Bläddra efter
Etikett: husbil

Vad hände egentligen 2024?

Vad hände egentligen 2024?

Kommentarer 10 kommentarer

Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!

Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…

Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!

Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!

Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.

Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.

Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen

Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.

Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.

Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.

I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.

I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!

Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.

Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.

Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂

Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.

Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!

Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.

Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!

Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.

När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂

Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.

Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.

Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.

Hur blev nöjesåret 2024?

Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.

Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.

Särskilda händelser

Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.

Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.

En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂

Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!

Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.

Vad önskar jag av 2025

2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!

Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.

I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.

Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sista husbilshelgen för i år

Sista husbilshelgen för i år

Kommentarer 3 kommentarer

Det var med lite ångest vi åkte hem i början på veckan. Sista husbilshelgen för i år… så himla tråkigt. Vi skulle hinna vara ute lite till, men måste faktiskt vara hemma lite. Vi har knappt varit hemma senaste månaden, så det ser ut som sjutton hemma. Vi måste städa!

På morgonen efter festen på Martins jobb, lämnade vi Tantolunden och åkte flera minuter bort. Vi lämnade city och hamnade Skarpnäck på First Camp City Stockholm. Som alltså inte alls ligger i Stockholm alltså, men det är nära till bussen som går till Gullmarsplan. Alltså ett bra ställe att stå på om man vill besöka city 🙂

När vi kom var det grått och några minusgrader, sen blev det regn och plusgrader och när vi skulle åka hem var det sol. Typ alla årstider på bara några dagar alltså. Vi brydde oss inte så mycket utan satt mest och jobbade. Vi har haft en lång lista på saker som måste göras innan alla tar ledigt inför jul, bla att svara på mail från vår redaktör på tidningen med medarbetarfrågor och en intervju om oss. Till den intervjun behövde han även bilder, så det fixade vi också.

Samtidigt försökte vi att njuta så mycket vi bara kunde av årets sista husbilshelg. Nu tar det ett bra tag innan vi hinner ut igen, kanske i slutet av januari – men troligen inte förrän i februari. Vi ska ju ut på resa och sedan har vi en massa teater och annat att roa oss med. Så Ralle får lite semester från sina ägare. Nu ska han bara packas ur och snyggas till, innan han får vila ett tag. Det kan hända att vi går ut och bara sätter oss i honom en stund, när längtan blir för stor.

På måndagen åkte vi hem, på vägen åkte vi förbi Independent Kostym för att lämna tillbaka kläderna vi lånat. Sen var vi alltså hemma igen. Så himla tråkigt. Men men, nu har vi att göra! Jobb ska fixas, texter ska skrivas, filmer ska redigeras, en packning ska förberedas och ett hem ska städas. Här är kaos!

Så det är väl bara att sätta igång… om 11 dagar åker vi till solen, då ska allt vara klart. Wish me luck lixom… 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vintercamping ett sätt att överleva vintern

Vintercamping ett sätt att överleva vintern

Kommentarer 5 kommentarer

Innan vi köpte vår första husbil tänkte vi att campar, det gör man på sommaren. I oktober ställde vi alltså av Peppe (första husbilen) för att låta honom vila under vintern. Men guuuuud så tråkigt det var! Så året efter köpte vi vinterdäck och sedan dess har vi campat året om. Det är ett väldigt bra sätt att förgylla den tråkigaste tiden på året.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vintercampa, men nu är det något jag tycker är så mysigt. Lite omständligt ibland, men ett bra sätt att snabba på en tråkig årstid och sätta lite guldkant på iskalla dagar. Innan vi bytte husbil till Ralle, som vi har idag, var det lite knöligt med plats för vinterkläder och att inte kunna använda vattnet som vanligt, men vi vande oss ganska snabbt. Nu har vi en lite större bil som dessutom är mer anpassad för vintern.

Peppe var så liten att när man klätt på sej vinterkläderna, fick man gå ut för att ge plats åt den andra att klä sej. Så har vi det inte nu. Vi kan klä oss samtidigt utan problem och kan fortfarande röra oss inne i bilen. En knapp meter mer på längden och några centimeter på bredden är väldigt mycket i en husbil.

Vi ska dock tömma bilen på vatten nu och kommer att använda vatten på dunk resten av vintern, för att inte riskera att rören ska frysa sönder. Låter vi bilen stå med el när vi är hemma, skulle vi kunna låta vattnet vara kvar – men det kan ju bli strömavbrott när man är borta och då kan allt frysa söder. Sånt kostar mycket pengar att fixa, så det tänker vi inte riskera. Man vänjer sej rätt snabbt med att använda vatten på dunk. Dusch får man lösa, antingen på ställplats eller camping.

I tisdags åkte vi till Grisslehamn, det var perfekt väder och vägen var torr och fin. Men vi visste att ovädret var på gång… vi hade jobb på fredagen och vågade inte köra dit på torsdagen, inte heller på onsdagen, å tur va väl det. När vi drog åt handbromsen på tisdagen var det barmark, på onsdagen kom kylan och regnet, natten till torsdagen kom snöstormen. När vi vaknade hade vi fått massor med snö, tack och lov att vi inte väntade med att åka. Nu kunde vi i lugn och ro jobba från bilen, tryggt och säkert. Även om vi var rätt insnöade.

På torsdagen skickade vi ett meddelande till ägaren och frågade om de hade tänkt att ploga på sin vinteröppna ställplats, eller om de kunde dra loss oss om vi fastnade när vi skulle flytta bilen på fredagen. Direkt kom en man med sopborste och snöskyffel och gjorde en liten väg till servicehuset och garanterade att det både skulle plogas och finnas beredskap om vi fastnade. När vi vaknade på fredagen var det plogat och vi kom iväg som det var tänkt.

Att vintercampa är speciellt. Jag avskyr vintern. Alltså AVSKYR! Men i husbilen blir det uthärdligt. Där är så mysigt och ombonat. Mycket mysigare än hemma. Vist är det lite meck med att hålla kylan ute, det har vi löst med golvvärme och två filtar som sitter fast med kardborreband. Andra köper sk Masatäcke, men det fäster man på utsidan och jag vill kunna glutta ut vid behov utan att vara tvungen att gå ut. Våra filtar är en både billig och enkel lösning som funkar alldeles utmärkt och gör stor skillnad.

Största problemet de här dagarna var att luckan till toan frös fast totalt, så den gick inte att tömma. Men vi hade ju toa i en liten bod brevid oss, så det gjorde inte så mycket. Och på söndagen var det plusgrader så luckan gick att öppna igen. Dessutom hade vi väldigt lite vatten med oss, vi trodde att vi skulle fylla när vi kom fram i torsdags – men vattenkranen var avstängd. Så gör många för att ledningarna inte ska frysa, men andra talar om det… Så det där med dusch blev ju också omöjligt. Men då fanns ju servicehuset tänker ni. Japp, å där var hela 12 grader ”varmt” 😛

Men det sa vi också till om och fick ett extra element, så snart var det varmt, skönt och duschvänligt. Så visst finns det vissa grejer att tänka på när det blir minusgrader och visst kan det vara lite krångligt, men det gör inget. Det är värt lite krångel, för det är så mysigt.

Jag tycker att det är så synd att så många med husbil ställer undan sina bilar halv året. Många gör det utan att ens ha provat vintercamping, man ska lixom bara göra så. Har man provat och inte gillade det, fine. Men säg inte att ni inte vill campa för att ni inte gillar vintern. För det gör inte jag heller, men vintern blir ju mycket bättre av att dra ut på rull. Iaf i mina ögon. Prova!!! Nu kanske gillar det 😉

Men visst, det är ju inte samma liv som när man campar på sommaren. Det där att sitta ute och mysa är ju inte jättelockande, även om jag vet många som gör det genom att tända eld och lägga fårskinn i stolarna. Mej lockar det inte, vi sitter hellre inne och myser. Precis som vi gör hemma, bara att det är mycket mysigare och färre krav i husbilen.

Så vart vill jag kommer med detta då? Det vete sjutton faktiskt. Jag kanske bara vill samla ihop mina tankar att jag för första gången har något som jag faktiskt tycker om med vintern? Att den numera är uthärdlig och går fortare och vill peppa andra vinterhatare med husbil att iaf testa. Vi åker ju till solen också, men det är kanske inget man gör över helgerna utan mer som långresa ett par veckor.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sån som campar” och definitivt inte på vintern. Men jag testade och gillade det, väääldigt konstigt – men va sjutton – jag är ju lite konstigt. Vintern i fin på bild, och inifrån en husbil 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag fattar att det är svårt att förstå

Jag fattar att det är svårt att förstå

Kommentarer 7 kommentarer

Jag är frilansskribent och sk digital kreatör med uppdrag överallt och hela tiden. Jag kan förstå att det är svårt att förstå att jag faktiskt jobbar när jag äter ett julbord eller går på en fin strand. Men så är det faktiskt.

De flesta ser nog en journalist som någon som sitter med glasögonen på näsan, djupt koncentrerad framför en dator och skriver på sin senaste text. Den bilden är rätt, men den är lixom bara slutet på jobbet. Man ska ju samla ihop materialet och ha något att skriva om också. Det är detta folk ofta glömmer.

När vi packar inför en resa får vi alltid höra ”Ha en trevlig semester”, det får alla som skriver om eller rapporterar från olika resmål. Så säger man ju inte till en sjöman, flygvärdinna eller pilot som går till jobbet. Det gör man ju inte. Men vi får konstant såna kommentarer, så jag tror inte riktigt att alla förstår hur en skribent/journalist eller digital kreatör jobbar. Vi ska på en resa, ett jobb, inte semester.

Just det… jag kallar mej hellre för skribent än journalist. Jag skriver ju så mycket mer än journalistiska texter. Det där med digital kreatör då? Asså… influencer… nääää, det tycker jag inte om att kalla mej. Jag vet inte hur mycket jag influerar någon, men kanske inspirerar? Jag vet inte, men digital kreatör är jag definitivt. Så är det när man har både instagram och youtubekanal. Då är det lixom avgörande att samla material och det är oftast inte det minsta glamoröst faktiskt. Även om det kan se ut så på bilderna.

Hur går det till då?

Det beror på… som det brukar heta. Om det är en lunch där något presenteras, ett julbord som ska testas, en produkt som ska provas eller ett resmål som ska utforskas. Allt det här tror jag ändå att man kan förstå ganska enkel. Problemet kommer när vi är på en längre resa eller ute med husbilen, som nu.

Vi står med husbilen i Grisslehamn och jobbar, precis som vem som helst – förutom att vårt kontor ser lite annorlunda ut. Husbilen är inte vårt fritidsboende, vi har inte semester – den är vårt rullande hem och vårt kontor. Vi tog oss hit i tisdags för att slippa åka i oväder, då vi har ett uppdrag här på fredag. Att köra nästan 4 ton bil i snöstorm är inte särskilt lockande. Nu står vi på plats medan snön yr utanför och har det hur bra som helst. Medans vi jobbar.

Att samla material till en text eller film innebär ganska mycket jobb, planering och tid. Tar vi tex julborden så måste vi först veta helt säkert att vi får komma in innan alla gäster. Så att bilder blir fina och lockande. Det är ju det som är hela grejen, tydliga bilder så man verkligen ser vad som finns där. Det blir ganska många mail fram och tillbaka innan alla har rätt information. Vi får oftast bara någon kvart på oss att ta bilderna, då gäller det att vi bägge vet exakt vem som ska göra vad.

Sen ska vi börja smaka maten. Är det ett julbord så smakar vi nyheterna och det som folk är mest intresserade av (julskinka, köttbullar osv). Orkar vi något efter det, testar vi även annat också. Under tiden kan det hända att vi tar någon bild på tallriken eller en filmsnutt medan vi äter. Jag brukar direkt skicka iväg några stories på instagram också.

Det är efter detta som det mesta jobbet börjar. Bilder och film ska redigeras, all information ska kokas ner och en text ska skrivas. Medan Martin redigerar bilderna, skriver jag texten. När jag skrivit klart lägger jag in bilderna och han korrekturläser. När vi är nöjda publiceras texten i Du i Fokus. Men vi är inte klara där.

Medan jag börjar förbereda ett blogginglägg fixar Martin filmen för youtube. Ibland är det bråttom, men oftast är det upp till oss när dessa kommer ut. Men vi ligger alltid väldigt mycket efter, just nu publiceras filmer från i somras… Bloggen är ju mest min dagbok, så jag kommer ihåg allt om jag behöver gå tillbaka och kan påminnas. När filmen är klar är det jag som gör den helt färdig för att publiceras. Där ska vara bild och text, ibland även länkar.

Men det är inte klart ens där. Nu ska allt pushas för på olika ställen på sociala medier. Vi har tre olika Facebook-sidor, samt flera olika grupper med olika teman och fyra instagramkonton. Jag överdriver inte om jag säger att jag har runt 6-7 timmar med mobilen i handen, varje dag. Å andra sidan sitter ju folk framför en dator och jobbar hela dagarna, jag gör det mest via mobilen.

Då har jag inte tagit med våra beställda uppdrag… de tar ju såklart ännu mer tid, för då måste allt vara så perfekt det bara går. Det behöver vi inte fundera på i våra egna kanaler. En text till tex campingtidningen vi skriver för tar kanske 3-4 arbetsdagar bara att skriva och 2-3 dagar att samla materialet.

Så när vi sitter där i vår husbil eller packar inför en resa, så är det alltså jobb. Kanske ett lite lyxigare kontor än vad andra har, men det är ändå jobb. Vi får jätteroliga uppdrag och har roligt innehåll i vårt liv, så är det – men det är ett jobb som vi tar seriöst.

Vi fattar att det kan vara svårt att förstå när vi sitter där på en fin strand eller med bubbel på en premiär. Då ska ni veta att vi nästan aldrig ens smakar alkohol förrän jobbet är klart, det som är i glaset är oftast alkoholfritt. Hur sjutton skulle vi annars kunna göra intervjuer eller hålla filmkameran stadigt?

Detta är vår vardag, vi jobbar vart vi än är. Det kanske låter lite rörigt, men så är vårt liv. Helt snurrigt och kanske lite svårt att förstå. Men kul 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En långhelg med storm och goda vänner

En långhelg med storm och goda vänner

Kommentarer 4 kommentarer

Förra onsdagen kunde vi äntligen åka iväg med en fullt fungerande husbil. Alla fel var fixade och vi kunde andas ut efter några veckor i ovisshet. Vi har haft jobb inbokade som varit nära att missas pga att husbilen stått på verkstan. Nu kan vi lugnt göra allt som vi planerat.

På tisdagkvällen hämtade vi bilen och på onsdagen drog vi iväg till Västerås. Där skulle vi gå på nypremiär av ”Den svenska sångboken”. En konsert som jag skrev om i föregående inlägg.

Vi checkade in på First Camp Mälaren – Västerås och passade på att ta en långhelg där. Efter att ha varit utan bilen i nästan fyra veckor, skulle vi återigen packa in det vi tagit ur, testa att allt funkade och bo in oss ordentligt igen.

Det var mörkt och kallt när vi kom fram, men vi satte upp lite mysbelysning och fick snart upp värmen. Vi har satt upp ett draperi mot förardelen och skinnfällar i stolarna. Dessutom har vi golvvärme som gör att vi får det riktigt skönt inne i bilen, hela vägen bort till sovrummet. Jag vill ha så pass varmt att jag inte behöver en extra tröja, dvs 21-22 grader.

Jag kan längta efter att få gå och lägga mej när vi är ute med husbilen, jag sover så himla bra där. Så vi la oss ganska tidigt och sedan blev det en rejäl sovmorgon på torsdagen, innan jag satte igång att banka texter. Regnet värkte ner och det blåste storm, ännu värre blev det på natten – då gungade hela bilen.

På fredagen fick vi återigen sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister, det börjar bli en vana att tillbringa helgerna tillsammans. De är så himla härliga och enkla, inte en massa prestige och fin yta. Vi kan sitta och jobba allihopa en hel dag, utan tvånget att man ska umgås eller prata hela tiden. Vi hade planerat för just en komma-ikapp-helg, men det blev kanske inte riktigt så effektivt som vi tänkt 😛

På lördagen blev det iaf en hyfsat lång promenad runt området och på söndagen en lite kortare. Resten av tiden gick mest åt till att prata resor, vi ska ju till Egypten tillsammans efter nyår, och att äta mat. Helene älskar att laga mat och kokar alltid ihop rätter som vi äter mer än vi tänkt av. Jaja, så kan det va 😛

First Camp i Västerås är en trivsam liten camping som just nu är ganska tom. Det var typ bara vi och några som bor permanent på campingen som var där. Ingen större trängsel alltså. Området ligger väldigt fint med härliga promenadstråk, egen strand och fin natur. Under sommaren går en båt ut till de närliggande öarna, så den måste vi komma tillbaka och testa.

Något som var riktigt spännande den här helgen var att äntligen få testa duschen i bilen, för allra första gången. Vi bytte ju bil i våras, mycket för att kunna duscha. Iden förra bilen var utrymmet helt enkelt för liten för att Martin skulle kunna använda den, därför blev det garderob där istället. I nya bilen finns det gott om plats, men när vi skulle testa den först gången visade det sej att hela rörsystemet under golvet var i smulor och helt oanvändbart. Vi var ju vana att leva utan dusch och ville inte riskera att stå utan bil, så vi väntade med reparationen hela sommaren och fram tills nu.

Efter drygt fyra veckor på verkstad där alla fel skulle fixas var allt åtgärdat och skulle alltså testas. Så lördagens lilla projekt blev att äntligen ta den första duschen. Det funkade!!! Äntligen kan vi använda bilen som det är tänkt, vi kan använda alla dess funktioner och allt fungerar. Som vi längtat efter att bara kunna ta en dusch utan att planera. Att vara tvungen att ta in på en camping eller ställplats bara för att duscha.

Nu funkar allt! Nu kan vi använda bilen precis som vi tänkt. Till slut. Det tog ”bara” sju månader… men allt gick tack och lov på garantin, så vi har inte förlorat något på det – mer än några campingnätter som kostat ett antal hundralappar per gång. Då har vi å andra sidan kunnat skriva om campingen och gjort en film, så det har ju blivit bra ändå.

Nu släpper vi det och kör vidare i vår fina och alldeles perfekt husbil, som kanske är den bil som vi faktiskt ska bo permanent i så småningom 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Man kan montera stödben på husbilen själv

Man kan montera stödben på husbilen själv

Kommentarer 0 kommentarer

Vår nya husbil hade sk stödben när vi köpte honom, men det ena gick sönder tidigt i höstas. Första tanken var såklart att laga det, med det slutade med att vi i samarbete med Al-Ko Tech monterade nya istället. Det blev att gnugga sina små grå, men till slut satt de på plats.

Detta är alltså ett betalt samarbete, något vi sällan gör och enbart med företag vi verkligen tycker om eller vill testa. Al-Ko Tech träffade vi på Elmiamässan i september. De erbjöd oss att testa deras stödben och se hur de är att montera själva, istället för att laga de trasiga.

När vi ”lånade” vår bil från verkstan för ett par veckor sedan, var det egentliga målet att låna våra vänners verkstad i Norrköping och montera de nya stödbenen. Så på fredagen kl 16, när verkstaden stängde för helgen, körde vi in genom portarna och började mecka. Eller… Martin började mecka, med Kristers hjälp. Jag satt och läste, medan Helene gick på fest. Allt skulle ju filmas för youtube, så jag stod standby hela tiden vid varje moment.

Vi började såklart med att packa upp lådan med grejer och se vad som fanns där. Två metallben och en påse skruv, typ. Sen var det dax för Martin och Krister och tänka. Hur skulle de sitta och var? Var skulle de nya borrhålen göras osv osv? Självklart blev det lite fel, så första benet tog i runda slängar 3,5 timma att sätta på plats, medan det andra bara tog en halvtimma. Det är alltså väldigt enkelt när man vet hur man ska göra. Men så är det väl med allt?

Ni kan se hur vi gjorde här på filmen:

Nu sitter iaf fungerande stödben på plats igen. Det ena benet sitter pyttelite snett (det ser man på filmen) – å andra sidan så är det väldigt sällan man står på helt plan mark. Så det spelar ingen roll tycker vi.

De gamla stödbenen kan ha gått sönder pga att vi drog ner dem med skruvdragare som kan dra lite för hårt. De flesta gör så och oftast går det bra. Men de nya kommer vi för säkerhets skull att dra för hand med vev. Det är inte särskilt mycket jobbigare faktiskt, men grejerna kanske håller bättre.

Det har varit lite grejer vi vill fixa, för att den ska bli som vi vill ha den. Eftersom vi tänkt behålla honom länge och vi bor ju rätt långa perioder i bilen. Ralle är ju vårt deltidshem och vi åker året om, då ska det vara funktionellt och trivsamt. Nu är faktiskt det mesta gjort, bara lite småfix kvar.

Vi trivs så otroligt bra med Ralle och skulle absolut kunna bo helt i honom. Den dagen kommer 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En helg i Nyköping

En helg i Nyköping

Kommentarer 6 kommentarer

Förra torsdagen packade vi husbilen igen och drog iväg. Bilen stod egentligen på verkstad, men de hade inte fått delarna som behövdes – så vi ”lånade” bilen över helgen för att få lite saker fixade. Det blev en både effektiv och fin helg.

Nu är allt på bilen fixat utom duschen. När detta skulle fixas gick det sönder lite mer vid nedmontering av duschgolven. Så i väntan på nya delar tog vi hem bilen och drog iväg till Helene och Krister i Norrköping. Dock med ett hål till dusch, vilket gjorde det lite bökigt att få upp temperaturen i bilen. Men det gick till slut.

I Norrköping fick vi låna Kristers verkstad för att montera nya stödben, det ska jag berätta om i ett annat inlägg. När detta var klart tog vi med oss kompisarna till ställplatsen i Nyköpings hamn.

Vädret var fint så vi tog en lång promenad längs kanalen som slingar sej runt halva stan. Vi gick förbi slottet, den gamla kvarnen, kyrkan och Gert Fredrikssons staty. Så himla härligt, massor med steg och många fina bilder blev det. En sån där höstdag som till och med jag kan tycka om. Tyvärr är det ju inte särskilt många…

På söndagen åkte Helene och Krister hem medan vi stod kvar en natt till. Nyköping ä ju bara en timma bort, så på lunchen åkte vi hem och fortsatte jobba. Efter byte av vinterdäck är bilen tillbaka på verkstaden nu för att fixa den där duschen.

Så när vi hämtar hem bilen i början på nästa vecka ska allt vara helt klart och funka som det ska. Då drar vi iväg igen såklart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma igen, sådärkul…

Hemma igen, sådärkul…

Kommentarer 6 kommentarer

Efter en vecka på en mässcamping tillsammans med 3000 andra ekipage, kändes det nödvändigt att ta en natt helt ensamma. Så på vägen hem från Jönköping tog vi en sista natt på den nya ställplatsen i Norrköpings hamn. Ett smart drag!

Den här gången var vi bara ute 17-18 dagar, det känns inte alls länge numera. Att bara åka ut fredag -söndag, som de flesta gör, känns nästan helt otänkbart. Vi vill vara ute längre, minst en långhelg – men helst mer. Och eftersom vi kan jobba från bilen, så gör vi ju lite som vi vill. Alltså bestämde vi oss för att ta ytterligare en natt ute på rull, innan vi åkte hem. Vi behövde lugnet och att bara få vara ifred. Att umgås konstant med tusentals mässbesökare under så många dagar, frestar på även om det är väldigt roligt.

Där var gott om plats på ställplatsen när vi seglade in vid 17-tiden på söndagkvällen. Vi var helt slut och skulle egentligen suttit och jobbat lite, men det blev en tv-kväll för första gången på flera veckor. Vi har en kompis som är med i The Floor och ville titta ikapp för att hänga med i snacket om programmet. Men vi däckade rätt snabbt.

På måndagmorgonen gick Martin upp och jobbade som vanligt vid 6, medan jag sov ett par timmar till. Det bästa som finns är att vakna i husbilen, men lite deppigt är det när man vet att det är sista gången på ett tag. Nu har vi massor att göra och bilen ska in på verkstan.

Direkt efter frukost kröp jag därför upp i sängen igen och läste klart en bok. Medan Martin satt i ”kontoret” fram, så satt jag i ”kontoret” bak. Eller… jag satt inte, jag låg 😛

Strax efter lunch packade vi ihop oss och körde resten av vägen hem. Med det obligatoriska stoppet på Ica Maxi i Alby. Vi har ju ingen liten bil längre, då gäller det att passa på att handla stort när man ändå åker förbi. Sen var det bara att fortsätta resten av vägen hem, lika tråkigt varje gång. För hemma är det en massa krav som vi inte har ute på rull.

Direkt såg jag hur gräset växt, hur ogräset tagit över rabatterna och hur hög häcken runt huset blivit. Juhupp… bara att ta tag i så fort vi hinner alltså. Inne var det inte bättre, fönstren är skitiga, nu när bilen ska in på service är vardagsrummet belamrat med husbilsgrejer och överallt står grejer som ska säljas på loppis. Det är sååå rörigt 🙁

Medan Martin packade ur det sista ur bilen, körde jag igång första maskinen tvätt. Vi har ju inte kunnat tvätta den här gången, så där var smutstvätt från nästan tre veckor. Plus lakan och handdukar. Mycket enklare när man kan tvätta på vägen och kommer hem med nästan tom tvättpåse. Jaja, sånt är livet.

Under tiden vi varit borta har vi missat en del grejer, bla två premiärer. Så nu var det dax att titta lite noggrannare i kalendern och lägga upp kommande veckor. Vi kom hem på måndagen, tisdagen var lugn… sen körde det igång. Direkt på onsdagen skulle vi se Svenska Revyn på Scalateatern, på torsdagen var det en spännande bokrelease och idag ska vi se Dreamgirls på Chinateatern. Jätteroligt såklart, men lite stressigt när man haft det så lugnt i flera månader. Dessutom har det varit tandläkarbesök också som inte är alls så kul, men måste göras.

Vi kom iaf igång direkt med våra promenader, det är ett väldigt smart sätt att smita undan städning.

Så nu har jag suttit i röran runt mitt skrivbord i vardagsrummet och försökt att ignorera alla grejer som ligger här. Det ska vi ta tag i under helgen. Då ska trädgården fixas för vintern, gräsklipparen ställas undan och sommarmöblerna plockas bort. Sen ska vi ta tag i eländet inne, röja och tvätta fönster.

Ni fattar varför jag vill bo i husbilen va? Där finns ingen trädgård, iaf inte som man måste sköta och det tar 5 minuter att storstäda inne. Kraven är betydligt färre, allt är så mycket enklare. Men men… nu är det som det är.

Dax att snygga till sej, stänga dörren till eländet och gå på teater. Det är mycket roligare än att städa och klippa gräset 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Har pratat mej hes – men haft så kul!

Har pratat mej hes – men haft så kul!

Kommentarer 6 kommentarer

Veckan på Elmiamässan är över. Fem dagar med mer än 35 000 besökare, jag har inte ens träffat 2% av dem – men är helt slut. Massor med härliga möten som gett energi, men tagit min röst 😛

Mässan började alltså i onsdags, en vecka sedan redan! Helt galet vad tiden går fort. Sedan dess har det gått i ett. Vår Influencerhörna har varit öppen 10-18 varje dag, utom söndagen då vi hade stängt för att hinna gå runt själva.

Hit har folk kommit för att sitta ner, prata lite, ladda telefonen och få hjälp med olika grejer på sociala medier. Vi har hjälpt till med allt från att byta namn på instagram till att publicera någons första film på youtube. Det är en ära att få förtroendet att göra detta och så himla kul att få hjälpa folk framåt!

Varje dag har vi haft ett stort vinstregn med jättefina priset. Sisådär tio glada vinnare har gått från hörnan varje eftermiddag. Lite att rodda med, men också himla kul att se hur glada alla blivit. Vi har även pratat med olika företag, satt dem in i de regler som gäller för samarbeten och lite annat smått och gott. Vi har alltså gjort en himla massa olika grejer, men främst har vi träffat och pratat med alldeles fantastiska människor som älskar camping. Och vi har haft en livesändning med info från mässan och intervjuer med några som var där. Den kan ni se här nedanför.

Å när dagen varit slut har de gemensamma kvällsmiddagarna tagit vid. Vi är några som samlats vid vår bil, bla våra vänner Helene och Krister Berggren som vi träffar lite då och då och arrangerar nästa husbilsträff med. Men även Anne och Stefan som vi firade midsommar med och ska fira nästa midsommar med också, samt Agneta och Markku som vi träffar alldeles för sällan. Samtliga är himla mysiga och hjärtliga människor som bjuder på sej själva. Och alla har även egna Youtube-kanaler, klicka på deras namn så hittar ni kanalerna.

S

Efter den långa mässdagen har vi alltså ätit middag tillsammans och sedan suttit och pratat till sent. Det har inte blivit jättemycket sömn, men väldigt mycket kvalitetstid med härliga vänner. För så är det verkligen, detta är vänner som vi fått tack vare våra husbilar. Ingen av oss har nog något större nätverk av vänner, men nu har vi hittat varandra. Å det känns så himla fint!

Varje morgon har vi sprungit runt och filmat de olika hallarna, på lördagen blev vi intervjuade av vår egen redaktör till campingtidning vi skriver för och på söndagen kunde vi titta runt på mässan lite mer för vår egen skull. Då pratade vi med olika utställare, roddade samarbeten och tackade våra sponsorer till lotterierna.

Vi träffade även mässans ledningsgrupp som konstaterade att vår hörna är en bra grej och att de vill fortsätta utveckla den. Sverige är unikt vad det gäller influencers inom camping och vi är ju dessutom lite äldre än andra influerare. Många av oss är 55+ och har följare som är minst lika gamla och äldre.

Nog för att det finns många digitala kreatörer som är långt mycket större än vad vi är, men våra följare är en köpstark skara med tid, nyfikenhet och tjockare plånbok än de som kanske följer våra yngre kollegor. Detta börjar företagen att upptäcka och då måste även de utbildas i vad som gäller vid samarbeten. Att det inte är ok att betala med produkter, utan det ska skickas faktura på belopp som går att betala räkningar med.

Det är nämligen så att om man gör ett samarbete mot en produkt, så måste man betala skatt på produkten och då har man ju faktiskt betalat för att göra reklam. Det kan vara ok om det är något man ändå tänkt att köpa, men hur många yoga-byxor eller väskor kan man ha lixom…? Tänk på detta du som funderar på att samarbeta med ett företag. Du ska ha betalt för det jobb du faktiskt gör. Skatt ska betalas och skatteverket granskar fler och fler av oss digitala kreatörer – så gör rätt!

På söndagen landade vi faktiskt ett samarbete, vilket får ni se snart. Det händer inte särskilt ofta eftersom jag inte orkar jiddra med priser och sånt. Det krävs säkert 20 mail innan man kommer överens och bara en förfrågan av kanske 100 ger ett samarbete. Många frågar, men vill inte betala. Men nu gick det alltså i lås, tjoho!

I övrigt tittade vi på det vi skulle, sa bye bye och lämnade mässan. Väldigt trötta, men även tacksamma och nöjda. Å den här gången vet vi ju att vi kommer tillbaka nästa höst, vi behöver inte vänta på besked och fundera.

Här nedan kan ni se hur mässan såg ut i år.

10-14 september 2025 är vi tillbaka på Elmias mässcamping och vår hörna. Då kanske ni också är där? Det skulle vara väldigt kul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Halvvägs in i Elmiamässan

Halvvägs in i Elmiamässan

Kommentarer 6 kommentarer

I onsdags körde Elmia Husvagn Husbil igång. Den gigantiska mässan för oss som har ett liv på hjul. Drygt 30 000 besökare ska passera under fem dagar. Några tusen av dem ska vi prata med och jag har redan tappat rösten…

För tre år sedan var vi ett gäng som samlades i en soffgrupp, där vi satt för att träffas och uppdatera våra sociala medier. Vi blev så många att mässan kom och frågade vilka vi var. Så förra året hade de fixa en hörna åt oss, där vi fick uppdraget att hålla ordning. Det var sååå roligt och blev väldigt lyckat.

I år är vi tillbaka. Vår hörna är flyttad och har fått ett betydligt större område. Här får digitala kreatörer skriva upp sej för träfftider, så att deras följare enkelt kan komma och träffa dem. Vem som helst är välkommen hit för att ladda telefonen, vila fötterna, få tips och råd om sociala medier och blogg mm eller bara chilla och snacka skit. Å det är så himla kul att träffa alla!

Det händer massor här! Vi är tre par som har samarbete med Elmiamässan, Helena och Peter från FreedomTravel och Carina och Håkan från Husbilsresor och Äventyr. FreedomTravel har sitt destinationstorg med roliga och intressanta resmål. Ni hittar dem i Lobby Syd, vid C-hallens entré. De har också föreläsningar om olika ämnen.

Precis som Carina och Håkan, som föreläser om bla vintercamping, men kan ungefär allt om husbilslivet Särskilt för dem som önskar ett aktivt friluftsliv. De är även experter på allt som handlar om Dalarna och vi hälsade faktiskt på dem när vi var där i somras. Så vill ni veta mer om dalarna och ett aktivt campingliv är det em ni ska ha kolla på.

I vår hörna samlas både digitala kreatörer och följare. Vi pratar konstant med folk mellan 10-18 och är helt slut på kvällarna. Man somnar snabbt, minst sagt. Vi är alltså halvvägs in i mässan. Vi har träffat mängder med härliga människor och har en massa nya intryck att smälta. Det är så himla roligt!!

Är ni här så är på mässan så är det kl 14 ni ska lägga på minnet, då har vi ett stort vinstregn med massor av fina priser. Så det ska jag rodda med nu. Klockan är 13.40 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sista sommarkänslan

Sista sommarkänslan

Kommentarer 4 kommentarer

Målet för den här turen var Elmiamässan, men än var det ett par dagar kvar innan vi skulle vara där. Alltså passade vi på att överraska ett par vänner och njuta av sista sommarvärmen.

På vägen från Strömstad gjorde vi ett snabbt besök hos husbilskompisar i Falkenberg som återigen hjälpte oss med vissa förbättringar av husbilen. Efter det blev det ett par timmar på Ullared, innan vi drog vidare mot Småland och ställplatsen Kattugglan. Här har vi varit ett par gånger tidigare och även firat midsommar ett år. Ägarna Ica och Fredrik har blivit goda vänner som vi gärna åker förbi då och då och säger hej till.

Nu sa vi ingenting förväg, ställde oss bara på ställplatsen och skickade betalningen via swish med meddelandet ”Hej hej, Jikitas är här nu”. Det tog inte många minuter förrän de dök upp och sen satt vi och pratade långt in på natten. Det var varmt och skönt, vi satt ute i shorts och t-shirt till sent, så härligt.

Dagen därpå körde vi vidare, sista dagen innan vi skulle installera oss på mässan. Den här gången drog vi åt handbromsen mellan Jönköping och Tenhult. Vädret var återigen härligt, vi fick en fin solnedgång och satt ute länge. Att det var sista kvällen med riktigt fint väder visste vi såklart inte säkert, men man såg ju på väderrapporten att svalare temperaturer var på ingång.

Å så var det också. På måndagen var det 10 grader svalare och på tisdagen ännu kallare. Vi körde den korta biten till Elmia och hann precis ställa oss på plats och ta lunch, innan det började regna. Sen kom blåsten, jäklar vad det blåste. Skulle vi få en mässa med dåligt väder? Så himla tråkigt…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Strömstad, räkor och solnedgång

Strömstad, räkor och solnedgång

Kommentarer 5 kommentarer

Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!

Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!

Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.

Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.

Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.

Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!

Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.

Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.

Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!

Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi åkte mot solen i Grebbestad

Vi åkte mot solen i Grebbestad

Kommentarer 9 kommentarer

Vi ville åka mot solen n när vi hade en vecka över. Valet stod mellan Skåne och Västkusten. Västkusten vann, där skulle det vara bäst väder under kommande vecka. Så vi drog till Grebbestad och hade mycket riktigt tur med vädret.

Martin mådde fortfarande inte bra, men orkade köra till campingen i Grebbestad. Vi hade valt First Camp Solvik eftersom vi kunde utnyttja husbilspasset och bo för bara 250 kr. Här fick vi en fin plats med utsikt över vattnet och tänkte att det kunde bli ett bra kontor på måndagen. Men då vaknade den käre maken och mådde sämre igen, så det blev sjukstuga för honom och jobb för mej.

När vi kom fram mådde han ändå hyfsat, så vi kunde se oss om lite, gå på stranden, fota och filma området. Det är ju eftersäsong, så det är väldigt lite folk överallt. Nästan lite öde faktiskt. På campingarna är det nästan bara långliggare kvar och de är lixom en liten community för sej.

Medan söndagen spenderades ute, så blev måndagen en innesittande historia. Martin sov mest, jag satt och jobbade. Jag har en lång lista på grejer som måste göras och fick massor gjort. Det gick iväg en himla massa mail och två texter förbereddes för att skickas iväg. Vi har haft 12 texter beställda under året, nu är det bara fyra kvar. Sen är det dax att skicka fakturan, me like!!!

På eftermiddagen var det dock dax att packa ihop och dra iväg. Vi hade en bokad plats i Strömstad, så det var lixom bara att pallra sej iväg oavsett mående. Men det var bara en halvtimme bort, så det gick bra. Till campingen i Grebbestad kommer vi dock gärna tillbaka, här var väldigt fint och vi vill se mer av orten.

VI har inte så mycket tur med vädret när vi är på Västkusten, men nu såg det ju faktisk ut att bli riktigt fint. Skulle vädret hålla i sej tro?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi var hemliga gäster

Vi var hemliga gäster

Kommentarer 4 kommentarer

Under våra dryga tre år med husbil har vi träffat en himla massa trevliga människor. Inte minst på våra husbilsträffar som vi arrangerar. Nu skulle några från träffen på Öland ses och vi bjöds in som hemliga gäster. Så himla kul!

Jag säger ofta att vi köpt lycka för pengarna. Vår första husbil, Peppe, gav oss faktiskt ett helt nytt och lyckligare liv. Nu har vi Ralle och det roliga bara fortsätter. Husbilsmänniskor är så otroligt generösa, visst finns det några rötägg också – men de allra flesta är så fina. Som exempel Annelie och Ludde (Our Third Home) som vi fixat träffarna med eller Helene och Krister (Berggrens Bilbo) som vi möter upp rätt ofta. Människor som vi numera kallar vänner 🙂

Mia och Johnny (Hjulkul) är ett annat roligt par, som vi faktiskt träffade mitt ute i skogen första gången. De såg oss och kände igen oss från Youtube, hälsade och på den vägen är det. Nu skulle de ha en miniträff med folk från Ölandsträffen och frågade om vi ville komma, men det skulle vara hemligt. Vi skulle ändå den vägen, så det blev ett självklart ja. Sen sa vi till Berggrens också, bara för att.

Träffen skulle vara på ställplatsen Hjälmare Docka i Arboga, mellan fredag och söndag. Vi kom dit redan på torsdagen och satt sedan och jobbade på fredagen när folk började rulla in. Så himla kul att se deras miner när de såg oss. Vår bil är ju inte direkt anonym, utan med dekaler på alla sidor – så vi syns tydligt. De första som dök upp var Eva och Rolle från Sundsvall, mysiga människor med nästan likadan bil som vi har.

Sen rullade de andra in; Carina och Peter, samt Anna och Per som åker runt med två fluffiga katter. Och till slut kom Helene, Krister och pälsbollen Levi, samt Mia och Johnny med sin pälsboll. Så var vi kompletta. 12 husbilsgalningar och fyra pälsbollar som skulle tillbringa helgen tillsammans.

Fredagkvällen gick snabbt, det blev middag och roliga samtal. När vi vaknade på lördagen var Martin rätt dålig, så han sov större delen av dagen. Sååå tråkigt, mest för honom såklart – men även för oss andra. Man vill ju att alla ska må bra och vara med. Men han kunde inte, han var helt väck med feber. Så nu har vi testat sjukstuga i husbilen också. Kan vara bra att veta att även det fungerar när vi ska bo heltid i bilen.

De andra tog hand om mej på bästa sätt. Vi tog en lång promenad, åt god pinsa med räkor på caféet och myste i solen. På kvällen lagade Helen mat även till oss, och då kom faktiskt Martin ut och åt med oss. Han mådde betydligt bättre och var sedan med hela kvällen. Det är ju det som är så bra när man åker husbil, det mesta umgänget sker ju utomhus. Så även om man är lite krasslig kan man vara med på sin kant. Några tog fram eldkorgar som vi satt länge och myste vid.

På söndagen mådde han bra och vi kunde köra vidare efter en fantastisk helg med nya härliga bekantskaper. För även om vi sågs på Öland, så hann vi lixom inte att umgås eller prata särskilt mycket. Nu hann vi och har fått några nya roliga kompisar. Husbilslivet är som sagt en riktig dörröppnare till nya kontakter.

Jag är så glad och tacksam att vi realiserade vår dröm och inte bara fortsatte att drömma. Att köpa husbil är något av det bästa vi gjort!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så många fel på nya husbilen :-(

Så många fel på nya husbilen :-(

Kommentarer 3 kommentarer

I slutet av mars hämtade vi nya husbilen och var så himla glada, förväntansfulla och nöjda. Såklart var vi medvetna om att det kunde vara lite fel och mindre skavanker, det är ju ändå en begagnad bil. Men med 6 månaders garanti, var vi inte särskilt bekymrade. När vi kom upp i 12 olika fel, kändes det inte lika lugnt längre…

När vi hämtade Ralle hade han haft 2 ägare före oss och gått ca 1500 mil. Lite konstigt att en knappt fem år gammal bil redan är inne på tredje ägaren och gått så lite. Berodde det på felen vi hittade, eller är det bara en slump?

Med bilen följde 6 månaders garanti, så vi var inte särskilt oroliga när vi direkt fick toahandtaget i handen. Sen följde fel på fel, men vi litade på garantin och noterade bara felen. Bilen använde vi som vi gjort med den förra.

Vi bytte ju bil mycket för att kunna duscha. I vår förra bil var duschen för liten för min tvåmetersman. När det var dax att inviga duschen fyllde vi först på med vatten för att se att det inte var något läckage i botten. Det var det inte. Så jag drog ur ena proppen utan problem och sedan den andra, då följde rörsystemet under golvet med – i smulor. Juhupp… det var ju inte så bra…

Under sommaren upptäckte vi fel efter fel, till slut var vi uppe i en listan på 12 olika punkter. Mer eller mindre allvarliga. Detta skickade vi iväg till firman som sålde bilen till oss, de svarade direkt med en tid då vi skulle lämna in bilen. Inga tjafs eller någon diskussion. Så himla skönt.

Här ser ni en film på alla fel:

Säljaren ringde även upp oss efter någon dag och bad oss komma så fort vi kunde, så de kunde åtgärda några av felen direkt. Nu hade även vattnet till kranarna börjat läcka, det bokstavligen rann vatten ur bilen. Då blir problemen rätt stora, när man inte kan borsta tänderna, diska, spola i toan osv. Så vi stängde av vattensystemet och började använda vatten på dunk istället. Lite krångligare, men det är så vi gör på vintern och är rätt vana.

Men det är ju rätt bekvämt att ha fungerande vatten och såklart något som ska fungera. Så vi åkte till firman på fredagen, lämnade över bilen och satte oss och vänta. Där fanns iaf bra tidningar att läsa, bla Husvagn & Camping, som är den som vi skriver för 😛

Nästan hela fredagen satt vi där, så pass att vi tom fick gå iväg och äta lunch i närheten. Vi pratade med lite folk under dagen, några som följer oss på sociala medier och de som jobbar där. På eftermiddagen hade ett vred byts ut på ugnen, toahandtaget var fixat och ett kretskort som brunnit i kylen var utbytt. Tre saker att stryka på listan alltså. Men vattnet var inte fixat, det funkade nämligen när det slogs på igen. Va fan… vi visste ju att det var läckage. Mycke mysko!

Jaja, vi körde hem, började förbereda för nästa resa genom att fylla på vatten igen och sätta igång allt. Då började det rinna igen, nu kunde vi tom se var det läckte. Så vi filmade och skickade iväg filmen till säljaren som direkt frågade om vi kunde komma tillbaka på måndagen igen. Så det var bara att köra dit en gång till och sitta av tiden igen. Nu tog det dock bara ett par timmar. Säljaren visste exakt vad som var fel, bytte några kopplingar och snart funkade allt som det skulle igen.

Allt är ju inte lagat, men allt funkar tillräckligt för att vi ska kunna åka iväg igen. Vattnet var lixom avgörande. Så i torsdags drog vi iväg nöjda med det som gjorts och bemötandet vi fått. Resten av felen ska fixas i slutet av september, då vi ska lämna bilen på verkstan tills allt är gjort.

Vi har bara hört gott om Caravanhallen i Södertälje, nu vet vi att omdömena stämmer. De är väldigt bra att ha att göra med. Snart är bilen som ny igen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube