Browsed by
Etikett: renoveringar

Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!

Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!

Jag vet inte exakt vad ni vill läsa om eller önskar att jag ska skriva om. På statistiken kan jag däremot se vilka inlägg ni läser mest och ofta är det inte alls det man tror ska locka. Hos mej är det väldigt lite ”outfit of the day” lixom, här är det däremot mycket vardagssnack och en del tabun – sånt man inte pratar om…

Jag hade en period när jag ”renoverade” hela mej. En del sa att det var lyxingrepp, jag hävdade bestämt att det var av hälsoskäl. Det började med att jag tröttnade på att ha Stockholms blodbad ett par veckor varje månad och sen fortsatte det. Så här var det:

Jag tror att allt började 2012. Min mens som dittills hållit sej regelbunden, och väldigt måttlig, fick frispel. Från att knappt ha märkt av den, fick jag galna kramper och en blodmängd som gjorde att jag knappt kunde gå ut. Jag googlade (förstås) och hittade en behandling som gick ut på att man brände slemhinnorna i livmodern och på så sätt skulle slippa blödningar om man hade en väldigt tur – det hade jag.

Ingreppet tog fem minuter och sedan dess har jag knappt någon mens alls, däremot har smärtorna blivit värre bara senaste året men det hör tydligen till klimakteriet. Nu är jag 50 och menshelvetet ska väl snart vara över hoppas jag. Allt om ingreppet, som heter Novasure, kan ni läsa HÄR.

När jag väl hade en läkare, specialiserad på kvinnosjukdomar, som jag litade på, vågade jag ta nästa fråga. Tyvärr slutade min läkare, men nu var bollen redan i rullning. Frågan jag nu hade var fylld med mycket skam trots att de flesta kvinnor drabbas och borde kunna prata om den som vilken förkylning som helst. Det handlar om inkontinens! Att kissa på sej som vuxen. Hur osexigt och ofräscht är inte det?

Inkontinens kan bero på olika saker, i mitt fall var det en förlossningsskada som jag gått omkring med i över 20 år utan att veta om den. Hur sjukt och sorgligt är inte det! Under min första förlossning släppte hela urinpaketet så att urinröret hängde snett och musklerna tappat fästet. Det spelade ingen roll hur många knipövningar jag än gjorde, de skulle aldrig hjälpa. Här fanns ett fysiskt fel som inte gick att knipa bort, det var tvunget att opereras. Varför skämmas över det? Men det gjorde jag… Hur många fler känner som jag? Kanske hundratusentals… en oerhört sorglig tanke.

Varför är det tabu att prata om kvinnors besvär och underlivsfrågor? Varför är det så svårt att tala om och be om hjälp för? Å hur ska vi kunna ändra detta? Jag har skrivit om detta i flera år och hjälp många på vägen, men fortfarande pratar man inte om det.

Jag vågade iaf fråga och fick hjälp, ett enkelt ingrepp som tog kanske en kvart. Skillnaden var enorm! Jag kunde nysa och hosta utan att stå i kors med benen direkt efter operationen, och jag kunde springa. Bara någon månad efter operationen sprang jag Vårruset och som jag njöt!!! Det enda jag ångrar är att jag inte bad om hjälp tidigare – men jag vågade ju inte. Visste inte var jag skulle vända mej heller. HÄR kan ni läsa allt om TVT och ingreppet jag gjorde.

Nästa steg av min helkroppsrenovering var brösten, tvärtemot många andra så ville jag ha dem mindre – inte större. Redan som ung var brösten stora och fylliga, har man en längd av 156 stolta centimeter så funkar det inte med en stor hylla. Jag var godkänd för en förminskning redan på 90-talet, men då var barnen små och jag blev ensam med dem – det funkade helt enkelt inte. Men 2014 var det dax! Äntligen, som jag hade väntat och sett fram emot mitt nya, lättare liv.

Men strax innan brösten fixades var jag hos besök hos min ögonläkare, som skickade mej direkt till operation av ögonen. Inte direkt av ögonen utan av ögonlocken, de täckte nämligen alldeles för mycket av ögat. Mitt synfält var rejält begränsat, så pass att min nacke skulle kunna skadas pga av skallens vinkel för att kunna se. Inte kanske sånt man tänker på… operationen var den värsta jag varit med om! Man lyfte huden i pannan och tog borta ca 15 mm ovanför varje ögonbryn för att kunna lyfta allt på plats igen. Jag trodde på riktigt att panna skulle explodera när bedövningen försvann. Men snyggt blev det 🙂 HÄR finns allt om den operationen.

Sen var det alltså dax för brösten, min mest efterlängtade operation. Jag hade nog världens största leende när jag sövdes, äntligen skulle jag få ”rätt” kroppsform. Äntligen skulle överkroppen passa ihop med resten och jag skulle kunna röra mej obehindrat. Å det blev ju så bra! Min E-kupa blev en liten C-kupa. Jag sover bättre, rör mej bättre, andas bättre, har ingen värk i axlarna efter tunga behåband – ALLT är bättre!

Ingreppet kostar runt 50 000, men går att få via landstinget – även om det är svårt. Kriterierna är många och alla måste vara uppfyllda innan man ens får komma på bedömning. Jag lyckades! HÄR kan ni läsa om allt från remiss till livet efter 🙂

När man pratar om alla de här ingreppen får man olika reaktioner. När det gäller de första två så blir folk generade. Underliv, mens och kiss är jobbigt att prata om. Trots att hälften av befolkningen är kvinnor… mysko! Men jag vet att dessa inlägg har lästs av väldigt många, och att många sökt sej vidare efter att ha läst, och sedan även fått hjälp. Min slutsats av detta är att vi måste prata mer öppet om underlivsfrågor, så fler kan få hjälp.

Ögonen är ett lustigt kapitel. Många tror att hängande ögonlock är något som bara äldre drabbas av och behöver hjälp med. Sanningen är att yngre drabbas en hel del, men inte upptäcks förrän de är äldre. Mitt tips: var uppmärksam!

Så har vi de där brösten, så många reaktioner, kommentarer och frågor. Den vanligaste men kanske mest korkade frågan jag ofta får är ”Vad säger din man”? Jamen alltså… lägg av! Det är mina bröst och min man vill att jag ska må bra. Vad är det för fråga egentligen? Men många kvinnor säger sej inte vilja ta bort sina stora bröst (som de själva har problem av) just pga vad deras män kanske ska tycka… det verkar inte spela någon roll vad de själva tycker och hur de mår. En del anser att min bröstförminskning är en lyxoperation och absolut inte ska finansieras av landstinget. De som hävdar detta är män, de har ingen aning om hur tungt det är att gå runt med två meloner på bröstkorgen. De vet heller inte hur det känns när det kommer fram främmande män och frågar om de får känna lite… jag antar att jag får vara glad för att en del frågade först – alla gjorde inte det.

Det är ganska exakt 8 år sedan jag började min kroppsliga renovering och jag kan ärligt säga att det är det bästa jag gjort för mej själv. Jag mår tusen gånger bättre och är i bättre skick och form än jag någonsin varit. Det har varit många operationer och det har gjort ont, men det har varit värt allt. Det har varit fyra ingrepp som förhöjt min livskvalitet på flera olika sätt och jag njuter av mitt nya fria liv utan urin i trosorna, bröst som hoppar åt ena hållet när jag hoppar åt andra, knappt någon mens och ögon att se med utan att nacken ger upp.

Mår man inte bra eller störs av något som hindrar ens vardagliga liv så ska man kolla upp det. Vi kvinnor är världsmästare på att skjuta upp och prioritera annat och andra. Men detta är viktigt! Vi måste bli bättre på att göra gott för oss själva! Inte så lätt när man inte vet vilken väg man ska gå eller vad man faktiskt kan åtgärda och det är därför jag skriver, skriver och skriver om detta. Jag vet vilken väg man ska gå och jag vill berätta detta och ge fler chansen till ett friare liv. Jag berättar gärna!

Målet var från början att må så bra som möjligt, så länge som möjligt – den resan påbörjades redan i aug 2000 när jag tog tag i min vikt. Ett av de stora målen med viktminskningen var just en bröstförminskning för att få ett rörligare liv. Det har jag idag och jag mår så mycket bättre och det vill jag att fler ska göra.

Följ länkarna, läs, och fråga om ni vill veta mer. Gör det gärna som en kommentar under inlägget så kan fler ta del av din fundering, som säkert delas av fler. Alla vågar ju inte fråga… men jag vågar både berätta och svara. Så fråga på 🙂

Vicken sur start på året

Vicken sur start på året

Vi rensar ur, städar och röjer. Det vet ni, för det har vi gjort länge. Nu under julledigheten har vi varit skitduktiga rent ut sagt och fått massor med ”nytt” utrymme.

Allt kändes så bra, ända tills tvättmaskinen började trassla. Den har trasslat lite ett tag, stannat mitt i program osv. Men det har bara varit att trixa lite så har man kunnat köra klart programmet, i förrgårkväll funkade det inte att trixa längre. Maskinen är ca 15 år gammal, skulle det vara värt att reparerar den? Förmodligen inte. Bara felsökning skulle gå på minst en tusenlapp, sen kostnad för reparation – det var helt enkelt inte värt det. Torktumlaren är ännu äldre och luktar bränt när man använder den… vi var lixom tvungna att krypa till korset och inse faktum.

När jag köper ”nytt” köper jag oftast begagnat, men den här gången kollade vi faktiskt rean först. Yngste sonen köpte en kombinerad tvätt/torktumlare för ett par år sedan som han var nöjd med och som skulle både underlätta mitt liv och spara plats åt oss. Vår tvättstuga är ganska liten. Så efter att ha kollat runt lite, pratat med sonen och läst recensioner fick det bli en likadan. 6500 sköna pengar som bara flög iväg, tur vi inte köpte några julklappar och att vår resa redan är betald. Så surt att börja året med en sån här utgift, men men. Jag hävdar bestämt att tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningarna ever! Vad tycker du?

Maskinen beställdes och sonen kallades in som chaufför. Sen började mitt jobb. Medan Martin var på jobbet skulle tvättstugan röjas och städas. En torktumlare är inte så tung, den skulle jag lätt få ut. Eller hur! Det hade gått hyfsat lätt om det inte funnits en liten ”bula” på baksidan som gjorde den 5 mm för bred för dörrhålet. Dörren fick jag självklart inte bort, då den satt med ett slags klämfäste som inte gick att rubba. Vad göra? Jo, man skruvar isär hela tumlaren! Det tog lite tid, men nu vet jag hur en torktumlare ser ut på insidan och ut lyckades jag ta den till slut. Å då var jag faktiskt också helt slut.

Tumlaren har stått i ett hörn, med utblås i hörnet, vilket resulterat i ett tjockt lager av ludd som lixom klistrats fast i golv och väggar. Jag tog faktiskt en isskrapa för att få loss det. När det värsta var borta kunde jag dammsuga och sedan skrubba rent där. Så äckligt, men nu är det rent och fräscht. Sen var det tvättmaskinens tur, den gick preciiiis ut genom dörren men var mycket tyngre. Tumlaren hade jag lyckats baxa ut i trädgården, tvättmaskinen kom bara ut i köket – den fick junior och Martin bära ut senare.

När maskinerna var borta kunde jag torka golv, väggar, slänga lite till och fixa i ordning. Jag hann precis innan Junior och Martin körde upp på uppfarten med den nya maskinen. Den såg lite stor ut… men utan emballage skulle den nog gå in. Eller…? De lyckades ta bort dörren och vi började alla fundera på om karmen skulle gå att ta bort utan att den skadades eller om vi kanske skulle kolla på blocket efter en ny dörr med karm… det behövdes tack o lov inte. Maskinen gick in med ett par millimeters marginal på varje sida, vilket tur! Vårt gamla hus är inte handikappanpassat för fem öre, allt är väldigt smalt, annat behöves inte -65 när huset byggdes. Så lite svettiga hann vi allt bli innan maskinen var på plats. Lite svettiga förresten… jag var både svettig, dammig och jäkligt trött vid det här laget. Jag hade hållit på hela dagen, lyft, skruvat, skrubbat, hoppat över maskiner som suttit fast i dörrhål mm.

Med maskinen på plats kopplade Junior in allt, så himla bra med en son som är elektriker! Sen kom det roliga: HAN skulle lära OSS att tvätta 🙂 Amen ni fattar va? För 20 år sedan var det jag som lärde honom, för 10 år sedan var det jag som tjatade på honom, för 7 år sedan flyttade han hemifrån och fick klara sej själv och nu är det HAN som visar OSS hur tvättmaskinen fungerar. Så otroligt roligt tycker jag 🙂

När allt var klart och vi var fullärda, åkte sonen hem till sitt och vi kollapsade. Idag har maskinens testats för fullt, lakan, täcken och en massa annat har tvättats och det funkar så bra. Det doftar fräscht i tvättstugan och är gott om plats. Surt på pengarna förstås, men nu är det som det är. Förmodligen är den här maskinen mycket mer energisnål och miljövänlig än de stenåldersmaskiner som vi hade innan, så det lönar sej säkert i längden med ett byte. Å nu har vi verkligen ingenting som kan gå sönder, nu är det mesta utbytt – iaf av det som kostar större pengar.

Det är dyrt att ha hus, såna där kostnader som man inte räknar med. Jag har bott här i 28 år, under åren har vi bytt tak, tilläggsisolerat, bytt panel och målat om, bytt alla fönster, entrédörr och garageport, bytt kök och badrum, köpt ny panna, renoverat vatten- och avloppssystemet och en massa annat. Förutom sjuttielva tapetseringar förstås.

En jäkla massa pengar alltså och mer blir det, för i höstas säckade golvet i det nymålade förrådet ihop. Så till våren måste vi tömma hela förrådet och riva upp golvet för att bygga ett nytt. Då passar vi faktiskt på att riva väggarna på insidan också för att kolla om det eventuellt finns mögel. Det finns en risk och det är lika bra att bygga ordentligt när man ändå håller på. Men vem räknar med att ett golv ska kollapsa? Det gör man ju inte. Så det blir några sköna tusenlappar som flyger iväg där också… Å så håller det på. Man tror att man är färdig och sen kommer nästa smäll. Livet med hus.

Därför vill jag aldrig mer äga något boende när jag en dag säljer detta. Jag är färdig. Jag hyr gärna av andra och slipper ansvaret för renoveringar, underhåll och reparationer. Att hyra kostar lite mer, men känns oerhört lyxigt i min värld. Inte ens en bostadsrätt kan jag tänka mej, här snackar vi hyresrätt. Jo, vi står i bostadskö och där tänker vi stå ett tag. Men vi kommer att bo i mitt hus några år till och det kommer att komma fler sura överraskningar… Vänta bara!

Bara ett projekt kvar

Bara ett projekt kvar

*** I samarbete med Place Altanprodukter ***

I somras målade vi garaget och fixade den gamla altanen. Två projekt som legat och väntat länge, som till slut blev gjorda. Så skönt!

Nu är alla stora grejer fixade och vi ska egentligen inte behöva göra något mer på väldigt länge, kanske inte ens så länge vi bor här. Men… så har vi den där baksidan där gräsmattan inte riktigt vill ta sej och som är ganska ful. Kanske skulle man ändå göra något… som att bygga ett lågt trädäck.

Det är ju ganska enkelt att bygga ett trädäck och ännu enklare är det med Place komposittrall. Det ser ut som trä och känns som trä, men man slipper allt det underhåll som trätrall kräver. Å jag är dålig på underhåll! Hur tråkigt är det inte att tvätta och olja en altan? Det slipper man alltså med detta!

Komposit är ett konstgjort sammansatt material, just denna är tillverkad av träfiber och plast. Träfibrerna är restprodukter från sågverk och plasten är från återvunna plastförpackningar. Sånt gillar jag! Den är miljövänlig, giftfri, lätt och stark. OCH man slipper stickor i fötterna!

Jag har hittat ”mitt” golv, ett som ser ut som brunt trä och kostar 349 kr/kvm. Så fort snön försvinner i vår så blir det nog ett sånt. Så slipper vi se den fula gräsmattan som aldrig tar sej. Monteringen görs enkelt med särskilda clips och någon skruv per bräda. Man kan även få hjälp med montering, men det ska vara så enkelt att vi nog fixar det själva.

Men sen är vi färdiga, på riktigt! Om inte förrådet rasar…

Just nu avskyr jag väder

Just nu avskyr jag väder

Jag brukar säga att saker man inte styr över är det ingen idé att irritera sej på. Men just nu är jag väldigt irriterad på vädret! Detta regnande gör mej snart galen! Vi försöker nämligen måla garaget…

För två år sedan målade vi huset. Vi tog i Olanders Måleri som målade överdelen på huset, så vi skulle slippa klättra på stegar och få det ordentligt fixat. Resten gjorde vi själva och bara det var ett jäkla jobb. Men vi hade iaf tur med vädret!

En av garageväggarna har varit dålig sedan vi flyttade in för 27 år sedan, nu fick vi äntligen tummen ur att fixa den. Man ska inte ha för bråttom, eller hur? Sanningen är väl egentligen den att min pappa äntligen orkade och hade tid, och då är det bara att hänga på. Vi skulle alltså riva en vägg, fixa nytt virke, måla detta en gång, sätta upp det och måla det en gång till på plats. Å sen skulle resten av garaget tvättas och målas också och då vill man ju ha bra väder – iaf uppehåll… Inte många såna dagar den senaste veckan…

Så vi har parerat regnskurar. Haft superkoll på fyra (!) olika väderappar, alla har visat olika och knappt någon har haft rätt. När det varit uppehåll har jag målat som en galning och sedan lagt på tork inne i garaget för säkerhets skull. När väggen nyss var riven kom ett skyfall, förstås. Sen fick vi iaf upp en ny vägg innan nästa skyfall. Det har kommit allt mellan 10 och 30 mm regn på dagarna, det är inget toppenväder att renovera i. Men igår var det iaf hyfsat nästan hela dagen och vi lyckades göra allt klart utom en vägg, den längsta förstås.

Så nu väntar vi bara på uppehåll, en app säger att det blir imorrn. Då ska vi tvätta och måla sista väggen och sen är det klart!!! Sen ska jag aldrig mer måla ett hus eller garage, då tar jag hellre in tjejerna från Olanders igen. Vi kommer att bo här i max tio år till och under den tiden ska vi inte behöva måla något mer.

Den här sommaren har inte varit särskilt rolig vädermässig, iaf inte där vi bor. Vi har bara haft riktigt varmt någon vecka i sträck och jag vet inte hur mycket regn vi fått, men det har inte varit vare sej vattenbrist eller brandförbud (mer än ett par dagar). Just nu är det så mycket vatten på gräsmattan att det är en bassäng, den kan inte ta emot mer. Jag vet att förr sommaren var extrem, men sjutton så bra jag mådde då!

Ni jämför väl?

Ni jämför väl?

*** I Samarbete med Privatlånet.se ***

Jag är ganska ekonomiskt medveten och försöker spara och gneta ihop till det jag vill ha eller behöver. Men ibland så räcker ju inte pengarna… Som när man har hus… jösses va saker och ting kostar!

Hus ska renoveras och målas. Tak och fasad behöver fixas. Man kanske vill bygga ut och bygga om. Pengarna bara rinner iväg. En del saker är sånt som man vill göra, annat är sånt som man måste göra. Som det där som inte syns, rör under huset! Vet ni hur dyrt det är att renovera rör??? Det vet jag, för det gjorde vi förr året.

När saker blir akut kanske man inte hinner spara ihop summan som behövs, då kan man förstås ta lån. Men man ska ju inte ta vilket lån som helst, typ de där som man kan ta via mobilen med sms… räntorna kan bli galet höga. Istället kan man gå in på Privatlanet.se och jämföra olika långivare.

Du anger beloppet du vill låna och tiden du vill ha på dej för att betala tillbaka. Direkt får du upp ett antal olika långivare, räntor och månadskostnader och kan på så sätt enkelt se vilket som blir mest fördelaktigt för dej. Genom att använda en enda låneförmedlare får du flera offerter men endast en upplysning hos UC registreras, vilket kan vara en fördel i framtiden.

Såklart kan man ta privatlån, men man ska alltid ha ögonen med sej och vara medveten om kostnader och risker. Hur ska man annars har koll? Att ha koll på sin ekonomi är något av det viktigaste av allt, anser jag. Annars kanske man hamnar på det där programmet i TV3 och det är väl knappast något att sträva efter?

Det behöver inte bli så dyrt

Det behöver inte bli så dyrt

*** I samarbete med Sörmlandskök***

Bor man i eget hus så måste man renovera lite då och då. Oftast gör man en del innan eller precis när man flyttar in, men efter några år är det dax igen. Under mina 27 år i hus har jag renoverat både kök och badrum ett par gånger vardera. Såna där utrymmen som oftast blir väldigt kostsamma. Men det finns knep som håller ner kostnaden!

När det gäller köket gjorde vi den stora renoveringen när vi bott i huset 2-3 år. När vi flyttade in var det en halv bardisk, linoliumgolv och träpanel (fusk) på väggarna. Jag tror att ägaren innan ville ha nån slags ransch-stil som blev helt fel och var fruktansvärt ful. Så vi rev allt och fick ett ljust och funktionellt kök som vi var väldigt nöjda med.

När Martin flyttade in hade jag översvämning i köket och försäkringsbolaget hade rivit allt men återställde det som det varit. Men jag ville ha något annat, visste bara inte vad och hade inte några pengar heller. Så det fick bero lite… så kom vi på det! Vi målade över tapeten och bytte bara köksluckor och fick ett helt annat kök till en ganska liten peng.

Byta köksluckor gör man enkelt hos Sörmlandskök som kan hjälpa till hela vägen från idé till färdigt kök. Köket är en viktig plats i ett hem och det är viktigt att man trivs där. Att byta köksluckor är ett smidigare och billigare alternativ än att totalrenovera. Med rätt material, metoder och färger får köket en helt ny karaktär utan större ingrepp. Sörmlandskök skapar hållbara och väldesignade lösningar helt efter dina önskemål.

Det är kul med nytt, men det är också kul att inte behöva se tusenlapparna få vingar. Jag gillar smarta lösningar och detta är en smart lösning som dessutom är prisvärd, så man kan göra annat skoj för pengarna istället. Som att resa… ni vet ju att jag gillar det 🙂

Önskar mej en solstol

Önskar mej en solstol

*** I samarbete med Klubbkompis.se ***

Altanen på framsidan är färdig med nya utemöbler och allt, men jösses vilken jakt det är innan man hittar rätt. Nu är det dax för baksidan, där jag bestämt att det också blir ett praktiskt trädäck. Så nu drömmer jag om två riktigt snygga och bekväma solstolar.

Jag lever mitt liv i solen och försöker att vara ute så fort solen skiner och det är mer än 15 grader ute. Har jag bara fem minuter över så är det solstolen som gäller. På min baksidan är det sol fram till 13 ungefär och på framsidan resten av dagen. På framsidan har jag en bekväm solstol, men på baksidan fattas det en, eller två faktiskt, Martin vill ju också sitta där ibland. Alltså önskar vi ett par väldigt bekväma solstolar dit!

Å nu har jag hittat dem! På Klubbkompis.se finns Tennessee Däckstol som jag gillar. Tänk den med en tjock, mjuk madrass i nån fräsch färg, så skönt att ligga där och sola! Gärna med min snygga man brevid mej, hunden vid fötterna och en sötsliskig cocktail i handen. Så perfekt!

Klubbkompis Quality Outlet har ett brett utbud av billiga möbler för rum både inne och ute och i alla möjliga material. Här finns faktiskt nästan allt! Och till bra priser, fri frakt och snabb hemkörning! Allt det där som man vill ha när man till slut får tag på det man sökt ett tag. Jag hittade en massa kul grejer när jag var runt och tittade, bla så söta byråar i form av en liten koffert. Villhöver 🙂

Jag är skitdålig på att ta hand om mina utemöbler, så jag vill ha något som behöver minimalt med underhåll men ändå står emot väder och vind. Även detta har man tänkt på och skickar tom med det som behövs för att vårda möblerna. Så himla bra!

Just nu värker regnet ner och något trädäck har jag ju alltså inte än… men snart!

Kan knappt röra armarna

Kan knappt röra armarna

Motion och träning kan se ut på många olika sätt, man kan bla gå på gym eller ut och springa. Man kan också städa i trädgården, typ klippa drygt 10 meter häck. Jag kan knappt röra mej 🙂

I onsdagskväll började jag lite lätt att fixa i trädgården, Jag insåg att det skulle ta måååånga timmar och tänkte att jag kunde ju starta lite strax innan dagen var slut. I torsdags höll jag på hela dagen och tog i rejält! Jag klippte hela häcken, både in- ut och ovansida – snacka om att armarna var helt slut efteråt.

Eftersom man hotade med regn hela fredagen insåg jag att jag var tvungen att göra klart. Så det var bara att klippa rent i alla rabatter och köra iväg det jag kunde på en gång. Fyra säckar åkte till sopen under dagen på torsdagen. Under kvällen hjälpte Martin mej att göra färdigt, ytterligare fyra säckar ställdes i garaget.

På fredagen vaknade jag med armar som knappt gick att lyfta. Jag var helt slut! Bästa sättet att bli av med träningsvärk är att träna, så jag drog iväg till gymmet – men först packade jag in sopsäckarna i bilen och körde iväg med dem till sopen. Brevid mej på sopen tömde en kille sin bil, han hade bla två stolar i samma modell som möbeln vi köpte förra helgen. Dessa skulle han slänga! Nej, men nej, sa jag – inte slänga! Vill du ha dem, frågade han. Självklart ville jag det. Så det var bara att trycka in dem i bilen och tacka så hjärtligt.

Jag gjorde mitt pass på gymmet och armarna gick återigen att använda hyfsat. Väl hemma igen, drog jag igång gräsklipparen för att göra det allra sista. Sen var hela trädgården städad och fin igen. Djungeln var ett minne blott och de nya stolarna ställdes på plats på baksidan. Det blev såååå bra! Men där och då tog jag beslutet till ytterligare ett trädäck. Det kommer bli ett på baksidan också, gräsmattan kommer aldrig att växa bra där och vi kan sitta bekvämare på jämt underlag. Så nu får vi se när min privata snickare (pappa) får lust att hjälpa oss igen.

Det är lika skönt varje gång trädgården är nystädad, för det är ett sånt jäkla jobb. 2-3 gånger om året ska det göras och det är så tungt. Men nu är det klart! Och jag har nya stolar på baksidan, alldeles gratis.

Den enas skräp kan vara någon annans skatt – det stämmer verkligen 🙂

Det tog bara 26 år

Det tog bara 26 år

Jag flyttade in i mitt hus 30 dec 1992. Jag var 22 år gammal, gravid och mådde skitdåligt. Jag hade ingen bestämd inredningssmak då och det har jag nog inte nu heller…

Vi flyttade från en lägenhet på kanske 60 kvm till huset som är ungefär 100 kvm. Det behövdes möbler och vi fick en del av mina föräldrar samt köpt begagnat å de möblerna har stått där tills nu. Bland annat hörnskåp och ett jättestort linneskåp (det ni ser på bilden), som jag älskar! Det är så himla fint och sväljer mängder med grejer, tyvärr kanske…

Soffa hade dåvarande maken, jag fick en begagnad från mina föräldrar när vi skilde oss. Inte förrän när Martin flyttade in började grejerna långsamt att bytas ut mot sånt jag själv valde. Vi köpte ny soffa som många skulle få plats i och ny tv-bänk som passade soffan. Men det där stora skåpet har stått kvar. Ett skåp som absolut inte går att ta med den dagen vi flyttar till mindre igen, det är både för stort och tungt.

Åren har gått och jag har tittat efter något som kan ersätta skåpet. Redan 2013 skrev jag en blogg om det. Men jag har inte hittat något som duger… förrän nu! Jag ville ha en hyllmöbel som utgår från hörnet i vardagsrummet, men det har inte funnits någon smart och hyfsat snygg lösning. Så var jag på pressträff med IKEA för några veckor sedan och frågade om de hade någon idé om vad jag kunde göra. Då visade de mej en vinkel som man sätter under hyllorna man vill koppla ihop, så har man helt plötsligt ett hörnskåp! Helt vanliga Billy-hyllor gick nu att koppla ihop precis som jag ville och hade dessutom 20% rabatt!

Så i söndags åkte vi iväg till IKEA för att se hur vi skulle kunna göra. Vi kom hem med bilen fullastad av skåp, men tyvärr var alla dörrar slut. Martin skruvade hela söndageftermiddagen medan jag plockade ur de gamla skåpen. Snart var köksbordet fullt med grejer som ungarna ska få tittat igenom, som ska på loppis eller säljas på annons. Båda skåpen sattes ut till försäljning, de finns kvar om någon är intresserad. Hela måndagen gick också åt till att fortsätta rensa och ta ut skåpen i garaget.

Under tisdagen storstädade jag vardagsrummet samtidigt som jag höll superkoll på lagerstatusen på dörrarna till skåpen. Vi har en stor U-soffa som jag plockade isär och verkligen sanerade bit för bit. Det tog hela förmiddagen och jag var så nöjd när det allt väl var färdig. Men inga dörrar hade dykt upp…

Men på onsdagen kom de och jag kastade mej iväg till IKEA! Väl hemma igen började jag montera dörrar för glatta livet och det blev sååå bra. Men de sista två var för höga, så dem fick jag vänta med tills Martin hade tid på torsdagkvällen. Då blev äntligen allt färdigt. Det tog alltså 4,5 dag att ta bort det gamla, bygga ihop det nya och storstäda hela vardagsrummet. Helt sjukt! Men nu är det klart och jag är så nöjd!

Den nya hyllan funkar att ta med när vi flyttar till mindre. Den går ju att ta isär och även att komplettera. Nu är alla möbler i huset sånt som jag valt själv och allt som nu finns här går att ta med i en flytt. För mycket saker har vi fortfarande, det har väl alla? Men det blir färre och färre 🙂

Kanske något du borde kolla upp?

Kanske något du borde kolla upp?

För ungefär tre år sedan gick jag till ögonläkaren för att kolla upp min begynnande gråstarr som jag då blivit uppmärksammad på av en annan läkare. Väl hos Dr G fick jag veta att starren höll sej på mattan men att han absolut inte ville möta mej i trafiken. Jag fattade ingenting…

Dr G tittade på mej, verkligen granskade mej. ”Har du ont i huvudet?” ” Hur mycket ser du om jag gör så här?” Så höll han fast mitt huvud rakt fram och förde sin hand vid sidan om mitt huvud och bakåt. Det visade sej att min ögonlock hängde så pass mycket att jag faktiskt hade ett rejält synfältsbortfall som jag inte hade en aning om.

Dr G skickade mej på en synfältsundersökning som bekräftade hans misstankar. Jag såg nästan ingenting åt sidan om jag tittade rakt fram, ögonlocken täckte nästan hela min yttre ögonvrå. För att se något i ögonvrån, som folk gör, var jag tvungen att vända hela skallen åt det hållet. Jag såg heller ingenting ovanför skallen, eftersom ögonlocken tänkte halva pupillen. Å jag hade alltså inte märkt detta. Det hade kommit successivt under flera år och då vänjer man sej ju under tiden. Att jag fick rynka panna och vinkla huvudet lite för att se gav mej ont i huvudet, men jag hade ju inte kopplat ihop detta.

Det blev remiss till operation omgående, fick tom akuttid – vilket då innebar att det ändå skulle ta ungefär tre månader tills jag låg på operationsbordet. De flesta med hängande ögonlock får ett snitt under ögonbrynet, så tar man bort överflödig hud och syr ihop allt igen.  En ganska enkel operation. I mitt fall var det lite knepigare, mina ögonbryn låg nämligen på ögonlocket, de hade släppt total. Så jag fick mitt snitt i pannan, allt man markerat skars bort och ögonbrynen drogs på plats. På så sätt blev det ett pannlyft samtidigt och jag blev flera rynkor fattigare. Det är såna lyft man gör när man har massor med pengar och vill ha färre rynkor, jag fick detta bekostat av landstinget för att jag inte såg som jag borde och för att inte problemen skulle bli ännu värre. Man kan tydligen även få nackskador i längden…

Operationen tog kanske en dryg timme och dygnet efter är det värsta jag varit med om när det gäller smärta. Så ont har jag aldrig haft i hel mitt liv, vare sej före eller efter. Man hade ju lossat huden i pannan och det brände något så för j-igt så jag nästan fick panik. Inga smärtstillande hjälpte, utan det vara bara att ta det som fanns och sedan hoppas att tiden skulle gå snabbt. Jag satt med en ispåse över ögonen och led, men bara ett dygn – sen var det ok.

Stygnen bandagerades inte, man gör tydligen inte det. Så jag kammade över luggen och höll mej hemma så mycket jag kunde. 7 dagar senare togs stygnen bort och Dr G beundrade sitt verk, han var supernöjd och då var jag också det. Jag hade ögon! Jag såg pigg ut! Å ärren syntes nästan inte alls, idag syns det bara ett tunt streck över ena ögonbrynet och är inget man tänker på. Jag fick ett helt nytt utseende och såg dessutom väldigt mycket. Nu först insåg jag hur mycket jag missat och hur illa det kunde gått just i trafiken. Å huvudvärken försvann. HÄR kan du läsa allt om själva operationen, tiden efter och bild på när stygnen var tagna. Som ni ser får man inte noppa ögonbrynen före och inte förrän allt läkt efteråt. Buskigt värre…

Dr G bad mej att uppmärksamma mina vänner och bloggläsare på detta med just hängande ögonlock. Tycker ni att det hänger på ett sätt som det kanske inte gjort förr, så be om en synfältsundersökning. Det visar tydligt hur illa det är och är det tillräckligt illa så bekostas alltså operationen av landstinget. Det är ju för hälsans skull, man måste ju kunna se ordentligt! Många tror att detta bara gäller äldre personer, men jag var 45 – och jag är inte extremt tidig på något sätt. Men eftersom man inte vet att man kan få hjälp, så ber man heller inte om den.

Men det är rätt många där ute som har ont i skallen helt i onödan och är livsfarliga i trafiken. Så kolla upp det! Det är helt klart värt det! Fast det gör för j-a ont…