Coronaåret 2020 är inne på sin tionde månad nu. Redan i mars var katastrofen ett faktum för turismen. Kulturen fick begränsningar, men var ändå hyfsat fungerande från början. Sen ströp man även den delen, samt alla offentliga sammankomster. Nyligen kom begräsningen om max 8 personer och nu känns det lite som en tävling om vem det är mest synd om.
Jag kan också tycka att det är konstigt att man fortfarande får trängas i butiker och köpcenter och att barn under en viss ålder inte har några begränsningar alls. Det är också konstigt att tävlande på elitnivå inte har någon begränsning i antalet utövare på samma plats, men att publik inte får samlas på arenorna. Vet viruset vilka som tävlar och vilka som tittar på. Att viruset är så smart att det inte smittar i en butik, men i en teatersalong…
Jag fattar att det handlar om lagar och regler. Vår sk grundlag som förstås är viktig och knepig att ändra, självklart för att inte någon ska kunna ändra den bara sådär… men man måste väl ha nån slags lag att ta till i undantagsfall. Nån slags katastrof-lag. Men det har man (Regeringen) inte, men man (Regeringen) har jobbat på en sedan i mars typ… ändå står man där fortfarande helt handfallna och skyller allt på Tegnell. Tegnell har inte beslutsmakt, det har regeringen.
Redan i mars var det katastrofläge för turist- och resebyråer, hotell, nöjesparker, museer och allt annat som har med turism att göra. Mängder med anställda sas upp och förlorade sina arbeten. Lågt räknat var det redan då ca 30 000 som sas upp på bara några veckor. När publiken ströps till 50 personer blev även kulturen hårt drabbad och mängder av artister och scenarbetare blev drabbade. Jag har ingen siffra, men eftersom hälften av min bekantskapskrets hamnar i den kategorin så vet jag att de är många. Resten jobbar inom turism och restaurang, ni fattar hur många vänner vi har som inte längre har något arbete att gå till…
Redan under våren var läget katastrofalt, men hyfsat stabilt på en del andra håll under sommaren. Så kom begränsningen om 8 personer och stängning på krogen klockan 22, nu blev det ramaskri från restaurangsidan. Förståeligt absolut och ett inte helt logiskt beslut. Men alla lider! Inget är logiskt. Vi har ett kollektivt katastrofläge där alla lider och det inte är mest synd om någon, mer än sjukvården! Det är dem vi måste skydda, så de kan fortsätta att rädda våra liv.
Det är orättvist att Gekås och Mall of Skandinavia får vara öppna och inte har några antalsbegräsningar, när inte teatrar och restauranger får ta in folk. Förmodligen hade vi alla känt att det hade varit mer logisk och acceptabelt om ALLA haft begränsningar och inte bara vissa branscher. Å det är här som grundlagen kommer in. För att kunna stänga ner som man gjort i andra länder, så måste grundlagen ändras som jag har förstått det. Det är inte Tegnells fel, utan Regeringens.
Men att vi, alltså alla, inte håller avstånd och smittar varandra, är vare sej Regeringens eller Tegnells fel. Där är vårt eget! Jag är väl medveten om skolan, förskolan, butiksanställda och alla andra som måste jobba och gör så gott de kan för att skydda sej, det är absolut inte dem jag menar nu, utan vi andra. Alla som trängdes på Black Friday, som har hemmafester, som kommer att trängas på julrean och har en rackabajsarfest på nyår. Det är dom vi ska skylla på!
De flesta av oss gör nog så gott vi kan, håller oss hemma mest, håller avstånd när vi väl gör något och avstår det mesta som faktiskt är roligt och innebär gemenskap. Detta gör vi ju för att rädda liv, både på oss själva och våra kära. Sen är det några avarter som inte bryr sej, och de kommer nog inte att bry sej oavsett vad någon säger. De kanske inte bryr sej förrän de själva blir riktigt sjuka eller någon i deras närhet dör.
Så vem är det mest synd om? Oss alla vill jag påstå. Vi är alla drabbade och så länge pandemin skördar offer måste vi ta vårt ansvar. Jag vet inte hur många som blivit av med sina jobb pga corona under 2020, men det är säkert 100 000 bara i Sverige om jag inte är helt ute och cyklar. Många har sett sin livsdröm gå upp i rök. Och fler kommer det att bli.
Vi måste alla ta ansvar, för oss själva främst – men även för varandra. Kan man så ska man självklart stötta de företag man har i sin närhet. Göra reklam för vänners företag och hitta på olika sätt att samarbeta på. Handla hem mat från den lokala restaurangen, klipp er om ni vågar, köp en resa längre fram, ge bort presentkort till jul osv. Tillsammans kommer vi att fixa detta, men inte genom att agera coronapoliser eller titta snett på varandra. Utan genom att hjälpas åt och visa omtanke om varandra!
Å Regeringen måste få till den där Lagen som kan fungera i katastrof. Så att man faktiskt kan stänga ner allt som man verkligen inte behöver, under en kort period. Inte vet jag om det fungerar, men det måste gå att göra. Vi behöver mat och vi behöver mediciner, däremot klarar vi oss utan kläder och inredning under några veckor. Om vi solidariskt stänger ner landet under en kort tid, så kanske sjukvården hinner hämta andan och orkar en dag till. Det är nämligen dem som allting handlar om. Jag vill gärna att vårdpersonalen ska orka och vara hyfsat pigga i skallen om jag eller någon av mina nära skulle hamna i deras händer… men det beror på oss alla om de är det.
Många i vår närhet har varit sjuka, några har varit nersövda och några klarade inte kampen. Jag har sett värsta sortens scenario och vet att detta inte är någon lek. Jag hoppas bara att de som nonchalerar läget också kan förstå det, men slipper att uppleva det. Mer än 6000 människor har dött, alla dem har någon som älskar dem och sörjer. Vad visar vi för respekt för dem som redan mist livet om vi inte bryr oss?
Så skärp er nu! Håll i, håll ut, håll avstånd! Jag är inte odödlig och inte du heller! Nu tar vi en dag i taget och fixar detta! Tillsammans!
Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram
