Idag är det Tulpanens Dag. En dag då det alltid brukar vara nåt roligt event med tulpanen som huvudperson. Oftast är det Blomsterfrämjandet som har bjudit in till något skoj, där allt slutar med att man får binda sin egen bukett och ta med hem. Så blir det inte i år förstås.
Förr tyckte jag inte om tulpaner alls. Eftersom jag fyller år i januari så var det den blomman jag alltid fick på min födelsedag. Jag tyckte det var dålig fantasi och att mina nära inte hade koll, min favorit var och är fortfarande ranunkel och nejlika. Men de där tulpanerna har växt hos mej, numera uppskattar jag dem och gillar den där krispiga känslan de har.
Tulpaner går att göra himla fina buketter av eftersom de kommer i så många olika former och färger och man kan såklart blanda dem med just ranunkel, nejlika och en massa andra blommor, eller bara en enkel kvist. Så numera är det faktiskt ofta återkommande hemma hos oss.
Fredagsbuketten den här veckan är självklart tulpaner. Favoritfärgen är rosa eller vita, eller varför inte rosa med lite vita inslag. Vilken är din favorit?
Varför visar vissa av oss upp bilder i sociala medier när vi tränar? Varför inte undrar jag? Varför lägger man upp bilder överhuvudtaget? Varför visar man upp sina barn, maten man lagat, plagget man sytt eller sina husdjur? Jo, för att man är stolt såklart!
Skrollar man igenom flödet på Facebook eller instagram slås man ganska omgående av att där är mest bilder på barn, husdjur och mat. Sen går det en hel del efter årstid och aktuella händelser också, just nu är det snö som gäller såklart.
Allt verkar helt ok att lägga ut och visa upp, förutom just de där träningsbilderna och detta tycker jag är riktigt intressant! Att lägga ut bilder på barn och husdjur säger ingen något om, men en träningsbild… oj, så den kan reta upp folk. Så till den milda grad att man tom gör humorbilder och sk mem av eller om dem. Jag har faktiskt även fått en hel del skit, både från folk jag känner och helt okända.
Jag erkänner, jag tycker det är skittråkigt med bilder på barn. Men inte sjutton gnäller jag på dem som lägger upp dem, jag skrollar bara vidare. Men oftast gör jag en tumme upp faktiskt, för att visa respekt för personen som lagt upp bilden. Varför inte lixom?
Och jag är ju en av dem som lägger upp träningsbilder, utan att skämmas ett ögonblick. För mej handlar det nämligen om att visa att även en liten tant på snart 51 år kan ta tag i sin hälsa och komma i form. Dessutom med små medel, utan att tokträna, lyfta tunga vikter eller springa maraton sju dagar i veckan.
Med mina bilder vill jag inspirera, peppa, ge tips och idéer. Få folk att ta tag i sin hälsa genom att se hur enkelt det faktisk är. Och vet ni? Jag lyckas väldigt bra med det. Jag får meddelanden nästan varenda dag att folk har börjat med mitt träningsprogram eller går ut och går när jag går ut och går. Just för att jag inte krånglar till det, utan inspirerar till enkel träning. Det är en rätt cool vetskap och känsla att veta att när jag tränar, må-on-fr- så gör ett gäng till det. Precis samtidigt, precis samma övningar.
Så till dem som undrar om man verkligen måste lägga upp en bild varje gång man tränar vill jag ställa en motfråga: Vad är det som stör er? Jag har tagit tag i min hälsa, för att jag vill att min kropp ska göra det jag ber den om så länge som möjligt. OCH jag vill att andra ska se hur enkelt det kan vara. Jag vill att andra också ska känna hur härligt det är att ha en kropp som fungera och som känns starkare idag än när jag var 25. Jag vill att även ni ska få chansen att känna samma sak och må minst lika bra.
Jag frågar igen; Vad är det som stör en del med mina och andras träningsbilder? Vad har ni som läser detta för teori?
Dagarna på Öland var så sköna! 6 dagar var vi där och tog verkligen vara på tiden. Vi hade med oss det mesta i matväg så vi skulle slippa besöka butiker och träffa folk i onödan. Jag tror inte ens vi såg 20 pers sammanlagt på de här dagarna 🙂
Vi åkte alltså ner på nyårsafton, det var nästan tomt på vägen och vi tog god tid på oss. Vi följer våra rutiner även när vi är på resa och tog vår första promenad bara någon halvtimma efter vi kom fram. Promenaderna på Öland är något alldeles särskilt för mej oavsett årstid. Det är främst ljuden jag älskar, det är nästan helt tyst och det enda man hör är knastret från fötterna på grusvägen.
Varje dag tog vi våra två promenader, i ur och skur. Allt för ofta i skur… men vi gjorde det ändå! På nyårsdagen (fredagen), lördagen och söndagen upptäckte vi ön, planen var att ta bilder ”off season” för att visa att det är precis lika intressant att besöka ön andra perioder än juni-augusti. Och jag tycker nog att vi fick en himla massa fina bilder.
Måndag och halva tisdagen jobbade vi som vanligt. Precis som hemma satt vi vid varsin dator, i varsitt rum och gjord det vi skulle. Men tisdagen var ju halvdag, så då åkte vi runt lite igen, bla till en av de stränder där vi ofta badade när jag var liten. Det var svinkallt!!! Vi besökte också min äldre bror som driver Pensionat Hornsjön som ligger ungefär 6 km från vårt hus, vid Ölands enda insjö. Brorsan har en liten vit pälsboll, så vi fick mysa lite hund också.
I onsdags åkte vi tillbaka hem till Tumba, då var det snöstorm i hela södra Sverige, men det gick bra ändå. Torsdagen gick åt till att städa bort julen och handla. Fast det där att städa bort julen tog hela fredagen också, jag var så himla trött så allt gick i slowmotion. Jag har väldigt lite julpynt kvar, men det tog sin tid ändå. Allt samlades ihop på golvet i vardagsrummet, innan det hamnade i sina lådor igen – så det var lite kaos där ett tag.
För bara ett par år sedan hade jag 12-13 plastbackar med julpynt, plus ett antal stora grejer och kassar. Ett tag hade jag över 400 tomtar… förra hösten plockade jag fram allt och rensade ur rejält och sålde av. Nu när jag hade plockat ihop allt var det tre plastbackar plus en julgran, två stora tomtar och en kasse med ljusstakar. Det var så skönt när jag såg hur lite det faktiskt är kvar och känns som ytterligare ett steg närmare mot vårt liv i husbil.
Helgen gick jättesnabbt! Martin fyllde år igår (söndag) men vi firade både lördag och söndag bara för att. På söndagen hade vi vår lånehund och tog en längre promenad. Det var ett glatt återseende, då vi inte setts sedan innan jul. Vår lille Nalle Studsboll (hunden alltså) tjöt av lycka 🙂
Eftersom det är corona och dessutom blev halv snöstorm efter lunch blev det inget fikabesök eller mer firande av Martin, men det gick bra ändå. Det var ju skidor på tv hela dagen, så där satt vi bänkade och hade mysigt i varsin massagefåtölj.
Å idag är det alltså måndag och helgerna är över. Å det märks att allt körde igång igen, jösses va mycket mail det trillade in direkt. Så idag har jag förutom att träna och gått två promenader (en i sol och en i regn), även tagit tag i mina inkorgar så jag ska vara hyfsat ikapp. Så nu är det väl bara att konstatera att 2021 börjat på riktigt. Med snö och allt, den kom ju igår.
Jag brukar inte redovisa vad som händer så här i detalj, men nu undrade jag själv vart tiden tagit vägen och var lixom tvungen att spalta upp allt för min egen skull. Det var det där med mitt dåliga minne… Så nu har jag koll igen, eller som Martin brukar säga när han läst bloggen ”nu är jag uppdaterad med mitt liv igen”.
Det är tur att vi har bloggen som håller koll åt oss 🙂
Nu är alla helger och röda dagar över för den här gången. Livet ska återgå till det normala och allt är som det brukar. Kanske inte riktigt allt, men nästan.
Jag brukar säga att man äter sej ner i vikt och tränar för hälsans skull. Forskning visar, och det kan jag skriva under på, att kosten står för 80% av viktminskningen och träningen för resterande 20%. Självklart är en kombination det ideala för kroppen, men ibland får man helt enkelt ta en sak i taget.
Som ni vet så har jag följt Viktväktarnas kostprogram i drygt 20 år nu och det funkar jättebra för mej. Jag gick ner i vikt, blev sjuk och gick upp allt, fick hjälp och gick ner igen och nu har jag hållit min målvikt i massor med år. Jag vet att man kan gå ner i vikt hälsosamt och sedan hålla vikten i längden och självklart vill jag att även ni ska komma dit.
Nästa stora ”mat- och godishelg” är till påsk och dit är det ungefär 12 veckor. På den tiden kan man åstadkomma massor när det gäller hälsan. Så kör igång direkt – det blir inte lättare för att man väntar 🙂
Här är veckans matsedel:
Måndag: Morotsplättar (Grön 35, Blå 27, Lila 27 för hela satsen)
Alla rätter den här veckan passar i matlådan dagen efter eller i frysen, så passa på att laga lite extra. Ni måste testa laxen och butterchicken, såååå gott! Asså, snuskigt gott! Missa inte!
Mitt tips till dej som vill bli mer hälsosam är att ta ett steg i taget. Börja med kosten och gör val som är bra för din kropp, redan där har du kommit en bra bit på väg. Byt ut sämre vanor mot bättre och tänk att detta är för resten av livet – inte en kur. Små steg mot ett friskare liv helt enkelt. För att du är värd det 🙂
Det har tillkommit en massa nya läsare, välkomna!!! Jättekul att ni hittat hit, jag känner mej hedrad. På riktigt!
Det är länge sedan jag presenterade mej, och det lilla som står i infot här på sidan säger inte särskilt mycket. Dessutom ändrar man sej ju med åren, utveckling tror jag det kallas. Så det är väl dax att återigen berätta vem jag är.
Marlene heter jag alltså, snart 51 år gammal. Född och boende i Tumba, men spenderade mina första år mest på Öland, där min mamma är född. Jag började blogga 2006, då jag blev nominerad till Riksdagen (jag visste att jag inte skulle bli vald) och ville visa hur valrörelsen går till inifrån. Då var jag ensamstående, bloggen låg på Expressen och hette Ensamma Mamman.
Som ensamstående med två barn som tillsammans hade ca 10 diagnoser, och dessutom politiskt intresserad, fanns det rätt mycket att berätta och bloggen blev även min dagbok då jag började upptäcka att minnet svek mej mer och mer. 2008 blev jag och Martin ett par, efter många år som kollegor på Viktväktarna. Bloggen var så pass etablerad och välbesökt att jag inte bara kunde byta namn hur som helst – så det fick bli en liten ändring bara och ”Fd” lades till det gamla bloggnamnet, Fd Ensamma Mamman.
Vart efter barnen växte upp och jag blev mer och mer ”insyltad” i Viktväktarnas värld ändrades inriktning från mitt vardagsliv till mer fokus på hälsa och resor. Det blir så när man får mer tid för sej själv, då upptäcker man helt plötsligt vad man faktiskt är intresserad av och vad som är viktigt för en. Dessutom påbörjades en rejält utredning om min hälsa 2010, där man hittade en massa ”spännande”…
Från att i mina ögon vara hyfsat frisk men med lite värk, sviktande minne, trötthet osv stod jag helt plötsligt med en massa diagnoser i famnen. Det visade sej att jag hade en infektion i hela kroppen som jag tydligen gått med i några år… jag hade även fibromyalgi, hypotyreos, brist på både B12 och Folsyra, en sömnstörning och lite annat smått och gott. Juhupp…
Martin och jag jobbade vidare på Viktväktarna. Vi hade stora klasser, var omtyckta och var bra på det vi gjorde. Men Martin hade en dröm, som han började förverkliga 2012 genom att sätta sej på skolbänken igen. 2014, 14 år efter min första kontakt med VV och efter 10 år vid vågen och i kassan – sa vi upp oss och Martins dröm gick i uppfyllelse. Han fick äntligen jobba med datorer som programmerare mm och jag kunde gå hem och ta hand om min hälsa. Jag skulle bli hemmafru 🙂
Jag var en skitdålig hemmafru, jag avskyr att laga mat och är rätt dålig på att städa. Men jag tog hand om mej och hälsan blev lite bättre vartefter, mest satt jag vid datorn och skrev på bloggen. Bloggen växte och det började komma inbjudningar till event. Jag tyckte inte om utvecklingen på bloggen och fick min idé om att starta ett webbmagasin. Nånstans där jag kunde spilla över det som inte var ”jag” och som inte hörde hemma i bloggen. Martin nappade på idén och byggde direkt vår första sida och Du i Fokus var född.
Som gammal skribent, fotograf och kåsör på lokaltidningen visste jag hur jag ville att det skulle se ut och det fanns en rejäl lucka i information och tips för 45+ utan barn. Så det skulle bli vår nisch, ett livsstilsmagasin med bara guldkanter. Å så blev det och det har gått jättebra!
Nu är bloggen min och helt och hållet mej, med fokus på hälsa och resor – det som intresserar mej mest, och kul grejer finns på Du i Fokus. Dessa två kombineras varje söndag när jag lägger ut mina veckomenyer. Jag får det bästa av två världar med vardagen och mina funderingar på bloggen och det mer ”journalistiska” och redaktionella på Du i Fokus.
Självklart lyser min bakgrund från Viktväktarna igenom i mycket på bloggen och det är helt ok. Hälsa är det viktigaste av allt och jag för gärna vidare min kunskap eftersom jag vill att alla ska må så bra som det bara är möjligt. Särskilt som alla mina läkare har som krav på mej att jag måste hålla normalvikt för att slippa den värst värken och framförallt hålla cancern borta så länge som möjligt.
Jag har nämligen cancermarkörer i blodet och kommer förmodligen att få bröst- eller underlivscancer någon gång. Men med normalvikt och fysisk aktivitet ska vi kunna hålla det borta så länge som möjligt. Jag går på täta kontroller så blir det något kommer man nog att hitta det tidigt och kunna åtgärda det snabbt. Jag är öppen med alla mina diagnoser, även detta.
Jag är en ganska nöjd person med det liv jag lever numera. Jag har allt jag behöver, världens bästa man, två numera hyfsat friska ungar och ett roligt liv. Förr kunde jag utan tvekan gå emellan i en konflikt eller utrycka min åsikt precis när som helst utan problem, numera är jag lite mer av ”pick your fights”. Är det inte riktigt viktigt så får det vara. Jag orkar helt enkelt inte slösa energi på skitgrejer. Kanske visar det nån slags mognad eller att man blivit vuxen? Jag vet inte.
Jag gillar den vardagliga lunken, tråkigt är helt ok. Rutiner är min drog som jag vårdar ömt. Det enda jag behöver är min hälsa och min familj, plus en och annan resa till värmen. Vi planerar för ett liv i solen, det är inte bara en dröm – utan en plan som vi steg för steg kommer allt närmare att förverkliga. Inom 10 år kommer vi att bo i en husbil mellan april och oktober, resten av året kommer vi att hyra boende utomlands i värmen.
Ja, det är väl jag i stora drag. En ganska okomplicerad och enkel person med ganska små krav. Så länge jag har hälsan, kläder på kroppen, mat i magen och tak över huvudet, så har jag allt som är viktigt. Just det… jag har bott i Afrika också, det är viktigt, men det tar vi en annan gång 🙂
Vi fortsätter att visa upp vackra Öland och tar oss söderut. Som jag skrev förut så brukar man säga att norra delen börjar vid Borgholm, alltså tar den södra delen också vid där.
Vi börjar dock lite norr ut ändå, i Alböke. De som sett ”Bonde söker fru” kanske kommer ihåg kamelbonden från Öland? Bengt har sina kameler i Alböke som ligger någon mil norr om Borgholm och är ett måste att besöka vilken ålder man än är i.
När de första kamelerna kom till Öland var det nog många som tyckte att det var helt galet, men det visade sej rätt snart att det var en ganska bra idé. Kamelerna har växt i antal och just när vi var där så var de väldigt sociala och nyfikna, oftast brukar man bara se dem på avstånd.
Målet för dagen var Ottenby och fyren Långe Jan. Så vi susade förbi Borgholm, det fick vänta till kvällen – vi hade nämligen hört talas om julbelysningen som man tydligen bara måste uppleva på kvällen. Man kan inte stanna och fota varenda väderkvarn, men de är ju så fina att det blev rätt många på vägen. Även den här dagen var kampen mot dagsljuset ett faktum, så alla stopp fick göras väldigt snabbt.
Från vårt hus i Löttorp är det 12 mil till södra udden, så det var redan lunch när vi närmades oss Färjestaden. Vintertid vet man inte riktigt vad som är öppet när det gäller matställen, så man får lixom ta det som finns. Vi såg en stor vit byggnad med texten ”Välkommen till det Öländska köket” som vi passerade, vi körde vidare men ångrade oss och vände tillbaka. Å tur var väl det!
Här fick vi se vår absolut första drive-in för kroppkakor! Så himla roligt! Kön var lång, men betades av in en imponerande takt. Vi misstänkte att det var vår enda chans till att få både lunch och framförallt nykokta kroppkakor och gick in, för man kunde äta inne i restaurangen också. 95 kr fick vi betala för 3 gigantiska kroppkakor, samt ett fint salladsbord och kaffe på maten. Heeelt ok! Och vilka kroppkakor! Nästan i min morfars klass.
Dessutom kunde man köpa gårdagens för halva priset att ta med hem, så det gjorde vi förstås också! Då får man dem förpackade i små lådor med vätska från koket och de blir riktigt bra när man sedan värmer dem. Så detta kan nog bli en rutin när vi åker till Öland nästa gång. Att svänga av vägen efter bron och köpa med kvällens middag. I ”driven” förstås 🙂
Mätta och mycket nöjda drog vi vidare. Ett av målen var att fota Ölandsbron i sin helhet. Vilket inte är jätteenkelt, men man måste ju försöka! Vi hittade en plats och precis just då sken solen vackert så bron nästan såg självlysande ut. Tycker det blev en hyfsad bild trots att jag bara har en liten pocketkamera 🙂
Första historiska stoppet för dagen, blev vid Kungsmuren även kallad den Stora muren. Den uppfördes 1653 på uppdrag av Karl X Gustav och ligger norr om Ottenby kungsgård och sträcker sig i öst-västlig riktning, 5 km, tvärs över ön. Syftet var att stänga in de kungliga dovhjortarna och på det viset garantera en tät viltstam vid den kungliga jakten. Hjortar finns det, men vi såg inga när vi åkte förbi. Här finns sälar också, men vi såg inga såna heller.
Jag vet inte vad det är med mej och södra udden, men det regnar ALLTID när jag är där. Och på vintern kommer regnet på tvären, i form av små ilskna isbitar. Vi hann precis ut ur bilen och fram till fyren när det började ösregna, såklart. På bara någon minut var vi dyngsura och iskalla så det blev bara ett par bilder innan vi var helt genomfrusna och tog vår tillflykt till bilens värme igen.
Vi väntade en stund, men regnet avtog inte – lite småsura vände vi tillbaka norrut igen. Nu föll mörkret snabbt och med allt vilt som finns på ön är det ingen nöje att köra i mörker. Det finns ju massor mer att se på södra delen, bla Eketorps Borg, Djurparken och mängder med fornlämningar, vackra hamnar och annat som ni säkert redan vet om. Men på vintern är dessa inte jätteroliga att besöka faktiskt. Särskilt inte när det regnar isbitar.
Men vi hade ju Borgholm kvar och när vi kom fram var det helt mörkt. Julbelysningen var precis så fin som vi hört. Det var nästan tomt och helt tyst när vi gick omkring och bara myste. En väldigt mysig liten promenad runt en av mina favoritstäder i världen. Borgholm var väldigt speciellt för mej under några somrar på 70-talet. Här fanns nämligen Gula Paviljongen som vi hade sommarshow varje tisdag kl 19 under ledning av Hasse Funck.
Hasse är borta sedan många år, paviljongen stod kvar länge men är riven nu. Precis som mycket annat på Öland, saker har förändrats väldigt mycket under åren. Men mycket är sej likt också, och det såg vi under våra rundturer. Det viktigaste för mej är nog att kustvägen får vara kvar som den alltid varit, att Borgholms slottsruin ser ut som den alltid gjort, att väderkvarnarna rustas och får stå där de gjort i så många år och att stränderna bevaras.
Det är ett problem att vara ett turistparadis som många älskar och vill besöka, naturen slits och folk förstör. Vi som planerar för ett liv i husbil har kanske ett extra ögat åt det hållet och blir ledsna när vi ser hur folk parkerar i den ömtåliga naturen och låter sitt skräp vara kvar efter en övernattning. Så får det inte gå till!
Med det sagt vill jag verkligen uppmana er att besöka Öland året om. Kanske inte när fåken har gått och det är höga snövallar överallt, men det blir häftiga bilder och något man väldigt sällan får uppleva 🙂
Öland är egentligen vackrast i april-maj, har finaste solnedgångarna i juni-juli och härligaste vädret i augusti. Men att vara här utanför turistsäsongen när det är alldeles tyst, man kan gå på mittsträcket på vägen och verkligen upptäcka varenda liten millimeter helt på egen hand, är något alldeles särskilt. Just tystnaden är ljuvlig och det bästa av allt tror jag.
Fler bilder finns, och fler kommer vart efter, på min instagram @marlenerinda
På Öland bor det runt 25 000 personer, på sommaren ökar den siffran mångfalt. Däremot är det inte många turister som besökt ön under vintern, därför tänkte jag berätta lite om Öland utanför turistsäsongen.
Vädret på Öland är lite extremt av sej kan man kanske säga. Är det varmt så är det skitvarmt, är det kallt så är det svinkallt och blåser det så blåser det rejält. Under vintern är det nästan alltid svinkallt och halv storm, å det är därför jag inte vill bo på ön på heltid – när det snöar så snöar det på tvären typ. Det är inte ofta särskilt mycket snö, men när det är det – då är det mängder!
Temperaturen visar just nu 3-4 grader plus, men vi är ju på en ö så vinden, fukten och kyleffekten gör att det känns betydligt kallare. Är man i lä så är det rätt skönt, men alla som varit här vet ju hur mycket lä det går att hitta… inte så mycket. Här är platt platt platt, inget som skyddar alls.
MEN det är precis lika fint här oavsett årstid! Så att åka runt och leka med kameran är helt fantastiskt när man än gör det. Ofta sitter det konstnärer och målar lite överallt året om. Färgerna är magiska både på vintern, sommaren, våren och hösten.
I lördags åkte vi iväg för att kolla in norra udden. Solen kikade fram lite blygt, gråskalan var rätt kompakt från början – men vi fick en fantastisk solnedgång. Det är inte mycket som slår solnedgången på Öland, med havet som bakgrund 🙂
Man brukar säga att norra Öland börjar vid Borgholm, vi bor i Löttorp som ligger 3-4 mil från norra udden. Det är på den här delen av ön som de långa badstränderna finns. Böda, Lammet & Grisen, Lådbilslandet, fyren Långe Erik och raukarna är väl sånt som folk känner till, men här finns en massa mer. På vintern är det naturen som lockar, alla ”turistgrejer” är stängda.
När vi ska visa vänner vårt paradis, börjar vi med att åka genom den långa björkallén i Böda Ekopark och fortsätta vägen till Trollskogen och museijärnvägen Böda skogsjärnväg som finns i den östra delen högst upp på ön. Udden är som en klo, i den östra delen finns spännande grejer mitt ute i skogen och i den västra delen av klon finns bla fyren.
Det är lite för blött för att gå i Trollskogen just nu, men där finns tre olika promenadspår, alla går genom tät och spännande skog och man kommer ut vid ett vrak på stranden. Går man här på sommaren gör man det i sällskap med kossor som är på sommarbete. På vintern är man helt ensam och det är alldeles tyst. Museijärnvägen var från början nästan 3 mil, idag är den typ 3 km. På sommaren kan man åka med ångloket Mormor, det går långsamt och är jättemysigt. På vintern är de bara den lilla perrongen och spåret som syns, ångloket och vagnarna står i tryggt förvar i den små vagnhallarna som finns där.
Sen får man alltså åka tillbaka lite, för att komma till den andra delen av klon. På vägen åker man förbi bla Neptuniåkrar som är magiskt vackert på våren. Kusten fylls av blommande blå blommor och konstnärerna sitter på rad och målar. Perfekt fotomotiv med konstnärer och allt, om ni frågar mej! Just nu är det däremot bara grått, grått, grått… så det körde vi bara förbi. Nu var fyren Långe Erik vårt mål.
Trots plusgrader och sol så var det iskallt pga vinden och vattnet. Bara den lilla minut det tar att ställa in kameran eller slå in pinkoden på mobilen gör att fingrarna typ fryser till is. Men vad gör man inte för att få fina bilder? Solen hade börjat gå ner och färgerna var helt magiska. Att efter flera månader får se solen och en solnedgång över havet kan göra en förfrusen själ alldeles lycklig.
Efter mängder med bilder och helt stelfrusna fingrar var det dax att vända hemåt igen. Hade det varit ljust lite längre hade vi kört in vid Byrum, tittat på raukarna och kört kustvägen/Landborgen ner till Löttorp – nu körde vi direkt hem istället. Men dagen innan hade vi faktiskt tagit just den turen och sett på allt fint på vägen.
Landborgen går flera mil längst den västra sidan, vi brukar åka från Byrum till Sandvik. På vägen finns ett antal små sjöbodar och fiskestugor, små hamnar och fina små hus. Här finns också platsen där Martin friade till mej (där jag pekar) och som grädde på moset ser man Blå Ljungfruns siluett längs hela vägen. En otroligt härlig väg att framförallt cykla på sommaren.
Självklart finns det mycket mer att se, men detta är ungefär vad man hinner en kort vinterdag när man tävlar mot ljuset. Det är inte kul att köra runt i mörker här, det finns alldeles för mycket vilt på vägarna. Dagarna är dock lite längre här mot i Stockholm, solen går upp någon kvart tidigare och ner någon halvtimme senare. Tid som vi utnyttjar till max!
Jag hoppas att jag lyckats locka någon av er att se mer av Öland utanför turistsäsongen. Här är ljuvligt just nu om man bortser från kylan, det är lugnt och alldeles alldeles tyst.
Nu har det gått några dagar av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Här finns några av mina bästa tips för en hälsosam, hållbar och smart viktresa, kolla in dem. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och är vårt sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på helgen, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
2020 gav oss möjlighet att fokusera på vår hälsa och det gjorde vi väldigt bra! Vi är bägge i betydligt bättre skick nu än vi var vid den här tiden förra året. Vikten är där den ska vara, jag är hyfsat vältränad – nu ska bara Martin komma dit också. Jag har hela tiden sagt att jag ska vara i mitt livs form när jag fyller 65, så jag har lite tid på mej – men är på god väg och mår bättre än någonsin.
Så vi fortsätter på den inslagna vägen. Veckans mat fokuserar på lättlagat och det mesta är även snabblagat och en del funkar i matlådan till lunch dagen efter eller i frysen. Vi gillar när det är enkelt!
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är SmartPoints som vi viktväktare räknar. Här hemma har vi följt VV i snart 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt 🙂
Nyårsafton för oss började redan tidigt på morgonen. Martin gick upp 5 och jag en stund efter, redan klockan 7 satt vi i bilen och påbörjade de 50 milen till vårt svenska paradis.
De senaste veckorna hemma i Tumba har varit riktigt jobbiga. Sedan mitten av november har det smällt rejält i närheten av vårt hem, det har varit såna där smällar så man lyft ur soffan vissa gånger. Det har varit mycket värre än tidigare år och jag är tacksam över att pälsbollen slipper uppleva årets fyrverkerisäsong. Vissa kvällar har det låtit som tredje världskriget utanför och vi kunde ju bara gissa hur det skulle bli på självaste nyårsafton.
För ett par veckor sedan bestämde vi bla därför att nyår skulle firas på Öland. Vi kan lika gärna sitta där och jobba mellan nyår och trettonhelg och byta ut våra fyra Tumba-väggar mot fyra Ölands-väggar. Så det gjorde vi!
Vägen ner var nästan tom. Vi tog gott om tid på oss, åt frukost i bilen i Söderköping och lunch på Donken i Oskarshamn. Stannade för att fota vid Ölandsbron, tog små avvägar och omvägar, innan vi till slut kom fram till vårt hus i Löttorp på norra Öland vid 14-tiden. Då packade vi snabbt in våra grejer och gick direkt ut på promenad.
Solen sken, det var 4-5 grader varmt och alldeles ljuvligt. Nästan tomt på folk, men ett rådjur mötte vi allt. Och det var så tyst! Från tredje världskriget hemma i Tumba till total tystnad, det var så skönt. Vi var ute och gick i kanske 40 minuter och sen kröp vi ner i sängen för en tupplur innan middagen.
Vår nyårskväll blev väldigt lugn. Vi åt en trerättersmiddag, tittade lite på tv och inväntade 12-slaget. Det var lite fyrverkerier, mycket för att vara här – men inget emot det vi haft senaste veckorna. Kvart över 12 tror jag, vi låg i sängen och somnade nog direkt. På nyårsdagen vaknade vi vid 8.30 av att regnet smattrade lite på taket. Vi försökte ta en promenad på förmiddagen, men den fick ett hastigt avslut när det kom en rejäl hagelskur.
Vädret ser inte toppen ut de dagar vi ska vara här. Lite tråkigt förstås, men det får bli som det blir. Vi tänkte finkamma Öland på intressanta platser att se medan vi är här, så mycket som vädret tillåter. En del visas förstås upp här, men de flesta bilderna kommer på instagram @marlenerinda Häng med där om ni vill se hur Öland ser ut på vintern. Lite annorlunda är det faktiskt.
Har ni varit på Öland bortom turistsäsongen? Det är faktiskt väldigt skönt 🙂
Ni är många som frågar efter kickstartmenyer. Det enklaste är förstås att registrera sej hos Viktväktarna, så får ni tillgång till mängder med tips och recept. Där finns även färdiga menyer att ta del av. Ofta finns det förmånliga erbjudanden året om för att bli medlem.
Man brukar säga att man ska äta fem mål mat om dagen, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Jag är jättedålig på mellanmål, men gör så gott jag kan. I mina förslag till er kommer jag att ge förslag på ett mellanmål, så får ni hitta på det andra själva om ni vill och behöver.
Ni som är med mej på instagram @marlenerinda vet att min frukost alltid består av en knäckemacka med smör och kokt ägg, ibland kaviar, te och frukt. Lunchen är oftast en matlåda från någon av föregående veckas middagar, wraps eller sallad, och middagen varieras. Vi har alltid veckomatsedlar med lagad mat som går snabbt att göra. Jag har VV-livet som rutin efter alla dessa år, det går faktiskt att få det 🙂
Det som föreslås till frukost har jag ofta som mellanmål, eftersom mina frukostar alltid är likadana. Min kickstartmeny här nedan är alltså inte hur jag äter, utan mitt förslag till dej som är ny i Viktväktar-världen.
Här nedan har jag alltså gjort förslag på en hel veckas mat. Jag försöker leva som jag lär och enligt Viktväktarnas rekommendationer, som innebär kompletta måltider med kolhydrater, protein och grönsaker och tänker enligt tallriksmodellen med halva tallriken med grönsaker, 1/4 med kolhydrater och 1/4 med protein.
Dessutom behöver kroppen fett ett par gånger om dagen, på mackan eller vid matlagning. Då håller vi oss mätta och kroppen mår bra. Lite vätska och en promenad som komplement, så funkar magen också bra. Åsså en godisbit på helgen, annars orkar man inte i längden och jag har orkat i snart 20 år
Jag har inget emot sötningsmedel eller lightprodukter, ni andra gör som ni vill! Här är mina förslag, alla recept finns på Du i Fokus
Här är en kickstartmeny för en vecka. Ni får själva lägga till hur mycket pasta/ris/potatis ni vill ha och lägga till det. Uteslut inte kolhydraterna! Kroppen behöver dem och ni ser ju själva att de faktiskt får plats.
Summa SP: Grön 20, Blå 17, Lila 17 plus 5 sp för 125 gr pasta till middag.
Hoppas detta hjälper er något. Som ni ser så är det helt vanlig mat! Inget konstigt, inga förbud, ni får tom plats med ett glas vin eller lite godis till helgen om ni vill det. Var inte rädda för att äta! Använda era dagliga sp och er veckobonus, det är så det blir hållbart i längden 🙂
