Browsed by
Tagg: livet

Gillar ni TV-serier?

Gillar ni TV-serier?

Kollar ni på tv-serier? Tittar ni isf via den ”vanliga” tv´n eller har ni köpt kanaler? Fram till Martin kom in i huset så tittade jag bara på det som visades på SVT, TV 3 och TV4. Nu är det lite annorlunda…

När jag var ensam tillät inte ekonomin några extra kanaler, dessutom avskyr jag fjärrkontroller och fattar inte hur de funkar – så vi hade vårt grundutbud och klarade oss bra med det. För tio år sedan kom Martin in i hushållet, han var van vid lite mer än fyra kanaler… men från början var ekonomin mer än ansträngd så vi hade fortfarande mina standardkanaler ett bra tag och lika glad för det var jag. Men inte de andra…

Efter några år utökade vi basutbudet och fick lite fler kanaler, vilka har jag faktiskt ingen aning om. Jag lyckades hitta TLC efter ett tag och där hittade jag kul program och med dessa var jag mer än nöjd. De andra fattade ju hur fjärrkontrollerna funkade och kollade på en massa program och kanaler som jag inte ens visste att vi hade och fortfarande inte har koll på.

Jag vet fortfarande inte hur fjärrkontrollerna fungerar och orkar inte lära mej det heller, tur är nog det annars skulle jag inte få något gjort alls på dagarna. Sedan barnen flyttade hade vi nämligen börjat kolla på serier! Kvällar och helger går nu åt till att maraton-titta på någon serie, det kan bli ett par avsnitt varje dag. Vi tittar alltid tillsammans, jag vet ju inte hur jag hittar dem…

Jag tror att allt började med att vi tittade igenom alla avsnitt av Glee, sen fortsatte vi med Ones upon a time, Doc Martin, Empire, Outlander, Blacklist och Bones och säkert något mer som jag inte kommer ihåg. Det där med att vänta en vecka på nästa avsnitt börjar kännas lite avlägset faktiskt. Nu kan man titta igenom en hel säsong på bara några veckor och sedan börja på nästa. Vi har precis avslutat en serie och vet att det finns nya säsonger av en del som vi följer, så nu är frågan om vi ska fortsätta med Empire, Blacklist eller Outlander… vilken skulle ni ta?

Har ni några favoritserier? Kan ni tipsa om något som vi borde se?

Test av Barebells nya milkshakes mm

Test av Barebells nya milkshakes mm

De flesta säger att man inte behöver extra protein om man inte tränar väldigt hårt, så det använder jag inte. Däremot kan det vara bekvämt att ha något enkelt att ta till om det är långt mellan träning och mat eller om det blir ”frukost på språng”  🙂

Jag vet att många äter proteinbarer, fixar olika grejer med proteinpulver, ersätter vanlig glass med proteinglass osv. Jag har testat en enda sån glass och tyckte den smakade jättekonstigt! Någon chokladbar har jag testat och det var väl ok, men såna där propud som nästan varenda människa äter är inte riktigt min grej…

När Barebells nyligen släppte nya milkshakes fick jag hem ett paket med några av nyheterna och lite annat och tänkte att jag skulle testa grejerna grundligt och sedan berätta för er vad jag tyckte. Där är jag nu, grejerna är uppätna och jag ska försöka redogöra för de produkter jag testat. Jag fick hem tre milkshakes; Vanilj, Banan och Choklad, tre barer; coconut, caramel och cookies, en pudding med kokossmak, nötkräm och två påsar proteincrisps; jordgubb och choklad.

Puddingen har jag smakat förr och den gillar jag! Deras vanilj och päron är också helt ok. Av barerna har jag testat coconut förr och första tuggan är god, sen blir det nån konstig bismak… de andra två däremot var riktigt goda och den där caramell-cashew var ruskigt god! Det finns en med saltkaramell också som jag hört en massa gott om, men den var inte med i paketet.

Det var milkshaken som jag tyckte var mest intressant, just för att kunna ha något i väskan och ta tillsammans med en frukt. De är laktosfria och utan socker, låter ju bra för vem som helst! De var hur goda som helst faktiskt! Jag gillar vanilj och väl kyld smakade den precis som en milkshake som har smält lite, så otroligt god! Samma med bananen som jag tog efter en provtagning innan jag skulle åka och träna. Tillsammans med ett kokt ägg och en frukt blev det en helt ok sen frukost i farten och funkade bra att träna på. Chokladen var ok, men de andra var godare. Det finns en med fudge och det hade ju vart nåt, men den fick jag inte hem för att testa tyvärr.

Påsarna med ”godis” är små kulor som är farligt goda, helt plötsligt var de bara slut. Jag fick ingen favorit, de var faktiskt lika goda. Påsarna var lite för små bara…

Nötkräm är inget jag vanligtvis äter, men jag vet att många tycker om jordnötssmör och detta kan vara ett alternativ till det. En sked sådär direkt in i munnen är såklart gott, men det räcker för mej – det gör det inte för andra har jag förstått  🙂

MEN, den går att baka på! Jag har iofs bara testat som muggkaka och det blev bra! Det är superenkelt, du tar bara en halv banan och mosar den. Knäck ett ägg och blanda med bananen. En sked nötkräm, en tesked bakpulver, ev en nypa mjöl och en skvätt mjölk. Blanda ihop allt och värm i mikro någon minut. Gött!

Borde funka bra som smaksättare i en kladdkaka eller bara att bre på kex eller kanske i en varm banan… mums!

Jag rekommenderar alltså de nya milkshaken från Barebells, särskilt vanilj och banan, chokladbaren med caramell – cashew, småpåsarna med godiskulor och nötkrämen. Detta var ett kul test!

Tack Barebells för att jag fick smaka  🙂

 

Vad tycker jag om Viktväktarnas nya Smartpoints Flex?

Vad tycker jag om Viktväktarnas nya Smartpoints Flex?

Jag har följt Viktväktarnas program mer eller mindre i drygt 17 år. Jag började på prickar, sen Points, efter det Points plus, ProPoints och kanske något mer, innan Smartpoints kom och sedan två månader följer jag alltså SmartPoints Flex. Var det bättre förr?

Skillnaden mellan SmartPoints och SmartPoints Flex är att det, som man hör på namnet, är mer flexibelt. En mängd produkter har blivit ”gratis”, i SP alltså – inte i pengar. När grejer är gratis behöver man inte har riktigt samma koll som innan, utan kan äta från den listan och strunta i att skriva upp det i checklistan. Det är nog det som är tanken från Viktväktarna, att det ska bli enklare.

Nu ska understrykas att Viktväktarna aldrig släpper ett program utan mängder med forskning och ett helt gäng försökspersoner. Martin och jag ingick i en sån grupp när Points Plus skulle lanseras och var då de första som fick testa programmet. Man byter inte program bara för att, utan för att faktiskt göra viktminskningen mer hälsosam. Många tror ju att det bara är för att tjäna pengar, men det finns faktiskt en tanke bakom. Å vi alla vill väl gå ner i vikt på bästa möjliga sätt, hälsomässigt alltså?

Jag visste om programuppdateringen ganska tidigt och såg fram emot den. Alla uppdateringar är spännande tycker jag, så jag väntade otåligt på att få hoppa på. När jag såg att fisk, ägg, skaldjur, quorn och en massa andra produkter blev gratis blev jag hur glad som helst – men kanske lite fundersam samtidigt. Ända tills jag började fundera… det handlar ju inte om att man får äta hur mycket som helst utan att räkna – nej, det handlar om att jag kan äta mej mätt av de här produkterna utan att räkna. Det är faktiskt stor skillnad. Efter träning kan jag ta ett par ägg för att fylla på protein och energi, utan att det behöver kosta något av de dagliga pointsen. Bättre med ägg än att drick proteindrinkar för den som egentligen inte tränar så hårt att man behöver det.

Att fisk och skaldjur blev gratis innebär att fler har börja äta det och då kanske särskilt lax som innehåller bra fetter. Bra mat för både kroppen och knoppen kan man väl säga och det är ju sååå gott! Att quorn är gratis betyder att fler vågar testa vegetariska alternativ och på så sätt bidrar till att rädda vår miljö. Hur bra som helst tycker jag!

Många var tveksamma till att saker blev gratis, särskilt de som haft ätstörningar tidigare. Men de livsmedel som är noll är också ordentligt mättande, så man orkar inte äta hur mycket som helst av dem. Det är svårt att frossa i fisk eller quorn, att frossa i skaldjur går ju, men man blir knappast tjock av det. De produkter som numera är gratis är ju inte orsaken till övervikten vi har.

Så jag gillar det nya programmet! Jag behöver inte ha lika mycket koll, jag kan höfta lite, bli mätt, äta gott och ändå gå ner i vikt. Jag har gått upp lite under januari och det försvann faktiskt direkt, vägningen i måndags var drygt ett halvt kilo och så mycket brukar jag inte gå ner. Oväntat då jag bara fyllde i checklistan två dagar i början på förra veckan, men jag hade tydligen koll ändå. Hade jag varit nitisk hade jag kanske gått ner ännu mer… vem vet.

Jag brukar säga att alla dieter och program fungerar, så länge man håller dem och har tålamod. Ska man ha hundra koll är det fortfarande att räkna kalorier som är mest exakt och ger snabbaste resultatet. Men det inkräktar mest på livet och är ganska krångligt. Pulverdieter tänker jag inte ens ta upp, LCHF och 5:2 tilltalar mej inte alls så det tänker jag inte heller prata om – det är för mycket förbud – jag vill äta allt, även om jag inte kan göra det jämt.

Några har klagat på att viktminskningen står still eller att de tom gått upp lite med det nya programmet och det är förmodligen för att man varit supernoggrann innan och nu kanske höftar lite för mycket även av det som inte är gratis. Den som gått på en diet tidigare har oftast svårare att gå ner i vikt än andra när man påbörjar något nytt. Kanske får man ge det lite tid? Kanske får man vara ännu mer noggrann och faktiskt både väga och mäta det som inte är gratis i SP. Många äter för lite fett, kroppen behöver det för att fungera. Å äter man bara noll-points-grejer missar man lätt fettet. Det ska ju fortfarande vara kompletta måltider, inte bara gratisgrejer.

Fortfarande anser jag att Viktväktarna är det sundaste och mest hälsosamma sättet att gå ner i vikt på. Det handlar lixom bara om sunt förnuft och allt det där som vi lärde oss i småskolan. Tallriksmodellen och kostcirkel typ… inga konstigheter egentligen. Ett sätt man kan leva med i längden, resten av livet faktiskt. Jag har gjort det i snart 18 år. Visst trillar jag av banan ibland, men då är det bara att klättra upp igen. Just nu har jag lite att gå ner, när jag gjort det vet jag att jag håller vikten i flera år tills det är dax för nästa superkoll igen. Våren och sommaren satsar jag mer på kroppen och ”sköter” mej, vintern är det lite sämre… men i längden blir det i stort sett samma vikt på nyårsafton varje år. Det är den dagen som gäller, jag får inte väga mer än förra året. Gör jag det (som nu) så är det dax att köra kostprogrammet ett tag igen.

 

Här är lite tips på rätter med FISK, SKALDJUR, QUORN, KYCKLING och ÄGG.

 

Så nu kör vi! SmartPoits Flex funkar!

 

Hur håller jag mej frisk?

Hur håller jag mej frisk?

Förr var jag förkyld 3-4 ggr per år och jag var det ordentligt! Jag hade aldrig tid att kurera mej utan körde på som vanligt och det gjorde ju förstås inte saken bättre. Januari och juli var klassisk, då var jag kanonsjuk. Men det är jag inte längre så jag fortsätter med mina knep  🙂

Självklart är det så att mår man hyfsat bra i grunden så är också motståndskraften bättre. Nu vet jag hur det står till med min hälsa, alla diagnoser är på plats och jag sköter min medicinering. Men jag är också känsligare än andra pga av astma och fibro, blir jag sjuk så blir jag det ordentligt! Därför försöker jag att stärka mej lite extra med träning, promenader och vitaminer.

Sedan jag började träna regelbundet för drygt tre år sedan har jag knappt varit sjuk en dag. Många blir sjuka eller skadade när de börjar träna, jag fick ont i knät – men jag blev inte sjuk. Jag fick ont av fibron förstås, men visste att smärtan inte var farlig och fortsatte ändå. Det var som värst 2-3 månader, sen vände det och nu får jag mer värk om jag inte tränar. Kroppen är starkare, orkar mer och står emot mer.

Jag har alltid haft jobbigt med den mörka årstiden, så för någon vinter sedan började jag fylla på med D-vitamin och jag vet inte om det är det som hjälpt mej – men jag är piggare och tycker inte det är riktigt lika jobbigt. Jag tar även extra D-vitamin oktober – mars, sen försöker jag få sol på näsan i extra stora doser under våren och sommaren istället. Ljusterapi har också hjälpt mej, men det var länge sedan nu.

Åsså det magiska! Ingefärsshots! Jag kan nog säga att jag avskyr ingefära, det är verkligen inte gott. Men i en liten shot går det bra och citron är ju jättegott. Vi har vårt eget recept, du hittar det HÄR. Jag tar en hutt om dagen, ett helt glas om jag känner att förkylningen är på g. Å jag har klarat mej! Jag har inte varit ordentligt förkyld på flera år faktiskt. Lite känningar i halsen och någon dag då jag varit hängig har jag haft, men inte någon riktigt förkylning. Shotten är supersur, så där så man ryser – men det blir gott ändå på nåt konstigt sätt.

Å eftersom tro försätter berg så fortsätter jag att träna, gå promenader och shotta varje morgon. Så tänker jag hålla mej frisk. Hur gör du?

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Då har vi äntligen bokat nästa vinterresa, den 28 december runt 15.30 får jag äntligen återse mitt kära Gambia. Jag har tjatat om detta flera gånger och gör det igen – ni är mer än välkomna att följa med oss!

Skillnaden den här gången är att vi förmodligen inte har några barn med oss och att vi byter till ett nytt hotell. Det är samma strand, men ett annat hotell. När jag var i Gambia första gången, 1990, bodde vi på African Village som ligger i Bakau som då var turistområdet. Nu finns där nästan ingenting…

När jag kom tillbaka med familjen efter massor med år bodde vi på Bakotu Hotell och till Kotu-området som då var turistorten. När vi var tillbaka för ett par år sedan bodde vi på samma hotell, men nu hade turisterna rört på sej igen och det var Kololi-området som gällde. Kololi som var en nästan tom strand, den finaste och lyxigaste, när jag jobbade där. Det var där de rika bodde, omgivna av absolut ingenting. Idag är det mängder med hotell, butiker och hus där.

Hotellet vi valt den här gången heter Sunset Beach och ligger mellan Kotu och Kololi, närmare Kotu kan man väl säga. Det blir lite avsides, men på stranden. Inte där de flesta turisterna bor, utan lite lugnare. Dessutom är det all-inklusive som vi börjat välja, för att helt och hållet slippa allt som kräver minsta tankeverksamhet. Då behöver vi inte tänka på något mer än att bara ha semester och sätta oss vid dukat bord som vi redan betalat för.

Jag avskyr att leta efter en bra restaurang varje gång jag ska äta och Martin tycker om att testa olika rätter, så detta passar oss. En del menar på att vi därmed inte bidrar till landets ekonomi och det kan man väl ha rätt i till viss del. Å andra sidan hjälper vi en hel by, så vårt samvete är ganska rent ändå. Å det är där som ni kommer in i bilden! Besöket i byn gör vi gärna tillsammans med er! Det är en upplevelse för livet som förändrar en för alltid!

Om ni vill hänga på så bokar ni alltså in er på viket hotell ni vill och sedan bestämmer vi dag för vårt besök i byn. Vi finns där för frågor, tips och allt annat som kan uppstå på en resa till en ”udda” destination och fixar såklart även transporten till byn. Vi brukar åka dit i början på semestern så att man hinner smälta upplevelsen lite innan man åker hem. Då hinner man dessutom fundera på om det är något mer man vill hjälpa till med innan det är för sent.

Allt började med Smile och min yngste son, när de lärde känna varandra på en solstol i skuggan på stranden i Kotu. Smile åker alltså från byn för att jobba där turisterna finns, hans mamma och alla syskon är kvar i byn och ska försörjas på det lilla som han tjänar ihop. Hans mamma lagar mat till tio personer en gång per dag, så det är klart att vårt besök är välkommet – vi har med oss mat för flera månader. Så ni förstår vilken skillnad ni kan göra! I byn finns många familjer som behöver hjälp.

Vi åker 28 december kl 06.10! Allt är bokat! Hänger ni med?

Matsedel v 8

Matsedel v 8

Vecka 8 är här och ni som har skolbarn har kanske sportlov eller laddar inför det. Vet ni hur skönt det är att slippa tänka på sånt? Jag har ingen koll på veckor alls längre och har bara koll på veckonumret när jag skriver in matsedeln här på bloggen.

Men att det är sportlov här i Stockholm vecka 9 sitter lixom i ryggen ända sedan man själv gick i skolan. Numera innebär det mesta att det är lugnare i almanackan och ger mer tid för vila, återhämtning och träning för mej. Så de närmaste två veckorna har jag bokat in saker för mej, som provtagningar, läkarbesök och lite annat smått och gott. Åsså träning och soffhäng förstås!

Här är veckan matsedel:

Måndag: Pasta med grönsaker och fetaostkräm 4 SP Flex plus pasta

Tisdag: Fiskgratäng med paprikasås 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Krämig kyckling med champinjoner 4 SP Flex plus pasta

Torsdag: Gratinerad kassler med ris 3 SP Flex plus ris

Fredag: Tacogryta 4 SP Flex plus ris

Lördag: Snabblagade curryräkor 4 SP Flex plus pasta

Söndag: Karibisk kycklinggryta 2 SP Flex plus ris

 

Jag rekommenderar särskilt fiskgratängen, kassler, tacogrytan, räkorna och kycklinggrytan. Alla dessa fungerar även som matlådor i frysen.

Ha en riktigt fin vecka!

Obehaglig till mods på Alla Hjärtans dag

Obehaglig till mods på Alla Hjärtans dag

Ända fram till 2008 avskydde jag Alla Hjärtans dag. Det var en dag förknippad med ensamhet och utanförskap. Nyårsafton och midsommarafton hörde också till den kategorin dagar. Alla hade någon att fira med utom jag…

Jag tyckte periodvis att det var riktigt jobbigt att vara ensam och just Alla Hjärtans dag blev det tydligare än resten av året. Då trycks det lixom upp i ansiktet på en hur ensam man faktiskt är. Å den känslan är kvar trots att det nu är 10 år sedan jag träffade Martin. Inte så att jag känner mej ensam längre, mer att jag vet hur det känns att känna sej ensammast i hela världen.

Att prata ensamhet är tabu, särskilt om man faktiskt ha folk runt sej. Men ensamhet kan ju kännas olika och se olika ut. När det var som värst hade jag två barn och två föräldrar, samt ett gäng ”bekanta” – men någon ”bästa” kompis eller riktigt nära vänner fanns inte. När det var något särskilt var det jag, barnen och mina föräldrar som firade, och det var väl fint – men en dag som tex Alla Hjärtans dag känner man sej lätt ensam och utanför ändå.

Så jag tänker på alla dem som känner som jag gjorde. Hur ensamheten skavde och tärde och nästan frätte hål i mej. Hur bitterheten och sorgen låg som en våt filt över dagen och dagarna runt. Alla andra hade ju nån… och nu måste det ju vara ännu värre med hela den kommersiella karusellen som bara blir värre och värre. Jag tänker också på dem som förlorat någon och kanske inte ens hunnit igenom sitt sorgeår. Hur saknade blir ännu större när man nyligen faktiskt hade någon. Någon man kanske levt med i många, många år.

Jag hade faktiskt gett upp, bitterheten var borta och jag hade accepterat att vara ensam resten av livet. Då dök han helt plötsligt upp! Det tog tio år av ensamhet att hitta honom, min perfekta pusselbit. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla ensamma där ute också ska hitta sin pusselbit att uppleva genuin gemenskap med och dela resten av livet tillsammans med. Att det finns någon för alla måste vi nog tro på, eller hur? Säger jag, som hade gett upp… men han fanns ju!

Jag är inte ensam och utanför längre, men jag minns känslan. Och jag kommer aldrig att glömma den och inte heller förringa lyckan att leva i den tvåsamhet jag gör idag. Vi firar egentligen inte Alla Hjärtans dag här hemma, däremot är vi faktiskt löjligt romantiska nästan årets alla andra dagar. Det kan låta överdrivet, men så är det faktiskt. Vi firar allt som går att fira om det så bara är att vi har månadsdag eller varit tillsammans ett jämnt antal dagar. Det behöver inte ens handla om oss, det kan vara årets första vårtecken, en vacker dag eller att bara muntra upp en tråkig dag! Allt går att fira och ska firas! Man behöver varken klä upp sej eller gå ut, det räcker med att duka lite fint och skåla i vatten.

Att fira kärleken en enda dag om året känns ganska fjuttigt faktiskt. Man vet aldrig när livet tar slut, så min uppmaning till er är att fira allt! Och på nästa Alla Hjärtans dag tänka lite extra på den som ingen har… och kanske behöver din kärlek mest.

Matsedel v 7

Matsedel v 7

Nu väntar en betydligt lugnare period för mej, då jag kan koncentrera mej på mej själv lite mer. Ju närmare våren vi kommer desto lättare blir det för mej att vara lite mer hälsosam. Enligt meteorologerna så får vi vår 16 mars i Stockholm, det är ju bara en månad dit!

För mej handlar allt om nån slags helhet. För att må bra så behöver jag ha en hälsosam vikt och för att nå dit behöver jag ha det hyfsat lugnt i mitt liv. En förutsättning för detta är att mailkorgen är tom, att jag ser botten i tvättkorgen, att hemmet är hyfsat städat och jag är ikapp med det mesta. Åsså får gärna solen skina också – DÅ mår jag som bäst!

Hur ofta har jag det så då? Inte särskilt ofta tyvärr, men det blir oftare och oftare. Jag försöker nämligen prioritera att ha det så. Å när jag väl lyckas går träningen perfekt, promenaderna blir långa och raska, maten sköts och vågen pekar neråt. Å då mår jag förstås ännu bättre. Semestern är perfekt att satsa på sej själv tycker jag och tack och lov så håller Martin med. Så när vi är lediga, kortare eller längre tid – då är det kroppen och hälsan vi sätter först. I sommar hoppas vi ha ett par veckor på Öland igen, där mår vi riktigt bra!

 

Här är veckans matsedel:

 

Måndag: Shakshuka 2 SP Flex

Tisdag: Tonfiskgratäng 9 SP Flex

Onsdag: Pasta med kyckling & spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Torsdag: Pasta med lövbiff & rostade grönsaker 3 SP Flex plus pasta

Fredag: Krämig tacogratäng fr 11 SP Flex

Lördag: Fläskfile i ugn med champinjoner 4 SP Flex plus potatismos

Söndag: Krämig kycklinggryta 3 SP Flex plus pasta

AllaHjärtansbonus: Persika under marängtäcke fr 3 SP Flex

 

Allt utom måndagens shakshuka passar i matlådan, så passa på och fyll frysen  🙂

 

HÄR finns förslag på trerätters till tex Alla hjärtans dag eller något festligare tillfälle. Alla rätter är med recept och uträknade SP för den som behöver det.

Ha en fin vecka – snart är det vår!

Äntligen är det över!

Äntligen är det över!

Januari är en minst sagt körig månad. Jag fyller år då och det är ju kul, men det är inte bara jag som fyller år då… det börjar med Martin, sen är det min storebror, sen min mamma och min yngste son – innan jag kommer den sista januari.

Efter mej är det vår årsdag och Baileys födelsedag och inom kort alla hjärtans dag. På fem veckor blir det helt enkelt en himla massa firande. När jag var gift med barnens pappa var det minst lika många till… januari är en kul månad, men väldigt dålig för vikten. På semestern gick jag upp lite, under januari blev det lite till. Så nu ligger jag ungefär fem kilo över min målvikt, skit också.

Men nu är det alltså över och MIN tid på året är på gång. Februari är fortfarande knepigt pga kylan, men snart är mars här och våren börjar kännas. Redan häromdagen kände jag att solen faktiskt värmde lite, så det finns hopp!

Det jag är mest stolt över är att jag hela tiden hållit i gång träningen. Jag har tränat mellan 1 och 3 gånger i veckan i drygt tre år nu. Fasiken va jag är bra! Hade jag inte gjort det hade kroppen värkt mer och vågen förmodligen visat ännu mer… men iom att jag faktiskt byggt lite muskler så har förbränningen ökat och då kan man ha lite mindre koll på det man äter. Tyvärr har kollen inte bara varit lite dålig, utan ganska bedrövlig i perioder.

Men nu är jag igång igen! Viktväktarnas App fylls i och då ser man direkt när man är ute och cyklar. Jag är inte särskilt sträng mot mej själv eller nitisk, jag vet efter alla dessa år vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag vet att jag går ner långsamt i vikt och det oavsett hur strikt jag än är, så det får bli lite som det blir. Tar jag bort mina vanliga 2 hekto i veckan, så är jag på banan igen till nyår – det är ok.

Trots min tillfälliga övervikt har jag nästan samma mått som förut, det är tack vare träningen. Så jag ser inte tjockare ut konstigt nog och kan ha samma kläder som förut. Men de fem kilona är övervikt och ska bort – då blir värken ännu mindre och det är det som är viktigast. Så nu är det maten som ska bli bättre och promenaderna fler, träningen är inget som kan förbättras faktiskt. Å med värmen kommer promenaderna, så det är inget större problem. I bästa fall kan jag börja springa lite igen också, jag gillar det men kroppen har vägrat ett tag.

Det blir nog bra, ett hekto i taget. Bättre små steg som håller – än stora steg som ger bakslag… så tänker jag  🙂

 

En viktig superhjälte

En viktig superhjälte

Jag vill gärna påstå att jag är ganska fördomsfri, ändå vet jag att vi alla har fördomar mot en massa saker. Men något jag verkligen tror på är alla människor lika värde och rätt och särskilt rätten att älska den man vill.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken i hbtq-kampen, men den som verkligen gör det är Rickard Söderberg. Operasångaren som ser hård ut utanpå, men egentligen är mjuk som en nallebjörn på insidan. Han får avföring skickad till sej och lever under ständigt hot, ändå ger han aldrig upp! Vi här ute i lilla Tumba hade förmånen att få ”hoosta” hans turnépremiär – Rickard Söderberg är Gaytenor. Ni som inte var där missade verkligen något!

Rickards nya föreställning är en resa i hans liv. Vi får ”träffa” alla personer som betytt något alldeles extra för honom och gjort honom till den han är. Berättelserna varvas med härlig musik, en del nyskrivet just för showen. Självklart tar han även upp hbtq-frågor och kampen som utkämpats på alla håll i världen och som fortfarande utkämpas på många håll. Även om Sverige och några andra länder har en hyfsat öppen syn, så är det många länder som inte har det och där man fortfarande blir bestraffad för sin läggning.

Här i Tumba hade man gått man ur huse, lokalen var fylld till bristningsgränsen. De flesta var väldigt berörda både av berättelserna och musiken. Det här är en enormt viktig show som nu är på turné i 40 städer, men jag hoppas och tror på fler! Har du inte bokat en biljett, så gör det snabbt som attan – för detta måste du se! Man blir berörd, upprörd och så innerligt varm i hjärtat. Rickard har en alldeles särskild förmåga att ge alla de känslorna, på en och samma gång!

Även om mycket av det han tar upp är fruktansvärt och obehagligt, så var det något av det bästa jag sett på en scen. Detta önskar jag att varenda homofob och motståndare skulle se… men de fallen är väl redan hopplösa antar jag…

 
Follow my blog with Bloglovin