Browsed by
Etikett: resor

Julbord på vatten

Julbord på vatten

Vi testar julbord för fullt och har precis som förra och förrförra året varit ute på vattnet och guppat. För två veckor sedan klev vi först på Birka Cruises och ett par dagar senare var det dax för Viking Cinderella. Två mysiga men helt olika slags julbordsupplevelser.

Vi gillar att åka båt, vi gillar bufféer och vi gillar jul – perfekt kombo faktiskt! Att kliva ombord på en varm och julpyntad båt när det är kallt och läskigt ute är så mysigt. En av årets höjdpunkter faktiskt.

Numera vet vi ganska väl vad vi har att vänta oss, men vi är alltid lika förväntansfulla inför att se årets förändringar och nyheter. Julpyntet på Birka har förstås legat i fokus sedan de började med sin galna vintervärld. I år var inget undantag, tvärtom! Nu skulle man nästan bli lite besviken om de inte satsade stort och pyntade alldeles för mycket 🙂

Det var alltså på Birka vi började. Vi var med när årets första julbord gick av stapeln och var först med att öppna dörrarna till härligheten. Matsalen var pyntad från golv till tak, nu med mer vinterkänsla än sagovärld. Fast där står ett sagoträd i mitt där man kan sitta och filosofera över vad man egentligen ser i bladverket. Så det finns en hel del fantasi och saga även i år.

Buffén är återhållsam och alldeles lagom stor och godisrummet är kvar. ALLT är väldigt gott, fläsksidan fick två tummar upp av Martin som älskar revbensspjäll och tyckte detta var ett superbt alternativ. Borden brevid suckade av välbehag över lutfisken, som de alltid gör på Birka – jag vet inte… jag tycker det är sådär… men den ska tydligen vara ovanligt fin på just den här båten. Sillen med chili var god och de nya rörorna gillade vi bägge två. Å sen fastande vi i godisrummet förstås, innan det var dax att komma in årets julshow.

Vi har gnällt lite på julshowen, att den varit för kort och inte riktigt sammanhållen – i år fanns inget att klaga på. Den var kort och gott suverän! Vid middagen gick det runt akrobater, dessa följde med in i showen och lyfte den till nya höjder. Man kan väl säga att årets jul på Birka är så mysigt, gott, fint och bra som det bara kan bli. Hur ska de kunna överträffa detta nästa år? Eller ens hålla samma nivå…

Sen gick vi alltså ombord på Viking Cinderella ett par dagar senare. Här är maten i fokus, så även i år. Vad sägs om 162 rätter?! Det är faktiskt heeeelt galet! Även i år är det Svenska kocklandslaget som designat julbordet och allt är sååå gott. Jag gillar den kryddade laxen och Martin gillade sillarna bäst. Vi hade en himla tur och hamnade vid bordet brevid en stor kör som underhåll med snapsvisor och sånger under middagen.

När man åker Viking på helgen är det ingen julshow, det var lite synd – men jag mådde dåligt och vi hade mysigaste hytten så vi drog oss tillbaka rätt tidigt ändå. På hemvägen gjorde jag om hytten till kontor och kunde jobba ikapp lite. Vi kunde gått upp i nattklubben senare och lyssnat på Miss Li, men det orkade vi inte.

Sammantaget kan man säga att vill man ha tindrande ögon, mys i kubik och julig underhållning – så är det Birka man ska åka. Vill man äta gott så magen står i fyra hörn, är det Viking man kliver på. Bägge båtarna har något för alla, allt beroende på vad man prioriterar.

Hittills har jag ätit fem julbord och imorrn blir det ett till, det sista tror jag. När ni kanske äter ert första är jag färdig för i år 😉

Å för er som undrar; nope, jag är inte trött på julmat. På julafton äter vi väldigt lite, där serveras egentligen bara skinka, omelett och någon sill. Det är inte så avancerat hemma hos oss. Förr var julen helig, numera kan jag faktiskt lika gärna åka bort. Det finns inga måsten för mej, mer än att jag gärna vill träffa mina barn en stund – bara det är ett projekt när de flyttat hemifrån och har respektive med egna traditioner.

Hur många julbord äter du? Hur ser ert julbord hemma ut?

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Jag är precis som många andra nyfikna på arbetsuppgifterna och personalen ombord på ett fartyg, därför har jag pratat med några som jobbar på Birka Cruises. I våras träffade jag Magnus som berättade om sitt jobb som barchef på plan tio och i somras tog vi ett snack med Eva om hennes jobb som intendent. Är det som i tv-serien Rederiet tro?

Slår man upp ordet intendent får man bla upp detta ”Intendent (av latinets intendere, ’spänna’, ’sträcka’, rikta sin uppmärksamhet på), är titeln för en person med administrativa, redovisande eller liknande arbetsuppgifter på exempelvis ett museum, auktionshus, färja, universitet eller sjukhus.

Tills skillnad från de flesta andra uppgifterna på ett fartyg, så ser man inte riktig vad en intendent faktiskt gör. Vi har sett Eva massor med gånger i sin strikta uniform, hon ser nästan alltid stressad ut med telefonen mot örat. Men vad gör hon och varför är hon så stressad hela tiden?

-Mitt jobb är väldigt brett, man vet aldrig vad som händer. Man går upp på morgonen vid sju och går tillbaka till hytten vid tio och vet knappt vad som hänt däremellan.

Vad är en intendents arbetsbeskrivning?

-Man kan nog säga att det är ungefär samma sak som att vara hotellchef. När det gäller det kommersiella är jag ytterst ansvarig, men ombord på fartyget är det alltid befälhavaren (kaptenen) som är chef över allt och alla. De två är alltså högsta hönsen på fartyget och arbetar tillsammans, men ändå var för sej.

Eva har inte sett ett enda avsnitt av Rederiet, men har hört att hon inte är särskilt lik Uno och de andra ombord på tv-fartyget Freja. Det är inte riktigt lika mycket mygel, fiffel och båg i verkligheten 🙂

Innan hon började som indendent på Birka Cruises jobbade hon på Fonus som regionchef i många år. Hon tycker att jobben är rätt lika, att alla arbeten som chef är rätt lika överlag. det handlar mycket om information, marknadsföring och att ha hand om personalfrågor.

I hennes arbete som intendent ingår att hela tiden ha ett säkerhetstänk och tillsammans med säkerhetsansvarig ombord läggs mycket tid på just säkerheten. Det är mycket övningar, många möten och inspektioner både interna och utifrån. Det är både stora övningar och mindre, titt som tätt, för att alla ska veta vad som gäller i en akut situation.

På just Birka har hon ”bara” arbetat som intendent, men som ung var hon bla hyttstäderska på Sagafjord, vilket var ett smart sätt att se världen. Hon har också jobbat på Viking Lines kontor. Fartygsmiljön drar hela tiden och hon kan inte tänka sej ett bättre jobb,

Efter tio år på Birka längtar hon fortfarande till jobbet efter varje ledighet. Eva arbetar tio dagar och är ledig tio dagar. Hon älskar långkryssningarna som blir fler och fler och numera går till bla Visby och Tyskland.

-Ja! Långkryssningar är det bästa som finns, särskilt när man kan lära känna gästerna på ett annat sätt i och med att de är på lite längre. Höga Kusten är fantastiskt vackert, Visby är roligt, Tyskland är fint – alla har sin charm.

-Gillar du att kryssa?

-Ja!!! Jag åkte ut på sjön redan när jag var 22 och var ute i 4,5 år. Då åkte vi jorden runt och det var ett sätt att se världen samtidigt som man jobbade. Sen kom barnen och det blev ett uppehåll, men efter det kom jag tillbaka, det är något som drar med fartyg. Att segla in i nya hamnar, det är något särskilt med det.

Var åker du själv på semester?-

-Det kan bli lite allt möjligt. Min man spelar Backgammon som han åker lite överallt och spelar. Då åker jag med och kollar läget runt omkring. Men jag har ända sedan jag jobbade på Sagafjord sagt att jag en dag själv ska sitta där och bara bli uppassad, så jag har även varit på två ”riktiga” långkryssningar. En till bla Mexico från LA och en i Västindien, men det finns mycket tid kvar att göra fler.

Har du några roliga, galna eller speciella minnen från livet ombord?

-Man säger varje vecka att nu har jag sett allt, men så händer nästa grej. Det händer så mycket hela tiden, både bland gäster och bakom kulisserna, att man inte kommer ihåg någon särskild när man ska berätta. Vi säger ofta att man borde skriva ner allt galet, men det blir inte av. Men en gång var det säkerhetsövning och hela köket blev tomt på personal mitt under lunchsittningen, efter den gången såg man till att alla på ett ställe inte kallades till övning samtidigt.

Eva älskar verkligen sitt jobb, det syns. Jag frågar om söndagsångest och det är inget som existera alls – hon är alltid sugen på att gå ombord och kan i nuläget inte tänka sej att göra något annat.

Överhuvudtaget verkar personalen på Birka tycka väldigt mycket om sina jobb. Vi har varit på många gånger och träffar alltid bekanta ansikten som jobbat år efter år. Det är väl ett väldigt bra betyg för en arbetsgivare när de anställda längtar till jobbet.

På onsdag kliver vi på igen, då för att vara med vid årets första julbord. Vi kanske pratar med någon annan ombord då, vem är ni nyfiken på?

Balkonger på semestern

Balkonger på semestern

När jag stod på balkongen i Bol och tittade ut över havet insåg jag hur mycket jag tycker om balkonger när jag har semester. De får gärna ha förmiddagssol så man kan gå ut direkt på morgonen och vakna till där.

Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men när jag började fundera lite över hotellrum jag gillat bäst så har de alla haft en trivsam balkong. Inte nödvändigtvis stora eller med utsikt över vatten, de har bara känts väldigt tmysiga.

Här är mina tre favoriter:

Den absolut bästa balkongen finns på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas. Ska man åka på kryssning, så ska man ha en hytt med balkong . så är det bara. Det är värt precis vart enda öre!

På vår balkong satt jag och jobbade, tog härliga bilder och satt på första parkett under hela inseglingen till bla Venedig. Två veckor gick snabbt, en del av tiden tillbringades på balkongen. Vi hade gärna släpat ut madrasserna och sovit där någon natt, om vi kunnat 🙂

Nummer två på listan är på Bakotu Hotel i Gambia, i lägenheterna som ligger längs vägen. Balkongerna är vända bort från havet, men det gör inget. Soluppgången är magisk, man ser aporna som hoppar i träden, hör fåglarna och det är bara såååå mysigt. Jag älskar ljuden i Gambia och att sitta där på balkongen och bara lyssna är helt underbart. Sol från morgonen till strax efter lunch, solnedgången tar vi ändå gärna på stranden. Just de här lägenheterna är för familjer och jag rekommenderar dem verkligen.

Längst ner på topp-tre-listan kommer balkongen på Elaphusa Hotel i Bol. Den var skitstor med utsikt över Adriatiska havet, stranden Zlatni Rat och öarna runt omkring. Vårt rum var stort och fint, på fjärde våningen har jag för mej. Ett fint rum som jag gillade, men när jag såg balkongen älskade jag det. Som grädde på moset hade den både morgon- och kvällssol! Det första jag gjorde på morgonen var att gå ut på balkongen, snett åt vänster kunde jag följa soluppgången. Och på kvällen gick solen ner bakom hotellväggen åt höger. Sol heeeela dagen alltså!

Nu när jag skriver detta inser jag betydelsen av en balkong och hur mycket tid jag gärna spenderar där om den är rätt. I fortsättningen ska jag nog titta lite extra på just den detaljen när jag bokar hotell. Är balkong något du tänkt på tidigare?

Game of Thrones i Split

Game of Thrones i Split

Jag kan inte påstå att jag är något GOT-fans, jag vet faktiskt inte ens vem som tillhör vilken familj… men jag gillar serien och tycker det är spännande hur en hel värld har involverats i inspelningarna.

Game of Thrones har nämligen spelats in i en mängd olika länder och platser. Bara på Nordirland finns 27 inspelningsplatser! I Belfast finns den gigantiska studion, kulisserna står utanför och syns på långt håll. Det finns även en turnerande utställning som just nu är nerplockad och på väg till Madrid (öppnar 5 januari). Jag såg den i just Belfast i juni, aaamazing!

Hur många inspelningsplatser som finns i Kroatien vet jag inte. I Dubrovnik finns några, där har vi inte varit än, men vi besökte såklart det vi kunde när vi var i Split senast. I Split byggde man upp delar av Westeros, här finns bla grottan där Khaleesis gömde sina drakar. Mitt i Split finns nämligen det romerska Diocletians palatset och under det finns ett museum. Där finns ett stort rum som är perfekt som inspelningsplats och som fick tjänstgöra som drakarnas grotta. Man gör nästan ingen reklam för det och har nästan heller ingenting som visar detta eftersom man helt enkelt inte vill ha för mycket turister där som skulle kunna förstöra rummet som alltså byggdes på romartiden. Men vår guide berättade allt för oss 🙂

Men det finns något som man gärna visar upp och det är Game of Thrones Exhibition Museum, ett litet museum alldeles i närheten av palatset. Skillnaden mellan det här museet och det som är på turné, är att detta är skapat av fans. Frivilliga och hängivna GOT-fans har alltså avsatt sin tid, pengar och kunskap för att skapa kopior av kläder och vapen mm från serien. Sakerna är alltså inte äkta från serien, men väldigt fina och även tronen finns förstås här – i turistshopen tvärs över gatan.

Jag som kan jämföra med den turnerande utställningen tycker att detta är ett alldeles utmärkt alternativ! Det är inte så stort, men allt som ett fans behöver finns här och är välgjort. Kläder från serien, figurer i naturlig storlek, uppbyggda modeller av städerna, vapen och bilder från ett antal olika inspelningsplatser. Och! Ett drakhuvud (förstås) finns i fönstret! Allt ackompanjerat av musik från filmen. I turisthopen tvärsöver gatan kan man ta bild av sej själv sittande i tronen och köpa souvenirer.

Museet är fint, allt är väldigt välgjort och jag kan tycka att produktionsbolaget borde vara så pass imponerade, och även hedrade, att de faktiskt kunde skänka något original så de hade något extra att visa upp. Jag tycker iaf att man ska leta upp det om man är ett fan, det är absolut värt ett besök.

Strax ovanför citykärnan finns även ett gammalt slott där man spelade in flera scener, där var vi dock inte – kanske nästa gång. Då ska vi nog försöka kolla in Dubrovnik också 🙂

Det är rätt kul att besöka platser som man sett på film. De ser ofta inte alls ut som man tror faktiskt, ibland heeelt annorlunda!

Är du ett GOT-fans? Har du varit på någon inspelningsplats kanske? Eller skulle du vilja besöka en, isf vilken? Du kanske hellre skulle vilja kolla in något från någon annan serie?

Lovrečina enda sandstranden på Brac

Lovrečina enda sandstranden på Brac

Dagen efter VM åkte alla tävlingsdeltagare på en liten rundtur, den som jag redan varit på två gånger – så vi tog ledigt! Fast när vi är lediga så blir det inte särskilt ledigt ändå…

Vi hade hört talas sandstranden Lovrečina som ska vara den enda naturliga sandstranden på Brac och som dessutom låg alldeles i närheten av vårt hotell. Självklart måste vi se den! Hade jag varit piggare hade vi gått dit, det var ca 5 km dit – men vid det här laget var jag rätt slut. Så det fick bli bilen… gör inte som vi…

Vi hade både karta och gps, ändå missade vi den lilla lilla avtagsvägen ner mot stranden. Till vårt försvar ska det väl nämnas att den där lilla vägen bar rätt ut i terrängen och var så smal att det inte ens gick att möta en bil. Tack o lov var ju turistsäsongen över, så vi fick inget möte. Detta är en stor anledning till att gå eller cykla dit, bilmöten vill man inte utsättas för där.

Vi hittade alltså ner till slut och visst var det en sandstrand. Inte jättestor, men helt ok. Under turistsäsong finns det solstolar och en liten restaurang, nu var det helt dött. Vi kom dit runt lunch och trodde att vi kanske skulle kunna äta något litet där, men det kunde vi alltså inte. Så vi satt på stranden en stund, såg oss omkring och tog lite bilder – sen åkte vi faktiskt därifrån igen.

Men vi hittade den! Den enda sandstranden på Brac, tror vi iaf… Väl värd ett besök under säsong, jag skulle gärna sitta där, äta och dricka något gott och bara njuta. Men då skulle jag alltså gå eller cykla dit 🙂

Årets galnaste och gladaste VM

Årets galnaste och gladaste VM

Så kom fredagen och anledning till att vi var i Kroatien, det var nämligen dax för VM i Olivplockning! Årets absolut roligaste händelse och förmodligen det vänligaste VM:et som går i världen 🙂

Vi tog oss från Bol till Postira på torsdagen och kunde i lugn och ro bekanta oss med deltagarna under kvällen. Tyvärr fick inte Sverige ihop något lag, vilket var lite snopet. Det var ju lixom det vi var där för… men men, det blir sällan som man tänkt.

Men vi fick återse laget från England, precis lika glada som förra året. Och laget från Montenegro som var mer revanschsugna är tidigare. Tyvärr var inte heller Holland på plats, men ett helgalet team från Polen hade tagit sej till Brac. Kroatien har vunnit de tidigare två åren, så den här gången satte man ihop ett VIP-team med kändisar från landet som inte har särskilt mycket erfarenhet av olivplockning. Allt för att ge vinstchansen till någon annan, jag sa ju att det är en vänlig tävling!

Så var det dax! Fredagmorgon och redan på frukosten var deltagarna laddade till tänderna. Kanske såg England och Polen lite trötta ut, de fann nämligen varandra direkt och festade loss rejält redan från början och slutade inte förrän på båten tillbaka på söndagen. Helt galna, men helt underbara!

Vi åkte med de gemensamma bussarna upp till kyrkans olivlund där tävlingen skulle gå av stapeln. Tävlingen har växt lite sedan första året, då 7 lag – nu 13. Det får bara plats ett par lag till, man vill inte byta tävlingsplats. Så var tävlingen igång, flinka fingrar plockade oliver under 45 minuter. I år var skörden riklig och rekord slogs. 800 kg plockades! Å nog såg vi ganska snart vem som skulle vinna, backarna med oliver var klart fler hos Montenegro. Det tog tre år, men nu satt vinsten som en smäck!

Å stackars England kom sist igen, med ett ännu sämre resultat otroligt nog. Men de var lika glada som alltid och lovade att komma tillbaka även nästa år. Love them!

Dagen var väldigt varm. Det var ca 23-25 grader i skuggan, men skugga såg vi inte så mycket av. Oss gjorde det inget, men deltagarna var bra slut. Medan de gjorde sin avslutande kunskapsquiz gick vi runt och fotade omgivningen. Utsikten från kyrkan är helt otrolig! Man är högt upp och ser hela vägen ner till kusten och vårt hotell.

Tävlingen avslutas med en gemensam lunch i eko-staden Dol. Samma meny som föregående år, böngryta med korv – jag tycker fortfarande inte om det 🙂

Oliverna körs sedan till ett ställe där de vägs och omvandlas till olja. Oljan tappas på små flaskor som deltagarna och vi andra får med oss hem. Överskottet går tillbaka till kyrkan, som säljer den antar jag.

Dagen efter tävlingen är det högtidsmiddag med prisutdelning och stor fest efter. Här är årets resultat, med förra årets inom parentes:

• Montenegro – 77,6 km (56,6)

• Bosnien & Hercegovina – 57,6 km (46,8)

• Sydafrika – 56 km (nya)

• Slovenien – 53,4 km (51,6)

• Slovakien – 53 km (nya)

• Kroatien – 50,4 km (67,0)

• Polen – 43,8 km (nya)

• USA – 41,8 km (44,0)

• Tyskland – 40 km (nya)

• Belgien – 37,6 km vann quiz (nya)

• Frankrike – 32,8 km (38,2)

• England – 22,6 km  (36,8)

Detta är något av det roligaste vi gör på hela året och jag hoppas att vi får åka igen. När jag fick inbjudan första året så gapskrattade jag, det var så sjukt – självklart ville jag åka! Nu ser jag fram emot det otroligt mycket, det är ju vänner man får återse och har kul med. Så nu får svenskarna skruva ihop ett lag så det finns en större anledning för oss att komma.

Det enda som egentligen krävs är ett lag med två män och två kvinnor. Olivvana är oviktigt, så länge du vet hur den ser ut och vad det är du ska plocka. Vad säger du? Vill du vara med 🙂

Den magiska stranden Zlatni Rat

Den magiska stranden Zlatni Rat

Efter en natt i Split fick vi vår hyrbil och kunde äntligen ta oss över till Brac. Det var nästan som att komma hem lite grann, det är tredje gången jag är där och jag älskar det!

Brac och hamnen Supetar ligger ca 45 minuters båtfärd från hamnen i Split. Har man bil så är det bra att vara vid färjan ca 30-40 minuter i förväg, annars är det bara att komma dit precis innan och knalla ombord. Vi skulle alltså för första gången ta oss över med bil och det gick hur bra som helst!

Det är oktober och turistsäsongen är slut. Trafiken i Split är som vanligt, men på Brac är det lugnt och skönt. Vi kom till Supetar vid 13.15 och åkte direkt till vårt mål: Bol. Äntligen skulle jag få se stranden som alla pratar om här och som jag sett på bild tusentals gånger. Stranden Zlatni Rat ligger som en hajfena ut i vattnet och är en av de mest fotograferade stränderna i världen. Självklart ville jag se den med egna ögon.

Det var inget problem alls att hitta hotellet, det finns typ bara en väg dit… men det går upp och ner och är väldigt kringelikrokigt. Vi har kört nästan 1000 meter uppåt och sen ner igen, man behöver bra bromsar kan man nog konstatera och det är väldigt skönt med lite trafik.

Vårt hotell Buesun Hotel Elaphusa var egentligen tre hotell som satt ihop till ett jättestort resort. Vi fick ett stort härligt rum med utsikt över havet och kunde faktiskt se den omtalade stranden från balkongen. Jag älskar balkonger! Den här blev en favorit, stor och härlig och med en magisk utsikt. Vi kastade bara av oss packningen och gav oss direkt ut på upptäcktsfärd.

Längs med hela kustlinjen går en strandpromenad. Den är iordninggjord så man kan gå, cykla, åka rullstol och köra barnvagn – platt och bra, funkar för alla. På bägge sidorna är träd planterade så det blir som att ströva i en allé ungefär och titt som tätt finns soffor och utkiksställen. Det flesta vända åt stranden med stor S, eller Z om vi ska vara noga; Zlatni Rat.

Det tog oss kanske 10 minuter att gå från hotellet ner på stranden, och då gick vi långsamt. Uppifrån ser det ut som kritvit strand, på plats är det små krämfärgade stenar. Vi kom precis när solen var på väg ner och fick magiska bilder. Stranden är egentligen inte så stor, det är formen som är speciell. Ena sidan är 470 m och den andra är 370 m, formade som en kil ut i havet. Sidan bortom hotellet var full med folk som njöt av solnedgången. Stranden är jättefin nerifrån, men nu var vi ännu mer nyfikna på att se den uppifrån förstås. Å det gjorde vi dagen efter tävlingarna!

Vi hoppar fram lite. Programmet för tävlingen var slut vid lunch på fredagen, då tog vi bilen från Postira och 787 m upp i bergen till Vidova Gorna. Vädret var perfekt, vi kunde inte önskat ett bättre väder faktiskt. Alla vi pratade med sa att vi skulle släppa allt vi hade för händerna och åka. SÅ det gjorde vi. Äntligen skulle jag få se det!

Det tar ca 45 minuter att åka och färden går bitvis genom tät pinjeskog. När man kommer fram är det egentligen bara en parkering till vänster och ett utbildningscenter till höger. Vi ställde bilen och gick ut mot kanten på berget och där såg vi den! Zlatni Rat! Den välkända bilden som jag sett så många gånger fanns nu även i min kamera. Jag har varit där förr, då såg vi stranden i ungefär 30 sekunder sen fylldes hela himlen med grå moln på bara några minuter och vi såg knappt handen framför oss. Snopet! Men nu var vädret perfekt och vi tog massor med bilder. Det är en väldigt speciell syn.

När vi gick tillbaka till bilen stannade vi till vid en målad vägg och tog lite fler bilder. Där var änglavingar målade, så det var bara att passa in kroppen så blev man en ängel. Det närmaste jag kommer iallafall 🙂

Nu är jag nöjd. Jag har sett Zlatni Rat både på plats, lite uppifrån på vägen därifrån och helt uppifrån. Det är definitivt en av världens häftigaste stränder, inte finaste – men häftigaste. Och den gör sej väldigt bra på bild. Kan man inte åka hela vägen till Bol, så ska man iaf åka till Vidova Gorna och se den uppifrån. Det är ett måste när man är på Brac.

Dygnet i Bol var jättehärligt och jag kan absolut tänka mej att ta en vecka eller två där. Det ligger ju lite avigt (bra med bil), så det är lugnt och skönt. Perfekt både för avkoppling och en aktiv semester, allt finns här. Bluesun Hotel Elaphusa var jättefint, alltså JÄTTEFINT! En stor restaurang finns på hotellet, men det finns mängder med olika matställen runt om också.

Jag förstår verkligen folk som flyttar till Brac, det är så fint!

På tur i Split!

På tur i Split!

Jag har sååå mycket kvar att berätta om Kroatien! Om jag tar allt i kronologisk ordning så kanske jag får med det jag vill.

Vi var alltså i underbara Trogir för att åka vidare till Split. Även i Split hade vi sällskap av vår guide Ana som tog oss runt i staden som vi passerat flera gånger men aldrig egentligen sett. När vi gick runt sa Ana att hon känner en svensk, han heter Tony och dansar – kände vi honom kanske? Såklart vi gör! Fina Tony Irving var det förstås som hon menade 🙂

Vi installerade oss på hotell Cornaro, ca 10 minuter från hamnen i Split och granne med palatset. Det där med palats gjorde mej lite förbryllad… för mej är ett palats en stor byggnad med massor av rum och ett tak över hela kalaset. Detta var mer som ett öppet fort med bostäder innanför en tjock mur, men det kallas palats så då är det väl det då.

Split är väldigt fint och har en fantastisk strandpromenad. Här trängs restauranger, gatustånd och historia i salig blandning. Vi tog oss igenom stan, strövade genom gränder och lyssnade medan Ana berättade om allt vi såg. Jag passade på att köpa en hatt, 80 Krona, drygt 100 kronor. Jag har velat ha en solhatt, egentligen mest för att det är fult med keps och hatt gör sej bättre på bild. Jag vet inte om jag passar i det, men det struntar jag i 🙂

Vi hann testa två restauranger; Konoba Varos som vi åt en helt fantastiskt lunch på. Portioner stora som hus! Jag åt en risotto med lax och Martin åt nån Kroatisk specialitet med gnocchi och kött. På kvällen åt vi på Splits bästa pizzeria Guzt, jorå – den är betygsatt som bäst. Å det var väldigt goda pizzor, det som var bra var att pizzorna fanns i olika storlekar och kostade därefter. Vi behövde inte lägga oss hungriga kan man väl säga.

Strandpromenaden ja, såååå mysig! Innan vi fick bilen på onsdagen gick vi ytterligare en sväng där, samtidigt som vi gick till hamnen och hämtade våra biljetter till färjan. Split är väldigt fint, här finns mycket mer att se än vad vi såg. Lite till fick vi faktisk se innan vi skulle åka hem i söndags, återkommer om det.

Kommer ni ihåg min resa till Nordirland i somras? Den handlade mycket om Game of Trones och jag fick lite mer påfyllning av GOT i Split. Om detta ska jag berätta i ett annat inlägg. Är man GOT-fans så finns det en hel del intressant att se och göra i Split, vi såg en liten del. Mer om det senare 🙂

Vi har blivit med hyrbil!

Vi har blivit med hyrbil!

Har ni kört bil utomlands? Det har jag! 700 mil genom Europa 2006, med en 11-åring som kartläsare och en 12-åring som underhöll oss med julsånger från baksätet. Vi kom dit vi skulle otroligt nog 🙂

Den här gången har vi GPS och jag som assisterande kartläsare medan Martin styr bilen med säker hand. Sedan älgkrocken gillar jag inte riktigt att köra bil.

Vi hade lyxen att få hyrbilen levererad till hotellet i Split igår. Vi bodde nära hamnen så det var enkelt att ta sej ner till färjan som skulle ta oss till Brac. Jag har varit på Brac två gånger tidigare och bägge gångerna har jag blivit skjutsad åt alla håll. Med bil skulle det bli en helt annan frihet.

Det kostar från 500 kr för 3 dagar, skitbilligt rent ut sagt! Vi hyrde vår i Split eftersom det inte finns så många uthyrare på ön. Det blir lite dyrare med färjan, men det är det värt. Vi har numera en Renault Captur som vi kör runt i, som är väldigt behaglig både att åka och köra.

Att ta sej runt på Brac är ganska enkelt även om vägarna kan vara en utmaning ibland. Just nu är det eftersäsong och väldigt lite turister, man möter inte många bilar alls faktiskt. Vägarna är fina men de är kringelikrokiga! Brac är bergigt och det går upp och ner, 500 meter upp och lika mycket ner. Hårnålskurvor och smala passager, men aldrig obehaglig smala.

Vi tog oss enkelt från färjan till Bol igår, idag körde vi först till Pucisca och sedan vidare till Postira. Avstånden är inte särskilt långa men det tar sin lilla tid på de här vägarna. Men vem har bråttom?

Vi rekommenderar dock att se till att åka hit medan det fortfarande är ljust och bara köra på dagtid. När solen går ner blir det bläcksvart och en del vägkanter stupar rakt ner. Dessutom finns det en hel del galna cyklister som inte orkar cykla uppför hela backarna utan går och det finns ingen vägren. Så håll er till att köra på dagtid för säkerhets skull.

Vi tycker absolut att ni ska hyra bil. MEN ta god tid på er, stressa inte! Se upp för cyklister både på och av cykeln. Låt er inte stressas av bilar bakom, kör åt sidan där det går och låt dem bara passera. Och njut av den otroliga utsikten. Brac är såååå vackert!

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi har sett så mycket och det har varit så mycket information att jag knappt vet vart jag ska börja. Så vi börjar från början.

Vi landade i Split efter lunch i måndags, efter en liten omväg till Belgrad där vi bytte flyg. Solen sken och det var ca 22 grader varmt, så skönt!

Vi blev upphämtade och körda till Trogir som ligger ca 15-20 minuter från flygplatsen. Just det! När jag kom hit första gången för tre år sedan var det en ganska liten flygplats, förra året var det utbyggnad på gång och nu står där en helt ny terminal. Kul att följa med i utvecklingen.

Vi kom till Trogir som är en liten fin stad från antiken, den är bla upptagen som världsarv på UNESCOs lista. Man får inte köra bil överallt, så vi släpptes av i en korsning och fick gå resten av vägen. Det var inte långt, men knepigt att hitta. Det är en miljon trånga gränder utan minsta hänvisning, men vi hittade vårt Hotel Monika hyfsat snabbt.

Hotellet låg perfekt! Mitt inne i smeten, ganska litet och mysigt. Att gå runt i Trogir påminner en hel del om Venedig tycker jag. Trånga gränder, mycket sten och mycket vatten. Vi kastade bara av oss packningen och sprang ut på stan för att hinna se så mycket som möjligt. Och självklart för att inte missa resans första solnedgång.

Vi gick genom gränderna och tog oss ner till vattnet. Strövade längst strandpromenaden, förbi ett gammalt torn och ut på en udde. Där satte vi oss på en bänk och bara njöt av värmen och såg solen gå ner. Sååå mysigt.

Tillbaka på hotellet bytte vi om och gick sedan till restaurang Calebotta, en fiskrestaurang som funnits länge. Från början var det en biograf, sen har det varit olika verksamheter vart efter krigen kommit och gått, senast var det apotek innan det blev restaurang för ett antal år sedan. Man är alltså specialiserad på fisk, så det blev soppa till förrätt, en traditionell fiskgryta med två olika sorters fisk till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Mätta och belåtna somnade vi ovaggade efter en lång dag.

På tisdagen hade vi gående sightseeing genom Trogir och fick veta en massa spännande om staden. Kommer berätta mer om det sen. Ett är iaf säkert och det är att Trogir fastnade! Jag åker gärna tillbaks och rekommenderar er att åka dit. Så otroligt mysig stad!