Browsed by
Etikett: renoveringar

Färdiga och helt slut!

Färdiga och helt slut!

Jag tror att vi började riva förrådet 30/4, igår blev vi färdiga! En låååång renovering, skitjobbig och vi är helt slut – men så jäkla nöjda!!! Ni som varit med på instagram @marlenerinda har sett vartenda litet steg 🙂

Ett sånt litet utrymme som ett förråd, ska verkligen inte ta nästan tre månader att renovera – men det blev så pga en mängd olika anledningar. Här är hela story hur vårt skräpförråd blev ett lyxförråd, som det numera är benämnt som 🙂

Vårt förråd har alltid varit en mardröm. På grund av en mysko, 20 cm hög sockel (längst tre väggar), längst ner vid golvet, har det inte gått att inreda det på något bra sätt. Så vi har bara ställt in, eller satt upp hyllor, som vi fyllt med grejer utan att ens fundera. Ett förråd är oftast inte prioriterat, det lixom bara är… tills golvet lutar och sviktar så mycket att hyllorna inte längre står rakt, eller ens står upp utan faktiskt rasar. Eller det stinker mögel och en vägg börjar bli svartprickig… då är det lixom dax att göra något – nästan lite för sent till och med. Förra ägaren hade kaklat ena väggen och hälften av plattorna hade dessutom redan trillat ner. Det var akut!

Vi insåg snabbt att skulle vi göra något, så skulle vi göra det från grunden. Vi var ju tvungna att se hur illa det stod till med det där möglet och vad som hänt med golvet, men oavsett så skulle vi riva hela insidan och få ett funktionellt utrymme. Äntligen! Det var mögel runt hela fönsterkarmen och pyttelite i väggen runt fönstret – men det hade inte spridit sej mer tack och lov. Fönstret skulle definitivt bytas och här kom första tidshindret. Det tog 6-8 veckor att få hem ett nytt fönster… juhupp, bara att jobba på under tiden alltså.

Tre av fyra väggar revs helt. Det sviktande golvet likaså. Golvet ja… när vi började undersöka det så såg vi direkt att ett av hörnen hängde i luften, där fanns inget stöd alls – det lilla som fanns förut hade ruttnat. När golvskivorna var borta såg vi också en massa konstig hål över hela betongytan. Och nu såg vi även anledningen till den mysko sockeln längst sidorna. En del av den gjutna betongkanten som förrådet vilar på, finns även på insidan (men bara på fönsterväggen) och den hade förra ägaren byggt in så den blev ännu större. Nu bestämde vi att vi skulle lyfta hela golvet en bit och bygga det ovanpå betongsockeln. Visst, takhöjden skulle minska lite – men inget som skulle störa.

Så med ett helt tomt skal började vi bygga. Golvet lappades ihop med betong i de konstiga hålen, det blev helt nya reglar och ny isolering innan vi till slut la på helt nya golvskivor. ”Vi” är samma sak som pappa 🙂 Det är nämligen min pappa som är den som har byggkunskap och som väglett oss igenom allt. Men mycket har vi gjort själva efter att ha rådfrågat och blivit visade.

När golvet var fixat var det väggarnas tur, ny isolering, nya träbalkar/reglar där såna saknade och sedan nya gipsskivor. Sonen drog ny el och satte dit flera uttag, så nu är även den delen säker – det gamla var rätt farligt med trasiga kablar och tveksamma eldragningar. Han satte även dit en ny taklampa, så nu har vi ordentligt med ljus också.

Sen var det bara att vänta på fönstret, under tiden målade vi taket, dörrkarmarna och dörren. Vi spacklade väggar, slipade, spacklade och slipade lite till. Fönstret kom, men då var föräldrarna iväg på lite sommarlov – så vi fick vänta lite till. Lite mer väntan alltså… men sen gick det snabbt! Det var inte så svårt att montera ett fönster som ”vi” trodde. Snart var det på plats, tätt, nytt och fint – men framförallt mögelfritt!

När fönstret väl var på plats kunde vi äntligen tapetsera. Det har vi gjort förr, så det var inget vi hade några problem med – tvärtom faktiskt. Vi såg fram emot att äntligen ta tag i något mer ”synligt” som dessutom var slutsträckan på allt jobb. Medan vi tapetserade (sommarens varmaste dagar typ…) lyssnade vi på sommarpratarna och har rätt mysigt. Pälsbollen var en självklar arbetsledare 🙂

Sen kom det roliga, men lite knepiga jobbet med att börja sätta upp hyllor. Att se hur det ska bli inne i skallen är en helt annan grej än i verkligheten. Till slut köpte vi det vi trodde skulle behövas, lite för mycket till och med, och när allt var klart lämnade vi tillbaka grejer som inte använts. På så sätt slapp vi åka flera gånger för att komplettera. (Som en parentes kan nämnas att vi använt Elfas hyllsystem och det är billigast på Bauhaus och Hornbach, efter en snabb jämförelse.)

Med det mesta på plats kunde vi äntligen lägga in mattan och fixa de sista detaljerna. Igår eftermiddag var det klart att börja flytta tillbaka grejerna från garaget och in i förrådet igen. Å det blev så bra! Det finns gott om plats, det är ljust, rymligt och funktionellt. Just nu har vi sparat ett hörn för att ställa alla loppislådor (typ 15 stycken) i, sen får vi se vad det ska bli där.

Vi plockar in sak efter sak, mycket slängs, lämnas till secondhand eller läggs till loppis. Vi är inte färdiga med rensningen än, men det mesta som ska vara i förrådet är där nu. Jag har äntligen fått en vinterförvaring för ytterkläder och skor, hyllor som är raka, lådor som fungerar att dra ut, verktyg om hänger på sin plats och vi har en liten arbetsbänk med laddare för olika saker. Det är så bra!

Nu är det bara garaget kvar att röja i och renovera lite. Där behöver också målas lite och fixas funktionell förvaring, så det blir enkelt att köra in bilen på vintern. Nu är det lite dominoeffekt över allt, man flyttar runt vart efter årstiderna växlar. Men nu behöver vi verkligen en loppis, vi har massor som ska säljas och att sätta ut varje grej på annons tar för lång tid. Men vi satte ut lite i går och blev direkt av med en stor resväska, så himla bra!

Corontänen har utnyttjats till fullo hittills! Källaren är helt tömd, vinden likaså. Vi har gått igenom varenda pryl och ställt tillbaka saker sorterade i lådor på vinden. Mot en överfull källare och en lika överfull vind har vi nu kanske 25 platsbackar på vinden. Stooooor lättnad. Plus en massa loppislådor 🙂

Förrådet är alltså också numera fixat, allt som finns där – förutom alla loppislådor – ska vara där. Å nu är det som sagt garagets tur. Sen är det klart! Känns ju hur konstigt som helst! Att efter nästan 30 år i huset, äntligen få ordning är ljuvligt! Att äntligen kunna säga att det är ordning både ute och inne samtidigt är något jag längtat efter. Jag är inte där än, men närmare än någonsin. Så jäkla skönt!

High Five på oss!

Fotosession med tofflorna på!

Fotosession med tofflorna på!

Många tror att folk som det skrivs om i tidningen ber om att få vara med där, men ofta är det faktiskt tvärtom. Oftast är det en journalist som hör av sej och vill skriva om något som de hört att man varit med om eller gjort. Så brukar det iaf vara i mitt fall, å nu är det dax igen 🙂

När vi var på semester i februari hörde en journalist av sej för att hon hört att jag gjort en ögonlocksoperation och det ville hon skriva om. Det är faktiskt exakt 6 år sedan idag, ni kan läsa allt HÄR! Just den operationen som jag gjort är inte jättevanlig och eftersom min ögonläkare sa till mej att sprida information om just hängande ögonlock så sa jag ok. Det är ett viktigt ingrepp som vi måste prata mer om, tycker även jag, och då är jag såklart med!

Själva intervjun har vi gjort på telefon, även min fantastiska ögonläkare har varit inblandad. Men sen ska det ju vara bilder också… idag var det dax att fixa dem. Jag fick order om att inte klä mej i svart och inte för somrigt, reportaget ska ut i september – så det ska passa årstiden hyfsat. Redan där börjar problemen, vad sjutton har man på sej då? Men jag bad vännerna på facebook om hjälp och allt löste sej snabbt.

Jag har vare sej fixat med naglarna eller sminkat mej sedan första dagarna i mars. Just nagelfixet har jag faktiskt saknat lite, så det var riktigt mysigt när jag tog fram alla grejer och valde färg. Jag hade bestämt mej för rosa jeans och vit skjorta, alltså blev naglarna rosa. Det låter säkert jättelarvigt, men att sätta färg på tassarna igen piggade faktiskt upp rejält. Jag har gått och tittat på mina händer halva dagen idag 🙂

I morse klädde jag mej, drog borsten genom håret och la en makeup så gott jag kunde. Jag har mina favoritgrejer, mycket kommer från Maria Åkerberg – särskilt läppstiften gillar jag. Finns sååå många fina färger, att matcha naglarna med förstås. Precis när jag var hyfsat färdig kom fotografen som visade sej vara en fd kollega från Expressen för sisådär 30 år sedan. Så himla kul!

Där stod jag, klädd efter hans (tidningens) önskemål, fixade naglar och sminkad – och med rosa, fluffiga, tofflor på fötterna! Det var ögonen som skulle fotas, inte fötterna tänkte jag. Min brevbärare älskar mina tofflor, hon håller på att garva läppen av sej varenda gång jag kommer ut och möter henne. Herr Fotograf konstaterade bara faktum.

Sen gick allt snabbt. Fotografen visste vad han ville ha och jag gjorde som han sa: Titta hit, titta dit, vänd dej så, vänd dej si, lägg dej på mage, handen där… Martin fotade och filmade allt som hände. Så himla kul att se hur man ser ut under en sån stund, jag brukar ju vara ensam med fotografen och har hittills inte haft någon koll. Men nu kan jag visa er också, ni som följer mej på instagram har kanske redan sett både filmen och bilderna? Ni andra kan klicka in på @marlenerinda och se filmsnutten.

Vad jag vet så kommer reportaget i september i tidningen Må Bra. Då får vi alla se det färdiga resultatet, alltid lika spännande 🙂

Mögel!

Mögel!

När man har hus finns det alltid något att fixa. Årets stora projekt är att renovera förrådet, där är mögel i ena väggen och vi tror att golvet har rasat.

Våra hus byggdes 1965. Det slogs upp 38 likadana små lådor på rätt kort tid och resultatet blev inte en enda rät vinkel typ. Vi har bytt tak, fönster och garageport. Byggt om nästan allt inne och målat om ute. Men förrådet och garaget (som sitter ihop) har vi inte gjort särskilt mycket åt, iaf inte invändigt. Nu är det dax.

Vi har haft högskåp längst väggarna och dessa har lutat mer och mer inåt. Jag har lagt tjockare och tjockare brädbitar under fötterna på skåpen, men de har ändå lutat lite mer för var dag som gått. Grannen trampade igenom sitt golv, så man kan ju ana att vårt också är slut. Första ägaren av vårt hus har dock limmat en sån där linoleummatta på golvet och därför ser man inte om något är trasigt, men vi tror att det är mattan som håller ihop allt. Typ.

Den där första ägare har av någon konstig anledning även kaklat halva förrådet och när en kakelplatta trillade ner för ett tag sedan, upptäckte vi svarta prickar under. Vi petade bort lite mer kakel och där var väldigt mycket svarta prickar. Då blev läget lite mer akut. Så förra helgen tömde vi förrådet och började riva insidan. Det låter mycket lättare än det är. Vi har god lust att strypa den där första ägaren, men han är redan död… Han har nämligen använt spikar tjockare än totempålar, och de sitter med kanske tio centimeters mellanrum. I hela jäkla förrådet! Jag gör så gott jag kan med hammare och kofot och det jag inte klarar fixar Martin – men allt sitter stenhårt!

Så har vi de där svarta små prickarna som inte gör saken bättre. Vart efter vi stökar till rörs möglet upp och det känns både i ögon och luftvägar. Vi rev så mycket i kunde en dag och sedan har det fått stå och vädra ett par dagar. Nu ska vi försöka riva resten av ”mögelväggen”, köra iväg skräpet och sedan vädra ur ett bra tag. Sen ska även golvet rivas, så vi ser vad som hänt. Men den där mattan är limmad med ett tjockt lager av nåt slags superlim, så vi måste nog såga upp golvet.

Just nu känns det som ett enda stor kaos. Jag vill bara skynda på med rivningen, så att vi vet utgångsläget och kan börja bygga. Idag beställde jag iaf ett nytt fönster, så även detta blir friskt och fräscht. Innan vi ens rivit klart har det runnit iväg pengar.

Bild lånad från Elfa

Detta är alltså årets stora projekt. När friska väggar och golv är på plats igen ska vi montera ett helt nytt hyllsystem. Nu ska det bli ordning där inne, men funktionella hyllor. Det ska bli en blandning av förråd och Walk in Closet, där resväskor och andra braåhagrejer ska förvaras, men även vinterkläder och skor. Så nu ska vi rita och planera, sånt är kul!

Som sagt; just nu är det jobbigt – men det kommer att bli sååå bra!

7 frågor och svar om bröstförminskning

7 frågor och svar om bröstförminskning

Jag får mängder med frågor om bröstförminskningen jag gjorde för drygt 5 år sedan. Jag tänkte att jag drar de vanligaste och kanske viktigaste frågorna och svaren här.

Hur gör man för att få en bröstförminskning på landstingets bekostnad?

För att få en bröstförminskning av landstinget måste man uppfylla en hel del kriterier, som socialstyrelsen bestämt. Det första är att inte ha över bmi 25. Det är ingen ide att ens fundera om man ligger över.

Först ber om man om remiss från sin husläkare. H*n frågar om dina besvär och anledningen till varför du ber om hjälp och tar även bilder. Har du tillräckliga besvär blir du sedan kallad till en sköterska på bröstklinik för vidare utredning. Sköterskan väger dej och mäter dina bröst både längd och vikt. Här ska du utveckla dina besvär mer i detalj och du får veta allt om operationen och eventuella komplikationer. Det är den här personen som sedan beviljar eller avslår, oftast får du veta det direkt vid besöket.

Hur går operationen till?

Vid en bröstförminskning läggs snittet under bröstet och upp mot bröstvårtan, som ett uppånervänt T. Bröstvårtan flyttas, den skärs alltså bort från sin gamla plats och sys fast på en ny plats. Min operation tog ungefär tre timmar och gjordes på Sankt Görans Sjukhus. Man är självklart sövd under tiden.

Får man välja vilken storlek?

Nej, inte om det är via landstinget – då bestämmer kirurgen. Ofta tar man bort hälften, men tittar även på kroppsstorleken i övrigt. Det blir inget lyft, utan en förminskning. Vill man bestämma själv och även få ett lyft, får man gå till en privat klinik. För mej var det enda viktiga att brösten blev mindre, allt annat som tex utseende var betydelselöst. 7,4 hekto bröst tog man bort på mej, det är nog ganska normalt.

Gör det ont efter operationen?

Det är förstås individuellt, men jag hade inte ont en enda sekund. Det var svårt att följa rekommendationer att vara helt stilla när man känner sej oövervinnerlig och bara vill lära känna sin nya kropp, när det inte gör ett dugg ont. Men jag gjorde så gott jag kunde. Det enda som var obehagligt var att lyfta armarna, mest pga stygnen, men det skulle jag ju också undvika de första veckorna.

Vad är skillnaden?

Jag hade en E-kupa och fick en C-kupa. Allt är bättre! Jag kan röra mej som jag vill, springa, hoppa och göra yoga. Jag kan sova på mage, har sällan ont i nacken och ryggen och även huvudvärken är mer sällsynt. Jag kan ha vilka kläder jag vill och behöver faktiskt inte ens ha behå hela tiden.

Finns det något negativt?

Inte vad jag tycker. Men jag har ingen känsel runt bröstvårtan, detta stör mej dock inget särskilt. Jag fick även som små ”hundöron” nedanför armhålorna, där fettvävnaden är tjockast och brösten lixom övergår i rygg. Detta korrigerades ett år efter operationen, men försvann inte helt ändå. Numera ser jag även min mage, det gjorde jag inte förut, och den är lite för stor för min smak – så det jobbar jag på nu 🙂

Kan du rekommendera en bröstförminskning?

Absolut! Det är något av det bästa jag gjort för mej själv. Jag rör mej fritt, jag sover bättre, jag känner mej mer proportionerlig i min kropp och trivs numera i den, kan ha samma storlek på under- och överdel i kläder och mår överhuvudtaget mycket bättre och är gladare. Jag ser bara fördelar!

Hoppas detta ger några svar på de frågor du har haft. Finns det fler är det bara att skicka iväg en kommentar. På instagram @marlenerinda ser ni mitt nya aktiva liv, jag vill absolut inte tillbaka till det gamla 🙂

Avundsjuka granngubbar

Avundsjuka granngubbar

*** Reklam för Teckentrup ***

Mitt hus är byggt 1965 och allt som det för med sej vad det gäller renoveringar och moderniseringar. Jag och min dåvarande man flyttade in i huset 1992, 1998 blev jag ensam och skulle då alltså ta hand om allt på egen hand.

Som ensam kvinna och ganska ung, jag var 28 när jag blev ensam, i ett äldre kedjehusområde, är man rätt ensam på flera sätt. Många trodde att jag inte ens kunde skruva i en skruv själv och stod intresserade med armarna i kors och titta på medan jag kämpade med att bygga en kompost eller laga grinden. Min pappa och en vän till familjen hjälpte mej mycket och gör fortfarande, men jag kan stolt konstatera att jag klarar en jäkla massa på egen hand!

Sen finns det ju grejer som det är bättre att anlita proffs för, som bla att byta fönster och tak. Och när garageporten började krångla och blev livsfarlig tog jag hjälp med det med och då blev granngubbarna rätt avundsjuka! Jag var nämligen först i området med att skaffa elektronisk garageport med fjärrkontroll 🙂

Vi hade en sån där gammal vipport med stora läskiga fjädrar på sidorna, som efter åren började leva sitt eget liv. De hakade upp sej, ville inte stanna uppe och var väldigt tung. En gång trillade den ner farligt nära ena sonen… då bestämde jag mej: jag måste byta! Detta var i början på 00-talet och portarna var svindyra. Det var en lyxgrej, helt enkelt. Som ingen av mina grannar hittills hade skaffat, trots att alla våra garageportar såg likadana ut och var i lika dåligt skick.

Det var en total lättnad att bli av med den livsfarliga porten och enkelt bara trycka på fjärrkontrollen och sedan glida in i garaget med bilen. Bytet skedde när det var snöstorm en dag i mitten av november. Den stackarn som kom för att fixa allt hade det inte lätt! När han började på morgonen snöade det bara lätt, när han var färdig på kvällen var snön knädjup och yrde så man knappt såg handen framför sej. Så det var ju tvunget att bli klart, annars hade det varit snö i hela garaget. Å allt blev så bra!

Sen såg jag dem och hörde också… granngubbarna… de tittade på min nya port, frågade om detaljer om motorer mm (som jag faktiskt kunde svara på), hörde sej för om pris och typ skakade på huvudet – det var ju alldeles för dyrt. Men snart så poppade de upp… de nya garageportarna 🙂

Det är alltså nästan 20 år sedan jag bytte garageport, det kostade nästan 30 000 då har jag för mej. Galet mycket pengar för en ensamstående mamma, men det var det värt! Nu är det betydligt billigare och jag tror att nästan alla grannar, utom ett par stycken, har bytt. Hos oss har alltså de flesta bytt, men fortfarande är det många i andra områden som har de där gamla livsfarliga vipportarna kvar. De med fjädrar som lossat och faktiskt både skadat och dödat folk. OM ni har en sån så tycker jag att ni ska kolla in garageportarna från Teckentrup och se vad ni kan byta till. Jag lovar att ni blir nöjda!

Måste fixa golvet – suck!

Måste fixa golvet – suck!

*** Reklam för AJ Floor Solutions ***

När man får förslag om vissa samarbeten skrattar man högt. Så var det i detta fall. Att skriva om golv, golvbeläggning, golvslipning… hur intressant kan det var – jäkligt intressant om man precis har funderat på va sjutton man ska göra med golvet i garaget. Nu är vi där igen: att äga ett hus är ingen dans på rosor alla dagar…

Så här är det: vårt hus är byggt 1965. Vi har renoverat och fixat konstant sedan vi flyttade hit 1992, men aldrig riktigt hunnit med garaget som vi borde. Garaget sitter ihop med förrådet och där har förmodligen golvet säckat. Vi vet inte riktigt eftersom det ligger en tjock linoleummatta ovanpå originalgolvet. Men grannens säckade, så det har säkert vårt också gjort. Detta ska åtgärdas så fort det blir varmt ut.

Men så har vi då garaget. När vi insåg problemet i förrådet började jag titta lite extra i garaget. Det enda vi gjort med det är att måla utsidan och väggarna på insidan. Inne var blått och orange, skitfult – nu är det en beige nyans. När sopskåpet togs bort passade vi på att byta garageport, men det är allt. Golvet är en katastrof! Det är nån slags asfalt som är så mjuk att det blir märken av allt man ställer där och tyngre saker sjunker lixom ner i golvet. Vi måste göra något!

Så fick jag alltså detta samarbete och när jag kollade in AJ Floor Solutions lite närmare såg jag att där ju fanns en himla bra lösning! Ett Massagolv eller Epoxigolv skulle nog funka. Epoxi är ett material som är lätt att arbeta med och ger ett lättstädat, slitstarkt och halkfritt golv. Det är även vattentåligt och passar i ett garaget, där man kanske ställer in bilen lite blöt ibland.

Så nu ska vi titta närmare på detta och se om ett Massagolv kan vara rätt alternativ för oss. Något måste vi göra innan alla grejer sjunker ner och sitter fast. Först förrådet och sedan garaget, alltid är det nåt… saker vi måste göra ganska akut. Så är det när man äger ett hus, alltid saker att göra och nästan alltid stora och krångliga saker. Sånt man inte kan själv. Å jag vill ju kunna själv!

Men det är väl bara att kontakta de där grabbarna på AJ Floor Solutions och se vad de kan göra. Vi har inte mycket till val lixom…

Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!

Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!

Jag vet inte exakt vad ni vill läsa om eller önskar att jag ska skriva om. På statistiken kan jag däremot se vilka inlägg ni läser mest och ofta är det inte alls det man tror ska locka. Hos mej är det väldigt lite ”outfit of the day” lixom, här är det däremot mycket vardagssnack och en del tabun – sånt man inte pratar om…

Jag hade en period när jag ”renoverade” hela mej. En del sa att det var lyxingrepp, jag hävdade bestämt att det var av hälsoskäl. Det började med att jag tröttnade på att ha Stockholms blodbad ett par veckor varje månad och sen fortsatte det. Så här var det:

Jag tror att allt började 2012. Min mens som dittills hållit sej regelbunden, och väldigt måttlig, fick frispel. Från att knappt ha märkt av den, fick jag galna kramper och en blodmängd som gjorde att jag knappt kunde gå ut. Jag googlade (förstås) och hittade en behandling som gick ut på att man brände slemhinnorna i livmodern och på så sätt skulle slippa blödningar om man hade en väldigt tur – det hade jag.

Ingreppet tog fem minuter och sedan dess har jag knappt någon mens alls, däremot har smärtorna blivit värre bara senaste året men det hör tydligen till klimakteriet. Nu är jag 50 och menshelvetet ska väl snart vara över hoppas jag. Allt om ingreppet, som heter Novasure, kan ni läsa HÄR.

När jag väl hade en läkare, specialiserad på kvinnosjukdomar, som jag litade på, vågade jag ta nästa fråga. Tyvärr slutade min läkare, men nu var bollen redan i rullning. Frågan jag nu hade var fylld med mycket skam trots att de flesta kvinnor drabbas och borde kunna prata om den som vilken förkylning som helst. Det handlar om inkontinens! Att kissa på sej som vuxen. Hur osexigt och ofräscht är inte det?

Inkontinens kan bero på olika saker, i mitt fall var det en förlossningsskada som jag gått omkring med i över 20 år utan att veta om den. Hur sjukt och sorgligt är inte det! Under min första förlossning släppte hela urinpaketet så att urinröret hängde snett och musklerna tappat fästet. Det spelade ingen roll hur många knipövningar jag än gjorde, de skulle aldrig hjälpa. Här fanns ett fysiskt fel som inte gick att knipa bort, det var tvunget att opereras. Varför skämmas över det? Men det gjorde jag… Hur många fler känner som jag? Kanske hundratusentals… en oerhört sorglig tanke.

Varför är det tabu att prata om kvinnors besvär och underlivsfrågor? Varför är det så svårt att tala om och be om hjälp för? Å hur ska vi kunna ändra detta? Jag har skrivit om detta i flera år och hjälp många på vägen, men fortfarande pratar man inte om det.

Jag vågade iaf fråga och fick hjälp, ett enkelt ingrepp som tog kanske en kvart. Skillnaden var enorm! Jag kunde nysa och hosta utan att stå i kors med benen direkt efter operationen, och jag kunde springa. Bara någon månad efter operationen sprang jag Vårruset och som jag njöt!!! Det enda jag ångrar är att jag inte bad om hjälp tidigare – men jag vågade ju inte. Visste inte var jag skulle vända mej heller. HÄR kan ni läsa allt om TVT och ingreppet jag gjorde.

Nästa steg av min helkroppsrenovering var brösten, tvärtemot många andra så ville jag ha dem mindre – inte större. Redan som ung var brösten stora och fylliga, har man en längd av 156 stolta centimeter så funkar det inte med en stor hylla. Jag var godkänd för en förminskning redan på 90-talet, men då var barnen små och jag blev ensam med dem – det funkade helt enkelt inte. Men 2014 var det dax! Äntligen, som jag hade väntat och sett fram emot mitt nya, lättare liv.

Men strax innan brösten fixades var jag hos besök hos min ögonläkare, som skickade mej direkt till operation av ögonen. Inte direkt av ögonen utan av ögonlocken, de täckte nämligen alldeles för mycket av ögat. Mitt synfält var rejält begränsat, så pass att min nacke skulle kunna skadas pga av skallens vinkel för att kunna se. Inte kanske sånt man tänker på… operationen var den värsta jag varit med om! Man lyfte huden i pannan och tog borta ca 15 mm ovanför varje ögonbryn för att kunna lyfta allt på plats igen. Jag trodde på riktigt att panna skulle explodera när bedövningen försvann. Men snyggt blev det 🙂 HÄR finns allt om den operationen.

Sen var det alltså dax för brösten, min mest efterlängtade operation. Jag hade nog världens största leende när jag sövdes, äntligen skulle jag få ”rätt” kroppsform. Äntligen skulle överkroppen passa ihop med resten och jag skulle kunna röra mej obehindrat. Å det blev ju så bra! Min E-kupa blev en liten C-kupa. Jag sover bättre, rör mej bättre, andas bättre, har ingen värk i axlarna efter tunga behåband – ALLT är bättre!

Ingreppet kostar runt 50 000, men går att få via landstinget – även om det är svårt. Kriterierna är många och alla måste vara uppfyllda innan man ens får komma på bedömning. Jag lyckades! HÄR kan ni läsa om allt från remiss till livet efter 🙂

När man pratar om alla de här ingreppen får man olika reaktioner. När det gäller de första två så blir folk generade. Underliv, mens och kiss är jobbigt att prata om. Trots att hälften av befolkningen är kvinnor… mysko! Men jag vet att dessa inlägg har lästs av väldigt många, och att många sökt sej vidare efter att ha läst, och sedan även fått hjälp. Min slutsats av detta är att vi måste prata mer öppet om underlivsfrågor, så fler kan få hjälp.

Ögonen är ett lustigt kapitel. Många tror att hängande ögonlock är något som bara äldre drabbas av och behöver hjälp med. Sanningen är att yngre drabbas en hel del, men inte upptäcks förrän de är äldre. Mitt tips: var uppmärksam!

Så har vi de där brösten, så många reaktioner, kommentarer och frågor. Den vanligaste men kanske mest korkade frågan jag ofta får är ”Vad säger din man”? Jamen alltså… lägg av! Det är mina bröst och min man vill att jag ska må bra. Vad är det för fråga egentligen? Men många kvinnor säger sej inte vilja ta bort sina stora bröst (som de själva har problem av) just pga vad deras män kanske ska tycka… det verkar inte spela någon roll vad de själva tycker och hur de mår. En del anser att min bröstförminskning är en lyxoperation och absolut inte ska finansieras av landstinget. De som hävdar detta är män, de har ingen aning om hur tungt det är att gå runt med två meloner på bröstkorgen. De vet heller inte hur det känns när det kommer fram främmande män och frågar om de får känna lite… jag antar att jag får vara glad för att en del frågade först – alla gjorde inte det.

Det är ganska exakt 8 år sedan jag började min kroppsliga renovering och jag kan ärligt säga att det är det bästa jag gjort för mej själv. Jag mår tusen gånger bättre och är i bättre skick och form än jag någonsin varit. Det har varit många operationer och det har gjort ont, men det har varit värt allt. Det har varit fyra ingrepp som förhöjt min livskvalitet på flera olika sätt och jag njuter av mitt nya fria liv utan urin i trosorna, bröst som hoppar åt ena hållet när jag hoppar åt andra, knappt någon mens och ögon att se med utan att nacken ger upp.

Mår man inte bra eller störs av något som hindrar ens vardagliga liv så ska man kolla upp det. Vi kvinnor är världsmästare på att skjuta upp och prioritera annat och andra. Men detta är viktigt! Vi måste bli bättre på att göra gott för oss själva! Inte så lätt när man inte vet vilken väg man ska gå eller vad man faktiskt kan åtgärda och det är därför jag skriver, skriver och skriver om detta. Jag vet vilken väg man ska gå och jag vill berätta detta och ge fler chansen till ett friare liv. Jag berättar gärna!

Målet var från början att må så bra som möjligt, så länge som möjligt – den resan påbörjades redan i aug 2000 när jag tog tag i min vikt. Ett av de stora målen med viktminskningen var just en bröstförminskning för att få ett rörligare liv. Det har jag idag och jag mår så mycket bättre och det vill jag att fler ska göra.

Följ länkarna, läs, och fråga om ni vill veta mer. Gör det gärna som en kommentar under inlägget så kan fler ta del av din fundering, som säkert delas av fler. Alla vågar ju inte fråga… men jag vågar både berätta och svara. Så fråga på 🙂

Vicken sur start på året

Vicken sur start på året

Vi rensar ur, städar och röjer. Det vet ni, för det har vi gjort länge. Nu under julledigheten har vi varit skitduktiga rent ut sagt och fått massor med ”nytt” utrymme.

Allt kändes så bra, ända tills tvättmaskinen började trassla. Den har trasslat lite ett tag, stannat mitt i program osv. Men det har bara varit att trixa lite så har man kunnat köra klart programmet, i förrgårkväll funkade det inte att trixa längre. Maskinen är ca 15 år gammal, skulle det vara värt att reparerar den? Förmodligen inte. Bara felsökning skulle gå på minst en tusenlapp, sen kostnad för reparation – det var helt enkelt inte värt det. Torktumlaren är ännu äldre och luktar bränt när man använder den… vi var lixom tvungna att krypa till korset och inse faktum.

När jag köper ”nytt” köper jag oftast begagnat, men den här gången kollade vi faktiskt rean först. Yngste sonen köpte en kombinerad tvätt/torktumlare för ett par år sedan som han var nöjd med och som skulle både underlätta mitt liv och spara plats åt oss. Vår tvättstuga är ganska liten. Så efter att ha kollat runt lite, pratat med sonen och läst recensioner fick det bli en likadan. 6500 sköna pengar som bara flög iväg, tur vi inte köpte några julklappar och att vår resa redan är betald. Så surt att börja året med en sån här utgift, men men. Jag hävdar bestämt att tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningarna ever! Vad tycker du?

Maskinen beställdes och sonen kallades in som chaufför. Sen började mitt jobb. Medan Martin var på jobbet skulle tvättstugan röjas och städas. En torktumlare är inte så tung, den skulle jag lätt få ut. Eller hur! Det hade gått hyfsat lätt om det inte funnits en liten ”bula” på baksidan som gjorde den 5 mm för bred för dörrhålet. Dörren fick jag självklart inte bort, då den satt med ett slags klämfäste som inte gick att rubba. Vad göra? Jo, man skruvar isär hela tumlaren! Det tog lite tid, men nu vet jag hur en torktumlare ser ut på insidan och ut lyckades jag ta den till slut. Å då var jag faktiskt också helt slut.

Tumlaren har stått i ett hörn, med utblås i hörnet, vilket resulterat i ett tjockt lager av ludd som lixom klistrats fast i golv och väggar. Jag tog faktiskt en isskrapa för att få loss det. När det värsta var borta kunde jag dammsuga och sedan skrubba rent där. Så äckligt, men nu är det rent och fräscht. Sen var det tvättmaskinens tur, den gick preciiiis ut genom dörren men var mycket tyngre. Tumlaren hade jag lyckats baxa ut i trädgården, tvättmaskinen kom bara ut i köket – den fick junior och Martin bära ut senare.

När maskinerna var borta kunde jag torka golv, väggar, slänga lite till och fixa i ordning. Jag hann precis innan Junior och Martin körde upp på uppfarten med den nya maskinen. Den såg lite stor ut… men utan emballage skulle den nog gå in. Eller…? De lyckades ta bort dörren och vi började alla fundera på om karmen skulle gå att ta bort utan att den skadades eller om vi kanske skulle kolla på blocket efter en ny dörr med karm… det behövdes tack o lov inte. Maskinen gick in med ett par millimeters marginal på varje sida, vilket tur! Vårt gamla hus är inte handikappanpassat för fem öre, allt är väldigt smalt, annat behöves inte -65 när huset byggdes. Så lite svettiga hann vi allt bli innan maskinen var på plats. Lite svettiga förresten… jag var både svettig, dammig och jäkligt trött vid det här laget. Jag hade hållit på hela dagen, lyft, skruvat, skrubbat, hoppat över maskiner som suttit fast i dörrhål mm.

Med maskinen på plats kopplade Junior in allt, så himla bra med en son som är elektriker! Sen kom det roliga: HAN skulle lära OSS att tvätta 🙂 Amen ni fattar va? För 20 år sedan var det jag som lärde honom, för 10 år sedan var det jag som tjatade på honom, för 7 år sedan flyttade han hemifrån och fick klara sej själv och nu är det HAN som visar OSS hur tvättmaskinen fungerar. Så otroligt roligt tycker jag 🙂

När allt var klart och vi var fullärda, åkte sonen hem till sitt och vi kollapsade. Idag har maskinens testats för fullt, lakan, täcken och en massa annat har tvättats och det funkar så bra. Det doftar fräscht i tvättstugan och är gott om plats. Surt på pengarna förstås, men nu är det som det är. Förmodligen är den här maskinen mycket mer energisnål och miljövänlig än de stenåldersmaskiner som vi hade innan, så det lönar sej säkert i längden med ett byte. Å nu har vi verkligen ingenting som kan gå sönder, nu är det mesta utbytt – iaf av det som kostar större pengar.

Det är dyrt att ha hus, såna där kostnader som man inte räknar med. Jag har bott här i 28 år, under åren har vi bytt tak, tilläggsisolerat, bytt panel och målat om, bytt alla fönster, entrédörr och garageport, bytt kök och badrum, köpt ny panna, renoverat vatten- och avloppssystemet och en massa annat. Förutom sjuttielva tapetseringar förstås.

En jäkla massa pengar alltså och mer blir det, för i höstas säckade golvet i det nymålade förrådet ihop. Så till våren måste vi tömma hela förrådet och riva upp golvet för att bygga ett nytt. Då passar vi faktiskt på att riva väggarna på insidan också för att kolla om det eventuellt finns mögel. Det finns en risk och det är lika bra att bygga ordentligt när man ändå håller på. Men vem räknar med att ett golv ska kollapsa? Det gör man ju inte. Så det blir några sköna tusenlappar som flyger iväg där också… Å så håller det på. Man tror att man är färdig och sen kommer nästa smäll. Livet med hus.

Därför vill jag aldrig mer äga något boende när jag en dag säljer detta. Jag är färdig. Jag hyr gärna av andra och slipper ansvaret för renoveringar, underhåll och reparationer. Att hyra kostar lite mer, men känns oerhört lyxigt i min värld. Inte ens en bostadsrätt kan jag tänka mej, här snackar vi hyresrätt. Jo, vi står i bostadskö och där tänker vi stå ett tag. Men vi kommer att bo i mitt hus några år till och det kommer att komma fler sura överraskningar… Vänta bara!

Bara ett projekt kvar

Bara ett projekt kvar

*** I samarbete med Place Altanprodukter ***

I somras målade vi garaget och fixade den gamla altanen. Två projekt som legat och väntat länge, som till slut blev gjorda. Så skönt!

Nu är alla stora grejer fixade och vi ska egentligen inte behöva göra något mer på väldigt länge, kanske inte ens så länge vi bor här. Men… så har vi den där baksidan där gräsmattan inte riktigt vill ta sej och som är ganska ful. Kanske skulle man ändå göra något… som att bygga ett lågt trädäck.

Det är ju ganska enkelt att bygga ett trädäck och ännu enklare är det med Place komposittrall. Det ser ut som trä och känns som trä, men man slipper allt det underhåll som trätrall kräver. Å jag är dålig på underhåll! Hur tråkigt är det inte att tvätta och olja en altan? Det slipper man alltså med detta!

Komposit är ett konstgjort sammansatt material, just denna är tillverkad av träfiber och plast. Träfibrerna är restprodukter från sågverk och plasten är från återvunna plastförpackningar. Sånt gillar jag! Den är miljövänlig, giftfri, lätt och stark. OCH man slipper stickor i fötterna!

Jag har hittat ”mitt” golv, ett som ser ut som brunt trä och kostar 349 kr/kvm. Så fort snön försvinner i vår så blir det nog ett sånt. Så slipper vi se den fula gräsmattan som aldrig tar sej. Monteringen görs enkelt med särskilda clips och någon skruv per bräda. Man kan även få hjälp med montering, men det ska vara så enkelt att vi nog fixar det själva.

Men sen är vi färdiga, på riktigt! Om inte förrådet rasar…

Just nu avskyr jag väder

Just nu avskyr jag väder

Jag brukar säga att saker man inte styr över är det ingen idé att irritera sej på. Men just nu är jag väldigt irriterad på vädret! Detta regnande gör mej snart galen! Vi försöker nämligen måla garaget…

För två år sedan målade vi huset. Vi tog i Olanders Måleri som målade överdelen på huset, så vi skulle slippa klättra på stegar och få det ordentligt fixat. Resten gjorde vi själva och bara det var ett jäkla jobb. Men vi hade iaf tur med vädret!

En av garageväggarna har varit dålig sedan vi flyttade in för 27 år sedan, nu fick vi äntligen tummen ur att fixa den. Man ska inte ha för bråttom, eller hur? Sanningen är väl egentligen den att min pappa äntligen orkade och hade tid, och då är det bara att hänga på. Vi skulle alltså riva en vägg, fixa nytt virke, måla detta en gång, sätta upp det och måla det en gång till på plats. Å sen skulle resten av garaget tvättas och målas också och då vill man ju ha bra väder – iaf uppehåll… Inte många såna dagar den senaste veckan…

Så vi har parerat regnskurar. Haft superkoll på fyra (!) olika väderappar, alla har visat olika och knappt någon har haft rätt. När det varit uppehåll har jag målat som en galning och sedan lagt på tork inne i garaget för säkerhets skull. När väggen nyss var riven kom ett skyfall, förstås. Sen fick vi iaf upp en ny vägg innan nästa skyfall. Det har kommit allt mellan 10 och 30 mm regn på dagarna, det är inget toppenväder att renovera i. Men igår var det iaf hyfsat nästan hela dagen och vi lyckades göra allt klart utom en vägg, den längsta förstås.

Så nu väntar vi bara på uppehåll, en app säger att det blir imorrn. Då ska vi tvätta och måla sista väggen och sen är det klart!!! Sen ska jag aldrig mer måla ett hus eller garage, då tar jag hellre in tjejerna från Olanders igen. Vi kommer att bo här i max tio år till och under den tiden ska vi inte behöva måla något mer.

Den här sommaren har inte varit särskilt rolig vädermässig, iaf inte där vi bor. Vi har bara haft riktigt varmt någon vecka i sträck och jag vet inte hur mycket regn vi fått, men det har inte varit vare sej vattenbrist eller brandförbud (mer än ett par dagar). Just nu är det så mycket vatten på gräsmattan att det är en bassäng, den kan inte ta emot mer. Jag vet att förr sommaren var extrem, men sjutton så bra jag mådde då!