Browsed by
Etikett: husbil

Låååångbord och brudpar

Låååångbord och brudpar

Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!

Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.

Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.

Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!

På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.

En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.

Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂

Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.

Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.

Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p

Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

P4 Kalmar kom på besök

P4 Kalmar kom på besök

Jag har ju en tendens att höras på radio lite då och då och så blev det även under husbilsträffen. Men det var inte jag som var huvudperson, utan några av gästerna på träffen 🙂

Maria på P4 Kalmar och jag har haft kontakt i flera år. Förra sommaren var vi även upp på radion och besökte henne och fick se hela radiostationen med studios och hela faderullan. När vi pratades vid senast sa jag att jag tyckte att de skulle komma på vår husbilsträff, men inte så mycket mer än så.

I början på förra veckan ringde Maria och sa att livereportern Kåre skulle komma och hänga med oss under förmiddagen på fredagen, träffens andra officiella dag. Tills dess skulle jag leta upp ett par spännande sk ”case”, alltså extra intressant personer.

Maria pratade om största husbilen, mat i husbil eller något annat som stack ut. Jag gav dem istället minsta husbilen på träffen, som en ensamåkande kvinna vid namn Lena (min_lillabil_vanlife på instagram och Youtube) rattar. Matlagning gillar alla, så det fick bli Helene från Berggrens Bilbo (också instagram och Youtube) som plötsligt skulle laga mat i direktsänd radio. Medan Helene var supercool, var Lena desto mer nervös.

Kåre skulle börja sända kl 11, så vi tänkte att han väl kommer vid 10.30. Jag hade lovat att möta upp honom i receptionen och väntade och väntade. Kl 11, hade han fortfarande inte kommit… nånstans runt 11.30 dök han upp efter att ha suttit i bilkö genom halva Öland. Sändningen började 12.30 istället, har jag för mej.

Då började det med att Martin och jag, samt Annelie och Ludde (som vi arrangerar träffen tillsammans med) blev intervjuade. Vi fick berätta varför vi har våra träffar, hur de sett ut tidigare och vad vi förväntade oss av denna. Sen gick vi till Lena som berättade om sitt liv som soloåkare och sin fina lilla bil. Hon var så otroligt bra på att berätta hur härligt man kan ha det på vägarna när man åker själv. Möten på vägen och hur man spontant gör precis vad man vill. Det blev så bra att radion sände enbart hennes intervju dagen efter och inslaget även ligger ute på P4´s webb. Så roligt!

Sen sprang vi över till Helene som berättade om sitt matintresse och hur matlagning i husbil kan se ut. Kåre fick kolla in Helenes kyl och vara med och laga lasagne i Omnia. Helene har ett enormt matintresse och har alltid mängder med mat med sej, man kan undra om hon tror att det bara finns matvarubutiker i Norrköping där de bor. För jäklar vad hon handlar innan de ska iväg 😛

Sen var det dax att ta lite bilder och göra små extraintervjuer. När allt var klart, sändningen var över och Kåre hade allt material han behövde, sa vi bye bye och pustade ut. Maria var så nöjd med mitt förarbete att hon tyckte att jag kunde ta jobb som producent. Nu tycker jag iofs inte att det är så stor skillnad att leta fram folk till radiointervjuer eller en tidningsartikel, så det var kanske inte så himla fantastiskt jobbat ändå. Men kul att få vara ute lite på ”fältet” igen 🙂

Alla verkade tycka att det var väldigt spännande att ha radion där, det var många som fotade och filmade under tiden. Sånt här kan hända när man har oss på besök. Den camping som tar emot oss får alltså en himla massa publicitet!

Detta var bara en liten del av allt som hände under träffen, mer kommer…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Flyttat in på Böda Sand – (aka Böda Camping)

Flyttat in på Böda Sand – (aka Böda Camping)

Tiden går så fort! Det är redan lördag och vi har varit på Böda i snart en vecka. Vi fyttade in redan i söndags och sedan dess har det varit fullt ös här!

När vi stod i Byxelkrok förra helgen, såg vi att det låg ett stort regnområde över norra Öland på måndagen. Så vi ändrade våra planer och åkte till Böda en dag tidigare än vi tänkt. På så sätt kunde vi installera oss och ställa allt på plats redan på söndagen, innan regnet.

Det är sådärkul att komma fram och gör allt när man är dyngsur. Så när det väl började regna på natten, hade vi redan fixat allt och kunde kura inne i bilen hela dagen. Så mysigt!

Sen har allt gått i ett! Vår stora husbilsträff började offentligen inte förrän på torsdagen, men redan på måndagen började det rulla in bilar. Å sen fortsatte det bara. Bil efter bil… till slut var vi drygt 220 bilar, helt galet. Det innebär typ 400 personer och ni kan ju bara ana hur många hundar… jag är i himlen! Jag har hundar att gosa med överallt!

Under veckan har jag iaf tränat himla duktiga och tagit flera promenader varje dag. Vi har också testat ett par nya recept som vi filmat, ett ligger redan ute på youtube. Så det har varit både nöje och jobb i en perfekt blandning.

VI har det så himla bra här på Böda. Dagarna är intensiva och flyger förbi. Ska berätta mer vartefter, nu ska jag sitta i den ljuvliga solen och snacka bort resten av dagen med härliga människor 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har kommit till Öland!

Vi har kommit till Öland!

Tiden går så fort! Vi har redan varit ute med husbilen i snart två veckor och allt är verkligen toppen. Fast det kunde få vara lite varmare…

Efter dagarna i Kalmar var det dax att åka över bron till paradiset. På torsdagen runt lunch drog vi över Ölandsbron, mellan två jobbmöten, med sikte på Arontorp och kroppkakor. Från Kalmar tar det inte ens 20 minuter att åka till Arontorps kroppkakor som har en jättefin ställplats och förmodligen Sveriges godaste Ölandskroppkakor. Hit kommer vi alltid när vi åker över bron och trivs jättebra.

Vi installerade oss och jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen åt och de efterlängtade delikatesserna. Asså… det är ju så gott! Någon frågade hur man egentligen äter ölandskroppkakor på rätt sätt, om det finns några särskilda traditioner. De flesta äter antingen med smör, grädde eller lingonsylt – en del äter med alltsammans på en gång. Jag har bara smör till mina, det räcker bra.

Vi gjorde kväll ganska tidigt och på morgon åt vi frukost med Sarah och Gillis som driver Arontorp. De har nämligen en jättefin frukostbuffé som man bara måste äta om man är där. Där finns allt! Martin hade sin lediga dag, så vi tog det ganska lungt. När åt vi frukost i nästan två timmar lixom? Med trevligt sällskap kan det bli så 🙂

Strax innan lunch drog vi vidare, men inte så långt – bara till Borgholm. Här hade vi hittat en ställplats som vi ville testa, nämligen Borgholms Stug- och ställplats, för den har 18-årsgräns. Det är den andra vi hittar där man bara tar emot vuxna, den andra är Bananpannkakan i Helsingborg. Tidningen vi skriver för fick just frågan om barnfria ställplatser och campingar, så det var ju väldigt passande att vi fick nys om den här.

Vi ställde bilen på plats och tog en promenad ner till Borgholm. När vi kom tillbaka till ställplatsen hade flera av gästerna samlats för ta en kvällsöl tillsammans. Fast jag drack cider. Alla kände varandra och vi hamnade lite vid sidan om, så vi stannade inte så länge utan gick tillbaka till bilen. Morgonen efter filmade och fotade vi, innan vi drog vidare igen.

Det blev ytterligare en kortare sträcka, bara till Byxelkrok. En favorit bland ställplatser, där man står fint i hamnen. Här tänkte vi stå två nätter, men det blev bara en. Nu hade vi bytt sovställe så många gånger att jag hade svårt att orientera mej när jag vaknade. Det tar en stund innan jag vet var jag är när vi byter plats varje dag. Lördagen bjöd på härligt väder, så vi satt ute nästan hela dagen och läste. Kvällarna i Byxelkrok brukar alltid bjuda på fina solnedgångar, den här gången var den sådär…

Vädret skulle tyvärr bli sämre, särskilt måndagen skulle bjuda på skitväder. Det är sådärkul att installera sej i regn, så vi bestämde oss för att åka till Böda en dag tidigare än vi bestämt från början. Så redan på söndagen ställde vi bilen på plats. Solen sken och vi kunde äntligen plocka upp oss ordentligt med mattor, markis och möbler. Skönt att stanna på en plats ett tag och veta var man är när man vaknar 😛

Vi var nästan ensamma på denna enorma camping som Böda Sand är. Men det kommer snart att ändras… under veckan ska drygt 200 ekipage rulla in, alla för vår att vara med på vår husbilsträff. Det kommer bli helt galet!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi hittade solen!

Vi hittade solen!

Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.

Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.

I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂

Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.

Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!

Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!

När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.

På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!

Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.

VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi drog (typ i panik)!

Vi drog (typ i panik)!

Vi har småpackat hela veckan inför vår resa till den stora husbilsträffen och vägen söderut. Planen var att åka idag på morgonen, stanna på jobb i Söderköping och vara i Kalmar på söndag. Istället öste vi in saker i bilen och drog igår, å det var ju en jäkla tur.

Snövarningen över Tumba har legat där hela veckan, men vi hoppades på det bästa. Men när SMHI utfärdade gul varning och 7 cm snö under fredagen började det kännas rätt otrevligt. Vi har numera nästan 4 ton bil och 7,5 meter att manövrera och den har sommardäck. Det är bara andra gången vi ska ut med Ralle (husbilen heter så), då vill man inte halka runt på underkylda vägar med snö.

Problemet var att Martin hade kurs på torsdagseftermiddagen och skulle komma hem senare än vanligt. Vi kunde alltså inte åka en dag tidigare, som vi brukar kunna göra om det behövs. Men jag började packa mitt, så iaf det var klart. Så fick han helt enkelt avgöra hur vi skulle göra, det bästa skulle ju vara att komma iväg på torsdagen och då åka ifrån ovädret. Det slutade med att han åkte hem efter den obligatoriska delen av kursen och sa ”Vi drar”.

Han kom hem strax innan 17, vi åkte strax innan 19. Vi har aldrig packat och gjort färdigt bilen så snabbt någon gång. Det är ju en sak att vara borta en helg, men nu ska vi ju vara borta flera veckor. Vi öste in grejer i bilen och kan bara hoppas att vi fått med oss det vi ska. Tack o lov är vi ju i Sverige, så saker går ju att köpa.

Men att packa för några veckor framåt innebär att man även packar för flera olika årstider. Hur många jackor behöver man ha med sej just precis nu? Vad blir det egentligen för väder längs vägen? Minst sagt knepigt, särskilt som utrymmet dessutom är begränsat.

Det hade börjat ösregna, så vi var rätt blöta när vi satte oss till rätta i bilen och körde iväg. Vi vill helst inte komma fram i mörker och krångla med parkering så här första gången med nya bilen på en mindre ställplats. Så vi körde bara till Nyköping och drog åt handbromsen i hamnen, som vi känner till sen förut. En plats som vi gillar.

Nu var vi iaf på väg och kom undan värsta snöfallet, men skulle vi kunna göra vårt jobb på fredagen? Nope, det skulle vi inte kunna, visade det sej direkt på morgonen. För det har kommit snö i Nyköping också och vi skulle provköra en slags båt/bil på vattnet. Då vill man gärna ha lite hyfsat väder, iaf mer än 5 grader…

Så allt vi kan göra nu är att vänta. Nu snöar det iaf inte längre, det regnar inte ens, men det är definitivt inte båtväder. Särskilt inte som vi ska filma alltsammans, det blir inte en jättekul film med regn och tråkväder. Bilder går att redigera rätt hyfsat, men med film är det svårare. Dessutom är det rätt oskönt att vara på vattnet när det är typ 2 grader varmt i luften.

Istället sitter vi och jobbar, vi har ju inte gjort det i nya bilen förut. Men det funkar kanon, bättre än i den gamla. Martin har egentligen sin lediga dag idag, men sparar den till en annan gång. Han får ju göra lite som han vill tack o lov.

Jag sitter och läser, skriver och pysslar. Det går absolut ingen nöd på oss, vi trivs så himla bra i vår nya bil och vi står fint med utsikt över vattnet. Men det var ju inte så här det var tänkt att bli, vi var ju inbokade på jobb. Skit oxå!

Om en stund åker vi vidare till Stegeborg, så får vi se om vi kan köra den där båt/bilen imorrn istället, annars får det vänta tills i juni. Då ska det väl vara snöfritt iaf…

Vädret har verkligen något emot oss, det är nästan alltid sämst väder där vi är. Så nu hoppas vi verkligen att Öland visar sej från sin allra bästa sida om en vecka, när vår husbilsträff går av stapeln. Det är ALLTID sol och varm på Öland i maj. Det skulle ju vara surt om det inte var så i år när vi dragit dit över 200 husbilar 😛

Det har verkligen varit en lång vinter och riktigt dålig vår. Eller vad säger ni?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Varför blir de så arga?

Varför blir de så arga?

Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.

Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂

Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.

Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.

I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.

Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛

Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.

Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.

Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.

Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?

Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.

Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…

Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.

Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla härlig påsk

En himla härlig påsk

Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.

Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.

Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…

Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.

Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.

Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.

På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.

Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.

Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛

Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.

Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!

Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!

Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.

Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vaknar på en parkering

Vaknar på en parkering

Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.

Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛

Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.

Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.

I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!

Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!

Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.

Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.

Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.

Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.

Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En sista helg med Peppe

En sista helg med Peppe

Förra förra helgen var vädret dåligt och vi kände att vi hade för mycket att göra hemma för att åka iväg. Men en sista helg ville vi hinna ut, innan vi lämnar ifrån oss Peppe. Så förra torsdags drog vi 🙂

För oss är det avkoppling att åka iväg med husbilen, trots att vi nästan jobbar mer då än när vi är hemma. Martin jobbar ju som vanligt må-fr, jag gör ju lite som jag vill. Hemma sitter han på övervåningen och jag på undervåningen, i bilen sitter vi brevid varandra. Det är i bilen som vi hjälps åt med texterna och bilderna till våra beställda jobb, vi sitter lixom bättre i bilen för att jobba tillsammans. Så vi jobbar oftast ikapp en massa och känner oss så himla duktiga och nöjda när vi åker hem 🙂

Den här gången åkte vi en hel halvtimma bort, till Södertälje Husvagnsklubb mellan Södertälje och Järna. Solen sken när vi kom dit på torsdagen och även hela fredagen. Så jag tog faktiskt ut min soffa för första gången i år och satt och läste utanför bilen. Nu är det alltså vår!

Vi brukar säga att vårt vardagsrum är naturen och så är det verkligen. Ett par timmar i solen blev det och några fräknar på näsan fick jag oxå.

På lördagen var vädret inte lika fint, men vi tog iaf en lång promenad runt området och omgivningarna. Campingen ligger bara några minuters promenad från två sjöar, man går enkelt mellan dem i skogen. Det blev några steg, massor med frisk luft och mängder med bilder. En sk fotopromenad alltså. Såna som vi älskar!

Fast det kunde gått riktigt illa. Strax efter att bilden togs på mej, så drar jag på ändan rejält. Jag halkade på en liten isfläck på stenhällen, men jag landade mjukt och allt gick bra.

På lördagkvällen var det dax för final i melodifestivalen, självklart tittade vi. Vi hade ingen direkt favorit men att Marcus och Martinus skulle vinna var ju inte så svårt att gissa, de var ju favorittippade. Blir spännande att se hur de fixar finalen av Eurovision. Den går av stapeln när vi har vår stora husbilsträff på Öland. Hoppas att fler än vi vill titta. Vad gör vi annars?

Det var alltså sista helgen vi var ute på tur med lilla Peppe. Nu blir det en övernattning till, när Martin ska köra upp för C1-kort. Då kommer han att övningsköra en dagen och köra upp den andra, så vi sover på parkeringen där han ska vara. Både för att spara tid, slippa köer och vara säkra på att vi är där i tid. I stockholmstrafiken på morgonen är sånt långt ifrån säkert.

Sen ska han glädja någon annan. Vi har redan tagit ut det mesta – förutom det vi behöver för sista natten. Allt ligger i en hög i vardagsrummet, det ska ju ändå bara in i nästa bil redan nästa vecka. Så det är lite kaos, men blir snart ok igen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube