Det var väldigt länge sedan jag var på en ”riktig” kräftskiva. Ni vet en sån där med färgglada lyktor, hattar och fat som dignar av kräftor. Förra gången kan ha varit tidigt 90-tal… typ… länge sen alltså.

Jag älskar kräftor, så när min vän och kollega Camilla frågade om jag ville följa med henne på Årets Kräftskiva så tackade jag ja. Det var ingen bjudfest av något slag, alla betalade  – inget mingel eller jobb alltså. Jag visste att några av min gamla arbetskompisar skulle dit och dessa såg jag förstås extra mycket fram emot att få träffa. Gästlistan bestod mest av folk inom nöjesbranschen och de flesta i min ålder och äldre, många som jag träffat genom åren. Arrangören Mikael Aringsjö känner jag till och har träffat flera gånger, men inte umgåtts med – en otroligt skicklig värd kunde jag konstatera under kvällen.

Fredagseftermiddagen tillbringades med att fixa naglar och välja kläder. Vid 17-tiden tog jag tåget till stan för att träffa Camilla på centralen. Vi var ute i god tid och skulle hinna fram till Värdshuset Kräftan i utsatt tid. Trodde vi. Vi gick nämligen fel vid ett bygge och gick så totalt fel att allt blev paj, å självklart började det ösregna. Vi försökte få tag i en taxi, men alla var upptagna. Efter nästan en timme i ösregn stannade till slut en taxi som körde oss resten av vägen och knappt ens tog betalt för det. Han tyckte nog väldigt synd om oss, vi såg nämligen ut som två dränkta katter. Vi var en halvtimma sena, mascaran hade runnit bort, det var djupa fåror av regn i pudret och vi var blöta ända in på skinnet. Vi försökte snygga till oss på toaletten så gott det gick. Då vill jag poängtera att handtorken på handikapptoan sitter jättebra för att torka hår om man är lika liten som jag  🙂

Till vår lättnad så kunde vi konstatera att vi ändå inte var sist! Och man hade inte ens börjat äta. Vi hann tom hälsa på några innan vi satte oss till bords för välkomstskålen. Vi var kanske tio personer vid varje långbord, jag tänker inte berätta vilka som var där (utom ett par som är ok att hänga ut). Jag kände bara Camillla vid vårt bort, men blev snabbt bekant med dem som satt mittemot. Kvinnan är välkänd och hennes rörmokande make var minst lika älskvärd som hon själv. Ett väldigt trevligt sällskap och det var länge sedan jag skrattade så mycket.

En äkta kräftskiva på ett värdhus som dessutom heter Kräftan börjar förstås med västerbottenspaj. På bordet stod redan flera sorters bröd, ostar, smör och röror av olika slag. När sedan kräftorna serverades drog vi nog alla en gång extra efter andan… de var stora som små humrar! Å så goda! Här snackar vi perfektion och njutning! Vi hade de finaste skaldjuren, härligt sällskap, en proffsig värd och underhållning av bästa kvalisort! Ska ni ha riktigt bra musik och underhållning till en fest så kontakta Pontus Varg eller Marina Johansson – vilka proffs! Å varför inte kontakta Mikael Aringsjö om ni vill ha hjälp att fixa en höjdarfest med kvalité!

När vi sörplat färdigt och kräftorna var slut började festen på riktigt. Några gick hem, många dansade och några försökte prata och överrösta musiken – det gick sådär… jag hade schysst whiskystämma igår. Vårt sällskap från bordet och Camilla åkte hem, kvar blev jag och hamnade hos bröderna Rongedal. Det bordet hade lite mer pratsamma människor och jag fick direkt ett gäng nya bekanta. Med Henrik och Magnus Rongedal har man aldrig tråkigt, de måste vara några av jordens lyckligaste män och bjuder alltid på sej själva.

Vid midnatt sa jag till Martin att han gärna fick hämta mej och på vägen körde vi hem Rongedalarna också. Vi skulle åt samma håll och det var redan många som väntade på taxi som verkade dröja. Å när vi kört en bit så kom någon på att han glömt sin regnrock, så det var bara att åka tillbaka. Nästa år kommer jag med andra ord att hitta dit utan problem, nu när jag varit där två gånger samma kväll!

Jag hade verkligen en toppenkväll! Tack Camilla för att du tog med mej, Tack Mikael för en fantastisk fest. Tack Henrik och Magnus för trevligt sällskap och mängder med skratt – jag ser redan fram emot nästa gång  🙂

Under sommaren har vi ägnat lite tid åt att kolla upp avtal och abonnemang som vi har av olika slag. Man har ju en jäkla massa grejer att hålla reda på, särskilt som husägare. Det är elavtal, tv-tjänster, telefonabonnemang x fler, larmtjänster, prenumerationer, försäkringar och en massa annat. En hel djungel skulle jag vilja påstå.

En del av den djungeln har vi försökt att ta oss fram i, men det är ju inte lätt! Det började med att jag fick pengapanik i våras, så i början på sommaren sa Martin upp alla betalkanaler som vi haft. Jag hade ingen aning om vad eller hur många vi hade, jag vet faktiskt inte ens hur man slår igång de där kanalerna… Redan i våras sa vi upp vår fasta telefon, nu har vi bestämt att vi ska öka på min surf på mobilen så kan jag använda den även till datorn hemma och säga upp ett svindyrt internetabonnemang. Bara på dessa två åtgärder har vi sparat ca 1000 kr i månaden. Fattar ni va sjukt!

Vi har bytt larm och larmföretag, det var kanske inte ett jättesmart beslut då vi fick betala en hel del för installationen – men under året har vi sparat igen detta och då kommer det att bli billigare per månad. En genomgång av hus- och bilförsäkring visar att vi har helt ok avtal där, bilen använder vi knappt sedan älgkrocken. En del grejer gick sönder under sommaren, dessa lyckades min pappa att laga tack o lov – så sparade vi lite pengar där också och slapp att köpa nytt.

När vi ändå höll på så gick vi även igenom våra bankkort och bestämde oss för att skaffa SAS-kort. Jag har länge haft ett sånt som man samlar poäng med, men nu har vi även ett som vi betalar med och på så sätt samlar vi poäng ännu fortare. Poäng som man kan resa för  🙂

Vi lever rätt sparsamt och har inga dyrare vanor. Vi kör bil någon gång i veckan, storhandlar, drar ner värmen inne, tvättar fulla maskiner, kollar begagnatmarknaden osv. Då finns det inte så mycket mer att dra in på när man försöker spara pengar faktiskt. Men det finns ändå en del… som telefoner och tv-kanaler – det är sjukt mycket pengar som går där. De där 1000 kronorna som vi nu sparar i månaden, sitter rätt fint när vinterresan ska betalas. Å då betalar vi alltså med SAS-kortet och får poäng som vi sen kan resa en gång till för. Så himla bra!

Detta är INTE ett sponsrat inlägg för SAS eller pekpinnar till den som slösar! Jag vill bara poängtera att det finns pengar att spara på att gå igenom alla de där avtalen man har, men kanske inte använder, eller kan få billigare eller gör smartare. Å när man tar bort och resar upp i avtalsträsket får man bättre översikt och mindre att ta tag i nästa gång. Men visst är det en djungel… en jäkligt tråkig djungel… men nu är det gjort för den här gången!

När vi fick inbjudan till galapremiären till Tom Cruise senaste actionrulle tackade jag ja mest för att Martin ville se den. Jag är inte så jättemycket för action, tar hellre en stund i biomörkret med Mamma Mia. Men så tänkte jag att jag ju alltid kunde sova i 2,5 timme… så fel jag hade!!!

Mission Impossible handlar om agenten Ethan Hunt som spelas av Tom Cruise. Ethan Hunts hemliga grupp för omöjliga uppdrag måste till varje pris stoppa och avslöja hot mot världen. Den här gången är det en affärsuppgörelse om plutonium som måste stoppas. Jag har inte sett någon av de hittills sex filmerna men självklart har jag hört talas om dem. Den enda action som jag egentligen varit halvt om halvt intresserad av har varit James Bond, så där i nödfall. Å ska jag se en actionrulle så ska den vara kort, max 2 timmar, jag höll alltså på att smälla av när Martin sa att den här var 2,5 timme. Men men, jag hade tackat ja och då är inte jag den som uteblir. Det är jag ganska glad för  🙂

Dresskoden för kvällen var perfect black, då LG är samarbetsparter av filmen och passade på att lansera en serie produkter med samma namn. Så vi klädde alltså upp oss i svart, helt fel när det är högsommar och 30 grader varmt. I foajén var det dessutom runt hundra grader, men i salongen var det svalt. Som filmgodis fick vi mitt favoritgodis! Lakrits från Lakrids By Bulow stod i stora burkar överallt, jag samlade på mej så det räckte hela filmen. Min favorit är D, men A funkar också bra. Detta blev även min middag för kvällen. Ops!

Skulle jag inte gilla filmen så hade jag iaf mitt favoritgodis att snaska på och kunde alltså även sova ett par timmar. Men filmen var faktiskt bra! De 2,5 timmarna gick jättesnabbt och jag blev inte ens lite uttråkad eller sömnig. Det är ett väldigt gott betyg för att komma från mej. Tom Cruise är faktiskt himla bra, filmen är både spännande och riktigt rolig stundtals. Som i alla riktiga actionfilmer så är det superhjältar, banditer, biljakter, kärlek, brutala avrättningar och jakt med både motorcykel och helikopter förstås. Och Tom Cruise gör all stunt själv – sånt imponerar faktiskt på en gammal filmarbetare som mej. Dessutom är den snyggt filmad och man hinner se vackra vyer från både Paris och London.

Mission Impossible Fallout är alltså helt klart sevärd – även om man inte sett de andra filmerna. Man fattar snabbt vad allt handlar om hur de olika karaktärerna förhåller sej till varandra. Det är inte tråkigt en sekund, utan helt klart underhållande. Å med rätt biogodis blir det såklart ännu bättre  🙂