Browsed by
Tagg: livet

Allt för julen!

Allt för julen!

9 dagar till julafton. En del av er är ambitiösa och försöker ha så mycket hemlagat på julbordet som möjligt. För er har jag satt ihop en lista med mängder av mat och godis som passar julen. Hoppas ni gillar mina tips och att de kommer till nytta  🙂

Julbordet

Finsk morotslåda 32 SP Flex för hela

Grönkålssallad med saffranscouscous 16 SP Flex för hela

Revbensspjäll med plommon 38 SP Flex för revbenen

Godaste Janssons fr 91 SP Flex för hela

Grönsaksgratäng 2 SP Flex per portion

Vitkålsgratäng med morötter 13 SP Flex för hela 

Zucchinigratäng 1 SP Flex per portion

Risgrynsgröt fr 5 SP Flex

Fika & Godis

Mjuk Pepparkaka 13 SP Flex för hela 

Yoghurtmousse med pepparkakassmulor fr 2 SP Flex

Lussebullar med kvarg 4 SP Flex per bulle

Lussebullar 6 SP Flex per bulle

Gelegodisar 0 SP Flex

Juliga Saffranssnittar fr 78 SP Flex för hela satsenJ

Gelegodisar med glöggsmak fr 7 SP Flex för hela satsen

Grönkålschips 4 SP Flex

Mellandagarna

Gratinerade saffransräkor 3 SP Flex plus ris

Julmuststek 27 SP Flex för steken plus tillbehör

Torskfilé med grönkål 4 SP Flex plus potatisT

Fläskfilégratäng med granatäpple 6 SP Flex plus ris

Räkor med grönsaker och saffranssås 2 SP Flex plus pasta

Hittar ni inte det ni söker här eller vill ha fler tips, så klickar ni förstås in er på Du i Fokus och ser om där finns något mer. Ha en välsmakande jul  🙂

Fem timmars ångest!

Fem timmars ångest!

Häromdagen berättade jag om Pälsbollens hudproblem. Att hans hud helt plötsligt bara sprack och att han fick fula blödande sår utan någon förklaring. Efter veterinärens undersökning och provsvaren var frågetecknen ännu fler. Hundskrället är nämligen kärnfrisk!

Vår pälskling Baileys är ju det finaste vi har, förstås. Det säger väl alla djurägare hoppas jag. Å när ens finaste vän blir sjuk eller mår dåligt gör man precis vad som helst för att hjälpa. Å när man inte hittar en orsak eller kan hjälpa blir man helt maktlös. Så har vi haft det i snart en månad nu.

I måndags kände jag att vi var på bristningsgränsen. Hans hud blev bara sårigare och sårigare, hur mycket vi än följde veterinärens råd. Så det blev återbesök och massor med prover togs. Provsvaren visade att han ligger lite lågt i Levaxin, i övrigt är han kärnfrisk och trots sin ålder har han supervärden. Skönt att veta, men det hjälper oss inte i det här fallet. Vi vet fortfarande inte varför huden blir sårig.

Så igår morse lämnade vi honom hos Veterinären som skulle söva honom för att ta biopsier och samtidigt passa på att ta bort en liten knöl, fixa tandsten och klippa ner klorna ordentligt. När han ändå var sövd var det lika bra att göra en helrenovering. Det blev fem väldigt långa timmar innan vi fick hämta honom. Fy så jobbigt!!! Han är ju gammal och trots att veterinären sagt att han har starkt hjärta, så kan ju vad som helst faktiskt hända under en narkos.

Men allt gick bra. Han vaknade som han skulle och reagerade direkt när vi kom innanför dörren hos veterinären. Han ville hem! Nu har han två rejäla sår bakom ena örat när biopsierna är tagna och ett mitt på skallen där en lite knöl/vårta är borttagen. Han är alltså utrustad med strut, men den fick han panik av så jag slog in hela skallen i kompresser och bandage istället. Iaf medan han bara låg i soffan och fortfarande var påverkad av narkosen. Sen klippte vi ner tratten så mycket vi vågade och då funkade det bättre. Nu vågar vi lämna honom ensam någon minut iaf. 

På kvällskvisten piggnade han till. Han var ute och kissade, åt ordentligt, lekte och ville ha godis. Narkosen var borta ur kroppen och vår envisa terrier var tillbaka. Tack o lov! Men nu är det tratt/bandage som gäller närmaste veckan, sen ska stygnen bort och pälsen växa ut igen. Till jul är dramat i bästa fall över, beroende på vad biopsierna visar.

Det var några ångestladdade timmar, så skönt att den jobbiga dagen är över. Nu hoppas vi att allt blir bra, att allt läker som det ska och att vi kan få en lugn jul. Sen ska han ju lämnas till mina föräldrar medan vi åker till Gambia. Då vill man ju att allt ska vara bra. Så håll tummarna för oss nu!

Ibland är man extra tacksamma över att det finns försäkringar, annars hade vi varit typ 8000 fattigare…

Ni vet väl att det finns Veterinärer online, bla FirstVet som man kan konsultera om man behöver hjälp med sitt husdjur. Rådgivningen hos FirstVet är gratis och öppet nästan dygnet runt. Det kan vara bra att veta så här i jultider när det händer något och ens vanliga klinik har stängt.

Inlägget innehåller affiliate/klicklänkar.

Bara två veckor kvar!!!

Bara två veckor kvar!!!

Herregud så fort tiden går!!! Vi bokade resan till Gambia när det var typ 140 dagar kvar och nu är det bara 15. Om två veckor skall väskorna vara packade, hemmet städat och vi ska vara på väg till hotellet på Arlanda.

Japp, så är det och det kommer bli jättehärligt förstås, men det är ju så jäkla mycket som ska hinnas innan dess. Ni vet ju hur jag alltid känner att jag ligger efter med ungefär allt. Men nu ser jag faktiskt ljuset  🙂

Jag är ikapp med nästan alla höstens texter, en del har legat ända sedan i augusti faktiskt. Det är lite skämskudde på den… Men nu är det mesta klart, nu ska jag bara skriva så mycket jag kan i förväg och tidsinställa för semestern. Alla recept är iaf inlagda tom mitten av januari, så jag ska inte behöva ta upp datorn särskilt mycket faktiskt.

Jag vet ju att det alltid blir en del jobb även på semestern, så är det både att vara egen företagare och sk influencer. Oavsett var jag är så ska det ändå ut bilder på sociala medier, så är det. Å det är inget jag ser som ett bekymmer, mina semesterkontor brukar vara jättefina, men jag vill gärna ha så mycket som möjligt förberett innan och allt ska vara färdigt och undanjobbat hemma. Särskilt när det är nytt år.

Jag är en bit på väg och det känns sååå bra! Igår har jag sista bokade grejerna, så from nu har jag inte en enda grej som jag behöver göra, mer än att komma ikapp med allt. Två veckor med bara skriva, städa och packa. Det ska jag nog fixa!

Men jag brukar har kommit ganska långt med packningen vid den här tiden, i vanliga fall. Särskilt när vi ska åka till Gambia och ha med en massa grejer. I år har jag bara öst ner kläder och smågrejer i väskorna vi fick sponsrade från Cavalet. Dem måste jag gå igenom igen, allt ska inte med. Våra egna grejer är inte så trixiga, det är allt annat som tar lite tid. Vi kommer att ha 100 kg bagage, det blir några väskor…

Men det löser sej! Jag ligger bra till  🙂

Biggest Loser VIP

Biggest Loser VIP

I måndags var det final av Biggest Loser VIP och jag fick äntligen lov att berätta vem som vann och allt som hände på finalen. Detta spelades nämligen in i augusti och jag var där  🙂

I våras klev den färgstarka Hollywoodfrun Gunilla Persson, spelmannen Kalle Moraeus och kocken Alexandra Zazzi, gourmanden Carl Jan Granqvist, det tidigare hockeyproffset Pekka Lindmark, den tidigare Idol-deltagaren Magnus Schönberg, författaren Erik Hörstadius och den tidigare”Farmen”-deltagaren och bloggaren Alexandra Louthander in på Slottet. Under fem veckor skulle de tävla mot varandra och utstå en massa utmaningar – och självklart även gå ner i vikt.

Efter de där fem veckorna hade de ett par månader hemma, då de på egen hand skulle klara sej själva fram till finalen. Finalen som alltså spelades in i augusti ute i Frihamnen här i Stockholm. Jag tog med Sussie (som driver gymmet jag går på), hon älskar sånt här och följer mej på allt galet jag föreslår. Nästan. 

Ni som varit på tv-inspelning vet hur långtråkigt det kan vara. Allt tar tid. Den där timmen vi ser på tv tar kanske 3-4 timmar att spela in. Biggest Loser är inget undantag, jag undrar alltid varför jag är där… Men det är intressant och jag träffar alltid folk jag känner. Själva snacket och sånt är helt ok, det rullar på i lagom takt. Men de där vägningarna!!! Den tar tid på tv också, men i studion kan en enda vägning ta 8-10 minuter. Det ska tas hundra olika vinklar och ljuset ska vara rätt. Det är faktiskt så att både publiken och de övriga deltagarna börjar sucka och stöna ganska rejält innan allt är klart. Trots detta är det ändå skoj att vara där.

Hur får man folk att hålla tyst i flera månader då? Jo, vi får skriva på ett sekretesspapper innan vi går in i studion. Där står det att vi måste vara tyst om alla detaljer och inte visa några bilder fram tills dess att programmet sänds, annars kan det blir dyyyyrt! Jag instagrammar och bloggar från inspelningen, men jag gör det snyggt. Neutrala bilder på tex studion eller suddiga bilder med en massa ljus. Sånt funkar – inget är avslöjat. 

Men nu kan jag berätta allt och visa bilder (förlåt den dåliga kvalitén, de är tagna med mobilen). Det var en ganska trevlig inspelning med ganska trevliga deltagare. Ingen stack väl ut sådär extremt mycket… jo… en gjorde väl det kanske… men det var ett skönt gäng. De hjälptes åt och var schyssta mot varandra. Man måste ju bara älska Carl-Jan! Tänk om alla hade sån respekt för andra människor och om alla var så hjärtliga – då skulle vi inte ha några världskrig. 

Det var alltså Erik Hörstadius som vann, jag hoppades på Alexandra Zazzi. Det jag sett efteråt är att Hörstadius har svårt att hålla vikten och kör med extrema metoder, som tex att sluta äta helt då och då. Innan finalen drack han inte ens… sånt gillar jag inte, det är ju faktiskt inte hälsosamt för fem öre och bör inte uppmuntras till. Zazzi däremot tror jag kommer klara detta galant! Hon kan ju mat och har nog hittat nyckeln till ett hälsosamt liv. Jag tror på henne. 

Kalle, Pekka, Jonas och Alexandra Louthander har fortfarande en liten bit kvar. Medan Carl -Jan och Gunilla bara ska fokusera på att hålla vikten och bygga lite muskler. På så sätt var Gunillas medverkan väldigt viktig; vi behöver muskelmassa! Tyvärr fick vi inte se så mycket av hennes muskelbyggande på Slottet. Har vi inga muskler kan vi inte bära vår kropp och då kan vi inte leva som vi vill. Man behöver inte bli ett muskelberg, men man behöver muskler!

Jag tror att det har spelats in en ny Biggest under hösten och att de nu jobbar på hemma inför finalen som brukar vara i januari. Vi får väl se om jag har rätt. Ska bli kul att se årets deltagare, för att inte tala om nästa säsong av BL VIP… vilka är med då? Vem vill du se?

Tänk om våra djur kunde tala…

Tänk om våra djur kunde tala…

Många av er känner till att vi har hund, Baileys, allmänt kallad Pälsbollen i sociala medier. En Borderterrier av storlek större, så vi har skapat en ny ras; Kungsborder, som snart blir 12 år. Julklappen han gav oss i år är av den otrevligare sorten…

Baileys har alltid mått bra, förutom underfunktion av sköldkörteln som upptäcktes för 3 år sedan. Men han har aldrig haft problem med pälsen eller nåt sånt… förrän nu. Å nu är det helt plötsligt stora problem. För ungefär fyra veckor sedan upptäckte jag ett slags eksem i nacken på honom, vi tog kontakt med veterinären och fick instruktioner. Såret läkte och allt var frid och fröjd. Tills vi upptäckte ett nytt eksem några centimeter bort från det första… även detta läkte dock och allt var ok.

Så i fredags var där ett nytt sår och nu sprack huden, bokstavligt talat mitt framför ögonen på mej. Det här såret var helt annorlunda mot de andra och såg ut ungefär som ett rejält skrubbsår. Det vätskade och blödde, så när det väl blev en skorpa vågade jag inte röra det utan lät det vara. Igår blev det 3-4 nya sår på bara några timmar, de lixom växte medan vi såg på. Redan vid första utslagen rakade vi honom rejält, så vi verkligen skulle se hur hela hudkostymen såg ut. Nu blev det till att raka lite mer noga runt de nya såren, för att ha koll på läget. Huden var/är helt knallröd och sårig. 

Han har redan fått två tabletter mot skabb, fästingar, loppor och gud vet vad. Han träffar inga andra hundar och vi har inte bytt foder. Veterinären tror inte att det är sk Hot Spots, för då borde han fått det redan i somras när han levde i badet. Hon har faktiskt ingen aning och inte vi heller. Däremot har vi googlat (förstås) och det kan ha med sköldkörteln att göra så nu är mängder av prover lämnade, vi får svar imorrn. Beroende på vad svaren visar så blir det eventuellt biopsi på torsdag. Isf tar man samtidigt bort en vårta som sitter mitt på skallen och som går sönder när han torkar sej efter badet.

Det är säkert inget farligt och något som går att bota, men det är klart att man blir orolig. Det är ju ändå vår älskling det handlar om. Men han är snart 12 år och väldigt stor för sin ras, klart han kan bli sjuk… å det kan ju faktiskt vara cancer… huden ska ju lixom inte bara spricka sådär… 

Försäkringsbolaget är kontaktat och ett skadeärende har påbörjats, så får vi se hur fattiga vi blir… Men nu hoppas vi på det bästa och att veterinären har bra besked att komma med när hon ringer. Snälla, ni kan väl hålla en extra tumme och tass för oss.

Apropå googlat så finns det förstås Veterinärer online också, bla FirstVet som man kan konsultera om man är fundersam, det har vi såklart också kollat upp. Komsultationen hos FirstVet är gratis och öppet nästan dygnet runt, himla bra!

Inlägget innehåller affiliate/klicklänkar.

Matsedel v 50 – Luciaveckan

Matsedel v 50 – Luciaveckan

Nu är det inte många veckor kvar av året! Många av er är rejält julstressade, jag vet hur jag hade det förr om åren. Tills jag drog i handbromsen och insåg att det blir jul ändå oavsett hur lite eller mycket jag hunnit med. Man måste inte göra allt själv, det är därför ICA finns  🙂

Stress är illa för både vikten och hälsan, jag vet. Jag gick i väggen för 20 år sedan och var så pass sjuk att jag aldrig blir helt frisk igen. Läkarna tror att det är därför jag idag har både fibromyalgi, hypotyreos och sömnstörning. Gör inte som jag!

I mitt liv är det numera extra viktigt med planering och förberedelser. Att det alltid finns matlådor i frysen spelar stor roll för att jag övht ska äta lunch. Att ha veckomenyer och storhandla allt på helgen gör att vi slipper stå med näsan i kylen en kvart innan middagen och klia oss i skallen. Det kanske låter tråkigt, men underlättar mitt liv enormt mycket.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Gulaschsoppa fr 11 SP Flex för hela grytan

Tisdag: Fisk i ugn med kräfttzatziki 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Torsdag (Lucia): Fläskfilé med champinjoner och sparris 4 SP Flex plus potatismos

Fredag: Vitlöksräkor 5 SP Flex plus ris

Lördag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Söndag: Julmuststek fr 27 SP Flex för hela steken

Adventsbonus: Gelegodis med glöggsmak

Jul och nyår närmare sej med stormsteg och äntligen är min almanacka heeeelt tom! Nu ska jag bara träna, mysa och planera vår resa. Jag har faktiskt börjat packa lite redan. Om ett par veckor är vi i värmen igen, så skönt!

I år klarade jag det!

I år klarade jag det!

Varje år sedan jag började träna har jag haft ett mål. Man ska ha ett mål med allt man gör har jag hört, då är det väl bara att ha det då. Alltså bestämde jag att träna 2-3 gånger i veckan och klara 100 pass på ett år. Hittills har jag inte klarat det…

Jag började träna regelbundet för ganska precis fyra år sedan. Jag valde tjejgymmet Curves eftersom jag känner Sussie som driver gymmet. Jag är ingen ”sån som gymmar” så jag valde minsta motståndets lag lixom. På Curves tränar du med din egen vikt som motstånd och på 30 minuter har du gått igenom hela kroppen. Det hinner alla, även jag.

Syftet med träningen var inte att gå ner i vikt, utan att bli starkare och stabilare i kroppen. I bästa fall skulle värken bli mindre, även om jag visste att den kunde bli värre från början. Målet då var 1-3 gånger i veckan, klarade jag 1 och stod ett helt år skulle det vara en bragd. I maj pajade knät och jag fick träningsförbud i typ ett halvår, så det blev som det blev det där första året.

Men sen var jag på g minsann. År två lyckade jag komma upp i 88 träningar, så nära 100… men inte hela vägen i må ändå. Förra året vet jag inte exakt hur många det blev men drygt 90, så det var iaf ett framsteg. I år var det väl sjutton om jag inte skulle lyckas! Jag lyckades göra träningen till något ”man bara gör” och fick iaf in 2 pass i veckan och många gånger även 3, nu jäklar!

Igår när jag kom upp till Sussie och Ninnu på Curves bad jag dem kolla. Året är ju faktiskt nästan slut… Å när jag tränat färdigt hade Ninnu räknat fram att jag varit där 104 gånger!!! Tjoho, jag klarade det!!!  Det tog fyra år, men till slut så. Nu har jag klarat det, men tänker inte höja målet ändå. För mej är det helt lagom att sikta på 2-3 pass i veckan och gör jag bara det så blir det ju 100 gånger  🙂

Jag hinner kanske 5-6 gånger till i år, sen är det semester, då är jag ju långt över målet till och med. Måndagen den 14 januari kör jag igång igen, så får vi se hur många pass jag hinner 2019. 

Idag är jag faktiskt lite stolt över mej själv  🙂

Julbord på Japanska

Julbord på Japanska

Vi har testat en himla massa julbord i år och det är alltid lika mysigt och gott. Det har mest varit traditionella julbord med svensk julmat, så när vi fick möjlighet att testa ett japansk julbord blev vi förstås väldigt nyfikna. Skulle det bli sushi med röda små tomteluvor tro?

För mej är japan lixom synonymt med sushi och tempura. Hur gör man julmat på det? Vi styrde stegen mot den japanska restaurangen Kasai och hade inte den blekaste aning om vad som väntade oss. Vi var först på plats och tog varsin Irish Coffe medan vi väntade. Inte superjapanskt kanske, men väldigt gott då vi var rätt stelfrusna. Sen trillade de andra gästerna in och vi kände de flesta faktiskt. Flera var fd deltagare och vinnare av Svenska Mästerkocken som vi träffat förr och gillar.

Kasai är jättefint! Taken i baren är såååå läckert men stavar som lyser i olika nivåer, jag har aldrig sett något liknande. I entrén och baren märktes inte så mycket av advent och jul, men när det var dax att gå in i vinterträdgården så förändrades allt. Där inne var det vitt, snöigt och juligt. De japanska körsbärsträden var frostnupna och där hängde istappar från grenarna. Bordet till buffén var inbäddat i ”snö” och allt var supermysigt. Snacka om julkänsla!

Martin och jag satt tillsammans med bla Catarina König som vann Mästerkocken (vid andra försöket) 2016, Daniel Lakatosz som kom 2:a samma år, Erik Hammar som vann i år och 2:an Adam Lund, Klara Lind som vann förra året samt ett par av deras respektive. Vi hade så roligt vid vårt bord och tiden bara sprang iväg.

Maten var ljuvlig! Å det var faktiskt sushi men inte med tomteluvor. Så juligt var det kanske inte, men fantastiskt gott. Miljön var det juliga och det räckte gott och väl till den otroligt smakrika och vackra maten. Japanska uppläggningar slår ju allt!

Vi fick bla testa Spicy Shrimp Tempura, Spicy Tuna, olika Sushi Rolls och sashimi och  helstekt entrecote och till efterrätt fick vi en Chocolate Dome med kokosglass inuti och frukt. Så otroligt gott. Jag har sällan ätit så god mat faktiskt. Det smälter i munnen och man får helt enkelt inte nog av de fantastiska smakerna. Man blir mätt, men inte så där proppmätt som vid traditionella julbord.

Julbordet på Kasai är en väldigt speciell upplevelse och något helt olikt mot alla andra julbord vi tagit oss igenom. Det är annorlunda, vackert och väldigt gott. Ett måste för sushiälskaren och rekommenderas särskilt för alla som vill ha det där lilla extra i advent.

Ps. Mitt i inlägget uppdaterade WordPress alltsammans och inget fynkar… gå in på duifokus.se och titta, där finns mer.

Äventyr med farsan!

Äventyr med farsan!

För några veckor sedan skulle jag iväg och testa Eckerö Linjens julbord. Det hade precis varit Farsdag, så jag passade på att bjuda med lilla pappa. Han har tidigare varit med och testat bla Birka Cruises julbord och gillar bufféer – så han är perfekt att ta med på sånt. Vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle bli det äventyr som det blev…

Eckrö Linjens båt går från Grisslehamn, det är rätt långt bort för oss i Söderort. För enkelhetens skull bestämde vi att vi skulle ta deras buss från Cityterminalen. Man vet ju inte om det skulle komma snö och bli vinterkaos, så det kändes säkrast. För att hinna med båten kl 10 måste man ta bussen 7.30, alltså vaknade jag 5.30 för att möta upp pappa på pendeltåget strax efter 6. Då skulle vi vara på centralen vid 7, vi ville vara på den säkra sidan och ute i god tid. Å det var vi. Vi. Inte bussen…

7.40 ungefär kom en buss, men det var inte vår. Vår buss var det ingen som visste var den var, bara att den inte var där den skulle vara. Ungefär som när jag åkte till Kroatien första gången och flygplanet var försvunnet… man ska inte resa med mej  🙂

När det fortfarande inte kommit någon buss och klockan närmade sej 8.30 började vi ge upp. Men vid 8.45 kom det till slut en buss, tydligen visste inte föraren att han skulle jobba… eller nåt sånt. Det tar 1-1,5 timme att åka till Grisslehamn, beroende på trafiken… så det skulle bli på håret. Men nu väntar ju båten på bussen som tur är.

Synd bara att bussen kom direkt ur garaget och var iskall! Jag frös som en gris hela vägen och fick nästan panik innan vi var framme. Tack o lov hade personalen i hamnen koll på läget, så de bjöd på varm glögg när vi kom fram och ombord fick vi varm fika som kompensation.

Det tar ca 2 timmar mellan Grisslehamn och Åland, då shoppade vi lite och satt och läste. Jag var jättetrött, så det var rätt skönt att bara göra ingenting en stund. Men så fort båten vände på Åland, var det dax att väcka skallen. Innan de andra gästerna fick tillträde till matsalen skulle vi få träffa kökschefen och gå loss med kameran. Vi hade 15-20 minuter på oss ungefär. Jag ställde frågor och pappa ställde ännu fler, jag tog bilder och pappa tog också några stycken. Sen var det dax att äta!

På Eckerö Linjen fixar man den mesta maten ombord eller lokalt när hamnen i Grisslehamn. Allt är verkligen fräscht och gott, man känner att det är bra kvalité på maten. Skinkan är supergod, tyvärr skär man inte upp den på plats, men den är saftig och fräsch. Janssons är en av de godaste jag ätit och då är den ändå inte med äkta ansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Det funkar alltså precis lika bra. Pappa fastande vid revbensspjällen, dem gillade han verkligen! Å jag hittade en lax i gräddsås som inte väckte särskilt mycket uppmärksamhet bland allt annat, men som var så god att jag faktiskt frågade hur den var gjord.

Julbordet är inte jättestort, men väldigt lagom. Allt traditionella finns där och sen lite annat också. En bra blandning och man är mer än nöjd när det är dax för efterrätterna. Lite för sent upptäckte jag de små pajerna med chokladskal, kolafyllning och valnötter. Eller också var det tur… de var så jäkla goda och när jag hittade dem var jag redan mätt!

Mätta och belåtna var vi framme i Grisslehamn igen och tog bussen in till stan igen. Nu stod bussen fint på plats och väntade på oss, varm var den också! Jag landade hemma i tv-soffan vid 19-tiden tror jag, det blev en rätt lång dag kan man väl säga. Lite väl lång för att testa ett julbord, men nu är det iaf gjort!

Även om det var långt och tog hela dagen så måste jag ändå rekommendera Eckerö Linjens julbord. Där finns allt som ska vara på ett ”riktigt” julbord, plus lite till. Allt är fräscht, gott och fint upplagt. Matsalen är julpyntad och mysig och personalen är kanon. Vill man ha ett julbord på vatten, men inte sova borta så är Eckerö Linjen perfekt, särskilt om man bor på den sidan om stan. För oss Söderortare är det lite långt, men blir en mysig utflykt om man tar sej tiden.

Om du åker: missa inte den där lilla pajen med chokladskal!!!

 

Bra att veta -första gången i Gambia

Bra att veta -första gången i Gambia

Äntligen ökar turisterna i Gambia igen! Efter Ebola (inte i Gambia) och byte av president har turismen i Gambia minskat, men nu är allt lugnt och stabilt och nu ökar turistmängden igen. Så pass att man satt in större flyg!

Turismen betyder allt för ett så litet land som Gambia. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. Jag hoppas kunna ge lite tips och råd inför din första resan till Gambia, jag har varit där massor med gånger och tom bott där.

För det första så är det ett alldeles underbart land, GRATTIS till att ha bokat en resa till ett av världens minsta länder. Dock kommer du att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. Det är en av alla fördomar som finns om Gambia, att alla ensamma vita kvinnor skulle åka dit för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Då är vi igenom de tråkiga fördomarna och kan åka iväg. Åker man första gången är det enklast och oftast även billigast att åka med Ving. Jag rekommenderar att lägga till för transfer och att gå på välkomstmötet. Gambia är annorlunda, så är det, och det är bra att få all information man kan faktiskt. Under transfern får man ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, annars har du 10 pers som ska hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. På välkomstmötet får man veta allt om Vings utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och man får hjälp att fixa kontantkort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett kontaktkort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik brevid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp helt ok.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske tio år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april ungefär och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och vad du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga Hej tillbaka, Nej Tack och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt. Alla känner Limbo och Hasse, använd deras namn och använd dem sedan gärna som guider om ni behöver. De är våra vänner och pålitliga killar, men det finns många många fler.

Jag går ofta ensam och får vara ifred, alla känner mej. Men ett knep jag kan använda mej av är att gå en bit ut i vattnet om jag vill gå på stranden, där får jag oftast vara helt ensam. Eller ha hörlurar, men de kan vara avstängda – det syns ju inte  🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en, och det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och du har missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska apor inne på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och ungefär lika länge mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa dej med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau och krokodilerna. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta.

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. På vägen dit eller därifrån kan man även besöka Kuna Kinte Island, som förr hette St James, dit slavarna fördes innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet. Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället. Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 80 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk  🙂

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin och inte enbart beror på pengar.

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som ”bara åkt till Afrika på semester” och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

  • Blunda för alla fördomar och bilda dej en egen uppfattning på plats.
  • Åk med Ving, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
  • Ta med svenska pengar, växla på plats.
  • Ha tålamod, du kommer få säga hej och nej tack minst 25 gånger per dag.
  • Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
  • NJUT!

Ha en alldeles fantastisk resa, så hoppas jag (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Kolla gärna in mej på instagram @marlenerinda vi åker om några veckor och du kan följa med på äventyret.

Du behövs – i Gambia kan du göra skillnad! På riktigt!