Isola Bella och Isola Di San Giulio
Under min resa i Italien besökte vi några väldigt intressant och vackra öar. Fokus var ju området runt lago Maggiore i norra Italien. Där finns bla Isola Bella och Isola Di San Giulio, som jag fastnade lite extra för.
Isola Bella ligger precis utanför Stresa, där vi bodde, i lago Maggiore. Det tar bara några minuter med båt ut till ön som ägs av familjen Borromee som bott här sedan 1500-talet. Man kan nog säga att hela ön täcks av ett väldigt annorlunda slott och en fantastisk trädgård.
Vi började med en rundtur i slottet som är gigantiskt. Jag vet inte hur många rum som finns, men om jag säger att där finns flera balsalar och handbyggda grottor under huset… då kanske ni fattar hur stort och annorlunda det är. Konst är den stora grejer här, det hänger tavlor precis överallt. Eftersom familjen fortfarande bor i huset så får man inte se allt och man får absolut inte gå runt själv, utan en guide visar det man får se och ändå tar det ett par timmar att ta sej runt.
Det är stora rum med olika tema, ljust och faktiskt rätt trivsamt – tills man kommer ner i de där mysko grottorna. Där pryds väggarna av snäckor och sten, det har tom varit små vattenspridare i väggarna för att rummen ska vara fuktiga som grottor. Jättekonstigt. Här nere finns också samlingen med kasperdockor, riktigt läskiga faktiskt.
Sen glider huset över i trädgården nästan utan att man märker det. En sekunden är man inne och andra är man ute, men man noterar knappt att man passerat någon dörr. Otroligt märkligt och så läcker. Trädgården tar lixom över huset och när man går upp för en trapp öppnas den framför sej. Man möts av en påfåglar som strövar fritt, växter av alla möjliga slag och färger och en slags uppbyggd trädgård med tio terrasser som är något av det märkligaste jag någonsin sätt.
Här skulle jag kunna gå omkring hur länge som helst och gärna på sommaren eller våren när det är ännu mer blomsterprakt och färg. Men nu hade jag bara förmiddagen på mej, sen var det dax att åka till nästa ö, Isola Di San Giulio, som är ”den tysta ön”.
Isola Di San Giulio ligger inte i lago Maggiore utan i sjön brevid, lago Orta. En kort bilresa bort till orten Omegna, där båten ut till öarna går. Där upptäckte jag att det finns massor med ställplatser och campingar, så hit återvänder jag gärna med husbil någon gång.
Isola Di San Giulio kallas för den tysta ön, pga av kyrkan och klostret som finns här. Hela ön känns lite som en bortglömd och väldigt gammal plats, med sin slitna kyrka och små trånga gränder. Här är såklart ingen biltrafik, ön är inte ens 300 meter lång. Kyrkan finns nämnd redan år 390, rätt gammal alltså.
Vi började med att besöka kyrkan, som är jätteliten och med en spännande krypta under. Målningarna inne i kyrkan är många, stora och välbevarade. Det är tydligen ganska mycket aktivitet här, men den känns nästan öde. Fast man ser ändå att många besöker den eftersom det lyser många tända ljus nere i kryptan. Jag är ändå ganska glad över att komma ut i friska luften igen.
Kyrkan är såklart mittpunkten på ön och det känns som alla gränder är sammankopplade med den. Det känns nästan som att alla byggnader sitter ihop med varandra och även med kyrkan på något sätt, så trångt är det. Man kan komma till ön och bo hos nunnorna, klostret är ett tyst kloster och man uppmanas att gå ut i gränderna för kontemplation. Längs med vägen finns tavlor med kloka ord och budskap. Här är verkligen jättefint och så otroligt mysigt att gå.
Att komma på besök några timmar är intressant och kanske stanna ett par dagar, men längre än så vete sjutton. Jag tycker om tystnaden, men helt tyst flera dagar vet jag inte om jag vill vara. Skulle ni kunna det? Här finns iofs en restaurang också, som är öppen på torsdagar… alltid nåt 🙂
Två fina och intressanta öar alltså, i norra Italien. Absolut värda ett besök om ni är här och faktiskt värda att planera in och ta en liten omväg för. Tycker iaf jag!
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube
