Browsed by
Tagg: resor

Gambias två årstider och enkel hjälp

Gambias två årstider och enkel hjälp

Solen har skinit över Sverige konstant i nästan två månader nu och det har varit härligt medelhavsvarmt. I love it!!! Så här vill jag ha det 12 månader om året, jag har inget behov alls av de andra årstiderna. Jag menar det verkligen.

När jag säger att jag älskar värme och gärna har 25-30 grader varmt året om, brukar folk säga ”om du hade det jämt så skulle du snart tröttna på värmen och solen”. Men jag har ju faktiskt bott så… det var ju knappast vinter och snö i Gambia när jag bodde där. Det var runt 30 grader och sol varenda dag och jag tröttnade inte en enda sekund på det.

I Gambia skiner solen året om, även under regnperioden. Den svenska turistsäsongen är mellan oktober – april, engelsmännen är lite mer toleranta och kör faktiskt hela året även om det inte är så många turister där under vår sommar. Juni-augusti är rätt tuffa månader för gambierna, regnet bokstavligen öser ner och slår sönder allt. Mellan skurarna skiner solen, de är fuktigt och väldigt varmt. Har man ett enkelt hus, som de flesta har, så läcker det genom taket om detta inte blåser bort och väggarna regnar sönder.

För ett par år sedan fick vi nödrop från Smile och familjen som bor längst med Gambiafloden. Taket hade blåst av och allt som fanns inne i huset riskerade att förstöras av regnet. Det man oroade sej mest för var barnens skolböcker, det som är mest värdefullt för den som inte har en självklar utbildning. På några timmar hade vi samlat ihop tillräckligt med pengar för ett nytt tak och en överföring gjordes till vår goda vän Linda som bor där. Linda hjälpte snabbt Smile att fixa ett nytt tak av god kvalitet som genast kom på plats. Det mesta i huset kunde räddas och barnens skolböcker var intakta. Något år senare besökte vi byn och taket visades stolt upp, det gamla trasiga taket tjänstgjorde numera som staket runt huset för att hålla djur borta  🙂

Under regnperioden är det rätt mycket mygg, då är malariarisken som störst och det är även vanligt att man får mask i magen. Första året som vi kände Smile gav vi honom pengar för att köpa myggnät inför regnperioden. Detta var 2013 och sedan dess har ingen i familjen haft malaria, förr drabbades minst en familjemedlem varje år och dog av sjukdomen. Näten kostar 75 kr, en ganska lite summa som alltså räddar liv.

Ungefär samtidigt som vi köpte näten klagade Smile på att magen kändes konstig, som att den rörde sej… det visade sej att flera i familjen hade mask i magen, så vi samlade återigen ihop pengar och köpte medicin till hela gänget. För 800 kr kunde hela familjens 11 personer få behandling och sedan dess har de varit friska. Masken tar all energi och gör att man inte tillgodogör sej någon näring alls och kroppen blir då mer mottaglig även för andra sjukdomar. När familjen blev fri från mask kunde de äta upp sej lite och stå emot en massa annan skit också.

I december åker vi tillbaka, den här gången mest för att bara lata oss i solen – men vi åker självklart upp till byn också. Den här gången ska vi försöka få med oss solcellslampor så att barnen kan läsa läxorna inomhus på kvällen. De ska vara av god kvalité, med ett vitt ljus – inte gult och hålla laddningen länge. Jag vet inte var vi ska få tag på dem eller vad de kostar, men det visar sej. Vill du hjälpa oss går det bra att swisha en slant till oss, maila till marlenerinda@gmail.com så får du swishnumret. Och vill du följa med till byn går det också bra, bara boka in din resa med Ving. Vi är där 28/12 – 11/1 och bor på Sunset Beach. Kom dit samtidigt så kan du följa med till byn och vara med om ditt livs upplevelse.

Har man en gång varit i ett land med riktigt fattiga människor och faktiskt pratat och umgåtts med befolkningen, då blir man förändrad. Man får en riktig käftsmäll och inser ganska snabbt vad som faktiskt är viktigt på riktigt. Inte är det saker, snyggaste bilen eller coolaste kläderna, det är ett som är säkert. Frågar man våra vänner så är det hälsan, den går alltid först i alla lägen. Sen är det mat för dagen, tak över huvudet och kläder på kroppen. Har man bara dessa fyra så är man rik. Värt att tänka på.

Just nu regnar det här i Sverige, ett varmt regn som gör att det doftar sommar ute. Om någon vecka börjar regnperioden i Gambia, den andra av Gambias två årstider. Jag skulle gärna ha bara två årstider här också, sommar och lite mindre sommar 2-3 månader om året, iofs med mycket regn, men det behöver man iaf inte skotta bort och knäcka ryggen på.

Som sagt; 28 december drar vi – du hänger väl med?

 

Börjar dra i restarmen

Börjar dra i restarmen

Nu är det tre månader sedan jag var ute och åkte senast och nu börjar det dra i restarmen igen. Jag längtar efter vågornas brus, långa promenader på stranden och att få gräva ner tårna i sanden.

Maj och första dagarna i Juni var helt fantastiska när det gäller sol och värme. Jag som är värmeberoende och lever upp när termometern närmar sej 25 plus har njutit för fullt. Förra veckan blev det svalare och senaste dagarna har varit lite molniga, vilken självklart är bra för naturen. Men jag har hellre det där medelhavsvarma och härliga, det är lixom mitt rätta element.

Så nu längtar jag bort igen. Jag brukar ju säga ”Hemma bra – borta bäst” och nu vill jag bort, men så blir det inte. Sommaren tillbringas nog hemma, det blir hemester om inget annat skulle dyka upp. Förra sommaren hade vi ingen semester alls eftersom Martin skulle byta jobb, men jag reste så mycket under året att det var helt ok. Kanske blir längtan större när man vet att det dröjer?

Det enda jag helt säkert vet är att vi åker tillbaka till Gambia i slutet av december. Sen är det preliminärt bestämt att vi åker till Kroatien igen i Oktober, för att bevaka årets VM i Olivplockning – årets galnaste tävling. Julbordskryssningar blir det säkerligen också, men det är lite dåligt med sol på dem… Kanske blir det även en sväng till Göteborg i november… dåligt med sol då med…

Det skulle vara skönt att åka bort något litet snart, men men… det är som det är och blir som det blir… man vet ju aldrig med oss  🙂

 

All Inklusive eller ej?

All Inklusive eller ej?

Jag har varit med i en intressant diskussion i en resegrupp på Facebook. Diskussionen handlar om All Inklusive och allt som detta innebär. Det blev så intressant och faktiskt lite upprörda känslor också, så jag bara måste nysta lite i det själv.

All Inklusive är alltså när man åker på en resa där allt är inkluderat. Detta handlar oftast om charterresor, men faktiskt även när man åker på kryssning. På kryssningar i tex Medelhavet och Karibien har man oftast inget val, det ingår vare sej man vill det eller ej. När man reste på charter förr valde man mellan frukost, halvpension eller helpension – dessa begrepp finns knappt längre. Numera är det inget eller all inklusive, typ…

Förr var jag totalt emot allt vad all inklusive innebär, bla för att jag inte litade på mej själv. Jag trodde maten skulle vara dålig, att jag skulle äta precis hela tiden och alldeles för mycket, bara för att jag kunde. Vi valde medvetet bort det, trots att de resorna var billigare, bla för att barnen inte skulle springa och äta glass dygnet runt. Det kändes helt enkelt inte ok att ha tillgång till mat, dryck och snacks hela tiden. Särskilt inte om man som vi jobbade med viktnedgång och försökte hålla vikten själva.

Samtidigt så tycker jag inte om att gå iväg varje måltid, leta efter alternativ som passar alla osv. Det tar faktiskt en hel del tid om man är flera stycken. Man ska titta på menyn, beställa maten, vänta på maten och sedan vänta på att betala. Tid man faktiskt spar och kan ägna åt annat när man redan har allt förbetalt och äter på hotellet. Sånt tänkte jag inte på tidigare, jag var ju inte ens intresserad av det alternativet.

Efter hundratals resor med barn blev det dax för mej och Martin att resa ensamma. Det var helt plötsligt bara vi två. Vi hade inte haft en ordentlig semester på länge pga en massa olika omständigheter och ville bara vara helt lediga. Vi ville ha sol, värme och bara ligga på en solsäng och läsa i två veckor Vi ville helt enkelt slippa tänka. Vi valde Egypten och ett ställe där det inte fanns särskilt många ställen att äta på och började fundera på all inklusive. Skulle vi gå emot allt vi trodde på och testa? Ja, det skulle vi! Och det gjorde vi och blev nöjda.

Det var faktiskt urskönt att slippa gå iväg och välja matställe varje kväll. Hotellet serverade en gigantisk buffé, med säkert 30 olika rätter. Allt fräscht, vällagat och gott. Här fanns även vegetariska alternativ och en stort salladsbord. Varje dag bytte man rätter och allt var precis lika gott som dagen innan. Alla våra fördomar kom på skam. Å vi åt faktiskt inte hela tiden heller, fast vi kunde. Vi bestämde oss helt enkelt innan att det var en rätt och en portion som gällde per måltid. Så istället för att svulla och gå upp, gick vi faktiskt ner i vikt. Salladsbordet och frukterna var ju så otroligt fräscha och goda.

Som vi kopplade av de här veckorna. Vi åkte på en helt fantastisk utflykt till Luxor och gick långa promenader varje dag och utforskade vårt närområde. Så vi såg en hel del även om vi hade maten ingående i priset. Annars kan man ju tänka att när man ändå har allt så behöver man inte lämna hotellet, men så är inte vi. Vi ser och upplever ändå. Precis som vi gjorde på Kap Verde nu senast, vi valde faktiskt all inklusive igen eftersom vi hört att det inte fanns så många matställen att välja på. Nu fanns det iofs det, men vi var nöjda med valet ändå. All inklusive är inte så dumt alls faktiskt, särskilt om man som jag inte är särskilt intresserad av mat. Det är lixom bara energi…

Argumenten emot all inklusive är bla att landet man besöker och lokalbefolkningen inte får ut något av det. Å det kan väl ligga något i det, även om det nog ger en del nya jobb också. Men reser vi för vår egen skull eller landet vi besöker? Jag tror att de flesta reser för sin egen, för att komma bort och bara koppla av. Den som reser för landets skulle åker nog inte ens på charter… Jag tycker inte att något alternativ är fel. Allt beror ju på syftet med resan. När jag åker iväg för att skriva om en plats så upplever jag förstås både landet, sevärdheter, kultur och mat. Men numera när jag åker privat för att bara koppla av, då är det inte så dumt ändå att ta all inklusive. Jag blandar och tar det som passar bäst för stunden. Jag förstår varför man gör både det ena och det andra.

Vad jag inte tycker om är när någon säger att det ena eller andra alternativet är fel. Ska vi vara helt krassa så är det väl värst om det inte kommer några turister alls, eller? Å ska vi vara miljömedvetna och allt annat politiskt korrekt, så ska vi nog inte resa alls… flyg förstör, tåg förstör, bilar förstör, människor förstör… Oavsett vart vi åker, hur vi åker dit och hur vi bor så bidrar vi iaf en del till landet oavsett om vi äter på samma hotell varenda dag eller går ut och äter. De flesta av oss gör ju trots att något mer på sin semester än bara hänger vid poolen.

Nu är jag otroligt nyfiken på hur du reser och vad du tycker om all inklusive. Har du testat? Jag tyckte och tänkte väldigt mycket innan som inte stämde… har du upplevt samma sak? Berätta!

 

 

Värsta drömstränderna!

Värsta drömstränderna!

Jag visste att det eventuellt var på g, idag blev det klart! Om fem veckor åker jag och Martin till Kenya för att fota värsta drömstränderna! Så from nu är det strikt Viktväktarkost som gäller, så jag kommer i favoritshortsen och kan vara med på bild utan att känna mej obekväm.

H12 Art of Life heter en hotellkedja som är ganska ny och som har superfina boenden. Konceptet är att ta vara på naturen och ta hand om det som finns. Att leva i harmoni med djur och natur alltså. De har flera hotell i Kenya och vi kommer att besöka tre av dem, ett ligger på en helt magisk strand strax ovanför Mombasa i Malindi.

Målet är att ta ännu finare bilder än på Kap Verde och då vill jag gärna vara i lite bättre form än jag var då och är idag. Även om jag inte ser ut så, så känner jag mej som en stoppad korv just nu. Jag har 4 kilo ner till min målvikt och det klarar jag inte att nå på fem veckor – men en liten bit kan jag iaf fixa. Alla minus är bra.

Även om jag i princip alltid fyller i vad jag äter hyfsat duktigt, så är det superkoll from imorrn! Jag har några lugna veckor framför mej, så träningen kommer att skötas precis som vanligt. 2-3 ggr i veckan kör jag mitt pass på Curves, som hela kroppen mår bra av. Nu börjar våren visa sej, så det kommer bli långa hundpromenader varje dag. Frysen är full med matlådor, så maten blir inte heller några problem. Ni har tips HÄR om ni också vill fylla frysen.

Så nu kör vi! Fem veckor… nåt kilo ska det väl kunna bli. Är ni med mej?! Följ gärna mina dagar på instagram @marlenerinda

 

Engelska landsbygden är helt fantastisk!

Engelska landsbygden är helt fantastisk!

Efter två helt magiska resor på den engelska landsbygden måste jag säga att jag blir mer och mer förtjust. Jag har precis som alla andra sett tv-serier som tex Downton Abbey och lockats av maffiga slott och läckra miljöer. Nu när jag sett en del av detta är jag totalt frälst!

Förra året var jag i Stratford Upon Avon där Shakespeare föddes och dog. En helt fantastisk liten stad, med betoning på liten. Typ två gator men massor att se! Något av det sötaste jag sett när det gäller städer i världen. Åk dit!

Den här gången var det Kent och Sussex som stod på tur och då särskilt städerna runt Hastings som skulle upptäckas. Efter fyra fullspäckade dagar känns det som jag har sett precis vartenda gathörn, men det har jag ju förstås inte. Men vi har sett väldigt mycket!

Måndagen började i Tunbridge Wells och besök på Penshurst Place som jag redan har berättat om. Ett gammalt och välbevarat slott från Henry VIII´s tid. Väl värt ett besök för den som är intresserad av slott och historia. Tror det är helt magisk under våren och sommaren när allt i parken blommar. Efter lunch och en promenad genom Tunbridge Wells checkade vi in på jättefina The Spa Hotel som hade en litet spa och mysiga utrymmen där man kunde sitta och koppla av. Vi hade dock inte så mycket tid till något av det.

På tisdagen tog vi tåget till Rye där Jane mötte upp oss. Jane skulle vi sedan träffa en stund varje dag, hon kan allt om regionen. Rye är en liten stad med mängder av gamla historier, tydligen en av Englands bäst bevarade medeltidsbyar. Vi fick se en film om staden på det lilla museet, där man även hade en samling av såna där gamla maskiner som visar små scener när man stoppar i en peng. Vi besökte en keramikverkstad och gick sedan uppför Mermaid Street ända upp till kyrkan och klättrade hela vägen upp i klocktornet för att se på utsikten.

När det närmade sej lunch åkte vi taxi till Chapel Down som är en av flera vingårdar i England. Vi fick en alldeles fantastisk lunch med gårdens vin, som verkligen var jättegott! Efter lunchen fick vi en visning av gården och sedan blev det vinprovning av deras otroligt goda viner. Jag ska skriva mer om detta i ett annat, mer utförligt, inlägg. Detta var något jag inte visste ett skvatt om och blev så otroligt imponerad av. Jag vill gärna att flera ska få vetskapen om att England faktiskt gör otroligt goda och prisvärda viner!

Efter besöket på vingården togs vi till The Woolpack Inn där vi skulle bo i två nätter. Hotellet och rummen har jag redan berättat om, så himla läckert. Vad jag däremot inte berättade om var att en av oss hade ett spöke på rummet, det var dock inte jag. Stackars Vibeke som bodde i rummet Frederick hade nattligt besök av någon som lekte med lampan i garderoben och använde hennes toalett. Hon hade lite svårt att sova och sov med lampan tänd hela första natten. Detta är det absolut finaste och trevligaste hotell jag någonsin bott på med den absolut coolaste ägare jag någonsin träffat. Hit kommer jag absolut att komma tillbaka! Å jag kommer att ta ”mitt” rum igen, med badkar mitt på golvet  🙂

På onsdagen åkte vi taxi till Battle som ligger ca 50 minuter bort. Battle är platsen där slaget om Hastings ägde rum 1066. Vi fick en guidad tur och tog mängder med bilder! Slottet som byggdes några år efter slaget står kvar och vi utforskade varenda millimeter av det. Vädret var soligt och hyfsat varmt, så det var riktigt skönt att gå runt där. Vi tog oss till Hastings där Jane mötte upp oss igen och tog oss till Maggies Fishmarket Cafe för att äta stadens bästa fish and chips.

Sedan fick vi en rejäl rundtur av hela Hastings med afternoontea på det lilla hotellet The Swan. Här skulle jag gärna bo, så fint och perfekt läge med världens mysigaste ägare. Vi avslutade dagen på Hastings Pier och en alldeles magisk solnedgång innan vi tog tåget tillbaka till Ham Station där  John från hotellet hämtade upp oss. Vibeke och jag kunde inte få nycklarna till rummen på en stund, så John bjöd oss på varsitt glas vin framför den öppna spisen och berättade om hotellet och sej själv. När vi fick nycklarna och kom till rummet hade en av killarna på hotellet fixat eld i öppna spisen. Jag hade alltså inte bara ett badkar mitt på golvet, jag hade öppen spis också! Läckraste hotellrummet ever!!!

Sista morgonen blev vi körda till tåget strax innan 9 och tog oss till stationen Winchelsea, vars station låg mitt ute i  ingenting. Här mötte Jane och Richard upp oss och körde oss den korta biten in till Winchelsea som tydligen är Englands minsta stad. Så himla fint! Det anmärkningsvärda när det gäller staden är att många av husen har stora källare under som man inte hittat förrän på senare år. Staden var tidigare en livfull hamnstad, men med pesten dog det mesta ut. Här i närheten har Paul Mccartney ett av sina hus som ligger på en liten kulle. Vi var inte där, men tog iaf en bild.

Efter en snabb fika på stadens enda pub åkte vi till Eggs to Apples Farm Shop för rundtur och lunch. Det är verkligen allt man kan tänka sej när man hör ordet Farm Shop, närproducerat, fräscht, härliga färger och goda smaker. Vi fick en variant av brittisk tapas och till efterrätt en slags latte gjord på gurkmeja och kokosmjölk och hemlagad morots- och kokoskaka. Mätta och belåtna sa vi bye bye till Jane och lät taxin köra oss hela vägen tillbaka till Gatwick.

Jag blir bara mer och mer förtjust i England och landsbygden. Även om man vill åka till London så behöver man ju faktiskt inte bo där, utan kan enkelt åka dit över dagen för ett besök. England har så mycket mer att bjuda på än just London, vilket tyvärr de allra flesta missar. Här har jag redogjort för vårt besök, men jag kommer att skriva mer utförligt vart efter om det som jag tycker att ni behöver veta mer om. Bland annat om vingården och Hastings, som är värda att lyftas fram lite extra.

Man tar sej enkelt runt med tåg, buss och taxi och boendena på landsbygden är billiga. Man kan alltså få en riktigt prisvärd semester och ändå göra riktigt häftiga grejer! Som sagt; det kommer mera  🙂

 

Vilken dröm!!!

Vilken dröm!!!

Efter en lång dag med besök i Rye och vinprovning på Chapel Down kom vi äntligen till Woolpack Inn, hotellet som vi ska stanna på ett par dagar. Vilket hotell! Vilket rum! Jag har badkar mitt i rummet!!!

Vi visste att rummen skulle vara något alldeles extra och eftersom jag haft det minsta rummet på förra hotellet, fick jag välja först. Alla rum är olika och vi vill förstås fota alla, så vi började en lite rundtur det första vi gjorde.

Det är bara fem rum på hotellet, fyra av dem skulle vi alltså ockupera. Första rummet var en dröm i lantlig stil med badkar i en ett eget rum strax intill sovrummet. Det var inget badrum utan ett vanligt rum med badkar i. Så läckert!

Nästa rum var ett murrigt rum, inrett mest i grönt och mycket trä. Detta föll vår danska kollega för direkt, så det var klart hon skulle ha de!

Så kom vi till ”mitt” rum, jag kände det nästan direkt. Stort och ljust och med badkar mitt i rummet med utsikt över kyrkan och en stor äng. Lite chabbychick och mängder med grejer och detaljer. Här skulle jag få äran att bo i två nätter!

Sista rummet var högst upp, som ett litet loft ungefär. Jättemysigt och gulligt, som ett litet annex ungefär.

Vi hade bara en halvtimme på oss innan vi skulle iväg igen, men i morse hade jag gott om tid. Jag fyllde badkaret till bredden med skum och la mej till rätta och tittade på soluppgången. Vilken bra start på dagen!

Vilket häftigt ställe! Ni måste åka hit! The Woolpack inn – glöm aldrig det!

Slott och historia i Tunbridge Wells

Slott och historia i Tunbridge Wells

Det blev en väldigtlång dag igår. Jag vaknade 4.30 för att möta upp Helena vid Arlanda Express kl 5.45. Sen kunde äventyret börja!

Flyget var lite försenat så vi hann äta frukost på Arlanda innan flyget gick 7.35. Väl framme i London mötte vi upp Vibeke från Norge (men bor i Malaga) och efter en kort tågresa även Karen från Danmark. I samlad trop tog vi oss sedan till dagens slutmål som var Tunbridge Wells i Kent (fast lite ligger även i Sussex).

Dagens första mål var slottet Penshurst Place som var hem åt Henry VIII. Vi blev välkomnade av Brit som var norska med bott här hela sitt vuxna liv. Vi fick alltså hela slottet historia på norska! Brit kunde verkligen allt!

Slottet har en lång historia, nästa 700 år, men de nyare delarna byggdes på 1300-talet. Det fick även helrenoveras efter andra världskriget då det blev ganska förstört under kriget. Idag var det ganska grått och kyligt, men en solig dag är det nog väldigt fint här. Det finns en park som ska vara översållad av tulpaner och rosor under våren och sommaren. Efter rundturen fick vi varm choklad i slottscafeet.

Sen tog vi oss in till Tunbridge Wells igen för lunch och när vi ätit klart kom två damer som skulle ta oss på en promenad och berätta om staden och dess historia. Tyvärr var det så kallt att promenaden fick kortas ner för att vi inte skulle frysa ihjäl. Efter en lång dag fick vi äntligen komma in i värmen på hotellet och värma upp oss och vila lite. Jag gick med huvudvärk hela dagen som inte släppte hur jag än gjorde. Inte ens Vibekes Malaga-mirakel-piller hjälpte.

Innan jag gick för att vila utforskade jag The Spa Hotel som vi skulle bo på. Jag kollade in restaurangerna, festsalen, Spaet och lite annat. Hotellet är ganska traditionellt engelskt med branta trappor och ljuskronor, smakfullt inrett och väldigt mysigt. När man fryser som vi gjorde fanns dock bara en prioritering, varma rum! Och det var det! Jag somnade nöjd och vaknade varm efter någon halvtimmes tupplur.

Vid 19 var det dax för middag, den skulle ätas på Mount Edgcumbe Restaurant som även är ett litet hotell med sex rum. Vi åt gott och fick sedan en kort rundvisning av huset. Så mysigt! Å god mat! Vi var mer än nöjda när vi kom tillbaka till vårt hotell. Det var sååå skönt att krypa ner i sängen efter en lång dag och idag är huvudvärken borta och jag är faktiskt riktigt pigg!

Idag väntar bla en tur i den gamla stade Rye och besök på vingården Chapel Down. Men först: hotellfrukost!

Snart flyger jag igen!

Snart flyger jag igen!

Ni vet ju att jag älskar att resa och trivs bäst på resande fot. Nu har jag varit hemma i snart två månader sedan senaste resan och nu är det äntligen dax igen! Om en dryg vecka är jag uppe i luften igen  🙂

Själva resan är väl inget jag brukar se fram emot, alltså transporten eller vad man ska kalla det. Jag tycker det är ganska tråkigt att både flyga, åka tåg och buss. Jag skulle gärna göra som Harry Potter och transportera mej mellan destinationerna. Vi har en timme att göra bara till Arlanda. Sen tar det lika lång tid att checka in och gå igenom säkerhetskontrollen mm. Det hade jag gärna sluppit.

Det häftigaste när man reser är att komma fram, särskilt när man flyger till ett varmt ställe. Den där första känslan när man kliver ur flygplanet och värmen slår emot en. Det är så härligt! Den känslan får jag tyvärr inte vid nästa resa. Jag ska nämligen åka till England och i mars är det inte mycket varm sol som slår emot en direkt… man får ju faktiskt inte gå ur på plattan heller, utan går direkt in i terminalen.

England i mars kan innebära en hel del regn och ganska tråkigt väder. Vi landar i London och fortsätter med tåget till Hastings där vi bla ska besöka ett slott och en vingård. En vingård i mars… jag lär knappast se några druvklasar… lite synd men säkert jätteintressant ändå. Jag visste inte ens att det fanns vingårdar i England, men nu när jag kollat runt lite har jag förstått att det finns flera och att vinet är riktigt bra. Så det blir säkert ett gott besök   🙂

Jag gillar England, särskilt den engelska landsbygden. Resan till Stratford Upon Avon förra våren var helt fantastisk och jag skulle gärna åka dit igen. Då besökte vi Warwick Castle, den här gången ska vi till ett annat slott som faktiskt är stängt för säsongen och öppnar bara för oss. Jättespännande! Det ska bli en väldigt rolig resa!

Så nästa måndag kl 07.05 lyfter flyget från Arlanda, vilket är lite knepigt när man bor i förorten som jag… jag hinner inte med flyget ens om jag tar första pendeltåget på morgonen. Ska jag åka kommunalt får jag ta nattbussen vid 3.30… Alternativet stod mellan en hotellnatt eller taxi, men då sa pappa att han kör mej till centralen så kan jag ta Arlanda Express. Ytterligare en anledning att flytta…

Ett så tidigt flyg innebär följaktligen en väldigt tidig morgon, så hur jag ska orka resten av dagen har jag faktiskt ingen aning om. Såna här resor innebär oftast väldigt långa dagar, så vi är förmodligen inte på rummet förrän ganska sent på kvällen. Men men, det blir som det blir. Vi är bara fyra stycken som åker och det är ett bra gäng, så det blir nog bra. Får försöka sova en kortis på flyget och tåget.

Detta är alltså första resan för i år, det ligger fler på planeringsstadiet, men bara Kroatien i oktober är klart. Jag ska tillbaka till VM i Olivplockning och Martin ska följa med! Då blir det nog lite varmare än denna resa. Men vem vet? Hastings kanske bjuder på härligt vårväder, jag håller tummarna!

Har du någon resa inplanerad?

Africa Showcase – varför åka till Afrika?

Africa Showcase – varför åka till Afrika?

Som ni vet så bor Afrika i mitt hjärta. Många frågar vad Afrika har att erbjuda, om det inte är farligt, var man ska åka och vad man ska se. Nu ska det poängteras att Afrika är väldigt stort och inte är ett eget land, utan en himla massa länder. Det blev jag återigen medveten om i torsdags när jag var på Africa Showcase.

Jag tror att det är 55 länder i Afrika, jag har varit i fler än många andra och ändå har jag bara sett en bråkdel. Eventet var mest för resesäljare men även ett par journalister var inbjudna, där var ungefär 20 utställare. Inte 20 länder, utan 20 turistbyråer, hotellkedjor, safariarrangörer mm. Närmare bestämt 13 länder representerades, bla Sydafrika, Kenya, Tanzania, Etiopien, Namibia och Mauritius. Jag har länge haft en dröm om Namibia, den kanske kan bli verklighet nu…

Vad är grejen med Afrika? Det finns massor med bra grejer, lite olika förstås beroende på vilket land man besöker. Men i stort kan man säga att det knappt är något tidsskillnad mot Sverige, var  man än är. Det kan röra sej om ett par timmar i skillnad, vilket gör det mycket enklare både när man kommer dit och hem. Att jobba dagen efter hemresa är inget problem alls! Det är en het värme istället för värmen i Asien som ofta är fuktig. 99%-ig regngaranti under våra vintermånader, när vi verkligen inte vill ha regn. Sol året om! Dessutom är maten väldigt god, människorna öppna, nyfikna och trevliga och naturen omväxlande och helt fantastiskt. För att inte tala om djurlivet förstås!

Men allt beror ju på vilket av Afrikas länder som man väljer att besöka. Att Tunisien, Marocko och Egypten faktiskt är afrikanska länder kan vara lätt att glömma bort. Det är först när man kommer lite längre ner och närmar sej Senegal och Etiopien som man börja prata om det ”verkliga” Afrika. Öarna Kap Verde, Mauritius och Seychellerna hör också till Afrika,vilket man kanske inte heller tänker på. Länderna är väldigt olika och har förstås olika saker att bjuda på.

Gambia är helt olikt Tanzania, Kap Verde är helt olikt Seychellerna – både när det gäller kultur och natur. Det gemensamma är färgerna, värmen och alla härliga människor. Just färgerna lockar mej, den röda jorden och de härligt klara färgerna överallt i naturen. Blommorna är vackrare och större, kryddorna mer färgrika och smakar mer. Folk klär sej i mer färg än på många andra platser i världen. Att fota är en dröm, inga filter behövs!

Jag har besökt bla Gambia, Egypten, Tanzania, Seychellerna och Zanzibar och är otroligt nöjd  med det jag hittills sett. Men när jag var liten hörde jag talas om Namibia och blev enormt fascinerad. På Africa Showcase fick jag kontakt med Tangeni, en av representanterna därifrån och jag bara kände att jag måste verkligen åka dit! Tengeni bor i Nambia och berättade med passion om sitt land och visade otroliga bilder! Nu drar det väldigt mycket i restarmen ska jag erkänna.

Sydafrika är ett land man ska besöka iaf en gång i livet om man gillar att resa. Tycker jag alltså. Å jag har ju inte gjort det än! När Dana från motsvarigheten till vårt turistråd hörde detta höll hon på att trilla av stolen och började genast planera en resa åt oss. Så nu måste vi ju åka dit! Men där finns såååå mycket att se! Sydafrika är stort! Självklart måste man ju se Godahoppsudden och Kapstaden, åka på safari i Krugerparken och besöka någon vingård. Dana sa att man behöver minst 10 dagar för att se alla ”måsten”, jag tror henne… man behöver säkert flera resor till och med…

Så nu är det bara att kolla almanackan, plånboken och Kenya Airways flygrutter. De flyger nämligen nästan överallt i Afrika och är ett av de enklaste sätten att ta sej till Afrika från Sverige – ja nästan över hela världen faktiskt. De har knutpunkten i Nairobi, där man tar sej överallt ifrån.

Jag vet att jag låter lite galen just nu, men att resa är ju det bästa som finns och Afrika är helt fantastiskt! Har ni varit i något av Afrikas länder? Var skulle ni vilja åka?

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Då har vi äntligen bokat nästa vinterresa, den 28 december runt 15.30 får jag äntligen återse mitt kära Gambia. Jag har tjatat om detta flera gånger och gör det igen – ni är mer än välkomna att följa med oss!

Skillnaden den här gången är att vi förmodligen inte har några barn med oss och att vi byter till ett nytt hotell. Det är samma strand, men ett annat hotell. När jag var i Gambia första gången, 1990, bodde vi på African Village som ligger i Bakau som då var turistområdet. Nu finns där nästan ingenting…

När jag kom tillbaka med familjen efter massor med år bodde vi på Bakotu Hotell och till Kotu-området som då var turistorten. När vi var tillbaka för ett par år sedan bodde vi på samma hotell, men nu hade turisterna rört på sej igen och det var Kololi-området som gällde. Kololi som var en nästan tom strand, den finaste och lyxigaste, när jag jobbade där. Det var där de rika bodde, omgivna av absolut ingenting. Idag är det mängder med hotell, butiker och hus där.

Hotellet vi valt den här gången heter Sunset Beach och ligger mellan Kotu och Kololi, närmare Kotu kan man väl säga. Det blir lite avsides, men på stranden. Inte där de flesta turisterna bor, utan lite lugnare. Dessutom är det all-inklusive som vi börjat välja, för att helt och hållet slippa allt som kräver minsta tankeverksamhet. Då behöver vi inte tänka på något mer än att bara ha semester och sätta oss vid dukat bord som vi redan betalat för.

Jag avskyr att leta efter en bra restaurang varje gång jag ska äta och Martin tycker om att testa olika rätter, så detta passar oss. En del menar på att vi därmed inte bidrar till landets ekonomi och det kan man väl ha rätt i till viss del. Å andra sidan hjälper vi en hel by, så vårt samvete är ganska rent ändå. Å det är där som ni kommer in i bilden! Besöket i byn gör vi gärna tillsammans med er! Det är en upplevelse för livet som förändrar en för alltid!

Om ni vill hänga på så bokar ni alltså in er på viket hotell ni vill och sedan bestämmer vi dag för vårt besök i byn. Vi finns där för frågor, tips och allt annat som kan uppstå på en resa till en ”udda” destination och fixar såklart även transporten till byn. Vi brukar åka dit i början på semestern så att man hinner smälta upplevelsen lite innan man åker hem. Då hinner man dessutom fundera på om det är något mer man vill hjälpa till med innan det är för sent.

Allt började med Smile och min yngste son, när de lärde känna varandra på en solstol i skuggan på stranden i Kotu. Smile åker alltså från byn för att jobba där turisterna finns, hans mamma och alla syskon är kvar i byn och ska försörjas på det lilla som han tjänar ihop. Hans mamma lagar mat till tio personer en gång per dag, så det är klart att vårt besök är välkommet – vi har med oss mat för flera månader. Så ni förstår vilken skillnad ni kan göra! I byn finns många familjer som behöver hjälp.

Vi åker 28 december kl 06.10! Allt är bokat! Hänger ni med?