Browsed by
Etikett: husbil

En dag i Stendörrens naturreservat

En dag i Stendörrens naturreservat

Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!

Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.

Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.

Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.

När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…

Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.

När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.

Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.

Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!

Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!

Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…

Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂

Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Härliga Nyköping!

Härliga Nyköping!

Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!

För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!

Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.

Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!

Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛

Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.

Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.

Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom iväg!

Vi kom iväg!

Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.

Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.

Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.

Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂

Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.

Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂

Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.

Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Snöpligt slut

Snöpligt slut

21 dagar hade vi varit ute när det roliga lite abrupt tog slut. Vi som skulle vara ute iaf 3-4 dagar till tog beslutet att åka hem… återigen blev planerna ändrade pga väder.

Nöjda och belåtna, men väldigt trötta, var vi alltså tillbaka efter en heldag på Visingsö. Molnen började dra ihop sej, det blev lite kyligt och vinden ökade. Vi tittade på kommande väder och det var ju igen höjdare precis. Det där med rejäl vind hade vi redan upplevt på Öland och ändrat planerna för. Nu var det tydligen dax igen.

Planen var att åka vidare till Nyköping och Stendörren och stanna där någon natt på vägen hem. Men när vädret varnar för hård vind och massor med regn, så känns det inte så lockande. Det där regnet skulle dessutom ligga kvar i flera dagar, så vi bestämde oss rätt snabbt för att packa ihop och åka direkt hem istället. Surt, men men… Inte mycket att göra. Vädrets makter har man inte mycket att sätta emot, tyvärr.

Så efter 21 underbara dagar ”på rull”, svängde vi in på vår gata i Tumba igen. Sedan dess har det varit full fart, men fortfarande styr vädret nästan allt vi gör. När vi kom hem var det nämligen dax att sätta igång med altanbygget på riktigt. Idag är det faktiskt 21 dagar sedan vi kom hem, hur kan 21 dagar se så olika ut. Bägge varianterna har gått jättesnabbt, men de 21 ute på vägarna har varit betydligt mysigare än de 21 hemma.

Vi har byggt altan nästan hela vår vakna tid, sedan vi kom hem, iaf när Martin inte jobbat och när det varit uppehåll i regnandet. Ett par timmar varje kväll och så mycket som möjligt på helgerna. Varje gång vädret satt stopp har frustrationen varit stor. Vi vill ju bara bli färdiga så vi kan åka ut igen, men då vill vi ju samtidigt ha hyfsat väder. Så lagom kul att vara ute med husbilen 3-4 dagar och bara ha regn… så det hoppar vi över.

Nu är iaf ramen runt altanen färdig, sen ska vi ”bara” bygga in jordgubbslandet innan det är klart att börja skruva trall. Det värsta är alltså gjort, trallen går rätt snabbt. När vi inte har byggt har jag skrivit ikapp så mycket jag hunnit och Martin har redigerat film. Alla filmer från sommaräventyret kommer upp på Youtube vartefter. Ni får gärna följa oss HÄR.

Senaste veckan har hösten satt igång på riktigt. Martin har jobbat från kontoret i stan ett par dagar, jag har varit på ett par pressvisningar och vi har varit på vårt första gemensamma event på 18 månader. Igår var vi på vinprovning med middagskryssning, tema Kroatien. Ni som följer med på instagram har sett bilder under hela veckan. Sååå mysigt! Men så konstigt att träffa folk igen 😛

Snöpligt slut på sommaräventyret alltså, men livet rullar på. Vi är hemma, men längtar bort. Nu hoppas vi på regnfritt i helgen, så vi kan bygga klart. Sen drar vi igen!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

4 mil på cykel i solen på Visingsö

4 mil på cykel i solen på Visingsö

Det var äntligen dax! Ytterligare en av sommarens höjdpunkter. Jag skulle äntligen få se hela Visingsö och då menar jag HELA. 4 mil på cykel typ…

När jag var liten, typ 3-4 år, var mamma, pappa och jag ute och flög. Då menar jag inte bildligt talat, utan bokstavligt. Min pappa hade ett litet fyrsitsigt flygplan som vi var ute med ganska ofta. Just den här gången blev jag kissnödig, det finns inte många lösningar i ett sånt litet flygplan. Så vi landade på det lilla flygfältet på Visingsö, jag kissade och sen flög vi iväg igen. En nödlandning alltså 🙂 Det är vad jag sett av Visingsö.

Vårt sommaräventyret hade nått Gränna och vi hade biljetterna till Visingsö i fickan. Direkt efter frukosten fixade Martin cyklarna, så var det bara att trampa ner till färjan. Kön var inte så lång när vi kom, men växte snabbt och var snart ända upp till ställplatsen som vi kom ifrån. Men vi kom med och 25 minuter senare var vi framme på Visingsö. Solen sken, klockan var bara 10 och det var jättevarmt. Helt perfekt alltså!

Färjan kommer in ungefär i mitten av ön, vi började med att kolla in ruinen som ligger alldeles brevid hamnen och trampade sedan söderut. Vi tog vägen som går närmast vattnet, som nog inte är gjord för cyklar – men det brydde vi oss inte om. Det var lite knöligt och smalt, men fram kom vi i alla fall till slut till ruinen i Näs. Där spelade man tydligen in Arn-filmerna, sånt har Martin superkoll på.

Från ruinen kunde man se fyren på södra udden, men vi kunde inte hitta vägen dit. Så det blev till att fråga, jag är inte den som är den, har jag ett mål tar jag hjälp! En man som var ute med hunden visade oss hur vi skulle ta oss till fyren och eftersom ingen annan tydligen vågar fråga, var vi alldeles ensamma där. Vi packade upp vår picknick, åt, och låg sedan och solade en liten stund alldeles vid vattnet. Så himla mysigt! Planen var alltså att cykla från fyr till fyr. Ön är ca 15 km lång, vi hade lyckats ta oss till den södra fyren – skulle vi orka ta oss till den norra också?

Visingsö är fullt med historia, mängder av fornlämningar och minnesmärken. Jag hade ringat in det viktigaste på kartan i cykelkorgen, men allt var även tydligt utmärkt utmed vägen. Så även om vi cyklade långt, var det inte längre sträckor i taget. Det var något att titta på hela tiden, många stopp blev det och då känns det ju inte så långt.

Efter picknicken höll vi oss till huvudvägen, nästa stora mål var Svensgården som tydligen har Sveriges bästa ostkaka. Den var vi ju tvungna att smaka, här skulle man även kunna köpa lårrullad senap… sånt måste man ju bara kolla in. Ostkakan var ljuvlig!!! Jag hade utan problem kunnat äta en portion till, såååå gott. Ni måste åka hit när ni besöker Visingsö, det är den absolut godaste ostkaka jag någonsin smakat! Den där lårrullade senapen då? Jag är inget senapsfreak, men den var väldigt god! Lite för grov för mej, men vilken smak! Prefekt till varma mackor 😛

Tillbaka till vägen igen. För att komma tillbaka till huvudvägen skulle man svänga vänster, precis när jag svängde såg jag det: solrosfältet! Jag bara vrålade till ”Nej, rakt fram!!!” till Martin, vände cykeln och cyklade den korta biten till solrosorna som jag sett. Så läckert! Det var inte ett jättestort fält, men fullt tillräckligt för mej. Här kunde man plocka en solros för bara 5 kronor, beloppet swishades och gick till Cancerfonden. Hade vi inte cyklat och haft plats i cykelkorgen så hade jag köpt en bukett. Nu fick vi nöja oss med bilder. Många bilder blev det.

Dagen gick och nog började vi fundera över vårt beslut att cykla udde till udde. Men det kändes som att detta var enda chansen, att det på nåt sätt var nu eller aldrig. Så vi trampade på. Benen började kännas stumma, baken var mer än lovligt öm – men vi fortsatte. Förbi fornlämningar, kyrkan och det lilla flygfältet (där vi ”nödlandade”), och efter att ha cyklat in mellan två gårdar nådde vi äntligen även den norra fyren. Vi gjorde det! Det tog hela dagen och vi var mer än trötta, men vi gjorde det – vi cyklade faktiskt udde till udde på Visingsö! På vanliga cyklar ska tilläggas – inga elcyklar här inte 😛

Sen skulle vi tillbaka också… det var ju mindre kul… på tillbakavägen vek vi av för att pusta ut vid en av de få sandstränder som finns på Visingsö. Den finaste ligger en liten bit bort, men dit orkade vi helt enkelt inte. Vi får börja med den nästa gång. Klockan var runt 17 och matklockan började göra sej påmind. Så vi cyklade vidare för att upptäcka att det mesta stängde just kl 17, det enda som fortfarande var öppet var en thairestaurang på vägen och några ställen i hamnen. Så vi satsade på att åka tillbaka med färjan och äta i Grännas hamn istället.

Vi kämpade tillbaka till hamnen och kom fram precis när sista bilen körde på. Jag vrålade ”Vänta på oss”, trampade lite extra och swischade ombord med Martin bakom mej. Innan vi riktigt fattade vad som hänt, så var vi ute på vattnet och snart på andra sidan. Upp med cyklarna till Peppe och på stappliga ben gick vi ner i hamnen för att äntligen få lite mat. Man blir hungrig av att cykla fyra mil, för det var faktiskt så mycket det blev. Det var ju tur att vi cyklat iaf lite dagarna innan, så vi inte var helt färska. Vi var såååå trötta!

Men vi gjorde det! Mitt mål var att äntligen få åka till Visingsö och i allra bästa fall cykla udde till udde för att se bägge fyrarna och se så mycket som möjligt av ön. Martin trodde inte att vi skulle hinna över den här sommaren, tack o lov trodde han fel. Vi hann, vi cyklade och vi älskade det. Vilken fin ö!!!

Är ni i Gränna så måste ni avsätta en dag extra och ta båten över till Visingsö. Det kostar bara 60 kr per person, tur och retur, och då får ni ta med cykel också. Men har ni ingen cykel så finns det att hyra i hamnen. Jag skulle inte ta husbilen över första gången, kanske nästa, men parkera bilen och ändå cykla runt. Det finns bara en camping (tror jag), den ligger vid hamnen. Att ta husbilen runt ön är ingen höjdare, det går såklart, men vägarna är rätt smala och trafiken ganska tät. Platserna man vill se har små parkeringar och är inte alls anpassade för större ekipage.

Man står så fint i hamnen i Gränna och det är så enkelt att ta cykeln med på båten, så det är mitt stående tips att göra så. Vi kommer definitivt att åka över fler gånger, men då ska vi nog bara cykla upp till sandstränderna på norra delen. Vi måste ju kolla in stränderna på riktigt 🙂

Har du varit på Visingsö? Blir du inte lite sugen på att åka dit?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Gränna – mer än polkagrisar

Gränna – mer än polkagrisar

Vårt sommaräventyr närmade sej sitt slut, men det hade vi faktiskt ingen aning om när vi kom till Gränna. Vi visste såklart att vi hade ett datum när vi måste vara hemma, men det låg ju nästan en vecka bort…

Efter guldvaskningen var det meningen att vi skulle ta oss hela vägen till Gränna, men i höjd med Huskvarna ringde jag upp min bästa kompis som bor där och frågade om vi fick stå på deras tomt över natten. Jag ville ha tystnad, lugn och och ro och träffa henne förstås. Det fick vi och hade en mysig kväll med tidigt avslut hemma hos Å och hennes familj.

Istället för att komma sent till en ställplats och hoppas på plats, kom vi nu tidigt till Gränna hamn och kunde välja och vraka. Planen var att stanna 2-3 nätter, då vill man stå bra, så vi valde noga och hittade en plats lite avsides. Det var onsdag och dag 19 på vår resa, det var dax att utforska Gränna!

Vi började med att utforska hamnen och kolla båten till Visingsö, dit skulle vi nämligen åka på torsdagen. Sen gick vi upp i stan och det är verkligen upp. Så mycket backar och de är branta. Vi passerade mängder med polkagristillverkare, medan vi letade efter ett ställe för lunch, men även ett knäckebrödsbageri. Oftast äter vi i husbilen, men ibland lyxar vi med mat ute. I Gränna kändes det passande att testa lite Småländska delikatesser, det blev nämligen isterband till lunch.

Mätta och belåtna, lite för mätta… började klättringen upp för berget. Vi hade blivit tipsade (av flera följare på instagram) om berget som man kunde gå upp för och se ut över hela Gränna. Så det var vi ju tvungna att göra. Där uppe skulle man även äta den berömda räkmackan, men den hoppade vi över. Utsikten var verkligen otrolig, vi hade dessutom helt kart väder och kunde nästan se detaljer på Visingsö.

Tillbaka nere i stan började det droppa lite, så vi sprang in på Grenna Museum. Där började vi med att titta på utställningen som handlar om Grännas historia. Här fanns det mesta att veta om staden och polkagrisarna. Utställningen hittar man i Franckska gården, ett hus från 1600-talets mitt, och innehåller sju små rum med olika teman. Strax brevid ligger Polarcenter allmänt kallad André museet. Här visar man planeringen av S A Andrées polarexpedition, fram till det att Örnen lyfter från Danskön på Spetsbergen. Men även andra expeditioner i Arktis och Antarktis. Otroligt intressant!

Jag tycker absolut att man ska börja med att se filmen, det är samma film på bägge våningsplanen. Den är en kvart lång och berätta om precis allt man behöver veta. Sen kan man gå runt och förundras över allt material man lyckats samla ihop. Här finns brev, loggböcker, bilder, kläder och en massa annat. Här kan man tom se en av slädarna och en luftballong. Ett av de mest intressanta museum som jag varit på faktiskt.

När vi sett allt sken solen igen. På vägen tillbaka till Peppe handlade vi lite polkagrisar, sen tog vi faktiskt en eftermiddag med varsin bok i solen. Knaprandes på polkagrisar såklart. På kvällen tog vi en promenad i hamnen, medan solen gick ner. Det var varmt och skönt, massor med folk i rörelse och vi bjöds alla på en magisk solnedgång.

Kvällen gick åt till att planera morgondagens tur till Visingsö. Äntligen skulle jag få åka dit!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

En av sommarens höjdpunkter!

En av sommarens höjdpunkter!

Det har hänt mycket roligt i sommar. Sista veckan av vårt äventyr innehöll två av höjdpunkterna, saker jag sett fram emot väldigt länge. Nu var det dax att vaska guld, men först en sväng på GeKås.

Vi lämnade alltså Växjö och Småland för ett dygn i Halland. När vi ändå var hyfsat i närheten tänkte vi titta in på Ullared och komplettera ett par saker som vi behövde i husbilen. Vi kom fram vid 17-tiden, tog ett snabbt varv i varuhuset (stod längre i kö än vi gick runt) innan de stängde och parkerade sedan på ställplatsen ungefär vid Ullareds stora lager. 100 kr utan el och gott om plats.

På morgonen var vi hyfsat tidigt tillbaka inne på GeKås, som nästan var tomt på folk så tidigt. Den här gången hade vi ingen tid att passa, så vi gick runt i lugn och ro. Vi har inte så mycket plats i husbilen och behövde heller inte särskilt mycket, så när vi var i stort sett färdiga var vagnen inte ens halvfull. DÅ!!! Hittade jag kuddarna till dagbädden som jag letat efter i typ ett år. STORA kuddar, och soffan kräver fyra stycken. Men de var som tur var vakuumförpackade, så de fick följa med hem trots vår utrymmesbrist.

Strax efter lunch rullade vi vidare, nu var Vetlanda målet. Vad sjutton gör man i Vetlanda? Jo, man vaskar guld! Strax utanför Vetlanda ligger det lilla samhället Ädelfors, som ligger utmed Emån där man hittat guld i flera hundra år faktiskt. I Ädelfors finns en camp där man kan vaska och det är såååå roligt! Jag var här med mina barn och föräldrar för kanske 20 år sedan och nu skulle Martin äntligen få testa.

Men detta var samtidigt ett jobb, det ska skrivas om på mer än ett sätt och skulle alltså dokumenteras först och främst. Tobias tog emot oss, han har i stort sett vuxit upp här. Tobias visade oss runt, berättade både om platsen och guldets historia och var sedan vår läromästare i Guldvaskningens ädla konst. Så här långt har det varit Martin som filmat och jag som filmats, nu bytte vi roller. Jag har ju vaskat guld förut, nu var det Martins tur att testa – alltså fick jag sköta kameran. Det gick bra det med 🙂

När man kommer till Ädelfors får man låna både stövlar och vaskpanna, dessutom finns instruktörer på plats som hjälper alla att komma igång. Först tar man en särskild panna för större stenar och grus, den kör man rally med under vattnet i en stor balja, för att få gå ner guldet till botten. De stora stenarna slängs bort och det som finns kvar häller man över i en vaskpannan. Sedan sätter sej i lugn och ro nere vid vattnet och vaskar bort lite i taget tills man bara ha svart sand kvar. Där i sanden kan man se hur det glimmar till. Där är guldet!

Oftast sitter man en hel dag, typ 10-17. Vi var ju där på jobb och hade bara några timmar, men Martin hann iaf vaska tre pannor och hittade några guldkorn som Tobias monterade i ett litet rör som minne. Ett sånt rör ingår i priset och alla får såklart med sin skatt hem.

Vi pratade med några som var där och vaskade samt några som jobbar där, alla sa samma sak: Det är som meditation att sitta där med sin panna. Att vara ett med naturen, spänningen och lugnet. Alla får och kan vara med. Alla åldrar. Alla personligheter. Här fanns verkligen alla åldrar, den lilla flickan på kanske 5 år som vrålade ”Pappa, jag har hittat guld!!! så hela Ädelfors hörde och de äldre männen som lämnar fruarna hemma några dagar varje sommar för att umgås, vaska guld och dricka öl.

För att inte tala om dem som jobbar där, både som anställda och ideella. Tobias var till Ädelfors första gången som 4-5-åring med sin pappa som var riktig ”nörd”. Han blev fast direkt och har varit tillbaka varje sommar sedan dess och började tidigt sommarjobba här – nu är han utbildad geolog och jobbar i en zinkgruva. Han har under åren vaskat ihop till en guldring, materialet och den som ska få ringen finns – nu är bara frågan när och hur han ska ställa den stora frågan. Vi hade massor med förslag såklart 🙂

Jag kan verkligen rekommendera ALLA att åka till Ädelfors! Det är så häftigt! Att vaska guld i Småland lixom, hur coolt? Om man vill kan man bo direkt på campen i husvagn, husbil eller tält. Här finns även stugor att hyra, det gjorde vi första gången. OCH det är guldgaranti, ALLA hittar guld och det finns så det räcker till alla.

En av sommarens höjdpunkter alltså och jag är så glad att Martin också tycker det. Han fick faktiskt lite Guldfeber och vill gärna åka tillbaka. Det ska vi såklart göra!

Har du vaskat guld någon gång? Eller blir du kanske lite sugen på att testa?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Skrotbilar, hundar och slott

Skrotbilar, hundar och slott

Dag 14 på rull var det dax att kolla in en plats som jag velat se många år. Dessutom skulle vi äntligen få mysa med inte bara en, utan två, borderterriers. Samma ras som vår älskade pälsboll och som vi bara sett en enda gång sedan han dog.

Vi vaknade upp hos vår vän B i Skruv, tog en promenad med henne och pälsbollen Lukas och lämnade sedan den lilla fina byhålan efter en förmiddagsfika. Dagens mål var Stenslanda, strax utanför Växjö. Vi hade bara 4-5 mil att köra och kunde se en massa kul på vägen, utan att stressa.

För många år sedan såg jag bilder från Bilkyrkogården i Ryd, sedan dess har jag velat åka dit och nu var det äntligen dax! Det var jättelätt att hitta dit, värre att hitta parkering. Den lilla parkering som finns direkt vid Bilkyrkogården, rymmer kanske 6-7 bilar, jag överdriver inte om jag säger att det var 10 till som stod halvt livsfarligt längs vägen. Tvärs över vägen fanns ett avstannat bygge, där knölade vi in oss. Till en början med halva baken ute i vägen, men strax kunde vi parkera om och stå bättre, när en bil lämnade. Detta med parkering måste verkligen kommunen ta tag i!

I alla fall… Bilkyrkogården i Ryd, även kallad bilskroten på Kyrkö Mosse, var från allra första början en plats där Åke Danielsson ägnade sig åt torvbrytning på mossen, innan han drog igång bilskroten i slutet av 1940-talet, so skulle löna sej bättre. Åke lämnade området -91 och sedan dess har allt fått förfalla. Under slutet av 90-talet skulle bilarna ha transporterats bort, men pga dåligt väder blev det inte så. Här finns drygt 100 bilar, i mycket varierande skick. Å nu har naturen tagit över dem alla och hela området och det är så läckert!

Att gå runt med kamera här är riktigt roligt och tar sin lilla tid. Ni som gillar att fota måste verkligen åka hit! Vi gick runt i kanske en timma, åt lunch i Peppe och drog vidare. Nu skulle vi få hundmys i kubik! Lukas i Skruv hade stillat det värsta av abstinensen, men nu skulle vi få träffa två Borderterriers och två Bordercollies och vi visste att alla fyra var riktiga kelgrisar. Men de gillar att leka också, så först stannade vi och köpte en boll. Man måste ju ha med sej något när man kommer på besök 🙂

Snart var vi framme hos C och M och alla hundar. Vilken lycka! Hussarna och mattarna som vi har besökt under resan har säkert trott att vi kommit för deras skull… eller hur… det kan de ju får tro… det tog ungefär 0,1 sekund innan jag låg på backen med alla hundar över mej och bara njöt. Lilla Musse, bara 12 veckor, blev såklart ”min” direkt. Honom kidnappade jag och släppte inte förrän jag skulle gå och lägga mej, typ.

Jo, vi både saknar och längtar efter en hund – men vi ska inte ha någon egen. Livet som vi har nu med friheten att åka och göra vad vi vill är för värdefull. Men låna en pälsboll då och då kan man ju göra och hälsa på hos dem, fast det ju är husse och matte vi hälsar på alltså… Ingen av våra vänner har något emot att komma efter hundarna i prioritetsordning. De är lika hundgalna som vi, tack o lov!

Vi fick en sagolikt god middag och satt sedan och pratade alldeles för länge. Det blev lite instagramskola och såklart ännu mer hundmys. Musse somnade både i min famn och vid mina fötter. Och fick ytterligare en lång hundpromenad i nya omgivningar. En bra sak med hund, man får se mer av ett samhälle än bara dem man hälsa på. Och motion. Me like!

Värdparet skulle iväg strax innan lunch dagen därpå. Efter lite mer hundmys så vi var också färdiga att åka iväg, nu skulle vi titta på slott och ruiner igen. Det finns några såna i Växjö som bara var någon mil bort. Vi gillar slott och när vi såg Teleborgs slott så bara smälte vi. Ett riktigt sagoslott, med tinnar och torn – så häftigt!!! Vi gick länge runt i parken och gick sedan och kände på dörren, den var öppen och vi smög in.

Vilket ställe! Vi träffade rätt snart Anna som är en av de ansvariga på slottet. Hon berättade lite och visade oss runt. Slottet byggdes klart år 1900 av greven Fredrik Bonde af Björnö som morgongåva till sin unga hustru Anna Koskull. Nu är det hotell och festvåning. Här finns 30 hotellrum, varav 8 sviter, 15 dubbelrum och 7 enkelrum – alla rum har sin egen stil. Vi fick se sviterna och det sk tornrummet, så läckert! Kommande helg ska Joe Labero ha show där och snart rustar man för julbord. Vi hoppas få komma på julbordet och även bo kvar på slottet, vilken grej!

När vi tittat klart åkte vi vidare till Kronobergs slottsruin som ligger några kilometer utanför Växjö. Under medeltiden var borgen en biskopsborg men överlämnades senare till Gustav Vasa. 1542 intog Nils Dacke slottet och styrde därifrån det upproriska Småland mot Gustav Vasa, men Vasa och hans söner återtog borgen och gjorde den till en befästningsborg. Redan på 1600-talet började sten tas bort från slottet för att användas som byggnadsmaterial inne i Växjö och det ståtligt slottet förvandlades till en ruin.

Här gick vi också runt en bra stund, innan vi drog vidare igen. Nu skulle vi faktiskt lämna Småland ett dygn, för en liten avstickare till Ullared i Halland. Vi behövde några grejer till husbilen, såklart 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Bond-museum, glaskonst och hundmys

Bond-museum, glaskonst och hundmys

Vi tog oss alltså över Ölandsbron i 17 sekundmeter och på andra sidan var det nästan helt lugnt. Vi styrde bilen mot Smålands inland, målet dag 1 var det lilla samhället Skruv strax utanför Lessebo. Där skulle vi äntligen få lite hundmys 🙂

Men vi började i Nybro. Där ställde vi oss på ICA´s parkering, handlade och åt lunch. En följare på instagram såg att vi närmade oss och tipsade om Bond-Museet som skulle ligga bara några minuter bort. Det har jag hört talas om, så det ville vi se såklart!

Museet låg mycket riktigt, bara några minuter bort, i en gammal bilverkstad. Ägaren var på semester, men där fanns en mycket behjälplig vikarie som visade oss tillrätta. Vilket ställe!!! Här fanns grejer från golv till tak, bara saker från Bond-filmer och med Bond-tema. Det var kläder, bilder, saker, bilar och en massa annat samlat under ett tak. Där står tom ett flygplan och en riktig gondol!!! Vet ni hur stor en sån är???

Allt startade 1964 när Gunnar Schäfer och hans bror såg filmen Goldfinger. 2003 hade han så mycket grejer att hans bilverkstad fick bli museum istället. Detta är tydligen världens enda Bond-museum, vilket ju är jättekonstigt! Men det har gjort att man numera hör av sej till Gunnar direkt från inspelningsplatserna och kollar med honom först om det är något han vill ha till museet, innan det säljs eller kastas. Så här finns bla guldtackor från Golden Eye (?), gondolen från Moonraker, flygplanet från Skyhawk och flera bilar från olika filmer, även en tuktuk faktiskt. Självklart finns där även en bar där man kan ta sej en Dry Martini. Ägaren har dessutom bytt namn och heter numera James Bond, såklart, då är man hängiven 🙂

Man blir helt stum när man går där. Det är så fascinerande, men jag tycker att grejerna förtjänar en snyggare, tydligare och luftigare presentation faktiskt. För det är så många fina och unika saker, som borde visas upp bättre. Det riktigt kliade i fingrarna att få styra upp alltsammans och fixa en snygg, överskådlig och lättstädad utställning. Är man Bond-freak så SKA man åka hit, men det är faktiskt kul för alla. Otroligt fascinerande vad en enda människa kan samla på sej!

Vi hade lite tid över och ville iaf besöka ett glasbruk när vi ändå var i närheten. Valet föll på Orranäs, där finns både glasbruk och museum. Och dessutom en jättestor parkering med gott om plats för husbilar. Orranäs ligger brevid det nedlagda glasbruket Orrefors. Lokalerna såg nästan spöklika ut, så ledsamt.

Orranäs glasbruk är ganska nytt, bara 4 år gammalt, och här var det full aktivitet när vi kom. Entrén är riktigt häftig med eldflammor i glas som visar vägen till verkstan eller hyttan som jag tror den kallas. När vi kom tog konstnären Carlos R. Pebaque´ precis fram en ny ”glasklump”. Jag kan lova att vi satt som ljus medan ”klumpen” blev en fågel. Det var som att se någon dansa ett väl koreograferat dansstycke, så otroligt häftigt. Varje steg, varje moment, var så väl inövat och det var så fascinerande att se. Det finns en kort film, en sk reel, både på min instagram och på Jikitas på äventyr, om ni vill se själva.

Vi hade kunnat sitta där hela dagen, men till slut lyfte vi iaf på häckarna och tog oss in i glasmuseet. Där kunde vi se glasets historia från slutet på 1800-talet tror jag och framåt. Där fanns även en butik med massor av fina grejer, vi lyckades faktiskt att inte köpa något.

Sen tyckte vi att det var dax att åka till vår vän B, och cockerspanieln Lukas, i Skruv. Vi har känt varandra i säkert 20 år men inte träffats på länge, pälsbollen har vi aldrig träffat, men sett på bild. Vi hade en otroligt hundabstinens och hamnade såklart på golvet direkt med Lukas i knät. Så mysigt att få gosa hund igen och snurra mjuka öron. Hundöron kan vara det mysigaste som finns faktiskt!

Efter en härlig trerättersmiddag tog vi en lång promenad runt samhället, innan vi snabbt slocknade i bilen som vi parkerat på B´s tomt. Tyst, lugnt och framför allt: totalt vindstilla. Vi sov såååå gott!

Fortsättning följer såklart! Ni måste ju få vara med hela resan 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Komma hem och landa – inget för mej

Komma hem och landa – inget för mej

Vi har varit hemma en vecka nu, det riktigt kryper i kroppen för att åka iväg igen. Men det är lite som måste göras först, dessutom vill vi ha bättre väder 🙂

Vi kom alltså hem runt lunch förra fredagen. Det som är praktiskt när vi kan parkera Peppe direkt utanför huset, är att vi inte behöver ha någon brådska med att packa ur. Det första jag gör är att ta hand om kläder, handdukar och lakan som ska tvättas. Sen plockar vi ur allt löst, som tomflaskor, skor och mat såklart. Men sen kan det gå ett par dagar innan vi tar hand om resten. Det har blivit en vana när vi bäddar rent någon dag senare, att plocka ut det sista. Ingen brådska alltså.

En del har sagt, och även skrivit som kommentar här på bloggen, att det måste vara skönt att komma hem och landa lite. Jag tycker ju inte det… Att bo på 15 kvm är mycket lugnare än 100 kvm. I husbilen vet jag var allt ligger och det tar fem minuter att städa. Hemma… jag letar alltid efter nåt känns det som. När jag har fixat undervåningen orkar jag inte göra övervåningen och vice versa. Skulle jag någon enstaka gång orka fixa allt inne, så finns utsidan och trädgården kvar. Jag landar inte ett dugg när jag kommer hem, tvärtom!

Dessutom har vi konstaterat att jag sover mycket bättre i husbil och att magen funkar bättre, men sånt skitsnack får man ju knappt prata om högt. Jag har en konstaterad sömnstörning och har svårast med djupsömn, jag har väldigt lite sån. Men inte i husbilen, då kommer jag upp iaf i mätbara mängder minsann. Å magen… hemma har jag tur om jag kan gå på toa ordentligt var tredje dag typ… ute på ”rull” har magen funkat nästan varje dag 🙂

Vad är skillnaden? Jag vet inte, men kan gissa. Jag slappnar av på ett annat sätt i husbilen. Det blir mindre tv-tittande och mer rörelse. Inte för att vi går lite hemma, tvärtom, men det blir mer kravlöst och lustfyllt på något sätt att upptäcka andra platser. Martin snarkar mindre, sängen är för kort så han kan inte ligga på rygg som han helst gör. Värken har också varit mindre under de tre veckorna ute och det gör såklart också att jag sover bättre. Utan värktabletter funkar kanske magen också bättre, vad vet jag… Mycket handlar nog om stress, både medveten och omedveten. Våren har ju varit rätt jobbig, minst sagt.

Det är helt tydligt att husbilslivet är för mej. Vi har inte haft jättekoll på maten, druckit en del alkohol och ätit rätt mycket godis faktiskt – ändå har jag gått ner i vikt. Men jag har sovit bättre, rört på mej massor och skrattat ännu mer. Sånt har stor betydelse i mitt liv. Sedan vi kom hem har jag fått ordning på träningen igen och även varit iväg på massage. Rutinerna är tillbaka och sånt gillar jag, var jag än befinner mej.

Det enda jag egentligen saknat hemifrån är mitt träningsrum och min massagefåtölj. Inte en enda grej till. Det tycker jag är jätteintressant faktiskt. Hur mycket grejer har man inte som man tror att man behöver, så är det enda jag saknar mitt träningsrum och massagefåtöljen. Det betyder alltså att vi kan rensa ur ännu mer! Tur det är loppis nästa helg 🙂

Planen nu är att komma nånvart med altanbygget på baksidan, sen kan vi dra iväg igen. Men det ser inte ut att bli under augusti tyvärr, det är lite för mycket som ska fixas och vädret är ostadigt i hela landet. Så kul är det inte att sitta fast i en husbil och lyssna på regnet, när man bara har ett par dagar ute i taget. Så hur det än rycker i husbilstarmen, så får vi helt enkelt vänta lite. Jag längtar verkligen till den dagen då husbilen är vårt hem på heltid, då spelar väder och vind ingen roll längre.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram