Browsed by
Etikett: husbil

Vi drog (typ i panik)!

Vi drog (typ i panik)!

Kommentarer 0 kommentarer

Vi har småpackat hela veckan inför vår resa till den stora husbilsträffen och vägen söderut. Planen var att åka idag på morgonen, stanna på jobb i Söderköping och vara i Kalmar på söndag. Istället öste vi in saker i bilen och drog igår, å det var ju en jäkla tur.

Snövarningen över Tumba har legat där hela veckan, men vi hoppades på det bästa. Men när SMHI utfärdade gul varning och 7 cm snö under fredagen började det kännas rätt otrevligt. Vi har numera nästan 4 ton bil och 7,5 meter att manövrera och den har sommardäck. Det är bara andra gången vi ska ut med Ralle (husbilen heter så), då vill man inte halka runt på underkylda vägar med snö.

Problemet var att Martin hade kurs på torsdagseftermiddagen och skulle komma hem senare än vanligt. Vi kunde alltså inte åka en dag tidigare, som vi brukar kunna göra om det behövs. Men jag började packa mitt, så iaf det var klart. Så fick han helt enkelt avgöra hur vi skulle göra, det bästa skulle ju vara att komma iväg på torsdagen och då åka ifrån ovädret. Det slutade med att han åkte hem efter den obligatoriska delen av kursen och sa ”Vi drar”.

Han kom hem strax innan 17, vi åkte strax innan 19. Vi har aldrig packat och gjort färdigt bilen så snabbt någon gång. Det är ju en sak att vara borta en helg, men nu ska vi ju vara borta flera veckor. Vi öste in grejer i bilen och kan bara hoppas att vi fått med oss det vi ska. Tack o lov är vi ju i Sverige, så saker går ju att köpa.

Men att packa för några veckor framåt innebär att man även packar för flera olika årstider. Hur många jackor behöver man ha med sej just precis nu? Vad blir det egentligen för väder längs vägen? Minst sagt knepigt, särskilt som utrymmet dessutom är begränsat.

Det hade börjat ösregna, så vi var rätt blöta när vi satte oss till rätta i bilen och körde iväg. Vi vill helst inte komma fram i mörker och krångla med parkering så här första gången med nya bilen på en mindre ställplats. Så vi körde bara till Nyköping och drog åt handbromsen i hamnen, som vi känner till sen förut. En plats som vi gillar.

Nu var vi iaf på väg och kom undan värsta snöfallet, men skulle vi kunna göra vårt jobb på fredagen? Nope, det skulle vi inte kunna, visade det sej direkt på morgonen. För det har kommit snö i Nyköping också och vi skulle provköra en slags båt/bil på vattnet. Då vill man gärna ha lite hyfsat väder, iaf mer än 5 grader…

Så allt vi kan göra nu är att vänta. Nu snöar det iaf inte längre, det regnar inte ens, men det är definitivt inte båtväder. Särskilt inte som vi ska filma alltsammans, det blir inte en jättekul film med regn och tråkväder. Bilder går att redigera rätt hyfsat, men med film är det svårare. Dessutom är det rätt oskönt att vara på vattnet när det är typ 2 grader varmt i luften.

Istället sitter vi och jobbar, vi har ju inte gjort det i nya bilen förut. Men det funkar kanon, bättre än i den gamla. Martin har egentligen sin lediga dag idag, men sparar den till en annan gång. Han får ju göra lite som han vill tack o lov.

Jag sitter och läser, skriver och pysslar. Det går absolut ingen nöd på oss, vi trivs så himla bra i vår nya bil och vi står fint med utsikt över vattnet. Men det var ju inte så här det var tänkt att bli, vi var ju inbokade på jobb. Skit oxå!

Om en stund åker vi vidare till Stegeborg, så får vi se om vi kan köra den där båt/bilen imorrn istället, annars får det vänta tills i juni. Då ska det väl vara snöfritt iaf…

Vädret har verkligen något emot oss, det är nästan alltid sämst väder där vi är. Så nu hoppas vi verkligen att Öland visar sej från sin allra bästa sida om en vecka, när vår husbilsträff går av stapeln. Det är ALLTID sol och varm på Öland i maj. Det skulle ju vara surt om det inte var så i år när vi dragit dit över 200 husbilar 😛

Det har verkligen varit en lång vinter och riktigt dålig vår. Eller vad säger ni?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Varför blir de så arga?

Varför blir de så arga?

Kommentarer 24 kommentarer

Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.

Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂

Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.

Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.

I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.

Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛

Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.

Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.

Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.

Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?

Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.

Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…

Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.

Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla härlig påsk

En himla härlig påsk

Kommentarer 7 kommentarer

Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.

Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.

Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…

Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.

Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.

Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.

På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.

Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.

Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛

Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.

Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!

Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!

Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.

Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bye bye Peppe – Välkommen Ralle

Bye bye Peppe – Välkommen Ralle

Kommentarer 7 kommentarer

Så var det dax! Dagen för husbilsbyte. Lilla Peppe tömdes och städades under förra veckan och i fredags körde vi iväg till bilfirman för att lämna honom och ta hem den lite större Ralle. Lite känslosamt, men inte alls sorgligt – tvärtom!

För ganska precis 2 år och 9 månader sedan hämtade vi hem Peppe, som är en Weinsberg Pepper Edition (därför namnet Peppe) och vår allra första husbil. Han var perfekt för oss som nybörjare, vi hade ju aldrig campat förut. Inte ens i tält. Peppe har lärt oss allt vi kan och visat oss vilka behov vi har.

Nu hade vi vuxit ur honom och hittat en ny bil som vi tror ska bli jättebra för oss. Eller… vi hade egentligen inte alls vuxit ur honom, vi hade bara lite andra behov och hittade en bil med interiör som vi tror passar oss bättre. Storleken var vi faktiskt väldigt nöjda med, vi behövde egentligen inte större – bara en annan inredning. Ni ser här nedan på några bilder, lite vad skillnaden är.

Peppe är 6.75, det innebär att han är rätt kompakt i sin interiör. Han har inget sovrum, mer bara en stor sovyta. Man kan såklart dela på sängen och ha två sängar vid sidan om varandra (det ser ni i filmen längst ner), men då når jag inte att sparka på snarkofagen – så vi har hela tiden haft den ihopbäddad. Jag har saknat att ha en fristående säng som går att gå runt och är lättare att bädda. Det får jag nu. Jag har även saknat en dörr att stänga, det får jag också nu. Det innebär att Martin kan gå upp och jobba och stänga om mej, i Peppe var det bara en gardin.

Hittills när vi suttit och jobbat har vi suttit brevid varandra, jag längst in. Har Martin haft möten har jag inte kommit ut eftersom jag måste passera honom. Det har funkat och varit mysigt, men lite opraktiskt. I den nya bilen sitter vi mittemot varandra och kan även ta emot besök, vilket var i stort sett omöjligt i Peppe. Då fanns det plats för en normalstor person eller två små, nu får vi plats med 3-4 stycken OCH en extra stol vid behov.

Peppe har verkligen gett oss ett helt nytt liv, vi är så otroligt nöjda med honom – men nu är det dax att gå vidare. Så i fredags parkerade vi honom på bilfirman, pussade honom lite, klev in i den nya och körde tillbaka hem. Vår nya bil är en Adria Coral 670 DC och hela 7.50 lång, som vi döpt till Ralle. Vi tycker att han är jättestor, men det är en en rätt normal storlek som nästan alla våra bekanta har.

Ralle uppfyller alla våra krav vi har just nu och det som vi gillade med Peppe. Bland annat ett stort garage, där vi får plats med våra vanliga cyklar. Visst kan man ha cykelställ, men vi vill ha cyklarna i garaget för att slippa smuts och ökad stöldrisk mm. Den nya bilen hade faktiskt cykelställ, men det tog vi bort direkt.

Nya bilen har alltså allt vi önskar, men trots att han är större så är förvaringsutrymmena färre. Så under helgen har vi pusslat för att få plats med allt vi behöver och rensat ur en del. Men nu tror vi att vi fått till allt som vi vill ha det. Det märker vi i helgen, när vi tar första turen.

De allra flesta tycker det är roligt att inreda och fixa nytt, inte jag… jag tycker det är mest bökigt. Jag tycker om när allt är som vanligt och bara det funkar så är jag nöjd. Nu ska jag vänja mej vid detta och tänker att vi ska ha den här bilen längre än den första. Det blir nog jättebra!

I filmen ser ni hur Peppe ser ut inuti både med våra grejer och sedan som helt tom. VI rekommenderar gärna Weinsberg Pepper till er som vill testa på husbilslivet, vill ha något litet och aldrig campat förut. Det är verkligen en kanonbil!

Nu väntar nya äventyr med Ralle. Varför han heter så? Jo, för att modellen är en Coral – (co)Ral + le 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vaknar på en parkering

Vaknar på en parkering

Kommentarer 5 kommentarer

Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.

Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛

Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.

Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.

I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!

Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!

Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.

Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.

Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.

Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.

Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En sista helg med Peppe

En sista helg med Peppe

Kommentarer 5 kommentarer

Förra förra helgen var vädret dåligt och vi kände att vi hade för mycket att göra hemma för att åka iväg. Men en sista helg ville vi hinna ut, innan vi lämnar ifrån oss Peppe. Så förra torsdags drog vi 🙂

För oss är det avkoppling att åka iväg med husbilen, trots att vi nästan jobbar mer då än när vi är hemma. Martin jobbar ju som vanligt må-fr, jag gör ju lite som jag vill. Hemma sitter han på övervåningen och jag på undervåningen, i bilen sitter vi brevid varandra. Det är i bilen som vi hjälps åt med texterna och bilderna till våra beställda jobb, vi sitter lixom bättre i bilen för att jobba tillsammans. Så vi jobbar oftast ikapp en massa och känner oss så himla duktiga och nöjda när vi åker hem 🙂

Den här gången åkte vi en hel halvtimma bort, till Södertälje Husvagnsklubb mellan Södertälje och Järna. Solen sken när vi kom dit på torsdagen och även hela fredagen. Så jag tog faktiskt ut min soffa för första gången i år och satt och läste utanför bilen. Nu är det alltså vår!

Vi brukar säga att vårt vardagsrum är naturen och så är det verkligen. Ett par timmar i solen blev det och några fräknar på näsan fick jag oxå.

På lördagen var vädret inte lika fint, men vi tog iaf en lång promenad runt området och omgivningarna. Campingen ligger bara några minuters promenad från två sjöar, man går enkelt mellan dem i skogen. Det blev några steg, massor med frisk luft och mängder med bilder. En sk fotopromenad alltså. Såna som vi älskar!

Fast det kunde gått riktigt illa. Strax efter att bilden togs på mej, så drar jag på ändan rejält. Jag halkade på en liten isfläck på stenhällen, men jag landade mjukt och allt gick bra.

På lördagkvällen var det dax för final i melodifestivalen, självklart tittade vi. Vi hade ingen direkt favorit men att Marcus och Martinus skulle vinna var ju inte så svårt att gissa, de var ju favorittippade. Blir spännande att se hur de fixar finalen av Eurovision. Den går av stapeln när vi har vår stora husbilsträff på Öland. Hoppas att fler än vi vill titta. Vad gör vi annars?

Det var alltså sista helgen vi var ute på tur med lilla Peppe. Nu blir det en övernattning till, när Martin ska köra upp för C1-kort. Då kommer han att övningsköra en dagen och köra upp den andra, så vi sover på parkeringen där han ska vara. Både för att spara tid, slippa köer och vara säkra på att vi är där i tid. I stockholmstrafiken på morgonen är sånt långt ifrån säkert.

Sen ska han glädja någon annan. Vi har redan tagit ut det mesta – förutom det vi behöver för sista natten. Allt ligger i en hög i vardagsrummet, det ska ju ändå bara in i nästa bil redan nästa vecka. Så det är lite kaos, men blir snart ok igen 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har ett datum!

Vi har ett datum!

Kommentarer 6 kommentarer

Vi ”råkade” ju köpa ny husbil för ett par veckor sedan. Sedan dess har vi förberett och planerat och nu har vi äntligen ett datum för byte av bil!

När vi köpte vår första husbil, Peppe, visste vi ingenting om vare sej camping eller husbilar. Vi googlade och frågade vänner och till slut hittade vi en modell som vi trodde skulle passa oss. För mindre än tre år sedan hade ingen av oss ens satt sin fot i en husbil. Kunskapen var alltså NOLL.

Men så hittade vi en bil som vi trodde skulle passa oss och åkte iväg för att titta. Där stod han; Peppe! Han som skulle lära oss allt om husbilslivet och som fick oss att fastna totalt för campinglivet. För att få plats med honom byggde vi om hela framsidan och förintade trädgården där. Det enda som blev kvar var en syren.

Men nu är även syrenen borta. För nu ska den nya bilen få plats där och den är 70 centimeter längre än Peppe. I höstas beskar vi busken, så den må se liten ut – men skenet bedrar. Rotsystemet var grymt! Vi höll på hela förra söndagen med att bara gräva och ta bort den, sen ägnade jag hela tisdagen åt att fylla hålet och få det att se ut ungefär som övrig beläggning. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra.

I helgen var vi iväg på sista långturen med Peppe och han seglade lät ut på vägen och lika enkelt in genom grindhålet igen. Så det ska nog funka även med nästa bil. För nu är det nära! Den 22:a byter vi till sommardäck på Peppe och kör direkt till bilfirman för att lämna honom och hämta hem XXX, just det – den nya har ju inget namn än…

Så om mindre än två veckor står där en ny bil utanför huset. Så nu ska vi bara tömma Peppe, laga några smågrejer och städa honom. Sen är det dax att flytta in i den nya och lära känna honom. Till påsk går första turen med nya bilen. Som vi längtar!!!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

All info om Husbilsträffen maj 2024

All info om Husbilsträffen maj 2024

Kommentarer 4 kommentarer

Uppdaterad info!

Japp, redan nu planerar vi för nästa års husbilsträff. Helt galet när man tänker efter, men detta blir något alldeles extra. Så varför dra ut på det 🙂

Första året var vi på Tredenborgs Camping i Sölvesborg. I år var vi på First Camp Sunne i Värmland. Å nästa år blir träffen på Böda Sand (Böda Camping) på Öland!

Under midsommar var vi där, titta runt och fick alla detaljer kring bokning mm. Det kommer att bli kanon!

Här är all info:

Husbilsträffen är 9-12 maj 2024.

Pris: 188 kr per natt.

Priset gäller 6-12 maj, för husbil, husvagn och tält. Ej stuga! Övriga dagar ordinarie pris. Priset gäller enbart vid bokning online.

Bokning görs på Böda Sands hemsida – HÄR. Där finns avbokningsregler, som måste klickas i för att komma vidare i bokningen.

Rabattkod: HB25 Anges vid bokningen. Allra sist i kassan.

Ni väljer platser själva. Träffen är i kvarter 4 och 5. Vi och Our Third Home har platserna 4115 och 4116. Finns det inte platser i kvarter 4, så finns det i kvarter 5.

I priset ingår minigolf och utegym. Strandbaren kommer att vara nyrenoverad och öppen. Ica likaså. Förmodligen är även bageriet öppet.

På en annan del av campingen hålls ett Car Meet med utställning av fina bilar. Här finns en två mil lång sandstrand och mängder med promenadstråk. Vill man spela golf, padel eller hyra cykel mm betalar man en avgift. Det kommer alltså att finnas massor att göra, om man vill.

Vi har bara fixat datum, plats och ett bra pris. Alla frågor om bokning och camping ställs direkt till Böda.

Som vanligt styr vi inte upp något mer än gemensamma middag. På fredagen kl 17 dukar vi upp till långbord, förmodligen blir det så även på lördagen samma tid. Vill ni hitta på någon aktivitet, tex en cykeltur, öl/vinprovning, promenad mm – do it!

Hashtagg: #husbilsträffmaj24

Använd i sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Martin och jag kommer dit redan på måndagen, Ludde och Annelie kommer på tisdag eller onsdag. Ni kommer när ni vill och stannar hur länge ni vill. Priset gäller hela veckan, vid bokning online.

Häng med när vi kollar in Böda, inför träffen

Håll koll på våra instagram i framförallt stories för saker som sker direkt på plats under helgen – på @jikitaspåäventyr och @ourthirdhome och på vår facebooksida ”Husbilsträffar med Jikitas på äventyr och Our Third Home”. Prenumerera på vår youtube-kanal så missar ni ingenting som händer i vårt liv med äventyr, träffar och mycket mer.

Se gärna vår film från träffen i Sunne

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Sist skrattade vi så vi hade kramp i både mage och mungipor. Jajamen 🙂

Ni kommer väl dit?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

3 spännande och en väldigt mysig (i husbil!)

3 spännande och en väldigt mysig (i husbil!)

Kommentarer 3 kommentarer

Böcker av (för mej) nya författare är så spännande. I den här högen är det bara en som jag tidigare känner igen och det är Åsa Hellberg som jag bara älskar! Medan hennes böcker är superfeelgood, så är övriga högen superspännande!

Ibland får jag frågan direkt av förlagen om att recensionsläsa nya författare eller nya serier av etablerade författare. Den här gången var det så med den sprillans nya duon Anna Granlund och Jenny Hellberg samt Kajsa Leo´s nya bok. En serie om polishundar och dess förare går ju inte att tacka nej till och jag är verkligen glad att jag fick möjlighet att läsa den för det var verkligen en riktig bra bok. En värld som vi inte vet så mycket om, men som jag gärna lär mej mer om.

Nu svävar jag ute lite i förväg, vi tar högen uppifrån som vanligt:

Snöflickan + Allt kött är hö av Kajsa Leo

Kajsa Leo är en helt ny författare för mej, men Snöflickan kom faktiskt redan förra året. När jag fick möjlighet att läsa hennes sprillans nya roman Allt kött är hö, bad jag om att få den första också. Även om del två är en fristående fortsättning, så är det lättare att förstå allt om man har storyn från början. Och så här i efterhand tycker jag att man ska läsa dem i ordning.

Snöflickan är första delen om poliskvinnan Dylan som har en jobbig bakgrund, som hon inte tagit itu med helt. Hon lever dessutom med de förväntningar och krav som en polisdotter kan ha.

När femåriga Märta hittar en död man i snön är det Dylans uppgift att reda ut vad som hänt. När ytterligare en man hittas död uppdagas en fruktansvärd historia som berör hela orten. Dylan blir förälskad i konsthallens ägare, men är det så klokt? Å andra sidan: hur klok är man när man är kär? Det blir en minst sagt stormig tid för Dylan, både privat och yrkesmässigt.

Allt kött är hö är del två om Dylan. Efter förra utredningen hänger hennes polislegitimation på en skör tråd efter en incident med en kollega. Hon blir omplacerad till idyllen Slånbäck, där polisen och influencern Mikael är försvunnen. Mikael är även kyrkligt engagerad och tycks inte ha en enda fiende i det lilla radhusområdet.

Dylan blir alltmer desperat i sin jakt på de hemligheter som hon är övertygad döljer sig bakom Mikaels perfekta fasad. Spåren leder henne på snåriga vägar till skolan, kyrkan och bygdens slakteri, men ingen säger något och alla verkar ha något att dölja.

Medan utredningen står ganska stilla, kämpar hon samtidigt för att behålla sin polislegitimation i det privata kaoset av kvinnor, föräldraskap och en mor som med sina obesvarade samtal river upp minnen som Dylan helst vill hålla undanträngda.

Jag gillar bägge böckerna och Dylan som karaktär är både spännande och mångfacetterad. Men jag tycker att det är synd att det återigen är en poliskvinna som är en bitter och bitchig flata med trassligt familjeliv. Varför kan det aldrig vara en glad flata med en lugn och stabil familjerelation? Det kanske är därför jag ser fram så mycket emot nästa del? Jag hoppas att Dylan ska få lugn i sitt liv.

Position okänd av Anna Granlund & Jenny Hellberg

Den här serien har jag sett fram emot! Vem vill inte veta mer om polishundarnas vardag och deras förare? Jag är iaf väldigt nyfiken på dem och kastade mej över första delen i bokserien.

K9 är polisens enhet med hundar och hundförare inom Polisen, som har olika specialiteter. Zara jobbar med malinois-tiken Ceres, Micke väntar på sin nya hund schäfer Keegan och Lisa, som är ny på enheten, letar narkotika med sin labrador Smilla.

Zara och Micke beordras ut på en sökinsats när två kriminellt belastade ungdomar har försvunnit från ett SIS-hem på Lovön i Stockholm. Jakten efter Robin och Mario tvingar dem att ta svåra beslut som kan komma att riskera hela deras karriär. Ska man skydda sin vän eller följa lagen? Vad är viktigast som polis?

Förutom hundförarnas egna personliga och knepiga historier och bakgrunder, handlar det även mycket om den försvunna pojken Robins familj. Familjemedlemmarna har en komplicerad relation till varandra som förstärker en redan intressant och spännande handling.

Det här är så bra! Boken är välskriven, men ett ganska enkelt men ändå målande språk. Det märks att man vet vad man snackar om, detaljer är många och allt känns verkligt. Jag är så taggad på fortsättningen och vill bara ha mer!

Espana por favor av Åsa Hellberg

Har man en gång läst något av Åsa Hellberg, så håller man alltid utkik efter nya böcker. Här snackar vi feelgood, humor och ofta även lite historia. Den här boken handlar om väninnorna Mia, Noora och Lotta och den lilla orten Fjällfors. Där händer tre stora saker samtidigt: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman.

Väninnorna har tidigare haft en plan om att bo i Spanien, iaf två av dem. Hur ska det gå med den planen nu? Skulle inte livet bli bättre efter 60?

I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, hennes dröm är starkare än någonsin. Änkan Mia är kanske inte så ledsen som hon borde och får upp ögonen för Pedro på pizzerian. Noora spår sig och får veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu. Men så kommer stumma 81-åriga Dolores och tar dem med på livets roadtrip – i en HUSBIL! Ja, ni fattar ju, jag är fast 🙂

Det står inte en ord på baksidan om att en husbil är med i handlingen, hade det stått det så hade jag förmodligen öppnat boken bra mycket snabbare. Sånt intresserar mej såklart lite extra och jag har faktiskt en FB-grupp med boktips om böcker som utspelar sej i eller om husbilar. Ni hittar den HÄR.

Jag tycker så mycket om den här boken. Det är sorg, glädje, vänskap och kärlek huller om buller och kanske särskilt mycket livslust! Hur omvärderar vi livet när någon dör, föds eller blir allvarligt sjuk? Medan man läser känner man värmen av Spaniens sol och vännernas kärlek till varandra. Så fint!

Summering:

Det är svårt att rangordna böckerna i den här högen, men jag måste nog lägga Espana for favor högst upp, det är en härlig historia och med husbilstema. Sen intresserar mej polishundar så mycket att jag lägger den som två. Kjas Leos böcker hamnar alltså som god trea och jag ser fram emot fler delar i serien.

Blir ni sugen på att läsa någon av böckerna?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ångest de lux – men rätt beslut!

Ångest de lux – men rätt beslut!

Kommentarer 8 kommentarer

Vi gjorde det! Vi åkte och tittade på en husbil som vi var intresserade av och den köpte vi! Så fort vädret och väglaget tillåter åker vi och byter bil. Så himla konstigt och alldeles alldeles galet roligt!

Vi bestämde oss ju på riktigt i höstas för en husbil som skulle passa oss lite bättre. Kraven var ett ”riktigt” sovrum som man kan stänga dörren till. Och ett mer funktionellt vardagsrum/kontor. Samt en dusch som vi faktiskt kan använda bägge två.

Vi var runt på mässor och olika bilhandlare och hittade till slut ett märke och en modell som skulle passa och började leta. Just det utförandet som vi vill ha är ganska nytt och svårt att hitta begagnat, men vi hade ingen brådska. Det får ta den tid det tar. Martin ska ju ändå fixa körkort för tyngre bil, så det var lugnt.

Så såg jag bilen! Martin hade redan sett den, men tänkte att den kanske inte uppfyllde alla våra krav. Han fick tänka om. För där var bilen! Och den var dessutom på nära håll, i Södertälje! Den första vi ser på drygt ett halvår och då är den dessutom nära. Var det vår bil?

I lördags körde mina föräldrar oss till bilfirman och vi undersökte det minst sagt intressanta objektet. Martin har ju sina 194 cm att tänka på, så han provade sängen, duschen (ja utrymmet, han duschade inte) och hur han fick plats bakom ratten. Allt funkade. Han får alltid sova lite hopkrupen eller med fötterna lite utanför.

Allt funkade. Prislappen var ok. Nu skulle vi bara få ett värde på vår nuvarande husbil och se vad mellanskillnaden skulle bli. Man förlorar inte jättemycket på husbilar just nu, så vi visste redan på ett ungefär – men man vill ju ha en bra deal. Och det fick vi. OM vi bestämde oss samma dag…

Så vi åkte iväg för att äta lunch och fundera. Och fundera. Ångest de lux! Det är ju ändå vårt deltidshem och ganska mycket pengar. Men ångesten var faktiskt inte så mycket pengarna, som det brukar vara, utan mest om det var rätt bil. Allt skulle ju bli bättre, rymligare och mer funktionellt än nu – men jag älskar ju min lilla Peppe. Han är ju mitt ”hemma”.

Förståndet segrade till slut. Vi har tittat en drygt halvår. Det har inte funnits en enda bil på den tiden, förrän nu. Vad är oddsen för att det ska dyka upp en till? Som dessutom är på nära håll och till vettigt pris. Chansen är minimal! Så efter några timmars resonerande ringde vi tillbaka och sa: Ok! Vi är på!

Fattar ni! Vi har köpt ny husbil! En bil som vi faktiskt kan bo på heltid i om vi vill. Vi gjorde det! Å precis som när vi köpte Peppe fattar vi ingenting, tankarna snurrar i 180 – men mest är vi bara euforiska. Precis som förra gången. Nu ska vi bara vänta i plusgrader och snöfria vägar, sen kör vi iväg Peppe och hämtar hem XXX – just det! Vad ska han heta?

Bilen är en Adria Corall 670. Adde är ett jättevanligt namn, det går bort. Hjulius, bilbo, hjulhuset… alla de där vanliga går bort. Vi vill ha ett vanligt namn, precis som Peppe har – men det ska syfta på bilen. Peppe fick sitt namn efter modellen som är Pepper Edition. Så hjälp oss att komma på nåt kul. Peppe ligger så bra i munnen ”packa Peppe” lixom… finns det något som funkar lika bra?

Planen nu är att försöka hinna ut med Peppe ett par gånger till, innan han ska flyttas ur och städas. Lite vemodigt, han är ju vår första husbil som visade oss vägen till vårt drömliv. Sen ska vi hämta och flytta in i XXX och bo in oss. Senast i april har vi ett nytt rullande hem. Det är så spännande så ni fattar inte 🙂

Här ser ni hur det gick till när vi tittade, våndades och bestämde oss:

Jag är så glad så det är inte klokt!!!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube