Browsed by
Etikett: livet

Matsedel v 44

Matsedel v 44

Sista veckan i oktober och vi har bara en höstmånad kvar, sen räknas det som vinter. Just nu regnar det mycket och det utnyttjar jag så mycket jag kan genom att skriva recept. Ni som hänger med på min instagram @marlenerinda har sett hur nya rätter lämnar köket på löpande band nu. Mycket gott blire!!!

Det tråkiga vädret ger också utrymme för planering. Jag planerar veckomenyer och skriver för flera veckor framöver. Vi lagar mycket mat och lägger i matlådor i frysen. För mej är planering väldigt viktigt för att helt enkelt må bra.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tacofärs med pasta (Grön fr 5, Blå fr 3, Lila fr 3, plus pasta)

Tisdag: Superenkel fisksoppa (Grön 26, Blå 5, Lila 5 för hela satsen)

Onsdag: Äppelfalu i ugn (Grön fr 10, Blå fr 10, Lila fr 10, plus potatis)

Torsdag: Kyckling med senap och bacon (Grön fr 3, Blå fr 2, Lila fr 2 plus ris)

Fredag: Afrikansk gryta (Grön 9, Blå 9, Lila 9 för hela grytan, plus ris)

Lördag: Mac and Cheese (Grön 90, Blå 89, Lila 89 för hela kastrullen)

Söndag: Pumparisotto med chili (Grön 12, Blå 12, Lila 12)

Är det höst och pumpasäsong så är det. Testa pumparisotton, den är så god! Funkar hyfsat i matlådan också. Allt den här veckan passar faktiskt i matlådan, så gör lite extra och lägg i frysen.

Ska vi lyfta fram någon rätt lite extra så måste jag förstås slå ett slag för Mac and Cheese, vem gillar inte det lixom? Kanske inte jättelite kalorier/sp – men såååå gott! Kycklingen och den afrikanska grytan är svingoda, missa inte dem.

Ha nu en riktigt fin vecka och deppa inte ihop som jag gjorde häromdagen. Livet är rätt ok, iaf oftast 🙂

Usch så tråkigt det är nu!

Usch så tråkigt det är nu!

Jag är lite låg just nu. Irriterad över världsläget och corona, frustrerad över min (fibro)värk som kommer med väderomslagen och less på tröttheten som kommer med värken.

Jag brukar inte gnälla, men då och då trillar även jag ner på botten och måste få spy ur mej lite. Hösten är här och jag avskyr den! Väderomslagen gör ont i kroppen, just nu är det varannandagsväder och alltså ont hela tiden. Det är svårt att beskriva värken som min fibromyalgi ger och den ser olika ut för alla drabbade såklart. Jag mår sämst oktober – mars, andra mår bäst då.

Min värk sitter oftast i smalbenen och händerna och kommer lixom inifrån skelettet. Jag har områden på hela kroppen som är iskalla och inte går att värma upp hur mycket jag än klär mej. Det enda som lindrar såna dagar är att ligga under mitt tjocka täcke, fullt påklädd och med värmedynan på max. Jag vet andra som sätter sej i bastun med vinterjackan på. Det där med att klä sej efter väder, funkar alltså inte på mej, jag fryser inifrån.

Ändå är det varken värken eller att jag fryser som är värst, utan tröttheten. Jag är konstant trött. Så där så ögonen svider och bara vill gå igen. Jag sover oftast mellan 22.30 och 7.30 och är ändå så trött att ögonen går ihop vid 15-tiden. Oftast sover jag en stund på eftermiddagen, för att jag helt enkelt inte kan hålla mej vaken.

Nu har jag en konstaterad sömnstörning, och gjort utredning som visat att jag inte kommer ner i djupsömn. Så att jag är trött är inte så konstigt, men rätt irriterande för jag tycker ju att jag sover bra och oftast himla gott. Men min läkare har rekommenderat mej att sova middag, eftersom det är enda gången jag faktiskt får lite djupsömn.

Å så här är det alltså fram till februari/mars ungefär. När vädret blir stabilare och värmen kommer tillbaka. Att åka iväg på vintern är alltså ett sätt att helt enkelt stå ut och få må bra ett par veckor. Att få en liten paus från värk, kyla och trötthet. I år blir det väldigt jobbigt! Jag får nästan panik när jag tänker på att jag ska klara nästan ett halvår utan minsta paus. Särskilt som jag redan nu är sämre än på flera år och vintern sägs bli riktigt kall och lång.

Vår plan att bo utomlands under vinterhalvåret är alltså inte bara taget ur luften, utan finns en förklaring till. Min kropp orkar inte en hel vinter med kyla, snö och mörker. Jag undrar i vilket skick jag kommer att vara nästa år… vågar knappt tänka på det. Massage och ljusterapi/ljusrum funkar lite, men det är ju så dyrt och inget man kan göra så ofta som det skulle behövas. Dessutom vågar jag inte göra det heller just nu medan corona härjar.

Så! Nu har jag gnällt färdigt. Man får gnälla, men bara en stund, man får inte bli ett offer. Så jag kommer att fortsätta ta hand om mej och göra så gott jag kan med kost, promenader och träning. Jag har en ljusterapilampa som lyser medan jag jobbar. Det är lixom enda sättet att minimera skadan. Å så får det vara tills vi kan resa igen och sedan bo i värmen. Den dagen är en bit bort, men den finns där!!!

Hur klarar ni vårt mörka halvår? Ni kanske gillar det?

Jag kan ha fel – en bok full med livskunskap!

Jag kan ha fel – en bok full med livskunskap!

Jag läser mycket och brukar samla de senaste böckerna i ett och samma inlägg för att inte fylla bloggen med bara boktips. Men en del böcker kräver sina egna inlägg och nu har jag läst en sån bok. ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad är helt magisk!!!

Jag hörde talas om ”den där svenska buddhistmunken” för många år sedan och blev redan då nyfiken på honom. När jag lyssnade på hans sommarprat i somras stillades min nyfikenhet men byttes ut mot fascination. Vilken människa! Jag slipade väggar och målade taket i förrådet medan jag lyssnade och jag kommer inte ihåg ett enda dugg vad jag gjorde – men jag kommer ihåg vartenda ord av sommarpratet! Lyssna HÄR om ni inte har gjort det.

När jag fick hem hans bok brände den nästan hål i handen på mej och riktigt bad om att få bli läst. Nu har jag läst den och berörts ända in på djupet. Så många klokheter och livsvisdomar som alla skulle behöva få med sej. Jag läste, la undan boken och funderade, läste, la undan boken och funderade igen och igen och nu måste jag bara få ur mej mina egna funderingar om hans ord.

Björn Natthiko Lindeblad är alltså den framgångsrika mannen som lämna hela sitt liv och blev världens sämsta meditatör, kan man nog skämtsamt säga. Det där att hålla sej vaken var lixom inte hans grej… Som jag skrattade när jag läste om hans kamp att hålla ögonen öppna och hur han somnade tom när han gick! Han berättar hjärtligt och otroligt roligt om tröttheten och de tunga ögonen, inte bara hos honom utan även hos några av hans vänner. Någon gjorde en snara att hänga hakan i för att inte trilla omkull. En munk har ju lixom som uppgift att meditera i många timmar i sträck, vilket öde att inte klara det.

Han berättar inte bara om sin väg från ”helt vanlig svensson” till Skogsmunk, utan ger oss även mängder med klokheter på vägen. De jag fastnar särskilt för är bland annat titeln ”Jag kan ha fel”. Ett par andra är ”Tro inte på allt du tänker” och ”This too shall pass”, men det finns många fler!

Just det där att i en konflikt tänka ”Jag kan ha fel” är ju bara så bra! För vem säger att jag har hela sanningen? Jag kan uppleva något på ett helt annat sätt än du? Ingen kanske vare sej har helt rätt eller helt fel. Men att tänka så gör ju att man blir lite större på något sätt, att ödmjukt lämna konflikten istället för att elda på. Jag brukar säga att Martin och jag aldrig har bråkat under våra snart 13 år tillsammans och det har vi inte heller. Jag har aldrig aktivt tänkt att jag har fel, men tänkt att det är onödig energi att bråka om något oväsentligt som det oftast är. Jag har ingen pågående konflikt med någon, men skulle jag få det så ska jag tänka på Björns ord. Jag kan faktiskt ha fel.

”This too shall pass” har Björn inskrivet i sin vigselring, istället för hans älskades namn och deras vigseldatum. Det kan låta makabert och som att han förväntar sej att relationen ska ta slut. Men det är faktiskt tvärtom! Allt blåser förbi, även hårda tider. Om man bara står ut så kommer man oftast ut på andra sidan, vad det än gäller. Så nästa gång något är riktigt jobbigt, ska jag tänka att ”detta kommer också att blåsa över”.

”Tro inte på allt du tänker” är ju bara så otroligt bra och ett utryck jag redan använder mej av. Vi människor är så jäkla lättlurade och särskilt av våra egna tankar! Vi intalar oss en massa saker som inte är sanna och går på dem, vem drabbas av det? Jo, vi själva! Hur många är vi inte som klankar ner på oss själva och säger en massa saker om vårt utseenden, agerande, klädsel osv. Istället för att tänka snälla tankar, vara snälla mot oss och faktiskt ta hand om oss som om vi vore vår bästa vän. Den längsta relationen vi ha är med oss själva, då måste vi vara snälla! Vi kan inte styra våra tankar, men vi kan välja på om vi ska tro på dem eller ej.

Björn pratar också om tillit och att släppa taget. Att lita på att livet fixar sej trots att man inte har hela kontrollen. Om man lättar lite på sitt kontrollbehov (jag har haft ett galet sånt) och vågar lita på livet, så ger man utrymme för mirakel. Kanske var det därför Martin dök upp i mitt liv? Jag hade accepterat att jag skulle vara ensam resten av livet och kunde vila i det, då kom han! Jag släppte kontrollen och lät livet hända.

Ja, det kanske låter flummigt. Men faktum är att alla borde läsa den här boken! Många är fast i sina tankar, är offer i sina egna liv och tycker synd om sej själva. Just nu när corona härskar över vår värld, kanske det är ännu viktigare att få verktyg att stå ut och bli sin egen bästa kompis.

Björn fick diagnosen ALS för ungefär 2 år sedan och fick då veta att han har mellan 1 och 5 år kvar att leva. Ändå är han coollugn. Istället för att deppa ihop, skrika och tappa värdefull tid med sina kära – har han accepterat och lever så mycket han kan just nu. Han har haft ett fantastiskt och innehållsrikt liv, men tilldelades inte den bästa av kroppar. Nu göra han det bästa av situationen och lever medan han kan.

Björns pappa valde att avsluta sitt liv på en dödsklinik i Schweiz med sin fru och sina söner närvarande och man kan anta att Björn kommer att göra detsamma. Han berättar om detta i sitt sommarprogram och även i boken. Lyssna! Och läs boken, ni måste!!!

5 fördomar om Viktväktarna

5 fördomar om Viktväktarna

Det finns myter och fördomar om allt. Innan jag började på Viktväktarna hade jag faktiskt ingen direkt fundering över vad det var eller hur det funkade. Jag hade för mej att mamma vart med, men i övrigt var det ett blankt blad.

Annat blev det när jag skrev in mej där, och det var faktiskt mammas förtjänst. Hon visste ju att det funkade. Både när jag gick som medlem och när jag senare jobbade på Viktväktarna fick jag många kommentarer och många som ”visste allt” om hur VV fungerade eller kanske inte fungerade… OJ! Så många fördomar det finns!

Här är något av allt jag fått höra om Viktväktarna under de senaste 20 åren.

Där går väl bara gamla tanter?

Knappast! Jag var själv 30 och under åren vi jobbade på VV var nog medelåldern runt 35. I våra klasser hade vi även hyfsat många män, och det berodde nog mycket på att det var Martin som var konsulent. Om killar fattade hur många härliga singeltjejer som går på VV, skulle de nog skynda dit 🙂

Man väger sej framför alla och får applåder vid minus och utbuad vid plus.

Asså, nej!!! Man väger sej enskilt, antingen bakom en skärm eller med avstånd till andra. Det är bara den som väger dej som ser vad du väger och om det är plus eller minus. Om man däremot har tagit ett mål, tex 10% eller tom kommit till målvikt, kan det hända att coachen nämner det inför klassen (man frågar först) och då blir det förstås applåder. Men man blir ALDRIG utbuad!

Viktväktarna funkar inte längden

Både Martin och jag är levande bevis på att Viktväktarna funkar både kortsiktigt och i längden. Det är egentligen inte beroende på vilket kostprogram eller diet man följer, utan att man måste göra det till en livsstil. Eftersom Viktväktarna inte har några förbud, så är det lättare att göra det till en livsstil och klarar man bara det så funkar det. Martin gick ner 60 kg! Det är mer än hela mej. Jag gick ner 12 och håller vikten än idag, 16 år senare.

Man byter program ofta för att tjäna pengar

Viktväktarna är ett vinstdrivande företag och vill såklart tjäna pengar. Men för att göra det måste man följa forskningen och uppdatera sitt program när forskning och studier visar något nytt. Allt handlar om hälsosam viktminskning, inte den snabbaste – och då måste man uppdatera då och då. Å vi som tänker hälsa är väldigt tacksamma för det, även om det kanske är knepigt med nyheter. Själv avskyr jag nyheter, men vill ju vara så hälsosam som möjligt förstås.

Man måste äta konstig mat

Det stämmer absolut inte! Med Viktväktarna får man äta allt, men inte alltid. Det finns inga förbud, så på många andra dieter och kostprogram, utan du får en pott med dagliga sk SmartPoints som du själv bestämmer vad de ska gå till. Vill du äta hallonbåtar för allt, så varsågod – du kommer gå ner i vikt, men förmodligen inte må jättebra…

Jag kan ärligt säga att bli medlem i Viktväktarna är något av det bästa jag gjort! Jag lärde mej inte bara ett vettigt förhållningssätt runt mat och gick ner i vikt, utan träffade även Martin och blev med man! Så gör ett besök på Viktväktarna, skriv in er, gå på möten och få ett helt nytt liv – det fick jag 🙂

Som en liten anekdot kan jag berätta att Martin trodde att man gick på Viktväktarna för att lära sej att laga mat. När han klev i på Viktväktarna i Södertälje första gången undrade han var spisarna var… Idag vet han också mer 🙂

Vilka fördomar har du, eller har du haft, om Viktväktarna?

Hjälp när vågen står still

Hjälp när vågen står still

Jag ser många som blir väldigt fundersamma och ibland alldeles förtvivlade när vågen står still, trots att de gjort ”allt rätt”. Så jag tänkte bena ut detta lite, varför det kan bli så och finns det något man kan göra åt det.

Till att börja med vill jag säga att det många kallar platå, inte är att stå still en eller två veckor då och då. En platå är att stå still en månad eller längre än så och den första brukar uppstå när man hållit en ny diet i ca 6-8 veckor. Efter drygt en månad är det inte lika kul längre, vikten rasar inte så mycket som man tänkt sej och man är inte lika noggrann. Många ger upp efter den tiden, just för att viktraset inte håller i sej.

Men då kan vi väl också säga att vitnedgångens takt handlar om väldigt många saker. Har man jojobantat tidigare så går man inte ner lika snabbt i vikt som någon som aldrig ens försökt gå ner i vikt förut. Har man mycket övervikt, går man ner i vikt snabbare än den som har mindre att ta bort. Alltså går viktminskningen långsammare ju närmare målet man kommer, man kan helt enkelt inte rasa flera kilo i veckan hela sin viktminskning – det är orimligt! Kroppen är ingen maskin!

Vi är alla olika! Alla kroppar reagerar olika på förändring, men gemensamt är att kroppen vill återgå till sin högsta vikt. Övervikt skapar nya fettceller och dessa vill vara påfyllda, det är därför det ofta är svårt att hålla borta vikten man en gång gått ner. Vi har dessutom olika förutsättningar. Det handlar om kön, vikt, ålder, sjukdomar, stress och en massa annat. En del kan vi styra själva, en del inte.

Om man tycker att man gjort allt men vågen ändå står still, finns det några saker man kan fråga sej och då är det viktigt att man svarar ärligt. Man lurar bara sej själv…

* Håller du din dagliga kalori/smartpoinst-budget?
* Fyller du i checklistan till punkt och pricka?
* Väger och mäter du allt du äter?
* Hur mycket noll-pointsgrejer äter du?
* Dricker du ordentligt?
* Äter du fett?

Om du har koll på detta och ändå inte går ner i vikt kanske det är dax att fundera på din livssituation.

* Sover du ordentligt?
* Stressar du mycket?
* Är du frisk?
* Funkar magen som den ska?
* Har du gått ner till normalvikt kanske kroppen är nöjd?
* Är det verkligen helt still? Kolla måttbandet!

Den som väger sej varje dag är ofta mer stressad över sin vikt än andra. Man kan väga sej varje dag, men jämför då bara tex måndag med måndag. Annars blir resultatet missvisande och stressen jobbig.

 Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här orsakerna rättar ofta till sej snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi eller när vi helt enkelt inte borde gå ner mer i vikt och då stannar den där. Allt för att skydda oss.

Men om vi nu ändå fortfarande har en övervikt att ta bort, finns det då några knep? Klart det finns!

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP – inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv – gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Och det kanske viktigaste av allt: Jämför dej inte med andra och skratta mycket!

HÄR finns förslag på hur man kan lägga upp sin matdag, HÄR finns färdiga veckomenyer, HÄR finns tips på ”mindre onyttiga” sötsaker och HÄR finns mitt träningsprogram med träning för alla. Jag finns även på instagram @marlenerinda – där träningen finns filmad.

Gör ditt bästa, lita på processen, ha tålamod och bli en vinnare!

Ett steg närmare husbil!

Ett steg närmare husbil!

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!

En ny hund i vårt liv!

En ny hund i vårt liv!

Sedan vi tog bort vår hund Baileys för 6 veckor sedan har hundabstinensen varit brutal! Bara det där att få sitta i soffan och klappa, ha någon att vara ute och gå med (mer än maken alltså) och någon att busa med. Som jag saknar det! Nu har vi det, vi har återigen en hund i vårt liv och har hittat bästa lösningen!!!

Vi kan av olika skäl inte ha en ny hund, det skulle helt enkelt inte vara schysst. Vi vill resa mer, längre bort och längre tid – då ska man inte ha hund. Även om resandet just nu känns långt bort… Men ett liv utan hund är inget som heller lockar, det går helt enkelt inte! Så hur sjutton kan man få det bästa av två världar? Jo, man lånar en hund!

VI hörde runt bland grannar och vänner och sa typ ”Vi träffa helst inte er just nu, men mer än gärna er hund” och fick några napp. Bland annat hos våra grannar som är lite äldre och har en väldigt glad och pigg 2,5-årig Lagotto. Så nu har vi blivit med studsboll! Fast han heter Nalle 🙂

Vi tog första testpromenaden i söndags och det var alldeles ljuvligt att återigen gå tillsammans med en fyrbent vän. Jag kunde nästan känna hur blodtrycket sjönk och hur hela jag mådde bättre direkt.

Vi gick längre än vi brukar ändå kändes sträckan kortare än den brukar. Vi hade så mysigt och alla tre var väldigt nöjda både under och efter promenaden. Tydligen sov Nalle gott resten av dagen, det går alltså att ta slut även på en duracellkanin.

Grannarna var så nöjda och sa att vi får ha honom precis när vi vill, MEN han får inte vara i möbler. Så det där att sitta och gosa i soffan går ju bort… men man kan ju sitta på golvet. Vi har nya tjocka mysiga mattor nu som är helt ok att både sitta och ligga på. Baileys hade älskat dem!

Så nu har vi alltså Nalle, en lånehund att gå ut med, busa med och mysa med (men inte i soffan). Nallen är nöjd, hans husse och matte är nöjda och vi är mer än nöjda. Vi får bara alla fördelar med hund, men slipper nackdelarna som att fixa hundvakt, veterinärbesök, kostnader och en massa annat. Detta är ett perfekt arrangemang för oss alla och jag är så glad att hundabstinensen kan lindras lite. Jag behöver en hund i mitt liv och nu har jag det igen 🙂

Matsedel v 42

Matsedel v 42

Tyckte det var söndag nyss! Dagarna och veckorna går så otroligt snabbt. Det passar mej perfekt! Jag vill gärna ha ett nytt år och vår igen. Jag är rätt trött på 2020 nu. Är inte ni det?

Det har regnat en hel del senaste veckorna och det passar också mej rätt bra. Jag har hunnit ikapp en del och börjar tycka att min att-göra-lista ser helt ok ut.

Ni som är med på instagram @marlenerinda har sett hur det bara sprutar ut nya rätter ur vårt kök. Jag skriver recept för glatta livet, de kommer som vanligt på Du i Fokus vart efter. Å sen hamnar de i en veckomatsedel 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Kantarellpaj (Grön 38, Blå 28, Lila 28 för hela pajen)

Tisdag: Tonfiskpasta (Grön 3, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Onsdag: Kassler & ananas i ugn (Grön 5 , Blå 5, Lila 5  plus ris)

Torsdag: Kyckling i paprikasås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Söndag: Shepards Pie (Grön 54 , Blå 50, Lila 27 för hela)

Allt utom tonfiskpastan funkar som matlådan dagen efter, eller som matlåda i frysen, så passa på att göra lite extra. Vi är bara två personer i hushållet, vi lagar alltid till minst fyra så har vi till matlådor. Då behöver man inte stå och klia sej i skallen en kvart för lunch, det är bara att ta fram en låda och tina upp.

HÄR finns bra matlådemat om ni vill ha tips 🙂

Har ni varit ute i skogen än? Vi ska försöka komma ut lite oftare. Det finns tydligen mängder med höstkantareller och de passar självklart i måndagens kantarellpaj. Ska ni bara testa en enda sak den här veckan, så är det kantarellpajen – den är svingod!

Fast det är å andra sidan Domoda också… som är en av mina favoriträtter och tar mej ”hem” till Gambia… så den måste ni också testa! Vi gör den på kyckling, men ska testa med räkor någon gång. Det mesta funkar 🙂

Gör en fin vecka!

Frukost före eller efter träning?

Frukost före eller efter träning?

Ska man äta frukost före träningen eller efter? Vilket är bäst? Vilket ger mest effekt? Detta är väl en ständigt återkommande fråga hos nästan alla som tränar. Jag har lyssnat på experter och testat lite på egen hand.

Man brukar säga att det är absolut bäst att äta rejält 2-3 timmar innan träning och sedan fylla på med energi direkt efter. Men hur funkar det om man vill träna på morgonen? Ska man verkligen gå upp 2-3 timmar tidigare bara för att äta?

Jag brukar inte gilla Michael Mosley eftersom han hakar på trender, skriver en bok, tjänar pengar och sedan ändrar sitt tyckande när nästa trend kommer. MEN han har gjort en massa intressanta tester som jag gillar, bla när det gäller frukostens effekter. Dessa visade bla att det är olika för män och kvinnor om man ska äta frukost före träning eller ej.

Hans tester visade att för att få bästa effekt av träningen så är det viktigt för kvinnor att äta frukost INNAN träningen och männen får bäst effekt om de äter EFTER. Oerhört intressant tycker jag! Så jag var förstås tvungen att testa själv. Vanligtvis vaknar jag vid 7.30, går en promenad vid 8 och tränar vid 9 – efter det äter jag frukost. Men det kanske är helt fel?

Visst orkar jag mitt pass utan frukost, men jag har upptäckt att jag orkar betydligt mer, känner mej starkare och att förbränningen ökar när jag äter först. Så nu försöker jag att äta direkt när jag vaknar, tar en promenad och sen tränar jag. Jag har inget högintensivt pass, så de där med håll eller kramp är ingen större risk. Dessutom äter jag inte någon stor frukost, så det är inget som ligger som en klump i magen heller.

Sen spelar det såklart roll vilken träning man gör. Att springa på full mage är nästan omöjligt, men ”lyfta skrot” kan funka. Oavsett träning så är det inte helt fel att ändå äta något, även om det är så lite som en banan eller ett ägg. Men det intressanta är ju ändå att man som kvinna får ut mer av träningen MED frukost i magen medan män inte får det.

Hur ni än väljer att göra så är det viktigt att äta ordentligt när man tränar och att dricka ordentligt både före, under och efter. Jag äter frukost, lunch och middag (och mellanmål när jag kommer ihåg). Min kropp har visat tydligt att den behöver kompletta måltider, dvs kolhydrater, protein och grönsaker. Jag håller mej dessutom mätt längst om maten är lagad och varm, inga pulver för mej alltså.

Men att stå och fixa en lagad måltid till lunch har man ju inte alltid vare sej tid eller lust till, då är matlådor i frysen da shit! Så mitt hetaste tips är att laga extra middagsmat och lägga ett par portioner i frysen. HÄR finns massor med rätter som passar i matlådan!

Mitt träningspass hittar ni HÄR, 15 minuter som funkar för de allra flesta. Filmade övningar finns på instagram @marlenerinda

Hur gör ni och vad funkar bäst för er? Äter ni frukost före eller efter träning? Har ni märkt någon skillnad?

Så otroligt stolt!

Så otroligt stolt!

Från början var bloggen en slags dagbok över mitt liv. Allt mer har mitt liv handlat om kost, hälsa och träning – förutom resor, familjen och lakrits förstås. Jag vill gärna inspirera till ett hälsosamt liv, men har aldrig ens kunnat drömma om responsen. Idag är jag så otroligt glad, och nästan lite barnsligt stolt 🙂

Vi alla vet väl egentligen hur viktigt hälsa är och hur många delar i livet det handlar om. När jag började på Viktväktarna i augusti 2000 fokuserade jag på kosten. Inte förrän 2014 tog jag tag i träningen och började på riktigt förstå HUR viktig just den delen var för just hälsan. Hur mycket mer kroppen orkar nästan direkt, hur mycket bättre man sover och att man faktiskt blir lite gladare.

Det hade inte spelat någon roll hur mycket folk hade tjatat på mej och berättat allt detta för mej, jag var tvungen att upptäcka det själv. Därför försöker jag att inte tjatat hål i huvudet på folk, utan bara visa, framförallt på instagram (@marlenerinda), vad träningen gjort för mej. Det går sådär… jag kan nog upplevas som tjatig ändå 😛

Därför blir jag extra stolt när jag får meddelanden om att någon för första gången vågat träna eftersom mina inlägg fått dem att förstå att det inte behöver vara så krångligt. Att de äntligen fått övningar som de förstår och som går att göra hemma med enkla medel. Att en enda träning är bättre än ingen alls och att ALLA kan träna på något sätt.

Sedan jag la upp mitt korta och enkla träningsprogram HÄR har det bara vällt in meddelanden. Jag är inget proffs, men har satt ihop mitt program med hjälp av proffs – därför vågar jag föra det vidare. Jag hade varit otroligt stolt och glad om jag bara lyckats inspirera en enda att träna, nu är ni hur många som helst! Som gör MITT program och dessutom gillar det! Å då känner jag mej som en 3-åring som lyckats göra sin första kullerbytta eller 5-årngen som cyklat utan stödhjul för första gången – barnsligt stolt alltså 😀

Kanske kanske har lilla jag (156,5 cm) lyckats få några att tänka lite mer på sin hälsa och fått någon mer att röra på sej mer än tidigare. Å då är jag så otroligt nöjd! Jag kan inte göra allt – men jag kan göra lite. Jag kan ge er inspirationen och verktygen – resten får ni fixa själva. Träna kan jag inte göra åt er, inte laga er mat heller – men jag vet att ni fixar det själva! Om ni vill!

Idag tillåter jag mej att vara lite mallig över fina kommentarer och den respons jag får. För man får faktiskt vara det när man har gjort något bra, särskilt om det är något bra för någon annan. Å det känns det som jag har gjort 🙂