Efter våra regniga dagar i Falkenberg och Ullared tog vi ett par dagar på en camping i Gnosjö. Vi visste att det skulle regna och hade planerat för jobb. Vad vi inte tänkte på var hur internet funkar i Smålandsskogarna. Eller inte funkar…
Det småregnade redan när vi kom fram till den lilla campingen vid Gnosjösjön. Jo, den heter faktiskt så 🙂
För första gången kom en campingvärd ut och visade oss runt, innan vi fick slå oss till ro. Redan när jag skulle swisha avgiften borde jag ha anat oråd, men det gjorde jag inte. Jag fick nämligen inte kontakt med banken förrän jag loggat in på deras Wi-Fi.
Sen började regnet vräka ner och slutade inte. Vi packade upp datorerna och körde igång, det gick sådär… internet vägrade att funka. Campingens Wi-Fi funkade ibland om jag hängde över diskbänken och riktade telefonen mot fönstret och deras reception.
Jag hade mängder med grejer jag skulle göra och fick ett lätt stresspåslag. Där och då insåg jag att dålig uppkoppling är något som stressar mej enormt. Kan ju låta sjukt, men det mesta av mitt jobb sköts via mail och sociala medier. Det är så jag får lön. Alltså måste jag ha bättre koll på hur det fungerar när vi planerar att stå och jobba på olika platser.
En del kunde vi iaf göra och snart skulle vi vidare. Istället för mörkaste Småland blev det en natt hos min fina vän Åsa i Huskvarna. Här blev det inget jobb gjort alls, vi pratade och pratade och pratade. Och tvättade! Det behövdes efter tre veckor på rull 🙂
Efter en dryg vecka på Öland åkte vi över bron och drog åt handbromsen på Ölandskajen utanför Turistbyrån i Kalmar. Det är tredje sommaren vi står här och vi trivs så otroligt bra.
För att få plats på ställplatsen vid Ölandskajen måste man vara där tidigt. Sista natten på Öland spenderas därför på Arontorp för att ha nära till bron och Kalmar. Så vi kom fram vid 8.30 och fick en plats nästan direkt och pustade ut. Vi hade nämligen ingen Plan B om vi inte hade fått det…
Väl på plats kunde vi installera oss för de kommande två dygnen, som vi skulle stå där. Det blev lite jobb, en tur till Coop och lunch. Sen gick vi den korta biten till Sveriges Radio och P4-redaktionen. Där skulle vi träffa Maria som ringer upp mej lite då och då. Hon ringde någon dag tidigare och ville prata om ovädret som vi hamnade mitt i under natten till onsdagen. Eftersom vi skulle till Kalmar bjöds vi in för att hälsa på. Vi fick kolla in redaktionen och känna lite på spakarna i radiostudion som Radio Kalmar sänder ifrån. Så himla kul!
Dagen efter var det fullt program. Vi började dagen på Kalmar Slott för att titta på nya utställningen där. Jag kan nästan inget om konst, men Monet gillar jag och på slottet visas just nu utställningen ”Monet & Friends” som är helt otrolig. Det är ett rörligt bildspel som visas på golvet, i taket och på väggarna, som ackompanjeras av klassisk musik. Det är helt otroligt! Man blir nästan som hypnotiserad. Hela filmslingan är 49 minuter och vi satt som ljus varenda minut. Jag hade kunnat sitta där hela dagen!
Titta gärna på vår film från premiären
Men det kunde vi ju inte för vi var ju i Kalmar av en anledning. Det var dax att ta oss till Krusenstiernska teatern för att intervjua ensemblen till ”Pappor på prov” och bevaka premiären. Klockan 17 fick vi 20 minuter på oss att prata med Edward af Sillén, Thomas Petterson, Tobias Persson, Anki Albertsson och Anna-Karin Palmgren. Jag trodde att Sussie Eriksson skulle vara med och hade lagt upp intervju runt henne, men det skulle hon inte… så fick jag tänka fort och göra om allt. Ni kan se här brevid hur jag lyckades…
Kvällen blev så otroligt härlig. Vädret var perfekt, föreställningen rolig och vi träffade en massa härliga människor. När vi gick hem genom den gamla delen av Kalmar var allt så otroligt mysigt. Just gamla delen är min favorit, där är så fint med husen, kullerstensgatorna och alla blommor. När vi kom förbi slottet sken månen över slottet och speglade sej fint i vattnet. Så det blev såklart en miljon bilder… haha, asså vi är hopplösa 🙂
Två dagar går fort, så morgonen efter var det dax att packa ihop och åka vidare. Det blev en liten åktur tvärs över hela landet och stopp i Halland. To be continued, som det brukar heta…
Efter en rätt tråkig upplevelse och första natt ute på rull, åkte vi till Kattugglans Ställplats utanför Ljungby. Där var det betydligt trevligare än i Åseda.
Meningen var att vi skulle vara 3 nätter i Åseda, men där trivdes vi inte alls utan åkte vidare direkt. Vi skulle egentligen komma till kattugglan på onsdagen, men nu blev det redan på måndagen istället.
Kattugglan är en liten ställplats, med bara 16 platser. 3 av dem har elstolpe, så det valde vi de första två dagarna för att kunna jobba. Elplatserna är på ena sidan vägen, nära servicehus och bekvämligheter – platser utan el är på andra sidan vägen alldeles vid vattnet.
På onsdagen rullade vi alltså över vägen och upptäckte snart att vi faktiskt inte behöver så mycket el. Våra solpaneler klarar att vi jobbar från bilen, trots två datorer, Wi-Fi och telefoner. Så himla bra!
Tidigt hade vi bestämt att vi skulle fira midsommar med våra husbilskompisar Ludde och Anneli på just Kattuggla. Ytterligare några ekipage anslöt, en av dem kom samma dag som vi, sedan kom alla vartefter. Vi stod ”skavfötters” med Ludde och Anneli för att kunna umgås ordentligt och hade gott om plats att duka långbord mellan bilarna.
Vi hittade en bra slinga för promenader som vi tog varje dag. 2 km ungefär i värsta John Bauer-skogen, så himla mysigt! Här gick vi på midsommarafton för att plocka blommor till midsommarbordet och Annelies krans som hon absolut skulle ha 🙂
Midsommarafton blev en rätt lugn historia. Vi var 5 ekipage och 10 personer. Förmiddagen fördrev vi mestadels var och en för sej. Ludde och jag testade roddbåten och sedan testade Annelie och jag trampbåten, det gick sådär… den var omöjlig att styra, så vi gav upp rätt snart. Annelie hoppade över till Ludde och jag gick upp till Martin.
Vid 17 dukade vi upp och åt en gemensam middag. Med många olika matpreferenser hade var och en med sitt eget, det blev enklast så. Vi hade en stor sillsmörgåstårta som vi erbjöd alla att smaka, ändå fick vi äta det till lunch dagen efter. Kvällen avslutades hyfsat tidigt, skönt med folk som är ungefär lika kvällströtta som vi 🙂
Midsommardagen gick i ungefär samma tempo som dagen innan, väldigt lugnt. Och avslutades runt öppen eld nere vid vattnet. Sista kvällen tillsammans, det var dax att åka vidare. Efter nästan en vecka med socialiserande var vi rätt trötta, vi är helt enkelt inte vana att umgås så länge med så många.
Vid 10 på söndagmorgonen drog vi iväg mot ställplatsen i Påskallavik. En favorit som vi upptäckte förra året. Här skränar måsarna som en stor ostämd orkester och bilar passerar, men det gör inget. Här trivs vi och ska stå till imorrn. Kanske kan nästa midsommar bli här? Vi vet att Ludde och Annelie skulle älska platsen. Då skulle Annelie kunna bada dygnet runt 🙂
Tänk att vi skulle få så härliga vänner genom att skaffa husbil. Tack Peppe för vårt nya rullande liv. Vi är så tacksamma för att vi köpte dej och hur du berikar vårt liv. Vi går aldrig tillbaka till vårt gamla liv! Det är så här vi vill leva!
I söndags drog vi ut på rull med Peppe igen. Det är så himla härligt varje gång jag får öppna staketet och släppa ut husbilen, en alldeles speciell känsla faktiskt. För att inte tala om när man rullar iväg med bilen genom vårt område och man äntligen är på väg. Lycka!
Den här gången hade vi inget bokat, däremot ett mål i sikte. Vi ska stå och jobba tills på torsdag och hade siktat in oss på ett ”kontor” med vatten som utsikt. Vi bruka hålla oss till max 3 timmars körning, men det blev det dubbla innan vi kom fram till Björkängsbadet i Åseda, som skulle bli vårt hem de närmaste tre nätterna. Så blev det inte…
Det hade varit svårt att hitta information på nätet och även priset var oklart. Vi kom iaf fram till ett mysigt ställe, med fin utsikt och en egen liten badplats. Det var det positiva, sen började tveksamheterna… Vi behöver el för att kunna sitta och jobba, första eluttaget var trasig och det andra fick man mickla lite med innan den fungerade. Så första intrycket förtogs lite… Å det sura fortsatte…
I maj kostade en plats 140 kr, nu var priset helt plötsligt 220. En stor höjning utan att man gjort någon förbättring av campingen. När vi gick runt för att kolla in området, såg vi att det sk servicehuset egentligen bara var ett omklädningsrum för allmänheten som besöker badet. Campare får alltså betala för något som allmänheten har gratis…Två av tre toaletter var låsta och den som var öppen var väl iofs helt ok, men svinkall. Där fanns även en dam- och en herrdusch – längst in i omklädningsrummet, utan möjlighet att låsa om sej. Som kvinna skulle jag aldrig gå så långt in i ett utrymme och klä av mej utan att kunna låsa eller ha kontroll på vem som kommer in. Så otroligt utsatt situation.
Nu kändes det inte alls bra längre… vi betalade dock och njöt av utsikten och en fantastisk solnedgång, men bestämde oss för att åka vidare igen efter jobbet dagen efter. För att inte krångla till det bokade vi till ett par nätter där vi ändå skulle stå från onsdagen.
Självklart har vi gjort en film om campingen och det är ju just med anledning av detta som vi filmar alla ställplatser och campingar vi bor på. För att andra ska kunna bilda sin egen uppfattning om platsen och se om de vill bo där. Hade vi sett en film om Björkåkrabadets Camping så hade vi såklart aldrig åkt dit. Filmen kan ni se här!
Jag hoppas att våra filmer gör nytta och fyller en funktion. De bra platserna får beröm och de sämre får helt enkelt konstruktiv kritik och har något att jobba med. Vi kanske inte blir så populära men det gör oss ingenting!
En av våra husbilskompisar fixade träff helgen som gick. Vi hade verkligen inte tid och tackade nej. I sista minuten ändrade vi oss, men sa inget till nån. Så himla kul att se allas miner när de såg oss 🙂
Sedan vi kom hem efter Skåneresan har vi haft fullt upp och än är det inte över. Förra veckan skickades bouppteckning till slut in och vi fick även ok på lägenhetsbesiktning och godkänt byte för svärfar och hans granne, samt flyttdagen bestämdes. Två stora projekt som äntligen snart är i hamn.
När snacket om en ny husbilsträff kom upp var det otänkbart. Det fanns definitivt inte tid. Men vi behöver ny energi och det får vi i husbilen, så vi ändrade oss. Vi kan ju jobba var vi än är, så länge det inte är ett fysiskt möte eller event, så vi packade in datorerna och drog iväg.
I tisdags rullade vi in med husbilen på ett nästan tomt Kust Camp i Gamleby. Där stod vi och jobbade fram till torsdagen, med sjöutsikt, fågelkvitter och vågbrus. Det där med sjöutsikt till frukost är inte helt fel. Strax efter lunch på torsdagen började det rulla in gamla och nya vänner som skulle på träffen. De blev såååå förvånade 🙂
Vi hade ju sagt att det var omöjligt för oss att komma. Och på sociala medier la vi upp gamla bilder hemifrån, på så sätt misstänkte ingen ens att vi var ute och åkte. Det vara bara vår närmaste familj som visste var vi var. Men det är svårt att vara hemlig när sociala medier finns, jättesvårt faktiskt.
De första som kom till campingen var Thomas och Mari från Hallsberg. Den underbara dialekten som man blir så glad av – Vad gör ni häääär??? Utbrast de förvånat. Å så lät det vart efter ekipagen rullade in. Vi fick be alla som kom att inte avslöja oss, Peter som fixat allt skulle nämligen inte komma förrän dagen därpå. Så alla hjälpte oss att mörka och ljög tom för att inte skapa misstankar.
När Peter väl dök upp fattade han inte att det var vi förrän vi bokstavligen stod framför honom. Trots att hans fru flera gånger sa till honom, men han var så inne i sitt och vi skulle ju inte vara där… han började gapskratta när han väl fattade. Allt finns tack o lov på film, vi ska bara redigera den så får ni också se deras miner. Det var så himla roligt och blev så otroligt lyckat.
Vi blev kanske 15 bilar och hade jättemysigt. Trots skyfall, kyla, blåst och gråväder. Campingen har ett fint kök med ett större gemensamhetsutrymme som vi kunde vara i och på så sätt träffas och äta tillsammans. Det blev jättebra trots vädret, och vi satt ute så fort det var minsta sol och varmt.
Det är alltid lika tråkigt när ekipagen börjar rulla iväg och den här gången skulle vi inte åka vidare utan hem, så det var lite extra tråkigt. Men nu är det bara 3 veckor till midsommar och då ses några av oss igen. Innan dess är flyttbestyren över och i bästa fall ligger lilla bilen ute för försäljning. Ytterligare några punkter som kan bockas av.
Helgen gav verkligen energi, så nu orkar vi lite till. Förlåt alla som vi lurade 😛
Efter Västervik var det meningen att vi skulle rulla vidare till en camping i Kristianopel. Men det blev inte så…
Efter helgen var det meningen att Martin och jag skulle jobba ett par dagar. Så vi hade siktat in oss på Kristianopel, men inte bokat något. När vi jobbar vill vi helst ha tillgång till el eftersom datorerna drar en del och det är skönt att ha fläkten på när man sitter stilla en hel dag.
Men så hörde en ny bekant av sej och erbjöd oss plats hemma hos honom i Torsås. Vi avböjde med förklaring att vi tyckte det var oschysst att vara tråkiga och stå och jobba hos folk man inte känner. Å fick till svar: ”ni är välkomna att vara tråkiga här, då kan jag också vara det”. Så skön människa, så vi tackade ja och åkte dit.
Peter, som vi bodde hos, skulle också på husbilsträffen så det var jätteroligt att lära känna iaf en person (hela hans familj faktisk) innan träffen. Så otroligt härliga och inbjudande människor! Vi blev faktiskt kvar i två dagar där.
Peter är supernoga med sin husbil och fick nog en mindre hjärtinfarkt när han såg hur skitig Peppe var. Så efter jobbet på tisdagen blev det husbilstvätt minsann. Snart sken Peppe som en sol och såg ut som ny. Peter tyckte inte att det passade sej att komma på träff med smutsig bil och det hade han ju rätt i såklart 🙂
Efter två härliga dagar i Torsås, med gemensamma middagar och massor med skratt, styrde vi ner mot Österlen och Skåne, men bara över dagen för att bla träffa Karl Fredrik och Petter. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg som kommer inom kort.
Läget var rätt dystert när vi såg väderleksrapporten i fredags. Det såg allt annat än ljust ut… skulle det vara möjligt att åka iväg med husbilen eller skulle snö och halka stoppa oss?
Jag har haft superkoll på vädret senaste två veckorna och bävat för det där vita lappmöglet som kommit senaste dagarna. När vi såg att snöandet skulle fortsätta även på lördagen gav vi nästan upp. Men vi ville så gärna komma iväg, så vi fortsatte ändå att förbereda och höll tummarna.
När vi vaknade på lördagen var det någon plusgrad och barmark, men det skulle komma mer snö. Vi skyndade oss att packa ihop, städa av och installera husvakten. Efter lunch började det snöa, men var fortfarande så pass varmt att det smälte direkt. Så vi drog iväg!
Å det gjorde vi rätt i! Bara dryga halvtimmen bort var det flera plusgrader och regn, några mil senare var det sol och när vi stannade i Västervik var det ännu mer sol. Vilken lättnad!
Vi hade valt en ställplats som heter Sågen, som ligger några minuter från centrum. Där skulle vi ha el, kunna fylla på vatten och tömma toa. Därför valde vi den. Men det kunde man inte… vi har en väldigt effektiv frostvakt i bilen som tömmer ut vattnet när tempen går under 3-4 grader. Därför lät vi bli att fylla hemma och tog istället med en stor dunk med vatten. Det skulle ju gå att fylla på i Västervik… så var det alltså inte… Man håller på att fixa det, men just nu finns bara el – inget annat. SURT!
Så vi bestämde att bara stanna två nätter, så vid lunch idag åker vi vidare. Planen var att åka till en camping i Kristianopel, men en bekant i Torsås hörde av sej – så nu åker vi dit och bor på hans garageuppfart istället 🙂
Söndagen gick åt till att se oss runt i Västervik. En typisk sommarstad, det mesta var stängt. Men en så himla fin stad, så vi kommer tillbaka! HÄR finns en film från Västervik.
Nu blir det jobb ett par dagar och på onsdag drar vi vidare till Löderup. Då ska vi besöka Karl Fredrik och Petter på Eklaholm. Det blir nog både skoj och gott 🙂
Å sen är det dax att dra till Sölvesborg, till den stora påskträffen! Det ska bli så otroligt roligt! Ända sedan vi träffade husbilskompisarna Annelie och Ludde (Our Third Home) på Gran Canaria och började planera träffen har vi väntat och längtat. 3 månader har gått sedan dess, nu är det inte bara vi som ska ses utan 70 ekipage till! Heeeelt galet! Snacka om långbord. 🙂
Äntligen har jag fått tid att sammanställa vår resa i Småland i somras. Vi såg så otroligt mycket och vill rekommendera så många roliga saker. Jag tar det i den ordning vi åkte, det är lättast så 🙂
Småland gränsar till Östergötland, Skåne, Blekinge, Halland och Västergötland och har broförbindelse till Öland. Vi började vår resa i Tumba, detta var vår första långresa med Peppe (husbilen), så vi tog ganska små etapper i taget.
Vi har besökt vänner på vägen och bott i deras trädgårdar, men fem ställplatser blev det och ytterligare tre såg vi lite sådär i förbifarten. Så här är åtta tips på övernattningar i Småland 🙂
Valdemarsvik ligger på gränsen mellan Småland och Östergötland. Ställplatserna ligger nedanför vägen, precis vid gästhamnen. Man står med nosen mot vattnet och har en alldeles fantastisk utsikt. Dock ska sägas att det kör väldigt mycket moppar på vägen ovanför ställplatsen. Öronproppar rekommenderas.
Här finns 24 platser med el, jag har för mej att det kostade 175 kr per natt och man betalade i en automat vid servicehuset. Allt var fint och fräscht, all tänkbar service som tömning och påfyllning, fräscha duschar och toaletter samt flera olika restauranger och butiker. Valdemarsvik är så fint och jättemysigt, vi återkommer definitivt! HÄR finns en film från besöket.
Nästa stopp var Påskallavik! Här finns 13 platser med utsikt över stranden, hamnen och båtarna. 8 har el, 5 utan – platserna med el finns på den norra delen, vid badstranden. Där ställde vi oss. Vi kom långt innan lunch då fanns gott om plats, de sista platserna blev det nästan slagsmål om, två plåtisar försökte trycka in sej på en och samma ruta. Vid 15-tiden var det fullt, så kom tidigt.
Här kostar det 200 kr med el, 150 utan. Allt man behöver finns här i form av tömning och påfyllning. Utbudet av butiker och restauranger kan man väl snällt säga är minst sagt skralt.
Det som är bra med Påskallavik är att även om platserna i hamnen är fulla, så finns en camping bara 500 meter bort. Man kör bara förbi kyrkan och längst vattnet en liten bit, där finns MÄNGDER med platser som jag tror kostade en hundring. Hit återkommer vi också gärna. HÄR finns film från Påskallavik.
I Påskallavik rekommenderar man att gå en naturstig i närheten av hamnen, den naturstigen är värdelös och svår att hitta. Så glöm den!
Nästa stopp var Kalmar, här skulle vi vara två nätter. Siktet var inställt på ställplatsen ”Ölandskajen”, vid gästhamnen direkt utanför Turistbyrån. Här står man verkligen mitt i smeten, men det finns bara 13 platser (under vintern bara 7) så det är alltid fullt och bilar står ofta på kö.
Här kostar det 220 kr med el. Sophantering och fräscha duschar och toaletter finns i gästhamnen en liten bit bort. MEN här finns inte möjligheter till tömning eller fyllning, det kan man däremot fixa om man åker ut mot Ölandsbron och tar direkt till höger till Svinö.
Här trivdes vi också väldigt bra! Dagarna i Kalmar kan ni se på film HÄR och HÄR.
Tillbaka till Småland blev det ett första stopp i Skruv. Här bodde vi hos en kompis, men passerade Vildmarkscampingen vid Laxsjön, som såg helt fantastisk ut! Detta är en camping med 18-årsgräns om inte målsman är med.
Jag vet inte hur många platser som finns där, men den såg rätt stor ut. Här är öppet året om, men vill man ha full service är det april-oktober som gäller. En natt kostar 180 kr inkl el och då har man tillgång till både tömning och fyllning, samt dusch och toa.
Målet var Ädelfors och vi borde såklart ha stått där eftersom deras camping är på området, men den hade inte fått jättebra betyg – så vi valde att istället ta en natt på Östanå som ligger i närheten av Vetlanda.
En ganska liten och mysig camping vid vattnet, med många långliggare, särskilt golfare. Många verkade känna sej så hemma att man struntade i att visa hänsyn till dem runt om… det var ganska mycket ljud rätt sent. Här kostar det 250 kr med el och full tillgång till både tömning och fyllning. Fräscha duschar och toaletter. Helt ok, men kanske inget som vi återkommer till…
Då hade vi lika gärna kunnat bo på Ädelfors lilla camping som ligger på samma område som Guldvaskningen. Här kommer vi att bo nästa gång vi ska vaska guld, för det kommer vi att göra flera gånger – det är såååå kul!!!
Hur många platser som finns på campingen är oklart, den är lite oorganiserad och även här finns många långliggare. En natt kostar iaf 250 kr inkl el. Det går att tömma latrin och fylla på vatten, men gråvattentömning såg vi ingen. Här har man även tillgång till eldplatser och grillar. Toa finns och jag tror att jag såg en dusch också. HÄR finns en film från både Östanå Camping och Guldvaskningen.
Här trivdes vi sååå bra! Ställplatsen ligger mellan huvudgatan och hamnen, brevid en gigantisk camping. Vi valde en plats längst in, med baken mot cykelparken. Här fick vi en lite större plats i lugn och ro. Vi läste att många tycker att det låter mycket här, men vi upplevde inget sånt – trots semestertider.
Här finns 32 platser, samt tömning, påfyllning och fräsch dusch/toa. Det är lite oklart om vi betalade 200 eller 250 kr per dygn… dygnet gäller iaf 24 timmar från ankomst, så betala inte för tidigt – då måste ni lämna lika tidigt. HÄR finns film från Gränna.
Här bodde vi inte, men vi såg den när vi cyklade runt ön. Ställplatsen ligger precis vid färjan i en skogsdunge. Vi tyckte det var ganska skuggiga platser, men när man tittar på deras egna bilder nu så ser det väldigt fint ut. Här kan man boka plats, vilket jag absolut skulle göra om jag tog husbilen över. Vi tyckte dock att det var enklast att stå kvar i Gränna och bara med ta cyklarna över.
Ställplatsen har 50 platser och kostar 250 kr inkl el. på sommaren. Här finns tömning, påfyllning, dusch och toa.
Ni har säkert besökt en eller flera av de här campingarna/ställplatserna, några ligger ju längs vägar som man brukar köra för att komma till tex Öland. Vi åker ju den vägen rätt regelbundet, men har aldrig ens svängt av vägen förrän nu. Det här med husbil är ju så kul, så mycket nytt man ser!
Peppe mår bra igen efter några dagar hos bildoktorn, så nu drar vi ut på rull igen! Vi ska till Elmia och mässan Smaka på Camping och där ska vi göra vårt livs första sk ”live” på Youtube. Skitläskigt!
Det var när vi åkte hem från vår förra tripp som vi insåg att Peppe behöver hjälp. Motorn började låta illa och han svarade inte riktigt när vi tryckte på gasen. Så i måndags förra veckan tog vi honom till Peugeot i Sätra för felsökning och åtgärd. Det visade sej rätt snabbt att det var en givare (eller nåt sånt) i motorn, som gått av. Den byttes och i fredags fick vi hämta hem honom igen.
Vi var rädda att det skulle kosta massor med pengar, men det gick tack o lov på den garanti som följde med när vi köpte honom. Men det var på håret, för nu har vi haft honom i tre månader och garantin har precis gått ut. Vi hann med några dagars marginal, men allt som händer from nu får vi stå för själva.
Nu låter iaf motorn som den ska och det händer massor när man trycker på gasen, så nu är Peppe redo att åka ut igen. Och vi också! Så idag drar vi! Ikväll parkerar vi utanför ingången till Elmiamässan i Jönköping och stannar där i två nätter. Vi kollar in mässan hela fredagen och rullar sedan vidare till Vadstena på lördag innan vi drar hem igen på söndag. Några intensiva dagar, men så härligt att komma ut igen.
Å det är på mässan det kommer att hända spännande grejer. Vi har haft vår YouTube-kanal några veckor nu och lagt ut olika sorters äventyr. I morrn ska vi köra live för första gången och det blir alltså inifrån mässan. Var vet vi inte än och inte exakt vilken tid heller. Vi tänkte att vi går in när mässan öppnar och kollar var vi kan sätta oss, där tänkte vi också ha en träff under och efter sändningen med alla som vill ses. Man lär känna en hel del roliga människor via sociala medier och vi vet att några ska dit.
Ingen av oss har gjort något sånt här förr, men va sjutton – hur svårt kan det va 😛 Jag säger lite som Pippi ”Det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag nog”. Lite konstigt att sitta och prata till en skärm och veta att det sitter folk och lyssnar, om någon nu kommer att göra det… samtidigt ska man ha koll på kommentarsflödet och se om det kommer frågor som behöver besvaras. Vi kommer ju att vara på en mässa som folk är nyfikna på, så det borde ju komma en och annan fråga om den.
Det var äntligen dax! Ytterligare en av sommarens höjdpunkter. Jag skulle äntligen få se hela Visingsö och då menar jag HELA. 4 mil på cykel typ…
När jag var liten, typ 3-4 år, var mamma, pappa och jag ute och flög. Då menar jag inte bildligt talat, utan bokstavligt. Min pappa hade ett litet fyrsitsigt flygplan som vi var ute med ganska ofta. Just den här gången blev jag kissnödig, det finns inte många lösningar i ett sånt litet flygplan. Så vi landade på det lilla flygfältet på Visingsö, jag kissade och sen flög vi iväg igen. En nödlandning alltså 🙂 Det är vad jag sett av Visingsö.
Vårt sommaräventyret hade nått Gränna och vi hade biljetterna till Visingsö i fickan. Direkt efter frukosten fixade Martin cyklarna, så var det bara att trampa ner till färjan. Kön var inte så lång när vi kom, men växte snabbt och var snart ända upp till ställplatsen som vi kom ifrån. Men vi kom med och 25 minuter senare var vi framme på Visingsö. Solen sken, klockan var bara 10 och det var jättevarmt. Helt perfekt alltså!
Färjan kommer in ungefär i mitten av ön, vi började med att kolla in ruinen som ligger alldeles brevid hamnen och trampade sedan söderut. Vi tog vägen som går närmast vattnet, som nog inte är gjord för cyklar – men det brydde vi oss inte om. Det var lite knöligt och smalt, men fram kom vi i alla fall till slut till ruinen i Näs. Där spelade man tydligen in Arn-filmerna, sånt har Martin superkoll på.
Från ruinen kunde man se fyren på södra udden, men vi kunde inte hitta vägen dit. Så det blev till att fråga, jag är inte den som är den, har jag ett mål tar jag hjälp! En man som var ute med hunden visade oss hur vi skulle ta oss till fyren och eftersom ingen annan tydligen vågar fråga, var vi alldeles ensamma där. Vi packade upp vår picknick, åt, och låg sedan och solade en liten stund alldeles vid vattnet. Så himla mysigt! Planen var alltså att cykla från fyr till fyr. Ön är ca 15 km lång, vi hade lyckats ta oss till den södra fyren – skulle vi orka ta oss till den norra också?
Visingsö är fullt med historia, mängder av fornlämningar och minnesmärken. Jag hade ringat in det viktigaste på kartan i cykelkorgen, men allt var även tydligt utmärkt utmed vägen. Så även om vi cyklade långt, var det inte längre sträckor i taget. Det var något att titta på hela tiden, många stopp blev det och då känns det ju inte så långt.
Efter picknicken höll vi oss till huvudvägen, nästa stora mål var Svensgården som tydligen har Sveriges bästa ostkaka. Den var vi ju tvungna att smaka, här skulle man även kunna köpa lårrullad senap… sånt måste man ju bara kolla in. Ostkakan var ljuvlig!!! Jag hade utan problem kunnat äta en portion till, såååå gott. Ni måste åka hit när ni besöker Visingsö, det är den absolut godaste ostkaka jag någonsin smakat! Den där lårrullade senapen då? Jag är inget senapsfreak, men den var väldigt god! Lite för grov för mej, men vilken smak! Prefekt till varma mackor 😛
Tillbaka till vägen igen. För att komma tillbaka till huvudvägen skulle man svänga vänster, precis när jag svängde såg jag det: solrosfältet! Jag bara vrålade till ”Nej, rakt fram!!!” till Martin, vände cykeln och cyklade den korta biten till solrosorna som jag sett. Så läckert! Det var inte ett jättestort fält, men fullt tillräckligt för mej. Här kunde man plocka en solros för bara 5 kronor, beloppet swishades och gick till Cancerfonden. Hade vi inte cyklat och haft plats i cykelkorgen så hade jag köpt en bukett. Nu fick vi nöja oss med bilder. Många bilder blev det.
Dagen gick och nog började vi fundera över vårt beslut att cykla udde till udde. Men det kändes som att detta var enda chansen, att det på nåt sätt var nu eller aldrig. Så vi trampade på. Benen började kännas stumma, baken var mer än lovligt öm – men vi fortsatte. Förbi fornlämningar, kyrkan och det lilla flygfältet (där vi ”nödlandade”), och efter att ha cyklat in mellan två gårdar nådde vi äntligen även den norra fyren. Vi gjorde det! Det tog hela dagen och vi var mer än trötta, men vi gjorde det – vi cyklade faktiskt udde till udde på Visingsö! På vanliga cyklar ska tilläggas – inga elcyklar här inte 😛
Sen skulle vi tillbaka också… det var ju mindre kul… på tillbakavägen vek vi av för att pusta ut vid en av de få sandstränder som finns på Visingsö. Den finaste ligger en liten bit bort, men dit orkade vi helt enkelt inte. Vi får börja med den nästa gång. Klockan var runt 17 och matklockan började göra sej påmind. Så vi cyklade vidare för att upptäcka att det mesta stängde just kl 17, det enda som fortfarande var öppet var en thairestaurang på vägen och några ställen i hamnen. Så vi satsade på att åka tillbaka med färjan och äta i Grännas hamn istället.
Vi kämpade tillbaka till hamnen och kom fram precis när sista bilen körde på. Jag vrålade ”Vänta på oss”, trampade lite extra och swischade ombord med Martin bakom mej. Innan vi riktigt fattade vad som hänt, så var vi ute på vattnet och snart på andra sidan. Upp med cyklarna till Peppe och på stappliga ben gick vi ner i hamnen för att äntligen få lite mat. Man blir hungrig av att cykla fyra mil, för det var faktiskt så mycket det blev. Det var ju tur att vi cyklat iaf lite dagarna innan, så vi inte var helt färska. Vi var såååå trötta!
Men vi gjorde det! Mitt mål var att äntligen få åka till Visingsö och i allra bästa fall cykla udde till udde för att se bägge fyrarna och se så mycket som möjligt av ön. Martin trodde inte att vi skulle hinna över den här sommaren, tack o lov trodde han fel. Vi hann, vi cyklade och vi älskade det. Vilken fin ö!!!
Är ni i Gränna så måste ni avsätta en dag extra och ta båten över till Visingsö. Det kostar bara 60 kr per person, tur och retur, och då får ni ta med cykel också. Men har ni ingen cykel så finns det att hyra i hamnen. Jag skulle inte ta husbilen över första gången, kanske nästa, men parkera bilen och ändå cykla runt. Det finns bara en camping (tror jag), den ligger vid hamnen. Att ta husbilen runt ön är ingen höjdare, det går såklart, men vägarna är rätt smala och trafiken ganska tät. Platserna man vill se har små parkeringar och är inte alls anpassade för större ekipage.
Man står så fint i hamnen i Gränna och det är så enkelt att ta cykeln med på båten, så det är mitt stående tips att göra så. Vi kommer definitivt att åka över fler gånger, men då ska vi nog bara cykla upp till sandstränderna på norra delen. Vi måste ju kolla in stränderna på riktigt 🙂
Har du varit på Visingsö? Blir du inte lite sugen på att åka dit?
