är några galningar som campar även på vintern. I Nyköping var det redan två andra bilar på plats när vi kom och sedan kom det ytterligare en medan vi stod där. Många vet vilka vi är, så även den här gången. Så det blev ett roligt möte med nya bekanta. Kul kul.

På fredagen jobbade Martin halvdag, sen packade vi ihop oss och körde den korta biten till hamnen i Femöre. Ja, vi gillar hamnar. Den här gången var det kanske inte bästa valet, men men. Här muddras nämligen i vattnet och sprängs lite då och då, spännande värre… rätt vad det var så skakade hela marken av en explosion och bilen också. Dessutom var det såklart iskallt, eftersom det blåste rejält och vattnet har en rätt effektiv kyleffekt. Så ja, det var kallt! Ute alltså. Inne i bilen var det varmt och skönt.

När vi kom till Femöre var vi helt ensamma, men snart fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Framåt kvällningen var vi en handfull husbilar som stod där i hamnen i stormen. Jösses vad det blåste! Och rätt vad det är så small det alltså också. Spännande helg 🙂

På lördagen hade vi saker att fira, men det ska jag berätta i ett annat inlägg. Då såg vi såklart melodifestivalen och jag gissade rätt på både finalister och andra chansen. På söndagen lyckades ta oss ut på långpromenad minsann, inte alls självklart när det är iskallt ute. Kompisarna åkte hem till sitt och de andra husbilarna drog också iväg. Snart var vi ensamma kvar där i hamnen.

I morse vaknade jag vid 8, med lite ångest i magen. Det var dax att åka hem… tråååkigt. Martin jobbade halvdag, sen packade vi ihop oss och började köra hemåt. När vi kom till Femöre i fredags var det nästan barmark, när vi vaknade i morse var det vitt på marken. Det hade inte snöat jättemycket, men där var ändå ett litet lager – förutom där det blåst iväg.

Hur skulle det se ut hemma? Vi hade sett på övervakningskameran att grannen skottat åt oss, men det är svårt att få en uppfattning om snömängden på kamerabilderna. Det såg inte ut som någon plogbil varit förbi, då fanns det iaf en chans att komma in med bilen om där inte var någon plogvall i vägen. Delar av vägen yrde snön rejält, men när vi kom hem var det faktiskt sol. Tio centimeter nysnö hade trillat ner, med 4-5 minusgrader gick det lätt att skotta. Så det var inget problem att köra in bilen.

Tänk så snabbt 5 dagar går. Nästan en vecka ute med husbilen försvann i ett nafs. Behöver jag säga att vi redan längtar ut igen? Nästa tur är redan bokad, så snart bär det av igen. Jabba!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 6

februari 1, 2026 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Dagarna rullar på… Vi försöker att äta bra, sova ordentligt, ta våra dagliga promenader och ta hand om oss. Det går hyfsat.

Jag kämpar fortfarande för att få bort pluset jag drog på mej när jag var som mest stressad och sjuk för något år sedan. Det är svårt och det är lite kvar innan jag är tillbaka på målvikt igen. Födelsedagarna är iaf över. Det blev inga större utsvävningar i år, så vi klarade oss från plus på vågen. Det är konstigt det där att det är så lätt att lägga på sej, inte alls lika enkelt att ta bort. Livet är orättvist 😛

Jag är omringad av nyregistrerade Viktväktare just nu, och det är jättebra! Både kompisar och familj följer Viktväktarnas kostprogram, så det går definitivt inte att smita undan. Me like!

Nu märker man hur det blir lite ljusare ute för varje dag som går, allt blir lixom lättare då. I år har vi fått väldigt mycket snö, som nu blivit is – som gör det svårt att ta promenader utan risk för benbrott. Men fåglarna kvittrar som tokiga, så det känns ändå som det finns ett liv även efter vintern.

Nu går vi mot ljusare och lättare tider. Några av er siktar säkert på Beach 2026, jag siktar på HFRAL – Hälsa för resten av livet. Fast jag har även en dag i maj när jag vill vara lite extra fin och trivas med mej själv. tills dess försöker jag att göra alla ”rätt”. Nu kör vi!

Här är veckans matsedel:

Måndag: (Zucchini)Pasta med tomatsås (1 P/port, plus ev pasta)

Tisdag: Laxgryta med räkor (3 P/port, plus ris)

Onsdag: Långpannekyckling (9 P för hela formen)

Torsdag: Smakrik kasslergryta (29 P för hela grytan, plus pasta)

Fredag: Tacopaj (29 P för hela)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner och spenat (3 P/port, plus ris)

Söndag: Limeräkor (4 P/port, plus pasta)

Alla veckans rätter passar i matlådan, måndagens mat behöver bara göras med riktig pasta för att funka. Så gör mycket! Det är svårt att välja veckans favoriter, men måndag, tisdag och lördag får det nog bli… tisdag, onsdag och fredag är tydligen era favoriter om vi tittar på statistiken.

Som jag sagt i flera veckor nu så är det snart semmeldax, HÄR finns recept på olika semlor. Har ni tid och lust att fixa storkok och matlådor, så finns det mängder med recept HÄR.

Ha en riktigt fin vecka!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Att recensera sina vänner…

januari 29, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Under många år jobbade jag med både film och teater. Detta har lett till en diger bekantskapslista med både skådespelare och scenarbetare. Det kan såklart vara knepigt när vi ska recensera olika scenuppsättningar…

Komikern Janne Bylund har jag känt i drygt 25 år. Vi träffades på ett lite udda sätt kanske man kan säga. Jag vann nämligen en dejt med honom och vi fann varandra direkt. Men bara som kompisar. Vi var faktiskt två vinnare, men den andra kände sej nog lite utanför eftersom Janne och jag bara pratade och pratade och pratade. Hon åt ganska snabbt och gick sedan iväg, medan vi satt kvar och tog sedan även en liten promenad på stan.

Detta är alltså många år sedan, men vi har hållit kontakten lite sporadiskt. Något sms då och då och till nyår typ. Jag har några såna kompisar. Man vet att de finns där och ibland hörs man lite mer, ibland lite mindre. Men man finns där.

När det gäller Janne så bor han i Göteborg, alltså ses man ju inte särskilt ofta. Men han flackar runt i landet på olika jobb och då uppstår ibland ett tillfälle. Senast vi sågs var på hans förra show ”Mamma ljuger” när den var i Stockholm. På min födelsedag för två år sedan. Nu var det dax för uppföljaren ”Ser jag tjock ut i den här”. Inte på min födelsedag den här gången, men nästan. Förra gången hann vi dessutom med en frukost och intervju, det gjorde vi inte den här gången. Men vi hann prata en hel del innan föreställningen i foajén. Det är nämligen där showen börjar kan man säga.

Janne och hans kollega/lekkompis Mattias tillbringar inte särskilt mycket tid i sina loger. De vill hellre träffa publiken och umgås. Alltså uppehåller de sej i foajén både före föreställningen, i pausen och efter. Briljant ju. Då kan alla som vill ta bilder och byta några ord. Och vi hann byta väldigt många ord 🙂

Den förra showen handlade mest om relationen mellan barn och deras mammor. Den här är med mer relationsanknytning. Hur vi funkar i en relation när det gäller manligt och kvinnligt. Vem gör vad, hur och varför. Och det är så roligt. Så hög igenkänning. Jag skrattade från första minuten till den sista. Och många gånger puttade jag till Martin och sa ”just det!”. Fast i vårt fall är det en hel del igenkänning åt ”andra hållet”. Mycket av det som händer i köksregionerna är Martins förtjänst, inte min. Som att kylen mirakulöst fylls på eller maten hamnar på bordet. Fast diskmaskinen tömmer faktiskt jag. Iaf ibland.

Jag kan varmt rekommendera showen. Janne och Mattias bjuder verkligen på sej själva och slår huvudet på spiken väldigt många gånger. Är ni i en relation så måste ni köpa biljetter och gå tillsammans. Jag lovar att ni får en himla rolig kväll. Showen går lite överallt i Sverige hela året och fortsätter sedan säkert lite till. Det kan också läggas till datum på olika orter, man vet lixom inte riktigt med de här två.

Att recensera en show som en vän både skapat och själv är med i kan tyckas knepigt. Jag tycker ändå att jag fått till en bra balans. Dessutom är mina kompisar så himla bra på det dom gör och lyckas med sina uppsättningar, såå jag behöver inte oroa mej. Den här gången blev det fyra stjärnor, ni kan läsa recensionen HÄR.

Jag står för mina ord och det ska mycket till för att såga något totalt. Är det dåligt så försöker jag ändå att skriva konstruktivt och även få fram det som varit bra. Och då har det faktiskt hänt att föreställning gjorts om lite… om det varit just mina ord som påverkat vet jag inte, men kanske.

Den här gången var det dock inte alls svårt att skriva positivt. Så löp och köp, som vi brukar säga. Ni kommer inte att ångra er.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets andra premiär gick åt helvete

januari 27, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Det har gått i ett sedan vi kom hem, trots att vi bokat av en massa grejer. Något vi inte tackat nej till är årets första scenshower och teaterpremiärer. I torsdags var vi på Arvingarnas ”Festen” och på fredagen på ”Pjäsen som går åt helvete” med bla Pernilla Wahlgren. Torsdagen var sådär… men fredagen var toppen!

Vi recenserar det mesta som visas på scen på vårt magasin Du i Fokus – duifokus.se. Under åren har det blivit flera hundra föreställningar och shower och sedan några år betygsätter vi även med stjärnor. Ni kan se korta utdrag från våra recensioner och stjärnorna på många affischer och reklambilder, både ute på stan och i sociala medier. Titta nästa gång får ni se 🙂

I torsdags var vi alltså på Arvingarna, den recensionen kan ni läsa HÄR. Det var ingen röd matta att tala om och blev inte särskilt många bilder. Showen var sådär och gick rätt snabbt att skriva, men klockan var ändå över midnatt innan vi ramlade i säng.

I fredags var röda mattan desto längre. Det kändes lite som en kick-off efter en lång ledighet. Många härliga bekanta att återse och kramarna stod som spön i backen. Med en teater innehållande bla Pernilla Wahlgren, Christine Meltzer, Kim Solucki och Måns Nathanaelson blir det många kända ansikten i publiken. Jag var extra glad över att träffa Kenny och Tess Solomon igen, de har haft en väldigt tuff tid som nu är över. Dessa satt vi även brevid under föreställningen och kunde prata lite mer.

Ni ser ju själva på bilderna här nedan en del av dem som var där:

Föreställningen var riktigt bra. Vi gav den faktiskt fem stjärnor, vilket är rätt ovanligt för att vara oss. Men så bra var det. Ni kan läsa vår recension HÄR. Vill ni boka biljetter kan ni göra det HÄR.

Det är tvättäkta fars, en sån där slå-i-dörrarna-variant. Jag kan ha lite svårt för sånt, men då detta var en sk enaktare, på bara 90 minuter, funkade det. Skådespelarna var så perfekta i sina roller, proffsiga och minutiöst tajmade. Här faller grejer, tom väggar och även golv som försvinner – då måste skådisarna vara på tårna och stå på en exakt rätt plats för att inte skadas.

Jag tror att jag skrattade från första minuten till den sista. Så himla härligt. Dessutom tillsammans med folk som jag gillar och producerat av folk som jag både tycker om och respekterar. Det blev en väldigt bra kväll helt enkelt. Recensionen gick också rätt snabbt att skriva, men det blev ännu en sen kväll innan vi kom i säng.

Nu är årets två första premiärer avklarade. Ikväll kör vi den tredje.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Pension vid 56, iaf lite…

januari 26, 2026 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Jag var en väldigt klok 25-åring. Då startade jag nämligen två olika pensionsförsäkringar, en som jag skulle kunna ta ut från 55 och en från 60. Jag drog på det ett år, men nu har jag börjat ta ut den.

Jag var hemma med barn i 10 år och då vet man ju att pensionen blir därefter. Alltså ville jag ha en backup och önskade mej påfyllning på försäkringarna när jag fyllde år och i julklapp. Mina föräldrar stoppade in en del där och såklart barnens pappa – men även jag själv förstås.

Strax innan jag fyllde 55 kom ett brev där jag tillfrågades om jag ville starta utbetalningarna. Efter lite funderingar tänkte jag att nä, jag ska nog skjuta upp det lite, iaf ett år. Nu när jag fick brevet igen nu i höstas tänkte jag om. Det är nu jag behöver ett ekonomisk tillskott, inte sen. När vi väl sålt huset har vi så vi klarar oss, nu som frilans behövs pengarna bättre. Så jag kryssade i rutan för utbetalningar och skickade iväg det.

I torsdags fick jag första utbetalningen och var glad som ett barn på julafton. Det handlar inte om särskilt mycket, men någon tusenlapp ändå. Martin säger att jag är världens mest obrydda blivande pensionär. Jag har absolut ingen åldersnoja. Tvärtom faktiskt – jag gillar att bli äldre.

Så nu är jag en tiondels pensionär enligt käre maken. Snart 56 år gammal. Om fyra år fyller jag på med nästa försäkring, så får vi se när vi kan ta nästa steg i vårt liv. Dagen när vi säljer huset, flyttar in i husbilen och kör söderut över vintern, närmar sej. Tänk att aldrig mer ha vinter. Så himla härligt!!!

Jag hoppas bara att få vara tillräckligt frisk för att hinna uppleva detta och kunna dra till värmen halvårsvis. Sånt går ju inte att garantera, men jag gör mitt bästa. Och det finns ju sjukvård även söderut i värsta fall.

Hur ser ni på pensionen? Ångest? Eller ser ni fram emot den?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 5 – Födelsedag!

januari 25, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Januari är snart slut, hur galet är inte det! Så himla snabbt det gick. Snart är det dax att fylla år igen, vi är mitt inne i ett födelsedagsrace som jag avslutar på lördag. Sen är det firande av lite annat också på gång 🙂

Februari på söndag alltså… Vi som bor i Stockholm brukar kunna känna av våren lite smått nu, å så är det inte i år! Just idag är det bara ett par minusgrader, och fler ska det bli. Solen skiner dock en hel del, det visar våra solpaneler som börjar producera lite mer igen.

Enligt almanackan är det faktiskt bara en vintermånad kvar, sen börjar min tid på året igen. OM jag längtar? Liiiite bara! Det är så mycket roligt som händer under våren och jag bara längtar efter att få dela allt skoj med er! Den 15 maj smäller det ordentligt, mer än så säger jag inte 😛

Medan vi väntar på våren kämpar vi på med bra mat, god sömn och promenader. Eftersom det är MIN vecka, så har jag planerat en veckomeny med en massa favoriter. Som ni ser så gillar jag ”såsig” mat 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Vegetarisk Moussaka (11 P för hela)

Tisdag: Lax i tomat- och chilisås (14 P för hela)

Onsdag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Torsdag: Pasta med purjo- och skinksås (5 P, plus pasta)

Fredag: Tacogratäng med bacon & mango (7 P, plus ris)

Lördag: Pasta och fläskfilegratäng (12 P)

Söndag: Kyckling med pestosås (5 P, plus pasta)

Födelsedagsbonus: Semmelkaka (77 P för hela)

Allt den här veckan passar i matlådan och jag vill särskilt rekommendera moussakan, laxen och gratängerna (särskilt tacon, den är snuskigt god). Gör dubbelt när ni ändå håller på och frys in!

Jorå, semmeldagen närmar sej så det får bli en semmelkaka också som lite bonus på min födelsedag. Det finns fler semmelrecept HÄR. Alla Hjärtans dag är det också snart, mat som passar en alldeles särskild dag hittar ni HÄR.

Ha en fin vecka, det ska vi ha!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En dag på Formex

januari 23, 2026 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Så var det dax att börja jobba lite och åka pendeltåg för första gången på en månad. Det funkade! Årets första event var Formex, inredning och designmässan som går av stapeln två gånger om året. På vintern bjuder utställarna på härliga vårkänslor.

I tisdags var jag upp tidigt. Jag har inte behövt ställa klockan på mer än en månad, undviker oftast morgonmöten. Iaf så mycket jag kan. Jag funkar helt enkelt inte när jag går upp tidigt. Men nu skulle jag vara på mässan redan vid 8 och hade inte mycket till val.

Väl på plats bjöds vi på sk pressfrukost, te/kaffe och ostkaka. Det kanske inte är vad jag vanligtvis äter till frukost. Man vet aldrig vad man få på de där frukostarna, så jag äter alltid hemma för säkerhets skull. Under pressfrukosten fick vi se Årets Tulpan; Icon. En orangea dubbelblommig tulpan som är väldigt fin. Vi fick också se vinnaren av Design Talents. I år ”Midsommarflaggstång”. En himla smart grej som enkelt förvandlar en befintlig flaggstång till en fullskalig midsommarstång.

Sen tog de olika utställarnas pressevent över. Vilket innebär att vi går mellan montrarna, där en del bjuder på extra information om sina nyheter. Detta håller på hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Jag gick på de innan lunch, sen tog jag ett längre stopp i Karl Fredrik och Petters monter, innan jag åkte hem för att jobba. Jag gick inte ens runt hela mässan, som jag brukar göra. Alltså missade jag en del, men det är som det är…

Det finns alltid mycket att se på Formex och många härliga människor att träffa. Men just den här gången hade jag inte ro att gå runt ordentligt och se precis varenda monter. Ibland är man helt enkelt inte i form. Tyvärr innebar det att jag missade alla godisnyheter. Å andra sidan ska jag ju gå ner i vikt. Så det kanske var lika bra 😛

Nu är det sex månade till nästa gång. Då handlar allt om julen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Semesterläsning – årets första bokhög

januari 21, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Två veckor i solen brukar kräva 8-10 böcker, jag hade packat ner 12 för säkerhets skull. Men när man har med trevligt sällskap på resan och hittar på en massa grejer, ja då blir det inte mycket läst alls. Så det bidde bara den här högen med fem utlästa böcker, samt en påbörjad serie. Beviset på en social resa alltså 🙂

För andra gången har vi rest tillsammans med vänner, samma som var med förra året – men dessutom två par till som vi inte kände särskilt mycket innan. Då kan man ju inte sitta med näsan i en bok konstant, så gör man inte. Men vi visste ju inte hur sociala vi skulle vara, så jag packade som jag brukar – det var alldeles för många böcker.

Väl på plats hade vi dessutom en massa utflykter inplanerade, det tog också tid från läsningen. Fem böcker blev det ändå. Samt en halv bok på en serie, som jag plöjer nu.

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Bokhandeln på Riverside Drive – Frida Skybäck

Den här boken hade jag hört talas om och var nyfiken på. Så när jag såg den i en hög på secondhand, var jag bara tvungen att köpa den. Strax innan jul kom nyheten om att fortsättningen skulle släppas i januari, då blev det ännu mer angeläget att läsa den såklart.

Charlotte ärver en fastighet i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Inställd på att sälja flyger hon till England för att göra klart allt. I fastigheten ligger den konkursfärdiga Riverside Bookshop som hon på något sätt fastnar för och ger sej den på att rädda. Samtidigt nystar hon i sin egen historia för att förstå varför hennes mamma och moster inte haft någon kontakt.

Här snackar vi familjehemligheter, sorg, vänskap och kämpaanda. Och en sur katt. En himla härlig bok helt enkelt och jag ser fram emot att läsa fortsättningen så snabbt som möjligt.

Kanske inte & Kanske nu – Colleen Hoover

Dessa är de fristående fortsättningarna på ”Kanske en dag”. ”Kanske inte” är en väldigt kort liten berättelse på Warren och Bridgettes historia. De två som verkligen hatade varandra, men måste bo ihop och tom dela badrum. Bridgette är kanske den snyggaste och elakaste tjejen han någonsin träffat, ändå kan han inte sluta tänka på henne. Resten får ni faktiskt läsa själva, men det är både roligt, lite gulligt och även tänkvärt. Hur många känslor som kan finnas i en kropp och hur mycket vår bakgrund betyder, när det gäller relationer och kärlek.

”Kanske nu” är betydligt ”matigare”. Ridge och Sydney kan äntligen vara med varandra helt utan skuldkänslor. Samtidigt bestämmer sig Maggie för att uppfylla sina livsdrömmar och håller Ridge uppdaterad under tiden. Ju tätare kontakt Ridge och Maggie har desto mer ifrågasätter Sydney om de verkligen bara är vänner, och hennes svartsjuka sätter relationen med Ridge på prov. För att rädda kärleken måste Sydney acceptera att Maggie alltid kommer finnas i deras liv – annars riskerar hon att förlora mannen hon älskar.

Det är riktigt fint och tänkvärt. Hur agerar vi runt svårt sjuka människor och hur mycket är vi beredda att dela med oss av till andra? Det handlar om vänskap, kärlek, missförstånd och acceptans. En fin berättelse som får mej att tänka en hel del. Hur skulle jag leva om jag visste att min tid var begränsad? Som jag gör faktiskt. Jag väntar inte på att förverkliga mina drömmar, utan försöker att göra allt jag önskar. Precis som Maggie.

De här böckerna står som fristående, men jag tycker att man ska läsa ”Kanske en dag” för att få hela bakgrundsstoryn.

Romanser i Rom – Jenna Lo Bianco

Jag har inte läst något av den här författaren förut, men har förstått att det är hennes andra bok. Även den första handlade om Italien, då det är ett land hon verkligen älskar. Eftersom vi åker till Rom i sommar, tänkte jag att det var en bra bok att läsa inför resan.

Det handlar om Stella vars enda önskan är att kunna stanna för gott i Rom. Men som det ser ut närmar sej datumet för hemresan till Melbourne, då hon inte lyckas hitta något fast jobb inom konstvärlden. När hon av en händelse får uppdrag att måla en vägg i en nyöppnad bar ser hon en liten ljusning, men det är ändå inte tillräckligt.

Plötsligt händer en massa saker samtidigt och Stella inser snart att hon är på väg att upprepa de misstag hon en gång svor att aldrig göra om. Nu måste hon ta sig ur röran hon hamnat i. Men är det redan för sent? Hon vill verkligen inte åka hem. Hur ska hon lyckas lösa sin situation?

Jag gillar storyn i boken, men retar mej väldigt mycket på alla italienska uttryck och att mycket av dialogen är på italienska, utan att översättas. Jag kan inte italienska! Ska man vara tvåspråkig för att läsa en bok, så ska det stå på utsidan. I övrigt är det en fin bok med alla ingredienser för en tvättäkta feelgood, men språket förstör lixom allt för mej. Tyvärr.

En dag med dig – Jenny Jacobsson

Hans Utter är tillbaka! Den dryga, egocentriska och riktigt slemmiga författaren som jag älskar att hata. Som jag längtat!

Han försöker att inte visa det, men sörjer fortfarande Ofelia som var förståndig nog att lämna honom precis innan de skulle gifta sej. Hon köpte en husbil och drog iväg. Ni fattar varför jag gillade den boken va 🙂

Nu handlar det om Lilly Lilja som tappat gnistan till musiken. Hon kan varken sjunga eller skriva musik längre. Relationen med pojkvännen är inte heller den bästa. När hon överraskande ärver en bostad i Visby åker hon dit på vinst och förlust. Och träffar Hans Utter.

Han mår inte heller så bra, men på något sätt bestämmer de sej för att tillsammans söka förklaringen till varför Lilly ärvt huset. Planen är att hyra en bil och följa ledtrådarna som de får längs vägen. Men det finns inga hyrbilar kvar, det enda tillgängliga alternativet är en husbil. Å där var jag fast igen!

Precis som den förra boken ”En brud för dagen” är det varmt, kärleksfullt och roligt. Men det är också tänkvärt om att våga ta chansen när den kommer och att lita på den så kallade processen. En väldigt fin bok!

Fyra helt olika böcker, två av dem gillar jag väldigt mycket; Frida Skybäck och Jenny Jacobsson. Colleen Hoover är bra, men hon skriver lixom likadant hela tiden – det är tryggt och skönt, men inte särskilt många överraskningar. Och det där med att blanda flera språk i en text, näää… inte om man inte översätter dem på något sätt. Som i Crazy rich in Asia – där det är små fotnoter i texten – det funkar. Men här, nada. Det går bort. Men läs gärna och berätta vad ni tycker.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårt fantastiska hotell – The Grand Palace

januari 19, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

I Egypten kan man verkligen kliva rätt in i känslan av ”Tusen och en natt”. Många hotell ser ut som palats, med både tinnar, torn och kupoler. Vi åker vanligtvis aldrig tillbaka till ett hotell, men det gjorde vi faktiskt den här gången. Bara för att det är så otroligt trivsamt.

The Grand Palace i Hurghada ligger bara fem minuter från flygplatsen. Väldigt bekvämt efter fem timmar i luften. Man ser nästan hotellet från flygplatsen faktiskt. Det ligger på en enkelriktad gatan, två vägar nedanför den stora huvudvägen. Där är alltså rätt lite trafik och ett lugnt område. Iofs nära en minaret som låter några gånger om dagen, men det stör inte heller särskilt mycket. Förutom på fredagar, då är det lite mer.

På var sida om hotellet ligger en mängd olika butiker. Så det är lätt att få tag på snacks, apotek, kläder och souvenirer. Och ja! Man kan gå utanför hotellet utan att vara rädd. Visst är där folk som vill att man ska handla av just dem, men det är bara att säga nej och gå vidare. En bit till vänster utanför hotellet finns en butik i fyra våningar med sk ”fixed price”. Där man kan handla i lugn och ro och slipper att pruta.

Hotellet är byggt i sten och om jag inte minns fel så är det runt 300 rum, alla sviter. Detta är ett sk vuxenhotell som är nästan utan underhållning, bara någon timma med tex flöjtmusik och liknande, några kvällar i veckan. Lugnt och skönt alltså. Nu har man dessutom renoverat den fantastiska fontänen, som inte funkade sist. Varje kväll kl 21 visas ett väldigt fint ljus- och ljudspel.

För oss som jobbar på resan, finns en helt fantastisk lobby där man kan sitta. Där finns bra wifi och härlig personal som efter bara någon kväll vet våra rutiner och vad vi vill ha att dricka.

Hotellet är byggt som ett U, där den vänstra flygeln bjuder på lite mer sol än den högra. Det är där man vill bo för att kunna njuta av kvällssol på balkongen. Vi hade rum 5222 förra gången, den här hade vi 5214. Det förra rummet var något större, årets hade lite mer eftermiddagssol. Men alla rum ser i stort sett likadana ut, med sin vita inredning och turkosa detaljer.

Här finns en fin strand och en strandpromenad, men den är inte särskilt lång tyvärr. På stranden, och vid poolen, finns en mängd olika solstolar. Alla med bekväma madrasser såklart. Som på många andra ställen ”paxar” morgonpigga personer de främsta platserna. Hotellet har försökt att plocka bort markeringarna, men då blivit anklagade för stöld och fått dåliga omdömen på tex Tripadvisor. De försöker hitta en lösning, men det är inte så enkelt. Men här finns tillräckligt med platser, så alla får plats – även om det inte är i främsta raden vid vattenbrynet.

På området finns fem restauranger (tror jag…) men även en Indisk utanför, som också ingår i All Inclusive. Alla är bra. Men vi är lite lata och tycker att bufférestaurangen är bra och har mycket att välja på – så vi hamnar oftast där ändå. Där är olika teman varje kväll, men oavsett tema så finns där alltid en alldeles fantastisk fetaost. Jag skulle kunna leva på den!

När vi var här förra gången lärde vi känna hotellchefen och en del av personalen. Chefen bad oss sitta ner och berätta vad just Svenska turister önskar. Då påtalade vi bla det där med att paxa solstolar och att vi inte tycker det är jättekul att alltid tilltalas på tyska, men också att det var för få kvinnor bland personalen på hotellet. Vi såg nämligen inte en enda en på två veckor. Den här gången blev vi glatt överraskade. Nu fanns där kvinnliga kockar och kvinnlig personal i det nyöppnade SPA:et. Det går alltså att påverka!

Hur kommer det sej då att vi återkommer till The Grand Palace? Mest för att personalen är fantastisk och området alldeles ljuvligt. Men också för att man känner sej hemma här direkt. Det är inte jättestort, även om det kan kännas så när man kommer hit första gången. Jag gillar hemma-känslan och att man blir kompis med personalen direkt. Det blir lixom familjärt på en gång. Och vem blir inte alldeles till sej av handdukskonsten?

Och det är därför vi förmodligen kommer att åka tillbaka även nästa år. Vilket är rätt anmärkningsvärt för att vara oss. Vi åker ju som sagt, aldrig tillbaka till en plats – men nu blir det alltså tredje gången. Mest för att vi måste hålla ner resekostnaden lite, eftersom vi blåser rätt mycket på kryssningen i sommar. För det är faktiskt så att Egypten har bland de billigaste resorna. Och det är ändå solsäkert, vi har haft 24-26 grader varenda dag, förutom de två sista. Så why not lixom?

I år hade vi mer semester än vi haft på många år. Vi jobbar ju alltid när vi är på resa, men den här gången var det inte ens varje kväll. Vi reste ju tillsammans med sex andra personer och har varit minst sagt sociala, mer än någonsin förr. Så den här resan var lite annorlunda mot hur vi haft det förut och det har varit så otroligt roligt. Ett av de andra paren kände vi inte alls, men det gick hur bra som helst att resa ihop.

Och vi misstänker att det kan bli likadant nästa vinter. Att det kanske är fler som vill hänga med. Men då kommer vi inte att åka på så många utflykter som i år, då kan vi hjälpa till att fixa för de andra – men stanna kvar på hotellet medan de är iväg. Och då kan det vara skönt att vara på ett hotell där man inte behöver upptäcka något, utan känner sej som hemma. Därför kan det nog bli så att vi åker tillbaka.

Den här filmen gjorde vi i januari 2024, titta om ni vill och prenumerera gärna på vår YT-kanal.

Vad säger ni? Skulle ni kunna bo där?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube