Bläddra efter
Etikett: livet

En händelserik vecka

En händelserik vecka

Det blev en intensiv vecka med flera långa dagar och sena kvällar. En massa kul, men det är knepigt att hinna något mer än det mest nödvändiga som att äta och sova. Å så blir det nästa vecka också, men jag klagar inte. Däremot ser det ut som sjutton hemma 😛

Vi kom hem runt lunch i måndags, efter en mysig husbilshelg. Den ska jag berätta om inom kort. På tisdagen firade vi 17 år tillsammans. Det är viktig att fira sånt tycker vi, kanske för att vi fick vänta så länge på att hitta varandra?

Vi ger inte några presenter till varandra, vare sej till jul, födelsedagar eller andra högtidsdagar. Däremot försöker vi att göra något tillsammans. Den här gången blev det en middag på tu man hand på stan efter jobbet. Mi Ridell hade bjudit in oss till sin show ”Häpp!”, så när vi var mätta och belåtna åkte vi till Villa Foresta för att se henne. Å där träffade vi en massa andra bekanta också. Kul kul.

Det var en väldigt bra och tänkvärd föreställning. Den kan ni läsa om HÄR.

På onsdagen var det dax för nästa event, en middag på Fotografiska med representanter från Schweiziska Grindenwald. Vi fick en intressant presentation och sedan en helt fantastisk middag. Dan där lilla alpbyn har en himla massa spännande att bjuda på, bla en järnväg med station högst upp på toppen. På 3500 meter höjd. Där finns också en äventyrspark med zipline, hiking och en massa annat. Sånt som vi gillar.

Så nu är vi väldigt taggade på att åka dit, kanske i höst. Det skulle kunna bli en rolig film och där finns även flera campingar nere i dalen, som vi gärna skulle kolla in.

Så var det helt plötsligt torsdag och vi var dubbelbokade. Det händer väldigt mycket just nu, vi tackar nej till massor – men säger också att om vi hinner så tittar vi förbi. Så blev det när Kayo hade releasefest för sin bok ”Innan natten är över”. Vi hann dit, prata ett par ord med henne och ta några bilder. Tyvärr hann vi inte med presentationen, då var vi nämligen på väg till Rival för att se standup.

Boken fick vi iaf med oss hem, så den ska läsas snabbt och sedan skrivas recension om.

På Rival skulle vi se Henrik Schyfferts föreställning, som redan gått ett år – men vi har inte hunnit se den. Utan att säga för mycket om själva föreställning, så kan jag ändå avslöja att den börjar väldigt speciellt. När man kommer in i salongen ligger han på en schäslong och lyssnar på musik. Där ligger han från det att publiken släpps in, tills föreställningen börjar. Utan att säga ett ord eller ens låssas om att han är på en scen.

När den väl börjar är det 90 minuter med skratt, grått, igenkänning, glädje och sorg. Det är sååå bra. Tiden bara försvinner och efteråt vet man inte riktigt hur man mår. Har ni möjlighet så se den. Schyffert är bättre än någonsin. HÄR kan ni läsa vår recension.

Så blev det fredag och Martin hade sin lediga dag. Den brukar gå åt till jobb, igår gick den istället åt till att göra en massa ärenden eftersom vi har fått låna bil. Då är det bäst att passa på att åka till sopen, panta flaskor, storhandla och en massa annat. Så typ hela dagen gick åt till detta och när vi väl kom hem var vi rätt slut. Då var det dax för middag och vi skulle laga om ett gammal recept för att ta nya bilder.

Vi hann ändå en himla massa, så att vi idag (lördag) kan gör en massa jobb och komma ikapp lite. Vi ska testbaka en slags semmelmuffins, laga om ett wokrecept och lite annat. Jag har kommit igång igen med att fota och lägga ut saker på Blocket. Så skönt att ha lite energi igen.

Dagarna går alltså. Å de går snabbt. Snart är det måndag igen 😛


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla kul födelsedag!

En himla kul födelsedag!

I fredags fyllde jag alltså år, 55 stycken. Detta firades med årets första husbilstur och en massa god mat och dryck. Ibland blir allt bara så himla bra!

Martin brukar ta sin lediga dag på fredagar och i vanliga fall drar vi iväg på torsdagen när vi ska nånstan. Men den här gången hade jag ett läkarbesök inbokat då, så det fick bli fredagen istället. Vi packade snabbt ihop oss och drog iväg redan vid 10-tiden.

Vi skulle inte så långt, bara till Norrköping ca 15 mil bort. Så vi var på plats redan strax innan 12. Vi åt lunch och sedan öppnade vi en flaska bubbel dagen till ära. Det var dessutom det enda vi kunde göra just då eftersom vi fick problem med vattnet. De kom lixom inget när vi satte på det…

Våra kompisar Helene och Krister bor precis vid ställplatsen, det var ju därför vi åkte dit. Så när Helene slutade jobba kom hon med en dunk vatten till oss, så vi iaf skulle kunna borsta tänderna och gå på toa. Vid det laget hade vi hittat felet, en liten platsgrej som fryst sönder. Vi försökte att tejpa den, men det funkade inte.

Senare testade vi att limma den och det funkade bättre, så vi kunde faktiskt använda vattnet hjälpligt resten av helgen. Nu har vi beställt två såna där grejer, så vi kan byta direkt när vi kommer hem och ha en i reserv om det händer igen. Husbilslivet lixom 😛

Helene var ensam på fredagen och tog oss till en restaurang som hon fått tips om. Det blev Italienska Grazie som ligger kanske 10 minuter från ställplatsen. Där tog jag och Helene en oxfilepasta och sedan en pavlova till efterrätt, medan Martin tog högrev har jag för mej. Tydligen svingod och han har rätt höga krav på sitt kött.

Det var så himla gott och trivsamt, så vi satt kvar där rätt länge. Det var nästan fullt med gäster, några som hade möhippa, andra som satt i små grupper och hade mysigt. Ett ställe jag absolut kan rekommendera om ni vill ha en god middag på ett bra ställe i Norrköping.

När vi ätit klart gick Helene hem till sitt medan vi kurade ihop oss i husbilen och kollade på lite film. Det första vi gör när vi vet att vi inte ska gå ut mer, är att svida om till våra tjocka pyjamasar. Sen släcker vi ner och tänder mysbelysning. Mysigare än så blir det lixom inte.

På lördagen tog vi oplanerat en rejäl sovmorgon. Vi sover så himla bra i bilen så inte förrän strax innan 10 klev vi ur sängen. Det var länge sedan vi tog en sån lång sovmorgon. Helene kom ner med en kaffemugg och fikade med oss medan vi gjorde oss ordning. Sen tog hon oss på en lång promenad runt Norrköping.

Den promenaden och resten av helgen berättar jag om i ett annat inlägg 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

17 år idag!

17 år idag!

Det här att hitta sin pusselbit är något jag är väldigt ödmjuk inför. Jag hittade min för 17 år sedan. Idag 2008 blev vi ett par och har knappt varit ifrån varandra sedan dess.

Jag har skrivit så många gånger om hur vi träffades, så det tänker jag inte göra nu. Istället vill jag berätta om den tacksamhet jag känner. Jag är så otroligt tacksam för att Martin kom in i mitt liv och faktiskt stannade hos oss. Det var trots allt en väl sammansvetsad familj med två tonårsgrabbar som han skulle ta sej in i.

Vi hade väl en hyfsat lugn period vad det gällde sjukdomar just då, men hade gått igenom många år med en massa läkarbesök och skit. Barnen födde med sammanlagt ett tiotal diagnoser och mängder med mediciner. Jag säger lugn period just då… riktigt så var det faktiskt inte. Vår ettåriga hund var magsjuk och vi hade översvämning i köket. Men jag var van vid betydligt värre och tyckte att det var ganska lugnt 😛

Martin hade iaf kommit för att stanna och det är jag väldigt glad för. Han är nämligen min stora trygghet. Jag vet att han gör allt för mej och skulle ta ner månen åt mej om han kunde. Vi har under de här 17 åren aldrig bråkat. Vi tycker såklart olika om vissa saker, men det är sånt vi bara konstaterar och accepterar. Det tar för mycket energi att bråka. Då säger vissa att vi inte har någon passion. OM ni bara visste!!!

Vi har olika intressen och gör saker på varsitt håll, men vi trivs bäst tillsammans och är ju nästan alltid tillsammans också. I husbilen bor vi på typ 10 kvm och det är inga problem alls. Då umgås vi verkligen till 100%. I förra bilen, som var betydligt mindre, var vi bokstavligen nästan på varandra och det gick bra det med. Tre månader ute på rull blev det förra sommaren, ändå hade vi ångest och ville inte åka hem när det närmade sej höst. Så ja, vi trivs tillsammans.

17 år alltså. Det trodde ingen av oss. Asså, vi hade ju inte ens i vår vildaste fantasi ens kunnat se att det skulle bli vi. Men så blev det och det är jag väldigt glad för. Martin är något av det bästa som hänt mej och jag hade tänkt att behålla honom resten av mitt liv. Men sånt vet man ju inte, man kan bara önska och hoppas.

Idag firar vi vår kärlek med middag och scenshow. Det blir bra. Sen kör vi lite till, ett år i taget 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Mysböcker på hög

Mysböcker på hög

Jag hann läsa en bok till under semestern, det blev nog 11 stycken om jag räknat rätt. Å när jag kom hem låg Åsa Hellbergs nya Viva Espana och väntade på mej. Sedan dess har jag plöjt två till, riktigt härliga mysböcker.

Ibland får man till en sån där härlig bokhög som man gärna skulle ge sin bästa vän. Den här gången har jag en sån. Fyra otroligt härliga böcker, som jag verkligen vill rekommendera. Här snackar vi feelgood så det bara stänker om det!

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Ett otänkbart öde – Simona Ahrnstedt

Året är 1884 och den unga Alexandra Rosenkvist befinner sig många mil hemifrån, förvisad efter en skandal som skakat om i societeten. I tre år har hon arbetat som piga och gått i en strikt skola i Sveg, där unga ogifta kvinnor från rika familjer får lära sig att veta hut. Atle Falk, en man med mörkt förflutet, skickas för att hämta hem henne till Stockholm, där Alexandras konservativa familj väntar.

Fadern och familjen lever gott på förmögenheten som hans farfar tjänat ihop, men han är fortfarande inte accepterad i de finare kretsarna. Han planerar därför att gifta bort Alexandra med en fin man som ska ta honom dit. Under resan till Stockholm blir hon bekant med den mystiske Atle Falk som har en mist sagt brokig bakgrund och som hon såklart inte kan glömma.

Jag klagade ju på etiketten ”Romance” i mitt förra bokinlägg. Här är etiketten helt rätt! Här är det romance på riktigt. En kärlekshistoria som driver handlingen framåt, klart och tydligt. Här finns också en historisk berättelse om kvinnors utveckling vad gäller jämställdhet och rättigheter. Det är både intressant, berörande och väldigt romantiskt.

Viva Espana – Åsa Hellberg

Detta är fortsättningen på den alldeles underbara Espana Por Favor, där de tre väninnorna Lotta, Mia och Nora åker husbil ner till Spanien. I den här boken har de kommit till rätta i sitt nya land med bostad och jobb, men så får Mia ett chockbesked som vänder upp och ned på allt. Men som kanske kan vara början på något helt nytt?

Nora börjar få ordning på sin lilla butik för öppensinnade sökare som gillar kristaller och seanser. Medan Lottas begravningsbyrå går trögt, men så får hon en ny idé som kanske kan locka de äldre lite mer, än att planera sin egen begravning.

Parallellt med detta drabbas pizzabagaren Pedro av översvämning och tvingas stänga butiken tillfälligt. Han kanske skulle ta en liten roadtrip och hälsa på där nere i Spanien? Frågan är om han är välkommen…

Jag gillade första delen väldigt mycket, den här är inte riktigt lika bra – men ändå otroligt fin och läsvärd. Det är en historia om att inte sluta leva när man blir äldre utan ta vara på tiden man har kvar och göra det bästa av den. En berättelse som ger hopp och inspirerar.

En sång för oss – Susanne Fellbrink

Nora drabbas av en katastrof som bla gör att hennes dröm om att bli musikal-artist slås i spillror. Istället för att stå på de stora scenerna jobbar hon som musikpedagog på äldreboenden. När körledaren på Solglittragården vid Ångermanälven plötsligt slutar, samtidigt som Nora hastigt och olustigt blir av med jobbet, hoppar hon in som vikarie.

Sommargästerna, alla med olika bagage, får prova på allt från körsång till nattliga bastubad, yoga och matlagning. Det är ett minst sagt brokigt gäng, som inte alltid drar jämnt. Men de svetsas samma när en brand utbryter och ägarinnan hamnar på sjukhus. Efter branden hittas ett gammalt skrin, vars innehåll legat gömt för världen i decennier. Upptäckten innebär nya möjligheter för både Nora och de andra på Solglittragården, på ett sätt som ingen av dem kunnat ana.

Boken bjuder både på höga skratt, tårar, sorg, glädje, kärlek och vänskap. En varm och berörande historia med karaktärer som jag gärna vill fortsätta att följa. Susanne Fellbrink är inte bara författare utan även sångerska, låtskrivare och körledare. Här blir därför såklart varenda liten ton rätt, om man får använda musikaliska termer. Jag älskar den här boken!

Under en Italiensk sol – Ulrika Ljunggren

Jag har haft några böcker som legat och väntat alldeles för länge, detta är en av dem. Äntligen var det dax att öppna den och sen gick den inte att stänga förrän den var slut. Jag sträckläste! Så himla fin bok som jag gärna rekommendera till alla som gillar feelgood.

Anna har haft en jobbig tid och lämnar därför sin familj för att under sex veckor gå en språkkurs i Italien. Där träffar hon av en tillfällighet Sean som driver en restaurang i byn och som var hennes kärlek 18 år tidigare. Trots att Anna har man och barn som väntar hemma i Sverige kan hon inte låta bli att falla för Sean igen. De inleder en relation som trasslar till hennes liv totalt.

Under veckorna i Italien är allt solsken och kärlek, men ska hon kunna återgå till sitt gamla vanlig liv när hon kommer hem? Det blir såklart väldigt knepigt. Detta är en berörande historia om gammal kärlek, vänskap, att fånga sitt liv och ta tillvara på sina drömmar och känslor. Så himla fin, den här boken tycker jag så mycket om!

Som jag skrev i början så är detta en hög jag gärna skulle ge min bästa vän. Här är kärlek i massor, kloka ord, mängder med livskunskap och vänskap. En väldigt mysig bokhög helt enkelt!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nu ska jag prya som pensionär

Nu ska jag prya som pensionär

Den här veckan är det vi brukar kalla för födelsedagsrejset. Vi har tre födelsedagar på fem dagar, en är min. Det är dax att börja testa lite av vad pensionärslivet har att bjuda på, så jag tänkte bli mini-pensionär eller kanske prova-på-pensionär 🙂

I måndags fyllde min mamma 82, i tisdags fyllde yngste sonen 30 och idag fyller jag 55. Just i år är det såklart sonen som firas mest, precis som det var när han var liten. Vi har slagit ihop våra tre födelsedagar många gånger, särskilt när sonen bodde hemma. Att käka tårta varenda dag är inte alls min grej, bättre att ta det en gång ordentligt. Det var alltså rätt länge sedan jag firade min egen födelsedag sådär lite större. Antingen har vi firat tillsammans eller också har jag åkt bort.

Men i år tänker jag faktiskt både åka bort OCH fira lite mer. Jag fyller nämligen 55, lite testa-på-pensionär sådär. From nu kan jag bo i 55+bostäder, jag kan börja ta ut av min privata pensionsförsäkring om jag vill och jag får rabatt på vissa campingar. Det måste ju firas!

Så födelsedagen inleds med att dra iväg på årets första husbilstur, bara en sån sak. Det blir inte så långt, vi har tänkt att stanna i Norrköping över helgen. Där bor våra husbilskompisar Helene och Krister, som lovat att ta oss till en prisvärd restaurang att fira min födelsedag på. Och på lördag är det ju mello och då har vi bjudit in oss på middag hemma hos dem. Det blir kanon!

Jag har absolut noll åldersnoja! Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att bli äldre. Jag har blivit mer avslappnad med åren och insett att det lixom bara är att flyta med lite. Att bli äldre innebär ju såklart att det finns lite rynkor, gråa strån och att det börjar hänga lite här och där. Men det gör mej ingenting. Jag vägrar att färga håret, rynkorna är faktiskt lite fina och det som hänger får väl hänga.

Men jag är mer noggrann med träningen nu, eftersom jag vill bli äldre och kunna klara mej själv. Jag vill kunna byta gardiner själv, resa mej från golvet, klättra på stegar, ta på strumpor stående osv och då måste jag träna. Det måste alla ju äldre vi blir, så är det bara.

Jag bär mina år med stolthet och ser fram emot att träna lite på pensionärslivet. Om tio år smäller det på riktigt, då behöver jag inte öva längre. Tiden går så jäkla fort!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En skrämmande vardag

En skrämmande vardag

21 explosioner på 24 dagar bara här i Stockholm. Lägg till några skjutningar och knivdåd på det. 5 sprängningar bara här i Botkyrka och 1 knivmördad på vårt ICA. Är det konstigt att vi vill flytta?

Medan vi var i Egypten duggade rapporterna tätt. Den 8/1 var den första helt sjuka och mycket skrämmande incidenten, då en kvinnlig medarbetare på vårt ICA blev knivskuren till döds. Det gick inte att ta in. Man ska väl kunna gå till jobbet och känna sej trygg? Hur kan ICA helt plötsligt bli en farlig arbetsplats? Det var så ofattbart och så orimligt.

Men så var det och det fick vi ju se när vi kom dit och handlade något vecka senare. Det går fortfarande inte att ta in. Våra vänner känner kvinnan som en dag gick till jobbet, men aldrig kom inte hem igen. Jag förstår inte!

Det har varit ett antal explosioner lite över allt i Stockholm, i början av januari var de fortfarande lite på avstånd. Men så kom det helt plötsligt väldigt nära, 13/1 exploderade det bara en bit bort från vårt hus. Vi var inte hemma, men grannar sa att explosionen kändes i marken. Och bara några dagar efter var det samma sak, fast på andra sidan om oss. 18 januari, 22 januari… likadant.

I tisdags skickade Martin som vanligt ett meddelande när han satte sej på tåget för att åka hem. Några minuter senare får jag se en notis om sprängdåd i Årstaberg, precis där hans tåg passerade just då. Min man är väldigt dålig på att kolla på sina meddelanden, så innan han äntligen kom hem var det rätt jobbigt. Jag visste ju ingenting. Var hade det smällt? Var det i närheten av tåget eller någon annanstans? Nu var det en bit ifrån tåget, i ett bostadsområde – han hade inte märkt något alls. Den här gången klarade vi oss.

Så här har vi det alltså just nu. Sprängningar, skjutningar och knivskärningar är vardag. Inte bara i Stockholm, utan i hela landet. Men det är väl kanske lite mer här pga rävar och jordgubbar, antar jag… Vad har hänt med Sverige och vad kan vi göra? Jag har ingen aning!

Men jag vet att jag inte vill bo kvar här. Jag tittar ständigt på olika alternativ. Vi kommer ju att lämna Stockholm, men vi kan inte göra det riktigt än på ett tag pga olika anledningar. Tills dess måste vi hitta en ok lösning. Så just nu tittar jag efter ett boende en liten bit från Stockholm, men ändå med bra pendlingsmöjligheter. Kanske ett hus med gäststuga, som vi kan dela med våra föräldrar? Jag vet inte, jag vet bara att jag mår dåligt av situation och vill bort.

Vi skulle egentligen kunna flytta våra grejer till vilken liten gäststuga som helst, bara där finns plats för vår husbil samt toa, dusch och tvättmaskin. Vi kommer att vara de bästa hyresgästerna någon någonsin haft, eftersom vi mest kommer att vara iväg med husbilen. Men det måste som sagt vara bra kommunikationer till Stockholm, så vi kan åka dit när vi behöver. Nu ska jag ”bara” hitta ett sånt boende… wish me luck lixom…

Hur känner ni? Är ni trygga där ni bor?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Resplaner 2025 – några spännande resor blire

Resplaner 2025 – några spännande resor blire

Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.

Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.

Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…

Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.

I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!

Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.

Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.

Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.

Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!

Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛

Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 5 – Födelsedag!

Matsedel v 5 – Födelsedag!

Januari är snart slut, hur galet är inte det! Så himla snabbt det gick. Snart är det dax att fylla år igen, vi är mitt inne i ett födelsedagsrace som jag avslutar på fredag. Sen är det firande av lite annat också på gång 🙂

Februari på lördag alltså… Vi som bor i Stockholm brukar kunna känna av våren lite smått nu, å så är det i år! Just idag är det bara ett par plusgrader, men det har varit hela 7-8 plus faktiskt. Solen skiner en hel del, det visar våra solpaneler som börjar producera lite mer igen.

Enligt almanackan är det faktiskt bara en vintermånad kvar, sen börjar min tid på året igen. OM jag längtar? Liiiite bara!

Medan vi väntar på våren kämpar vi på med bra mat, god sömn och promenader. Eftersom det är MIN vecka, så har jag planerat en veckomeny med en massa favoriter. Som ni ser så gillar jag gratänger 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Vegetarisk Moussaka (11 P för hela)

Tisdag: Lax i tomat- och chilisås (14 P för hela)

Onsdag: Kyckling- och spenatpaj (29 P för hela)

Torsdag: Pasta med purjo- och skinksås (5 P, plus pasta)

Fredag: Tacogratäng med bacon & mango (7 P, plus ris)

Lördag: Pasta och fläskfilegratäng (12 P)

Söndag: Tandoorikyckling (4 P, plus ris)

Födelsedagsbonus: Semmelkaka (77 P för hela)

Allt den här veckan passar i matlådan och jag vill särskilt rekommendera pajen, alla gratängerna (särskilt tacon, den är snuskigt god) och tandoorikycklingen. Gör dubbelt när ni ändå håller på och frys in!

Jorå, semmeldagen närmar sej så det får bli en semmelkaka också som lite bonus på min födelsedag. Det finns fler semmelrecept HÄR. Alla Hjärtans dag är det också snart, mat som passar en alldeles särskild dag hittar ni HÄR.

Ha en fin vecka, det ska vi ha!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Himla bra – men inte romance

Himla bra – men inte romance

Det har kommit en ny genre i bokvärlden, nämligen romance. Vet inte om det är så nytt egentligen, kanske begreppet, men inte romantiska böcker. Jag tänker Harlekin, som funnits huuuur lämnge som helst – det måste väl ändå benämnas som romance? Frågan är vad man lägger i begreppet när man lanserar en bok och spelar det någon roll?

Jag är nog inte ensam om att läsa baksidestexten på en bok innan jag läser den. Då vet man ju lite vad man har att vänta sej och i vilket ”mood” man ska vara. Det blir fel att läsa en läskig bok om man vill ha mys, eller en kärleksroman när man är sugen på spänning.

Å lite så blev det när jag läste Amanda Hellberg serie om Silverfallen. Jättebra böcker, men det blev lite fel ändå. På baksidan står det nämligen att det är en ny romance-serie. Då tänker jag massor med kärlek och fina kärleksmöten i härliga miljöer, och det finns där – men det är inte huvudstoryn. Istället ligger fokus i första boken på en död man som utnyttjat folk på ett väldigt fult sätt. Inte så mycket romance i min värld.

Jag är med i en grupp på facebook med just romance-tema. Jag hade sånt huvudbry om böckerna att jag ställde frågan där och nu har admin i gruppen läst böckerna och håller med mej. Jag är alltså inte alls ute och cyklar, det är bra böcker – men inte romance. Med detta konstaterat vill jag berätta lite mer om böckerna och serien.

Rosengömma – Amanda Hellberg

Anna, Helena, Kim och Nadja är både goda vänner och grannar, de umgås ofta och vet allt om varandra. Nästan. Helena driver hotellet Rosenlund, utanför Skövde, där årets sommarfest ska äga rum. På festen dyker en man upp som har kopplingar till alla fyra. Han blir dyngfull och man ber honom att lämna festen, efter detta är han försvunnen.

Anna jobbar på hotellet och är förälskad i polisen Daniel, som självklart får fallet på sitt bord. Ju mer polisen utreder försvinnandet, desto mer hotar kvinnornas hemligheter att komma upp till ytan. Anna kämpar på med sin tillvaro som änka och småbarnsmamma, Nadja har en hotbild över sej, Kim är nyskild och försäker bolla sin karriär och familj och Helena begår ett stort misstag. Alla har sina bekymmer men de har även hjälp och tröst i varandra.

Upplösningen blir både dramatisk och spännande.

När blåklinten blommar – Amanda Hallberg

När blåklinten blommar är andra delen i serien och utspelar sej på våren. Förra sommarens händelser har lagt sej, men hotbilden över Nadja av blivit värre och Helena är höggravid. Nadja har en hemlig affär med Gustav, blir deras förhållande offentligt riskerar bägge sina karriärer. Hon kanske måste bryta med honom?

Samtidigt försöker Anna passa in David i sin lilla familj, men dottern är inte särskilt positiv till detta. Dessutom börjar hennes pappa att uppvisa tecken på demens, vilket än en gång sätter förhållande med sin mamma på prov. Kim har fått tillbaka sin fru, de försöker hitta tillbaka till varandra men det är svårt.

Helena kämpar på med hotellet och graviditeten, men det är kris i äktenskapet som gör allt ännu svårare. Hennes man har anställt en hjälp till Helena som är så lik henne själv till utseenden att tom han tar fel på dem. Säger han…

Ni hör ju, en bra story med starka kvinnor – men definitivt inte romance. Jag har läst att romance definieras av att det ska vara en stark kärlekshistoria som driver handlingen framåt. Här finns en och annan liten ”fling”, men det är inte det som driver historien. I första boken är det mannen som försvinner som är väsentlig och och i den andra är det hotbilden runt Nadja. Inte kärleken, alltså inte romance.

Måste jag haka upp mej på det då? Ja, eftersom jag var inställd på romance och jag tycker att det som står på baksidan ska stämma. Dessutom tycker jag det är synd att man ”missbrukar” en väldigt smal genre som folk verkligen vill ha och det är lite knepigt att hitta såna böcker. Hade jag verkligen suktat efter romance och köpt de här böckerna bara pga det, så hade jag blivit väldigt besviken och ganska irriterad.

Som sagt: serien är väldigt bra, läs den! MEN det är inte romance!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hhh

Hhh

Senaste veckan

Senaste veckan

Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem. Dagarna har bara flugit förbi. Vad har vi gjort egentligen? Tiden går fort när man har roligt, men den kan gå fort utan att ha roligt också. Senaste sju dagarna har gått som blixten och haft en blandad kompott av roligt och mindre roligt…

Vi kom alltså hem sent på onsdagkvällen och redan på torsdagmorgon var jag iväg på första mötet. Det var en pressfrukost där Ticket berättade om året som gått och kommande restrender.

En godare morgon kan man väl säga. Intressant att se vad som händer på resefronten, vilka länder som trendar och vilka som minskar i popularitet. Egypten har faktiskt gått som en raket upp på listorna. Jag fattar det. Det är ju både prisvärt, nära och solsäkert. Kap Verde är en till som blir allt populärare, av samma anledning antagligen.

Fredagen gick åt till Formex. Där jag gick runt större delen av dagen och frossade i designnyheter. Detta har jag skrivit om HÄR och ni kan se mängder med bilder där också. Jag lyckades komma ihåg att förnya några recept också, som snart går ut. Hurra för mej lixom 🙂

Helgen vete sjutton var den tog vägen. Den lixom bara försvann i skidskytte och jobb. Jo, vi tränade också! Och tog långa promenader. Vi har kört upp på banan igen med både kost, träning och promenader och kommit igång riktigt bra. Nu är allt hyfsat lugnt, så kroppen borde svara ok på våra ansträngningar. Även om jag vet att min kropp svarar väldigt långsamt… medan Martin kan gå ner något kilo i veckan, tar jag kanske 1-2 hekto. Trots att vi går lika långt, tränar lika mycket och äter samma mat. Livet är orättvist!

Vi gjorde om några gamla recept också och redigerade ett par filmer också. Men helgen gick alldeles för fort såklart. Just det! Vi är i tidningen också just nu. I Campingtidningen Husvagn & Camping som vi själva skriver för faktiskt. Chefredaktören ville gör en grej om oss och det kunde ha väl får göra 🙂

Måndagen och tisdagen gick åt till jobb. Jag har kommit ikapp hyfsat och är inte riktigt lika stressad jobbmässigt. Jag ligger iofs alltid efter, men nu är det iaf inte så illa… Jag vill gärna ha hela kommande veckas texter på Du i Fokus klara på söndagen. Då kan jag fnula på i min egen takt med krångligare grejer, fram till onsdag-torsdag sådär. Bloggen sköter jag lite med vänsterhanden, där får det bli som det blir. Så länge Veckomatsedlarna finns klara för några veckor framåt är jag nöjd.

Sen var det alltså onsdag igen och en vecka hade gått. Onsdagen var viktigaste dagen på många, många år för oss. Jag kan fortfarande inte vara helt öppen med vad vi gjort – men det är väldigt viktigt för vår familj. Något vi kämpat med i 30 år och de senaste 13 åren gått en kamp mot både vården och olika myndigheter.

Sedan november har äntligen processen varit igång och den fick vi nu svaret på. Och det var positivt! Jag kan lita på min magkänsla, jag hade rätt! Om man säger så här: Man ska alltid lilla på en mammas magkänsla. Mer än så säger jag inte just nu. Men detta firades iaf med sushi!

Veckan har alltså flutit på med både högt och lågt. Vädret har passat oss ganska bra, vi har haft sol på våra promenader och är nöjda med det. Sen har det varit en hel del gråväder också, men vi har ju ändå bara jobbat.

Ikväll är det dax för årets första röda matta. Dear Evan Hansen har premiär på Intiman. Martin fotar gästerna, men det blir faktiskt ingen film – den foajén är nämligen alldeles för trång. Men det blir såklart en recension. Å den kommer under natten eller imorrn, ni kan läsa den på Du i Fokus – duifokus.se

Nu måste jag fortsätta jobba!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bye bye Egypten

Bye bye Egypten

Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.

Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.

Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.

Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!

Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.

Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛

Så var vi alltså hemma. Vardag igen…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Formex våren 2025 – färgglatt och somrigt

Formex våren 2025 – färgglatt och somrigt

Formex vinterversion brukar vara onsdag till fredag, så vi tänkte att den kommer vi att missa i år, pga resa. Men då hade man flyttat den, till fredagen – så det blev ett varv för mej ändå. Årets tema var färg och lekfullhet, jag blev så glad av att gå runt där 🙂

Det här med design och nyheter är väl kanske inte något jag lägger väldigt mycket tid på för egen del. Privat alltså. Men det är ju en del av det jag skriver om i Du i Fokus, så det är klart att jag måste hålla mej uppdaterad. Vårt hem är dock allt annat än trendigt, tvärtom! Det är ett hopplock av praktiska saker som fyller en eller flera funktioner. Det är väl ett hyfsat trivsamt hem, men absolut inte trendigt.

Men vi har färg och det är det ju många som är lite rädda för, så årets tema passar mej iaf bra. Lekfullhet, glädje och hantverk har jag gott om hemma. Tycker att vita hem iofs är fint, men väldigt tråkigt. Hos oss finns färg. I vår är det pastellfärgernas tur att komma tillbaka, färger man blir glad av alltså. Jag älskar ju rosa, så för en gångs skull är jag faktiskt lite trendig ändå 🙂

Jag besöker alltså Formex för att få uppslag om saker att skriva om, träffa folk och ta lite bilder. Vi brukar göra en kort film också, men Martin kunde inte följa med, så det blev inget av det den här gången. För oss journalister börjar alltid mässan tidigt på morgonen med en sk pressfrukost. Då får vi veta det viktigaste och även vara med när olika vinnare utses. Det är alltså någon designtävling med förväntansfulla deltagare som hoppas på att kicka igång sin karriär. Årets har jag skrivit om HÄR.

Sen får vi en kort rundtur innan vi släpps fria tillsammans med övriga besökare. Då springer man runt så fort man kan för att hinna allt, samtidigt som vi har ett sk presschema att ta hänsyn till. Där finns olika tider att passa för möten med olika utställare. I år var det bara fyra stycken, förr om åren har det varit kanske 20. Då tog det ett par dagar att se allt, i år var jag färdig strax efter lunch.

Då hade jag sett årets finaste monter, kanske den finaste någonsin faktiskt. Max Jenny är en så otroligt häftig designer som verkligen tar ut svängarna och vågar. Hennes monter var i samarbete med Monchiqe med stora parasoll, färger, vackert dukade bort och skyltdockor i häftiga kläder. Jag hade gärna haft en av hennes klänningar, såååå fina!

Jag hann också springa förbi Anna från Pufz, som bla har en massa roliga grejer till husbilen. Jag har redan det mesta och särskilt filten som hon säljer, är en av mina favoriter. Årets nyhet är iskuber i form av husbilar och husvagnar. Ursöta! Dem ska vi packa ner en kartong av och ta med till Husbilsträffen, misstänker att de kommer att bli väldigt poppis 🙂

Jag hann också sno en kram av Karl Fredrik som lanserar en ny kruka i olika färger. Så himla fina. Karl Fredrik och hans fina Petter drog på semester direkt efter mässan. Så nu ligger de i solen och har det bra ett par veckor. I sommar måste vi åka till deras hem på Österlen och kolla in deras nya lilla familjemedlem. De har ju en ny liten valp. Nu kommer han ju inte att vara så liten då, men ändå. Det är ju en hund!

Just det! Jag hann faktiskt bli spådd också. Inne på mässan fanns ett stort tipi-tält där tre spirituella damer höll hov. En av dem, Tanja Dyredand, är en otroligt inspirerande person som alltid är glad och verkar så tillfreds med livet. Hon har skapa en egen magisk kortlek som hennes dotter har designat, så otroligt fin. Jag kunde såklart inte låta bli att ta ett kort. Medan många andra kort hade långa förklaringar, stod det bara två ord på mitt: Unna Daj!

Så himla klockrent, jag har ju inte kunnat det under några år och nu försöker jag verkligen. Det finns en längre förklaring i en liten bok och när jag läste den stämde allt ännu bättre. Där stod bla att jag behöver lite mer guldkant i livet. Hur brukar vi beskriva Du i Fokus tror ni? Jo, ”För er som behöver en guldkant i livet”. Visst är det konstigt!

Det blev några intensiva timmar alltså. Jag som trodde att jag skulle missa allt. Nu får vi se hur det blir nästa år, går man tillbaka till det gamla ons-fred – ja, då missar vi nog allt. Men vi får se.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 4

Matsedel v 4

Årets stora ”födelsedagsrejs” är här! Vi klarade av Martins födelsedag i Egypten för någon vecka sedan, nu är det min brors, mammas och yngste sonens tur. Å sen kommer jag 🙂

Vi är rätt dåliga på det där med födelsedagar, så det brukar bli väldigt enkelt. Vi firar även 17 år tillsammans om ett par veckor, då kanske vi drar iväg med husbilen. Numera åker vi ju året om, även på vintern – så bara vi får ut bilen kan det bli en liten mystur.

Jag älskar semlor, så någon form av semla blir det nog när jag fyller år. Förr bakade alltid min svärfar en semmelkaka till mej, det kanske vi gör till någon av födelsedagarna. Då är ju pluset på vågen ett faktum – men då är det så. Än är det någon vecka kvar, så jag hinner funderar lite till.

Men det handlar ju inte om hur jag lever under någon vecka då och då som betyder något, utan hur jag lever resten av året. Å ni som hänger lite med mej här och på sociala medier, vet ju hur jag lever och att pluset snart är borta 🙂

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Moussakafrestelse (fr 14 P för hela)

Tisdag: Krämig fiskgratäng (3 P/Port, plus potatis)

Onsdag: Kassler i ugn med broccoli (5 P/Port, plus potatis)

Torsdag: Kycklinggryta med bacon och senap (fr 3 P/Port, plus ris)

Fredag: Lövbiffspaket med mozzarella och pesto (38 P för allt)

Lördag: Stora räkor frästa i vitlök (3 P/Port för allt) 

Söndag: Domoda – jordnötsgryta (69 P för hela grytan)

Detta är en riktigt god vecka! Moussakafrestelsen är en favorit hos många av er har jag förstått. Allt utom de stora räkorna funkar kanon i matlådan dagen efter och i frysen. Perfekt att ta fram när man inte orkar tänka eller har dåligt med tid. Det värsta jag vet är när man står där precis innan man ska äta och inte vet vad man ska laga. Matlådor i frysen is da shit! Tips på bra matlådemat finns HÄR.

Många är förkylda nu, så jag tänkte att ni kanske skulle få en liten energiboost också. Jag tar en hutt ingefärsdryck varje dag, nästan året runt, och har knappt varit sjuk sedan jag började med det. Kan vara värt att testa för er som vill hålla er friska. Dessutom är det ju så där syrligt, fräscht och gott!

Ha en fin vecka och ta hand om er – Ni är den viktigaste personen i ert liv faktiskt 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Colleen Hoover x 3

Colleen Hoover x 3

Jag tror att alla som läser feelgood känner till Colleen Hoover. Hon är en av USA´s mest lästa feelgoodförfattare och kanske mest känd för boken Det slutar med oss, som kom som film i somras. Jag föll pladask förra vintern när jag för första gången läste en bok av henne. Så härliga böcker!

På Wikipedia kan man läsa ”Colleen Hoover, född 11 december 1979, är en amerikansk författare. Hennes debutroman Slammed kom ut i januari 2012 och hamnade som nummer 5 på The New York Times bästsäljarlista”.

CoHo som hon även kallas har 14 böcker på svenska, om jag räknat rätt. Tre läste jag alltså förra vintern och det blev tre till i år. Jag har alltså en hel del kvar att utforska. Två av dem jag läste den här gången hör ihop, men den sista har tydligen också en fortsättning.

Det slutar med oss & Det börjar med oss

Ja, de ska faktiskt läsas i den ordningen även om det låter bakvänt. Allt blir glasklart när man läser dem.

I den första delen träffar vi Lily från Maine, som efter att ha gått ut college, flyttat till Boston och fullföljt sin dröm om att öppna en egen blomsterhandel. Blomsterhandeln blir snabbt en succé och hon lever sin dröm. Av en tillfällighet träffar hon den ursnygge neurokirurgen Ryle uppe på ett tak, när bägge har en sämre dag kanske man kan säga.

De förälskar sej såklart i varandra. Ryle är känslig, intelligent och väldigt svag för Lily. Men han är också självsäker, envis och kanske till och med lite arrogant. När Lily tvingas ifrågasätta sitt förhållande med Ryle börjar hon också tänka på Atlas. Han var hennes första kärlek och en viktig länk till hennes förflutna. När han plötsligt dyker upp i hennes liv igen, hotas allt Lily byggt upp med Ryle. Ryle har saker att dölja och allt är inte som det ser ut att vara.

När den här boken släpptes startades en namninsamling för at Colleen skulle srkiva en andra del. Ni fattar ju att Lily släppte Ryle och blev ihop med Atlas igen. Det är kanske en spoiler, men inte särskilt stor sådan. Läsarna ville veta fortsättningen på deras historia och trots att Colleen aldrig skrivit en uppföljare förut, föll hon för trycket. Hon ville nämligen också vet hur det skulle gå 🙂

I del två får vi veta mer om Atlas och hans bakgrund. Den hemlösa tonårskillen som fångade Lilys hjärta innan han försvann. När de återsågs i förra boken var han framgångsrik restaurangägare i Boston, dit även hon alltså flyttat. Frågan är om de har en chans efter Lilys skilsmässa och i hennes liv som ensamstående mamma. De som är sammanlänkade genom sitt förflutna och aldrig kunnat glömma varandra. Kan deras saga få ett lyckligt slut?

Det är en väldigt söt historia, med en del moralkakor och mycket kärlek. Språket är kanske inte det vackraste, men böckerna är väldigt lättlästa och underhållande. Jag sträckläser och får några härliga timmar med både familjehemligheter, svek, vänskap och kärlek. Nu är jag nyfiken på filmen, så det kanske blir nån kväll med den.

Kanske en dag

Som alltid i Hoovers böcker så handlar det om kärlek med hinder, kanske man kan säga. Flicka möter pojke, det sker något som gör att de inte kan vara tillsammans, men till slut blir det bra ändå. Typ.

I den här boken är det Sydney och Ridge som ska trassla till allt. Sydney upptäcker att pojkvännen är otrogen med rumskompisen. Hon tar sitt pick och pack, men glömmer sin väska och blir på så sätt stående på gatan utan någon stans att ta vägen. Ridge rumskompis hittar henne och låter henne flytta in tillfälligt hos dem. Sydney och Ridge har en stor passion för musik och påbörjar ett lyckat samarbete.

Trots att Ridge redan är i ett förhållande, och bägge verkligen försöker att stå emot, så börjar kärlek såklart gro. De dras med i en kamp mellan lojalitet, moral och önskan om sann, äkta kärlek. Ytterligare en moralkaka alltså, men en lite gullig sådan.

Även denna har tydligen en fortsättning, fick jag veta när jag la upp bilden på instagram. Så nu måste jag ju läsa den också, om jag hittar den. Även om Colleen Hoovers berättelser är lite banala och förutsägbara, så är de gulliga. Det där med flicka möter pojke, med lite hinder, funkar!

Som semesterläsning är de här böckerna perfekta. De är släppta i sk storpocket och är rätt tjocka. Så det blir många timmars läsning och är bekvämare än att hålla i en liten pocketbok. Jag har alltså läst sex stycken nu och ska leta rätt på den där fortsättningen, sen borde jag alltså ha 7-8 stycken kvar… får väl bli ytterligare tre till nästa vintersemester då 🙂

Har ni koll på Colleen Hoover? Kanske sett filmen?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Dagarna går…

Dagarna går…

14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?

Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.

Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.

Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…

Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂

Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.

Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!

Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.

Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.

Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.

Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube