Browsed by
Tagg: resor

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Kommer du ihåg din första utlandsresa på egen hand?

Jag älskar att resa och har rest mycket. De flesta resorna har förstås gjorts med min familj som under åren ändrat utseende… de senaste 25 åren har barnen varit med och de senaste 10 har även Martin varit med. Men jag har även rest på egen hand, den första egna resan gjorde jag när jag var 12 år.

Många tyckte nog att mina föräldrar var helt galna när de skickade iväg mej på Språkresa till England när jag bara var 12 år gammal. Under tre veckor skulle jag bo i en främmande familj för att lära mej språket ordentligt. Det bodde en annan svensk tjej i familjen också, tyvärr kunde vi konstatera i efterhand.

EF hade sk juniorresor för ungar mellan 11-14 år, det tror jag att de har fortfarande. Och min föräldrar tyckte att ju yngre jag var desto mer bus kunde jag hitta på. Vi var på nån slags välkomstträff någon månad innan avresa och jag fick då träffa den som skulle bo i samma familj som jag, hon verkade helt ok. Då. Hon skulle visa en annan sida efter ett par dagar på plats.

Dagen för avresa kom och jag var inte alls nervös, jag såg bara fram emot att få komma iväg. Vi samlades på Arlanda. Några var väldigt nervösa, andra försökte spela lite coola – så som det är i ett blandat gäng där bara några få känner varandra. Ledarna som åkte med från Stockholm var bara några år äldre än oss själva, äldre fanns på plats i Bognor Regis dit vi skulle. Ditresan gick bra och familjen välkomnade oss med öppna armar. Familjen jag skulle bo i hade två mindre barn, en musikgalen pappa och en otroligt vänlig mamma. Jag kom väl överens med allihopa och trivdes otroligt bra i familjen.

Bognor är en liten ort en bit från Brighton. Då bestod orten av typ två busshållplatser, ett stort fält och en gata – det var allt. Vi bodde mellan de där busshållplatserna, mittemot fältet parallellt med gatan. Det tog kanske tio minuter att gå till skolan där vi skulle vara på dagarna. Min rumskompis ändrade attityd efter bara några dagar och började vända sej emot mej. Jag skrev dagbok och den läste hon och berättade för andra vad som stod där. En av anledningarna till att jag slutade skriva senare. Hon började umgås med de tuffa tjejerna medan jag mest umgicks med några av killarna och familjen jag bodde i. Tre veckor med henne var tufft, men det var bara att stå ut.

Jag älskade min tid i England! Jag lärde mej språket och mycket om mej själv. Jag fick hänga med familjen på en massa grejer, vilket min rumskompis inte fick eftersom hon aldrig var intresserad. Jag satt ofta med familjen och lyssnade på musik. Pappan i familjen fullkomligt älskade Mike Oldfield och snart gjorde jag det också. Det jag däremot inte tyckte särskilt mycket om var våra lunchlådor med trekantsmacka och vinägerchips. Jag avskyr vinägerchips! Å Scottish Eggs, sååå äckligt!

När mina söner var tillräckligt gamla för att börja fundera på språkresa, var det bara den yngste som nappade på idén. Jag tänkte likadant som mina föräldrar och skickade iväg honom till Spanien när han var 14 år. På grund av mina egna erfarenheter med dåliga rumskamrater var jag väldigt bestämd med att han skulle bo ensam i sin värdfamilj. Han var helt ok med det. Efter ett par veckor åkte vi och hälsade på honom, då fick han guida oss runt och sköta allt snack vilket han fixade utan problem alls. Tänk att det gått 9 år sedan dess!

Man är inte så stor när man är 12-14 år, men tillräckligt gammal för att åka iväg på Språkresa för att faktiskt lära sej något. Vid den åldern är man kanske inte lika intresserad av att busa runt och hitta på skit som man är några år senare. Det är ett spännande äventyr och får man bara rätt familj så blir det en upplevelse för livet. Så blev det för både mej och sonen. Hans familj var helt suverän och bjöd in oss med öppna armar.

Jag är väldigt glad att mina föräldrar släppte iväg mej och stolt över mej själv som vågade släppa iväg min egen grabb. Ibland måste man lixom bara våga, då har man allt att vinna  🙂

Vilken var din första resa på egen hand? Berätta!

 

Den viktiga vätskan – gör egen vätskeersättning så här!

Den viktiga vätskan – gör egen vätskeersättning så här!

När det är varmt är det extra viktigt att man dricker mycket, något som jag är ganska dålig på. Igår kände jag mej yr, mådde lite illa och var allmänt ur gängorna efter träningen. Jag har varit noga med att dricka tycker jag, men tog lite vätskeersättning för säkerhets skull och efter en stund mådde jag helt bra igen.

Vätskeersättning är en speciell salt- och sockerlösning och är det bästa man kan dricka för att återställa vätskebalansen. När mina barn var små köpte jag alltid från apoteket för att ha med på våra resor, men tack och lov så behövde jag nästan aldrig använda det. Numera köper man Resorb och det har folk gjort så mycket att hyllorna just nu är helt tomma. Men det är jätteenkelt att göra vätskeersättning själv. Nedanstående recept är från Sjukvårdsupplysningen och ett recept som  jag har använt många gånger under åren.

Det är mycket viktigt att doseringen blir rätt när man blandar själv. Använd exakta teskedsmått, inte vanliga teskedar. Det är viktigt att inte ta för mycket salt och att använda vanligt salt, inte örtsalt. Smaka på lösningen, du ska bara ana saltsmaken, det ska smaka som tårar.

Receptet nedan gäller för alla åldrar, även vuxna. Men för barn under ett år är det säkrast att ge vätskeersättning från apotek, för att doseringen inte ska bli fel.

Du behöver:

  • 1 liter vatten
  • 6 teskedsmått strösocker (1 teskedsmått = 5 milliliter)
  • ½ teskedsmått salt (½ teskedsmått = 2,5 milliliter)

Blanda vatten, socker och salt. Drycken kan smaksättas med ett par teskedar koncentrerad fruktjuice eller saft.

Jag kokar alltid vattnet först, men det behövs egentligen bara om man är osäker på vattnets kvalité eller om man är utomlands. Blanda därefter avsvalnat vatten med socker och salt. Enkelt va!

Ta hand om er i värmen. Jag älskar det – men har förstått att jag är rätt ensam om det…

 

Vi återupplevde allt (nästan)!

Vi återupplevde allt (nästan)!

Igår hade vi vår andra bröllopsdag och tredje förlovningsdag. Yes! Vi har samma dag – så himla enkelt att komma ihåg  🙂

När Martin friade var det vid vattnet. Vi gifte oss på en båt och vår bröllopsresa var en kryssning i Medelhavet. Första bröllopsdagen firade vi på en långkryssning till Gotland med Birka Cruises. Självklart måste temat för våra kommande bröllopsdagar vara vatten. Det finns ju inget annat alternativ.

Så igår återupplevde vi delar av vår alldeles magisk bröllopsdag, då vi tog samma vägar som vi gjorde för två år sedan. Kl 13 klev vi på SS Drottningholm, som är ett gammalt ångfartyg där vår vigsel ägde rum. Samma båt, samma tid och samma rutt. Vi pratade lite med kapten Johansson, tyvärr var det inte han som körde oss sist – men det gjorde inget. Han bjöd på fika och berättade både om båten och sej själv. På ditvägen stod vi länge i fören och mindes ceremonin. Såååå mysigt! Vi kan verkligen rekommendera att gifta sej ombord på den här båten.

Väl framme på Drottningholm klev vi av och letade efter en plats att äta vår medhavda picknick. Det var ganska mulet och vi var rejält hungriga, så det blev inte mer romantiskt än på en bänk framför Slottet. Vi hade med oss sallad, bröd och bubbel. Förra gången var vi bara av några minuter för att ta bröllopsbilderna på bryggan. Men nu satt vi i lugn och ro framför slottet och skålade i regnbågsbubbel (True Colours), trots att man inte får dricka alkohol på offentliga plats. Vissa regler får man rucka på lite ibland och det var bara små poccoloflaskor  🙂

När vi ätit klart gick vi runt i den fantastiska parken som är enorm! Vi hittade en plats nere vid dammen där vi la oss i skuggan under ett träd och myste en stund. Klockan 16 gick båten tillbaka och då var kön rejält lång med alla som skulle tillbaka. På tillbakavägen pratade vi ännu mer med kaptenen och jag fick komma upp på den minimala bryggan och se hur det såg ut där. Kapten Johansson berättade att han på vintrarna kör lastfartyg i bla Karibien. Väl tillbaka vid Stadshuset bytte vi kontaktuppgifter, så nu kan vi hitta honom vart än i världen han befinner sej.

Efter båtturen gick vi till biograf Sergel. Nu skulle det bli bio! Efter inköp av den största godispåse på väldigt länge satt vi oss på plats i salongen och Mamma Mia spelades upp för oss. Så himla bra! Mina favoritlåtar, både kända och mindre kända. Efter bion var vi överens om att denna faktiskt är bättre än den första. Här får man lite mer bakgrund till allt som hände i ettan. Rekommenderas!

Efter filmen gick vi till ett hamburgerställe som Martin haft ögonen på ett tag. Barrels – Burger and Beer ligger på Smålandsgatan och serverar ”riktiga” hamburgare. Jag hade ätit så mycket godis under filmen att jag knappt orkade äta någon middag, men tog iaf en liten hamburgare och den var faktiskt himla god!  Däremot var deras cola inget vidare.

Efter maten gick vi långsamt Strandvägen och hela vägen bort till Grönan. Efter vigseln satt vi på Strandbryggan, men den passerade vi bara den här gången. Däremot var vi på Grönan på vår första bröllopsdag och vi gillar att bara gå runt där, så det gjorde vi igår också. Vi kom inte dit förrän efter 21, men det var ändå tjockt med folk som fortfarande njöt av den varma sommarkvällen. Efter en stund tog vi Djurgårdsbåten över till Gamla Stan och pendeln vidare hem till Tumba igen.

Vi hade en så otroligt mysig dag. För oss är det viktigt att fira det som går att fira, hur litet det än är. En bröllopsdag är ju kanske inte så liten… tvärtom faktiskt – för oss är det stort. Ingen av oss trodde ju att vi skulle gifta oss. Så vi fortsätter att fira våra särskilda dagar. Vatten är ett stående tema för våra bröllopsdagar, så nu får vi börja fundera på vad vi ska hitta på nästa år. Förslag mottages gärna  🙂

 

En magisk bröllopsresa

En magisk bröllopsresa

Efter allt trassel med bröllopsplaneringen fick vi ett alldeles fantastiskt bröllop. Dagen efter vigseln satt vi på ett plan mot Barcelona, där skulle vi kliva på ett kryssningsfartyg som skulle ta oss ut på Medelhavet. Vilken magisk resa det blev!

När vi började fundera på bröllopsresa så var det på en gång självklart vad det skulle bli. En kryssning förstås! Den ultimata semestern där man får allt fixat åt sej och bara kan ägna sej åt varandra. Som bonus får man se en massa härliga platser i världen, som en buffé av länder kanske man kan säga. Europa är fint men vi har inte sett jättemycket, i juli är det ju fint väder i hela Europa… så kryssningen skulle alltså gå i Medelhavet. Enda kravet var att resan skulle vara två veckor och visa oss Venedig.

Vi hittade den perfekta resan hos Royal Caribbean och bokade vi med Ving fixade de flyg till och från Barcelona som var både avgång- och ankomsthamn och en hotellnatt i Barcelona. Då blev det alltså en paketresa, så skulle något hända skulle vi få hjälp. Kryssningen skulle ha stopp i bla Nice, Rom, Pisa, Kotor och 2 nätter i Venedig. En perfekt rutt för oss! När man åker på kryssning och särskilt en så lång tid på havet, då SKA man ha hytt med balkong. Det är ljuvligt att sitta på balkongen vid inseglingarna och bara njuta. Vi kollade utbudet av utflykter i varje hamn och det finns mängder, vi valde tre – en till Pomeji och transfer in till Rom och Florens.

Att hitta till hamnen i Barcelona gick hyfsat smidigt, vi gör ju allt med fötterna och gick från hotellet till hamnen via tunnelbanan. Barcelona är ganska lätt att hitta i och inte jättestort, så man kan lixom bo var som helst om man ska till hamnen. Båten avgick kl 17 har jag för mej, man rekommenderade oss att vara där i god tid… det är ju ganska individuellt vad som menas med det… men jag tror att vi var där runt lunch och det behövdes! Man checkar in bagaget utanför terminalen, där tar personal hand om alla väskor och märker dem med ens hyttnummer. Själv går man in genom säkerhetskontrollen och ställer sej i världens längsta incheckningskö. Vi hade runt 35 grader och stod i den där kön i säkert 1,5 timme.

När väl detta är gjort och man har fått sina väskor – då börjar semestern och allt är som en enda lång räkmacka av njutning. Vid avsegling känner man ett förväntansfullt pirr i magen samtidigt som allt blir helt lugnt. På ett så stort fartyg finns ingen stress eller tristess, allt är easy-going, alla är glada och avslappnade och personalen gör verkligen allt för att man ska trivas. Vår hytt var hyfsat stor och med en ljuvlig balkong, vi trivdes så otroligt bra där och tillbringade faktiskt ganska mycket tid där. Balkongen blev mitt kontor, jo jag satt faktiskt där och skrev. Nästan varje dag blev det ett inlägg till bloggen, jag var bara tvungen att få ur mej allt fantastiskt direkt – annars skulle jag glömma hur underbart det var.

Vårt första stopp var i Nice eller egentligen i Villa France – men vi gick till Nice längst havet, vilket tog ett par timmar. Attacken i Nice hade varit bara några dagar tidigare, så vi möttes av militär på strandpromenaden och en paviljong fylld till brädden med blommor och nallar. Man blev minst sagt berörd. Vi åt varsin glass och tog sedan bussen tillbaka till båten. Dagen efter vaknade vi  i Toscana där vi besökte Pisa och det lutande tornet. En häftig dag, Florens är otroligt vackert. Å dagen efter det var vi till Pompeji, så otroligt spännande! Hit hade vi nog inte kommit om det inte varit som ett stopp på vägen och jag är väldigt glad att vi hade det och även tog oss upp till utgrävningarna. Tänk att allt legat under ett täcke av lava i flera tusen år, fascinerande!

Nästa stopp var i Rom och vi följde med bussen in till Vatikanen. Jag hade varit där förr och hade koll på allt vi skulle se, på fem timmar drog jag med Martin till Pantheon, Spanska Trappan, Fontana di Trevi, Colosseum och en massa annat. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till båten, men nu har han också sett allt  🙂

Sen var det dax att se staden vi längtat efter, äntligen var vi i Venedig. Inseglingen är lång och går långsamt, vi satt på balkongen med första parkett och njöt nästan hela tiden. När vi kom fram till hamnen åkte vi taxibåt in till Markusplatsen. Då skulle vi nämligen åka gondol! Det är ju lixom självklart; är man på bröllopsresa i Venedig – då åker man gondol. Något annat finns inte! Å det var ju hur romantiskt som helst! Gondolen brevid vår hade en sångare som sjöng smäktande arior, i övrigt var det så gott som helt tyst och vindstilla. Jag blev tokkär i staden! Det är så mysigt där och jag vill absolut åka tillbaka!

Efter några hektiska dagar hade vi en dag på stranden, det var så skönt att bara ligga still och inte uppleva en enda sak. Vi hade upplevt så mycket och sett så många saker att vi behövde en dag att bara titta på bilder och smälta alla intryck. Stranden låg bara några minuter från båten så vi kunde gå emellan bäst vi ville. Det var faktiskt det enda vi låg still och solade på hela resan, inte ens på båten låg vi och solade. Vi hade fullt upp! Hellre än  att ligga ner, tog vi våra promenader på däck och fick ju sol då också. Att det var ett väldigt bra sätt att hålla vikten på, var ju inte heller helt fel.

Sen hade vi bara ett stopp kvar och fick vi uppleva den mest fantastiska inseglingen ever! Vattenvägen in till Kotor (Montenegro) är genom ett landskap som knappt går att beskriva. Det är alldeles grönt längst sidorna, höga berg och djupa dalar. Som jag kan tänka mej att det ser ut när man seglar Hurtigruten. Kotor ligger långt in i en vik, medan vi beundrade utsikten gick vi varv efter varv på motionsspåret högst upp på båten. Det var verkligen nytta med nöje, många steg och den mest fantastiska utsikten. Kotor var en himla mysig liten kuststad med både slott, fort och stadsmur. Dit vill jag också åka tillbaka.

Efter Kotor skulle vi hela vägen tillbaka till Barcelona och hade 2-3 nätter ombord, men de där dagarna ute på havet är inte långtråkiga för fem öre, det finns massor att göra ombord. De flesta bättrar på solbrännan, vi hängde i gymmet, jobbade, myste på balkongen, var på bio/teater och en massa annat. Och så åt vi förstås… det finns mat dygnet runt och allt är så jäkla gott! Dessutom är det mesta betala för innan, så det är lixom bara att äta… och det gör man…

Vi hade kanonväder varenda minut, förutom någon timme i Venedig. Då öste det ner! I övrigt hade vi runt 30 grader varmt, en stilla bris och klarblå himmel hela tiden. Allt var alltså helt perfekt! Hur ofta kan man säga det om en resa? Å det är väl precis så en bröllopsresa ska vara  🙂

Ska ni göra något alldeles speciellt som en bröllopsresa, fira en jubilar eller bara vill göra en resa utöver det vanliga så är det en kryssning ni ska göra. Det är inte svindyrt, särskilt inte med tanke på allt man får för pengarna. Å det är inte långtråkigt att åka båt heller, det finns massor att göra! Det känns inte ens som en båt, utan som någon slags flytande stad eller kanske ö. Allt finns där, tom sjukstuga och fängelse, som dessutom används. Det jag vill poängtera är att det är ett helt fantastiskt sätt att resa och få smakprover av platser man är nyfiken på. Så kan man åka tillbaka till dem man gillade. Är ni som jag som bara älskar solnedgångar över havet, så kommer ni definitivt få valuta för pengarna!

Vi hade en alldeles magisk bröllopsresa, jag glömmer den aldrig!

 

Gambias två årstider och enkel hjälp

Gambias två årstider och enkel hjälp

Solen har skinit över Sverige konstant i nästan två månader nu och det har varit härligt medelhavsvarmt. I love it!!! Så här vill jag ha det 12 månader om året, jag har inget behov alls av de andra årstiderna. Jag menar det verkligen.

När jag säger att jag älskar värme och gärna har 25-30 grader varmt året om, brukar folk säga ”om du hade det jämt så skulle du snart tröttna på värmen och solen”. Men jag har ju faktiskt bott så… det var ju knappast vinter och snö i Gambia när jag bodde där. Det var runt 30 grader och sol varenda dag och jag tröttnade inte en enda sekund på det.

I Gambia skiner solen året om, även under regnperioden. Den svenska turistsäsongen är mellan oktober – april, engelsmännen är lite mer toleranta och kör faktiskt hela året även om det inte är så många turister där under vår sommar. Juni-augusti är rätt tuffa månader för gambierna, regnet bokstavligen öser ner och slår sönder allt. Mellan skurarna skiner solen, de är fuktigt och väldigt varmt. Har man ett enkelt hus, som de flesta har, så läcker det genom taket om detta inte blåser bort och väggarna regnar sönder.

För ett par år sedan fick vi nödrop från Smile och familjen som bor längst med Gambiafloden. Taket hade blåst av och allt som fanns inne i huset riskerade att förstöras av regnet. Det man oroade sej mest för var barnens skolböcker, det som är mest värdefullt för den som inte har en självklar utbildning. På några timmar hade vi samlat ihop tillräckligt med pengar för ett nytt tak och en överföring gjordes till vår goda vän Linda som bor där. Linda hjälpte snabbt Smile att fixa ett nytt tak av god kvalitet som genast kom på plats. Det mesta i huset kunde räddas och barnens skolböcker var intakta. Något år senare besökte vi byn och taket visades stolt upp, det gamla trasiga taket tjänstgjorde numera som staket runt huset för att hålla djur borta  🙂

Under regnperioden är det rätt mycket mygg, då är malariarisken som störst och det är även vanligt att man får mask i magen. Första året som vi kände Smile gav vi honom pengar för att köpa myggnät inför regnperioden. Detta var 2013 och sedan dess har ingen i familjen haft malaria, förr drabbades minst en familjemedlem varje år och dog av sjukdomen. Näten kostar 75 kr, en ganska lite summa som alltså räddar liv.

Ungefär samtidigt som vi köpte näten klagade Smile på att magen kändes konstig, som att den rörde sej… det visade sej att flera i familjen hade mask i magen, så vi samlade återigen ihop pengar och köpte medicin till hela gänget. För 800 kr kunde hela familjens 11 personer få behandling och sedan dess har de varit friska. Masken tar all energi och gör att man inte tillgodogör sej någon näring alls och kroppen blir då mer mottaglig även för andra sjukdomar. När familjen blev fri från mask kunde de äta upp sej lite och stå emot en massa annan skit också.

I december åker vi tillbaka, den här gången mest för att bara lata oss i solen – men vi åker självklart upp till byn också. Den här gången ska vi försöka få med oss solcellslampor så att barnen kan läsa läxorna inomhus på kvällen. De ska vara av god kvalité, med ett vitt ljus – inte gult och hålla laddningen länge. Jag vet inte var vi ska få tag på dem eller vad de kostar, men det visar sej. Vill du hjälpa oss går det bra att swisha en slant till oss, maila till marlenerinda@gmail.com så får du swishnumret. Och vill du följa med till byn går det också bra, bara boka in din resa med Ving. Vi är där 28/12 – 11/1 och bor på Sunset Beach. Kom dit samtidigt så kan du följa med till byn och vara med om ditt livs upplevelse.

Har man en gång varit i ett land med riktigt fattiga människor och faktiskt pratat och umgåtts med befolkningen, då blir man förändrad. Man får en riktig käftsmäll och inser ganska snabbt vad som faktiskt är viktigt på riktigt. Inte är det saker, snyggaste bilen eller coolaste kläderna, det är ett som är säkert. Frågar man våra vänner så är det hälsan, den går alltid först i alla lägen. Sen är det mat för dagen, tak över huvudet och kläder på kroppen. Har man bara dessa fyra så är man rik. Värt att tänka på.

Just nu regnar det här i Sverige, ett varmt regn som gör att det doftar sommar ute. Om någon vecka börjar regnperioden i Gambia, den andra av Gambias två årstider. Jag skulle gärna ha bara två årstider här också, sommar och lite mindre sommar 2-3 månader om året, iofs med mycket regn, men det behöver man iaf inte skotta bort och knäcka ryggen på.

Som sagt; 28 december drar vi – du hänger väl med?

 

Börjar dra i restarmen

Börjar dra i restarmen

Nu är det tre månader sedan jag var ute och åkte senast och nu börjar det dra i restarmen igen. Jag längtar efter vågornas brus, långa promenader på stranden och att få gräva ner tårna i sanden.

Maj och första dagarna i Juni var helt fantastiska när det gäller sol och värme. Jag som är värmeberoende och lever upp när termometern närmar sej 25 plus har njutit för fullt. Förra veckan blev det svalare och senaste dagarna har varit lite molniga, vilken självklart är bra för naturen. Men jag har hellre det där medelhavsvarma och härliga, det är lixom mitt rätta element.

Så nu längtar jag bort igen. Jag brukar ju säga ”Hemma bra – borta bäst” och nu vill jag bort, men så blir det inte. Sommaren tillbringas nog hemma, det blir hemester om inget annat skulle dyka upp. Förra sommaren hade vi ingen semester alls eftersom Martin skulle byta jobb, men jag reste så mycket under året att det var helt ok. Kanske blir längtan större när man vet att det dröjer?

Det enda jag helt säkert vet är att vi åker tillbaka till Gambia i slutet av december. Sen är det preliminärt bestämt att vi åker till Kroatien igen i Oktober, för att bevaka årets VM i Olivplockning – årets galnaste tävling. Julbordskryssningar blir det säkerligen också, men det är lite dåligt med sol på dem… Kanske blir det även en sväng till Göteborg i november… dåligt med sol då med…

Det skulle vara skönt att åka bort något litet snart, men men… det är som det är och blir som det blir… man vet ju aldrig med oss  🙂

 

All Inklusive eller ej?

All Inklusive eller ej?

Jag har varit med i en intressant diskussion i en resegrupp på Facebook. Diskussionen handlar om All Inklusive och allt som detta innebär. Det blev så intressant och faktiskt lite upprörda känslor också, så jag bara måste nysta lite i det själv.

All Inklusive är alltså när man åker på en resa där allt är inkluderat. Detta handlar oftast om charterresor, men faktiskt även när man åker på kryssning. På kryssningar i tex Medelhavet och Karibien har man oftast inget val, det ingår vare sej man vill det eller ej. När man reste på charter förr valde man mellan frukost, halvpension eller helpension – dessa begrepp finns knappt längre. Numera är det inget eller all inklusive, typ…

Förr var jag totalt emot allt vad all inklusive innebär, bla för att jag inte litade på mej själv. Jag trodde maten skulle vara dålig, att jag skulle äta precis hela tiden och alldeles för mycket, bara för att jag kunde. Vi valde medvetet bort det, trots att de resorna var billigare, bla för att barnen inte skulle springa och äta glass dygnet runt. Det kändes helt enkelt inte ok att ha tillgång till mat, dryck och snacks hela tiden. Särskilt inte om man som vi jobbade med viktnedgång och försökte hålla vikten själva.

Samtidigt så tycker jag inte om att gå iväg varje måltid, leta efter alternativ som passar alla osv. Det tar faktiskt en hel del tid om man är flera stycken. Man ska titta på menyn, beställa maten, vänta på maten och sedan vänta på att betala. Tid man faktiskt spar och kan ägna åt annat när man redan har allt förbetalt och äter på hotellet. Sånt tänkte jag inte på tidigare, jag var ju inte ens intresserad av det alternativet.

Efter hundratals resor med barn blev det dax för mej och Martin att resa ensamma. Det var helt plötsligt bara vi två. Vi hade inte haft en ordentlig semester på länge pga en massa olika omständigheter och ville bara vara helt lediga. Vi ville ha sol, värme och bara ligga på en solsäng och läsa i två veckor Vi ville helt enkelt slippa tänka. Vi valde Egypten och ett ställe där det inte fanns särskilt många ställen att äta på och började fundera på all inklusive. Skulle vi gå emot allt vi trodde på och testa? Ja, det skulle vi! Och det gjorde vi och blev nöjda.

Det var faktiskt urskönt att slippa gå iväg och välja matställe varje kväll. Hotellet serverade en gigantisk buffé, med säkert 30 olika rätter. Allt fräscht, vällagat och gott. Här fanns även vegetariska alternativ och en stort salladsbord. Varje dag bytte man rätter och allt var precis lika gott som dagen innan. Alla våra fördomar kom på skam. Å vi åt faktiskt inte hela tiden heller, fast vi kunde. Vi bestämde oss helt enkelt innan att det var en rätt och en portion som gällde per måltid. Så istället för att svulla och gå upp, gick vi faktiskt ner i vikt. Salladsbordet och frukterna var ju så otroligt fräscha och goda.

Som vi kopplade av de här veckorna. Vi åkte på en helt fantastisk utflykt till Luxor och gick långa promenader varje dag och utforskade vårt närområde. Så vi såg en hel del även om vi hade maten ingående i priset. Annars kan man ju tänka att när man ändå har allt så behöver man inte lämna hotellet, men så är inte vi. Vi ser och upplever ändå. Precis som vi gjorde på Kap Verde nu senast, vi valde faktiskt all inklusive igen eftersom vi hört att det inte fanns så många matställen att välja på. Nu fanns det iofs det, men vi var nöjda med valet ändå. All inklusive är inte så dumt alls faktiskt, särskilt om man som jag inte är särskilt intresserad av mat. Det är lixom bara energi…

Argumenten emot all inklusive är bla att landet man besöker och lokalbefolkningen inte får ut något av det. Å det kan väl ligga något i det, även om det nog ger en del nya jobb också. Men reser vi för vår egen skull eller landet vi besöker? Jag tror att de flesta reser för sin egen, för att komma bort och bara koppla av. Den som reser för landets skulle åker nog inte ens på charter… Jag tycker inte att något alternativ är fel. Allt beror ju på syftet med resan. När jag åker iväg för att skriva om en plats så upplever jag förstås både landet, sevärdheter, kultur och mat. Men numera när jag åker privat för att bara koppla av, då är det inte så dumt ändå att ta all inklusive. Jag blandar och tar det som passar bäst för stunden. Jag förstår varför man gör både det ena och det andra.

Vad jag inte tycker om är när någon säger att det ena eller andra alternativet är fel. Ska vi vara helt krassa så är det väl värst om det inte kommer några turister alls, eller? Å ska vi vara miljömedvetna och allt annat politiskt korrekt, så ska vi nog inte resa alls… flyg förstör, tåg förstör, bilar förstör, människor förstör… Oavsett vart vi åker, hur vi åker dit och hur vi bor så bidrar vi iaf en del till landet oavsett om vi äter på samma hotell varenda dag eller går ut och äter. De flesta av oss gör ju trots att något mer på sin semester än bara hänger vid poolen.

Nu är jag otroligt nyfiken på hur du reser och vad du tycker om all inklusive. Har du testat? Jag tyckte och tänkte väldigt mycket innan som inte stämde… har du upplevt samma sak? Berätta!

 

 

Värsta drömstränderna!

Värsta drömstränderna!

Jag visste att det eventuellt var på g, idag blev det klart! Om fem veckor åker jag och Martin till Kenya för att fota värsta drömstränderna! Så from nu är det strikt Viktväktarkost som gäller, så jag kommer i favoritshortsen och kan vara med på bild utan att känna mej obekväm.

H12 Art of Life heter en hotellkedja som är ganska ny och som har superfina boenden. Konceptet är att ta vara på naturen och ta hand om det som finns. Att leva i harmoni med djur och natur alltså. De har flera hotell i Kenya och vi kommer att besöka tre av dem, ett ligger på en helt magisk strand strax ovanför Mombasa i Malindi.

Målet är att ta ännu finare bilder än på Kap Verde och då vill jag gärna vara i lite bättre form än jag var då och är idag. Även om jag inte ser ut så, så känner jag mej som en stoppad korv just nu. Jag har 4 kilo ner till min målvikt och det klarar jag inte att nå på fem veckor – men en liten bit kan jag iaf fixa. Alla minus är bra.

Även om jag i princip alltid fyller i vad jag äter hyfsat duktigt, så är det superkoll from imorrn! Jag har några lugna veckor framför mej, så träningen kommer att skötas precis som vanligt. 2-3 ggr i veckan kör jag mitt pass på Curves, som hela kroppen mår bra av. Nu börjar våren visa sej, så det kommer bli långa hundpromenader varje dag. Frysen är full med matlådor, så maten blir inte heller några problem. Ni har tips HÄR om ni också vill fylla frysen.

Så nu kör vi! Fem veckor… nåt kilo ska det väl kunna bli. Är ni med mej?! Följ gärna mina dagar på instagram @marlenerinda

 

Engelska landsbygden är helt fantastisk!

Engelska landsbygden är helt fantastisk!

Efter två helt magiska resor på den engelska landsbygden måste jag säga att jag blir mer och mer förtjust. Jag har precis som alla andra sett tv-serier som tex Downton Abbey och lockats av maffiga slott och läckra miljöer. Nu när jag sett en del av detta är jag totalt frälst!

Förra året var jag i Stratford Upon Avon där Shakespeare föddes och dog. En helt fantastisk liten stad, med betoning på liten. Typ två gator men massor att se! Något av det sötaste jag sett när det gäller städer i världen. Åk dit!

Den här gången var det Kent och Sussex som stod på tur och då särskilt städerna runt Hastings som skulle upptäckas. Efter fyra fullspäckade dagar känns det som jag har sett precis vartenda gathörn, men det har jag ju förstås inte. Men vi har sett väldigt mycket!

Måndagen började i Tunbridge Wells och besök på Penshurst Place som jag redan har berättat om. Ett gammalt och välbevarat slott från Henry VIII´s tid. Väl värt ett besök för den som är intresserad av slott och historia. Tror det är helt magisk under våren och sommaren när allt i parken blommar. Efter lunch och en promenad genom Tunbridge Wells checkade vi in på jättefina The Spa Hotel som hade en litet spa och mysiga utrymmen där man kunde sitta och koppla av. Vi hade dock inte så mycket tid till något av det.

På tisdagen tog vi tåget till Rye där Jane mötte upp oss. Jane skulle vi sedan träffa en stund varje dag, hon kan allt om regionen. Rye är en liten stad med mängder av gamla historier, tydligen en av Englands bäst bevarade medeltidsbyar. Vi fick se en film om staden på det lilla museet, där man även hade en samling av såna där gamla maskiner som visar små scener när man stoppar i en peng. Vi besökte en keramikverkstad och gick sedan uppför Mermaid Street ända upp till kyrkan och klättrade hela vägen upp i klocktornet för att se på utsikten.

När det närmade sej lunch åkte vi taxi till Chapel Down som är en av flera vingårdar i England. Vi fick en alldeles fantastisk lunch med gårdens vin, som verkligen var jättegott! Efter lunchen fick vi en visning av gården och sedan blev det vinprovning av deras otroligt goda viner. Jag ska skriva mer om detta i ett annat, mer utförligt, inlägg. Detta var något jag inte visste ett skvatt om och blev så otroligt imponerad av. Jag vill gärna att flera ska få vetskapen om att England faktiskt gör otroligt goda och prisvärda viner!

Efter besöket på vingården togs vi till The Woolpack Inn där vi skulle bo i två nätter. Hotellet och rummen har jag redan berättat om, så himla läckert. Vad jag däremot inte berättade om var att en av oss hade ett spöke på rummet, det var dock inte jag. Stackars Vibeke som bodde i rummet Frederick hade nattligt besök av någon som lekte med lampan i garderoben och använde hennes toalett. Hon hade lite svårt att sova och sov med lampan tänd hela första natten. Detta är det absolut finaste och trevligaste hotell jag någonsin bott på med den absolut coolaste ägare jag någonsin träffat. Hit kommer jag absolut att komma tillbaka! Å jag kommer att ta ”mitt” rum igen, med badkar mitt på golvet  🙂

På onsdagen åkte vi taxi till Battle som ligger ca 50 minuter bort. Battle är platsen där slaget om Hastings ägde rum 1066. Vi fick en guidad tur och tog mängder med bilder! Slottet som byggdes några år efter slaget står kvar och vi utforskade varenda millimeter av det. Vädret var soligt och hyfsat varmt, så det var riktigt skönt att gå runt där. Vi tog oss till Hastings där Jane mötte upp oss igen och tog oss till Maggies Fishmarket Cafe för att äta stadens bästa fish and chips.

Sedan fick vi en rejäl rundtur av hela Hastings med afternoontea på det lilla hotellet The Swan. Här skulle jag gärna bo, så fint och perfekt läge med världens mysigaste ägare. Vi avslutade dagen på Hastings Pier och en alldeles magisk solnedgång innan vi tog tåget tillbaka till Ham Station där  John från hotellet hämtade upp oss. Vibeke och jag kunde inte få nycklarna till rummen på en stund, så John bjöd oss på varsitt glas vin framför den öppna spisen och berättade om hotellet och sej själv. När vi fick nycklarna och kom till rummet hade en av killarna på hotellet fixat eld i öppna spisen. Jag hade alltså inte bara ett badkar mitt på golvet, jag hade öppen spis också! Läckraste hotellrummet ever!!!

Sista morgonen blev vi körda till tåget strax innan 9 och tog oss till stationen Winchelsea, vars station låg mitt ute i  ingenting. Här mötte Jane och Richard upp oss och körde oss den korta biten in till Winchelsea som tydligen är Englands minsta stad. Så himla fint! Det anmärkningsvärda när det gäller staden är att många av husen har stora källare under som man inte hittat förrän på senare år. Staden var tidigare en livfull hamnstad, men med pesten dog det mesta ut. Här i närheten har Paul Mccartney ett av sina hus som ligger på en liten kulle. Vi var inte där, men tog iaf en bild.

Efter en snabb fika på stadens enda pub åkte vi till Eggs to Apples Farm Shop för rundtur och lunch. Det är verkligen allt man kan tänka sej när man hör ordet Farm Shop, närproducerat, fräscht, härliga färger och goda smaker. Vi fick en variant av brittisk tapas och till efterrätt en slags latte gjord på gurkmeja och kokosmjölk och hemlagad morots- och kokoskaka. Mätta och belåtna sa vi bye bye till Jane och lät taxin köra oss hela vägen tillbaka till Gatwick.

Jag blir bara mer och mer förtjust i England och landsbygden. Även om man vill åka till London så behöver man ju faktiskt inte bo där, utan kan enkelt åka dit över dagen för ett besök. England har så mycket mer att bjuda på än just London, vilket tyvärr de allra flesta missar. Här har jag redogjort för vårt besök, men jag kommer att skriva mer utförligt vart efter om det som jag tycker att ni behöver veta mer om. Bland annat om vingården och Hastings, som är värda att lyftas fram lite extra.

Man tar sej enkelt runt med tåg, buss och taxi och boendena på landsbygden är billiga. Man kan alltså få en riktigt prisvärd semester och ändå göra riktigt häftiga grejer! Som sagt; det kommer mera  🙂

 

Vilken dröm!!!

Vilken dröm!!!

Efter en lång dag med besök i Rye och vinprovning på Chapel Down kom vi äntligen till Woolpack Inn, hotellet som vi ska stanna på ett par dagar. Vilket hotell! Vilket rum! Jag har badkar mitt i rummet!!!

Vi visste att rummen skulle vara något alldeles extra och eftersom jag haft det minsta rummet på förra hotellet, fick jag välja först. Alla rum är olika och vi vill förstås fota alla, så vi började en lite rundtur det första vi gjorde.

Det är bara fem rum på hotellet, fyra av dem skulle vi alltså ockupera. Första rummet var en dröm i lantlig stil med badkar i en ett eget rum strax intill sovrummet. Det var inget badrum utan ett vanligt rum med badkar i. Så läckert!

Nästa rum var ett murrigt rum, inrett mest i grönt och mycket trä. Detta föll vår danska kollega för direkt, så det var klart hon skulle ha de!

Så kom vi till ”mitt” rum, jag kände det nästan direkt. Stort och ljust och med badkar mitt i rummet med utsikt över kyrkan och en stor äng. Lite chabbychick och mängder med grejer och detaljer. Här skulle jag få äran att bo i två nätter!

Sista rummet var högst upp, som ett litet loft ungefär. Jättemysigt och gulligt, som ett litet annex ungefär.

Vi hade bara en halvtimme på oss innan vi skulle iväg igen, men i morse hade jag gott om tid. Jag fyllde badkaret till bredden med skum och la mej till rätta och tittade på soluppgången. Vilken bra start på dagen!

Vilket häftigt ställe! Ni måste åka hit! The Woolpack inn – glöm aldrig det!