Marlene

5 nya boktips

augusti 3, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag tror aldrig att jag läst så mycket som den här sommaren och det är så härligt! Det där att bara gotta ner sej i en karaktär, någon annans tankar och bara försvinna bort… vilken grej!

Här är senaste skörden, hoppas något kan locka er. Vi börjar uppifrån 🙂

En andra allians – Denise Rudberg

Detta är andra delen i serien om kontrahenterna. I första boken ”Det första schiffret” får vi lära känna Signe som kommer från landet, överklasskvinnan Elisabeth och Iris från Estland. Tre unga kvinnornas liv förändras för alltid i andra världskrigets Stockholm när de väljs ut av regeringen för att genom signalspaning knäcka tyskarnas kod.

I del två har det gått ett år ungefär och Nazityskland har vuxit sej allt starkare, på midsommardagen 1941 går tyskarna in i Ryssland under kodnamnet Operation Barbarossa. Nu får man lära känna kvinnorna på ett annat sätt än i den första delen. Relationer, kärlek och hälsoproblem (särskilt kvinnliga) var inte så enkelt eller någon man egentligen pratade om. Historielektionen fortsätter kan man nog säga och det är väldigt intressant!

Kvinnorna på Flanagans – Åsa Hellberg

Också del två i en serie, det är tydligen min grej just nu och ett återkommande tema i detta inlägg 🙂

I första delen, Välkommen till Flanagans, lärde vi känna lyxhotellet i London som svenska Linda ärvde på 60-talet. Hon har svårt att bli accepterad och det är konflikt med kusinerna som också har en del att säga till om när det gäller hotellet.

I del två, Kvinnorna på Flanagans, har det gått 20 år. Linda finns fortfarande med i bilden, men två andra kvinnor sitter vid spakarna. Vi träffade dem redan i förra boken, men nu lär vi känna dem och deras familjer ordentligt. Inte helt bekymmersfritt kan man nog säga…

Hur intressant kan en bok om ett hotell egentligen vara? Väldigt, tycker jag! Nu vill jag bara att trean ska komma och knyta ihop säcken 🙂

Sovsågott av Anders Roslund

Efter Tre sekunder, Tre minuter, Tre timmar och Jamåhonleva (Tre dagar) kommer nu Sovsågott. Jag tror att jag läst någon av de föregående, men kommer inte ihåg vilken/vilka. Så det blir att kolla in dem när det finns tid och möjlighet, för jösses så bra han är!!!

Sovsågott handlar om två små 4-åriga flickor som försvann samma dag. Nu sörjs de på samma kyrkogård i var sin grav. Men varken flickan under det vita träkorset eller flickan som heter Linnea finns i sina kistor. Av en slump träffar kommissarie Ewert Grens den ena flickans mamma på samma begravningsplats där hans hustru ligger begravd.

Han börjar nysta i fallet för att hitta sanningen och tvingas resa in i den allra mörkaste av världar för att utkämpa sin hittills svåraste, smutsigaste och farligaste kamp mot människors ondska …

Det är så spännande, det är lite ont i magen, skitigt lixom och man kan inte sluta läsa!

Goda Grannar av Mattias Edvardsson

Mattias Edvardsson blev författare på heltid efter sin förra bok ”En helt vanlig familj”. Han är mästare på att skruva till det, så där så det kryper under skinnet på en. Han skriver också väldigt speciellt då han låter alla sina karaktärer berätta historien från sitt håll.

I förra boken var det till synes en helt vanlig familj, som alltså var och en fick berätta om samma händelse och bit för bit avslöjas sanningen. Precis så är det här också.

I Goda Grannar får vi följa Micke och Bianca Andersson när de lämnar Stockholms innerstad för att leva villadrömmen i den fiktiva skånska småstaden Köpinge. Det till synes idylliska villakvarteret visar sig dock gömma mörka hemligheter och intriger som de snart dras allt djupare in i.

När Bianca blir påkörd av en granne och skadas allvarligt förbyts villadrömmen till total mardröm. Var det verkligen en olycka? Vad döljer sej bakom grannarnas gardiner? Läs läs läs, man kan verkligen inte sluta!!! Samtidigt undrar man ju hur det står till med ens egna grannar 😛

Ödesmark av Stina Jackson

För något år sedan debuterade Stina Jackson med Silvervägen som inte ens hann ställas på hyllorna knappt, innan den blev Årets Kriminalroman 2018. Och självklart är uppföljaren nominerad till Årets Bok!

I Silvervägen fick vi följa Lelle vars 17-åriga dotter förvanns spårlöst tre år tidigare och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Så flyttar Meja in på orten och medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade. En berättelse om att aldrig ge upp kan man nog säga.

I Ödesmark får vi träffa Liv som bor tillsammans med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är … eller iaf borde vara…

Precis som i förra boken handlar det om starka familjeband och att man inte bara ger upp. Allt syns som bekant inte på utsidan. Stina Jackson har skrivit ytterligare en bladvändare. Jag sträckläser den på en dag. Även denna är rätt rå och psykologisk, men där finns även ett stråk av värme och hjärta. Jag ser fram emot nästa bok!

Ja, det var väl det för den här gången. Bara en massa härligt läsvärda böcker. Ska jag rangordna dem så sätter jag Goda Grannar överst, sedan Ödesmark och Sovsågott. De andra böckerna är en helt annan genre, så de får en gräddfil brevid 🙂

Hoppas du fått några tips och att du blir sugen på att läsa någon av böckerna. Du kanske har några egna tips att ge mej? Vad jag läser just nu kan ni se på instagram @marlenerinda där lägger jag upp böckerna jag läser för stunden.

Matsedel v 32

augusti 2, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Augusti och kräftskivorna är här! Gillar ni kräftor? Det gör jag! Jag är galen i skaldjur och just kräftor och räkor hör till favoriterna, men även krabba och hummer förstås. Vi har åkt på skaldjurskryssning med Birka i flera år, men i år blir det av förklarliga skäl inget… såååå tråkigt 🙁

Men men, bara att fixa själva. Så på lördag äter vi kräftor med tillbehör! En traditionell västerbottenpaj brukar ligga på runt 150 sp, vår är på 25/30 för en hel paj. Bra va! Då kan man tom ta flera bitar 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Gratinerad Zucchini m tacoröra (Grön 7, Blå 5, Lila 5 för två halvor)

Tisdag: Pasta med laxsås (Grön 6, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Onsdag: Långpannekyckling med vitlök- och basilikakräm (Grön 39, Blå 23, Lila 8 för allt plus krämen)

Torsdag: Ost- och skinkpaj (Grön 40, Blå 31, Lila 31 för hela)

Fredag: Vitlöksräkor (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Lördag: Kräftor med Västerbottenpaj (Grön 30, Blå 25, Lila 25 för hela pajen)

Söndag: Grillat med potatiskaka (Grön 21, Blå 19, Lila 5 för hela kakan)

Martin börjar jobba igen på torsdag efter en härlig men rätt intensiv semestern. Renoveringen av förrådet tog första dagarna och sen har det lixom bara rullat på. Nu känns det väldigt långt till nästa ledighet… men men, det är som det är bara att gilla läget och göra det bästa av det. Vi är ju iaf friska och det är huvudsaken!

Ha en fin vecka nu och häng gärna med på instagram @marlenerinda

Husby Säteri – som ett litet sagoslott

juli 30, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Husby Säteri ligger en mil utanför Söderköping vid S:t Anna Skärgård (ca 2 timmar med bil från Stockholm) och ingår i hotellgruppen Petit Hotels som är en grupp små och oftast familjeägda hotell. Just Husby Säteri drivs av supertrevliga Fredrik och Irene Wastesson. Alla kallar det för slottet, men det har egentligen aldrig fungerat som slott utan mer som bostad. Säteri blev det för att man skulle slippa skatt, så gjorde man förr i tiden för att komma undan lite 🙂

Slottet byggdes i slutet av 1700-talet och stod tomt i nästan 100 år innan Fredrik flyttade dit med sin familj 1979. Många undrade om de var riktigt kloka, byggnaden var helt fallfärdig och träd växte igenom taket. Det tog 20 år för hans föräldrar att återställa allt som det såg ut från början. Fredrik berättar om container efter container som kom med material och möbler som pappan köpt på auktioner runt hela landet. Att växa upp mitt i allt detta och vara med om förändringen måste varit så häftigt! Tänka att växa upp på ett slott! I Fredriks pojkrum tronar idag en stor platsbyggd bar i sten.

Medan Fredrik visar oss runt i de 30-tal rummen berättar han om tapetrullar i tyg som man hittat uppe på vinden som visade sej vara nästan helt oskadda och som sitter på plats idag. Han berättar hur man kunde ta fram handmålade tapeter som idag ser nästan nya ut. Allt är så vackert att man blir alldeles stum faktiskt. Stentrapporna mellan våningarna är av Ölandssten och jag känner mej som hemma. Trapporna och trapphusen är magiskt vackra!

När man kommer in i slottet möts man av en stor entré med väldigt högt i tak. När vi är där hade man dessutom öppnat balkongdörren vilket gör att man kan se rakt igenom hela byggnaden och ut i den mysiga trädgården och längst där borta finns även en skymt av havet.

En halvtrappa upp finns kontorsutrymmen och konferensrum. En heltrappa upp hittar man restaurangen som utgör större delen av våningsplanet, men även några mindre utrymmen som passar för en drink eller fika. Det var här Fredrik hade sitt rum, bakom matsalen. Ytterligare en trappa upp finns fler samlingsrum och konferensutrymmen. Å en trappa till upp ligger hotellrummen och sviterna. Det är alltså här uppe man bo om man bor på slottet, vi bodde i en byggnad brevid.

Går man istället nerför alla trapporna kommer man till till vinkällaren. Där inne är flera små utrymmen där vinhyllorna står på rad och längst in har man en slags salong för vinprovning. På menyn finns en särskild avdelning med lite finare viner som gå bra att njuta av till maten.

Jag fick chansen att smyga runt lite på egen hand efter frukosten. Trots att det var nästan fullt på hotellet träffade jag inte på en enda levande själ, inte död heller för den delen. Här spökar det nämligen sägs det, men det var inget vi märkte av. Jag är ju något av en spökmagnet, men ingen ville visa sej den här gången – men det sägs att Carl Filip von Schwerins som ligger begravd hundra meter från slottet, visar sej då och då. Det går en allé till graven och där sägs det vara mycket aktivitet på kvällarna. Lampor som inte finns lyser… Han har även synts inne i slottet, sittande i en fåtölj. Men som sagt; jag märkte inte av några spökerier alls. Men vi kanske är immuna, vi har ju en hel del sånt hemma 🙂

Vi passade på att kolla in trädgården också innan middagen, under den gyllene timmen som det så fint heter. När solen ger ett varmare ljus, nästan lite guldaktigt. I hagarna runt slottet går mängder med hästar, så klart eftersom Fredriks fru Irene föder upp dem och det var det som var grejen med byggnaden från början. Men här finns också hägn med hjort, får och kor och några av dem såg vi faktiskt när vi gick runt. Fredrik är en hängiven jägare, som precis som jag har halva hjärtat i Afrika. Detta är också en förklaring till att det är mycket vilt på meny och det Husbys julbord är känt för. Detta är förstås även förklaringen till att det finns uppstoppade djur överallt i slottet.

Det är svårt att förklara hur fint det är på Husby Säteri och hur fridfullt och trivsamt det är där. Det finns så mycket fint att titta på. Kameran har verkligen gått varm och alla bilder har blivit bra. Vi ger också ett extra plus för den fina frukosten och de extremt stora tekopparna. Sånt gillar vi 🙂

Jag åker gärna tillbaka, det kanske kan bli ett julbord i vinter – om inte corona ställer till det. Vi har ju som specialitet att testa julbord och detta känns väldigt speciellt och annorlunda.

Jag vill verkligen uppmana dej som vill göra något extra extra, kanske fira något – som vi gjorde – att ta en natt eller två på Husby Säteri. Det är verkligen ett härligt ställe, med urtrevliga ägare och suverän personal, god mat och otroligt vackra omgivningar. En perfekt weekendtrip!

Det finns fler bilder både på min instagram @marlenerinda och Martins @martinjikita kolla där 🙂

Börja om eller fortsätta framåt?

juli 29, 2020 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Nu är det många som säger att de behöver och ska starta om sin viktresa. Man säger ofta så när man struntat i allt en tid och behöver ta tag i sej igen. Men handlar det verkligen om att börja om helt och hållet? Det låter ju så tråkigt…

Att börja om betyder att man är tillbaka på ruta ett och ska ta allt från början igen. De flesta som använder begreppet är inte där, några är det – men långt i från alla. För de flesta handlar det om att man har gått upp några kilo under semestern eller pga trassel i livet, men oftast inte allt man tidigare har gått ner. Man är inte återigen på ruta ett och då blir det ju fel att tänka att man ska börja om. Eller hur?

Jag har under alla mina år på Viktväktarna tänkt ”konstatera faktum, lär av det som hänt, gör upp en plan inför nästa snedsteg, stryk ett streck, kör framåt!” Jag har aldrig börjat om, jag har fortsatt framåt. För mej känns det bättre mentalt att tänka så. Jag har ju aldrig slutat, bara trampat lite snett 🙂

Å nu när det är så många som ska köra framåt igen tänkte jag ge mina vassaste tips på hur ni faktiskt ska ta er hela vägen in i mål. Den är gången ska ni ju lyckas, eller hur? Det säger man ju varje gång, men den här gången är det verkligen så.

Mitt hetaste tips är förstås att aldrig trampa snett eller köra av banan… kalla det vad du vill – men det kommer inte att hända. Att köra av banan gör man, det ingår i livet. Däremot behöver man ju inte köra rätt ut i tjottahejti, man kan ju bara köra ner i diket typ. Man kan lixom planera sina dikeskörningar genom att bestämma hur mycket man får släppa taget och under vilken period. Man bestämmer helt enkelt att sköta sej så mycket man kan de dagar som går att sköta sej under tex semestern och sätter sedan stopp för ”förfallet” samma dag som semestern är slut. Det är det absolut enklaste sättet att komma tillbaka och då slipper man att börja om, man slutade ju aldrig helt 🙂

Jag brukar prata om små steg och att man inte måste vara perfekt. Man måste inte göra varenda måltid helt perfekt och man måste inte träna hårt sju dagar i veckan, det räcker med att vara good enough. Jag skulle snarare säga att man SKA INTE vara perfekt, det orkar man inte i längden. Börja med små steg och öka, det är roligare än att gå ut hårt och minska pga tidsbrist, skador mm… tycker iaf jag. Det är lixom roligare att vara stolt och glad.

Det är maten som är viktigast, börja med den. Krångla inte till det. Ta din vanliga mat och gör den lite bättre. Lägg till grönsaker, det är nästan alltid det som brister. Minska portionerna (men ät kompletta måltider), det blir inte godare för att du äter mycket. Glöm inte att dricka ordentligt (vatten helst) och ta inte bort allt fett. Kroppen behöver fett ett par gånger om dagen för att fungera, det och vätska är väldigt viktigt för tarmarnas funktion.

Alltså: Börja med maten, krångla inte till det, ät kompletta måltider, drick ordentligt och glöm inte fettet.

Sen tar vi allt annat som hör hälsan till, för det är det allt handlar om egentligen. Att tänka hälsa och må så bra som möjligt och få en kropp som gör det man ber den om. Då behövs återhämtning, i form av god sömn och vila. Den behöver även fysiskt aktivitet, men inte nödvändigtvis hård träning. Det räcker med en promenad om dagen, gärna minst 30 minuter. Ta två korta om det känns bättre.

Man behöver inte träna för att gå ner i vikt, men om kroppen ska må bra och hålla i längden så behöver den muskler. Så det är inte helt fel att lägga till lite styrketräning regelbundet, men den behöver inte vara stenhård eller långa svettiga pass. Jag tränar hemma, ungefär 15 minuter, tre gånger i veckan och har fått jättefina resultat. Med större muskelmassa ökar dessutom förbränningen och det blir framförallt lättare att hålla den nya vikten.

Alltså: Satsa på sömn och vila. Lägg till promenader och lite styrketräning för att kroppen helt enkelt ska må bättre och göra det du ber den om.

Det är inte så svårt egentligen, bara sunt förnuft. Följ det kostprogram du valt och se det långsiktigt. Minst ett år, helst resten av livet. Gör upp en realistiskt plan, sätt upp delmål och ett rimligt slutmål med härliga belöningar på vägen och ett rejält på slutet. Hitta ditt VARFÖR! Du ska gå ner för DIN skull, ingen annans!

Gläds åt minsta minus, räkna med ett och annat plus men även små platåer på vägen. Ha tålamod helt enkelt!

Alltså:

Gör upp en plan
Planera delmål med belöningar
Sätt ett realistiskt mål
Ha tålamod
Gläds åt minsta framgång
Var beredd på bakslag
Börja aldrig om – fortsätt bara framåt

Och det viktigaste av allt: Skratta! Någon har sagt att ett skratt på ca 10-15 minuter kan öka förbränningen med ca 10-40 kcal. Det är dessutom gratis och helt fritt från biverkningar. Om man skulle skratta varje dag i ett år skulle det alltså kunna motsvara ett en viktminskning på 0,5–2 kg per år. Så skratta på 🙂

Skämt å sido, så är skrattet viktigt för att det är ett sätt att slappna av och det helt enkelt är roligare att vara glad.

Jag har skrivit om mina bästa tips förut, bla HÄR. För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar dem HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR. Å jag finns även på instagram för tips, råd och tankar om livet och vikten @marlenerinda – välkomna att hänga med mej där.

Ni vet det kanske redan, men jag har varit Viktväktare i 20 år nu i dagarna. 16 av dem har jag varit sk Guldmedlem och hållit vikten hyfsat genom alla år. 14 av de 20 jobbade jag dessutom på VV, det var där jag träffade Martin. Jag vet att Viktväktarna fungerar, men man måste lita på programmet, följa det och ha tålamod.

ViktVäktarna är ingen kur – det är ett sätt att leva. Ett sätt att må bra.

Att resa i coronatider

juli 28, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Senast jag packade en resväska var i slutet av januari. Att äntligen få ta ner väskan från hyllan efter nästan ett halvår och packa den var väldigt trevligt. Det kittlade nästan lite i magen av förväntan faktiskt. Men kanske var det lite av oro också? Det är ändå coronatider…

Vi kom hem från vår senaste resa i mitten av februari, två veckor senare var corona ett faktum och vi satte oss direkt i frivillig corontän. Vi antog och förberedde oss på att 2020 skulle tillbringas hemma och det var helt ok. Det här året skulle helt enkelt gå till att renovera det som behövs hemma inklusive oss själva och så har det blivit. Vi har hunnit långt med bägge 🙂

Martins semester började och bröllopsdagen närmade sej. Vi brukar alltid hitta på något särskilt då, men tänkte att det får väl firas hemma den här gången. Men så fick vi möjlighet att bo en natt på slott… vilken grej! Klart vi ville göra det, men hur gör man i coronatider? Det var absolut inte självklart för oss att bara dra iväg. Vi funderade, pratade igenom det, läste på om hotellets städning mm och bestämd oss till slut för att åka. Något kul den här sommaren behövde vi och något som inte har med renovering att göra.

Så vi åkte, men inte helt utan att vara lite oroade. Vi har ändå suttit hemma i snart 5 månader, inte träffat någon mer än mina föräldrar, mina barn och sagt hej till grannarna över staketen. Blir jag sjuk så kan jag dö, ja… det kan ju alla… så nu gällde det att inte leva som vanligt och glömma bort att coronan fotfarande är högst verklig. Så vi höll avstånd till alla vi mötte, tvättade händerna så fort vi kunde och försökte att inte ha någon fysisk kontakt alls med någon. Det gick rätt bra.

På hotellet sa vi hej till varandra, vinkade lite tafatt och konstaterade att det är väl så här vi får hälsa. Lite konstigt känns det att inte ta i hand, nästan lite oförskämt – men nu är det som det är. Lika för alla. På de tre restauranger vi besökte var det hyfsat avstånd mellan borden och personalen hade koll. På frukosten fick vi egna bestick att plocka med från buffén och nya varje gång vi ville ta mer. Det enda jag tyckte var obehagligt var alla offentliga toaletter. Som att öppna en toadörr, hur gör man det mest hygieniskt? Jag har alltid tyckt att det är lite äckligt, särskilt när man vet hur dåliga folk är på att tvätta händer. Nu är det väl i bästa fall lite bättre, men ändå…

Så jag ska inte sticka under stol med att det var speciellt att vara ute och åka i coronatider. Man kan inte, iaf inte jag, njuta fullt ut av en härlig och intressant tripp. Corona finns hela tiden i bakhuvudet som en tråkig liten tagg, som skräp i ögat lixom… det skaver utan att synas. Att inte kunna hälsa ordentligt på folk eller undra om någon hostat baciller över just min plats. För det ska gudarna veta, folk hostar! Överallt! Å även om vi försöker att hålla avstånd så är det många som inte bryr sej alls. Som bara ska tränga sej förbi, trots att man tydligt visar att man försöker hålla sej ur vägen.

Köer gör dessutom något konstigt med folk… de flesta klumpar ihop sej vad man än säger. Längre bak går det bättre att hålla avståndet än längre fram kan man väl konstatera av bilden här uppe.

Vi sa som sagt att hela 2020 skulle tillbringas hemma, nu blev det ändå en liten tripp och det var härligt att vara ute igen. Det är lixom det som är vi. Att få leka med kameran, upptäcka och uppleva. Kanske blir det några kortare roadtrips till, det visar sej. Oavsett så håller vi oss på vår kant, det känns säkrast så. Jag har mycket svårt att se mej själv på ett flygplan, utan chans att hålla avstånd – så det får vänta. Skulle vi bli sjuka så kan vi ju inte resa alls, kanske aldrig igen. Å det går ju bra inte! Så vi håller i, håller ut och fortsätter att hålla avstånd.

Hur känner du kring att resa runt i coronatider?

Vilken härlig bröllopsdag vi fick!

juli 27, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

I torsdags vaknade vi hyfsat tidigt, fixade till oss och lämnade hunden innan vi drog iväg för att fira vår bröllopsdag. Målet var Husby Säteri utanför Söderköping, men på vägen dit skulle vi förstås göra ett par stopp.

Vi började med att utforska Söderköping. Vi har passerat staden hur många gånger som helst på väg till Öland, men vi har nog bara stannat där 3-4 gånger. Nu ville vi kolla in det ordentligt, men vi började med att jämföra lunchställen. Det blev mikrobryggeriet Lock, Hop & Barrel som fick äran att ha oss som gäster. Vår första utelunch sedan början på mars!

Vi åt varsin rejäl hamburgertallrik och Martin smakade förstås även på deras öl och vi var ordentligt mätta när vi gick därifrån. Planen var att ta trappen upp till Ramundberget, men med magen proppfull av hamburgare väntade vi lite med det och tog en sväng på stan istället.

Vi strosade längst kanalen, tittade på de två fina kyrkorna, var förbi dorthekvarteren och kanalen som går mitt i stan. Å när vi som vanligt tagit alldeles för många bilder, hade hamburgaren landat i magen och det var dax att bestiga Söderköpings berg.

En ganska smal trätrapp, 170 steg rakt upp och lika många ner. Vi hade lite begränsat med tid, annars hade vi även gått runt där uppe – men det får vi göra nästa gång. När vi kom upp gick vi därför till vänster till det lilla lusthuset och utkiksplatsen. Nästa gång ska vi gå till höger och gå till den gamla galgbacken där man hängde folk. Man kan åka upp med bil också och sedan gå de olika lederna på berget, kanske gör vi så nästa gång. Nu blev det såklart ännu fler bilder innan vi tog de 170 trappstegen ner igen.

Efter den strapatsen var det förstås dax för glass! I Söderköping MÅSTE man äta glass 🙂 Då har man två val: antingen vill man äta en spektakulär glass, då är det Smultronstället man går till – men vill man bara ha en riktigt god glass kan man istället gå till Göta Glass. De har två ställen, ett vid kanalen och ett på torget, men det är samma glass. Skillnaden mellan Smultronstället och Göta Glass är ungefär 75 minuter i kötid och ett gäng hundralappar. Till Smultronstället var det minst 90 minuters kö på eftermiddagen i torsdag och billigaste glassarna ligger på runt 100 kr. Till Göta Glass var det kanske 10 minuters kö och billigaste glassen kostar strax under 50 kr. Häftigt eller bara gott är alltså frågan? Vi ville bara ha gott 🙂

Med varsin glass i handen gick vi till bilen och tog oss till Mems slussar. Där lyckades vi komma precis när två båtar slussade och fick se hur det gick till. Vi stannade inte särskilt länge innan vi drog vidare till målet: Husby Säteri. Vid 17-tiden kom vi fram till en helt fantastisk byggnad som jag ska berätta mer om i ett annat inlägg. Det hade blivit lite missförstånd så vårt rum var inte färdigt. Därför blev vi placerade på balkongen med varsitt glass bubbel medan vi väntade. Det var inte ett dugg synd om oss, kolla bara utsikten!

Strax kom Fredrik som driver hotellet tillsammans med sin fru Irene och tog oss på en tur runt i den gigantiska byggnaden. Som sagt, jag ska berätta mer om det senare – men vi fick tom gå ner i vinkällaren 🙂

Vi fick vårt rum, bytte snabbt om och gick ut i trädgården för att ta lite mer bilder innan middagen. Middagen ja… så galet gott! Menyn var rätt enkel med två olika alternativ, allt verkade lika gott. Jag valde en toast skagen till förrätt, ryggbiff till varmrätt och creme bryle till efterrätt. Vår servitris var väldigt duktig på vin och matchade det perfekt med maten. Allt var så otroligt gott och portionerna jättestora! Än en gång blev vi proppmätta och rullade nästan från bordet.

Det blev lite fler bilder efter maten och sedan gick vi till rummet mätta och belåtna, nöjda med en jättehärlig dag. Våra fyra år som gifta har gått väldigt fort, alla våra bröllopsdagar har varit jättemysiga och det blev ju även denna. I år såg allt annorlunda ut, vi kunde inte riktigt göra det vi ville – men det blev ju himla bra ändå. Det ska bli spännande att se hur allt ser ut nästa år, då borde ju all coronaskit vara över och man kan leva som man vill igen.

Det var faktiskt inte helt utan att man tänkte en gång extra inför den här lilla trippen. Vi höll avståndet så mycket vi kunde och det kändes väldigt märkligt att inte hälsa ordentligt på Fredrik och Irene. Att inte ta i hand som vanligt lixom, nästan lite oförskämt. Känslan satt i under hela resan och nu när vi är hemma igen kommer vi återigen att hålla oss på vår kant, både för att skydda andra om vi blivit smittade på vägen och för att det är så vi levt de senaste fyra månaderna och tänker fortsätta med ett tag till. Vi kan absolut tänka oss att göra fler små utflykter och även med övernattning, men vi fortsätter att hålla avståndet så mycket vi kan både borta och hemma. Tills det finns ett vaccin antar jag.

Men det var ändå himla kul äntligen att planera en resa igen, packa en väska, åka iväg och se lite annat å göra vår grej. Kameran har fått jobba rejält, det kommer fler inlägg om det vi gjort och sett – inte minst på instagram @marlenerinda och @martinjikita

Matsedel v 31

juli 26, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Då är vi på väg in i augusti. Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när de är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂

Vädret är fortfarande ostadigt, så veckomenyn är lite blandad. Lite lättare mat, lättlagat och några som passar matlådan till dagar man inte har lust att laga något.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Smakrik färsgryta (Grön 4, Blå 1, Lila 1 plus ris)

Tisdag: Torsk med äggsås (Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus potatis)

Onsdag: Italiensk kasslergratäng (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Torsdag: Kyckling med paprikasås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Fredag: Pasta med räkor och chili (Grön 2, Blå 1, Lila 1 plus pasta)

Lördag: Grillat med vitkålsgratäng (Grön 14, Blå 13, Lila 13 för hela gratängen)

Söndag: Tandoorikycklinggryta (Grön 5, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Just nu testar vi massor med nya recept, håll koll på instagram @marlenerinda och på Du i Fokus – där recepten läggs in så fort vi hinner. Vi försöker ha en blandning av fågel, fisk och mittemellan och så lite sött också – precis som i mina veckomenyer. Säg gärna till om ni vill att vi ska testa något med en särskild råvara, det är bara skoj att hitta på något nytt 🙂

Ha en fin vecka och ta hand om er!

Idag är vi larvigt romantiska

juli 23, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Den här veckan är vår! Vi har nämligen både förlovnings- och bröllopsdag idag och ni som känner oss vet att sånt ska firas. Helst så mycket det bara går 🙂

Idag för fem år sedan var vi på Öland. Vi åkte ner till min favoritstrand för att se solnedgången. Vädret var fantastiskt, solnedgången magisk – allt var perfekt! Då ramlar Martin och jag far efter honom för att hjälpa honom på fötter. Förstås. Så gör man ju. Men han ramlade inte, han var på väg att ställa sej på knä…

Efter en order att jag skulle vara tyst och stå still, gjorde han ett nytt försök. Han föll på knä och frågade om jag vill gifta mej med honom och fick förstås ett självklart JA! Tror ni att det sedan dess kallas att ramla varje gång någon friar 🙂

Efter 8 år tillsammans gifte vi oss samma datum som han friade till mej, men prick ett år senare. 23 juli är vår dag och idag är det alltså dax igen att fira. Vårt bröllop gick av stapeln årets varmaste dag. Allt blev precis som vi ville, trots massor med strul från början till slut. Vi skulle byta namn och det tog längre tid än beräknat, det fanns ingen vigselförrättare, platsen vi ville ha tog tid att få klartecken om osv osv. Åsså var det ju vädret… Man är ju lite nojig när det är bröllop utomhus, vädret är en ganska stor faktor lixom. Men solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla. En fördel när man ska vara på en båt.

Vigseln gick nämligen av stapeln på skärgårdsbåten Drottningholm som går mellan Stadshuset och Drottningholm. Bara närmaste familjen var med. Vi sa JA ute i fören och åt bröllopslunchen inne på båten. Vi hann med förrätt och huvudrätt, sen hoppade vi av en kortis och tog bilder på bryggan innan vi klev ombord igen och åt efterrätten. Så perfekt! Till och med svanarna var med på noterna! När vi kom tillbaka till Stadshuset gick vi till Strandbryggan och tillbringade kvällen där tillsammans med några vänner som väntade på oss. En helt perfekt dag!

Bröllopsdag 1 firades också ombord på en båt. Då åkte vi med Birka på långkryssning till Gotland. Jag överdriver inte om jag säger att vi levde på champagne de dagarna. Vår vän i baren hjälpte oss att fira med råge. Vädret var perfekt och vi fick en härlig dag i Visby.

Bröllopsdag 2 tog vi oss tillbaka till Drottningholm, med samma båt förstås. Vi hade med oss picknick, åt gott och låg i parken och drack bubbel. Precis samma sak gjorde vi året efter och då hade vi sån tur att kaptenen på båten var samma som när vi gifte oss. Han hade tom bilder av oss i sin mobil 🙂

I år blir det ingen båt, iaf inte som vi åker med på. Men det blir vatten och lite båtar, vi ska nämligen till Söderköping och bo på slott! Fram till ca kl 15 idag kommer vi att utforska Söderköpings omgivningar. Vi kommer självklart att ströva längs kanalen, titta på båtar och mysa. Vi ska hitta någon mysigt ställa att äta lunch på, men kommer nog inte att ta någon glass på Smultronstället… vi har nämligen hört att det finns glass som är godare… vi får väl se om det stämmer. Sen har vi även hört talas om en utsiktsplats, sisådär 700 trappsteg upp, som vi tänkte försöka ta oss till.

Kl 15 checkar vi in på Husby Säteri som är ett slott med anor från 1600-talet. Det ser väldigt vackert ut på bilderna vi sett och ligger alldeles ljuvligt vid en sjö, men det sägs att det spökar där. Det sägs att det är Carl Filip von Schwerins vålnad (1751-1828) som går igen där. Han älskade sitt Husby och är begravd i en stenkista bredvid sin hustru Ulrika Wilhelmina (1762-1843) 100 meter från slottet. Det går en allé till graven och där sägs det vara mycket aktivitet på kvällarna. Lampor som inte finns lyser i allén. Spännande!

Vi tänkte checka in tidigt, så vi har möjlighet att se slottet och dess omgivningar ordentligt. Det har nämligen bara öppet torsdag till söndag just nu så i bästa fall är vi där först och kan ta fina bilder. Här kommer vi också att äta vår middag ikväll.

Som ni ser så är vi rätt noga med att fira våra bröllopsdagar. Varför inte lixom? Det är ju kul! Helst vill vi ha vatten- och båttema, det här är ju nästan det. Oavsett så ska det firas ordentligt, jag kan garantera att vi kommer att vara larvigt romantiska heeeela dagen 🙂

Dagen vi gifte oss var en av de bästa i mitt liv. Jag som var så bestämd att inte gifta mej igen, det tog lång tid att övertyga mej och från början var det mest av praktiska (juridiska) anledningar som jag ens började fundera på det. Men när Martin friade så var mitt svar självklart och helt rätt. Vi har det så förbaskat bra helt enkelt! Kärleken växer otroligt nog för varje dag som går. Jag skulle kunna leva utan honom, men tycker livet är roligare med honom. Jag klarar mej alldeles utmärkt på egen hand, men ser gärna att han finns vid min sida. Han är guldkant i mitt liv helt enkelt.

Så nu firar vi igen. Ni följer väl med oss? Då är det förstås instagram @marlenerinda som är grejen. Där kommer allt först. Skål för kärleken!

Vad kan hända på fyra månader?

juli 21, 2020 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Igår var det måndag och på måndagarna är det vägning hemma hos oss. Jodå, alla väger sej, tom hunden… veterinären vill nämligen att han går ner lite han också. Så där står vi på rad vid vågen och väntar på vår tur. Nä, riktigt så går det inte till 🙂

Jag brukar vakna först. När jag är färdig med morgonbestyren hoppar jag upp på vågen och hoppas att mina ansträngningar ska visa sej. Oftast står det plusminusnoll, det är jag van vid – ibland blir det även ett plus, men så ibland blir det ett minus. Jag är ok med det mesta, även ett plus om jag vet varför.

Jag har lärt mej under åren, att jag inte kan räkna ut alls vad vågen kommer att visa. Det kan visa helt olika två veckor, trots att jag gjort exakt samma saker. Så är det bara. Corona gav mej chansen att verkligen leva som jag lärt i många år, så jag har lyssnat på kroppens signaler, sovit och vilat när jag är trött, ätit lagad och nyttig mat i vettiga mängder, motionerat och skrattat mycket. Jag har gjort exakt samma sak i drygt 4 månader och faktiskt skött mej i stor sett exemplariskt. Både för att må bra och som ett slags experiment, bla för att se hur vågen reagerar över en längre tid när man gör allt likadant. Jag konstaterar återigen att man nästan aldrig kan räkna ut vad resultatet blir.

Ni ser ju själva hur det fungerar för mej, min kropp släpper ifrån sej vikt ungefär var sjätte vecka. Bilden visar vikten mellan 62 och 58 kilo, kurvan ser fin ut men det är faktiskt bara 3 kilo (61,9 – 58,8). Midsommar gav 4 hekto plus, som snabbt jobbades bort. Easy come easy go lixom.

Jag står still, tappar något hekto, sen står jag still igen innan jag några hekton till. Å så ser det ut. Ett hekto i taget, ibland några – men aldrig ett direkt ras. Nu har jag iofs ingen övervikt och en del av mitt experiment var också att se hur långt jag kan nå och hur kroppen fungerar i olika situationer som sk normalviktig. Min målvikt är 60, jag är 156 cm lång. För att vara guldmedlem hos Viktväktarna får jag väga max 62, så det är en gräns jag försökt att inte överskrida genom åren och lyckats hyfsat.

När vi gifte oss för 4 år sedan vägde jag 58 och var nöjd, sen har jag gått upp och ner lite – men det är en vikt jag tycker passar mej och som jag vill hålla. För fyra år sedan såg livet lite annorlunda ut och även om jag hade en vikt jag trivdes i så hade jag knappt några muskler. Det har jag nu och när man tränar är det svårare att anpassa maten om man fortfarande vill gå ner i vikt eller stå still. Så det har också varit en del av mitt experiment. Hur mycket ska jag äta för att träna som jag gör?

När vi corontänade oss i början på mars vägde jag 61, 9. Alldeles på gränsen alltså, i min värld. Jag tänkte att nu ska jag sköta mej nästintill exemplariskt så länge vi har den situation som vi har. Det är alltså fyra månader nu. Jag har ätit frukost och lagad mat två gånger om dagen, plus mellanmål om jag kommit ihåg. Oftast frukt men lika ofta en glass. Jag har gått promenader på kanske 30-45 min, två gånger om dagen och tränat 15-20 minuter tre gånger i veckan. Godis och glass har avnjutits, inga förbud har funnits – jag har hållit mej hyfsat inom mina dagliga smartpoints. Inte något mirakelprogram alltså, bara sunt förnuft.

Å vad har hänt då? Jag har gått ner 3 kg och behållit min muskelmassa rätt hyfsat tycker jag. Kroppen har fått andra konturer och är slankare. Ni får jämföra själva helt enkelt, titta på bilden högst upp. Jag kan konstatera att den här tiden fungerat bra. Jag har inte varit hungrig, inte känt att jag offrat något, jag har mått bra i min värk (så bra jag kan med tanke på alla väderomslag), kroppen känns frisk, smidig och stark, jag sover bra, orkar mer, är piggare och gladare.

Det mesta är faktiskt bättre, men jag är inte klar! Vi är fortfarande i corontän och experimentet fortsätter. Kanske kan jag nå min drömvikt, vilken det är håller jag för mej själv. Huvudsaken är att jag mår bra och att kroppen känns stark. Jag hade aldrig orkar klippa häckar och målat tak för något år sedan. Och jag kan ju säga så mycket, att om corontänen fortsätter in på hösten – då kommer jag att se helt annorlunda ut i kroppen än sist folk såg mej ”IRL”. Jag har aldrig förr varit så här vältränad och får jag ännu längre tid på mej vete sjutton vart det slutar. Vi får helt enkelt se 🙂

Häng med på instagram @marlenerinda i min vardag som långvarig Viktväktare och Guldmedlem. Med tips och pepp kring enkel och funktionell träning, mat och livet i övrigt. Nåt gör jag ju tydligen rätt eftersom jag mår så rackarns bra 🙂

Färdiga och helt slut!

juli 20, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag tror att vi började riva förrådet 30/4, igår blev vi färdiga! En låååång renovering, skitjobbig och vi är helt slut – men så jäkla nöjda!!! Ni som varit med på instagram @marlenerinda har sett vartenda litet steg 🙂

Ett sånt litet utrymme som ett förråd, ska verkligen inte ta nästan tre månader att renovera – men det blev så pga en mängd olika anledningar. Här är hela story hur vårt skräpförråd blev ett lyxförråd, som det numera är benämnt som 🙂

Vårt förråd har alltid varit en mardröm. På grund av en mysko, 20 cm hög sockel (längst tre väggar), längst ner vid golvet, har det inte gått att inreda det på något bra sätt. Så vi har bara ställt in, eller satt upp hyllor, som vi fyllt med grejer utan att ens fundera. Ett förråd är oftast inte prioriterat, det lixom bara är… tills golvet lutar och sviktar så mycket att hyllorna inte längre står rakt, eller ens står upp utan faktiskt rasar. Eller det stinker mögel och en vägg börjar bli svartprickig… då är det lixom dax att göra något – nästan lite för sent till och med. Förra ägaren hade kaklat ena väggen och hälften av plattorna hade dessutom redan trillat ner. Det var akut!

Vi insåg snabbt att skulle vi göra något, så skulle vi göra det från grunden. Vi var ju tvungna att se hur illa det stod till med det där möglet och vad som hänt med golvet, men oavsett så skulle vi riva hela insidan och få ett funktionellt utrymme. Äntligen! Det var mögel runt hela fönsterkarmen och pyttelite i väggen runt fönstret – men det hade inte spridit sej mer tack och lov. Fönstret skulle definitivt bytas och här kom första tidshindret. Det tog 6-8 veckor att få hem ett nytt fönster… juhupp, bara att jobba på under tiden alltså.

Tre av fyra väggar revs helt. Det sviktande golvet likaså. Golvet ja… när vi började undersöka det så såg vi direkt att ett av hörnen hängde i luften, där fanns inget stöd alls – det lilla som fanns förut hade ruttnat. När golvskivorna var borta såg vi också en massa konstig hål över hela betongytan. Och nu såg vi även anledningen till den mysko sockeln längst sidorna. En del av den gjutna betongkanten som förrådet vilar på, finns även på insidan (men bara på fönsterväggen) och den hade förra ägaren byggt in så den blev ännu större. Nu bestämde vi att vi skulle lyfta hela golvet en bit och bygga det ovanpå betongsockeln. Visst, takhöjden skulle minska lite – men inget som skulle störa.

Så med ett helt tomt skal började vi bygga. Golvet lappades ihop med betong i de konstiga hålen, det blev helt nya reglar och ny isolering innan vi till slut la på helt nya golvskivor. ”Vi” är samma sak som pappa 🙂 Det är nämligen min pappa som är den som har byggkunskap och som väglett oss igenom allt. Men mycket har vi gjort själva efter att ha rådfrågat och blivit visade.

När golvet var fixat var det väggarnas tur, ny isolering, nya träbalkar/reglar där såna saknade och sedan nya gipsskivor. Sonen drog ny el och satte dit flera uttag, så nu är även den delen säker – det gamla var rätt farligt med trasiga kablar och tveksamma eldragningar. Han satte även dit en ny taklampa, så nu har vi ordentligt med ljus också.

Sen var det bara att vänta på fönstret, under tiden målade vi taket, dörrkarmarna och dörren. Vi spacklade väggar, slipade, spacklade och slipade lite till. Fönstret kom, men då var föräldrarna iväg på lite sommarlov – så vi fick vänta lite till. Lite mer väntan alltså… men sen gick det snabbt! Det var inte så svårt att montera ett fönster som ”vi” trodde. Snart var det på plats, tätt, nytt och fint – men framförallt mögelfritt!

När fönstret väl var på plats kunde vi äntligen tapetsera. Det har vi gjort förr, så det var inget vi hade några problem med – tvärtom faktiskt. Vi såg fram emot att äntligen ta tag i något mer ”synligt” som dessutom var slutsträckan på allt jobb. Medan vi tapetserade (sommarens varmaste dagar typ…) lyssnade vi på sommarpratarna och har rätt mysigt. Pälsbollen var en självklar arbetsledare 🙂

Sen kom det roliga, men lite knepiga jobbet med att börja sätta upp hyllor. Att se hur det ska bli inne i skallen är en helt annan grej än i verkligheten. Till slut köpte vi det vi trodde skulle behövas, lite för mycket till och med, och när allt var klart lämnade vi tillbaka grejer som inte använts. På så sätt slapp vi åka flera gånger för att komplettera. (Som en parentes kan nämnas att vi använt Elfas hyllsystem och det är billigast på Bauhaus och Hornbach, efter en snabb jämförelse.)

Med det mesta på plats kunde vi äntligen lägga in mattan och fixa de sista detaljerna. Igår eftermiddag var det klart att börja flytta tillbaka grejerna från garaget och in i förrådet igen. Å det blev så bra! Det finns gott om plats, det är ljust, rymligt och funktionellt. Just nu har vi sparat ett hörn för att ställa alla loppislådor (typ 15 stycken) i, sen får vi se vad det ska bli där.

Vi plockar in sak efter sak, mycket slängs, lämnas till secondhand eller läggs till loppis. Vi är inte färdiga med rensningen än, men det mesta som ska vara i förrådet är där nu. Jag har äntligen fått en vinterförvaring för ytterkläder och skor, hyllor som är raka, lådor som fungerar att dra ut, verktyg om hänger på sin plats och vi har en liten arbetsbänk med laddare för olika saker. Det är så bra!

Nu är det bara garaget kvar att röja i och renovera lite. Där behöver också målas lite och fixas funktionell förvaring, så det blir enkelt att köra in bilen på vintern. Nu är det lite dominoeffekt över allt, man flyttar runt vart efter årstiderna växlar. Men nu behöver vi verkligen en loppis, vi har massor som ska säljas och att sätta ut varje grej på annons tar för lång tid. Men vi satte ut lite i går och blev direkt av med en stor resväska, så himla bra!

Corontänen har utnyttjats till fullo hittills! Källaren är helt tömd, vinden likaså. Vi har gått igenom varenda pryl och ställt tillbaka saker sorterade i lådor på vinden. Mot en överfull källare och en lika överfull vind har vi nu kanske 25 platsbackar på vinden. Stooooor lättnad. Plus en massa loppislådor 🙂

Förrådet är alltså också numera fixat, allt som finns där – förutom alla loppislådor – ska vara där. Å nu är det som sagt garagets tur. Sen är det klart! Känns ju hur konstigt som helst! Att efter nästan 30 år i huset, äntligen få ordning är ljuvligt! Att äntligen kunna säga att det är ordning både ute och inne samtidigt är något jag längtat efter. Jag är inte där än, men närmare än någonsin. Så jäkla skönt!

High Five på oss!