resor -

Påsk med snö och storm på Trosa Havsbad

april 10, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

På Skärtorsdagen flyttade vi oss till Trosa Havsbad och Camping. Våra kompisar, Helene och Krister, hade anslutit och det var dax att påbörja vårt påskfirande. Det blev en blåsig historia…

Vi packade ihop oss och körde den korta biten från Gästhamnen till Havsbadet. Där installerade vi oss och tog en promenad. Solen sken, men det hade börjat blåsa lite. Det var ändå inte värre än att vi kunde ta fram grillen för vårens första grillmiddag. Vi hade fyndat en hel laxsida, som vi la på grillen och sedan åt tillsammans med vår falska potatissallad. En sallad som alla älskar när vi bjuder på, receptet finns HÄR.

Man hade ju hoppats att den utlovade stormen skulle missa oss, men det gjorde den såklart inte. Det var grått och trist när vi flyttade in på torsdagen och på långfredagen blåste det upp och regnade precis hela dagen. På påskafton vaknade vi till snö, sådärkul… Aprilväder kallas det visst… Vi satt och jobbade i varsin bil och var ändå helt ok med det.

Det är så bra med kompisar som man känner så väl att det inte finns några krav på ständigt socialiserande. Även om vi firar helgen ihop, så kan vi sitta var för sej. Så Martin och jag skrev klart och skickade iväg ett par jobb till tidningen och Helene kunde göra klart en grej för kursen hon går. Alla var väldigt nöjda när det var dax att samlas för middag. Det är alltid lika skönt att skicka iväg de där texterna. Den här gången gick även en faktura iväg, på alla jobb vi gjort hittills i år. Katching!

Med intresse för mat

Att säga att Helene är intresserad av mat är nästan en underdrift. Hon lever mat. Tycker om att planera den, att handla, att laga den och äta. Det som inte finns i hennes kyl är inte värt att ha och har vi glömt något finns det med allra största säkerhet att låna hos henne. På påskafton bjöd hon in till lunch med smörrebröd, chips med dip samt rom och lite gott i glaset. Ingen av oss är särskilt mycket för den traditionella påskmaten, detta var helt perfekt och väldigt gott.

Om påskafton bjöd på en tråkig start, så var avslutet desto bättre. På eftermiddagen fick vi en hel regnbåge och på kvällen fick vi en helt fantastisk solnedgång att njuta av. Natten till söndag, påskdagen, var spännande, då blåste det 22-23 sekundmeter och hela bilen gungade. Någon hade fått sitt förtält sönderblåst, saker hade flyttat sej och campingen hade delvis förvandlats till en mindre sjö pga allt regn. Vi stod hyfsat skyddat och på en liten platå, så vi kunde komma ur bilen utan att bli våta om fötterna. Men det var rejäla pölar överallt.

På måndagen vaknade vi till strålande sol, men det blåste en del fortfarande. Så pass att vi valde att stanna kvar fram till lunch, för att det skulle hinna mojna lite. Det är inte kul att köra 4 ton husbil när det blåser. Så vi tog en promenad, fotade lite, pratade med campingägaren och fixade lite i bilen.

Trosa Havsbad och Camping är ingen jättestor anläggning, men har ändå nästan 300 platser. Nuvarande ägare tog över för 4-5 år sedan och håller på att få den riktigt fin. Allt är inte öppet än, men tydligen ska restaurangen vara riktigt bra. Inte så konstigt då campingägaren är kock och även driver Fina Fisken inne i Trosa.

Måste komma tillbaka

På grund av dåligt väder, och att allt inte var öppet, kunde vi inte ta bilder till en artikel – så vi måste komma tillbaka och det har vi inget emot alls. Så himla bekvämt med en camping bara någon halvtimma hemifrån och dessutom nära vackra Trosa. Vi kommer gärna tillbaka!

Vi firar inte högtider som de flesta andra och det gör inte våra kompisar heller, tack o lov. Vi har inget behov av en massa mat och traditioner, utan har det gärna lite enklare. Det mest värdefulla med högtider är den lediga tiden, de röda dagarna. För även om Martin bara jobbar 80% är det himla skönt när han är ledig lite mer, det är då vi hinner jobba ikapp. Och vi brukar vara väldigt bra på att utnyttja den lediga tiden, både för att jobba och röra på oss.

Så jo, vi gillar påsken – men kanske på ett annat än sätt än ”vanligt fölk”.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Härliga dagar i fina Trosa

april 7, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi landade alltså i Trosa Gästhamn någon dag tidigare än vi tänkt. Det gjorde absolut ingenting, det är ju sååå fint. Eftersom vi inte varit här tidigare, mer än några timmar för några år sedan, passade vi på att kolla in staden ordentligt.

Att stå med husbilen i en gästhamn, mitt i en stad är… intressant. Oftast är där väldigt mycket aktivitet, både från lokalbor och besökande. Många åker till en hamn med bil, ställer sej och bara är en stund. Så var det även här, trots att man egentligen inte hade någon vidare fin utsikt där vi stod.

De som kommer med bil och ställer sej så, har inte riktigt koll på att det är folk i husbilarna. Som kanske sover. De har nämligen en förmåga att komma sådär vid 7-tiden på morgonen och stå med motorn igång…

Så är det på nästan alla ställplatser som är i städer och det är bland annat därför som jag ibland sover med öronproppar. Trodde aldrig att jag skulle klara det, men man vänjer sej faktiskt. Särskilt om man har ett sängsällskap som snarkar… då är öronproppar guld värt 😛

Från hamnen går en jättefin strandpromenad längs ån som löper genom hela Trosa. Här finns vackra gamla hus, restauranger och små caféer. Här står också mängder med folk och fiskar, en av dagarna var det säkert 50 pers på ett och samma ställe. I alla åldrar. Så himla härligt att se folk som faktiskt gör något och umgås. Och de fick napp också, fast fisken kastades i igen. Här fiskar man inte för att få mat, utan för att det är kul. Både på gott och ont, antar jag…

Vi gick längs den där strandpromenaden flera gånger, bla för att Coop ligger en bit upp. En fin väg för att gå och handla alltså. En av kvällarna besökte vi även en av restaurangerna, med kompisar som bor här. På restaurang Ankaret valde jag en himla god oxfilépasta, medan Martin tuggade i sej en hamburgare. Att gå ut en kväll och bara ha 5 minuter hem är ju bara så lyxigt!

I Gästhamnen finns det 6 el-platser för husbilar och en bit bort ytterligare ett tiotal utan el. De står egentligen finare, men när vi jobbar så måste vi ha el och det är rätt bekvämt att ha servicehuset nära. Detta hade vi rätt framför nosen och kunde bekvämt både duscha och använda diskrummet. Nog för att vi har allt i bilen, men det går mycket vatten när jag ska duscha. Håret är ju rätt långt och det tar tid att skölja ur schampo och balsam. Då är det bekvämt med dusch som man kan låna.

Vädret visade sej från sin bästa sida och solen värmde så pass att jag en av dagarna kunde mysa i min soffa igen. Som jag längtat. Jag kunde tom ta av mej tjocktröjan och slumrade faktiskt till lite när jag satt där och läste. Så himla härligt!

Här stod vi alltså söndag-torsdag, en lång tid för att vara oss. Men det blev ju en dag längre eftersom vi typ flydde från det föregående stället. När Martin jobbar är det ibland knepigt att byta plats, så den här gången fick det bli lite extra länge. Så nu kan vi Trosa tycker vi nog, men vi kommer gärna tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Så kom vi iväg

april 6, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Jag hade alltså ett läkarbesök sent på fredagseftermiddagen, men så fort det var avklarat drog vi iväg. Min läkare är i Södertälje, så vi siktade på Skansholmens Camping som bara är någon halvtimma bort.

Det finns inte jättemånga campingar eller ställplatser direkt söder om Stockholm. De som finns tänkte vi utforska de närmaste dagarna och började alltså i Skansundet. Här står man fint vid vattnet, där bilfärjan går till Grödingelandet. Vi visste att själva campingen var öppen, men inte om även toaletter och duscha var det.

Det är lite konstigt… campingarna berättar ganska tydligt när de stänger för säsongen, men inte när de öppnar. De borde ju vilja ha gäster så fort det går på våren och tydligt tala om vad som är öppet. Men icke. Detta är tyvärr ett rätt vanligt beteende. Så vi får chansa och den här gången var toan fortfarande stängd. Det innebär att även toatömningen är låst och då blir det problem.

Vi har allt i bilen, både toa och dusch, som vi använder. Men finns det ingen toalett på campingen/ställplatsen, behöver vi kunna tömma toan inne i bilen. De blir full på knappt två dagar. Är både toa och toatömning stängd, har vi problem. Nu har vi en extra toakassett, men man vill ju inte åka runt med en full hur länge som helst…

Vi kom iaf fram till Skansholmen, installerade oss och njöt av kvällssolen. Nu visste vi att vi hade nästan två veckor härligt husbilsliv framför oss. Vi det knallblå vattnet och framför oss och hela 12 svanar brevid oss. Sämre ställen har vi stått på.

Men eftersom vi varken hade toa eller toatömning här, och inte heller kunde göra något jobb på platsen – så valde vi att fortsätta vidare dagen efter. Vi hade läst om Håkenäs Ställplats, som hade fått höga betyg. Där fanns iaf ett öppet servicehus och vi skulle kunna tömma toan. Så vi lämnade Skansholmen och körde några kilometer bort.

Håkenäs var inte alls som vi trodde. Det låg längs med en ganska hårt trafikerad väg på en rätt tråkig asfaltsplan. Hur den platsen kunnat få höga betyg är totalt obegripligt. Vi tyckte inte ens att den höll att skriva om, men så såg vi att tidningen redan haft ett reportage därifrån. Vi skulle stanna två nätter, men det blev bara en – vi tyckte verkligen inte om platsen. Men vi fick en himla fin solnedgång och sällskap av Maria och Moxie, det var kul!

De gjorde oss även sällskap till Trosa, dit vi valde att åka dagen efter. Vi hade bokat tisdag-torsdag i Trosa Gästhamn, men kom alltså dit någon dag tidigare. Där står man nära jättefina promenadstråk, butiker och restauranger. Dessutom med både toa, dusch och tömning. Och faktiskt billigare än den där Håkenäs 😛

Här kunde vi bo in oss ordentligt och jobba under veckan.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 15 – Jorden runt

april 5, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag från en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.

Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta om – eller?

Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?

Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂

Måndag: Shakshuka från Palestina (6 P för hela)

Tisdag: Fransk Fiskgratäng (32 P för hela gratängen)

Onsdag: Nudelwok med kyckling från Kina (10 P/port)

Torsdag: Cannelloni från Italien ( 2 P per rulle)

Fredag: Vietnamesiska vårrullar (3 P per rulle)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta från Gambia (49 P för hela grytan, plus ris)

Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (8 P för hela gratängen)

Aprilbonus: Ananaspaj från Sydamerika (41 P för hela)

Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda, som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.

Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Ananaspaj. Ananas odlades först i Paraguay och södra Brasilien, vad man vet iallafall. Den är ganska lätt att laga och himla god. Perfekt att bjuda på 🙂

Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.

Ha en fin vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr

En vecka av förberedelser

april 4, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Förra veckan handlade nästan allt bara om förberedelser inför nästa husbilstur. Årets första längre tur, men nästan två veckor på rull. Som vi längtat, men bilen måste ju ha sitt för att hålla. Så det fick han.

Vinter- och sommarcamping är två ganska olika saker. Vi gillar bägge, men visst sjutton är allt enklare på sommarhalvåret. Nu var det dax att plocka ut vintern och packa in sommaren. Äntligen!

Ut åkte draperier, fårfällar, bubbelplast och en massa annat. Bubbelplast, tänker ni… varför det? Jo, vi har gigantiska takfönster där kallraset såklart är ett faktum. Dem har vi därför isolerat med dubbelplast mellan fönsterpartiet och jalusin för att inte släppa ut värmen. Funkar hur bra som helst. Men det blir rätt mörkt inne i bilen, så det är riktigt lyft att plocka bort dem och släppa in ljuset igen.

När allt var ute var det dax för städning. Sådär som om bilen skulle säljas typ, en rejäl storstädning alltså. Varenda liten millimeter gick jag igenom, samtidigt som Martin tog hand om om utsidan. Stackars Ralle (husbilen heter så), han har sällan varit så skitig. Kanske Sveriges skitigaste husbil faktiskt. Men efter en rejäl svabbning var han ren och fin igen. Det tog typ en hel dag.

Innan vi packade in sommarutrustningen gick vi igenom alla ljusslingor och solcellslampor. Vi använder väldigt mycket sånt, då det är billigaste alternativet att utnyttja solljuset såklart. Några av förra årets lampor hade gett upp, men de som funkade packades in igen. Några behöver vi komplettera, det blir när vi kommer till Ullared nästa gång. Bästa stället att köpa lampor faktiskt.

Innan säsongen kör igång är det även dax för service och besiktning. Bägge gick utan problem, vilket såklart känns jätteskönt. Sen var det bara att packa in alla nödvändigheter, fylla husbilsbiblioteket och tanka. I fredags fixade vi det sista och drog iväg. Jag hade ett läkarbesök i Södertälje på eftermiddagen, som inte gick att ändra. Så det var bara att ta husbilen dit, hitta en tillräckligt stor plats där Martin fick vänta medan jag träffade läkaren och sen kunde vi dra iväg.

Äntligen är vi på rull igen. Så himla härligt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi vann!!!

mars 19, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

I förra veckan var vi på en sk roadshow där Tanzania visade upp en mängd olika verksamheter. Under kvällen pratade vi med alla utställare, som hade mycket intressanta att berätta om. Kvällen avslutades med en utlottning och vi vann!

Ni som följt mej under åren vet att jag älskar Afrika och att jag även bodde där under en tid. Halva mitt hjärta finns kvar i lilla Gambia och vi återkommer dit så ofta vi kan. Men nu var det länge sedan… jag tittar på resor nästan varenda dag, men det är både för dyrt och omständligt. Ving hade charterresor till Gambia i säkert 40 år, men slutade under pandemin. Nu har Apollo resor, men det är med reguljärflyg och tar väldigt lång tid. Men snart måste vi åka tillbaka oavsett.

En safari i Tanzania var min dröm och när jag fyllde 40 (2010) blev den drömmen verklighet. Vi hade en fantastisk resa med en veckas safari och en vecka på Zanzibar. Det var verkligen en drömresa på alla sätt. Vi såg alla ”Big Five” på bara ett par dagar och sedan en massa andra andra djur som inte ingår i den exklusiva gruppen.

Att vara på en safari är som att befinna sej mitt i ett naturprogram, helt fantastiskt. Men det är rätt jobbigt också faktiskt, efter 6-7 dagar är man helt slut och har sand typ överallt. Att då avsluta med en vecka på Zanzibar och de härliga vita stränderna, var helt perfekt. Jag som aldrig badar, för att det alltid är för kallt, gjorde faktiskt det. Flera gånger!

Men detta är alltså länge sedan. Att höra alla presentationer och se alla fina bilder gav såklart en galen längtan tillbaka. Vem vill inte flyta fram i en luftballong över savannen, en tidig morgon i soluppgången? Vem vill inte gå på milslånga stränder och njuta av solen? Vem vill inte se en grupp zebror som leker eller en buffelhjord som svalkar sej vid ett vatten? Det finns så otroligt mycket att se och uppleva och tycker man om att fotografera, ja… då har man snart kramp i avtryckarfingret.

På roadshowen var ett 30-tal utställare på plats och de som hade pratat med flest fick tävla sinsemellan om första priset. Det var jag (och Martin) och Christian från Mat- och resebloggen. Vi två hade lyckats prata med alla och fick därför svara på några utslagsfrågor om Tanzania. Och jag vann! Nu kom det svåra. Jag fick nämligen välja pris bland de som snart skulle lottas ut till resten av besökarna. De 5-6 alternativen rabblades upp och på typ två minuter skulle jag alltså bestämma mej.

Efter lite velande blev det 4 nätter på en fin lodge i Arusha och 2 dagar med utflykter i parkerna Tarangire, Serengeti och Ngorongoro. För två personer. Nu ska vi bara hitta ett sätt att ta oss dit och kolla med några av de andra företagen som var där. Så kan vi åka dit och göra några riktigt roliga resereportage. Vilka filmer det kan bli!

Så nu försöker vi att knyta ihop allt. Vår tanke är att åka i februari/mars nästa år och vara borta ett par veckor. Vi kommer inte att åka till Zanzibar, utan istället leta upp de finaste stränderna i Tanzania. Vi vill hitta ett alternativ till att åka ut på öarna.

Så nu hoppas vi att detta ska gå i lås. Vi har vunnit roliga grejer förut, som sedan fallit platt. En hotellövernattning här eller en utflykt där. Utan resan dit blir en sån vinst rätt dyr i slutänden. Här var det ändå nästan en veckas vistelse på ett fint hotell, samt utflykter, så vi ska verkligen försöka få till det.

Nog för att Egypten hör till Afrika och där har vi ju varit rätt nyligen. Men jag längtar tillbaka till ”bushen” och djuren, det som är mer utmärkande för kontinenten. För Afrika är ju inget land, det är en kontinent med väldigt många spännande länder. Vi har besökt några, kanske fler än många andra – men har väldigt mycket kvar. Just Tanzania har vi iofs rest runt i förut, men där finns mycket kvar att se. Jag hoppas verkligen att vi kommer dit igen!

Skulle ni vilja åka på en safari?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

En kul kväll med röd personlighet

mars 14, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Tack Anna (från Pufz.se) för lån av bild

Veckan har varit full med roligheter, men höjdpunkten var när Helena och Peter (aka FreedomTravel) bjöd in till fest. Och som på alla bra fester, slutar den i köket. Det gjorde den iaf för mej…

Redan i höstas pratade Helena och Peter (FreedomTravel) om att arrangera ett event där de ville samla några intressanta destinationer, samt ett gäng vänner och kollegor dvs reseskribenter, journalister, bloggare och influencers. Vi bollade lite fram och tillbaka och kom fram till att detta var bäst att hålla en dag mitt i veckan i slutet på vintern, eller början på våren, innan resesäsongen för de flesta av oss kör igång ordentligt. De letade lokal och kom fram till ett datum. I torsdags var det dax!

Helena hörde av sej på förmiddagen och bad om hjälp, så jag åkte dit en liten stund i förväg. Men när jag kom dit var allt redan perfekt uppstyrt, så jag kunde mest gå runt och ta lite bilder innan alla andra kom. Utställarna var på plats och snart började folk att trilla in, både gamla och nya bekanta. Där var faktiskt lite husbilsfolk också, kul kul. Och det var ju tur att jag tog mina bilder innan, för sen fick jag lite annat att göra…

Helena och Peter hade fullt upp med att hälsa välkomna, presentera sina gäster och håll korta små anföranden. Det minglades och skålades, snart var lokalen full med folk. Alla med samma intresse; resor. Representanter från Uzbekistan, Tunisien, Tyskland, Österrike och Slovakien var på plats för att berätta om sina resmål och mat från Uzbekistan serverades. Peter hade dessutom stått och rullar chokladbollar till hela gänget, som kanske var sisådär 50-60 pers. Många chokladbollar vare… 😛

Vilken färg är du?

Helena höll ett kul litet välkomsttal, där hon gick igenom olika typer av personligheter. Presentationen hölls på engelska, men ni kan säkert förstå vad bilderna säger. En gul personlighet gillar en bra historia. Blå planerar allt som går att planera. En röd tar kommandot och blir en slags reseledare. Och den gröna ser till att alla trivs och har det bra.

Självklart kan man vara en blandning av flera och jag konstaterade snabbt att jag är både gul och röd. Det får gärna hända något som blir en bra story, och jag är inte rädd för att leda gruppen. Det visade sej väl ganska snabbt och tydligt under kvällen. Och även här, eftersom det blev en bra story 😛

En himla trevlig tillställning helt enkelt. Men så såg jag hur disken började hopa sej och hur killarna som skulle hjälpa till började se lite stressade ut. Tydligen funkade inte diskmaskinen som den skulle. Glasen började ta slut, mingelborden svämmade över av disk. Å jag är ju som jag är. Så jag hoppade in och började peka med hela handen. Rensade borden och ställde mej att diska. Det var det där med röd personlighet…

Medan presentationerna hölls diskade jag vin-, champagne- och vattenglas för glatta livet – medan killarna fortsatte att plocka undan. Vi kunde fylla på med rena glas och få lite ordning på torpet igen, medan kvinnor i vackra klänningar dansade förbi. Och efter sisådär hundra diskade glas kom äntligen diskmaskinen igång. Då klev jag undan och killarna fick klara sej själva igen. Tills alla hade ätit klart och folk började runda av, då hjälpte jag till att städa av lite – så att Helena och Peter helt kunde ägna sej åt sina gäster. Ni fattar varför jag inte tog så många bilder va? Det föll lixom bort.

Om jag nånsin kommer fram till Samarkand…

Tyvärr missade jag ju en del, typ det mesta, av presentationerna. Men hann iaf prata med Tyskland, Tunisien och Uzbekistan innan kvällen var så slut. Så nu får vi se om det kanske blir höstens resmål, det skulle vara helt fantastiskt att få se Samarkand. Platsen som Evert Taube sjöng om och som jag hört om sedan jag var liten.

Man brukar ju säga att på en bra fest samlas de flesta i köket, så detta måste ju varit en himla bra fest. Men jag tänker nog inte diska för hand något mer i år. Jag har gjort mitt 🙂

Nu undrar jag såklart vilken personlighet ni är? Vilken färg är din? Är det en mix av flera kanske?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vintercamping på Westerqwarn

februari 25, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Vi kanske inte är jättemånga som vintercampar, men blir allt fler. Martin och jag uppmanar gärna nya husbilsägare att iaf ge det en chans. Tycker man inte om det, så har man iaf testat. För oss som avskyr vintern är det ett sätt att överleva en avskyvärd årstid.

Det var osäkert in i det sista om vi skulle komma iväg den här helgen. Det mesta hängde framför allt på vädret. Skulle det bli mycket snö så skulle vi vara tvungna att stanna hemma och skyffla snö. Men vädret stabiliserade sej, så vi kunde dra iväg. Nu får vi se hur det ser ut när vi kommer hem…

På torsdagskvällen bevakade vi premiären på Cirkus och kom inte i säng förrän vid 2 på natten. Därför hade vi ställt klockan på 7.30, för att komma iväg hyfsat. Dessutom ville vi komma fram innan skidskyttet skulle börja. Det var lite pyssel innan vi kom iväg, vatten och gasol skulle fyllas på. Vi skulle handla och lite annat nödvändigt. Men vid 12 var vi framme vid målet och hade snart installerat oss.

Tanken var att tillbringa helgen på Westerqwarn, mellan Eskilstuna och Västerås. Och sedan ta ett par dagar i Västerås, men så blev det inte. Vi kom till Westerqwarn, och stannade där. Husbilskompisarna Helene och Krister dök upp vi 18-tiden, sen startade en helg med OS, snö, mello, pizza och jobb.

Ställplatsen har 11 öppna platser under vintern och mellan lördag och söndag var det faktiskt 9 bilar där. Himla kul tycker jag. En fördel med vintercamping är just att det aldrig är fullt när man kommer fram. Nackdelen är att servicehus ofta är stängda, men Westerqwarn har allt öppet. På helgerna har man dessutom pizzabuffé, den åt vi såklart. Pizzan här är riktigt bra!

På lördagen var det grått och trist, då blev det mest OS och mello. Söndagen däremot var solig, men kall. Vi passade på att ta bilder, men var bara ute korta stunder pga kylan. Där fanns en liten chans till norrsken, enligt appen, men vi såg inget. Däremot njöt vi av all belysning som lyste upp ställplatsen. Det är lampor överallt. Så stämningsfullt och fint!

När kompisarna åkte hem på söndagen, skulle vi alltså åka vidare. Men vi orkade inte, utan bokade på två nätter till. Snart var vi ensamma på plats med alla faciliteter för oss själva, inte ens personalen var där. Men på måndagen fick vi sällskap av min bok- och husbilskompis Maria och hennes fina rottweiler Moxie. Medan vi satt och jobbade gled hon in brevid oss, så himla roligt.

Eftersom allt var öppet, även tvättstugan, passade jag på att tvätta lakan och bädda rent. Det finns inte mycket som slår att lägga sej i en renbäddad säng. Det är ju helt ljuvligt. I husbilen är det extra mysigt. Skönt att ha gjort, för det är lite meckigt. Annars är det mesta rätt enkelt i husbilen. Det tar typ 3,5 minut att storstäda, det är lagom tycker jag.

Visst är husbilslivet lite bökigare på vintern, särskilt med alla tjocka ytterkläder och stora vinterskor. Detta förvarar vi i duschen, den passar bättre som förvaring på vintern. När vi är hemma har vi bilen ”på el” som det heter när man har elkabeln i. Det innebär såklart att vår elräkning blir lite högre, men det är det värt att slippa riskera att vattnet i bilen fryser. För sånt kan bli riktigt dyrt.

Vår första vinter, ställde vi av husbilen, satte på honom ”pyjamas”, tömde vattnet efter konstens alla regler och drog ur sladden. Sen led vi i fem lång månader innan vi fick åka iväg igen. Hösten efter köpte vinterdäck och har sedan dess åkt året om. Vi testade och gillade det, fast vi avskyr vintern. Å det är därför vi uppmanar alla att iaf prova. Det värsta som kan hända är ju bara att man inte tycker om det…

Visst är det lite meckigt med vintergardiner, att vaddera tackluckorna och att fylla gasolflaskorna titt som tätt. Det går mycket gasol när det är kallt. Men det är värt allt det där pysslet. För när man väl kommer på plats så är myset på plats direkt.

Några ljusslingor och myslampor så är myset totalt. Då gör det inte så mycket att snön vräker ner utanför eller att minusgraderna är många. För inne är det varmt och skönt. Love it!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Årets första husbilshelg

februari 2, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Äntligen var det dax att packa husbilen och dra iväg. Det blev några roliga dagar med iskyla, vänner och husbilsmys. Som vi har längtat!

Vi var senast iväg i mellandagarna. Då mötte vi upp ett gäng husbilskompisar på en camping här i Stockholm. Det är alltså lite drygt fyra veckor sedan, varav två tillbringats i Egypten. Nu kliade det verkligen i husbilstarmen att få dra iväg. Var som helst, bara vi fick komma ut.

Så i onsdags drog vi iväg. Inte så långt, bara en knapp timme bort. I Nyköpings gästhamn drog vi åt handbromsen och pustade ut. Pulsen går ner totalt så fort vi kommer iväg. Jag sover bättre och kroppen fungerar bättre. Redan när vi parkerar börjar jag se fram emot att få gå och lägga mej. Jag mår så mycket bättre i husbilen. Såklart man villa komma iväg då. Vem vill inte må bra?

Vi har ju förmånen att kunna jobba var vi än är. Så på torsdagen jobbade Martin på som vanligt (han är IT-konsult), medan jag skrev klart några texter och påbörjade ett par nya. Vi tog en promenad till Lidl som ligger en bit bort, för att bunkra lite inför helgen. Så fick vi ihop våra steg också.

Man kan ju tro att vi är ensamma på vägarna med husbilen just nu, men så är det faktiskt inte. Vi är några galningar som campar även på vintern. I Nyköping var det redan två andra bilar på plats när vi kom och sedan kom det ytterligare en medan vi stod där. Många vet vilka vi är, så även den här gången. Så det blev ett roligt möte med nya bekanta. Kul kul.

På fredagen jobbade Martin halvdag, sen packade vi ihop oss och körde den korta biten till hamnen i Femöre. Ja, vi gillar hamnar. Den här gången var det kanske inte bästa valet, men men. Här muddras nämligen i vattnet och sprängs lite då och då, spännande värre… rätt vad det var så skakade hela marken av en explosion och bilen också. Dessutom var det såklart iskallt, eftersom det blåste rejält och vattnet har en rätt effektiv kyleffekt. Så ja, det var kallt! Ute alltså. Inne i bilen var det varmt och skönt.

När vi kom till Femöre var vi helt ensamma, men snart fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Framåt kvällningen var vi en handfull husbilar som stod där i hamnen i stormen. Jösses vad det blåste! Och rätt vad det är så small det alltså också. Spännande helg 🙂

På lördagen hade vi saker att fira, men det ska jag berätta i ett annat inlägg. Då såg vi såklart melodifestivalen och jag gissade rätt på både finalister och andra chansen. På söndagen lyckades ta oss ut på långpromenad minsann, inte alls självklart när det är iskallt ute. Kompisarna åkte hem till sitt och de andra husbilarna drog också iväg. Snart var vi ensamma kvar där i hamnen.

I morse vaknade jag vid 8, med lite ångest i magen. Det var dax att åka hem… tråååkigt. Martin jobbade halvdag, sen packade vi ihop oss och började köra hemåt. När vi kom till Femöre i fredags var det nästan barmark, när vi vaknade i morse var det vitt på marken. Det hade inte snöat jättemycket, men där var ändå ett litet lager – förutom där det blåst iväg.

Hur skulle det se ut hemma? Vi hade sett på övervakningskameran att grannen skottat åt oss, men det är svårt att få en uppfattning om snömängden på kamerabilderna. Det såg inte ut som någon plogbil varit förbi, då fanns det iaf en chans att komma in med bilen om där inte var någon plogvall i vägen. Delar av vägen yrde snön rejält, men när vi kom hem var det faktiskt sol. Tio centimeter nysnö hade trillat ner, med 4-5 minusgrader gick det lätt att skotta. Så det var inget problem att köra in bilen.

Tänk så snabbt 5 dagar går. Nästan en vecka ute med husbilen försvann i ett nafs. Behöver jag säga att vi redan längtar ut igen? Nästa tur är redan bokad, så snart bär det av igen. Jabba!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårt fantastiska hotell – The Grand Palace

januari 19, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

I Egypten kan man verkligen kliva rätt in i känslan av ”Tusen och en natt”. Många hotell ser ut som palats, med både tinnar, torn och kupoler. Vi åker vanligtvis aldrig tillbaka till ett hotell, men det gjorde vi faktiskt den här gången. Bara för att det är så otroligt trivsamt.

The Grand Palace i Hurghada ligger bara fem minuter från flygplatsen. Väldigt bekvämt efter fem timmar i luften. Man ser nästan hotellet från flygplatsen faktiskt. Det ligger på en enkelriktad gatan, två vägar nedanför den stora huvudvägen. Där är alltså rätt lite trafik och ett lugnt område. Iofs nära en minaret som låter några gånger om dagen, men det stör inte heller särskilt mycket. Förutom på fredagar, då är det lite mer.

På var sida om hotellet ligger en mängd olika butiker. Så det är lätt att få tag på snacks, apotek, kläder och souvenirer. Och ja! Man kan gå utanför hotellet utan att vara rädd. Visst är där folk som vill att man ska handla av just dem, men det är bara att säga nej och gå vidare. En bit till vänster utanför hotellet finns en butik i fyra våningar med sk ”fixed price”. Där man kan handla i lugn och ro och slipper att pruta.

Hotellet är byggt i sten och om jag inte minns fel så är det runt 300 rum, alla sviter. Detta är ett sk vuxenhotell som är nästan utan underhållning, bara någon timma med tex flöjtmusik och liknande, några kvällar i veckan. Lugnt och skönt alltså. Nu har man dessutom renoverat den fantastiska fontänen, som inte funkade sist. Varje kväll kl 21 visas ett väldigt fint ljus- och ljudspel.

För oss som jobbar på resan, finns en helt fantastisk lobby där man kan sitta. Där finns bra wifi och härlig personal som efter bara någon kväll vet våra rutiner och vad vi vill ha att dricka.

Hotellet är byggt som ett U, där den vänstra flygeln bjuder på lite mer sol än den högra. Det är där man vill bo för att kunna njuta av kvällssol på balkongen. Vi hade rum 5222 förra gången, den här hade vi 5214. Det förra rummet var något större, årets hade lite mer eftermiddagssol. Men alla rum ser i stort sett likadana ut, med sin vita inredning och turkosa detaljer.

Här finns en fin strand och en strandpromenad, men den är inte särskilt lång tyvärr. På stranden, och vid poolen, finns en mängd olika solstolar. Alla med bekväma madrasser såklart. Som på många andra ställen ”paxar” morgonpigga personer de främsta platserna. Hotellet har försökt att plocka bort markeringarna, men då blivit anklagade för stöld och fått dåliga omdömen på tex Tripadvisor. De försöker hitta en lösning, men det är inte så enkelt. Men här finns tillräckligt med platser, så alla får plats – även om det inte är i främsta raden vid vattenbrynet.

På området finns fem restauranger (tror jag…) men även en Indisk utanför, som också ingår i All Inclusive. Alla är bra. Men vi är lite lata och tycker att bufférestaurangen är bra och har mycket att välja på – så vi hamnar oftast där ändå. Där är olika teman varje kväll, men oavsett tema så finns där alltid en alldeles fantastisk fetaost. Jag skulle kunna leva på den!

När vi var här förra gången lärde vi känna hotellchefen och en del av personalen. Chefen bad oss sitta ner och berätta vad just Svenska turister önskar. Då påtalade vi bla det där med att paxa solstolar och att vi inte tycker det är jättekul att alltid tilltalas på tyska, men också att det var för få kvinnor bland personalen på hotellet. Vi såg nämligen inte en enda en på två veckor. Den här gången blev vi glatt överraskade. Nu fanns där kvinnliga kockar och kvinnlig personal i det nyöppnade SPA:et. Det går alltså att påverka!

Hur kommer det sej då att vi återkommer till The Grand Palace? Mest för att personalen är fantastisk och området alldeles ljuvligt. Men också för att man känner sej hemma här direkt. Det är inte jättestort, även om det kan kännas så när man kommer hit första gången. Jag gillar hemma-känslan och att man blir kompis med personalen direkt. Det blir lixom familjärt på en gång. Och vem blir inte alldeles till sej av handdukskonsten?

Och det är därför vi förmodligen kommer att åka tillbaka även nästa år. Vilket är rätt anmärkningsvärt för att vara oss. Vi åker ju som sagt, aldrig tillbaka till en plats – men nu blir det alltså tredje gången. Mest för att vi måste hålla ner resekostnaden lite, eftersom vi blåser rätt mycket på kryssningen i sommar. För det är faktiskt så att Egypten har bland de billigaste resorna. Och det är ändå solsäkert, vi har haft 24-26 grader varenda dag, förutom de två sista. Så why not lixom?

I år hade vi mer semester än vi haft på många år. Vi jobbar ju alltid när vi är på resa, men den här gången var det inte ens varje kväll. Vi reste ju tillsammans med sex andra personer och har varit minst sagt sociala, mer än någonsin förr. Så den här resan var lite annorlunda mot hur vi haft det förut och det har varit så otroligt roligt. Ett av de andra paren kände vi inte alls, men det gick hur bra som helst att resa ihop.

Och vi misstänker att det kan bli likadant nästa vinter. Att det kanske är fler som vill hänga med. Men då kommer vi inte att åka på så många utflykter som i år, då kan vi hjälpa till att fixa för de andra – men stanna kvar på hotellet medan de är iväg. Och då kan det vara skönt att vara på ett hotell där man inte behöver upptäcka något, utan känner sej som hemma. Därför kan det nog bli så att vi åker tillbaka.

Den här filmen gjorde vi i januari 2024, titta om ni vill och prenumerera gärna på vår YT-kanal.

Vad säger ni? Skulle ni kunna bo där?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma bra – men borta bäst

januari 17, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Så var det dax att åka hem. Efter två härliga veckor under Egyptens varma sol. Så himla tråkigt. Ångesten kom som vanligt några dagar innan. Och det vi kom hem till var inte alls roligt…

I onsdags var det alltså dax att lämna vårt fina hotell i Hurghada. Förmiddagen bjöd på moln och blåst, så vi satte oss i poolbaren efter att vi packat ihop oss. Där satt vi tills det var dax för lunch och avfärd mot flygplatsen. Vi visste att det var snökaos hemma och förberedde oss på förseningar, men det var inget större problem faktiskt. Vi kom iväg någon halvtimma sent, men landade nästan på tid hemma i Sverige.

Passkontrollen har väl aldrig gått så fort någon gång, det var ingen kö alls – bara gå rätt igenom. Sen såg vi resterna av bagagekaoset för några veckor sedan. Där stod massor med vagnar, överfulla med väskor överallt i bagageutlämningen. Har hört att några väntat på sina väskor sedan 3 januari och de står alltså där någonstans. Vi fick våra väskor ovanligt snabbt och tog oss mot bilen. Där blev det dock tvärstopp. När vi åkte var det barmark, det var det inte när vi kom hem…

Efter lite meck tog vi oss iaf in i bilen och kördes mot Tumba. Så himla skönt att få skjuts hem, kompisarna passerar ju ändå oss på sin väg hem till Norrköping. Vid 23-tiden släppte de av oss i ett väldigt snöigt Tumba och körde vidare till sitt. Vi möttes av ca 50 cm packad snö med bara en liten gång skottad fram till ytterdörren, så vi iaf kunde ta oss in. Jag kände direkt ”ta mej tillbaka till Egypten”.

Vi dök direkt i säng, men på torsdagen var det bara att köra igång. Jag skottade i stort sett konstant hela dagen, medan Martin jobbade, och fick nästan rent längs tomten (husbilen måste ju komma ut) och halva garageuppfarten. Kanske 10 kubik snö… jag ville inte sluta, eftersom jag tänkte att jag inte skulle kunna röra mej dagen efter och då är det ju lika bra att köra på. Tydligen brände jag över 2000 kalorier bara på att skotta den dagen. Äldste sonen och Martin var också ute och hjälpte till en stund.

På kvällen somnade jag 21.15, helt slut. När jag vaknade på fredagen kändes inte kroppen så illa som jag trodde, så det var bara att köra igång igen. Nu hade Martin mer tid och skottar snabbare än jag, då blev det ”bara” 1200 kalorier. På eftermiddagen kunde vi både komma in i garaget och i husbilen. Efter en felanmälan hos kommunen, pga utebliven plogning senaste två veckorna, kom det faktiskt en traktor. Nu var det ju flera plusgrader och slasken på vägen ett faktum. Det gick inte längre att ta sej fram på vägen och vid minusgrader skulle detta bli livsfarligt. Tydligen höll kommunen med mej, så nu är gatan ren från skiten.

Idag tog vi det sista, två altaner kvar som var begravda under tung snö. Nu kommer jag fram till kryddträdgården där det fortfarande finns färsk persilja. Äntligen är vi färdiga med snöskottningen, för den här gången. Ni blir det en promenad till centrum, om det går att ta sej fram på gångvägarna. Slasket går upp till anklarna på vissa ställen. Det är just nu 4 plusgrader och smälter snabbt.

Jag har orkat skotta ungefär 90 minuter i taget, sen har jag gått in och vilat. Då har jag packat upp väskorna, tvättat, plockat undan julen och lite sånt. Nu kan jag släppa snöskottningen och ta tag i allt jobb jag ligger efter med i stället. Tanken är att skicka två texter till tidningen och börja planera nästa vecka. Då är det bland annat dax för årets första teaterpremiär 🙂

Nästa vecka ska också motionen och träningen komma igång igen. Kosten och sömnen har vi redan koll på. Nu har jag till maj på mej att komma i så bra form som möjligt. För då händer det roligheter minsann.

När jag säger ”Hemma bra med borta bäst”, menar jag verkligen det. Att komma hem till en bostad som man inte trivs i är mest bara ångest. Men det finns ju en plan. Så fort vi kan säljer vi och flyttar in i husbilen. Då ska vi aldrig mer vintrar med snökanoner och gula/orangea/röda varningar.

När vi väl bor i husbilen blir det både ”Hemma och borta bäst”!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En ”LUS” med frieri

januari 16, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

För ett par år sedan lärde vi känna Therese som delvis bor i Egypten och känner massor med folk där. Hon tog då med oss på en sk LUS – Lunch Utan Slut, som var helt fantastisk. Detta ville vi såklart göra igen och den här gången blev det verkligen med extra allt!

LUS – Lunch Utan Slut, är en himla mysig grej. Vi har tidigare gjort som så att vi ätit lunch på ett ställe och suttit så länge att vi på nästa ställe har ätit en lättare middag för att på ett sista stället äta efterrätt. Just den här gången började vi efter lunch, då blev allt lite förskjutet.

Vi tog oss från Hurghada till El Gouna med en Uber, det är så billigt. Det kostade oss strax under hundringen att åka 40 minuter. Väl framme mötte vi upp Therese och Per (som äger restaurangerna) på Maritim, som ligger i marinan omgiven av en massa häftiga lyxbåtar.

Per hade anställt en ny bartender som påstod sej kunna allt, så vår uppgift blev att testa honom. Vi fick också veta att vi skulle utse bästa Margaritan av hans tre restauranger. Det gjorde vi så gärna, vi visste ju (med erfarenhet från förra gången) att nästa ställe hade vääääldigt goda Margaritas.

Dagen började alltså med att vi beställde varsin drink som inte fanns på drinklistan. Det tog en bra stund innan vi alla hade fått våra drinkar, de flesta var helt ok och bartendern fick godkänt. Det knepiga i Egypten är att all alkohol som importeras beläggs med ungefär 1000% i skatt, alltså försöker man att göra sina egna varianter av tex vodka, likörer, whisky och rom. Jag fick smaka på en Baileys som gjorts av Per och hans personal, som var helt ok. Alltså beställde jag en typ Kaffe Karlsson, som fick mer än godkänt. Margaritan däremot var inte jätteimponerande. Den får bartenderns fila lite på till nästa gång 😛

Innan vi gick vidare till nästa ställe, tog Therese med oss på en båttur. För att vi skulle få se El Gouna från ”utsidan”. Orten ligger på en udde vid Röda Havet och är helt och hållet uppbyggd för turister och nyinflyttade. Allt är fejk alltså, kanaler, dammar, gräsmattor, allt… men det är så fint. Och väldigt trivsamt. Här finns inga påflugna försäljare, utan man kan i lugn och ro ströva runt precis som man vill.

Efter kanske 45 minuters båttur i solnedgången, gick vi vidare till Bodega där vi skulle äta middag. Här vet vi att både maten och drinkarna är väldigt bra. Så vi satte oss till bords och lät oss väl smaka av alla godsaker som ställdes fram. Bodega har mexikansk mat, så det var tacos, guacamole, ostbollar, quesadillas och en massa annat. OCH Margaritas.

Här satt vi länge och njöt verkligen av både mat, dryck och sällskap. Men vi hade ju ett ställe kvar, så vi tackade för oss och gick vidare till Jobo´s Sportsbar, som jag tror ligger Per lite extra varmt om hjärtat. Meningen var att vi skulle äta efterrätt här, men vi var sååå mätta att det bara blev lite småplock. Och en Margarita såklart. Nu skulle vi ju se vem som hade den bästa. När chefen såg att vi inte var superimponerade började han ändra, mixtra, lägga till och dra ifrån direkt vid bordet. Och snart var den riktigt bra. Iaf nästbäst. Bodega har den överlägset bästa Margaritan i hela Egypten, iaf i El Gouna… eller iaf av de ställen vi testat 😛

När vi satt där och hade som trevligast hände något riktigt speciellt. Mannen vid bordet brevid, friade till sin flickvän. Och hon sa ja! Nu blev det kalas på riktigt. Per bjöd paret på bubbel och de blev så överväldigade att de började gråta. Där satt de med varsin juice och skålade, och helt plötsligt hade de bubbel att fira med. Så himla fint av Per!

Tack var detta fick även vi en annorlunda kväll där glädjen stod högt i tak och hela baren firade det nyförlovade paret. Det var verkligen så himla fint. Där var dessutom underhållning med en suverän sångerska, som även bjöd på dans och en massa skratt. En riktigt bra kväll alltså.

Sisådär vid 23-tiden var vi både mätta, otörstiga och trötta. Då kallade Per på sin chaufför som körde hem oss. Så himla skönt att slippa rodda med taxi, bara kunna sätta sej i en bil och bli körda direkt till hotellet.

Oj vilken rolig dag det blev! Och två gånger måste väl vara en tradition? Så nu måste vi göra om det nästa gång vi är i närheten. Får vi se vem som vinner Margarita-utmaningen då… fast det kanske blir en annan drink som utmanas då? Man vet lixom aldrig…

Det som händer i El Gouna – stannar i El Gouna 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sharm El Naga – fin strand med bra snorkling

januari 12, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Nu börjar våra dagar här i Egypten att ta slut. Två veckor går fort och nu suger vi verkligen ut allt vi kan av de sista dagarna. Vid hotellet finns ingen bra snorkling, alltså drog vi iväg till en strand där vi hört om en fint rev med härligt undervattensliv.

Vi befinner oss i Hurghada, som ligger på bekvämt avstånd från det mesta. Men just vid vårt hotell finns ingen bra snorkling. 4-5 mil söderut däremot, ligger Sharm El Naga, en privat strand med ett fint rev utanför. Hit åkte vi på söndagen, för en dag under vattnet. Inte jag, jag gillar inte att bada eller snorkla, men de andra gillar sånt.

Jag vet inte hur det funkar att åka hit på egen hand, men det funkar säkert bra. Det är förmodligen nånslags dagshyra för solstolen bara. Vi åkte hit med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalsresor. För 50 Euro fick vi skjuts dit och hem, solstolar med parasoll, snorkelutrusning och guide, samt lunch. Helt ok.

Vi hämtades upp vid 8-tiden och kom alltså till stranden ganska tidigt. De andra hoppade i vattnet nästan direkt och var borta en bra stund. När de kom tillbaka berättade de lyckligt om allt de sett under vattnet, små Nemo-fiskar, vackra koraller och en sköldpadda. Jag var lika nöjd jag som fick en behaglig dag på stranden.

Vid 13-tiden dukades det upp en hyfsat stor buffé som vi högg in på. Att de andra var rejält hungriga var inte så konstigt, de hade ju simmat runt och gjort av med en massa energi. Jag däremot, hade inte gjort särskilt mycket – men jag var lika hungrig jag. Jag hade gått runt och fotat lite iofs…

Efter lunch hann de andra med ett dyk till innan det var dax att packa ihop sej och åka tillbaka till hotellet igen. Jag passade på att läsa ut min femte bok för resan. Ovanligt lite för att vara mej 😛

Självklart har vi filmat även den här dagen, det kommer en film på Youtube inom kort.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett lagom tempo

januari 9, 2026 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Nu har vi varit här i Egypten i drygt en vecka. Vi har alltså nått halvtid och börjar bäva för hemresan. Vi har ju sett hur mängder med snö trillat ner och kaoset hemma. Vi har ett väldigt behagligt tempo här och längtar inte alls hem.

Vi kom alltså hit förra onsdagen, på nyårsafton. Eftersom vi åker med bekanta som inte varit här förut, så har vi varit på flera utflykter för att de ska lära känna detta fantastiska land. Vi planerade in alla ”måsten” första veckan, för att sedan bara ha lugn och ro den andra. Å där är vi nu.

De här sista dagarna ligger vi mest på varsin solsäng och läser. Tar nån promenad och bara njuter. Tempot är väldigt behagligt, vi bara lallar på lixom.

Martin och jag brukar vakna vid 7.30 och har synkat väl med våra kompisar Helene och Krister. Vi brukar ses vid frukosten vid 8-tiden. De andra dyker ibland upp medan vi sitter där, ibland inte. Det finns inga krav på att umgås, vill man så vill man. Ingen tar illa vid sej om någon vill gör något på egen hand. Det är väldigt skönt och easygoing. Ett enkelt gäng att resa med.

Efter frukost tar vi plats på stranden. Alltid med våra kompisar och oftast även med Z och K, medan M och PO helst ligger vid polen. Alla ligger och läser, ibland säger vi något ord till varandra – men helt kravlöst. Vid 12 börjar Helene och jag att skruva på oss, då vill vi ha lunch. Första veckan tillåter vi oss alltid att ”gå bananaz” och smakar på typ allt. Andra veckan återgår vi till ett mer normalt intag och försöker att äta ungefär som hemma. Något plus på vågen kommer det att bli, men jag vill inte göra det värre än nödvändigt.

Efter lunch går vi tillbaka till våra solstolar. Kanske blir det en tupplur i solen. Allt är väldigt lugnt. Men vid 15.30 ungefär försöker vi att ta en liten promenad. Bara att gå till matsalen ger oss ungefär 1000 steg och vår korta promenad ger kanske det dubbla. Så vi får faktiskt ihop hyfsat med steg varje dag, bara genom att gå till maten. Tillbaka efter promenaden plockar vi ihop oss och går till rummet.

Jag sätter mej gärna på balkongen och myser en stund eller vilar lite på sängen. Klockan 18 möter vi upp Helene och Krister för middag, de andra brukar välja någon av de olika a la carte-restaurangerna. Efteråt sätter vi oss i lobbyn för att jobba lite, då kan vi samlas upp allihopa där vi sitter. Det har hänt att de andra har spelat Yatzy medan jag suttit och jobbat. Helt ok både för mej och dom. Återigen; kravlöst och väldigt skönt.

Vid 21-22 delar vi oftast på oss igen, vi går för att sova medan några av de andra gärna tar en promenad ner till stranden eller runt området. Kl 21 sätter den fantastiska fontänen igång med sitt ljus- och ljudspel. Det tittar vi gärna på innan vi går till rummet. Men jag är så trött på kvällarna att jag oftast värsomnar. Jag har gått ner i varv rätt bra, men visst – jag recensionsläser böcker hela dagarna och jobbar någon timma på kvällen – så helt ledig är jag inte.

Men jag mår så bra. Vi har 23-26 grader varmt på dagarna och min kropp älskar det. Jag har bara haft ont när vi suttit länge i bil, men inte en enda sekund utöver det. Jag älskar värmen och vad den gör med min kropp. Det är det här klimatet jag behöver och strävar efter att få året runt, så småningom. Och jag bävar för att komma hem…

Hemma har vi drygt en halvmeter snö runt hela huset och på hela garageuppfarten. Husvakten kan inte skotta mer, för det finns ingen plats att göra av med snön längre. Så vi vet vad vi har att göra när vi kommer hem. Och jag vet hur jag kommer att må efter bara några timmar hemma.

Efter att ha pratat igenom våra åtaganden, beslutade vi oss för att ställa in allt första veckan. Vi vet ju ändå inte om pendeltågen går eller hur jag mår. Så de första 6 dagarna kommer vi bara att vara hemma, sen kör vi igång lite sakta igen.

2026 är året då vi ska prioritera oss själva, varandra och vår hälsa. Vi måste komma i form igen, vikten måste minska och muskler måste återskapas. Så är det bara.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fantastiska Luxor

januari 8, 2026 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Kairo och pyramiderna är fascinerande, men så finns Luxor. En fantastiska stad med magiska platser som bara måste upplevas. Kairo åker man till för att det är något man sett på tv och ska se, medan Luxor bjuder på pärlor många aldrig hört talas om. Här finns verkligen något för alla.

Jag brukar säga att Kairo ska man se någon gång i livet, men att man inte upplevt Egypten förrän man upplevt Luxor. Luxor har nämligen allt! Här finns mystiska platser, fascinerade byggnader och en fantastiskt historia – det är lite som att gå in i en saga.

Här om dagen kördes vi 30 mil bort, återigen genom öknen, men den här gången söderut. Många timmar i bil, igen. Men så värt det. Igen. Vi hämtades av vår vän Amir (Konungarnas Dal resor) vid 4-tiden på natten och var framme vid första stoppet vid 7.30. En av mina favoritplatser i världen; nämligen Karnak-Templet. Ett 4000-år gammalt tempel som är gigantiskt.

Här skulle jag kunna gå hur länge som helst, just den här dagen fick vi en kort rundtur och en dryg timme på egen hand. På den tiden hinner man nästan bara skrapa på ytan. Jag har ändå varit här flera gånger och då kan man ju tycka att jag borde sett allt. Men här pågår en ständig utgrävning och hittas konstant nya fynd under sanden, så varje gång är det nya saker även för den som vart här många gånger.

Jag låter bilderna tala för sej själva för den här gången. En dag ska jag skriva ett mer utförligt inlägg om templet. Det är så häftigt!

Turen gick vidare med lunch och en båttur på Nilen. Vi klev faktiskt i båten direkt genom ett hål i väggen på restaurangen. Vi tog oss bara tvärs över floden, för att ta oss mot bla Konungarnas Dal – men vi hade några stopp på vägen.

Först stannade vi till vid Memnon-kolosserna, som är ett par jättestora statyer som man hittat under sanden. Förr när jag varit här har det varit två statyer, nu var det sex stycken. Man har alltså hittat fyra mindre statyer till helt nyligen, bakom de två stora, som man byggt ihop så gott man kunnat. Troligtvis ligger det ännu fler statyer begravda, så nästa gång kanske de är ännu fler. Man gör nya fynd överallt, platser förändras och jag tycker att det är så spännande!

Nästa stopp var det otroligt fascinerande Hatchepseuts gravtempel, som är inbyggt i berget. Templet byggdes 1200 f.kr men hela platsen byggdes över några hundra år senare och har sedan 1880-talet varsamt grävts fram och renoverats.

Templet är i flera våningar och samma färg som berget. Med den blå himlen blir det en läcker kontrast, så alla bilder blir riktigt häftiga. Här finns väggmålningar med autentiska färger som är nästan kompletta. Det är svårt att ta in att någon faktiskt stod här för drygt 3000 år sedan och målade detta. Otroligt fascinerande.

Sista stoppet för dagen var Konungarnas Dal, en plats där Faraonerna begravdes och som många hört talas om. Här ligger 62 gravar, vissa så långt som 200 meter in i berget. Det var här som Tutankhamons grav hittades så sent som 1920 och den finns kvar här. Skatterna finns i Kairo, men hans mumie är återigen tillbaka i graven och går att se.

Nu var temperaturen uppe i strax under 30 grader och det flätade inte det minsta. Jag gillar sånt, men tyckte lite synd om de andra som inte är riktigt lika vana vid sån värme. Jag gillar det där heta, när luften nästan vibrerar. Då mår min kropp så himla bra.

Efter en lång dag och med många intryck var det dax att köra hemåt igen. Nu har vi många nya minnen att stoppa i minnesbanken. Men vi kommer att komma tillbaka, här finns ju hela tiden något nytt att upptäcka. Luxor är verkligen fantastiskt!

Jag är så glad att vi fick kontakt med Amir, genom facebookgruppen Egyptentips#1. Där finns massor med bra att veta för den som är på väg till Egypten eller bara nyfiken på landet.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube