Gott i påsk!

Gott i påsk!

Påsken närmar sej och det kommer många frågor om mat och godis som passar för en ViktVäktare på påskbordet. Vi firar inte påsk, mer än kanske äter något extra ägg, typ… så jag har inte riktigt koll på vad som ska finnas där – men här kommer lite som jag tror passar bra.

Precis som till jul och midsommar så är det ju trots allt inte maten som är viktigast, utan samvaron och det kan ju bli lite knepigt även detta år.

På Påskbordet:

Julmuststek (men med påskmust Grön 27, Blå 27, Lila 27)

Djävulsägg (Grön 3, Blå 1, Lila 1)

Janssons (Grön 31, Blå 31, Lila 16 för hela)

Grönsakspaj (Grön 33, Blå 23, Lila 23 för hela)

Morotslåda (Grön 36, Blå 32, Lila 32 för hela)

Kycklingrullader (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Ostfylld filé (Grön fr 33, Blå fr 33, Lila fr 33 för hela)

Potatiskaka i form (Grön 6, Blå 5, Lila 2 per form)

Äggkaka (Grön 30, Blå 10, Lila 10 för hela)

Lerpottesill  (Grön 37, Blå 29, Lila 14 för hela plus tillbehör)

Kycklingköttbullar (Grön fr 16, Blå fr 16, Lila fr 16 för alla)

Zucchinigratäng (Grön 11, Blå 5, Lila 5 för hela)

Lättlagad potatiskaka (Grön 21, Blå 19, Lila 5 för hela)

Mangosalsa (Grön 0, Blå 0, Lila 0)

Picklad rödlök (Grön 0, Blå 0, Lila 0 )

Rödbetssallad (Grön 4, Blå 2, Lila 2 hela satsen)

3 Olika sillar (Vet ej SP)

Efterrätt:

Persika under marängtäcke (Grön fr 3, Blå fr 3, Lila fr 3)

Lätt äppelkaka (Grön 13, Blå 9, Lila 8 för hela)

Hallonsorbet (Grön 0, Blå 0, Lila 0)

Krämig bananglass (Grön 0, Blå 0, Lila 0)

Yoghurtglass med mango  (Grön 5, Blå 1, Lila 1 för allt)

Trollgröt (Grön 7, Blå 7, Lila 7 för hela satsen)

På Godisbordet:

Gelegodis (Grön 0, Blå 0, Lila 0)

Chilirostade kikärtor (Grön 16, Blå 4, Lila 4 för hela plåten)

Fruktremmar (Grön, Blå, Lila 3 sp/100 gr)

Hoppas ni hittar något som passar er, annars kanske det finns något annat på Du i Fokus, kolla där.

Ha en riktigt ”god” påsk, trots konstiga tider.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 10

Matsedel v 10

Hur mår ni? Ett år med corona, vem kunde tro att det skulle bli så långvarigt? Vi trodde det skulle vara till midsommar och tyckte vi tog i lite. Tänk så fel vi hade…

Vi har iaf utnyttja tiden väl här hemma och verkligen gjort vad vi kunnat för en bättre hälsa. Den extra tid vi fått frigjord pga pandemin har bla lagts på sömn och promenader. Många mil har det blivit, flera hundra faktiskt.

Det innebär också att vi fått ännu mer tid att fixa nya maträtter och experiment i köket. Under coronaåret har rätterna flugit ut ur köket och kommer på Du i Fokus vart efter, kolla in där då och då så ni inte missar något. Just nu finns det drygt 600 rätter i receptbanken där.

Solen, värmen och den begynnande våren har verkligen fått livsandarna att vakna, allt känns så mycket lättare. Men kommande vecka ska tydligen ge våren ett rejält bakslag i form av en massa snö, vi får väl se…

Här är veckans matsedel:

Måndag: Linsgryta (Grön 12, Blå 4, Lila 4 plus ev ris)

Tisdag: Fisk med kräfttzatziki (Grön 4, Blå 1, Lila 1 plus potatis)

Onsdag: Kyckling med mozzarella (Grön fr 6, Blå fr 3, Lila fr 3)

Torsdag: Kassler i ugn med broccoli (Grön 5, Blå 5, Lila 5, plus ris)

Fredag: Vitlöksräkor (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Lördag: Filégryta med ananas Grön fr 3, Blå fr 2, Lila fr 2 plus ris)

Söndag: Vitkålsgratäng med kyckling (Grön 14, Blå 13, Lila 13 för hela gratängen )

Corona-bonus: Sega maränger med choklad

Den här veckan rekommenderar jag som vanlig allt! Allt utom tisdagsfisken funkar i matlådan, linsgrytan är krämig och god, kycklingen med mozzarella är superenkel, kasslern och vitlöksräkorna är kanon till matlådan, filégrytan toppengod och passar även till fest, vitkålsgratängen passar till allt och är väldigt poppis när grillsäsongen kör igång. Testa allt, så missar ni inget gott 

Jag älskar att höra vad ni tycker om vår mat när ni testat något och att se era bilder av smaskiga middagar gjorda med våra recept. Tagga @marlenerinda så jag inte missar det ni lägger ut. Jag vill se mer!

Ha en fantastisk vecka, hur vädret än blir 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vilket är värst?

Vilket är värst?

Tandläkaren, gynekologen eller bilbesiktningen – tre onda ting… men vilken är egentligen värst? Finns det kanske olika grader av värst?

Vi börjar med tandläkaren, som många tycker är det värsta som finns. Jag var livrädd som liten, då en äldre manlig tandläkare inte varit särskilt varsam. Jag minns att jag sprang och gömde mej så fort jag fattade att det var dax för besök. Jag fick tom lugnande medicin någon gång. Sen fick jag en ny behandlare, Chatrine, som var det snällaste som fanns. Hon lärde mej att det var ok att gå dit, även om det inte var superlajbans.

Men det är ju inte bara obehagligt, det kostar ju skjortan och lite till också! Det löste vi med att anmäla oss till Tandläkarhögskolan, där kostar ett besök bara några hundralappar. Varje besök tar iofs ganska lång tid, typ 3-4 timmar, men då är det å andra sidan en elev som tittar på en, visar upp sin patient för lärare och kommer med vårdplan som läraren godkänner. Efter varje steg visar eleven upp vad h*n gjort och får ok att fortsätta. Så man är under superkontroll hela tiden och jobbet blir noggrant utfört.

Jag tycker fortfarande inte om att gå till tandläkaren, men det är ok och numera även en hyfsad prislapp.

Gynekologen då? Asså, fyyy, säger jag bara… avskyr det! Mycket värre än tandläkaren! Det är ju en väldigt utsatt position att sitta där halvnaken med benen i vädret. Situationen är väldigt onaturlig och man är väldigt sårbar. Värst är det när gynekologen är manlig, jag ber alltid om en kvinna – oftast går det, men är situationen akut så kan man inte välja.

Jag går på mina besök, för att man måste och självklart när det är dax för cellprov. Det missar jag inte, jag har ju högre risk att få cancer än många andra och måste kollas. Så det är bara att pallra sej iväg, men varje gång känns det lika jobbig, jag avskyr det!

Bilbesiktningen då…? Detta är riktig ångest, det kan ju bli så väldigt dyrt och svårt att ha koll. Här handlar det mest om att det gör ont i plånboken.

För 2-3 år sedan fick vi körförbud på plats, då hade någon fjäder släppt som höll upp hjulen. Det kunde slutat i katastrof, så jag säger inget om själva körförbudet – problemet är att det är svårt att ha egen koll och beloppet lätt blir femsiffrigt när problem uppstår.

Efter den gången började vi serva bilen före besiktningen, så allt var kollat. Men pga corona blev det inte så i år och självklart fick vi den där förargliga 2:an, inget körförbud iaf… alltid nåt. Den här gången låg bromsarna på och måste åtgärdas innan vi kan få bilen godkänd. Vi kör väldigt lite och då blir det tydligen lätt så.

Återigen såg jag tusenlapparna fladdra iväg, men det handlade iaf inte om femsiffriga belopp utan ”bara” ett par tusen. Nu har vi tid på verkstad på tisdag och kan ombesikta direkt så är problemet ur världen. Men ändå! Så mycket onödigt krångel och onödiga pengar.

Ska jag rangordna så är gynekologen absolut värst! Sen kommer bilbesiktningen och sist tandläkaren. Saker man måste göra hur jäkla obehagligt det än är. Hur ser er värsta-lista ut?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Det går åt rätt håll!

Det går åt rätt håll!

Min mamma har otroligt nog fått komma hem från sjukhuset! Jag brukar vara väldigt försiktig att prata om både katastrofer och mirakel, men att hon överlevde corona är sjutton i mej inget annat än ett mirakel. Jag trodde det var helt kört!

Allt började faktiskt på min födelsedag söndagen den 31 januari. Då insjuknade min son, någon dag senare min mamma och ytterligare någon dag senare var även min pappa sjuk. Från början var det sonen som var värst, han fick så svårt att andas efter ungefär en vecka att han ringde sjukvårdsupplysningen som skickade ambulans. Han behövde dock inte åka in, utan fick bra hjälp på plats i sitt hem. Efter ungefär en vecka var han utan symptom och nu har han antikroppar.

För mamma var febern värst, den var hög och gick aldrig över. Efter ungefär 10 dagar körde pappa henne till Huddinge sjukhus, men de skickade hem henne igen. Ett par dagar senare var hon inte kontaktbar, helt apatisk och blev hämtad av ambulans. Drygt en vecka var hon helt borta, hade hög feber, en oroväckande hög sänka, otroligt dålig syresättning och gick alltså inte att få kontakt med. Som sagt, jag var helt säker på att hon inte skulle komma hem igen. En gammal kropp klarar inte hur mycket så helst.

Framstegen var inte stora, men efter någon vecka fick hon äntligen antibiotika och efter knappt två veckor gick det att föra ett samtal med henne igen. Från början rätt osammanhängande, men klarare och klarare för varje dag. Fortfarande kopplad till syrgas dygnet runt och dropp med antibiotika. Vartefter syrgasen kunde sänkas ökade vårt hopp och en natt slet hon av sej både dropp och syrgas, men kunde andas ändå – då insåg vi att detta faktiskt kommer att gå vägen.

I måndags kom hon hem! Hela februari har försvunnit för henne, men hon lever. Men allt är inte frid och fröjd ändå, pappa är ju kvar på sjukhuset. Han åkte in 5-6 dagar efter mamma, då för att han hostade blod. För pappa är det hostan som varit det största problemet, han har haft feber men inte alls som mamma. När ambulansen hämtade honom hade han ännu sämre syresättning än mamma och det konstaterades lunginflammation.

Pappas tillfrisknande har gått väldigt långsamt. Inte förrän efter ungefär en vecka fick han antibiotika och då försvann iaf febern. Men hostan och andningen har varit väldigt jobbig. Vi har undvikit att prata i telefon, för efter ungefär 5 minuter har han hostat så han kräkts. Många sms har det blivit.

Min pappa är väldigt tunn och han gick ner alldeles för mycket i vikt, under första veckan. Bla glömde man bort att ge honom lunch flera gånger, svårt att bli frisk utan energipåfyllning. Så vi började skickade upp mackor, choklad, coca-cola och annat som han kunde äta och nu har han iaf gått upp något kilo igen.

Min mamma låg på en avdelning för äldre, där de blev rätt väl omhändertagna. Tyvärr hamnade min pappa på någon slags akutavdelning där det inte riktigt var samma vård och där blev han av någon mysko anledning kvar. Bla glömde man alltså att ge honom mat flera gånger. När han inte fick hjälp att duscha på två veckor så tröttnade han och stoppade huvudet under kranen för att åtminstone tvätta håret.

Jag försökte bortförklara allt han berättade, men när fler berättade om samma upplevelse fick jag helt enkelt inse att det är skillnad mellan avdelningarna. Vi har fått namnet på den som är ansvarig och kommer att ta kontakt, men man vågar inte riktigt göra för mycket av saken medan han är där – det kanske blir ännu värre om någon blir för arg på oss? Det handlar förstås om mer än utebliven mat och bristen på dusch, det är bara en liten del.

I förrgår skrev jag ”Säg nu att allt vänt och är mycket bättre” till honom. Å fick en tumme upp tillbaka, allt var bättre! Man har sänkt syrgasen, igår klarade han att vara helt utan en liten stund. Vi har hela tiden sagt att på fredag hämtar vi hem honom men så blir det inte, kanske i början av nästa vecka. Han ska till en rehabiliteringsavdelning på ett sjukhem idag och vila upp sej lite innan han får åka hem.

Krisen och det värsta är iaf över nu och snart är båda hemma igen. Mamma och pappa har inte setts på nästan tre veckor, och med tanke på att mamma var så dålig när hon var hemma så har de ju egentligen inte träffats ordentligt på en månad. Hon skulle få åka ner till hans avdelning och träffa honom förra helgen och satt klädd och väntade vid två olika tillfällen, men ingen kom och hjälpte henne. Det är så dåligt och bägge var väldigt besvikna. Sånt får man lixom inte bara strunta i om man inte har en väldigt bra förklaring, här fanns ingen förklaring alls…

Att pappa skulle klara sej tvivlade jag aldrig på, även om han var väldigt dålig. Men mamma… Jag har sett henne kämpa mot en amöba som hon drog på sej när vi var i Venezuela för många år sedan som nästan tog livet av henne då och cancer för bara något år sedan. Att hon skulle fixa även detta kändes lite för otroligt, men det gjorde hon! Hon kommer bli världens äldsta människa, så är det bara! Hon klarar tydligen allt!

Men det är självklart inte över helt än, sviterna är rätt många. Mamma är väldigt trött och blir lätt andfådd. Det kommer personal från Vårdcentralen och kollar hennes syresättningen då och då ett tag framöver. Vi har många runt oss som haft covid och som vittnar om att de är påverkade väldigt lång tid efter, flera månader, och de flesta är betydligt yngre än mina föräldrar.

Vi får helt enkelt ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Nu ska bara pappa komma hem också, så kan vi iaf släppa en del av den här knepiga situationen och se framåt igen. Efter att ha sett mina föräldrar så svårt sjuka i covid, är jag ännu mera säker på att inte utsätta mej för nåra risker. Jag håller ut och håller avstånd – även om det är förbaskat tråkigt!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kassaskåpet på havets botten

Kassaskåpet på havets botten

Jag har skrivit om Rena Mälaren förr och även visat mängder med bilder på instagram @marlenerinda, men de gör så himla mycket bra att de förtjänar mer uppmärksamhet. Massor faktiskt – så kolla in dem och häng med du också 🙂

Rena Mälaren är alltså en ideell organisation som rensar Mälarens botten, enkelt sagt. De är ett gäng dykaren, under ledning av Fredrik som startade alltsammans, och ett gäng sk repdragare. Min son är en av dykarna och det var så vi kom i kontakt med dem, men vi har hört talas om organisationen tidigare.

I somras var vi med på vår första dykning, asså… vi dök inte – men vi var där med kameran. Då plockade man upp skräp utanför Stadshuset och byggde även en miniatyr av just Stadshuset, av däck som man hittat på botten. Allt för att tydligt visa vad som finns i vattnet som många av oss faktiskt dricker.

I lördags var vi med igen, då var det Dalenumkajen på Lidingö som var platsen för dagen. Dykarna rekar några dagar innan och den här gången hade man hittat flera moppar och ett kassaskåp och det ville vi förstås vara med när de bärgade.

Vi kom dit strax efter 10, solen sken men närheten till vattnet gjorde snart att man tappade känseln i fingrarna. Det var rätt mycket folk där, många med barn som var väldigt nyfikna på dykarnas arbete. En stor lyftkran stod på plats och vi följde spänt varje liten krusning på vattenytan.

Större grejer är ett ganska avancerat projekt att få upp faktiskt. Den här gången låg grejerna på ungefär 6 meters djup, så det var lite meckigt. En del grejer är dessutom svåra att fästa vid de rep man använder. Samtidigt måste man parera för trafik på vattnet också, tex i form av SL-båten.

Mopparna var enklast, så det började man med – men enklast betyder inte att det är enkelt. Varje moppe tog kanske 30-40 minuter att få upp. Innan det var dax för kassaskåpet var vi helt enkelt för kalla för att kunna vara kvar. Men sonen rapporterade i efterhand att man fått upp det och inuti låg lite saker, bla flera kreditkort. Man kontaktade ägaren som blev väldigt förvånad. Så här skriver Rena Mälaren på sin fb-sida:

Foto: Oskar Kihlborg

A short summary of what we found today:

1 safe

3 mopeds

15 batteries

A lot of other waste

The safe contained an old credit card and silver. We could, thanks to the credit card, identify the owner, who one of our divers called:

-Hi, my name is Jim, I dive with Rena Mälaren. We found a safe today with a credit card of yours in it. The man who answered was chocked and happy. He couldn’t believe it!

He told Jim that 24 years ago, in the summer of ’97, the man and his wife went on vacation. They had written the dates down in their calendar which they left on their kitchen table. But during their trip they had a break-in. The thieves found the calender and took their time. For several days the thieves emptied the entire house, took the safe and stole three cars. And today, 24 years later, the safe is returned to its original owner!

Visst är det kul! Man har tidigare bla hittat en kamera som kunde härledas till en äga i Kanada, har jag för mej… och flera plånböcker och mobiler som ägarna fått tillbaka. När man visar bilder från dykningarna blir många väldigt förvånade och frågar hur folk kan vara så dumma. I många fall handlar det helt enkelt om oförstånd och okunskap, mycket av skiten är gammal.

På 60-70-talet hänvisades man att kasta grejerna i vattnet, man skulle bara vara noga med att knyta ihop soppåsen ordentligt… Så var det faktiskt. Numera handlar det nog en hel del om försäkringsbedrägerier, saker som blåst i vattnet från land och saker som trillat av båtar.

Allt började med att Fredrik ville rensa vattnet från blybatterier, men har blivit mycket större än så. Fram till i höstas hade man plockat upp 16 TON blybatterier, 55 ton skräp och ett gäng cyklar, moppar och bilar. Du kan också hänga med. Kolla HÄR när nästa dyk är 🙂

För oss som tycker om att fotografera är det en fantastisk möjlighet till spännande bilder!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 9 – Mars är här!

Matsedel v 9 – Mars är här!

Då går vi in i mars och första vårmånaden enligt almanackan. Vi överlevde vintern! Tjoho!

Nu är det ganska precis 4 månader eller 16 veckor kvar till midsommar. Sätter man ett viktmål, så vill man ofta ha det uppnått till midsommar eller nyår – så hur går det för er?

Det där som ni bestämde 1/1, hur går det med den planen? Min plan håller, jag står still. Jag har inte längre en siffra som mål, utan en känsla. Jag vill vara normalviktig (krav från mina läkare), men jag vill även ha en frisk kropp och att det gärna får synas en och annan muskel. Så jag kämpar på med träningen tre gånger i veckan och de två dagliga promenaderna. Å nog ser jag att kroppen förändras och får en annan form, det är jätteintressant faktiskt 🙂

Om du inte kommit igång än eller halkat av banan är det dax att fundera på DITT varför! Göra upp en plan och sätt ett rimligt mål. Sen tänker du inte mer utan gör! 16 veckor, en hel del hinner man på den tiden faktiskt. Så #fuckinggördetbara

När det blir ljusare känns allt lite lättare, tycker jag. Man bryr sej om sej själv på ett annat sätt lixom. Vi sprutar ur oss nya maträtter, recepten kommer vart efter vi hinner skriva dem i Du i Fokus. Där hittar ni mängder med recept på FISKKYCKLINGKÖTTVÄXTBASERAT och KÖTTFRITT (kan innehålla mjölk och ägg). HÄR finns mat som passar i matlådan i frysen.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Frittata med fetaost  (Grön 6, Blå 2, Lila 2) 

Tisdag: Lax med vitvinsås (Grön 9, Blå 3, Lila 3, plus potatis).

Onsdag: Vitlökskycklinggryta  (Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus pasta)

Torsdag:  Allt-i-ett kasslergratäng (Grön 38, Blå 38, Lila 38 för hela)

Fredag: Indiska räkor  (Grön 6, Blå 5, Lila 5 för hela grytan, plus ris)

Lördag:  Köttgryta (Grön 3, Blå 3, Lila 3 plus ris)

Söndag:   Pulled Chicken tacostyle  (Grön 8, Blå 0, Lila 0 för hela grytan)

Som ni ser så är det en ”smal” vecka med låga SP. Nu blir det enkelt att hålla de dagliga SmartPointsen och fixa mängder med matlådor till kommande veckor. Allt utom frittatan funkar i matlådan. Gör extra mycket Pulled Chicken och ha till taco, sallad, wraps – funkar till allt! Så måste ni testa kasslergratängen enklare blir det lixom inte 🙂

Ha en riktigt fin vecka, det ska jag ha!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nåt positivt!

Nåt positivt!

Som ni förstått är det lite rörigt i mitt liv just nu, men nu har det iaf kommit några positiva besked. Äldste sonen som var sjuk i corona i månadsskiftet jan/feb har numera antikroppar. Så nu kan vi ses igen och ska äta vår första middag tillsammans inomhus på över ett år. Han har beställt taco 🙂

Äldste sonen är alltså ok, och numera med antikroppar. Yngste sonen försöker att hålla sej frisk så gott det går när man måste vara på sin arbetsplats och inte kan jobba hemma. Å vi kämpar på här hemma i vår corontän. Jag börjar faktiskt bli galen på riktigt. Men nu är det så nära ett vaccin att det bara är att stå ut. Lite lite till!

Å föräldrarna då? Ja herregud så det blev. När min mamma åkte in på sjukhus lördagen den12/2, hade jag inte mycket hopp. Tvärtom faktiskt. Jag trodde det var helt kört. Hon var så dålig, alltså på riktigt dålig. Jag har sett döende människor och hon var i deras skick. Jag är sån att jag tar ut katastrofen i förväg, så kan det lixom inte bli värre. Nu blev det inte alls som jag befarade, tack o lov. Men hon var väldigt, väldigt sjuk med hög feber i nästan tre veckor. Först häromdagen, drygt 3 veckor efter första symptom kunde jag prata ordentligt med henne i telefonen. Men fortfarande är det syrgas dygnet runt som gäller, så minst en vecka till är hon kvar där.

Pappa åkte in förra torsdagen, den 18/2. Då för att han började hosta blod. Idag har han varit feberfri i tre dygn, men fått veta att han har lunginflammation. Han har också syrgas dygnet runt och blir kvar ett tag, men han har hela tiden varit hyfsat pigg och gått att prata med till skillnad från mamma.

Bägge hämtades med ambulans och lämnade alltså huset som det var. Vi ville såklart kolla till att, men hur ska man tänka? Vågar man gå in i ett coronasmittat hus? Efter flera samtal och mängder med googlingar så verkade det vara riskfritt efter 48 timmar. Vi väntade dock i 96 innan vi åkte dit. Då bara för att röja det värsta, plocka ur kylen och plocka ur alla lakan ur sängarna och tvätta alla textilier som de använt under sin sjukdomstid hemma. Filtar, handdukar osv.

I tisdags åkte jag och äldste sonen tillbaka. Då hade han tvättat allt, så vi kunde bädda rent alla sängar. Medan han dammsög hela huset tog jag mej an sovrummen, tv-rum och badrummet. Torkade överallt, ångmoppade för att få ut alla bakterier och torkade ytterligare en gång för att det skulle dofta lite fräscht. Nu känner inte min pappa någon doft alls och smaken är borta, men mamma har fortfarande både smak- och doftsinnet kvar. Så nu har de iaf rena lakan att krypa ner mellan när de väl kommer hem.

Just det där med rena lakan är väldigt viktigt för mej, särskilt när jag varit bortrest. Och det kan man väl säga att mina föräldrar är på sätt och vis. Tänk bara när man kommer hem, trött efter en lång resa och bara få sjunka ner i sängen och lakanen är så där krispiga, svala och doftar svagt av sköljmedel. Den känslan vill jag såklart att mina föräldrar ska få. De kommer ju heller inte att vara friska och pigga när de kommer hem, att då se dammråttorna dansa ska de slippa. Vi kommer också att fixa ett par storkok och portionera i matlådor och lägga i frysen, så de har att bara tina och värma.

Nu kan jag ju låta som den präktigaste dotter som går i ett par skor, men så är det inte alls. Jag gör bara det jag skulle vilja att någon gör för mej eller någon annan i samma sits. När jag bodde i Gambia som 19-åring, fick jag snabbt lära mej att man alltid ska göra gott för andra, om man kan, det kommer nämligen alltid tillbaka, kanske inte till mej men till någon jag bryr mej om. De låter så självklart, men det är det inte. Inte här i Sverige i alla fall.

I Gambia är det däremot helt självklart, där hjälpas man åt och delar man på allt man har – även om det är sista brödbiten. När vi kommer dit med mat och kläder mm tar vår familj först det de behöver, sen delar de ut till sina anhöriga i byn och sist till alla andra. Äldre och barn prioriteras. Så nej, jag är ingen präktig dotter – jag gör bara som jag tycker att man ska göra och hade gjort det även för en vän.

Nu har oron ändå lagt sej lite, jag vet att både mamma och pappa blir väl omhändertagna och att bägge kommer hem igen. Det är inget man kan räkna med när det gäller det här jäkla skitviruset. Som jag skrivit massor med gånger hittills, håll i – håll ut – håll avstånd. Ni vill inte hamna i min sits med båda föräldrarna på sjukhus och inte ens kunna hälsa på dem.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Måste ta tillbaka mina måndagar!

Måste ta tillbaka mina måndagar!

För drygt 20 år sedan började jag med ”min måndag”. Jag var utbränd, mådde skitdåligt och hade påbörjat min resa mot ett friskt och hälsosamt liv. På måndagarna tog jag minst en promenad, träffade min samtalsterapeut och hade mötet på Viktväktarna, så det fick bli min ”måbra-dag”.

Måndagen blev alltså min lyxdag, då jag tog hand om mej alldeles extra. Dagen började med en lång frukost, en längre promenad och lunch, sedan träffade jag terapeuten och efter det tog jag oftast en ny promenad för att bearbeta samtalet. Barnen kom hem från skolan och allt som det för med sej i läxor mm. Innan middagen åkte jag iväg till Viktväktarna, vägde mej, lyssnade på veckans lektion och åkte sedan hem och åt middag med barnen.

Å så har det sett ut under åren, förutom att jag slutade i terapi efter något år och barnen blev större, klarade sej själva och flyttade ut. Martin flyttade in längst vägen och under ett tag jobbade vi på måndagkvällarna. Så istället för att åka till Viktväktarna som medlem, var vi helt plötsligt Viktväktarna som andra åkte till. Men det funkade ändå att göra det till min dag, fram tills vi skulle åka och jobba.

För snart sju år sedan slutade vi på VV och jag återtog mina måndagar helt igen. Fram till i höstas. Jag vet inte vad som hände, en dag upptäckte jag bara att dagarna rullade på och att jag saknade dem. MINA måndagar. Det har under tiden varit en dag med träning och promenader, men inte lika slappt där emellan. Det ska ju vara en dag för mej, då jag gör vad jag vill. Och just den lilla detaljen har uteblivit.

Så förra veckan gjorde jag slag i saken igen, då satt jag och läste nästan hela dagen. Igår gjorde jag detsamma, plus en tupplur som var så välgörande. Jag mår bra numera, har sviter av utbrändheten fortfarande – men mår bra. Men jag behöver mina måndagar och måste verkligen prioritera dem igen. Det innebär att jag får göra lite mer under veckan, ibland även jobba lite på söndagen – men då får det vara så. Det ska bli en dag att se fram emot igen. Våga Vägra Söndagsångest lixom.

Jag måste återerövra måndagen och göra den till veckans bästa dag igen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 8

Matsedel v 8

Sista veckan i februari, den värsta kylan har gett vika och sportlovet har börjat för delar av Sverige. Känns det inte som om folk ”sportat” mer än vanligt den här vintern? Det vinterbadas (vet inte om det är en sport, men ändå…) och det åks längdskidor som aldrig förr. Jag är inte en av dem, gör varken det ena eller det andra.

Jag kör på precis som vanligt med de dagliga promenaderna och min hemmaträning. Nu har vi snart jubileum: ett år i corontän – tjoho lixom, inte… Det onormala blev normalt rätt snabbt och sen har jag bara kört på. Det har faktiskt funkat jättebra och min kropp mår betydligt bättre nu än den gjorde för ett år sedan. Så jag fortsätter.

Som jag brukar säga så har begreppet hälsa rätt många delar, en är fysisk aktivitet, en annan sömn och ytterligare en är enligt mej glädje. Vi behöver skratta! Gör ni det? Om inte, sätt på Netflix och programmet Nailed It – jag lovar att ni får det välbehövliga skrattet direkt.

Mat är förstås oxå viktigt, detta bjuder vår vecka på:

Måndag: Pasta med lins- och tomatsås (Grön 33, Blå 1, Lila 1 all sås, plus ev pasta)

Tisdag: Superenkel fisksoppa med räkor och dill (Grön 7, Blå 1, Lila 1)

Onsdag: Allt-i-ett-ugnsomelett (Grön 27, Blå 17, Lila 17 för hela)

Torsdag: Kyckling med tomatsås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Fredag: Tacogryta (Grön 4, Blå 4, Lil 4 plus ris)

Lördag: Pasta med kräftor, tomater och sugersnaps (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Söndag: Kycklingrullader med färskostfyllning (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Det mesta den här veckan är lättlagat och allt utom kräftorna passar i matlådan. Ni måste testa kycklingen med tomatsås, fisksoppan, tacogrytan och rulladerna – sååå gott! Här ska vi fylla frysen, så vi har till lunch på dagarna. Matlådor underlättar massor nu när vi bägge två jobbar hemma.

Ha en fantastiskt vecka!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Corona-sviten på Huddinge Sjukhus

Corona-sviten på Huddinge Sjukhus

Nu har mitt liv trasslat till sej totalt. När kaoset är ett faktum så måste iaf jag ta till galghumor för att orka vidare. Så är det nu. Därför meddelar jag härmed att mina föräldrar checkat in i varsin corona-svit på Huddinge Sjukhus, med helpension och dygnetruntservice. Jäkligt dåligt val av hotell om ni frågar mej…

Ni som fortfarande inte tycker att corona är mer än en lätt förkylning kommer jag inte kunna övertyga med detta inlägg heller förmodligen. Men jag kan säga så mycket som att ni INTE, under inga omständigheter vill hamna i min sits. Att ha en förälder inlagd på sjukhus, som du inte får besöka är illa nog – att ha två… är ett jäkla skit!

Min mamma har varit inlagd en vecka ungefär, min pappa några dagar. Jag tänker inte gå in särskilt mycket på deras hälsotillstånd, men kan säga så mycket som att min mamma hade en CRP (det vi även kallar sänka eller SR) på 211 och min pappas syresättning låg runt 80. CRP ska ligga under 10 och syresättning ska minst vara 95, då fattar ni ungefär hur illa det är.

Så länge min mamma var inlagd och pappa var hemma så var det han som höll ställningarna och kunde vidarebefordra information till mej. Han var ju sjuk då med, men hemma så man visste att han ändå var ganska ok. Så länge man är sjuk men i hemmet är läget ändå under kontroll på nåt sätt. Dagen som även han åkte in blev det väldigt ”kaosigt”, då skulle jag ha kontakt med personalen på mammas avdelning för att få veta status som sedan skulle föras vidare till de som behövde den. Samtidigt som oron för pappa såklart ökade markant. Man vill inte se sina föräldrar bli hämtade av rymdgubbar och ambulans.

Nu har vi mer grepp om läget igen. Pappa är på en avdelning och så pass pigg att han kan ha koll på mamma igen. Mamma orkar prata lite då och då. Jag kan ringa personal på avdelningarna när jag vill, men det gör man ju förstås inte särskilt ofta. De är överbelastade och total utarbetade, man stör inte i onödan. Men när man ringer är de väldigt tillmötesgående, ger tydlig information och svarar på alla frågor man har.

Å frågor har man. Oron är förstås väldigt stor och ilskan är större än någonsin på folk som inte håller avstånd eller förringar corona och menar på att det bara är en förkylning. JA, en del känner inget alls – MEN mer än 12 000 har dött. Personer som har anhöriga som älskar dem. Glöm aldrig det!

Ni som är äldre och inte bryr er; sätt inte era barn i min situation. Ni som är yngre och har föräldrar som inte bryr sej; visa den här texten för dem. Är ni yngre och inte bryr er; ni kan smitta någon som blir väldigt sjuk. Ni vill INTE hamna i min sits med två föräldrar, allvarligt sjuka, på en avdelning där ni inte kan besöka dem.

Det är inte värt en utekväll, en fika eller ett ”ska-bara”. Nu är det så nära ett vaccin – håll ut!!!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram