Innan jul slängde vi ut i sociala medier att vi skulle vara på First Camp vid Flatenbadet under mellandagarna. Vi bjöd in alla som ville att göra oss sällskap och det var faktiskt några som nappade. Vi fick en toppenhelg!
I torsdags packade vi in oss i husbilen igen och drog iväg. Vi kom fram till en rätt öde camping och var nästan ensamma där fram till lunch dagen därpå. Då kom först våra kompisar Helene och Krister, som vi även ska åka till Egypten med. Sen rullade ytterligare två ekipage in och lite senare ett till. Fem bilar, 10 personer och två hundar hade sedan en himla mysig kväll tillsammans.
Husbilsfolk gillar att elda, så det gjorde vi såklart. Två eldtunnor värmde oss hyfsat, tills det blev lite för kallt för att sitta ute. Då klämde vi in oss i den största husbilen i sällskapet och satt där tills vi knappt klarade att hålla ögonen öppna.
Fredagen bjöd på sol och fint väder. Så vi tog även en promenad och verkligen sög ut D-vitaminet så mycket vi bara kunde. Kvällen var fin, men vinden som det varnats för började ge sej till känna. När vi vaknade på lördagen var det gråtrist och blåsigt, men det blev en promenad då med.
Två av ekipagen åkte och ett tillkom, nu var vi 7 personer och en hund och kunde klämma in oss i en mindre bil – den största av de som var kvar. Där satt vi sedan och pratade och skrattade. Husbilsfolk är änna riktigt trevliga människor minsann 🙂
Vi kände av stormen under natten, men det blev inte så illa att det var någon fara. Inga träd trillade iaf vad vi såg eller märkte. Men visst blåste det. Och temperaturen började falla. När vi vaknade på söndagsmorgonen började vi som var kvar att göra oss färdiga för hemfärd. De andra åkte och vi blev kvar sist. Men snart var även vi på väg hem.
Årets sista husbilshelg var över. Vilket roligt husbilsår vi har haft. Flera stora och små träffar, en massa nya bekantskaper och nya spännande platser. Jag har ingen aning om hur många nätter vi varit iväg under 2025, men kanske 150-200? Vi var ju nästan iväg i ett streck från påsken i april till mitten av september, det är ett tag.
Det blev iaf ett himla bra avslut, nu ser vi fram emot 2026.
Vår sista natt när vi var ute med husbilen runt lucia, var på First Camp City Stockholm. Då var vi där lite för att reka. Nu är vi tillbaka, för en miniträff och några dagars mellandagsmys tillsammans med andra husbilskompisar.
Vi har som jag tidigare berättat ganska dåligt med traditioner runt jul. Å när vi pratat med andra husbilskompisar, har vi förstått att vi är fler. Några mår även dåligt av att sitta ensamma, särskilt när sociala medier översvämmas av mysiga bilder. Så vi slängde ut en fråga i sociala medier om det var någon som kanske hade lust att ses. Och det var det!
För någon vecka sedan åkte vi alltså till First Camp vid Flatenbadet för att prata lite med personalen och kolla läget. Vi var bara där över natten, jobbade under förmiddagen och tog lite bilder. Idag (juldagen) åker vi tillbaka och som vi har förstått det så får vi sällskap. Men vi vet inte riktigt när 😛
Vi kommer att stå här tom söndag. Så om ni har husbil och vill komma iväg lite, är ni välkomna hit. Har ni ställt av husbilen för vintern, men ändå vill komma med vanlig bil och bara säga hej, så är ni också välkomna.
Vi står på ställplatsen på höger sida, strax innan campingen. Det är dropp-in, så det är bara att komma. Vill ni bara hälsa på över dagen, får ni komma och knacka på så släpper vi in er. Vår filosofi är ju att ingen ska behöva sitta ofrivilligt ensam. Så det är bara att komma. Vi har inga planer eller aktiviteter, det får bli som det blir.
Vi har lixom inga problem att aktivera oss. Vi myser i husbilen, eller utanför om någon har med sej eldtunna. Bilen en julpyntad och vi har en massa böcker med oss. Våra kompisar Berggren kommer såklart, och då blir det aldrig tråkigt. Tror att deras bil är mer julpyntad än vår, men vi får se!
Det enda vi vet är att vi iaf blir fyra ekipage och att det blir tre hundar. Me like!
Vi har, som jag tidigare nämnt, inte haft någon Julbordskamp på Östersjön i år. Detta pga flera olika anledningar, men främst för att vi prioriterat vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. Vår helg fortsatte nämligen i Grisslehamn där vi klev på Eckerölinjens båt för några timmar.
Vi har testat julbord i drygt 10 år och de senaste 6-7 åren har vi gjort något som vi kallat för Julbordskampen på Östersjön. Men att göra 4-5 julbordskryssningar och sedan även testa några på land, tar en del på kroppen. Även om vi inte äter mycket eller ens av allt, så ska vi ändå prova alla nyheter och det som våra läsare är mest intresserade av. Då blir det till slut ganska mycket skinka, köttbullar, Jansson och sill. Vi kanske inte går upp så mycket i vikt, men det känns i kroppen att man ätit ”fel” under några veckor.
Så i år valde vi bort det. Istället körde vi igång vårt hälsoprojekt för att prioriterade oss och vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. När vi var färdiga på Friiberghs (iofs också ett julbord, men av annan anledning), så drog vi vidare till Grisslehamn, när vi ändå var ute och åkte lixom. Måste man inte åka hem, så stannar man gärna ute på vägarna ett tag till. Iaf vi 🙂
Vi parkerade husbilen i den lilla hamnen. Därifrån ser man båten och det tar kanske 3 minuter att gå till terminalen. Vi hade någon timma kvar tills båten skulle gå, så vi hann se lite skidskytte medan vi väntade. Vid 14-tiden packade vi ihop oss och gick iväg. Nu har vi varit här som arbetande media så många gånger att vi tillåts smita in bakvägen till båten. Vi slipper alltså att stå i kö och trängas med de andra passagerarna och kan smita upp till matsalen innan alla andra kommer ombord. På så sätt får vi några extra minuter att fota och filma.
Numera känner personalen ombord även igen oss, så det är kul att komma ombord och lättjobbat. Vi brukar få ett bord där vi kan hänga under hela resan, så vi slipper att släpa med oss alla grejer om vi vill handla lite taxfree.
Just den här gången skulle vi äta på tillbakaresan. Så vi fotade och filmade det vi kunde och tog sedan ett varv på båten. Vi shoppade en platta cider och en flaska rom, men inga större inköp. Efter den lilla shoppingturen gick vi tillbaka upp till matsalen och satt sedan där och väntade tills båten lämnade Åland igen och vi kunde börja äta. Matsalen var helt full på utvägen, tillbaka var den inte ens halvfull. Så himla skönt när det är lugnt och inga köer. Ett tips är alltså att åka en söndagkväll och äta på tillbakavägen.
När vi testat julbord har Eckerölinjen vunnit Julbordskampen flera gånger. De har fantastiskt bra mat, det mesta är lokala råvaror som tillagats med omsorg. Och det var inget undantag i år. Flera gånger stannade jag upp och bara njöt, jag som oftast bara ser mat som energi och något nödvändigt. Köttbullarna åt jag som smågodis, de var sååå goda. Janssons bara smälte i munnen. Jag som inte är jätteförtjust i sill åt flera bitar av dem alla. Jag hoppade över desserterna, men tog ist en bit ostkaka och lite smågodis. Man kan väl säga att vi gick därifrån mer än mätta…
Efter 5.5 timma ombord klev vi av och gick tillbaka till bilen. Såg resten av skidskyttet, jobbade lite och somnade sedan gott. Men vaknade mitt i natten av att en helikopter landade brevid bilen. Vi har ingen aning om varför, men det kanske var sjukdomsfall i närheten eller ute på någon ö? Det tog en stund att somna om, så natten blev i kortaste laget.
Åkte vi hem dagen därpå? Inte alls. Vad trodde ni 🙂
Ni som hängt med ett tag vet att jag älskar skaldjur. Jag skulle nog kunna leva på räkor, havskräftor och hummer. När familjen lockar med skaldjursbuffé är vi inte svårövertalade 🙂
Vi vaknade alltså upp i husbilen efter julfesten på makens jobb. Senast kl 12 skulle vi lämna ställplatsen i Tantolunden och vi hade inte bråttom iväg, så vi tog det rätt lugnt. Dessutom skulle vi inte hem, utan fortsätta vår husbilshelg några dagar till. Vi hade fler punkter kvar på vårt program.
Vid 11.30 var vi färdiga med allt och lämnade Stockholm och Södermalm, för att ta oss lite norr ut. Ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på Friiberghs Golfklubb i Örsundsbro. Resten av familjen skulle komma lite senare och bo upp på herrgården, en knapp kilometer bort. Där skulle vi också äta julbordet, samt frukost dagen efter.
Vi var ute i god tid och regnet vräkte ner, så vi passade på att titta på skidskyttet och bara mysa i bilen. Yngste sonen och hans sambo kom in och hälsade på en stund när de ändå passerade förbi och för att hämta en kasse med böcker som vi gärna slapp kånka på i regnet.
När klockan närmade sej 17 klädde vi om och gick till herrgården. Det är kanske 750 meter att gå och regnet öste ner, annars hade det varit en rätt behaglig promenad både före och efter ett större middagsintag. Nu var det mest blött och väldigt mörkt, ingen vägbelysning alls – men vi har bra ficklampor och reflexer.
Där upp väntade mina föräldrar och äldste sonen samt yngsten med sambo. De hade redan försett sej av det afternoon-tea som dukats fram. Vi hann också ta lite innan detta plockades undan och glöggen istället ställdes fram. Strax innan 18 smög jag in och tog lite bilder och strax därpå var vi välkomna att sätta oss till bords. Snart hördes bara mumsandet och sörplandet, när vi frossade i de läckra skaldjuren. Där finns ett traditionell julbord också, men det tittade vi knappt åt.
Ett par timmar senare var vi väldigt mätta och belåtna, med magarna fulla av hummer, havskräftor, räkor, ostron, efterrätter, godis, ost och annat gott. Jag höll mej dock mest till havskräftorna och hummern, så otroligt fräscha och fina. Det är en lyx att få äta hur mycket man vill av såna härliga råvaror. På Friiberghs Herrgård är kvaliteten hög, allt är så himla gott!
Efter maten hittade vi en soffgrupp där vi satte oss tillsammans. Snart droppade äldste sonen och mina föräldrar av, kvar satt vi och pratade med yngsten T och hans sambo B. Vid 23.30 var det dax även för oss att säga godnatt och gå tillbaka till bilen. Nu hade det slutat regna och det blev ett rätt skönt avslut på kvällen och matorgien.
Vi var helt ensamma på ställplatsen, som dessutom är mitt ute i ingenstans – det var sååå tyst. Så vi sov himla gott och vaknade hyfsat pigga. Efter en snabb dusch i klubbhuset, som låsts upp till oss, gick vi tillbaka till herrgården för att äta frukost. Här hade man dukat upp med allt man kan önska och lite till. Vi skulle inte äta igen förrän långt senare, så vi åt ordentligt för att klara oss en stund.
Sen var det bara att säga bye bye till familjen som åkte åt sina håll, medan vi gick tillbaka till bilen, packade ihop och åkte åt andra hållet. Vi var nämligen inte klara än, helgen hade mer att bjuda på 🙂
Sedan vi köpte vår första husbil sommaren -21 har vi varit ute så mycket vi bara kan. I somras blev det nästan fem månader i ett sträck, strax innan påsken i april till Elmiamässan i september. Det är en rätt lång tid att bo och jobba på sisådär 12-13 kvm. Många frågar hur vi står ut och hur den dag i husbilen kan se ut. Det ska jag berätta nu 🙂
Vår husbil Ralle är 7,5 meter lång och drygt 2 meter bred. Vi har sk pilotstolar (förarstolar) som går att vända, face-to-face-soffor på var sidan om bordet som är ca 1 kvm, ett litet kök med ganska stor kyl, dusch och toa, samt sovrum med en dubbelsäng som är 160 cm bred. Nästan allt som finns i ett hus alltså, bara i ett lite mindre format.
Bordet används både som matbord och skrivbord, det är vårt vardagsrum, matrum och kontor. Där sitter Martin och jobbar på vardagarna. Vi kan väl börja där, men hur våra rutiner ser ut en helt vanlig dag.
En vanlig dag
Martin går upp vid 5.30. Då stänger han två dörrar om mej, en till sovrummet och en till toaletten vars dörr går att vinkla upp och stänga mot köket. Låter kanske konstigt för den som aldrig har varit i en husbil, men toa och dusch ligger mittemot varandra på var sidan om sovrummet. Stänger man båda dörrarna blir det ett slags badrum med utrymme emellan. Detta ligger alltså mellan sovrummet och köksdelen. Det blir tydligt om ni tittar på bilden här nedan.
När vi jobbar står vi oftast på en camping eller ställplats, då går han iväg till det sk servicehuset för att duscha och gå på toa. Han är ju rätt stor och får bättre plats på en riktigt toa och så kan jag lugnt sova vidare, utan stök inne på vår lilla toa som är i min fotände. Sen sätter han sej och jobbar tills jag vaknar vid sisådär 7.30. Då ropar jag att jag vaken, så kommer han och ”släpper ut” mej 🙂
Medan han fixar frukost lämnar jag den sköna sängvärmen och går på toa, men jag gör det inne i husbilen. Jag har inte några problem med utrymmet där, jag är ju inte så stor. Sen äter vi frukost tillsammans medan vi antingen lyssnar på en ljudbok eller tittar på tv. När Martin fortsätter att jobba kryper jag tillbaka till sängen igen. Då har jag först bäddat till den och tryckt upp den mot väggen, så det blir som en slags dagbädd med ryggstöd.
Där sitter/ligger jag sedan oftast och jobbar eller läser fram till lunch. Om vi inte står på en camping med tvättmaskin och behöver tvätta, då slänger jag i en maskin tvätt direkt på förmiddagen.
Vackert väder
Om det är fint väder och tillräckligt varmt går jag oftast ut och sätter mej i min soffa, efter lunch. Så fortsätter jag att jobba där. Det är verkligen världens bästa kontor, jag har nästan alltid sjöutsikt och gräs under fötterna. Vem har det när man jobbar lixom? Jo, jag! Martin slutar jobba vid 16, då gör han mej oftast sällskap ute. Jag har en förmåga att börja jobba mer intensivt lagom till han slutar sin arbetsdag. Vi är inte ett dugg synkade när det gäller dagsrytmen.
Om jag tycker att vädret är ok, så blir det gärna en promenad strax innan lunch och en när Martin slutat jobba. Får vi till två är vi kanonduktiga, blir det en är vi ändå nöjda. Lyckas jag dessutom träna något pass i veckan är jag supernöjd, men det går sådär… jag har inte lyckats få till den rutinen än.
Efter kvällsmaten sitter vi oftast ute och läser om det är fint, eller inne och jobbar på var sidan om bordet om det är sämre väder. På sommaren sitter vi gärna ute tills det är mörkt, på vintern tillbringas större delen av tiden inne. Ska Martin upp och jobba går vi oftast och lägger oss vid 22-snåret och somnar typ direkt. Vi sover så himla bra i husbilen.
Så ser en dag alltså ut. Ganska precis som den gör när vi jobbar hemma, skillnaden då är att vi sitter på varsin våning och jobbar.
Frågor vi får
Vi får också ganska frågan: Hur klarar ni att vara så ”på” varandra hela tiden? Det är inga problem alls. Vi trivs i varandras sällskap och träffades ju på jobbet, så det har lixom alltid varit så för oss.
VI får också höra: Men nog är det väl ändå skönt att komma hem? Nä, inte ett dugg faktiskt. Hemma finns en massa krav. Huset ska skötas och trädgården ska tas om hand. I bilen kan vi bara vara. Vi letar aldrig efter något eftersom allt måste ha sin plats när man kör. Hemma är livet mer komplicerat och tar mer energi. Så vi längtar aldrig hem, tvärtom faktiskt.
Det är klart att livet på en så liten yta inte är för alla, men vi älskar det. Och planen är ju att sälja huset och bo permanent i husbilen. Så varför gör vi inte det då? För att alla bitar inte är på plats än. Martin har fortfarande ett jobb han måste besöka lite då och då och då är det praktiskt att ha någonstans att ställa bilen. Det är inte lätt att ställa ifrån sen en 7,5-meter lång husbil i Stockholms City. Så huset hemma är vår husbilsparkering tills vi hittar en annan lösning.
Så ser alltså vårt liv i husbilen ut. Inte särskilt konstigt eller komplicerat, ganska enkelt faktiskt. Precis som vi vill ha det. Det är det enkla livet vi vill ha, där inga grejer tar plats och energi. Bara vi, upplevelsen och naturen. Det räcker lixom så.
Inom kort ska jag skriva ett inlägg där jag svarar på era frågor om husbilslivet. Jag har redan fått några stycken, men det finns nog fler, så skriv gärna en kommentar med era frågor – så kommer ett svar inom kort.
Det har varit mycket jobb och skallen har varit full med Irland ett tag nu. Vi har kommit en bit med materialet vi samlade på oss där och vi kan ju jobba var vi än är med det. Alltså drog vi iväg med husbilen. Det var fyra veckor sedan sist och verkar bli om fyra veckor igen, så det är tydligen grejen just nu.
Oj som vi längtade ut. Det är ju i husbilen vi trivs bäst och även mår som bäst. Alltså packade vi ihop oss i onsdags och drog iväg. Det skulle bli 3-4 minus, men det gör ingenting – vi har rustat oss för vintern och har det varmt och skönt i bilen. Jag har redan julpyntat lite också, med en liten ljusstake i varje fönster. Sååå mysigt!
Målet för helgen var Västerås, där vi skulle möta upp våra husbilskompisar Helene och Krister. Det är dom vi umgås allra mest med och vi har en massa planer att smida vidare på. Vi kom till Västerås Gästhamn redan på torsdagen, då var det grått, blött och trist. Men så vaknade vi på fredagen av en helt otrolig soluppgång. Och sen fortsatte det fina vädret hela helgen.
Halva fredagen gick åt till jobb, sen tog vi en promenad till centrum för att handla lite. Strax innan våra kompisar dök upp såg jag den: solnedgången. Asså, den var magisk. Jag noterade tiden noga och hoppades på repris dagen efter. Sen fick vi alltså sällskap och ganska snart hamnade vi i vår bil. Vi slöglodde mest på tv och pratade, var rätt trötta allihop.
Lördagen började som fredagen, solen sken in i bilen. Det är ljuvligt att vakna med solen som skiner in genom fönstren och utsikten över vattnet. Det är ju det som är grejen med husbil, vi väljer utsikt och åker dit solen skiner. Ibland lyckas vi väldigt bra.
Eftersom jag tagit ett nytt tag med hälsan, så hade jag bett kompisarna att inte ta med något godis eller snacks. Jag har även som mål att ta minst en promenad om dagen och alla hängde på. Så efter en långsam förmiddag och skidskytte lyckades vi ta den första. Sen hade jag ju koll på klockan, så när tiden närmade sej solnedgång drog jag med de andra ut igen. Och vilken solnedgång vi fick!
Resten av kvällen gick åt till planering av kommande resor. Vi åker till Egypten på nyårsafton och ska göra en del utflykter där. Det mesta är färdigplanerat men vi pratade lite med hotellchefen där för några detaljer. Sen har vi ju en husbilsträff i maj, som vi i stort sett planerat klart men det är lite att prata om ändå. Och sen kom vi till den stora grejen: Martin och jag firar tio år som gifta nästa sommar och våra vänner firar 40 år som par. Detta ska såklart firas, men hur?
Vi har bokat kryssning! Vi kommer att flyta runt på Medelhavet i två härliga veckor, med början i Barcelona och slut i Aten. Vi kommer dessutom att vara kvar i Aten några dagar för att kolla in staden. Igår pusslade vi ihop de sista bitarna och betalade handpenningen. Det kommer att bli magiskt!
Detta firade vi med bubbel såklart, alkoholfritt, eftersom jag helst inte vill ha det heller just nu. Sen somnade vi, nöjda men rätt panka 😛
Igår vaknade vi återigen av den underbara solen. Tänk va, november och sol tre dagar i sträck. Kallt som sjutton, men sooool. Vi började dagen med en promenad igen, så himla duktiga vi är. Sen plockade vi ihop oss och lämnade Västerås. Vi ville såklart inte åka hem, utan tog ett litet stopp på vägen och en natt till innan vi åkte resten av vägen hem.
Nu vet vi inte när vi kommer iväg igen, men det blir senast luciahelgen. Då ska vi på fest i stan och såklart tar vi husbilen dit, sen blir det julbord med familjen på en herrgård dagen efter. De andra sover en natt på Herrgården, medan vi sover i bilen på parkeringen vid sidan om – sen blir det nog några extra dagar till ute på rull.
En gång var fjärde vecka tydligen verkar vara grejen nu alltså 🙂
Vi kom till Irland på tisdagen och på onsdagen hade vi äntligen fått till en dag med Flip Robinson från Giant Tours Ireland. En man vi träffade för första gången på ett event i Stockholm långt innan pandemin och redan då sa att vi ville intervjua. Det tog några år, men till slut blev det av och vi fick en hel dag tillsammans.
Flip är specialist på tv-serien The Game of Thrones, har varit med i serien och arrangerar turer med sk GOT-tema (men även andra turer med gömda pärlor). När vi träffade honom i Stockholm första gången var det just med anledning av Game of Thrones, som skulle starta sin sista och avslutande säsong. Intresset för Nordirland var enormt och han var i Sverige för att promota landet.
När jag var på Nordirland senast var temat äventyr, inte GOT, ändå fick vi se några av de över 30 olika inspelningsplatserna som finns där. Då stötte jag på Flip av en slump en dag och blev återigen påmind om den där intervju. Sen träffades vi igen i Stockholm på en mässa och nu blev det mer prat om att ses och hur man skulle kunna lägga upp det. I förra veckan var det äntligen dax, sisådär 6-7 år efter första kontakten. Skam den som ger sej 😛
Vi hade börjat vänja oss vid bilen, trafiken och vänsterkörningen och tog oss till Ballycastle, där Flip bor och skulle möta upp oss. Vi parkerade i hamnen och klev in i hans bil, så skönt att kunna släppa koncentrationen på körningen för en dag. Innan vi körde iväg blev det några bilder av den fina lilla orten med sin otroligt härliga strandpromenad och utsikt.
Flip är som sagt inte bara expert på GOT, utan även på Nordirland och vet om alla de där gömda pärlorna som många missar. Så han började med att ta oss till Glenariff Waterfalls. Där finns egentligen två fina fall, men vi gick bara till det ena eftersom min brutna tå och hans dåliga rygg tyckte att det räckte så.
Sen körde vi vidare till Cushendun där det finns häftiga grottor som flera scener av GOT spelats in i. Vi hade vi det här laget noterat att det var förvånansvärt många husbilar i trafiken. Och här finns det faktiskt en liten ställplats med perfekt läge i hamnen. Där skulle man ju stå med bilen såklart. Vi kanske måste komma tillbaka för en husbilstripp här.
Vi gick runt rätt länge i grottorna medan Flip berättade om scener, drog repliker och bara förundrades av miljön. ”Väggarna” i grottorna är stenar som smält ihop men en slags naturlig cement. Det är verkligen så häftigt!
Längs hela östra sidan av Nordirland går Causeway Costal Route som är en otroligt vacker vägsträcka. Längs med kuste finns mängder av fina platser att stanna på, det skulle vi göra rätt många gånger både med Flip och på egen hand. Nästa plats han tog oss till var en utsiktsplats i Portaneevey med utsikt över havet och Skottland. Här såg man även hängbron, Rope-bridge, som vi tänkte försöka gå över dagen efter. Men så blev det inte pga oväder 🙁
Det var dax för lunch och den intogs på Carrick-a-rede bar, där vi fick öns bästa Fish n´ ships, iaf enligt både ägaren och Flip. Här satt vi länge och passade på att göra den där intervju som vi så länge pratat om. Det blev ett bra snack om Flips spännande liv med rollerna (bla som sk ”dubbel” till Hodor och the Mountian) i den stora tv-produktionen och en massa annat.
Mätta och belåtna åkte vi vidare till Ballintoy Harbour, en fantastisk liten plats. Man åka av på en smal liten väg, från huvudvägen, som gick brant ner mellan hus och bergsknallar, innan vi kom fram till en ny undangömd liten hamn. Här var så fint att man nästan smällde av. Och här har det såklart också spelats in flera olika scener av GOT. Det var här Pyke låg, Greyjoys borg. Ni som sett serien kanske minns?
Nu ska det sägas ytterligare en gång. Har ni inte sett serien, så gör det. De två första säsongerna är kanske inte de bästa, men stå ut – för sen händer det grejer. Det är från tredje säsongen serien växer och blir omöjlig att sluta titta på. Och titta extra på kostymerna och miljöerna. Helt fantastiska. Å mycket är alltså inspelat på Nordirland och går att se i verkligheten. Kontakta Flip på Giant Tours Ireland, så tar han med er runt.
Nu började det mulna på och vi började bli lite trötta, men än hade vi en viktig plats kvar. Dark Hedges. Den mäktiga allén med gamla träd som bildar som en lång portal längs hela vägen. Jag var där på min förra resa och blev så fascinerad att jag bad extra om detta när Flip skulle planera vårt program. Det är en väldigt speciell plats. Och ja, man kan ta huuuur många bilder som helst här 😛
Detta blev vår sista punkt för dagen, vi kom när solen var på väg ner och fick ett otroligt fint ljus att fota i. Det kom även några droppar regn och himlen bjöd plötsligt på en hel regnbåge dagen till ära. Vicken grej!
Här gick vi ganska länge, pratade, fotade och bara njöt. Sen körde Flip oss tillbaka till bilen och vi tog oss vidare till kvällens övernattning. Vilken otroligt fin dag vi hade haft!
Det är redan slutet av oktober. En tillbakablick på sommaren borde såklart ha gjorts för länge sen, men men… ibland tar saker lite längre tid än man tänkt. Här är den iaf, vår otroligt härliga sommar då vi faktiskt var ute med husbilen i nästan fem månader i sträck. Här kommer ett lååååångt inlägg med länkar till nästan varje plats om ni vill läsa ännu mer eller se film från tillfället 🙂
Sommaren är ju enligt kalendern juni, juli, augusti. Men jag tror att vår började redan i maj och slutade i september, för vi hade sommarväder nästan hela tiden mellan just maj och mitten av september. Det är fördelen med husbil, man åker dit solen skiner och det har vi gjort. Det är rätt svårt att kort sammanfatta en så lång tid. Men jag testar!
Sommarvärmen började 25 april i Karlsborg. Där stod vi med husbilen på båtklubben och jobbade. Martin inne i bilen, jag ute i solen. Efter några överraskande fina dagar, var jag såklart rätt rosa om kinderna. Men eftersom jag redan har en grundbränna, så blev jag snart brun – så det var ingen fara.
Husbilsträffen ägde rum i Hjo, över Valborg. Även där hade vi fint väder, fast det var ingen höga temperaturer. 150 bilar rullade in på vår träff och vi hade några fantastiska dagar tillsammans i den lilla trästaden.
27 maj åkte vi iväg på ”riktigt” för sommaren. Vi började med en spontantripp till Ullared, tillsammans med våra vänner Helene och Krister. Det blev en härlig helg där vi besökte olika platser vartefter de dök upp. Efter en rejäl shoppingtur åkte vi den korta biten till vännerna på Kattugglan för en natt, sedan blev det Bilkyrkogården i Ryd som kompisarna inte hade sett. Solen visade att vi skulle ta oss till östkusten, så det blev en natt i Oskarshamn innan vi avslutade i Blankaholm. Där stannade vi sedan för att stå och jobba lite. Medan kompisarna åkte hem till sitt.
I slutet av april fick vi veta att vår kollega på tidningen plötsligt hade slutat, så nu var vi ensamma om att skriva om campingar och ställplatser. Vi hade inte ens börjat skriva årets åtta beställda texter och hade plötsligen 16 texter att skriva. Det var bara att sätta igång och just det gjorde vi där i Blankaholm.
Det var dax för Nationaldag och vår resa mot Dalarna skulle börja. Vi var ett litet gäng som stämt träff i Västerås, så dit gick kosan. Vi blev 5-6 husbilar som hade himla kul där över helgen, men den här gången hade vi åkt åt fel håll. Vädret var inte alls med oss.
Efter några trevliga dagar började vår resa norrut. Målet var midsommar i Orsa, första stoppet blev i Västanfors vid den fina båtklubben. När vi åker så här blir det oftast 2-3 dagar på varje plats. På så sätt hinner vi uppleva platsen, testat den ordentligt, ta bilder och göra en film. Nu skulle vi dessutom planera nästa kokbok, så ett gäng recept skulle testas och en del gamla skulle göras om för nya bilder. Det jobbet började också på den ställplatsen.
Och vilken midsommar vi fick! Detta kan ni läsa om HÄR. Det är bland det häftigaste jag varit med om. Ska ni fira en riktig midsommar så är det på campingen i Orsa ni ska vara. Och ni ska vara där from onsdagen, så ni får vara med om alla delar i midsommarfirandet. Det var helt fantastiskt!
Sen var det dax för de sedvanliga teaterpremiärerna i Kalmar och Falkenberg. Vi hoppade över Helsingborg i år. Vi passerade hemmet i Tumba och var där i hela 26 timmar – mest för att, tvätta, röja trädgården och byta böcker. Efter en natt på Rosenseriens parkering och en fika med vännerna där, körde vi en snabb vända över bron för att äta kroppkakor på Arontorp – innan vi drog åt handbromsen på First Camp Stensö – Kalmar.
Vi brukar vara här 4-5 dygn, men nu blev det bara två nätter. Vi kom ena dagen, såg teatern dagen därpå och drog sedan vidare dagen efter det. Årets uppsättning på Krusenstiernska teatern i Kalmar var helt fantastiskt. Kanske det bästa som visats där.
Vi var tyvärr tvungna att lämna Östkusten och det fina vädret, vi hade ju ett jobb att göra på Västkusten. Så vi drog tvärs över landet, med sikte på Falkenbergs båtklubb. Där stod vi och jobbade i storm och regn, innan husbilsvännerna Lasse och Anki kom med bättre väder. Tillsammans gick vi på årets sommarpremiär på Vallarna. Den var däremot inte riktigt lika bra som förra året…
Nu var vi rätt slut, tempot hade varit högt. Så vi bestämde oss för att ta ett par nätter hos Gittan och Micke på Bananpannkakans ställplats i Höganäs. Nu hade vi fint väder igen och jag kunde sitta ute och sola. Jag passade på att göra en sk ”reel” på instagram från stället och skulle bara filma hönorna då en av dem smet ut ur hönsgården. Hon var snart infångad och ingen skada skedd – men det kändes ju lite sådär…
Sen var det dax för en av sommarens stora höjdpunkter. Martin skulle äntligen invigas i traditionen att ”tura”. Han skulle alltså få kryssa mellan Helsingborg och Helsingör, så många gånger han ville, med mej som sällskap såklart. Vi ställde oss på ställplatsen Oxhallen, det är nära terminalen och man står säkert. Vi kom på tisdagen och på onsdagen var det dax.
Vi klev på båten vid 16-tiden och stod ute i fören nästan hela första turen. Sen gick vi ner i restaurangen för att testa buffén. Mätta och belåtna skulle vi bara handla och sedan gå av, men när vi stod i taxfreen gick båten sönder. Snopet. Men vi var ju inte klara. Så vi fick gå bakvägen till nästa båt, vänta in den, handla och sedan snällt sitta och vänta tills vi återigen var i Helsingborg och kunde gå av. Vi heter ju ändå Jikitas på äventyr och måste ju leva upp till namnet 🙂
Nu hade vi någon vecka att köra runt lite som vi ville och siktade på Österlen. Första stoppet blev i Lundåkrahamnen, då vi skulle hälsa på författarna Caroline och Leffe Grimwalker som bor i närheten. Det blev en riktigt rolig dag med en massa snack, god mat och skratt. Det var där vår idé om en egen pizza föddes. Deras pizzabagare var den första som bakade Jikitas Pizza. Han hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så även om den blev ok, så var det inte 100 % vi.
Nu var det nära till våra allra första husbilskompisar Annelie och Ludde. Av en händelse lyckades vi för andra året i rad komma dit på exakt samma datum. Ett glatt återseende, vi se alldeles för sällan. Här blev det god mat och dryck, en massa skratt och prat. Och vi fick äntligen tvätta igen. Efter ungefär 2 veckor på rull, är oftast nästan alla rena kläder slut. Då behöver vi tvätta och är så tacksamma för alla som låter oss låna deras maskiner.
Eftersom vår huvudsyssla på sommarhalvåret är att testa campingar och ställplatser, så blir det ju rätt många nya platser som vi besöker. Just Österlen har vi bara utforskat en gång och det var som sprillans nya husbilsåkare. Vi har rätt många ställen att testa där.
Vi började med Solans Mack utanför Löderup. Strategisk eftersom det är nära till Eklaholm där vi var inbjudna till middag. Solan ligger med promenadavstånd från den långa fina stranden, som vi såklart var tvungna att se. Här blev det jobb några dagar, innan vi åkte den korta biten till Karl-Fredrik och Petter. Vi stod och jobbade på deras parkering, innan det var dax att svida om för middag.
Vilken härlig kväll det blev! Vi fick en god välkomstdrink, eller en… det blev nog fler än så… och ännu fler medan vi alla umgicks i köket medan Karl-Fredrik lagade middagen åt oss. Det drog ut lite på tiden, så vi satte oss inte till bords förrän vid 22 och hade nog inte ätit klart förrän strax innan midnatt. Stämningen var god, vi åt, drack, skålade och skrattade.
Morgonen efter var vi inte jättepigga, men nyktra. Nu var det dax att ta sej in i Småland igen och förbereda nästa premiär. Sommarens sista. Vi tog sikte på Kosta där vi installerade oss på den bekväma ställplatsen. Här finns verkligen allt för oss husbilsåkare.
Vi kom på onsdagen och på torsdagen packade vi matsäcken full och gick den korta biten till Kostas festplats. Där var det dax för årets Diggiloo. Vädret var perfekt och showen den bästa av alla Diggiloo vi hittills sett. Det blev en riktigt härlig kväll och det var skönt att ha nära hem till husbilen, när recensionen skulle skrivas.
Det blir lite kors och tvärs i landet, beroende på var jobben bokas. Borås Camping hörde av sej, så vi åkte dit för att kolla in dem. Vi erbjuder en tjänst som innebär att vi kommer till en camping, testar den och sedan ger vår muntliga och/eller skriftliga utvärdering. Vi tittar på läget, skyltningen, området som helhet, campingtomterna, städning och en massa annat. Vi förskönar ingenting, utan är brutalt ärliga. Detta gjorde vi alltså i Borås som verkligen kämpar för att få till en riktigt fin campingupplevelse för sina gäster. De har kommit långt och har många spännande planer, vi hade inte jättemycket att tillföra – men några detaljer hade de inte tänkt på.
Efter några dagar i Borås styrde vi kosan mot Tylösand. Här skulle vi också testa campingen, men för att skriva om den. Här stannade vi fyra nätter, för att även hinna se en del av omgivningarna. Så förutom att samla material om campingen cyklade vi en 18 km långa Prins Bertils stig. Så himla fint och blev en rejäl utflykt.
Nu tornade ett oväder upp sej, så vi ställde oss tryggt hos kompisar strax utanför Halmstad under några dagar. Återigen lånade vi tvättmaskin och passade på att bädda rent i husbilen. Så himla skönt. När ovädret passerat tackade vi för god mat och hundmys och körde vidare.
Det var dax att kolla in platsen för nästa års husbilsträff och firandet av bröllopsdag. Detta skulle göras på Unda Camping i Uddevalla, här skulle vi också stanna fyra nätter. Men det berodde på att vädret var ostadigt, så det blev en extra dag för att få fina bilder till tidningen. Som vi trivdes här! Det är inte ofta vi känner motstånd att lämna en plats, men det gjorde vi här. Här fick vi dessutom vår pizza bakad igen och då med nästan alla rätt. Den blev såååå god!
Vi trivdes så pass bra och gillade campingchefen så pass mycket att vi faktiskt funderar på om detta kanske ska bli vår bas när vi säljer huset. Vi kanske blir bohuslänningar i framtiden 😛
Sommaren var långt ifrån slut än, det var bara slutet av juli. Ändå hade vi hunnit med att samla material från ett 30-tal olika campingar och ställplatser. På tre månader alltså. Det är så våra sommarhalvår ser ut. Och än var vi inte klara.
Vi brukar fokusera på ett landskap per sommar, i år föll valet på Dalsland. Nu var det dax att ta oss till Håverud och äntligen se slussningen i den berömda viadukten. Där finns en camping precis vid den nedersta slussen, så där ställde vi oss ett par dagar.
Jag vet inte hur många slussningar vi såg, det blir lixom aldrig för mycket. Vi kommer gärna tillbaka för fler. Det är rätt mäktigt det där byggnadsverket. Bara några kilometer bort ligger Upperud, där det finns en väldigt fin ställplats. Här ställdes vi oss också några dagar och såg ännu fler slussningar.
Men nu skulle det bli en rejäl storm, så vi tog återigen skydd hos kompisar. Nu blev det hos Micke och Patric i Värmland som har den största husbilen av våra husbilskompisar. De kör omkring i en stor Morelo, men det är klart… de har ju hela tre hundar som ska med. Att det är små pälsbollar har väl ingen som helst betydelse 😛
Här blev vi bjudna på god mat, härliga promenader och såklart hundmys. Vi hade inte jättemycket smutstvätt, men nog sjutton tvättade vi här också. Det är bäst att passa på när man kan!
”Gubbarna” tipsade oss om några spännande ställen som vi borde kolla in. Så när stormen var över körde vi till Borgvik. Ett fint gammalt brukssamhälle med båthamn och en liten ställplats. Här fick vi några riktigt härliga promenader bland de gamla ruiner. Och en galen solnedgång följt av ett otroligt månsken.
När folk fick veta att vi var i Borgvik tipsade många om att vi bara måste testa räkmackorna i Värmskog. När typ den 50:e kommentaren kom om detta insåg vi att vi nog måste se vad alla pratar om. Så vi åkte dit. Och jo, den räkmackan var värd en omväg…
Ett annat ställe vi blev tipsade om var campingen i Åråshult. En väldigt charmig plats, men jag kommer inte ihåg så mycket. För jag blev sjuk. Rejält dessutom. Vi samlade material, tog bilder och gjorde en film. Men i övrigt sov jag mest. Filmen är inte publicerad än, men det kommer att synas att jag inte alls mår bra. Det var hur som helst ett himla kul ställe, så vi kommer tillbaka.
Nu var vi på väg hemåt för några dagar hemma, men än hade vi några dagar kvar. Nästa stopp blev i lilla Nora. Jag var fortfarande dålig, men hade piggnat till så pass att jag orkade sitta ute och läsa. På tredje dagen uppstånden brukar det heta och det gällde även för mej. Tredje dagen i Nora orkade jag äntligen ut på promenad igen. Vilken fin stad! hit kommer vi definitivt tillbaka!
Sista natten på rull hade vi stämt träff med kompisar i Hjälmare Docka. De har byggt om sedan vi var där sist, så det ville vi se såklart. Men de hade inte bara byggt om, utan även dubblat priset. Så det blev bara en natt där innan vi körde sista biten hem.
Vi kom hem enbart för att Martin var tvungen att åka till kontoret i stan några dagar. Då passade jag på att gå på några event när vi ändå var hemma. Men så fort vi kunde drog vi iväg igen. Nu var det Husbils-Annikas träff i Skara som stod på agendan, ett himla bra sätt att avsluta sommaren. 110 husbilar, många som vi aldrig träffat förr. Det var så himla roligt!
Nu var sommaren alltså slut, men vi har svårt att acceptera det när solen fortfarande skiner och det är varmt. Så vi tog en tur till Öland och fick några riktigt härliga sensommardagar på vår favoritö. Vi testade en ny (för oss) camping på mellersta Öland och sen blev det ett par dagar i Byxelkrok på vår favoritställplats. Innan vi lämnade ön, blev det såklart en natt på Arontorp igen så vi fick lite kroppkakor i magen.
Sista stora målet för sommaren 2025 var den stora mässan i Jönköping; Elmia Husvagn och Husbil. Vi körde halvvägs och stannade återigen i Kosta. För att jobba och tvätta såklart, fem dagar på en mässa kräver rena kläder. Nu kändes det att dagarna blev kortare och nätterna svalare, sommaren var slut.
Efter Elmia åkte vi hem, för att vara hemma lite längre igen. Det är mycket som måste fixas när man varit borta så länge som vi har varit. Jag tror att vi räknade fram att vi på den här fem månaderna kört runt 600 mil och besökt ett 50-tal campingar och ställplatser. Helt galet. Men det är ju ett jobb som kräver att vi åker runt rätt mycket. Nu är det bara att sätta sej och skriva.
De där 16 texterna då? Jorå, den sista skickade vi i mitten av augusti. Så på nästan precis tre månader hade vi skrivit allihop. Stor klapp på axeln på oss. Nu har vi bestämt med redaktören att vi inte har någon deadline, utan bara fortsätter att skicka in vart efter texterna blir klara. Så skönt. Jag avskyr deadlines och blir så stressad av dem.
Vad är då sammanfattningen av sommaren 2025? Att vi hade tur med vädret nästan hela sommaren, men det var ju mest för att vi följde solen och sedan tog skydd vid oväder och därför inte märkte mycket av det. Vi kan också konstatera att det inte är några problem att bo i husbilen helt och hållet. Klarar vi fem månader, så klarar vi året om.
Sommarens bästa var utan tvekan midsommarveckan med Anne och Stefan. Att förverkliga någons dröm är så häftigt. Vi hade minst lika roligt som Stefan. Och vi fick hjälp av så många fantastiska personer som vi hoppas få träffa igen. Och det är just alla möten som är det vi minns mest. Alla som kommer fram och hälsar och som vill mötas upp längs vägen. Det är helt fantastiskt vad sociala medier kan hjälpa till med.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har jobb som vi kan göra var som helst. Att ha som uppdrag att åka runt med husbilen och testa campingar. Hur lyxigt! Vi kan verkligen säga att vi har världens bästa jobb 🙂
Det var sommaren 2025 det. Sommaren är över, men vi slutar inte åka husbil för det. Nu är han fixad för vintern, så det är bara att fortsätta.
Vi är snart i slutet av oktober och kylan har kommit. Nu ställer många in sina husbilar för året, inte vi. Vi är några galningar som åker husbil året runt och ett gäng av oss träffades nu i helgen. Årets (kanske) sista husbilsträff, då vi även fick uppleva ett fantastiskt norrsken.
Förra veckan packade vi i ihop oss och körde till Stegeborg. Där stod vi och jobbade ett par dagar innan vi packade ihop oss igen och körde den korta biten till Örnvikens Camping utanför Söderköping. När vi kom på torsdagen var här redan 5 bilar. På fredagen rullade det in ett 20-tal till. Totalt blev vi 27 husbilar, runt 50 personer och sisådär 15 hundar och några katter.
Vad gör man på en husbilsträff? Vad är grejen? Jo, man umgås. Skrattar. Pratar. Och eldar. Många eldar blire… särskilt på hösten och vintern. Tror jag räknade till 11 sk solostoves, en metalcylinder som är gjord för att elda i. Plus några små, som kan ställas på ett bord. Redan på fredageftermiddagen tändes eldarna. Några passade på att grilla korv till middag. Vi åt inne i bilen och gick ut efteråt. Trots att jag satt hyfsat nära en av eldarna och hade flera lager med kläder, så frös jag rejält vid 20.30. Då gick vi in och tittade på tv, men några satt faktiskt kvar, trots minusgrader, ända till 3 på natten.
På lördagen vaknade vi till klarblå himmel och sol. Satte man sej i lä så var det så pass varmt att man kunde sitta i bara t-shirt och njuta. Så det gjorde vi såklart och vi fick sällskap av både hundar och deras tvåbeningar. Det var så pass varmt att vi passade på att äta lunchen ute, kanske årets sista. Några passade på att både basta och bada, jag är ingen större fan av vare sej bastu eller bad – så vi satt kvar i solen istället.
På eftermiddagen satte sej folk på plats igen och eldarna tändes. Vi åt middag inne först och sen gick vi ner. Den här gången placerade vi oss så vi hade eldar både framför och bakom oss. Med fyra lager kläder, värmedyna under rumpan och filt över benen kunde vi sedan sitta ute tills vi blev trötta. Vi gick alltså inte in för att vi frös. Plötsligt flög folk upp och när vi följde deras blickar såg vi det: Norrskenet. Hela himlen blev knallgrön, så häftigt. Vilket avslut på en fantastiskt kväll, träff och husbilssäsong!
På söndagen var det gråtrist igen och folk började göra sej färdiga för avfärd. Vi hade ingen brådska, utan satt länge och åt frukost, pratade med folk, sa hejdå, duschade och åt lunch – innan vi också packade ihop oss och drog iväg. Vi var sist iväg och lämnade en öde camping, som bara några timmar tidigare varit full med liv och rörelse. Kändes faktiskt lite vemodigt. Kanske årets sista husbilsträff. Nu dröjer det länge innan vi ser många av våra husbilskompisar igen. Vi bor ju så utspritt i landet.
Planen var att göra ett jobb på campingen och såklart även en film, som vi brukar göra. Men min fot (lilltån) gjorde fortfarande lite för ont för att trivas i en sko, så det var svårt att gå runt och ta bilder och filma. Så det blev inget av det. Vi måste därför komma tillbaka till Örnviken och det har vi inget emot alls.
Vi tog oss bara någon timma bort och drog åt handbromsen i Nyköpings hamn. En plats vi ofta återkommer till, både för att man står bra där och det är billigt. Vi fick ingen vidare solnedgång, men soluppgången var fin – även om den var himla kall och krispig.
Även om det förmodligen var året sista husbilsträff, så var det inte årets sista husbilstur. Nu kommer det dock att dröja ett tag innan vi drar iväg, det är lite andra resor och jobb som ska göras först. Men så fort vi kan åker vi igen. Husbilen är ju faktiskt en bil som funkar även på vintern och det är ett sätt för oss att överleva en avskyvärd årstid. Vintern blir faktiskt lite mysig och uthärdlig när man får åka ut med husbilen en sväng 🙂
Just det! Många av er har en del frågor om husbilslivet. Skriv din fråga i en kommentar här nedan, så ska jag samla ihop och svara på dem så gott jag kan i ett nytt inlägg. Ingen fråga är dum, så fråga på bara!
Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.
Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.
Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.
Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.
När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.
Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.
På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.
Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!
Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?
Precis som man vinterfixar i trädgården, fixar vi med husbilen. Sommargrejer åker ut och vintergrejer åker in. Tunna solhanddukarna byter plats med skinnfällar. Solcellslampor byter plats med batteridrivna. Kylan är här, nu behöver vi mys i kubik.
Vi har varit hemma i nästan en hel månad, skittråkigt men välbehövligt. Vi har fixat ordning trädgården för vintern och förberett loppisen. Samtidigt har vi fixat och donat med husbilen. En del saker har gått sönder och behövts att lagas och det är grejer som måste göras för att ha ett behagligt liv inne i bilen när det blir kallare.
För ett par år sedan köpte vi överdrag till framsätena, till den förra bilen faktiskt. Sedan dess har vi haft dem bak i bilen och kört runt med dem. När jag var iväg en dag, bestämde sej Martin för att byta dem. Det tog nån timme och blev jättefint. Nu gör det inget om vi spiller något eller klantar oss, det är bara att ta av och tvätta. En grej fixad, bara ett par till kvar 😛
Överdragen köpte vi på Amazon.
Under sommaren tappade vi en flaska som gjorde hål i bordet. Som jag grämt mej över det. Att byta bordsskiva är DYRT och att laga en lackad skiva är svårt. Så kom vi på att man kan ju köpa sånt där självhäftande folie som man har till bänkskivor. Man kan ju alltid testa, det kan ju inte bli värre.
Det fanns mängder med olika färger och mönster, vi valde en som liknade vit marmor. VI fick hem en hel rulle med många meter. för typ en hundring. Så körde vi igång. En blandning av sågspån och trälim las i hålet och slipades ner. Sen på med foliet, inte jätteenkelt att få helt slätt utan luftbubblor – men det gick hyfsat. Sen skära rent runt kanterna. Inte perfekt, men helt ok. Vi blev så nöjda!
Foliet köpte vi också på Amazon.
Två fix av tre fixade. Nu var det dax att byta ut sommaren mot vinter. Vi tog ut nästan varenda grej och blev riktigt överraskade när vi upptäckte att vi knappt hade några onödiga grejer alls i bilen. Ut med sommaren och in med vintern. Det innebär att vi sätter upp två fleecefiltar med kardborreband som draperier bakom förarstolarna. På så sätt håller vi en stor del av kylan ute, men kan enkelt titta ut om vi vill. De flesta sätter ett täcke från utsidan, men vi vill ju kunna se ut – så ett sånt täcke funkar inte för oss.
Filtarna köpte vi på Rusta, kardborreband på rulle köpte vi på Amazon.
Vi har fått hjälp att sy fällar till stolarna, som enkelt kan tas av och flytt till stolarna ute. Fällarna är tjockt tyg på metervara, köpt i en sybehörsbutik. Vi sitter ibland ute vid eldar, även på vintern. Iaf när vi träffar andra husbilsåkare, aldrig när vi är själva. Å då vill vi ju göra det så varmt som möjligt med värmande underlag, värmedynor och filtar. Vi avskyr att frysa och gör allt vi kan för att hålla oss varma.
Nu är vi alltså i stort sätt redo för vintern. När de blir kallare kommer vi även att lägga bubbelplast mellan takluckorna och jalusierna i taket och dra för när det är som kallast. Sen ska vi bara byta däck också, så är det klart och vintern kan komma. Bring it on!
Vi avskyr ju vinter, snö och kyla – men att vintercampa är faktiskt ett sätt att stå ut. Det gör vintern mycket mysigare och roligare!
Fem fullpackade dagar på Elmiamässan är över. Vi har sett massor med fina husbilar, träffat en massa härliga gamla och nya vänner och vi har jobbat. Också massor. Vi har haft så otroligt roligt, så det är lite snopet att det helt plötsligt är över.
Elmia Husvagn Husbil är Nordens största mässa för camping. Mer än 35 000 besökare och drygt 3000 ekipage som står på den stora mässcampingen. Det är julafton fem dagar i rad för oss campingnördar. Vi frossar i nyheter bland husbilar (och husvagnar) och shoppar tillbehör till bra på pris på dagarna och umgås på Oktoberfest eller egna små tillställningar på kvällarna. Dagarna är långa med massor av intryck, så när mässan är slut är vi också det.
Den här gången var det lite annorlunda för oss. Förr om åren har vi haft hand om något som kallats Influencerhörna. En mötesplats för digitala kreatörer att träffas och för våra följare att träffa oss. Så blev det inte i år, istället blev vi ombedd att hålla föredrag. Det innebar att vi hade en massa fri tid och på så sätt kunde samla mer material till både filmer och texter. Men också att träffa vänner och bekanta, kul kul. Däremot var det svårare för dem som ville träffa oss att göra det, eftersom vi inte var på en och samma plats hela tiden. Så det var lite synd.
Första dagen, onsdagen, gick mest ut på att filma själva mässan, redigera den filmen och sedan förbereda vårt föredrag. Den filmen kan ni se här under:
Torsdag, fredag och lördag höll vi vårt föredrag och det gick helt ok. Vi har ju inget att jämföra med, bara de andra och kan väl konstatera att vi iofs hade publik vid varje tillfälle – men definitivt inte var något dragplåster. Ett knappt hundratal per gång kom iaf alldeles frivilligt och lyssnade på oss. Tack till er alla.
Fördraget tog kanske 90 minuter i anspråk, om man räknar med förberedelser innan, föredraget och sedan eftersnacket efteråt utanför. Resten av tiden var vår egen. Då har vi tittat på alternativ till ny husbil, den vi ska bo i, kollat på tillbehör, pratat samarbeten och haft några möten. Vi har hittat ett par intressanta bilar som vi ska titta lite noggrannare på framöver och köpt några smågrejer som vi behövde till bilen.
De möten vi haft har varit väldigt bra. Vi träffade vår redaktör som garanterade oss jobb minst ett år framöver. Det är alltså bara att fortsätta testa campingar och ställplatser och fortsätta att skriva texter. Ett annat möte angående samarbete om en grej som vi gärna vill testa, och dessutom behöver, ser lovande ut. Och ett tredje möte kanske mynnar ut i jobb på Stockholms stora mässa med husbilar och husvagnar i mars på Älvsjömässan. Det ligger lite i pipelinen alltså.
Så mässan för oss var alltså mest jobb, även om vi hade mer fritid den här gången än förut. Vi var till och med på Oktoberfesten och kollade även i dansen en snabbis. Mest för att få det på film, men ändå – himla kul var det. Dagarna på mässan har varit långa. Vi har varit inne i mässhallarna 9.30 varje dag för att hinna filma lite innan mässan öppnat för allmänheten k 10.00. På kvällarna har vi stupat i säng vid 23, för att få så mycket sömn som möjligt. Det har gått sådär pga festande utanför oss, trots att vi stått med andra utställare. Vi alla ska alltså göra ett jobb och då kan man ju tro att det skulle vara lite lugnare, men manliga säljare i 40-årsåldern kan festa rätt hårt… Hänsyn är inte deras paradgren…
Vi fick en mysig plats i den sk Ekdungen, där vi stod brevid bla (Husbils)Annika och FreedomTravel. Där fanns en liten damm med stora fiskar i, som hoppade typ en meter rakt upp i luften. En liten idyll som hade varit perfekt om det inte festats så hårt första nätterna. Annika sa till en natt och jag sa till en morgon, sen var det faktiskt lugnare.
På kvällarna har vi tagit promenader runt området och träffat en massa härliga människor. Eftersom våra vänner är utspridda över hela landet och många dessutom övervintrar söderut, så har det känts viktigt att försöka träffa så många som möjligt. Och vi har träffat många, nästan alla vi ville – missade dock några stycken vilket känns lite surt.
Men vi har verkligen haft några härliga dagar. Mässor är kul, den här är lite extra speciell eftersom den är så många dagar och man ”bor ihop” med så många andra. Så det var skönt att bo lite vid sidan om, men ändå vara nära.
Årets Elmiamässa är alltså över. Det är ett år till nästa. Men innan dess är det Stockholm Husbil och Husvagn. den äger alltså rum i mars i Älvsjö på Stockholmsmässan. Vi ska såklart dit, men vet inte än i vilken funktion. Vi kommer nog till Elmia nästa år också, men vet inte heller där i vilken funktion. Får vi frågan om att föreläsa igen, så säger vi nog ja. Vi har en idé om ett ämne som vi tror kan bli väldigt bra. Så det återstår att se vad som händer alltså.
Nu återstår det bara att klippa ihop ett par filmer till från mässan och skriva ett par texter. Sen lägger vi Elmia Husvagn Husbil 2025 på hyllan och ser fram emot nästa år.
”Det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert”, var det väl Pippi som sa. Lite så tänkte vi när Elmiamässan frågade om vi ville föreläsa under den stora husvagns- och husbilsmässan i Jönköping. Och nu ha vi gjort det!
Vi är inte helt nya på att föreläsa. Martin har hållit kurser i många, många år och jag har stått på scen väldigt mycket. Men tillsammans har vi bara föreläst en gång förut, tror jag, och det var läääänge sedan. Men va sjutton, vad är det värsta som kan hända lixom? Vi fick ju tom bestämma ämnet själva.
Igår var det dax för första körningen av vårt föredrag ”Från dröm till verklighet”, som handlar om hur det gick till när vi realiserade vår dröm om ett liv i husbil. Vi hade 20 minuter på oss att berätta om vår resa, det kan låta lite – men alla som någon gång haft ett föredrag vet att det är rätt lång tid. Och man får varken ha för kort eller för långt, det ska vara så nära 20 min som möjligt. Första gången vi drog igenom det var det 19.36. Ha, så jäkla bra!
Våra vänner satt på första raden och filmade, vi har inte sett det än. Jag kommer nog aldrig att se det… Men vi fick MVG, så det var bara att köra idag igen. Då var vi varmare i kläderna. Det är en personlig berättelse om hur vi gått från att aldrig ens tältat till att bo i husbil, något som vi vet att andra också drömmer om. Och vet ni? Det kom folk som ville lyssna!!! Båda gångerna 😛
Imorrn kör vi sista gången, men har redan nu en idé om ämne om mässan frågar oss nästa år igen. Då kan det bli vår högst personliga topplista av några olika grejer. Mer än så säger jag inte.
I övrigt har vi träffat en massa bekanta, bla Sandra Mastio som var här och lagade mat igår. Vår bil står precis bakom matlagningstältet och är med på typ varenda bild därifrån. Vår logga är stooor, den missar ingen.
Idag hade vi flera möten, bla med vår redaktör på tidningen som vi skriver för. Vi pratade lite om kommande år och han ville skriva om oss och vår senaste kokbok.
Tiden går så otroligt fort och vi hinner ingenting mer än att prata med folk och göra vårt jobb. Vi är jättetrötta men har så otroligt roligt. Den här veckan är verkligen som julafton varenda dag för oss campingnördar. 35 000 besökare kan ju inte ha fel, eller hur?
Är ni här så måste ni leta upp oss, antingen i vår bil strax nedanför matlagningen eller på scenen imorrn kl 14.00. Eller fånga oss på golvet.
Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.
Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.
Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.
På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.
Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.
Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…
På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.
Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.
Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.
För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.
Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂
Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.
På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…
Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.
Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.
Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.
Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.
Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.
Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.
Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!
Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.
På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.
Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.
På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂
Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.
Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.
Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛
En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.
Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.
Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!
