Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen  🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak  🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

Så är vi äntligen på Brac, en ö jag verkligen gillar! Efter en timme i propellerplan mellan Zagreb och Split, en halvtimma i bil till hamnen och en timme på en färja var vi äntligen i hamnen Supetar på ön Brac.

En del platser fångar ens hjärta direkt, så var det med Brac när jag kom hit första gången förra hösten. Då var det kolmörkt när jag kom och jag hade ingen aning om vart jag hamnat förrän jag vaknade morgonen därpå. När jag drog ifrån gardinerna uppenbarade sej en alldeles magisk liten hamnstad. Så fort jag var på rummet öppnade jag balkongdörren och drog in dofterna och ljuden från den lilla hamnen.

Den här gången fick vi tyvärr ett rum på andra sidan, så istället för en alldeles magisk utsikt mot hamnen har vi en alldeles magisk solnedgång över bergen. Helt ok det med, även om jag gillar hamnen bättre. Den här balkongen kan vi sitta och sola på, på andra sidan var det kortare soltid. Men nu är vi ju inte här för att sola…

Igår handlade allt om transport och att komma hit, idag har allt handlat om VM. Idag var det nämligen dax för VM i Olivplockning, andra gången någonsin. Förra året var det åtta taggade lag, i år var det elva och ett är från Sverige!!! Snacka om att bli överraskande, så himla kul! Självklart bekantade vi oss med de tävlande och har idag varit väldigt partiska, det får man vara som fotograf och skribent  🙂

Dagens tävling ska jag berätta om i ett annat inlägg, men vill passa på att berätta vilket träningspass det är att fotografera ett VM som detta. De 11 lagen plockar frukten under 45 minuter, på den tiden ska jag hinna fota alla lagen som är utspridda över en hel olivlund. Jag ska hitta de bästa vinklarna och får bara en chans. Det blir mängder med steg, utfall och knäböj. I dag i 25 graders värme. Ibland kan man känna att ”där satt den!” Så var det inte idag, men några helt ok bilder blev det ändå. På min instagram @marlenerinda kan ni se en del.

Efter tävlingen idag gick vi en promenad runt Postira där vi bor, med kameran förstås. Så nu är vi rejält trötta och kommer att sova gott. Imorrn ska vi på rundtur på ön bla till Eko-byn vi besökte förra året. Så får Martin se allt som jag fick se förra året. Precis som jag, så har även han fallit pladask för ön, så vi kommer med största säkerhet tillbaka.

Har ni varit på Brac eller någon annan av öarna utanför Split? Kan ni rekommendera någon särskild?

Varför har ingen talat om för mej hur fint det är i Zagreb? Efter två dygn här har vi sett massor och kan absolut rekommendera staden som ett resmål över en weekend. Det är kort flygtid, lite varmare än hemma, finns mängder att se och billigt!

Som vanligt när jag ska någonstans så var flyget försenat, men den här gången var iaf inte flygplanet försvunnet… När jag skulle till Kroatien förra hösten var ju flygplanet borta… vi kom iaf fram som vi skulle och kördes till hotellet som planerat. Vi har bott på Dubrovnik hotell som är ett av de äldsta hotellen i staden, byggt redan 1929. Men det syns definitivt inte, hotellet är supermodernt!

Entrén och lobbyn ser ut som ett ishotell ungefär med stora pelare av glas. Vårt rum är smakfullt inrett precis som resten av hotellet. Sängarna är gigantiska och jättesköna. Allt är fräscht och personalen superb. Hotellet har 214 rum och 8 sviter, vi har sett bilder på sviterna och de ser otroligt häftiga ut! Det är lagom stort och ligger helt perfekt om man ska upptäcka staden. Stortorget ligger precis utanför, Centralstationen ligger 900 meter bort. Busstationen ligger knappt 2 km från hotellet, och det är 18 km till Zagrebs flygplats. Vi har gått överallt utan problem.

Vi fick ett dubbelrum på fjärde våningen, precis i korsningen av gågatan – så vi ser tre av gatorna från rummet och alla härliga uteserveringar. Första kvällen såg vi även solnedgången från rummet, en stor orange sol som gick ner bakom husen. Men det nöjde jag mej såklart inte med, så andra kvällen satt vi på stadens högsta rooftopbar 360 och väntade in solnedgången. Å där fick vi verkligen uppleva Zagrebs solnedgång när den är som vackrast!

Vi har trivts väldigt bra här! Men nu drar vi vidare till Brac och VM i Olivplockning, taxin hämtar oss strax. Ska berätta mer om Zagreb och allt vi sett här lite senare. Nu måste jag packa ihop mej  🙂