resor

Världens galnaste tävling

oktober 21, 2018 Marlene Comments 0 Comment

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen 🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak 🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

En flygplatsfavorit

oktober 14, 2018 Marlene Comments 1 comment

Jag vet inte hur många flygplatser jag har besökt i världen, men det är många! Några gillar jag extra mycket, andra avskyr jag! Här är ett par favoriter och ett par som jag verkligen ogillar.

Så här på väg hem från Kroatien slog det mej att Split är en av mina favoritflygplatser i världen. Det mesta går smidigt där och den ligger väldigt fint. Från terminalen ser man havet och det tar bara 4-5 minuter att gå ner till stranden. Där spelar det alltså ingen roll om man kommer tidigt eller ett flyg är försenat. Idag var vi väldigt tidiga och låg på stranden ett par timmar och väntade på flyget. En klar favorit när det gäller vänthallar 🙂

En annan favorit är Zanzibars flygplats, som har ett litet hål i väggen för bagageinlämningen. Så charmigt! Här sitter man under palmblad och bouganvilla och väntar på flyget och njuter av något kallt i glaset under tiden. Det är väldigt easygoing men på något sätt så funkar allt.

Frankfurt däremot avskyr jag! Där är vi just nu. Trots att vi är incheckade hela vägen så är det krångligt för transitpassagerare som måste gå igenom alla säkerhetskontroller igen. Det är ju inte mycket man kan packa med sej upp i luften på förra sträcka direkt… detta gör att man måste ha rejält tilltagen tid mellan flygen om man ska hinna. Är man inte medveten om detta så kan det betyda ett missat flyg. Flygplatsen är dessutom gigantisk och lite svår att hitta i, så man behöver gott om tid. Minst 90 minuter mellan flygen skulle jag säga.

Berlins Tegel är en annan flygplats jag tycker väldigt illa om. Även där är det knepigt för transitpassagerare även om flygplatsen är minimal. På Tegel är det så otydligt skyltat att vi ofta missar transitgången och helt plötsligt befinner oss utanför och får checka in igen. Ibland har transitgången även varit avstängd. Tegel har också i särklass den tråkigaste vänthallen där det alltid byggs om och aldrig finns några sittplatser. Himla jobbigt eftersom flygen dessutom nästa alltid är försenade därifrån.

Detta är alltså två av mina favoriter och två som jag verkligen ogillar. Vilken är din favoritflygplats och vilken undviker du gärna?

Härliga Brac!

oktober 12, 2018 Marlene Comments 0 Comment

Så är vi äntligen på Brac, en ö jag verkligen gillar! Efter en timme i propellerplan mellan Zagreb och Split, en halvtimma i bil till hamnen och en timme på en färja var vi äntligen i hamnen Supetar på ön Brac.

En del platser fångar ens hjärta direkt, så var det med Brac när jag kom hit första gången förra hösten. Då var det kolmörkt när jag kom och jag hade ingen aning om vart jag hamnat förrän jag vaknade morgonen därpå. När jag drog ifrån gardinerna uppenbarade sej en alldeles magisk liten hamnstad. Så fort jag var på rummet öppnade jag balkongdörren och drog in dofterna och ljuden från den lilla hamnen.

Den här gången fick vi tyvärr ett rum på andra sidan, så istället för en alldeles magisk utsikt mot hamnen har vi en alldeles magisk solnedgång över bergen. Helt ok det med, även om jag gillar hamnen bättre. Den här balkongen kan vi sitta och sola på, på andra sidan var det kortare soltid. Men nu är vi ju inte här för att sola…

Igår handlade allt om transport och att komma hit, idag har allt handlat om VM. Idag var det nämligen dax för VM i Olivplockning, andra gången någonsin. Förra året var det åtta taggade lag, i år var det elva och ett är från Sverige!!! Snacka om att bli överraskande, så himla kul! Självklart bekantade vi oss med de tävlande och har idag varit väldigt partiska, det får man vara som fotograf och skribent 🙂

Dagens tävling ska jag berätta om i ett annat inlägg, men vill passa på att berätta vilket träningspass det är att fotografera ett VM som detta. De 11 lagen plockar frukten under 45 minuter, på den tiden ska jag hinna fota alla lagen som är utspridda över en hel olivlund. Jag ska hitta de bästa vinklarna och får bara en chans. Det blir mängder med steg, utfall och knäböj. I dag i 25 graders värme. Ibland kan man känna att ”där satt den!” Så var det inte idag, men några helt ok bilder blev det ändå. På min instagram @marlenerinda kan ni se en del.

Efter tävlingen idag gick vi en promenad runt Postira där vi bor, med kameran förstås. Så nu är vi rejält trötta och kommer att sova gott. Imorrn ska vi på rundtur på ön bla till Eko-byn vi besökte förra året. Så får Martin se allt som jag fick se förra året. Precis som jag, så har även han fallit pladask för ön, så vi kommer med största säkerhet tillbaka.

Har ni varit på Brac eller någon annan av öarna utanför Split? Kan ni rekommendera någon särskild?

Vilken härlig stad!

oktober 11, 2018 Marlene Comments 1 comment

Varför har ingen talat om för mej hur fint det är i Zagreb? Efter två dygn här har vi sett massor och kan absolut rekommendera staden som ett resmål över en weekend. Det är kort flygtid, lite varmare än hemma, finns mängder att se och billigt!

Som vanligt när jag ska någonstans så var flyget försenat, men den här gången var iaf inte flygplanet försvunnet… När jag skulle till Kroatien förra hösten var ju flygplanet borta… vi kom iaf fram som vi skulle och kördes till hotellet som planerat. Vi har bott på Dubrovnik hotell som är ett av de äldsta hotellen i staden, byggt redan 1929. Men det syns definitivt inte, hotellet är supermodernt!

Entrén och lobbyn ser ut som ett ishotell ungefär med stora pelare av glas. Vårt rum är smakfullt inrett precis som resten av hotellet. Sängarna är gigantiska och jättesköna. Allt är fräscht och personalen superb. Hotellet har 214 rum och 8 sviter, vi har sett bilder på sviterna och de ser otroligt häftiga ut! Det är lagom stort och ligger helt perfekt om man ska upptäcka staden. Stortorget ligger precis utanför, Centralstationen ligger 900 meter bort. Busstationen ligger knappt 2 km från hotellet, och det är 18 km till Zagrebs flygplats. Vi har gått överallt utan problem.

Vi fick ett dubbelrum på fjärde våningen, precis i korsningen av gågatan – så vi ser tre av gatorna från rummet och alla härliga uteserveringar. Första kvällen såg vi även solnedgången från rummet, en stor orange sol som gick ner bakom husen. Men det nöjde jag mej såklart inte med, så andra kvällen satt vi på stadens högsta rooftopbar 360 och väntade in solnedgången. Å där fick vi verkligen uppleva Zagrebs solnedgång när den är som vackrast!

Vi har trivts väldigt bra här! Men nu drar vi vidare till Brac och VM i Olivplockning, taxin hämtar oss strax. Ska berätta mer om Zagreb och allt vi sett här lite senare. Nu måste jag packa ihop mej 🙂

Viktväktare på resa – det går faktiskt!

oktober 9, 2018 Marlene Comments 0 Comment

Vi är på äventyr i Kroatien just nu och kommer att vara det resten av veckan. Vi reser rätt mycket och har samma inställning vad det gäller vikten vid varje resa – det får gärna stå still på vågen men går det lite upp är det ok. Man kan lixom inte vara för hård mot sej själv i alla lägen, då blir det inte bra.

Så hur gör man då som Viktväktare på en resa. Mitt enklaste svar är ”man gör inte så stor grej av det”. Men allt beror förstås på vilken slags resa det är och hur ofta man reser. Är man på sitt livs första utlandssemester – ja, men skit i allt och njut av nya miljöer, annorlunda smaker och ledighet. Det kommer bli plus på vågen, men det kan ni ta hand om sen. Det kommer ta en extra månad kanske att nå målet, men då är det så.

Åker man däremot på en eller ett par resor varje år så kan man göra upp en annan plan, där man står still i vikt eller iaf nästan. Då gäller det att packa ner bekväma skor! Vi ser alla platser vi besöker, med fötterna. Vi tar en promenad efter frukost och en efter middagen. Det behöver inte vara långt, bara det blir. All sightseeing blir med fötterna, då tar vi oss runt överallt dit man kan gå. Vi går långt och blir det för lång tar vi buss eller taxi tillbaka. Sen kan man förstås även ta några extra simturer eller testa gymmet om det finns något på hotellet. Rörelse och motion går alltid att få till.

Maten då? Många väljer all inclusive och det har även vi börjat göra – det är nämligen enklare när det gäller att ha koll. Självklart kan det vara knepigt när det finns så mycket att välja på och mängderna är galna. Men man måste ju inte äta allt bara för att man får…

När vi ska äta all inclusive tar vi alltid ett varv runt matsalen först för att kolla in vad som finns. Är det första dagen på semestern så smakar vi lite på det som ser godast ut utan att tänka så mycket på SP-värden. Då vill vi mest kolla läget och kvaliteten på det som bjuds. Första dagen får man göra lite som man vill, det tar vi igen sen. Resten av dagarna går man också ett varv först och väljer sedan EN av rätterna och fyller upp tallriken med grönsaker. Det bjuds alltid på ett välfyllt efterrättsbord och då tar vi en smakbit av det som ser gott ut, inte en hel bit. Till maten dricker vi cola zero eller vatten, vill vi ha vin eller annan alkohol så dricker vi det efteråt som lite extra mys på kvällen. Men vi är rätt dåliga på att dricka alkohol och det är en fördel om man tänker på vikten.

Blir det mat från meny så är det svårare att räkna ut vad rätten innehåller och hur den är tillagad. Då försöker vi att välja det som är mest ”rent”, alltså undvika friterat och panerat, be om såser vid sidan om osv. Grillad fisk eller en köttbit är smarta val på resor när man äter från menyer. Men det är svårt att veta, därför föredrar vi numera all inclusive.

Många som har semester ska ”unna” sej, ett ord som jag avskyr. För mej är ordet en ursäkt att göra sånt man inte borde… Då ska man äta och dricka saker man inte brukar och gärna i stora mängder. Vi tillåter oss istället att äta detta på lördagarna året om men i mindre mängder, så blir det inte lika lockande att ”go bananaz” på semestern.

Efter 14 år som sk Guldmedlem (färdig och målviktig) är mina knep dessa:

* Bestäm innan att det är ok att gå upp lite och kör igång med programmet dagen efter du kommer hem igen. Väntar man är det lätt att dagarna bara går och då kommer kilona.

* Packa ner bekväma skor och använd fötterna överallt och ta en extra promenad varje dag.

* Ta ett varv runt buffén och gör medvetna val, man måste inte äta mycket bara för att man kan. Ta hellre en liten bit, om du är nyfiken på en rätt, än en hel portion.

* Drick vatten till maten och alkoholen efter, eller avstå helt från alkoholen. Man måste inte dricka bara för att det är semester. Men är det vinet till maten som betyder mest, så drick det då – men kalkylera med ett större plus.

* Å banna inte dej själv när det går åt skogen, vi är bara människor. Kör upp på banan igen bara och följ programmet så är du snart tillbaka i rutinerna igen.

* NJUT! På semestern ska man njuta, men det kanske går att fixa njutning med annat än mat och dryck? Kanske är det att se soluppgången och ta ett bad i gryningen eller att ta en lång promenad längst stranden på kvällen i solnedgången.

Blir det för mycket en dag så gör det inget – det kommer ju en ny dag då man har möjlighet att göra bättre val. Viktväktarna är för resten av livet, då gäller det att hitta ett sätt som fungerar – som man kan leva med resten av livet. Vad spelar det då för roll om viktresan tar någon vecka eller månad längre? Huvudsaken är väl att man faktiskt kommer i mål och sedan stannar där.

Det är genom att göra misstag man lär sej och under viktresan gör man mängder med misstag. Det om något är jag väldigt medveten om efter 18 år med VV, men så länge man inte ger upp har man inte misslyckats. Åk på semester och hitta ditt sätt att komma hela vägen in i mål – men glöm inte att njuta på vägen. Du har bara ett liv – gör det bästa av det!

Ha en riktigt härlig resa!

Mina restips till vintern

september 26, 2018 Marlene Comments 1 comment

Många har säkert redan bokat vinterns resa för att vara helt säkra på att få precis det man önskar. Men så finns det en och annan som fortfarande funderar på var de ska åka. Jag tänkte ge några av mina tips och då vet ni att det handlar en hel del om Afrika 🙂

Vill man ha ett prisvärt resmål så är det Egypten som gäller. Här är sol och värme, fantastiska vatten att dyka och snorkla i och god mat. Egypten har också mängder med historia och spännande platser att besöka. Mitt tips är att bo i Marsa Alam på något av de resort som finns och då även ta ”all inklusive” eftersom omgivningarna oftast bara består av öken. När vi var där senast bodde vi på Siva Resort i Port Ghalib som är ett gigantiskt resort med allt man behöver och lite till. Det ligger nära en mysig marina dit vi tog våra dagliga promenader. Jag rekommenderar också att man tar en utflykt eller två, och då är mina favoriter vackra Luxor och galna Kairo. Det är en upplevelse att se pyramiderna i Giza, men faktiskt ännu häftigare att se templen i Luxor. Jag älskar verkligen Egypten – där finns allt!

Tanzania är en annan favorit och då pratar jag förstås om safari! Det här är ju inget billigt alternativ, men det absolut mest minnesvärda. Är man sugen på safari så ska man först och främst kolla vart djuren är vid den specifika tiden för resan. På så sätt så kan man vara hyfsat säker på att få se Big Five och verkligen få ut mesta möjliga upplevelse. Vi åkte på juldagen och valde därför Tanzania istället för Kenya eftersom djuren skulle befonna sej på den sidan då. Vi bokade all med Kilimanjaro SafariAgency som gav oss exakt det vi ville ha. De fick vår budget och våra önskemål och gav oss ett förslag som visade sej vara helt perfekt. Vi fick en vecka på savannen i en bekväm jeep, bara vi… ingen grupp som störde. Och vi såg precis allt vi ville se. Vilken upplevelse!

Zanzibar är inte heller så billigt men ett bra slut på en safari. Så efter en dammig vecka med långa, spännande safaridagar tog vi en vecka i paradiset på Zanzibar. Kritvita tomma stränder. Härlig snorkling och chansen att simma med delfiner. Detta är verkligen platsen för total avkoppling där man kan ligga på en solsäng och läsa, bli serverade afternoontea på stranden med palmbladen som tak. Det är magisk vackert!

Seychellerna är paradiset på jorden enligt många. Det är egentligen 110 öar där varje ö har sitt eget tema. La Digue är ön utan bilar där du blir hämtad med oxe eller cykel för att komma till hotellet. Praslin har den exotiska dubbelkokosnöten och på Moyenne finns det piratgravar. Det är underbart vackert överallt, lugnt och skönt. Seychellerna reglerar turismen genom att begränsa mängden turister och hotellen får inte vara högre än palmerna. Här är rätt dyrt, men helt fantastiskt!

Vi var till Kap Verde förr vintern och kan rekommendera det om man INTE åker dit i januari-februari. Det blåser lite för mycket då, iaf på Sal där vi var. Men övrig tid kan vi absolut rekommendera det! Stränderna är oändliga och nästan helt tomma. Gillar man att fotografera så är detta en perfekt plats, alla bilder blir bra! Här finns god mat, härliga människor och allt är så enkelt. Gillar man vattensport så är det perfekt, i övrigt finns det inte jättemycket att göra. Men det är så fint!

Jag har svårt med tidsskillnad men ett ställe jag kan tänka mej att åka tillbaka till ändå är Sri Lanka, även kallad Indiens tår. Ön drabbades hårt av tsunamin och fick väldigt lite hjälp, vi var där på ettårsdagen och då var nästan inget återställt eller ens påbörjat. Det man slås av på Sri Lanka är att alla är otroligt vänliga och hjälpsamma. Här finns långa härliga stränder men även spännande te- och gummiodlingar som man kan besöka. i Kandy kan man se en av Buddas hörntänder och på vägen dit måste man absolut besöka Pinawella som är elefantbarnhemmet. Har man tur kan man få mata en av bebiselefanterna och kanske tom bada med de stora elefanterna.

Florida är också ett kul resmål men innebär även det en viss tidsskillnad fast åt andra hållet. I Florida är det enkelt att hyra och köra bil, allt är lixom anpassat för bil. Självklart är det stränderna och de stora parkerna som lockar, som tex Disney och Universal. Men det är också enkelt att ta sej ner till Ft Lauderdale och kolla in kryssningsföretagens butiker för en sistaminutenkryssning. För nästan ingenting kan man få två veckor i Karibien på en lyxkryssare med all inklusive.

Vi åker till Gambia över nyår, det vet ni säkert redan. Gambia är mitt eget lilla paradis, eftersom jag bott där och älskar det. Här är stränderna milslånga, man kan gå från Senegal igenom Gambia och in i Senegal igen om man vill och orkar. Precis som många andra av ställena jag rekommenderat så är ständerna i stort sett tomma och fridfulla. Här finns plats för alla! Min favoritsysselsättning är att gå längst stranden och leta snäckor, det finns mängder av vackra snäckor. Skruvade, stora, små, färgade, kritvita. Maten är smakrik men inte starkt. Alla är vänliga och nyfikna. Vill man följa med oss och även följa med till byn som vi hjälper så kan ni läsa mer HÄR.

Vi åker inte med barn längre och även om alla de här resmålen fungerar med barn, så tycker jag nog att barnen ska vara lite äldre för att följa med på tex en safari. Det handlar om rätt mycket pengar och då ska de ju gärna har nåt slags utbyte av att följa med, så jag skulle nog säga att de ska vara i 10-årsåldern för att göra en sån resa. Det är många timmar i bil och man blir rätt trött faktiskt. USA är ju som gjort för barn, även kryssningarna. Egypten och Sri Lanka är helt ok med barn, särskilt Egypten med tanke på livet under ytan. Mina älskade att snorkla där och låg i hela dagarna. Seychellerna har inte särskilt mycket att erbjuda för barn, det är en ”kärleksdestination” 🙂

Jag hoppas att detta kan ge er lite idéer om nya resmål som ni kanske inte ens tänkt på förut. Vi åker som sagt till Gambia i år och funderar redan på vart resan ska gå nästa år. Kanske blir det USA… eller Egypten igen… eller nåt helt annat! Man vet inte med oss, det kan bli vad som helst.

Vart åker du i år?

100 dagar kvar!

september 19, 2018 Marlene Comments 0 Comment

Nu kan vi äntligen börja räkna ner på riktigt och förbereda allt inför resan till Gambia. På riktigt? säger ni… det är ju 100 dagar kvar… ja, men nu är det iaf snart tvåsiffrigt och det är mycket som ska fixas 🙂

Den 28/12 kl 06.10 lyfter planet från Arlanda och då ska helst vi och 120 kg bagage vara med. Mmmm, två pers med 60 kg var, vad säger ni om det va? Hur vi ska lyckas få med oss allt vet jag inte, men är tacksam för att det finns bagagevagnar på Arlanda och att vi har vänner som kommer och möter oss i Gambia.Vi tänkte först kolla med vår taxikille om han kan hämta oss, men inser att han har för liten bil. Så vi får kolla med Buba som har en jeep med takräcke att packa på. Det är honom vi åker upp till byn med, han har en bra bil.

På de här 100 dagarna ska vi samla ihop ett gäng mobiltelefoner, sortera våra redan insamlade kläder och leksaker, fixa malariatabletter och invänta väskorna som vi blivit lovade från ett givmilt företag. Och packa! Det är alltid knepigt att få ner allt och det handlar alltid om gram innan allt går ihop, men jag tror inte att det ska göra det den här gången. Det kan hända att vi tom får vikt över, men vi får se.

Grejen med alla grejer är alltså att de ska till byn som vi hjälper i Gambia. Byn Soma ligger ca 15 mil in i landet, längst med Gambiafloden. Det är en fin by med härliga människor. De har sina små hus (fyra väggar), en skola, en brunn och en liten butik. Just vår familj är 11 personer som bor tillsammans. De har tre rum, om jag kommer ihåg rätt, och tre sängar. Vår pojke Smile sover på en plastmatta, under ett myggnät.

När vi var där sist hade vi med oss kläder, hygienartiklar, leksaker och mat. Smiles mamma var så tagen att hon inte kunde prata till slut. Den är gången skulle jag vilja ha med solcellslampor så att barnen kan läsa läxorna inne på kvällen, men jag vet inte om jag lyckas. För de har självklart ingen el i huset, det är väldigt ovanligt och finns bara hos rika människor om ens där. En solcellslampa skulle med andra ord göra stor nytta och även göra stor skillnad för dem.

Som jag sagt och skrivit flera gånger förut, så får ni mer än gärna följa med på resan. Bokstavligt talat alltså. Vi är där mellan 28/12 och 12/1 och bor på Sunset Beach. Ni kan boka in er på egen hand, på samma eller ett annat hotell. Så ses vi om och när vi vill, vi finns där om ni behöver och vi tar oss tillsammans upp till byn. Ett besök som förändrar en totalt! Det är verkligen en väldigt speciell känsla att mötas av alla dessa underbara människor och på bara en sekund bli en av dem. Det går faktiskt inte att beskriva. När jag ser bilderna från förra besöket blir jag alldeles varm. En känsla som jag gärna delar med fler.

Så nu räknar vi ner! Sitter ni på en mobil som ni inte behöver (den ska vara hel och ha wifi) så får ni gärna slänga över den hit. Den kommer till nytta! Vill ni bidra till en säck ris, lök eller en dunk olja får ni gärna swisha ett bidrag. Maila till marlenerinda@gmail.com så får ni swishnumret om ni inte redan har det. Maten kommer att kosta ca 1200 kr, så alla bidrag är välkomna. Tilläggas ska att den maten räcker i nästan tre månader.

Det är verkligen en förmån att få hjälpa till så här som vi gör. Jag hoppas ni följer med oss, det är en helt fantastiskt upplevelse!

Strandens Dag – jo, den finns faktiskt!

september 15, 2018 Marlene Comments 1 comment

Idag är det Strandens Dag och genast börjar jag fundera på vilka stränder jag besökt och längtar efter. ”Min” strand i Gambia kommer förstås upp direkt och snart är jag där, men stranden på Öland ligger också nära hjärtat 🙂

Det finns några stränder som jag tycker särskilt mycket om, det ligger på Öland, Seychellerna, Zanzibar och Gambia. Öland betyder barndom och då minns man ju allt med ett visst skimmer. Å det var på stranden på Öland som Martin friade till mej, såklart att det har en särskild plats i mitt hjärta.

Zanzibar är otroligt vackert! Det är som små avskilda vikar med stenblock och palmer vid vattnet. Vattnet r kristallklart, under ytan finns mängder med vackra fiskar och har man tur kan man både se och simma med delfiner. Här var vi 2010 efter en veckas dammig safari, det var helt ljuvligt att vila ut efter en vecka i jeep. Ett perfekt avslut på en fantastiskt resa! Rekommenderas!

Gambia… mitt Afrika. Här är stränderna inte kritvita, utan mer gyllengula och sträcker sej många mil. Man kan faktiskt gå igenom hela Gambia och in i Senegal, om man orkar. Solen går ner över Atlanten och är magisk varje kväll, alla bilder blir perfekta och behöver inget filter. 28/12 är vi tillbaka och du kan följa med! Läs mer HÄR!

Jag har varit på Seychellerna två gånger, men det var innan digitalkamerans tid – så där finns inga bilder just nu att visa. Mycket försvann i de två översvämningar vi haft, men en dag ska jag scanna in de som finns, fast Martin sa just att det är enklare att åka dit igen och ta nya 🙂 Grejen med Seychellerna är att det finns så många olika stränder där. Det är drygt 100 mer eller mindre stora öar och varje ö har sitt eget liv. Stränderna på Praslin är magiska! Här finns stora runda klippor och palmer som växer ända ner i vattnet. Det är folktomt och helt underbart! Jag åker gärna dit igen.

Fyra härliga stränder, svårt att rangordna dem. Bilden här är däremot inte från någon av dem, utan från Kap Verde. En otroligt vacker strand, också milslång och nästan tom. Men där blåste lite för mycket när vi var där, för att den ska hamna på min topplista. Kanske skulle jag ha en annan uppfattning om vi varit där en annan period och inte när det är som blåsigast? Vi får väl se om vi kan åka tillbaka.

Vika är dina favoritstränder?

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

augusti 12, 2018 Marlene Comments 0 Comment

Jag älskar att resa och har rest mycket. De flesta resorna har förstås gjorts med min familj som under åren ändrat utseende… de senaste 25 åren har barnen varit med och de senaste 10 har även Martin varit med. Men jag har även rest på egen hand, den första egna resan gjorde jag när jag var 12 år.

Många tyckte nog att mina föräldrar var helt galna när de skickade iväg mej på Språkresa till England när jag bara var 12 år gammal. Under tre veckor skulle jag bo i en främmande familj för att lära mej språket ordentligt. Det bodde en annan svensk tjej i familjen också, tyvärr kunde vi konstatera i efterhand.

EF hade sk juniorresor för ungar mellan 11-14 år, det tror jag att de har fortfarande. Och min föräldrar tyckte att ju yngre jag var desto mer bus kunde jag hitta på. Vi var på nån slags välkomstträff någon månad innan avresa och jag fick då träffa den som skulle bo i samma familj som jag, hon verkade helt ok. Då. Hon skulle visa en annan sida efter ett par dagar på plats.

Dagen för avresa kom och jag var inte alls nervös, jag såg bara fram emot att få komma iväg. Vi samlades på Arlanda. Några var väldigt nervösa, andra försökte spela lite coola – så som det är i ett blandat gäng där bara några få känner varandra. Ledarna som åkte med från Stockholm var bara några år äldre än oss själva, äldre fanns på plats i Bognor Regis dit vi skulle. Ditresan gick bra och familjen välkomnade oss med öppna armar. Familjen jag skulle bo i hade två mindre barn, en musikgalen pappa och en otroligt vänlig mamma. Jag kom väl överens med allihopa och trivdes otroligt bra i familjen.

Bognor är en liten ort en bit från Brighton. Då bestod orten av typ två busshållplatser, ett stort fält och en gata – det var allt. Vi bodde mellan de där busshållplatserna, mittemot fältet parallellt med gatan. Det tog kanske tio minuter att gå till skolan där vi skulle vara på dagarna. Min rumskompis ändrade attityd efter bara några dagar och började vända sej emot mej. Jag skrev dagbok och den läste hon och berättade för andra vad som stod där. En av anledningarna till att jag slutade skriva senare. Hon började umgås med de tuffa tjejerna medan jag mest umgicks med några av killarna och familjen jag bodde i. Tre veckor med henne var tufft, men det var bara att stå ut.

Jag älskade min tid i England! Jag lärde mej språket och mycket om mej själv. Jag fick hänga med familjen på en massa grejer, vilket min rumskompis inte fick eftersom hon aldrig var intresserad. Jag satt ofta med familjen och lyssnade på musik. Pappan i familjen fullkomligt älskade Mike Oldfield och snart gjorde jag det också. Det jag däremot inte tyckte särskilt mycket om var våra lunchlådor med trekantsmacka och vinägerchips. Jag avskyr vinägerchips! Å Scottish Eggs, sååå äckligt!

När mina söner var tillräckligt gamla för att börja fundera på språkresa, var det bara den yngste som nappade på idén. Jag tänkte likadant som mina föräldrar och skickade iväg honom till Spanien när han var 14 år. På grund av mina egna erfarenheter med dåliga rumskamrater var jag väldigt bestämd med att han skulle bo ensam i sin värdfamilj. Han var helt ok med det. Efter ett par veckor åkte vi och hälsade på honom, då fick han guida oss runt och sköta allt snack vilket han fixade utan problem alls. Tänk att det gått 9 år sedan dess!

Man är inte så stor när man är 12-14 år, men tillräckligt gammal för att åka iväg på Språkresa för att faktiskt lära sej något. Vid den åldern är man kanske inte lika intresserad av att busa runt och hitta på skit som man är några år senare. Det är ett spännande äventyr och får man bara rätt familj så blir det en upplevelse för livet. Så blev det för både mej och sonen. Hans familj var helt suverän och bjöd in oss med öppna armar.

Jag är väldigt glad att mina föräldrar släppte iväg mej och stolt över mej själv som vågade släppa iväg min egen grabb. Ibland måste man lixom bara våga, då har man allt att vinna 🙂

Vilken var din första resa på egen hand? Berätta!

Den viktiga vätskan – gör egen vätskeersättning så här!

juli 26, 2018 Marlene Comments 2 comments

När det är varmt är det extra viktigt att man dricker mycket, något som jag är ganska dålig på. Igår kände jag mej yr, mådde lite illa och var allmänt ur gängorna efter träningen. Jag har varit noga med att dricka tycker jag, men tog lite vätskeersättning för säkerhets skull och efter en stund mådde jag helt bra igen.

Vätskeersättning är en speciell salt- och sockerlösning och är det bästa man kan dricka för att återställa vätskebalansen. När mina barn var små köpte jag alltid från apoteket för att ha med på våra resor, men tack och lov så behövde jag nästan aldrig använda det. Numera köper man Resorb och det har folk gjort så mycket att hyllorna just nu är helt tomma. Men det är jätteenkelt att göra vätskeersättning själv. Nedanstående recept är från Sjukvårdsupplysningen och ett recept som jag har använt många gånger under åren.

Det är mycket viktigt att doseringen blir rätt när man blandar själv. Använd exakta teskedsmått, inte vanliga teskedar. Det är viktigt att inte ta för mycket salt och att använda vanligt salt, inte örtsalt. Smaka på lösningen, du ska bara ana saltsmaken, det ska smaka som tårar.

Receptet nedan gäller för alla åldrar, även vuxna. Men för barn under ett år är det säkrast att ge vätskeersättning från apotek, för att doseringen inte ska bli fel.

Du behöver:

1 liter vatten
6 teskedsmått strösocker (1 teskedsmått = 5 milliliter)
½ teskedsmått salt (½ teskedsmått = 2,5 milliliter)

Blanda vatten, socker och salt. Drycken kan smaksättas med ett par teskedar koncentrerad fruktjuice eller saft.

Jag kokar alltid vattnet först, men det behövs egentligen bara om man är osäker på vattnets kvalité eller om man är utomlands. Blanda därefter avsvalnat vatten med socker och salt. Enkelt va!

Ta hand om er i värmen. Jag älskar det – men har förstått att jag är rätt ensam om det…