Browsed by
Tagg: hypotyreos

Enkelt att knocka en sån som mej

Enkelt att knocka en sån som mej

Som de flesta av er vet så har jag bla både hypotyreos och fibromyalgi. Detta innebär att jag har kronisk värk och egentligen inte vet hur jag mår om bara några timmar. Ena dagen kan vara kanon, nästa är jag ett vrak. Jag är väldigt väderberoende, vilket märks väldigt mycket just nu.

Maj var helt fantastisk med varmt och skönt varenda dag. När tempen rörde sej upp emot 25 grader fick jag mängder med energi, storstädade, tränade och mådde så jäkla bra! Till min lycka fick jag ha det så i flera veckor, vilket ju inte är så vanligt i vårt avlånga land. Juni började lika bra och jag njööööt!

Men så föll helt plötsligt temperaturen och i tisdag var det bara runt 12-15 grader och det var som att bli knockad. Kroppen gör ont igen, energin är borta, humöret nere i skorna – jag har ingen energi alls och får inget gjort. Å jag blir sååå irriterad! Ögonen är som klister och vill inte vara öppna, benen känns som stockar och orkar inte gå. Jag vill helst bara ligga på min värmedyna under mitt tjocka täcke.

Det är en lång väg till att ha en enda bra dag, medan vägen till en dålig är väldigt kort. Det krävs bara ett väderomslag så är jag helt väck. Ändå rev jag lite ogräs igår och klippte gräset. Jag fixade även naglarna eftersom jag ska på en kul brunch idag. Men allt tar väldigt lång tid och det finns ingen glädje eller energi i det jag gör. Det är tur att jag inte har fullbokad kalender just nu, jag funkar helt enkelt inte.

Idag är det lite varmare, ändå sitter jag med sockor på fötterna och fryser. Näsan och fingrarna är iskalla, men nu ska jag ändå gå med hunden en sväng så han får sitt. Det är såna här dagar som jag inser hur väderberoende jag faktiskt är och att jag inte mår bra av att bo i ett land där halva året gör mej sjuk. Jag behöver sol och minst 20 grader varmt för att fungera, det har man bara 2-3 månader här i Sverige – i bästa fall!

Så det är bara att fortsätta att spara pengar och rensa ur, en dag blir det värme året om. Det finns inget annat alternativ!

Ontskönt som gör nytta

Ontskönt som gör nytta

Har ni testat lymfmassage? Jag testade igår, det var som en väldigt grundlig massage där precis varenda millimeter av kroppen gås igenom och var så där ontskönt… men varför gör man det?

Man kan väl säga att lymfmassage är en slag storstädning av kroppen. Det hjälper till att avlägsna slaggprodukter som lagrats och hjälper kroppen att hålla ett jämnare näringsflöde. Blockeringar kan uppstå i lymfsystemet pga alla miljögifter som finns men också pga intag av mediciner, stress, rökning, dåliga matvanor mm. Lymfmassagen ser till så att vätska och slagg förs bort, vilket ger en friskare och smidigare vävnad.

Rekommendationen är att gå minst 2-3 gånger så att all skit verkligen får en chans att rensas ut ur systemet. Allt försvinner nämligen inte bara på en enda gång och vissa kroppar svarar inte ens efter bara en gång. Jag gick dit för att testa och se hur det går till och för att kunna berätta för er  🙂

Jag, precis som många andra, tycker det är urskönt med massage och var nyfiken på lymfmassage som jag bara hört talas om. När jag fick veta att min gammal klasskompis Ullis är utbildad att göra detta så tvingade jag henne att göra det på mej, eller… nä… riktigt så var det faktiskt inte. Hon sa att jag gärna fick komma och testa och jag var inte sen att tacka ja. Jag håller på med en behandling som heter Verju (typ tömma fettceller med laser) och då ska man gärna göra lite lymfmassage också för att få rent i systemet efter laserbehandlingen.

Igår gjorde jag min tredje Verjubandling och åkte hem till Ullis direkt efter, drog av mej alla kläder och la mej tillrätta på en uppvärm massagebänk. Under 90 minuter masserades hela kroppen enligt ett särskilt system, så att alla lymfkörtlar öppnas upp och skiten går ur kroppen. Till 95% var det bara skönt, men på några ställen fick hon ta i rejält och idag är jag alldeles öm bla i gäddhänget på armarna. Just igår märkte jag inte så mycket, men idag är jag lite frusen (kan iofs bero på att det är svalare ute), jag är jättetrött (vilket också kan bero på väderomslaget) och jag kissar typ hela tiden! Kroppen känns lättare och fräschare på nåt sätt.

En behandling tar alltså 90 minuter och kostar 800 kr om man inte köper ett klippkort på flera gånger. Självklart tycker jag att du ska testa och bor du i närheten av Tullinge, tycker jag lika självklart att du ska gå till Ullis. Både för att hon är duktig på det hon gör, men också så rackarns trevlig! Hon gör även olika ansiktsbehandlingar, vanlig massage och utbildar i HLR mm. Du bokar tid hos henne HÄR.

Nu vill jag förstås veta om du redan testat och vad du isf tyckte  🙂

 

Skiter i allt!

Skiter i allt!

Solen bara vräker ner. Det är 25-30 grader varmt varenda dag och jag bara njuter! Men idag är det tydligen sista dagen på detta underbara tillstånd… så idag skiter jag i allt!

Jag mår som bäst när solen skiner och temperaturen rör sej över 25-graderssträcket. Då mår kroppen bra, värken är minimal, jag har massor med energi och får massor gjort. Jag vet att alla definitivt inte fungerar som jag, men jag älskar verkligen rejäl värme. Det ska vara hett! Jag har sagt det förr och säger det igen: jag bor på fel breddgrad och borde verkligen flytta. Jag SKA flytta, en dag…

Hela maj var varm och underbar och juni har börjat väldigt bra. Men nu hotar man med svalare väder, inte kallt – men svalare. Idag är sista dagen med de där 30 graderna och jag tänker ta vara på varenda minut! Jag borde städa inne, sitta vid datorn och skriva, åka och handla och en massa annat – men det tänker jag inte göra! Istället tänker jag äta en tidig lunch och sedan packa in man och hund i bilen och hänga vi föräldrarnas pool resten av dagen. Jag ska bara ligga och jäsa i solen med något att läsa och samla solenergi hela dagen!

Redan imorrn blir det typ 10 grader svalare, då kan jag göra allt det där andra. Nu är det bara 4-5 inbokade grejer kvar, sen är det helt rent i almanackan ända till mitten av augusti – så jag hinner nog både jobba ikapp och städa. Och träna. Blev bara en enda gång förra veckan, men nu ska jag sköta det bättre igen. Svalare dagar innebär även fler och längre promenader med pälsbollen, han tycker värmen är lite jobbig. Väderomslaget kan innebära att jag får värk igen och mår sämre, det får vi se…

Sista dagen med medelhavsvärme, vi skiter i allt och hänger vid poolen – vad gör ni???

 

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Matsedel v 20 – Taco på lördag!

Visst är det härligt med solen som skinit över oss i flera veckor nu? Jag får massor med ny energi, så passa att jag förra veckan stod en stund på löpbandet nästan varje dag. Jag fick även ihop mina tre pass på gymmet och dagliga promenader. Det gillade vågen, den gav ett fint minus. Jag är inte riktigt tillbaka på min målvikt än, men på väg dit. Just nu är inte siffran på vågen så viktig, jag njuter för fullt av att ha energi och mindre värk.

Efter ett par lugn veckor har jag en fullpackad vecka framför mej. Det är bla Stockholm Beautyweek, pressfrukostar, ett mingel och loppis i garaget på lördag. Men jag tror att jag får till mina gympass som jag vill och de dagliga promenaderna. Hänger ni med på min instagram @marlenerinda), så får ni se om jag lyckas  🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat och fetaost 3 SP Flex plus pasta

Tisdag: Somrig sallad med lax och sparris 4 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling och spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Färsspett med raita 8 SP Flex plus ris

Fredag: Grillade räkor med jordnötssås 11 SP Flex för allt

Lördag: Taco med hemmagjord tacokrydda 0 SP Flex för kryddan

Söndag: Lasagne 6 SP Flex

Pingstbonus: Yoghurtglass med mango 17 SP Flex för hela

 

Ett tips är att göra en STOR sats av tacokryddan. Den är mycket godare än den köpta och passar till det mesta. Raitan som är till färsspetten på torsdagen är kanon att även ha till grillat, så spara receptet och plocka fram till grillkvällarna.

Ha en riktigt fin vecka!

 

Solen ger mej energi!

Solen ger mej energi!

Jag älskar sol och värme. Jag trivs som bäst när solen gassar och temperaturen närmar sej 30 grader, helt ok vid 35 också. Då får jag energi och istället för att ligga flämtande i solen, som många andra, gör jag sånt jag inte orkat på länge. Det är då jag storstädar och tar långa promenader  🙂

Helgen bjöd på ett fantastiskt väder, inte jättevarmt, men i solen var det iaf drygt 20 grader. Vi fick massor gjort! Martin fixade med bilen och tvättade fönster. Jag röjde hela trädgården och moppade alla golv inne. Jag som aldrig stryker strök alla Martins skjortor som hängt i tvättstugan i flera månader och städade grundligt där. Uteplatserna städades av och trädgårdsmöblerna ställdes på plats och årets första grillmiddag gick av stapeln. Som pricken över i hade jag även en hel del tid i solstolen och läste igenom mängder med grejer som legat på hög och väntat. Och vi tog långa promenader!

En produktiv helg, men det är massor kvar… nästa helg har vi fyra lediga dagar tillsammans och nu har jag faktiskt skrivit en lista på vad vi ska göra då. Vi fortsätter ute, vi ska fylla rabatterna med ny täckbark, kanske börja måla garaget och vårt kontor inne ska göras om helt. Det ska bli flera matexperiment i köket, så vi kan fixa några nya recept. Men vi ska även ta långa promenader och ligga i solen och bara må gott också. Jag älskar den här årstiden!

Nästa vecka är det Valborg och maj. Tiden går så himla snabbt! Vi har ingen tradition runt Valborg, och det blir nog bara att vi grillar och äter lite gott med närmaste familjen. Det har varit lite turbulent, så vi behöver umgås under lite roligare men lugna former. Nästa vecka ska jag även testa en ny behandling, det ska bli väldigt spännande. En slags fettsugning, men utan kniv…

Jag mår faktiskt himla bra just nu! Vågen gör som jag vill, kroppen gör mindre ont, jag orkar mer, nu ska jag bara bli lite piggare så är allt perfekt. Det mesta känns väldigt bra! Hur är det med er?

Är du också ensam i din diagnos?

Är du också ensam i din diagnos?

*** I samarbete med Medograf ***

Som ni vet så har jag några olika kroniska sjukdomar, bla fibromyalgi och hypotyreos. Sjukdomar som är lite knepiga och svåra att förstå om man inte har dem själv. De dåliga dagarna är svåra att förklara för en utomstående och ibland verkar man nog ganska gnällig och då känner man sej rätt ensam. Jag gör iaf det.

Att träffa, eller iaf ha kontakt med andra i samma situation kan ibland vara avgörande för att man ska orka fortsätta vissa dagar. Därför blev jag faktiskt himla glad när jag såg att det numera finns en sida med forum för olika diagnoser. På Medograf kan man bli medlem gratis och sedan ställa frågor, diskutera och få vägledning av andra med samma diagnoser. Anonymt eller med namn, det väljer man själv. Å det är ju bra att man kan vara anonym om det är känsliga grejer man behöver prata om.

För mej som har diagnoser som dessutom påverkar minnet är det extra bra att man kan ladda ner en app som ger en översikt av mina mediciner och påminner om att jag ska ta dem. Hur bra som helst!

Men sidan är faktisk inte bara för oss med diagnoser, utan även för våra närstående. Genom att höra andra berätta om sin besvär så förstärker det allt som vi redan har berättat. På så sätt kanske det blir lite lättare att förstå oss och hur vi har det. Med Medograf kanske någon känner sej lite mindre ensam, jag hoppas det iaf.

Så gör som jag! Registrera dej gratis och ladda ner appen – den är till stor hjälp för mej, kanske för dej med.

 

 

Jag var sjukare än alla trodde…

Jag var sjukare än alla trodde…

Ingen såg hur trött jag var…

Jag ser på mina minnen på Facebook att det är 7 år sedan jag äntligen blev tagen på allvar av sjukvården. Äntligen var det en läkare som lyssnade på mej och började utreda alla mina konstiga symptom. Han hittade massor!!!

Hösten 2010 gick jag till vårdcentralen för att jag var så trött att jag nästan svimmade varenda dag. Svaret jag fick var ”alla är lite trötta så här på hösten”. Men jag var inte lite trött och jag var heller inte trött bara under hösten. Jag var sjukligt trött året om och kände i hela kroppen att något var fel. Hans ord fick mej att ge upp, jag kanske bara inbillade mej ändå…

Jag hade ont i ett ben, var trött, tappade ord, glömde allt, hade som grus i ögonen, värk som flyttade runt och lite annat smått och gott. Men det var värken i benet och tröttheten som var värst, det var det jag sökte hjälp för. Tröttheten började ta över mitt liv och jag blev alltmer desperat. Inte ens mina närmaste vänner tog mej på allvar. ”Du har ju varit utbränd, det försvinner aldrig”, ”Du gör för mycket, lugna ner dej lite”. Ja, jag hade varit utbränd och sviterna försvinner aldrig – men detta var något annat! Tack o lov så tog Martin mej på allvar och uppmanade mej att inte ge upp.

Man ska inte ha sina vänner som patienter, men jag var desperat och frågade en vän som är läkare om jag ändå fick komma till honom. Han såg hur illa det var och sa tack och lov ja, han räddade nog livet på mej! Vid första besöket gick han igenom varenda millimeter på mej, vartenda prov togs och remisser skickades åt alla möjliga håll. De första provsvaren visade att jag hade en inflammation i hela kroppen, som jag förmodligen gått med i ca 3 år. Magnetröntgen visade att inflammationen kom från något som kallas för gåsfoten, som sitter i smalbenet, och spridit sej. Det var därför jag haft ont i benet så länge.

Jag fick kissa i en dunk och samla urin under en vecka för att mäta kortisol och en massa andra grejer. Detta var lite omständigt, men nu skulle allt kollas! Detta visade normala värden, bara att fortsätta utreda… det blev sömnutredning som innebar att jag fick sova en natt på sömnlabb på Huddinge Sjukhus. Man är uppkopplade med mängder av elektroder och sladdar och ska alltså försöka sova med detta på sej… jag somnade otroligt nog och utredningen visar att jag nästan bara sover på magen, bara 7% på rygg, jag snarkar inte och är inte överviktig – MEN jag slutar att andas och kommer nästan aldrig ner i REM- eller djupsömn. Jag tror alltså att jag sover, men har ingen kvalitet på sömnen. Klart jag är trött! Jag inbillade mej inte! Det hade inte med utbrändheten att göra! Jag hade inte för mycket runt mej! Det fanns ett fel! Hjärnan missar att ge signaler om att andas och tyvärr går det inte att göra något åt, men bara att veta att det verkligen var något fel gjorde att jag ändå mådde lite bättre. Jag fick order om att sova middag och när jag gjorde det sov jag även lite bättre på natten. Jag var kanske inte piggare, men nu visste jag varför.

Vartefter remisserna kom fram och nya läkare fick lägga händerna på mej hittade man nya grejer. Ortopeden frågade om jag inte tidigare fått hjälp för mina olika långa ben och jag svarade nej… jag visste att det var ungefär 2,5 cm i skillnad men det hade ingen sagt så mycket om förut. Nu fick jag klack på högerskon och inlägg i skorna och helt plötsligt blev värken både i knän, höfter och rygg mycket bättre. Det var även ortopeden som insåg att jag hade fibromyalgi… han klappade mej på armen och jag hoppade högt. Han började klämma lite på mej och serverade mej diagnosen på silverbricka kanske man kan säga. Andra får kämpa för sin diagnos, jag misstänkte inte ens något – jag hade ju alltid haft ont…

Men fibrodiagnosen föll förstås massor med bitar på plats. Den ger ännu mer trötthet, seg hjärna, dåligt minne, vandrande kronisk värk och en massa annat. Fibromyalgi har verkligen allt och överraskar mej varje dag… man vet aldrig vad den bjuder på just idag. Något år senare föll även bitarna på plats för diagnosen hypotyreos, trots att mina blodvärden låg inom normalvärdet men på håret. Det togs ett annat prov som också hade med sköldkörteln att göra och det var helt åt pipsvängen fel. Det provet visade att min kropp hade antikroppar mot sköldkörteln och en ganska knepig form av hypotyreos.

Från den där dagen när vårdcentralen sa att alla är lite trötta tills jag hade en handfull diagnoser tog det ungefär fem år. Under tiden hann jag även bränna slemhinnorna i livmoderna för att få ordning på blodbaden varje månad, jag opererade en förlossningsskada som jag gått med i 20 år, jag gjorde min efterlängtade bröstförminskning och jag lyfte ögonlocken för att jag inte såg något. När allt började kännas riktigt bra rasade allt igen och kroppen kändes jättekonstig. Jag kände inte igen mej själv och fick nästan panik. Min läkare kände igen symptomen och känner mej nu så väl att han insåg ganska direkt vad som var fel och han hade rätt; min folsyrenivå var bottenlåg! Efter ett par veckor med medicin var jag som vanligt igen, men kommer att få ta extra folsyra resten av livet.

Nu är det alltså 7 år sedan utredningen av precis hela mej började. Jag har numera diagnoserna central sömnapné, fibromyalgi, hypotyreos och folsyrebrist. Jag har även olika långa ben, vridet bäcken, några småallergier och lite astma.

Det är viktigt med diagnoser! Man måste få veta vad som är fel, vart man står och vad man kan göra åt det som drabbar en. Även om det inte finns mediciner att få så är det iaf en förklaring till varför man känner sej konstig. Jag visste att något var fel! Jag var inte lat, jag hade inte för mycket runt mej – något var fel! Nu vet jag vad jag har att förhålla mej till och vet också att jag har svårt att planera flera dagar framåt. Jag kan förklara för andra hur min situation ser ut och be dem ha överseende och förståelse. Jag blir aldrig frisk, jag kan aldrig jobba heltid eller ens på bestämda tider. Jag vet helt enkelt inte hur jag mår imorgon. Jag orkar inte ens ta kampen om en sjukskrivning utan kör mitt eget race så gott jag orkar. Det är tur man har en förstående man… Nu mår jag nog så bra som jag kan göra!

Alla är inte ”bara lite trötta” – det kan faktiskt finnas sjukdom bakom också. Detta måste kollas upp och får inte bagatelliseras av läkare. Får du samma bemötande som jag fick så SKA du gå till en annan läkare! Jag är helt säker på att min läkare har räddat både förståndet och livet på mej och jag är honom evigt tacksam!

 

Så ont!

Så ont!

Nu är det inte kul längre! Väderomslagen, blåsten, kylan och snön är inte bra för min kropp, jag får så otroligt ont och känner mej ganska uppgiven just nu faktiskt. Det är snöstorm och minus 15 grader ute. Fibron tar över hela min kropp såna här dagar och jag har inte det minsta att säga till om.

Vi tar det igen: Fibromyalgi är en sjukdom som sitter i hela kroppen. Det handlar om kronisk värk som flyttar sej, en dag kan jag ha ont i armen, nästa i benet, en tredje i foten. De flesta med fibro fryser nästan konstant, är så trötta att de somnar överallt och har dåligt minne. Jag har mest ont inne i skelettet i benen, fryser inifrån och glömmer typ allt. Dessutom har jag hypotyreos som förstärker flera av symptomen.

Jag kan gå in i köket med en enda tanke, att värma te. Jag kan hälla upp teet, sätta på mikron och gå därifrån. En timme senare kommer jag på att jag är sugen på te och när jag kommer ut i köket igen så kommer jag på att jag ju faktiskt gjort detta ganska nyligen, så får jag göra om det igen och denna gång stannar jag kvar tills mikron är klar för att inte glömma – detta händer nästan varje dag. Hade det bara handlat om glömt te hade det ju varit ok, men det handlar tyvärr om allt… telefonsamtal jag borde ringa, mail jag borde skicka osv. Jag skriver upp allt jag ska göra, men glömmer ofta ändå.

Minnet är en sak, värken en annan. Jag har ont i princip varje dag, dygnet runt. Konstigt nog så vänjer man sej och smärtgränsen flyttas konstant. Man står ut med mer och mer. Men när det blir så här kallt så blir värken värre och just nu är den riktigt jobbig. Jag har alltid ont i nacken och inne i benen, efter att ha skottat flera gånger per dag har jag ont i hela kroppen. Så kan man förstås känna utan att ha fibro, problemet är att jag får stå ut med min smärta väldigt länge. Jag vet att jag kommer ha rejält ont tills vi får plusgrader igen. Då blir det bättre, men aldrig helt bra.

Även om smärtan och värken är jobbig, så är det inte den som är värst – det är tröttheten som stör mest. Just nu är jag så trött att ögonen svider och jag ser suddigt å så är det nästan hela tiden för tillfället. Jag fryser så jag skakar, trots att jag har både långkalsonger, mjukisbyxor, hoodie, tofflor och vantar – inomhus… fatta hur jag ser ut när jag går ut. Att frysa tar förstås mycket energi och då blir jag ännu tröttare och kan helt enkelt inte hålla mej vaken en hel dag. I vardagsrummet har vi just nu en extra värmefläkt, så det är ganska varmt och skönt i mitt soffhörn – där kan det hända att jag somnar en timme när jag bara ska vila lite eller mysa med hunden. Jag har även värmedyna i sängen, annars vaknar jag på nätterna av att jag fryser så det gör ont.

Jag brukar inte gnälla, men just nu har jag så jäkla ont och jag orkar helt enkelt inte hålla igen! Det enda som hjälper är värktabletter, ett skållhett bad och sömn. Jag är så trött på att ha ont. Jag var på besiktning hos min läkare idag och han var väldigt nöjd med hela mej. Jag är (enligt honom) vältränad, har ett starkt hjärta, bra puls och perfekt blodtryck. Hypotyreosen har vi under kontroll men fibron kan han inte göra särskilt mycket åt. Jag tar mina ”superalvedon”, det är lixom det enda som finns att göra…

Min kropp längtar efter sommaren så det gör ont. Det spelar ingen roll hur jag klär mej eller hur positiv jag än försöker att vara osv. Det enda jag kan göra är att ta hand om mej så gott jag kan, träna regelbundet och ha en hälsosam vikt – då mår jag bäst möjligt. Och flytta. Det är ditåt det lutar…

Jag kan inte ha det så här halva året, det går bara inte! Jag behöver sol och värme! Då fungerar kroppen bäst.

 

Hur håller jag mej frisk?

Hur håller jag mej frisk?

Förr var jag förkyld 3-4 ggr per år och jag var det ordentligt! Jag hade aldrig tid att kurera mej utan körde på som vanligt och det gjorde ju förstås inte saken bättre. Januari och juli var klassisk, då var jag kanonsjuk. Men det är jag inte längre så jag fortsätter med mina knep  🙂

Självklart är det så att mår man hyfsat bra i grunden så är också motståndskraften bättre. Nu vet jag hur det står till med min hälsa, alla diagnoser är på plats och jag sköter min medicinering. Men jag är också känsligare än andra pga av astma och fibro, blir jag sjuk så blir jag det ordentligt! Därför försöker jag att stärka mej lite extra med träning, promenader och vitaminer.

Sedan jag började träna regelbundet för drygt tre år sedan har jag knappt varit sjuk en dag. Många blir sjuka eller skadade när de börjar träna, jag fick ont i knät – men jag blev inte sjuk. Jag fick ont av fibron förstås, men visste att smärtan inte var farlig och fortsatte ändå. Det var som värst 2-3 månader, sen vände det och nu får jag mer värk om jag inte tränar. Kroppen är starkare, orkar mer och står emot mer.

Jag har alltid haft jobbigt med den mörka årstiden, så för någon vinter sedan började jag fylla på med D-vitamin och jag vet inte om det är det som hjälpt mej – men jag är piggare och tycker inte det är riktigt lika jobbigt. Jag tar även extra D-vitamin oktober – mars, sen försöker jag få sol på näsan i extra stora doser under våren och sommaren istället. Ljusterapi har också hjälpt mej, men det var länge sedan nu.

Åsså det magiska! Ingefärsshots! Jag kan nog säga att jag avskyr ingefära, det är verkligen inte gott. Men i en liten shot går det bra och citron är ju jättegott. Vi har vårt eget recept, du hittar det HÄR. Jag tar en hutt om dagen, ett helt glas om jag känner att förkylningen är på g. Å jag har klarat mej! Jag har inte varit ordentligt förkyld på flera år faktiskt. Lite känningar i halsen och någon dag då jag varit hängig har jag haft, men inte någon riktigt förkylning. Shotten är supersur, så där så man ryser – men det blir gott ändå på nåt konstigt sätt.

Å eftersom tro försätter berg så fortsätter jag att träna, gå promenader och shotta varje morgon. Så tänker jag hålla mej frisk. Hur gör du?

Hur påverkas du av stress?

Hur påverkas du av stress?

Den här veckan är alltid den stressigaste på året. Det är samma sak varje år… flera födelsedagar inom närmaste familjen och teatersäsongen sätter igång. Jag vet ju om detta och försöker att planera och förbereda så mycket jag kan, ändå blir det paj. Jag klarar helt enkelt inte stressen.

Man kan bla läsa: ”Under
stress så reagerar vi på flera olika sätt – kroppsligt, kognitivt
(tankar), känslomässigt och beteendemässigt. Hur reaktionerna uttrycks
är till stor del relaterat till hur lång tid vi utsätts för den
stressutlösande situationen. Den omedelbara stressreaktionen kan ses som
kroppens alarmsystem (den s.k. fight-flight responsen). Alarmet
aktiveras så fort du känner dig arg, hotat eller utmanad. När larmet går
utsöndras hormoner som utlöser en serie fysiologiska förändringar i
kroppen, som syftar till att maximera tillgången på energi i kroppen.”

Vid långvarig stress kan vi bli väldigt sjuka, vilket jag blev 1998. Sedan dess klarar jag inte ens kortvarig och akut stress, min kropp går totalt i baklås, vilket hände i torsdags. Veckans första tre dagar klarade jag utan problem. Jag tränade på måndagen och onsdagen och kände att kroppen var på g, tom svanskotan kändes bättre. Torsdagförmiddag gick också bra, sen började det… jag tog fel på dag och kom till en lunch en vecka för tidigt. Jag hittade inte rätt till stället jag sedan skulle till (trots GPS), utan gick vilse och fick en promenad på 6-7 km innan jag kom rätt och då var det Martin som fick hjälpa mej via telefon. Efter detta var jag både helt slut i fötterna (klackar), trött i huvudet, ledsen och med så hög puls att jag trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mej. Å då hade jag två grejer kvar att göra innan jag kunde gå hem och kollapsa.

Dagen efter funkade ingenting! Jag skulle träna, men orkade inte ens klä på mej. Jag klarade inte att tänka en hel tanke, orkade knappt stå upp innan lunch, kunde inte formulera ord och visste knappt vad jag hette. Jag låg med hunden i soffan och glodde på tv fram till lunch, då tog jag en matlåda ur frysen och sen orkade jag klä på mej. Efter en hyfsat lång promenad med hunden kunde jag sätta mej vid datorn en liten stund och få ihop ett blogginlägg, men oj så många stavfel det var. Tur det finns rättstavningsprogram… Å där nånstans skulle jag börja snygga till mej för kvällens program. Vi skulle fira mammas 75-årsdag på Golden Hits. Massor med folk, massor med ljud, massor med ljus…

Men det gick bra! Jag visste att detta var det sista jag skulle göra (idag firar vi henne hemma) och att jag sedan skulle få vila flera dygn. Nu har jag inget bokat förrän på tisdagmorgon, och jag hoppas orka ta mej till gymmet på måndag. Enda gången jag inte tränar är när kroppen tydligt säger ifrån och det gjorde den i fredags. Annars är det #fuckinggördetbara som gäller.

Jag vet att jag inte klarar stress särskilt bra längre och har anpassat mitt liv efter det, men ibland blir det ju paj ändå och det vet jag också. De flesta andra stressar, blir trötta, vilar och orkar köra igen. Jag vilar, förbereder mej, stressar, kollapsar, vilar, vilar, vilar men blir ändå aldrig helt ok igen… så är det. Så blir man när man varit utsatt för långvarig stress och gått in i väggen rejält. Hjärnan orkar inte ta in information och stänger av, kroppen lägger av. Har man dessutom fibro och hypotyreos i kombination med detta (eller som resultat av stressen) blir det ännu värre.

Jag vet hur jag reagerar och påverkas av stress. Hur är det för dej? Lyssnar du på din kropp?