Årets första husbilstur gick till Norrköping

Årets första husbilstur gick till Norrköping

Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!

Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.

Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂

Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.

Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.

Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.

När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.

Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…

På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.

Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.

Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.

V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.

Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.

Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…

Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 7 – Alla Hjärtans Dag

Matsedel v 7 – Alla Hjärtans Dag

Nu räknar jag ner till våren. Enligt almanackan ska den börja redan om några veckor. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Den här vintern har iofs varit helt ok, men knappt någon snö och mest plusgrader. Men nu längtar vi efter våren!

Oavsett väder så försöker vi ta våra två dagliga promenader, en är enkelt – två är knepigare. Men vi pushar varandra så mycket vi kan, det är alldeles för enkelt att stanna inne i värmen. Träningen däremot är det inga problem med alls, den gör jag i mitt solgula träningsrum 🙂

När man tänker hälsa så är det ju rätt många delar som ska stämma, fysisk aktivitet är bara en av dem, återhämtning, kost och skratt är några andra. Får kroppen inte vila blir det katastrof i längden, bra kost vet vi alla hur viktigt det är – men även att skratta ordentligt behövs också. Det var det där med balans, som ibland kan vara rätt svårt – men så viktigt.

Vi gör så gott vi kan helt enkelt.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med champinjoner och tomater (4P/port, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 P för all puré)

Onsdag: Medelhavskyckling (3 P/port, plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra (4 P/port, plus potatis)

Fredag: Mango- och chutneygryta med ris ( 5 P/port, plus ris)

Lördag: Pasta med kräftsås (4 P/port, plus pasta)

Söndag: Pad Thai (7 P/port)

Alla-hjärtans-dag-bonus: Glassgömma fr 6 P/port

Hela veckan är hyfsat snabb- och lättlagad och det mesta funkar även i matlådan. Så passa på att fylla frysen till dagar då man hellre gör något annat än står vid spisen. HÄR finns tips på mat som passar till Alla Hjärtans Dag.

Vi har fått tillbaka inspirationen och tiden för att hitta på nya recept. Så ha koll på Du i Fokus, där kommer nya recept varje onsdag och lördag.

Gör en fantastisk vecka nu, det ska vi göra 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En händelserik vecka

En händelserik vecka

Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛

Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?

Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.

Det var en väldigt bra och tänkvärd föreställning. Den kan ni läsa om HÄR.

På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.

Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.

Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.

Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.

På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.

När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.

Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.

Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.

Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla kul födelsedag!

En himla kul födelsedag!

I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!

Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.

Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…

Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.

Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛

Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.

Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.

När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.

På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.

Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

17 år idag!

17 år idag!

Det här att hitta sin pusselbit är något jag är väldigt ödmjuk inför. Jag hittade min för 17 år sedan. Idag 2008 blev vi ett par och har knappt varit ifrån varandra sedan dess.

Jag har skrivit så många gånger om hur vi träffades, så det tänker jag inte göra nu. Istället vill jag berätta om den tacksamhet jag känner. Jag är så otroligt tacksam för att Martin kom in i mitt liv och faktiskt stannade hos oss. Det var trots allt en väl sammansvetsad familj med två tonårsgrabbar som han skulle ta sej in i.

Vi hade väl en hyfsat lugn period vad det gällde sjukdomar just då, men hade gått igenom många år med en massa läkarbesök och skit. Barnen födde med sammanlagt ett tiotal diagnoser och mängder med mediciner. Jag säger lugn period just då… riktigt så var det faktiskt inte. Vår ettåriga hund var magsjuk och vi hade översvämning i köket. Men jag var van vid betydligt värre och tyckte att det var ganska lugnt 😛

Martin hade iaf kommit för att stanna och det är jag väldigt glad för. Han är nämligen min stora trygghet. Jag vet att han gör allt för mej och skulle ta ner månen åt mej om han kunde. Vi har under de här 17 åren aldrig bråkat. Vi tycker såklart olika om vissa saker, men det är sånt vi bara konstaterar och accepterar. Det tar för mycket energi att bråka. Då säger vissa att vi inte har någon passion. OM ni bara visste!!!

Vi har olika intressen och gör saker på varsitt håll, men vi trivs bäst tillsammans och är ju nästan alltid tillsammans också. I husbilen bor vi på typ 10 kvm och det är inga problem alls. Då umgås vi verkligen till 100%. I förra bilen, som var betydligt mindre, var vi bokstavligen nästan på varandra och det gick bra det med. Tre månader ute på rull blev det förra sommaren, ändå hade vi ångest och ville inte åka hem när det närmade sej höst. Så ja, vi trivs tillsammans.

17 år alltså. Det trodde ingen av oss. Asså, vi hade ju inte ens i vår vildaste fantasi ens kunnat se att det skulle bli vi. Men så blev det och det är jag väldigt glad för. Martin är något av det bästa som hänt mej och jag hade tänkt att behålla honom resten av mitt liv. Men sånt vet man ju inte, man kan bara önska och hoppas.

Idag firar vi vår kärlek med middag och scenshow. Det blir bra. Sen kör vi lite till, ett år i taget 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Mysböcker på hög

Mysböcker på hög

Jag hann läsa en bok till under semestern, det blev nog 11 stycken om jag räknat rätt. Å när jag kom hem låg Åsa Hellbergs nya Viva Espana och väntade på mej. Sedan dess har jag plöjt två till, riktigt härliga mysböcker.

Ibland får man till en sån där härlig bokhög som man gärna skulle ge sin bästa vän. Den här gången har jag en sån. Fyra otroligt härliga böcker, som jag verkligen vill rekommendera. Här snackar vi feelgood så det bara stänker om det!

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Ett otänkbart öde – Simona Ahrnstedt

Året är 1884 och den unga Alexandra Rosenkvist befinner sig många mil hemifrån, förvisad efter en skandal som skakat om i societeten. I tre år har hon arbetat som piga och gått i en strikt skola i Sveg, där unga ogifta kvinnor från rika familjer får lära sig att veta hut. Atle Falk, en man med mörkt förflutet, skickas för att hämta hem henne till Stockholm, där Alexandras konservativa familj väntar.

Fadern och familjen lever gott på förmögenheten som hans farfar tjänat ihop, men han är fortfarande inte accepterad i de finare kretsarna. Han planerar därför att gifta bort Alexandra med en fin man som ska ta honom dit. Under resan till Stockholm blir hon bekant med den mystiske Atle Falk som har en mist sagt brokig bakgrund och som hon såklart inte kan glömma.

Jag klagade ju på etiketten ”Romance” i mitt förra bokinlägg. Här är etiketten helt rätt! Här är det romance på riktigt. En kärlekshistoria som driver handlingen framåt, klart och tydligt. Här finns också en historisk berättelse om kvinnors utveckling vad gäller jämställdhet och rättigheter. Det är både intressant, berörande och väldigt romantiskt.

Viva Espana – Åsa Hellberg

Detta är fortsättningen på den alldeles underbara Espana Por Favor, där de tre väninnorna Lotta, Mia och Nora åker husbil ner till Spanien. I den här boken har de kommit till rätta i sitt nya land med bostad och jobb, men så får Mia ett chockbesked som vänder upp och ned på allt. Men som kanske kan vara början på något helt nytt?

Nora börjar få ordning på sin lilla butik för öppensinnade sökare som gillar kristaller och seanser. Medan Lottas begravningsbyrå går trögt, men så får hon en ny idé som kanske kan locka de äldre lite mer, än att planera sin egen begravning.

Parallellt med detta drabbas pizzabagaren Pedro av översvämning och tvingas stänga butiken tillfälligt. Han kanske skulle ta en liten roadtrip och hälsa på där nere i Spanien? Frågan är om han är välkommen…

Jag gillade första delen väldigt mycket, den här är inte riktigt lika bra – men ändå otroligt fin och läsvärd. Det är en historia om att inte sluta leva när man blir äldre utan ta vara på tiden man har kvar och göra det bästa av den. En berättelse som ger hopp och inspirerar.

En sång för oss – Susanne Fellbrink

Nora drabbas av en katastrof som bla gör att hennes dröm om att bli musikal-artist slås i spillror. Istället för att stå på de stora scenerna jobbar hon som musikpedagog på äldreboenden. När körledaren på Solglittragården vid Ångermanälven plötsligt slutar, samtidigt som Nora hastigt och olustigt blir av med jobbet, hoppar hon in som vikarie.

Sommargästerna, alla med olika bagage, får prova på allt från körsång till nattliga bastubad, yoga och matlagning. Det är ett minst sagt brokigt gäng, som inte alltid drar jämnt. Men de svetsas samma när en brand utbryter och ägarinnan hamnar på sjukhus. Efter branden hittas ett gammalt skrin, vars innehåll legat gömt för världen i decennier. Upptäckten innebär nya möjligheter för både Nora och de andra på Solglittragården, på ett sätt som ingen av dem kunnat ana.

Boken bjuder både på höga skratt, tårar, sorg, glädje, kärlek och vänskap. En varm och berörande historia med karaktärer som jag gärna vill fortsätta att följa. Susanne Fellbrink är inte bara författare utan även sångerska, låtskrivare och körledare. Här blir därför såklart varenda liten ton rätt, om man får använda musikaliska termer. Jag älskar den här boken!

Under en Italiensk sol – Ulrika Ljunggren

Jag har haft några böcker som legat och väntat alldeles för länge, detta är en av dem. Äntligen var det dax att öppna den och sen gick den inte att stänga förrän den var slut. Jag sträckläste! Så himla fin bok som jag gärna rekommendera till alla som gillar feelgood.

Anna har haft en jobbig tid och lämnar därför sin familj för att under sex veckor gå en språkkurs i Italien. Där träffar hon av en tillfällighet Sean som driver en restaurang i byn och som var hennes kärlek 18 år tidigare. Trots att Anna har man och barn som väntar hemma i Sverige kan hon inte låta bli att falla för Sean igen. De inleder en relation som trasslar till hennes liv totalt.

Under veckorna i Italien är allt solsken och kärlek, men ska hon kunna återgå till sitt gamla vanlig liv när hon kommer hem? Det blir såklart väldigt knepigt. Detta är en berörande historia om gammal kärlek, vänskap, att fånga sitt liv och ta tillvara på sina drömmar och känslor. Så himla fin, den här boken tycker jag så mycket om!

Som jag skrev i början så är detta en hög jag gärna skulle ge min bästa vän. Här är kärlek i massor, kloka ord, mängder med livskunskap och vänskap. En väldigt mysig bokhög helt enkelt!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 6

Matsedel v 6

Dagarna rullar på… Vi försöker att äta bra, sova ordentligt, ta våra dagliga promenader och ta hand om oss. Det går hyfsat.

Vi gick upp lite i vikt under hösten och semestern, nu kämpar vi för att få bort pluset. Det är lite kvar innan jag är tillbaka på målvikt igen. Födelsedagarna är iaf över. Det blev inga större utsvävningar i år, så vi klarade oss från plus på vågen. Det är konstigt det där att det är så lätt att lägga på sej, inte alls lika enkelt att ta bort. Livet är orättvist 😛

Jag är omringad av nyregistrerade Viktväktare just nu, och det är jättebra! Både kompisar och familj följer Viktväktarnas kostprogram, så det går definitivt inte att smita undan. Me like!

Nu märker man iaf hur det blir lite ljusare ute för varje dag som går, allt blir lixom lättare då. Än så länge ä backen bar och fåglarna kvittrar som galna, så det känns som det finns ett liv även efter vintern! en vinter som varit helt ok för mej som inte tycker om minusgrader och snö.

Nu går vi mot ljusare och lättare tider. Några av er siktar säkert på Beach 2025, jag siktar på HFRAL – Hälsa för resten av livet. Nu kör vi!

Här är veckans matsedel:

Måndag: (Zucchini)Pasta med tomatsås (1 P/port, plus ev pasta)

Tisdag: Laxgryta med räkor (3 P/port, plus ris)

Onsdag: Långpannekyckling (9 P för hela formen)

Torsdag: Smakrik kasslergryta (29 P för hela grytan, plus pasta)

Fredag: Tacopaj (29 P för hela)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner och spenat (3 P/port, plus ris)

Söndag: Limeräkor (4 P/port, plus pasta) 

Alla veckans rätter passar i matlådan, måndagens mat behöver bara göras med riktig pasta för att funka. Så gör mycket! Det är svårt att välja veckans favoriter, men måndag, tisdag och lördag får det nog bli… tisdag, onsdag och fredag är tydligen era favoriter om vi tittar på statistiken.

Som jag sagt i flera veckor nu så är det snart semmeldax, HÄR finns recept på olika semlor. Har ni tid och lust att fixa storkok och matlådor, så finns det mängder med recept HÄR

Ha en riktigt fin vecka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu ska jag prya som pensionär

Nu ska jag prya som pensionär

Den här veckan är det vi brukar kalla för födelsedagsrejset. Vi har tre födelsedagar på fem dagar, en är min. Det är dax att börja testa lite av vad pensionärslivet har att bjuda på, så jag tänkte bli mini-pensionär eller kanske prova-på-pensionär 🙂

I måndags fyllde min mamma 82, i tisdags fyllde yngste sonen 30 och idag fyller jag 55. Just i år är det såklart sonen som firas mest, precis som det var när han var liten. Vi har slagit ihop våra tre födelsedagar många gånger, särskilt när sonen bodde hemma. Att käka tårta varenda dag är inte alls min grej, bättre att ta det en gång ordentligt. Det var alltså rätt länge sedan jag firade min egen födelsedag sådär lite större. Antingen har vi firat tillsammans eller också har jag åkt bort.

Men i år tänker jag faktiskt både åka bort OCH fira lite mer. Jag fyller nämligen 55, lite testa-på-pensionär sådär. From nu kan jag bo i 55+bostäder, jag kan börja ta ut av min privata pensionsförsäkring om jag vill och jag får rabatt på vissa campingar. Det måste ju firas!

Så födelsedagen inleds med att dra iväg på årets första husbilstur, bara en sån sak. Det blir inte så långt, vi har tänkt att stanna i Norrköping över helgen. Där bor våra husbilskompisar Helene och Krister, som lovat att ta oss till en prisvärd restaurang att fira min födelsedag på. Och på lördag är det ju mello och då har vi bjudit in oss på middag hemma hos dem. Det blir kanon!

Jag har absolut noll åldersnoja! Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att bli äldre. Jag har blivit mer avslappnad med åren och insett att det lixom bara är att flyta med lite. Att bli äldre innebär ju såklart att det finns lite rynkor, gråa strån och att det börjar hänga lite här och där. Men det gör mej ingenting. Jag vägrar att färga håret, rynkorna är faktiskt lite fina och det som hänger får väl hänga.

Men jag är mer noggrann med träningen nu, eftersom jag vill bli äldre och kunna klara mej själv. Jag vill kunna byta gardiner själv, resa mej från golvet, klättra på stegar, ta på strumpor stående osv och då måste jag träna. Det måste alla ju äldre vi blir, så är det bara.

Jag bär mina år med stolthet och ser fram emot att träna lite på pensionärslivet. Om tio år smäller det på riktigt, då behöver jag inte öva längre. Tiden går så jäkla fort!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En skrämmande vardag

En skrämmande vardag

21 explosioner på 24 dagar bara här i Stockholm. Lägg till några skjutningar och knivdåd på det. 5 sprängningar bara här i Botkyrka och 1 knivmördad på vårt ICA. Är det konstigt att vi vill flytta?

Medan vi var i Egypten duggade rapporterna tätt. Den 8/1 var den första helt sjuka och mycket skrämmande incidenten, då en kvinnlig medarbetare på vårt ICA blev knivskuren till döds. Det gick inte att ta in. Man ska väl kunna gå till jobbet och känna sej trygg? Hur kan ICA helt plötsligt bli en farlig arbetsplats? Det var så ofattbart och så orimligt.

Men så var det och det fick vi ju se när vi kom dit och handlade något vecka senare. Det går fortfarande inte att ta in. Våra vänner känner kvinnan som en dag gick till jobbet, men aldrig kom inte hem igen. Jag förstår inte!

Det har varit ett antal explosioner lite över allt i Stockholm, i början av januari var de fortfarande lite på avstånd. Men så kom det helt plötsligt väldigt nära, 13/1 exploderade det bara en bit bort från vårt hus. Vi var inte hemma, men grannar sa att explosionen kändes i marken. Och bara några dagar efter var det samma sak, fast på andra sidan om oss. 18 januari, 22 januari… likadant.

I tisdags skickade Martin som vanligt ett meddelande när han satte sej på tåget för att åka hem. Några minuter senare får jag se en notis om sprängdåd i Årstaberg, precis där hans tåg passerade just då. Min man är väldigt dålig på att kolla på sina meddelanden, så innan han äntligen kom hem var det rätt jobbigt. Jag visste ju ingenting. Var hade det smällt? Var det i närheten av tåget eller någon annanstans? Nu var det en bit ifrån tåget, i ett bostadsområde – han hade inte märkt något alls. Den här gången klarade vi oss.

Så här har vi det alltså just nu. Sprängningar, skjutningar och knivskärningar är vardag. Inte bara i Stockholm, utan i hela landet. Men det är väl kanske lite mer här pga rävar och jordgubbar, antar jag… Vad har hänt med Sverige och vad kan vi göra? Jag har ingen aning!

Men jag vet att jag inte vill bo kvar här. Jag tittar ständigt på olika alternativ. Vi kommer ju att lämna Stockholm, men vi kan inte göra det riktigt än på ett tag pga olika anledningar. Tills dess måste vi hitta en ok lösning. Så just nu tittar jag efter ett boende en liten bit från Stockholm, men ändå med bra pendlingsmöjligheter. Kanske ett hus med gäststuga, som vi kan dela med våra föräldrar? Jag vet inte, jag vet bara att jag mår dåligt av situation och vill bort.

Vi skulle egentligen kunna flytta våra grejer till vilken liten gäststuga som helst, bara där finns plats för vår husbil samt toa, dusch och tvättmaskin. Vi kommer att vara de bästa hyresgästerna någon någonsin haft, eftersom vi mest kommer att vara iväg med husbilen. Men det måste som sagt vara bra kommunikationer till Stockholm, så vi kan åka dit när vi behöver. Nu ska jag ”bara” hitta ett sånt boende… wish me luck lixom…

Hur känner ni? Är ni trygga där ni bor?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tips på kärleksmeny

Tips på kärleksmeny

Alldeles snart är det Alla Hjärtans Dag och då kommer självklart mängder med frågor om förslag på mat. Hur fixar man en ”smal” meny med festlig mat?

Såklart vill man äta gott vid festliga tillfällen, även som Viktväktare. Nästan all mat går att göra lite ”bättre” med ganska små justeringar. På Alla Hjärtans Dag är det kanske extra viktigt att fixa till en fin och kärleksfull middag? Å det behöver inte dra iväg i Points alls faktiskt.

Det är inte så svårt tycker jag, här kommer mängder med förslag på både förrätter, varmrätter och efterrätter. Samt lite godis förstås, jag är ju en riktig godisråtta 🙂

De flesta recepten är för 4 portioner. Siffran bakom rätten ska alltså delas med antalet portioner som står i receptet.

Förrätter:

Gratinerad Hummer (16 P för allt)

Stora räkor frästa i vitlök (det står 2 portioner, men blir lagom för fyra som förrätt – 3 P för allt)

Krämig tomatsoppa ( 4 P för hela satsen)

Krämig Kräftsoppa (57 P för hela satsen – 10-12 portioner)

Råraka med kaviar (4 P för allt)

Varmrätter:

(Lägg till för pasta eller ris)

Fläskfilegryta med granatäpple (19 P för hela gratängen)

Mango- och fläskfilégryta (37 P för hela grytan)

Potatiskaka (istf potatisgratäng) 5 P för hela formen)

Hasselbackspotatis ( 17 P för hela satsen)

Laxgratäng med kräftor och fetaost (19 P för allt)

Carbonara med spenat och lax (5 P för all sås)

Kycklingrullader med färskostfyllning (22 P för allt)

Kyckling Alfredo med sparris (25 P för all kyckling och sås)

Potatiskaka (portionsform) (8 P för allt – 2 per form)

Ostfylld filé (22 P för hela filén)

Fläskilégryta med dragon (17 P för allt)

Efterrätter:

Gino (25 P för allt)

Persika under marängtäcke (14 P för allt)

Yoghurtglass med mango (5 P för hela satsen)

Marängrulle med hallon (7 P för hela rullen)

Kladdkaka (14 P för hela formen)

Hallonsorbet (0 P för hela satsen)

Lätt äppelkaka (9 P för hela kakan)

Semmelkaka (fr 77 P för hela)

Fryst Äggtoddy (19 P för allt)

Morotskaka (23 P för hela kakan)

Godisbordet:

Grönkålschips (4 P för hela plåten)

Gelegodis (0 för allt)

Rotfruktschips (4 P för hela plåten)

Chilirostade kikärter (4 P för hela plåten)

Hoppas ni hittar något som passar, annars finns det mer HÄR!

Ha en riktigt mysig middag!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Resplaner 2025 – några spännande resor blire

Resplaner 2025 – några spännande resor blire

Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.

Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.

Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…

Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.

I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!

Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.

Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.

Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.

Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!

Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛

Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 5 – Födelsedag!

Matsedel v 5 – Födelsedag!

Januari är snart slut, hur galet är inte det! Så himla snabbt det gick. Snart är det dax att fylla år igen, vi är mitt inne i ett födelsedagsrace som jag avslutar på fredag. Sen är det firande av lite annat också på gång 🙂

Februari på lördag alltså… Vi som bor i Stockholm brukar kunna känna av våren lite smått nu, å så är det i år! Just idag är det bara ett par plusgrader, men det har varit hela 7-8 plus faktiskt. Solen skiner en hel del, det visar våra solpaneler som börjar producera lite mer igen.

Enligt almanackan är det faktiskt bara en vintermånad kvar, sen börjar min tid på året igen. OM jag längtar? Liiiite bara!

Medan vi väntar på våren kämpar vi på med bra mat, god sömn och promenader. Eftersom det är MIN vecka, så har jag planerat en veckomeny med en massa favoriter. Som ni ser så gillar jag gratänger 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Vegetarisk Moussaka (11 P för hela)

Tisdag: Lax i tomat- och chilisås (14 P för hela)

Onsdag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Torsdag: Pasta med purjo- och skinksås (5 P, plus pasta)

Fredag: Tacogratäng med bacon & mango (7 P, plus ris)

Lördag: Pasta och fläskfilegratäng (12 P)

Söndag: Tandoorikyckling (4 P, plus ris)

Födelsedagsbonus: Semmelkaka (77 P för hela)

Allt den här veckan passar i matlådan och jag vill särskilt rekommendera pajen, alla gratängerna (särskilt tacon, den är snuskigt god) och tandoorikycklingen. Gör dubbelt när ni ändå håller på och frys in!

Jorå, semmeldagen närmar sej så det får bli en semmelkaka också som lite bonus på min födelsedag. Det finns fler semmelrecept HÄR. Alla Hjärtans dag är det också snart, mat som passar en alldeles särskild dag hittar ni HÄR.

Ha en fin vecka, det ska vi ha!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Himla bra – men inte romance

Himla bra – men inte romance

Det har kommit en ny genre i bokvärlden, nämligen romance. Vet inte om det är så nytt egentligen, kanske begreppet, men inte romantiska böcker. Jag tänker Harlekin, som funnits huuuur lämnge som helst – det måste väl ändå benämnas som romance? Frågan är vad man lägger i begreppet när man lanserar en bok och spelar det någon roll?

Jag är nog inte ensam om att läsa baksidestexten på en bok innan jag läser den. Då vet man ju lite vad man har att vänta sej och i vilket ”mood” man ska vara. Det blir fel att läsa en läskig bok om man vill ha mys, eller en kärleksroman när man är sugen på spänning.

Å lite så blev det när jag läste Amanda Hellberg serie om Silverfallen. Jättebra böcker, men det blev lite fel ändå. På baksidan står det nämligen att det är en ny romance-serie. Då tänker jag massor med kärlek och fina kärleksmöten i härliga miljöer, och det finns där – men det är inte huvudstoryn. Istället ligger fokus i första boken på en död man som utnyttjat folk på ett väldigt fult sätt. Inte så mycket romance i min värld.

Jag är med i en grupp på facebook med just romance-tema. Jag hade sånt huvudbry om böckerna att jag ställde frågan där och nu har admin i gruppen läst böckerna och håller med mej. Jag är alltså inte alls ute och cyklar, det är bra böcker – men inte romance. Med detta konstaterat vill jag berätta lite mer om böckerna och serien.

Rosengömma – Amanda Hellberg

Anna, Helena, Kim och Nadja är både goda vänner och grannar, de umgås ofta och vet allt om varandra. Nästan. Helena driver hotellet Rosenlund, utanför Skövde, där årets sommarfest ska äga rum. På festen dyker en man upp som har kopplingar till alla fyra. Han blir dyngfull och man ber honom att lämna festen, efter detta är han försvunnen.

Anna jobbar på hotellet och är förälskad i polisen Daniel, som självklart får fallet på sitt bord. Ju mer polisen utreder försvinnandet, desto mer hotar kvinnornas hemligheter att komma upp till ytan. Anna kämpar på med sin tillvaro som änka och småbarnsmamma, Nadja har en hotbild över sej, Kim är nyskild och försäker bolla sin karriär och familj och Helena begår ett stort misstag. Alla har sina bekymmer men de har även hjälp och tröst i varandra.

Upplösningen blir både dramatisk och spännande.

När blåklinten blommar – Amanda Hallberg

När blåklinten blommar är andra delen i serien och utspelar sej på våren. Förra sommarens händelser har lagt sej, men hotbilden över Nadja av blivit värre och Helena är höggravid. Nadja har en hemlig affär med Gustav, blir deras förhållande offentligt riskerar bägge sina karriärer. Hon kanske måste bryta med honom?

Samtidigt försöker Anna passa in David i sin lilla familj, men dottern är inte särskilt positiv till detta. Dessutom börjar hennes pappa att uppvisa tecken på demens, vilket än en gång sätter förhållande med sin mamma på prov. Kim har fått tillbaka sin fru, de försöker hitta tillbaka till varandra men det är svårt.

Helena kämpar på med hotellet och graviditeten, men det är kris i äktenskapet som gör allt ännu svårare. Hennes man har anställt en hjälp till Helena som är så lik henne själv till utseenden att tom han tar fel på dem. Säger han…

Ni hör ju, en bra story med starka kvinnor – men definitivt inte romance. Jag har läst att romance definieras av att det ska vara en stark kärlekshistoria som driver handlingen framåt. Här finns en och annan liten ”fling”, men det är inte det som driver historien. I första boken är det mannen som försvinner som är väsentlig och och i den andra är det hotbilden runt Nadja. Inte kärleken, alltså inte romance.

Måste jag haka upp mej på det då? Ja, eftersom jag var inställd på romance och jag tycker att det som står på baksidan ska stämma. Dessutom tycker jag det är synd att man ”missbrukar” en väldigt smal genre som folk verkligen vill ha och det är lite knepigt att hitta såna böcker. Hade jag verkligen suktat efter romance och köpt de här böckerna bara pga det, så hade jag blivit väldigt besviken och ganska irriterad.

Som sagt: serien är väldigt bra, läs den! MEN det är inte romance!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Hhh

Senaste veckan

Senaste veckan

Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem. Dagarna har bara flugit förbi. Vad har vi gjort egentligen? Tiden går fort när man har roligt, men den kan gå fort utan att ha roligt också. Senaste sju dagarna har gått som blixten och haft en blandad kompott av roligt och mindre roligt…

Vi kom alltså hem sent på onsdagkvällen och redan på torsdagmorgon var jag iväg på första mötet. Det var en pressfrukost där Ticket berättade om året som gått och kommande restrender.

En godare morgon kan man väl säga. Intressant att se vad som händer på resefronten, vilka länder som trendar och vilka som minskar i popularitet. Egypten har faktiskt gått som en raket upp på listorna. Jag fattar det. Det är ju både prisvärt, nära och solsäkert. Kap Verde är en till som blir allt populärare, av samma anledning antagligen.

Fredagen gick åt till Formex. Där jag gick runt större delen av dagen och frossade i designnyheter. Detta har jag skrivit om HÄR och ni kan se mängder med bilder där också. Jag lyckades komma ihåg att förnya några recept också, som snart går ut. Hurra för mej lixom 🙂

Helgen vete sjutton var den tog vägen. Den lixom bara försvann i skidskytte och jobb. Jo, vi tränade också! Och tog långa promenader. Vi har kört upp på banan igen med både kost, träning och promenader och kommit igång riktigt bra. Nu är allt hyfsat lugnt, så kroppen borde svara ok på våra ansträngningar. Även om jag vet att min kropp svarar väldigt långsamt… medan Martin kan gå ner något kilo i veckan, tar jag kanske 1-2 hekto. Trots att vi går lika långt, tränar lika mycket och äter samma mat. Livet är orättvist!

Vi gjorde om några gamla recept också och redigerade ett par filmer också. Men helgen gick alldeles för fort såklart. Just det! Vi är i tidningen också just nu. I Campingtidningen Husvagn & Camping som vi själva skriver för faktiskt. Chefredaktören ville gör en grej om oss och det kunde ha väl får göra 🙂

Måndagen och tisdagen gick åt till jobb. Jag har kommit ikapp hyfsat och är inte riktigt lika stressad jobbmässigt. Jag ligger iofs alltid efter, men nu är det iaf inte så illa… Jag vill gärna ha hela kommande veckas texter på Du i Fokus klara på söndagen. Då kan jag fnula på i min egen takt med krångligare grejer, fram till onsdag-torsdag sådär. Bloggen sköter jag lite med vänsterhanden, där får det bli som det blir. Så länge Veckomatsedlarna finns klara för några veckor framåt är jag nöjd.

Sen var det alltså onsdag igen och en vecka hade gått. Onsdagen var viktigaste dagen på många, många år för oss. Jag kan fortfarande inte vara helt öppen med vad vi gjort – men det är väldigt viktigt för vår familj. Något vi kämpat med i 30 år och de senaste 13 åren gått en kamp mot både vården och olika myndigheter.

Sedan november har äntligen processen varit igång och den fick vi nu svaret på. Och det var positivt! Jag kan lita på min magkänsla, jag hade rätt! Om man säger så här: Man ska alltid lilla på en mammas magkänsla. Mer än så säger jag inte just nu. Men detta firades iaf med sushi!

Veckan har alltså flutit på med både högt och lågt. Vädret har passat oss ganska bra, vi har haft sol på våra promenader och är nöjda med det. Sen har det varit en hel del gråväder också, men vi har ju ändå bara jobbat.

Ikväll är det dax för årets första röda matta. Dear Evan Hansen har premiär på Intiman. Martin fotar gästerna, men det blir faktiskt ingen film – den foajén är nämligen alldeles för trång. Men det blir såklart en recension. Å den kommer under natten eller imorrn, ni kan läsa den på Du i Fokus – duifokus.se

Nu måste jag fortsätta jobba!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bye bye Egypten

Bye bye Egypten

Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.

Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.

Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.

Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!

Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.

Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛

Så var vi alltså hemma. Vardag igen…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube