resor -

Belfast & Titanic

november 13, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Det stora halloweenfirandet var över. Efter en alldeles för kort natt, tog vi oss från Derry till Belfast. Sista dagen skulle utnyttjas väl. Det var dax att bocka av de sista punkterna på det långa programmet.

Vi checkade ut från hotellet i Derry vid 9 och körde till Belfast, en sträcka som tar ungefär 90 minuter. Det var meningen att vi skulle parkera på ena sidan om vattnet och se den sidan först med saluhallen och lunch. Och sen ta bilen till andra sidan för besök på Titanic-museet. Men vi ställde oss vid museet direkt och gick istället över till andra sidan, istället för att hålla på och böka med olika parkeringar.

Det var ett smart drag och i vanliga fall hade inte den där promenaden varit något problem. Men nu var vi sååå trötta. Vi gick till saluhallen och gjorde det vi skulle, men inte en enda grej till. Benen orkade helt enkelt inte mer. Det blev en långsam promenad tillbaka, med många pauser. Vi var helt slut. Men Belfast är jättefint!

Efter lunch gick vi in på Titanic-museet, jag har varit där förut och visste på ett ungefär vad vi hade att vänta oss. Så det skulle bli kul att ta med Martin runt där. Tyvärr fick vi inte filma så mycket som vi trodde, men då gick det å andra sidan snabbare än planerat att gå igenom allt.

Titanics museum är jättefint. Ni kan historien antar jag. Titanic förliste ju på sin jungfruresa till New York 1912. Museet ligger på samma plats som fartyget byggdes och sjösattes. Genom de stora fönstren kan man se exakt var hon gick ut i vattnet för allra första gången. Utställningen visar hur hon byggdes, sjömännens och passagerarnas olika historier. Föremål från fartyget och en massa annat. Som sagt; en väldigt fin utställning som absolut ska ses om man är i Belfast.

När vi sett allt vi skulle gick vi till bilen och körde vidare till Dublin där vi lämnade tillbaka hyrbilen. När vi väl hittat till bensinmacken för att fylla på tanken, vilket tog sin tid. Sen skulle vi hitta till shuttelbussen som skulle ta oss till hotellet, där vi skulle sova några timmar innan flyget. Det var inte heller helt enkelt att hitta och fanns ingen tidtabell heller… men men.

Innan vi lämnade Belfast köpte vi mackor, dricka och lite snacks, så vi inte skulle behöva lämna rummet när vi väl checkat in. Så vi satt i sängen och åt, medan vi tittade på tv – samtidigt som vi förundrades över veckan vi just haft. Det skulle ta lite tid att bearbeta alla intryck.

Sex fullpackade dagar med så många otroliga upplevelser. Vi hade samlat på oss många timmars film, ca 1500 bilder, en intervju och en massa material till artiklar. Nu var det bara hem och ta hand om allt detta och börja producera. För detta var ju ingen semester, utan en jobbresa.

Redan på flyget hem, försökte jag få ordning på alla bilder och Martin försökte strukturera upp filmmaterialet. Det blir nog runt 9-10 filmer av den här resan, de kommer på vår Youtube-kanal: Jikitas på äventyr, vart efter. Gå gärna in och tryck ”prenumerera” så missar ni inget. Och det hjälper oss även att fortsätta göra filmer från våra äventyr.

Det var den resan det. Jag hoppas att jag har gett er en liten glimt av vad Nordirland har att erbjuda. Och att ni kanske blir lite sugna på att åka dit. Blir ni det?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Derry halloween – Europas största halloweenfirande

november 12, 2025 Marlene Kommentarer 11 kommentarer

Så var det alltså äntligen dax. Anledningen till att vi åkt hela vägen till Derry från Sverige var ju att vara med på det stora halloweenfirandet. Som sägs vara Europas största. Och ett av de större i världen. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men var så peppade 🙂

Det var dax att klä om. Så mycket hade vi iaf förstått, att är man i Derry 31 oktober – ja, då klär man ut sej. Så är det bara. Vi köpte varsin kostym innan vi åkte, som vi anpassade efter våra kroppar. Uppläggning för mej alltså, inget passar på längden när man är tre äpplen hög.

Jag hade köpt en tjock klänning, två storlekar större än jag behöver. Allt för att få plats med flera lager underställ. Man vill ju inte ha en jacka över sin utklädnad, men vill heller inte frysa häcken av sej. Alltså får man se ut som en michelingubbe. Jag tyckte att jag var ganska smart. Martin är ju 2 meter lång och rätt stor, det fanns bara en storlek större för honom – ändå var byxorna för korta på längden. Men underställ fick han plats med och mössa och rock ingick ju i klädseln.

Festen startade med en litet mingel i foajén, innan vi i samlad tropp gick till restaurangen där vi skulle äta innan allt körde igång. Vid 18-tiden lotsades vi igenom folkmassorna, över bron och sedan fram till en särskild plats för media. Där hade vi nästan fri utsikt för foton, iaf om vi stod på en bänk. Det var sååå mycket folk. Någon sa att mer än 40 000 personer samlats längs vägen och sisådär 90% var utklädda. Så häftigt. Hela staden går verkligen ”all in” de här dagarna.

Vid 19.30 körde paraden igång. Den var inte så lång, men fantasifull och rolig. Stämningen var på topp hos precis varenda människa, både i paraden och längs vägen. Det går inte riktigt att förklara. Det är mörkt, tusentals utklädda och väldigt glada människor, musik och fest. Tänk er Pride fast med spöktema. Alla är glada och firar tillsammans.

När paraden var över tog stora fyrverkerier vid. Jag har en tudelat uppfattning vad gäller fyrverkerier, å ena sidan tycker jag att det är festligt och fint – å andra sidan tycker jag att de är onödiga, dåliga för miljön och skrämmer både folk och fä. Detta var dock ett väldigt fint fyrverkeri som höll på länge. Och jag har aldrig sett hjärtformade fyrverkerier förut, det var rätt häftigt faktiskt. Det kommer såklart en film inom kort, jag lägger in den här i texten när den är klar – där kan ni se både paraden och fyrverkerierna.

När sista formationen synts på himlen började folk ta sej tillbaka över bron igen. Det tog sin lilla tid, det var ju så mycket folk. Och nu började kylan krypa in under kläderna, trots att vi var rätt välklädda. Hälften av medierepresentanterna blev upphämtade för att åka till flygplatsen, vi andra gick in i värmen i hotellbaren och värmde oss med bland annat Irish Coffe. Överallt satt utklädda och partyglada människor.

Jag älskar sånt här! När en hel stad bjuder in till fest och alla är med till 110%. Det var verkligen en ära att få komma till Derry, som deras gäst och vara med på detta otroliga evenemang. Som alltså lockar mer än 120 000 besökare under veckan. Ändå är det så många som inte vet om det.

Men nu vet ni som läser min blogg vart ni ska när ni ska få ett riktigt häftigt halloweenparty. Då är det till Derrry när åker. Kanske nästa år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Äntligen framme i Derry

november 11, 2025 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Så var vi framme i Derry, målet för resan. Staden ligger högst upp på Nordirland och heter egentligen Londonderry, men invånarna har länge protesterat mot det namnet. Så vi säger Derry eller The Walled City, eftersom staden omges av en tjock mur.

När vi kom fram till hotellet hade ovädret precis kört igång. Programmet vi fått för kvällen, som innebar mest utomhusvistelse, fick alltså ändrats. Det innebar att vi istället för att få en tur uppe på muren, för att ”väcka” den inför halloween, fick se halloween-avsnittet ur tv-serien Derry-Girls som är inspelad här. Har ni inte sett den serien så måste ni göra det!

Sen gick vi till Guild Hall för att se utklädda figurer och ett musikuppträdande, innan det var dax för middag. Det var himla kul att se hur hela stan sluter upp, alla är utklädda, företagen och butikerna går ”all-in”. Det är verkligen halloween öööverallt!

Innan vi gick från hotellet mötte vi upp andra medierepresentanter, totalt var vi 32 journalister som var på plats för att bevaka firandet. Så många har tydligen aldrig varit här samtidigt. Hotellet fixade ett litet mingel för oss, så vi kunde bekanta oss med varandra.

Vi var ju rätt trötta efter några väldigt intensiva dagar, så direkt efter middagen gick vi tillbaka till hotellet. Vi anses tydligen lite konstiga och väldigt seriösa, eftersom vi dricker väldigt lite alkohol och iaf försöker att jobba även under resans gång. Vi anser inte att man dricker på jobbet, om det inte är en provning såklart. För vi jobbar ju faktiskt när vi är på en sån här resa. Från tidig morgon, till sen kväll. Det är inte alla som förstår det, inte ens de inom vårt eget yrke.

Kvällen och natten bjöd på rejäla vindar, på morgonen var det lite lugnare – men vi tog faktiskt en liten sovmorgon och väntade ut regnet. Strax innan lunch gick vi ut för att dokumentera Derry. Det är verkligen så fint här, men alla gamla byggnader, floden Foyle och muren som omger allt. Staden är gammal, redan på 500-talet byggdes klostret. Muren byggdes på 1600-talet. Så det finns gott om historia här.

Muren är så bred att man kan gå uppe på den, så vi gick ett varv runt staden. Vi tog god tid på oss, tittade på utsikten, alla minnesmärken och tog såklart mängder med bilder. När det var dax för lunch gick vi in i ett av köpcentren och tog varsin toast, innan vi gick tillbaka till hotellet. Vårt hotell låg på Ebrington-sidan som nås genom att gå över den häftiga Peacebridge, bron som går som ett S över floden. Där händer inte så mycket, det är på sidan med muren man ska vara för att uppleva staden.

Jag gillar verkligen Derry och det var himla kul att visa Martin runt och att även han föll för Derry. När vi kom tillbaka var det dax att klä om, för nu var det dax för det stora firandet. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Giant’s Causeway – fascinerande plats

november 10, 2025 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Ovädret kom allt närmare, men vi hade ett besök som vi måste göra innan det brakade loss. Vi hade fått fototillstånd till världens coolaste ”stenhög” under en timme och ville för allt i världen inte missa den tiden pga ”lite storm”.

När jag var på Irland förra gången hade vi en liten stund över när vi var i Bushmills, och kördes därför till Giants Causeway. Det är en otroligt fascinerande plats som jag också bad om besök till även den här gången, för att visa det för Martin. Han hade ju sett mina bilder, men man fattar ändå inte hur det är där förrän man står där själv. Och precis så var det för den käre maken.

Att uppleva en plats med någon annans ögon är himla roligt tycker jag. Precis som med pyramiderna i Kairo, kan jag se Giants Causeway hur många gånger som helst. Man fattar lixom inte vad man ser. Det är tusentals stenpelare, där varje sten är sexkantig. Så otroligt fascinerande och konstigt. Och precis som vid pyramiderna, kan man går ut här hur länge som helst. Att se Martins fascination och dela upplevelsen med honom var så häftigt!

Det kommer en film på vår Youtube inom kort, och jag tror att det syns på honom hur han upplever besöket.

Nu hade jag ju en bruten tå och oväder väntade, så vår tid här var lite begränsad. Så jag släppte iväg Martin för att utforska ”stenhögen” på egen hand medan jag strövade runt på mitt håll. Jag vet att bilderna inte gör rättvisa, men lite ser man ändå. OM ni kommer till Nordirland, så är detta ett måste att besöka. Lova det!!!

Vi hann precis fota klart och göra det vi kom för, innan regnet började trilla ner. Nu kom det varning på varning. Programmet för dagen därpå ändrades och man uppmanade folk att ta skydd. Den där Rope Bridge som vi hade sett dagen innan, och tänkt gå ut på, var ju bara att glömma. Istället åkte vi vidare till Bushmills, för att ta en liten shoppingtur på destilleriet där, som sägs vara ett av världens äldsta.

Eftersom det regnade och det enda vi hade kvar att göra var att köra resten av biten till Derry, hade vi ingen brådska. Martin var som ett barn på julafton och kunde i lugn och ro kolla in utbudet och köpa det han ville. Två flaskor blev det, en 10-åring och en 12-åring. Whiskey alltså.

Nöjd och glad körde han oss till Derry, där vi tog in på Eberington Hotel och hann att vila en stund på rummet innan det var dax att möta upp en massa andra mediamänniskor för gemensam middag.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vaknade på en vind och besökte en himla cool ruin

november 7, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Efter en lång dag tog vi oss vidare till Portrush, där vi skulle bo på ett hotell mitt i stan. Vi fick ett rum högst upp vinden, med bjälkar i taket och små prång. Gammalt och spöklikt. Temat inför morgondagen var lixom satt direkt.

Adalphi Hotel i Portrush kändes väldigt gammalt, men det var nog inte det. Vi fick inte världens bästa mottagande, men bodde fint och fick en bra frukost. Dagen innan fick vi ju knappt någon, så vi var väldigt nöjda. Frukostmatsalen var dessutom väldigt fin, sånt gillar vi.

Mätta och belåtna drog vi vidare mot nästa punkt på vårt 13 sidor långa program. Det var fortfarande lite Game of Thrones-tema (GOT), men det var inte det som var grejen den här dagen.

Det skulle handla en hel del om stenar, men först skulle vi hitta tillbaka till bilen som vi ställt ifrån oss i mörkret.

Torsdagens första punkt var Dunluc Castle. Slottet (eller borgen) har en lång historia som börjar redan på första århundradet, men de flesta av ruinerna som syns idag är från 1500- och 1600-talet. Dess historia präglas av krig och politiska oroligheter, vilket ledde till att slottet övergavs och förföll. Den spännande ruinen är såklart också en populär inspelningsplats, där japp… GOT spelats in.

Vi hade ett rätt tajt schema och vädret var rätt kasst, så vi ville hinna så mycket som möjligt innan ovädret tog över. Så vi hängde på låset när Dunluc öppnade och tänkte att det skulle väl gå rätt snabbt att kolla in detta, men det var ju så himla intressant. Här kan man gå hur länge som helst med kameran, den ena vinkeln är intressantare än den andra. Alla bilder blir lixom bra. Men det var bara att inse att vi har helt enkelt inte tid och dra därifrån.

Jag har sett slottet förut, fast då från havet. När jag var här sist skulle vi ”fiska vår frukost”. Det gick sådär… vi fick knappt någon fisk, men frukost fick vi som tur var ändå. Just den turen utgick från Portrush, kom jag på när vi gick till bilen på morgonen. Helt plötsligt slog mitt bildminne till och jag kände igen mej lite smått. Konstigt det där att man glömmer och sen händer något som tar fram minnet igen.

Vi hade ungefär samma väder den här gången, grått och lite blåsigt. Sånt väder passar när man ska fota gamla ruiner, det ska lixom inte vara klarblå himmel. Men vi såg ju hur ovädret drog in och det började komma varningar…

Så när vårt program för fredagen ändrades helt blev vi inte förvånade. Men mer om det i ett senare inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Kanske Nordirlands härligaste guide

november 6, 2025 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Vi kom till Irland på tisdagen och på onsdagen hade vi äntligen fått till en dag med Flip Robinson från Giant Tours Ireland. En man vi träffade för första gången på ett event i Stockholm långt innan pandemin och redan då sa att vi ville intervjua. Det tog några år, men till slut blev det av och vi fick en hel dag tillsammans.

Flip är specialist på tv-serien The Game of Thrones, har varit med i serien och arrangerar turer med sk GOT-tema (men även andra turer med gömda pärlor). När vi träffade honom i Stockholm första gången var det just med anledning av Game of Thrones, som skulle starta sin sista och avslutande säsong. Intresset för Nordirland var enormt och han var i Sverige för att promota landet.

När jag var på Nordirland senast var temat äventyr, inte GOT, ändå fick vi se några av de över 30 olika inspelningsplatserna som finns där. Då stötte jag på Flip av en slump en dag och blev återigen påmind om den där intervju. Sen träffades vi igen i Stockholm på en mässa och nu blev det mer prat om att ses och hur man skulle kunna lägga upp det. I förra veckan var det äntligen dax, sisådär 6-7 år efter första kontakten. Skam den som ger sej 😛

Vi hade börjat vänja oss vid bilen, trafiken och vänsterkörningen och tog oss till Ballycastle, där Flip bor och skulle möta upp oss. Vi parkerade i hamnen och klev in i hans bil, så skönt att kunna släppa koncentrationen på körningen för en dag. Innan vi körde iväg blev det några bilder av den fina lilla orten med sin otroligt härliga strandpromenad och utsikt.

Flip är som sagt inte bara expert på GOT, utan även på Nordirland och vet om alla de där gömda pärlorna som många missar. Så han började med att ta oss till Glenariff Waterfalls. Där finns egentligen två fina fall, men vi gick bara till det ena eftersom min brutna tå och hans dåliga rygg tyckte att det räckte så.

Sen körde vi vidare till Cushendun där det finns häftiga grottor som flera scener av GOT spelats in i. Vi hade vi det här laget noterat att det var förvånansvärt många husbilar i trafiken. Och här finns det faktiskt en liten ställplats med perfekt läge i hamnen. Där skulle man ju stå med bilen såklart. Vi kanske måste komma tillbaka för en husbilstripp här.

Vi gick runt rätt länge i grottorna medan Flip berättade om scener, drog repliker och bara förundrades av miljön. ”Väggarna” i grottorna är stenar som smält ihop men en slags naturlig cement. Det är verkligen så häftigt!

Längs hela östra sidan av Nordirland går Causeway Costal Route som är en otroligt vacker vägsträcka. Längs med kuste finns mängder av fina platser att stanna på, det skulle vi göra rätt många gånger både med Flip och på egen hand. Nästa plats han tog oss till var en utsiktsplats i Portaneevey med utsikt över havet och Skottland. Här såg man även hängbron, Rope-bridge, som vi tänkte försöka gå över dagen efter. Men så blev det inte pga oväder 🙁

Det var dax för lunch och den intogs på Carrick-a-rede bar, där vi fick öns bästa Fish n´ ships, iaf enligt både ägaren och Flip. Här satt vi länge och passade på att göra den där intervju som vi så länge pratat om. Det blev ett bra snack om Flips spännande liv med rollerna (bla som sk ”dubbel” till Hodor och the Mountian) i den stora tv-produktionen och en massa annat.

Mätta och belåtna åkte vi vidare till Ballintoy Harbour, en fantastisk liten plats. Man åka av på en smal liten väg, från huvudvägen, som gick brant ner mellan hus och bergsknallar, innan vi kom fram till en ny undangömd liten hamn. Här var så fint att man nästan smällde av. Och här har det såklart också spelats in flera olika scener av GOT. Det var här Pyke låg, Greyjoys borg. Ni som sett serien kanske minns?

Nu ska det sägas ytterligare en gång. Har ni inte sett serien, så gör det. De två första säsongerna är kanske inte de bästa, men stå ut – för sen händer det grejer. Det är från tredje säsongen serien växer och blir omöjlig att sluta titta på. Och titta extra på kostymerna och miljöerna. Helt fantastiska. Å mycket är alltså inspelat på Nordirland och går att se i verkligheten. Kontakta Flip på Giant Tours Ireland, så tar han med er runt.

Nu började det mulna på och vi började bli lite trötta, men än hade vi en viktig plats kvar. Dark Hedges. Den mäktiga allén med gamla träd som bildar som en lång portal längs hela vägen. Jag var där på min förra resa och blev så fascinerad att jag bad extra om detta när Flip skulle planera vårt program. Det är en väldigt speciell plats. Och ja, man kan ta huuuur många bilder som helst här 😛

Detta blev vår sista punkt för dagen, vi kom när solen var på väg ner och fick ett otroligt fint ljus att fota i. Det kom även några droppar regn och himlen bjöd plötsligt på en hel regnbåge dagen till ära. Vicken grej!

Här gick vi ganska länge, pratade, fotade och bara njöt. Sen körde Flip oss tillbaka till bilen och vi tog oss vidare till kvällens övernattning. Vilken otroligt fin dag vi hade haft!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sov på ett slott

november 5, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Första dagen på Nordirland avslutades med att vi körde till Killeavy, där vi skulle sova på ett slott från 1800-talet. Här hade vi kunnat stanna mycket längre än bara en natt. Det var sååå fint!

Killeavy Castle Estate ligger vid sluttningarna av Slieve Gullion i Armagh, ungefär en timme från både Belfast och Dublin. Området ingår i Ring of Gullion, ett UNESCO Global Geopark-landskap. Allt som finns här skyddas alltså och tas om hand på bästa sätt.

Slottet är ursprungligen en gård som byggdes om till slott 1836. Det förföll totalt men restaurerades och hela egendomen öppnades igen 2019. Slottet ligger högst upp på sluttningen, med hotellet strax nedanför. Det finns 45 hotellrum i huvudbyggnaden, spa, restaurang samt bistro/bar. Men man kan faktiskt bo på slottet också, där finns fyra gästrum. Men dessa hyrs bara ut till sällskap och väldigt sällan, eftersom en familj har detta som sin privata bostad.

2023/2024 utsågs hotellet till ”AA Hotel of the Year Northern Ireland” och det förstår jag verkligen. Hotellet är otroligt fint, trivsamt och välskött. Rummen är stora, ljusa och härliga. Vi hade utsikt mot köksträdgården där även får gick och betade. Hotellet har dessutom sin egen whisky och coolaste rumsnyckeln vi någonsin sett. Ett träkort 🙂

Här stannade vi som sagt bara en natt och hade tyvärr inte tillfälle att äta där heller. Vi skulle få en tidig frukost, men det hade personalen i matsalen missat – men vi fick macka och pålägg. Vi var glada för att få något i magen alls, innan vi drog vidare. Men som sagt; här hade vi gärna stannat längre och utforskat området och slottet lite mer.

Men det var dax att återigen dra vidare…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Game of Thrones – Studio Tour i Belfast

november 4, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Efter någon timma på vägen hade vi kommit in i körningen. GPS´en var inställd på Banbridge där vi skulle besöka den ganska nya utställningshallen om Game of Thrones. Vi trodde att vi kört fel, men kom till slut rätt. Avfarterna på Irländska motorvägar ser inte riktigt ut som de i Sverige.

Både Martin och jag gillar tv-serien The Game of Thrones och jag har redan varit på en resa på Irland med det temat. Men då var ju inte Martin med, så det var några saker jag ville visa honom. Det nya museet ”Game of Thrones Studio Tour” fanns dock inte när jag var här sist, däremot såg jag ”The Exhibition” som var helt otroligt. Detta borde ju kunna jämföras med det tänkte jag.

Egentligen ska man parkera vid köpcentret en bit innan museet och därifrån ta en gratisbuss resten av vägen. Vi hade dock fått tillåtelse att parkera direkt utanför, eftersom vi var ditskickade av Tourism Ireland och där på jobb. Så vi ställde bilen på plats och var otroligt nöjda över att första bilresan gått så bra. Vi hade fortfarande en liten stund på oss innan vi skulle gå rundturen, så vi passade på att äta en lättare lunch inne i deras café.

”Game of Thrones Studio Tour” är en utställning med allt från kostymer och dekor till virtuella upplevelser. Här har man byggt upp en del av kulisserna och placerat karaktärerna på plats i autentiska kostymer. Skyltar berättar om det som visas, vilken säsong och vilket avsnitt scenen utspelat sej i. Det är riktigt fint gjort och man skulle kunna gå runt hur länge som helst.

Montrarna som är uppbyggda från textilateljén och ritborden är extra intressanta, där finns även filmsnuttar som visar hur kostymerna skapats. Är ni det minsta intresserade av The Game of Thrones eller filmskapande, så måste ni åka hit!

Vi passade på att designa vår familjesköld när vi hade chansen. En kul grej. Den blev rosa såklart och med egenskaper som vi tycker är viktiga: Visdom, Försvara/Skydda, Målinriktad/Bestämd – typ…

Sist tog vi ett varv i souvenirbutiken där Martin köpte en tröja. Jag är ju inte så mycket för saker och är inte så ”shoppig” av mej. Så det blev inget för mej, mer än alla hundratals bilder 🙂

Vi hade en dryg timma på oss och försökte utnyttja tiden så mycket vi kunde. Men vi tittar ju inte bara för vår egen skull, utan ska förmedla det vi ser till de som läser våra texter och ser våra filmer. Vi ska alltså titta på allt med både våra och andras ögon, dessutom genom en kamera. Man blir lite splittrad, men jag tycker nog att vi har lärt oss hur man gör.

När vi gått igenom allt och gjort det vi kommit för, satte vi oss nöjda i bilen för att köra vidare. Detta var bara första punkten på ett tretton sidor långt program och vi hade redan tagit massor med bilder och filmklipp. Hur i hela friden skulle detta sluta?

Det kommer såklart filmer på Youtube – Jikitas på äventyr – vart efter vi hinner göra dem 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Första dagen på Irland med vänstertrafik

november 3, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Förra måndagen checkade vi in på Clarion hotel på Arlanda, för att bekvämt ta oss vidare till Dublin morgonen efter. Sedan väntade en vecka med scenerier ur Game of Thrones, spännande miljöer och Europas största halloweenfirande. Allt skulle ses med hjälp av hyrbil i vänstertrafik…

Vi kom till Clarion vid 18-tiden på måndagkvällen, efter en rad pendeltågsstrul. Där kastade vi bara in väskorna och gick sedan in till terminalen för att hitta något att äta, samt växla pengar. Med en pizza i magen och med både pund och euro i fickan gick vi tillbaka till rummet och somnade tidigt. Vi visste att en vecka med späckat schema skulle ta ut sin rätt. Återhämtning är det viktigaste av allt när vi åker på såna här resor.

Att slippa stressa på morgonen när man ska med ett flyg är guld värt. Vi var iofs tvungna att vakna tidigt ändå, men kunde iaf äta en ordentligt frukost och i lugn och ro gå till gaten. Vi brukar ha som vana att vara på plats i gaten minst en timma innan, så kan man sitta där och jobba det sista innan elektroniken måste stängas av. Och det är ju alltid mysigt att börja en resa på hotell, så varför inte 🙂

Målet var Derry på norra Nordirland. Där är Europas största halloweenfirande och vi skulle tillsammans med flera andra länders media bevaka detta annorlunda evenemang. Men innan dess hade vi en massa andra grejer inbokade. Dessa skulle vi själva ta oss till, så när vi landat i Dublin gick vi direkt för att hämta ut en hyrbil.

Vi fick skriva på en massa papper, fick lite tips inför körningen och gick sedan för att leta rätt på bilen. Hela tiden med mantrat ”vänster vänster vänster” i skallen. För nu var det ju vänstertrafik som gällde. Huuur läskigt! Sedan vi krockade med en älg för några år sedan, när jag körde, finner jag inget större intresse i att köra. Och vänstertrafik ändrar knappast den inställningen. Så det var Martin som snällt fick sätta sej bakom ratten, men mej som assistent och kartläsare.

Innan hade vi konstaterat att det nog skulle gå bra, så länge det inte var en massa rondeller. Nu i efterhand kan vi konstatera att Irland och Nordirland är uppbyggt på rondeller… de första två finns direkt vid flygplatsen. Tjoho lixom. Men vi kom ut på motorvägen oskadda och nådde vårt första mål efter någon timme.

Dock undrade vi varför alla körde så fort på Nordirland… efter lite klurande visade det sej att man vid gränsen byter från km/h till miles/h. Hur sjutton räknar man om det? Snart hittade käre maken att det gick att ställa om instrumentbrädan till rätt land och vi pustade ut.

Med Martins lugn skulle det nog gå bra ändå. Fortsättning följer…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Förbereder nytt äventyr!

oktober 24, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Just nu packar och förbereder vi för nästa äventyr, det kommer att bli episkt! Om några dagar landar vi i Dublin, för att sedan köra till Derry högst upp på Nordirland. Där ska vi få vara med om världens största halloweenfirande!

Jag och halloween är ingen jättebra kombo, jag tycker att nästan allt är läskigt. Men firande i Derry har jag hört talas om och vill för allt i världen inte missa pga att jag är lite harig. Självklart vill jag uppleva det och kommer att gå in med hull och hår i upplevelsen. Så pass att vi till och med kommer att vara utklädda 🙂

Det är turistrådet, Tourism Ireland, som bjudit in oss för att som journalister bevaka det stora halloweenfirandet. Det var nämligen här allt startade. Här kombineras urgamla keltiska traditioner med en storslagen stadsfestival, som skiljer sig markant från vanliga bus-eller-godis-traditioner. Mer än 120 000 besökare, förutom lokalbefolkningen alltså, kommer till Derry för att vara med och fira.

Rötterna går långt tillbaka till det fornnordiska/keltiska skördefirandet Samhain, då man trodde att gränsen mellan de levande och de döda var väldigt tunn. Festivalens i Derry började i mitten av 1980-talet. Enligt berättelser organiserades en maskeradfest i en lokal pub 1985 där ett bombhot tvingade ut folk på gatan, detta blev startskottet för vad som idag har växt till ett officiellt firande som pågår i hela fyra dagar och alltså blivit världens största halloweenfirande.

Festen börjar med Awakening the Walled City Trail – en interaktiv kvällspromenad där stadsmuren och kringliggande gator förvandlas till en scen med olika föreställningar. Karneval & parad – en storslagen parad som går genom stadens gator, där alla får gå med men även åskådarna är ofta utklädda. Som avslutning på alltsammans är det en Grande finale med fyrverkerier över floden Foyle. Ni fattar va? Det kommer att bli galet!

Turistrådet erbjöd oss olika kostymer att välja på, men eftersom Martin är väldigt lång och jag väldigt kort så bestämde vi oss för att skaffa kläder själva. Han beställde en kirurgklädsel med en massa blod, överrock, en kniv och stetoskop. Lite för korta men men… Jag måste få plats med flera lager underställ och kände mej väldigt smart när jag beställde en lång klänning i två storlekar större än jag behöver. Lägga upp den måste jag ju ändå. Till den blev det även en lång cape, eftersom vi inte kommer att kunna ha ytterkläder. Så jag tror att jag ska klara mej nu.

Vi åker till Arlanda på måndageftermiddag och bor på Clarion Hotell (tror jag) över natten. På tisdag går flyget till Dublin, vi landar nånstans innan lunch. Då kommer första utmaningen; Vi ska hämta ut en hyrbil och sedan köra VÄNSTERTRAFIK. Det blir spännande… allt kommer såklart att filmas, så häng med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr – samt vår youtube-kanal Jikitas på äventyr. Vi kommer att lägga upp bilder och filmer så fort och mycket vi hinner. När vi kommer hem har vi mängder med material, som sedan kommer vart efter.

Som sagt: detta blir en väldigt speciell resa. Jag har varit på Nordirland och älskar det. Det finns så otroligt mycket att se och gör där. Men det är kallt, blåsigt och regnigt. Så att packa är en utmaning.

Förra gången frös jag konstant i en vecka, trots att det var i juli – det tänker jag inte göra den här gången. Så nu är frågan: Vinterjacka eller fodrar regnjacka? Vinterkängor eller tjocka hikingskor? Det är knepigt. Å det kommer nog att bli en och annan Irish Coffe för att hålla värmen under resan 😛

Vårt program är 13 sidor långt. På 6 dagar ska vi hinna hur mycket som helst. Kul såklart, men svettigt. Ni hänger väl med?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Makadi Spa – Hurghada

oktober 23, 2025 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu är ni många som letar resor inför vintern. Ett prisvärt alternativ är Egypten, som dessutom är solsäkert och hyfsat kort flygtid. Vi kommer att åka till Hurghada för tredje året i rad, just för att få en prisvärd solresa. Förra året var vi på Makadi Spa, ett palats bara för vuxna gäster.

Makadi Spa är ett sk vuxenhotell, byggt som ett palats med flera hotell runt omkring. Det ligger ca 30 minuter från Hurghadas flygplats. Enklast är såklart att ta transfer med det bolag man åker med, eller boka med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalresor. Han pratar svenska och finns på whatsap.

Makadi Bay är en semesterort längs Röda havets sk riviera med mängder av spa och hotell. Här finns långa sandstränder med långa bryggor som man kan snorkla direkt från och se korallrev med fina fiskar. Just Makadi Spa ligger i ett hotellområde med fyra hotell och ett litet centrum med restauranger, gym och apotek mm.

Från huvudvägen går en nästan spikrak väg ner till vattnet. Först kommer man till Makadi Waterworld som är poppis bland barnfamiljer. Strax nedanför är infarten till de andra tre hotellen, där just Makadi Spa´s infart är genom en lång tunnel. Makadi Palace och Grand Makadi ligger strax brevid, närmare det lilla centrumet och den långa bryggan. Men nu fokuserar vi på Makadi Spa i resten av texten.

När man kört igenom tunneln öppnas en stor öppen plan i marmor, framför ett palats som går som i en båge. Det är ett stort hotell med nästan 300 rum för delat över 5 våningar. Här finns dessutom ett jättestort spa, tre pooler, 12 restauranger och flera barer. Samt en låååång strand, som även går förbi de andra hotellen vars faciliteter man också får utnyttja. Ganska mycket att välja på alltså. På våra två veckor hann vi inte gå igenom ens hälften.

Det finns flera olika rumstyper, men alla är sviter av något slag – för två personer. I vår film längre ner kan ni se de större sviterna, som vi fick se när hotellchefen visade oss runt. Vi bodde först i ett rum med balkong in mot området, men fick tidigt skugga på balkongen som vi utnyttjar väldigt mycket. Så vi bad om att få byta rum till en med utsikt mot Waterworld istället och hade på så sätt sol långt in på kvällen.

Dagarna tillbringades mest på stranden. Det finns två ställen att gå ut, en trapp från den högra flygeln (där vi bodde) och en till vänster om infintiypoolen. Stranden går längs med hela området, typ 3 kilometer strand, tror jag att jag läste någonstans. Här finns olika varianter på solsängar och strandpojkar finns hela tiden behjälpliga till allt från madrasser till dricka.

På stranden går personal runt från spat, som försöker få en att köpa behandlingar. Det går att pruta hårt. Vi hörde att massagen var väldigt bra, men testade den inte själv. Vi blev dock visade runt inne i spat, som var otroligt fint. Det största vi varit på, det var gigantiskt. Vi visar en del från det i filmen.

Man kan betala för en heldag på spats område, men utan behandlingar. Då får man tillgång till alla duschar och pooler under tak och även den privata poolen utanför. Så himla fint och kändes väldigt lyxigt.

Stranden ja. Precis utanför hotellet är det barnfritt, men det får såklart passera barn förbi området. Går man åt vänster kommer man till den långa piren som man kan snorkla ifrån, men man ser faktiskt fiskar även direkt från piren. Vi såg bla drakfiskar, bläckfiskar, små nemosar och en massa annat.

Maten då? Som sagt; 12 restauranger, vi hann med kanske hälften av dem. En var dessutom stängd pga ombyggnation. Den spanska var värdelös, fiskrestaurangen och den asiatiska var sådär, buffén däremot var riktigt bra, så även steakhouse och poolbaren. Frukost åts i buffén, lunchen åt vi uppe ovanför infinitypoolen eller i den mindre bufférestaurangen på sidan av hotellet (men där blev fullt snabbt, så man fick vara tidig). Och middagen intogs i den stora buffén eller på någon av ala carte-ställena, men oftast var buffén bäst.

Utanför hotellet, strax till vänster på framsidan (om man står med ryggen mot hotellet), finns en glassbar, ett litet café, ett apotek och en turistbutik med badkläder och krimskrams. Mitt emot hotellentrén finns en liten park som lyses upp fint på kvällarna, där det är olika mindre uppträdanden och en bar. Jättemysigt att bara gå runt där. Går man åt höger ser man nästa hotell, men jag tror inte att man kan komma in där den vägen.

Går man igenom tunneln ut från själva Makadi Spa, kommer man till ett litet centrum med flera caféer, sportbarer, små butiker och gymmet. Här är även entrén till de andra hotellen och typ taxistolpe.

Vi trivdes bra på Makadi Spa, det är stort, fint och välskött. Personalen är trevlig och gör allt för att gästerna ska trivas. Men det är lite meckigt med vissa saker… att beställa en egen transport är inte populärt, det är svårt att få ok på upphämtning precis utanför hotellet. Man måste isf ange bilens registreringsnummer och få godkänt av vakterna. Inte ens med ett ok släpps de alltid in genom tunneln.

Att ta sej till Hurghada på egen hand är alltså lite omständligt, då man antingen ska boka taxi (och alltså trassla med tillstånd eller möta upp utanför) eller gå ut till torget och hoppas att det finns en bil där. Uber funkar sådär, då ska man se till att ha appen inställd på kontant betalning, ha jämna pengar och sedan inte gå med på att förhandla pris när föraren väl dyker upp. Priset appen angivit, ska gälla.

Apropå pengar, så finns det en uttagningsautomat mitt emot receptionen.

Här nedan kan ni se en film från hotellet, där vi visar olika rumstyper, spa, stranden, några av restaurangerna och lite annat smått och gott. Så kan ni själva bilda er en uppfattning om det är något för er.

Makadi Bay är fint och enkelt om man tycker om att snorkla. Det behövs inge särskild båtresa för att se vackra fiskar, bara att hoppa i. Strandpromenaden är bra för dagens motion, jämn och fin och funkar även för den som har svårt att gå eller sitter i rullstol. Stranden är lång och ingen trängsel alls, det finns alltid plats nånstans.

För den som vill se soluppgången är den rätt över vattnet. Solen går ner över öknen på andra sidan.

Undrar ni över något mer får ni gärna fråga 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Ett par dagar i Stegeborg

oktober 17, 2025 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.

Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.

Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.

Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.

När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.

Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.

På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.

Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!

Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Intressant provning med whisky från Indien

oktober 15, 2025 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Jag tycker det är himla roligt med provningar av alla de slag. Det behöver inte ens vara saker jag gillar, det är kul ändå. Nu senaste var vi på en whiskyprovning som var något alldeles extra.

Jag och en kompis reste runt i Indien strax innan jul 2006. Vi utgick från Delhi, var till Jaipur, tog tåget på smalspår upp på Himlaya för besök i den lilla bergstaden Shimla, såg vilda tigrar i Ranthambore och en massa annat. MEN vi var aldrig till något destilleri, jag visste inte ens att det finns det där.

Så när vi blev inbjudna på en provning med Indisk whisky häromveckan, tackade vi såklart ja direkt. Provningen hölls självklart på en indisk restaurang mitt i Stockholm; Indias. Destilleriet ligger i Bangalore som har ett fördelaktigt klimat och gör att drycken inte behöver lagras så länge. Efter bara 3-5 år har den ungefär samma karaktär som en skotsk whisky som lagrats betydligt längre. Men den Indiska har en helt annan stil, smak och sötma än den skotska.

Vi fick smaka fyra olika sorter, alla i sällskap med Amruts whiskyambassadör, som jag tyvärr glömt namnet på. Till dryckerna serverades även indiska små smakportioner, den ena godare än den andra. Vi började med Amrut Bagheera – lagrad tre år på bourbonfat och sex år på Oloroso sherryfat. Till den serverades aloo chaat som är en friterad sötpotatis med yoghurt, tamarind, granatäpple och mynta.

Nummer två var Amrut Indian Single Malt, gjord på skotsk malt men med indiska smaker. Till den fick vi paneer pav som är en färskost toppad med tryffel och pistagenötter. Tredje smakprovet var Amrut Fusion, nu började rökigheten komma fram och då tappar man mej. Jag tycker inte om rökiga smaker. Till den serverades black daal toppad med rökt avrugacaviar och citronkräm. Jag gillar inte rökigt och har inte daal som favorit… MEN daalen var faktiskt överraskande god!

Som avslutning bjöds vi på Amrut Peated, nu snackar vi rökig whisky. Till den fick vi pani puri, som är ett populärt street food som säljs överallt i Indien. Det är spröda bollar fyllda med olika saker, våra med potatis och kikärtor, som toppas med en sås. Bollen ska sedan ätas hel för att få alla smaker på en gång, vilket kan vara lite knepigt – för även om bollen är lite så är den inte sååå liten.

Amrut Bagheera blev min favorit bland dryckerna och aloo chaat var godaste rätten. Allt var gott och en upplevelse i sej. Och jag blev rejält sugen på att återse Indien. Inte de norra delarna, dem har jag ju sett, men gärna kusten och någon av turistorterna. Många har tipsat om Kerala, så det blir det säkert någon gång. Kommer vi dit är vi iaf inbjudna till destilleriet i Bangalore och det skulle såklart vara jätteroligt att se. Vem vet… kanske blir så en dag 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Världens första Diggiloo-Kryssning – vi var med!

oktober 7, 2025 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Hur sammanfattar man ett galet dygn tillsammans med 12 musikgalna artister? Det är inte alls enkelt, men jag ska göra ett försök.

Nästan alla känner till Diggiloo och den stora musikturnén som går runt i Sverige på sommaren. Vi har bevakat de senaste tre premiärerna och haft fantastiska kvällar. Det är lixom musikglädje i kubik. Eller: ”Monumental glädje”, som Andreas Weise sa i en av våra intervjuer. Så när vi hörde att det planerades för en Diggiloo-kryssning kändes det rätt självklart att hänga på.

Förra torsdagen tog vi oss till Viking-terminalen i Stockholm och mötte upp ett gäng glada artister. Tillsammans skulle vi gå ombord lite tidigare än den övriga passagerarna för att kunna förbereda oss och slippa trängas. Stämningen var förväntansfull. Detta var ju första gången ett Diggiloo skulle gå av stapeln på vatten och vara ett helt dygn, världspremiär lixom. Så ingen av oss visste ju egentligen vad vi skulle vara med om, mer än att nästan vad som helst skulle kunna hända. Och att det skulle vara massor med musik.

Vi gick ombord och medan artisterna gick för att repa, gick vi och satte oss ute på däck. Vi kunde inte fått ett bättre väder. Solen sken från en klarblå himmel, det var 16-17 grader i luften och nästan vindstilla. Vi hade fått ett program i handen och började planera. Tre scener och uppträdanden nästan konstant i 21 timmar. Hur i hela friden skulle vi få ihop det?

Vi gick igenom programmet och ringade in det som skulle vara mest intressant för oss och för er som följer våra olika kanaler. Youtube tillåter inte särskilt långa musiksekvenser pga upphovsrätt och sånt, så vi fokuserade mer på snack och intervjuer.

16.30 släpptes passagerarna ombord. Då stod vi tillsammans med personalen precis innanför dörrarna. Vi filmade medan de hälsade alla glada ”Diggilooare” välkomna ombord. Fartyget var fullbokat och fick en medelålder på typ 75+. Det var ovanligt många rullatorer och käppar och blev rätt trångt efter ett tag. Snart hade alla hittat sina hytter, även vi, och då körde programmet igång.

I konferensen rullade en film om åren med Diggiloo, som man kunde titta på när man ville. Där fanns även en liten shop med sk merch, affischer, tröjor, muggar mm, produkter för fans helt enkelt. Här var dessutom en liten konstutställning med tavlor målade av Jessica Andersson och Linda Bengtzing. Linda satt även om målade tavlor på plats under fredagen. Medan Magnus Carlsson hade vinprovning i tax-free. Det vita var riktigt gott 🙂

På Backstage (däck 5) var de stora Diggiloo-showerna, tre stycken efter varandra. Gästerna hade armband i olika färger som visade när just deras show skulle vara och när de hade sin middagstid. Smart! Vi hade sk presskort och kunde glida runt lite som vi ville. Äta hann vi knappt. Det blev en skaldjursbuffé i omgångar kan man säga. Vi åt lite, sprang iväg och filmade, åt lite till och sprang iväg igen. Det vi fick i oss var iaf väldigt gott. Birka är bra på skaldjur!

I Seglarbaren (däck 6) var det mysiga små inslag med piano som huvudinstrument. Här hyllade bla Bruno Mitsogiannis och Magnus Bäcklund Björn Skifs och Lasse Holm och Johanna Beijbom körde en schlagerfest. Här blev det också en hel del spontana uppträdanden där artisterna gästade varandra och körde en liten extra show mitt i natten.

På Terrassen (däck 10) var det fullt ös från det att båten lämnade Stockholm, tills hon var tillbaka. Här jazzade bla Andreas Weise loss och den kvinnliga skaran i gänget rev av en galen show sent på torsdagskvällen och mycket annat.

Alla de här tre scenerna hade alltså uppträdanden samtidigt och hela tiden. Mellan 40-45 hållpunkter fanns på vårt schema, vi fokuserade på typ 15 och hann knappt ens det. Gästerna hade nog ett litet sjå att se och höra sina favoriter och uppleva så mycket som möjligt. Kanske hände det lite för mycket?

Vi hade alltså fullt upp och artisterna likaså. Ändå hann vi få en fin intervju med Bruno, som berättade öppenhjärtligt om sina år med Diggiloo och hur han upplevt kryssningen. Vi pratade också med Jessica, veteranen i gänget. Hon har varit med alla år utom tre och är verkligen Diggiloo´s okrönta drottning. Och precis innan vi gick av båten på fredagen fick vi även en himla härlig intervju med Lasse Holm och Patrik Krall som arrangerat alltihop. Och kanske fick vi ett litet scoop då också 🙂

Vi hade ett hektiskt dygn och strul med tekniken. Ljudet till kameran funkade inte som det skulle. Min telefon laddade ur konstant och hade inte plats för flera bilder. Min powerbank slutade att fungera och laddade ur direkt trots att den var fulladdad. Så jag köpte en ny powerbank och slapp iaf lite av stressen. Men fick radera videoklipp så fort jag lagt upp dem, för att få plats med mer i telefonen.

Så otroligt irriterande. I-landsproblem kan tyckas, men väldigt irriterande i stunden. Nu har vi laddat över alla bilder i datorn och jag raderar för fullt i mobilen. Jag vill inte ha samma problem när vi åker iväg nästa gång.

Även om vi hade fullt upp, så hade vi så roligt! Att få hänga med ett så här stort gäng, där vi alla jobbar samtidigt men på olika sätt är rätt häftigt. Hur vi alla respekterar varandra arbetsområde och hjälper varandra. Vi pratade en hel del med TV4´s fotograf om våra lika men olika jobb. Vi som dokumenterat premiären medan dom samlat material från den allra sista föreställningen och nu på båten. Våra filmer visas i sociala medier, deras på en stor tv-kanal – ändå fyller vi båda en funktion.

Vi satt och åt med några av artisterna och festade lite på kvällen och har på så sätt lärt känna dem lite till och på ett annat sätt. Förr har vi mest bara tagit bilder och en snabb intervju, nu hann vi faktiskt prata – iaf lite mer än tidigare. Så för att sammanfatta dygnet kan man väl säga att det var massor med musik, skratt, nya bekantskaper och en massa jobb. Och så himla roligt!

Mellan allt har vi dessutom hälsat på en massa husbilsmänniskor. Tydligen gillar campare både musik och kryssningar, för det var några som kom fram och sa hej. Så himla roligt. Fortsätt med det. Vi tycker det är roligt när ni hälsar och pratar en stund.

Vi gillar både diggiloo och kryssningar, blir det en ny kryssning så hänger vi gärna med igen och till sommaren ser vi såklart Diggiloo igen. Förmodligen någonstans i Småland, eftersom det är där premiären brukar vara.

Här nedan kan ni se filmen från Diggiloo-kryssningen och se vad Lasse Holm och Patrik Krall avslöjar i slutet av filmen 🙂

Har ni varit på någon Diggiloo-konsert? Blir ni inte lite sugna att hänga med på kryssningen?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi fick iaf några dagar på Öland

september 9, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram