Browsed by
Etikett: livet

Ge oss tips om Dominikanska Republiken!

Ge oss tips om Dominikanska Republiken!

Bild från Ving.se

Om exakt två veckor landar vi på Dominikanska Republiken, min 50-årsresa. Det var inte den resan jag drömde om, men med mässlingepidemi var det inte lämpligt att bocka av sista punkten på min bucketlist: Samoa.

När jag fyllde 40 åkte vi på min stora drömresa, en safari i Tanzania och sen en vecka på Zanzibar. Så häftigt! Min första drömresa gjorde jag som 20-åring när jag äntligen landade i Afrika för första gången och till råga på allt blev kvar. Så kan de gå. Sen har jag haft Island, Egypten och Samoa på min bucketlist och bockat av vartefter. Så nu var det alltså bara Samoa kvar och det är inte möjligt att åka till i nuläget.

Bild från Ving.se

Så vi började fundera. Alternativen var Maldiverna, Mauritius… men plånboken protesterade. Sri Lanka, Zanzibar och Dubai kanske… men det lockade inte tillräckligt och jag har varit där förut… så föll ögonen på Dominikanska Republiken. Jag har väl egentligen inte haft någon tanke på det, det var ju bla det där med tidsskillnad som jag inte tycker jättemycket om. Men va sjutton! Det såg fint ut, lagom varmt och där kunde vi bo i en bungalow på stranden och få all inklusive som vi önskar när vi vill vara riktigt lata och lediga. OCH det var ett hyfsat pris.

Vi ska bo i Punta Cana i Bayahibe på ett resort som heter Viva Wyndham Dominicus Beach. Så nu undrar vi förstås om ni har varit där och har några tips? Vi har kontakt med turistrådet som vi hoppas ska visa oss det viktigaste och att vi även kan komma ut i byar dit turister vanligtvis inte kommer. För lite jobb blir det trots att vi är lediga, kameran och skallen jobbar ju oavsett.

Finns det något vi måste göra, måste se, måste äta osv? Ge oss alla tips ni har!

Matsedel v 3

Matsedel v 3

Halva januari har passerat redan. Hur går det för er med de eventuella nyårslöftena om ett nytt liv? De flesta som startar sin viktresa står ut 6-8 veckor, sen blir det helt enkelt för tråkigt och för stor inverkan på livet. För att man försöker göra alt på en gång.

Om man istället gör små förändringar och ändra en sak i taget är chansen större att man står ut i längden. Skippa att tokträna och ha en massa matförbud, börja lite lugnt istället så blir det mer hållbart. Det kanske inte går så snabbt, men du orkar hela vägen.

Jag följer viktväktarnas kostprogram, vilket innebär att jag får äta allt – men inte alltid. Jag äter alla mina dagliga sp, ibland mer och tar av veckobonusen varje helg för att äta lite godis. Jag tränar 30-60 minuter 3 ggr i veckan och tar dagliga promenader. Så kan jag leva i längden, så har jag levt i längden – i snart 20 år. Jag åt mej ner i vikt med alldeles normal mat och tränar för min hälsas skull. Inte jättekrångligt, eller hur?

Här är veckans matsedel, en alldeles vanlig vecka:

Måndag: Shakshuka Grön 14, Blå 6 för hela

Tisdag: Smakrik räkgryta Grön 4, Blå 3

Onsdag: Parmesangratinerad kyckling Grön 5, Blå 4

Torsdag: Snabb kasslergratäng Grön och Blå 6

Fredag: Mango- och fläskfilégryta Grön och Blå 8

Lördag: Broccolipizza Grön 25, Blå 17 för hela

Söndag: Lasagne Grön 9, Blå 6

Kasslergratängen, Fläskfilégrytan och lasagnen är perfekt till matlådan – så gör dubbelt. Funkar både dagen efter till lunch och i frysen. Vi har alltid färdiga lådor i frysen, annars skulle jag nog missa att äta lunch många gånger. Är ni som jag? Fixa matlådor!

Nu kör vi en fulpackad vecka med pressträffar, trendspaningar och Formex. Häng med på instagram vettja @marlenerinda

Ha en bra vecka!

Igår var det kalajs!

Igår var det kalajs!

Hemma hos oss är det januari som är den stora födelsedagsmånaden. Bara i familjen är vi 4 av 5 som fyller inom 4 veckor och tar man med närmaste släkten är det ett gäng till.

När barnen var små slog vi ihop och firade min mamma, yngste sonen och mej samtidigt. Nu är barnen är utflyttade, då får man åka runt lite. Men igår slog vi iaf ihop Martin, mej och pälsbollen – tillsammans fyller vi 110 år i år.

Martin fyllde år igår och är ofta ute och reser på sin födelsedag. Det var flera år sedan han var hemma på sin faktiskt. I år rymmer jag när jag fyller, så då tänkte vi att vi för en gång skulle kunde fira hans födelsedag rejält och lixom smyga in mej sådär lite i förskott. Med hundens 13:e födelsedag i februari (då är vi fortfarande ute och reser) blev det en jämn och bra siffra att fira 🙂

Igår var det dax för kalajs. Martin laddade vår crockpot med domoda som är en gambisk jordnötsgryta och sååå god! Receptet har ni HÄR, ni måste testa! Han jobbade hemma och varvade jobb med matlagning, medan jag städade och fixade. Vid 18 droppade folk in, åt av maten och hade allmänt trevligt. Alla var garanterat mätta när de gick härifrån.

Förutom min kompis Åsa från Huskvarna, som skulle sova kvar, så gick de sista hem vid 1. Sen satt vi och pratade till 2.30 typ… asså vi måste ses oftare, det blir alltid alldeles för sent eftersom vi har så mycket att avhandla när vi väl ses. Å nog kändes det i morse allt… huvudet var tung, så även ögonen. Inte är man 20 längre… snarare 50 minus…

Martin fyllde alltså 47 i går och jag fyller 50 och 19 dagar. Vi önskar oss ingenting och det är väldigt skönt. Vi ha allt vi behöver. Så när någon frågat oss har vi istället för saker bett om bidrag till vår familj i Gambia. De behöver mat, mediciner, kläder, skolgrejer till barnen och en massa annat. Hittills har vi fått in 1500 kronor till dem, det går runt en insamling på Facebook om ni vill vara med. Men jag önskade faktiskt en grej för egen del också, jag vill åka på valsafari på min 50-årsdag och det har jag bett om bidrag för. Å det fick vi också in lite till, så nu hoppas jag bara att det ska finnas en tur just på rätt dag också. Annars får jag väl ro själv eller nåt. Häng med på instagram @marlenerinda för att se om det lyckades.

Nu är vi färdigfirade för i år. Om någon vecka är det min mammas tur och sen är det yngste sonen, men då jobbar han och vi är på väg till Dominikanska. Januari är en riktigt kalasmånad. Har ni också en sån period när alla fyller år samtidigt?

Matsedel v 2

Matsedel v 2

Det har snart gått en vecka av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.

Jag gav mina bästa tips häromdagen, kolla in dem. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂

Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och har blivit ett sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på lördagar, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.

På fredag ska vi fira våra födelsedagar, då blir det Gambiskt tema med en av nationalrätterna; Domoda. En riktigt smaskig jordnötsgryta som vi gör med kyckling den här gången, men man kan göra den på det mesta – även vegetarisk.

I övrigt fokuserar veckans mat på lättlagat och det mesta är även snabblagat. Många har mycket att göra nu när alla aktiviteter kör igång igen, då ska det vara enkelt!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Omelett med svamp Grön 10, Blå 4

Tisdag: Carbonara med lax Grön 7, Blå 1 plus pasta

Onsdag: Chicken Masala Grön 20, Blå 9 för hela grytan, lägg till för ris

Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning Grön och Blå fr 7

Fredag: Domoda – Jordnötsgryta Grön och Blå 66 för hela grytan

Lördag: Vitkålsgratäng med grillad kyckling Grön 14, Blå 13 för hela

Söndag: Snabblagade curryräkor Grön 6, Blå 4 för hela grytan, plus pasta

Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är SmartPoints som vi viktväktare räknar. Vi har följt VV i snart 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!

Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.

Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt 🙂

Vicken sur start på året

Vicken sur start på året

Vi rensar ur, städar och röjer. Det vet ni, för det har vi gjort länge. Nu under julledigheten har vi varit skitduktiga rent ut sagt och fått massor med ”nytt” utrymme.

Allt kändes så bra, ända tills tvättmaskinen började trassla. Den har trasslat lite ett tag, stannat mitt i program osv. Men det har bara varit att trixa lite så har man kunnat köra klart programmet, i förrgårkväll funkade det inte att trixa längre. Maskinen är ca 15 år gammal, skulle det vara värt att reparerar den? Förmodligen inte. Bara felsökning skulle gå på minst en tusenlapp, sen kostnad för reparation – det var helt enkelt inte värt det. Torktumlaren är ännu äldre och luktar bränt när man använder den… vi var lixom tvungna att krypa till korset och inse faktum.

När jag köper ”nytt” köper jag oftast begagnat, men den här gången kollade vi faktiskt rean först. Yngste sonen köpte en kombinerad tvätt/torktumlare för ett par år sedan som han var nöjd med och som skulle både underlätta mitt liv och spara plats åt oss. Vår tvättstuga är ganska liten. Så efter att ha kollat runt lite, pratat med sonen och läst recensioner fick det bli en likadan. 6500 sköna pengar som bara flög iväg, tur vi inte köpte några julklappar och att vår resa redan är betald. Så surt att börja året med en sån här utgift, men men. Jag hävdar bestämt att tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningarna ever! Vad tycker du?

Maskinen beställdes och sonen kallades in som chaufför. Sen började mitt jobb. Medan Martin var på jobbet skulle tvättstugan röjas och städas. En torktumlare är inte så tung, den skulle jag lätt få ut. Eller hur! Det hade gått hyfsat lätt om det inte funnits en liten ”bula” på baksidan som gjorde den 5 mm för bred för dörrhålet. Dörren fick jag självklart inte bort, då den satt med ett slags klämfäste som inte gick att rubba. Vad göra? Jo, man skruvar isär hela tumlaren! Det tog lite tid, men nu vet jag hur en torktumlare ser ut på insidan och ut lyckades jag ta den till slut. Å då var jag faktiskt också helt slut.

Tumlaren har stått i ett hörn, med utblås i hörnet, vilket resulterat i ett tjockt lager av ludd som lixom klistrats fast i golv och väggar. Jag tog faktiskt en isskrapa för att få loss det. När det värsta var borta kunde jag dammsuga och sedan skrubba rent där. Så äckligt, men nu är det rent och fräscht. Sen var det tvättmaskinens tur, den gick preciiiis ut genom dörren men var mycket tyngre. Tumlaren hade jag lyckats baxa ut i trädgården, tvättmaskinen kom bara ut i köket – den fick junior och Martin bära ut senare.

När maskinerna var borta kunde jag torka golv, väggar, slänga lite till och fixa i ordning. Jag hann precis innan Junior och Martin körde upp på uppfarten med den nya maskinen. Den såg lite stor ut… men utan emballage skulle den nog gå in. Eller…? De lyckades ta bort dörren och vi började alla fundera på om karmen skulle gå att ta bort utan att den skadades eller om vi kanske skulle kolla på blocket efter en ny dörr med karm… det behövdes tack o lov inte. Maskinen gick in med ett par millimeters marginal på varje sida, vilket tur! Vårt gamla hus är inte handikappanpassat för fem öre, allt är väldigt smalt, annat behöves inte -65 när huset byggdes. Så lite svettiga hann vi allt bli innan maskinen var på plats. Lite svettiga förresten… jag var både svettig, dammig och jäkligt trött vid det här laget. Jag hade hållit på hela dagen, lyft, skruvat, skrubbat, hoppat över maskiner som suttit fast i dörrhål mm.

Med maskinen på plats kopplade Junior in allt, så himla bra med en son som är elektriker! Sen kom det roliga: HAN skulle lära OSS att tvätta 🙂 Amen ni fattar va? För 20 år sedan var det jag som lärde honom, för 10 år sedan var det jag som tjatade på honom, för 7 år sedan flyttade han hemifrån och fick klara sej själv och nu är det HAN som visar OSS hur tvättmaskinen fungerar. Så otroligt roligt tycker jag 🙂

När allt var klart och vi var fullärda, åkte sonen hem till sitt och vi kollapsade. Idag har maskinens testats för fullt, lakan, täcken och en massa annat har tvättats och det funkar så bra. Det doftar fräscht i tvättstugan och är gott om plats. Surt på pengarna förstås, men nu är det som det är. Förmodligen är den här maskinen mycket mer energisnål och miljövänlig än de stenåldersmaskiner som vi hade innan, så det lönar sej säkert i längden med ett byte. Å nu har vi verkligen ingenting som kan gå sönder, nu är det mesta utbytt – iaf av det som kostar större pengar.

Det är dyrt att ha hus, såna där kostnader som man inte räknar med. Jag har bott här i 28 år, under åren har vi bytt tak, tilläggsisolerat, bytt panel och målat om, bytt alla fönster, entrédörr och garageport, bytt kök och badrum, köpt ny panna, renoverat vatten- och avloppssystemet och en massa annat. Förutom sjuttielva tapetseringar förstås.

En jäkla massa pengar alltså och mer blir det, för i höstas säckade golvet i det nymålade förrådet ihop. Så till våren måste vi tömma hela förrådet och riva upp golvet för att bygga ett nytt. Då passar vi faktiskt på att riva väggarna på insidan också för att kolla om det eventuellt finns mögel. Det finns en risk och det är lika bra att bygga ordentligt när man ändå håller på. Men vem räknar med att ett golv ska kollapsa? Det gör man ju inte. Så det blir några sköna tusenlappar som flyger iväg där också… Å så håller det på. Man tror att man är färdig och sen kommer nästa smäll. Livet med hus.

Därför vill jag aldrig mer äga något boende när jag en dag säljer detta. Jag är färdig. Jag hyr gärna av andra och slipper ansvaret för renoveringar, underhåll och reparationer. Att hyra kostar lite mer, men känns oerhört lyxigt i min värld. Inte ens en bostadsrätt kan jag tänka mej, här snackar vi hyresrätt. Jo, vi står i bostadskö och där tänker vi stå ett tag. Men vi kommer att bo i mitt hus några år till och det kommer att komma fler sura överraskningar… Vänta bara!

Boktips inför trettonhelgen

Boktips inför trettonhelgen

Jag gillar att läsa och efter en lång utbrändhet kan jag äntligen göra det igen. Under en väldigt låg tid fattade jag inte vad jag läste, koncentrationen funkade helt enkelt inte. Det tog många år och var en stor sorg, men under 2019 har jag äntligen kommit igång igen och gjort det med besked.

Här är några av de senaste gobitarna som jag satt tänderna i:

Familjen Bridgerton – en annorlunda allians av Julia Quinn

Den här läste jag på flyget från Filippinerna och trots sina tätskrivna 415 sidor så tog den slut alldeles för snabbt!

Detta är en serie om fem böcker som kommer som tv-serie på Netflix inom kort. I den första boken får vi lära känna Familjen Bridgerton och särskilt dottern Daphne som är både smart och vacker – men absolut inte vill gifta sej. Det vill inte hennes brors bästa vän heller, därför kommer de på en bra plan… say no more lixom…

Boken är rätt förutsägbar, men charmig, jag ser fram emot att läsa fortsättningen och även att se tv-serien.

Järnänglar av Martin Österdahl

Även denna bok är 400 sidor som känns som 20 typ… lättläst och spännande! Jag gillar böcker där man måste klura lite för att lista ut mördare och sammanhang. Detta är en sån bok.

Detta är den tredje boken i serien om Max Ange, fd militär. De två föregående är Be inte om nåd och Tio svenskar måste dö. Man behöver inte läsa de första för att ha behållning av trean, även om det förmodligen ger lite extra krydda med korrekt bakgrundsfakta.

Boken spänner över några få dagar i september 2011. En vecka innan det stora terrorattentatet hoppar en svensk diplomat från en balkong i Jerusalem. Är det självmord eller ej? Max är den som får i uppdrag att undersöka saken. Han hittar en massa spännande på vägen, bla ett svenskt brödraskap och höjdare som tidigare tagit livet av sej. Man känner igen en hel del från riktigt händelser, men med lite krydda. När alla bevis pekar mot honom själv får han lite problem kan man väl säga och hur han tar sej ur detta får ni läsa själva. Absolut läsvärd!

Välkommen till Flanagans – Åsa Hellberg

300 sidor mys! Ny romanserie med drama, kärlek och intriger. Linda Lansing växer upp i den lugna västkustidyllen Fjällbacka tillsammans med sin mormor, men när hennes far blir allvarligt sjuk och dör i slutet på 1940-talet reser hon till London och blir kvar där. Hon ärver sin fars hotell och motarbetas hårt av sina kusiner. Trots detta lyckas hon ändå på något sätt ta sej igenom svårigheterna och har snart det häftigaste och mest eftertraktade festerna. Att inte få en inbjudan till Lindas Lansings mytomspunna fester är en katastrof. Men Linda är i grund och botten en främmande fågel i denna värld, frågan är hur hon ska hitta sin plats, eller ska hon ge upp?

Småputtrigt, underhållande och rätt förutsägbart – men det är ju det man gillar!

Himmelskriket & Se mej falla av Mons Kallentoft

Kallentoft är författaren som bara öser ur sej romaner, hela 22 stycken (tror jag) på 7 år!!! Och de är sååå bra! Det är spännande, oförutsägbara intriger och ibland så otäckt att man nästan mår illa.

Himmelskriket är den tolfte boken i hans hyllade serie om kriminalinspektör Malin Fors, och den tredje i sviten som är inspirerad av de fem sinnena.

Allt börjar med att en liten pojke hittas död i en bil. När Malin Fors kommer till platsen sitter hans mamma i skuggan under ett träd med sonen tätt intill sig i famnen. Allt tyder på att det är mamman som glömt pojken i bilen och utredningen lägg ner. Men så enkelt är det förstås inte, då hade det inte blivit 300 spännande sidor. Det sker snart ett mord som gör att polisen måste återvända till fallet och en massa konstigheter nystas upp.

”Se mig falla” är berättelsen om en fars desperata sökande efter sin älskade dotter. En obehaglig skildring av det mörker som döljer sig under semesterparadisets glittrande yta. Tre år har gått sedan Tim Blancks sextonåriga dotter försvann under en resa till Mallorca. Han har lovat henne att aldrig sluta leta, ett löfte som slitit sönder hans äktenskap och fått honom att bosätta sig i Palma, där han försörjer sig som privatdetektiv. När han får i uppdrag att utreda en misstänkt otrohetsaffär dras han oväntat in en värld av korruption och skoningslös girighet. Och i begärens dunkla vrår tycker han sig plötsligt ana sin dotters skugga. Med fara för livet kastar han sig in i jakten på sanningen om vad som hänt henne.

Jag gillar Mons Kallentofts böcker och snart kommer det en till, har jag hört…

En cirkel av sten – Elly Griffiths

Det är himla kul med svenska författare, men det finns ju ett gäng utländska också. Elly Griffiths är en av dem jag verkligen gillar! Den här är inte alls ny, den kom redan i somras – men det var det där med att klara att läsa… det tog lite tid att komma till den här boken i högen.

Detta är den elfte boken i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway. Ruth arbetar med en utgrävning i Norfolks saltängar och plötsligt hittas benrester i en cirkel av sten. De visar sig tillhöra en försvunnen tolvåring. Allt mer påminner om ett gammal fall, men det är många detaljer som inte alls stämmer. Det kommer brev, men brevskrivare är väl död sedan länge… Eller?

Griffiths har en skön ton, Ruth på minner lite om den där polisen Vera i tv-serien. Det är lite strävt men korrekt och arbetet sätts alltid först. Kommer man henne bara under skinnet så är hon allt annat än sträv. Jag ser fram emot kommande böcker.

Sen har jag även hunnit med att läsa Christina Erikssons nya Ensamvarg som var kanonbra! Janne Schaffers biografi som var väldigt intressant! Denise Rudbergs nya Nio Nätter som var väldigt spännande! Hösten har verkligen gett mej en nystart när det gäller läsande. Jag frossar i böcker och fattar vad jag läser. Jag behöver inte längre vara helt ledig och ha helt tyst runt mej, jag kan tom läsa på pendeltåget!

Så jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här också och berätta om böckerna jag läser. Jag brukar vara duktig på att visa aktuella böcker på min instagram @marlenerinda så häng med där! Det ligger ett gäng till och väntar 🙂



Några enkla tips för en lyckad och hälsosam viktminskning

Några enkla tips för en lyckad och hälsosam viktminskning

1 januari – sug på den. Dagen då många, många ”börjar om”. Jag ser det hellre som att man fortsätter framåt, efter att ha lärt sej lite av ett par snedsteg. För slutar gör vi väl egentligen aldrig?

Idag har jag sett hundratals uppdateringar på sociala medier om alla som styr upp på banan igen med framförallt sin vikt. Vikten är en sak, men jag ser det som ett paket med vikt, energi, muskler, konsekvenstänkande, sömn och en massa annat – jag kallar det hälsa. Det funkar lixom inte att bara fokusera på en sak, allt hänger ihop, tex: om sömnen fungerar blir man mindre stressad och då går man lättare ner i vikt och då orkar man lite till och tar bättre beslut mm.

För att lyckas med sin viktminskning/hälsoresa finns det några enkla tips som har hjälpt mej. Jag startade min livsstilssförändring för snart 20 år sedan, nådde mitt viktmål för 15 år sedan men blir aldrig färdig med mej själv och min inre resa. Man blir aldrig färdig och det förstår man längs vägen, man bli aldrig fullärd. Och det är en sak att gå ner i vikt, en helt annan att stå still och sedan jobba med resten av kroppen och särskilt knoppen. Ett jäkla jobb – men så värt det!

Mina bästa tips för att lyckas med viktresan är:

  • Hitta ditt varför
  • Gör upp en plan
  • Planera delmål med belöningar
  • Sätt ett realistiskt mål
  • Ha tålamod
  • Gläds åt minsta framgång
  • Var beredd på bakslag
  • Börja aldrig om – fortsätt bara framåt

Varför kan vara så enkelt som att bli mer hälsosam. Det borde ju egentligen räcka som anledning att ta tag i sej själv. För att man vill må så bra som möjligt så länge som möjligt.

Hur just din plan ser ut vet bara du, men låt den inte bli för krånglig. Börja inte träna sju dagar i veckan och ha en massa förbud kring vad och hur du ska äta. Börja med snabba promenader för att sedan öka, hitta alternativ till de dåliga vanorna istället för att förbjuda – då står du ut i längden. Men tänk att kosten står för 80 % av viktminskningen, tränar gör man för sin hälsas skull.

Sätt upp ett realistiskt mål, detta är viktigt tycker jag! Det är INTE realistiskt att gå ner flera kilo i veckan, inte i längden och inte om det ska vara hälsosamt och du fortfarande ska ha någon form av liv samtidigt. Går man ner väldigt snabbt så kan man drabbas av gallproblem, utebliven mens, blodtrycksfall, håravfall och lite annat. Så ta det lugnt! Lägg heller inte ditt viktmål för lågt, det blir svårare att hålla i längden. Sikta på normalt BMI till att börja med och känn sedan efter kilo för kilo och stanna där du trivs.

Tålamod. Jag kan knappt stava till det, men har varit tvungen att lära mej längst vägen. Jag snittade nämligen ETT HEKTO (inte kilo) i veckan i 10 kilo, det tog tre år. Om jag orkade i den takten, så orkar ni i vilken takt som helst! OCH: Minsta lilla steg, även om det går långsamt, är ett steg närmare mål.

Gläds åt minsta kilo, som sagt: jag snittade ett hekto i veckan… ibland kan det även vara helt ok att stå still eller till och med gå upp. Som exempel: efter nyår, jul, påsk osv då är det faktiskt en bragd att stå still men till och med ok att gå upp något kilo. Vilket som, är förmodligen en framgång mot tidigare livsstil.

Räkna med bakslag, sånt som jag kallar livet. Det händer saker på vägen som man inte kan planera för, tex egen eller andras sjukdom, födelsedagar, högtider, resor, grejer på jobbet mm. Ibland kan det vara bättre att se sina framsteg per månad istället för per vecka, särskilt under knepiga veckor.

Och går det åt skogen, så fundera på vad som gick fel, lär av det, stryk ett streck och fortsätt framåt. Det kommer att gå fel, ingen ide att banna sej själv, fortsätta bara på ”den rätta vägen”.

Jag är noga med att inte ha några förbud, jag älskar godis och hade inte klarat många dagar om jag haft godis- eller sockerförbud. Så istället för förbud gav jag mej tillåtelse att äta lördagsgodis, då vet jag att det kommer en dag i veckan när jag får mitt gott och kan nöja mej med det.

För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar dem HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR.

Jag vet att man kan ändra sin livsstil, jag har gjort det. Det tar tid och det är inte lätt, men det är så värt det. För mej kanske det är lite extra knepigt då jag har både fibromyalgi, hypotyreos, en sömnstörning och lite annat smått och gott. Men jag vet att om jag ska må så bra som möjligt så måste jag ta hand om mej så bra som möjligt. Jag måste ha en normalvikt och jag måste träna, då är värken lindrigare, jag sover bättre och rör mej lättare. Men jag måste inte vara trådsmal och jag måste inte träna skiten ur mej. Det räcker med att vara ”good enough”.

Å det är det jag vill skicka med till er. Detta är ingen tävling, ni ska bara må bra. Ni ska bara bli en uppgraderad version av er själva som gör att ni ska må så bra som möjligt, så länge som möjligt. Ni behöver bara vara ”good enough”, inte bäst. Tillräckligt bra för att må bra.

Jag finns på instagram @marlenerinda. Där försöker jag att peppa och stötta så mycket jag kan. Där finns min vardag med mat, träning, sjukdomar och lite gala och glamour. Häng med om ni vill, det brukar dyka upp lite roliga tävlingar då och då.

Äntligen är 2019 slut!!!

Äntligen är 2019 slut!!!

2010 var ett riktigt skitår med död och översvämningar. 2019 var nästan lika illa, det dog iofs ingen nära – men nog det var sjukdom i överflöd och nog sjutton var det en liten översvämning som pricken över i.

2019 började i Gambia med sol och värme. På årets första dag besökte vi en nyfunnen vän och gav honom en massa saker som han och hans familj behövde. Några dagar senare åkte vi upp till vår by och fick hälsa på en alldeles färsk liten familjemedlem. En bra början på året kan man väl säga.

När vi kom hem började trasslet direkt! Utan att säga för mycket så hade en nära anhörig satt sej i en riktigt jävlig situation som vi fick hjälpa till att reda ut. Det var många turer, gråt och tandagnisslan innan det ens såg en aning ljusare ut. Det handlade om lögner, svek och utnyttjande och en jäkla massa pengar. Ingen toppenbörjan på året direkt och tog många månader att komma igenom.

I januari hittade min mamma en knöl i bröstet som visade sej vara cancer. Undersökningar och behandling körde igång direkt och höll på större delen av året. Att ha cancer är ett heltidsarbete, det fattar man inte förrän man sett hur det är. Det var tyvärr inte bara mamma som drabbades utan även andra anhöriga, därför bad jag om en egen utredning för att se om jag stod på tur. Det gjorde jag…

Det skulle visa sej att jag har cancermarkörer i blodet och troligen kommer att få livmoder-, äggstocks- eller bröstcancer någon gång – men jag har det inte idag. Man kommer att kolla upp mej regelbundet, så den dag det eventuellt blir något kommer man att hitta det tidigt och kunna åtgärda det direkt. Jag är sån så jag vill veta, det hjälper ju inte att sticka huvudet i sanden.

Cancern har alltså ockuperat hela 2019 på flera sätt, men visst fanns det några bra grejer också som hände. Som jag skrev igår så har jag varit på flera intressant resor och besökt nya spännande länder och platser. Jag har fått några nya vänner som jag verkligen hoppas kunna hålla kontakten med och träffa igen.

Vårt onlinemagasin Du i Fokus går bra och utvecklas hela tiden, i år har vi börjat med intervjuer ”Nyfiken På…”. Något jag inte gjort på 20 år, men tog tag i igen och det har varit väldigt lyckat. Jag bad gamla kollegor och vänner att ställa upp som försökspersoner och det gjorde de så gärna. Tack till er alla!

Martin och jag har det bra, vi firade vårt 11:e år tillsammans och vår 3:e bröllopsdag. Tiden går så fort! Vi har fortfarande aldrig bråkat, det är lugnt och skönt. Harmoniskt skull jag vilja säga. Visst kan vi tycka olika, men då är det så – vi behöver inte sätta igång ett bråk för det.

Baileys, vår älskade Pälsboll, har blivit gammal. Han är snart 13 år och det märks rejält för varje dag som går. Vi trodde nästan att vi skulle förlora honom innan förra julen, men han repade sej och har under sommaren varit piggare än på flera år. Just nu mår han bra även om synen inte är toppen och han är lite stel. Han är keligare än någonsin och vi är tacksamma för varje dag tillsammans.

Barnen då? Ja, de jobbar och står i. Senior började nytt jobb under året och är numera tillbaka inom bygghandeln. Där trivs han, får jobba med kroppen och tjafsa med gubbarna. Junior är kvar på samma jobb som han varit de senaste 7 åren, men har bytt arbetsuppgifter och klättrat lite på karriärstegen. De mår bra och det är huvudsaken. Jag hoppas vi kan göra en gemensam resa inom de närmaste 1-2 åren, det är lixom dax. Det var det där att skapa minnen tillsammans.

Så allt är väl egentligen helt ok, förutom den där cancern som känns som en varböld i arslet. Ja, åsså den där översvämningen då som vi upptäckte ett par dagar innan jul. Jag kände den karaktäristiska doften och bad Martin gå ner i källaren, där var inte mycket – men tillräckligt. God Jul lixom… men hur konstigt det än kan låta så kan man faktisk vänja sej vid översvämningar också. Nu har vi haft det så många gånger att vi bara suckar och sedan gör det vi ska. Alla saker står numera på lastpallar eller i plastbackar, så det är bara att sätta igång avfuktare och vänta ut skiten. Just den här gången var det för mycket regn som var orsaken.

Men ändå… vi har ett hem. Vi har kläder på kroppen och mat i magen. Vi har varandra och vi kan resa. Sjukvården funkar och har koll på mej. Vi har inget att klaga på, förutom den där cancern då. Å det är väl egentligen nog så jävligt kan man tycka, men nu är det som det är. Ingen verkar slippa undan.

Jag lägger gärna 2019 bakom mej och hoppas på ett bättre 2020. Ett nytt decennium. Tänk när vi satt där och skulle fira in 2000, det känns som igår typ. Det har redan gått 20 år! Alla larmrapporter som kom då och inget hände.

Jag hoppas att 2020 blir lugnare och framförallt friskare. Att man löser cancerns gåta. Det enda jag önskar för egen del är att jag slipper undan cancerhelvetet. Allt annat känns rätt betydelselöst faktiskt. Jag vill vara frisk, jag vill leva! Så gott jag kan iaf med allt annat jag har.

Jag antar att vi kommer att fortsätta som vi gjort i år, att rensa ur och sälja av. Vi kommer närmare och närmare den där planen om ett liv i husbil, även om den fortfarande ligger flera år bort. Året börjar hemma i Tumba, men om bara några veckor drar vi till värmen för att fira min 50-årsdag. 50 år… jag känner mej som 30 typ, har aldrig mått så bra eller varit i så fysiskt bra form. Dominikanska Republiken är bokad, det är den enda resa vi helt säkert vet blir av. Sen kan det mesta hända, eventuellt blir det en kryssning till Höga Kusten, men annars är det en blank blad på resefronten.

Som sagt; jag önskar bara hälsa och välmående för alla nära och kära – allt annat är av mindre betydelse. Skapa minnen, ta er tid med varandra och värdesätt det som verkligen är viktigt.

Med det sagt önskar jag er ett gott slut och ett alldeles förbaskat bra 2020. Det är vi alla värda!

Ta hand om er!

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 blev ett intressant reseår som tog mej till två nya platser som jag inte ens funderat på att besöka. Men oj, så glad jag är att jag fick chansen!

Jag vill gärna ha en resa inplanerad under vintern som jag kan längta efter när det är som kallast. En plats där sol och värme finns, som bryter av den kalla vintern och får mej att överleva lite till. Vinterresan 2019 gick till mitt kära Gambia, nästa går till Dominikanska Republiken. Här nedan sammanfattar jag resorna jag gjorde under året.

Gambia

Året började i Afrika, med sol, 35 grader, långa strandpromenader och goda vänner. Gambia ligger mej väldigt nära hjärtat, eftersom jag bodde där som 20-åring och älskar det! Här finns vänner som jag känt i 30 år och alltid återkommer till. Vi har vår by Soma som vi stöttat i snart 7 år, de betyder mycket för oss och vi betyder mycket för dem.

HÄR finns allt du behöver veta om det lilla landet i Väst Afrika. Men kort sagt kan man säga att vill du ha garanterad värme, het – inte fuktig, bara en timmas i tidsskillnad, låååånga sandstränder, god mat, en lagom lång flygresa och mycket för pengarna – jag då är det Gambia du ska åka till.

Våren var lugn, men i juni smällde det till. Då blev det både Nordirland, Öland och Italien.

Nordirland

Jag har nog aldrig ens tänkt tanken på att resa runt i Nordirland, men får man chansen är det klart man är på! Vilka häftiga platser och saker jag fick vara med om! Det var en aktiv resa men mycket fokuserade på Game of Thrones och jag hade bästa resesällskapet. Vi var 10 personer som aldrig träffats förr och som nu är vänner för livet. En av dem, Aurelie från Kanada, har redan varit i Sverige och besökt mej.

Resan började i Belfast, sen tog vi oss hela vägen upp till London Derry. På vägen såg vi flera platser ur Game of Thrones, fick rida på hästar ur serien, åka helikopter över fler inspelningsplatser, testa hovercrafting, åka båt, paddla kanot på natten och en massa annat. Jag åker gärna tillbaka.

Öland

Midsommar tillbringades i vårt hus på norra Öland, med midsommarlunch- och middag på Lammet och Grisen. Veckan bjöd på långa promenader, massor med vila och härliga samtal. Öland är mitt andra paradis på jorden, det var här jag tillbringade nästan hela min uppväxt och har nästan hela min släkt. Om halva hjärtat finns i Gambia, finns andra halvan här.

Italien

När det varnades för värmebölja i Europa passade jag på att ta en liten tur till Brescia i Italien, där det var värmerekord. Med 40-42 grader åkte vi runt i nordligaste delen av landet, upp i bergen där man vanligtvis åker skidor. Vi besökte en by utan elektricitet, en glaciär på 3300 meters höjd, där var det kanske värmerekord – men ändå lite i kallaste laget för oss, och vi lärde oss att baka Spongada.

Sommaren tillbringades sedan hemma, förutom ett par kryssningar. Sommar, sol och hav hör lixom ihop och är alltid lika mysigt. I oktober blev det återigen dax att besöka Oliv-VM i Kroatien, tredje gången!

Kroatien

I år fick vi se lite mer av de södra delarna och det är vi väldigt glada för. Vi landade i Split och åkte direkt till Trogir som kändes som en variant av Venedig. Mycket vit marmor både i gränderna och på fasaderna, härliga små kanaler och mycket vatten. Detta blev direkt en favorit som vi gärna återvänder till. Vi fortsatte till ön Brac som vi varit på förr, men nu fick vi se den södra delen. Bol och stranden Zlatni Rat var målet för den här resan,äntligen fick jag se den och vi hade sån tur med vädret! Jag måste återigen poängtera att Kroatien är ett perfekt resmål under hösten, det var 25 grader när vi var där.

November var mörkt, kallt och tråkig – desto roligare blev det i december när jag fick möjlighet att åka till Filippinerna. Också ett land jag inte tänkt särskilt mycket på innan, det är ju långt och ganska mycket tidsskillnad – sånt som jag passar mej lite för. Men det är klart att man tar chansen att besöka ett nytt land, när tillfälle ges! Så glad jag är att jag gjorde det, även på den här resan fick jag nya vänner för livet!

Filippinerna

Efter en rätt knepigt ditresa, kom vi till Manila – en väldigt stor storstad. Jag gillade det, men hade velat se mer till fots och haft mer tid på mej. Måste tillbaka! Sedan fortsatte vi till ön Bohol som direkt blev ytterligare en favorit. Jag fick lite Zanzibar-känsla, tom lite känsla av Seychellerna stundtals. Lummigt, grönt och fint – easy going och härliga människor.

Vi fortsatte till ön Dumaguette och sedan vidare till Cebu, intressanta platser med härliga stränder, men det var Bohol som fastnade hos mej – dit vill jag tillbaka. Jag gillade Filippinerna och ser det som ett bättre alternativ till Thailand. Samma klimat men inte lika mycket turister och väldigt intressant platser. Här finns bla gitarrfabriker, den lilla spökapan, god mat och en massa annat. Vill ni ha Asien, men tycker att Thailand förlorat sin charm – åkt till Filippinerna!

I början av 2019 visste jag bara att jag skulle åka till Gambia, inget annat var planerat. Det blev lite mer och det är jag väldigt glad för. Jag fick ju flera nya favoriter som jag gärna återkommer till och som jag kommer att skriva mer om både här och på Du i Fokus 🙂

Ni är många som hängt med på instagram @marlenerinda som jag hoppas ha inspirerat till att våga se lite mer av världen. Vilka nya länder kom på din lista? Fick du några nya favoriter du med?

Matsedel v 1 – Nyår 2019/2020

Matsedel v 1 – Nyår 2019/2020

Nu vänder vi blad, eller hur man brukar säga. Jag tycker inte om själva nyårsafton, den är alldeles för upphausad. Men jag gillar nyår, då summerar man året, funderar på vad som varit bra resp dåligt, vad man kunde gjort annorlunda och hur man ska lägga upp det nya året. En fräsch start.

Jag lägger gärna 2019 bakom mej, det har mest varit cancer och skit. Vi avslutade dessutom året med översvämning i källaren lagom till jul, god jul lixom… Så nu ser jag fram emot ett friskare 2020, då jag ska bli ännu bättre på att ta hand om mej. Så säger jag varje år och det blir faktiskt bättre och bättre. Det är enda löfte man behöver ge sej själv 🙂

Årets första vecka börjar med festlig och god mat, men även bra mat som passar alla – även den som vill gå ner i vikt.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Bolognese med en tvist Grön 12, Blå 4

Tisdag: Gratinera hummer Grön 3, blå 12

Onsdag: Blomkålspizza Grön 4, Blå 3

Torsdag: Allt-i-ett-kasslergratäng Grön och Blå 38

Fredag: Italiensk Fiskgratäng Grön 2, Blå 1

Lördag: Lövbiffsrullader med svampsås Grön och Blå 9

Söndag: Pastagratäng med kyckling Grön 40, Blå 35 för hela gratängen

Nyårsbonus: Exotisk fruktsallad Grön och Blå 1

Flera av veckans rätter passar för matlådan, bra matlådemat hittar ni även HÄR. Passa på att fylla frysen när det finns lite extra ledig tid. Matlådor är min räddning!!!

Förslag till Nyår hittar ni HÄR.

Hur min nyårsvecka ser ut kan ni se på instagram @marlenerinda – min viktkamp och strävan om ett mer hälsosamt liv tar aldrig paus. Maten hjälper mej att hålla normalvikt, träningen hjälper min kropp att orka med mej i längden.

Ha ett riktigt gott slut på 2019 och en fantastisk start på 2020. Nu gör vi vårt bästa år någonsin!!!