Jag får massor med frågor om mat för viktväktare, snacks och godis. Särskilt hur jag äter, hur ofta, vad, om jag äter godis osv. Hur en dag helt enkelt ser ut i mitt liv. Alltså tänkte jag redogöra för hur en dag i mitt liv ser ut och ge förslag på olika frukostar, luncher, middagar, efterrätter, snacks mm.
Jag äter oftast tre gånger om dagen men är uuuurdålig på mellanmål. Det var bättre när jag gick ner i vikt, nu när jag ska hålla den äter jag mycket mer sällan. Min frukost består alltid av en knäckemacka med smör och kokt ägg, ibland kaviar, te och frukt. Lunchen är oftast en matlåda från någon av föregående veckas middagar, wraps eller sallad och middagen varieras. Vi har alltid veckomatsedlar med lagad mat som går snabbt att göra.
För oss är det viktigt att följa Viktväktarnas rekommendationer. Vi äter kompletta måltider med kolhydratet, protein och grönsaker och tänker enligt tallriksmodellen med halva tallriken med grönsaker, 1/4 med kolhydrater och 1/4 med protein. Dessutom äter vi fett ett par gånger om dagen, på mackan eller vid tillagning. Då håller vi oss mätta och kroppen mår bra. Lite vätska och en promenad som komplement, så funkar magen också bra. Åsså en godisbit på helgen, annars orkar man inte i längden och jag har orkat i snart 20 år 🙂
Jag har inget emot sötningsmedel eller lightprodukter, ni andra gör som ni vill! Här finns massor med förslag så kan ni sätta ihop er matdag själv. Alla recept finns på Du i Fokus – kolla där då och då för det kommer mer vart efter.
Detta kanske underlättar något, hoppas det! Som jag skrev här ovan så finns alla recept på Du i Fokus, mängder med färdiga veckomenyer finns på bloggen och jag har lite tips och idéer på instagram @marlenerinda
Om exakt två veckor landar vi på Dominikanska Republiken, min 50-årsresa. Det var inte den resan jag drömde om, men med mässlingepidemi var det inte lämpligt att bocka av sista punkten på min bucketlist: Samoa.
När jag fyllde 40 åkte vi på min stora drömresa, en safari i Tanzania och sen en vecka på Zanzibar. Så häftigt! Min första drömresa gjorde jag som 20-åring när jag äntligen landade i Afrika för första gången och till råga på allt blev kvar. Så kan de gå. Sen har jag haft Island, Egypten och Samoa på min bucketlist och bockat av vartefter. Så nu var det alltså bara Samoa kvar och det är inte möjligt att åka till i nuläget.
Bild från Ving.se
Så vi började fundera. Alternativen var Maldiverna, Mauritius… men plånboken protesterade. Sri Lanka, Zanzibar och Dubai kanske… men det lockade inte tillräckligt och jag har varit där förut… så föll ögonen på Dominikanska Republiken. Jag har väl egentligen inte haft någon tanke på det, det var ju bla det där med tidsskillnad som jag inte tycker jättemycket om. Men va sjutton! Det såg fint ut, lagom varmt och där kunde vi bo i en bungalow på stranden och få all inklusive som vi önskar när vi vill vara riktigt lata och lediga. OCH det var ett hyfsat pris.
Vi ska bo i Punta Cana i Bayahibe på ett resort som heter Viva Wyndham Dominicus Beach. Så nu undrar vi förstås om ni har varit där och har några tips? Vi har kontakt med turistrådet som vi hoppas ska visa oss det viktigaste och att vi även kan komma ut i byar dit turister vanligtvis inte kommer. För lite jobb blir det trots att vi är lediga, kameran och skallen jobbar ju oavsett.
Finns det något vi måste göra, måste se, måste äta osv? Ge oss alla tips ni har!
Ni vet vid det här laget att bröst ligger mej nära hjärtat. Ja, det gör de ju rent fysiskt och anatomiskt för oss alla faktiskt, men för oss med väldigt stora, resp väldigt små bröst är de nog viktigare än för många andra. Jag talar ju av egen erfarenhet.
När jag hade min E-kupa var det extra viktigt att behån satt perfekt och gav tillräckligt med stöd! Det är inte skönt med behåband som skär ner i axlarna och en byst som skumpar när man rör sej. En behå måste vara i rätt storlek för att helt enkelt knappt kännas och det kan vara svårt att veta vilken som är just rätt. Nu när jag har en C-kupa är det lättare att hitta något som passar, nu ska den helst vara så bekväm att jag glömmer att den finns där.
Evas Underkläder har en enkel och överskådlig översikt av alla möjliga olika behåtyper och hur de ska sitta. Vilken modeller som finns och vad som passar olika storlekar på bröst. Hur många gånger har man inte sett kvinnor med en extra uppsättning bröst både ovanför, under och vid sidan av originalen? Varken snyggt eller bekvämt.
Det spelar ingen roll vilken modell man väljer, en behå måste sitta rätt. Butikerna vill gärna sälja vilken behå som helst till dej med minsta möjliga ansträngning, men du ska inte bara köpa vad som helst – du ska köpa något som fyller den funktion du önskar.
Ska den vara till vardags kanske den bara ska vara bekväm och stödja behagen. Ska den vara till fest kanske den ska vara lite snyggare, synas lite samt vara bekväm och hålla upp härligheterna. Ska den vara till mer intima tillfällen ska den sitta ursnyggt, framhäva brösten men absolut inte låta dem välla ut på fel ställen. Allt detta kan Evas underkläder hjälpa dej med.
Jag har gått från en rejäl behå med tjocka axelband, till en liten nätt utan axelband. Jag kan lova att jag testat det mesta, till slut tog jag hjälp för att hitta MIN storlek och modell. Det är ju en hel djungel!
Visste du förresten att BH är en förkortning av bysthållare och att BH på engelska är ”bra”, som i sin tur är en förkortning av ”brassiere”. Visste du också att en vit behå under en vit blus är sämsta valet om du inte vill att behån ska synas genom kläderna – välj en beige istället.
Det finns en hel del att tänka på nä det gäller behå, men det viktigaste är ”RÄTT STORLEK”! Har du det?
Halva januari har passerat redan. Hur går det för er med de eventuella nyårslöftena om ett nytt liv? De flesta som startar sin viktresa står ut 6-8 veckor, sen blir det helt enkelt för tråkigt och för stor inverkan på livet. För att man försöker göra alt på en gång.
Om man istället gör små förändringar och ändra en sak i taget är chansen större att man står ut i längden. Skippa att tokträna och ha en massa matförbud, börja lite lugnt istället så blir det mer hållbart. Det kanske inte går så snabbt, men du orkar hela vägen.
Jag följer viktväktarnas kostprogram, vilket innebär att jag får äta allt – men inte alltid. Jag äter alla mina dagliga sp, ibland mer och tar av veckobonusen varje helg för att äta lite godis. Jag tränar 30-60 minuter 3 ggr i veckan och tar dagliga promenader. Så kan jag leva i längden, så har jag levt i längden – i snart 20 år. Jag åt mej ner i vikt med alldeles normal mat och tränar för min hälsas skull. Inte jättekrångligt, eller hur?
Här är veckans matsedel, en alldeles vanlig vecka:
Kasslergratängen, Fläskfilégrytan och lasagnen är perfekt till matlådan – så gör dubbelt. Funkar både dagen efter till lunch och i frysen. Vi har alltid färdiga lådor i frysen, annars skulle jag nog missa att äta lunch många gånger. Är ni som jag? Fixa matlådor!
Nu kör vi en fulpackad vecka med pressträffar, trendspaningar och Formex. Häng med på instagram vettja @marlenerinda
Hemma hos oss är det januari som är den stora födelsedagsmånaden. Bara i familjen är vi 4 av 5 som fyller inom 4 veckor och tar man med närmaste släkten är det ett gäng till.
När barnen var små slog vi ihop och firade min mamma, yngste sonen och mej samtidigt. Nu är barnen är utflyttade, då får man åka runt lite. Men igår slog vi iaf ihop Martin, mej och pälsbollen – tillsammans fyller vi 110 år i år.
Martin fyllde år igår och är ofta ute och reser på sin födelsedag. Det var flera år sedan han var hemma på sin faktiskt. I år rymmer jag när jag fyller, så då tänkte vi att vi för en gång skulle kunde fira hans födelsedag rejält och lixom smyga in mej sådär lite i förskott. Med hundens 13:e födelsedag i februari (då är vi fortfarande ute och reser) blev det en jämn och bra siffra att fira 🙂
Igår var det dax för kalajs. Martin laddade vår crockpot med domoda som är en gambisk jordnötsgryta och sååå god! Receptet har ni HÄR, ni måste testa! Han jobbade hemma och varvade jobb med matlagning, medan jag städade och fixade. Vid 18 droppade folk in, åt av maten och hade allmänt trevligt. Alla var garanterat mätta när de gick härifrån.
Förutom min kompis Åsa från Huskvarna, som skulle sova kvar, så gick de sista hem vid 1. Sen satt vi och pratade till 2.30 typ… asså vi måste ses oftare, det blir alltid alldeles för sent eftersom vi har så mycket att avhandla när vi väl ses. Å nog kändes det i morse allt… huvudet var tung, så även ögonen. Inte är man 20 längre… snarare 50 minus…
Martin fyllde alltså 47 i går och jag fyller 50 och 19 dagar. Vi önskar oss ingenting och det är väldigt skönt. Vi ha allt vi behöver. Så när någon frågat oss har vi istället för saker bett om bidrag till vår familj i Gambia. De behöver mat, mediciner, kläder, skolgrejer till barnen och en massa annat. Hittills har vi fått in 1500 kronor till dem, det går runt en insamling på Facebook om ni vill vara med. Men jag önskade faktiskt en grej för egen del också, jag vill åka på valsafari på min 50-årsdag och det har jag bett om bidrag för. Å det fick vi också in lite till, så nu hoppas jag bara att det ska finnas en tur just på rätt dag också. Annars får jag väl ro själv eller nåt. Häng med på instagram @marlenerinda för att se om det lyckades.
Nu är vi färdigfirade för i år. Om någon vecka är det min mammas tur och sen är det yngste sonen, men då jobbar han och vi är på väg till Dominikanska. Januari är en riktigt kalasmånad. Har ni också en sån period när alla fyller år samtidigt?
Som ni kanske vet så är jag den första att kolla in secondhand och andrahandsmarknaden när jag ska köpa något ”nytt”. Det känns både smart, miljövänligt och ekonomiskt att se vad som finns där först. Hittills har de mesta funnits begagnat, förutom mobiler – nu finns det också!
Begagnade mobiltelefoner har såklart funnits förr med, men kanske inte med kvitto och garanti – så där så att man verkligen kunnat vara säker på att de inte är stöldgods och att de verkligen fungerar. Nu finns rePhone som säljer just detta!
rePhone får sina telefoner från nordiska telebolag, inte från privatpersoner, man kan alltså vara helt säker på att de inte är snodda. De går även igenom dem, återställer och uppdaterar dem, så man kan vara helt säker på att de fungerar som de ska. Och erbjuder dessutom 12 månaders garanti. Du får alltså precis samma säkerhet som när du köper en ny, men mycket billigare.
Varför ska man köpa en begagnad telefon då? Förutom att det är billigare alltså. Jo, för att en enda återanvänd telefon sparar motsvarande 30 kilo i CO2-utsläpp jämfört med att tillverka en ny. Att återanvända 200 telefoner sparar lika mycket energi som en vanlig svensk villa gör av med på ett år. Produktionen av en enda mobiltelefon ger upphov till ca 75 kilo avfall innan den är klar. Det är alltså väldigt klimatsmart att köpa en begagnad telefon, det sparar inte bara pengar – utan miljö också.
Det hela är väldigt enkelt. Telefonen kommer till rePhone som återställer och kollar att den fungerar som den ska, du väljer vilken modell du vill ha och väljer betalningssätt, efter några dagar kommer luren säkert med DHL. Det är fri frakt och öppet köp i 14 dagar.
Efter att ha kollat upp rePhones omdömen vet jag vart jag köper min nästa lur! Under senaste halvåret har 58 kunder lämnat sina omdömen och de har 4,6 av 5 i betyg, det tycker jag är heeelt ok! Kolla får du se 🙂
Jag är gärna både klimatsmart och ekonomisk – är du?
Vissa ämnen får man inte skriva om – alltså gör jag det!
Jag vet inte exakt vad ni vill läsa om eller önskar att jag ska skriva om. På statistiken kan jag däremot se vilka inlägg ni läser mest och ofta är det inte alls det man tror ska locka. Hos mej är det väldigt lite ”outfit of the day” lixom, här är det däremot mycket vardagssnack och en del tabun – sånt man inte pratar om…
Jag hade en period när jag ”renoverade” hela mej. En del sa att det var lyxingrepp, jag hävdade bestämt att det var av hälsoskäl. Det började med att jag tröttnade på att ha Stockholms blodbad ett par veckor varje månad och sen fortsatte det. Så här var det:
Jag tror att allt började 2012. Min mens som dittills hållit sej regelbunden, och väldigt måttlig, fick frispel. Från att knappt ha märkt av den, fick jag galna kramper och en blodmängd som gjorde att jag knappt kunde gå ut. Jag googlade (förstås) och hittade en behandling som gick ut på att man brände slemhinnorna i livmodern och på så sätt skulle slippa blödningar om man hade en väldigt tur – det hade jag.
Ingreppet tog fem minuter och sedan dess har jag knappt någon mens alls, däremot har smärtorna blivit värre bara senaste året men det hör tydligen till klimakteriet. Nu är jag 50 och menshelvetet ska väl snart vara över hoppas jag. Allt om ingreppet, som heter Novasure, kan ni läsa HÄR.
När jag väl hade en läkare, specialiserad på kvinnosjukdomar, som jag litade på, vågade jag ta nästa fråga. Tyvärr slutade min läkare, men nu var bollen redan i rullning. Frågan jag nu hade var fylld med mycket skam trots att de flesta kvinnor drabbas och borde kunna prata om den som vilken förkylning som helst. Det handlar om inkontinens! Att kissa på sej som vuxen. Hur osexigt och ofräscht är inte det?
Inkontinens kan bero på olika saker, i mitt fall var det en förlossningsskada som jag gått omkring med i över 20 år utan att veta om den. Hur sjukt och sorgligt är inte det! Under min första förlossning släppte hela urinpaketet så att urinröret hängde snett och musklerna tappat fästet. Det spelade ingen roll hur många knipövningar jag än gjorde, de skulle aldrig hjälpa. Här fanns ett fysiskt fel som inte gick att knipa bort, det var tvunget att opereras. Varför skämmas över det? Men det gjorde jag… Hur många fler känner som jag? Kanske hundratusentals… en oerhört sorglig tanke.
Varför är det tabu att prata om kvinnors besvär och underlivsfrågor? Varför är det så svårt att tala om och be om hjälp för? Å hur ska vi kunna ändra detta? Jag har skrivit om detta i flera år och hjälp många på vägen, men fortfarande pratar man inte om det.
Jag vågade iaf fråga och fick hjälp, ett enkelt ingrepp som tog kanske en kvart. Skillnaden var enorm! Jag kunde nysa och hosta utan att stå i kors med benen direkt efter operationen, och jag kunde springa. Bara någon månad efter operationen sprang jag Vårruset och som jag njöt!!! Det enda jag ångrar är att jag inte bad om hjälp tidigare – men jag vågade ju inte. Visste inte var jag skulle vända mej heller. HÄR kan ni läsa allt om TVT och ingreppet jag gjorde.
Nästa steg av min helkroppsrenovering var brösten, tvärtemot många andra så ville jag ha dem mindre – inte större. Redan som ung var brösten stora och fylliga, har man en längd av 156 stolta centimeter så funkar det inte med en stor hylla. Jag var godkänd för en förminskning redan på 90-talet, men då var barnen små och jag blev ensam med dem – det funkade helt enkelt inte. Men 2014 var det dax! Äntligen, som jag hade väntat och sett fram emot mitt nya, lättare liv.
Men strax innan brösten fixades var jag hos besök hos min ögonläkare, som skickade mej direkt till operation av ögonen. Inte direkt av ögonen utan av ögonlocken, de täckte nämligen alldeles för mycket av ögat. Mitt synfält var rejält begränsat, så pass att min nacke skulle kunna skadas pga av skallens vinkel för att kunna se. Inte kanske sånt man tänker på… operationen var den värsta jag varit med om! Man lyfte huden i pannan och tog borta ca 15 mm ovanför varje ögonbryn för att kunna lyfta allt på plats igen. Jag trodde på riktigt att panna skulle explodera när bedövningen försvann. Men snyggt blev det 🙂 HÄR finns allt om den operationen.
Sen var det alltså dax för brösten, min mest efterlängtade operation. Jag hade nog världens största leende när jag sövdes, äntligen skulle jag få ”rätt” kroppsform. Äntligen skulle överkroppen passa ihop med resten och jag skulle kunna röra mej obehindrat. Å det blev ju så bra! Min E-kupa blev en liten C-kupa. Jag sover bättre, rör mej bättre, andas bättre, har ingen värk i axlarna efter tunga behåband – ALLT är bättre!
Ingreppet kostar runt 50 000, men går att få via landstinget – även om det är svårt. Kriterierna är många och alla måste vara uppfyllda innan man ens får komma på bedömning. Jag lyckades! HÄR kan ni läsa om allt från remiss till livet efter 🙂
När man pratar om alla de här ingreppen får man olika reaktioner. När det gäller de första två så blir folk generade. Underliv, mens och kiss är jobbigt att prata om. Trots att hälften av befolkningen är kvinnor… mysko! Men jag vet att dessa inlägg har lästs av väldigt många, och att många sökt sej vidare efter att ha läst, och sedan även fått hjälp. Min slutsats av detta är att vi måste prata mer öppet om underlivsfrågor, så fler kan få hjälp.
Ögonen är ett lustigt kapitel. Många tror att hängande ögonlock är något som bara äldre drabbas av och behöver hjälp med. Sanningen är att yngre drabbas en hel del, men inte upptäcks förrän de är äldre. Mitt tips: var uppmärksam!
Så har vi de där brösten, så många reaktioner, kommentarer och frågor. Den vanligaste men kanske mest korkade frågan jag ofta får är ”Vad säger din man”? Jamen alltså… lägg av! Det är mina bröst och min man vill att jag ska må bra. Vad är det för fråga egentligen? Men många kvinnor säger sej inte vilja ta bort sina stora bröst (som de själva har problem av) just pga vad deras män kanske ska tycka… det verkar inte spela någon roll vad de själva tycker och hur de mår. En del anser att min bröstförminskning är en lyxoperation och absolut inte ska finansieras av landstinget. De som hävdar detta är män, de har ingen aning om hur tungt det är att gå runt med två meloner på bröstkorgen. De vet heller inte hur det känns när det kommer fram främmande män och frågar om de får känna lite… jag antar att jag får vara glad för att en del frågade först – alla gjorde inte det.
Det är ganska exakt 8 år sedan jag började min kroppsliga renovering och jag kan ärligt säga att det är det bästa jag gjort för mej själv. Jag mår tusen gånger bättre och är i bättre skick och form än jag någonsin varit. Det har varit många operationer och det har gjort ont, men det har varit värt allt. Det har varit fyra ingrepp som förhöjt min livskvalitet på flera olika sätt och jag njuter av mitt nya fria liv utan urin i trosorna, bröst som hoppar åt ena hållet när jag hoppar åt andra, knappt någon mens och ögon att se med utan att nacken ger upp.
Mår man inte bra eller störs av något som hindrar ens vardagliga liv så ska man kolla upp det. Vi kvinnor är världsmästare på att skjuta upp och prioritera annat och andra. Men detta är viktigt! Vi måste bli bättre på att göra gott för oss själva! Inte så lätt när man inte vet vilken väg man ska gå eller vad man faktiskt kan åtgärda och det är därför jag skriver, skriver och skriver om detta. Jag vet vilken väg man ska gå och jag vill berätta detta och ge fler chansen till ett friare liv. Jag berättar gärna!
Målet var från början att må så bra som möjligt, så länge som möjligt – den resan påbörjades redan i aug 2000 när jag tog tag i min vikt. Ett av de stora målen med viktminskningen var just en bröstförminskning för att få ett rörligare liv. Det har jag idag och jag mår så mycket bättre och det vill jag att fler ska göra.
Följ länkarna, läs, och fråga om ni vill veta mer. Gör det gärna som en kommentar under inlägget så kan fler ta del av din fundering, som säkert delas av fler. Alla vågar ju inte fråga… men jag vågar både berätta och svara. Så fråga på 🙂
Det har snart gått en vecka av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Jag gav mina bästa tips häromdagen, kolla in dem. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och har blivit ett sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på lördagar, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
På fredag ska vi fira våra födelsedagar, då blir det Gambiskt tema med en av nationalrätterna; Domoda. En riktigt smaskig jordnötsgryta som vi gör med kyckling den här gången, men man kan göra den på det mesta – även vegetarisk.
I övrigt fokuserar veckans mat på lättlagat och det mesta är även snabblagat. Många har mycket att göra nu när alla aktiviteter kör igång igen, då ska det vara enkelt!
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är SmartPoints som vi viktväktare räknar. Vi har följt VV i snart 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt 🙂
Vi rensar ur, städar och röjer. Det vet ni, för det har vi gjort länge. Nu under julledigheten har vi varit skitduktiga rent ut sagt och fått massor med ”nytt” utrymme.
Allt kändes så bra, ända tills tvättmaskinen började trassla. Den har trasslat lite ett tag, stannat mitt i program osv. Men det har bara varit att trixa lite så har man kunnat köra klart programmet, i förrgårkväll funkade det inte att trixa längre. Maskinen är ca 15 år gammal, skulle det vara värt att reparerar den? Förmodligen inte. Bara felsökning skulle gå på minst en tusenlapp, sen kostnad för reparation – det var helt enkelt inte värt det. Torktumlaren är ännu äldre och luktar bränt när man använder den… vi var lixom tvungna att krypa till korset och inse faktum.
När jag köper ”nytt” köper jag oftast begagnat, men den här gången kollade vi faktiskt rean först. Yngste sonen köpte en kombinerad tvätt/torktumlare för ett par år sedan som han var nöjd med och som skulle både underlätta mitt liv och spara plats åt oss. Vår tvättstuga är ganska liten. Så efter att ha kollat runt lite, pratat med sonen och läst recensioner fick det bli en likadan. 6500 sköna pengar som bara flög iväg, tur vi inte köpte några julklappar och att vår resa redan är betald. Så surt att börja året med en sån här utgift, men men. Jag hävdar bestämt att tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningarna ever! Vad tycker du?
Maskinen beställdes och sonen kallades in som chaufför. Sen började mitt jobb. Medan Martin var på jobbet skulle tvättstugan röjas och städas. En torktumlare är inte så tung, den skulle jag lätt få ut. Eller hur! Det hade gått hyfsat lätt om det inte funnits en liten ”bula” på baksidan som gjorde den 5 mm för bred för dörrhålet. Dörren fick jag självklart inte bort, då den satt med ett slags klämfäste som inte gick att rubba. Vad göra? Jo, man skruvar isär hela tumlaren! Det tog lite tid, men nu vet jag hur en torktumlare ser ut på insidan och ut lyckades jag ta den till slut. Å då var jag faktiskt också helt slut.
Tumlaren har stått i ett hörn, med utblås i hörnet, vilket resulterat i ett tjockt lager av ludd som lixom klistrats fast i golv och väggar. Jag tog faktiskt en isskrapa för att få loss det. När det värsta var borta kunde jag dammsuga och sedan skrubba rent där. Så äckligt, men nu är det rent och fräscht. Sen var det tvättmaskinens tur, den gick preciiiis ut genom dörren men var mycket tyngre. Tumlaren hade jag lyckats baxa ut i trädgården, tvättmaskinen kom bara ut i köket – den fick junior och Martin bära ut senare.
När maskinerna var borta kunde jag torka golv, väggar, slänga lite till och fixa i ordning. Jag hann precis innan Junior och Martin körde upp på uppfarten med den nya maskinen. Den såg lite stor ut… men utan emballage skulle den nog gå in. Eller…? De lyckades ta bort dörren och vi började alla fundera på om karmen skulle gå att ta bort utan att den skadades eller om vi kanske skulle kolla på blocket efter en ny dörr med karm… det behövdes tack o lov inte. Maskinen gick in med ett par millimeters marginal på varje sida, vilket tur! Vårt gamla hus är inte handikappanpassat för fem öre, allt är väldigt smalt, annat behöves inte -65 när huset byggdes. Så lite svettiga hann vi allt bli innan maskinen var på plats. Lite svettiga förresten… jag var både svettig, dammig och jäkligt trött vid det här laget. Jag hade hållit på hela dagen, lyft, skruvat, skrubbat, hoppat över maskiner som suttit fast i dörrhål mm.
Med maskinen på plats kopplade Junior in allt, så himla bra med en son som är elektriker! Sen kom det roliga: HAN skulle lära OSS att tvätta 🙂 Amen ni fattar va? För 20 år sedan var det jag som lärde honom, för 10 år sedan var det jag som tjatade på honom, för 7 år sedan flyttade han hemifrån och fick klara sej själv och nu är det HAN som visar OSS hur tvättmaskinen fungerar. Så otroligt roligt tycker jag 🙂
När allt var klart och vi var fullärda, åkte sonen hem till sitt och vi kollapsade. Idag har maskinens testats för fullt, lakan, täcken och en massa annat har tvättats och det funkar så bra. Det doftar fräscht i tvättstugan och är gott om plats. Surt på pengarna förstås, men nu är det som det är. Förmodligen är den här maskinen mycket mer energisnål och miljövänlig än de stenåldersmaskiner som vi hade innan, så det lönar sej säkert i längden med ett byte. Å nu har vi verkligen ingenting som kan gå sönder, nu är det mesta utbytt – iaf av det som kostar större pengar.
Det är dyrt att ha hus, såna där kostnader som man inte räknar med. Jag har bott här i 28 år, under åren har vi bytt tak, tilläggsisolerat, bytt panel och målat om, bytt alla fönster, entrédörr och garageport, bytt kök och badrum, köpt ny panna, renoverat vatten- och avloppssystemet och en massa annat. Förutom sjuttielva tapetseringar förstås.
En jäkla massa pengar alltså och mer blir det, för i höstas säckade golvet i det nymålade förrådet ihop. Så till våren måste vi tömma hela förrådet och riva upp golvet för att bygga ett nytt. Då passar vi faktiskt på att riva väggarna på insidan också för att kolla om det eventuellt finns mögel. Det finns en risk och det är lika bra att bygga ordentligt när man ändå håller på. Men vem räknar med att ett golv ska kollapsa? Det gör man ju inte. Så det blir några sköna tusenlappar som flyger iväg där också… Å så håller det på. Man tror att man är färdig och sen kommer nästa smäll. Livet med hus.
Därför vill jag aldrig mer äga något boende när jag en dag säljer detta. Jag är färdig. Jag hyr gärna av andra och slipper ansvaret för renoveringar, underhåll och reparationer. Att hyra kostar lite mer, men känns oerhört lyxigt i min värld. Inte ens en bostadsrätt kan jag tänka mej, här snackar vi hyresrätt. Jo, vi står i bostadskö och där tänker vi stå ett tag. Men vi kommer att bo i mitt hus några år till och det kommer att komma fler sura överraskningar… Vänta bara!
Min fina vän Nadja har bloggen Nadjaskitchen.se Hon har fått problem och kan inte längre länka till sin blogg och alla härliga recept på sociala medier. För er som inte känner henne kan jag berätta att Nadja är den finaste, vänligaste och mest ödmjuka person jag känner. Hon skulle aldrig be om hjälp, men hjälper alltid andra om hon kan.
Man säger ofta att bloggvärlden är hierarkisk och egoistiskt och det kanske stämmer till viss del, men jag vill gärna bevisa motsatsen. Så nu vill jag att vi hjälper Nadja! Jag kan inte heller länka till hennes blogg i sociala medier, men jag kan länka till min! Å här kan jag dela precis vad jag vill, även Nadjas blogg. Alltså gör jag det!
HÄR ska ni klicka för att komma till bloggen och alla härliga recept. Här finns recept för KÖTT, FISK, VEGETARISKT och FÅGEL. Alla rätter är med uträknade SP för oss Viktväktare, men maten funkar förstås för alla.
Nu hjälps vi åt och kikar in hos Nadja så hon inte ger upp, tappar sugen helt och slutar ge oss nya härliga recept. Å den som vet hur man kommer i kontakt med FB kan tipsa henne, hon har försökt på alla sätt men inte fått något svar.
Nu visar vi att vi bryr oss, klicka HÄR! Ni kan alltså inte länka till hennes blogg eller dela hennes härliga recept på tex FB, men ni kan länka till mej och dela detta inlägg så folk hittar henne trots allt trassel.
