Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Renoveringskaoset är över och alla teaterkvällar avklarade. Nu kan vi återgå till ett normalt liv igen, där inget är särskilt normalt – men ändå  🙂

Jag lyckades med min plan att stå still i vikt och det är nästan att se som en bragd. Maten har varit rätt dålig, men jag har ändå försökt att göra smarta val och det har tydligen varit rätt väg att gå. Efter 14 år som guldmedlem börjar jag äntligen lära mej!

Nu är allt lugnt i två veckor sedan åker vi på jobb i Kroatien. Vi ska återigen vara med på VM i olivplockning. Inte vara med i själva tävlingen, även om vi faktisk fick frågan, utan vi ska fota och skriva om det. Men det är då det!

Nu kör vi på med bra mat igen och då passar vi även på att fylla frysen med matlådor.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Ärtsoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Fredag: Pasta med räkor och chili 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Lövbiffsgratäng 14 SP Flex (stooor portion)

Söndag: Shepards Pie 11 SP Flex (stooor portion)

Med exakt 3 månader kvar till jul är min plan att ta bort 1,5 kilo. Går det så går det  🙂

Vad har du för plan?

 

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Så har vi klarat av det sista på scen på ett tag. Under två veckor har vi sett sex olika föreställningar, dessa är Broarna i Madison County, Såsom i Himmelen, Ghost, Jöback Med hjärtat som insats, Özz och Måns i Världens historia och Tommy Körberg som Lola. Alla finns recenserade på Du i Fokus, klicka bara på föreställningen du vill veta mer om så kommer du dit.

Jag tänkte inte berätta om dem i ordningen som vi sett dem, utan i den ordning som jag gillar dem. Jag har en vinnare, däremot ingen förlorare för jag kan inte bestämma mej så några hamnar på samma plats.

Höstens stora favorit är Såsom i Himmelen. Det är nästan tidernas favorit till och med. Den står i samma klass som bla Phantom of the Opera, då fattar ni. Det är världsklass. Rollerna är perfekt castade, huvudrollerna är magiska, det finns inte ett enda fel. Det är total njutning i nästan tre timmar! Det är så bra så bra så!

På andra plats kommer Lola, där Tommy Körberg briljerar som transvestit. Han har aldrig varit bättre! Körberg är så bra att han försvinner, kvar är Lola – Körberg ÄR Lola. Från första sekund sitter vi som klistrade och uppfylls av det vi ser. Det är berörande, kärleksfullt och total världsklass! Kanske inget för folk under 40, men definitivt för oss andra och kanske särskilt våra föräldrar som kommer att älska musiken.

Sen blir det svårare, men jag tror att jag sätter Jöback på tredje platsen. Med hjärtat som insats är en show med superproffs i alla hörn. Det händer saker överallt i salongen och känns lite åt burlesk- eller varietethållet. Det är INTE en show med Jöbacks gamla trallvänliga hits, utan nästan bara nytt material. Det är snyggt, proffsigt och läckert.

Frågan är om inte Ghost får dela tredjeplatsen med Jöback? Filmen Ghost har gjorts  till musikal med några av Sveriges bästa artister. Effekterna är skithäftiga och skådisarna briljanta, men det når inte hela vägen upp till perfektion. Jag tror att det beror på de gråklädda dansarna som jag inte förstår mej på. Klart jag fattar att det är spöken, men för mej fyller de ingen funktion utan blir bara irriterande. Om de däremot får en egen show är jag först i kön, för de är superduktiga!

På en delad sista plats sätter jag Broarna i Madison County och Özz och Måns med sin Världens Historia. Broarna har också några av Sveriges bästa röster på scen, men det räcker inte riktigt till ändå. Jag vet inte riktigt vad som fattas, berättelsen finns ju där – men kanske är det så att höstens konkurrens helt enkelt är för hård. Hade den kommit till våren istället, hade jag kanske satt den först? Tycker man om filmen ska man absolut se musikalen, den har alt som filmen har plus två supertajta skådisar i huvudrollerna.

Özz och Måns… finns inget som liknar dem i vårt avlånga land och jag önskar jag hade haft dem som historielärare i låg- och mellanstadiet. Jösses var jag hade kunnat mycket! Jag avskydde historia, men med de här två som lärare hade jag förmodligen älskat det. På två timmar lär jag mej nog mer än jag gjort under hela min skoltid. Men det känns lite för mycket som ett företagsgig och de har lite för oftare roligare själva än vad publiken har. Det ÄR kul, absolut! Vi skrattar ofta högt, särskilt när de pratar om sommarens grilltrauma – men sen blir det lite för många moralkakor om miljön. Som säkert behöver tjatas om, men det blir lite för mycket.

Höstens scenutbud är härligt för en teaterälskare som jag, men konkurrensen är stenhård! Allt är otroligt bra och man blir definitivt inte besviken vad man än ser, men för att sticka ut och bli en snackis så måste man ha extra allt den här hösten. Det har både Såsom i Himmelen och Lola, där finns inte ett enda minus – det är perfektion.

Såsom i himmelen kommer att fortsätta till våren, så mitt tips är att ni väntar några veckor tills biljetterna släpps och sedan ger hela familjen i julklapp. Det blir en höjdarjulkapp som räcker länge  🙂

Jaha, det var mina tips. Andra som ser mycket och recenserar har sin lista. Det är svårt med både musik och teater, alla tycker ju olika. Men du kanske har fått en liten vink om hur hösten ser ut och vad som finns på teaterfronten som kan vara värt att avsätta en kväll för.

Berätta gärna vad du tycker om min lista och om du blir sugen på att se något eller tom redan köpt biljetter. Ha en fin teaterhöst!

 

100 dagar kvar!

100 dagar kvar!

Nu kan vi äntligen börja räkna ner på riktigt och förbereda allt inför resan till Gambia. På riktigt? säger ni… det är ju 100 dagar kvar… ja, men nu är det iaf snart tvåsiffrigt och det är mycket som ska fixas  🙂

Den 28/12 kl 06.10 lyfter planet från Arlanda och då ska helst vi och 120 kg bagage vara med. Mmmm, två pers med 60 kg var, vad säger ni om det va? Hur vi ska lyckas få med oss allt vet jag inte, men är tacksam för att det finns bagagevagnar på Arlanda och att vi har vänner som kommer och möter oss i Gambia.Vi tänkte först kolla med vår taxikille om han kan hämta oss, men inser att han har för liten bil. Så vi får kolla med Buba som har en jeep med takräcke att packa på. Det är honom vi åker upp till byn med, han har en bra bil.

På de här 100 dagarna ska vi samla ihop ett gäng mobiltelefoner, sortera våra redan insamlade kläder och leksaker, fixa malariatabletter och invänta väskorna som vi blivit lovade från ett givmilt företag. Och packa! Det är alltid knepigt att få ner allt och det handlar alltid om gram innan allt går ihop, men jag tror inte att det ska göra det den här gången. Det kan hända att vi tom får vikt över, men vi får se.

Grejen med alla grejer är alltså att de ska till byn som vi hjälper i Gambia. Byn Soma ligger ca 15 mil in i landet, längst med Gambiafloden. Det är en fin by med härliga människor. De har sina små hus (fyra väggar), en skola, en brunn och en liten butik. Just vår familj är 11 personer som bor tillsammans. De har tre rum, om jag kommer ihåg rätt, och tre sängar. Vår pojke Smile sover på en plastmatta, under ett myggnät.

När vi var där sist hade vi med oss kläder, hygienartiklar, leksaker och mat. Smiles mamma var så tagen att hon inte kunde prata till slut. Den är gången skulle jag vilja ha med solcellslampor så att barnen kan läsa läxorna inne på kvällen, men jag vet inte om jag lyckas. För de har självklart ingen el i huset, det är väldigt ovanligt och finns bara hos rika människor om ens där. En solcellslampa skulle med andra ord göra stor nytta och även göra stor skillnad för dem.

Som jag sagt och skrivit flera gånger förut, så får ni mer än gärna följa med på resan. Bokstavligt talat alltså. Vi är där mellan 28/12 och 12/1 och bor på Sunset Beach. Ni kan boka in er på egen hand, på samma eller ett annat hotell. Så ses vi om och när vi vill, vi finns där om ni behöver och vi tar oss tillsammans upp till byn. Ett besök som förändrar en totalt! Det är verkligen en väldigt speciell känsla att mötas av alla dessa underbara människor och på bara en sekund bli en av dem. Det går faktiskt inte att beskriva. När jag ser bilderna från förra besöket blir jag alldeles varm. En känsla som jag gärna delar med fler.

Så nu räknar vi ner! Sitter ni på en mobil som ni inte behöver (den ska vara hel och ha wifi) så får ni gärna slänga över den hit. Den kommer till nytta! Vill ni bidra till en säck ris, lök eller en dunk olja får ni gärna swisha ett bidrag. Maila till marlenerinda@gmail.com så får ni swishnumret om ni inte redan har det. Maten kommer att kosta ca 1200 kr, så alla bidrag är välkomna. Tilläggas ska att den maten räcker i nästan tre månader.

Det är verkligen en förmån att få hjälpa till så här som vi gör. Jag hoppas ni följer med oss, det är en helt fantastiskt upplevelse!

 

58 sommarprogram senare!

58 sommarprogram senare!

Sådärja! Det tog sin lilla tid, men nu är sommarprogrammen genomlyssnade. Men jag måste erkänna att jag inte lyssnat på riktigt alla 58, några intresserade mej helt enkelt inte… men kanske 50.

Det är lika spännande varje sommar att få veta vilka sommarpratarna är och de senaste två åren har jag även haft förmånen att vara med på pressträffen. Avslöjandet sker under pampiga former med levande musik och alla är uppklädda med blomsterkranar i håret. Nåja, Mark Levengood och ett par till har blomsterkransar på huvudet – kanske inte i håret…

Jag hinner sällan lyssna på programmen när de sänds, men lyssnar gärna när jag sitter och jobbar. I år har man kunnat lyssna även innan sändningen börjat, så flexibiliteten blir bättre och bättre. Jag har lyssnat på dem i ordning, men ibland med ganska långt mellan och ibland flera om dagen. Igår lyssnade jag på Rennie Mirro som var sist ut.

Några vill jag särskilt lyfta upp, dessa tycker jag att ni ska lyssna på. Claes Månsson pratade bla om att han är blyg vilket människor har svårt att tro. Hans program var småputtrigt och mysigt. Bianca Ingrosso pratade om sin familj, skilsmässan mellan hennes föräldrar och livet som influencer. Det kunde bli lite vad som helst kände jag innan, men jag tyckte om hennes program.

Kaj Linna var förstås ett måste! Spännande att höra honom med egna ord berätta om den långa vägen till frihet och nu om livet som fri och bosatt i ett annat land. Mark Levengood är alltid rolig att lyssna på och kommer alltid med något nytt trots att det var 6:e (?) gången han sommarpratade. Jag lyssnade även på Anna Serner och Eva Rydberg med stort intresse, spännande kvinnor!

Så var juni slut och i juli var det dax för Mendez som berättade om sitt minst sagt annorlunda liv. Victoria Silvstedt var intressant men knepig att lyssna på, det lät lite väl mycket som om hon läste innantill. Alla läser ju innantill, men här lät det lite för mycket som hon satt och läste för sej själv typ…

Ebbas pappa berörde oss alla och det gjorde även Kim Walls mamma. Så också lyssnarnas sommarvärd Jonas Waltelius som skadades på sin svensexa. Å Marko! Härliga Markoolio öppnade sitt hjärta och berättade om sin barndom och kärleken till sin mamma, så naket och fint. Uje Brandelius berättade om sin sjukdom och hur hans liv som artist förändrats, men inte bara till det sämre.

Anders Berglund är en kul man, han har mycket att berätta och en del fick plats i programmet. Härliga Mikkey Dee hade många roliga anekdoter att bjuda på, det var ett skoj program. Precis som David Cairns som berättade om sin flytt till Sverige och att anpassa sej i det här konstiga landet. Paul Hansen berättade målande om utlandsuppdragen som fotograf och hur det är att jobba mitt i kriget.

Både Sabina Dumba och Adam (Tensta) Taal pratade mycket om sina familjer och särskilt om pappa. Tauba Katzenstein överlevde Förintelsen och berättade även hon om sin familj och hur hon lyckades överleva. Magnus Carlsson pratade på sin 50-årsdag och berättade bla om sin uppväxt här i Tumba. Det är extra roligt att lyssna på folk man har eller har haft en relation till och vi har faktiskt sjungit tillsammans i skolan.

Petra Mede har en hel del självdistans kan man väl säga. Hennes program gav många skratt. Paul Svensson pratade mat och berättade bla om sin menyidé på Fotografiska som ingen förstod, inte vi heller… Olof Röhlander påminde om den viktiga tuppluren som måste få plats!!! Och Rennie Mirro berättade om sin uppväxt i USA, flytt till Sverige och om dansen som format hans liv.

Åsså har vi Sara Danius. Jag trodde väl aldrig att jag skulle utse hennes program till sommaren mest lyssningsvärda (heter det så?). De andra programmen har jag bara låtit skvala i bakgrunden, men när Sara började berätta om alla olika turer med den sk kulturprofilen – ja, då satte jag mej faktiskt i soffan och verkligen lyssnade. Vilken sjuk historia! Snacka om att ungefär alla var inblandade och att det blev kaos i kultursverige.

Ni har alla programmen HÄR, lyssna nu om ni inte gjort det innan! Ska bli spännande att se vilka som pratar nästa år. Jag önskar mej Sören Olsson, Bert-Åke Varg, Vicky von der Lancken och varför inte Bibbi Rödöö som sätter ihop listan.

Vilka har varit era favoriter sommaren 2018? Har ni några önskemål inför nästa sommar?

 

Matsedel v 38 – med en höstboost!

Matsedel v 38 – med en höstboost!

Hösten är verkligen här, men än är det hyfsat varmt. Så länge man inte måste ha på tjocka vinterskor och vinterjacka är jag nöjd och än så länge räcker det med sneakers och en tjockare tröja.

Ni som hänger med mej på instagram (@marlenerinda) har sett vår fantastiska vecka med bla Ghost på Chinateatern och Så som i himmelen på Oscars. Vilka föreställningar! Så otroligt bra att jag får gåshud bara jag tänker på det! Jag har skrivit så fingrarna glött och än är det inte slut. Den här veckan väntar Jöbacks show, Özz och Måns Möllers Världens Historia och Lola med Tommy Körberg. Sen är det över för den här gången!

Så bara en vecka kvar, sen kan jag köra upp på banan igen med träning och bra mat. Vågen visar pyttelite plus, men i stort sett står jag still vilket var min plan. Jag har ändå hunnit träna ett par gånger i veckan och maten på dagtid har varit bra. Tack och lov för matlådor! Vi preppade frysen innan så det skulle finnas att ta av.

Problemet den här veckan är också att vi inte kan bo hemma pga renoveringar i vårt hus. Så det blir att flytta hem till mamma och pappa några dagar, men vi tar med matlådorna! Men på lördag är allt tillbaka till det normala. Vi bor hemma igen och har återigen lugna kvällar.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Torsk med tomattäcke 7 SP Flex

Onsdag: Oumph Bourguignone fr 2 SP Flex plus potatis

Torsdag: Kyckling i paprikasås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Lördag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Söndag: Gratinerade saffransräkor 3 SP Flex plus ris

Höstboost: Ingefärsdricka – Nu gör vi allt för att inte bli förkylda!

Det mesta här ovan passar till matlådor. Läsare av bloggen har gjort hela ugnsplåtar med cannelloni och fått ihop massor med matlådor på en gång. Så smart! Å gör ingefärsdrickan och ta en liten hutt varje dag, så slipper ni i bästa fall bli förkylda. För mej funkar det, eller också inbillar jag mej bara – men jag har faktiskt inte varit förkyld sedan vi började med våra små dagliga huttar.

Nu hoppas iaf jag att kylan håller sej borta lite till, men vinter kryper närmare… Ha en fin vecka, det tänkte jag ha!

 

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

Idag är det Strandens Dag och genast börjar jag fundera på vilka stränder jag besökt och längtar efter. ”Min” strand i Gambia kommer förstås upp direkt och snart är jag där, men stranden på Öland ligger också nära hjärtat  🙂

Det finns några stränder som jag tycker särskilt mycket om, det ligger på Öland, Seychellerna, Zanzibar och Gambia. Öland betyder barndom och då minns man ju allt med ett visst skimmer. Å det var på stranden på Öland som Martin friade till mej, såklart att det har en särskild plats i mitt hjärta.

Zanzibar är otroligt vackert! Det är som små avskilda vikar med stenblock och palmer vid vattnet. Vattnet r kristallklart, under ytan finns mängder med vackra fiskar och har man tur kan man både se och simma med delfiner. Här var vi 2010 efter en veckas dammig safari, det var helt ljuvligt att vila ut efter en vecka i jeep. Ett perfekt avslut på en fantastiskt resa! Rekommenderas!

Gambia… mitt Afrika. Här är stränderna inte kritvita, utan mer gyllengula och sträcker sej många mil. Man kan faktiskt gå igenom hela Gambia och in i Senegal, om man orkar. Solen går ner över Atlanten och är magisk varje kväll, alla bilder blir perfekta och behöver inget filter. 28/12 är vi tillbaka och du kan följa med! Läs mer HÄR!

Jag har varit på Seychellerna två gånger, men det var innan digitalkamerans tid – så där finns inga bilder just nu att visa. Mycket försvann i de två översvämningar vi haft, men en dag ska jag scanna in de som finns, fast Martin sa just att det är enklare att åka dit igen och ta nya  🙂 Grejen med Seychellerna är att det finns så många olika stränder där. Det är drygt 100 mer eller mindre stora öar och varje ö har sitt eget liv. Stränderna på Praslin är magiska! Här finns stora runda klippor och palmer som växer ända ner i vattnet. Det är folktomt och helt underbart! Jag åker gärna dit igen.

Fyra härliga stränder, svårt att rangordna dem. Bilden här är däremot inte från någon av dem, utan från Kap Verde. En otroligt vacker strand, också milslång och nästan tom. Men där blåste lite för mycket när vi var där, för att den ska hamna på min topplista. Kanske skulle jag ha en annan uppfattning om vi varit där en annan period och inte när det är som blåsigast? Vi får väl se om vi kan åka tillbaka.

Vika är dina favoritstränder?

 

Kändisar har ingen räkmacka

Kändisar har ingen räkmacka

Valet är över och ingen vann kan man väl säga. Jag har jobbat politiskt i mer än 15 år och vet hur svårt och frustrerande det kan vara. 2006 kom jag med på Riksdagslistan men visste ju att jag inte skulle komma in trots hårt arbete. Därför tycker jag att det är lite bra att inte våra sk kändisar heller kommer in på första försöket. Jag ska förklara…

Att jobba politiskt är svårt, frustrerande och långsamt men också väldigt roligt och spännande. Processen är otroligt långsam, från förslag till lagändring kan det ta tio år. Så var det för mej och förslaget om glasögonbidrag för barn, jag la förslaget första gången år 2000 tror jag och det blev verklighet först när jag hoppade av politiken för bara något år sedan och då var det dessutom som förslag från ett annat parti. Lite fräckt kan man tycka, men så går det till i politiken.

Att komma med på lista för kommunen är ganska lätt, det gör man rätt omgående om man är hyfsat aktiv i lokalföreningen. Även till landstinget är det ganska enkelt, men det tror jag är mest för att det inte är lika ”hypat” att jobba med landstingspolitiken. Att däremot komma på riksdagslistan kräver lite mer, det är lite ”finare” och mer status. Jag kom dit efter 11 år som politiskt aktiv och det kan tyckas vara en lång tid, men man ska ju inte bara hamna på en lista – man ska ju kunna nåt också.

I år har vi haft tre sk kändisar på riksdagslistorna, dessa är Alice Bah Kunke, Richard Herrey och Martin Melin . Det kanske är fler men det är dessa jag hållit ögonen på. Alice blev överraskande minister efter förra valet, vilket man kan tycka vad man vill om, och har sedan dess jobbat stenhårt och ofta visat i sociala medier vad hon gör och vilka frågor hon brinner för. Oavsett vad man tycker om hennes politik så har hon visat att hon jobbar hårt och vad hon pysslar med på dagarna även mellan valen.

Både Herrey och Melin är ganska nya inom politiken och har försökt komma igenom det socialamediabruset men pga den korta tiden så har de självklart inte hunnit visa särskilt mycket. De har egentligen bara visat upp sej under valrörelsen, inte vad de gör mellan valen – vilket är naturligt eftersom de inte varit med särskilt länge innan det blev valrörelse. Alice har lyckats få sina 5 % och lyckats kryssa in sej i riksdagen, det har inte herrarna och det tycker jag är rätt bra.

Jag tycker nämligen inte att det ska vara för enkelt att ta en plats i riksdagen. Man ska kunna visa att man jobbat hårt politiskt och att man gör det även under mandatperioden oavsett om man blivit invald på någon plats eller ej. Detta visar att man inte kryssas in automatiskt bara för att man är ett känt namn, för att bli invald måste man kämpa och vara rätt envis. Jag säger alltså inte att de inte är rätt personer för riksdagen, bara att det krävs mer jobb än de hittills visat upp.

Detta är viktigt att belysa just för att inte spä på politikerföraktet. Att det faktiskt krävs något för att få en riksdagsplats och att man inte har en räkmacka bara för att man är känd. Man måste faktiskt kunna något och visa upp sej politiskt en längre tid för att förtjäna sina kryss. Nu tror jag iofs att både Herrey och Melin kan massor med saker, men de har inte visat upp sej i det politisk livet tillräckligt länge för att bevisa det. Nu har de chansen att jobba aktiv i 4 år i sina lokalföreningar och visa detta i sociala medier och på så sätt förankra sej på den politiska arenan. Så är jag helt säker på att de får många fler kryss i nästa val. Å var detta bara ett intresse under valet, så lär ju det också visa sej…

Man ”halkar” liksom inte in i riksdagen på ett bananskal pga av sitt namn, man måste visa att man är rätt person för att vara där också. Att man jobbar även när det inte syns, att man är envis, kunnig och gör mycket ideellt och inte för pengarna som en riksdagsplats ger. Det är väldigt få som får så mycket som 5% av kryssen och lyckas kryssa in sej på en plats och gå om de som ligger före på listan. Oftast är det bara partiledarna och kanske någon till, men inte särskilt många fler. Det kräver hårt jobb och att folk verkligen förstår hur mycket ett kryss betyder.

Jag ser spänt fram emot nästa valrörelse och det ska bli intressant att se om Herrey och Melin jobbat även under mandatperioden och är mer bevandrade politiskt då än idag. Då kanske de även kan berätta om det politiska livet i kommunerna och hur många som jobbar otroligt hårt utan att det syns. Något som inte syns idag, som media inte visar. Om de gör det så är jag helt säker på att de kommer ha betydligt fler kryss än idag och har större chans att nå de där 5%. Det återstår att se  🙂

 

När motivationen saknas

När motivationen saknas

Det vi kunde se tydligt när vi jobbade på Viktväktarna var att medlemmarna hade det lite kämpigt i mitten av september och februari och många gav upp helt i oktober och mars. Efter 6-7 veckor går det inte lika snabbt längre och då är det inte lika kul. Vad kan man göra då?

Många kör igång sin viktresa i slutet av augusti och i början av januari. Från början rasar kilona av och allt är så lätt! Sen går det inte lika snabbt, det blir jobbigt, man måste anstränga sej mer för att få resultat och man börjar tänka… att tänka är oftast bra, men inte när det handlar om prestation. Oftast tänker vi människor för mycket och då hittar man väldigt många ursäkter som sätter käppar i hjulen för oss. Det handlar inte bara om vikt, utan även om städning och andra tråkiga grejer. När vi tänker och börjar fundera på det där med motivation så skiter det sej ofta.

Jag har sagt det förr och hävdar envis som en åsna att motivation bara är ett hjärnspöke! Motivation är något som snarare hindrar oss än pushar oss framåt, det är något att skylla på när man inte orkar ta tag i något som kräver ansträngning. Vi människor är jättebra på att tänka för mycket och använda just motivation som en förklaring (ursäkt) till att inte få saker gjorda. Det säger jag inte för att vara elak, utan för att jag vet det av egen erfarenhet och har jobbat mej igenom det.

Så nu glömmer vi allt vad motivation heter och jobbar framåt! Vi har alla tråkiga dagar på jobbet då och då, men inte skyller vi på motivation då – vi gör det vi ska oavsett om det är tråkigt eller ej. Precis så måste vi tänka om allt annat som ska göras och inte är roligt varje dag. Se viktresan som ett jobb som bara ska göras, ibland gör man det jättebra andra dagar hyfsat – men man får jobbet gjort! En dålig dag på jobbet är ok, det är mänskligt. Precis som att halka av viktresa en dag eller vecka är helt ok, det är mänskligt och gör faktiskt inget i längden.

Så hur kommer man igång igen då när man inte har någon lust alls? Jo, man gör det bara! Låter iofs enklare än det är… men man kan titta på bilder från ”tiden före”, vill jag se ut så? Vill jag känna så? Vill jag må så? Man kan titta på bilder där man mådde som bäst och ta kraft från dem. Så VILL jag må. Detta vill jag kunna göra. Hitta din anledning till VARFÖR du vill/behöver gå ner i vikt. Konkreta mål är viktigt, inte bara att ha som mål att gå ner i vikt. Jag ville göra en bröstförminskning, jag visste att det krävdes bmi 25 för att överhuvudtaget få remiss. Min man ville få plats i en bergochdalbana, han hade aldrig åkte en sån pga av sin storlek. I juni 2011 åkte Martin Berg och dalbana för första gången, i augusti 2014 fick jag min operation. Hitta DIN målbild.

Å när du hittat ditt ”Varför” så slutar du tänka. Sen siktar du mot målet och gör det bara! Oavsett om det blir med Viktväktarna eller något annat så kör helhjärtat och satsa en längre tid, typ ett år eller två. På den tiden hinner du lägga om livsstil och lära ett sätt som fungerar för resten av livet. För det handlar ju inte bara om att gå ner i vikt, det handlar om att ta hand om den nya vikten också. Å sikta inte på kilon varje vecka, utan gläds åt minsta minus. 2 hekton i veckan är faktiskt drygt 10 kilo på ett år, det är två storlekar. Inte illa pinkat!

Viktresan kommer att gå upp och ner, men mest ner. Ett plus då och då är ingen katastrof, det är livet. Att halka av banan är helt ok, så länge man kör upp igen. Ta en paus när livet kaosar, det är helt ok att låta allt vara någon vecka då och då. Det är helt ok att frossa i choklad eller pizza en helg. Vågen kommer förmodligen att visa ett plus, men vad gör det i längden. Du tar ju tag i det igen.

Ibland är det lättare att tänka hälsa istf vikt när man inte orkar mer. Det som är bra för hälsan gynnar oftast viktnedgången. Då säger det sej självt att det är bättre med en frukt än chipspåsen. Att ta en promenad istf att häcka i tv-soffan. Men det räcker att vara ”good enough”, man måste inte vara perfekt! Man måste inte göra varje måltid perfekt, man måste inte träna 5 dagar i veckan eller ta 10 000 steg om dagen. Gör EN måltid bra och klappa dej själv på axeln om du lyckas en hel dag. Strunta i träningen och satsa på god sömn istället – det är minst lika viktigt. Sätt ett stegmål på 5000 steg och var stolt och nöjd om det blir mer. Det är roligare att lyckas!

Så sluta tänka nu och kör upp på banan. Gör små förändringar och sätt mindre mål. Även med små steg kommer man framåt och med många små steg kommer man faktiskt i mål!

Ta gärna hjälp av mina veckomenyer, alla härliga recept på Du i Fokus och den pepp jag försöker att ge på instagram @marlenerinda. Jag är en av dem som vet hur långt det kan vara till målet, men jag kom dit jag med  🙂

 

Förlåt

Förlåt

Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?

 

Matsedel v 37 – med höstbonus

Matsedel v 37 – med höstbonus

Nu är den igång: teatersäsongen! Jag äskar det! Men nu är det många kvällar som försvinner och maten kommer att ätas ute på stan. Det började med Broarna i Madison County igår och slutar med Tommy Körberg som Lola om knappt två veckor. På 12 dagar ska vi se 6-7 olika teatrar och shower, det kan tillkomma någon mer på vägen.

Men jag ska ju inte bara gå och se dem och njuta av fantastiska föreställningar. Det är ju faktiskt jobb, så jag ska ju skriva om dem också. Och det ska göras snabbt! Så nu går jag in i min teaterbubbla där jag bara ser, andas och tänker teater. Om två veckor vet jag mer vad ni inte får missa av höstens teaterutbud. Jag har redan hört att Benke Rydmans Våroffer ska vara något alldeles särskilt, men den hinner jag nog inte se själv.

Maten blir det alltså lite si å så med och därför har jag tänk att jag låter allt bara bero och gör mitt bästa för att stå still i vikt. Vi har gott om matlådor i frysen som jag tar till lunch och middagarna får bli som de blir. Två veckor är ju faktiskt inget i långa loppet, de är inte avgörande om man ser det i ett större perspektiv.

Men här är matsedeln som den skulle sett ut om vi ätit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex för hela grytan, plus pasta

Onsdag: Varm pastasallad fr 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Lördag: Zucchinigratäng med något från grillen 1 SP Flex plus tillbehör

Söndag: Fisk i ugn 2 SP Flex plus potatis

Höstbonus: Plommonpaj 13 SP Flex för hela

Curryräkorna, kycklingen och zucchinigratängen funkar bra till matlådorna i frysen, så gör lite extra.

Ha en riktigt bra vecka, det ska jag ha!