Jag är lite emot kampanjveckor som innebär shopping och konsumtion. Black Friday har ju blivit en hel vecka som dessutom avslutas med Cyber Monday. Asså… lägg av… MEN, ändå bra om man faktiskt behöver något. Å det gjorde vi.
Jag vet inte vad som händer med svensk handel. Det kommer fler och flera temadagar och dessa utvecklas sedan till hela veckor. Ta bara en sån sak som kanelbullens dag, den firas snart hela oktober. Mors dag är hysteriskt, medan Fars dag inte riktig nått samma nivåer än. Åsså har vi då julen som slår rekord varje år. Och denna börjar alltså med Black Friday. Köphysterin är total.
Jag har blivit väldigt dålig på att shoppa. Vart efter vi rensar ur här hemma och kommer närmare drömmen om att bo i husbilen, har behovet lixom försvunnit. Kläderna används tills de typ ramlar sönder, möbler säljs och ersätts inte. Det jag köper mest av är ljus av olika slag, solcellslampor och ljusslingor. Dessa används flitigt och överallt, både i husbilen och hemma i huset. Särskilt just nu. Det går säkert fem värmeljus om dagen.
Men så gick tv´n sönder. Precis innan Eurovision i maj såklart. Vet inte hur stor vi hade, men kanske en 50tummare som byttes ut tillfälligt mot en mindre gammal tv från barnens rum. Det gick bra det med och vi ser ändå väldigt lite på tv under sommarhalvåret. Hade det varit för mej hade jag inte behövt en ny tv, men käre maken vill ha en större. Så det blev vårt stora inköp under årets Black Friday. En stor tv som vi sparade typ 10 000 på. Något vi alltså behövde (typ) och sparade en ganska stor summa. Då får det väl ändå anses som ok?
Vi kollade även runt lite på erbjudanden på olika campingar. Göta Kanal hade 25%, men där hittade vi ändå inget som lockade. Däremot bokade vi in påsken 2026 på Trosa Camping som erbjöd 15% i rabatt. Vi jämförde även priser på First Camp eftersom vi har återkommande jobb i bla Kalmar och brukar bo på deras camping där. Men det blev billigare med det sk Husbilspasset, så vi bokade med det istället.
Men det blir alltså påsk i Trosa nästa år. Förra året stod vi fint i Malfors, precis vid Göta kanal. Då bokade vi också på Black Friday. Så jo, vi köper också lite den dagen – men inte särskilt mycket. Iaf inte om vi inte behöver en ny tv eller liknande.
Så nu väntar vi, mest maken, på att den där tv´n ska levereras. Vi har ju ingen personbil och kan inte hämta den. Så vi får snällt vänta på att Posten ska göra sitt jobb. Och det vet man ju hur snabbt det går…
Nu undrar jag såklart om ni köpte något? Kanske julklappar? Vad tycker ni om tema-dagar som lockar till köp?
Kanske en konstig rubrik, men den har sin förklaring. I förra veckan hade vi en helkväll med nyinvigning av Hamburger Börs samt avslutning på Movember. En kväll fylld med musik och fest!
För ungefär ett år sedan nåddes vi av det sorgliga beskedet att Hamburger Börs stängt med omedelbar verkan Vi hade varit där på lunch bara några dagar tidigare, en sk Lunch-live med Anders Lundin, om jag inte minns fel. Så detta kom såklart som en chock.
Att ett ställe med så rik historia och nyrenoverade lokaler skulle lägga ner fanns ju inte på kartan. Men så blev det. Jag var på riktigt väldigt ledsen eftersom detta drabbade flera av våra vänner och jag gillar Börsen. En finare lokal är svår att hitta.
Men det var några stycken som vägrade acceptera detta och de har under året kämpat hårt för att öppna dörrarna igen. Och de lyckades!!! I onsdags var vi inbjudna på återinvigningen av Hamburger Börs, som numera rymmer flera scener och har fler tjänster att erbjuda. Nu är fokuset mer på musik, än show med mat. Börsen har alltså återuppstått och jag är såååå glad!
Hur programmet kommer att se ut har jag inte riktigt klart för mej än, men att det blir liv i lokalen igen är helt klart. Dessutom även under dagtid. Jag hoppas att förändringarna gör att Börsen kommit tillbaka för gott nu.
Just i onsdags hände det saker i ungefär vartenda hörn av Stockholm, tror det var 5-6 olika event samtidigt. Så vi fortsatte till nästa och tog sällskap av herrarna Rongedal dit. Världens goaste gubbar!
November är ju även känt som Movember, männens månad som fokuserar på prostatacancer. Nu skulle kampanjmånaden knytas ihop och avslutas med en rejäl fest. Så vi tog oss till söder och Biblioteket Live där festen redan var igång för fullt.
Foto: Thomas Hedengran
På Börsen var det lite lugnt och städat. På Biblioteket var det helt tvärtom. Här var det fullt ös. På plats kunde man få den symboliska mustaschen målad eller köpa en att limma på överläppen. Det bjöds på korv med mos, precis som sej bör på en ”riktig” fest. Och kvällen avslutades med konsert, av… Mustasch såklart!!!
Det blev alltså en helkväll med party, innan vi åkte hem till förorten igen. Nu börjar stan att pyntas. Det är så mysigt med alla ljus. Och visst skulle det se finare ut med några centimeter snö, men jag är glad så länge den håller sej borta 🙂
Vi går på ganska få event just nu. Kanske därför den här kvällen var extra rolig. Kul var det iallafall!
December är här, första vintermånaden och därmed även årets sista månad. Advent står dessutom bokstavligen för dörren. Nu börjar julfesterna och glöggminglen.
Efter några år med sjukdomar, dödsfall och en massa annan skit så börjar kroppen fatta att den inte är i akut stress och har äntligen börjat svara på allt snällt jag faktiskt gör för den. Stress är naturligt, men inte när den styr ens liv dygnet runt under en lång tid. Då blir den livsfarlig.
Mitt enda mål är att kroppen gör det jag ber den om, mer än så begär jag inte. För att den ska göra det och jag ska må bäst möjligt krävs både en normal vikt och fysisk aktivitet. Det håller även min kroniska värk (fibromyalgi) på en hyfsad nivå. Det är också det som mina läkare kräver av mej för att jag ska hålla mej så frisk som möjligt och hålla den hotande cancern borta så länge det går. Så jag kämpar!
I år blir det därför inga julbordstest, dem har vi prioriterat bort för att ist ta hand om oss. Vi har skött både kosten och återhämtningen väldigt bra senaste veckorna. Återhämtning såsom sömn och vila är superviktigt – men det är också viktigt att skratta. Vi behöver alla glädje och skratt i våra liv, det får oss faktiskt att koppla av och håller oss även friska. Så skratta på!
Nu kör vi slutfasen av 2025 på bästa möjliga sätt, fyra veckor kvar. Snart är vi på väg till solen 🙂
Detta är en himla god vecka i mina ögon. Dessutom går det mesta att förbereda för stressiga dagar genom att fixa matlådor. Bägge kycklingrätterna, cannellonin, kasslern, pajen och lasagnen är kanon att ha lite extra av i frysen.
Vi fördelar i matlådor direkt och sätter frystejp med innehåll och antalet Points. Så är det bara att ta fram vid behov. Jag äter en matlåda till lunch, nästan varje dag. Världen smartaste lösning!
Jag har haft ett par veckor då jag verkligen plöjt böcker. Mina ”ska-läsa-högar” har nått nya höjder och eftersom vi inte har någon bokhylla, så har det sett rätt stökigt ut. Alltså har jag ”städ-läst” och nu är bokhögarna återigen nere i mer rimliga nivåer 🙂
Jag läser snabbt. En bok på 300 sidor läser jag på en dag. Så nu när jag avsatt tid bara åt att läsa, har det gått rätt snabbt att plöja igenom ett gäng. Därför kommer boktipsen ganska tätt just nu här på bloggen.
Den här gången är det ett gäng pinfärska godingar, som jag kastat mej över. Jag älskar biografier, den senaste var så intressant att även sonen vill läsa den. Det är ett väldigt bra betyg. De andra i högen är fortsättningar på några riktiga favoriter. Jag brukar säga att innan man öppnar en bok av Anders De la Motte så ska man ha gjort alla ”måsten” först, numera gäller detta även för Simona Arhnstedt. Så jäkla bra böcker!!!
Ni har kanske sett Alexander i Robinson, där han faktiskt varit med två gånger. Jag såg honom redan den första gången och fastnade för något hos honom. Han har ju en rätt speciell framtoning. Det lilla han berättade om sej själv då, har nu utvecklats i en bok om hans liv.
I boken berättar han om en rätt trasslig barndom och ungdomsår där allt spårade ur. Vändningen blev när han stod ensam med ett litet barn, då var han lixom tvungen att ta tag i sej. Men det var allt annat än lätt och återfallen var några stycken. Så pass att han en dag överdoserade och var nära att dö, med sin fyraåring gallskrikandes brevid sej. När han återvänder från dödens tröskel är det inte första gången han lurat ödet – men det måste bli den sista.
Han berättar om hemlöshet, desperation och kriminalitet. En nedåtgående spiral, kantad av skuld, skam och livsfarliga överdoser. Det här är en berättelse om mörker och missbruk, men också om stor kärlek, vänskap och den långa vägen till ett nyktert liv. Jag sträckläser hans ord, gläds med honom när allt går åt rätt håll och lider med honom när det går fel. Att han överhuvudtaget lever idag är ett under.
En intressant bok ur ett rent samhällsperspektiv, som stundtals gör en riktigt förbannad. Detta är en bok som borde användas i både lärar-, läkar- och socutbildningen. Alla som jobbar med människor borde läsa den!
I mitt förra boktips- inlägg tipsade jag om ”Charlies hämnd” av Simona Arhnsted, här är fortsättningen. Jag fastnade direkt för den första boken och såg verkligen fram emot fortsättningen. Och vilken fortsättning!!!
I förra boken hamnar Charlie oskyldigt dömd i fängelse. Efter tre år kommer hon ut och hämnas direkt på mannen som satte dit henne. Nu när hon är fri vill se framåt och få lite lugn och ro. Kanske lite kärlek också. Men det förflutna kommer i kapp när hennes lillebror drabbar samman med det kriminella nätverk som hon en gång anklagades för att tillhöra.
När hon försöker hjälpa sin bror trasslar hon till det med två män som för en hel del skit med sej, trots att det stundtals ser väldigt fint ut. Snart tar hennes liv återigen oväntade vägar, hon kommer allt närmare sanningen om sin egen bakgrund. Men det är svårt att veta vem som går att lita på.
Asså, det är så välskrivet och så spännande. Här finns lixom allt! Och jag kan knappt vänta på nästa del, men måste ju… undrar dock hur många delar det blir? Det skulle vara rätt lagom med bara en eller max två till.
När man läst en bra serie och den allra sista delen kommer ut, då blir jag extra glad. Jag får nämligen ett slut på en historia som intresserat mej och kan lägga den åt sidan. Visst kan man sakna bokkaraktärer, men jag vill gärna knyta ihop säcken.
God Save the Queen är den tredje och sista delen i Denise Rudbergs Queen-serie och det är faktiskt alldeles lagom med tre böcker tycker jag. Upp till 5-6 är ok, men sen blir det för mycket. Det kan lätt bli tjatigt när det blir fler. Så detta är faktiskt perfekt!
I de två föregående böckerna har Kaiser och Agneta försökt att reda ut den korrumperade situation som råder inom Stockholmspolisens våldsrotel. Handlingen utspelar sej på 70-talet med allt vad maktmissbruk och sextrakasserier heter. Kvinnor stod ju inte särskilt högt i kurs och Rudberg lyckas beskriva detta helt perfekt. Hon lyckas faktiskt få till varenda liten detalj från 70-talet, det blir en riktig nostalgitripp att läsa.
Medan kriminalinspektör Karin ”Kaiser” fortsätter nysta i härvan, sörjer hon även sin bortgångne make. Turerna kring bordellhärvan i Stockholm har kostat flera av hennes medarbetare livet, nu måste hon hitta lösningen på gåtan. Kollegan Agneta gör vad hon kan i arkivet, men vill samtidigt sätta dit mannen som förföljer henne sedan länge. Hon skickas iväg på ett specialuppdrag och kliver rakt in i ett av den svenska nutidshistoriens mörkaste kapitel.
Det är så otroligt välskrivet och jag kan inte nog rekommendera den här serien! Den har lixom allt!
Detta är fjärde delen om Leo Asker. En serie som jag verkligen gillar och rekommenderar. Man måste inte läsa de föregående böckerna, men det underlättar rejält. Dessutom är de så himla bra att det är synd att missa dem.
Leo Asker är kvar på sin utredningsavdelning i källaren, men får veta att den ska läggas ner. Hon försöker få beslutsfattarna att ändra sej, men det går sådär. Samtidigt börjar hon och kollegorna att nysta i ett gammalt dubbelmord som gäckat polisen under många år.
Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död. I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.
Asker får en antik järnmask på sitt bord, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Kan de ta reda på hur allt hänger samman och kanske rädda avdelningen?
Även de här böckerna är välskrivna och spännande. Så pass att jag som sagt brukar säga att man ska ha gjort alla ”måsten” innan man sätter näsan i dem. För sen är det kört. Man sträckläser och får inget gjort förrän man är klar. Som både jag och maken numera säger ”Jäkla De la Motte”, med ett litet flin såklart 🙂
Fyra väldigt bra och läsvärda böcker alltså. En riktig drömhög i mina ögon. Kanske julklapp till någon som gillar den här sortens böcker? Ett tips är då att köpa hela Queen-serien, eftersom de bara är tre stycken. Jag tror att någon född på 60- och 70-talet skulle tycka väldigt mycket om den julklappen. Igenkänningen är total och det är en jäkla bra historia. Och samma sak med Charlie – köp bägge och ge bort som paket. Väldigt bra böcker och perfekt julläsning i mellandagarna.
Martins och mitt liv har kretsat en hel del kring vatten. Han friade till mej på en strand på Öland, vi gifte oss på en skärgårdsbåt och vår bröllopsresa var en medelhavskryssning. Nästa år firar vi 10 år som gifta, självklart blir det en andra bröllopsresa – en ny kryssning 🙂
Vi gifte oss 23 juli 2016 och firar med andra ord 10 år i juli 2026. Vi firar gärna allt som går att fira och firar gärna stort. När den tionde bröllopsdagen närmar sej vill vi såklart göra något alldeles extra. Vår bröllopsresa var verkligen en riktig höjdare, så varför inte göra om den. Typ.
Vi gifte oss alltså 23/7, dagen efter flög vi till Barcelona där vi hade en dag på oss att njuta av stadens puls. Den 25:e letade vi oss fram till hamnen, där vi klev på Brilliance of the seas. Fartyget tog oss sedan vidare till bla Nice, Rom, Venedig, Florens och Kotor. Vi var ute i 14 dagar och upplevde massor. Det var verkligen den perfekta bröllopsresan. Härliga dagar på havet, romantiska platser och en lyxig tillvaro på ett fint fartyg.
Jag brukar säga att en kryssning är den ultimata resan. Man packar upp en gång, har hotellet med sej och ser massor på vägen. Som ett smörgåsbord av länder om man kan smaka på och sedan åka tillbaka till det man vill se mer av. För oss var Venedig en sån plats, dit åker vi gärna igen.
Vi bestämde oss tidigt för att göra en ny kryssning över vårt jubileum, med inte en exakt repris – utan en helt annan rutt. Kravet var två veckor, helst med olika avrese- och ankomsthamn och gärna med något stopp i Grekland. Vi har sparat pengar och letat alternativ. Och en dag fanns plötsligen resan där och var så självklar. Avresa från Barcelona och ankomst i Aten, med stopp i bla Korsika, Florens, Rom, Mykonos och Kreta. HÄR finns resan om ni är nyfikna.
Vi kliver på Sun Princess i Barcelona den 18 juli, firar bröllopsdagen i Genua i Italien och kliver av 1 augusti i Aten, där vi sedan kommer att stanna ytterligare tre dagar för att upptäcka staden innan vi flyger hem. Ni ser rutten här under, visst är den häftig? Vi kommer att se och uppleva massor!
Fartyget Sun Princess ingår i Princess Cruises flotta. Hon byggdes 2024, har 21 däck, tar 4300 passagerare och har 1600 personer i sin besättning. Åker man på en kryssning, särskilt så länge som vi gör – då SKA man ha en hytt med balkong. Man kanske inte är där så mycket, men det är ändå himla härligt att kliva ut där på morgonen eller sitta där vid inseglingen till en ny hamn.
På Sun Princess finns det balkonghytter på de flesta däck. Oftast vill man bo högt upp med fin utsikt över havet, men på den här båten har hytterna högst upp utsikt över balkongerna under. Så vi valde en sk cave, som iofs är lite mindre och ligger på däck 6, men då är det fri utsikt över havet och man behöver inte ta hissen till allt man vill göra. Vi får väl se om vi har gjort ett smart val.
Bild lånad från Princess CruisesBild lånad från Princess Cruises
I varje hamn kan man sedan välja att göra en massa olika grejer, eller bara stanna kvar och ta det lugnt på båten. Vi kommer att kliva av, sen får vi se vad vi gör på platsen. Det vi vet är att vi kommer att jobba en del på vägen, bla i Rom. Men det gör oss inget, det är ju så vi fungerar 🙂
Om 8 månader är vi alltså på väg. Ni kan ju tro att vi längtar!
Sista dagarna i november och snart första advent! Hur galet är inte det? Tiden går så fort, men det är bra – då blir det vår snart igen. Har ni planerat något särskilt för advent? HÄR finns tips!
Vi brukar vara ute på julbordsturné så här dax, men så blir det inte i år. Vi måste ta hand om oss och vår hälsa, då funkar det inte att klämma in en massa julbufféer. Tyvärr, för det är ändå ett rätt mysigt jobba. Särskilt när vi testar fartygens olika julbord, men men… de finns ju kvar till nästa år. Ibland måste man lixom sätta stopp och sätta hälsan först. Så är det för oss just nu.
Så i år blir det nog bara ett julbord förutom det på julafton. Vi ska till Friiberghs Herrgård tillsammans med föräldrar och barn. Där serveras ett stor skaldjursjulbord, samt ett litet traditionellt. På julafton blir det sedan väldigt sparsamt, också där med skaldjur. I december brukar vi dessutom ta ett extra tag med hälsan och vikten. Hur konstigt det än kan låta i adventstider.
Men än är det ett tag kvar till jul, nästa vecka ser ut så här:
En massa bra matlådemat den här veckan! Särskilt fisken (om man pressar potatisen funkar den att frysa), kycklingen, pajen och lövbiffsgratängen passar i matlådan – så gör mycket och fyll frysen!
Strategin för söndagarna i advent är att äta en lite snålare middag, så det får plats glögg och något snask också i dagens Points/kalori-budget. Men det gör man såklart som man vill, allt beror på vilken plan man har; att stå still, går ner eller om det är ok att gå upp lite under advent.
Fram till jul kommer ni att få ett nytt saffransrecept varje vecka
Sedan vi köpte vår första husbil sommaren -21 har vi varit ute så mycket vi bara kan. I somras blev det nästan fem månader i ett sträck, strax innan påsken i april till Elmiamässan i september. Det är en rätt lång tid att bo och jobba på sisådär 12-13 kvm. Många frågar hur vi står ut och hur den dag i husbilen kan se ut. Det ska jag berätta nu 🙂
Vår husbil Ralle är 7,5 meter lång och drygt 2 meter bred. Vi har sk pilotstolar (förarstolar) som går att vända, face-to-face-soffor på var sidan om bordet som är ca 1 kvm, ett litet kök med ganska stor kyl, dusch och toa, samt sovrum med en dubbelsäng som är 160 cm bred. Nästan allt som finns i ett hus alltså, bara i ett lite mindre format.
Bordet används både som matbord och skrivbord, det är vårt vardagsrum, matrum och kontor. Där sitter Martin och jobbar på vardagarna. Vi kan väl börja där, men hur våra rutiner ser ut en helt vanlig dag.
En vanlig dag
Martin går upp vid 5.30. Då stänger han två dörrar om mej, en till sovrummet och en till toaletten vars dörr går att vinkla upp och stänga mot köket. Låter kanske konstigt för den som aldrig har varit i en husbil, men toa och dusch ligger mittemot varandra på var sidan om sovrummet. Stänger man båda dörrarna blir det ett slags badrum med utrymme emellan. Detta ligger alltså mellan sovrummet och köksdelen. Det blir tydligt om ni tittar på bilden här nedan.
När vi jobbar står vi oftast på en camping eller ställplats, då går han iväg till det sk servicehuset för att duscha och gå på toa. Han är ju rätt stor och får bättre plats på en riktigt toa och så kan jag lugnt sova vidare, utan stök inne på vår lilla toa som är i min fotände. Sen sätter han sej och jobbar tills jag vaknar vid sisådär 7.30. Då ropar jag att jag vaken, så kommer han och ”släpper ut” mej 🙂
Medan han fixar frukost lämnar jag den sköna sängvärmen och går på toa, men jag gör det inne i husbilen. Jag har inte några problem med utrymmet där, jag är ju inte så stor. Sen äter vi frukost tillsammans medan vi antingen lyssnar på en ljudbok eller tittar på tv. När Martin fortsätter att jobba kryper jag tillbaka till sängen igen. Då har jag först bäddat till den och tryckt upp den mot väggen, så det blir som en slags dagbädd med ryggstöd.
Där sitter/ligger jag sedan oftast och jobbar eller läser fram till lunch. Om vi inte står på en camping med tvättmaskin och behöver tvätta, då slänger jag i en maskin tvätt direkt på förmiddagen.
Vackert väder
Om det är fint väder och tillräckligt varmt går jag oftast ut och sätter mej i min soffa, efter lunch. Så fortsätter jag att jobba där. Det är verkligen världens bästa kontor, jag har nästan alltid sjöutsikt och gräs under fötterna. Vem har det när man jobbar lixom? Jo, jag! Martin slutar jobba vid 16, då gör han mej oftast sällskap ute. Jag har en förmåga att börja jobba mer intensivt lagom till han slutar sin arbetsdag. Vi är inte ett dugg synkade när det gäller dagsrytmen.
Om jag tycker att vädret är ok, så blir det gärna en promenad strax innan lunch och en när Martin slutat jobba. Får vi till två är vi kanonduktiga, blir det en är vi ändå nöjda. Lyckas jag dessutom träna något pass i veckan är jag supernöjd, men det går sådär… jag har inte lyckats få till den rutinen än.
Efter kvällsmaten sitter vi oftast ute och läser om det är fint, eller inne och jobbar på var sidan om bordet om det är sämre väder. På sommaren sitter vi gärna ute tills det är mörkt, på vintern tillbringas större delen av tiden inne. Ska Martin upp och jobba går vi oftast och lägger oss vid 22-snåret och somnar typ direkt. Vi sover så himla bra i husbilen.
Så ser en dag alltså ut. Ganska precis som den gör när vi jobbar hemma, skillnaden då är att vi sitter på varsin våning och jobbar.
Frågor vi får
Vi får också ganska frågan: Hur klarar ni att vara så ”på” varandra hela tiden? Det är inga problem alls. Vi trivs i varandras sällskap och träffades ju på jobbet, så det har lixom alltid varit så för oss.
VI får också höra: Men nog är det väl ändå skönt att komma hem? Nä, inte ett dugg faktiskt. Hemma finns en massa krav. Huset ska skötas och trädgården ska tas om hand. I bilen kan vi bara vara. Vi letar aldrig efter något eftersom allt måste ha sin plats när man kör. Hemma är livet mer komplicerat och tar mer energi. Så vi längtar aldrig hem, tvärtom faktiskt.
Det är klart att livet på en så liten yta inte är för alla, men vi älskar det. Och planen är ju att sälja huset och bo permanent i husbilen. Så varför gör vi inte det då? För att alla bitar inte är på plats än. Martin har fortfarande ett jobb han måste besöka lite då och då och då är det praktiskt att ha någonstans att ställa bilen. Det är inte lätt att ställa ifrån sen en 7,5-meter lång husbil i Stockholms City. Så huset hemma är vår husbilsparkering tills vi hittar en annan lösning.
Så ser alltså vårt liv i husbilen ut. Inte särskilt konstigt eller komplicerat, ganska enkelt faktiskt. Precis som vi vill ha det. Det är det enkla livet vi vill ha, där inga grejer tar plats och energi. Bara vi, upplevelsen och naturen. Det räcker lixom så.
Inom kort ska jag skriva ett inlägg där jag svarar på era frågor om husbilslivet. Jag har redan fått några stycken, men det finns nog fler, så skriv gärna en kommentar med era frågor – så kommer ett svar inom kort.
Jag börjar aldrig om, jag kör bara upp på banan igen. Nu är det länge sedan jag behövde göra det, typ 10 år sedan – så länge höll jag vikten. Sen blev jag sjuk, igen… och då kommer pluset på vågen direkt. Så nu är det dax för minus igen!
i Augusti 2000 skrev jag in mej på Viktväktarna. I juni 2004 gick jag i mål, 12 kilo lättare. 2010 blev jag sjuk och gick upp alltihop – 2013 hade jag återigen gått i mål. 2021 gick jag in i en akut stress, som blev så långvarig och illa att kroppen tog stryk. Funktioner i kroppen la av, bla ämnesomsättningen som redan var dålig pga bla hypotyreos och fibromyalgi.
När jag sökte hjälp 2022 undrade min läkare hur jag ens orkade stå upp, jag var i ett extremt dåligt skick och än var vi inte ute ur den extrema situationen som var då. Den gick heller inte att göra något åt som det var just då. Men långsamt gick allt åt rätt håll och för något år sedan började jag må hyfsat bra igen, iaf i skallen. Kroppen tog längre tid på sej…
För ganska precis ett år sedan visade vågen det högsta någonsin. Vad jag än gjorde så gick jag inte ner i vikt. Det gick bara inte. Jag hade ont precis överallt, särskilt i lederna. Jag kände inte igen mej själv. Jag bad om hjälp hos sjukvården och frågade om det kanske kunde ha med klimakteriet att göra? Den unga AT-läkaren viftade iaf inte bort min fråga, utan ringde upp en gynekolog medan jag satt där. Hon bekräftade att jag nog var något på spåren och tog emot mej på sin klinik några veckor senare.
Jag blev tagen på allvar och fick medicin. Det som krånglar till det ännu mer är att jag har förhöjd cancerrisk och alltså inte får ta någon medicin med östrogen, men sedan något år tillbaka finns en medicin även för oss (Veoza). Så den har jag tagit sedan dess. Jag märkte skillnad direkt. Värken i lederna försvann nästan helt och jag fick sova på nätterna. Världen fick lixom färg igen. Ljuuuvligt!
Nu kunde jag fokusera mer på hälsoresan och vikten. Men det har varit svårt, ett hekto ner – två hekto upp… typ. Jag har läst på, pratat med såna som kan både hälsa och särskilt kvinnohälsa. Fått mängder med tips och råd och funderat en hel del själv. Jag har ju trots allt jobbat med viktminskning på Viktväktarna och även lyckats gå i mål själv två gånger – jag ska kunna detta.
För tre veckor sedan hade jag utverkat min nya plan och satte den i verket. Upp på banan igen. Inte börja om. Jag har aldrig slutat, det var bara kroppen som inte tyckte som jag. Den nya planen gick ut på att öka protein och fibrer, samtidigt som jag minskat på saltet. Att öka protein är ganska enkelt, det är bara att äta mer ägg eller helt enkelt ta en proteinshake (som jag varit helt emot innan). Att öka fibrer är knepigare… men jag knaprar morötter för glatta livet och kommer snart att utveckla kaninöron 🙂
Å detta funkar tydligen, för vågen pekar stadigt neråt. Jag är en långsam soldat när det gäller minus på vågen. Mitt snitt har alltid varit runt 1 hekto (inte kilo alltså), i veckan. Ni ser ju här uppe, det tog fyra år att gå ner 12 kilo första gången jag försökte och tre år att gå ner 10 gången efter. Jag är alltså glad så länge det faktiskt är ett minus. Vilket det inte varit, hur mycket jag än försökt de senaste tre åren. Men nu! Nu verkar det hända något.
Den här gången tänkte jag inte prata kilon eller hekton. Jag kommer inte att berätta mina exakta vägresultat mer än möjligen i procent. Just för att inte trigga någon eller få någon att känna sej dålig. Så som jag själv känt när mitt lilla hekto har jämförts med stora siffror. De flesta går inte ner snabbt, men det är det man tror när man ser resultaten i sociala medier. Jag vill inte bidra till någon vikthets eller dåliga känslor, alltså kommer jag bara berätta om det är minus eller plus.
Jag vet att det kommer att ta tid. I början på sommaren nästa år händer en himla speciell grej, då vill jag må så bra som möjligt och känna mej fin. Det är typ 25 veckor dit, ett halvår alltså. Om jag håller den vanliga takten kan jag alltså gå ner typ 2-3 kilo tills dess, skulle min kropp vara på humör kanske det kan bli 5 kilo. Jag hoppas verkligen det, men vet hur det brukar vara. 5 kilo är ändå en klädstorlek och skulle göra stor skillnad för mina 156 centimetrar.
Nu är jag alltså på banan igen och de två senaste vägningarna har visat minus, än så länge 1 % av ursprungvikten. Det är jättemycket i min lilla värld och jag vet att den siffran inte kommer att bestå. Å andra sidan börjar jag på en (för mej) hög vikt och tycker att jag mår bra nu. Så vi får väl se. Fokuset är kosten, sömnen och promenaderna. Helst också mitt träningspass, tre gånger i veckan – med det är en stor bonus.
Hoppas ni är med på min resa och att detta kanske kan peppa någon mer att ta tag i sin hälsa. Det är ju inte för att bli snygg som jag gör detta, jag vill ha en så frisk kropp som möjligt. Mitt mål är att ha en kropp som gör det jag ber den om så länge som möjligt. Då måste jag hjälpa den med förutsättningarna (inte så lätt när man har ett gäng andra sjukdomar och diagnoser som sabbar en hel del). Och för att skjuta upp den där jäkla cancern så länge som möjligt såklart… går det så går det…
Just det! Ni vet väl att det finns mängder med tips för hälsoresan under fliken ”TIPS” här på bloggen. Där finns allt från tankar och tips till samlade inlägg med tex fiskrecept eller vegetarisk och en massa annat. Missa inte det om du också är på din hälsoresa. Och HÄR finns det typ 600 veckomenyer, kompletta med points och länkar till recept.
Det har varit mycket jobb och skallen har varit full med Irland ett tag nu. Vi har kommit en bit med materialet vi samlade på oss där och vi kan ju jobba var vi än är med det. Alltså drog vi iväg med husbilen. Det var fyra veckor sedan sist och verkar bli om fyra veckor igen, så det är tydligen grejen just nu.
Oj som vi längtade ut. Det är ju i husbilen vi trivs bäst och även mår som bäst. Alltså packade vi ihop oss i onsdags och drog iväg. Det skulle bli 3-4 minus, men det gör ingenting – vi har rustat oss för vintern och har det varmt och skönt i bilen. Jag har redan julpyntat lite också, med en liten ljusstake i varje fönster. Sååå mysigt!
Målet för helgen var Västerås, där vi skulle möta upp våra husbilskompisar Helene och Krister. Det är dom vi umgås allra mest med och vi har en massa planer att smida vidare på. Vi kom till Västerås Gästhamn redan på torsdagen, då var det grått, blött och trist. Men så vaknade vi på fredagen av en helt otrolig soluppgång. Och sen fortsatte det fina vädret hela helgen.
Halva fredagen gick åt till jobb, sen tog vi en promenad till centrum för att handla lite. Strax innan våra kompisar dök upp såg jag den: solnedgången. Asså, den var magisk. Jag noterade tiden noga och hoppades på repris dagen efter. Sen fick vi alltså sällskap och ganska snart hamnade vi i vår bil. Vi slöglodde mest på tv och pratade, var rätt trötta allihop.
Lördagen började som fredagen, solen sken in i bilen. Det är ljuvligt att vakna med solen som skiner in genom fönstren och utsikten över vattnet. Det är ju det som är grejen med husbil, vi väljer utsikt och åker dit solen skiner. Ibland lyckas vi väldigt bra.
Eftersom jag tagit ett nytt tag med hälsan, så hade jag bett kompisarna att inte ta med något godis eller snacks. Jag har även som mål att ta minst en promenad om dagen och alla hängde på. Så efter en långsam förmiddag och skidskytte lyckades vi ta den första. Sen hade jag ju koll på klockan, så när tiden närmade sej solnedgång drog jag med de andra ut igen. Och vilken solnedgång vi fick!
Resten av kvällen gick åt till planering av kommande resor. Vi åker till Egypten på nyårsafton och ska göra en del utflykter där. Det mesta är färdigplanerat men vi pratade lite med hotellchefen där för några detaljer. Sen har vi ju en husbilsträff i maj, som vi i stort sett planerat klart men det är lite att prata om ändå. Och sen kom vi till den stora grejen: Martin och jag firar tio år som gifta nästa sommar och våra vänner firar 40 år som par. Detta ska såklart firas, men hur?
Vi har bokat kryssning! Vi kommer att flyta runt på Medelhavet i två härliga veckor, med början i Barcelona och slut i Aten. Vi kommer dessutom att vara kvar i Aten några dagar för att kolla in staden. Igår pusslade vi ihop de sista bitarna och betalade handpenningen. Det kommer att bli magiskt!
Detta firade vi med bubbel såklart, alkoholfritt, eftersom jag helst inte vill ha det heller just nu. Sen somnade vi, nöjda men rätt panka 😛
Igår vaknade vi återigen av den underbara solen. Tänk va, november och sol tre dagar i sträck. Kallt som sjutton, men sooool. Vi började dagen med en promenad igen, så himla duktiga vi är. Sen plockade vi ihop oss och lämnade Västerås. Vi ville såklart inte åka hem, utan tog ett litet stopp på vägen och en natt till innan vi åkte resten av vägen hem.
Nu vet vi inte när vi kommer iväg igen, men det blir senast luciahelgen. Då ska vi på fest i stan och såklart tar vi husbilen dit, sen blir det julbord med familjen på en herrgård dagen efter. De andra sover en natt på Herrgården, medan vi sover i bilen på parkeringen vid sidan om – sen blir det nog några extra dagar till ute på rull.
En gång var fjärde vecka tydligen verkar vara grejen nu alltså 🙂
Så var det alltså äntligen dax. Anledningen till att vi åkt hela vägen till Derry från Sverige var ju att vara med på det stora halloweenfirandet. Som sägs vara Europas största. Och ett av de större i världen. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men var så peppade 🙂
Det var dax att klä om. Så mycket hade vi iaf förstått, att är man i Derry 31 oktober – ja, då klär man ut sej. Så är det bara. Vi köpte varsin kostym innan vi åkte, som vi anpassade efter våra kroppar. Uppläggning för mej alltså, inget passar på längden när man är tre äpplen hög.
Jag hade köpt en tjock klänning, två storlekar större än jag behöver. Allt för att få plats med flera lager underställ. Man vill ju inte ha en jacka över sin utklädnad, men vill heller inte frysa häcken av sej. Alltså får man se ut som en michelingubbe. Jag tyckte att jag var ganska smart. Martin är ju 2 meter lång och rätt stor, det fanns bara en storlek större för honom – ändå var byxorna för korta på längden. Men underställ fick han plats med och mössa och rock ingick ju i klädseln.
Festen startade med en litet mingel i foajén, innan vi i samlad tropp gick till restaurangen där vi skulle äta innan allt körde igång. Vid 18-tiden lotsades vi igenom folkmassorna, över bron och sedan fram till en särskild plats för media. Där hade vi nästan fri utsikt för foton, iaf om vi stod på en bänk. Det var sååå mycket folk. Någon sa att mer än 40 000 personer samlats längs vägen och sisådär 90% var utklädda. Så häftigt. Hela staden går verkligen ”all in” de här dagarna.
Vid 19.30 körde paraden igång. Den var inte så lång, men fantasifull och rolig. Stämningen var på topp hos precis varenda människa, både i paraden och längs vägen. Det går inte riktigt att förklara. Det är mörkt, tusentals utklädda och väldigt glada människor, musik och fest. Tänk er Pride fast med spöktema. Alla är glada och firar tillsammans.
När paraden var över tog stora fyrverkerier vid. Jag har en tudelat uppfattning vad gäller fyrverkerier, å ena sidan tycker jag att det är festligt och fint – å andra sidan tycker jag att de är onödiga, dåliga för miljön och skrämmer både folk och fä. Detta var dock ett väldigt fint fyrverkeri som höll på länge. Och jag har aldrig sett hjärtformade fyrverkerier förut, det var rätt häftigt faktiskt. Det kommer såklart en film inom kort, jag lägger in den här i texten när den är klar – där kan ni se både paraden och fyrverkerierna.
När sista formationen synts på himlen började folk ta sej tillbaka över bron igen. Det tog sin lilla tid, det var ju så mycket folk. Och nu började kylan krypa in under kläderna, trots att vi var rätt välklädda. Hälften av medierepresentanterna blev upphämtade för att åka till flygplatsen, vi andra gick in i värmen i hotellbaren och värmde oss med bland annat Irish Coffe. Överallt satt utklädda och partyglada människor.
Jag älskar sånt här! När en hel stad bjuder in till fest och alla är med till 110%. Det var verkligen en ära att få komma till Derry, som deras gäst och vara med på detta otroliga evenemang. Som alltså lockar mer än 120 000 besökare under veckan. Ändå är det så många som inte vet om det.
Men nu vet ni som läser min blogg vart ni ska när ni ska få ett riktigt häftigt halloweenparty. Då är det till Derrry när åker. Kanske nästa år?
Så var vi framme i Derry, målet för resan. Staden ligger högst upp på Nordirland och heter egentligen Londonderry, men invånarna har länge protesterat mot det namnet. Så vi säger Derry eller The Walled City, eftersom staden omges av en tjock mur.
När vi kom fram till hotellet hade ovädret precis kört igång. Programmet vi fått för kvällen, som innebar mest utomhusvistelse, fick alltså ändrats. Det innebar att vi istället för att få en tur uppe på muren, för att ”väcka” den inför halloween, fick se halloween-avsnittet ur tv-serien Derry-Girls som är inspelad här. Har ni inte sett den serien så måste ni göra det!
Sen gick vi till Guild Hall för att se utklädda figurer och ett musikuppträdande, innan det var dax för middag. Det var himla kul att se hur hela stan sluter upp, alla är utklädda, företagen och butikerna går ”all-in”. Det är verkligen halloween öööverallt!
Innan vi gick från hotellet mötte vi upp andra medierepresentanter, totalt var vi 32 journalister som var på plats för att bevaka firandet. Så många har tydligen aldrig varit här samtidigt. Hotellet fixade ett litet mingel för oss, så vi kunde bekanta oss med varandra.
Vi var ju rätt trötta efter några väldigt intensiva dagar, så direkt efter middagen gick vi tillbaka till hotellet. Vi anses tydligen lite konstiga och väldigt seriösa, eftersom vi dricker väldigt lite alkohol och iaf försöker att jobba även under resans gång. Vi anser inte att man dricker på jobbet, om det inte är en provning såklart. För vi jobbar ju faktiskt när vi är på en sån här resa. Från tidig morgon, till sen kväll. Det är inte alla som förstår det, inte ens de inom vårt eget yrke.
Kvällen och natten bjöd på rejäla vindar, på morgonen var det lite lugnare – men vi tog faktiskt en liten sovmorgon och väntade ut regnet. Strax innan lunch gick vi ut för att dokumentera Derry. Det är verkligen så fint här, men alla gamla byggnader, floden Foyle och muren som omger allt. Staden är gammal, redan på 500-talet byggdes klostret. Muren byggdes på 1600-talet. Så det finns gott om historia här.
Muren är så bred att man kan gå uppe på den, så vi gick ett varv runt staden. Vi tog god tid på oss, tittade på utsikten, alla minnesmärken och tog såklart mängder med bilder. När det var dax för lunch gick vi in i ett av köpcentren och tog varsin toast, innan vi gick tillbaka till hotellet. Vårt hotell låg på Ebrington-sidan som nås genom att gå över den häftiga Peacebridge, bron som går som ett S över floden. Där händer inte så mycket, det är på sidan med muren man ska vara för att uppleva staden.
Jag gillar verkligen Derry och det var himla kul att visa Martin runt och att även han föll för Derry. När vi kom tillbaka var det dax att klä om, för nu var det dax för det stora firandet. Men det berättar jag om i nästa inlägg 🙂
Efter en lång dag tog vi oss vidare till Portrush, där vi skulle bo på ett hotell mitt i stan. Vi fick ett rum högst upp vinden, med bjälkar i taket och små prång. Gammalt och spöklikt. Temat inför morgondagen var lixom satt direkt.
Adalphi Hotel i Portrush kändes väldigt gammalt, men det var nog inte det. Vi fick inte världens bästa mottagande, men bodde fint och fick en bra frukost. Dagen innan fick vi ju knappt någon, så vi var väldigt nöjda. Frukostmatsalen var dessutom väldigt fin, sånt gillar vi.
Mätta och belåtna drog vi vidare mot nästa punkt på vårt 13 sidor långa program. Det var fortfarande lite Game of Thrones-tema (GOT), men det var inte det som var grejen den här dagen.
Det skulle handla en hel del om stenar, men först skulle vi hitta tillbaka till bilen som vi ställt ifrån oss i mörkret.
Torsdagens första punkt var Dunluc Castle. Slottet (eller borgen) har en lång historia som börjar redan på första århundradet, men de flesta av ruinerna som syns idag är från 1500- och 1600-talet. Dess historia präglas av krig och politiska oroligheter, vilket ledde till att slottet övergavs och förföll. Den spännande ruinen är såklart också en populär inspelningsplats, där japp… GOT spelats in.
Vi hade ett rätt tajt schema och vädret var rätt kasst, så vi ville hinna så mycket som möjligt innan ovädret tog över. Så vi hängde på låset när Dunluc öppnade och tänkte att det skulle väl gå rätt snabbt att kolla in detta, men det var ju så himla intressant. Här kan man gå hur länge som helst med kameran, den ena vinkeln är intressantare än den andra. Alla bilder blir lixom bra. Men det var bara att inse att vi har helt enkelt inte tid och dra därifrån.
Jag har sett slottet förut, fast då från havet. När jag var här sist skulle vi ”fiska vår frukost”. Det gick sådär… vi fick knappt någon fisk, men frukost fick vi som tur var ändå. Just den turen utgick från Portrush, kom jag på när vi gick till bilen på morgonen. Helt plötsligt slog mitt bildminne till och jag kände igen mej lite smått. Konstigt det där att man glömmer och sen händer något som tar fram minnet igen.
Vi hade ungefär samma väder den här gången, grått och lite blåsigt. Sånt väder passar när man ska fota gamla ruiner, det ska lixom inte vara klarblå himmel. Men vi såg ju hur ovädret drog in och det började komma varningar…
Så när vårt program för fredagen ändrades helt blev vi inte förvånade. Men mer om det i ett senare inlägg.
Efter någon timma på vägen hade vi kommit in i körningen. GPS´en var inställd på Banbridge där vi skulle besöka den ganska nya utställningshallen om Game of Thrones. Vi trodde att vi kört fel, men kom till slut rätt. Avfarterna på Irländska motorvägar ser inte riktigt ut som de i Sverige.
Både Martin och jag gillar tv-serien The Game of Thrones och jag har redan varit på en resa på Irland med det temat. Men då var ju inte Martin med, så det var några saker jag ville visa honom. Det nya museet ”Game of Thrones Studio Tour” fanns dock inte när jag var här sist, däremot såg jag ”The Exhibition” som var helt otroligt. Detta borde ju kunna jämföras med det tänkte jag.
Egentligen ska man parkera vid köpcentret en bit innan museet och därifrån ta en gratisbuss resten av vägen. Vi hade dock fått tillåtelse att parkera direkt utanför, eftersom vi var ditskickade av Tourism Ireland och där på jobb. Så vi ställde bilen på plats och var otroligt nöjda över att första bilresan gått så bra. Vi hade fortfarande en liten stund på oss innan vi skulle gå rundturen, så vi passade på att äta en lättare lunch inne i deras café.
”Game of Thrones Studio Tour” är en utställning med allt från kostymer och dekor till virtuella upplevelser. Här har man byggt upp en del av kulisserna och placerat karaktärerna på plats i autentiska kostymer. Skyltar berättar om det som visas, vilken säsong och vilket avsnitt scenen utspelat sej i. Det är riktigt fint gjort och man skulle kunna gå runt hur länge som helst.
Montrarna som är uppbyggda från textilateljén och ritborden är extra intressanta, där finns även filmsnuttar som visar hur kostymerna skapats. Är ni det minsta intresserade av The Game of Thrones eller filmskapande, så måste ni åka hit!
Vi passade på att designa vår familjesköld när vi hade chansen. En kul grej. Den blev rosa såklart och med egenskaper som vi tycker är viktiga: Visdom, Försvara/Skydda, Målinriktad/Bestämd – typ…
Sist tog vi ett varv i souvenirbutiken där Martin köpte en tröja. Jag är ju inte så mycket för saker och är inte så ”shoppig” av mej. Så det blev inget för mej, mer än alla hundratals bilder 🙂
Vi hade en dryg timma på oss och försökte utnyttja tiden så mycket vi kunde. Men vi tittar ju inte bara för vår egen skull, utan ska förmedla det vi ser till de som läser våra texter och ser våra filmer. Vi ska alltså titta på allt med både våra och andras ögon, dessutom genom en kamera. Man blir lite splittrad, men jag tycker nog att vi har lärt oss hur man gör.
När vi gått igenom allt och gjort det vi kommit för, satte vi oss nöjda i bilen för att köra vidare. Detta var bara första punkten på ett tretton sidor långt program och vi hade redan tagit massor med bilder och filmklipp. Hur i hela friden skulle detta sluta?
Det kommer såklart filmer på Youtube – Jikitas på äventyr – vart efter vi hinner göra dem 🙂
November är här och här i Tumba har vi fortfarande hyfsat väder, jag är väldigt glad för det! Om man bortser från klimatförändringar och sånt så gillar jag varma och snöfria vintrar. Med tanke på elpriset så önskar jag såklart en mild vinter och håller tummar och tår för att det ska bli så 🙂
Vi kämpar på med våra promenader, målet är numera en om dagen. Det går nästan varje dag, iaf när båda jobbar hemma. Är jag ensam så tar jag en tur på löpbandet istället, men jag springer inte där utan går. Träningen sköter jag nästan perfekt, tre gånger i veckan. HÄR finns mitt enkla träningsprogram som jobbar igenom hela kroppen på bara 15 minuter. Nu har vi varit duktiga i flera månader och det känns bra i kroppen.
Maten har vi också hyfsad kontroll på, när vi är hemma – på resor blir det ju sådär… och sömnen kämpar vi på med såg gott vi kan… Överhuvudtaget gör vi så gott vi kan med det mesta.
Det mesta passar faktiskt i matlådan den här veckan och allt är väldigt gott. Återigen uppmanar jag er alltså att laga mer mat än ni behöver och lägga i frysen. Dela upp i lagom stora portioner och skriv på med innehåll och ev points. Det är så skönt att bara ta fram när fantasin eller tiden tryter.
För första gången på väldigt länge är vi helt ikapp med att skriva recept, vi har legat lite efter. Men nu är alla våra lagade rätter omskrivna och recepten är tidsinställda på Du i Fokus. Vi lagar om flera av våra gamla recept, ändrar dem lite och tar nya bilder. Så tycker ni att ni känner igen vissa rätter, så är det nog så 🙂
Ni som hänger med mej på instagram @marlenerinda ser när det kommer nya grejer ur vårt kök, det mesta är både lätt- och snabblagat och med ingredienser man nästan alltid har hemma.
Det är redan slutet av oktober. En tillbakablick på sommaren borde såklart ha gjorts för länge sen, men men… ibland tar saker lite längre tid än man tänkt. Här är den iaf, vår otroligt härliga sommar då vi faktiskt var ute med husbilen i nästan fem månader i sträck. Här kommer ett lååååångt inlägg med länkar till nästan varje plats om ni vill läsa ännu mer eller se film från tillfället 🙂
Sommaren är ju enligt kalendern juni, juli, augusti. Men jag tror att vår började redan i maj och slutade i september, för vi hade sommarväder nästan hela tiden mellan just maj och mitten av september. Det är fördelen med husbil, man åker dit solen skiner och det har vi gjort. Det är rätt svårt att kort sammanfatta en så lång tid. Men jag testar!
Sommarvärmen började 25 april i Karlsborg. Där stod vi med husbilen på båtklubben och jobbade. Martin inne i bilen, jag ute i solen. Efter några överraskande fina dagar, var jag såklart rätt rosa om kinderna. Men eftersom jag redan har en grundbränna, så blev jag snart brun – så det var ingen fara.
Husbilsträffen ägde rum i Hjo, över Valborg. Även där hade vi fint väder, fast det var ingen höga temperaturer. 150 bilar rullade in på vår träff och vi hade några fantastiska dagar tillsammans i den lilla trästaden.
27 maj åkte vi iväg på ”riktigt” för sommaren. Vi började med en spontantripp till Ullared, tillsammans med våra vänner Helene och Krister. Det blev en härlig helg där vi besökte olika platser vartefter de dök upp. Efter en rejäl shoppingtur åkte vi den korta biten till vännerna på Kattugglan för en natt, sedan blev det Bilkyrkogården i Ryd som kompisarna inte hade sett. Solen visade att vi skulle ta oss till östkusten, så det blev en natt i Oskarshamn innan vi avslutade i Blankaholm. Där stannade vi sedan för att stå och jobba lite. Medan kompisarna åkte hem till sitt.
I slutet av april fick vi veta att vår kollega på tidningen plötsligt hade slutat, så nu var vi ensamma om att skriva om campingar och ställplatser. Vi hade inte ens börjat skriva årets åtta beställda texter och hade plötsligen 16 texter att skriva. Det var bara att sätta igång och just det gjorde vi där i Blankaholm.
Det var dax för Nationaldag och vår resa mot Dalarna skulle börja. Vi var ett litet gäng som stämt träff i Västerås, så dit gick kosan. Vi blev 5-6 husbilar som hade himla kul där över helgen, men den här gången hade vi åkt åt fel håll. Vädret var inte alls med oss.
Efter några trevliga dagar började vår resa norrut. Målet var midsommar i Orsa, första stoppet blev i Västanfors vid den fina båtklubben. När vi åker så här blir det oftast 2-3 dagar på varje plats. På så sätt hinner vi uppleva platsen, testat den ordentligt, ta bilder och göra en film. Nu skulle vi dessutom planera nästa kokbok, så ett gäng recept skulle testas och en del gamla skulle göras om för nya bilder. Det jobbet började också på den ställplatsen.
Och vilken midsommar vi fick! Detta kan ni läsa om HÄR. Det är bland det häftigaste jag varit med om. Ska ni fira en riktig midsommar så är det på campingen i Orsa ni ska vara. Och ni ska vara där from onsdagen, så ni får vara med om alla delar i midsommarfirandet. Det var helt fantastiskt!
Sen var det dax för de sedvanliga teaterpremiärerna i Kalmar och Falkenberg. Vi hoppade över Helsingborg i år. Vi passerade hemmet i Tumba och var där i hela 26 timmar – mest för att, tvätta, röja trädgården och byta böcker. Efter en natt på Rosenseriens parkering och en fika med vännerna där, körde vi en snabb vända över bron för att äta kroppkakor på Arontorp – innan vi drog åt handbromsen på First Camp Stensö – Kalmar.
Vi brukar vara här 4-5 dygn, men nu blev det bara två nätter. Vi kom ena dagen, såg teatern dagen därpå och drog sedan vidare dagen efter det. Årets uppsättning på Krusenstiernska teatern i Kalmar var helt fantastiskt. Kanske det bästa som visats där.
Vi var tyvärr tvungna att lämna Östkusten och det fina vädret, vi hade ju ett jobb att göra på Västkusten. Så vi drog tvärs över landet, med sikte på Falkenbergs båtklubb. Där stod vi och jobbade i storm och regn, innan husbilsvännerna Lasse och Anki kom med bättre väder. Tillsammans gick vi på årets sommarpremiär på Vallarna. Den var däremot inte riktigt lika bra som förra året…
Nu var vi rätt slut, tempot hade varit högt. Så vi bestämde oss för att ta ett par nätter hos Gittan och Micke på Bananpannkakans ställplats i Höganäs. Nu hade vi fint väder igen och jag kunde sitta ute och sola. Jag passade på att göra en sk ”reel” på instagram från stället och skulle bara filma hönorna då en av dem smet ut ur hönsgården. Hon var snart infångad och ingen skada skedd – men det kändes ju lite sådär…
Sen var det dax för en av sommarens stora höjdpunkter. Martin skulle äntligen invigas i traditionen att ”tura”. Han skulle alltså få kryssa mellan Helsingborg och Helsingör, så många gånger han ville, med mej som sällskap såklart. Vi ställde oss på ställplatsen Oxhallen, det är nära terminalen och man står säkert. Vi kom på tisdagen och på onsdagen var det dax.
Vi klev på båten vid 16-tiden och stod ute i fören nästan hela första turen. Sen gick vi ner i restaurangen för att testa buffén. Mätta och belåtna skulle vi bara handla och sedan gå av, men när vi stod i taxfreen gick båten sönder. Snopet. Men vi var ju inte klara. Så vi fick gå bakvägen till nästa båt, vänta in den, handla och sedan snällt sitta och vänta tills vi återigen var i Helsingborg och kunde gå av. Vi heter ju ändå Jikitas på äventyr och måste ju leva upp till namnet 🙂
Nu hade vi någon vecka att köra runt lite som vi ville och siktade på Österlen. Första stoppet blev i Lundåkrahamnen, då vi skulle hälsa på författarna Caroline och Leffe Grimwalker som bor i närheten. Det blev en riktigt rolig dag med en massa snack, god mat och skratt. Det var där vår idé om en egen pizza föddes. Deras pizzabagare var den första som bakade Jikitas Pizza. Han hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så även om den blev ok, så var det inte 100 % vi.
Nu var det nära till våra allra första husbilskompisar Annelie och Ludde. Av en händelse lyckades vi för andra året i rad komma dit på exakt samma datum. Ett glatt återseende, vi se alldeles för sällan. Här blev det god mat och dryck, en massa skratt och prat. Och vi fick äntligen tvätta igen. Efter ungefär 2 veckor på rull, är oftast nästan alla rena kläder slut. Då behöver vi tvätta och är så tacksamma för alla som låter oss låna deras maskiner.
Eftersom vår huvudsyssla på sommarhalvåret är att testa campingar och ställplatser, så blir det ju rätt många nya platser som vi besöker. Just Österlen har vi bara utforskat en gång och det var som sprillans nya husbilsåkare. Vi har rätt många ställen att testa där.
Vi började med Solans Mack utanför Löderup. Strategisk eftersom det är nära till Eklaholm där vi var inbjudna till middag. Solan ligger med promenadavstånd från den långa fina stranden, som vi såklart var tvungna att se. Här blev det jobb några dagar, innan vi åkte den korta biten till Karl-Fredrik och Petter. Vi stod och jobbade på deras parkering, innan det var dax att svida om för middag.
Vilken härlig kväll det blev! Vi fick en god välkomstdrink, eller en… det blev nog fler än så… och ännu fler medan vi alla umgicks i köket medan Karl-Fredrik lagade middagen åt oss. Det drog ut lite på tiden, så vi satte oss inte till bords förrän vid 22 och hade nog inte ätit klart förrän strax innan midnatt. Stämningen var god, vi åt, drack, skålade och skrattade.
Morgonen efter var vi inte jättepigga, men nyktra. Nu var det dax att ta sej in i Småland igen och förbereda nästa premiär. Sommarens sista. Vi tog sikte på Kosta där vi installerade oss på den bekväma ställplatsen. Här finns verkligen allt för oss husbilsåkare.
Vi kom på onsdagen och på torsdagen packade vi matsäcken full och gick den korta biten till Kostas festplats. Där var det dax för årets Diggiloo. Vädret var perfekt och showen den bästa av alla Diggiloo vi hittills sett. Det blev en riktigt härlig kväll och det var skönt att ha nära hem till husbilen, när recensionen skulle skrivas.
Det blir lite kors och tvärs i landet, beroende på var jobben bokas. Borås Camping hörde av sej, så vi åkte dit för att kolla in dem. Vi erbjuder en tjänst som innebär att vi kommer till en camping, testar den och sedan ger vår muntliga och/eller skriftliga utvärdering. Vi tittar på läget, skyltningen, området som helhet, campingtomterna, städning och en massa annat. Vi förskönar ingenting, utan är brutalt ärliga. Detta gjorde vi alltså i Borås som verkligen kämpar för att få till en riktigt fin campingupplevelse för sina gäster. De har kommit långt och har många spännande planer, vi hade inte jättemycket att tillföra – men några detaljer hade de inte tänkt på.
Efter några dagar i Borås styrde vi kosan mot Tylösand. Här skulle vi också testa campingen, men för att skriva om den. Här stannade vi fyra nätter, för att även hinna se en del av omgivningarna. Så förutom att samla material om campingen cyklade vi en 18 km långa Prins Bertils stig. Så himla fint och blev en rejäl utflykt.
Nu tornade ett oväder upp sej, så vi ställde oss tryggt hos kompisar strax utanför Halmstad under några dagar. Återigen lånade vi tvättmaskin och passade på att bädda rent i husbilen. Så himla skönt. När ovädret passerat tackade vi för god mat och hundmys och körde vidare.
Det var dax att kolla in platsen för nästa års husbilsträff och firandet av bröllopsdag. Detta skulle göras på Unda Camping i Uddevalla, här skulle vi också stanna fyra nätter. Men det berodde på att vädret var ostadigt, så det blev en extra dag för att få fina bilder till tidningen. Som vi trivdes här! Det är inte ofta vi känner motstånd att lämna en plats, men det gjorde vi här. Här fick vi dessutom vår pizza bakad igen och då med nästan alla rätt. Den blev såååå god!
Vi trivdes så pass bra och gillade campingchefen så pass mycket att vi faktiskt funderar på om detta kanske ska bli vår bas när vi säljer huset. Vi kanske blir bohuslänningar i framtiden 😛
Sommaren var långt ifrån slut än, det var bara slutet av juli. Ändå hade vi hunnit med att samla material från ett 30-tal olika campingar och ställplatser. På tre månader alltså. Det är så våra sommarhalvår ser ut. Och än var vi inte klara.
Vi brukar fokusera på ett landskap per sommar, i år föll valet på Dalsland. Nu var det dax att ta oss till Håverud och äntligen se slussningen i den berömda viadukten. Där finns en camping precis vid den nedersta slussen, så där ställde vi oss ett par dagar.
Jag vet inte hur många slussningar vi såg, det blir lixom aldrig för mycket. Vi kommer gärna tillbaka för fler. Det är rätt mäktigt det där byggnadsverket. Bara några kilometer bort ligger Upperud, där det finns en väldigt fin ställplats. Här ställdes vi oss också några dagar och såg ännu fler slussningar.
Men nu skulle det bli en rejäl storm, så vi tog återigen skydd hos kompisar. Nu blev det hos Micke och Patric i Värmland som har den största husbilen av våra husbilskompisar. De kör omkring i en stor Morelo, men det är klart… de har ju hela tre hundar som ska med. Att det är små pälsbollar har väl ingen som helst betydelse 😛
Här blev vi bjudna på god mat, härliga promenader och såklart hundmys. Vi hade inte jättemycket smutstvätt, men nog sjutton tvättade vi här också. Det är bäst att passa på när man kan!
”Gubbarna” tipsade oss om några spännande ställen som vi borde kolla in. Så när stormen var över körde vi till Borgvik. Ett fint gammalt brukssamhälle med båthamn och en liten ställplats. Här fick vi några riktigt härliga promenader bland de gamla ruiner. Och en galen solnedgång följt av ett otroligt månsken.
När folk fick veta att vi var i Borgvik tipsade många om att vi bara måste testa räkmackorna i Värmskog. När typ den 50:e kommentaren kom om detta insåg vi att vi nog måste se vad alla pratar om. Så vi åkte dit. Och jo, den räkmackan var värd en omväg…
Ett annat ställe vi blev tipsade om var campingen i Åråshult. En väldigt charmig plats, men jag kommer inte ihåg så mycket. För jag blev sjuk. Rejält dessutom. Vi samlade material, tog bilder och gjorde en film. Men i övrigt sov jag mest. Filmen är inte publicerad än, men det kommer att synas att jag inte alls mår bra. Det var hur som helst ett himla kul ställe, så vi kommer tillbaka.
Nu var vi på väg hemåt för några dagar hemma, men än hade vi några dagar kvar. Nästa stopp blev i lilla Nora. Jag var fortfarande dålig, men hade piggnat till så pass att jag orkade sitta ute och läsa. På tredje dagen uppstånden brukar det heta och det gällde även för mej. Tredje dagen i Nora orkade jag äntligen ut på promenad igen. Vilken fin stad! hit kommer vi definitivt tillbaka!
Sista natten på rull hade vi stämt träff med kompisar i Hjälmare Docka. De har byggt om sedan vi var där sist, så det ville vi se såklart. Men de hade inte bara byggt om, utan även dubblat priset. Så det blev bara en natt där innan vi körde sista biten hem.
Vi kom hem enbart för att Martin var tvungen att åka till kontoret i stan några dagar. Då passade jag på att gå på några event när vi ändå var hemma. Men så fort vi kunde drog vi iväg igen. Nu var det Husbils-Annikas träff i Skara som stod på agendan, ett himla bra sätt att avsluta sommaren. 110 husbilar, många som vi aldrig träffat förr. Det var så himla roligt!
Nu var sommaren alltså slut, men vi har svårt att acceptera det när solen fortfarande skiner och det är varmt. Så vi tog en tur till Öland och fick några riktigt härliga sensommardagar på vår favoritö. Vi testade en ny (för oss) camping på mellersta Öland och sen blev det ett par dagar i Byxelkrok på vår favoritställplats. Innan vi lämnade ön, blev det såklart en natt på Arontorp igen så vi fick lite kroppkakor i magen.
Sista stora målet för sommaren 2025 var den stora mässan i Jönköping; Elmia Husvagn och Husbil. Vi körde halvvägs och stannade återigen i Kosta. För att jobba och tvätta såklart, fem dagar på en mässa kräver rena kläder. Nu kändes det att dagarna blev kortare och nätterna svalare, sommaren var slut.
Efter Elmia åkte vi hem, för att vara hemma lite längre igen. Det är mycket som måste fixas när man varit borta så länge som vi har varit. Jag tror att vi räknade fram att vi på den här fem månaderna kört runt 600 mil och besökt ett 50-tal campingar och ställplatser. Helt galet. Men det är ju ett jobb som kräver att vi åker runt rätt mycket. Nu är det bara att sätta sej och skriva.
De där 16 texterna då? Jorå, den sista skickade vi i mitten av augusti. Så på nästan precis tre månader hade vi skrivit allihop. Stor klapp på axeln på oss. Nu har vi bestämt med redaktören att vi inte har någon deadline, utan bara fortsätter att skicka in vart efter texterna blir klara. Så skönt. Jag avskyr deadlines och blir så stressad av dem.
Vad är då sammanfattningen av sommaren 2025? Att vi hade tur med vädret nästan hela sommaren, men det var ju mest för att vi följde solen och sedan tog skydd vid oväder och därför inte märkte mycket av det. Vi kan också konstatera att det inte är några problem att bo i husbilen helt och hållet. Klarar vi fem månader, så klarar vi året om.
Sommarens bästa var utan tvekan midsommarveckan med Anne och Stefan. Att förverkliga någons dröm är så häftigt. Vi hade minst lika roligt som Stefan. Och vi fick hjälp av så många fantastiska personer som vi hoppas få träffa igen. Och det är just alla möten som är det vi minns mest. Alla som kommer fram och hälsar och som vill mötas upp längs vägen. Det är helt fantastiskt vad sociala medier kan hjälpa till med.
Vi är så otroligt lyckligt lottade som har jobb som vi kan göra var som helst. Att ha som uppdrag att åka runt med husbilen och testa campingar. Hur lyxigt! Vi kan verkligen säga att vi har världens bästa jobb 🙂
Det var sommaren 2025 det. Sommaren är över, men vi slutar inte åka husbil för det. Nu är han fixad för vintern, så det är bara att fortsätta.
