I lördags var det dax för final av årets Melodifestival. Även om jag tycker det är lite för mycket med alla delfinaler, så har vi ändå följt dem någotsånär… I fredags var vi på plats för att se genrepet!
Innan jul fick Martin erbjudande om biljetter till genrepet av Melodifestivalen 2022. Vi bokade direkt biljetter till oss och ungarna. Vi ger inte längre julklappar till varandra, men hittar gärna på något tillsammans efter jul – detta skulle bli den aktiviteten. Men så var det det där med minnet… inte hos mej, utan hos ena sonen… han glömde bort det!
Det blev att snabbt hitta någon annan som ville ha biljetter och det visade sej inte vara något större problem. Istället för sonen och hans sambo, fick vi sällskap av en gammal klasskompis och hennes man (som också var klasskompis). Vi har inte setts på jättelänge, så det var riktigt kul!
De bor i närheten av oss, så vi möttes upp på Subway och köpte varsin macka som vi åt på tåget till Solna. Väl på plats kollade vi in allt som fanns i form av snack, dricka och godis från olika sponsorer. Med famnen full av gott, gick det ingen nöd på oss alls 😛
Det var meningen att vi skulle filma också och det gjorde vi, men med alla ljud och musiken så spelade det ingen roll hur Martin klippte filmen – YouTube ville inte släppa igenom den ändå pga av rättigheter och sånt. Så det bidde inget av det tyvärr. Men min lilla kamera var iaf med, så några bilder blev det ändå.
Eftersom det var genrep så smet vi iväg när omröstningen skulle börja. Vi fick hellre plats på tåget än att se en fejkad omröstning… Sen kom kompisarna hem till oss på lördagkvällen och kollade på direktsändningen och omröstningen tillsammans då istället.
Frågan är: Vann rätt låt? Vi sa från början att Cornelia skulle vinna. Men Martin gillade Bagges låt bättre och jag gick och sjöng på Cazzi Opeia i flera dagar, den var inte bäst kanske – men gladast och fastnade i skallen. Frågan är väl om hon kan ta hem hela tjottaballongen? Kanske… Numret gör sej bra i tv, dock inte live… man ser henne nämligen inte på halva låten eftersom hon sjunger bakom en skärm. Detta ser dock inte tv-tittarna.
Nu får vi se om vi se Eurovision ihop med kompisarna. Det skulle vara himla kul iaf 🙂
Pris: 14/4 + 15/4 100 kr per natt, 16/4 200 kr. Inkl el. (ord pris 265 kr/natt)
Bokning: maila till info@tredenborg.com ange husbilsträff i ämnesraden för att få extrapriset.
Betalning: vid ankomst.
Tagg på instagram: #husbilsträffpåsken2022 (viktiga grejer om vi ska hitta varandras bilder)
Vi har fått ett kanonpris och det går dessutom att avboka kostnadsfritt när som helst. Vid minsta sjukdomstecken ser vi som självklart att ni gör det.
Vi har Gula området till vårt förfogande, i första hand, man får sin plats vid ankomst. Området har ca 290 platser, så vi ska nog få plats 🙂
All info om Tredenborgs hittar ni HÄR. Jenny på campingen meddelar att de kommer ha frukostfrallor till försäljning hela påsken.
Alla frågor om campingen, ställs direkt till Jenny på Tredenborgs Camping. Vi har bara fixat ett datum och en bra deal 🙂
Vi tänker att vi dukar långbord på fredagen vid 17-tiden och dukar upp med det man vill. Med tanke på Corona håller vi lite avstånd och följer de rekommendationer som gäller just då.
Vi (Jikitas på äventyr) och Annelie och Ludde (Our Third Home) kommer redan på torsdagen och stannar till söndag. Ni kommer, och stannar, när och hur länge ni vill. Men det är alltså på fredagen som vi tänkt att själva träffen äger rum.
Vi är otroligt förväntansfulla och ser otroligt mycket fram emot detta. En idé som kom på en ”vanliga” resa till Gran Canaria, efter massor med husbilsabstinens 🙂
Vi kommer att ha en live på youtube på torsdagkvällen, ni som dyker upp får självklart vara med om ni vill. Och vi hinner nog med minst en till live innan dess. Så följ oss på youtube Jikitas på äventyr!
På våra instagram kommer uppdaterad information, om och när det behövs, så följ @jikitaspaaventyr och @ourthirdhome för att inte missa något.
Nu har vi öppnat hemmakontoret helt igen och återigen klivit in i vår corontänbubbla. Men innan vi gjorde det var vi på en sista grej, vi var med på inspelningen av säsongsavslutningen av ”1 mot Sverige”.
Efter att restriktionerna släpptes i slutet av september har vi haft fullt upp. Nu när smittan ökar igen i Sverige, väljer vi att återigen stänga in oss i några veckor. Nu är det inte en enda bokad grej förrän 18/1, då Formex går av stapeln. Fast det händer faktiskt en grej innan dess, men det kommer jag att avslöja när det är på g…
Innan vi stängde in oss blev det en helkväll på SVT. Vi går en del på olika tv-inspelningar. Det började som en kul grej när killarna var mindre och jag var pank. Tv-inspelningar är gratis och oftast himla kul, och en kompis jobbar som Studioman – så det var även ett tillfälle att träffa honom. Den här gången hade äldste sonen bokat in oss till inspelningen av ”1 mot Sverige” som vi såklart tittat på under hösten.
Babben och jag känner till varandra, men inte mer än så. Däremot har flera bekanta suttit som experter, frågan var vilka som skulle sitta där den här kvällen…
Vi fiskade upp sonen och åkte in till stan. Vi skulle vara i studion 18.30, men hade missuppfattat tiden och kom en timme för tidigt. Eftersom vi tänkte äta innan, så var det ingen större fara att komma tidigt, tvärtom faktiskt. Vi hittade en parkering nära SVT och gick iväg för att hitta pizzerian vi sett skulle ligga i närheten. Sista pizzan på länge antar jag… nu ska vi ta hand om oss lite bättre igen.
Efter maten gick vi tillbaka till TV-huset, där man börjat duka upp med dricka och muffins. Där stod någon och tog en selfie… hmmm… henne känner jag igen… jamen! Det var ju Lina Hedlund (Alcazar), kul kul! Vi hann inte prata just då eftersom vakten hämtade henne och hon stod mitt i svängdörren när vi såg varandra. Men ropade att vi skulle ses där nere.
För att komma in i studion måste man först visa upp covidbevis och sen gå igenom säkerhetskontrollen. Ibland kollas även tempen, men inte när vi var där. Efter det slussas man in och ner för trapporna där alla olika tv-studiorna ligger. För er som inte varit inne på SVT kan jag berätta att det är väldigt högt i tak, kanske 20 meter om inte mer. Det ligger flera stora studios på rad, vi skulle vara i den längst till vänster. Redan utanför hade man riggat olika uppdrag som den tävlande skulle gissa utgången på. Ni kanske såg när bågskytten skulle skjuta ner julkulorna?
Vi fick våra platser, längst fram, trots att jag missat klädkoden som var mörk för dagen och jag hade rosa. Det brukar vara tvärtom, så jag hade klätt mej som jag brukar. Det är alltid ”förbjudet” med mönstrade kläder eftersom det flimrar på tv. Men färg vill man alltid ha, förutom den här gången. Jaja, jag fick komma in ändå 🙂
Å nu kunde jag även hälsa på Lina och få en kram, (förlåt studiokvinna Pernilla, vi var faktiskt tvungna fast man inte fick). Linas kompanjon för kvällen var Dragomir Mrsic, som jag haft kontakt med på instagram efter en recension jag gjorde av hans fina bok (ska blogga om den inom kort). Nu fick vi hälsa och han tackade återigen för en fin recension, så härligt att få göra någon glad! Så roligt att ses, det blir nog fler gånger.
Sen började sändningen och då visar det sej att kvällens tävlande är någon som vi också är bekant med. Det är nämligen sonens lärare från gymnasiet som står där! Kul kul, men tyvärr gick det inte jättebra för honom. På en timme var allt över och vi tog oss försiktigt hem på glashala vägar.
Jag kan verkligen rekommendera att sitta med som publik vid en tv-inspelning. Det är alltså oftast gratis och himla kul. Och intressant att se hur det går till bakom kulisserna också såklart. Berätta gärna om du varit med någon gång, vi kanske har varit där samtidigt 🙂
Igår avslöjades årets julklapp. Oftast är det något riktigt onödigt eller något man inte ens tänkt på, men i år tycker jag faktiskt att det var en himla bra grej. Å jag gissade faktiskt rätt!
I vår familj slutade vi helt med julklappar för ett par år sedan, istället är tanken att vi ska göra något tillsammans efter jul. Det gick ju sådär när pandemin härjade som värst. Men att skapa minnen tillsammans istället för att samla ännu fler prylar, känns lixom lite vettigare. Särskilt som vi ändå bara är vuxna runt granen på julafton. Vuxna som dessutom har fasta arbeten och tillräcklig ekonomi för att kunna köpa det man verkligen behöver och vill ha.
Jag trodde att det skulle kännas konstigt att inte köpa julklappar eftersom jag älskar att hitta den perfekta presenten. Men det var faktiskt en befrielse att helt släppa tanken och istället lägga allt krut på födelsedagarna.
Det här med Årets Julklapp har jag följt, men egentligen bara varit nöjd med en gång och det var för några år sedan när det var en upplevelse. Sånt gillar jag. Just det där att skapa minnen. I år gissade jag att det skulle vara samma sak, men trodde inte att Årets Julklapp kunde vara densamma flera gånger – så istället gissade jag på ett padelracket.
Men Årets Julklapp är alltså en evenemangsbiljett, typ samma sak som en upplevelse i min värld… men man var väl tvungen att kalla det nåt annat för att det inte skulle vara en repris. Å nu ”rasar” svenska folket, enligt medierna. Man menar att det är en illa vald julklapp med tanke på att pandemin ökar igen. Då tycker jag faktiskt inte att man tänkt särskilt långt…
För det första: när köpte någon egentligen årets julklapp? Hur många köpte en bakmaskin eller den där hållaren för mobiltelefoner? Jag vet ingen… Däremot vet jag att jag köpt upplevelser i present till framförallt min familj, i över 30 år. Det är ju världens bästa present! Det började med att jag gav mina föräldrar en kryssning på deras 25-åriga bröllopsdag. Å när barnen var 5-6 år gamla tyckte jag att det var dax att introducera dem till teatern, så varje år fick de en teaterbiljetter eller något liknande i julklapp och de älskade det och älskar fortfarande att se teater mm.
För det andra: Man kan ju ge bort något som händer längre fram i tiden. Pandemin härjar nu, men man kan ju ge bort en biljett till en utomhusteater i sommar. Har ni varit på teater utomhus? Om inte, har ni något att verkligen se fram emot. Vi har bland annat varit på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, det är såååå mysigt! En evenemangsbiljett är alltså inte synonymt med att trängas inomhus med folk direkt efter jul. Man kan hitta andra lösningar väldigt enkelt. Å då har man dessutom något att se fram emot och längta efter.
Så jag vidhåller att jag tycker att Årets Julklapp är toppen! För mej är det årets present alla dagar i veckan, som jag ofta ger bort. Jag vill inte ha mer grejer och jag påstår att ingen egentligen behöver mer grejer. Mer minnen däremot, härliga minnen tillsammans med dem vi älskar – det behöver vi alla!
Så ge bort en upplevelse/evenemangsbiljett i julklapp och skapa nya minnen med din familj. Det är mycket viktigare än fler grejer.
Som jag skrev tidigare så var det fullt ös förra veckan, så pass att vi faktiskt tog in på ett hotell i stan. Det var lixom enklast så och vi hade en voucher att utnyttja. Så i fredags checkade vi in på Scandic Hotell i Gamla Stan.
Jag checkade ensam in på hotellet, vilket var en lite mysko känsla faktiskt. Det var länge sedan jag var ensam på ett hotellrum, typ december 2019 när jag var på pressresa på Filippinerna. Men jag hann bara installera mej och slumra ett par minuter innan Martin knackade på dörren. Å då blev det fart på oss igen. Det var bara att byta kläder och dra iväg.
Det var dax för Soultrain på Café Opera som man from nu kör varje fredag igen. Klockan 17 öppnar dörrarna med skön musik, härligt mingel och gott i glasen. Vi kom dit vid 17.30 och det första vi såg var att man fräschat upp stället med nya fräscha möbler. Ut med det murriga och in med ljuset!
Det var väldigt skönt att hänga lite, dricka lite bubbel och prata med gamla bekanta. Vi filmade lite, men det var svårt att både filma och fota eftersom det var ganska trångt och ingen direkt fotovägg som folk stannar naturligt vid. Vi var ganska trötta sedan dagen innan och stannade inte jättelänge, ett par timmar bara. Så vid 19.30 gick vi sakna hem genom stan, som det så fint står i texten av Monica Zetterlund.
Det var så skönt ute, så vi tog tom en omväg till hotellet. Passade på att fota Gamla Stan i kvällsljus. När vi kom till Stora torget såg vi till vår förvåning att Nobelmuseet hade öppet och det lät som någon spelade piano där inne. Det var vi såklart tvungna att undersöka närmare. Mycket riktigt! Där satt en man med en mask för ansiktet och hade värsta konserten! För första gången var museet kvällsöppet och bjöd dessutom in till pianokonsert. Så häftigt!
Efter lite mat gick vi tillbaka till hotellet och somnade ovaggade. Vi var helt slut. Rummet var helt ok, men sängarna var rätt dåliga, så när vi vaknade kunde vi knappt röra oss och Martin hade värsta nackspärren. Men det var inget som hindrade oss från att äta en rejäl frukost, vi skulle stå oss rätt länge – så det var bara att äta 🙂
Solen sken när vi checkade ut och vi fick en härlig promenad in till Hamburger Börs där en stor del av lördagen skulle tillbringas. Nu var vi så där trötta så man bara fnittrar… och då skulle vi alltså fota och filma och dessutom skulle det bli bra. Tack o lov vet vi ju vad vi pysslar med, så det var bara att strama upp sej lite och sätta på sej arbetsansiktet. Klart!
Vi fick plats snett framför scenen och hade fri sikt över hela lokalen. Ingen av oss har någon direkt relation till Magnus Carlsson och hans musik och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Men jösses så bra det va! Vilket proffs! Och vilket härligt mellansnack. Såklart känner man igen mycket av musiken, och när han började dra Alcazar-låtar var vi med totalt. Här finns en blandning av mängder av musikstilar, och han gör allt så himla bra. Publiken överraskade mej också, jag trodde det mest skulle vara kvinnor i 40-årsåldern kanske… men det var en betydligt högre medelålder och jäklar vad de diggade!
Vi fotade Magnus dagen innan på röda mattan på Cirkus och nu satt vi alltså där med kameran igen. Å det såg han såklart och spexade lite extra. Efter showen gick han förbi oss och sa att vi skulle hänga på ut i baren där han skulle signera skivor. Så det gjorde vi och tog lite fler bilder. När den långa kön av beundrarinnor var slut fick vi äntligen en pratstund. Jag frågade om han inte kunde hjälpa oss att avsluta vårt äventyr med att vara med på slutet i vår film. Det kunde han såklart! Så i filmen från showen på Hamburger Börs kommer vi vara tre stycken som säger hejdå. Så himla kul!
Het slut landade vi hemma i soffan på kvällen, men otroligt nöjda med veckan. Martin började direkt att redigera film medan jag uppdaterade våra sociala medier. Filmen från GES på torsdagen gick rätt snabbt att fixa, den finns HÄR om ni vill titta. Snart kommer även den från Magnus Carlssons show. Det kommer att komma ut lite roliga grejer på vår Youtube-kanal framöver, så prenumerera gärna 🙂
Idag är det tisdag och vi har kommit ikapp lite, men är fortfarande rätt trötta. Man är ju inte van vid ett sånt här tempo. Men man kommer väl in i det snart igen, antar jag… den här veckan är det lugnt, jag ska bara testat ett julbord (!) imorrn och så vi ska titta på Rainman på Oscars på fredag. Såklart blir det en ny film!
Sverige öppnade upp och allt körde igång. All scenverksamhet som legat i malpåse sedan mars-20 körde igång med buller och bång. På fyra dagar ska vi se en teaterföreställning, två scenshower och ett rejält soulparty. Åsså klämde jag in en mässa som pricken över i.
Det sista vi gjorde innan pandemin slog till var galan för filmen Charter, Nour El Refais fantastiska enmansföreställning Störst av Allt och Guldbaggegalan. Sen stannade allt. I 19 månader har allt varit väldigt lugnt, och väldigt tyst. Jag har särskilt saknat att gå på teater, så det var nästan lite högtidligt att gå in i teatersalongen i onsdags. Vicken grej att sjunka ner i en stol, se ljuset släckas, höra sorlet dämpas och sedan se skådespelarna beträda scenen. Magiskt!
I onsdags tog vi alltså första steget till ”livet efter corona”, genom att se ”Katt på hett plåttak” på Maximteatern. det är kanske inte den muntraste teaterföreställningen, men vad gör det? Det var ju äntligen teater och det var så bra! I rollerna var bla Marie Göranzon, Peter Andersson och Linus Wahlgren, välspelat och väl värt att se. Linus Wahlgren visade verkligen att han är en skådespelare värd namnet, han var sååå bra!
Å det var inte bara själva föreställningen som var bra, utan en härlig kväll då vi träffade fd kollegor och gamla bekanta. Det blev som en liten reunion både före, i pausen och efter – så himla kul! Det jag noterade rätt snabbt var att ingen riktigt vet hur man ska hälsa. Ska man kramas, fistbumpa eller… det blev en blandning av det mesta och alla funkar ju. Man får känna av lite person för person.
Det var onsdagen det. På torsdagen, igår, började dagen med skönhetsmässan Stockholm Beautyweek. Jag var där ett par timmar, var bla på en presslunch med Sweden Eco och Tony Irving, som presenterade sina nyheter. Till bordet hade jag bla Dogge som jag hittade utanför dörren och drog med in 🙂
Här fanns massor med intressanta grejer och jag hade kunnat gå runt betydligt längre. Men ljudet var väldigt högt och det var så mycket folk att man nästan blev lite snurrig i skallen, man är ju inte van! Så jag åkte hem och var i total tystnad innan jag skulle iväg igen, å då var det definitivt dax för ljud – även om det var av den lite mer organiserade varianten. Det var nämligen dax för GES på Cirkus, röda mattan, mingel och musik!
Vi som är runt 50 har nog en särskild relation till grabbsen i GES. Vem kan inte texten till Stockholm, Sista morgonen, Hon har blommor i sitt hår? Är man inte 50 så kan man iaf sjunga med i ”När vi gräver guld i USA”, antar jag… Tror ni att jag såg fram emot showen?
Efter någon timmes vila hemma åkte jag in till stan igen och mötte upp Martin vid Cirkus. Han fotade röda mattan mellan 18.30 och 20, medan jag filmade både röda mattan och mingel. Strax efter 20 satt vi på plats i salongen och showen drog i gång. Men fullt ös från första minuten. Vilken nostalgi! Alla de härliga låtarna trillade på som pärlor på ett pärlband med mysigt mellansnack mellan låtarna. Cirkus tar in 1400 personer och i slutet stod alla upp och dansade. Vi satt brevid Strömstedts familj och hos oss var det party 😀
Martin och alla andra fotografer hade tillåtelse att fota de tre sista låtarna, så han gick iväg medan jag satt kvar och lyssnade klart. Efter andra extranumret gick jag ut och mötte upp honom och hade kameran redo för korta intervjuer. Så gick jag runt i minglet och frågade vad man tyckte om showen, hur de svarade får ni se på filmen när den kommer ut. Men jag kan väl säga som så att ingen var negativ… tvärtom!
När vi gick mot spårvagnen stod en krovgubbe och bjöd på korv och det var sååå välkommet. Vi hade många timmar i fötterna och inte särskilt mycket mat i magen. Dessutom hade han lakritsstänger också. Jag älskar korv med bröd och ni vet ju vad jag tycker om lakrits. Me like alot lixom. Så jag var mer än nöjd när vi nynnande åkte hemåt.
Idag är det fredag och det är inte slut med roligheterna än. Om en liten stund ska jag iväg till Subtopia och göra en kort intervju och få se lite av en show som har premiär på fredag. Efter lunch checkar vi in på ett hotell i Gamla Stan innan vi går till Café Opera som startar sitt Soul Train igen ikväll. Vi ska fota röda mattan och mingel och sen ska vi faktiskt släppa allt och festa lite själva också. Eftersom vi bor kvar i stan och inte längre har någon hund eller tid att passa, så kan det bli hur sent som helst. Eller iaf tills Martin inte orkar längre, han har gått upp 5 tre dagar i rad…
Imorrn blir det en låååång hotellfrukost. Den första på länge. Sen slappa på hotellrummet, man kan också se det som jobb… det blir förmodligen till att börja redigera bilder. Innan vi packar ihop oss och går till Hamburger Börs. Då ska vi nämligen se Magnus Carlssons show Från Barbados till Gamla stan. Jag har egentligen inte relation till honom, mer hans namne som gick i min parallellklass, så det blir väldigt spännande att särskilt höra hans mellansnack.
Sen ska vi hem! Å inte göra ett smack! Mer än redigera tusentals bilder, skriva texter och klippa film. Som sagt: Från 0 till 100 – men jösses så härligt det är att vara igång igen!
Jag är uppväxt på Ölands västra sida och har varit väldigt lite på den östra. Böda var en plats som turisterna åkte till och dit det alltid var bilkö. Vi höll till på vår strand, det var lixom lugnast så.
När man blir med husbil kommer Böda i ett helt annat ljus. Man blir lixom nyfiken. Vad är det som lockar med Böda och särskilt Böda Sand? Vad är grejen? Det var vi ju tvungna att ta reda på och ville skriva om, så det blev till att checka in på Böda Sand (Böda Camping) ett dygn under värsta högsäsongen. Otroligt fascinerande 🙂
Jag har varit på campingen kanske två gånger under hela mitt 51-åriga liv. Senast jag var där var iofs området stort, men där fanns egentligen bara en lite halvdassig pool och en kiosk. Som jag kommer ihåg det alltså, det måste varit när barnen var väldigt små – alltså runt 25 år sedan.
Jag har ju sett lite på tv, hur området byggts ut och det nästan blivit som en stad i staden. Lite som Vatikanen i Rom. En egen stat lixom. Staten Böda på Öland, bara flaggan saknas. Jag skojar såklart, men när man redan vid incheckningen får en hel tidning som bara handlar om regler och bra saker att veta när man checkar in, bor där och checkar ut – jag då fattar man att det är stort.
Vi lyckades iaf checka in utan problem och få vårt kuvert med all information. Vi skulle bo på Tullamore Street, femte kvarteret. Tur vi fick en karta att köra efter, området är inte bara stort nu – utan JÄTTESTORT! Vi hittade vår plats och installerade oss. Sen började upptäcktsfärden, vi hade exakt 22 timmar på oss att se ALLT! Det räcker för att se hela området, men absolut inte för att UPPLEVA området. Det behöver man nog flera dagar till.
Men vi hade bara en dag och började med stranden. Den är fin. Det är såklart den folk kommer för, den är ljuvlig. Lång med finaste sanden och långgrunt när man ska bada. Vi kom ner till stranden vid 15-tiden, la oss och somnade direkt. Hoppsan. Lite trötta kanske efter en hektiskt vecka. Jaja, 45 minuter senare var vi på benen igen, gick upp från stranden och in till det som kallas centrum. Där finns allt. Ica, frisör, skönhetssalong, Spa, flera restauranger och en massa annat. Är man på Böda så behöver man faktiskt inte åka därifrån under hela sin vistelse, allt finns där. Bara att sparka av sej skorna och bara vara.
På Bödasidan har man ingen solnedgång, men vi tog oss ner till stranden ändå efter middagen. Sen gick vi runt HELA området. Jag tror det blev 15000 steg innan vi tagit oss runt allt och vi lyckades faktiskt träffa en bekant också. Henne familj är där två veckor varje år och står på samma plats. Hon hänger på låset när NÄSTA års platser släpps 1 juli. Men så är de sisådär 5-6 familjer som ska få plats och vill bo tillsammans. Å så har de gjort en massa år nu och gänget blir bara större och större.
Klar jag hade fördomar! Jag var tvärsäker på att vi inte skulle få någon sömn alls. Det lät överallt, ungar stojade runt, hundar skällde och det var lördagkväll… men vid midnatt var det tyst, otroligt nog. Vi sov jättegott, men man undrar ju varför vissa måste kasta glas 23.15 samt 7.15 – kan man inte göra sånt under dagtid när folk ändå låter? Vi vaknade alltså av krosset när man kastar glas i en container, men det var dax att vakna ändå. Vi skulle ju se det vi missat dagen innan.
Området som alltid visas på tv är paradgatan eller Fifth Avenue som den också kallas. Det var vi ju såklart tvungna att kolla in. Vi hade gått där kvällen innan, när hela gatan var upplyst med små lyktor och jättemysig. Vi upptäckte ganska direkt att Böda är indelat i områden, lite beroende på vilka som bor där. På Fifth Avenue är det prydligt och fint. Här bor långliggarna som har altaner, blommor och flaggstänger. Vi hörde något om att det finns en kölista för just den gatan och att väntetiden är upp till 20 år. Övriga områden har inte alls lika lång kötid. Man kanske helt enkelt får ta det som finns och jobba sej uppåt?
När vi var där var området helt fullt, så när som på ett fåtal platser. Visst var det mycket folk, men ändå hanterbart. Stranden är stor, där får alla plats. Går man bara lite åt sidorna finns gott om plats. Här finns även träningsmöjligheter och där var det inte alls särskilt mycket folk även om det alltid var någon som tränade. Numera finns även fyra padelbanor, där och på tennisbanorna var det alltid mycket folk – men i de två utegymmen fanns gott om utrymme. Det finns även ett gäng motionsslingor och naturstigar, OCH en 9-håls golfbana! Ni fattar va? Här finns allt!
Skulle jag kunna bo här någon längre tid?
Jo, men det skulle jag nog kunna – iaf några dagar. Det är rätt härligt att ha stranden och allt annat nära. Nu är det ju lite knepigt för att det är Öland och jag känner till det på mitt sätt. Men låt säga att Böda varit på Gotland, då hade jag nog kunnat bo där ett tag och haft det som utgångsläge. Jag är ju en sån som vill se mer, men bo bekvämt. Då är ett sånt här ställe perfekt och särskilt om man är en familj. Barn i alla åldrar har hur mycket som helst att göra och kan träffa hur många nya kompisar som helst. Jag förstår folk som väljer den här typen av boende, absolut – även om det varit helt främmande för mej hittills.
Det finns bara ett fel. Å det är det där med solnedgången. Jag måste ha en solnedgång när jag är på Öland. Det finns tre lösningar, att cykla iväg och se solen går ner i kalmarsund, att flytta hela Böda Sand eller helt enkelt snurra på ön så att Bödasidan kommer västerut 🙂
Jag är iaf glad att fått se Böda Sand från insidan och vi kommer med all säkerhet tillbaka, men kanske en lugnare period och fler dagar – så vi slipper stressa runt och kan uppleva campingen lite mer rättvist. Det var lite stressigt att se allt på 22 timmar och dessutom en helg, mitt i sommaren när det är helt full. Men nu vet vi hur det är då!
Var börjar man när man ska skriva om Kalmar? Det finns ju massor att berätta!
Vi tog oss från Påskallavik hyfsat tidigt på måndagmorgonen och lyckades även i Kalmar att knipa sista platsen på ställplatsen i gästhamnen. Vi börjar bli bra på det där med att ta sista platsen 🙂
Vi kom strax innan 11 och började med att träffa turistchefen Stefan på Destination Kalmar. Han gav oss all info vi behövde för de två dagarna vi skulle vara på plats.
Sen började vi gå. Igen. Det är ju så vi upptäcker städer. Vi började med parken som ligger mellan gästhamnen och slottet. Där satte vi oss ner och planerade dagen. Man satt väldigt bra där med utsikt över slottet, så himla fint!
Vi gick igenom parken, tittade på bidragen till Sandskulpturtävlingen som var veckan innan och fortsatte in i stan. Matklockan hade ringt, så vi letade upp en grekisk buffé som mättade helt ok. Sen fortsatte vi att gå.
Målet var Länsmuseet och utställningen om regalskeppet Kronan. Jag har hört om både skeppet och utställningen under hela min uppväxt men aldrig varit där, nu var det dax!
Å vilken rolig utställning! Flera korta men otroligt bra och informativa filmer som både visade historiken och dykningarna. Massor med intressanta föremål i utställningen. Allt man behöver veta helt enkelt, på ett väldigt lättfattat och intressant sätt. Jag är så glad att äntligen fått se den!
Inne på museet fanns fler utställningar, bla en om Jenny Nyström. Ni vet hon som målade de fina julkorten med tomtar. Också en intressant och fin utställning om en väldigt intressant person. Överraskade bra, sånt gillar jag.
Innan vi gick tillbaka till Peppe tog vi ett snabbt varv runt Domkyrkan, sen va fötter och ben tvungna att få lite paus. Men efter lite vila var vi på g igen! Efter middagen tog vi en tur runt Kalmar slott, det lilla man kan se efter stängning. Sen letade vi upp Gustav Vasas bänk, som är 222 meter och ligger en liten bit ifrån slottet.
Som sista grej innan vi gick tillbaka för dygnsvilan letade vi även upp Krusenstiernska trädgården, men där var stängt. På vägen tillbaka gick vi en liten sväng i gamla stan, så otroligt fint! Dag 1 var slut och vi var dödströtta!
Dag 2.
Ska man se ett slott ordentligt och dessutom få bra bilder, så ska man vara där först. Alltså hängde vi på låset på tisdagen, vi kom inte in först men bland de första. Medan vi stod i kö hann vi träffa en bekant från instagram, så himla kul när man kan ses!
Vi gick grundligt igen rum för rum, tog massor med bilder och filmade en del. I Kalmar Slott finns en tillfällig utställning med fotokonst av Erik Johnsson, Behind the horizon. Så läckra bilder!!! Kortfilmer visade också hur han gjort några av bilderna. Se utställningen om ni kan i Kalmar eller om den kommer till er ort.
Det var dax för lunch, så vi traskade tillbaka till Krusenstiernska som nu var öppet, men kön till serveringen var rätt lång – så det fick bli sushi på Thai Silk eller nåt sånt. Ett tips vi fick från flera följare på instagram, tack för det! Där fanns en gigantisk buffé och även efterrätter. Sen var vi mer än nöjda! Ett ställe vi absolut rekommenderar.
På eftermiddagen var vi inbokade för en kort båttur. En sightseeing runt Kvarnholmen, under broar och förbi slottet. En bro var så låg att vi gick sätta oss ner på golvet i båten, så har jag aldrig åkt båt förr 🙂
Det var en jättemysig tur, också en sak som vi rekommenderar att man gör. Men vi älskar ju vatten och båtar, så länge jag slipper bada och köra. Haha, jag vill bara mysa!
Kalmar är för jäkla mysigt! Att stå i gästhamnen med husbilen var supersmidigt. En del ljud såklart, det är ju mitt i stan – men nära till allt. Och det finns ju hur mycket som helst att se och göra. Två dagar är alldeles för lite, men en bra början. Tänk så många gånger jag bara passerat, nu stannade jag ju ändå och såg mer än någonsin förut.
Men jag kommer tillbaka! En väldigt mysig stad med sina små uppmuntrande budskap överallt. Me like!
På Youtube finns det vi gjorde i Kalmar i två olika filmer:
Förra helgen drog vi iväg med husbilen igen. Då skulle vi testa att jobba från bilen och se hur det gick att få plats med två datorer på en så pass liten yta som vi har. Å det gick ju faktiskt alldeles utmärkt!
Vår husbil är ca 14 kvm stor. Köket tar upp kanske 4 av dem. Där finns en liten soffa och förar- och passagerarsätet. Bordet går att dra ut så det blir kanske 0,5 x 1,5 meter stort. Detta skulle vi alltså göra om till kontor för två. Jag satte mej i soffan med min dator och Martin satt i passagerarsätet med sin, det gick ju hur bra som helst. Han kunde tom vara med på möte utan problem. Så nu vet vi att det funkar 🙂
Vi drog iväg på torsdagkvällen och jobbade från en ställplats ett stenkast från Gripsholms Slott på fredagen. Den ställplatsen funkade för att jobba på, men natten till lördagen ville vi ha något lugnare. Då körde vi rätt ut i skogen och stannade vid en sjö. Där stod redan några bilar och var iordninggjort för campare med ett riktigt dass och allt. Där var så mysigt. Vi har solceller på taket och klarar oss utan el rätt länge vid rätt förutsättningar.
I skogen sov vi gott, trots att regnet bokstavligen värkte ner. När vi vaknade plockade vi snabbt ihop oss och åkte tillbaka till Gripsholm som var dagens mål. Klockan 10 skulle vi få komma in och titta på slottet och ta hur mycket bilder som helst och det gjorde vi! Vi hade utforskat utsidan redan på torsdagkvällen och nu utforskade vi insidan. Gripsholm är verkligen konstverkens slott, med sina över 5000 konstverk. Just nu pågår även en tillfällig utställning om immigranter som gjort skillnad för Sverige. Fantastiska bilder på bla Hedi Fried, Nyamko Sabuni, Cornelis Vreeswijk mfl. Missa inte utställningen om ni ändå är i slottet.
Sen fick vi tips av en följare på instagram att kolla in Hjorthagen. Så det gjorde vi! Bilen lät vi stå kvar på Gripsholms parkering. Vi gick förbi parkeringen, mot hotellet och det BnB som finns brevid. Följer man sedan vägen mot vattnet kommer man snart till en stor grind. Går man igenom den (stäng den noga) är man inne i Hjorthagen som sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård. På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Detta ändrades till hjorthägn omkring 1890 för att ta emot hjortar från det kungliga jaktområdet Hjorthagen vid Värtahamnen på Norra Djurgården i Stockholm. Här finns runt 100 hjortar, vi såg kanske 35 och hade en alldeles fantastiskt promenad runt den ca 3 km långa slingan. Detta är verkligen vår grej! Promenader och upplevelser, me like 🙂
Väldigt nöjda och med en himla massa steg åkte vi vidare mot vårt livs första campingvistelse. Om det ska jag berätta en annan dag, samt om mysiga Mariefred. Nu skaffar vi oss verkligen saker att skriva om, så härligt att vara igång igen!
Vi har blivit med Youtube-kanal! Det hade jag aldrig trott, nog för att jag syns på många ställen – men Youtube har inte varit ett av dem. Förrän nu.
Allt började med att Martin startade ett instagramkonto för våra äventyr @jikitaspaaventyr Äventyren är ju rätt många och blir snabbt fler, och vi vet att folk vill hänga med, så varför inte? Våra äventyr är både med flyg långt bort, med fötterna i närheten eller som nu med husbilen både långt och kort. För oss behöver ett äventyr inte var särskilt avancerat, det kan vara att gå en naturstig runt hörnet 🙂
Så började Martin att filma när vi skulle iväg och hämta husbilen och gjorde en liten film av det. Å rätt vad det var hade han fixat en Youtube-kanal också! Jaha, men sånt sysslar ju bara yngre, stora profiler och influencers med… inte kan väl vi… sa Jante. Och är det någon jag inte gillar så är det just Jante. Vi kan visst!!!
Så nu finns vi alltså där, än så länge med fyra filmer som är rätt amatörmässiga – men vi lär oss med tiden. Och vi tänker inte snygga till oss på något sätt, utan ser ut som vi alltid gör och pratar som vi alltid gör. Martin och jag pratar mycket och har väldigt roligt tillsammans, de vill jag ska synas i våra filmer. Så vi bjuder en hel del på oss själva och vårt jidder. HÄR finns vår kanal som ni gärna få prenumerera på, det hjälper oss massor!
Hittills har vi kollat in Skokloster och Gripsholms slott grundligt, Strömsholms så gott vi kunnat, och dessa finns det alltså redan filmer på. En film från Taxinge finns kvar att redigera och sen drar vi iväg på nya äventyr redan om några dagar. Då ska vi ta sommarens stora äventyr, nämligen att utforska Småland. Det enda vi vet säkert är att vi ska kolla in Kalmar grundligt nästa vecka. Då blir det Kalmar Slott, båtsightseeing och en massa annat. Sen drar vi vidare till Öland och efter det ska vi köra runt i Smålands. Vi hoppas bla kunna bjuda på glaskonst, guldvaskning, bilkyrkogården, polkagrisar, fin natur och fler slott såklart.
Jag kan redan nu säga att det även kommer att bli lite matlagning och middagstips även på kanalen. Sånt som passar att laga i små utrymmen. Inslagen kallar vi ”I Peppes kök”, sen kan det nog hända lite vad som helst, för så är vårt liv.
Hoppas nu vill hänga med. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva i Småland – så kanske ni ser när vi följer tipset på våra sociala medier 🙂
