Browsed by
Tagg: vv

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Matsedel v 39 – allt funkar till matlådan!

Renoveringskaoset är över och alla teaterkvällar avklarade. Nu kan vi återgå till ett normalt liv igen, där inget är särskilt normalt – men ändå  🙂

Jag lyckades med min plan att stå still i vikt och det är nästan att se som en bragd. Maten har varit rätt dålig, men jag har ändå försökt att göra smarta val och det har tydligen varit rätt väg att gå. Efter 14 år som guldmedlem börjar jag äntligen lära mej!

Nu är allt lugnt i två veckor sedan åker vi på jobb i Kroatien. Vi ska återigen vara med på VM i olivplockning. Inte vara med i själva tävlingen, även om vi faktisk fick frågan, utan vi ska fota och skriva om det. Men det är då det!

Nu kör vi på med bra mat igen och då passar vi även på att fylla frysen med matlådor.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Ärtsoppa 8 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Krabb- och räkgratäng 7 SP Flex

Onsdag: Vitlökskycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Snabb kasslergratäng 6 SP Flex

Fredag: Pasta med räkor och chili 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Lövbiffsgratäng 14 SP Flex (stooor portion)

Söndag: Shepards Pie 11 SP Flex (stooor portion)

Med exakt 3 månader kvar till jul är min plan att ta bort 1,5 kilo. Går det så går det  🙂

Vad har du för plan?

 

Matsedel v 38 – med en höstboost!

Matsedel v 38 – med en höstboost!

Hösten är verkligen här, men än är det hyfsat varmt. Så länge man inte måste ha på tjocka vinterskor och vinterjacka är jag nöjd och än så länge räcker det med sneakers och en tjockare tröja.

Ni som hänger med mej på instagram (@marlenerinda) har sett vår fantastiska vecka med bla Ghost på Chinateatern och Så som i himmelen på Oscars. Vilka föreställningar! Så otroligt bra att jag får gåshud bara jag tänker på det! Jag har skrivit så fingrarna glött och än är det inte slut. Den här veckan väntar Jöbacks show, Özz och Måns Möllers Världens Historia och Lola med Tommy Körberg. Sen är det över för den här gången!

Så bara en vecka kvar, sen kan jag köra upp på banan igen med träning och bra mat. Vågen visar pyttelite plus, men i stort sett står jag still vilket var min plan. Jag har ändå hunnit träna ett par gånger i veckan och maten på dagtid har varit bra. Tack och lov för matlådor! Vi preppade frysen innan så det skulle finnas att ta av.

Problemet den här veckan är också att vi inte kan bo hemma pga renoveringar i vårt hus. Så det blir att flytta hem till mamma och pappa några dagar, men vi tar med matlådorna! Men på lördag är allt tillbaka till det normala. Vi bor hemma igen och har återigen lugna kvällar.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Torsk med tomattäcke 7 SP Flex

Onsdag: Oumph Bourguignone fr 2 SP Flex plus potatis

Torsdag: Kyckling i paprikasås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Cannelloni fr 7 SP Flex

Lördag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Söndag: Gratinerade saffransräkor 3 SP Flex plus ris

Höstboost: Ingefärsdricka – Nu gör vi allt för att inte bli förkylda!

Det mesta här ovan passar till matlådor. Läsare av bloggen har gjort hela ugnsplåtar med cannelloni och fått ihop massor med matlådor på en gång. Så smart! Å gör ingefärsdrickan och ta en liten hutt varje dag, så slipper ni i bästa fall bli förkylda. För mej funkar det, eller också inbillar jag mej bara – men jag har faktiskt inte varit förkyld sedan vi började med våra små dagliga huttar.

Nu hoppas iaf jag att kylan håller sej borta lite till, men vinter kryper närmare… Ha en fin vecka, det tänkte jag ha!

 

När motivationen saknas

När motivationen saknas

Det vi kunde se tydligt när vi jobbade på Viktväktarna var att medlemmarna hade det lite kämpigt i mitten av september och februari och många gav upp helt i oktober och mars. Efter 6-7 veckor går det inte lika snabbt längre och då är det inte lika kul. Vad kan man göra då?

Många kör igång sin viktresa i slutet av augusti och i början av januari. Från början rasar kilona av och allt är så lätt! Sen går det inte lika snabbt, det blir jobbigt, man måste anstränga sej mer för att få resultat och man börjar tänka… att tänka är oftast bra, men inte när det handlar om prestation. Oftast tänker vi människor för mycket och då hittar man väldigt många ursäkter som sätter käppar i hjulen för oss. Det handlar inte bara om vikt, utan även om städning och andra tråkiga grejer. När vi tänker och börjar fundera på det där med motivation så skiter det sej ofta.

Jag har sagt det förr och hävdar envis som en åsna att motivation bara är ett hjärnspöke! Motivation är något som snarare hindrar oss än pushar oss framåt, det är något att skylla på när man inte orkar ta tag i något som kräver ansträngning. Vi människor är jättebra på att tänka för mycket och använda just motivation som en förklaring (ursäkt) till att inte få saker gjorda. Det säger jag inte för att vara elak, utan för att jag vet det av egen erfarenhet och har jobbat mej igenom det.

Så nu glömmer vi allt vad motivation heter och jobbar framåt! Vi har alla tråkiga dagar på jobbet då och då, men inte skyller vi på motivation då – vi gör det vi ska oavsett om det är tråkigt eller ej. Precis så måste vi tänka om allt annat som ska göras och inte är roligt varje dag. Se viktresan som ett jobb som bara ska göras, ibland gör man det jättebra andra dagar hyfsat – men man får jobbet gjort! En dålig dag på jobbet är ok, det är mänskligt. Precis som att halka av viktresa en dag eller vecka är helt ok, det är mänskligt och gör faktiskt inget i längden.

Så hur kommer man igång igen då när man inte har någon lust alls? Jo, man gör det bara! Låter iofs enklare än det är… men man kan titta på bilder från ”tiden före”, vill jag se ut så? Vill jag känna så? Vill jag må så? Man kan titta på bilder där man mådde som bäst och ta kraft från dem. Så VILL jag må. Detta vill jag kunna göra. Hitta din anledning till VARFÖR du vill/behöver gå ner i vikt. Konkreta mål är viktigt, inte bara att ha som mål att gå ner i vikt. Jag ville göra en bröstförminskning, jag visste att det krävdes bmi 25 för att överhuvudtaget få remiss. Min man ville få plats i en bergochdalbana, han hade aldrig åkte en sån pga av sin storlek. I juni 2011 åkte Martin Berg och dalbana för första gången, i augusti 2014 fick jag min operation. Hitta DIN målbild.

Å när du hittat ditt ”Varför” så slutar du tänka. Sen siktar du mot målet och gör det bara! Oavsett om det blir med Viktväktarna eller något annat så kör helhjärtat och satsa en längre tid, typ ett år eller två. På den tiden hinner du lägga om livsstil och lära ett sätt som fungerar för resten av livet. För det handlar ju inte bara om att gå ner i vikt, det handlar om att ta hand om den nya vikten också. Å sikta inte på kilon varje vecka, utan gläds åt minsta minus. 2 hekton i veckan är faktiskt drygt 10 kilo på ett år, det är två storlekar. Inte illa pinkat!

Viktresan kommer att gå upp och ner, men mest ner. Ett plus då och då är ingen katastrof, det är livet. Att halka av banan är helt ok, så länge man kör upp igen. Ta en paus när livet kaosar, det är helt ok att låta allt vara någon vecka då och då. Det är helt ok att frossa i choklad eller pizza en helg. Vågen kommer förmodligen att visa ett plus, men vad gör det i längden. Du tar ju tag i det igen.

Ibland är det lättare att tänka hälsa istf vikt när man inte orkar mer. Det som är bra för hälsan gynnar oftast viktnedgången. Då säger det sej självt att det är bättre med en frukt än chipspåsen. Att ta en promenad istf att häcka i tv-soffan. Men det räcker att vara ”good enough”, man måste inte vara perfekt! Man måste inte göra varje måltid perfekt, man måste inte träna 5 dagar i veckan eller ta 10 000 steg om dagen. Gör EN måltid bra och klappa dej själv på axeln om du lyckas en hel dag. Strunta i träningen och satsa på god sömn istället – det är minst lika viktigt. Sätt ett stegmål på 5000 steg och var stolt och nöjd om det blir mer. Det är roligare att lyckas!

Så sluta tänka nu och kör upp på banan. Gör små förändringar och sätt mindre mål. Även med små steg kommer man framåt och med många små steg kommer man faktiskt i mål!

Ta gärna hjälp av mina veckomenyer, alla härliga recept på Du i Fokus och den pepp jag försöker att ge på instagram @marlenerinda. Jag är en av dem som vet hur långt det kan vara till målet, men jag kom dit jag med  🙂

 

Matsedel v 37 – med höstbonus

Matsedel v 37 – med höstbonus

Nu är den igång: teatersäsongen! Jag äskar det! Men nu är det många kvällar som försvinner och maten kommer att ätas ute på stan. Det började med Broarna i Madison County igår och slutar med Tommy Körberg som Lola om knappt två veckor. På 12 dagar ska vi se 6-7 olika teatrar och shower, det kan tillkomma någon mer på vägen.

Men jag ska ju inte bara gå och se dem och njuta av fantastiska föreställningar. Det är ju faktiskt jobb, så jag ska ju skriva om dem också. Och det ska göras snabbt! Så nu går jag in i min teaterbubbla där jag bara ser, andas och tänker teater. Om två veckor vet jag mer vad ni inte får missa av höstens teaterutbud. Jag har redan hört att Benke Rydmans Våroffer ska vara något alldeles särskilt, men den hinner jag nog inte se själv.

Maten blir det alltså lite si å så med och därför har jag tänk att jag låter allt bara bero och gör mitt bästa för att stå still i vikt. Vi har gott om matlådor i frysen som jag tar till lunch och middagarna får bli som de blir. Två veckor är ju faktiskt inget i långa loppet, de är inte avgörande om man ser det i ett större perspektiv.

Men här är matsedeln som den skulle sett ut om vi ätit hemma:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP Flex för hela satsen

Tisdag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex för hela grytan, plus pasta

Onsdag: Varm pastasallad fr 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i tomatsås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Broccolipizza fr 10 SP Flex för hela

Lördag: Zucchinigratäng med något från grillen 1 SP Flex plus tillbehör

Söndag: Fisk i ugn 2 SP Flex plus potatis

Höstbonus: Plommonpaj 13 SP Flex för hela

Curryräkorna, kycklingen och zucchinigratängen funkar bra till matlådorna i frysen, så gör lite extra.

Ha en riktigt bra vecka, det ska jag ha!

 

Matsedel v 36 – max 3 SP

Matsedel v 36 – max 3 SP

Så är september här och nu är det fullt upp! För oss handlar det om att teatersäsongen lurar runt hörnet, så from söndag är vi på teater flera gånger i veckan ett par veckor framöver. Vi börjar med Broarna i Madison County på söndag och slutar om drygt två veckor med Tommy Körbergs Lola. Häng med på instagram @marlenerinda så får ni veta allt! Men först ska jag på resemässa och smyckemässan Precious.

När jag har mycket runt mej måste det finnas matlådor i frysen. Därför fokuserar veckans matsedel på mat som är bra till matlådan OCH har max 3 SP (förutom ris el pasta). Bra va! Vi skriver alltid på våra matlådor vad de innehåller och hur många SP det är, så är det bara att föra in som snabbval i checklistan i appen. Så smidigt.

Vassegoa – ”billiga” matådor – gör mycket så det räcker ett tag  🙂

 

Måndag: Gratinerad zucchini m tacoröra 5 SP Flex för två

Tisdag: Ugnsbakad fisk med röda linser 1 SP Flex

Onsdag: Lövbiff med rostade grönsaker (går att göra vegetarisk) 3 SP Flex plus pasta

Torsdag: Gratinerad kassler 3 SP Flex plus ris

Fredag: Tonfisksås med pasta 1 SP Flex plus pasta

Lördag: Köttgryta 3 SP Flex plus ris

Söndag: Kyckling med broccoli i grönpepparsås 3 SP Flex plus pasta

 

Höstbonus: Äppelkaka 10 SP Flex för hela kakan

 

Ha en riktigt fin vecka och stressa lugnt – det ska jag försöka göra  🙂

 

Sommaren gav minus!

Sommaren gav minus!

Nu är sommaren officiellt över, september och hösten är här. I maj la jag upp en plan för sommaren och jag måste säga att jag är både stolt och imponerad över mej själv. Planen höll nämligen!!!

Vi skulle vara hemma hela sommaren, det var i stort sett det enda vi visste. Så planen var att sköta kosten, gå dagliga promenader och träna tre gånger i veckan. Allt detta lyckades vi med, förutom promenaderna som bara blev en gång om dagen när det var som varmast. Målet var att går ner 2,8 kg till 1/9, vilket är ganska mycket för någon som brukar snitta 1 hekto i veckan…

Jag hade en plan och ett mål och det funkade!!! Det blev tom ett hekto till! Planen höll otroligt nog, det brukar den inte göra. Jag brukar aldrig nå mina mål, så jag är otroligt stolt och väldigt förvånad  🙂

Så nu tar vi resten! Den 28/12 åker vi till Gambia och då ska jag vara på min målvikt igen, dit är det 1,9 kg. Typ 16 veckor… drygt 1 hekto i veckan räcker alltså…men hösten är inte lika enkel som sommaren. Det är events och resor där jag inte bestämmer maten själv, jag hinner inte träna lika mycket men ska försöka få in 2 ggr i veckan. Promenaderna fortsätter, men när det blir regnigt och kallt blir det knappast två långpromenader om dagen… Jag är realist. Jag hoppas att det går, men är nöjd med det som försvinner.

Sommaren blev alltså bättre än förväntat, nu får vi se hur hösten blir. Jag gör mitt bästa och hoppas du hänger med och hjälper mej framåt. Hur gick det för dej? Hade du nån plan? Höll den? Har du nån ny plan  🙂

 

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Kärt återseende på Viktväktarna i Huddinge

Ett av de roligaste jobb jag haft har varit på Viktväktarna. Det där att se folk växa ju mindre de blir är så häftigt! Å särskilt att se hur de blir friskare och modigare, våga ta plats, det är det bästa av allt.

I 14 år jobbade jag på Viktväktarna och nu är det fyra år sedan vi slutade. Martin och jag hade många klasser och det var även stora klasser, vi träffade nog 400-500 pers i veckan när det var som mest. Personer som ville gå ner i vikt och litade på att vi kunde hjälpa dem. Å det kunde vi! Vi fick väldigt många hela vägen in i mål och är superstolta för jobbet vi gjorde.

Av olika anledningar har jag bara varit tillbaka och hälsa på ett fåtal gånger sedan vi slutade, men igår var det dax. Huddinge var ett av våra härligaste ställen och den nya coachen där välkomnade mej. Jag förvarnade om att jag skulle komma och hon frågade om jag hade lust att säga några ord. Det gör jag så gärna! Många av våra gamla medlemmar är ju kvar, jag vill gärna peppa dem lite extra om jag kan.

Jag fiskade upp Nadja på vägen som också ville åka dit och kolla läget lite. Det var nästan som att åka hem, konstigt att en väg kan vara så bekant och kännas så hemma trots att det är så länge sedan. Vi hälsade på Christina som nu är coach, Anna i kassan och Wivi som var vår vägare även då och sedan började medlemmarna att trilla in. Så många välkända ansikten, tack o lov såg alla lika glada ut när de såg mej. Många kramar blev det. Självklart vägde jag mej, jag lyckades tom rota fram min guldbok  🙂

Veckans tema var belöningar och då det var exakt på dagen fyra år sedan min stora belöning (bröstförminskningen) berättade jag lite om det. Men jag skickade även med några grejer som jag tycker är extra viktiga och även vill skicka med till er. De flesta vill ju att viktresan ska gå snabbt och blir frustrerade när det ”bara” blir typ 0,3 på vågen. Men! Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta för er själva några gånger… Jag snittade 1 hekto i veckan, DET är långsamt – men jag har hållit vikten i många år nu.

Jag skickade också med att det inte finns något som heter fusk när man går på Viktväktarna. Allt är tillåtet och man får äta allt, men inte alltid… jag gillar inte heller ordet unna, som för mej är en ursäkt att äta eller köpa något. Och att tänka långsiktigt, Viktväktarna är ingen kur – det är en livsstil. Å känns det jobbigt att jaga hekton så kan det vara lättare om man tänker hälsa istället för vikt. Det som är bra för hälsan gynnar oftast även vår viktnedgång. De här grejerna har iaf underlättat för mej att orka och tänker att det kanske kan hjälpa fler.

Planering är A-O för mej, så därför delade jag även med mej av länkar till olika sidor med recept bla mina egna veckomenyer förstås, ni hittar dem HÄR. Alla rätter är med recept och uträknade SP. Alla rätter är hämtade från Du i Fokus.

Jag är så osvensk att jag säger att vi var jäkligt bra på det vi gjorde och jobbade suveränt ihop. Martin och jag var ett team både hemma och på jobbet och visste exakt vart vi hade varandra. Vi hade roligt på jobbet och det var väldigt konstigt att sluta efter så lång tid och vänja sej vid att vi skulle jobba på olika håll på dagarna. Men det har ju gått bra det med  🙂

Att komma tillbaka till Huddinge och träffa alla var jätteroligt och lite konstigt. Det känns som ett helt annat liv på nåt så sätt. Det är så mycket som hänt sedan dess. Bara första sommaren opererades jag två gånger. Vi krockade med en älg och höll på att stryka med. Vi förlovade oss och gifte oss. Barnen har flyttat ut och vi har en helt annan vardag än då. Jag är friskare och mår mycket bättre och trivs verkligen med mitt liv idag, ändå saknar jag det lite… kontakten med alla medlemmar och att se dem lyckas.

Så nu ska jag inte låta det gå så lång tid till nästa gång jag hälsar på. Nu vill jag vara med lite igen. Tack Christina för att jag fick komma och störa lite och tack alla härliga medlemmar i Huddinge som kom ihåg oss. Jag kommer snart tillbaka, om jag får. Under tiden kan ni följa mitt liv som guldmedlem på Instagram @marlenerinda Kanske kan jag peppa lite därifrån också  🙂

 

Min största morot och belöning på viktresan

Min största morot och belöning på viktresan

Idag fyller C-kupan 4 år! Tänk att jag gick i 44 år med en E-hylla och led, så dumt! För att få göra en bröstförminskning ska man ha max bmi 25, det var alltså det som var min stora morot för att orka hela vägen in i mål. Det var så värt kampen och allt hårt jobb, jag är så glad att jag gjorde det och tacksam över att jag fick operationen.

För mej är det obegripligt att någon ens vill ha stora bröst, ännu mer obegripligt att den som har en hyfsad hylla vill ha ännu större. Man kan ju inte röra sej som man vill! Dessutom gör det ont! Jag tittar på dem med fejkbomber i storlek större och skakar bara på huvudet. När jag hade min E-kupa kunde jag gjort precis vad som helst för att få mindre. Jag behövde inte göra vad som helst, jag behövde faktiskt bara gå ner i vikt.

Jag vägde som jag skulle och fick remiss redan 1998, men då var det helt fel tid i mitt liv, det går helt enkelt inte att göra en operation med ganska lång konvalescens när man är ensam med två små barn. Det fick vänta. Jag fick vänta. Sen blev jag sjuk och gick upp i vikt. 2010 kunde jag ta tag i allt igen, jag visste vilka kriterierna var – det första och viktigaste var bmi 25. Det var bara att sätta igång. 2013 bad jag min husläkare om remiss, då uppfyllde jag alla kriterier och han höll med. I december fick jag träffa sköterskan på bröstkliniken som skulle göra sin bedömning och antingen godkänna eller avslå. Jag var helt säker på avslag eftersom det var väldigt svårt att passera det pyttelilla nålsögat som gäller för bröstförminskning. Men jag fick JA och jag fattade ingenting! Hon fick faktiskt säga det flera gånger för att jag skulle kunna ta in det  🙂

Efter bedömning och klartecken började en låååång väntan på operationstid. Glöm vårdgaranti och sån skit, man får tid när man får helt enkelt… under tiden skulle jag hålla vikten, gärna gå ner lite till. I juni fick jag äntligen brevet som sa att i augusti skulle jag opereras. Nu började en tid av provtagningar, träffa med narkosläkare och lite annat smått och gott. Jag var livrädd för att gå upp i vikt och hade superkoll på varenda smula jag åt. Man hade sagt att operationen kunde bli inställd så sent som på operationsdagen om jag hade för högt bmi och det ville jag ju inte.

Så kom dagen för operationen och de vägde mej inte ens!!! Jag var coollugn. Inte det minsta nervös eller rädd, jag ville bara bli av med skiten och börja mitt nya liv. Jag fick lugnande, infart i armen, pussade Martin hejdå och blev ivägrullad. Drygt 3 timmar senare var allt klart, iaf när det gäller operationen. Allt hade gått bra, men jag var svår att väcka efter narkosen och man blev tydligen lite orolig innan jag kom tillbaka till livet igen. Efter mycket om och men var jag tillbaka på rummet hos en ganska orolig Martin som fått vänta betydligt längre än planerat.

Konvalescensen och läkningen gick hur bra som helst. Jag hade inte ont en enda sekund, inte ens direkt efter operationen eller när bedövningen släppte. Hade jag fått så hade jag börjat träna dagen efter, men nu fick jag snällt vänta i 6 veckor och knappt ens lyfta armarna på två veckor. Å jag var sååå nyfiken på resultatet! Jag rullade av så mycket bandage som möjligt och bara tittade. Så små! Så fina! Trots en rejäl svullnad så var det perfekt! Jag skulle aldrig mer störas av guppande bröst när jag sprang, behöva ha dubbla sportbehåar eller skåror på axlarna efter behåbanden. Jag var så lycklig!

Shoppingen blev skoj! Allt på överkroppen var tvunget att köpas nytt och bland det första jag köpte var en trekantsbikini som jag inte haft sen jag var 11-12 år och en framknäppt skjorta som satt perfekt och inte glipade det minsta över bysten. Det där med behå var lite knepigt, jag visste ju inte vilken storlek jag hade. Så det blev till att få hjälp att mäta och hitta min modell och storlek. Jag gick från E till C, ibland tom B och behöver inte längre ens ha behå med behåband. Det är så skönt att slippa de där banden!

Jag behöver numera bara en sportbehå, inte två, och i min nuvarande storlek finns det många snygga. Jag kan springa, yoga och träna utan minsta problem. Jag sover gott på mage och har inte ont i axlarna. Jag kan ha vilka kläder jag vill och trivs i min kropp. Jag fick ett helt nytt liv 29/8 2014, ett aktivt liv utan smärta pga tunga bröst. Mitt stora mål med viktminskningen och min stora belöning. Å sedan dess har jag hållit vikten, jag har ju ett helt annat aktivt liv nu och då är det mycket lättare att hålla vikten i längden. Resan var lång, men jösses så värt det var!

Vill man något riktigt, riktigt mycket så kan man göra mycket för att komma dit. I mitt fall tog det alltså 16 år från första försöket tills jag var framme vid drömmen. Många skulle nog gett upp… men inte jag! Jag nådde mitt mål, fick min dröm uppfylld och ett helt nytt liv. Vägen var lång, men det gick! Vilket visar att det egentligen inte spelar någon roll hur lång vägen är, med ett steg i taget så kommer man fram. Tiden är inte viktig, man lär sej massor på vägen. Visst hade jag gärna fått mitt nya liv tidigare, men nu blev det inte så… men jag kom fram – DET är det viktiga. Jag lyckades och det är en jäkla häftig känsla.

Du kan också lyckas nå ditt mål! Vägen kan vara lång, men inget är omöjligt. Ett steg i taget. Å ibland blir det ett snedsteg, men då kör man upp igen. Hitta din målbild och din belöning, något som du verkligen vill och orkar kämpa för. Det behöver ju inte vara en bröstförminskning, även om jag vet att många önskar det. Det kan vara att kunna välja vilken brudklänning man vill, åka på drömresan, få plats i en bergådalbana eller något helt annat. Hitta din dröm och kämpa för den. Det är sååå värt det!

Vill du veta mer om bröstförminskningen, läsa operationsberättelser och se bilder så finns allt HÄR. Vill du äta god mat samtidigt som du går ner i vikt, så hittar du det HÄR.

 

Lite mage har försvunnit

Lite mage har försvunnit

Jag har alltid avskytt min mage, hur smal jag än är så putar den på ett sätt som jag inte tycker om. Jag ser lixom tjock ut fast jag inte är det. Jag tränar och äter bra, ändå är magen kvar. Att ha valkar på ryggen är inte heller särskilt kul…

Precis som de flesta andra så har jag testat en mängd olika saker för att komma till bukt med mina ”problemområden”. En del har funkat hyfsat en del inte alls, nu senast har jag testat Verju Fettreduceringslaser eftersom jag ska skriva om det i Du i Fokus. Jag skriver inte om grejer som jag inte testat eftersom jag vill kunna berätta hur allt känns och om det verkligen gör någon skillnad och är värt att betala för. Det är alltså inget samarbete för bloggen, utan ett granskande jobb för Du i Fokus. Men det är så spännande att jag bara måste berätta lite här också  🙂

Jag är ganska kritisk när det gäller alla former av skönhetsingrepp och vill veta allt och lite till. Jag testar gärna och är inte särskilt rädd för att testa oavsett vad det är – jag är mest nyfiken på att se om och hur saker fungerar. Verju verkade lite för enkelt och för bra för att vara sant, måste testa!

Verju fettreduceringslaser är en maskin med 6 ”armar” som lyser på de områden man vill bearbeta. I mitt fall var det alltså hela magen, både övre och nedre delen. Med denna metod förstörs innehållet inuti fettcellen och försvinner ut ur kroppen genom lymfsystemet. Många andra fettreducerings metoder förstör hela cellen och då vill kroppen börja bilda nya celler någon annanstans på kroppen, Verju låter cellen vara kvar – men tom. För att allt ska fungera optimalt är det viktigt att man inte dricker alkohol 4 dagar efter behandling då lymfsystemet ”stänger” av när kroppen får i sig alkohol. Jag var även rekommenderad att inte träna hårt några dagar efter behandlingen, promenader var helt ok.

Formedico i Hammarby Sjöstad var först med maskinen i Sverige och jag blev otroligt nyfiken när jag läste om både Formedico och Verju. Mitt första besök där var i maj, då träffade jag Anna som driver kliniken tillsammans med sin man. Bägge har lång erfarenhet både inom sjukvården och skönhetsvärlden, jag kände mej helt trygg! Anna började med att sakligt berätta om kliniken och maskinen, hur allt skulle gå till och förväntat resultat. De flesta köper ett paket på 4 eller 8 gånger, en enda gång ligger på ca 2000 gånger – men en gång är lixom ingen gång i det här fallet. Gammal fett kan sitta hårt och resultatet märks kanske inte förrän efter 2-3 gånger.

Anna mätte mej på några olika ställen och sedan tog jag plats på britsen. Maskinens armar justerades för att jobba precis där jag ville och för att göra mest nytta. Sen var det bara slappna av och låta maskinen göra sitt. 2 x 20 minuter är vanligast och att man då kanske tar 20 minuter på framsidan och 20 på baksidan, mage och rygg hör ju ihop. Jag har även rejäla valkar på ryggen som jag gärna skulle få bort, så det var bara att köra en omgång där också. Maskinen surrar lite, i övrigt varken känns eller märks något alls.

Sen var det bara att gå hem och invänta resultatet. Som alltså inte kommer direkt, kanske inte ens efter andra gången… man går ungefär var tredde vecka och i juli började jag se resultat. Magen var så mjuk helt plötsligt! Bristningarna efter graviditeterna var nästan borta och huden var fast och mjuk, en betydlig skillnad faktiskt. Överhuvudtaget hade all hud runt mage och rygg stramat upp sej rejält och hela jag kändes fastare. Verju är ju ingen mirakelmaskin på det sättet att den fixar allt själv – jag har även under behandlingen skött mat och träning, precis som jag brukar. Maskinen hjälper lixom bara till att påskynda förloppet.

I slutet av juli fick jag min femte behandling och nu syntes det rejäla skillnader på siffrorna. Å jag märkte skillnad själv att kläderna satt lösare, shortsen som satt tight i maj tappade jag nästan i juli. Måttet över nedre magen har minskat med åtta centimeter! Jag tittar bara på måtten före varje behandling, det är det intressanta tycker jag. Sen kan jag inte riktigt fatta att så mycket försvinner under själva behandlingen… Jag ser ju när Anna mäter och hon trollar inte med måttbandet på något sätt  🙂

Jag har levt som vanligt, tränat 2-3 ggr i veckan, tagit 1-2 dagliga promender och ätit bra – precis som jag gör i min vardag. Och jag har gått ner 2-3 kilo under tiden. Siffrorna är imponerande tycker jag! Det har iofs inte försvunnit så mycket där jag verkligen vill att det ska försvinna fett, men måttet nedanför naveln är ju helt galet. Precis under bysten är måttet konstant, det finns nog inte något fett att ta bort där. Midjan är ju lite beroende på tid i månaden och hur jag ätit.

Idag gör jag min 6e behandling. Det ska bli väldigt spännande att se dagens siffror 🙂

Matsedel v 35

Matsedel v 35

Ibland blir det inte som man planerat, nästan aldrig i mitt liv. Jag hade planerat för en hyfsat lugn helg, istället blev det en kryssning igår kväll. En kompis behövde sällskap och hjälp, så jag hängde på henne på ett dygn på Birka Cruises. Att det är skaldjursveckor ombord gjorde mej inget alls  🙂

Efter den lilla utsvävningen ska jag dessutom åka på mitt första VV-möte på flera år och förmodligen väga mej… det är inte så illa alls, men upp sedan senast som nog var för ganska precis två år sedan. Jag tänkte hälsa på klassen i Huddinge på onsdag och hoppas träffa några av våra gamla medlemmar förstås. Jag vet att många går kvar och det skulle vara grymt roligt att träffa dem.

Så bor ni i närheten och har funderat på om Viktväktarna är något för er – KOM! Jag är där och berättar lite om min viktresa och ska försöka peppa efter bästa förmåga. Kl 16.30 och 18 är ni mer än välkomna till ABF-huset i Huddinge, det ligger mittemot Huddinge Kyrka.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Snabblagad blomkålssoppa 9 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Smakrik räkgryta 3 SP Flex plus ris

Onsdag: Frittata med fetaost 2 SP Flex

Torsdag: Kyckling i paprikasås 2 SP Flex plus pasta

Fredag: Lättlagad potatiskaka och grillad kyckling 19 SP Flex för hela kakan

Lördag: Smal Västerbottenpaj och kräftor 20 SP Flex för hela pajen

Söndag: Indiska Daal fr 3 SP Flex plus ris

Jag har det ganska lugnt just nu och njuter av långa promenader, bra mat och träning. Kroppen känns ok och mycket lättare än i våras, typ 4 kilo… Det känns som att hösten kan bli bättre än vanligt faktiskt, jag hoppas verkligen det! Jag avskyr ju hösten…

Ha det bäst – kom till VV i Huddinge på onsdag 🙂