Browsed by
Tagg: scen

Goliat – en film om omöjliga val

Goliat – en film om omöjliga val

Det kommer att bli bra. Så låter det flera gånger  under de 90 minuterna som filmen pågår. Goliat är en film om stark kärlek till familjen, kriminalitet och utanförskap. Det är omöjligt att inte beröras av den. Vi var på galapremiären i måndags.

Jag visste nästan ingenting om Goliat när jag satte mej i biosalongen. Det enda jag visste var att den var svensk… typ. Å jag gillar svenska filmer. Fem minuter in i filmen var jag fast! Jag var oerhört berörd och såg många av de killar och familjer som jag mött under mina år i tingsrätten. Ja, det var ju inte de killarna eller familjerna förstås, men kunde faktiskt varit eftersom alla roller spelas av amatörer som levt i skiten själva. De vet exakt hur de här rollerna ska spelas, de har varit där.

Det handlar om 17-årige Kim och hans familj. Mamman är sjukskriven och på väg att bli utförsäkrad, Pappa ska infinna sej hos kriminalvården om några dagar och sedan sitta inne i 16 månader. Här finns också två mindre syskon, där lillasyster och Kim har ett alldeles särskilt starkt band. Livet för familjen är hårt men kärleken är väldigt stark. Något jag även såg i tingsrätten.

För Kim handlar det om att ta över pappans roll i det kriminella livet eller sticka från allt och skapa sin egen framtid. Jag kan lova att hela biosalongen sitter och säger samma sak när han är på väg mot bussen som ska ta honom till ett bättre liv ”fortsätt gå!” Om han gör det eller ej, får ni helt enkelt se själva.

För den här filmen måste ni se, alla borde se den. Så här ser det faktiskt ut i Sverige, idag. Det är inget vanligt Svensson-liv, men de här familjerna finns. Vi kunde mycket väl ha fått ett av de där syskonen när vi var familjehem. Det är just barn i såna familjer som får extra stöd i form av en extra familj, antingen på del- eller heltid.

Det är en tuff ton, råa slagsmål, hårda tongångar och många ageranden som kan verka helt obegripliga för oss utanför den kriminella världen. Men detta är faktiskt en del av Sverige och vår verklighet. Därför borde alla på Soc, alla inom rättsväsendet, alla i skolan och alla som överhuvudtaget arbetar med utsatta familjer se den här familjen. För att få mer förståelse. Kanske ha som diskussionsämne och bjuda in skådespelarna. Filmen är för viktig för att bara spelas upp och glömmas bort. Den kan lära oss mycket och göra otrolig nytta för alla som orkar ta den till sej helhjärtat.

Man blir berörd, upprörd, förbannad, uppgiven och ledsen. Men där är också en hel del skratt. Se den bara!

 

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Snabbguide till höstens bästa teaterupplevelser

Så har vi klarat av det sista på scen på ett tag. Under två veckor har vi sett sex olika föreställningar, dessa är Broarna i Madison County, Såsom i Himmelen, Ghost, Jöback Med hjärtat som insats, Özz och Måns i Världens historia och Tommy Körberg som Lola. Alla finns recenserade på Du i Fokus, klicka bara på föreställningen du vill veta mer om så kommer du dit.

Jag tänkte inte berätta om dem i ordningen som vi sett dem, utan i den ordning som jag gillar dem. Jag har en vinnare, däremot ingen förlorare för jag kan inte bestämma mej så några hamnar på samma plats.

Höstens stora favorit är Såsom i Himmelen. Det är nästan tidernas favorit till och med. Den står i samma klass som bla Phantom of the Opera, då fattar ni. Det är världsklass. Rollerna är perfekt castade, huvudrollerna är magiska, det finns inte ett enda fel. Det är total njutning i nästan tre timmar! Det är så bra så bra så!

På andra plats kommer Lola, där Tommy Körberg briljerar som transvestit. Han har aldrig varit bättre! Körberg är så bra att han försvinner, kvar är Lola – Körberg ÄR Lola. Från första sekund sitter vi som klistrade och uppfylls av det vi ser. Det är berörande, kärleksfullt och total världsklass! Kanske inget för folk under 40, men definitivt för oss andra och kanske särskilt våra föräldrar som kommer att älska musiken.

Sen blir det svårare, men jag tror att jag sätter Jöback på tredje platsen. Med hjärtat som insats är en show med superproffs i alla hörn. Det händer saker överallt i salongen och känns lite åt burlesk- eller varietethållet. Det är INTE en show med Jöbacks gamla trallvänliga hits, utan nästan bara nytt material. Det är snyggt, proffsigt och läckert.

Frågan är om inte Ghost får dela tredjeplatsen med Jöback? Filmen Ghost har gjorts  till musikal med några av Sveriges bästa artister. Effekterna är skithäftiga och skådisarna briljanta, men det når inte hela vägen upp till perfektion. Jag tror att det beror på de gråklädda dansarna som jag inte förstår mej på. Klart jag fattar att det är spöken, men för mej fyller de ingen funktion utan blir bara irriterande. Om de däremot får en egen show är jag först i kön, för de är superduktiga!

På en delad sista plats sätter jag Broarna i Madison County och Özz och Måns med sin Världens Historia. Broarna har också några av Sveriges bästa röster på scen, men det räcker inte riktigt till ändå. Jag vet inte riktigt vad som fattas, berättelsen finns ju där – men kanske är det så att höstens konkurrens helt enkelt är för hård. Hade den kommit till våren istället, hade jag kanske satt den först? Tycker man om filmen ska man absolut se musikalen, den har alt som filmen har plus två supertajta skådisar i huvudrollerna.

Özz och Måns… finns inget som liknar dem i vårt avlånga land och jag önskar jag hade haft dem som historielärare i låg- och mellanstadiet. Jösses var jag hade kunnat mycket! Jag avskydde historia, men med de här två som lärare hade jag förmodligen älskat det. På två timmar lär jag mej nog mer än jag gjort under hela min skoltid. Men det känns lite för mycket som ett företagsgig och de har lite för oftare roligare själva än vad publiken har. Det ÄR kul, absolut! Vi skrattar ofta högt, särskilt när de pratar om sommarens grilltrauma – men sen blir det lite för många moralkakor om miljön. Som säkert behöver tjatas om, men det blir lite för mycket.

Höstens scenutbud är härligt för en teaterälskare som jag, men konkurrensen är stenhård! Allt är otroligt bra och man blir definitivt inte besviken vad man än ser, men för att sticka ut och bli en snackis så måste man ha extra allt den här hösten. Det har både Såsom i Himmelen och Lola, där finns inte ett enda minus – det är perfektion.

Såsom i himmelen kommer att fortsätta till våren, så mitt tips är att ni väntar några veckor tills biljetterna släpps och sedan ger hela familjen i julklapp. Det blir en höjdarjulkapp som räcker länge  🙂

Jaha, det var mina tips. Andra som ser mycket och recenserar har sin lista. Det är svårt med både musik och teater, alla tycker ju olika. Men du kanske har fått en liten vink om hur hösten ser ut och vad som finns på teaterfronten som kan vara värt att avsätta en kväll för.

Berätta gärna vad du tycker om min lista och om du blir sugen på att se något eller tom redan köpt biljetter. Ha en fin teaterhöst!

 

Alla andra planer försvann med dagens dödsbud

Alla andra planer försvann med dagens dödsbud

Jag har en lång lista på inlägg som jag måste få ur mej, men den listan la jag snabbt åt sidan när jag nåddes av dagens dödsbud. Beskedet om att Barbro, Lill-Babs, lämnat oss var en spark i magen kan man nog säga och överskuggar just nu allt annat. Hon är en av de trevligaste och mest ödmjuka människor jag någonsin träffat.

Under mina 48 år på jorden har jag mött många offentliga personer. Det har varit artister, skådisar, musiker, tv-personligheter, idrottsmän, företagsledare, kungligheter och en massa annat. De flesta har bara passerat, men några har stannat kvar i hjärtat. En av dem är just Lill-Babs som hade den unika egenskapen att få ALLA att känna sej sedda och viktiga just där och just då. Hon hade alltid ett vänligt ord och en kram över.

Jag hade förmånen att träffa henne flera gånger och när jag för 20 år sedan bokade hela Filmstaden för en stor familjefest ställde hon upp utan tvekan. Barbro var en av dem som stöttade min kamp att vara hemma med barnen och som gjorde vad hon kunde för att hjälpa mej och alla andra som hade den önskan. Just den här gången ställde hon och Malin upp som domare i en teckningstävling där hundratals barn skickat in sina bidrag. Det blev en otroligt härlig dag med gratis filmvisning, show med Pippi och ett enormt ballongsläpp. Detta var den 15/5 1998 – vilken härlig dag vi fick!

Sedan dess har vi setts lite då och då på olika event och jobb. Och det jag slogs av varenda gång var just hennes otroliga vänlighet. Hon var vänligheten personifierad och jag vet ingen som har något ont att säga om henne. Barbro kunde skicka blombud spontant en tråkig tisdag, bara för att… eller dra iväg ett sms med ett hjärta. Hon var ren och skär kärlek, vänlighet och ödmjukhet.

Jag träffade henne senast i höstas på Kristallengalan, väldigt snabbt på röda mattan när jag jobbade. Hon kom tillsammans med den andra vänligaste personen i Sverige, nämligen Bert-Åke Varg och underbara Marianne Mörk. Trion skrattade sej igenom den låååånga mattan och gav alla fotografera vad de ville ha och jag fick en kram på slutet.

Det är inte många kvar nu av de där riktigt stora personligheterna. Jag tänker inte räkna upp de som är kvar, det blir för makabert… men jag fasar för de närmaste åren kan man väl lugnt säga. Sverige har redan blivit lite gråare och kommer att bli ännu mer med tiden. Det är några som lyst upp vårt land lite extra och där är förstås Barbro en av de starkast lysande stjärnorna.

Jag är mer berörd än jag varit på länge, och idag går förstås tankarna mest till de närmaste. Barbro – Lill-Babs – jag glömmer dej aldrig. Vi är många som aldrig glömmer dej. En stor stjärna har slocknat.

Kommer ni ihåg filmen Ghost?

Kommer ni ihåg filmen Ghost?

1990 hade filmen Ghost premiär. Dramathrillerna där Patrick Swayze och Demi Moore drejar… kommer ni ihåg? Det handlar om Sam och Molly som är lyckliga, men en dag blir de rånade och Sam dör av skadorna han får vid rånet. Filmen blev oerhört stor och belönades med Oscars.

För några år sedan blev filmen musikal och nu kommer den till Sverige. Igår var jag inbjuden till Chinateatern för att vara med när huvudrollerna avslöjades och få höra några bitar ur föreställningen. Det doftar succé lång väg!!!

Huvudrollsinnehavarna har handplockats och är några av sång- och musikalscenens starkast lysande stjärnor och dessutom några av mina favoriter. Sam spelas av Peter Johansson som jag sett bla i Jesus Christ Superstar, Rock of Ages, Jersey Boys och har även spelat i musikalen We Will Rock You på West End i London. Han kör ofta Queens låtar och gör det så jäkla bra!

Maria Lucia Heiberg Rosenberg gör rollen som Molly. Maria är en av Danmarks bästa musikalartister som nu pluggar svenska för glatta livet. Det excentriska mediet ”Oda Mae Brown” spelas av Gladys Del Pilar Bergh och rollen som Carl Bruner ser vi musikalstjärnan Bruno Mitsogiannis som också setts i bla We Will Rock You och Jersey Boys. Bruno är också en av mina favoriter.

Till detta kommer ett gäng dansare, en kör, magi och en massa annat. Sam är ju faktiskt död hela förställningen och ska kunna gå genom väggar och lite sånt… Så det kommer en expert hela vägen från Australien som är mästare på specialeffekter och skådespelarna får skriva på papper om att inte avslöja tricken för någon.

Vi fick höra tre nummer, det enda som finns inrepeterat hittills. Å satan i gatan så bra det va! De här fyra rösterna passar ju så bra ihop att man får ståpäls! Originalmusiken har bla Annie Lennox skrivit och nu ska allt översättas till svenska. På ett halvår ska man få ihop allt, 14/9 är det premiär och jag ser verkligen fram emot den!

Det här kommer bli så bra! Vicky von der Lancken har lyckats igen  🙂

 

Gillar ni TV-serier?

Gillar ni TV-serier?

Kollar ni på tv-serier? Tittar ni isf via den ”vanliga” tv´n eller har ni köpt kanaler? Fram till Martin kom in i huset så tittade jag bara på det som visades på SVT, TV 3 och TV4. Nu är det lite annorlunda…

När jag var ensam tillät inte ekonomin några extra kanaler, dessutom avskyr jag fjärrkontroller och fattar inte hur de funkar – så vi hade vårt grundutbud och klarade oss bra med det. För tio år sedan kom Martin in i hushållet, han var van vid lite mer än fyra kanaler… men från början var ekonomin mer än ansträngd så vi hade fortfarande mina standardkanaler ett bra tag och lika glad för det var jag. Men inte de andra…

Efter några år utökade vi basutbudet och fick lite fler kanaler, vilka har jag faktiskt ingen aning om. Jag lyckades hitta TLC efter ett tag och där hittade jag kul program och med dessa var jag mer än nöjd. De andra fattade ju hur fjärrkontrollerna funkade och kollade på en massa program och kanaler som jag inte ens visste att vi hade och fortfarande inte har koll på.

Jag vet fortfarande inte hur fjärrkontrollerna fungerar och orkar inte lära mej det heller, tur är nog det annars skulle jag inte få något gjort alls på dagarna. Sedan barnen flyttade hade vi nämligen börjat kolla på serier! Kvällar och helger går nu åt till att maraton-titta på någon serie, det kan bli ett par avsnitt varje dag. Vi tittar alltid tillsammans, jag vet ju inte hur jag hittar dem…

Jag tror att allt började med att vi tittade igenom alla avsnitt av Glee, sen fortsatte vi med Ones upon a time, Doc Martin, Empire, Outlander, Blacklist och Bones och säkert något mer som jag inte kommer ihåg. Det där med att vänta en vecka på nästa avsnitt börjar kännas lite avlägset faktiskt. Nu kan man titta igenom en hel säsong på bara några veckor och sedan börja på nästa. Vi har precis avslutat en serie och vet att det finns nya säsonger av en del som vi följer, så nu är frågan om vi ska fortsätta med Empire, Blacklist eller Outlander… vilken skulle ni ta?

Har ni några favoritserier? Kan ni tipsa om något som vi borde se?

En viktig superhjälte

En viktig superhjälte

Jag vill gärna påstå att jag är ganska fördomsfri, ändå vet jag att vi alla har fördomar mot en massa saker. Men något jag verkligen tror på är alla människor lika värde och rätt och särskilt rätten att älska den man vill.

Jag försöker att dra mitt strå till stacken i hbtq-kampen, men den som verkligen gör det är Rickard Söderberg. Operasångaren som ser hård ut utanpå, men egentligen är mjuk som en nallebjörn på insidan. Han får avföring skickad till sej och lever under ständigt hot, ändå ger han aldrig upp! Vi här ute i lilla Tumba hade förmånen att få ”hoosta” hans turnépremiär – Rickard Söderberg är Gaytenor. Ni som inte var där missade verkligen något!

Rickards nya föreställning är en resa i hans liv. Vi får ”träffa” alla personer som betytt något alldeles extra för honom och gjort honom till den han är. Berättelserna varvas med härlig musik, en del nyskrivet just för showen. Självklart tar han även upp hbtq-frågor och kampen som utkämpats på alla håll i världen och som fortfarande utkämpas på många håll. Även om Sverige och några andra länder har en hyfsat öppen syn, så är det många länder som inte har det och där man fortfarande blir bestraffad för sin läggning.

Här i Tumba hade man gått man ur huse, lokalen var fylld till bristningsgränsen. De flesta var väldigt berörda både av berättelserna och musiken. Det här är en enormt viktig show som nu är på turné i 40 städer, men jag hoppas och tror på fler! Har du inte bokat en biljett, så gör det snabbt som attan – för detta måste du se! Man blir berörd, upprörd och så innerligt varm i hjärtat. Rickard har en alldeles särskild förmåga att ge alla de känslorna, på en och samma gång!

Även om mycket av det han tar upp är fruktansvärt och obehagligt, så var det något av det bästa jag sett på en scen. Detta önskar jag att varenda homofob och motståndare skulle se… men de fallen är väl redan hopplösa antar jag…

 
Follow my blog with Bloglovin

Ni måste se Gentlemannen!

Ni måste se Gentlemannen!

Teatersäsongen har börjat och vi har sett lite av det som precis kört igång. Förra veckan såg vi bla Heisenberg på Scalateatern och Gentlemannen på Oscarsteatern. Bägge är sevärda, men jag vill berätta mer för er om Gentlemannen för den var outstanding!

Gentlemannen är en musikalkomedi i Monty Python-stil kan man kanske säga. Det anmärkningsvärda är att Henrik Dorsin spelar åtta olika gubbar och alla blir mördade på olika sätt. Han är helt briljant och så otroligt proffsig! På scen finns även Emmi Christensson som spelade Christine i Phantom of the Opera, dramatenskådisen Andreas T Olsson, musikalstjärnan Sara Jangfeldt och Suzanne Reuter. En otroligt bra kombination av skådespelare som alla lyfter föreställningen och gör den till det den är.

Det hela handlar om Monty som iom sin mors död får veta att han är arvtagare till en rik släkt. När han börjar kika närmare på den nya släkten ser han att han bara är några grenar bort från ett fett arv, de där grenarna kanske går att göra sej av mej… sen börjar en härva av mystiska dödsfall och en ny släkting som kommer närmare och närmare arvet. Åsså är det lite kärlek och svartsjuka på det, så är hela storyn lixom komplett.

Dorsin är så otroligt bra! Ja, de andra också – men det är lixom Dorsin som märks mest och är riktigt imponerande. Man skrattar högt mest hela tiden och tiden går så otroligt fort. Tempot är högt, dekor och skådespelare far fram och tillbaka och Dorsins alla kläd- personlighets- och könsbyten går ofattbart snabbt. Replikerna är många och rappa och alla på scen ser ut att ha så otroligt roligt!

Vi älskade Gentlemannen och alla vi hittills har pratat med har också höjt den till skyarna. Det är en perfekt föreställning att ta med barnen till teatern för första gången, om de är iaf 7-8 år och äldre. En föreställning att se med hela familjen utan att den för den saken skull är en barn – eller familjeföreställning utan mer vuxenteater. Sånt som mina barn hade älskat när de var små. Mina barns teaterdebut var med Aftershave på Cirkus som 6-7-åringar, de var helt saliga  🙂

Vill du skratta och ha en riktigt rolig kväll, se Gentlemannen! Behöver du en bra present; ge bort biljetter till Gentlemannen. Detta kommer att bli vårens skrattfest, det måste bli det – det finns lixom inget annat alternativ. Se den!

Teater bara för nöjes skull!

Teater bara för nöjes skull!

Jag går mycket på teater och jag älskar det! Oftast blir jag inbjuden för att se föreställningen och  sedan skriva om den. Då tittar man på ett helt annat sätt än när man sitter där bara för sitt höga nöjes skull. Igår fick jag se The Book of Mormons, som en helt vanlig teaterbesökare. Så skönt!

När man ska skriva om en teaterföreställning eller show tittar man på detaljer, lyssnar på falska toner (om det är en musikal), kollar in dekoren och scenbyten, kläder, lyssna på publikreaktioner och en massa annat. Man letar fel  och höjdpunkter kan man nog säga. Man tittar aktivt och även om man njuter och har trevligt så kopplar man inte av.

Igår var jag på träff på Chinateatern och fick veta allt om teateråret 2018 på China- och Oscarsteatern och efteråt fick vi se The Book of Mormons som vi såg redan förra hösten. Detta var hundrade föreställningen och jag skulle inte skriva om den, bara njuta av föreställningen. Så härligt att bara sitta där och ta in allt och verkligen vara ett med det som händer på scenen. Jättekul att få se den igen när den gått ett drygt år och skådespelarna verkligen vuxit in i sina karaktärer. Jag vidhåller att detta är något av det roligaste som visats på en teaterscen. Men med en del tänkvärda grejer också…

Jag var alltså där för att få veta allt om nästa år, det var lixom det som var grejen. Den lilla, ganska intima träffen, hölls uppe på vinden på Chinateatern. Vicky och Johan von der Lanken och Bosse Andersson mfl höll en kort presentation med lite bubbel och trevlig snack. Det stora nästa år är det som fortfarande är ganska hemligt, nämligen Gost som går upp nästa höst. Ni vet den där filmen med Demi More och Patrick Zwayze som spöke. Hur vi än försökte så gick det inte att få ur Vicky några namn… jag har inte ens några idéer på vem jag vill se.

Innan dess får vi se Henrik Dorsin i Gentlemannen där han spelar hela åtta roller! The Book of Mormons går en bit fram på våren, sen kommer Jill Johnson och tar över scenen fram till sommaren. Som en lite parentes kan man väl säga att Intiman kommer att visa Sound of Music. Intiman är lillaystern i gänget som glöms bort lite ibland. Även Krusenstiernateatern i Kalmar är under Vickys vingar och där kommer Tomas Petterson hamna i Dubbel Trubbel i sommar. Å hösten på Oscars är totalhemlig! Det enda vi fick veta är att det är en produktion man jobbat på sedan 2012 för att få hit och att det är en film som blivit musikal. Jag har faktiskt ingen aning!!! Man kan ju spåna kring det som visats i London, men mycket har ju redan visats även här. Spännande!

Mitt i informationen kom Per Andersson och Linus Wahlgren upp och hälsade. Med den hundrade föreställningen framför sej och jubileumsfest var bägge taggade till tänderna och det syntes även på scen. Det märks att de gillar att jobba ihop, de slänger käft, pikar varandra och är som två bröder ungefär. Senare under föreställningen gjorde de allt för att få varandra att komma av sej, vilket också lyckades  🙂

Det var verkligen en toppenkväll! Nästa år blir väldigt spännande för en teaternörd som mej. Jag pratade med Vicky och Bosse om att det till hösten är 30 år sedan Phantomen sattes upp i Sverige första gången och att jag planerar jubileumsfest. Jag blev väldigt glad när de vill vara med och planera festen med mej. Ikväll ska jag träffa gamla Phantomengänget och senare åker jag till Artipelag och kollar in Snödrottningen med Rickard Söderberg. Håll koll på instagram @marlenerinda för bilder. Två roliga teaterdagar och jag ser verkligen fram emot nästa år då jag kommer att se en massa roliga uppsättningar på olika scener. Love it!

Godaste julbordet jag ätit!

Godaste julbordet jag ätit!

Förra lördagen åkte vi direkt till Grand Hotel när vi klivit av Birka Cruises. Fyllda med julkänsla skulle vi få se premiären av Niklas Strömstedts julshow på Grand Hotel. Självklart testade vi julbordet också!

Jag vågar nog påstå att Martin och jag numera är något av julbordsproffs. Det tycker jag nog att man kan säga när man förra året åt sej igenom ett tiotal julbord och ungefär lika många i år. Många frågar om vi inte är trötta på julmat när julafton väl kommer, men det är vi faktiskt inte. Vårt eget julbord är rätt litet, så det är bara trevligt att få testa lite annat.

Grand Hotels julbord är enormt! Vinterträdgården är vacker även opyntad, men i julklädsel blir det ännu finare och otroligt mysigt. Maten är vackert upplagd och julpyntet trängs även på julbuffén. Bara det visuella intrycket är alltså till belåtenhet. Sen smakar man och hamnar i någon slags julbordshimmel. Allt är sååå gott! När jag kom till den varmrökta laxen hade jag kunnat stanna, det var nog det godaste jag någonsin ätit i hela mitt liv! Den bara smälte i munnen, så gott!

Det vi brukar kolla extra på är förstås julskinkan, jansson, köttbullar och traditionella grejer som tex lutfisk. Allt fanns här och var av bästa kvalitet. Det fanns tom grisfötter! Det enda negativa vi har att säga om det dignande julbordet är att kaffe/te på maten borde vara gratis. Det kostar ändå rätt mycket att äta på Grand, då borde man kunna bjuda på kaffe till efterrätterna.

Som extra efterrätt får man alltså Niklas Strömstedt och det är ju en efterrätt som heter duga! En av mina favoritalbum är OM som kom 1990, så han har funnit med i mitt liv ett tag. Jag såg verkligen fram emot att både se och höra showen.

Scenen var julpyntad och musikerna uppklädda till tänderna. Som det ska vara på en julshow. Så mycket julmusik var det kanske inte, men med stämningen och hans mellansnack blev det ändå en helhet som blev ”julig” och när ”Tänd ett Ljus” spelades upp var hela kalaset komplett! Jag hade fått höra alla mina favoriter, ätit god mat och var mer än nöjd.

Ska man bara äta ett enda julbord i år så är mitt tips att man kollar in Grand Hotel, med eller utan show – men showen är förstås grädden på moset. Jag hoppas få komma tillbaka även nästa år och se om laxen är lika god då och kolla in årets julshow. Så mysigt! Och gott  🙂

Missa inte Tomas Ledins show!!!

Missa inte Tomas Ledins show!!!

Jag ligger sååå efter och har sååå mycket att berätta för er! Vi har varit iväg och sett Tomas Ledin på Cirkus och Niklas Strömstedt på Grand Hotell, ni som hänger med mej på Instagram vet hur otroligt bra allt har varit. Nu ska jag börja skriva ikapp här på bloggen. Vi börjar med Tomas Ledin!

Jag fick hem Tomas Ledins jättefina bok ”Inte ett moln så långt ögat kan nå” och tillsammans med showen blev det en komplett upplevelse. Showen ”Skarpt läge” är en resa genom Tomas Ledins artistliv och alla de musikskatter som han har. Han är ju faktiskt en ganska stor del av svensk musikhistoria.

I boken beskriver han sitt liv, precis som han gör i showen. Men i boken lyfter han särskilt fram 25 av sina hits och bjuder både på text och ackord för den som vill spela med. Men inte bara det! Han berättar även hur låten kom till och särskilda minnen runt den. Detta gör att det blir ännu mer speciellt när han spelar dem i showen. Man får mer kött på benen lixom.

Boken är fin och showen är helt suverän! Scenen är ganska enkel från början och låtarna ganska lugna… men vart efter så blir scenen mer avancerad och musiken bygger upp ett crescendo som heter duga och avslutningen är allt annat än lugn! Att se Tomas Ledin dansa på bordet är bara en av anledningarna att se showen! Den fantastiska musiken, hjärtligheten och värmen är några andra.

Jag fort runt som en galning med kameran för att få de bästa bilderna. Det gick sådär… men några bra fick jag, det är inte så enkelt att fota konserter faktiskt. Men roligt! Jag hade gärna tagit en bild av hel ensemblen samlad, men lyckades inte. Däremot fick jag en liten date med Laila Adele efteråt, som är en av flera handplockade och galet duktiga artister som är med på scen.

Gillar ni Tomas Ledin så ska ni både läsa boken och se showen. Det finns några datum kvar i Stockholm, sen är det göteborgarnas tur. Vi hade en toppenkväll! Detta får man inte missa helt enkel, särskilt inte om man gillar Ledin och är intresserad av musikhistoria. Eller om man vill se Ledin dansa på bordet  🙂