Efter ungefär fyra veckor var det dax att ta ta oss till Jönköping och Elmiamässan. Sista sträckan ville vi ha så kort som möjligt, för enkelhetens skull. Vi letade lite och hittade Lovsjbadens Camping, som bara ligger ungefär en kvar från Elmia. Vilket härligt ställe!
Målet för hela den här resan har hela tiden varit Elmiamässan i Jönköping. Vägen dit har bara varit lite kringelikrokig. Från Tumba (söder om Stockholm) tog vi oss till Bro (norr i stan), vidare till Värmland, Dalsland, Strömstad och Göteborg. En lätt omväg på en massa mil, men oj så roligt vi haft på vägen och vilka härliga människor vi mött. OCH vilka bra jobb vi haft möjlighet att göra.
Nu har vi samlat på oss en massa bra material som vi kan jobba med hela vintern. För det är ju så det funkar för oss, vi samlar material maj-september och tar hand om det vi samlat ihop under vintern. Nu hade vi alltså hamnat i Småland och på Lovsjöbaden. En jättefin liten anläggning, precis vid vattnet. Perfekt som utgångspunkt för att köra vidare till mässan och förmodligen sista jobbet för i år.
Vi fick en plats längst ner vid vattnet. När vi kom sken solen och det var alldeles ljuvligt. Vi satt ute och bara njöt halva söndagen. Resten av tiden filmade och fotade vi och på kvällen jobbade vi med vår föreläsning. En himla behaglig dag.
På måndagen jobbade Martin, så jag passade på att träffa en kompis som haft den dåliga smaken att flytta 30 mil bort från mej. Vi fick några timmar att prata ikapp och jag hjälpte henne med en grej som hon behövde fixa.
På måndagkvällen såg våra kompisar Helena och Peter (freedomtravel.se) att vi hittat ett smart ställe, så dom kom också dit – eftersom de också var på väg till Elmia. Så vi fick en himla trevlig kväll tillsammans, där vi också hann prata ikapp lite. De har åkt runt i Norge en månad, så vi har ju varit ganska nära varandra – bara några mil mellan oss vissa gånger. Nu fick de platsen brevid oss och vi fick flera timmar med härligt snack. Kul kul.
Vi trivdes så himla bra på Lovsjöbaden. Det är lagom stort, lugnt och skönt och ett himla härlig ägare. Här finns dessutom två katter, kallade Campingkatterna. En röd kelig liten sak och en svart osynlig sak… den lyckades vi inte ens se. De har faktiskt ett eget instagramkonto, kolla in campingkatterna på insta så får ni se.
Tre nätter blev det här och vi kommer absolut att komma tillbaka. Detta är en perfekt utgångspunkt inför mässan och den är ju nästa höst igen. Så med allra största sannolikhet kommer vi att hamna här igen nästa år. Då kanske vi lyckas hitta den där svarta katten också…
Vi besöker 50-60 campingar och ställplatser varje år, för att det är vårt jobb. De flesta är ganska lika, men så händer det att vi kommer till en riktig pärla. Såna platser kan vara svåra att lämna och så var det i Gränna eller rättare sagt Örserum. Över helgen bodde vi på en av de finaste ställplatser vi varit på hittills. Ett vackert gammalt badhotell från 1905.
Ibland poppar det upp nya anläggningar och då är vi rätt snabba på att åka dit. Vi har ju som uppdrag av campingtidningen Husvagn & Camping att testa campingar och ställplatser. Det är såklart extra roligt att kolla in något helt nytt. När vi fick veta att Gränna Strandhotell öppnat en ställplats med bara fem husbilsplatser och vi faktiskt var i närheten är det klart att vi åkte dit. Vilket ställe!
Örserums badhotell, som i dag är känt som Gränna Strandhotell, har sina rötter i den svenska brunnsepoken. Om jag fattat det rätt så låg det redan på 1600-talet ett gästgiveri på platsen, men detta kan vara fel. På 1800-talet upptäcktes två källor med mineralrikt vatten som ansågs ha hälsobringande egenskaper. År 1905 invigdes Örserums Brunns- och Badanstalt, där gäster reste för att kombinera brunnsdrickning, bad och rekreation i den natursköna miljön vid sjön Ören. Sedan dess har anläggningen utvecklats från klassiskt brunns- och badhotell till dagens Gränna Strandhotell. Källorna finns fortfarande kvar i den gamla brunnsparken som en påminnelse om platsens ursprung, men de används inte.
För drygt ett år sedan tog kocken och entreprenören Mathias Wessman över verksamheten. Jag har sällan träffat en så engagerad människa. På bara ett år har han rustat upp och, i mina ögon, förbättrat verksamheten totalt. Han har bla tagit ner 27 stora träd och öppnat upp utsikten helt över vattnet. Jag såg en bild där hela den vackra parken var belamrad med stora björkar som dolde utsikten totalt, idag är där öppet och välkomnande. Men det första han gjorde var att ändra namnet från Örserum badinrättning till Gränna Strandhotell, rätt eller fel… men det drar definitivt mer folk till Gränna än till Örserum.
När vi kom fram sken solen från en klarblå himmel och det var väl en 25 grader. Vi fick platsen närmast stranden, vilken visade sej vara kanske 10-15 meter bort. Vi brukar bara stanna två dagar på en så här pass liten ställplats, men vädret skulle bli dåligt och hela hotellet ingick ju – så för att vara helt säkra på att hinna gå igenom allt och få fina bilder tog vi en natt extra och det var en jäkla tur. Som husbilsgäst får man använda hotellets faciliteter, som toa, dusch, bastu, spelrum, restaurangen osv. Det blir alltså lite som att bo på hotell fast man sover i husbilen.
Första kvällen testade vi restaurangen. Vi gjorde som vi brukar och beställde signaturrätterna, finns det några så är det såklart dem vi vill ha på bild. Martin fick därför en miso- och soyamarinerad lax till förrätt och svensk bogfilé till varmrätt. Jag tog burrata till förrätt och en löjromspizza till varmrätt, för att det helt enkelt är gott och gör sej bra på bild 🙂
Å jösses så gott allt var. Vi äter såklart alltid av varandra för att smaka allt. Men först ska det tas bilder, så vi äter nästan aldrig varm mat. Så är det. Jobbet år först. Men det gör oss ingenting, vi har ju blivit rätt vana vid att det är så här. Vi blev mätta och belåtna ändå och gick nöjda från bordet.
På lördagmorgonen tog vi en sen frukost upp på hotellet. Så himla lyxigt med hotellfrukost när man sovit i husbilen. Står man på ställplatsen har man lite rabatt på frukosten, detta ska utnyttjas såklart. Särskilt som frukosten är jättefin, med allt man kan önska och lite till. En traditionell hotellfrukost helt enkelt. Det enda jag tyckte saknades var löskokta ägg och kanske våfflor med vispad grädde och sylt, bara för att det är så gott 😛
Lördagen var fin, då upptäckte vi området och satt mest ute. Då passade vi på att filma och fota det vi kunde. Vi kom så sent till frukosten att den var rätt urplockad, så den kunde vi inte fota utan fick vänta till måndagen. Restaurangen var nämligen abonnerad resten av lördagen och halva söndagen pga fest. Men på söndagseftermiddagen blev vi visade runt hotellet, fick titta in i sviterna och de mindre rummen. Vi fick också veta om kommande planer, det kommer att hända mycket spännande här. Som alltid när det kommer en ny entreprenör till ett litet samhälle, så finns det en och annan som inte tycker om att det sker förändring. Så är det även här, men det skapar ändå arbetstillfällen, som en av de närboende konstaterade.
Söndagen bjöd i övrigt mest på regn, blixt och dunder. Som i större delen av sverige. Vi kom nog rätt lindrigt undan ändå tror jag. Vi satt mest och jobbade, skickade ett par nya texter till redaktören. Vilket alltid känns lika skönt. Eftersom det regnade hade vi redan packat in utemöbler och sånt, så när vi vaknade på söndagen var vi färdiga att åka. Men först sprang vi upp till restaurangen för att fota frukosten innan de ens hade öppnat för gästerna. Nu hade vi alla bilder vi behövde.
Men det var inte helt enkelt att åka därifrån. Vissa platser fastar man lixom direkt för. Gränna Strandhotell var inte bara vackert och trivsamt, där var även Mathias som ödmjuk, varm och välkomnande ägare med hundra idéer. Otroligt inspirerande. Vi hade gärna stannat länge till, men vi måste ju vidare. Men vi kommer tillbaka, vi måste ju se vad som händer med alla Mathias idéer. Så himla spännande ju!
Det kommer såklart en film härifrån, så fort vi hinner 🙂
På plats i Kalmar var det dax för premiär på Krusenstiernska teatern. En del föreställningar ser man extra mycket fram emot, den på krusen är en av dem. Men i år var det lite extra känslosamt, det var nämligen sista premiären här. Efter 18 år läggs den lilla teatern ner för att återuppstå på Lindö om ett par år.
Vi brukar intervjua ensemblen strax innan premiären och så skulle vi göra även den här gången. Så när Martin jobbat klart klädde vi om oss och cyklade iväg till teatern. Vi kom in på Krusenstiernskas gård vid 16-tiden, då var det fortfarande en hel del folk där som gick runt i den vackra lilla trädgården. Det är så fint där!
Repetitionerna pågick för fullt, in i det sista. När jag frågade om något som hänt eller om det var ändringar i sista stund, fick jag till svar att det var mer uppvärmning än repetion. Ok… det har vi inte varit med om förut… Men jag skulle snart fatta, allt handlade om tajming och millimeter precision. Det här är en föreställning som kräver exakt tajming för att ingen ska komma till skada. Och med ingen menar jag mest Ola Forssmed.
16.30 kom Edward Af Sillén, Robert Gustafsson, Hanna Hedlund, Ola Forssmed och Eric Ericson och satte sej hos oss och intervjun kunde börja. Jag får ofta frågan om jag inte är nervös när jag ska intervjua kända personer och hur jag förbereder mej. Jag kan ärligt säga att jag inte är det minsta nervös och jag förbereder mej faktiskt inte särskilt mycket heller. När jag funderade vidare på den frågan kom jag fram till att det för mej handlar om nyfikenhet på det personerna gör, inte vilka de är. Och då kan jag på ett avslappnat sätt prata med dem helt naturligt och frågorna kommer upp vartefter vi pratar. Det blir som att et gäng kompisar sitter och pratar och så är det ju oftast också, eftersom jag jobbat med många av dem tidigare.
Här kan ni se intervjun och lite i övrigt från kvällen. Titta gärna, de säger faktiskt en himla massa både roliga och intressanta saker.
Efter vårt lilla snack var det dax för mej att ta över kameran och spana in minglet, medan Martin tog plats vid fotoväggen för att ta bilder på alla gäster. Eftersom detta var sista premiären här så var det såklart lite extra roliga gäster inbjudna, många ”gamla” skådisar som stått på scen här. Inte gamla i ålder alltså, utan… ah, ni fattar vad jag menar 🙂
En happening i Kalmar innebär också att det blir en liten kusinträff. Min kusin är nämligen kommunalråd i Kalmar och är såklart därmed inbjuden till såna här kvällar. På så sätt kan vi iaf ses en gång om året, skandal att det inte blir mer. Jag fick även träffa fd grannar från vårt förra hus på Öland samt en massa teaterkompisar. Har man jobbat på en stor teater i Stockholm, så har man en himla massa teaterkompisar. Jag jobbade på Oscarsteatern på 80-talet och har fortfarande kontakt med ganska många från den tiden. Så himla roligt!
Världens bästa Edward!Min kusin Johan med sin MalinHärliga Anki och PeterFinaste Anna-Karin och ThomasHela gänget blir grillade av mej och min mikrofon
Klockan 19 satt vi på plats och farsen körde igång. Och det var sååå bra. Fars är ju sån där ”släng-i-dörrarna-teater” som kan bli tramsigt om det inte görs med fingertoppskänsla och tajmning. Här blev det perfekt. Suveräna skådespelare, en galen handling, rappa repliker och så himla roligt. Ola Forssmed och Eric Ericson var helt suveräna. Om ni är i Kalmar så försök att få tag i biljetter. Detta är sååå bra!
Helt plötsligt var förställningen slut, utan att vi tittat på klockan en enda gång. Det är ett säkert betyg på en bra kväll. Så det var bara att cykla hem till husbilen och skriva recensionen, det var rätt enkelt faktiskt. Medan jag skrev redigerade Martin bilder och klippte ihop filmen, samtidigt som han höll ett öga på fotbollen. Vid 1 var allt publicerat och jag kunde gå och lägga mej, då tittade han klart på fotbollen. Recensionen kan ni läsa HÄR.
Jag behöver nog inte säga att det blev en rätt rejäl sovmorgon dagen därpå. Då var det bara att packa ihop igen, för att ta oss från östkusten till västkusten – för andra gången i år. Mot Falkenberg, Vallarna och nästa premiär.
Blå Jungfrun ligger mittemellan Oskarshamn och Byxelkrok på Öland. I år fyller den lilla nationalparken 100 år, men jubileumsturen som vi skulle åka med på blev inställde pga regn. Vi trodde att det var kört när vi fick veta att det skulle komma en ny chans. Ville vi åka med? OM vi ville!
Jubileumsturen på söndagen blev alltså inställd, men på onsdagen fick vi en ny chans. Taggade till tusen rullade vi ner husbilen till hamnen på tisdagen efter jobbet, för att stå närmare båten. Matsäcken från söndagen fräschades upp lite och sen var vi redo. Till slut försvann regnmolnen och på tisdagen vaknade vi till sol för första gången på länge. Vid 8.30 gick vi den korta biten till båten, där vi träffade Fredrik som skulle köra oss ut till ön.
Förutom oss så var det kanske 20 personer till, i alla åldrar. Det går absolut att gå runt på Jungfrun med små barn, men då ska de vara vana vid att gå – för det går inte att åka vagn där. Å det gäller faktiskt för alla, man ska ha en hyfsad grundfysik och kondition. Det är nämligen 3 kilometer över stock och sten, det är en jobbig med himla rolig promenad. Detta ska man vara medveten om.
Båten tar ungefär en timma, där finns inget att göra eller köpa på vägen och man ska helst inte använda toaletten. Istället kan man njuta av den härliga utsikten och vila benen lite, innan äventyret kör igång. Vi tog såklart en massa bilder, det går inte att låta bli. Vi framme finns ingen hamn eller brygga, båten lägger till där den kan beroende på vinden. Den här gången och även de andra gångerna jag har varit här klev vi i land på den södra sidan. Strax nedanför labyrinten, som ni kanske sett på bild.
Vi hoppade i land, fick lite information från guiden på ön och började sedan vår vandring. 3 kilometer är som sagt inte särskilt långt, men här blir det en utmaning som tar ett par timmar. Det finns en röd och en blå sträcka, den blå är något längre och en rejäl utmaning, men längs den får man verkligen se allt som ön har att erbjuda. Så den tog vi såklart. Den röda är lite lättare, men fortfarande inte helt enkel. Bra skor som sitter fast ordentligt på foten är absolut nödvändigt, samt oömma kläder. Det är inte helt fel att ha något på skallen heller, vid sol och en vattenflaska. Vi hade även packat ner en liten matsäck, trots att tiden skulle bli knapp.
Vi började vid labyrinten och följde sedan leden via ”kyrkan”, bautastenarna, jungfrukammaren, Lervik, Sikhamn, jättegrytan, stenbrottet och resterna av den gamla järnvägen. I Lervik tog vi en liten paus för att äta matsäcken, som smakade så otroligt bra just där och då. Därifrån är vandringen lite lättare, så vi ville ha det värsta gjort. Där finns dessutom ett bajamaja, som jag passade på att utnyttja – det finns två på hela ön typ. Lervik är min favoritplats på ön, de rödfärgade helt kala klipphällarna mot havets blå färg är så otroligt vackra. Jag kan åka hit hur många gånger som helst!
Under åren har jag pratat om Blå Jungfrun massor med gånger och sagt till Martin att vi måste fixa så han får åka dit. Nu blev det så och jag var lite rädd att jag hade hajpat ön lite för mycket. Men han blev faktiskt lika förälskad i ön som jag varit sedan mitt första besök här. Det är en helt magisk plats, som har mycket att erbjuda för den som kommer på besök. Dessutom med en mängd historier och myter.
Det är alltså hit som häxorna kommer på skärtorsdagen för att dans med djävulen, enligt sägnen. Och det sägs också att om man medvetet tar med sej något från ön, så drabbas man av olycka. Ni anar inte hur många stenar som länsstyrelsen får skickat till sej varje år… Folk som tagit med sej och nu vill ha hjälpa att återbörda stenarna till ön.
Jag har såklart aldrig tagit med något här ifrån, men den här gången var hon inte särskilt god mot mej ändå. Först ramlade jag, utan någon egentlig förklaring. Sen blev jag spetsad av en gren som sprättade upp en bit på benet, så blodet rann ordentligt. Då det inte slutade blöda, fick jag fråga en familj som vi mötte om de hade plåster. Det hade de och jag kunde iaf fortsätta utan att det rann ner i skon.
3 timmar är tajt, iaf om man ska både fota, filma och njuta. Så njuta fick vi hoppa över den här gången. Vi gick sträckan så fort vi kunde, åt snabbt och fortsatte att gå – ändå kom vi tillbaka precis innan båten skulle avgå. Martin hann gå på toa, men mer tid än så hade vi inte. Att dra fötterna efter sej går alltså inte, det är därför man behöver ha en viss grundkondition. När jag varit där förut har vi haft nästan obegränsat med tid, då det bara varit vi på båten. Så om ni åker dit, eller rättare sagt NÄR, se om ni kan ta någon av turerna som har ett längre stopp. Det kan ju vara er ända gång på ön, då ska ni såklart njuta av turen ordentligt.
Klockan 13 satt vi på båten tillbaka, efter ett helt fantastisk besök. Många sov på tillbakavägen, både stora och små. Väl i land igen lät vi de andra kliva av innan vi gjorde en kort intervju med Fredrik som kört oss. En himla kul personlighet som verkligen vigt sitt liv till både Blå Jungfrun och sin fina båt. Ska ni åka till ön så kolla upp Solkustturer. Åker ni från Byxelkrok, så är det med Fredde.
Som sagt; jag har varit på ön flera gånger och kan åka hur många gånger som helst. Det är lite som att gå in i en saga. Martin har varit där för första gången nu, och har heller inget emot att åka tillbaka. Den gången kanske mer för att njuta, än för att springa varvet runt och fota.
Är ni det minsta nyfikna på Blå Jungfrun och sugna på att åka dit är det såklart nu ni ska göra slag i saken. Nu när ön firar 100 år som nationalpark. Jag lovar att ni inte kommer att ångra ett besök, det är helt fantastiskt. Det kommer såklart en film, vi ska bara få tid att sätta ihop den 🙂
Strömavbrott, fel på bilen och iskall dusch – paniken var nära när allt slutade fungera. Tur jag har en man som håller huvudet kallt och står stadigt när det blåser…
Vi lämnade Öland och började resan från östkusten till västkusten. Men vi letar ju jobb hela tiden, så vi stannade vid en liten camping i Hovmantorp. Ungefär mittemellan kusterna.
Gökaskratts Camping hittade vi på nätet och tyckte lät intressant. Vi kom fram till en nästan tom anläggning. Oss gör det ingenting att stå ensamma, men det går ju inte att ta bilder på en tom camping. Det ser ju inte särskilt kul ut i en tidning.
Men vi checkade in och hoppades att det skulle komma fler. Vi fick välja vilken plats vi ville och tog en nära vattnet. Såklart. Men under ett träd, vilket kanske inte var så jättesmart. Kråkorna släppte rejäla laddningar på både bilen och våra utemöbler. Att man aldrig kommer ihåg sånt! Ta inte plats 21 om ni tänker boka där.
På onsdagen gick Martin upp och jobbade som vanligt och åt frukost med mej när jag vaknade. När han satte sej för att jobba igen upptäckte han att hans ena skärm inte tog laddning. Hade vi strömavbrott? Ja, det verkade inte bättre. Jag kollade el-stolpen, men den verkade funka. Hemska tanke – tog inte bilen el. Var det fel på bilen? Panik!
En liten stund klarar Martin sej utan två skärmar, men när han kunde tog han en paus och började felsöka. Efter lite tester insåg vi att det var el-stolpen som inte funkade. Inte heller stolpen brevid. Det var tydligen strömavbrott. Så vi gick mot receptionen för att få mer info. På vägen möter vi ägaren som säger att kommunen stängt av elen, för något underhållsarbete – utan att meddela berörda verksamheter. Hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen skulle detta pågå.
Till slut kom iaf elen tillbaka och allt var frid och fröjd igen. Men paniken när vi trodde att bilen gått sönder… den var rätt oskön. Så lättade vi blev när vi insåg att felet inte låg hos oss. Elfel är alltid dyyyyrt.
Jaja, allt ordnade sej iaf till slut. Vi kunde jobba klart och Martin skulle bara gå och duscha innan middagen. Snart kom han tillbaka, utan att ha duschat. Det fanns nämligen inget varmvatten i någon av kranarna. Kanske pga elavbrottet, vi vet inte. På kvällen fanns det ingen att fråga, men vi pratade med ägaren morgonen därpå. Han sprang direkt iväg och kunde konstatera detsamma och blev såklart väldigt bekymrad.
Det var alltså en vistelse med lite krångel och nära panik, men det är en fin liten camping. Ägaren har precis tagit över och gör så gott han kan med allt. Det byggs nytt, renoveras och fixas. Området är jättefint och campingen har stor potential. En promenadväg genom skogen går till centrum bibliotek och Ica. Och vattnet är alltid där på ena sidan. En trivsam plats helt enkelt.
Några bilder till tidningen kunde vi inte ta, men vi kommer tillbaka i juni. Då borde det vara fler gäster på plats, när säsongen är på gång på riktigt. Och vi kommer gärna tillbaka oavsett, vi gillade den lilla campingen.
Här är film från campingen:
Det är ju en chansning att åka runt och jaga platser att skriva om så här på försäsong. Platsen kan vi ju alltid testa, men bilder går inte att ta om campingen är tom. Vi behöver fint väder, iaf ett tiotal husbilar och husvagnar och folk som rör sej på området. Då kan vi göra ett bra jobb. Det kan vi inte riktigt just nu, men vi kan ju alltid komma tillbaka.
Efter en effektiv helg, och avskedsparty av Sveriges Eurovisionbidrag, var det dax att packa ihop oss. Att åka på långresa i april är knepigt. Vädret kan bli precis hur som helst, så man får packa både långkalsonger och bikini.
Jag bytte ut alla vinterkläder efter den förra turen och fyllde redan då på med underkläder och basplagg. Så det mesta var redan på plats i husbilen, nu skulle bara allt annat in. Bland annat skulle ju bokhyllan fyllas på, jag vill ha ”riktiga” böcker – har svårt för läsplattor och ljudböcker. Jag vill ju dessutom fota det jag läser och då krävs en tryckt bok. Fyra veckor blir en liten hög…
I början av veckan klippte jag mej och fixade fransar och bryn. Då ser man lixom ok ut även om man bara drar en borste genom håret på morgonen. Vi bytte från vinterdäck (sent omsider), fyllde på gasolen, handlade och tankade.
I onsdags jobbade Martin halvdag, sen drog vi iväg. Siktet var inställt på jobb, att leta upp campingar och ställplatser som vi kan skriva om. För detta krävs dock fler än vi på platsen och hyfsat fint väder. Just nu när det inte är så många ute med sina husbilar kan detta vara en liten utmaning, men vi har lyckats rätt bra.
Efter en tidig middag på Rasta i Ringarum tog vi sikte på Timmernabben där vi tänkte stå i gästhamnen. Men där var det fullt, så vi hamnade på den gamla festplatsen istället. Och där blev vi faktiskt rätt många och solen sken dessutom som på beställning.
På torsdagen var det halvdag. Medan Martin satt och jobbade passade jag på att gå runt och fota lite. Det är en helt ok ställplats, som vi gärna återkommer till. Allt finns och priset är bra. Dessutom öppet året om.
Här nedan kan ni se filmen vi gjorde:
När han var klar filmade vi snabbt platsen, innan vi packade ihop oss för att åka vidare. Sen körde vi över bron och drog åt handbromsen på Arontorp på södra Öland.
Det är redan slutet av oktober. En tillbakablick på sommaren borde såklart ha gjorts för länge sen, men men… ibland tar saker lite längre tid än man tänkt. Här är den iaf, vår otroligt härliga sommar då vi faktiskt var ute med husbilen i nästan fem månader i sträck. Här kommer ett lååååångt inlägg med länkar till nästan varje plats om ni vill läsa ännu mer eller se film från tillfället 🙂
Sommaren är ju enligt kalendern juni, juli, augusti. Men jag tror att vår började redan i maj och slutade i september, för vi hade sommarväder nästan hela tiden mellan just maj och mitten av september. Det är fördelen med husbil, man åker dit solen skiner och det har vi gjort. Det är rätt svårt att kort sammanfatta en så lång tid. Men jag testar!
Sommarvärmen började 25 april i Karlsborg. Där stod vi med husbilen på båtklubben och jobbade. Martin inne i bilen, jag ute i solen. Efter några överraskande fina dagar, var jag såklart rätt rosa om kinderna. Men eftersom jag redan har en grundbränna, så blev jag snart brun – så det var ingen fara.
Husbilsträffen ägde rum i Hjo, över Valborg. Även där hade vi fint väder, fast det var ingen höga temperaturer. 150 bilar rullade in på vår träff och vi hade några fantastiska dagar tillsammans i den lilla trästaden.
27 maj åkte vi iväg på ”riktigt” för sommaren. Vi började med en spontantripp till Ullared, tillsammans med våra vänner Helene och Krister. Det blev en härlig helg där vi besökte olika platser vartefter de dök upp. Efter en rejäl shoppingtur åkte vi den korta biten till vännerna på Kattugglan för en natt, sedan blev det Bilkyrkogården i Ryd som kompisarna inte hade sett. Solen visade att vi skulle ta oss till östkusten, så det blev en natt i Oskarshamn innan vi avslutade i Blankaholm. Där stannade vi sedan för att stå och jobba lite. Medan kompisarna åkte hem till sitt.
I slutet av april fick vi veta att vår kollega på tidningen plötsligt hade slutat, så nu var vi ensamma om att skriva om campingar och ställplatser. Vi hade inte ens börjat skriva årets åtta beställda texter och hade plötsligen 16 texter att skriva. Det var bara att sätta igång och just det gjorde vi där i Blankaholm.
Det var dax för Nationaldag och vår resa mot Dalarna skulle börja. Vi var ett litet gäng som stämt träff i Västerås, så dit gick kosan. Vi blev 5-6 husbilar som hade himla kul där över helgen, men den här gången hade vi åkt åt fel håll. Vädret var inte alls med oss.
Efter några trevliga dagar började vår resa norrut. Målet var midsommar i Orsa, första stoppet blev i Västanfors vid den fina båtklubben. När vi åker så här blir det oftast 2-3 dagar på varje plats. På så sätt hinner vi uppleva platsen, testat den ordentligt, ta bilder och göra en film. Nu skulle vi dessutom planera nästa kokbok, så ett gäng recept skulle testas och en del gamla skulle göras om för nya bilder. Det jobbet började också på den ställplatsen.
Och vilken midsommar vi fick! Detta kan ni läsa om HÄR. Det är bland det häftigaste jag varit med om. Ska ni fira en riktig midsommar så är det på campingen i Orsa ni ska vara. Och ni ska vara där from onsdagen, så ni får vara med om alla delar i midsommarfirandet. Det var helt fantastiskt!
Sen var det dax för de sedvanliga teaterpremiärerna i Kalmar och Falkenberg. Vi hoppade över Helsingborg i år. Vi passerade hemmet i Tumba och var där i hela 26 timmar – mest för att, tvätta, röja trädgården och byta böcker. Efter en natt på Rosenseriens parkering och en fika med vännerna där, körde vi en snabb vända över bron för att äta kroppkakor på Arontorp – innan vi drog åt handbromsen på First Camp Stensö – Kalmar.
Vi brukar vara här 4-5 dygn, men nu blev det bara två nätter. Vi kom ena dagen, såg teatern dagen därpå och drog sedan vidare dagen efter det. Årets uppsättning på Krusenstiernska teatern i Kalmar var helt fantastiskt. Kanske det bästa som visats där.
Vi var tyvärr tvungna att lämna Östkusten och det fina vädret, vi hade ju ett jobb att göra på Västkusten. Så vi drog tvärs över landet, med sikte på Falkenbergs båtklubb. Där stod vi och jobbade i storm och regn, innan husbilsvännerna Lasse och Anki kom med bättre väder. Tillsammans gick vi på årets sommarpremiär på Vallarna. Den var däremot inte riktigt lika bra som förra året…
Nu var vi rätt slut, tempot hade varit högt. Så vi bestämde oss för att ta ett par nätter hos Gittan och Micke på Bananpannkakans ställplats i Höganäs. Nu hade vi fint väder igen och jag kunde sitta ute och sola. Jag passade på att göra en sk ”reel” på instagram från stället och skulle bara filma hönorna då en av dem smet ut ur hönsgården. Hon var snart infångad och ingen skada skedd – men det kändes ju lite sådär…
Sen var det dax för en av sommarens stora höjdpunkter. Martin skulle äntligen invigas i traditionen att ”tura”. Han skulle alltså få kryssa mellan Helsingborg och Helsingör, så många gånger han ville, med mej som sällskap såklart. Vi ställde oss på ställplatsen Oxhallen, det är nära terminalen och man står säkert. Vi kom på tisdagen och på onsdagen var det dax.
Vi klev på båten vid 16-tiden och stod ute i fören nästan hela första turen. Sen gick vi ner i restaurangen för att testa buffén. Mätta och belåtna skulle vi bara handla och sedan gå av, men när vi stod i taxfreen gick båten sönder. Snopet. Men vi var ju inte klara. Så vi fick gå bakvägen till nästa båt, vänta in den, handla och sedan snällt sitta och vänta tills vi återigen var i Helsingborg och kunde gå av. Vi heter ju ändå Jikitas på äventyr och måste ju leva upp till namnet 🙂
Nu hade vi någon vecka att köra runt lite som vi ville och siktade på Österlen. Första stoppet blev i Lundåkrahamnen, då vi skulle hälsa på författarna Caroline och Leffe Grimwalker som bor i närheten. Det blev en riktigt rolig dag med en massa snack, god mat och skratt. Det var där vår idé om en egen pizza föddes. Deras pizzabagare var den första som bakade Jikitas Pizza. Han hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så även om den blev ok, så var det inte 100 % vi.
Nu var det nära till våra allra första husbilskompisar Annelie och Ludde. Av en händelse lyckades vi för andra året i rad komma dit på exakt samma datum. Ett glatt återseende, vi se alldeles för sällan. Här blev det god mat och dryck, en massa skratt och prat. Och vi fick äntligen tvätta igen. Efter ungefär 2 veckor på rull, är oftast nästan alla rena kläder slut. Då behöver vi tvätta och är så tacksamma för alla som låter oss låna deras maskiner.
Eftersom vår huvudsyssla på sommarhalvåret är att testa campingar och ställplatser, så blir det ju rätt många nya platser som vi besöker. Just Österlen har vi bara utforskat en gång och det var som sprillans nya husbilsåkare. Vi har rätt många ställen att testa där.
Vi började med Solans Mack utanför Löderup. Strategisk eftersom det är nära till Eklaholm där vi var inbjudna till middag. Solan ligger med promenadavstånd från den långa fina stranden, som vi såklart var tvungna att se. Här blev det jobb några dagar, innan vi åkte den korta biten till Karl-Fredrik och Petter. Vi stod och jobbade på deras parkering, innan det var dax att svida om för middag.
Vilken härlig kväll det blev! Vi fick en god välkomstdrink, eller en… det blev nog fler än så… och ännu fler medan vi alla umgicks i köket medan Karl-Fredrik lagade middagen åt oss. Det drog ut lite på tiden, så vi satte oss inte till bords förrän vid 22 och hade nog inte ätit klart förrän strax innan midnatt. Stämningen var god, vi åt, drack, skålade och skrattade.
Morgonen efter var vi inte jättepigga, men nyktra. Nu var det dax att ta sej in i Småland igen och förbereda nästa premiär. Sommarens sista. Vi tog sikte på Kosta där vi installerade oss på den bekväma ställplatsen. Här finns verkligen allt för oss husbilsåkare.
Vi kom på onsdagen och på torsdagen packade vi matsäcken full och gick den korta biten till Kostas festplats. Där var det dax för årets Diggiloo. Vädret var perfekt och showen den bästa av alla Diggiloo vi hittills sett. Det blev en riktigt härlig kväll och det var skönt att ha nära hem till husbilen, när recensionen skulle skrivas.
Det blir lite kors och tvärs i landet, beroende på var jobben bokas. Borås Camping hörde av sej, så vi åkte dit för att kolla in dem. Vi erbjuder en tjänst som innebär att vi kommer till en camping, testar den och sedan ger vår muntliga och/eller skriftliga utvärdering. Vi tittar på läget, skyltningen, området som helhet, campingtomterna, städning och en massa annat. Vi förskönar ingenting, utan är brutalt ärliga. Detta gjorde vi alltså i Borås som verkligen kämpar för att få till en riktigt fin campingupplevelse för sina gäster. De har kommit långt och har många spännande planer, vi hade inte jättemycket att tillföra – men några detaljer hade de inte tänkt på.
Efter några dagar i Borås styrde vi kosan mot Tylösand. Här skulle vi också testa campingen, men för att skriva om den. Här stannade vi fyra nätter, för att även hinna se en del av omgivningarna. Så förutom att samla material om campingen cyklade vi en 18 km långa Prins Bertils stig. Så himla fint och blev en rejäl utflykt.
Nu tornade ett oväder upp sej, så vi ställde oss tryggt hos kompisar strax utanför Halmstad under några dagar. Återigen lånade vi tvättmaskin och passade på att bädda rent i husbilen. Så himla skönt. När ovädret passerat tackade vi för god mat och hundmys och körde vidare.
Det var dax att kolla in platsen för nästa års husbilsträff och firandet av bröllopsdag. Detta skulle göras på Unda Camping i Uddevalla, här skulle vi också stanna fyra nätter. Men det berodde på att vädret var ostadigt, så det blev en extra dag för att få fina bilder till tidningen. Som vi trivdes här! Det är inte ofta vi känner motstånd att lämna en plats, men det gjorde vi här. Här fick vi dessutom vår pizza bakad igen och då med nästan alla rätt. Den blev såååå god!
Vi trivdes så pass bra och gillade campingchefen så pass mycket att vi faktiskt funderar på om detta kanske ska bli vår bas när vi säljer huset. Vi kanske blir bohuslänningar i framtiden 😛
Sommaren var långt ifrån slut än, det var bara slutet av juli. Ändå hade vi hunnit med att samla material från ett 30-tal olika campingar och ställplatser. På tre månader alltså. Det är så våra sommarhalvår ser ut. Och än var vi inte klara.
Vi brukar fokusera på ett landskap per sommar, i år föll valet på Dalsland. Nu var det dax att ta oss till Håverud och äntligen se slussningen i den berömda viadukten. Där finns en camping precis vid den nedersta slussen, så där ställde vi oss ett par dagar.
Jag vet inte hur många slussningar vi såg, det blir lixom aldrig för mycket. Vi kommer gärna tillbaka för fler. Det är rätt mäktigt det där byggnadsverket. Bara några kilometer bort ligger Upperud, där det finns en väldigt fin ställplats. Här ställdes vi oss också några dagar och såg ännu fler slussningar.
Men nu skulle det bli en rejäl storm, så vi tog återigen skydd hos kompisar. Nu blev det hos Micke och Patric i Värmland som har den största husbilen av våra husbilskompisar. De kör omkring i en stor Morelo, men det är klart… de har ju hela tre hundar som ska med. Att det är små pälsbollar har väl ingen som helst betydelse 😛
Här blev vi bjudna på god mat, härliga promenader och såklart hundmys. Vi hade inte jättemycket smutstvätt, men nog sjutton tvättade vi här också. Det är bäst att passa på när man kan!
”Gubbarna” tipsade oss om några spännande ställen som vi borde kolla in. Så när stormen var över körde vi till Borgvik. Ett fint gammalt brukssamhälle med båthamn och en liten ställplats. Här fick vi några riktigt härliga promenader bland de gamla ruiner. Och en galen solnedgång följt av ett otroligt månsken.
När folk fick veta att vi var i Borgvik tipsade många om att vi bara måste testa räkmackorna i Värmskog. När typ den 50:e kommentaren kom om detta insåg vi att vi nog måste se vad alla pratar om. Så vi åkte dit. Och jo, den räkmackan var värd en omväg…
Ett annat ställe vi blev tipsade om var campingen i Åråshult. En väldigt charmig plats, men jag kommer inte ihåg så mycket. För jag blev sjuk. Rejält dessutom. Vi samlade material, tog bilder och gjorde en film. Men i övrigt sov jag mest. Filmen är inte publicerad än, men det kommer att synas att jag inte alls mår bra. Det var hur som helst ett himla kul ställe, så vi kommer tillbaka.
Nu var vi på väg hemåt för några dagar hemma, men än hade vi några dagar kvar. Nästa stopp blev i lilla Nora. Jag var fortfarande dålig, men hade piggnat till så pass att jag orkade sitta ute och läsa. På tredje dagen uppstånden brukar det heta och det gällde även för mej. Tredje dagen i Nora orkade jag äntligen ut på promenad igen. Vilken fin stad! hit kommer vi definitivt tillbaka!
Sista natten på rull hade vi stämt träff med kompisar i Hjälmare Docka. De har byggt om sedan vi var där sist, så det ville vi se såklart. Men de hade inte bara byggt om, utan även dubblat priset. Så det blev bara en natt där innan vi körde sista biten hem.
Vi kom hem enbart för att Martin var tvungen att åka till kontoret i stan några dagar. Då passade jag på att gå på några event när vi ändå var hemma. Men så fort vi kunde drog vi iväg igen. Nu var det Husbils-Annikas träff i Skara som stod på agendan, ett himla bra sätt att avsluta sommaren. 110 husbilar, många som vi aldrig träffat förr. Det var så himla roligt!
Nu var sommaren alltså slut, men vi har svårt att acceptera det när solen fortfarande skiner och det är varmt. Så vi tog en tur till Öland och fick några riktigt härliga sensommardagar på vår favoritö. Vi testade en ny (för oss) camping på mellersta Öland och sen blev det ett par dagar i Byxelkrok på vår favoritställplats. Innan vi lämnade ön, blev det såklart en natt på Arontorp igen så vi fick lite kroppkakor i magen.
Sista stora målet för sommaren 2025 var den stora mässan i Jönköping; Elmia Husvagn och Husbil. Vi körde halvvägs och stannade återigen i Kosta. För att jobba och tvätta såklart, fem dagar på en mässa kräver rena kläder. Nu kändes det att dagarna blev kortare och nätterna svalare, sommaren var slut.
Efter Elmia åkte vi hem, för att vara hemma lite längre igen. Det är mycket som måste fixas när man varit borta så länge som vi har varit. Jag tror att vi räknade fram att vi på den här fem månaderna kört runt 600 mil och besökt ett 50-tal campingar och ställplatser. Helt galet. Men det är ju ett jobb som kräver att vi åker runt rätt mycket. Nu är det bara att sätta sej och skriva.
De där 16 texterna då? Jorå, den sista skickade vi i mitten av augusti. Så på nästan precis tre månader hade vi skrivit allihop. Stor klapp på axeln på oss. Nu har vi bestämt med redaktören att vi inte har någon deadline, utan bara fortsätter att skicka in vart efter texterna blir klara. Så skönt. Jag avskyr deadlines och blir så stressad av dem.
Vad är då sammanfattningen av sommaren 2025? Att vi hade tur med vädret nästan hela sommaren, men det var ju mest för att vi följde solen och sedan tog skydd vid oväder och därför inte märkte mycket av det. Vi kan också konstatera att det inte är några problem att bo i husbilen helt och hållet. Klarar vi fem månader, så klarar vi året om.
Sommarens bästa var utan tvekan midsommarveckan med Anne och Stefan. Att förverkliga någons dröm är så häftigt. Vi hade minst lika roligt som Stefan. Och vi fick hjälp av så många fantastiska personer som vi hoppas få träffa igen. Och det är just alla möten som är det vi minns mest. Alla som kommer fram och hälsar och som vill mötas upp längs vägen. Det är helt fantastiskt vad sociala medier kan hjälpa till med.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har jobb som vi kan göra var som helst. Att ha som uppdrag att åka runt med husbilen och testa campingar. Hur lyxigt! Vi kan verkligen säga att vi har världens bästa jobb 🙂
Det var sommaren 2025 det. Sommaren är över, men vi slutar inte åka husbil för det. Nu är han fixad för vintern, så det är bara att fortsätta.
Med förra årets hagelstorm i minnet gjorde vi oss färdiga för att recensera årets Diggiloo. Den här gången sken solen över Kosta där årets premiär skulle äga rum. Å jäklar så bra det var!
Vi kom till Kosta Lodge på onsdagen, dagen innan premiären. Martin började ju sin semester då, så nu kunde vi koncentrera oss på våra uppdrag helt och hållet. Diggiloo var sista scenshowen som vi skulle recensera för den här sommaren, iaf vad vi vet. Sen skulle vår lilla ”turné” köra igång, jakten på material till campingar och ställplatser alltså.
Första dagen i Kosta var alltså på onsdagen, då installerade vi oss och la upp en plan för kommande veckor. Eller vi försökte iaf… det är inte så lätt eftersom vi är rätt väderberoende för att få fina bilder. Sen satt vi mest och läste i solen och jobbade lite. På torsdagen tog vi en morgonpromenad in till Kosta för att köpa matsäck till kvällens show. Så skönt att komma igång med promenaderna igen, kroppen mår så mycket bättre.
Eftermiddagen gick åt till att filma ställplatsen och förbereda kvällen. Vid 16.30 gjorde vi oss klara och gick iväg till festplatsen. I år skulle vi inte filma eller göra några intervjuer, så det var ett förhållandevis ”lätt” jobb. Martin skulle fota och jag skulle recensera showen, samt fota för våra sociala medier. Väl inne hittade vi våra platser och blev kanske inte helt nöjda. När vi recenserar brukar vi få kantplatser med fri utsikt för att kunna uppfatta alla detaljer. Nu hade vi fått platser snett mot scenen, mitt i en rad – jag såg inte jättemycket. Men jag hörde ju och Martin fick bilder, eftersom han kunde springa omkring fritt, så det fick väl gå.
I pausen träffade vi producenten och när han fick höra om våra platser flyttade han på mej. Martin sprang ju ändå runt, så han hittade en plats och kunde flyttade på mej. Helt plötsligt satt jag istället precis vid scenen och hade en himla bra plats. Nu såg jag allt, kunde ta bilder som jag kan använda och kunde tom se några av vännerna på scenen i ögonen. De kan ju inte hälsa, det ser inte bra ut – men ögonkontakten är en slags hälsning och räcker bra.
Årets upplaga av Diggiloo är helt suverän, några menade på att det är den bästa någonsin. Vi har bara varit med tre gånger och den är iaf bäst hittills. Årets komiker är Per Andersson och jag vet att folk kan ha svårt för honom, men han var helt suverän. Han får väldigt mycket scentid och sånt kan jag vara lite tveksam till, men det var väl avvägt och passade in så otroligt bra.
Årets stora gästartister är Uno Svenningsson och Sanna Nielsen, snacka om att de lyfter showen till helt nya höjder. Medina var också helt suveräna. Ni kan läsa hela vår recension HÄR, det är inte ofta vi sätter fem stjärnor – men det gjorde vi den här gången.
Diggiloo är tre timmar musik och så otroligt härligt. Man blir lixom sådär otroligt sommarglad, i år var ju dessutom vädret med oss. Som vi skev i recensionen ”Sol, sommar och Diggiloo”, de hör lixom ihop. Så när showen var slut gick vi med lätta steg tillbaka till husbilen, nästan dansade fram. Och sen var det bara att sätta sej och jobba. Martin redigerade bilder medan jag skrev recensionen. Å det gick faktiskt ganska lätt, vi var färdiga och kunde publicera texten strax innan midnatt. Tack och gonatt lixom.
Sommarens sista recension alltså. Oj vad vi sov gott sen 🙂
Så var det dax att klä upp sej och jobba lite bland folk igen. För näst sista gången skulle vi bege oss till Krusenstiernska Gården och den lilla utomhusteatern inne i parken för att se ”Oss swingers emellan”. Där är alltid lika mysigt.
2026 går avtalet för teatern inne i det som allmänt kallas Krusen, aka Krusenstiernska gården, ut. Det har varit olika information om detta, några har sagt att det var sista gången i år, andra att det är nästa år. Nu har vi kollat upp det ordentligt och sista gången är nästa år. MEN i år var det sista gången för Thomas Petersson att iklä sej huvudrollen, nästa år är det Robert Gustafsson – de kör vartannat åt. Så lite sista var det, med tanke på att Thomas gjort detta i 17 år eller något sånt.
Vi började som vanligt premiärdagen med en intervju. Den här gången var skaran som mötte oss rätt liten, men inte mindre viktig. Förkylningar har drabbat ensemblen, så det var tvungna att vila sina röster – så vi fick bara träffa Thomas Petersson och regissören Klas Wiljergård. Det gick bra det med, även om jag fick tänka om lite när det gäller mina frågor.
Det blev en fin liten intervju, med många skratt. När Thomas är med kan samtalet ta vilken riktning som helst. Man vet lixom aldrig med honom och det älskar jag!
Vi hann sitta ner en liten stund innan portarna öppnades och publiken strömmade in. Vi fotade premiärgästerna och pratade med några av dem. Det spårade ur fullständigt när Ola Forssmed, Edward af Sillén och Tobias Persson började prata om sina sommarprat. Kolla på filmen längst ner får ni se, helt galet 🙂
Jag hann träffa min kusin Johan och hans fru Malin också, kul kul. Det blir tyvärr inte särskilt ofta.
Prick klockan 19 satt vi på plats och föreställningen började. Så otroligt bra! Årets uppsättning är rolig, rapp och galen. Jag överdriver inte om jag säger att Thomas byter kläder 5 gånger på lika många minuter och dessutom hinner både sminka sej OCH sminka av mellan bytena. Han växlar nämligen mellan att vara man och kvinna. Hur han orka fattar jag inte!
Clara Henry är också något alldeles extra. Hon är så bra som packad! Mer än halva föreställningen är hon dyngrak och gör det så bra. Hon är så otroligt rolig. Jag skrattar så jag nästan får astma. Sådär så jag nästan inte hinner andas mellan skrattatackerna. En fantastisk kväll!
Efteråt cyklade vi tillbaka till husbilen och satte oss för att jobba. Det var inte vårt att skriva den recensionen kan jag säga och vi hamnade på affischen igen. Yes!
Kalmar är en väldigt fin sommarstad, som vi gärna tillbringar några dagar i. Vi kom fram till Stensö Camping, checkade in och körde till vår plats. Men där stod det redan en bil… va sjutton? Hade vi sett fel på vår bokning, eller…?
Det är alltid lika skönt att komma på plats och fixa allt. Den här gången skulle vi stanna två nätter och det var em hel del jobb som skulle göras, så vi ville gärna komma på plats så smidigt som möjligt. Att då mötas av att platsen är upptagen känn sådär. Men men, det kan ju vara ett misstag som är enkelt att åtgärda. Det var det, men inte utan sura miner tyvärr.
Efter att ha kollat vår bokning och sett att den var korrekt, frågade vi dem som stod på platsen om de verkligen stod rätt. -Vaddå? Ja, eller vad är det för plats då? Vi står ju på 184, vår plats. -Njae, ni står på 183 som är vår plats. -Jaha, men ni kan väl ta vår? -Ja, om ni ska vara två nätter. – Nä, en, men det spelar väl ingen roll? -Jo, vi vill inte behöva byta plats.
Där slutade vi diskussionen och gick tillbaka till receptionen. Oss spelade platsen ingen roll, bara vi kunde stå i två dagar utan att flytta på oss. Receptionen var otroligt hjälpsamma, men där fanns ingen annan plats – så de andra var tvungna att flytta sej. När de såg personalen komma blev det fart på dem och med stor möda och syrliga kommentarer bytte de iaf plats. Å såg riktigt sura ut. Precis som om det var vårt fel att de ställt sej fel. Hade det var vi så hade vi bett 1000 gånger om ursäkt och skämts rejält. Här var de ist sura på oss!
Jaja, vi fick vår plats, installerade oss och kunde slappna av. För att få lite lugn tog vi ut cyklarna och gav oss iväg på en liten tur. Kalmar är ju så fint. Vi cyklade till centrum för att titta på den nya ställplatsen och tog ett varv runt slottet och Krusenstiernska gården. Det blev även en liten stund på ”vår” bänk vid vattnet mittemot slottet. Det är så mysigt att sitta där i solen.
Den här gången stannar vi kortare än vi brukar, så detta är ungefär vad vi hann – förutom att gå på premiären av årets utomhusteater. Det ska jag berätta mer om i nästa inlägg.
Sista stoppet på roadtrippen med kompisarna var i Blankaholm, en plats vi alla gillar och gärna återkommer till. Här stannade vi några dagar, för att pusta ut och jobba ikapp lite.
På lördagen körde vi den korta biten mellan Oskarshamn och Blankaholm. Så skönt att parkera tidigt och kunna utnyttja dagen lite mer. Solen sken och vi kollapsade i varsin stol och bara njöt.
Vi hjälptes åt att filma ett par korta grejer, när vi packade upp några nya saker som vi köpt. Martin tog lite nya bilder och vi påbörjade texten vi ska skriva om ställplatsen. Så praktiskt att skriva om platsen man är på, särskilt om det dyker upp frågor som man vill ha ett snabbt svar på och ägarna finns i närheten.
Vi grillade och hade en mysig kväll och på söndagen vinkade vi bye bye till våra kompisar. De åkte hem för att jobba och vi ställde om för att jobba här på ställplatsen några dagar. Tanken var först att bara stanna två nätter, men det blev tre. Vädret var fint och vi trivs här – så varför inte.
Martin jobbade som vanligt och jag lyckades jobba ikapp en del. Rutinerna i bilen sitter i ryggen numera. Martin går upp och jobbar vid 6, jag vaknar vid 7.30. Då äter vi frukost tillsammans och när han återgår till jobbet, kryper jag tillbaka upp i sängen för att läsa lite eller pyssla med sociala medier. Nånstans vi 9-10 börjar min arbetsdag, jag sitter inne eller ute – lite beroende på vädret. Är det soligt sitter jag gärna ute och läser.
Efter en gemensam lunch vid 11.30, jobbar Martin till 15-16, då brukar jag vara som mest effektiv. Vi är rätt osynkade när det gäller jobbenergin. Min är högst på kvällen, då vill Martin helst kolla på tv. Vi brukar ändå lyckas få saker och ting gjorda på nåt mysko sätt 😛
Det blev alltså tre dagar i Blankaholm, så skönt att stanna på en och samma plats några dagar. Nu skulle det bli lite hattande igen.
Efter besöket på Bilkyrkogården i Ryd körde vi vidare mot Östkusten. Vi hade en liten tanke om att dra över till Öland för att äta kroppkakor, men fick tänka om när det var fullt på ställplatsen där. Vad skulle vi göra nu…?
Det känns alltid lika konstigt att åka förbi avfarten till Öland, men men… jag börjar vänja mej. Nu skulle vi alltså tänka om och bestämde oss för att dra till Oskarshamn. Där sken nämligen solen och har man husbil kan man ju åka dit näsan pekar och solen skiner. Så så fick det bli!
På vägen passade vi på att göra ett kort stopp i lilla Påskallavik för att visa våra kompisar en av Sveriges mysigaste ställplatser och ta lite bilder. Inom en snar framtid ska vi skriva en artikel om platsen och behövde lite fräscha bilder. Nu har vi allt material vi behöver, så himla bra.
Sen körde vi vidare de sista milen till First Camp Gunnarsö i Oskarshamn. Det är en stor camping, väldigt mycket natur och vatten. Här finns en ställplats utanför själva campingen, där vi bokat plats. Nu hade jag för första gången kunnat utnyttja min 55+ rabatt, men det glömde jag. Så himla dumt. Nästa gång måste jag komma ihåg det, nåt bra ska man ju ha av att bli äldre 😛
Campingen är fin, ställplatsen är däremot kanske inte är så mysig. Men vi stod bra, kunde ta en fin promenad, duscha och bara ta det lugnt. Det hade ju varit en del körande och vi började bli lite trötta, men så roligt vi haft. Så det blev några timmar här med vila, även om vi faktiskt gjorde en film också. Den är dock inte färdigredigerad, utan kommer inom kort.
Kompisarna tog ut sina möbler och satt i solen när de åt middag. Vi orkade inte ens det. Snaaart skulle vi få packa upp lite mer, för snart var det dax att dra åt handbromsen för flera dagar. Mer om det i nästa inlägg.
Efter vår shoppingtur i Ullared påbörjades resan tillbaka österut. Det fick bli en natt på Kattugglans ställplats i Ljungby som är en av våra favoriter. Här blev det som vanligt en massa snack och en sen kväll i goda vänners sällskap.
Vi var uppe väldigt tidigt, shoppade en massa timmar och ville ha en bekväm övernattning på lagomt avstånd. Alltså valde vi Kattugglans ställplats i Ljungby som driva av våra numera goda vänner Ica och Fredrik. Våra husbilskompisar hade inte varit här förut, så det var kul att få visa dem en av våra favoritplatser i Småland.
Som det numera brukar bli kom Ica och Fredrik in till oss när de jobbat klart. Det blev återigen en rolig kväll med en massa snack och gott i glasen till sena timmen. Men några timmars sömn blev det och när vi vaknade sken solen och det var varmt och skönt. Kattugglan är verkligen ett fint ställe att stanna på om man vill ha lugn och ro, härliga promenadstråk och en massa mys. Dessutom är det billigt och ägarna är så otroligt härliga. Vi stannar här flera gånger om året.
Efter frukost var det dax att åka vidare. Återigen drog vi iväg med våra kompisar till för dem nya saker, för oss gamla favoriter. Nu skulle vi visa dem Bilkyrkogården i Ryd!
Gillar man fotografering finns det några platser som är ett måste, bla gamla bilkyrkogårdar. Den i Ryd är en övergiven bilskrot där tiden stått still sedan 90-talet, men vissa bilar är från 30-talet. Här har naturen tagit över och bilarna är numera en del av naturen, med växter som slingrar sej runt och i bilarna.
Det är andra gången vi är här, den här gången var vädret bättre. Nu kunde vi alltså gå här lite längre och ta bättre bilder, fick en artikelidé när jag gick runt som jag ska spinna vidare på. Det är så spännande att gå runt bland bilarna, man hittar nya detaljer hela tiden.
Här är filmen vi gjorde när vi var här senast:
Problemet vid Bilkyrkogården i Ryd är att det är svårt att parkera, särskilt om man har en större bil. Parkeringen som finns är liten och alltid full. Men det är värt krånglet, för det är en häftig plats!
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Veckan på Elmiamässan är över. Fem dagar med mer än 35 000 besökare, jag har inte ens träffat 2% av dem – men är helt slut. Massor med härliga möten som gett energi, men tagit min röst 😛
Mässan började alltså i onsdags, en vecka sedan redan! Helt galet vad tiden går fort. Sedan dess har det gått i ett. Vår Influencerhörna har varit öppen 10-18 varje dag, utom söndagen då vi hade stängt för att hinna gå runt själva.
Hit har folk kommit för att sitta ner, prata lite, ladda telefonen och få hjälp med olika grejer på sociala medier. Vi har hjälpt till med allt från att byta namn på instagram till att publicera någons första film på youtube. Det är en ära att få förtroendet att göra detta och så himla kul att få hjälpa folk framåt!
Varje dag har vi haft ett stort vinstregn med jättefina priset. Sisådär tio glada vinnare har gått från hörnan varje eftermiddag. Lite att rodda med, men också himla kul att se hur glada alla blivit. Vi har även pratat med olika företag, satt dem in i de regler som gäller för samarbeten och lite annat smått och gott. Vi har alltså gjort en himla massa olika grejer, men främst har vi träffat och pratat med alldeles fantastiska människor som älskar camping. Och vi har haft en livesändning med info från mässan och intervjuer med några som var där. Den kan ni se här nedanför.
Å när dagen varit slut har de gemensamma kvällsmiddagarna tagit vid. Vi är några som samlats vid vår bil, bla våra vänner Helene och Krister Berggren som vi träffar lite då och då och arrangerar nästa husbilsträff med. Men även Anne och Stefan som vi firade midsommar med och ska fira nästa midsommar med också, samt Agneta och Markku som vi träffar alldeles för sällan. Samtliga är himla mysiga och hjärtliga människor som bjuder på sej själva. Och alla har även egna Youtube-kanaler, klicka på deras namn så hittar ni kanalerna.
S
Efter den långa mässdagen har vi alltså ätit middag tillsammans och sedan suttit och pratat till sent. Det har inte blivit jättemycket sömn, men väldigt mycket kvalitetstid med härliga vänner. För så är det verkligen, detta är vänner som vi fått tack vare våra husbilar. Ingen av oss har nog något större nätverk av vänner, men nu har vi hittat varandra. Å det känns så himla fint!
Varje morgon har vi sprungit runt och filmat de olika hallarna, på lördagen blev vi intervjuade av vår egen redaktör till campingtidning vi skriver för och på söndagen kunde vi titta runt på mässan lite mer för vår egen skull. Då pratade vi med olika utställare, roddade samarbeten och tackade våra sponsorer till lotterierna.
Vi träffade även mässans ledningsgrupp som konstaterade att vår hörna är en bra grej och att de vill fortsätta utveckla den. Sverige är unikt vad det gäller influencers inom camping och vi är ju dessutom lite äldre än andra influerare. Många av oss är 55+ och har följare som är minst lika gamla och äldre.
Nog för att det finns många digitala kreatörer som är långt mycket större än vad vi är, men våra följare är en köpstark skara med tid, nyfikenhet och tjockare plånbok än de som kanske följer våra yngre kollegor. Detta börjar företagen att upptäcka och då måste även de utbildas i vad som gäller vid samarbeten. Att det inte är ok att betala med produkter, utan det ska skickas faktura på belopp som går att betala räkningar med.
Det är nämligen så att om man gör ett samarbete mot en produkt, så måste man betala skatt på produkten och då har man ju faktiskt betalat för att göra reklam. Det kan vara ok om det är något man ändå tänkt att köpa, men hur många yoga-byxor eller väskor kan man ha lixom…? Tänk på detta du som funderar på att samarbeta med ett företag. Du ska ha betalt för det jobb du faktiskt gör. Skatt ska betalas och skatteverket granskar fler och fler av oss digitala kreatörer – så gör rätt!
På söndagen landade vi faktiskt ett samarbete, vilket får ni se snart. Det händer inte särskilt ofta eftersom jag inte orkar jiddra med priser och sånt. Det krävs säkert 20 mail innan man kommer överens och bara en förfrågan av kanske 100 ger ett samarbete. Många frågar, men vill inte betala. Men nu gick det alltså i lås, tjoho!
I övrigt tittade vi på det vi skulle, sa bye bye och lämnade mässan. Väldigt trötta, men även tacksamma och nöjda. Å den här gången vet vi ju att vi kommer tillbaka nästa höst, vi behöver inte vänta på besked och fundera.
