Browsed by
Författare: Marlene

Matsedel v 43 – med höstbonus

Matsedel v 43 – med höstbonus

Tiden går så fort! Vi har redan hunnit vara hemma en vecka och hunnit jobbat bort lite av pluset som Kroatien gav. Ett litet plus spelar ju egentligen ingen roll i längden, bara det var värt det! Man kör upp på banan igen direkt bara, så är det snart borta.

Nu har jag fått en ny leksak till min hjälp, en helt ny Fitbit. Jag har haft en fitbit på armen sedan 31/5 2013, jag började med Flex och har nu kommit fram till Charge 3. Den här nya leksaken kan man simma och duscha med, så nu kommer den att sitta på jämt! Så bra eftersom jag ofta glömmer när jag är på stranden eller vid poolen. Ska bli roligt att utforska den, återkommer med recension  🙂

Nu har jag två lugna veckor framför mej. Så skönt! Jag ska jobba ikapp. Städa ikapp. Mysa ikapp. Och en massa annat. OCH jag ska äta bra mat! Pluset ska bort  🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Indiska Daal fr 3 SP Flex pus ris

Tisdag: Potatis- och tonfiskgratäng 6 SP Flex

Onsdag: Parmesangratinerad kyckling fr 3 SP Flex plus ris

Torsdag: Italiensk Kasslergratäng 8 SP Flex plus ris

Fredag: Räkor med currypasta 3 SP Flex plus pasta

Lördag: Lasagne 6 SP Flex

Söndag: Köttgryta 3 SP Flex plus ris

Höstbonus: Marängrulle 6 SP Flex för hela rullen

En del av er har höstlov nu, andra har det nästa vecka. Passa på att vila, skratta, röra på er lite extra och fixa matlådor till kommande luncher. Allt på veckans meny passar perfekt i matlådan. Här finns fler förslag  🙂

Gör en bra vecka!

 

Världens galnaste tävling

Världens galnaste tävling

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen  🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak  🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

 

Nagellacksnörd – skulle jag?

Nagellacksnörd – skulle jag?

Man kan nog säga att jag är en nagellacksnörd. Har man ca 3 hyllmeter i tredubbla rader så är det nog så… å andra sidan har ingen kvinna någonsin sagt att hon har för många nagellack – inte jag heller  🙂

Mina naglar har alltid vuxit snabbt, precis om mitt hår. Håret har jag ofta svurit över, däremot aldrig över naglarna. Det har lixom inte gjort något om de gått av, de har snart vuxit ut igen. Håret däremot har bara haft snygg frisyr korta perioder, eftersom det växer så fort och det då är omöjligt att hålla en snygg frisyr om man inte klipper sej typ varannan vecka. Nu har jag tröttnat på att klippa mej ofta och de flesta kommenterar också mitt långa hår positivt och tycker att jag ska ha så, så då får det väl vara så då.

För kanske tio år sedan fick jag äntligen tid att börja ta hand om mej själv igen och då vaknade mitt nagelintresse. Varje söndag hade jag min egna stund när jag omsorgsfullt valde nagellack och tog hand om mina tassar. Jag började testa olika olika märken för att se vilka som hade roligaste färgerna och som höll bäst i längden. Under vägen har jag även fått kontakt med olika tillverkare och får numera testa nya märken vilket är jättekul. Numera fixar jag naglarna den dag som passar och lite beroende på vad som ska hända under veckan.

Under veckan har det varit sk pressdagar, dagar då pr-byråerna öppnar upp och visar nästa säsongs nyheter. Självklart har det varit nyheter även på nagellacksfronten. Jag fick med mej några nyheter hem och fick även naglarna fixade under veckan vilket jag inte hunnit efter Kroatien, så de var helt naturella för en gångs skull. Så lyxigt att någon annan fixar tassarna åt en! Just nu är de mörkblå med lite rött från Yves Rocher, nageltjejen fick välja själv  🙂

Så kom då den lilla detaljen att ställa de nya flaskorna i hyllan… Det började med en hylla, sedan blev det snabbt två. Jag vägrade en tredje och tyckte det var för mycket, men Martin satte upp en ändå när nagellacken även började trängas i fönstret. Å nu tycker han att det är dax för en fjärde – men nu är det stopp tycker jag! Nu är det nog dax att börja rensa lite… kanske…

För det är ändå lite konstigt det där: hur många lack jag än har så finns nästan aldrig helt rätt nyans när jag behöver den. Jag har ju mina favoriter och det är nästan alltid nån rosa från Sally Hansen, Idun eller Depend – men ibland vill man ha det där lilla extra och exakt just DEN färgen och då hittar men den förstås inte. Ofta är det nog för att man inte riktigt vet vilken man faktiskt vill ha…

 

Hur skulle du reagera om ditt barn valde fel väg?

Hur skulle du reagera om ditt barn valde fel väg?

Man brukar säga ”små barn – små bekymmer” och det stämmer faktiskt. Det tror man inte när man sitter där med sin lilla parvel och det värsta som kan hända just då är att h*n slår någon med en spade eller snor någons leksak. Men problemen växer i takt med ålder, det kan jag lova er…

Jag har en nära bekant som har tre fina barn, alla myndiga och välartade. H*n har alltid varit väldigt stolt över sin familj och sina barn, förstås – det är man ju som förälder. Man tror alltid det bästa om sina barn, det är lixom det man ska göra som mamma eller pappa. Så vad händer då när det visar sej att yngsten gått med i organisation som vill ”rena den svenska arten” och aktivt börjat medverka till detta? Hur reagerar man när ens barn gör precis tvärtom mot allt man någonsin trott på? Vad säger man när ens unge påstår att ingen dog i gaskamrarna…

När en familjemedlem går med i en främlingsfientlig organisation drabbas hela familjen, det hade inte h*n tänkt på. H*n var beredd på att få hot och glåpord mot sin egen person, men hade inte tänkt på att syskon och föräldrar också drabbas. Att bla syskonen får sina karriärer förstörda pga småsyskonets inblandning i ”fel kretsar”. Jobbar syskonen med känslig information, säkerhetsklassade uppgifter eller studerar till tex polis så kan de helt enkelt bli fråntagna sitt arbete och utsparkad från utbildningen pga småsyskonets nya engagemang. Det hade inte h*n tänkt på…

Folk tar avstånd från både föräldrar och syskon, föräldrarnas företag drabbas genom skitsnack och att man inte längre vill samarbeta med någon som har en öppet  främlingsfientlig medlem i sin familj. Min vän är livrädd att komma till sitt arbete och att hela verksamheten ska vara sönderslagen eller att h*n själv ska råka ut för något på hem- eller ditvägen. H*n är även livrädd att hitta sin unge sönderslagen eller tom död, då vänner tagit avstånd och även hängt ut vederbörande i sociala medier med uppmaning om att misshandla denne.

Så vad kan jag göra som står brevid familjen? Inte mycket tyvärr. Jag har bara uppmanat om praktiska saker, som att rensa facebook och ta bort alla kontakter som inte är direkta vänner som h*n litar på och att spärra så ingen utanför kan se vad som skrivs osv. Att skilja på det barnet är och gör, att man alltid älskar sin unge men inte alltid dess agerande. Jag har också sagt att alla känslor är ok, att man får och kanske måste bli arg och skrika och gapa. Att alla faser måste gås igenom, ilska, sorg, rädsla och besvikelse. Och att få ut detta, inte stänga in. Jag kan bara vara ett stöd och finnas där om och när det behövs. Men det är klart att man har lust att läsa lusen av skitungen och hänga upp denna i öronen nånstans.

Våra ungar kan verka förståndiga, men runt 17-18-19 sådär så verkar de tappa allt förstånd. Så var det även för oss en period, ni som följt oss under åren vet att vi hade det riktigt tufft när äldste sonen var 18-22 ungefär, saker som följer oss även idag 3 år senare. Det är precis som att myndighetsdagen sätter griller i skallen på ungarna och att den nya friheten får dem att göra saker som de inte förstår konsekvenserna av.

Det är lätt att säga hur man tror att man skulle reagera, men det vet man inte förrän man står där. Anta att din 13-åriga son gör en jämnårig tjej med barn? Anta att din 16-åriga dotter lurat en kille att ta ut mobiltelefoner som hon använder och han betalar mot att lova honom sex… Anta att din 18-åring misshandlat någon till döds pga fel ursprung. Detta händer och det kan även hända i din familj hur mycket koll du än tror att du har. Så… hur skulle du reagera?

 

Matsedel v 42

Matsedel v 42

Så var det måndag igen! Efter en vecka på vift med jobb, mat som andra lagat och några timmar i luften visade vågen lite plus – så brukar det bli. Särskilt om man väger sej dagen efter man flugit, vilket jag alltså gjorde. Men det rättar till sej snart igen, upp på banan direkt igen bara.

Min viktcykel är väldigt enkel. Mellan april och september går jag ner i vikt, då återfår jag min målvikt efter en vinter när jag gått upp lite. Så här är det varje år. På vintern mår jag sämre och kan inte röra mej lika mycket pga värk. På sommaren mår jag bra och rör mej mycket mer, betydligt mer, och går ner i vikt. Maten är i stort sett densamma faktiskt, även om vintern har lite fler events och vi äter mer ute. Men hemma äter vi ungefär likadant året om.

På resor gör vi så medvetna val som vi kan, de behöver alltså inte vara kloka – men medvetna – det är lite skillnad. Vi använder fötterna så mycket vi kan, dricker nästan ingen alkohol (om det inte är en mat&dryck-resa förstås) och vi suger i oss värmen så mycket vi bara kan. Resorna brukar alltså inte bli så illa, men ett litet plus blir det oftast ändå. Det kunde vara mycket värre…

Så här ser det alltså ut när vi kör upp på banan igen, här är veckans meny:

Måndag: Frittata med pasta 8 SP Flex

Tisdag: Fisk i ugn med kräfttzatziki 3 SP Flex plus potatis

Onsdag: Kassler med ananas i ugn 5 SP Flex plus ris

Torsdag: Kyckling med mozzarella fr 3 SP Flex

Fredag: Taco med hemlagad tacokrydda 0 SP Flex

Lördag: Potatiskaka med kyckling 19 SP Flex för hela kakan

Söndag: Halloumiburgare m picklad rödlök fr 7 SP Flex

Tacokryddan gör vi massor av så den räcker länge, vi har den nämligen till allt! Jag äter ofta wraps till lunch och kryddar oftast med tacokrydda oavsett om det är sojafileer, kyckling eller halloumi. Potatiskakan är jättegod, godare än potatisgratäng, passar till det mesta och går att frysa.

Gör en bra vecka nu, det ska jag göra!

 

En flygplatsfavorit

En flygplatsfavorit

Jag vet inte hur många flygplatser jag har besökt i världen, men det är många! Några gillar jag extra mycket, andra avskyr jag! Här är ett par favoriter och ett par som jag verkligen ogillar.

Så här på väg hem från Kroatien slog det mej att Split är en av mina favoritflygplatser i världen. Det mesta går smidigt där och den ligger väldigt fint. Från terminalen ser man havet och det tar bara 4-5 minuter att gå ner till stranden. Där spelar det alltså ingen roll om man kommer tidigt eller ett flyg är försenat. Idag var vi väldigt tidiga och låg på stranden ett par timmar och väntade på flyget. En klar favorit när det gäller vänthallar 🙂

En annan favorit är Zanzibars flygplats, som har ett litet hål i väggen för bagageinlämningen. Så charmigt! Här sitter man under palmblad och bouganvilla och väntar på flyget och njuter av något kallt i glaset under tiden. Det är väldigt easygoing men på något sätt så funkar allt.

Frankfurt däremot avskyr jag! Där är vi just nu. Trots att vi är incheckade hela vägen så är det krångligt för transitpassagerare som måste gå igenom alla säkerhetskontroller igen. Det är ju inte mycket man kan packa med sej upp i luften på förra sträcka direkt… detta gör att man måste ha rejält tilltagen tid mellan flygen om man ska hinna. Är man inte medveten om detta så kan det betyda ett missat flyg. Flygplatsen är dessutom gigantisk och lite svår att hitta i, så man behöver gott om tid. Minst 90 minuter mellan flygen skulle jag säga.

Berlins Tegel är en annan flygplats jag tycker väldigt illa om. Även där är det knepigt för transitpassagerare även om flygplatsen är minimal. På Tegel är det så otydligt skyltat att vi ofta missar transitgången och helt plötsligt befinner oss utanför och får checka in igen. Ibland har transitgången även varit avstängd. Tegel har också i särklass den tråkigaste vänthallen där det alltid byggs om och aldrig finns några sittplatser. Himla jobbigt eftersom flygen dessutom nästa alltid är försenade därifrån.

Detta är alltså två av mina favoriter och två som jag verkligen ogillar. Vilken är din favoritflygplats och vilken undviker du gärna?

Härliga Brac!

Härliga Brac!

Så är vi äntligen på Brac, en ö jag verkligen gillar! Efter en timme i propellerplan mellan Zagreb och Split, en halvtimma i bil till hamnen och en timme på en färja var vi äntligen i hamnen Supetar på ön Brac.

En del platser fångar ens hjärta direkt, så var det med Brac när jag kom hit första gången förra hösten. Då var det kolmörkt när jag kom och jag hade ingen aning om vart jag hamnat förrän jag vaknade morgonen därpå. När jag drog ifrån gardinerna uppenbarade sej en alldeles magisk liten hamnstad. Så fort jag var på rummet öppnade jag balkongdörren och drog in dofterna och ljuden från den lilla hamnen.

Den här gången fick vi tyvärr ett rum på andra sidan, så istället för en alldeles magisk utsikt mot hamnen har vi en alldeles magisk solnedgång över bergen. Helt ok det med, även om jag gillar hamnen bättre. Den här balkongen kan vi sitta och sola på, på andra sidan var det kortare soltid. Men nu är vi ju inte här för att sola…

Igår handlade allt om transport och att komma hit, idag har allt handlat om VM. Idag var det nämligen dax för VM i Olivplockning, andra gången någonsin. Förra året var det åtta taggade lag, i år var det elva och ett är från Sverige!!! Snacka om att bli överraskande, så himla kul! Självklart bekantade vi oss med de tävlande och har idag varit väldigt partiska, det får man vara som fotograf och skribent  🙂

Dagens tävling ska jag berätta om i ett annat inlägg, men vill passa på att berätta vilket träningspass det är att fotografera ett VM som detta. De 11 lagen plockar frukten under 45 minuter, på den tiden ska jag hinna fota alla lagen som är utspridda över en hel olivlund. Jag ska hitta de bästa vinklarna och får bara en chans. Det blir mängder med steg, utfall och knäböj. I dag i 25 graders värme. Ibland kan man känna att ”där satt den!” Så var det inte idag, men några helt ok bilder blev det ändå. På min instagram @marlenerinda kan ni se en del.

Efter tävlingen idag gick vi en promenad runt Postira där vi bor, med kameran förstås. Så nu är vi rejält trötta och kommer att sova gott. Imorrn ska vi på rundtur på ön bla till Eko-byn vi besökte förra året. Så får Martin se allt som jag fick se förra året. Precis som jag, så har även han fallit pladask för ön, så vi kommer med största säkerhet tillbaka.

Har ni varit på Brac eller någon annan av öarna utanför Split? Kan ni rekommendera någon särskild?

 

Vilken härlig stad!

Vilken härlig stad!

Varför har ingen talat om för mej hur fint det är i Zagreb? Efter två dygn här har vi sett massor och kan absolut rekommendera staden som ett resmål över en weekend. Det är kort flygtid, lite varmare än hemma, finns mängder att se och billigt!

Som vanligt när jag ska någonstans så var flyget försenat, men den här gången var iaf inte flygplanet försvunnet… När jag skulle till Kroatien förra hösten var ju flygplanet borta… vi kom iaf fram som vi skulle och kördes till hotellet som planerat. Vi har bott på Dubrovnik hotell som är ett av de äldsta hotellen i staden, byggt redan 1929. Men det syns definitivt inte, hotellet är supermodernt!

Entrén och lobbyn ser ut som ett ishotell ungefär med stora pelare av glas. Vårt rum är smakfullt inrett precis som resten av hotellet. Sängarna är gigantiska och jättesköna. Allt är fräscht och personalen superb. Hotellet har 214 rum och 8 sviter, vi har sett bilder på sviterna och de ser otroligt häftiga ut! Det är lagom stort och ligger helt perfekt om man ska upptäcka staden. Stortorget ligger precis utanför, Centralstationen ligger 900 meter bort. Busstationen ligger knappt 2 km från hotellet, och det är 18 km till Zagrebs flygplats. Vi har gått överallt utan problem.

Vi fick ett dubbelrum på fjärde våningen, precis i korsningen av gågatan – så vi ser tre av gatorna från rummet och alla härliga uteserveringar. Första kvällen såg vi även solnedgången från rummet, en stor orange sol som gick ner bakom husen. Men det nöjde jag mej såklart inte med, så andra kvällen satt vi på stadens högsta rooftopbar 360 och väntade in solnedgången. Å där fick vi verkligen uppleva Zagrebs solnedgång när den är som vackrast!

Vi har trivts väldigt bra här! Men nu drar vi vidare till Brac och VM i Olivplockning, taxin hämtar oss strax. Ska berätta mer om Zagreb och allt vi sett här lite senare. Nu måste jag packa ihop mej  🙂

 

Viktväktare på resa – det går faktiskt!

Viktväktare på resa – det går faktiskt!

Vi är på äventyr i Kroatien just nu och kommer att vara det resten av veckan. Vi reser rätt mycket och har samma inställning vad det gäller vikten vid varje resa – det får gärna stå still på vågen men går det lite upp är det ok. Man kan lixom inte vara för hård mot sej själv i alla lägen, då blir det inte bra.

Så hur gör man då som Viktväktare på en resa. Mitt enklaste svar är ”man gör inte så stor grej av det”. Men allt beror förstås på vilken slags resa det är och hur ofta man reser. Är man på sitt livs första utlandssemester – ja, men skit i allt och njut av nya miljöer, annorlunda smaker och ledighet. Det kommer bli plus på vågen, men det kan ni ta hand om sen. Det kommer ta en extra månad kanske att nå målet, men då är det så.

Åker man däremot på en eller ett par resor varje år så kan man göra upp en annan plan, där man står still i vikt eller iaf nästan. Då gäller det att packa ner bekväma skor! Vi ser alla platser vi besöker, med fötterna. Vi tar en promenad efter frukost och en efter middagen. Det behöver inte vara långt, bara det blir. All sightseeing blir med fötterna, då tar vi oss runt överallt dit man kan gå. Vi går långt och blir det för lång tar vi buss eller taxi tillbaka. Sen kan man förstås även ta några extra simturer eller testa gymmet om det finns något på hotellet. Rörelse och motion går alltid att få till.

Maten då? Många väljer all inclusive och det har även vi börjat göra – det är nämligen enklare när det gäller att ha koll. Självklart kan det vara knepigt när det finns så mycket att välja på och mängderna är galna. Men man måste ju inte äta allt bara för att man får…

När vi ska äta all inclusive tar vi alltid ett varv runt matsalen först för att kolla in vad som finns. Är det första dagen på semestern så smakar vi lite på det som ser godast ut utan att tänka så mycket på SP-värden. Då vill vi mest kolla läget och kvaliteten på det som bjuds. Första dagen får man göra lite som man vill, det tar vi igen sen. Resten av dagarna går man också ett varv först och väljer sedan EN av rätterna och fyller upp tallriken med grönsaker. Det bjuds alltid på ett välfyllt efterrättsbord och då tar vi en smakbit av det som ser gott ut, inte en hel bit. Till maten dricker vi cola zero eller vatten, vill vi ha vin eller annan alkohol så dricker vi det efteråt som lite extra mys på kvällen. Men vi är rätt dåliga på att dricka alkohol och det är en fördel om man tänker på vikten.

Blir det mat från meny så är det svårare att räkna ut vad rätten innehåller och hur den är tillagad. Då försöker vi att välja det som är mest ”rent”, alltså undvika friterat och panerat, be om såser vid sidan om osv. Grillad fisk eller en köttbit är smarta val på resor när man äter från menyer. Men det är svårt att veta, därför föredrar vi numera all inclusive.

Många som har semester ska ”unna” sej, ett ord som jag avskyr. För mej är ordet en ursäkt att göra sånt man inte borde… Då ska man äta och dricka saker man inte brukar och gärna i stora mängder. Vi tillåter oss istället att äta detta på lördagarna året om men i mindre mängder, så blir det inte lika lockande att ”go bananaz” på semestern.

Efter 14 år som sk Guldmedlem (färdig och målviktig) är mina knep dessa:

* Bestäm innan att det är ok att gå upp lite och kör igång med programmet dagen efter du kommer hem igen. Väntar man är det lätt att dagarna bara går och då kommer kilona.

* Packa ner bekväma skor och använd fötterna överallt och ta en extra promenad varje dag.

* Ta ett varv runt buffén och gör medvetna val, man måste inte äta mycket bara för att man kan. Ta hellre en liten bit, om du är nyfiken på en rätt, än en hel portion.

* Drick vatten till maten och alkoholen efter, eller avstå helt från alkoholen. Man måste inte dricka bara för att det är semester. Men är det vinet till maten som betyder mest, så drick det då – men kalkylera med ett större plus.

* Å banna inte dej själv när det går åt skogen, vi är bara människor. Kör upp på banan igen bara och följ programmet så är du snart tillbaka i rutinerna igen.

* NJUT! På semestern ska man njuta, men det kanske går att fixa njutning med annat än mat och dryck? Kanske är det att se soluppgången och ta ett bad i gryningen eller att ta en lång promenad längst stranden på kvällen i solnedgången.

Blir det för mycket en dag så gör det inget – det kommer ju en ny dag då man har möjlighet att göra bättre val. Viktväktarna är för resten av livet, då gäller det att hitta ett sätt som fungerar – som man kan leva med resten av livet. Vad spelar det då för roll om viktresan tar någon vecka eller månad längre? Huvudsaken är väl att man faktiskt kommer i mål och sedan stannar där.

Det är genom att göra misstag man lär sej och under viktresan gör man mängder med misstag. Det om något är jag väldigt medveten om efter 18 år med VV, men så länge man inte ger upp har man inte misslyckats. Åk på semester och hitta ditt sätt att komma hela vägen in i mål – men glöm inte att njuta på vägen. Du har bara ett liv – gör det bästa av det!

Ha en riktigt härlig resa!

 

Matsedel v 41 – ”Nya” WW Viktväktarna

Matsedel v 41 – ”Nya” WW Viktväktarna

Viktväktarna har lagt till WW framför namnet för att anpassa sej till det globala varumärket. Man vill ”inspirera till hälsosamma vanor genom hela livet – för alla” och göra detta tydligare genom att hjälpa oss att skapa dessa nya vanor – oavsett om det betyder att äta bättre, röra på sig mer, utveckla ett positivt mindset, fokusera på vikt … eller alltihop!

Nu handlar det alltså om mycket mer än bara vikten och det gillar jag! För allt handlar ju egentligen om att få en hälsosam kropp för att må så bra som möjligt. Precis det jag pratat och tjatat om i många år nu. Jag har länge sagt att om man tänker hälsa så får man ofta viktminskningen på köpet och så tänker även Viktväktarna nu. Så vi är heeelt överens  🙂

Vi har alla olika saker som vi behöver bli bättre på för att få en hälsosammare livsstil. I mitt fall var det mängder med saker och det har tagit olika lång tid att få ordning på alla delar. Men något jag fattade direkt var att planering var a och o i mitt då väldigt stressade liv. Det var då jag började med veckomatsedlar och det har jag hållit på med i nästan 18 år nu. Det hjälper mej såååå mycket!

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP Flex plus pasta

Tisdag: Fiskgratäng med osttäcke 2 SP Flex plus potatis

Onsdag: Kassler i ugn med broccoli 5 SP Flex plus tillbehör

Torsdag: Kyckling Alfredo 6 SP Flex plus pasta

Fredag: Räkor med spenat och pasta 4 SP Flex plus pasta

Lördag: Afrikans gryta 2 SP Flex plus ris

Söndag: Moussaka 5 SP Flex

Hälsoboost: Switchel 10 SP Flex för hela (jag räknar inte det)

Allt passar i matlådan den här veckan, så gör mycket! På söndagen får jag min favoriträtt, den kanske inte är vacker – men sååå god! Åsså lite switchel så håller vi oss friska 🙂

Jag försöker att ha minst två vegetariska rätter varje vecka och sedan varva fisk, kyckling och skaldjur och en rätt med rött kött. Jag hoppas att detta tilltalar er.

Ha en fin vecka nu!