Efter två helt magiska resor på den engelska landsbygden måste jag säga att jag blir mer och mer förtjust. Jag har precis som alla andra sett tv-serier som tex Downton Abbey och lockats av maffiga slott och läckra miljöer. Nu när jag sett en del av detta är jag totalt frälst!

Förra året var jag i Stratford Upon Avon där Shakespeare föddes och dog. En helt fantastisk liten stad, med betoning på liten. Typ två gator men massor att se! Något av det sötaste jag sett när det gäller städer i världen. Åk dit!

Den här gången var det Kent och Sussex som stod på tur och då särskilt städerna runt Hastings som skulle upptäckas. Efter fyra fullspäckade dagar känns det som jag har sett precis vartenda gathörn, men det har jag ju förstås inte. Men vi har sett väldigt mycket!

Måndagen började i Tunbridge Wells och besök på Penshurst Place som jag redan har berättat om. Ett gammalt och välbevarat slott från Henry VIII´s tid. Väl värt ett besök för den som är intresserad av slott och historia. Tror det är helt magisk under våren och sommaren när allt i parken blommar. Efter lunch och en promenad genom Tunbridge Wells checkade vi in på jättefina The Spa Hotel som hade en litet spa och mysiga utrymmen där man kunde sitta och koppla av. Vi hade dock inte så mycket tid till något av det.

På tisdagen tog vi tåget till Rye där Jane mötte upp oss. Jane skulle vi sedan träffa en stund varje dag, hon kan allt om regionen. Rye är en liten stad med mängder av gamla historier, tydligen en av Englands bäst bevarade medeltidsbyar. Vi fick se en film om staden på det lilla museet, där man även hade en samling av såna där gamla maskiner som visar små scener när man stoppar i en peng. Vi besökte en keramikverkstad och gick sedan uppför Mermaid Street ända upp till kyrkan och klättrade hela vägen upp i klocktornet för att se på utsikten.

När det närmade sej lunch åkte vi taxi till Chapel Down som är en av flera vingårdar i England. Vi fick en alldeles fantastisk lunch med gårdens vin, som verkligen var jättegott! Efter lunchen fick vi en visning av gården och sedan blev det vinprovning av deras otroligt goda viner. Jag ska skriva mer om detta i ett annat, mer utförligt, inlägg. Detta var något jag inte visste ett skvatt om och blev så otroligt imponerad av. Jag vill gärna att flera ska få vetskapen om att England faktiskt gör otroligt goda och prisvärda viner!

Efter besöket på vingården togs vi till The Woolpack Inn där vi skulle bo i två nätter. Hotellet och rummen har jag redan berättat om, så himla läckert. Vad jag däremot inte berättade om var att en av oss hade ett spöke på rummet, det var dock inte jag. Stackars Vibeke som bodde i rummet Frederick hade nattligt besök av någon som lekte med lampan i garderoben och använde hennes toalett. Hon hade lite svårt att sova och sov med lampan tänd hela första natten. Detta är det absolut finaste och trevligaste hotell jag någonsin bott på med den absolut coolaste ägare jag någonsin träffat. Hit kommer jag absolut att komma tillbaka! Å jag kommer att ta ”mitt” rum igen, med badkar mitt på golvet  🙂

På onsdagen åkte vi taxi till Battle som ligger ca 50 minuter bort. Battle är platsen där slaget om Hastings ägde rum 1066. Vi fick en guidad tur och tog mängder med bilder! Slottet som byggdes några år efter slaget står kvar och vi utforskade varenda millimeter av det. Vädret var soligt och hyfsat varmt, så det var riktigt skönt att gå runt där. Vi tog oss till Hastings där Jane mötte upp oss igen och tog oss till Maggies Fishmarket Cafe för att äta stadens bästa fish and chips.

Sedan fick vi en rejäl rundtur av hela Hastings med afternoontea på det lilla hotellet The Swan. Här skulle jag gärna bo, så fint och perfekt läge med världens mysigaste ägare. Vi avslutade dagen på Hastings Pier och en alldeles magisk solnedgång innan vi tog tåget tillbaka till Ham Station där  John från hotellet hämtade upp oss. Vibeke och jag kunde inte få nycklarna till rummen på en stund, så John bjöd oss på varsitt glas vin framför den öppna spisen och berättade om hotellet och sej själv. När vi fick nycklarna och kom till rummet hade en av killarna på hotellet fixat eld i öppna spisen. Jag hade alltså inte bara ett badkar mitt på golvet, jag hade öppen spis också! Läckraste hotellrummet ever!!!

Sista morgonen blev vi körda till tåget strax innan 9 och tog oss till stationen Winchelsea, vars station låg mitt ute i  ingenting. Här mötte Jane och Richard upp oss och körde oss den korta biten in till Winchelsea som tydligen är Englands minsta stad. Så himla fint! Det anmärkningsvärda när det gäller staden är att många av husen har stora källare under som man inte hittat förrän på senare år. Staden var tidigare en livfull hamnstad, men med pesten dog det mesta ut. Här i närheten har Paul Mccartney ett av sina hus som ligger på en liten kulle. Vi var inte där, men tog iaf en bild.

Efter en snabb fika på stadens enda pub åkte vi till Eggs to Apples Farm Shop för rundtur och lunch. Det är verkligen allt man kan tänka sej när man hör ordet Farm Shop, närproducerat, fräscht, härliga färger och goda smaker. Vi fick en variant av brittisk tapas och till efterrätt en slags latte gjord på gurkmeja och kokosmjölk och hemlagad morots- och kokoskaka. Mätta och belåtna sa vi bye bye till Jane och lät taxin köra oss hela vägen tillbaka till Gatwick.

Jag blir bara mer och mer förtjust i England och landsbygden. Även om man vill åka till London så behöver man ju faktiskt inte bo där, utan kan enkelt åka dit över dagen för ett besök. England har så mycket mer att bjuda på än just London, vilket tyvärr de allra flesta missar. Här har jag redogjort för vårt besök, men jag kommer att skriva mer utförligt vart efter om det som jag tycker att ni behöver veta mer om. Bland annat om vingården och Hastings, som är värda att lyftas fram lite extra.

Man tar sej enkelt runt med tåg, buss och taxi och boendena på landsbygden är billiga. Man kan alltså få en riktigt prisvärd semester och ändå göra riktigt häftiga grejer! Som sagt; det kommer mera  🙂

Efter en lång dag med besök i Rye och vinprovning på Chapel Down kom vi äntligen till Woolpack Inn, hotellet som vi ska stanna på ett par dagar. Vilket hotell! Vilket rum! Jag har badkar mitt i rummet!!!

Vi visste att rummen skulle vara något alldeles extra och eftersom jag haft det minsta rummet på förra hotellet, fick jag välja först. Alla rum är olika och vi vill förstås fota alla, så vi började en lite rundtur det första vi gjorde.

Det är bara fem rum på hotellet, fyra av dem skulle vi alltså ockupera. Första rummet var en dröm i lantlig stil med badkar i en ett eget rum strax intill sovrummet. Det var inget badrum utan ett vanligt rum med badkar i. Så läckert!

Nästa rum var ett murrigt rum, inrett mest i grönt och mycket trä. Detta föll vår danska kollega för direkt, så det var klart hon skulle ha de!

Så kom vi till ”mitt” rum, jag kände det nästan direkt. Stort och ljust och med badkar mitt i rummet med utsikt över kyrkan och en stor äng. Lite chabbychick och mängder med grejer och detaljer. Här skulle jag få äran att bo i två nätter!

Sista rummet var högst upp, som ett litet loft ungefär. Jättemysigt och gulligt, som ett litet annex ungefär.

Vi hade bara en halvtimme på oss innan vi skulle iväg igen, men i morse hade jag gott om tid. Jag fyllde badkaret till bredden med skum och la mej till rätta och tittade på soluppgången. Vilken bra start på dagen!

Vilket häftigt ställe! Ni måste åka hit! The Woolpack inn – glöm aldrig det!

Det blev en väldigtlång dag igår. Jag vaknade 4.30 för att möta upp Helena vid Arlanda Express kl 5.45. Sen kunde äventyret börja!

Flyget var lite försenat så vi hann äta frukost på Arlanda innan flyget gick 7.35. Väl framme i London mötte vi upp Vibeke från Norge (men bor i Malaga) och efter en kort tågresa även Karen från Danmark. I samlad trop tog vi oss sedan till dagens slutmål som var Tunbridge Wells i Kent (fast lite ligger även i Sussex).

Dagens första mål var slottet Penshurst Place som var hem åt Henry VIII. Vi blev välkomnade av Brit som var norska med bott här hela sitt vuxna liv. Vi fick alltså hela slottet historia på norska! Brit kunde verkligen allt!

Slottet har en lång historia, nästa 700 år, men de nyare delarna byggdes på 1300-talet. Det fick även helrenoveras efter andra världskriget då det blev ganska förstört under kriget. Idag var det ganska grått och kyligt, men en solig dag är det nog väldigt fint här. Det finns en park som ska vara översållad av tulpaner och rosor under våren och sommaren. Efter rundturen fick vi varm choklad i slottscafeet.

Sen tog vi oss in till Tunbridge Wells igen för lunch och när vi ätit klart kom två damer som skulle ta oss på en promenad och berätta om staden och dess historia. Tyvärr var det så kallt att promenaden fick kortas ner för att vi inte skulle frysa ihjäl. Efter en lång dag fick vi äntligen komma in i värmen på hotellet och värma upp oss och vila lite. Jag gick med huvudvärk hela dagen som inte släppte hur jag än gjorde. Inte ens Vibekes Malaga-mirakel-piller hjälpte.

Innan jag gick för att vila utforskade jag The Spa Hotel som vi skulle bo på. Jag kollade in restaurangerna, festsalen, Spaet och lite annat. Hotellet är ganska traditionellt engelskt med branta trappor och ljuskronor, smakfullt inrett och väldigt mysigt. När man fryser som vi gjorde fanns dock bara en prioritering, varma rum! Och det var det! Jag somnade nöjd och vaknade varm efter någon halvtimmes tupplur.

Vid 19 var det dax för middag, den skulle ätas på Mount Edgcumbe Restaurant som även är ett litet hotell med sex rum. Vi åt gott och fick sedan en kort rundvisning av huset. Så mysigt! Å god mat! Vi var mer än nöjda när vi kom tillbaka till vårt hotell. Det var sååå skönt att krypa ner i sängen efter en lång dag och idag är huvudvärken borta och jag är faktiskt riktigt pigg!

Idag väntar bla en tur i den gamla stade Rye och besök på vingården Chapel Down. Men först: hotellfrukost!

Ni vet ju att jag älskar att resa och trivs bäst på resande fot. Nu har jag varit hemma i snart två månader sedan senaste resan och nu är det äntligen dax igen! Om en dryg vecka är jag uppe i luften igen  🙂

Själva resan är väl inget jag brukar se fram emot, alltså transporten eller vad man ska kalla det. Jag tycker det är ganska tråkigt att både flyga, åka tåg och buss. Jag skulle gärna göra som Harry Potter och transportera mej mellan destinationerna. Vi har en timme att göra bara till Arlanda. Sen tar det lika lång tid att checka in och gå igenom säkerhetskontrollen mm. Det hade jag gärna sluppit.

Det häftigaste när man reser är att komma fram, särskilt när man flyger till ett varmt ställe. Den där första känslan när man kliver ur flygplanet och värmen slår emot en. Det är så härligt! Den känslan får jag tyvärr inte vid nästa resa. Jag ska nämligen åka till England och i mars är det inte mycket varm sol som slår emot en direkt… man får ju faktiskt inte gå ur på plattan heller, utan går direkt in i terminalen.

England i mars kan innebära en hel del regn och ganska tråkigt väder. Vi landar i London och fortsätter med tåget till Hastings där vi bla ska besöka ett slott och en vingård. En vingård i mars… jag lär knappast se några druvklasar… lite synd men säkert jätteintressant ändå. Jag visste inte ens att det fanns vingårdar i England, men nu när jag kollat runt lite har jag förstått att det finns flera och att vinet är riktigt bra. Så det blir säkert ett gott besök   🙂

Jag gillar England, särskilt den engelska landsbygden. Resan till Stratford Upon Avon förra våren var helt fantastisk och jag skulle gärna åka dit igen. Då besökte vi Warwick Castle, den här gången ska vi till ett annat slott som faktiskt är stängt för säsongen och öppnar bara för oss. Jättespännande! Det ska bli en väldigt rolig resa!

Så nästa måndag kl 07.05 lyfter flyget från Arlanda, vilket är lite knepigt när man bor i förorten som jag… jag hinner inte med flyget ens om jag tar första pendeltåget på morgonen. Ska jag åka kommunalt får jag ta nattbussen vid 3.30… Alternativet stod mellan en hotellnatt eller taxi, men då sa pappa att han kör mej till centralen så kan jag ta Arlanda Express. Ytterligare en anledning att flytta…

Ett så tidigt flyg innebär följaktligen en väldigt tidig morgon, så hur jag ska orka resten av dagen har jag faktiskt ingen aning om. Såna här resor innebär oftast väldigt långa dagar, så vi är förmodligen inte på rummet förrän ganska sent på kvällen. Men men, det blir som det blir. Vi är bara fyra stycken som åker och det är ett bra gäng, så det blir nog bra. Får försöka sova en kortis på flyget och tåget.

Detta är alltså första resan för i år, det ligger fler på planeringsstadiet, men bara Kroatien i oktober är klart. Jag ska tillbaka till VM i Olivplockning och Martin ska följa med! Då blir det nog lite varmare än denna resa. Men vem vet? Hastings kanske bjuder på härligt vårväder, jag håller tummarna!

Har du någon resa inplanerad?