Så var vi framme i Kirkenes. Efter en rejält gungig sista natt kom vi till slutdestinationen på resan. Så himla kallt! Och så himla tråkigt…
Sista kvällen gungade det rejält. Det blåste inte jättemycket, men vågorna gick höga och vi fick veta att det berodde på ”gammal sjö”. Det betyder tydligen lugnt väder, men grov sjö. Och nog var det vågor alltid… många var väldigt sjösjuka, men vi klarade oss.
För att komma till Kirkenes rundar man Norges nordligaste udde och seglar sedan söderut en liten bit längst norska kusten. Här delas vattnet med ryssarna och enligt kapten kan man ibland se aktivitet under vattnet som inte är fisk… Just nu känns det lite läskigt att tänka på vad som finns där faktiskt… Det är ju bara någon kilometer till ryska gränsen.
Från att ha haft några få minusgrader fick vi helt plötsligt typ 20 minus. Man märker hur mycket de varma vindarna på västkusten gör när man lämnar dem bakom sej. Så i Kirkenes var det kallare än alla andra platser som vi stannat på. Men så himla fint! Vi åkte ju runt ungefär i de här trakterna med husbilen i somras och bara älskade det. Norra Norge och Finland, ovanför Sverige, den sk Finnmarken, är så fint!
Flygplatsen ligger inte jättelångt från hamnen, så det gick snabbt att åka dit med bussen. Snart satt vi återigen på flyget på väg hem, så himla tråkigt! Dagarna i Norge, ombord på Havila Capella har varit helt fantastiska.
För att sammanfatta kryssningen lite enkelt kan man säga att det varit en väldigt annorlunda kryssning mot vad vi är vana vid. Fartyget har varit väldigt trivsamt , med otroligt härlig personal. Maten har varit outstanding och utflykterna helt otroliga! Vi har njutit av varenda sekund, även när det blåste som värst 😛
Är man intresserad av att åka längst den norska kusten, så kan det vara bra att veta att man kan kliva på och av i vilken av de 34 hamnarna man vill. Man kan alltså skräddarsy sin rutt helt och hållet. Man kan även ha bilen med sej, men då är det särskilda hamnar som gäller. En hel kryssning är mellan Bergen – Kirkenes – Bergen och tar 11 dygn, men många åker bara ena vägen.
Gör man en sån här kryssning så måste man göra några av utflykterna tycker jag. Är det första och kanske enda gången man är åt det här hållet, så gör ett besök till Nordkap när ni har chansen. Det är en unik upplevelse! Å det där med kungskrabba var ju inte heller helt fel, en helt unik grej att göra, som jag aldrig kommer att glömma. Överhuvudtaget så var det en helt fantastisk upplevelse att kryssa på vintern. Något jag verkligen rekommenderar.
De här inläggen om kryssningen har varit min lilla dagbok. För att jag helt enkelt ska komma ihåg allt vi gjort. Nu ska jag sätta mej och skriva artikeln, för detta var ju jobb och det är så jag jobbar. Ni får kika in i min dagbok och på så sätt hänga med på resan och nu ska jag göra klart jobbet genom att redigera Martins bilder och skriva min text. Den kan ni sedan läsa på Du i Fokus.
Hoppas ni fått veta allt ni behöver för er egen resa. Har ni frågor är det bara att skriva dem som en kommentar här nedan. Nu börjar det komma filmer på Youtube också 🙂
Äntligen har jag förstått meningen med snö. Den finns ju där för att man ska åka skoter!!! Tänk att det skulle ta 53 år innan jag hittade syftet med vinter 🙂
Nä, jag gillar inte snö. Det är fullständigt meningslöst men fint på bild. Om man inte åker skoter. Herregud så roligt!!! Sista kvällen i Norge kördes vi återigen ut mitt i ingenting i Kjöllefjord. Där stod varsin skoter och väntade på oss, ojojoj så kul!!!
Jag har kört skoter förut, men bara på is. Att köra i meterhög, nyfallen och orörd snö är ju något helt annat. Dessutom hann det bli mörkt innan vi gav oss iväg. Jag trodde det skulle bli kolmörkt när solen gick ner, men snön och våra lyktor lyste upp rejält för oss så det var inte svårt alls att köra trots mörkret. Bara himla kul!
Vi fick overaller, stövlar, hjälm och handskar och delades upp i grupper om 6-7 stycken. Nybörjare körde närmast guiden, så jag och Martin hamnade längst bak. Sen åkte vi efter varandra över fjället. Det såg så läckert ut när man såg de andra ekipagen. Som en lysmask som ringlade sej fram. Vi körde en sträcka på ca 15 km, ibland vräkte snön ner men större delen av vägen var det bara helt stilla runt oss. På den här turen ser man ofta norrsken, men inte vi… å det var sista chansen för oss. Lite surt att vi missade det, men vi har ju upplevt så mycket annat.
Skoterturen var helt magisk! Det var lite svårt att fota under tiden, så jag har bara ett fåtal bilder och någon film blir det nog inte. Den här gången får minnena sparas i skallen, det är ju helt ok det också 🙂
Vi har alla olika definition av lyx. Många tycker nog att det är en dyr bil eller kanske en övernattning på ett dyrare hotell. För mej handlar det inte om pengar, utan om saker man kan göra både i sin vardag och utanför vardagen.
Kryssningen fortsatte, på måndagen kom vi till Honningsvåg där vi blev upphämtade och körda till Destinasjon 71 nord. Här finns en liten brygga, en båt och ett par kåtor, som är sammanlänkade med varandra. Här skulle vi få lära oss om kungskrabban och äta en rejäl skaldjurslunch. DET är lyx för mej!
Vår tur var lite specialdesignad, i vanliga fall får man även vara med och fiska krabban – men vår var redan fångad. Guiden hade ett nät hängande vid bryggan, under vattnet fanns massor med krabbor och en av dem plockades upp som studiematerial. Vi fick veta hur de lever, lite historia, hur de styckas och tillagas. Sen gick vi in i kåtan som egentligen är en restaurang i tre delar. Där serverades vi dryck och ett stort fat med kungskrabba, till detta bröd, majonnäs och citron. Det behövs inte mer för en gourmetmåltid enligt mej. Så galet gott!
Vårt bord hade de mest hängivna skaldjursfantasterna. Vi slukade vårt fat ganska snabbt och fick sedan påfyllning, till slut åt vi resterna från de andra borden. Tänk att kunna äta sej mätt på kungskrabba, det är ju helt galet! Jag har sällan njutit så mycket av något ätbart, så otroligt enkelt och gott. Direkt från havet, det blir inte färskare är så.
Vi klev på i Bodö på lördagen och på söndagen kom vi till Tromsö. Där väntade ett äventyr som vi verkligen sett fram emot. Det var dax att åka hundspann!!!
När vi närmade oss Tromsö drog vi på oss våra varmaste kläder och gick högst upp i fartyget. Så stod vi ute i kylan och såg när vi la till vid hamnen. Väl framme gick vi av båten och direkt till en buss som skulle ta oss till Tromsö Villmarkssenter. Än en gång blev vi avsläppta mitt ute i ingenting, men den här gången var vi iaf inte ensamma 🙂
Vi klev av bussen och hörde direkt hundarna. Vilket ljud! Det är faktiskt helt obeskrivligt, men hörs på filmerna som vi har samlat på oss. Så kolla filmen när den kommer, det är så coolt!
Centret är inte jättestort, utrymmet för hundarna upptar merparten av området. Nu snackar vi inte hundgård i vanlig bemärkelse. Här är hundarna i centrum och får störst plats, medan tvåbeningarna får nöja sej med det som är nödvändigt. I vanliga fall finns här flera hundra hundar, när vi var där var det ca 150 stycken. De delar hundkoja, två och två – utomhus hela året. Å de är sååå gosiga 🙂
Vi fick vänta lite på vår tur och fick under tiden en kort introduktion av hundarna och särskilt rasen husky. Sen var det fritt fram att gosa, tills det var vår tur att åka. 150 gosvilliga och busiga hundar… ni fattar ju att jag var i himlen. Jag gick från hundkoja till hundkoja, de hundar som ville mysa eller leka kom glatt fram – de andra brydde sej inte om oss alls. Här finns hundar från 8-9 månaders ålder, upp till 8-9 år. De flesta var väldigt sociala, unghundarna ville inte släppa oss alls. Det var så mysigt!
Sen var det alltså dax att sätta sej till rätta i en släde och dra iväg. Martin satte sej först och jag satte mej mellan benen på honom och så fick vi en filt över oss. Snön var orörd och meterhög, magiskt! Vi var ute i kanske 50 minuter, men tidsuppfattningen är väldigt diffus – man lixom bara slukas av upplevelsen och struntar i allt runtomkring. 10 peppade hundar drog oss, efteråt hade de tungor långa som slipsar och tuggade törstig i sej av snön. Den här gången fick vi bara åka med, inte köra, så vi måste komma tillbaka för en kurs i att köra spannet själva. Det skulle vara så häftigt!
Trots filten så blir det ganska kallt efter en stund. Så det var rätt skönt att gå in i värmestugan som har öppen eld och fika, men jag var ju tvungen att mysa med hundarna lite till innan bussen skulle ta oss tillbaka till båten. Crazy doglady lixom…
En himla rolig eftermiddag! Nu har jag gosat hund så jag klarar mej ett tag 🙂
Kustlinjen mellan Bergen och Kirkenes är mer än 240 mil lång och har sedan 1800-talet trafikerats med fartyg. Eftersom detta är den snabbaste vägen att ta sej fram, kallas förbindelse för ”hurtigruten” – snabbrutten på svenska. En väg som många säger är världens vackraste sjöresa.
Rederiet Hurtigruten snodde helt sonika namnet och har länge varit ensamma om att flyta fram i det fantastiska landskapet. Men för något år sedan fick de konkurens, numera trafikerar Havila Kystruten samma sträcka – men med två sprillans nya och miljövänliga fartyg. Det var alltså ett sånt som vi hoppade på i Bodö.
Havilas fartyg är sk hybrider som går på naturgas, men som även kan slås om och gå på el. Det innebär att de är nästan helt tysta och därmed kan gå längre in i fjordarna utan att störa eller släppa ut en massa miljöfarligt avfall i det känsliga landskapet. Det är så häftigt att nästan ljudlöst flyta fram genom det fantastiska landskapet.
Att kryssa i Norge är lite annorlunda mot andra kryssningar. Fartygen är mindre, bara 9 våningar och 179 hytter. Här finns två restauranger och ett café. Ingen underhållning eller spa, men två jacuzzis ute på däck. Å det behövs inte mer än så heller. Fast ett spa kanske är på gång i ett av de outnyttjade utrymmena ombord.
Som underhållning har man naturen och den magiska utsikten. Man kan sitta hur länge som helst och titta ut. Eller gå varv efter varv på uppe på däck och fota. Vi är ombord i mars, det är snö och allt mellan 0 och 20 minus. Det vita landskapet är helt fantastisk och nästan lite trollskt. Fartyget är utformat så att man kan sitta nästan var som helst och alltid ha utsikt över havet.
Maten då? Det finns alltså ingen buffématsal, utan två à la carte matsalar. Allt man äter beställs från en meny, även frukosten. Det mesta serveras i mindre smakportioner, som ger tillfälle att smaka på flera rätter. Har man uppgraderat kryssningen till Gold har man ännu mer att välja på.
Allt är sååå otroligt gott och vackert serverat. Vi testade det mesta och blev bara mer och mer imponerade av kvalitén och smakerna.
Vi är inte särskilt förtjusta i snö och vinter, men det är faktiskt helt fantastiskt att kryssa den här årstiden. Allt är vitt vitt vitt. Hur många bilder kan man ta av snö? Vi gjorde ett besök hos kapten uppe bryggan, där är utsikten ännu bättre! Vi har sett många fartygsbryggor nu och konstaterar att de ser i stort sett likadana ut. Ett stort utrymme med en stor klump med instrument i mitten och en mindre på vardera sida. Men även om de ser likadana ut, så är det alltid lika roligt att komma upp dit.
Den här resan fick vi även se maskinrummet, lite annorlunda… de maskinrum som vi hittills har besökt har luktat olja och varit rätt skitiga. På Havila är det nästan kliniskt rent och luktar absolut ingenting. Ett stort rum är fullt med batteriboxar och ser ut som serverrummet på vilket företag som helst. Kul att få se. Allt är invirat i folie, det gör att brandrisken minskar betydligt.
Just det! Det finns faktiskt två gym också! Ett för konditionen och ett med vikter, på vardera sida om fartyget. Att träna med den vackra utsikten är inte dumt alls. Där kan man sitta och cykla eller gå nästan hur länge som helst.
Oj vad vi har trivts bra ombord! Tre dygn gick alldeles för snabbt och gav väldigt mycket mersmak. Det var ju jobb och schemat har varit fullpackat, lite ledig tid hade inte vart dumt alls. Vi har filmat varenda millimeter av fartyget och varit på flera utflykter. Håll koll här, på instagram, youtube och Du i Fokus – så får ni veta allt ni behöver för en egen resa. Första filmen kommer på Youtube inom kort.
Jag har kanske inte haft Hurtigrutten på min bucketlist, men det hade ju varit en rolig grej. Nu har ett nytt fartyg börjat trafikera den norska kusten, nämligen Havila, och vi fick åka med!
Många drömmer om att åka Hurtigrutten och tills ganska nyligen har det bara varit rederiet med samma namn som gått där. För ett par år sedan gav sej rederiet Havila också på att kryssa där, så nu finns lite mer att välja på. Konkurrens är oftast bra, så även här. Tror iaf jag 🙂
Såklart tog vi chansen att åka med när tillfället gavs. Som vanligt var det jobb på agendan, inte någon semestertripp. Vi gillar inte snö och kyla, så det skulle bli riktig spännande. Bara att packa inför en vinterkryssning är en utmaning. Vet ni hur stor plats ett par vinterskor i stl 47 tar i en resväska?
Vi packade, la till och drog ifrån. Vi hade ett preliminärt program med olika utflykter. Varma kläder krävdes, däremot inga finkläder. När vi ansåg och färdig var det bara att stänga väska och hoppas på det bästa. I lördags tog vi ett tidigt flyg till Oslo, bytte flyg till Bodö, där en taxi tog oss till hamnen.
Vi blev avsläppta mitt ut i ingenting. Där var en slags brygg och där fanns såklart vatten, men hamnen såg inte riktigt ut som vi är vana vid när man ska iväg på kryssning. Och det fanns definitivt inget kryssningsfartyg där. Men det stod ett par till och väntade, så vi hoppades på det bästa. Och snart kom det ett mindre fartyg långsamt mot hamnen. Vilken syn! Kritvit snö, klarblå himmel och ett nästan nytt fartyg. Läckert!
Snart låg hon på plats, och vi kunde kliva på. Incheckningen var alltså inne på båten, inte i någon terminal utanför. Vi fick vårt nyckelkort, slängde in väskorna i hytten och äventyret kunde börja!
Har vi en obokad helg och några obokade dagar även efter helgen, så åker vi gärna iväg några dagar. Så var det nu och vi drog iväg snabbt som ögat!
I början på förra veckan insåg vi att vi nog kunde vara borta fredag-tisdag och började titta på olika alternativ. Vi kunde inte åka så långt, för vi måste kunna åka hem under lunchen… så max 90 minuters resa. Vi funderade på Stegeborg men det är ju för långt bort… Örebro var nästa mål, men vi hittade inget kul ställe att bo på… så valet föll på Västerås. Där finns en ställplats i hamnen, bara några minuter från centrum.
Efter jobbet i fredags åkte vi och kom fram när det var kolsvart. Vi såg med andra ord ingenting, mer än parkeringen där vi ställde oss. Men när vi vaknade på lördagen såg vi att vi stod fint i hamnen, med solen som sken rätt in i bilen. Så mysigt!
Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd och shoppingtur. Centrum ligger bara några minuter från hamnen, man går längs ett vattendrag och genom en park. Passerar slottet, en stor kyrka och kommunalhuset. Vi kollade in det vi kunde på vägen till Ica, vi hade nämligen glömt mjölk hemma. Sen gick vi en liten omväg tillbaka till bilen, för att se lite mer av stan. Västerås är jättefint!
På söndagen utforskade vi hamnen lite mer och filmade ställplatsen. Det har blivit vår grej i husbilsvärlden, vi filmar alla campingar och ställplatser vi besöker – så andra kan få tips om var de kan övernatta. Vi filmar ALLT, tom inne på toaletterna i servicehusen – för att verkligen visa hur det ser ut på ställplatsen och med städning mm. Det är iaf saker som jag vill veta innan jag betalar för en plats.
Sen har vi mest suttit och jobbat, eller varit ute och gått. När vi kom var det svinkallt och snö, idag var det 10 grader varmt och nu är det slask överallt. Men både söndag och måndag kunde vi sitta ute en stund och läsa. Så himla skönt när man verkligen känner att våren är på väg och solen faktiskt värmer.
På tisdagen var det dax att packa ihop och åka hem igen. Fyra nätter, första långhelgen på rull i år – som gick alldeles för fort. Som vanligt. Nu vet vi inte när nästa gång blir, men absolut till påsk om inte innan. Vart det blir har vi ingen aning om, det spelar inte så stor roll.
Jag älskar dagarna i husbilen. Allt är så mycket enklare. Eller kanske inte allt… nu på vintern är det lite knepigt med vatten och utrymme för vinterkläder. Vi vågar inte fylla vattentanken om det skulle frysa, då kan hela systemet frysa sönder och sånt blir dyrt. Så vi har en dunk med oss och tar vatten från den till både mat och toa. Lite bökigt. Vår bil är så liten och vinterkläder är rätt ”volymösa”. Vi kan inte klä på oss ytterkläderna inne i bilen samtidigt, utan får göra det en i taget. Bilen är precis som vi, inte gjorda för vinter 🙂
Nu vet vi iaf hur det är att vintercampa och vad vi behöver för att bo permanent i husbilen. Även om vi inte tänker vara kvar i Sverige när det är som kallast. Å nu vet vi hur det är att stå i Västerås. Vi kommer nog tillbaka 🙂
När jag satt på pendeltåget senast, såg jag mej omkring och verkligen tittade på mina medresenärer och tänkte: Vad drömde de om? Hur önskade de att deras liv skulle bli? Hur lever de idag? Finns drömmarna kvar?
På många av de arbetsplatser jag haft, har det funnits väldigt många som suckat och stönat över arbetet vi gjort och klagat högljutt över hur tråkigt allt är. Jag har aldrig haft bara ett jobb åt gången, utan fler – mycket för att tjäna pengar för att resa, men kanske även för att jag inte hade kommit dit jag ville. Jag har aldrig levt för att jobba, utan jobbat för att överleva och resa.
När man är liten är ingen dröm för stor, det finns inga hinder. Jag ville gifta mej i prinsessklänning, ha två barn, bli flygvärdinna och se världen. Sen ändras ju såklart drömmarna, till lite mer realistiska proportioner. Men mina drömmar har i stort sett alltid sett likadana ut och de blev till planer. Jag fick mina två barn och jag har rest, jag blev inte flygvärdinna, jag var för kort… men jo… jag gifte mej i en prinsessklänning också… iaf första gången. Sen då? När drömmarna blivit planer som realiserats, vad händer då?
Jag drömde vidare, jag ville testa livet i husbil och se ännu mer av världen. Även denna gång blev drömmen en plan och husbilen köptes in. Nu planerar vi för ett liv på heltid i husbilen. Den ska bli vårt hem. Karriär har aldrig intresserat mej, skivandet intresserade mej däremot och blev ett jobb. Att få resa och skriva om resorna är ju nästan bättre än att vara flygvärdinna 🙂
Jag drömmer inte om att bli en ”skjutjärnsreporter” utan nöjer mej med att få in lite pengar för det jag skriver. Men med både mitt och Martins jobb, kan vi både leva och arbeta från husbilen. Martin har både sitt drömjobb och lever sin dröm. Tänk så häftigt!
Å när jag då sitter där och tittar på mina medpassagerare så undrar jag om livet blev som de drömde om? Lever de sin dröm? Några gör det säkert, men långt ifrån alla. Jag vet hur den där euforiska känslan känns när man uppfyllt sin dröm och känner den där totala lyckan. Jag vågade. Jag gjorde det! Så ser jag på människorna runt mej och känner lite sorg… för dem som inte får känna den känslan.
Sorg för dem som bara går runt och klagar och som kanske inte ens drömmer längre. Jag vill så gärna prata med dem och fråga vad som hindrade dem. Försökte de ens att göra drömmen till verklighet? Eller kom de inte ens så långt? Vad hade behövts för att de skulle tagit sin dröm ett steg framåt?
Min dröm om husbil kunde gått i kras om jag inte träffat Martin. Jag hade förmodligen inte gett mej på att köpa husbil på egen hand… det hade nog blivit en utlandsflytt istället. Så visst kan det komma hinder på vägen, som kan vara oöverstigliga. Men det får inte stoppa oss från att sluta drömma! Och göra allt vi kan för att göra drömmen till en plan och sedan förverkliga den.
Hur många av mina medpassagerare har gjort det tro? Jag undrar faktiskt och skulle gärna höra varenda historia. Tänk ändå så mycket de måste ha att berätta. Alla har ju sin historia och jag skulle gärna höra just er. Vad drömde ni om? Blev livet som ni tänkt er? Lever ni er dröm? Eller finns det fortfarande något ni drömmer om och kämpar för att realisera? Berätta!
Förra årets långresa gick upp i norra Sverige, lite Norge och lite Finland. Vi var borta i nästan 6 veckor och hade alltså ett helt gäng övernattningar. Här ska jag försöka spalta upp dem, tror de är 24 stycken om jag räknat rätt. Hoppas att det ska hjälpa någon på resan 🙂
Vi bor i Tumba, några mil söder om Stockholm. För oss började resan norrut med att åka till vår vän Tobbe, aka Plåtis-Tobbe, som bor i Gävle. Här stod vi några nätter, medan vi bla kollade in Mackmyras lite annorlunda anläggning.
Dalarna
Vår resa fortsatte till Dalarna. Vi började med Falun där vi bodde på First Camp Lugnet. En typisk vintercamping skulle jag kunna tänka mej, vid en skidanläggning med hoppbacke och skidstadion. Vi stod jättefint på en ytterplats med massor av grönska och blommor. Bland alla cyklister… här var mängder med cyklar och vi misstänker att det var någon slags tävling, men är inte helt säkra. Vi gillade iaf campingen som låg på ett lagom avstånd från Falun. Här finns såklart både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning.
First Camp LugnetSundbornSundborn
Efter Lugnet fortsatte vi till Sundborn, där vi fricampade på parkeringen strax innan. Här får man stå gratis, men det finns toa för den som behöver. Från parkeringen är det kanske 300 meter till Sundborn, perfekt vid besök där alltså. Här finns kanske 15 platser och man står otroligt fint alldeles brevid en liten sjö. Hit återkommer vi gärna!
Hälsingland
Några mil senare stannade vi på Camp Järvsö, där vi stod på en sprillans ny ställplats brevid campen. Här finns 20 platser, men den som planerade platserna har nog inte husbil själv eller isf en väldigt liten. Peppe är knappt 7 meter och vi fick precis plats, en enda stor husbil skulle blockera för fler att komma in. Dessutom lutade platserna så mycket att vår kyl la av, trots att vi stod på klossar. Personalen verkar ha fattat problemet och vi tror att detta kommer att åtgärdas om de inte redan har gjort det. Här finns toa, dusch och tvätt – men ingen tömning av något slag. Än, det var också något som skulle fixas.
Lill-Babs museumCamp JärvsöCamp Järvsö
Jämtland
Några mil till och vi hamnade i Bräcke och Bräcke ställplats, som ligger så fint i en björkdunge brevid vattnet. OCH Glassbaren en liten bit bort, som är mästare på att göra glass och vunnit guld i Glass-SM. Det var lite knepigt att hitta rätt den sista biten pga ändring av vägen, men följer man bara pilarna istf gps:en så kommer man rätt. Här trivdes vi verkligen! Trots närheten till järnvägen och låååååånga tåg som passerade, en del hördes mycket – andra inte alls. Öronproppar kan dock vara att rekommendera. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning.
Bräcke ställplatsBräcke ställplatsBräcke glassbar
Nästa stopp var First Camp Frösön, här stod vi jättefint med utsikt över Storsjön. Personalen sliter som djur här, med ganska dåliga förutsättningar. Campingen ligger jättefint, men i en sluttning som är svår att få ordning på. Dessutom lutar det åt alla håll, man får ha olika klossar på flera olika hjul – ändå blir det inte helt bra. Särskilt inte när det dessutom börjar ösregna, då är risken att köra fast överhängande. Men det är mysigt här och det finns mängder med söta ekorrar! Här finns både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Det ska bli spännande att komma tillbaka, man försöker verkligen och har många idéer – jag vill se vad som händer i framtiden.
First Camp Frösön
Är man i Jämtland måste man besöka Åre, så det gjorde vi och sov på parkeringen vid Åre gamla kyrka. Här stod vi jättebra och kunde enkelt utforska den lilla byhålan som är så otroligt fin.
Norge
Så var det dax att äntligen köra in i Norge. Några mil in i Namsskogan hittade vi en mysig liten familjecamping. Vi hade tänkt fricampa, men det började ösregna och vi behövde tvätta – så det fick bli camping när vi ändå passerade och den såg mysig ut. Familjen som ägde campingen var så fina, de gick runt och pratade med folk och pysslade med platserna. Det sk servicehuset var i samma hus som familjen har som bostad, toa och dusch var i en tillbyggnad och jättefräscha. Tvättmaskinen stod i familjens kök som även var för gästerna, lite pittoreskt kan man nog säga. Här finns alltså toa, dusch och tvätt – men jag tror inte att det fanns tömning eller påfyllning… har försökt att kolla upp det, men hittar ingen information.
Namskogan Norge
Nu började resan norrut på riktigt! Vi tog oss till Polcirkeln och minusgraderna. Vid Artic Circel Center finns två stora parkeringar, där man får stå gratis över natten och används centrets toaletter (under deras öppettider). Det finns ingen el och var alltså rätt kallt, så nu fick vi tillfälle att testa värmen i Peppe. Det funkade alldeles utmärkt! Här står man fint med utsikt över fjällen, vackert pudrade med snö. Kallt med fint. Film finns HÄR.
Vi fortsatte norrut och körde in i Sverige igen vid Riksgränsen, för att besöka Ishotellet. Film från ishotellet finns HÄR. Här sov vi på en överfull parkering med utsikt över Lapporten, innan vi körde in i Norge igen och fick en kort date med Reiselinda som vi träffade bakom ett industriområde i Storsteinnes. Där stod vi så fint och hade en fantastisk kväll med solnedgång över vattnet.
LapportenIshotelletFricamping i Norge
Vi rundade krönet på Sverige och körde in i Finland för att sova på campingen Kilpisjarven Retkeilykeskus i Kilpisjärvi. En rätt sunkig camping med väldigt tråkiga platser för husbilar. Inget mys alls. Toa och dusch var helt ok, men vi undrar lite varför tvättmaskinerna enbart är åtkomliga för kvinnor. De finns nämligen inne på kvinnornas toa… Hade vi tänkt lite till, hade vi fricampat nere vid vattnet istället – där båten till Treriksröset går. På campingen finns iaf tömning och fyllning. Film från campingen finns HÄR.
Båten till TreriksrösetTreriksrösetCampingen i Kilpisjärvi
Vi kollade in Treriksröset och drog vidare, in i Norge igen. Nu var siktet inställt på Nordkap, Europas nordligaste punkt. Norge är så fint! Bakom varje kurva kommer en ny fantastisk vy, vet inte hur många ”ÅH” vi utropade längs vägen. Kanske 15 mil från Nordkap, i Kvalsund, hittade vi en fin rastplats precis vid en älv. Här tränade jag tillsammans med två renar innan vi drog vidare.
Efter några riktigt smala vägar och läskiga tunnlar var vi framme vid Nordkap! Här finns en liten entré, där säger man bara att man ska titta – inte gå in i centret. Då står man gratis på parkeringen under ett dygn, med tillgång till en byggnad med toaletter. Här finns vatten, men inget annat. Försök att ställa er i raden längst åt vänster, med utsikt över nästa klippa. Då får ni solnedgången precis framför bilen, så läckert!
Nordkap
Finland
Vi lämnade Nordkap och Norge, och körde in i Finland. Här hittade vi en jättemysig rastplats i Martinjärvi/Martinsjön. Här var det som en rastplats innanför rastplatsen. Man svängde av från vägen och in bakom lite till. Vi stod brevid en liten tjärn och det var helt tyst. Så otroligt mysigt!
Nästa stopp var i Rovaniemi. Här finns den välkända tomtebyn och tvärsöver vägen från den, finns en ställplats med 24 platser (såklart). När vi var där var den sprillans ny. Det är en grusplan, som blir rätt lerig när det regnar och det gjorde det såklart när vi var där. Det är den första rastplats vi står på där det finns bastu (gratis), en stor grillplats med gasolgrill med gasolflaska (fastkedjad), parasoll och solmöbler. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Otroligt fräscht.
MartinjärviStällplatsen RovaniemiPolcirkeln Finland
Efter besöket i Tomtebyn och finska polcirkeln, åkte vi till kompisar i Kokkola där vi tillbringade några dagar innan vi åkte tillbaka till Sverige igen.
Sverige – nordöstra kusten
Vi tog oss in i Sverige via Haparanda och siktade på Kukkolaforsen. Vid forsens eget center finns en ställplats, vi valde dock att fricampa på en liten rastplats kanske 5 minuter söder om det. Bara vi och ljudet från forsen, så mysigt!
Nu var det dax att påbörja resan söderut. Vi startade med ett par nätter i Norrbotten, vid Jävrebodarna tillsammans med nyfunna husbilsvänner. Jävrebodarnas fiskecamp är precis som det låter, ett himmelrike för den som tycker om att fiska. Här finns gott om plats för husbilar, en lång brygga för fiske och färdiga grillplatser. Man står precis vid vattnet och det är så otroligt mysigt ordnat. Här finns toa och dusch, inte jättefräscha – men fungerande, samt tömning och påfyllning. OCH ett museum!
Jävrebodarna
Så var det dax att kolla in den omtalade Vildmarksvägen! Detta hade vi verkligen sett fram emot. Tyvärr var vädret emot oss och hade så varit någon vecka, men men… det är ju inte mycket att göra åt. Vi körde in på Vildmarksvägen vid Vilhelmina och körde motsols, som vi blivit rekommenderade. Första natten stannade vid parkeringen till Kultsjöån. Det var ok, men hade vi fortsatt bara några minuter till så hade vi stannat vid Trappstegsforsen istället. Det var riktigt fint och fanns tom toaletter där.
Vi kollade in fantastiska Fatmomakke, Stekenjokk och allt annat man ska se på vägen och avslutade turen på en rastplats mellan Gäddede och Strumsund. Det finns gott om rastplatser och parkeringar längs Vildmarkvägen, så det går bra att stanna och sova lite överallt. Det är en fantastisk väg om vi kommer att åka fler gånger och rekommenderar er andra att göra det också.
Beppe Wolgers MuseumFatmomakke
Nästa destination var Umeå (Västerbotten). Vädret var sådär och vi ville ha det lite mera bekvämt, så vi bestämde oss för att parkera på First Camp Nydala. Första dagen var vädret helt ok, då besökte vi stan och Gitarrmuseet. Sen vräkte vädret ner och vi satt mest inne i bilen och redigerade filmer. First Camp Nydala är ju en camping, så här finns såklart toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Chefen som tagit över är helt ny och har mängder med idéer, det blir roligt att komma tillbaka någon gång och se vad som hänt. HÄR finns film från First Camp Nydala.
Många landskap blev det, nu var vi inne i Ångermanland och Höga Kusten och bron som var ett av de större delmålen. Hit har vi varit på väg med båt flera gånger, men av olika anledningar (bla covid) har det inte blivit av. Här finns en särskild husbilsparkering, som alltid är full med personbilar, och en husvagnsparkering där det står husbilar. hur som helst… här får man stå gratis en natt. Vi stod med nosen mot bron och hade så otroligt fin utsikt, men det var definitivt inte lugnt. Det brummar till varje gång en bil kör över skarvarna i bron, när lastbilar kör över låter det väldigt mycket. Fin utsikt, men öronproppar är att rekommendera.
En liten bit ifrån Höga Kustenbron ligger High Coast Destilleri. Vi gick rundtur på destilleriet och var på smakprovning, då är det väldigt praktiskt med ställplats direkt utanför. Detta är en av favoriterna faktiskt! Man står så otroligt fint, på en liten platå, med utsikt över Ångermanälven. Vi hade helt magiska solnedgångar. Lugnt och skönt, vi återkommer gärna. Här finns toa, dusch, tvätt och tömning av toa – inte av gråvatten och ingen påfyllning. Film från ställplatsen finns HÄR.
Vi fortsatte söderut och tog en natt på en parkering i Härnösand. Resan var nästan slut och vi var snart tillbaka i Hälsingland igen, den här gången bodde vi på First Camp Fläsian i Sundsvall. Martin behövde jobba, solen var lite sisådär och då har solpanelerna svårt att klara av två datorer. Vi behövde el, då är campingar bra! First Camp Fläsian har plats för husbilar längst ner mot vattnet. Där står man jättefint, men tyvärr i sällskap av väldigt närgångna duvor. Här finns såklart toa, dusch, tömning och påfyllning. Film från Fläsian finns HÄR.
First Camp Fläsian
Sista stoppet på vår norrlanstripp var i Bergvik. Här finns en stor grusplan vid idrottsplatsen där man fixat ställplats. Det kanske inte är jättemysigt, men helt ok. Det finns toa, dusch, påfyllning och tömning för toa – men inte av gråvatten. Film från Bergvik finns HÄR.
635 mil, 36 nätter och 24 olika platser. Jag har valt att inte skriva ut priser, eftersom de ändras hela tiden. Jag har heller inte skrivit något om husvagnar, för jag har helt enkelt ingen koll. Men det är länkat till de hemsidor jag har hittat och ni kan alltid klicka på filmerna, där priser står.
Hoppas det hjälper er något i er planering. Norra Sverige är verkligen fantastiskt! Och även våra grannländer, som jag tycker är mer anpassade för husbilar än vad Sverige är. Sverige har mycket att lära av tex Norge, som har som krav att varje kommun ska ha fri tömning av både toa och gråvatten. Det borde Sverige ta efter.
Berätta gärna om ni besökt någon av platserna eller om ni fått idéer om någon ni vill besöka. Ni kanske kan tipsa oss om övernattningsställen till nästa gång 🙂
Hur firar man 15 år tillsammans? Vi gjorde som vi brukar göra numera och drog iväg med husbilen. Det blev en helg med mycket mys och bubbel 🙂
Vi försöker fira allt som går att fira, men vi gör det kanske inte som andra. Det blir väldigt sällan fina middagar och fest, istället blir det en dag med upplevelser och mys. Som i lördags när vi firade 15 år tillsammans. Vi fick inte bara en fin dag, utan en jättemysig helg.
I fredags tog vi oss en hel halvtimma hemifrån. Det tar inte längre tid att åka från Tumba in till Tantolunden i stan. Där finns en liten ställplats, de kallar det för camping, men det är mer en ställplats för 14 bilar. En camping är väl till även för husvagnar och tält? Här får det bara stå husbilar.
Ställplatsen är belägen i utkanten av Tantolunden, ca 500 meter från Zinkensdamms idrottsplats. Perfekt för en helg på stan! Söder är ju så fint och det finns massor att se. Vi hann inte mycket alls på bara en helg, så vi måste komma tillbaka – då är det ju praktiskt att det är så nära 🙂
Vi kom dit strax efter lunch i fredags, då tog vi det mest lugnt. Martin redigerade en film och vi tog en lång och välgörande middagslur. Vi lämnade inte husbilen många minuter, utan myste mest inne. Det var ju så jäkla kallt ute! På kvällen tittade vi på en ny serie och la oss ganska tidigt.
På lördagen däremot, då var vi knappt inne något alls. Det var fortfarande kallt, typ 10 minus och iskalla vindar. Vi byltade på oss så gott vi kunde och gick iväg med siktet inställt på Mariaberget. Längs med berget finns ett promenadstråk, med utsikt över hela norrmälarstrand och stadshuset. Så himla fint!
Vi stannade massor med gånger och tog mängder med bilder. Det tar rätt lång tid att gå bara en kort bit, när man ska fota allt man ser. Så när vi kom fram till Monteliusvägen (där alla stannar och fotar), var det dax att gå tillbaka och äta lunch.
Det blev en enkel lunch och semlor till efterrätt, återigen en liten tupplur, innan vi gick ut igen. Den här gången tog vi oss in i Tantolunden och upp till utkiksplatsen, på jakt efter solnedgången. Å vilken solnedgång vi fick!
Här ligger koloniområdet som man ser från pendeltåget och det vill jag gärna titta lite närmare på. Så i sommar blir det en ny tur hit, då är det lite behagligare att gå runt med kameran. Det är inte kul att fota när det är så här kallt, fingrarna fixar inte det och det är svårt att få upp värmen igen.
Efter en miljon bilder var det bara att gå tillbaka till bilen och värma oss lite, innan vi tog oss till närmaste pizzeria. Så jo, vi åt ute – men kanske inte så fanzy som man kan förvänta sej på ett jubileum. Men vi öppnade faktiskt ett bubbel när vi kom tillbaka 😛
På söndagen åt vi frukost och åkte hem. Väldigt nöjda med helgen. Vi har inte åkt långt, men det behövs inte för att få ett äventyr. Vi har haft det jättemysigt, varit turister i vår egna fina stad och fått sova två nätter i Peppe. En mysig helg!
