Det var dax att börja röra oss lite söder ut. Nu hade vi tio dagar på oss innan sommaren sista premiär. Vi var i Falkenberg och skulle till Kosta, så vi tänkte fördriva tiden lite i Skåne. Ett landskap vi verkligen gillar!
När Martin jobbar kan vi bara åka en kortare sträcka på hans lunch eller efter jobbet. Så när han slutade jobba på måndagen packade vi ihop oss och drog till Höganäs och Bananpannkakans lite annorlunda ställplats. Här har vi varit flera gånger och är goda vänner med Micke och Gittan som driver gården. De åt middag när vi kom fram, men vi visste var vi skulle stå och ställde oss på plats.
Bananpannkakan är egentligen en gammal skrot som Micke rensat upp och fixat ställplats på. Han har tagit vara på en del av skrotet och bla gjort en variant av staket, små och stora skulpturer mm. Allt som går att använda har han tagit till vara på, på en mängd olika sätt. Långbordet är en gammal flygplansvinge och det ligger en flygplanskropp uppe på ett tak.
Resultatet är alltså ett annorlunda och väldigt roligt ställe. Det finns detaljer precis överallt och man upptäcker nya saker hela tiden.
Alla som kommer dit får en liten påse med ägg och banan, så man kan laga sin egen bananpannkaka. Äggen är såklart från gårdens egna höns, men bananplantor har man inte några egna. Än. När vi kom fick vi en hel liten ask med fina ägg i olika färger. De var så fina att jag ville ta en bild med hönorna. Jag har varit i hönsgården flera gånger, så Micke tyckte att jag kunde fixa det själv. Så jag gick in där och tog lite bilder och i ett obevakat ögonblick så smet en av hönorna ut. Jäkla skit.
De här hönorna har förr gått lösa ute i trädgården, så det är ju inte så att de flyger iväg eller nåt. Men det var ju lite förargligt att den smet och att hon dessutom var helt omöjlig att få tag i. Jag hade lixom för få armar och kunde inte själv mota henne från två håll. Efter en stund fick jag hjälp och kunde få in henne hos sina kompisarna igen. Inge skada skedd alltså. Och bilderna blev helt ok.
Det var varmt och skönt, så jag satt lite vid poolen ”Playa del bananaz” och läste och sedan i skuggan vid bilen. När vi åt middag kom byns sheriff och hälsade på. Han heter egentligen Sven och är fd polis. Han kommer ofta på någon av sina fina hästar och låter gästerna klappa hästen och mata med den morötter. Den här gången hade han en bild i huvudet som han ville att vi skulle försöka få till. Självklart hjälpte vi honom med det. Och det blev ju rätt bra 🙂
Det blev inte så många timmar här, efter knappt ett dygn var vi tvungna att åka vidare. Men vi kommer tillbaka, kanske om bara några veckor. För här trivs vi verkligen!
Kalmar är en väldigt fin sommarstad, som vi gärna tillbringar några dagar i. Vi kom fram till Stensö Camping, checkade in och körde till vår plats. Men där stod det redan en bil… va sjutton? Hade vi sett fel på vår bokning, eller…?
Det är alltid lika skönt att komma på plats och fixa allt. Den här gången skulle vi stanna två nätter och det var em hel del jobb som skulle göras, så vi ville gärna komma på plats så smidigt som möjligt. Att då mötas av att platsen är upptagen känn sådär. Men men, det kan ju vara ett misstag som är enkelt att åtgärda. Det var det, men inte utan sura miner tyvärr.
Efter att ha kollat vår bokning och sett att den var korrekt, frågade vi dem som stod på platsen om de verkligen stod rätt. -Vaddå? Ja, eller vad är det för plats då? Vi står ju på 184, vår plats. -Njae, ni står på 183 som är vår plats. -Jaha, men ni kan väl ta vår? -Ja, om ni ska vara två nätter. – Nä, en, men det spelar väl ingen roll? -Jo, vi vill inte behöva byta plats.
Där slutade vi diskussionen och gick tillbaka till receptionen. Oss spelade platsen ingen roll, bara vi kunde stå i två dagar utan att flytta på oss. Receptionen var otroligt hjälpsamma, men där fanns ingen annan plats – så de andra var tvungna att flytta sej. När de såg personalen komma blev det fart på dem och med stor möda och syrliga kommentarer bytte de iaf plats. Å såg riktigt sura ut. Precis som om det var vårt fel att de ställt sej fel. Hade det var vi så hade vi bett 1000 gånger om ursäkt och skämts rejält. Här var de ist sura på oss!
Jaja, vi fick vår plats, installerade oss och kunde slappna av. För att få lite lugn tog vi ut cyklarna och gav oss iväg på en liten tur. Kalmar är ju så fint. Vi cyklade till centrum för att titta på den nya ställplatsen och tog ett varv runt slottet och Krusenstiernska gården. Det blev även en liten stund på ”vår” bänk vid vattnet mittemot slottet. Det är så mysigt att sitta där i solen.
Den här gången stannar vi kortare än vi brukar, så detta är ungefär vad vi hann – förutom att gå på premiären av årets utomhusteater. Det ska jag berätta mer om i nästa inlägg.
Vi visste inte vart vi skulle på tisdagkvällen, det enda vi visste var att vi skulle vara i Kalmar på onsdagen. Så vart sjutton skulle vi sova? Öland är ju väldigt nära Kalmar… och lite sugna på kroppkakor var vi… alltså drog vi över bron till våra vänner i Arontorp 🙂
Vi är ju alltid på Öland någon gång under sommaren, men inte i år. Nu har vi dessutom sålt vårt hus på norra Öland, så en 55-årig lång epok är lixom över. Känns faktiskt inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra. Men att inte besöka Öland på sommaren är konstigt, så när vi väl beslutade oss för att bara åka dit över natten kändes det helt rätt.
Vår kompisar Anne och Stefan var också på ön, så vi bestämde att vi skulle ses. Det var ju inte så länge sedan, men vi kände nog allihop att det behövdes en slags summering av midsommar. Det hände så otroligt mycket under den veckan och nu hade vi alla smält alla upplevelser och behövde prata lite om det. Dessutom ville jag mysa lite med Tess igen.
Vi hann inte mer än ställa bilen på plats så satte vi oss alla i vår bil och pratade. För andra gången fick vi en husbilshund. Tess hade inget alls emot att vara hos oss, hon somnade gott medan vi satt och pratade. Vi kom vid 18-tiden och restaurangen stänger 18, så kroppkakorna fick vänta till dagen efter.
Onsdagen började med Arontorps fantastiska frukostbuffé. I klass med hotellfrukost på ett finare hotell, för bara 89 kr. Missa inte den om ni är i närheten. Här finns allt från helt vanlig frukostmat till sill, lax och stekta kroppkakor. Allt så suveränt gott!
Vi satt oss för att jobba och kompisarna sa bye bye och åkte iväg. De skulle utforska Öland under några dagar och fick såklart massor med tips av oss. Vi jobbade klart, sen gick vi upp till restaurangen för att äta en tidig middag innan vi körde över bron igen. Att åka bron från Kalmar till land är alltid lika härligt, att åka åt andra hållet känns inte alls lika roligt. Men men, nu väntade jobb – det var lixom bara att åka.
Det tar bara någon halvtimma till Stensö Camping. Där var lite trassel innan vi kom på plats, men snart stod vi där vi skulle och kunde förbereda för sommaren första premiär.
Efter vår fantastiska vecka i Dalarna körde vi i ett sträck hem och landade utanför vårt hus strax efter 13. Det var dax att göra ett snabbt ryck med ”måsten” och då snackar vi snabbt…
Det är mycket som ska göras i ett hem och en trädgård på sommaren. Har man varit borta i fyra veckor blir detta väldigt tydligt. Nu hade äldste sonen och min pappa hjälpt oss med gräsklippning, så det slapp vi iaf tack o lov. ”Bara” resten kvar…
Vi packade ur bilen på allt vi köpt med oss på vägen. Två lådor knäckebröd och en stor kasse från Ullared. Plötsligt fick vi plats igen. Smutstvätten körde direkt in i maskinen och pantflaskorna las på sin plats i en plastlåda på altanen. Sängen revs ur och första maskinen tvätt körde igång. Medan den jobbade började jag röja i trädgården.
I år hann jag iaf njuta lite av mina fina pioner och min lilla schersmin, det var länge sen. Men jag missade blomningen av syrenerna och rhododendron, jaja… De där pionerna var iaf fint att se innan de som vanligt regnar sönder av skyfallen. Dessutom var några jordgubbar färdiga, så i år fick vi smaka dem. Sååå goda!
3 timmar senare hade jag kört 2 maskiner tvätt och ytterligare en snurrade. Trädgården var hyfsat fin igen, sonen var klippt och mina föräldrar hade hämtat sin låda med knäckebröd. Och jag var helt slut. Under den här tiden hade Martin fixat med vårt nya internet, tvättat bilen och lagat mat åt oss. Även han helt slut. Efter att jag klippt även honom blev det en tidig kväll i säng.
På måndagen var det arbetsdag som vanligt för Martin, medan jag fixade det sista. Jag bäddade rent i sängen i husbilen, vek alla rentvättade kläder och la dem på plats i skåpen igen. Det sista jag gjorde var att byta ut innehållet i vår bokhylla. Nu väntar minst två månader på rull, det kräver en överfull bokhylla.
På lunchen åt vi snabbt, sen åkte Martin och fyllde på gasol. Och när han slutat jobba vid 15-tiden drog vi iväg igen. På söndagen vaknade vi alltså i Dalarna och på måndagen somnade vi i Valdemarsvik. Tvära kast kan man tycka, men så är ju vårt liv.
Nu väntar utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, till att börja med 🙂
Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂
Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.
Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.
Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.
Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.
Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.
När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.
Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.
Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.
På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.
Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.
Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!
Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.
När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.
Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!
Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!
Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂
Det kommer självklart en film på youtube om hela vårt midsommarfirande, från början till slut. Men det tar någon vecka, bara detta inlägg tog typ en hel dag att skriva för att få allt rätt. Och rätt måste det ju bli. Så håll ut – det kommer!
Så var det dax för det vi gått och väntat på i ett helt år. Ett äkta midsommarfirande i Dalarna! Söndagen innan midsommar checkade vi in på Orsa Camping som skulle vara vår bas hela veckan. Jösses vilken stor anläggning!
Våra vänner var redan på plats och kunde se att vår plats var upptagen. Så vi satt kvar i solen på Kättingens ställplats och väntade på klartecken. Man får ju egentligen inte checka in förrän kl 13, men är platsen ledig kan man komma tidigare. Det kunde dock inte vi, husvagnen rullade iväg 12.55 typ… så vi hann ta det lugn och käka lunch innan vi till slut kunde dra åt handbromsen på platsen som skulle vara vår en hel vecka. Så länge brukar vi inte stanna på en plats, men nu skulle vi ju jobba här.
Det blev ett glatt återseende med våra vänner Anne och Stefan och såklart även med deras pälsboll Tess. Tänk att jag skulle få hundmys en hel vecka. Det kan ju inte bli bättre. Och man kan nog säga att både jag och Tess tog tillvara varenda minut 🙂
Orsa Camping är stoooor. Här finns hela 7 servicehus, det visar tydligt att det är många gäster som ska servas. I vanliga fall är det kanske 2-3 stycken. Men om jag säger 800 campingtomter, kanske 40 stugor och ett 10-tal campingtält. Ja, då fattar ni. Vi mätte upp att hela området är knappt en kilometer långt, det blev alltså mååånga steg om dagen bara för att gå på toaletten eller duscha.
Nu kan vi ju göra sånt i bilen, men finns det toa så tycker Martin att det är lite bekvämare med hans långa ben att gå dit istället. Och jag är för lat för att gå iväg 😛
Campingen ligger fint precis vid Orsasjön och har även en liten kanal som går igenom delar av området. Vi stod precis vid den kanalen och kunde följa folk som paddlade SUP och fiskade. En bra plats, vill ni ha den så ska ni be om plats 437. Det är i ett hörn, en bra bit bort från receptionen. Här hade vi det lugnt och skönt fram till torsdagen när midsommargästerna började rulla in. Då kom vi på varför vi inte gärna står på stora campingar…
Här ska vara tyst kl 00.00 på sommaren. 00.15 gick jag ut och sa till ett par 13-14-åringar som spelade fotboll mellan våra bilar. Jag fattar att ungar vill ha kul. Jag fattar däremot inte att föräldrar inte lär sina barn reglerna som gäller på en camping. Man kan sitta ute, prata och umgås även sent på kvällen – det är helt ok. Man kan inte spela fotboll mellan sina grannars husbilar, tjoa och skrika kl 12 på natten – det är inte ok. I det här fallet var föräldrarna som bortblåsta från jordens yta. Vi såg dem knappt på hela helgen. Men det blev iaf tyst när jag sa till och sen ställde sej en husbil på den tomma platsen och fotbollsspelet fick göras någon annanstans.
Trots sin storlek så är det ändå en trevlig camping. Stranden är fin, hyfsat lång och med gott om plats för många soltörstande gäster. Det finns även en liten strand för hundar en bit längre bort. Här finns dessutom två restauranger, Bistron och Brasserie Udden. Vi åt både lunch och middag på Udden och var nöjda. Maten är god, särskilt pizzorna. Dem måste ni testa om ni åker dit.
Campingen är även en bekväm bas för att se mer av Dalarna. Vi hade ju dock en annan agenda. För oss stod en äkta svensk dalamidsommar på schemat. Om detta kan ni läsa i nästa inlägg.
Det kommer såkart en film från campingen på youtube, så fort vi hinner.
Efter nästan tre veckor på rull börjar tvättkorgen bli full. Nu var det dax att tvätta och vi visste precis vart vi skulle åka för att göra det.
Vi har ju rullat runt i Dalarna fler gånger förr och hittat ställplatser på olika håll som fyllt våra olika behov. Nu var det dax att tvätta och det kan man göra på Kättingens ställplats i närheten av Orsa. Perfekt eftersom vi skulle landa på Orsa Camping på söndagen och detta var dagen innan.
Att tvätta är en sak. Att torka tvätten är en helt annan. Vi hittar hyfsat ofta bra tvättmöjligheter, däremot är det svårt att torka tvätten om det inte finns någon torktumlare. Dit vi skulle vet vi att det bara finns tvättmaskin, alltså skulle vi behöva ta fram varenda stol och annat man kan hänga kläder på. Men vi har kollat på en sån där liten torkvinda som finns för husvagnar, så vi körde förbi Biltema på vägen och köpte en sån.
Vi var helt ensamma på ställplatsen när vi kom strax efter lunch. Sånt är skönt när man ska tvätta. Så jag lastade i maskinen och körde igång den. Under tiden den körde sitt program satte vi ihop den lilla torkvindan. Den ska egentligen förankras i dragkroken på husvagnen, vi tog istället fram hantlarna som vi satt fast i benen och på så sätt gjorde att den stod stadigt på marken trots att det blåste lite.
Med 25 grader i solen och lite vind var tvätten torr på nolltid. Under tiden satt vi och läste och hade det gott. Det var faktiskt så varmt att vi drog ut markisen och satte upp ett solskydd, det var första gången i år. Vi njöt verkligen av precis hela dagen och kvällen.
Nöjda kunde vi vika ihop tvätten och packa in den i skåpen igen. Helt plötsligt hade vi lite plats igen när tvättpåsen var tom. Alltid lika skönt. Kättingen är inte en särskilt mysig ställplats, men den är funktionell och man står bra där någon natt. För oss som bara skulle tvätta är den perfekt.
Återigen blev det en hel dag i solen, men både lunch och middag ute. Martin håller på att experimentera med olika drinkrecept, så det blev en liten drink också där i solen 🙂
Nu när vi hade rena kläder igen var det dax att ta sej till resans mål: Orsa!
Så var det bara slutsträckan och ett par dagar kvar innan vi skulle parkera för en hel vecka i Orsa. På vägen ligger Leksandbröd, dit måste man om man är i krokarna. OCH man får inte missa deras glass!
Martin hade sin lediga dag, vilket innebar att vi kunde sova ut och sedan göra lite vad vi ville i lugn och ro. Vi åt en lång frukost i solen, packade ihop oss och körde till Leksand. Dagens första stopp var på Leksanbröd för att fylla på knäcke-förrådet. Här är billigt, så är det bara. Men en låda knäckebröd tar plats och vi köpte två.
Precis när vi vara färdiga och skulle åka därifrån frågade mina föräldrar om vi inte kunde köpa en kartong till dem också. Såklart gjorde vi det, problemet var bara att deras låda var dubbelt så stor som vår och nu var utrymmet i bilen slut. Så den där lådan flyttas nu runt vart efter vi rör oss i bilen… Jaja, på söndag är den urlastad hos sin nya ägare 😛
Efter shoppingen åt vi den obligatoriska glassen och körde vidare.
Vi har ett favoritställe vid Insjön som vi gärna återkommer till. Så dit åkte vi, ställdes oss på plats och bara njöt. Vi hade 25 grader i skuggan, så det blev resten av dagen ute i solen med varsin bok. Jag plöjde faktiskt nästan en hel bok på 500 sidor där i solen. Ja, jag läser rätt snabbt 😛
Sen bjöds vi återigen på en helt magisk solnedgång. Kvällarna här i Rönnäs är bland de vackraste vi varit med om. Vi satt ute ända till solen gått ner helt och bara njöt. Detta är en riktig favoritplats som vi återkommit till flera gånger. Här finns ingenting mer än naturen.
Regnet skulle fortsätta, så vi flyttade på oss för att få det lite bekvämare under ovädret. Jösses vilket fint ställe vi hamnade på!
Ställplatsen i Torsång var ingen höjdare och ingen plats vi ville stå kvar på. Vi kunde heller inte göra något jobb på den och vi behöver material. Så det blev till att leta upp en ny plats och hoppas på det bästa. Bara knappt 3 mil bort hittade vi Dalarnas Älv Camping och kom till en riktig liten oas.
Det regnade fortfarande när vi checkade in och ställde oss på plats. Oss gör det inte jättemycket om det regnar några dagar då och då, det betyder nämligen att vi får lite mer gjort än annars. Men när vi ska göra ett jobb och ta bilder till en artikel, då måste vi ha bra väder – annars skiter sej hela jobbet. Nu visade väderrapporten att regnet skulle vara över dagen efter så vi hoppades på det bästa.
Vi fick en fin plats med utsikt över vattnet, precis vid trappen ner till badbryggan. När vi vaknade dagen därpå sken solen och vi hade en galet vacker frukostutsikt direkt på morgonen. Ett perfekt kontor för några dagar, ibland blir det lixom så himla bra.
Campingen är otroligt trivsam och välskött. Den är inte jättestor och blir därför direkt väldigt familjär. Både de som bor där som sk långliggare och värdparet är noga med att man har det bra och trivs. Jag fick tom hjälp att klippa luggen 🙂
Det är nästan så jag önskar att vi haft mer tid att utforska området. Vi fick ju se lite när vi filmade och fotade området, men här finns mycket mer att se och njuta av. Så vi kommer nog tillbaka.
Vi är ju ute och letar ställen att skriva om. Till ställplatsen i lilla Torsång flydde vi när det väntades oväder. Den höll definitivt inte måttet för att skriva om… det är andra gången vi får lämna en plats som inte funkar för en artikel. Lite surt, men men…
Mellan Västanfors och Orsa är det inte mer än 14 mil. Det var tisdag och vi hade ytterligare fem dagar på oss att ta oss till Orsa Camping. Ingen panik alltså. Däremot började ett visst tvätt-behov att uppstå. Två veckor ute på rull, genererar lite smutsvätt. Men jag visste att jag skulle ha tvättmaskin senare under veckan, om det inte fanns tvättmöjligheter innan dess.
Ett oväder var på ingång, så vi behövde en plats där vi helt säkert inte skulle fastna om det skulle bli lervälling. Ställplatsen i Torsång såg ok ut på bilderna, vi tänkte att vi testar och körde dit. Väl framme möts vi av en rätt tråkig grusplan med mängder av ogräs, men men… det där ovädret närmade sej, så vi hade inte mycket till val. Vi hann precis att installera oss, innan regnet började. Å jäklar vad det regnade!
Martin satt och jobbade fram i bilen och jag satt i sängen när hagelstormen körde igång. Vi har kanske 3 meter mellan oss och när det haglade som värst kunde vi knappt höra den andre. Han satt i möte som jag tror att han var tvungen att pausa pga oljudet. Titta på filmen är nedan så fattar ni 🙂
Ovädret fortsatte hela dagen och hela natten, på morgonen sken solen men det skulle komma mer regn. Så vi bestämde oss för att dra vidare så fort vi kunde. Det här stället var ändå i för dåligt skicka för att göra ett jobb på. VI gjorde dock en kort film, för att visa för andra husbilsmänniskor att här behöver de inte stanna.
En del ställplatsägare tror att en större gräs- eller grusad yta räcker. Här var man omåttligt stolt över sina blomsterarrangemang, men det räcker inte med lite blommor för att få ett bra betyg. Man måste ta hand om ogräset, se över staket och inhägnader. Har man toaletter och duschar, så ska de vara fräscha, städade och iaf dofta rent. Toatömning till husbilarna ska inte vara ett rör i marken, de duger inte.
Just ställplatsen i Torsång skulle kunna bli bra med några små enkla justeringar. Bara genom att ta bort ogräs, fixa gången till den sk servicevagnen och göra en ordentlig latrintömning skulle det bli en helt annan grej. Men så här verkar det ha sett ut de senaste åren, man orkar tydligen inte anstränga sej – vill enbart ha de pengar som ställplatsen genererar, utan ansträngning. Dåliga omdömen struntar de tydligen i trots att de är många.
Hit kommer iaf inte vi igen och ingen vi känner eller som läser detta heller.
När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂
Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂
När det gäller midsommar så har vi för en gångs skull en plan. Vi ska fira en traditionsenlig midsommar i Dalarna med knätofsar, midsommarstång och fest hos Kalle Moreus. Vi har ingen tradition runt högtider, så detta är verkligen ingen vana. Men det ska bli himla kul!
Kanske gör vi en räktårta eller sillsmörgåstårta, den är nämligen lätta att göra och funkar bra när man lagar mat i små utrymmen. Vi har flera recept för just husbil, husvagn, båt och andra små kök – ni hittar dem HÄR.
De flesta av er ska såklart fira en traditionell midsommar, här finns det lite idéer på vad man kan ställa på midsommarbordet.
Vad det gäller meny den här veckan, så rekommenderar jag kycklingröran, mangosalsan och tofuburgaren lite extra. Röran är galet god på bröd eller i wraps. Mangosalsan kan jag äta direkt ur bunken, så god är den. Och tofuburgaren kan vara den saftigaste burgare jag ätit!
Sen måste ni testa zucchinikakan också. Tycker ni om morotskaka, så är detta något för er. Såååå god!
Jag gissar att några av er kanske redan har semester eller börjar den om någon vecka. Vi har några veckor kvar, sen checkar Martin ut för semester – jag checkar lixom aldrig ut på samma sätt. Vi är redan ute på sommarens långresa, just nu är vi alltså i Orsa, sen åker vi direkt till Kalmar för årets första sommarteater. Sen blir det mest Skåne, Halland och Dalsland – lite beroende å väder och vind. Mer än så vet vi inte och har heller ingen aning om hur länge vi blir borta, vi har inte ens ett datum när vi måste vara hemma… En rätt skön känsla 🙂
Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan och ha en fin midsommar hur ni än väljer att fira (eller inte fira) den.
Efter vår lilla träff över nationaldagen i Västerås, började vår resa norrut. Vi har en vecka på oss att ta oss de dryga 30 milen till Orsa, så vi tänkte ta det i mindre etapper. Första stoppet blev bara knappt en timma bort.
Vi hamnade i Fagersta och det lilla samhället Västanfors. Här skulle vi stå i den lilla gästhamnen i två dagar och jobba.
När vi kom dit sken solen, sen blev det sådär… Men vi lyckades iaf både att ta fina bilder till reportage och göra en film. Den kommer på youtube så fort vi hinner. Dessutom kunde vi sitta ute och fika när våra vänner och deras tre pälsbollar kom på besök. Me like 🙂
Hamnen har plats för 11 husbilar, vi var som mest fem stycken under tiden vi var där. Man står innanför låsta grindar och man måste ringa till hamnvärden innan man blir insläppt. När man fått sin plats får man en kod som man hämtar ut en nyckelbricka för att komma in på toaletten och ut genom grinden.
Området är så otroligt mysigt med en liten brygga, små skulpturer, fyndiga små ordspråk och fina omgivningar. Bara knappt en kilometer bort finns matbutiker åt ena hållet och en vacker hembygdsgård åt de andra – dit hann vi tyvärr inte. När vi skulle kolla in Kronprinsessan Viktorias sluss och hembygdsgården började det regna. Jaja, vi kommer tillbaka – för här är det sååå mysigt!
Två nätter blev det och massor av jobb fick vi gjort. Ibland är man lixom extra nöjd med allt 🙂
Nu har vi varit ute i drygt två veckor. Det är inte särskilt länge för att vara oss, iaf inte på sommaren. Vi har en vardag i bilen, för vi jobbar ju faktiskt. De flesta som rullar runt i husbil har semester, men det har ju inte vi. Det jobbas på precis om om vi vore hemma.
Som jag berättat tidigare har vi lite olika arbetsrytm. Martin jobbar sina 8 timmar, börjar gärna vid 6 för att kunna sluta tidigt. Jag är lite långsammare och jobbar som bäst efter lunch. Det krockar lite ibland, när han är färdig och vill hitta på nåt och jag precis kommit igång med mitt. Men det brukar lösa sej rätt bra.
Vi ligger alltid efter med något. Martin med filmer, jag med texter. När det är fint väder sitter jag gärna ute och recensionsläser, det betyder att jag måste skriva så mycket jag bara kan när det är sämre väder. Så den här veckan har jag faktiskt kommit ikapp lite. Det har både regnat och haglat och jag har knackat texter för glatta livet. Men ändå hunnit läsa två böcker.
Häromdagen skickade vi ytterligare två texter till vår redaktör och kunde sedan skicka faktura på hela vårens jobb. Så himla skönt och blir ett bra tillskott i kassan. Visst skulle vi kunna skicka faktura efter varje inlämning, men det känns inte nödvändigt. Roligare med lite mer pengar två gånger om året.
Jag gillar att jobba i husbilen. Numera har vi ju en ”2:a”, där jag kan välja om jag vill sitta i sängen, soffan eller fåtöljen. Eller ute. Vi har ju faktiskt världens största vardagsrum där utanför dörren. Jag sitter/ligger ofta i min soffa ute och skriver med datorn på magen, i knät eller på bordet. Det kanske inte är så ergonomiskt, men va f-n.
Det är ju bla därför jag tränar, även i husbilen. Men det är knepigt när vädret sviker. Då går det helt enkelt inte, eftersom jag inte får plats att träna inne i husbilen utan måste göra det utanför.
Vi är ganska otraditionella vad gäller övriga sysslor i husbilen. Martin lagar i stort sett all mat och gör allt som har med husbilen att göra, inklusive köra den. Han jobbar ju mer kontorstid än vad jag gör och har mindre tid än vad jag har. Jag städar och försöker att hålla så rent det går, tvättar och har koll på vår planering. Det är även jag som tar alla kontakter och har koll på våra uppdrag. OCH skickar kokböcker. Vi har fortfarande några få kvar, som skickas längs vägen.
Jag gillar att jobba från husbilen, det finns inte så mycket som stör. Jag hinner mer på kortare tid, än jag gör hemma i huset. Vi kan sitta tillsammans och få saker gjorda. Som nyligen när vi ändrade header på Du i Fokus och satt med AI en hel kväll. Jag tycker att vi fick till en ganska bra bild. Den visar rätt tydligt att vår målgrupp är 50+. Kolla gärna in sidan och säg vad ni tycker 🙂
Senaste dagarnas regn fick mej att komma ikapp rätt bra. Så nu har jag texter för ett par veckor färdiga och här på bloggen har jag också nästan kommit ikapp. Jag skriver iaf inlägg om veckan jag är i nu. Haha, det var ett tag sedan. När uppdaterade jag varje dag lixom? Men det har jag gjort nu och dagboken är ikapp. För det är det bloggen är, min dagbok.
Så nu har vi lite tid igen och det är dax att börja planera nästa kokbok och börja skriva på föredraget vi ska hålla på Husbilsmässan i höst. Saker som tar lite tid och de måste bli bra. Inget som får stressas fram, då blir det inte bra. Så vi funderar tillsammans och lägger en bit i taget.
Ja, vårt liv är lite annorlunda. Just nu är vi alltså ute på en fyra månader lång resa med husbilen. En del skulle inte kunna tänka sej att leva som vi gör, andra ser det som en dröm. Och vi lever faktiskt vårt drömliv, nästan… så fort vi sålt huset och bor helt i husbilen – då lever vi vårt drömliv. Det är några detaljer kvar, men sen smäller det!
Efter några dagars hattande, skulle vi äntligen stå still några dagar på samma plats igen. Nu var det dax för nationaldagsfirande med en massa husbilskompisar 🙂
Vi försöker flytta på oss när Martin har lunch, det går ju när det är nära. Den här gången hade vi kanske en halvtimma att köra mellan Eskilstuna och Västerås Gästhamn. Vi installerade oss, åt lunch och sen fortsatte Martin att jobba. Efter en kort tur till affären för lite matinköp, satte vi oss ute och väntade in de andra.
Carina och Peter träffade vi redan dagen innan på Tumbo, de var på plats i Västerås lite före oss. Självklart skulle Helene och Krister ( Aka Berggrens_Bilbo) också komma dit, samt Mia och Johnny (Hjulkul med Mia och Johnny). Å på fredagen kom även min bokkompis Maria, hennes Pasi och hunden Moxie. Sen kom även Mia och Peter och två pälsbollar till. Så vi blev ett litet gäng.
Jag hade alltså TRE hundar att mysa med i flera dagar, mest blev det dock med Moxie. Hon är en ung och vacker rottweiler. Så fin och så glad. Hon tror att hon är en liten knähund, så jag måste sitta ner när vi hälsar annars slår hon omkull mej. När hon lugnat sej lite kan jag sitta med henne hur länge som helst och bara mysa. Ni skulle se hennes ögon. Hon är ljuvlig!
Det blev en himla massa god mat och härliga samtal under helgen. Nationaldagens början var solig och fin. Vi tog en liten promenad och hann äta lunch ute, innan det började regna. Så himla tråkigt. Även lördagen regnade bort, då var det bara vi och Berggrens kvar – så vi parkerade inne hos oss och tittade på film. Sen blev det självklart fint på söndagen när vi skulle åka vidare.
Det blev några roliga dagar, men man blir ju lite trött i skallen när man är många som umgås. På söndagen sa vi nye nye till Västerås. Det var dax att påbörja resan mot Orsa där vi ska fira midsommar.
Skyfall väntade, så vi sökte upp en plats som vi visste var ok när det kommer stora mängder regn. Det fick bli ett dygn på Tumbos Ställplats i Eskilstuna. Där började vi även vår första koll på nästa husbil 😛
Vi kom fram till Tumbo strax innan lunch, ställde oss på plats och stoppade i sladden. Regnet hängde i luften och sånt känns direkt i min kropp, så medan Martin satt och jobbade under eftermiddagen, tog jag en tupplur. När jag vaknade visade det sej att ett par kompisar parkerat på samma ställe.
När Martin slutat jobba gick vi upp till butiken för att titta lite på bilarna, filma och köpa en grej som vi behövde. Nu har vi haft Ralle i drygt ett år och han ska inte bytas ut än, men ska vi bo heltid i bilen så behöver vi mer i lastvikt. Ralle funkar att vara ute i flera månader med, det är inga problem alls – men för att bo permanent behöver vi kunna fylla mer vatten och ha lite andra grejer med oss.
Även om det är ett tag dit, har vi alltså påbörjat vårt sökande efter en ny bil. Jag gillar det inte. Jag tycker inte om att titta på bilar eller andra stora och dyra grejer. Vi vet ganska väl vad vi vill ha och vad vi inte vill ha och vi blev faktiskt positivt överraskade.
Vi trivs ju väldigt bra med den vi har och den finns faktiskt i ungefär samma utförande, men med mer lastvikt och lite andra funktioner. Sånt vi har nu och vill ha kvar och sånt vi önskar i nästa bil. Så det kanske blir enklare än jag tror att hitta nästa bil. Och som sagt, det är ju ett tag dit. Det kommer en film på Youtube inom kort från vårt besök där.
Efter vår shoppingtur, som enbart resulterade i en spruta för att fördela rengöringsmedel för att tvätta bilen, knackade vi på hos kompisarna. Och där satt vi i flera timmar, tiden gick otroligt fort. Så det blev i senaste laget för stackars Martin som skulle upp tidigt och jobba dagen efter. Men det var sista dagen innan en längre ledighet, så det var ok.
Vid lunch dagen därpå åkte både kompisarna och vi mot Västerås. Där skulle vi fira Nationaldagen med ett gäng andra husbilskompisar 🙂
