Browsed by
Etikett: sverige

Vi flydde vardagen en stund

Vi flydde vardagen en stund

Även om vi trivs väldigt bra hemma och i varandras sällskap, så var det väldigt roligt att fly vardagen och corontänen en stund. I onsdags drog vi iväg på äventyr, till Ten Hotel, heeeela 5 mil bort 🙂

I mitt ”vanliga” liv är jag på resa ungefär en gång i månaden och på event flera gånger i veckan. Jag älskar att resa, uppleva nya miljöer och sedan dela erfarenheterna i skrift och bild. Något som också har blivit en del av mitt arbete och som jag numera även delar med maken. Jag planerar och pekar, han tar bilderna och tillsammans försöker vi visa upp roliga och intressanta platser och saker att göra. Vi har så roligt när vi jobbar tillsammans och det tror jag syns både på bilderna och i texterna.

Nu fick vi chansen att smaka lite på livet innan corona, vi skulle upptäcka ett helt nytt hotell – ända borta i Upplands Väsby! Målet var Ten Hotel, som är sprillans nytt, vi var alltså de första som bodde i vårt rum. Hur coolt är inte det! Det enda vi visste var att vi skulle vara där kl 15, möjligen testa padel, äta middag kl 19 och checka ut senast 11 dagen därpå. Vi visste att några till skulle dit, men inte vilka – men vi skulle för första gången på drygt ett år äntligen få träffa kollegor igen. Vilken grej!

Ten Hotel ligger alltså i Upplands Väsby, bara ca 10 minuter från Arlanda. Detta kommer vi ha i minnet nästa gång vi ska ut och flyga. Perfekt att stanna där natten innan. Ten är det första av 10 planerade hotell som har fokus på träning. Här finns ett jättefint gym, en yogasal, fina miljöer om man vill springa och vägg i vägg ligger ett padelcenter med hela 22 banor.

Det första vi slogs av när vi kom in genom hotellets dörrar var den industriliknande och rena känslan. Det är mycket betong, smarta funktioner och detaljer. Kanske inget mystillhåll för bröllopsnatten eller barnfamiljer, men perfekt för den som reser mycket i arbetet, för att fly vardagen som vi gjorde eller kanske bara byta arbetsmiljö något dygn. Det finns gott om utrymmen att sitta och arbeta, träna emellanåt eller ta en promenad och sedan äta gott. Maten var nämligen kanongod!

Stefan Wahlen och Joakim Grip är hotelldirektörer och involverade i varenda millimeter av både planering och bygge. Under vårt dygn var de närvarande hela tiden, ville veta vad vi tyckte och tog gärna emot feedback. Ibland är man ju lite feg när det kommer till att ge kritik, men de här grabbarna ville verkligen veta – så vi sa precis vad vi tyckte. Det mesta var tipptopp, men några små grejer funderade vi över, som att det inte fanns något sötningsmedel till teet. Att hemsidan bara är på engelska. Att man inte riktigt såg var man skulle parkera eller var entrén låg från parkeringen sett. Små saker – för resten var kanon!

Vårt rum var en standardrum. Alldeles lagom stort, med en liten balkong, gott om avställningsytor och ett fint och rymligt badrum. Sängen var skön och täcket var ljuvligt fluffigt. I varje rum bjöds det på kolsyrat vatten och frukt, extra plus för namnet på frukten såklart 🙂

När vi checkat in gick vi på en kort upptäcktsfärd innan det var dax för presentation av Stefan och Joakim som berättade om hotellet. Då fick vi även se vilka som var på plats, två gamla bekanta, två som vi träffat förr och lärt känna bättre nu, samt ett par nya ansikten. Så roligt att träffa folk igen! Men så ovant. Vi var kanske 15 stycken på ett i övrigt nästan tomt hotell, så det fanns gott om utrymme och alla höll avstånd till varandra. Där kändes allt väldigt coronasäkert. Men så konstigt det var att inte krama om dem man inte sett på så länge.

Efter presentationen bytte vi om, för vi skulle testa padel – men det berättar jag om i ett eget inlägg. Efter padeln var det dax för en liten aperitif innan middagen. Den dukades upp på en slags köksö i restaurangen, som man kan sitta runt och prata – när inte corona finns alltså, nu satt några och resten stod upp. Vilken grej att få mingla igen. Att skåla med någon annan än Martin. Att umgås, även om det var med lite avstånd. Som jag saknat det! Jag var inte medveten om hur mycket jag faktiskt saknat det.

Nu är ju restaurangreglerna såna så att när vi ätit vår middag stängde köket och vi fick lämna alla gemensamma utrymmen. Vi var nog rätt trötta allihop, så de flesta gick nog till sina rum och jobbade. Vi tittade på finalen av Mästerkocken och uppdaterade oss på kommande kokbok från vinnaren. Den borde landa i brevlådan vilken dag som helst och ska förstås skrivas om. De där coronareglerna gjorde ju kvällen rätt rumphuggen, men jag var bara glad att ha fått träffa folk även om det bara var en liten stund. Det var ju mer än på länge 🙂

Vi sov sååå gott och passade på att ta en liten sovmorgon också. Frukosten dukades upp där vi minglade kvällen innan, den där köksön används alltså till det mesta och är en viktig möbel i restaurangen. Här föreslog vi att de skulle duka lite mer på höjden, för en trevligare och mer instagram-vänlig look, men även för mer funktionalitet. Nu stod grejerna lixom på varandra.

Efter frukosten packade vi ihop oss, sa bye bye och åkte hem. Ett intensivt dygn, som var jobb – men även en liten vardagsflykt. Det var väldigt roligt att komma iväg lite, träffa saknade vänner/kollegor och koppla bort hemmiljön en stund. Det var i juli senast som vi gjorde något liknande, då var vi på Husby Säteri och hade ett fantastiskt dygn där. Nu kanske det inte dröjer riktigt lika länge faktiskt… vi får väl se vad som händer… Vi är öppna för det mesta så länge man kan åka bil till platsen och det är coronasäkert.

Efter den här lilla utflykten sätter vi oss återigen i frivillig corontän. Man vet ju faktiskt inte om någon på plats kom lite för nära och faktiskt var smittad. Så med hänsyn till andra håller vi oss här hemma tills vi ser att vi är friska. Det skulle ju vara för jäkligt om vi blev sjuka nu när vi skött oss så länge och är så nära vaccin. Vi är medvetna om risken och funderade både en och två gånger innan vi åkte, men allt kändes iaf säkert på hotellet. Padeln ska jag berätta mer om sen… där fanns lite att anmärka på.

Att bo som första gäster på ett helt nytt hotell var ju lite speciellt. Har ni gjort det någon gång? Ni har chansen på Ten Hotell, det finns fortfarande rum som inte använts ännu 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kärlek i Hågelbyparken

Kärlek i Hågelbyparken

Ingen missade väl att det var Alla Hjärtans Dag i söndags? Det är en dag som vi inte firar, vi är så där larvigt klyschiga och menar på att vi försöker att fira kärleken varje dag. Å så är det faktiskt.

Att fira kärleken varje dag innebär för oss att vi försöker att uppmärksamma och bekräfta varandra dagligen, men också att vi hittar på saker tillsammans så ofta vi kan. Gärna med kameran i släptåg. Och så gjorde vi även förra helgen, och det var faktiskt gulligt så det bara smällde om det – men inte just på Alla Hjärtans Dag, utan dagen innan.

Ett av mina favoritställen i vår kommun (Botkyrka) är Hågelbyparken som ligger bara någon kilometer från vårt hem i Tumba. Huvudbyggnaden är så otroligt fin och parken är väldigt mysig att ströva runt i. Jag kan inte skryta med att åka dit särskilt ofta på vintern, men nu blev det av. Inför Alla HJärtans Dag hade man nämligen lindat in hela parken i kärlek.

Tillsammans med förskolor i kommunen och Daglig verksamhet pyntade man hela parken med hjärtan och blommor. Här hittade vi svävande rosor, en hjärtformad Hångelbybänk och en Pusshållssplats. Allt var vi såklart tvungna att kolla in grundligt och testa. Det var så mysigt att gå runt i en minst sagt annorlunda utsmyckad park mot hur vi är vana att se den.

Vi var där sent på eftermiddagen, alldeles lagom för att se solnedgången gå ner över den lilla sjön. Kan det blir mer romantiskt 🙂

Du hinner också dit om du bor i närheten, kärlekspyntet är kvar tills på söndag 21/2.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vardag igen – vad hände egentligen?

Vardag igen – vad hände egentligen?

Dagarna på Öland var så sköna! 6 dagar var vi där och tog verkligen vara på tiden. Vi hade med oss det mesta i matväg så vi skulle slippa besöka butiker och träffa folk i onödan. Jag tror inte ens vi såg 20 pers sammanlagt på de här dagarna 🙂

Vi åkte alltså ner på nyårsafton, det var nästan tomt på vägen och vi tog god tid på oss. Vi följer våra rutiner även när vi är på resa och tog vår första promenad bara någon halvtimma efter vi kom fram. Promenaderna på Öland är något alldeles särskilt för mej oavsett årstid. Det är främst ljuden jag älskar, det är nästan helt tyst och det enda man hör är knastret från fötterna på grusvägen.

Varje dag tog vi våra två promenader, i ur och skur. Allt för ofta i skur… men vi gjorde det ändå! På nyårsdagen (fredagen), lördagen och söndagen upptäckte vi ön, planen var att ta bilder ”off season” för att visa att det är precis lika intressant att besöka ön andra perioder än juni-augusti. Och jag tycker nog att vi fick en himla massa fina bilder.

Måndag och halva tisdagen jobbade vi som vanligt. Precis som hemma satt vi vid varsin dator, i varsitt rum och gjord det vi skulle. Men tisdagen var ju halvdag, så då åkte vi runt lite igen, bla till en av de stränder där vi ofta badade när jag var liten. Det var svinkallt!!! Vi besökte också min äldre bror som driver Pensionat Hornsjön som ligger ungefär 6 km från vårt hus, vid Ölands enda insjö. Brorsan har en liten vit pälsboll, så vi fick mysa lite hund också.

I onsdags åkte vi tillbaka hem till Tumba, då var det snöstorm i hela södra Sverige, men det gick bra ändå. Torsdagen gick åt till att städa bort julen och handla. Fast det där att städa bort julen tog hela fredagen också, jag var så himla trött så allt gick i slowmotion. Jag har väldigt lite julpynt kvar, men det tog sin tid ändå. Allt samlades ihop på golvet i vardagsrummet, innan det hamnade i sina lådor igen – så det var lite kaos där ett tag.

För bara ett par år sedan hade jag 12-13 plastbackar med julpynt, plus ett antal stora grejer och kassar. Ett tag hade jag över 400 tomtar… förra hösten plockade jag fram allt och rensade ur rejält och sålde av. Nu när jag hade plockat ihop allt var det tre plastbackar plus en julgran, två stora tomtar och en kasse med ljusstakar. Det var så skönt när jag såg hur lite det faktiskt är kvar och känns som ytterligare ett steg närmare mot vårt liv i husbil.

Helgen gick jättesnabbt! Martin fyllde år igår (söndag) men vi firade både lördag och söndag bara för att. På söndagen hade vi vår lånehund och tog en längre promenad. Det var ett glatt återseende, då vi inte setts sedan innan jul. Vår lille Nalle Studsboll (hunden alltså) tjöt av lycka 🙂

Eftersom det är corona och dessutom blev halv snöstorm efter lunch blev det inget fikabesök eller mer firande av Martin, men det gick bra ändå. Det var ju skidor på tv hela dagen, så där satt vi bänkade och hade mysigt i varsin massagefåtölj.

Å idag är det alltså måndag och helgerna är över. Å det märks att allt körde igång igen, jösses va mycket mail det trillade in direkt. Så idag har jag förutom att träna och gått två promenader (en i sol och en i regn), även tagit tag i mina inkorgar så jag ska vara hyfsat ikapp. Så nu är det väl bara att konstatera att 2021 börjat på riktigt. Med snö och allt, den kom ju igår.

Jag brukar inte redovisa vad som händer så här i detalj, men nu undrade jag själv vart tiden tagit vägen och var lixom tvungen att spalta upp allt för min egen skull. Det var det där med mitt dåliga minne… Så nu har jag koll igen, eller som Martin brukar säga när han läst bloggen ”nu är jag uppdaterad med mitt liv igen”.

Det är tur att vi har bloggen som håller koll åt oss 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Äventyr på södra Öland

Äventyr på södra Öland

Vi fortsätter att visa upp vackra Öland och tar oss söderut. Som jag skrev förut så brukar man säga att norra delen börjar vid Borgholm, alltså tar den södra delen också vid där.

Vi börjar dock lite norr ut ändå, i Alböke. De som sett ”Bonde söker fru” kanske kommer ihåg kamelbonden från Öland? Bengt har sina kameler i Alböke som ligger någon mil norr om Borgholm och är ett måste att besöka vilken ålder man än är i.

När de första kamelerna kom till Öland var det nog många som tyckte att det var helt galet, men det visade sej rätt snart att det var en ganska bra idé. Kamelerna har växt i antal och just när vi var där så var de väldigt sociala och nyfikna, oftast brukar man bara se dem på avstånd.

Målet för dagen var Ottenby och fyren Långe Jan. Så vi susade förbi Borgholm, det fick vänta till kvällen – vi hade nämligen hört talas om julbelysningen som man tydligen bara måste uppleva på kvällen. Man kan inte stanna och fota varenda väderkvarn, men de är ju så fina att det blev rätt många på vägen. Även den här dagen var kampen mot dagsljuset ett faktum, så alla stopp fick göras väldigt snabbt.

Från vårt hus i Löttorp är det 12 mil till södra udden, så det var redan lunch när vi närmades oss Färjestaden. Vintertid vet man inte riktigt vad som är öppet när det gäller matställen, så man får lixom ta det som finns. Vi såg en stor vit byggnad med texten ”Välkommen till det Öländska köket” som vi passerade, vi körde vidare men ångrade oss och vände tillbaka. Å tur var väl det!

Här fick vi se vår absolut första drive-in för kroppkakor! Så himla roligt! Kön var lång, men betades av in en imponerande takt. Vi misstänkte att det var vår enda chans till att få både lunch och framförallt nykokta kroppkakor och gick in, för man kunde äta inne i restaurangen också. 95 kr fick vi betala för 3 gigantiska kroppkakor, samt ett fint salladsbord och kaffe på maten. Heeelt ok! Och vilka kroppkakor! Nästan i min morfars klass.

Dessutom kunde man köpa gårdagens för halva priset att ta med hem, så det gjorde vi förstås också! Då får man dem förpackade i små lådor med vätska från koket och de blir riktigt bra när man sedan värmer dem. Så detta kan nog bli en rutin när vi åker till Öland nästa gång. Att svänga av vägen efter bron och köpa med kvällens middag. I ”driven” förstås 🙂

Mätta och mycket nöjda drog vi vidare. Ett av målen var att fota Ölandsbron i sin helhet. Vilket inte är jätteenkelt, men man måste ju försöka! Vi hittade en plats och precis just då sken solen vackert så bron nästan såg självlysande ut. Tycker det blev en hyfsad bild trots att jag bara har en liten pocketkamera 🙂

Första historiska stoppet för dagen, blev vid Kungsmuren även kallad den Stora muren. Den uppfördes 1653 på uppdrag av Karl X Gustav och ligger norr om Ottenby kungsgård och sträcker sig i öst-västlig riktning, 5 km, tvärs över ön. Syftet var att stänga in de kungliga dovhjortarna och på det viset garantera en tät viltstam vid den kungliga jakten. Hjortar finns det, men vi såg inga när vi åkte förbi. Här finns sälar också, men vi såg inga såna heller.

Jag vet inte vad det är med mej och södra udden, men det regnar ALLTID när jag är där. Och på vintern kommer regnet på tvären, i form av små ilskna isbitar. Vi hann precis ut ur bilen och fram till fyren när det började ösregna, såklart. På bara någon minut var vi dyngsura och iskalla så det blev bara ett par bilder innan vi var helt genomfrusna och tog vår tillflykt till bilens värme igen.

Vi väntade en stund, men regnet avtog inte – lite småsura vände vi tillbaka norrut igen. Nu föll mörkret snabbt och med allt vilt som finns på ön är det ingen nöje att köra i mörker. Det finns ju massor mer att se på södra delen, bla Eketorps Borg, Djurparken och mängder med fornlämningar, vackra hamnar och annat som ni säkert redan vet om. Men på vintern är dessa inte jätteroliga att besöka faktiskt. Särskilt inte när det regnar isbitar.

Men vi hade ju Borgholm kvar och när vi kom fram var det helt mörkt. Julbelysningen var precis så fin som vi hört. Det var nästan tomt och helt tyst när vi gick omkring och bara myste. En väldigt mysig liten promenad runt en av mina favoritstäder i världen. Borgholm var väldigt speciellt för mej under några somrar på 70-talet. Här fanns nämligen Gula Paviljongen som vi hade sommarshow varje tisdag kl 19 under ledning av Hasse Funck.

Hasse är borta sedan många år, paviljongen stod kvar länge men är riven nu. Precis som mycket annat på Öland, saker har förändrats väldigt mycket under åren. Men mycket är sej likt också, och det såg vi under våra rundturer. Det viktigaste för mej är nog att kustvägen får vara kvar som den alltid varit, att Borgholms slottsruin ser ut som den alltid gjort, att väderkvarnarna rustas och får stå där de gjort i så många år och att stränderna bevaras.

Det är ett problem att vara ett turistparadis som många älskar och vill besöka, naturen slits och folk förstör. Vi som planerar för ett liv i husbil har kanske ett extra ögat åt det hållet och blir ledsna när vi ser hur folk parkerar i den ömtåliga naturen och låter sitt skräp vara kvar efter en övernattning. Så får det inte gå till!

Med det sagt vill jag verkligen uppmana er att besöka Öland året om. Kanske inte när fåken har gått och det är höga snövallar överallt, men det blir häftiga bilder och något man väldigt sällan får uppleva 🙂

Öland är egentligen vackrast i april-maj, har finaste solnedgångarna i juni-juli och härligaste vädret i augusti. Men att vara här utanför turistsäsongen när det är alldeles tyst, man kan gå på mittsträcket på vägen och verkligen upptäcka varenda liten millimeter helt på egen hand, är något alldeles särskilt. Just tystnaden är ljuvlig och det bästa av allt tror jag.

Fler bilder finns, och fler kommer vart efter, på min instagram @marlenerinda

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

En tur runt Ölands norra udde

En tur runt Ölands norra udde

På Öland bor det runt 25 000 personer, på sommaren ökar den siffran mångfalt. Däremot är det inte många turister som besökt ön under vintern, därför tänkte jag berätta lite om Öland utanför turistsäsongen.

Vädret på Öland är lite extremt av sej kan man kanske säga. Är det varmt så är det skitvarmt, är det kallt så är det svinkallt och blåser det så blåser det rejält. Under vintern är det nästan alltid svinkallt och halv storm, å det är därför jag inte vill bo på ön på heltid – när det snöar så snöar det på tvären typ. Det är inte ofta särskilt mycket snö, men när det är det – då är det mängder!

Temperaturen visar just nu 3-4 grader plus, men vi är ju på en ö så vinden, fukten och kyleffekten gör att det känns betydligt kallare. Är man i lä så är det rätt skönt, men alla som varit här vet ju hur mycket lä det går att hitta… inte så mycket. Här är platt platt platt, inget som skyddar alls.

MEN det är precis lika fint här oavsett årstid! Så att åka runt och leka med kameran är helt fantastiskt när man än gör det. Ofta sitter det konstnärer och målar lite överallt året om. Färgerna är magiska både på vintern, sommaren, våren och hösten.

I lördags åkte vi iväg för att kolla in norra udden. Solen kikade fram lite blygt, gråskalan var rätt kompakt från början – men vi fick en fantastisk solnedgång. Det är inte mycket som slår solnedgången på Öland, med havet som bakgrund 🙂

Man brukar säga att norra Öland börjar vid Borgholm, vi bor i Löttorp som ligger 3-4 mil från norra udden. Det är på den här delen av ön som de långa badstränderna finns. Böda, Lammet & Grisen, Lådbilslandet, fyren Långe Erik och raukarna är väl sånt som folk känner till, men här finns en massa mer. På vintern är det naturen som lockar, alla ”turistgrejer” är stängda.

När vi ska visa vänner vårt paradis, börjar vi med att åka genom den långa björkallén i Böda Ekopark och fortsätta vägen till Trollskogen och museijärnvägen Böda skogsjärnväg som finns i den östra delen högst upp på ön. Udden är som en klo, i den östra delen finns spännande grejer mitt ute i skogen och i den västra delen av klon finns bla fyren.

Det är lite för blött för att gå i Trollskogen just nu, men där finns tre olika promenadspår, alla går genom tät och spännande skog och man kommer ut vid ett vrak på stranden. Går man här på sommaren gör man det i sällskap med kossor som är på sommarbete. På vintern är man helt ensam och det är alldeles tyst. Museijärnvägen var från början nästan 3 mil, idag är den typ 3 km. På sommaren kan man åka med ångloket Mormor, det går långsamt och är jättemysigt. På vintern är de bara den lilla perrongen och spåret som syns, ångloket och vagnarna står i tryggt förvar i den små vagnhallarna som finns där.

Sen får man alltså åka tillbaka lite, för att komma till den andra delen av klon. På vägen åker man förbi bla Neptuniåkrar som är magiskt vackert på våren. Kusten fylls av blommande blå blommor och konstnärerna sitter på rad och målar. Perfekt fotomotiv med konstnärer och allt, om ni frågar mej! Just nu är det däremot bara grått, grått, grått… så det körde vi bara förbi. Nu var fyren Långe Erik vårt mål.

Trots plusgrader och sol så var det iskallt pga vinden och vattnet. Bara den lilla minut det tar att ställa in kameran eller slå in pinkoden på mobilen gör att fingrarna typ fryser till is. Men vad gör man inte för att få fina bilder? Solen hade börjat gå ner och färgerna var helt magiska. Att efter flera månader får se solen och en solnedgång över havet kan göra en förfrusen själ alldeles lycklig.

Efter mängder med bilder och helt stelfrusna fingrar var det dax att vända hemåt igen. Hade det varit ljust lite längre hade vi kört in vid Byrum, tittat på raukarna och kört kustvägen/Landborgen ner till Löttorp – nu körde vi direkt hem istället. Men dagen innan hade vi faktiskt tagit just den turen och sett på allt fint på vägen.

Landborgen går flera mil längst den västra sidan, vi brukar åka från Byrum till Sandvik. På vägen finns ett antal små sjöbodar och fiskestugor, små hamnar och fina små hus. Här finns också platsen där Martin friade till mej (där jag pekar) och som grädde på moset ser man Blå Ljungfruns siluett längs hela vägen. En otroligt härlig väg att framförallt cykla på sommaren.

Självklart finns det mycket mer att se, men detta är ungefär vad man hinner en kort vinterdag när man tävlar mot ljuset. Det är inte kul att köra runt i mörker här, det finns alldeles för mycket vilt på vägarna. Dagarna är dock lite längre här mot i Stockholm, solen går upp någon kvart tidigare och ner någon halvtimme senare. Tid som vi utnyttjar till max!

Jag hoppas att jag lyckats locka någon av er att se mer av Öland utanför turistsäsongen. Här är ljuvligt just nu om man bortser från kylan, det är lugnt och alldeles alldeles tyst.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ett väldigt lugnt nyårsfirande

Ett väldigt lugnt nyårsfirande

Nyårsafton för oss började redan tidigt på morgonen. Martin gick upp 5 och jag en stund efter, redan klockan 7 satt vi i bilen och påbörjade de 50 milen till vårt svenska paradis.

De senaste veckorna hemma i Tumba har varit riktigt jobbiga. Sedan mitten av november har det smällt rejält i närheten av vårt hem, det har varit såna där smällar så man lyft ur soffan vissa gånger. Det har varit mycket värre än tidigare år och jag är tacksam över att pälsbollen slipper uppleva årets fyrverkerisäsong. Vissa kvällar har det låtit som tredje världskriget utanför och vi kunde ju bara gissa hur det skulle bli på självaste nyårsafton.

För ett par veckor sedan bestämde vi bla därför att nyår skulle firas på Öland. Vi kan lika gärna sitta där och jobba mellan nyår och trettonhelg och byta ut våra fyra Tumba-väggar mot fyra Ölands-väggar. Så det gjorde vi!

Vägen ner var nästan tom. Vi tog gott om tid på oss, åt frukost i bilen i Söderköping och lunch på Donken i Oskarshamn. Stannade för att fota vid Ölandsbron, tog små avvägar och omvägar, innan vi till slut kom fram till vårt hus i Löttorp på norra Öland vid 14-tiden. Då packade vi snabbt in våra grejer och gick direkt ut på promenad.

Solen sken, det var 4-5 grader varmt och alldeles ljuvligt. Nästan tomt på folk, men ett rådjur mötte vi allt. Och det var så tyst! Från tredje världskriget hemma i Tumba till total tystnad, det var så skönt. Vi var ute och gick i kanske 40 minuter och sen kröp vi ner i sängen för en tupplur innan middagen.

Vår nyårskväll blev väldigt lugn. Vi åt en trerättersmiddag, tittade lite på tv och inväntade 12-slaget. Det var lite fyrverkerier, mycket för att vara här – men inget emot det vi haft senaste veckorna. Kvart över 12 tror jag, vi låg i sängen och somnade nog direkt. På nyårsdagen vaknade vi vid 8.30 av att regnet smattrade lite på taket. Vi försökte ta en promenad på förmiddagen, men den fick ett hastigt avslut när det kom en rejäl hagelskur.

Vädret ser inte toppen ut de dagar vi ska vara här. Lite tråkigt förstås, men det får bli som det blir. Vi tänkte finkamma Öland på intressanta platser att se medan vi är här, så mycket som vädret tillåter. En del visas förstås upp här, men de flesta bilderna kommer på instagram @marlenerinda Häng med där om ni vill se hur Öland ser ut på vintern. Lite annorlunda är det faktiskt.

Har ni varit på Öland bortom turistsäsongen? Det är faktiskt väldigt skönt 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Juleljus i Stockholm

Juleljus i Stockholm

För någon vecka sedan åkte vi till stan (med bil) för att titta på Nobel Week Lights, då passade vi på att kolla runt lite på stadens julbelysning samtidigt. Det var så fint att jag vill dela med mej till alla er som inte kan åka dit själva 🙂

Stockholm är alltid fint upplyst i juletid. Jag har noterat det även tidigare år, men nu när kameran fått en annan position i vårt liv har det lixom blivit ännu tydligare. Alla har nog noterat älgarna som står lite överallt, men har ni tittat noggrannare på hur tex fasaderna på olika byggnader är upplysta?

Vi började vid Stureplan, där stod vackra granar med belysning och hela fasaden till Sturecompagniet glittrade. Birger Jarlsgatan fram till Nybroplan var upplyst med små hjärtan och vid Nybroplan stod älgparaden och väntade. Jag är ju inget fan av älgar sedan vår krock, men de här är helt ok. Här brukar Strömmas båtar ligga med vacker belysning, men det var inte så mycket i år. Strömbron däremot är upplyst på bägge sidor och längst bort ser man den gigantiska granen bortom slottet. Slottet ja! Här står ljusstakar i fönstren och vägen fram är vackert belyst.

Utanför centralen står bågen med den traditionsenliga misteln. Där stannade vi förstås för en kyss. Hamngatan brukar vara rejält upplyst, men så är det inte i år. Här står några fina granar, men hängande lampor över Klarabergsgatan funkar nog inte med tanke på Spårvagnen. Nere på Sergeltorg däremot står älgarna som vanligt och lyser upp plattan.

När vi gick runt småregnade det och det var nästan tomt på folk. Det är förstås en fördel när man ska ta bilder. Åk gärna in en vardagkväll om ni kan, det är rätt mysigt att gå runt i stan just nu. Å ute får man ju faktiskt vara!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Häftiga ljus på stan!

Häftiga ljus på stan!

Jag kan inte ens komma ihåg när jag senast gick runt i Stockholm, men jag tror att det var i början på mars. Förr var vi inne flera gånger i veckan, så efter så här lång tid kändes det nästan som ett äventyr att bara planera vår lilla utflykt. Målet var Nobel Week Lights.

Som alla vet så blev det inget nobelfirande i år, därför har staden tillsammans med sponsorer skapat ljusinstallationer lite här och där i city. Installationerna är en hyllning till Nobel och pristagarna och man har döpt alltsammans till Nobel Week Lights. Igår åkte vi in till stan för att titta på det, lite i sistaminuten – allt tas bort söndagkväll (13/12).

Vi tog egen bil och parkerade vid Odenplan, sen gick vi. Många steg skulle det bli… Vi började vid Stureplan där en stor neonskylt berättade om veckan och sen fortsatte vi mot Dramaten. Vi såg ingen skillnad där, men läste efteråt att man lyst upp olika fönster på byggnaden. Den detaljen missade vi. Så vi fortsatte mot Nationalmuseum och där hände det mer grejer, här var ett slags ljusspel i fönstrena på mellanvåningen. Lite kul, men inte wow… och det gick inte att ta några roliga bilder.

Vi tog istället sikte på Operan, för där skulle det vara något alldeles särskilt. Å där var det wow! Hela operan lyste i regnbågens alla färger, skiftade färg, pulserade, blinkande lamor och andra effekter. Riktigt häftigt! Många bilder och filmer blev det 🙂

Vi stannade vid Operan en lång stund, sedan fortsatte vi mot Stadshuset. Vi har sett massor med bilder därifrån under veckan, och var ordentligt nyfikna. Å där var det också wow! Den brunröda tegelbyggnaden hade förvandlats till ett rymdäventyr med astronauter, meteorer, planeter och en massa annat. Så läckert!

Här stod vi tills både fingrar och tår var nästintill stelfrusna. Då gick vi till Centralen och köpte varm choklad och lussebulle. När vi tinat upp lite gick vi mot Sergelstorg. Här var det några installationer under fontänen och en lite mindre brevid fontänen, ett av höghusen var också belyst med en text.

Nu frös vi rejält igen och började gå mot bilen, på vägen passerade vi Konserthuset som också skulle vara belyst, men vi såg ingen skillnad mot hur det brukar se ut. Så vi tog bara några snabba bilder, gick till bilen och åkte hem.

Många steg blev det, 20 000 under hela dagen. Medan vi kollade in Nobelweek Lights tittade vi även på stadens julbelysning, men om den tänker jag berätta i ett annat inlägg. En sak i tagen 🙂

Har ni möjlighet så tycker jag att ni ska åka in och titta på ljusen ikväll eller senast imorrnkväll. Det är något alldeles speciellt faktiskt, iaf Stadshuset och Operan. Stan är nästan tom, lite spöklikt faktiskt – så det är absolut ingen trängsel vid installationerna.

In och titta, det är en kul grej som vi inte vet om den kommer tillbaka, men jag hoppas det!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kvarnen runt i Huddinge

Kvarnen runt i Huddinge

Under sommaren har vi utforskat alla naturstigar i Botkyrka, nu har vi börjat med grannkommunen Huddinge. Här finns det tydligen en massa mysiga sträckor att gå. Vi började med Kvarnen Runt för någon helg sedan.

Naturreservatet Orlången i Huddinge Kommun, omfattar sjön Orlången och hela 1643 omgivande hektar. Bara runt sjön finns 8-9 olika naturstigar i olika längd och svårighet. Vi valde en av de kortare, Kvarnen Runt, som är 2,4 km och går lite över stock och sten, runt udden vid Balingsta Gård.

Vi hade som mål att ta bilder när solen gick ner över sjön, men kom lite i senaste laget och fick nästan känna oss fram i mörkret. Å sista biten går över åkermark där det är rätt lerigt och ojämnt… ni fattar… det var halt och skitigt. Gå inte i mörker!

Man åker till Balingsta Gård, icke att förväxla med Balingsnäs. Det är en lång allé med dålig väg, innan man kommer fram till själva gården och stallet. Där parkerar man bilen och går sedan framåt, förbi stallet och lite snett ner åt höger. Hela vägen är tydligt skyltat med Kvarnen Runt och kvarnen syns dessutom tydligt i början.

Vi blev lite lurade dock och passerade nedanför kvarnen innan vi fattade att man skulle vika av från spåret och gå upp till den, så vi fick gå tillbaka upp en bit. Den står högst upp på en klippa och man har utsikt över hela Orlången, Sundby Gård tvärs över vattnet och halva Huddinge. Det är så fint! Kan tänka mej att en sommarkväll här upp är helt magisk.

Vi valde att gå motsols och då går man ner mot vattnet när man tittat klart på kvarnen. Där finns en fint ordnad grillplats och folk satt faktiskt där och myste när vi gick förbi, trots att det var i november och på väg att bli mörkt. Sen går man vidare, rundar udden och förbi något som kallas för gravfält, men vi såg inga gravar…

Stigen är alltså 2,4 km och helt ok för (nästan) alla att gå, men då ska det vara torrt! Och ljust. Sista halvan går alltså på åkermark som är rätt ointressant, men är man intresserad av fåglar kan jag tänka mej att det kan finnas intresse. Det finns en liten, men rätt ocharmig, utsiktsplats över ett våtare område. Där kan nog både det och det andra gömma sej om man orkar vänta lite.

Sträckan är alltså inte så lång, men rätt trevlig. Nästa gång tror jag dock att vi nöjer oss med att gå till kvarnen, förbi den och ut på udden – sen går vi nog tillbaka samma väg. Så himla kul var det inte att man måste göra om det…

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Sankt Botvids Pilgrimsled

Sankt Botvids Pilgrimsled

Äntligen tog vi oss ut för att promenera de 7,5 kilometerna som sägs vara samma väg som man gick med Sankt Botvids kvarlevor på 1100-talet. Leden går från Botkyrka Kyrka till ”Sankt Botvids Källa” vid Salems Kyrka. Fast vi gick den tvärtom.

Vi har planerat detta ända sedan i våras och nu äntligen blev det av. Anledningen till att det dragit ut så på tiden, var bla parkeringsreglerna vid de olika kyrkorna. Det kan ju låta konstigt, men vid Salems Kyrka får man bara stå i 3 timmar och vid Botkyrka 4 timmar – det tar ca 3,5 timme att gå fram och tillbaka, med kamera ännu längre tid. Risken att få p-böter var alltså rätt stor och det ville vi undvika. Visst kan man gå bara ena vägen, det tar ju bara halva tiden – men då ska man ju tillbaka till bilen på något sätt och buss lockar inte i nuläget.

Vi löste det hela med att ställa bilen vid Botkyrka Kyrka och sedan låta sonen skjutsa oss till Salems Kyrka och släppa oss där. Lite småkrångligt… så detta måste kyrkan lösa, man måste kunna gå fram och tillbaka utan att riskera p-böter!

Så var det bara att traska iväg då. Eller? Vi hade läst kartan slarvigt… leden börjar inte alls vid Salems Kyrka, utan vid ”Källan”. Detta innebär att man måste gå ca 1,5 km utmed den hårt trafikerade landsvägen tillbaka mot Botkyrka. Kanske det bästa ändå är att ta buss 708 och hoppa av där, men då måste man ju veta det också. Detta är därför vårt hetaste tips för vandringen; ta bussen!

Sankt Botvids Källa är ett litet vattendrag där det inte doftar hallon direkt. Här finns iofs ett visst lugn och det är lite fint, men egentligen bara ett enkelt vattenhål med unken doft som rinner ut i Bornsjön. Här rekommenderas man ta sej en stund för eftertanke och meditation, vi tog lite bilder istället. Det hänger en skopa i ett träd, men med tanke på pågående pandemi ska man nog inte använda den. Vi går vidare.

För att komma till själva leden måste man fortsätta att gå längst vägen, nu en kort bit tillbaka till Salem igen. Man går under motorvägen och upp mot Caféet som ligger på kullen, en byggnad som jag känner igen sedan jag var liten. Det röda caféet med kaffekannan på gaveln har lixom alltid funnits där. Där finns flera fornlämningar, bla en runsten – vi går dock åt andra hållet. Nu har vi hittat Pilgrimsleden och är taggade till tusen!

Sankt Botvids Pilgrimsled är alltså ungefär 7,5 km lång, delvis kuperad terräng, vissa bitar går man på en spång, men i stort sett en enkel vandring. Man går genom kohagar, dock utan synliga kossor och några kilometer delar man med Naturstigen runt sjön Aspen, den biten är längst vattnet och jättefin.

Det finns sex meditationsplatser, med små informationstavlor som berättar om platserna och en kort reflektionstext. Om man vill kan man hämta ett häfte i kyrkan med mer info om platserna. Vi läser lite snabbt på skyltarna och går vidare. Leden är bra skyltad mestadels, det är bara en liten bit i början som är knepig att hitta. Att cykla är svårt men går med tålamod, vagn och rullstol nästintill omöjligt på sina ställen. Vi gillar rejäl terräng, det ska vara jord och grus under fötterna!

De 7,5 kilometerna tar oss ca 3 timmar att gå. Då stannar vi ändå inte så många gånger för att fota, det finns nämligen inte så mycket att ta bilder på. Det finns några fornminnen, hästar passerar och utsikten över Aspen – men i övrigt är det inte mycket som sticker ut. Vi kanske har blivit blasé, men det tror jag inte…

När vi kommer fram till Botkyrka Kyrka är vi nöjda med promenaden och att vi till slut kom iväg, men mer än så är det faktiskt inte. Pilgrimsleden hamnar inte överst på vår topplista, men den är ändå värd att gå tycker vi. Det är ju en bit av Botkyrkas historia och något som är kul att ha gjort som långvarig Botkyrkabo. Men det där med parkering krånglar till det, så det måste kyrkan fixa!

Vi fick iaf en rolig dag, i perfekt väder, vi är nöjda! Häng gärna med på våra promenader och fortsatta äventyr: instagram @marlenerinda