14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?
Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.
Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.
Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…
Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂
Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.
Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!
Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.
Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.
Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.
Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂
Maken fyller år 10 januari, han har alltså blivit rätt van vid att fira sin födelsedag utomlands. Många har firats i Egypten och så blev det även i år. Vi fick en väldigt mysig dag med en privat tur runt i Hurghada.
Via FB-gruppen Egyptentips har vi kommit i kontakt med Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Det var med honom vi åkte till Kairo och skulle åka på en båttur i måndags, men det blåste så mycket att den fick ställas in. Så himla synd.
Amir blev snabbt en väldigt bra kontakt här, eftersom han pratar svenska, bor i Hurghada som är hyfsat nära där vi är nu och snabbt blivit en bra vän som vi haft mycket kontakt med de senaste veckorna.
Han är inte fullbokad just nu och sa att om vi vill besöka det nya museet i Hurghada så kunde han köra dit oss privat. Ingen arrangerad tur alltså, utan en kompisgrej. Våra vänner Helene och Krister har åkt hem och vi hade lite tråkigt, så vi bestämde att Amir skulle hämta upp oss på fredagen. När han fick veta att det var Martins födelsedag då, planerade han lite mer än bara ett museibesök. Det blev en heldag i Hurghada med omnejd kan man väl säga.
Klockan 10 stod vi klara att bli upphämtade. Först körde han oss till en ny stadsdel, mellan Makadi och Hurghada som heter Sahl Hashees. Här släppte han av oss vid ett torg och visade hur vi skulle gå, medan han körde runt för att hämta upp oss på andra sidan. Vi gick längs en jättefin strandpromenad, med helt nya hotell och en lång pir. Där möttes vi upp och gick tillsammans ut på piren. Vilket ställe! Detta kommer nog att bli nästa ort för charterbolagen. Så fin strand och så fina hotell!
Sen åkte vi till Hurghadas nya museum. 2000 saker har valts ut från det stora museet i Kairo som flyttats över hit. Det är såklart inte ens i närheten av Kairos stora samling, men ett bra alternativ om man inte kan kan åka ända dit men ändå vill lära sej mer om Egyptens historia.
Vi gick runt någon halvtimme kanske. Amir visade de viktigaste föremålen, sedan gick vi runt själva och fotade/filmade lite snabbt. Utgången från museet leder till en av alla butiker som har fasta priser. Turisterna är lite rädda för att pruta och förhandla om priset, så det finns ett par butiker med fasta priser i Hurghada och detta är en av dem. Vi handlade hibiskus-te som Martin gärna dricker och lite kex, eftersom vi började bli ganska hungriga.
Amir hade lovat att visa oss Hurghada Marina, där vi faktiskt aldrig varit trots att vi varit i närheten många gånger. Men innan dess körde han till ett stort konditori där Martin fick välja en tårta. Oj, så svårt han hade. Där var så många fina tårtor och det var svårt att välja. Men han älskar ju jordgubbar, så det blev till slut en jordgubbstårta. Den delades upp i mindre bitar och las i en kartong, som vi fick med oss.
Framme i marinan gick vi till en restaurang som var så otroligt sött utsmyckad. Det var långt efter lunch, så vi beställde in en pizza som vi delade på innan vi satte tänderna i tårtan. Här satt vi en lång stund och bara myste. Jag saknar att kunna åka iväg enkelt till närmaste stad, så det där med att bo på ett resort mitt ute i ingenting är inte riktigt min grej. Vårt hotell är jättefint, men det är väldigt krångligt att ta sej därifrån. Så nästa gång kommer vi att bo närmare Hurghada igen.
När vi myst klart körde Amir oss tillbaka till hotellet igen. Vi gjorde faktiskt ett kort stopp på The Grand Palace, där vi bodde förra året. Hotellchefen blev så otroligt glad att se oss och vi fick lova att åtminstone överväga att bo där nästa gång vi kommer. Det kan nog faktiskt bli så, vi trivdes väldigt bra på det hotellet.
Vid 17-tiden var vi tillbaka på vårt rum igen, rätt trötta. Men vilken otroligt fin dag vi hade haft och vilken härlig födelsedag Martin fick. Amir fixade verkligen en himla mysig dag åt oss, med en perfekt kombination av olika upplevelser. Vi är så tacksamma över att ha lärt känna honom.
Behöver ni någon gång hjälp med guide, taxi eller annat i Egypten, så hör av er till Amir på Konungarnas Dal Resor. HÄR är hans kontaktuppgifter. Hälsa från oss 🙂
Som ni kanske vet så har vi varit i Egypten en himla massa gånger nu. I Kairo har vi varit två gånger och jag bara älskar den galna och smått kaotiska staden. Nu skulle jag få komma dit igen!
Vi kom till Egypten på onsdagen. På torsdagen tog vi det lugnt medan kompisarna åkte på citytour. När de kom tillbaka till hotellet åt vi middag tillsammans och sen var det bara att gå och lägga sej. Vi skulle nämligen bli hämtade kl 1 av Amir som driver Konungarnas Dal Resor. Han är något så unikt som en egyptisk egyptolog som pratar nästintill flytande svenska. Detta utan att ha tillbringat en enda dag i Sverige, utan enbart studier på universitetet. Beundransvärt!
Jag har fått kontakt med Amir via FB-gruppen Egyptentips. Vi har skrivit fram och tillbaka med varandra och kommit överens om hur turen skulle läggas upp. Att åka på utflykt till Kairo är en liten tripp på ca 8 timmar, men hem tar det bara 6-7. Det beror på att alla turistbussar och bilar samlas på en plats utanför Hurghada och sedan åker tillsammans hela vägen. Som en slags konvoj. Detta var pga säkerhet på typ -90 och -00-talet, nu är det mest för att tjäna pengar. Hem behöver man inte vänta på varandra, då åker man hur man vill och då går det såklart fortare.
Vi var framme vid Egyptiska Museet strax innan 9, precis innan de skulle öppna. Perfekt tajming! Tillsammans med Amir sprang vi direkt till Tutankhamons skattkammare, så vi skulle hinna se den innan där blev tjockt med folk. Sen gick vi lite motströms och kunde på så sätt se de viktigaste grejerna innan alla andra kom dit. Egyptiska museet är gigantiskt! Skulle man titta på varje sak i en minut, skulle det ta 9 månader att gå igenom allt. Vi var där kanske 2 timmar och skrapade bara på ytan.
Nu började vi bli lite lunchsugna. På vägen till restaurangen tog vi ett stopp vid en av alla små bryggor runt Nilen och hoppade på en av båtarna där. Det blev en liten tur som ger ett hum om hur staden är byggd. Det är lite av ett måste att åka båt på Nilen om man har möjlighet. Men man ska passa sej för att smaka på vattnet eller bada, det är inte särskilt ren eller hälsosamt.
Så var det dax att åka mot lunchstället, Queen Cleopatra Restaurant. Det mesta heter något med pyramider eller faraoner här, allt för att locka turister. Här fick våra vänner se den allra första glimten av pyramiderna som syntes tydligt från matsalen och ännu bättre från restaurangens takterrass. Efter lite mat i magen var det dax att se pyramiderna på nära håll.
Gizaplatån är helt galet. Där är mängder med bilar som samsas med både hästar, åsnor och kameler. Lägg till massor med människor och ett gäng turistbussar på det så har ni bilden. Jag är väldigt glad att det inte är jag som måste köra där. Här finns en massa oskrivna regler som vi turister bara kan gissa oss till.
Väl framme stannade vi först vid Cheops pyramid som är den största av dem. Här var vi först en bit ifrån, för att få en liten översiktsbild över området. Nästa stopp var vid Chefrens pyramid, som är pyttelite mindre, men såklart galet stor ändå. Har man inte sett pyramiderna i verkligheten är det svårt att föreställa sej hur stora de faktiskt är. 138 meter kanske inte låter så mycket, men när man väl står där så känner man sej väldigt liten. Klippblocken är ju högre än Martin i vissa fall och han är nästan 2 meter lång.
Vi stannade på olika ställen för att få lite olika bilder, innan vi lämnade själva pyramidområdet och åkte vidare till Sfinxen. Det är alltid lika häftig att svänga runt hörnet och se hur han reser sej ur marken. Att få vara med när någon ser både pyramiderna och sfinxen är så otroligt häftigt, alla reagerar ungefär likadant. Det är en blandning av förundran, beundran och fascination. Trots att jag varit här flera gånger skulle jag kunna åka hut hur många gånger som helst. Jag kan lixom inte sluta att fascineras.
När vi tagit våra ungefär 2 miljoner bilder och sagt ah och oh lika många gånger, var det dax att krypa in i bilen igen för att åka den långa vägen tillbaka. Ja, det är långt och mycket bil, men jag skulle utan tvekan gör om det igen och igen. Den här gången var det dessutom bara vi i bilen och så mycket bekvämare än när vi åkt med Ving i en stor turistbuss. Nu kunde vi bestämma lite själva när och var vi skulle stanna.
Jag kan absolut rekommendera att avsätta en dag för att åka till Kairo och kan även rekommendera att åka med Amir. Han är både billigare och kunnigare än var Ving/Tui någonsin kommer att bli. Dessutom får ni er egen upplevelse i ert eget tempo. Klicka HÄR om ni vill se vad mer Amir har att erbjuda.
Vi kom tillbaka till hotellet 21.20 och hann precis äta middag innan matsalen stängde. Sen stöp vi i säng efter en riktigt spännande och intensiv dag. Jag ser redan fram emot nästa gång jag får möta den galna staden igen 🙂
Efter ett ganska enkelt nyårsfirande, och alldeles för få timmars sömn, var det dax att åka till Arlanda. Äntligen skulle vi få sooool!!!
Nyårsmiddagen blev iofs en trerättersmiddag, men av den enklare sorten. Helene och Krister hade kommit till oss tidigare på eftermiddagen, tillsammans skulle vi åka till Arlanda tidigt nästa morgon. Det skulle alltså inte vara en massa disk att ta hand om, utan gå snabbt att stuva undan. Vi hade inte ens tänkt att vara vakna fram till 12-slaget, men tiden gick så fort att det blev så ändå. Men sen skyndade vi oss i säng för att sova hela 3 timmar.
Självklart började snön vräka ner under kvällen, så när det var dax att åka vid 4-snåret var det ett vitt täcke på marken. Så det var bara att skotta av innan vi satte oss i bilen. Vägen var hal, men vi hade gott om tid och tog det lugnt. Väl framme på Arlandas långtidsparkering var det gott om snö och vi räknade iskallt med att planet skulle vara försenat. Och så blev det också. 45 minuter efter planerat kom vi iväg.
5 timmar senare landade vi i ett soligt Egypten. Det är alltid lika skönt att komma ut ur planet eller flygterminalen och få den där första solstrålen på nosen. Känslan av värme och att ha hela resan framför sej. Den är oslagbar!
Vi kom till hotellet precis innan solen gick ner, så vi kastade bara in våra grejer och tog ett första varv runt området. Som många hotell i Egypten ser även detta ut som ett palats med tinnar och torn. Utanför går en lång härlig strandpromenad, den längtade vi såklart efter att få använda. Å det skulle inte dröja så länge alls.
Vi var ju rätt trötta efter för lite sömn och resan. Så efter att ha packat upp och ätit middag tackade vi för oss och somnade direkt. Jag trodde att vi skulle sova jättelänge, men som vanligt när det vankas soluppgång var jag tidigt på benen. Snart var vi redo för frukost och det var även våra kompisar. Det blev en rätt lång frukost, sen skulle de iväg på välkomstmöte med Ving. Vi har ju varit hör tidigare, så sent som förra året – så vi struntade i mötet och gav oss ut på resans första morgonpromenad istället.
Så himla härligt att kunna ta en promenad i shorts och t-shirt. Här är drygt 20 grader varmt och nästan vindstilla. Den där första promenaden var ljuvlig och blev rätt lång. Strandpromenaden är helt perfekt och går en bra bit åt bägge hållen från hotellet sett. Här kommer det att bli många härliga promenader under de här två veckorna. Som jag längtat efter sol och värme och långa promenader.
De första dagarna skulle dock gå åt till lite annat… fortsättning följer. Ni som följer mej på instagram vet 🙂
Att summera ett år. Det är inte jättelätt. Vad hände egentligen 2024? För att minnas har jag tittat på bilder och då inser jag plötsligt att det har hänt en himla massa. Å det mesta har faktiskt varit riktigt bra!
Att sammanfatta 2024 är väldigt mycket trevligare än när jag skulle sammanfatta 2020, -21, -22 och 23. 20-22 var fullständiga katastrofår med pandemi, sjukdom och död. -23 var bättre, men bara lite. 2024 är så mycket bättre och jag vågar knappt ens hoppas på att 2025 ska bli lika bra eller tom bättre. Vi får väl se…
Ska vi ta det viktigaste först – HÄLSAN!
Jag gick upp i vikt under -21-22, fick stopp på det under 2023 och står väl fortfarande mer eller mindre still. Men nu fick jag ju en ny medicin i höstas, två mediciner faktiskt. En muskelavslappande för värken i benen som verkligen hjälper och en mot de värsta klimakteriesymptomen. Så nu sover jag igen!
Att kunna sova och slippa värk är ju hur stort som helst. Å det hjälper ju såklart hela kroppen och det känns verkligen. Jag mår bra! Jag är hyfsat pigg! Så nu finns det hopp om att vikten ska lätta. Håller sej bara stressen borta, så ska nog 2025 bli ett bra hälsoår.
Vi fortsätter att sköta vår kost, träningen och sömnen. Det finns lixom inga ursäkter att inte ta hand om sej. Jag sätter inget mål eller några siffror, vikten ska ner och jag ska må ännu bättre. Det räcker som mål.
Reseåret 2024 – runt 150 nätter i husbilen
Året började i soliga Egypten. En två veckors resa, med en mix av sol, nya vänner och oro för svärfar som åkte in akut på sjukhus. Att befinnas sej hundratals mil bort när en anhörig blir svårt sjuk och opereras, är inte kul – men allt gick bra och han är pigg igen.
Egypten var faktiskt årets enda resa utomlands, förutom ett gäng kryssningar till Finland. Vi var ju bland annat de första passagerarna på Finnlines nya fartyg Finncanopus. Vi fick åka med jungfruturen till Nådendal, njuta av den fina båten och äta väldigt god mat.
Årets första husbilstur gick av staplen i slutet av januari. Vi åkte till Gålö Havsbad där vi stod över helgen. Det var snöfritt, men väldigt isigt. Så det blev mest mys i husbilen och det gör oss ingenting när det blir så. Vi trivs ju i vår bil och är nöjda bara vi får komma iväg.
I både januari och februari var det mässor och flera premiärer. Vi bevakade mingel, skrev texter och redigerade filmer på löpande band. Vi återkommer till nöjesåret 2024 lite längre ner.
I mitten av februari hände det – Vi hittade vår drömbil!!!
Efter nästan tre år med lilla Peppe var det dax att byta ut honom mot Ralle. Vår nya husbil, en Adria Corall 670 DC, som är knappt en meter längre och några centimeter bredare. Äntligen fick vi bättre plats att jobba och bo, vi fick helt enkelt en mer funktionell bil som passar våra behov bättre.
Peppe städades ur och fixades till, sen pussade vi honom bye bye och välkomnade Ralle till familjen. Tyvärr kom han med en hel del fel som upptäcktes längs vägen, men dessa åtgärdades av säljaren. Vi är så nöjda med vår fina bil och trivs så otroligt bra med honom.
Premiärturen gick till Motala, där påsken firades med våra husbilskompisar Helene och Krister. Dem skulle vi träffa väldigt mycket under året, de har blivit riktigt goda vänner. Tänk så många härliga människor vi träffat tack vare att vi köpte husbil. Helene och Krister träffar vi mest bla för att de bor hyfsat nära och är väldigt öppna för spontana utflykter och galna äventyr. Men där finns fler, som dessutom efterfrågar vårt sällskap – det är vi inte vana vid men väldigt glada för 🙂
Påsken var i slutet av mars, sedan var vi i stort sett ute i ett sträck till slutet av september när bilen skulle lämnas in på verkstan och fixa alla de där felen. Under det halvåret besökte vi massor med platser från Helsingborg till Höga Kusten. Det blev inte mer norr ut än så i år.
Där finns några extra minnesvärda höjdpunkter som jag vill belysa lite extra. En av dem är självklart vår Husbilsträff på Böda Camping på Öland. Mer än 225 ekipage rullade över bron för att vara med på träffen. Det blev så stort att Kåre från P4 Kalmar kom på besök för att prata med några av deltagarna. Det var en helt fantastisk vecka, men så många härliga möten. Oförglömligt!
Efter Öland åkte vi runt i Sverige, det jag minns mest var besöken hemma hos folk, bla hos Therese och Karim i Höga Kusten, hos min fina vän Åsa i Dalarna, hos Zorina och Kenth i Bräcke och hos Micke, Patric och hundarna i Värmland. Så fina dagar där vi känt oss både välkomna och bortskämda. Vi har ätit gott och skrattar massor. Det känns som vår familj har blivit så mycket större med de här härliga människorna. En ovanliga känsla av att faktiskt får höra till, som jag är väldigt ödmjuk inför.
Midsommar firades hos Anne och Stefan i Skånes Fagerhult, en spontan inbjudan som vi tackade ja till. Det blev en helg med väldigt god mat, många skratt och hästar! För första gången på över 30 år satt jag på en hästrygg igen. Jag som varit superallergisk visste inte vad jag hade att vänta mej, men det gick bra. Vi var ju ute och jag sprang in i duschen direkt efter ridturen. Det var så roligt, så det gör jag gärna om!
Vi ska faktiskt fira nästa midsommar också tillsammans. men på en helt annan plats.
När jag summerar husbilsåret måste jag såklart även nämna Elmiamässan, där vi även i år hade en hörna där digitala kreatörer (influencers, youtubers) kunde träffa varandra och sina följare. I år hade vår hörna växt lite, så vi fick en hel balkong. Där passerade folk hela dagarna, många nya bekantskaper blev det 🙂
Vi var såklart ute med husbilen så mycket vi kunde även på hösten. Innan Elmia besökte vi Strömstad och fick en helt fantastisk vecka med 25 grader varmt på en otroligt vacker plats. Ja, ni ser ju själva. Det gick lixom inte att få det så mycket bättre.
Årets sista husbilstur gick bara några mil bort. Vi måste inte åka långt för att få mysigt, det räcker med ett par mil. Bara vi får komma ut. Höstens resor gick mest bara någon halvtimma bort och ofta i sällskap med Helene och Krister.
Under året har vi använt bilen som bas vid olika jobb, som alla sommarteatrarna och flera andra event. Så smidigt att bo nära när man jobbat och kanske är färdig sent.
Hur blev nöjesåret 2024?
Intensivt, är nog det mest passande ordet. Redan i början av januari drog nöjesåret igång med Pernillas Wahlgrens show Happy Ending. Sen rullade premiärerna på, det var shower, teatrar, film och konsert. Vi hamnade på många affischer, för första gången på en filmaffisch faktiskt. Ett väldigt bra teaterår måste jag säga, där betygen från oss var höga. Vi som annars är ganska petiga och snåla med stjärnor i recensionerna.
Sommarteatrarna är alltid en höjdpunkt på året och som vanligt var vi både i Kalmar och Falkenberg, men i år blev det även Helsingborg och Höga Kusten. Både Eva Rydberg och Tomas Ledin startade nya teatrar och vi var med vid premiärerna. Vi träffar ju en himla massa gamla bekanta på sommarteatrarna, några som vi faktiskt bara träffar då.
Särskilda händelser
Ja, det finns några särskilda tillfällen som jag också minns med både glädje och värme. På min födelsedag var vi inbjudna på föreställningen Mamma Ljuger med bla Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för runt 25 år sedan, men har inte setts på väldigt många år. Nu blev det äntligen av. Vi stämde träff dagen innan föreställningen för att prata ikapp lite, men även för att jag skulle göra en intervju med honom. Det blev ett väldigt roligt möte, där tiden såklart inte räckte till för allt vi ville prata om.
Det andra fina återseendet var med Sören Olsson. Vi lärde också känna varandra för 25-30 år sedan och har hållit kontakten, men inte setts mer än ett par gånger under senaste åren. På Ljudboksgalan i april skulle han ta emot hederspriset och vi var såklart där. Det blev ett väldigt fint återseende och en speciell kväll med tanke på att han var där som hedersgäst.
En annan minnesvärd och otroligt rolig grej var när vi fick provköra en craftcart, en slags amfibiebil eller båtbil som vi kallar den. Vi fick en dag på fabriken med rundvandring och information. Sen fick vi först provköra på land, innan vi åkte iväg och provkörde den i vattnet. Så otroligt roligt. Det gör jag gärna om 🙂
Just det! Jag höll ju på att glömma! Bröllopsdagen, som vi tycker är viktig att fira. Den firades på en camping i Vansbro. Den började med stortvätt, då vi äntligen fick tag i en tvättmaskin, och avslutades med bubbel vid bilen. Mellan tvätt och bubbel blev det en god middag inne i Vansbro. Perfekt väder och en himla mysig dag. 8 år som gifta, tiden går fort när man har roligt tillsammans och det har vi!
Årets avslutas som det började. I Egypten. Å den här gången får vi sällskap, av Helene och Krister såklart! Det ser vi fram väldigt mycket mot. Först ska vi fira en nyårsafton tillsammans, innan vi packar in oss och åker till Arlanda. I snöstorm tydligen, det kommer varning på varning just nu.
Vad önskar jag av 2025
2024 var väldigt bra, nu bävar jag nästan inför 2025. Kan det också blir bra, kan detta hålla i sej? Jag hoppas verkligen det!
Under hösten påbörjades en grej som jag kanske kan berätta om inom kort, den grejen ska avslutas i januari. Något vi väntat på i 13 år. Jag hoppas verkligen att det var värt kampen och väntan. Snart vet vi, mer än så kan jag inte säga.
I övrigt hoppas jag såklart att vi får vara friska. Att vikten ska börja minska, så jag kan må ännu bättre. Att vi kan sälja av ännu fler grejer, så det snart börjar synas hemma. Och att vi ska få massor med härliga husbilsresor i hela vårt avlånga land, spännande kulturella upplevelser och en kanonrolig husbilsträff såklart. En del är redan bokat, andra saker är bara lösa planer. Om ett år vet vi hur allt blev.
Gott nytt år till er alla som läser bloggen. Jag önskar att 2025 blir precis som ni vill 🙂
Det var med lite ångest vi åkte hem i början på veckan. Sista husbilshelgen för i år… så himla tråkigt. Vi skulle hinna vara ute lite till, men måste faktiskt vara hemma lite. Vi har knappt varit hemma senaste månaden, så det ser ut som sjutton hemma. Vi måste städa!
På morgonen efter festen på Martins jobb, lämnade vi Tantolunden och åkte flera minuter bort. Vi lämnade city och hamnade Skarpnäck på First Camp City Stockholm. Som alltså inte alls ligger i Stockholm alltså, men det är nära till bussen som går till Gullmarsplan. Alltså ett bra ställe att stå på om man vill besöka city 🙂
När vi kom var det grått och några minusgrader, sen blev det regn och plusgrader och när vi skulle åka hem var det sol. Typ alla årstider på bara några dagar alltså. Vi brydde oss inte så mycket utan satt mest och jobbade. Vi har haft en lång lista på saker som måste göras innan alla tar ledigt inför jul, bla att svara på mail från vår redaktör på tidningen med medarbetarfrågor och en intervju om oss. Till den intervjun behövde han även bilder, så det fixade vi också.
Samtidigt försökte vi att njuta så mycket vi bara kunde av årets sista husbilshelg. Nu tar det ett bra tag innan vi hinner ut igen, kanske i slutet av januari – men troligen inte förrän i februari. Vi ska ju ut på resa och sedan har vi en massa teater och annat att roa oss med. Så Ralle får lite semester från sina ägare. Nu ska han bara packas ur och snyggas till, innan han får vila ett tag. Det kan hända att vi går ut och bara sätter oss i honom en stund, när längtan blir för stor.
På måndagen åkte vi hem, på vägen åkte vi förbi Independent Kostym för att lämna tillbaka kläderna vi lånat. Sen var vi alltså hemma igen. Så himla tråkigt. Men men, nu har vi att göra! Jobb ska fixas, texter ska skrivas, filmer ska redigeras, en packning ska förberedas och ett hem ska städas. Här är kaos!
Så det är väl bara att sätta igång… om 11 dagar åker vi till solen, då ska allt vara klart. Wish me luck lixom… 😛
Vårt uppdrag att hitta Östersjöns bästa julbord var nästan klart. Fyra kryssningar var avklarade, bara en kvar. Nu var vi ganska trötta och rätt fnittriga av mycket jobb och lite sömn. Tur att vi känner varandra så väl 🙂
Vi klev alltså av Birka Gotland vid 14-tiden, fick låna ett rum inne på Vikingterminalen där vi kunde sitta och jobba och klev sedan på Viking Glory vid 19-tiden. Så här har vi gjort de senaste tre åren och det är faktiskt det enklaste och mest effektiva sättet för oss.
Väl ombord på Glory satte jobbet igång igen. Vi gick direkt upp till The Buffe för att ta bilder av julbordet. Vi fick kanske en kvart på oss, det räcker men är lite tajt. Det vi upptäckte direkt var att det äntligen var pyntat och fint även inne i matsalen, inte enbart i entrén och bland maten som förut. Nu fanns små röda löpare på borden, en liten vas med en lingonkvist och kransar på väggarna. Äntligen! Det har verkligen saknats. Fina Glory har varit värd att pyntas lite mer.
Årets julbord är något större än förr årets. Vi gillar genomtänkta bufféer, med bara det mesta nödvändiga och godaste rätterna – men förra året hade man tagit bort lite väl mycket. I år var allt väl avvägt, prinskorven var tillbaka och efterrättsbordet var lite mer tilltaget. Allt det vi klagat över var åtgärdat. Det är inte bara vi som sagt till om detta, utan även andra recensenter. Jag vet inte hur mycket man lyssnar på oss, men lite verkar det ju som.
Maten var också bättre i år, även om bitarna var lite för stora. Så var det även på Birka. De flesta av oss vill ju smaka på många olika saker, är bitarna stora så blir svinnet onödigt stort om man inte tycker om det. Små små smakbitar är bättre, så kan man istället ta fler om man vill ha mer.
Vi hade ett bord längst bort i ett hörn, nästan bara vi och väldigt ostört, där vi satt länge. Det var sista kryssningen och sista julbordet som skulle testas. Två veckors kryssande var klart och en massa mat var testad. Det mesta hade vi redan både skrivit om och gjort filmer av. Nu skulle vi alltså utse en vinnare… inte så lätt när nivån på årets julbord varit väldigt jämn. Vinnaren var inte självklar alls. Det skulle komma att handla om detaljer.
När vi var lite mer än mätta och väldigt belåtna gick vi ett varv runt båten och satte oss till slut i nattklubben för att se showen där. Maria Wells och hennes proffsiga kollegor stod för underhållningen ombord, med en både underhållande och fin show på kvällen och sedan igen dagen efter. En julshow blir på något sätt extra mysig när man först ätit en massa god julmat och det är mysigt pyntat där man sitter och ser showen. Jobbet var dessutom klart, så vi kunde kosta på oss ett par drinkar också. Julkänslan har definitivt infunnit sej i år, trots att vi inte julpyntat något alls hemma.
Det blev rätt sent innan vi somnade, så det blev en liten sovmorgon dagen därpå. Vi var fortfarande mätta när vi vaknade och väntade så länge vi kunde innan det var dax att äta ”frukost”. Så vi kom rätt sent och behövde inte äta mer på hela dagen efter det. Efter ”frukosten” tog vi en tur i taxfree och sen blev det en liten tupplur innan vi såg showen igen. Vi borde såklart jobbat itsf att sova, men det gick bara inte. Dessutom hade vi en så himla fin hytt, där vi trivdes väldigt bra!
Tillbaka i Stockholm blev vi hämtade av mina föräldrar som körde oss hem. Väldigt skönt att slippa trassla med väskor, buss, tunnelbana och pendeltåg. Väl hemma var det bara att tömma kamerorna på bilder och filmer och börja göra något av det. Vi vill ha ut allt på alla kanaler senast första advent, men det gick inte i år. Vi gjorde vad vi kunde, men det gick långsammare än det borde.
Alla texter och filmer till Du i Fokus – duifokus.se kom ut ganska snabbt, men vi korade inte någon vinnare förrän förra veckan. Det borde varit iaf en vecka tidigare, men men… nu är det iaf gjort och nästa år får vi planera lite bättre. Föregående år har vi varit duktigare, men det har varit lite mycket med läkarbesök och annat som stört i år. Jaja, så blir det ibland.
Vill ni se vem som vann årets Julbordskamp på Östersjön? Läs HÄR.
Birka var en av våra absolut favoritfartyg, innan hon gick i konken under pandemin. Det var en ganska stor sorg när hon lades i malpåse och många av våra vänner ombord stod utan jobb. Men nu trafikerar hon Östersjön igen, vi gick ombord och fick en nostalgitripp som heter duga 🙂
När vi klev på nya Birka Gotland för någon vecka sedan, var det första gången på fem år. Fartyget kom tillbaka i våras, men vi har inte haft tillfälle att åka förrän nu. Självklart kommer vi väl ihåg julkryssningarna med ”gamla” Birka. När fartyget var pyntat från topp till tå och Sjösalen var en vintervärld med snö och ”flygande” älvor. Det var vi tvungna att tänka bort helt, för vi visste att det inte skulle vara så nu och att vi inte skulle ha det i bakhuvudet när vi testade årets julbord.
Så med minnet raderat klev vi ombord, och kände oss direkt som hemma. Däck 5 med den ljusa lobbyn var rätt ny när Birka slutade gå, här såg fortfarande nytt och fint ut – men med lite nya möbler. Vi har alltid gillat premiumhytterna här och de såg ut precis som vi mindes dem. Det är särskilt det lilla burspråket jag gillar. Här kan jag sitta och titta ut hur länge som helst. Egentligen var det bara buffématsalen som var lite ombyggd, det lilla båset i mitten var borta, den förändringen var enbart positiv.
Vi började med att fota och filma julbordet. Och såklart hälsa på dem vi numera känner ombord, många är från ”gamla” Cinderella som bytt rutt. Sedan var det dax att släppa på resten av gästerna och vi kunde börja testa maten. Även om vi ska glömma ”gamla” Birka, så är mycket likt. Utbudet är fortfarande rätt sparsamt, här är ingen stor dignande buffé, utan mer utvalda favoriter. Det mesta av lokala råvaror, tillagat ombord och väldigt gott.
Janssons brukar vara en favorit här, samt köttbullarna och lutfisken. Och så var det även nu. Köttbullarna är som smågodis typ, så himla goda. Allt är dessutom smakfullt presenterat i kopparkastruller och fina skålar. Inga tråkiga aluminumkantiner här inte. Men 18 olika sorters sill är att ta i… dessutom är godisbordet borta, nu får man en liten påse med ett par nävar blandat godis i. Jag vill välja själv!
Vi har fått kommentarer på youtube att tittare vill se oss äta maten, inte bara visa den. Detta funkar ju inte överallt eftersom det behövs lite mer plats. Men här gjorde det det, så vassegoa lixom. Se oss äta 😛
Mätta och belåtna tog vi ett snabbt varv i taxfree för att kolla utbudet där, innan vi gick till nattklubben Backstage för att kolla in julshowen. Tre trallande jäntor, skoja bara, tre himla duktiga sångerskor bjöd på show med både julmusik och andra låtar. Nöjda och typ svimfärdiga av trötthet stupade vi i säng. På morgonen var det dax att börja filma fartyget, vi har ju som sagt inte varit ombord sedan hon började gå igen och vi filmar ju alla fartyg som vi åker på. Iaf en gång. Så det var bara att börja jobba.
Vi kollade in däck tio med baren och SPA, de olika restaurangerna och alla utrymmen som vi får gå in i. Det mesta hann vi med innan det var dax för brunch i Salongen. Det är ett favoritställe på båten, jag gillar att sitta här och äta och se över vattnet. Ja, jag gillar att titta på vatten 🙂
Den uppdukade brunchen är kall, sen finns det även varma alternativ att beställa till. Vi skulle ju testat utbudet och både fota och filma, så vi tog två vardera. Och man får faktiskt beställa så många man vill, enligt personalen i restaurangen. Så det blev både Shakshuka, avokado på toast, steak och lite annat. Allt väldigt gott! Det går inte ens att nämna allt som fanns på brunchen, det var typ allt man kan önska och lite till.
När vi ätit filmade vi det sista och tog det lugnt i hytten en stund, sen var det dax att kliva av. 23 timmar går snabbt ibland. Särskilt när man har roligt och dessutom fullt upp. Att både fota/filma/testa julbord och filma ett helt fartyg är lite för mycket på så kort tid. Så vi vet inte riktigt hur filmen om båten blir, kanske får vi göra om det i vår när ljuset är bättre. Det återstår att se.
Det var iaf himla härligt att vara ombord igen. Birka är ett väldigt fint fartyg som vi gärna åker med och rekommenderar.
Tredje julbordet var ombord på Finnlines ganska nya båt FinnSirius. Den här gången fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Det blir lite annorlunda när man både ska jobba och umgås, samtidigt.
Vi tog husbilen på snöiga vägar från Grisslehamn till Kapellskär. Vi tyckte att vi var smarta som tog Finnlines julbord också när vi ändå var i närheten. Den där milen mellan orterna var inte kul att köra. Det var massor med snö och vägarna är rätt smala där uppe i Norrtälje. Vi hann precis fram innan det blev mörkt, vilket var väldigt skönt.
Jag vet inte hur det kom sej att vi fick sällskap, men det fick vi. Våra husbilskompisar Helene och Krister bokade också in sej och mötte upp oss på parkeringen. Vi satt en stund i vår husbil och pratade, men det var rätt kallt ute och även i bilen efter en stund. Vi tänkte att det finns väl något litet café eller nåt i terminalen som vi kan sitta på och gick dit rätt tidigt. Båten skulle komma in 17.45 och gå 21.45.
Vi gick in i terminalen redan vid 17 för att fika, men där var det stängt. Så vi fick sitta i en ouppvärmd terminal och vänta ett par timmar tills det var dax att gå ombord. Vanligtvis får man komma på strax innan 20, men vi var typ ensamma att boarda – så vi fick gå på lite tidigare. Då hade vi frusit konstant i typ 3 timmar, det var såååå skönt att komma in i hytten som var väldigt varm.
Vi var så hungriga allihop. Så vi började med att gå upp i caféet, som känns som en liten bistro där man kan köpa allt från bakverk och mackor till finare middag. Alla valde hamburgare utom Helene som gick loss på musslorna, som tydligen var väldigt bra. Vi satt rätt länge och åt, sen upptäckte vi båten och avslutade kvällen i baren. Nu var vi så trötta att vi bara satt och skrattade.
Morgonen började med en liten sovmorgon. Högtalaren hakade nämligen upp sej vid 5.40 och började surra och skrapa väldigt högt efter ett utrop och gjorde det omöjligt att sova. Utropen hörs dessutom för alla, oavsett om man ska av eller ej – vilket gör att man vaknar i onödan. Detta måste de göra något åt. Vi stoppade i öronpropparna och lyckades faktiskt somna om. Min nya medicin gör mirakel med min sömn!
Ganska snart efter vårt sena uppvaknande var det brunch på Mickes fina restaurang, med bubbel (alkoholfritt), härliga delikatesser och smårätter. Här satt vi rätt länge, fotade och filmade lite. Sen hade vi några timmar över, så vi tog med oss våra datorer och kameror och satte oss i VIP-loungen för att jobba.
Loungen är så himla bekväm. Här finns bra utrymmen för att jobba, allt är förbetalt så det är bara att ta för sej av fika, godis, smårätter, kaffebröd, vin och läsk mm. Vi fick faktiskt en hel del gjort, vilket var himla skönt eftersom vi ligger konstant efter med jobb när vi göra de här julbordstesterna. Det är väldigt mycket material som samlas ihop och ska göras något med. Martin redigerade film och jag skrev en blogg lite snabbt innan jag började med grunderna för en julbordstext. De ska ju ut så snabbt det bara går.
Strax innan julbordet öppnade gick vi dit tillsammans med en representant från båten för att fota och filma. Finnlines har egentligen inget traditionellt julbord utan en skärgårdsbuffé med juliga inslag. Här finns några olika sillsorter och lax, men en del av det finns även på den vanliga buffén. Min favorit blev en lax med saffranssås och jag tycker inte ens att saffran är särskilt gott 🙂
Mätta och belåtna tog vi ett varv runt fartygen för att filma det. Är det första gången vi är på en båt så försöker vi att filma det så mycket vi kan för att visa hur det ser ut. I mars var vi på jungfruturen med FinnCannopus som är FinnSirius systerfartyg med ett halvår nyare. Den filmen kan ni se HÄR.
Vi gillar Finnlines fartyg. Det är fraktfartyg som tar mest lastbilar, men två av våningsdäcken är för passagerare och känns så härligt lyxiga. Det är stora panoramafönster och luftiga utrymmen där man kan sitta och bara njuta av utsikten. Hytterna är fräscha och fina. Allt är lixom trivsamt. Dessutom är maten outstanding och personalen väldigt trevlig. Allt utom avrese- och ankomsttiderna är bra. Man får välja på att åka sent (21.45) eller komma hem i ottan (05.45).
Vi hade lite tid över innan vi skulle vara tillbaka i Kapellskär, så vi satte oss återigen i loungen med Helene och Krister. Det är jätteroligt att ha sällskap, men det blir ju lite annorlunda när man ska jobba samtidigt. Nu har ju även de både blogg och youtube och vet vad vi pysslar med, så det gör ju såklart saken lättare. De är dessutom väldigt förstående när vi drar iväg och lämnar kvar dem lite här och där, för att vi har en tid bestämd med någon.
Så var vi tillbaka i Sverige och det var dax att kliva av. Det är inte kul att ställa ifrån sej husbilen på en parkering mitt ute i ingenting, men personalen på plats lovade att ha lite koll. När vi åkte var det 10 minus och snö, när vi kom tillbaka var det nollgradigt och nästan snöfritt. Men isgata. Alla fyra gick som pingviner mellan terminalen och bilarna, det var svinhalt. Å detta skulle vi köra hem i, dessutom i mörker.
Men allt gick bra och ett par timmar senare rullade vi in hemma i Tumba igen. Vi hade haft ett väldigt roligt dygn och även mysig vecka med snöstorm och husbilsmys i Grisslehamn. Nu skulle vi vara hemma i hela tre dygn innan det bar iväg igen.
Trots att svenskar är väldigt reseintresserade, så finns det knappt några publika resemässor. I år utökades Seniormässan med en resedel, men det är typ allt som är öppet för ”vanliga” resenärer. För oss som skriver om, eller de som säljer resor, finns Travel News Market och den gick av stapeln igår.
När jag gick den eftergymnasiala utbildningen Turism- och reseliv fick vi åka till Göteborg och besöka TUR-mässan, det var helt fantastiskt. Här kunde vi frossa i resor över hela världen, i flera dagar, det var så härligt. Sen var det rätt många år utan någon resemässa alls, innan jag fick höra talas om Travel News Market. Detta är alltså en mässa för branschfolk, press får vara med lite sådär på nåder.
Till Travel News Market kommer mängder med utställare. Där är representanter för olika länder, turistbyråer, turistråd och researrangörer. Några kommer tillbaka år efter år, andra är här för första gången. Här möts vi som jobbar med resor på ett eller annat sätt, uppdaterar oss och knyter kontakter.
Igår var det alltså dax igen. Jag kom dit vid lunch och gick runt i lugn och ro. Man kan boka mötestider, men jag visste inte när jag skulle komma och hur mycket tid jag hade på mej – så jag valde att gå runt och spontant prata med de som intresserade mej. Det blev några bra möten, bla med representanten för den lilla ön Sifnos i Grekland. Här bjöds vi på en fantastiskt middag som gjorde att jag överlevde dagen 🙂
Under dagen träffar man även andra som skriver om resor och som brukar resa tillsammans på olika pressresor. Eftersom vi är frilans nästan allihop är detta vår chans att träffas lite mer avslappnat. Så det blev flera härliga möten och bra snack också under dagen.
En sån här dag gör ju knappast resesuget bättre, snarare tvärtom. Nu vill man verkligen åka iväg. Om 29 dagar bär det iväg igen, till Egypten, då är det nästan semester. Vi ska nog bara göra en enda film från resan och kanske jobba en timme om dagen, det är semester för oss 🙂
Ni som hängt med här ett tag vet att vi var på resa på Cypern för ett par år sedan och föll pladask för landet. Så pass att vi flydde dit när det kom en snökanon över Stockholm något halvår senare. Nu var jag tillbaka, men bara för en lunch…
Cypern har så mycket att bjuda på. Här finns en rik kultur, historia och vackra platser. Men här finns också en matkultur som är väldigt spännande, det är ju härifrån som halloumin kommer. För exakt 40 år sedan tog Frixos och Maro Papadopoulou in tio kilo av osten i Sverige, för att de helt enkelt saknade den så mycket när de flyttade hit. Då blev det ingen storsäljare direkt och det lilla lagret tog lång tid att sälja av. Tänk om de då vetat vilken succé det skulle bli. Men de gav inte upp och nu är allt detta alltså historia.
Jubileet firas med en helt nyutgiven kokbok, Hej Halllomui, med enbart halloumi-recept. En del av dem fick vi smaka på en fantastiskt mysig lunch på restaurang Skörden i Stockholm. Vi kom in i en vackert dukad matsal, med gula dukar, blommor och oliver i små skålar. Det var som att kliva in på en restaurang på Cypern, där solen skiner in och värmen slår emot en.
Direkt fick vi ett glas i handen med grekiskt bubbel, alla drycker under lunchen var från Grekland medan maten var från Cypern. Och vilken mat! Vi fick kanske 5-6 olika rätter, fritters, pizza, fylld paprika och kokt halloumi, som är helt nytt för mej och som serverades med tomat och chili-marmelad som är den absolut läckraste ”såsen” jag smakat på väldigt länge. Det kommer recept på Du i Fokus inom kort och den finns såklart med i den nya kokboken Hej Halloumi.
Vad är egentligen halloumi? Jo, det är en ost tillverkad av ko- get- och fårmjölk. Fördelningen mellan de olika sorterna mjölk varierar efter årstid och tillgång, men oftast består Halloumiosten av 70 % komjölk, 20 % getmjölk och 10 % fårmjölk. Det tar ett par dygn att göra osten. Man börjar med att hetta upp mjölken, sedan tillsätts löpe. Efter någon timme har mjölken stelnat och ostmassan kan läggas i portionsformar för att kokas i hela fyra timmar. Det är under kokningen som osten får sin sega och ”gnissliga” konsistens. Sen kyls den ner för att vikas, i vecket läggs salt och mynta. Den vikta osten läggs i press och sedan i en saltlag under ytterligare 48 timmar. Efter detta är halloumin klar att packas.
Första gången jag kom i kontakt med halloumi var när vi skulle ha kräftskiva nån gång runt 2005 och en av gästerna tog med halloumi ist för skaldjur. Jag smakade pyttelite och tyckte det var så otroligt gott. Då var det mest ett alternativ till kött och något som vegetarianer åt. Nu finns det väl i nästan varenda kyl?
Under lunchen fick vi höra Maro berätta om familjens historia, osten, jubileet och den nya kokboken. En solgul kokbok, såklart, med 40 härliga recept. När hon berättade att det är vanligt att man river halloumi både i och på pasta blev jag nyfiken. Detta berättade jag såklart för Martin som var tvungen att testa. Så nu finns det ett recept på Du i Fokus på pasta med riven halloumi och citron. Jättegott!
Nu fick jag en stark längtan till Cypern. Det är helt klart dax att åka dit igen. Jag skulle så gärna vara med och göra halloumi, det missade vi sist. Hur tillagar ni helst halloumi? Tycker ni ens om det?
Innan vi köpte vår första husbil tänkte vi att campar, det gör man på sommaren. I oktober ställde vi alltså av Peppe (första husbilen) för att låta honom vila under vintern. Men guuuuud så tråkigt det var! Så året efter köpte vi vinterdäck och sedan dess har vi campat året om. Det är ett väldigt bra sätt att förgylla den tråkigaste tiden på året.
Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vintercampa, men nu är det något jag tycker är så mysigt. Lite omständligt ibland, men ett bra sätt att snabba på en tråkig årstid och sätta lite guldkant på iskalla dagar. Innan vi bytte husbil till Ralle, som vi har idag, var det lite knöligt med plats för vinterkläder och att inte kunna använda vattnet som vanligt, men vi vande oss ganska snabbt. Nu har vi en lite större bil som dessutom är mer anpassad för vintern.
Peppe var så liten att när man klätt på sej vinterkläderna, fick man gå ut för att ge plats åt den andra att klä sej. Så har vi det inte nu. Vi kan klä oss samtidigt utan problem och kan fortfarande röra oss inne i bilen. En knapp meter mer på längden och några centimeter på bredden är väldigt mycket i en husbil.
Vi ska dock tömma bilen på vatten nu och kommer att använda vatten på dunk resten av vintern, för att inte riskera att rören ska frysa sönder. Låter vi bilen stå med el när vi är hemma, skulle vi kunna låta vattnet vara kvar – men det kan ju bli strömavbrott när man är borta och då kan allt frysa söder. Sånt kostar mycket pengar att fixa, så det tänker vi inte riskera. Man vänjer sej rätt snabbt med att använda vatten på dunk. Dusch får man lösa, antingen på ställplats eller camping.
I tisdags åkte vi till Grisslehamn, det var perfekt väder och vägen var torr och fin. Men vi visste att ovädret var på gång… vi hade jobb på fredagen och vågade inte köra dit på torsdagen, inte heller på onsdagen, å tur va väl det. När vi drog åt handbromsen på tisdagen var det barmark, på onsdagen kom kylan och regnet, natten till torsdagen kom snöstormen. När vi vaknade hade vi fått massor med snö, tack och lov att vi inte väntade med att åka. Nu kunde vi i lugn och ro jobba från bilen, tryggt och säkert. Även om vi var rätt insnöade.
På torsdagen skickade vi ett meddelande till ägaren och frågade om de hade tänkt att ploga på sin vinteröppna ställplats, eller om de kunde dra loss oss om vi fastnade när vi skulle flytta bilen på fredagen. Direkt kom en man med sopborste och snöskyffel och gjorde en liten väg till servicehuset och garanterade att det både skulle plogas och finnas beredskap om vi fastnade. När vi vaknade på fredagen var det plogat och vi kom iväg som det var tänkt.
Att vintercampa är speciellt. Jag avskyr vintern. Alltså AVSKYR! Men i husbilen blir det uthärdligt. Där är så mysigt och ombonat. Mycket mysigare än hemma. Vist är det lite meck med att hålla kylan ute, det har vi löst med golvvärme och två filtar som sitter fast med kardborreband. Andra köper sk Masatäcke, men det fäster man på utsidan och jag vill kunna glutta ut vid behov utan att vara tvungen att gå ut. Våra filtar är en både billig och enkel lösning som funkar alldeles utmärkt och gör stor skillnad.
Största problemet de här dagarna var att luckan till toan frös fast totalt, så den gick inte att tömma. Men vi hade ju toa i en liten bod brevid oss, så det gjorde inte så mycket. Och på söndagen var det plusgrader så luckan gick att öppna igen. Dessutom hade vi väldigt lite vatten med oss, vi trodde att vi skulle fylla när vi kom fram i torsdags – men vattenkranen var avstängd. Så gör många för att ledningarna inte ska frysa, men andra talar om det… Så det där med dusch blev ju också omöjligt. Men då fanns ju servicehuset tänker ni. Japp, å där var hela 12 grader ”varmt” 😛
Men det sa vi också till om och fick ett extra element, så snart var det varmt, skönt och duschvänligt. Så visst finns det vissa grejer att tänka på när det blir minusgrader och visst kan det vara lite krångligt, men det gör inget. Det är värt lite krångel, för det är så mysigt.
Jag tycker att det är så synd att så många med husbil ställer undan sina bilar halv året. Många gör det utan att ens ha provat vintercamping, man ska lixom bara göra så. Har man provat och inte gillade det, fine. Men säg inte att ni inte vill campa för att ni inte gillar vintern. För det gör inte jag heller, men vintern blir ju mycket bättre av att dra ut på rull. Iaf i mina ögon. Prova!!! Nu kanske gillar det 😉
Men visst, det är ju inte samma liv som när man campar på sommaren. Det där att sitta ute och mysa är ju inte jättelockande, även om jag vet många som gör det genom att tända eld och lägga fårskinn i stolarna. Mej lockar det inte, vi sitter hellre inne och myser. Precis som vi gör hemma, bara att det är mycket mysigare och färre krav i husbilen.
Så vart vill jag kommer med detta då? Det vete sjutton faktiskt. Jag kanske bara vill samla ihop mina tankar att jag för första gången har något som jag faktiskt tycker om med vintern? Att den numera är uthärdlig och går fortare och vill peppa andra vinterhatare med husbil att iaf testa. Vi åker ju till solen också, men det är kanske inget man gör över helgerna utan mer som långresa ett par veckor.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sån som campar” och definitivt inte på vintern. Men jag testade och gillade det, väääldigt konstigt – men va sjutton – jag är ju lite konstigt. Vintern i fin på bild, och inifrån en husbil 🙂
Är man på en ny plats så ska man såklart upptäcka den. Det tycker iaf vi. Så när vi hade en dag i Åbo passade vi på att kolla in den finska staden. Och fick smaka en av världens godaste pizzor, på riktigt alltså!
Det har gått kryssningar till Åbo i decennier, men det har nog inte varit någon tur där man kunnat kliva av förut. Som det varit till Helsingfors, där man haft hela dagen på sej i land. Men sedan någon månad så har TallinkSiljas Baltic Princess en tur i veckan, där man är i Åbo varje onsdag mellan 10 och 18 ungefär. Himla kul tyckte vi och var ju tvungna att testa när vi ändå hade ett julbord att testa.
Innan vi åkte kollade vi upp lite av det som staden har att bjuda på, där finns en hel del. Men så här på hösten, närmare jul, kan ju vädret ställa till det lite, så vi bokade bra en sak i förväg och det var ett besök på slottet. Det ligger nämligen bara ett stenkast från båten, tar kanske 6-7 minuter att gå, så det kan man göra även vid dåligt väder. Å vädret var inte toppen… blåsigt och rätt kallt, men uppehåll.
Vi klev av båten och gick den korta biten till slottet, man ser det från båten. Det är faktiskt baksidan man ser och även den vägen man kommer när man går från båten, det hade ju inte vi koll på och gick in den vägen. Inte förrän vi var inne i slottet och kunde titta ut, samtidigt som vi såg en modell av hela bygget, fattade vi att vi alltså inte sett framsidan än. Jaja, då var det bara att ta allt lite bakvänt och sedan ta resten.
Slottet (Turun linna) är stort! Skitstort faktiskt. Från receptionen leder en otroligt pedagogisk snitslad bana runt hela kalaset, så man inte ska missat något. Det är mängder med trappor och ojämna stengolv, värsta träningspasset faktiskt. Men det är så intressant!
Åbo slotts är mer än 700 år gammalt och börjar sin historia runt 1280-talet. Från början ett sk lägerkastell som så småningom utvecklades till en mäktig gråstensborg. År 1556 utnämnde Gustav Vasa sin son Johan till hertig över Finland. Utnämningen var början på en ny fas i slottets byggutveckling. Då byggdes festvåningens salar. Johans renässanshov i Åbo slott gav startskottet till renässansen i Finland.
Slottet har vid ett tillfälle nästan brunnit ner och sedan förstördes det nästan helt under bombningarna 1941. Efter krigsslutet inleddes restaureringsarbetet, som blev färdigt 1961. En stor del av utrymmena har återfått sina ursprungliga skepnader och är idag en av stadens finaste sevärdheter. Här visar flera olika utställningar slottets händelserika historia. Det är så otroligt intressant att gå runt här!
Vi gick kanske 2 timmar, sen var vi helt slut i benen. Jag vet faktiskt inte hur många våningar vi såg och hur många trappor vi sprang upp och ner för, men det var ett helt gäng långa, smala trappor och iaf 3-4 våningar. Vi hade kunnat kvar längre om vi orkat och inte blivit hungriga. När klockan drog över 13, var det lixom dax att hitta något att äta.
Så vi lämnade slottet och gick längs kanalen in mot stan. Jag ville se Saluhallen (Turun kauppahallissa). Efter lite letande hittade vi den långa, röda tegelbyggnaden lite bakom stora torget. Här snackar vi tradition och historia. En riktigt härlig saluhall helt enkelt, men massor av olika varudiskar, små caféer och matställen. Vi gick ett varv först för att se vilka olika alternativ vi hade att välja på. Det var inte alls svårt att bestämma sej. Här finns en mycket speciell pizzarestaurangen.
Restaurang 450 C har deltagit i en mängd tävlingar och placerat sej som bäst på 29:e plats i hela Europa. Självklart ville vi äta där. Vi bad den Italienska pizzabagaren att göra den godaste pizzan som skulle göra sej bäst på bild. Han funderade ett tag och serverades oss efter en stund en sk vit pizza med mortadella och buffelmozzarella. Asså… mums! Det kan vara den goaste pizza jag någonsin smakat!
Nästan pinsamt att säga det, men sen orkade vi inte mer. Vi hade nästan 16 000 steg i benen och visste att vi skulle filma och fota julbordet ganska snart. Vi skulle stå upp lite till och måste vara lite pigga i benen en liten stund till. Så vi letade rätt på en busshållplats och åkte tillbaka till hamnen. Nu var det dessutom rejält kallt och började skymma.
Vi missade alltså en hel del, bla gamla stan, det gamla fängelseområdet och en massa annat. Men då har vi ju en anledning att komma tillbaka. Fast då får det bli på sommaren, med lite värme och längre dagar. Kommer tillbaka gör vi iaf!
Så var det dax. Årets första julbordskryssning är avklarad och första julbordet är testat. Julbordskampen på Östersjön 2024 är inledd. Om ett par veckor vet vi vem som står som årets vinnare 🙂
I tisdagskväll tog vi oss till Värtahamnen i Stockholm för att kliva ombord på Baltic Princess, Tallinksiljas fartyg som går mellan Stockholm och Åbo. Det är faktiskt en ny rutt, där man varje onsdag har en heldag i land att utforska Åbo, innan fartyget går tillbaka till Stockholm igen. Precis som man kunnat göra till Helsingfors i många år, nu kan alltså besöka Åbo också – iaf en gång i veckan.
Vi var alltså ombord för att testa rutten, filma fartyget, kolla in Åbo och äta julbordet. Jobbet börjar faktiskt redan innan vi går ombord med att filma en sk ”påa” redan i terminalen. Sen är kameran med under hela resan. Den här gången blir det en film om julbordet och en om båten samt våra 24 timmar ombord. Lite från Åbo också alltså, men väldigt lite – vädret var alldeles för dåligt.
Kryssningen började i Happy Lobster med en läcker skaldjurstallrik. Jag älskar skaldjur och de blir så bra på bild. Att få äta upp sitt arbetsmaterial är ju väldigt lyxigt. När vi jobbar är vi väldigt försiktiga med vad vi dricker, så det blev bara cola zero till. När vi fotat, filmat och ätit upp tog vi ett varv runt fartyget för att filma det. Sen dök vi i säng.
På morgonen blev det lite sovmorgon, vi skulle ju inte vara i Åbo förrän vid 10 och hade gott om tid att äta frukost och bara sitta ner en stund. Baltic Princess tar nästan 3000 passagerare, både dit och hem var det ca 300. Vi hade det väldigt luftig och superservice hela vägen. Det var definitivt ingen trängsel vare sej i baren på kvällen, vid frukosten eller när vi skulle gå i land. Jätteskönt.
Jag ska berätta om hela dagen i Åbo i ett eget inlägg, men snabbt kan sägas att slottet bara ligger ett stenkast från båten – så vi började där. Sen gick vi längs kanalen in till stan, där vi gick till Saluhallen för att äta lunch. Där åt vi en pizza som kan vara den godaste jag någonsin ätit. Pizzerian har varit 29:e bästa i Europa, inte illa!
Efter sisådär 15 000 steg gick vi ombord igen och förberedde oss för middagen. Strax innan matsalen The Grand Buffé öppnade fick vi komma in och fota/filma julbordet. Detta var den allra första dukningen, så det var lite extra peppad personal i köket. Det var inte bara vi som fotade, det gjorde både kockar och servitriser också.
När vi hade vårt material var det dax att börja smaka. Kanske inga sju turer som traditionen säger, men iaf tre eller fyra. Vi har ju lärt oss med åren hur vi ska göra för att helt enkelt inte äta ihjäl oss. Vi testar särskilt alla nyheter samt skinka, Jansson, köttbullar, prinskorv och lutfisk (om det finns). Detta är det som folk är mest nyfikna på. Samt efterrätterna.
Julbordet ombord på Baltic Princess och även de andra siljabåtarna är väldigt fint i år. MEN där finns inga prinskorvar! Jättekonstigt! De fattades även på Viking Glory förra året, så de kanske är på väg bort? Det återstår att se…
Här fanns två särskilt intressanta nyheter, sill med lingon och ingefära samt en rödbetsglaserad lax om var så sjukt god! Tre olika skinkor, gott men inget som stack ut. Jansson var god men lite för lös, köttbullarna små och saftiga, lutfisken helt ok men med för lite sås. Allt var alltså helt ok och några grejer stod ut lite extra. Dessutom var matsalen mysigt julpyntad, sånt gillar vi!
När det sista var filmat var det dax att ta lite ledigt. Då blev det en stund i de olika barerna ombord för att testa lite av årets utbud av drinkar. Vi tar alltid olika så vi kan smaka av varandra. Det blev ett par stycken innan vi gick tillbaka till hytten och somnade ovaggade. Både mätta och otörstiga.
På morgonen hade vi missförstått precis allt och trodde att vi hade hur gott om tid på oss som helst. När vi åkte var det ju vid 18-tiden, så vi tänkte att det skulle vara så nu med. Så var det inte. Båten skulle gå redan vid 8, så det blev att skynda in i det lilla caféet ombord för att köpa frukost och sedan kasta oss av båten med bara några minuters marginal. Den där lugna frukosten som vi sett fram emot var alltså bara att glömma. Hoppsan lixom.
Detta var den första av fem julbordskryssningar. Redan imorrn drar vi till Grisslehamn för nästa. Ni hänger väl med?
Många frågar om Egypten. Hur det är, är det säkert och vad kan man göra? Vi har varit där många gånger, på olika platser. Senast över nyår förra året och snart bär det av dit igen. Därför tänkte jag sammanfatta mina tankar för er som är nyfikna och kanske funderar på en resa till det stora ökenlandet.
(Det visade sej inte vara så lätt att göra en kort sammanfattning, den blev ganska lång… håll till godo!)
Jag var tidigt intresserad av antiken och läste varenda roman om det gamla Egypten. Såklart drömde jag om att se de mäktiga pyramiderna i Giza. Vem gör inte det? Jag kommer såväl ihåg när vi flög till Seychellerna och faktiskt såg pyramiderna från luften, hur små de såg ut och hur besviken jag blev 😛
Det var såklart en synvilla, de är gigantiska! Något jag fick uppleva första gången i landet. Min första resa till Egypten var 2001, barnen var 6 resp 7 år gamla. Resan gick till ett rätt oexploaterat Hurghada, där hotellen låg en bit bort från stranden och det var nära till citykärnan. Vi var fast beslutna om att se så mycket vi kunde av landet och gjorde utflykter till både Kairo och Luxor. Om vi inte skulle komma dit igen. Första mötet med Kairo blev en ögonblicklig förälskelse som fortfarande håller i sej. Sedan dess har det blivit många besök i landet och flera besök i den kaosartade huvudstaden.
Den här texten inriktar sig mest till er som aldrig varit i Egypten, men är nyfikna på landet. Jag har varit där ett tiotal gånger nu, på olika platser och tycker nog att jag sett så pass mycket att jag kan ge matnyttiga tips och råd. Jag gillar ju dessutom att resa i lite annorlunda länder, gärna på den afrikanska kontinenten. Ni som redan innan är ”anti” Egypten, muslimska länder och liknande – kan sluta läsa här.
Till att börja med vill jag börja med att påminna om era pass. För att resa till Egypten SKA era pass vara giltiga minst 6 månader EFTER HEMKOMST. Det är det första ni ska ha koll på. Mååånga missar detta har jag förstått, det är inte kul att bli nekad vid avresa och vända hemåt igen. Så kolla passen om ni ska resa snart, sen kan ni läsa vidare 🙂
Ska vi ta det här med kriget i Gaza på en gång? Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn, med en pytteliten bit som gränsar mot Egypten. I övrigt är Gaza omslutet av Israel. Sharm el Sheik är den turistort som ligger närmast, det är 39 mil fågelvägen. Till Kairo är det 34 mil, men betydligt längre landvägen såklart. Till Hurghada som är på andra sidan Röda Havet är det över 70 mil landvägen. Att jämföra med Stockholm – Lvov (Ukraina) som är 46 mil fågelvägen eller Krakow – lvov som är 32 mil. Till Polen åker många utan att ifrågasätta säkerhetsläget kring Ukraina. En reflektion bara, som jämförelse till alla frågor om Egypten.
Vi har bekanta i både Hurghada och Kairo och frågade såklart dem innan vi åker ner förra vintern. Ingen av dem har ens märkt av kriget. UD avråder inte från resor, vilket de gjort periodvis då och då av andra orsaker – men det var länge sedan nu. Hade det varit farligt att åka till Egypten eller Kairo så hade UD såklart haft en avrådan. Jag lutar mej på det.
Var ska man åka då?
Sharm el Sheik är både fint och trivsamt, men det undviker vi faktiskt just nu med tanke på Gaza. Sharm ligger i Sinaiöknen, här fanns nästan ingenting innan hotellen började byggas på 80-talet. Så är det iofs på många platser i Egypten. Därför är resorten oftast med flera restauranger eller sitter ihop med ett annat resort. Självklart är det väldigt populärt med ökenutflykter här, både på kamelryggen och med fyrhjuling. Sharm är otroligt häftigt för den som dyker eller gillar att snorkla, det är glasklart vatten och massor med färgglada fiskar. En av våra resor hit tog maken och killarna dykcert här. De gjort all teori hemma i kalla Sverige och uppdyket på plats, ett smart upplägg tyckte vi.
Jag vet inte om någon svensk charterarrangör har resor till Sharm just nu. Vi kommer att åka tillbaka, men inte nu.
Vi har valt området runt Hurghada de senaste resorna och besökt allt från Port Ghalib i Marsa Alam en bit söder ut – till El Gouna strax norr om Hurghada. Marsa Alam är lite likt Sharm el Sheik med absolut ingenting utanför resorten. Det är kanske inte jättenära, men ändå kanske det bekvämaste stället att bo om man vill uppleva Assuan och Abu Simbel. För besök i Luxor funkar allt runt Hurghada, det ligger lixom rak västerut. Självklart ska man åka på utflykt när man är i Egypten, iaf om det är första gången man besöker landet. Men vi återkommer till det.
Det ser inte ut som särskilt många har resor till Marsa Alam för tillfället, varför vet jag inte. Där bodde vi iaf på Siva Port Ghalib, detta kan ni läsa om HÄR. Vi var här årsskiftet 2016/2017 och trivdes väldigt bra. När vi åkte till Hurghada förra året var det alltså några år sedan sist, till nästa gång blir det däremot väldigt tätt. Att vi valde Egypten förra året var helt pga priset. Två veckor med flyg, mat och med tillägg för barnfritt hotell för typ 30 000 över nyår, är ett väldigt bra pris. Att det blir nu igen är av nästan samma anledning, men också för att det är nära, enkelt, solsäkert och liten tidsskillnad.
Förra året valde vi The Grand Palace i Hughada som är ett sk Red Sea Hotel, den här gången blir det Makadi Spa i Makadi Bay som ingår i samma kedja. Ni kan se allt om hotellet HÄR. En ort som vi hört mycket gott om som vi vill kolla in och se om det är så bra som alla säger. Vi hade tänkt bo i El Gouna, där våra vänner bor – men det blev lite för dyrt för oss tyckte vi.
Överhuvudtaget är hotellen i Egypten väldigt fina. Det är oftast större resort med flera restauranger både inne på hotellet och direkt utanför. Rummen är stora och rymliga, vanliga färger är vita väggar och turkosa textilier. Allt byggt i sten, så wifi-signalen har svårt att nå igenom väggarna. En rekommendation är att köpa sim-kort på flygplatsen. Där står alla operatörer direkt i ankomsthallen och hjälper snabbt till att aktivera kortet. Ta en operatör där du ser att det funkar direkt och inte behöver vänta 30 minuter, då minska risken att bli lurad. Det brukar finnas wifi att köpa till på hotellen, de funkar sådär…
Vilka utflykter ska man göra då?
Jag tar för givet att nästan alla är nyfiken på pyramiderna och vill se dem i verkligheten. Det är en upplevelse! Från Hurghada är det en rätt jobbig resa att ta sej med bil genom öknen till Kairo, men man kan flyga också. Det är dock himla häftigt att se soluppgången över sanddynerna, kameler på rad och att uppleva den galna trafiken in till huvudstaden. Den är… speciell…
Man brukar bli hämtad vid 2-tiden på natten, komma fram lagom till allt öppnar och är tillbaka på hotellet vid 22-tiden. Om man inte väljer att stanna över natten, vilket vi gjort några gånger. Nu i januari ska vi dock bara åka över dagen, då våra vänner bara är med oss en vecka. Kairo är verkligen en speciell stad med väldigt mycket att se. Här finns inte bara pyramider, utan Sfinxen, Egyptiska museet, den stora moskén, basarerna och mycket annat. Det ”ska” upplevas.
MEN även om Kairo är ett måste, så är vi mer fascinerade av Luxor. Man fattar lixom inte hur häftigt det är förrän man man besökt båda städerna. Kairo är en STOR upplevelse, där man känner sej väldigt liten. I Luxor har man antikens historia rätt framför näsan, bokstavligen. Här finns tempel som är flera tusen år gamla, man går bokstavligen där Faraonerna en gång också gått. Här finns Konungarnas Dal med alla gravkammare, Hatchepseuts Dödstempel, man kan åka faluk (båt) på Nilen och en massa annat. Luxor tar andan ur en på ett helt annat sätt än Kairo och man bör besöka bägge någon gång i livet. Alltså måste våra vänner följa med oss till Egypten flera gånger 🙂
Sen måste man såklart ta en båttur, snorkla eller dyka. Jag är ingen badare, men sitter gärna på båten och ser fiskarna uppifrån. Vattnet är faktiskt så pass klart att man kan göra det, även om det såklart är häftigt att simma bland dem. Fiskar kan man också se vid bryggor, så även om man inte åker iväg eller snorklar så kan man uppleva undervattensvärlden lite ändå.
Vi upplever helst nya platser med fötterna. I Egypten kan det bli lite knepigt. I Marsa Alam fanns inget utanför resortet, det gick inte att gå särskilt långt där utan att hamna i öknen. I Hurghada däremot finns bebyggelse en bra bit från hotellen hela vägen in till Hurghada stad och även en bit förbi mot El Gouna. Inne i Hurghada finns butiker, restauranger och små torg där man kan sitta och fika. HÄR finns mer att läsa om Hurghada.
Det man ska veta är att försäljarna är rätt påstridiga. Såklart, vi är ju vandrande plånböcker och deras möjlighet till inkomst. Vill man inte handla så säger man bestämt nej. Låt er inte dras med in i en butik mot er vilja, säg nej och fortsätt att gå.
Utanför de stora sevärdheterna i Kairo och Luxor är det ännu värre. Här drar folk i en, bokstavligen. Vi väljer därför att använda en lokal guide, då får man hjälp att säga nej och kan gå hyfsat ifred. Detta är ju inte unikt för Egypten, så är det i många länder där man lever på turismen. Man får helt enkelt acceptera att vi ses som pengar.
NÄR ska man åka då?
När som helst faktiskt. Det är varmt året om, även om det är svalare runt nyår. När vi var där första gången kom vi i mars till 40 graders värme. Vid vattnet kan det vara helt ok, i en stad som Kairo eller Luxor blir det varmt. Vi har åkt runt nyår flera gånger och för några år sedan var det rätt svalt, nu känns det som det blir varmare och varmare. Förra året var det drygt 25 grader varje dag, men solen går ner tidigt och det blir svalt på kvällarna. En tjockare tröja eller tunnare jacka är nödvändigt.
Växla pengar?
Förr brukade vi växla ett par hundra innan vi åkte, det är alltid lite lättare att ha lokal valuta när man kommer fram. Numera är det svårt att växla i Sverige, inte ens Forex har Egyptiska Dollar hemma. Men Euro funkar på de flesta ställen och uttagsautomater finns överallt utanför hotellen. Så numera tar vi med Euro och bankkort, så tar vi ut det som behövs på plats eller betalar i Euro. Vi undviker dock att betala med kort, det känns inte alltid helt säkert.
Blir man magsjuk?
Förr var magsjuka väldigt vanligt när man åkte till Egypten. Främst när man handskades mer med kontanter, pengarna var riktigt äckliga. Eller när man åt från bufféer där mat stått framme länge eller grönsaker som sköljts i dåligt vatten. Vi har åkt till Egypten i över 20 år och jag har faktiskt aldrig varit magsjuk där. Det har jag däremot varit i många andra länder, därför har vi alltid koltabletter och immodium nerpackat i reseapoteket.
Vi som gillar Egypten blir aldrig mätta på landet. Här finns så mycket att se, upplevelserna tar lixom aldrig slut. Å vissa saker kan man se om och om igen, som Kairo och Luxor. Det är lika häftigt och fascinerande varje gång. Och för varje gång kan man ta in mer och mer, när man vet vad man har att vänta sej och den där förstagångsupplevelsen har lagt sej. Vi åker dit i januari igen och den här gången är det första gången vi kommer att göra en film därifrån, det ska bli väldigt spännande. Då får ni följa med och ta del av vår dag vid pyramiderna, och samtidigt se vännernas första intryck av de mäktiga byggnadsverken.
Det finns mycket att säga om Egypten, men jag tror att jag stannar här. Inlägget blev väldigt långt bara med detta lilla. Att sammanfatta ett så speciellt land är svårt. Men jag skulle vilja säga att så länge UD inte säger något, så åk! Jag har alltid känt mej trygg där.
Det finns så prisvärda resor och det är ett väldigt bekvämt resmål. Bara 5 timmars flygtid, behagligt klimat, fräscha hotell, massor att göra om man vill, god mat och minimal tidsskillnad. Men det är ju såklart inte ett resmål för den som är orolig och tänker sitta på hotellet hela vistelsen. Då skulle jag åka någon annanstans.
Vi trivs i Egypten och kommer att fortsätta att utforska landet. Det finns mycket kvar att se även om vi sett mycket hittills. Drömmen är att se Alexandria, ta en kryssning på Nilen och uppleva Assuan. En dag så blir det så.
