Något jag sett fram emot särskilt mycket var stoppen i Grekland. Efter en dryg vecka var det dax att lämna Italien och påbörja resan mot Kreta. Nu skulle vi frossa i den grekiska kulturen med dess smaker och traditioner.
Vi hade alltså klarat av Spanien, Frankrike och Italien. Nu var det bara Grekland och Turkiet kvar, sen var resan slut. Än var det några dagar dit, men min åka-hem-ångest brukar börja ungefär en vecka innan det är dax. Jag kände hur upploppet närmade sej och försökte verkligen att njuta av varenda minut av det som var kvar.
Jag besökte Kreta i september 1994, gravid i typ femte månaden och med en 13 månaders grabb vid min sida. Vi var där i två veckor, det regnade alla dagarna utom en. Inte jättekul… Ön hade alltså en hel del att bevisa. Hamnen i Souda bjöd på en vacker soluppgång och det var varmt och skönt redan vid 7-tiden på morgonen. Det såg alltså lovande ut 🙂
Vi hade konsulterat Göta Petter Tagesson, som vi döpt Chat GPT till. Göta Petter har hjälpt oss en hel del under resan. Särskilt med kommunala färdmedel och tips på hur vi ska ta oss från hamnarna till city. Eftersom vi återigen tänkte ta oss på egen hand in till Chania kollade vi upp hur det skulle funka att ta buss. Å det var superenkelt!
Hamnen i Souda ligger bara sisådär 2 minuters promenad från busshållplatsen. Man köper enkelt biljett på bussen, den kostar runt 2 Euro. Sen tar det kanske 20 minuter att åka in till stan, bussen stannar en kort promenad från hamnen. Superenkelt alltså.
Vi hade ingen brådska, utan åt frukost i lugn och ro innan vi gick i land och tog oss till stan. Väl där utforskade vi den gamla hamnen med sina fina båtar, piren, fyren och alla restauranger. Vi hade även lyckan att se sköldpaddan som bo i hamnen och som matas av lokalbefolkningen.
Grekiska smaker
Asså, vi testade ju inte alla restauranger såklart – men det blev iaf en där vi tog in bröd, tsatsiki och oliver. Det var återigen väldigt varmt, så vi satt där rätt länge och bara njöt av smakerna och atmosfären. Allt var sådär perfekt som det bara kan vara. Dofterna, färgerna, sällskapet och känslan av att må otroligt bra. Det finns inte mycket som är så grekiskt som just tsatsiki och oliver. Fläkten ovanför skallen var inte heller helt fel.
Så härlig atmosfär
Vi hade ingen särskild plan och gott om tid, så det blev en bra stund där innan vi långsamt strövade genom de små gränderna och tog oss långsamt mot bussen. Vi passade på att kika in i de små butikerna, tittade på gatukonst och bara njöt av att vara där. Chania visade sej från sin absolut bästa sida och övertygade mej om att jag faktiskt skulle kunna komma tillbaka fler gånger.
Behöver jag säga att vi tog en miljon bilder 😛
Chania är så otroligt charmigt. Här finns det genuina Grekland, även om det är mycket turister. Det är dessutom väldigt lugnt, ingen som tjatar eller försöker få en att köpa något. Inte ens bland butikerna i gränderna. Så himla skönt. Att det dessutom är enkelt att åka buss här är ju en stor bonus.
Så jag är alltså överbevisad och kan absolut tänka mej att komma tillbaka. Ett bra resmål för en sistaminuten, så det kanske det blir någon gång.
Här kommer inom kort filmen från dagen i Chania:
Äntligen var vi alltså i Grekland. Nu väntade stoppet i Mykonos, som jag sett fram emot särskilt mycket. Det var lixom det som skulle bli höjdpunkten på hela resan. Så blev det inte…
Vad vet ni om Pompeji? Kanske att det är en stad som legat helt begravd under aska i flera hundra år. För mej är Pompeji en stad med en fruktansvärd historia och om människor som i princip begravdes där de stod. Att gå runt här känns lite som att besöka en enorm kyrkogård. Ödmjukheten är stor och känslan svår att förklara.
Pompeji var en blomstrande romersk stad vid foten av vulkanen Vesuvius. År 79 e.Kr. fick vulkanen ett våldsamt utbrott som begravde staden under flera meter aska och pimpsten, vilket gjorde att hus, gator och föremål bevarades nästan intakta i närmare 1 700 år. I dag är Pompeji en av världens mest fascinerande arkeologiska platser som ger en unik inblick i hur livet såg ut under romartiden.
Sista morgonen i Italien vaknade vi i Neapel och gick till tågstationen. Vi hade tänkt att ta bussen dit, men man kunde inte betala biljett ombord – så det fick bli en promenad istället. Det tog kanske 15-20 minuter att gå, så det var inte så illa. Men det var ju fortfarande runt 35 grader och vi skulle gå väldigt mycket den dagen, så det var ju inte optimalt att börja dagen så. Hur som helst så hittade vi rätt, köpte vår biljett (kostade typ 3 Euro) och inväntade tåget. Det skulle gå ett snabbtåg, men det verkade vara inställt (jag och tåg…) så det fick bli pendeltåget med en massa stopp på vägen.
Fram kom vi iaf och det hyfsat tidigt, så det var knappt ens någon kö. Som på många andra historiska ställen både i Italien och Grekland, har man en begränsning på 20 000 personer som får komma in i parken per dag. Det är alltså nödvändigt att köpa biljett i förväg, vilket ger en hint om hur många som kommer hit varje år. Man måste dessutom ange om man kommer förmiddag eller eftermiddag, för att sprida ut besökarna. Galet mycket folk alltså.
Att promenera genom Pompeji är en märklig känsla. Här går man på 2 000 år gamla kullerstensgator, tittar in i hus där människor en gång levde sina vardagsliv och passerar butiker, badhus och torg som ser ut att bara ha väntat på att invånarna skulle komma tillbaka. Historien känns plötsligt väldigt nära.
Nu kan man ju tro att det bara är någon gata, men området är jättestort. Pompeji är inte några enstaka ruiner – det är en hel stad, ungefär lika stor som 90 fotbollsplaner. Förra gången vi var här, hade vi väldigt kort om tid och hann bara med området närmast entrén. Den här gången började vi med att ta huvudgatan hela vägen ner genom staden och passerade på så sätt flera gator, torg, villor, badhus och butiker. Trots att vi hade obegränsat med tid så hann vi ändå bara se en del av allt som finns att upptäcka.
”Colosseum” och museum
Att gå på den slitna gatstenen, se alla vackra väggmålningar och rum där ugnarna fortfarande finns kvar, gör det lätt att glömma att allt detta begravdes under askan. Längst ner finns en liten kopia av Colosseum och ett museum och det är när man går in i det museet som allt blir verkligt. Här visas nämligen föremål som grävts fram under utgrävningarna, vackra mosaiker och fresker. Men här ligger också de gripande gipsavgjutningarna av människor som omkom när under utbrottet och hur de bokstavligen fryst i ögonblicket. Oerhört känslosamt och ytterligare ett sätt att förstå vilken tragedi detta var.
Ett besök i Pompeji väcker många tankar. Samtidigt som platsen är otroligt fascinerande finns det också något vemodigt över att veta vilket öde som drabbade invånarna. Kanske är det kontrasten mellan den levande staden och den tragiska historien som gör Pompeji till en av de mest minnesvärda platser vi har besökt. Jag älskar att gå runt här och fascineras över byggnadskonsten och historien, men känner även en sorg för en hel stad som inte fick chansen.
Förra gången tror jag att vi hade drygt en timme på oss och hann alltså bara skrapa på ytan. Den här gången kunde vi gå runt här hur länge vi ville, tror att det blev 2-3 timmar. Med tanke på att det var nästan 40 grader varmt och inte fanns någon stans att vila benen, så orkade vi bra länge ändå. En bänk att vila på lite här och där hade inte gjort något, men det finns inte. Kom ihåg det om ni ska hit.
Spännande dokumentär
När jag skriver detta är vi hemma sedan några dagar och bland det första vi gjorde var faktiskt att se dokumentären om Pompeji på Disney+. En väldigt bra serie i tre delar som berättar vad som hände och särskilt följer tre personers öde före, under och efter utbrottet. Är ni intresserade av historia är serien ett hett tips. En hel del av serien visar just nedanstående tempel, vilket såklart var extra intressant för oss som ägnade en rätt lång stund i de vackra ruinerna.
Vi hade kunnat gå hur länge som helst är, men det blev för varmt (tom för mej) och vi var helt slut i fötterna. För att orka med hemvägen hade vi inget annat val än att börja ta oss tillbaka till båten. Så det blev några sista bilder innan vi gick tillbaka till tågstationen och åkte tillbaka till Neapel.
Väl där orkade vi faktiskt inte ens gå till båten, utan fångade en taxi utanför stationen. En inrökt bil med en halvgalen förare, men det spelade ingen roll. Vi orkade inte ta ett enda steg till. Jag tror att vi alla stupade i säng när vi väl kom tillbaka till hytten, tom balkongen fick vänta lite.
Jag har förut sagt att Pompeji är ok att bara se en gång i livet, men nu när jag varit där två gånger kan jag tänka mej att åka dit igen. Det är så mycket historia och så mycket att se, bakom varje gathörn finns något nytt och nya detaljer. Så jag har faktiskt inget emot att åka dit flera gånger. Jag behöver inte, men har inget emot det.
Här kommer inom kort filmen från dagen.
Tips om ni planerar ett besök:
*Ta bekväma skor med halkfri sula. Marmorvägar är glashala.
*Ta något på huvudet, solen är stark!
*Ta med vattenflaska. Det finns att fylla på vatten i små kranar här och där på området.
*Ta tåget. Det är enkelt och billigt.
*Boka inträde och kom tidigt.
*Ta god tid på er.
Gå sedan runt området med stor ödmjukhet och respekt.
Några av er vet att jag har en väldigt otur när det gäller pendeltågen hemma i Stockholm. Det trasslar 9 gånger av 10 när jag ska åka. Det kom alltså inte som någon överraskning att det var tågstrejk i Rom när vi var på väg dit. Vi hade ju såklart tänkt att ta tåget från hamnen i Civitavecchia till Rom…
När vi kom tillbaka från utflykten låg en lapp på sängen med information om tågstrejken i Rom. Den skulle vara över när vi kom fram, men det kunde fortfarande vara förseningar och inställda avgångar. Vi klev iaf av fartyget som planerat och tog oss till tågstationen, nåt tåg måste ju gå. Eller…
Det var kaos utanför stationen. Snart hörde vi att det inte var problem pga strejken, utan för att någon snott en del av spåret. Snabbt fick vi detta bekräftat av Connie på resebyrån inne på stationen och mitt sinne ställde direkt in sej på att lösa problemet.
Det fanns två alternativ; åka tillbaka till båten eller samla ihop två par till och ta en privat tur. För mej och Martin spelade det inte så stor roll, vi har sett Rom förut, men våra vänner har inte varit där. Så för deras skull satsade vi på alternativ två. Det gick lätt att få ihop ett par till, två australiensare som också är med på båten. Nu skulle vi bara ha två till… det fixade Herr Australien.
Snart var vi åtta personer som stod och väntade på en bil från Connies Car Service, som inte bara skulle ta oss till Rom utan även köra runt oss till alla ställen vi ville besöka. Den bilen fastande dock i en demonstration (såklart)… men snart kom iaf Andrea som skulle ta hand om oss hela dagen. Det blev en hel del dyrare än att ta tåget och gå runt på egen hand, men men… så kan det bli ibland. Klart vi skulle till Rom!
Privat tur med början vid Vatikanen
Från hamnen är det knappt en timmes bilväg in till Vatikanen, där vi började vår dag. Vi hade typ en timme på oss där och tog oss därför direkt till kön till Peters Kyrkan, det som är viktigast att se enligt mej. Det var fortfarande tidigt och kön var ganska kort, så på bara 10 minuter var vi inne i kyrkan. Vi pekade ut de viktigaste grejerna för våra vänner, tog massor av bilder och utnyttjade varenda minut så mycket vi bara kunde. Tiden går som bekant snabbt när man har kul och där inne finns så mycket att se, men det fick bli snabbvarianten. Bättre än inget. Det är en fantastisk kyrka med otrolig interiör, kolla in filmen längre ner får ni se.
Även den här gången var det en grupp som kunde klockan, alla kom i tid varenda gång. Så himla skönt att slippa vänta på någon och irritera oss på varandra. Dessutom ett himla kul gäng som trivdes bra tillsammans. Sånt kan man ju bara hoppas på, inte räkna med.
Innan det var dax för nästa stopp; Viktor Emanuel Monumentet, även känt som skrivmaskinen, tog Andrea oss till en jättefin fontän med utsikt över hela stan. Härifrån såg man alla kända sevärdheter som bla Colosseum, Vatikanen och Skrivmaskinen. Samt en mängd ruiner och andra monument. Alla platser som vi skulle hinna med under dagen.
Efter en miljon bilder där tog vi oss vidare och blev avsläppta i hörnet framför Skrivmaskinen. Nu var det varmt, dryga 35 grader. Jag hade tagit på mej trekvartsbyxor för att gå in i Vatikanen. Det var dax att hitta en toa att byta om på. Den hittade jag inne i Skrivmaskinen, ibland är det värt 1 Euro för att gå på toa och byta kläder. Med en betydligt svalare klädsel var det lättare att ta del av allt fint och hinna med i svängarna. Det var mycket som skulle ses på bara några få timmar, vi fick ju inte riskera att missa båten.
Colosseum
Även från Skrivmaskinen såg man ändra bort till Colosseum, som var nästa stopp. Colosseum är så häftigt. Mycket större än man kan föreställa sej innan man ser det i verkligheten. Bara tanken på att det var gladiatorer som kämpat mot varandra, på riktigt, är en svindlande tanke. Den nästan runda arenan började byggas år70 e.Kr. under kung Vespasius styre. Det var strax efter belägringen av Jerusalem, och kungen finansierade bygget med hjälp av krigsvinsterna. Det är så häftigt att gå runt här, man blir lixom aldrig mätt. Behöver jag säga att det blev en miljon bilder även här 🙂
Nu började matklockan göra sej påmind. Vi hade ju ätit frukost tidigt för att ta oss till Rom så snabbt som möjligt och nu var klockan över 12. Men vi hade ett par stopp till att göra innan vi skulle få mat i magen.
Andrea släppte återigen av oss i ett gathörn och pekade ut vägen åt oss. Snart stod vi framför Spanska Trappan som byggdes klart 1725 och som består av 135 trappsteg. Spanska Ambassaden låg precis framför trappan, därav namnet. Numera ligger paradgatan med alla ”fina” märken alldeles framför. Här finns Prada, Gucci och en massa andra dyra märken.
Vi blev upphämtade igen och körda till nästa hörn. Andrea pekade återigen ut vägen åt oss och vi knatade iväg. Ett stenkast bort var det massor med folk, vi var framme vid Fontana Di Trevi. Fontänen där den svenska aktrisen Anita Ekberg blev känd för hela världen när hon badade med kläderna på.
När vi var här sist fick man gå ner ända till kanten, slänga i sin peng, göra sin önskan och ta en bild med vattnet alldeles i bakgrunden. Nu var det avstängt runt fontänen, ville man gå ner kostade det 2 Euro. Vi nöjde oss med att kasta i en peng på avstånd och ta bilden uppifrån. Saker förändras, städer hittar nya sätt att tjäna pengar på. Såklart att turismen ska utnyttjas, detta är helt ok för mej. Slitaget måste ju vara enormt här, det kanske inte syns på bilderna – men det är galet mycket folk.
Äntligen mat
Nu var det iaf dax för lunch. Andrea tog med oss till ett litet torg vid en bakgata där vi såklart beställde in en carbonara, rätten är ju ett signum för Rom. Allt är gott när man är hungrig, men detta var verkligen jättegott. Varma, hungriga och törstiga lät vi oss väl smaka. Sen drog vi vidare igen, nu i ett lite lugnare tempo.
Pantheon är en favorit
Vi hade egentligen bara ett stopp kvar, en av mina favoriter, nämligen Pantheon. Detta är ett av det antika Roms bäst bevarade monument som uppfördes omkring år 125 e.Kr. under kejsar Hadrianus. Byggnaden är berömd för sin enorma kupol med det nio meter breda öppna takfönstret, oculus, och fungerar i dag som kyrka samt gravplats för bland andra Italiens första kung Viktor Emanuel II (han med ”Skrivmaskinen”).
Här har saker också förändrats. Förr fick man gå in fritt och se sej runt, såklart är ju det där hålet spännande. Hur kan det inte regna in genom ett hål i taket lixom? Men nu måste man ha biljett, 7 Euro kostar det. Vi nöjde oss med att titta utifrån, vi var rätt nöjda och gaska trötta. Trots att vi blivit skjutsade mellan grejerna var vi uppe i drygt 10 000 steg och då var vi inte ens färdiga med dagen.
Nu var vi rätt möra, men mycket nöjda med att ha sett så mycket men att det var sista stoppet. För sista gången satte vi oss i bilen och påbörjade resan tillbaka till båten. Vi kom fram till båten i god tid och kunde i lugn och ro sätta oss på balkongen och summera dagen. Jösses vilken fantastisk dag det blev!
Här kan ni se filmen från dagen i Rom:
På fem timmar hade vi alltså lyckats se allt man ”ska” se i Rom. Trots att det såg mörkt ut från början med tågstrejk och stulna tågspår.
För mej var det tredje gången här, så det var ok att ta allt i den här takten. För de som inte varit här förut, blev det ett smakprov på allt som finns att se och göra här. Och kanske en anledning att åka tillbaka för att se allt i lugn och ro. Det är ju lite det som är grejen med en kryssning; man packar upp en gång, sover mellan stoppen och får en smakbit av världen vid varje stopp. Gillar man det så åker man tillbaka annars låter man bli. Lite som Pisa, det behöver man egentligen bara se en gång – så intressant är det inte med ett lutande torn 😛
En kryssning är som ett smörgåsbord av länder, där man kan smaka lite och ta mer om man tycker det är gott!
Sjätte stoppet på kryssningen var i La Spezia. Där hade vi bokat en tur med rederiet som skulle ta oss till Pisa, Montecarlo di Lucca och en härlig vingård med vinprovning och lunch. Pisa med lutande tornet har vi besökt förut, de andra var nyheter för oss.
Vi brukar försöka ta oss runt på egen hand, men ibland är det rätt bekvämt att låta någon annan planera och styra upp allt åt en. Så efter fem stopp där vi utforskat platserna på egen hand, hade vi den här gången bokat utflykt med rederiet. Hamnen La Spezia ligger en liten bit från Pisa, så det är ju rätt bekvämt att ta skjuts dit. Dessutom väntar båten in sina bussar om något skulle hända på vägen.
Jag har för mej att vi skulle träffas vid bussen 8.30. Så det blev återigen en tidig morgon, för att kunna äta frukost i lugn och ro. Vi gillar inte att stressa på morgonen. Sen var det bara att snöra på sej promenadskorna, ta vattenflaskan i handen och gå iväg till bussen.
När man åker på en arrangerad tur brukar det alltid vara någon som alltid kommer försent och någon som är besserwisser. Så var det inte den här gången, alla kom i tid varenda gång. Kanske för att guiden uttryckligen sagt att bussen inte väntar och inte fartyget heller. Så vi kom alltså iväg från hamnen precis på minuten när det var sagt. Och någon timme senare var vi i Pisa.
Lutande tornet
Bussen parkerades och vi gick i samlad trop till torget utanför och släpptes sedan lösa för att upptäcka platsen på egen hand. Vi var här på vår bröllopsresa 2016, men kompisarna har aldrig varit här. Så vi myste mest i solen medan vi tillsammans gick runt och verkligen tog in området. Och tog massor med bilder såklart. Pisa är ju mest känt för sitt lutande torn och nu lutar det faktiskt väldigt mycket. Man har såklart stöttat upp det så mycket som möjligt, men det kan faktiskt rasa i princip när som helst. Ändå får man gå upp det… Vi nöjde oss dock med att stanna på marken och titta.
Montecarlo
När vi tittat klart och tagit sisådär 3 miljoner, bilder var det dax att samlas vid bussen igen för att åka vidare. En kort bit bort ligger Montecarlo, inte det som ni kanske hört talas om i Frankrike – utan Montecarlo di Lucca. En liten fin håla i hjärtat av Toscana, med eget litet fort och typ stadsmur. Sååå fint. Här hade jag kunnat gå hur länge som helst och bara tittat, men vi hade inte särskilt mycket tid på oss. Jag skulle gärna komma tillbaka och bo här 2-3 nätter och bara mysa av atmosfären. Så fint ställe!
Fattoria Il Poggio
Ytterligare en liten bit bort var det dax för lunch, med besök på vingården Fattoria Il Poggio och vinprovning. Vi kom fram till en liten allé och bortom den tornade vingårdens huvudbyggnad upp sej. Italienska vingårdar är något speciellt, jag har besökt några stycken nu och tycker de är så mysiga. Efter rundvandring brukar jag dröja mej kvar bland vinstockarna för att hitta den perfekta druvklasen att fota – det gjorde jag även den här gången.
Vi fick lite kallskurna charkuterier, en enkel bolognese och fem olika viner. Jag har inte riktigt lärt mej att tycka om röda viner, men smakade ändå, som sej bör vid en provning. Men de vita vann även den här gången, lätta, fruktiga viner som tyvärr inte finns att köpa hemma. Visst hade vi kunna köpa med oss, men man får inte förvara köpt vin i hytten – utan får lämna det innan man går ombord och får tillbaka det när man lämnar fartyget vid slutdestinationen. Det kändes så krångligt att vi struntade i det.
Vi fick dricka hur mycket vi ville, så några var rätt glada när vi åkte tillbaka till båten. Men rätt snart sov i stort sett samtliga. Jag utnyttjade tiden till att redigera bilder och uppdaterare sociala medier. Under resan har jag uppdaterat min instagram flera gånger om dagen. Helt enkelt för att inte komma efter för mycket. Bloggen har jag försökt att uppdatera, men det tar ju lite längre tid. Kika gärna in på min instagram om ni missat det @marlenerinda
Jag har dessutom försökt hålla jämna steg med Martin som redigerar våra filmer. Här kan ni se filmen från Pisa, den fantastiska lilla staden uppe i bergen och vingården:
La Spezia var alltså sjätte stoppet på kryssningen och det andra i Italien. Det var med andra ord en hel del spännande kvar på resan. Nästa punkt på dagordningen var Rom. Och där var det tågstrejk… missa inte det inlägget 🙂
Att gå hungrig ombord på Sun Princess är i princip omöjligt. Här finns drygt 25 olika restauranger och matställen, vilket gör fartyget till en gastronomisk egen liten sfär. Oavsett om man är sugen på en snabb pizza vid poolen, en saftig stek, färsk sushi eller en elegant flerrättersmiddag så finns det något för alla smaker.
Livet ombord på ett kryssningsfartyg är som att bo i en flytande stad. Man bor i sin lilla lägenhet och har flera torg i sin närheten och runt dem finns en massa restauranger. Ett tiotal av restaurangerna ingår i kryssningspriset, medan några är specialrestauranger med en extra avgift. Vi gillar att klä upp oss lite, få service och en känsla av fine-dining, därför hade vi ett bord bokat i Soleil Dining Room varje kväll. Klockan 19.30 stod samma bord uppdukat åt oss, med samma servitörer kväll efter kväll.
Lunchen däremot åt vi oftast i den sk bufférestaurangen The Eatery. Det är inte en buffé i traditionell mening, utan mer en massa matdiskar med olika teman där man får peka på det man vill ha, så läggs detta upp på en tallrik att ta med. Såklart fräschare än en buffé och mindre svinn antar jag.
Här kan man äta dygnet runt från de kanske 20 olika matdiskarna. Allt från indiskt till mexikanskt. Här åt vi alla frukostar utom två och nästan alla luncher, förutom när vi var i land. Jag hittade snabbt mina favoriter till frukost, en disk med en jättegullig kille som snart visste exakt vad jag ville ha; äggröra, guacamole, stekta champinjoner och ett kokt ägg. Det var svårare med bröd, men efter några dagar hittade jag det med.
Luncherna varierade, det blev allt från lasagne till hamburgare. Allt tillsammans med tillbehör från de otroligt fina salladsdiskarna. Men betydligt mer mat än jag är van vid alltså och det kommer såklart att visa sej på vågen. Man kan vara ”duktig” även på en sån här kryssning, men jag tänkte att det fick bli lite som det blir med den saken. Och det finns ett superfint gym ombord som man såklart kan använda om man tycker att intaget varit för stort, men det hade vi vare sej tid eller ork till. Vi har snittat 16 000 steg om dagen och varit mer döda än levande på kvällarna, då sover man istället för att gå till gymmet 😛
Här är en del av maten vi åt i Soleil:
Princess Plus
Och det är ju egentligen inte maten som är problemet, utan allt man dricker… jag har mest hållit mej till Cola Zero till maten (jag gillar inte vatten, saft kan funka med det finns inte ombord). Och jag hade nog mest druckit sockerfri läsk om vi hållit oss till ursprungsplanen och inte haft något dryckespaket. Men nu fick vi Princess Plus i ett samarbete med rederiet (resan har vi betalat själva) och kunde på så sätt nästan fritt välja bland både vin och drinkar på menyn. I det paketet ingår även WIFI, dricks och fri roomservice. Såklart jättepraktiskt, särskilt när det gäller WIFI och dricks som är ganska mycket pengar. Och det skulle snart visa sej att den där roomservicen skulle användas flitigt.
Med dryckespaketet blev det alltså en del alkohol, både för att det är gott, känns lite festligt och blir fina bilder. De andra drack ofta vin till maten, medan jag gärna tog en drink i solen på vår balkong på eftermiddagen och en senare på kvällen efter middagen. När det ingår är det ju kul att testa lite nytt som man inte smakat förut, så jag tror att vi lyckades smaka oss igenom det mesta. Det är dryck upp till 15 Dollar som ingår i paketet, vill man ha något dyrare betalar man mellanskillnaden.
Något för alla smaker
Ombord finns alltså något för alla smaker. Ena dagen kan man äta en klassisk amerikansk frukost, nästa dag njuta av nygjord pasta eller japansk teppanyaki. För den som bara vill ta en kaffe och en bakelse mellan aktiviteterna finns det flera caféer, medan The Eatery passar perfekt när man är flera som ska hitta något som faller alla i smaken. Så oavsett om man vill lyxa till det med en gourmetmiddag eller bara ta en hamburgare vid poolen finns det alltid något gott på nära håll.
Min favorit var ändå att sitta på balkongen med en läsk eller drink och bara njuta av att höra vågorna och känna solen värma nosen. En gång åt vi frukost på balkongen och det var så mysigt, tyvärr fanns det inte jättemycket på frukostmenyn för roomservice – men det funkade ändå. Att sitta där nyduschad och äta i lugn och ro medan kroppen och håret fick lufttorka i solen, asså… så mysigt! DET är lyx för mej.
En fika upp på däck är inte heller fel, här finns kaffe av alla de slag. För att inte tala om bakverk… det finns mängder och allt är jättejättegott. Vad sägs om kanelbulle med frosting? Konstigt med gott.
Som sagt: att gå hungrig ombord på Sun Princess är omöjligt. Det finns mat, fika och dryck dygnet runt och överallt. Trots våra 16 000 steg om dagen, kommer det ändå med allra största säkerhet att bli ett plus på vågen. Men då är det så. Det är ju faktiskt inte varje dag man åker på en sån här kryssning, inte ens varje år. Och ett plus går alltid att jobba bort, även om det tar längre tid att ta bort än sätta dit.
Är Princess Plus värt pengarna?
Skulle jag ta Pluspaketet igen? Kanske det, men inte mest för maten och dryckens skull – utan för att ha tillgång till WIFI och ha dricksen fixad. Under dagarna till havs är det väldigt bekvämt att kunna jobba, surfa och allt annat som man brukar göra på mobilen eller datorn. Och dricksen blir rätt hög om man ska följa policyn ombord, så det är skönt att ha den fixad utan att behöva tänka. Sen kan man ju ge mer om man vill det.
Och det finns en anledning till! För att komma åt Princess Appen behövs WIFI. I appen står allt man behöver veta varje dag, om hamnar, tider, underhållning, menyer osv. Och det är även med appen man beställer roomservice. Så Pluspaketet är inte så dumt faktiskt. Man får helt enkelt räkna lite och se vad man kommer fram till. Men bekvämt är det ändå, oavsett hur man räknar.
När vi kom till Genua var dax för en jobbdag. Där skulle vi nämligen möta upp turistrådet för guidning och lunch. Det blev en riktigt härlig och god dag där vi lärde oss massor om både staden och Liguriens smaker.
Genua ligger i Ligurien där bla peston kommer ifrån. Här håller man faktiskt VM i pesto (eller Pasta Genovese), det skulle jag gärna vara med om någon gång. Detta är alltså en stor mat- och vinregion i Italien och maten är en stor del av allt som händer här. Vi visste inte så mycket om vad vi skulle få vara med om men såg verkligen fram emot dagen.
Vi klev i land vid 9.30 och skulle tagit taxi in till stan, men det gick inte riktigt som vi hade tänkt. Så vi gick in till stan istället, det tog kanske en kvart. Vägen var väl inte den vackraste vi gått under resan och inte genom de finaste kvarteren, tvärtom faktiskt… men vi fick iaf se stan ordentligt på vägen. Guiden Christina mötte upp oss vid Piazza Ferrari och tog med oss genom de historiska delarna av staden.
Piazza De Ferrari – stadens vardagsrum
Vi började guidningen direkt. Området runt Piazza De Ferrari är hjärtat i Genuas historiska centrum. Här möts pampiga palats, smala medeltida gränder och spår av den tid då Genua var en av Europas mäktigaste sjöfartsrepubliker.
Själva torget är stadens naturliga mittpunkt, och den stora fontänen från 1930-talet har blivit ett av Genuas mest fotograferade landmärken. Runt torget ligger flera imponerande byggnader, bland annat operahuset Teatro Carlo Felice, börsbyggnaden och Palazzo Ducale. De sistnämnda används numera mest för utställningar och kulturevenemang.
I anslutning till Palazzo Ducale ligger även Torre Grimaldina, ett medeltida torn som under flera hundra år användes som fängelse för politiska fångar, adelsmän och konspiratörer. När man klättrar upp i tornet passerar man de gamla fängelsecellerna där fångarnas ristningar fortfarande finns kvar på väggarna. Högst upp har man en fantastisk utsikt över Genuas historiska stadskärna, hamnen och Medelhavet. Vi fick varsin hjälm på skallen och gick alla de många trappstegen upp till toppen.
Carruggi – de medeltida gränderna
Bara några steg från torget övergår de breda gatorna i ett myller av smala gränder, de så kallade carruggi. Många är bara ett par meter breda och kantas av små butiker, kaféer och ålderstigna bostadshus. Gränderna följer fortfarande samma sträckning som under medeltiden, då området sjöd av köpmän, sjömän och hantverkare från hela Medelhavet. Än i dag bär kvarteren tydliga spår av den tid då Genua var en av de mäktigaste handels- och sjöfartsrepublikerna. Det är så mysigt att gå runt här.
En kort promenad tog oss vidare till Via Garibaldi, aristokratins paradgata. Här ligger Palazzo Rosso som byggdes mellan 1671 och 1677 av den förmögna familjen Brignole Sale och har fått sitt namn från den karakteristiska mörkröda fasaden. I dag är det ett konstmuseum med verk av bland andra Van Dyck, Veronese, Dürer och Guido Reni. De praktfulla salarna med fresker och möbler är nästan lika imponerande som konstsamlingen. Takmålningarna är något av det vackraste jag någonsin sett. Och de är många!
Utsikten från Castelletto
Vår guide tog oss därefter till den charmiga bergshissen Ascensore Castelletto Levante, som på bara någon minut tog oss upp till stadsdelen Castelletto. Väl uppe väntade utsiktsplatsen Belvedere Montaldo, där hela Genua bredde ut sig framför oss. Härifrån såg vi den gamla stadskärnan och den livliga hamnen. Vi kunde faktiskt se vårt kryssningsfartyg som låg och väntade nere vid kajen. Det är lätt att förstå varför platsen räknas som en av stadens allra vackraste utsikter.
När vi sett det viktigaste, gått en massa och var rejält trötta i benen lämnade Christina över oss till Hira som är expert på mat och dryck i Ligurien. Hira tog oss till restaurang Al Veliero där ägarinnan tog emot oss med öppna armar och ett av de största leendena jag någonsin sett.
Smaker från Ligurien
Hira är matjournalist och driver Liguria Gourmet. Hon berättade om pestons ursprung och att det är långt mer än en grön röra – den är en del av Liguriens identitet. Traditionellt serveras den tillsammans med den lokala pastan trofie eller trenette, ofta kompletterad med kokt potatis och haricots verts. Vi fick testa den med handgjord pasta och ett lokalt vin, så jäkla gott.
Vi fick in rätter av alla de slag, bla kolsvart pasta färgad av bläckfiskbläck. Jag är inte särskilt förtjust i bläckfisk, men den pasta var så otroligt god. En av Hiras favoriter verkade det som, hon behövde inte ens beställa – en tallrik kom till bordet direkt. Vi fick även smaka en slags aladåb med bäckfisk till förrätt och flera andra pastarätter. Till detta passande viner såklart.
Lunchen avslutades med söta desserter och en liten shot av en lokal likör. Dessutom kom en liten pälsboll ut från köket, så vi fick även lite hundmys till efterrätt. Crazy Doglady var mer än nöjd 🙂
När Hira fick höra att vi inte var superförtjusta i Aperol Sprits, tog hon med oss till Cavo. Ett slags café med bar och lättare mat. Vi hann knappt fram förrän ägaren kom ut med ett fat med finaste kakorna inslagna i papper. Snart var bartendern igång med att blanda ställets signaturdryck, en sk Donkey sprits. Flaskan pryds nämligen av en åsna, vilket förklarar namnet. Himla god var den och ett perfekt avslut på en fantastisk lunch. Det var ju dessutom vår bröllopsdag, så vi var lite extra romantiska såklart 😛
Vi gjorde en kort intervju med Hira innan vi gick åt varsitt håll. Där hon gav tips om bra matställen i Genua och andra ”måsten” vad det gäller mat och dryck.
Ni kan se intervjun och film från dagen här:
Det var alltså en arbetsdag för oss i Genua, ungefär som det brukar se ut när vi åker på sk pressresa. Skillnaden var att vi var på en privat resa och hade våra vänner med oss, så de fick ”praoa” lite kanske man kan säga. Vi har ju inte ett helt vanligt jobb, men jag tror att de tyckte det var kul att vara med. Alla tyckte iaf att det var en både intressant och god dag.
Vi tog oss tillbaka till båten, nöjda med dagen och väldigt mätta. Det är enkelt att ta sej fram med fötterna i Genua och är dessutom nära till alla de viktigaste sevärdheterna och restaurangerna. Finns alltså ingen anledning alls att åka taxi. En fin stad som vi gärna återkommer till. Hira träffar vi gärna igen, vilken härlig människa!
10 år. Det är en rätt lång tid. Och så lång tid har Martin och jag alltså varit gifta. Tillsammans i 18,5 år, förlovade i 11 år och gifta i 10. Han friade på en strand i solnedgången på Öland, vi gifte oss på en skärgårdsbåt och åkte på en medelhavskryssning som bröllopsresa. I maj förnyade vi våra äktenskapslöften och nu är vi alltså på en andra bröllopsresa, en ny kryssning. Vatten vatten vatten 🙂
Vatten är alltså vårt tema. Vi gillar att åka båt av olika slag, självklart är en sån här kryssning en stor favorit. Det var ganska självklart att det skulle bli en ny långkryssning på vår andra bröllopsresa. Förra gången åkte vi ett varv runt på medelhavet, nu åker vi mellan Barcelona och Aten.
10 år. Mycket har hänt de senaste åren. Det har varit upp och ner, fram och tillbaka. Tvära kast och oväntade överraskningar. Men detta har varit mest runt om oss, vi har aldrig haft det dåligt. Ett par gånger har livet varit så tufft att vi känt att vi hållit på att tappa bort varandra, men då har vi pratat om det och styrt upp situationen. Vi är bra på att prata med varandra. Martin är min favoritperson att prata med. Vi kan verkligen prata om allt. Han är min bästis. Min person och pusselbit 🙂
Vi träffades på jobbet på Viktväktarna, redan 2001. Han satt i kassan och jag stod vi vågen. Efter ett tag blev han coach och jag hamnade i kassan. Vi började prata lite mer med varandra när vi jobbade ihop någon dag då och då. 2008 var jag pank och frågad om han behövde hjälp med sina klasser, det behövde han. Det tog typ två veckor så hade han flyttat in hos oss. Resten är historia, som man brukar säga.
Redan från början reste vi mycket. Vår första resa gick till Polen och Auschwitz, eftersom barnen skulle läsa om detta i skolan. Inte särskilt romantiskt, men vi lärde känna varandra mist sagt. Sen åkte vi till Tanzania på en safari, som också är en rätt jobbig resa där man kan få se varandras allra sämsta sidor. Två fantastiska resor som gav mersmak. Nu åker vi dock utan barn, de är ju vuxna och har sitt eget liv.
Livet är ju en resa brukar man säga och för oss stämmer det verkligen. Vi har haft det rejält tufft periodvis, inom familjerna. Så pass att jag blivit sjuk av stress. Jag vet faktiskt inte hur jag hade klarat med utan Martin när det var som värst. Han är min trygghet och stöttepelare och har alltid sin famn öppen för att trösta och ge mej kraft. Jag litar på honom till 1000 %. Jag vet att han aldrig skulle svika eller såra mej.
Man kan aldrig veta säkert, men jag tror att det alltid kommer att vara vi. Att vi kommer att bli gamla tillsammans. Jag hoppas verkligen det. Vi har så många drömmar kvar att realisera och resor att göra. Tredje bröllopsresan är redan bestämd, såklart blir det en ny kryssning 🙂
Men nu ska vi njuta klart av den här resan och av varandras sällskap. Än är det många dagar kvar.
Frankrike har hittills inte varit någon favorit, men Korsika ändrade en hel del på vår inställning. Mycket på ön handlar om Napoleon Bonaparte som föddes här. Men ön bjuder även på fina gränder, vacker utsikt och härliga bad. Korsika var alltså en positiv upplevelse och vi återkommer gärna!
Jag har rest runt lite i Frankrike sedan jag besökte Paris i slutet på 80-talet. Efter två rundresor i landet, den första 1989 och den andra 2006 tycker jag nog att jag sett en hel del – men jag har aldrig fastnat för landet. Det kan bero på att jag inte kan språket och fransmän är ju inte särskilt hjälpsamma om man inte pratat franska. I Paris blev jag dessutom utputtad i gatan, vilket skrämde mej rejält. Dagen innan i Marseille hade inte imponerat på oss, nu var det Korsikas tur att bekänna färg. Och vilken härlig dag det blev.
Ajaccios hamn ligger mitt i stan, så det var väldigt enkelt att gå i land och börja utforskandet. Det mesta handlar om Napoleon eftersom han föddes i ett hus när hamnen och döptes i kyrkan där. Innan vi gick dit tog vi en tur upp på muren som omringar hamnen för att få lite fina bilder av stan och båten. Avstånden är små, så inom någon kilometer har man alla sevärdheter. Så skönt efter några dagar med långa avstånd och massor av steg. Värmen håller dessutom i sej, så vi utforskar alla hamnar i dryga 35 grader. Mej gör det inte så mycket, mitt resesällskap berörs desto mer.
Napoleon är alltså född, döpt och uppvuxen här. Å det syns. Huset han föddes i ligger i en gränd nära hamnen, precis som kyrkan han döptes i. Där finns även dopfunten som numera står lite vid sidan om för intresserade att titta på. Den används alltså inte längre.
Vi gick genom gränderna, alla belagda med ojämn kullersten. Här krävs alltså bra skor som sitter ordentligt på foten och med bra, halkfria sulor. Jag kan bara tänka mej hur halt det kan bli vid regn. Kan man Napoleon historia så är den här stan såklart extra intressant. Jag har en historienörd till man, som gärna berättar det han vet.
Vi har fortfarande vännernas bucketlist att fixa, i Frankrike önskade Helene ett cafébord med röd- och vitrutig duk, där hon skulle ta en glas vin eller en maträtt i äkta fransk stil. Det gick sådär… Vi hittade en restaurang med rätt dukar, men där fick vi inte bara ta något att dricka. Så vi gick vidare. Till slut hittade vi ett ställe, men då ställde de fram ett bord åt oss utan duk – så det blev fel ändå och vi lyckade inte få ägarinnan att först att det var duken vi ville åt. Det var det där med ohjälpsamma fransmän…
Vi fick helt enkelt åka vidare utan att bocka av detta från listan. För nu var vi färdiga med Frankrike och skulle åka vidare. Men Korsika var fint, här skulle jag kunna tänka mej att att ta några dagars semester framöver. Jag vill gärna se mer av ön.
Vårt andra stopp på kryssningen var i Marseille. Frankrike har aldrig riktigt hittat in i mitt hjärta, men jag var villig att ge landet en ny chans. Det gick sådär…
Jag var i Paris 1988, åkte runt i Frankrike med mina föräldrar 1989 och med barnen 2006. Jag tycker att jag sett ganska mycket av landet, men ändå inte blivit övertygad om dess storhet. Förmodligen för att jag inte kan språket och fransmännen inte är särskilt hjälpsamma när man pratar engelska. Jag trodde detta var en myt, men det är det inte. Hur snällt jag än frågat så har jag nästan alltid fått ett snorkigt svar, OM det inte varit en äldre kvinna – de har varit mest tillmötesgående.
Nu skulle både Marseille och Korsika ingå som stopp på resan, Korsika så jag fram emot väldigt mycket. Men först var det alltså stopp i Marseille. Dag två vaknade vi i hamnen och gjorde oss ordning för att gå i land. Vi gillar ju att göra saker på egen hand, så vi tog på bästa gympadojorna och började upptäcktsfärden med att leta reda på en buss. Det var rätt långt att gå mellan båten och slutet på hamnen, kanske 1,5 kilometer. Rätt långt när det är 35 grader varmt, men vi gick ändå.
Man kan alltid ta en sk shuttle-buss direkt från båten till centrum som brukar kosta ca 15 Euro – men vi vill ju göra saker på vårt sätt. Ibland blir det inte som vi tänkt oss då… som nu. Vi hittade fram till busshållplatsen, där det väntade en massa fler. Vi hade sett en tidtabell som sa att bussen skulle komma om bara några minuter. Vi väntade och väntade… inte sjutton kom det någon buss. Efter typ 40 minuter gav vi upp och kallade på en Uber istället.
Då tog vi den dessutom direkt upp till Notre-Dame de la Garde som är en jättefin kyrka högt upp på ett berg. Det var som sagt väldigt varmt, även om det fläktade pyttelite där upp på toppen. Vi gick runt där, tog mängder med bilder och förundrades över den vackra byggnaden och den otroliga utsikten. Det är ett häftigt ställe!
När vi var färdiga tog vi ena benet för det andra och gick ner till stan. Det var svinvarmt, men vi traskade på och kom snart ner i stan. På vägen dit hittade vi mysiga små gränder, fina väggmålningar och små caféer. Rätt färdiga, pga värmen, tog vi oss till torget där bussen tillbaka till båten skulle gå. Och jodå, vi hittade den med bara någon minuts marginal innan den skulle gå. Så sista meterna sprang vi för att hinna, betalade och klev på. Men den gick inte… vi väntade och väntade… Andra som också skulle till hamnen frågade busschauffören om avgångstid – men han kunde ju inte engelska… Vi lyckade väl iaf få fram att bussen skulle gå om typ 20 minuter. Så det vara bara att ha is i magen och vänta lite till.
Här är film från dagen i Marseille:
Och jodå, bussen gick. Chauffören var antingen irriterad eller påverkad av värmen, för han körde som en dåre genom stan. Prejade en annan buss som blev vansinnig och trängde sej i korsningar. Det var en spännande busstur kanske man kan säga… Fram kom vi iaf och kunde påbörja den lilla promenad tillbaka till fartyget. Väl tillbaka var vi rätt trötta och inte heller den här gången föll jag för den omtalade franska charmen.
Marseille är inget ställe jag kommer att åka tillbaka till. Nu var Korsika nästa hamn och nästa försök till att få en bättre bild av Frankrike. Det kunde ju inte bli så mycket värre iaf 😛
Vi är ombord och på väg. 14 härliga dagar på Medelhavet med 12 spännande stopp. Vi klev ombord på lördagen och redan dagen efter vaknade vi i Palma på Mallorca. Här skulle vi bocka av första punkten på kompisarnas bucketlist.
När vi tittar på en resa är destinationen viktigast och boendet sekundärt. Visst vill vi ha ett bekvämt och fint boende, men vi har inget behov av fem stjärnor eller lyx. När vi skulle boka den här kryssningen letade vi först reda på en intressant rutt. Det var den som fick avgör vilken båt det blev. Nästan alla fartyg på medelhavet är fina, så det är inget större problem.
Det är inte många rutter som har stopp nästan varje dag. Vi vill ju se så mycket som möjligt av länderna runt Medelhavet, så när vi hittade den här rutten mellan Barcelona och Aten var det lixom redan klart. Rederiet spelade ingen roll – det var rutten vi ville åt. Men vi är så nöjda!
Vi trivs i hytten. Båten är fin och lagom stor, även om vi har sett långt ifrån allt. Det får bli lite i taget. Vi är ju i land hela dagarna from nu. Av 14 dagar har vi alltså hela 12 stopp. Det är faktiskt rätt hektiskt, men så himla intressant.
Det kommer dessutom att förutom upplevelser i massor, även ge oss en massa steg. Hela 16 000 blev det på första stoppet. Vi har gått från noll till hundra kanske man kan säga 🙂
Vi vaknade alltså på Mallorca, sisådär 5-6 km från centrum. Så vi bestämde oss för att ta bussen, det är ett bra sätt att se en ny plats tycker vi. Målet för dagen var den stora katedralen. Bussen stannade alldeles i närheten. På vägen såg vi hamnpromenaden, hotellet där jag bodde för några år sedan, mysiga kvarter och några sevärdheter. Mallorca är så fint!
Väl framme vid katedralen insåg vi hur stor den var. Vi gick inte i den, utan nöjde oss med att ta bilder utifrån. Från alla håll typ.
Sen gick vi in i gränderna för att uppfylla första punkten på Helene och Kristers Bucketlist: att dricka sangria i Spanien. Det tog några försök innan vi hittade någon som serverade sangria ur en kanna, men när vi väl gjorde det blev vi mer än nöjda. Det var den godaste sangria jag druckit!
Sen promenerade vi lite till innan vi tog bussen tillbaka till båten. En bra start på resan måste jag säga. Mallorca är så fint. Jag kommer gärna tillbaka fler gånger, även om jag varit här rätt många hittills.
Här kan ni se film från dagen:
Med 36-37 grader varmt är man rätt trött när man gått typ 16 000 steg. Så det var inga problem med sömnen den natten. Men innan vi lämnade hamnen blev det en drink i eftermiddagssolen. Vi har fri roomservice – gissa om vi utnyttjar det.
På kvällarna sitter vi gärna på balkongen och jobbar lite. För ja, vi må vara på semester, men en del saker måste vi göra ändå. Och bloggen vill jag gärna uppdatera så ofta det går för att inte komma efter för mycket. Så balkongen är ett bra kontor där vi alla gärna sitter och jobbar lite.
Nästa morgon vaknade vi i Marseille. Det ska jag berätta om i nästa inlägg.
Efter en kväll en intensiv kväll i Barcelona vaknade vi fulla av förväntan på lördagsmorgonen. Äntligen var det dax att åka till hamnen och gå ombord på Sun Princess som skulle vara vårt hem kommande två veckor. Som vi längtat!
Efter en lugn frukost satte vi oss och jobbade en stund. Vi skulle inte vara i hamnen förrän efter lunch, så vi hade gott om tid på oss. När vi satt där i det lilla tv-rummet så sprack plötsligt taket!
Jag hörde hur något började droppa i allt snabbare takt, ganska snart så snabbt att det rann ordentligt. Då reste jag mej för att se efter vad det var. Mellan frukostmatsalen och tv-rummet var en stor spricka i taket där det forsade vatten. Jag sprang faktiskt in i köket och viftade åt personalen och komma med. De behövde inte titta länge för att se vad som stod på.
Medan de fixade med läckan så fixade vi med vårt. Men snart packade vi ihop oss och gick därifrån, undrar vad som hände sen…
Vi blev upplockade av en taxi och var snabbt framme i hamnen och terminalen där Princess Cruises har sina fartyg. Och där stod hon: Sun Princess. 340 meter lång och 21 våningar hög.
När vi kryssade senast, 2016, var det ett jäkla meck att checka in. Nu lämnade vi väskorna utanför, checkade in och klev ombord. Plättlätt. Vissa saker blir alltså enklare med tiden 🙂
Väl ombord sjönk vi ner i varsin fåtölj med en cola, innan vi fick tillgång till våra hytter. Vi hade tur och fick våra väskor direkt, kompisarna fick vänta på sin ena väska ett bra tag.
Vi bor på 14:e våningen och har en hytt med balkong. Eftersom vi åker tillsammans med Helene och Krister och gillar att umgås, bad vi vår hyttansvarig att låsa upp dörren mellan balkongerna. Så nu har vi en stor balkong där vi kan sitta tillsammans. Och där sitter vi massor!
Här kan ni se film från ombordstigandet:
Första dagen ombord spenderas mest med att få koll på läget. Alla måste genomgå en kort säkerhetsutbildning innan fartyget lämnar hamnen. Så det var det första vi gjorde, sen blev det en sen lunch och lite sånt.
Men sen satt vi faktiskt mest på balkongen och bara njöt. Nu har äventyret börjat på riktigt!
Så var äntligen väskorna packade och dagen D var här. Det var dax att åka till Arlanda för vidare resa till Barcelona där vi skulle kliva ombord på kryssningsfartyget Sun Princess.Snacka om att vi var förväntansfulla!
Jag vet inte hur många gånger jag packat om min väska. Lagt till och dragit ifrån. Jag vill gärna ha en klänning per kväll, eftersom vi tycker om att äta i den finare restaurangen. Men 14 olika klänningar… det gick helt enkelt inte. Till slut ansåg jag mej iaf klar och stängde väskan. Vi väntade in kompisarna som ställde sin bil hos oss och tillsammans tog vi pendeltåget till Arlanda där vi skulle sova.
Vi brukar göra så. Ta en hotellnatt för att slippa stressen innan avresa. Då vet man att man är på plats i tid, särskilt skönt på vintern när värdet är osäkert. Men en liten extra lyx så här på sommaren. en bra start på resan helt enkelt.
I fredags åt vi frukost innan vi checkade in bagaget och gick den korta biten till säkerhetskontrollen. Kl 12 satt vi på flyget och några timmar senare landade vi i Barcelona. Redo att ta oss an den härliga staden. Med löparskorna på kanske man kan säga…
Martin och jag har varit i Barcelona flera gånger tidigare, men det har inte våra kompisar. Vi hade ungefär 5-6 timmar på oss att visa dem så mycket som möjligt. Det blev ett litet race. Vi tog oss till hotellet, kastade in väskorna och gick iväg. Tunnelbana är smidigaste sättet att ta sej fram i staden. Vi jämförde lite och köpte sedan varsitt dygnskort eftersom vi skulle åka lite fram och tillbaka.
Första målet var Sagrada Familia. Den gamla katedralen som byggts på de senaste 100 åren. Nu är den nästan färdig, bara några mindre detaljer kvar. Som jag förstått det. Och byggställningarna är nästan borta. Ett självklart ställe att börja vårt äventyr i Barcelona.
Här kan man gå hur länge som helst, men vi hade ju lite begränsat med tid. Så efter ett varv runt byggnaden och mängder med bilder, tog vi oss vidare. Nu var det dax för mat. Vi hittade en ställe i närheten av Catalunya där vi hade nästa punkt på programmet.
Mätta och belåtna gick vi mot Nationalmuseum och parkerade oss vid fontänen framför museet. 21.30, fem kvällar i veckan hela sommaren, är det ljud- och musikshow i fontänen. Det är så häftigt!
Vi fick reda på showen kring fontänen när yngste sonen var i Barcelona på språkresa för typ 16-17 år sedan. VI hälsade på honom och han tog med oss dit. Detta kom vi såklart ihåg när vi var tillbaka några år senare och nu ville vi visa kompisarna. Det är sååå häftigt!
Efter det ca 40 minuter långa showen tog vi oss vi La Rambla och Columbus Statyn hem till hotellet. Jag kan lova att vi kraschlandade i säng och somnade direkt.
Här kan ni se filmen från Barcelona och första dagen på resan:
Efter en god natts sömn men med lite ont i benen var vi redo för resans stora mål. Det var dax att ta sej till hamnen 🙂
Nu har jag babblat om sommarens resa så mycket att jag knappt vet vad jag har berättat. Men har jag verkligen sagt hur resan ser ut och vart vi är på väg? Tror faktiskt inte det… Nu är vi iaf på väg och jag ska berätta allt!
När vi gifte oss var vår bröllopsresa en medelhavskryssning. Ni vet: jättestor båt, blått vatten och en massa intressanta stopp på vägen. Då klev vi både på och av båten i Barcelona och passerade sedan bla Rom, Nice, Venedig och Montenergo. En helt underbar resa och bra rutt.
I maj förnyade vi våra äktenskapslöften eftersom det i sommar är 10 år sedan vi gifte oss. Självklart ville vi åka på en andra bröllopsresa och det fick gärna vara en kryssning. Så vi började titta och hittade snart en rutt som passade oss. Rutten är viktigare än båten. Och nu är vi alltså snart ombord. Nu är det dax 🙂
Rutten vi hittade är enkelt sagt en kryssning mellan Barcelona och Aten. Vi kliver strax på i Barcelona och ska sedan passera bla Mallorca, Marseille, Genua, Rom, Korsika, Ephesos och Mykonos, innan vi klivar av i Aten. 14 dagar på vattnet med hela 11 hamnstopp. En rolig rutt helt enkelt. Och båten som tar oss runt heter Sun Princess. En rätt ny båt, byggdes 2024, som har 21 våningar och tar 4000 passagerare. Så den försöker vi nu lära oss att hitta på.
Några av hamnarna besökte vi för tio år sedan, men då hade vi ju ingen Youtube-kanal. Så vi kör en repris på bla Rom, Pompeji och Pisa för att helt enkelt ta nya bilder och filma lite. Jag kommer att lägga upp massor med bilder och sk stories på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr – så häng med där om ni vill se vart vi är.
Som reseskribent och van resenär är jag bra på att packa. Iaf när jag reser i jobbet. Men nu… jag vet inte vad som har hänt. Jag får inte ihop det. Att resa privat är tydligen mycket svårare är att resa på jobb. Allt är ett enda kaos.
Trädgården är alltså röjd och min nya telefon funkar. Nu är det bara ”resten” kvar att fixa innan vi drar till Arlanda imorrn. resten ja… I måndags var vi till stan och köpte ny kostym till Martin. Det blev faktiskt två stycken till slut och ett gäng skjortor. Då träffade vi även Grekiska Turistrådet för att prata om våra stopp i bla Aten. Ja, vi kommer att jobba lite på vägen. Det är svårt att låta bli. Såna är vi. Vi har även kontakt med turistrådet i Italien.
Hade det varit en ren jobbresa, så hade packningen varit enkel. Då är man borta 3-5 dagar och ska vara representativ hela tiden. Den packningen går på rutin. Likaså att packa husbilen, det är också enkelt och då tvättar vi ju dessutom på vägen. Men nu…
Jag plockar fram, lägger i och plockar bort. Det ska vara klänningar till kaptensmiddagar och temakvällar samt representativt i hamnarna. Men det ska också vara lite mer avslappnat när vi äter i mindre fina restauranger och strandkläder de få dagar som vi är helt på havet. Åsså ska det ju vara passande skor till alltsammans. Och smycken… och kanske en tjockare kofta, men det ska ju vara typ 30 grader hela tiden. Behöver jag långbyxor då? Kanske inte. Jag lovar, jag blir snart galen.
Så har vi ju den lilla detaljen böcker… jag brukar ha med en bok för varje dag i vanliga fall. Det går helt enkelt inte nu, dessutom kommer vi att ha hamnstopp 12 dagar av 14. Jag kommer faktiskt inte att hinna läsa särskilt mycket alls. Men jag vill ju ändå ha chansen när den väl kommer. Så jag har faktiskt gått med på att läsa i mobilen samt lyssna på böcker. Men lite följer ändå med på resan. Inte alla på bilden, men några. Planen är att läsa Christina Eriksons serien om Svartå och Emma Hambergs serie om Rosengädda.
När jag väl fått till packningen ska jag snabbröja huset också. Jag vill komma hem till ordning. Dessutom kommer svärfar att vara här en del, då blir det ju trevligast för honom om det inte ligger dammflodhästar överallt. Så det finns lite att göra lixom. Just det ja! Mediciner! De måste ju med. Och jag ska fixa naglarna…
Men ytterligare två texter är skickade till redaktören på tidningen, faktura är skickad, veckomenyer är tidsinställda hela juli och augusti och en massa annat är också fixat. Bara ta tag i det sista. Imorrn kommer våra kompisar hit, då blir det en lättare lunch innan vi drar till Arlanda. Där sover vi innan flyget går på fredag. På lördag kliver vi på Sun Princess i Barcelona. Oavsett om jag fått ihop packningen eller inte. Bäst att fortsätta alltså.
Vi besöker 50-60 campingar och ställplatser varje år, för att det är vårt jobb. De flesta är ganska lika, men så händer det att vi kommer till en riktig pärla. Såna platser kan vara svåra att lämna och så var det i Gränna eller rättare sagt Örserum. Över helgen bodde vi på en av de finaste ställplatser vi varit på hittills. Ett vackert gammalt badhotell från 1905.
Ibland poppar det upp nya anläggningar och då är vi rätt snabba på att åka dit. Vi har ju som uppdrag av campingtidningen Husvagn & Camping att testa campingar och ställplatser. Det är såklart extra roligt att kolla in något helt nytt. När vi fick veta att Gränna Strandhotell öppnat en ställplats med bara fem husbilsplatser och vi faktiskt var i närheten är det klart att vi åkte dit. Vilket ställe!
Örserums badhotell, som i dag är känt som Gränna Strandhotell, har sina rötter i den svenska brunnsepoken. Om jag fattat det rätt så låg det redan på 1600-talet ett gästgiveri på platsen, men detta kan vara fel. På 1800-talet upptäcktes två källor med mineralrikt vatten som ansågs ha hälsobringande egenskaper. År 1905 invigdes Örserums Brunns- och Badanstalt, där gäster reste för att kombinera brunnsdrickning, bad och rekreation i den natursköna miljön vid sjön Ören. Sedan dess har anläggningen utvecklats från klassiskt brunns- och badhotell till dagens Gränna Strandhotell. Källorna finns fortfarande kvar i den gamla brunnsparken som en påminnelse om platsens ursprung, men de används inte.
För drygt ett år sedan tog kocken och entreprenören Mathias Wessman över verksamheten. Jag har sällan träffat en så engagerad människa. På bara ett år har han rustat upp och, i mina ögon, förbättrat verksamheten totalt. Han har bla tagit ner 27 stora träd och öppnat upp utsikten helt över vattnet. Jag såg en bild där hela den vackra parken var belamrad med stora björkar som dolde utsikten totalt, idag är där öppet och välkomnande. Men det första han gjorde var att ändra namnet från Örserum badinrättning till Gränna Strandhotell, rätt eller fel… men det drar definitivt mer folk till Gränna än till Örserum.
När vi kom fram sken solen från en klarblå himmel och det var väl en 25 grader. Vi fick platsen närmast stranden, vilken visade sej vara kanske 10-15 meter bort. Vi brukar bara stanna två dagar på en så här pass liten ställplats, men vädret skulle bli dåligt och hela hotellet ingick ju – så för att vara helt säkra på att hinna gå igenom allt och få fina bilder tog vi en natt extra och det var en jäkla tur. Som husbilsgäst får man använda hotellets faciliteter, som toa, dusch, bastu, spelrum, restaurangen osv. Det blir alltså lite som att bo på hotell fast man sover i husbilen.
Första kvällen testade vi restaurangen. Vi gjorde som vi brukar och beställde signaturrätterna, finns det några så är det såklart dem vi vill ha på bild. Martin fick därför en miso- och soyamarinerad lax till förrätt och svensk bogfilé till varmrätt. Jag tog burrata till förrätt och en löjromspizza till varmrätt, för att det helt enkelt är gott och gör sej bra på bild 🙂
Å jösses så gott allt var. Vi äter såklart alltid av varandra för att smaka allt. Men först ska det tas bilder, så vi äter nästan aldrig varm mat. Så är det. Jobbet år först. Men det gör oss ingenting, vi har ju blivit rätt vana vid att det är så här. Vi blev mätta och belåtna ändå och gick nöjda från bordet.
På lördagmorgonen tog vi en sen frukost upp på hotellet. Så himla lyxigt med hotellfrukost när man sovit i husbilen. Står man på ställplatsen har man lite rabatt på frukosten, detta ska utnyttjas såklart. Särskilt som frukosten är jättefin, med allt man kan önska och lite till. En traditionell hotellfrukost helt enkelt. Det enda jag tyckte saknades var löskokta ägg och kanske våfflor med vispad grädde och sylt, bara för att det är så gott 😛
Lördagen var fin, då upptäckte vi området och satt mest ute. Då passade vi på att filma och fota det vi kunde. Vi kom så sent till frukosten att den var rätt urplockad, så den kunde vi inte fota utan fick vänta till måndagen. Restaurangen var nämligen abonnerad resten av lördagen och halva söndagen pga fest. Men på söndagseftermiddagen blev vi visade runt hotellet, fick titta in i sviterna och de mindre rummen. Vi fick också veta om kommande planer, det kommer att hända mycket spännande här. Som alltid när det kommer en ny entreprenör till ett litet samhälle, så finns det en och annan som inte tycker om att det sker förändring. Så är det även här, men det skapar ändå arbetstillfällen, som en av de närboende konstaterade.
Söndagen bjöd i övrigt mest på regn, blixt och dunder. Som i större delen av sverige. Vi kom nog rätt lindrigt undan ändå tror jag. Vi satt mest och jobbade, skickade ett par nya texter till redaktören. Vilket alltid känns lika skönt. Eftersom det regnade hade vi redan packat in utemöbler och sånt, så när vi vaknade på söndagen var vi färdiga att åka. Men först sprang vi upp till restaurangen för att fota frukosten innan de ens hade öppnat för gästerna. Nu hade vi alla bilder vi behövde.
Men det var inte helt enkelt att åka därifrån. Vissa platser fastar man lixom direkt för. Gränna Strandhotell var inte bara vackert och trivsamt, där var även Mathias som ödmjuk, varm och välkomnande ägare med hundra idéer. Otroligt inspirerande. Vi hade gärna stannat länge till, men vi måste ju vidare. Men vi kommer tillbaka, vi måste ju se vad som händer med alla Mathias idéer. Så himla spännande ju!
Det kommer såklart en film härifrån, så fort vi hinner 🙂
