Browsed by
Etikett: sverige

Ställplatser mm på Öland

Ställplatser mm på Öland

Sommaräventyret 2021 gick till Öland och Småland. Som alldeles nyblivna husbilsägare var det en spännande sommar. Vi fick lära oss från grunden hur det är att hitta boende och även hur man bor på olika slags ställen med vårt rullande hem.

Öland är mitt andra hem, där har vi hus uppe på norra delen av ön. Att åka runt med husbil där var såklart helt nytt och gav oss en chans att se lite annat av ön. Som tex de södra delarna som inte besökts allt för frekvent tidigare.

Här kommer ställplatserna i den ordning som vi besökte dem.

Ställplats Svinö

Innan man kör över bron kan man stanna precis vid brofästet. Det finns en ställplats på Svinön, som den lilla ön heter, som kostar en hundring per natt (tror vi), utan el. Det är inte särskilt fixat, men finns iaf toalett, tömning för toa och gråvatten, sopcontainer och färskvatten. Det finns även grillplatser, en liten badstrand och små promenadstråk runt ön.

Vi har alltid stannat här för att bada och rasta hunden tidigare, efter det har det mest varit ett fotostopp. Men nu kan det alltså bli så att vi kommer att sova här innan vi åker över bron. Det är ju så himla enkelt. Det står i informationen att det är 15 husbilsplatser, någon säger 20… jag vet inte… parkeringen är skitstor! Med husbil får man stå max 18 timmar. Å här är bara tillåtet för husbilar att stå, husvagnar göre sej icke besvär.

Lammet & Grisen – Öland

Just den här gången körde vi direkt upp till Löttorp och ställde oss på ställplatsen hos Lammet & Grisen. Lammet & Grisen är en alldeles unik restaurang på norra Öland som bjuder på helgrillad lam och gris plus en massa annat gott som tillbehör.

Har man bokat bord här får man bo gratis en natt med husvagn, husbil eller tält. Hur bra som helst! Här finns kanske 30 platser, men alla är utan el. Toaletter och vattentapp finns öppet dygnet runt utanför restaurangen. Dock ej dusch.

HÄR finns en film som börjar på ställplatsen på Svinö samt besöket på den unika restaurangen.

Ställplatsen Byxelkroks hamn

Byxelkrok är en sån plats som jag varit på massor med gånger, men jag har inte upptäckt det i lugn och ro någon gång. Det skulle jag få göra nu. Vi ställde oss på Ställplatsen i hamnen, vilket innebär att man har en fantastiskt utsikt över Kalmarsund. Här finns 19 platser tror jag, utan el dock! Vilket funkar för oss eftersom vi har solpaneler som laddar bra. Ändå kostar det 210 kr per plats under sommaren, rätt dyrt alltså. Men oj så vi trivdes här! Vi stannade faktiskt en dag mer än vi tänkt från början.

Här finns allt man kan önska, förutom el då… Ett servicehus med dusch och tvättmaskin, samt tömning av toa och gråvatten. Här är också nära till matbutik, restauranger och minigolfbana. Vi har cyklar med oss och tog oss enkelt till fyren Långe Erik. Trollskogen besökte vi också, men tog dock bilen dit vilket funkade jättebra med den nya stora parkeringen.

Här finns film från Byxelkrok, del 1 och del 2.

Ställplats Byxelkrok Neptuni Åkrar – Havsutikten

Några hundra meter norr om hamnen finns ytterligare en ställplats, i höjd med Neptuni Åkrar. Här har man gjort små fickor mellan enbuskarna, så mysigt! Här kostar det 100 kr natten och man har en helt magisk utsikt. Här var vi bara inne och tittade och hade valt detta om det inte funnits platser i hamnen. Kan tänka mej att det är väldigt tyst och lugnt här.

Böda Camping!

Efter Byxelkrok var det dax för ett riktigt äventyr. Vår första stora campingupplevelse! Bara att ta sej in är ett äventyr. Kön in börjar långt innan incheckningen. Jag fick springa ur och checka in och hämta karta för att hitta rätt. Sen letade vi oss långsamt fram till vår plats på den gigantiska campingen. Vi skulle bo på Tullamorse Street, så himla passande 🙂

Men vilken grej att bo på en så stor camping. Asså, det var faktiskt helt galet. Det tog oss flera timmar att bara gå runt området. Men trots att det är så stort är det ändå rätt mysigt. Vi gick verkligen in för att upptäcka varenda liten centimeter av campingen, det tog sin lilla tid kan man väl säga. Här finns ju allt!

Här finns 1350 campingplatser och 125 stugor, 2 mil lång vit sandstrand, pool, spa, bastuvärld, restauranger, pub, after beach, bageri, ICA-butik, frisör, spelhall, kiosk, gatukök och pizzeria. På området ligger även Böda Sand GK – en 9 håls fullängdsbana. Och nu bygger man ut ännu mer!

Böda var kul att ha fått uppleva och vi kommer gärna tillbaka, dock blir det nog under lågsäsong nästa gång. HÄR finns en film från Böda, vi har försökt filma allt!

Sollidens parkering Borgholm

Det finns en ställplats vid Borgholms Slottsruin, för 20 husbilar, som har öppet när ruinen är stängd och kostar 100 kr (tror jag). Vi tyckte dock att den var väldigt trång och det var alldeles för mycket folk, så vi åkte vidare till Sollidens parkering och upptäckte att man kunde står mycket bättre där och alldeles gratis. Iofs ingen el, men det är ju ganska självklart.

Vi ställde oss lite vid sidan och cyklade ner till Borgholm, som ligger bara någon halvtimma bort med cykel. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap av rätt många, å när det var dax att sova var vi nog ett tjugotal bilar som stod där med rejält avstånd från varandra. Mycket bättre än borta vid ruinen. Här finns såklart ingen service alls, inte ens toalett – men det är sååå mysigt!

HÄR är filmen från Borgholm.

Grönhögen

Planen var att fricampa någon natt innan vi skulle sova i Grönhögen sista natten på ön. Men det blev oväder, så vi skyndade oss att göra det vi tänkt och när vi kom till platsen där vi skulle sova var det redan full. Fanns bara plats för 4 bilar tror jag. Så vi chansade på Grönhögen som har 38 platser (tror jag) och tog näst sista platsen där. Här är nog jättefint i vanliga fall, men när vi väl kom fram blåste det nästan 20 sekundmeter och ösregnade. Så vi såg knappt något alls och jag blåste nästan omkull när jag var utanför bilen. 200 kr (inkl el) var det iaf värt att få sova lite mer säkert.

Här har Åke full koll på allt, en väldigt trevlig liten farbror. Han välkomnar alla och visar till rätta. Här finns servicehus med toa, dusch och tvättmaskin och man kan tömma toa och gråvatten. Hit måste vi komma tillbaka och se hur det egentligen ser ut 😛

HÄR finns film från södra Öland, vi tog inga bilder pga vädret. Bilden ovan är en skärmdump från filmen.

Efter Grönhögen lämnade vi Öland pga vädret. Ställplatserna i Småland tar vi i ett annat inlägg.

Det vi lärde oss vår första sommar på rull, var att det är väldigt skönt att kunna boka en ställplats. Ibland kan man ju faktiskt göra det, även om det är sällan. Kan man inte det gäller det att vara ute i gooood tid, typ direkt efter frukost. Annars är platserna redan tagna. Vi lärde oss också att husbilsägare är otroligt hjälpsamma och sociala. De flesta hjälper gärna till när man backar in och vill gärna prata lite. Inte oss emot, särskilt inte som många har en hund som man kan gosa med.

När vi kommer till en ny plats ställer vi oftast bara bilen, drar ner gardinerna, låser och ger oss direkt ut på upptäcktsfärd. Det är vi rätt ensamma om. De flesta vevar ut markisen, lägger ut matta och ställer upp utemöblerna. Vi har vevat ut markisen en enda gång, på Böda, och har inte ens en matta. Men varsin badenbadenstol har vi, eller hade… de brakade på sista resan. Den där ”komma-fram-ölen” som folk pratar om är mer en ”komma-fram-promenad” för oss.

Vi har lärt oss massor i sommar och ser verkligen fram emot nästa, då ska vi åka runt i Norrland!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag drog till fjällen!

Jag drog till fjällen!

Alla vet att jag avskyr snö och kyla. Därför var det extra konstigt att jag tackade ja till en pressresa till Sälen i december. Särskilt som det var 20 minusgrader när jag fick inbjudan. Men det gjorde jag och i veckan var jag där 🙂

Delar av mina barns släkt är från Jämtland, alltså har vi varit där en hel del. Vi har badat i Storsjön och åkt skidor i Åre och jag älskar faktiskt fjällvärlden. Så fjällen är inte obekant även om jag föredrar den på sommaren och det nu är över 20 år sedan jag var norr om Gävle, typ.

Syftet med den här resa var att SkiStar öppnat ett nytt hotell i Hundfjället som ligger i Sälen. Till hotellet hör två restauranger som drivs av Pontus Frithiof och det var det som främst fick mej att tacka ja. Jobb alltså, inte semester. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att ta lite vinterbilder för framtida behov, det är ont om den möjligheten i Stockholm lixom. Då tänker jag granar som nästan viker sej under lager av snö, vita vidder och riktigt vintervyer, sånt jag helst inte går ut i – men som är fint på bild.

Jag tackade alltså ja, önskade sol och hoppades att de alldeles för många minusgraderna skulle bli mer rimliga. I torsdagsmorse var jag uppe innan tuppen, det var inte sol men minusgraderna var iaf färre. 6-7 timmar i buss är ju inte jättekul, särskilt inte när man ska göra om det dagen efter, men jag lyckades iaf läsa en hel del på vägen utan att må allt för illa. Vi var kanske 10-12 personer som åkte en stor buss, så det fanns gott om plats att vräka sej.

Snötäckte blev tjockare ju längre norrut vi kom och när vi kom fram möttes vi av en total vintervärld. Att svänga av landsvägen och köra ner till det sprillans nya hotellet ”SkiStar Lodge”, var som att komma till ett resort i Colorado. Jag har varit i Vail, iofs på sommaren men ändå, det var exakt samma känsla! Stilrent, ”cleant”, toppmodernt och en febril aktivitet. Bara några timmar innan öppning preparerades skidbackarna, skyltar skulle på plats och en massa annat. Från mitt fönster på fjärde våningen kunde jag se hur hantverkare och hotellpersonal skyndade fram och tillbaka. Inte så stressade, men förväntansfulla.

Jag checkade in som första gäst på hotellet, det bara blev så att jag var först ur bussen. Att kliva in som första gäst på ett sprillans nytt hotellrum är lite speciellt faktiskt. Doften av nya möbler, snickerier, nya textilier… allt slår emot en. Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum är att kolla in utsikten, den var magisk! Jag hade utsikt över skidbackarna och kunde se hur pistmaskinerna jobbade för att ge de första gästerna den perfekta skidupplevelsen. De jobbade sedan hela natten.

Vi fick en rundtur av hotellet där vi fick se olika sorters rum, restaurangerna, skidbutiken med omklädningsrum, gymmet och ett härligt SPA med flera olika pooler både inne och ute, bastu och relaxavdelning. Hade jag haft mer tid hade jag gärna tillbringat en del tid här, vilket några också gjorde, men jag prioriterade annat och får väl komma tillbaka och testa nån annan gång istället. Hotellet är jättestort! Med generösa gemensamhetsutrymmen men vi var bara ett fåtal som var där på torsdagen, och hade alltså gott om plats att ta bilder och i lugn och ro upptäcka stället.

Klockan 18 var det dax för fördrink och middag. Jag var färdig tidigt och passade på att se mej runt i restaurangen och prata lite med personalen både i baren och restaurangen. Jag fick smaka signaturdrinken och lite annat smått och gott innan det var dax att sätta sej till bords och avnjuta en fyrarättersmiddag signerad Pontus Frithiof. Nu ska vi tänka fjällen, svenskt, rustikt och att man har varit igång i skidbackarna hela dagen. Precis så var maten, men med en elegant tvist. Nåja, kanske inte supersvenskt… men ändå. Sushi till första förrätten, hummer till den andra. Pärlhöna med en boll av Västerbottenost och baked Alaska till efterrätt. Behöver jag säga att man blev mätt?

Middagen blev rätt lång eftersom vi hade så ruskigt trevligt och satt och pratade hur länge som helst. När personalen började duka om för frukost, lyfte vi på häckarna och gick ut i baren. Där fick jag ett bra snack med VD´n för SkiStar innan det var dax att dra sej tillbaka. Sängarna var såååå sköna! Täcket var så där fluffigt som bara ett hotelltäcke kan vara 🙂

Jag hade beställt sol, men vaknade till ymnigt snöfall. Efter frukosten packade vi ihop och ställde väskorna i bagagerummet. Jag klädde mej med det varmaste jag hade och tillsammans med två andra journalister gick vi till liftarna. Där tog vi liften upp till toppen. Vi åkte genom sjutton nyanser av vitt, kallt som satan och snöflingorna var som små nålar i ansiktet. Jag är ju inget större fan av snö, vinter och kyla – men är man för en gångs skull i fjällen så ska man se det man kan. Så det gjorde jag.

Väl uppe på toppen tog vi ett gäng bilder, innan vi gick ner en bit och gick in i den lilla fikastugan. Där var så mysigt! Elden sprakade och vi drack varm choklad med grädde och satt och pratade alldeles för länge. Efter lite flera bilder tog vi liften ner igen. Man kan faktiskt åka lift och vara på fjället utan att åka skidor, så det så!

Deadlines skulle hållas så vi satte oss i ett av alla gemensamhetsutrymmen på hotellet och jobbade. Större delen av förmiddagen hade försvunnit där uppe på toppen, men lite tid fanns det för jobb innan det var dax för lunch och hemgång. De andra två satt och skrev, jag läste och uppdaterade sociala medier. Jag hade inte ens en dator med mej, fullt medvetet. Jag räknade dock iskallt med att jag skulle kunna läsa ikapp lite och det gjorde jag också.

Efter lunch var det bara att stuva in sej i bussen igen och påbörja den alldeles för långa resan hem igen. 38 timmar efter att jag lämnade Tumba, var jag tillbaka igen och Martin väntade vid tåget, precis som han alltid gör när jag kommer hem sent. Väldigt många timmar i buss, typ 14… men en kul resa med härliga människor. Hotellet SkiStar Lodge, som vi besökte, var helt otroligt och Hundfjället var ju jättefint. Vi kommer absolut tillbaka i sommar, då med husbilen Peppe eftersom man fixat ställplatser här och servicehus är på g. Vi ska åka runt i Norrland sommaren -22, så det blir kanon att kolla in SkiStars ställplatser.

Detta var nog sista jobbet för i år, om det inte dyker upp något mer. Men som det ser ut så är det hyfsat lugnt nu, ända fram till mitten av januari. Vi skulle ju åkt till Bali, så inget är inbokat. Så nu blir det en månad med fokus på hälsan igen. Det är verkligen dax efter alla julbord och mycket jobb. Åsså ska jag skriva ikapp såklart… Lugnt betyder alltså inte ledigt :-p

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så välgörande helg i Vadstena!

Så välgörande helg i Vadstena!

Snart har hela veckan gått, helgen i Vadstena känns som hundra år sedan. Men vilken härlig helg vi fick, den var så otroligt nödvändig och välgörande för oss.

Vi åkte alltså från Stockholm 5.20 i fredags och kom fram till verkstan i Småland så tidigt att vi kunde sätta nyckeln i Peppe och åka därifrån redan strax efter 9. Efter lite trassel med att hitta vatten och en sväng på Hemköp, kunde vi parkera och installera oss på ställplatsen i Vadstena hamn runt lunch. Då gick luften ur. Vi jobbade lite, men dök i säng tidigt. Vi var helt slut bägge två efter allt som hänt senaste månaderna.

Efter en natt med välgörande sömn var det dax att kolla in Vadstena. Det är konstigt det där hur bra man sover i en husbil. Trots regn och rejäl vind, så var det länge sedan jag sov så gott. Å vi vaknade till strålande sol, precis som vi önskat. Frukosten intogs med utsikt över vattnet med en massa svanar som sällskap. Lugnt och skönt. Så härligt!

Efter frukost blev det fart på oss. Vi började med att kolla in hamnen där vi stod och konstaterade rätt förvånat att många båtar fortfarande låg i vattnet. Stora, dyra båtar. Konstigt tycker jag… borde de inte vara uppe nu, eller åtminstone ha fällt masterna för att skydda dem lite? Jag kan inget om båtar, men så här sent på året brukar jag iaf inte se såna slags båtar i vattnet.

Vi gick längst strandpromenaden, bort till det gamla klostret och den gigantiska kyrkan. Vi gick in på Klostermuseet och tittade runt där. Jätteintressant! Museet ligger i det gamla klostret och man går faktiskt runt där nunnorna hade sina sovsalar. Ett jättefint museum som jag är glad att vi besökte och absolut kan rekommendera.

Det var ju Allhelgona och full aktivitet i hela stan, men framförallt i kyrkan såklart. Vi kikade in lite, där pågick högmässa, så vi smög ut rätt snart igen för att inte störa. Utanför kyrkan såg vi en stor sten med mängder av nallar och blommor. När vi kom närmare såg vi att det var Lilla Hjärtats sten. Det högg till i ens eget hjärta såklart, det går ju inte att inte beröras.

Gränderna i de äldre delarna av Vadstena är sååå fina! De påminner lite om de gamla delarna i Söderköping och även lite om Borgholm. Kullersten, små fina hus med färgade träpaneler, stockrosor som klättrar och små välskötta trädgårdar. Men där finns också jättestora hus, som liknar mindre herrgårdar. Allt är väldigt prydligt och välordnat.

Vi tog oss tillbaka till slottet och gick igenom alla rum, som är öppna för besökare. Tjejen i entrén gav oss tipset att första gå upp på andra våningen, se ner till kruttornet, innan vi gick upp till tredje och fjärde våningen. Vi gjorde såklart som hon sa och fick på så sätt smidigt se hela slottet. Det är ett jättefint slott, tyvärr nästan utan inredning – men just nu med en utställning med jättefina klänningar.

Solen sken även när vi kom ut från slottet, men det blåste iskallt. Klockan var långt över lunch, så vi drog oss tillbaka till bilen för att äta lite. Sen gick vi ut igen! Vi gick tillbaka till gamla stan, egentligen för att titta in i kyrkan igen och fota där – men det slutade med att vi istället letade rätt på nunnornas nuvarande boende. Som vi hittade efter lite letande. Sen var det så jäkla kallt att vi gick tillbaka till bilen igen för att värma oss och för att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi skulle dessutom köra live på youtube och hade lite att pyssla med inför det.

Efter ”liven” (ni kan se den HÄR) tittade vi lite på tv, sen dök vi i säng och tvärslocknade. Precis som kvällen innan. På söndagen hade väderrapporterna förutspått regn, och det kanske inte var sol när vi vaknade – men ändå uppehåll. Vi tog god tid på oss på förmiddagen, jobbade lite och filmade ett nytt ”I Peppes kök”. Det var med tungt hjärtat vi packade ihop oss, vi ville inte åka hem. Sista turen med Peppe för i år, nu skulle vi ju bara åka hem och ställa undan honom för vintern. Fyyy så tråkigt!

Nu är det alltså FEM MÅNADER tills vi får ut och åka igen! FEM!!! Asså, det är ju jätte lång tid! Peppe är inte vinterbonad och vi har inga vinterdäck, det kan jag garantera er att nästa bil kommer att ha. Jag vill kunna åka ut även på vintern. Så det enda vi väntar på nu är alltså att vägbanorna ska ligga över 5 grader igen och att risken för halka ska vara över. DÅ är vi ute igen, så fort vi bara kan!

Helgen gjorde under med oss. Vi har sovit gott, haft roligt och kunnat skjuta undan alla tråkiga tankar och mycket av stressen. Vi har verkligen laddat batterierna. Även om de inte förblir laddade så länge, så mådde vi ändå bättre än på länge under ett par dagar. Nu vill vi att vintern ska gå snabbt och vara hyfsat mild, så vi snart kan komma ut igen.

Till Vadstena kommer vi absolut tillbaka. Ställplatsen ligger perfekt, nära till allt och kostar 180 kr med el. Staden är fin och närheten till vatten är ju det bästa av allt. Jag älskar att vakna vid vattnet och somna till vågornas ljud. Det måste vara ljuvligt på sommaren och det vill jag såklart undersöka. Så: vi kommer tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bubbel med Karl Fredrik och Petter

Bubbel med Karl Fredrik och Petter

Förra veckan var jag bjuden på lanseringen av Karl Fredriks nya bubbel, som dessutom ”råkade” infalla på hans födelsedag. Dagen slutade med en middagsinbjudan till Österlen och Eklaholm 🙂

Det var en sån där galen dag när jag sprang mellan mötena. Först var det en grej på Spritmuseum, sen Karl Fredriks bubbel och på kvällen teater. Men bara kul grejer och jag hade en toppendag! Att fira ett födelsedagsbarn så där mitt på dagen var ju bara pricken över i.

Karl Fredrik är såklart Karl Fredrik på Österlen, där han och Petter bor på Eklaholm tillsammans med två katter och en hund. Jag har inte träffat dem tidigare och egentligen bara sett reklamen om programmet där han säger ”fluff fluff fluff”… jag visste alltså inte särskilt mycket om dem alls när jag klev in på Brasseriet Vau De Ville på Norrmalmstorg. Men vilket härligt par!!!

Anledningen till att vi skulle ses var alltså för att Karl Fredrik lanserar en ny prosecco, en vinterrosé minsann. Redan tidigare finns en prosecco, men den här nya är alltså råååååsa. Direkt när jag kom in fick jag ett glas i handen av en välkomnande och glad och otroligt trevlig man i sina bästa år, Karl Fredrik firade sin 35:e födelsedag. En rätt bra ålder om ni frågar mej 🙂

Jag hade inte smakat den förra proseccon, så snart hade jag två glas – ett i varje hand – och gillade bägge. Helt olika italienska viner, men lika goda på sina olika sätt. Vi blev serverade en fantastiskt lunch, självklart passade drycken perfekt! Å den passade såklart även till födelsedagstårtan som serverades till kaffet. Efter kaffet började folk att resa sej, en och annan journalist ville ha sina minuter – jag väntade på mina.

Så jag blev sist kvar och helt plötsligt hade vi rätt gott om tid. Jag hade pratat en hel del med Petter medan jag väntade och hade fått en del av deras bakgrundshistoria. När Karl Fredrik gjorde oss sällskap berättade jag att vi skulle åka runt i Skåne till våren och gärna skulle besöka Eklaholm under vägen. Självklart skulle vi komma på besök och det skulle nog gå att hitta något plätt på oss att ställa Peppe på över natten, så vi kunde testa lite vin också. -Då måste vi få bjuda på middag! utbrister Karl Fredrik. Det tackar man ju inte nej till 🙂

Så ett stopp är alltså redan bokat på vår Skånetripp, middag hos Karl Fredrik och Petter, världens mysigaste människor. Det ska verkligen bli så roligt! Jag får nog kika på något av programmen tills dess… å jag hoppas kunna göra en ”Nyfiken på…” med Karl Fredrik när vi är där, det skulle nog bli en fin intervju. Å filmkameran kommer såklart att vara med och allt kommer på Youtube efteråt. Njae… kanske inte allt… men mycket!

Som jag önskar att vintern redan var över. Jag har redan börjat kika på en liten rutt, det är mycket vi vill se. I April drar vi, då ska vi kolla in Skåne så mycket vi bara kan. Mycket har vi koll på som tex Glimmingehus, Kivik, Alestenar, Smygehuk, Sofiero och Kärnan… det mesta i Helsingborg har jag nog koll på faktiskt… men ge oss gärna massor av tips i övrigt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen rullar vi igen!

Äntligen rullar vi igen!

Peppe mår bra igen efter några dagar hos bildoktorn, så nu drar vi ut på rull igen! Vi ska till Elmia och mässan Smaka på Camping och där ska vi göra vårt livs första sk ”live” på Youtube. Skitläskigt!

Det var när vi åkte hem från vår förra tripp som vi insåg att Peppe behöver hjälp. Motorn började låta illa och han svarade inte riktigt när vi tryckte på gasen. Så i måndags förra veckan tog vi honom till Peugeot i Sätra för felsökning och åtgärd. Det visade sej rätt snabbt att det var en givare (eller nåt sånt) i motorn, som gått av. Den byttes och i fredags fick vi hämta hem honom igen.

Vi var rädda att det skulle kosta massor med pengar, men det gick tack o lov på den garanti som följde med när vi köpte honom. Men det var på håret, för nu har vi haft honom i tre månader och garantin har precis gått ut. Vi hann med några dagars marginal, men allt som händer from nu får vi stå för själva.

Nu låter iaf motorn som den ska och det händer massor när man trycker på gasen, så nu är Peppe redo att åka ut igen. Och vi också! Så idag drar vi! Ikväll parkerar vi utanför ingången till Elmiamässan i Jönköping och stannar där i två nätter. Vi kollar in mässan hela fredagen och rullar sedan vidare till Vadstena på lördag innan vi drar hem igen på söndag. Några intensiva dagar, men så härligt att komma ut igen.

Å det är på mässan det kommer att hända spännande grejer. Vi har haft vår YouTube-kanal några veckor nu och lagt ut olika sorters äventyr. I morrn ska vi köra live för första gången och det blir alltså inifrån mässan. Var vet vi inte än och inte exakt vilken tid heller. Vi tänkte att vi går in när mässan öppnar och kollar var vi kan sätta oss, där tänkte vi också ha en träff under och efter sändningen med alla som vill ses. Man lär känna en hel del roliga människor via sociala medier och vi vet att några ska dit.

Ingen av oss har gjort något sånt här förr, men va sjutton – hur svårt kan det va 😛 Jag säger lite som Pippi ”Det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag nog”. Lite konstigt att sitta och prata till en skärm och veta att det sitter folk och lyssnar, om någon nu kommer att göra det… samtidigt ska man ha koll på kommentarsflödet och se om det kommer frågor som behöver besvaras. Vi kommer ju att vara på en mässa som folk är nyfikna på, så det borde ju komma en och annan fråga om den.

Vill ni se när vi eventuellt gör bort oss totalt, så kan ni alltså göra det HÄR – strax efter kl 16 imorrn fredag. OM vi får allt att fungera alltså… Men det skulle ju kunna bli succé också 🙂

Om inte annat kan ni väl skicka oss en lyckospark eller nåt. Å vill ni hjälpa oss får ni mer än gärna prenumerera på vår kanal. Vi behöver er!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En dag i Stendörrens naturreservat

En dag i Stendörrens naturreservat

Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!

Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.

Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.

Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.

När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…

Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.

När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.

Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.

Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!

Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!

Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…

Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂

Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Härliga Nyköping!

Härliga Nyköping!

Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!

För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!

Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.

Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!

Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛

Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.

Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.

Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom iväg!

Vi kom iväg!

Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.

Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.

Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.

Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂

Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.

Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂

Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.

Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

4 mil på cykel i solen på Visingsö

4 mil på cykel i solen på Visingsö

Det var äntligen dax! Ytterligare en av sommarens höjdpunkter. Jag skulle äntligen få se hela Visingsö och då menar jag HELA. 4 mil på cykel typ…

När jag var liten, typ 3-4 år, var mamma, pappa och jag ute och flög. Då menar jag inte bildligt talat, utan bokstavligt. Min pappa hade ett litet fyrsitsigt flygplan som vi var ute med ganska ofta. Just den här gången blev jag kissnödig, det finns inte många lösningar i ett sånt litet flygplan. Så vi landade på det lilla flygfältet på Visingsö, jag kissade och sen flög vi iväg igen. En nödlandning alltså 🙂 Det är vad jag sett av Visingsö.

Vårt sommaräventyret hade nått Gränna och vi hade biljetterna till Visingsö i fickan. Direkt efter frukosten fixade Martin cyklarna, så var det bara att trampa ner till färjan. Kön var inte så lång när vi kom, men växte snabbt och var snart ända upp till ställplatsen som vi kom ifrån. Men vi kom med och 25 minuter senare var vi framme på Visingsö. Solen sken, klockan var bara 10 och det var jättevarmt. Helt perfekt alltså!

Färjan kommer in ungefär i mitten av ön, vi började med att kolla in ruinen som ligger alldeles brevid hamnen och trampade sedan söderut. Vi tog vägen som går närmast vattnet, som nog inte är gjord för cyklar – men det brydde vi oss inte om. Det var lite knöligt och smalt, men fram kom vi i alla fall till slut till ruinen i Näs. Där spelade man tydligen in Arn-filmerna, sånt har Martin superkoll på.

Från ruinen kunde man se fyren på södra udden, men vi kunde inte hitta vägen dit. Så det blev till att fråga, jag är inte den som är den, har jag ett mål tar jag hjälp! En man som var ute med hunden visade oss hur vi skulle ta oss till fyren och eftersom ingen annan tydligen vågar fråga, var vi alldeles ensamma där. Vi packade upp vår picknick, åt, och låg sedan och solade en liten stund alldeles vid vattnet. Så himla mysigt! Planen var alltså att cykla från fyr till fyr. Ön är ca 15 km lång, vi hade lyckats ta oss till den södra fyren – skulle vi orka ta oss till den norra också?

Visingsö är fullt med historia, mängder av fornlämningar och minnesmärken. Jag hade ringat in det viktigaste på kartan i cykelkorgen, men allt var även tydligt utmärkt utmed vägen. Så även om vi cyklade långt, var det inte längre sträckor i taget. Det var något att titta på hela tiden, många stopp blev det och då känns det ju inte så långt.

Efter picknicken höll vi oss till huvudvägen, nästa stora mål var Svensgården som tydligen har Sveriges bästa ostkaka. Den var vi ju tvungna att smaka, här skulle man även kunna köpa lårrullad senap… sånt måste man ju bara kolla in. Ostkakan var ljuvlig!!! Jag hade utan problem kunnat äta en portion till, såååå gott. Ni måste åka hit när ni besöker Visingsö, det är den absolut godaste ostkaka jag någonsin smakat! Den där lårrullade senapen då? Jag är inget senapsfreak, men den var väldigt god! Lite för grov för mej, men vilken smak! Prefekt till varma mackor 😛

Tillbaka till vägen igen. För att komma tillbaka till huvudvägen skulle man svänga vänster, precis när jag svängde såg jag det: solrosfältet! Jag bara vrålade till ”Nej, rakt fram!!!” till Martin, vände cykeln och cyklade den korta biten till solrosorna som jag sett. Så läckert! Det var inte ett jättestort fält, men fullt tillräckligt för mej. Här kunde man plocka en solros för bara 5 kronor, beloppet swishades och gick till Cancerfonden. Hade vi inte cyklat och haft plats i cykelkorgen så hade jag köpt en bukett. Nu fick vi nöja oss med bilder. Många bilder blev det.

Dagen gick och nog började vi fundera över vårt beslut att cykla udde till udde. Men det kändes som att detta var enda chansen, att det på nåt sätt var nu eller aldrig. Så vi trampade på. Benen började kännas stumma, baken var mer än lovligt öm – men vi fortsatte. Förbi fornlämningar, kyrkan och det lilla flygfältet (där vi ”nödlandade”), och efter att ha cyklat in mellan två gårdar nådde vi äntligen även den norra fyren. Vi gjorde det! Det tog hela dagen och vi var mer än trötta, men vi gjorde det – vi cyklade faktiskt udde till udde på Visingsö! På vanliga cyklar ska tilläggas – inga elcyklar här inte 😛

Sen skulle vi tillbaka också… det var ju mindre kul… på tillbakavägen vek vi av för att pusta ut vid en av de få sandstränder som finns på Visingsö. Den finaste ligger en liten bit bort, men dit orkade vi helt enkelt inte. Vi får börja med den nästa gång. Klockan var runt 17 och matklockan började göra sej påmind. Så vi cyklade vidare för att upptäcka att det mesta stängde just kl 17, det enda som fortfarande var öppet var en thairestaurang på vägen och några ställen i hamnen. Så vi satsade på att åka tillbaka med färjan och äta i Grännas hamn istället.

Vi kämpade tillbaka till hamnen och kom fram precis när sista bilen körde på. Jag vrålade ”Vänta på oss”, trampade lite extra och swischade ombord med Martin bakom mej. Innan vi riktigt fattade vad som hänt, så var vi ute på vattnet och snart på andra sidan. Upp med cyklarna till Peppe och på stappliga ben gick vi ner i hamnen för att äntligen få lite mat. Man blir hungrig av att cykla fyra mil, för det var faktiskt så mycket det blev. Det var ju tur att vi cyklat iaf lite dagarna innan, så vi inte var helt färska. Vi var såååå trötta!

Men vi gjorde det! Mitt mål var att äntligen få åka till Visingsö och i allra bästa fall cykla udde till udde för att se bägge fyrarna och se så mycket som möjligt av ön. Martin trodde inte att vi skulle hinna över den här sommaren, tack o lov trodde han fel. Vi hann, vi cyklade och vi älskade det. Vilken fin ö!!!

Är ni i Gränna så måste ni avsätta en dag extra och ta båten över till Visingsö. Det kostar bara 60 kr per person, tur och retur, och då får ni ta med cykel också. Men har ni ingen cykel så finns det att hyra i hamnen. Jag skulle inte ta husbilen över första gången, kanske nästa, men parkera bilen och ändå cykla runt. Det finns bara en camping (tror jag), den ligger vid hamnen. Att ta husbilen runt ön är ingen höjdare, det går såklart, men vägarna är rätt smala och trafiken ganska tät. Platserna man vill se har små parkeringar och är inte alls anpassade för större ekipage.

Man står så fint i hamnen i Gränna och det är så enkelt att ta cykeln med på båten, så det är mitt stående tips att göra så. Vi kommer definitivt att åka över fler gånger, men då ska vi nog bara cykla upp till sandstränderna på norra delen. Vi måste ju kolla in stränderna på riktigt 🙂

Har du varit på Visingsö? Blir du inte lite sugen på att åka dit?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Gränna – mer än polkagrisar

Gränna – mer än polkagrisar

Vårt sommaräventyr närmade sej sitt slut, men det hade vi faktiskt ingen aning om när vi kom till Gränna. Vi visste såklart att vi hade ett datum när vi måste vara hemma, men det låg ju nästan en vecka bort…

Efter guldvaskningen var det meningen att vi skulle ta oss hela vägen till Gränna, men i höjd med Huskvarna ringde jag upp min bästa kompis som bor där och frågade om vi fick stå på deras tomt över natten. Jag ville ha tystnad, lugn och och ro och träffa henne förstås. Det fick vi och hade en mysig kväll med tidigt avslut hemma hos Å och hennes familj.

Istället för att komma sent till en ställplats och hoppas på plats, kom vi nu tidigt till Gränna hamn och kunde välja och vraka. Planen var att stanna 2-3 nätter, då vill man stå bra, så vi valde noga och hittade en plats lite avsides. Det var onsdag och dag 19 på vår resa, det var dax att utforska Gränna!

Vi började med att utforska hamnen och kolla båten till Visingsö, dit skulle vi nämligen åka på torsdagen. Sen gick vi upp i stan och det är verkligen upp. Så mycket backar och de är branta. Vi passerade mängder med polkagristillverkare, medan vi letade efter ett ställe för lunch, men även ett knäckebrödsbageri. Oftast äter vi i husbilen, men ibland lyxar vi med mat ute. I Gränna kändes det passande att testa lite Småländska delikatesser, det blev nämligen isterband till lunch.

Mätta och belåtna, lite för mätta… började klättringen upp för berget. Vi hade blivit tipsade (av flera följare på instagram) om berget som man kunde gå upp för och se ut över hela Gränna. Så det var vi ju tvungna att göra. Där uppe skulle man även äta den berömda räkmackan, men den hoppade vi över. Utsikten var verkligen otrolig, vi hade dessutom helt kart väder och kunde nästan se detaljer på Visingsö.

Tillbaka nere i stan började det droppa lite, så vi sprang in på Grenna Museum. Där började vi med att titta på utställningen som handlar om Grännas historia. Här fanns det mesta att veta om staden och polkagrisarna. Utställningen hittar man i Franckska gården, ett hus från 1600-talets mitt, och innehåller sju små rum med olika teman. Strax brevid ligger Polarcenter allmänt kallad André museet. Här visar man planeringen av S A Andrées polarexpedition, fram till det att Örnen lyfter från Danskön på Spetsbergen. Men även andra expeditioner i Arktis och Antarktis. Otroligt intressant!

Jag tycker absolut att man ska börja med att se filmen, det är samma film på bägge våningsplanen. Den är en kvart lång och berätta om precis allt man behöver veta. Sen kan man gå runt och förundras över allt material man lyckats samla ihop. Här finns brev, loggböcker, bilder, kläder och en massa annat. Här kan man tom se en av slädarna och en luftballong. Ett av de mest intressanta museum som jag varit på faktiskt.

När vi sett allt sken solen igen. På vägen tillbaka till Peppe handlade vi lite polkagrisar, sen tog vi faktiskt en eftermiddag med varsin bok i solen. Knaprandes på polkagrisar såklart. På kvällen tog vi en promenad i hamnen, medan solen gick ner. Det var varmt och skönt, massor med folk i rörelse och vi bjöds alla på en magisk solnedgång.

Kvällen gick åt till att planera morgondagens tur till Visingsö. Äntligen skulle jag få åka dit!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram