Browsed by
Etikett: scen

Vissa filmer berör mer än andra

Vissa filmer berör mer än andra

Jag har inte varit något större fan av Peter Jöback. För mej har han varit en bra sångare och artist, inget mer än så… förrän nu… I hans egna show på Cirkus visade han upp en sida som imponerade på mej. Igår såg vi hans nya film och jag blev totalt golvad! (Vi fotade Röd Mattan, så ni får lite bilder från kvällen längst ner.)

”Jag kommer hem igen till jul” handlar om världsartisten Simon som kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Detta är handlingen i korthet, det är mycket djupare än så…

Jag fick se lite av filmen tidigare i höstas på en sk pressdag på filmhuset. Redan då fick jag lite ont i magen av de 10-15 minuter som visades för oss. Igår såg jag hela… och fick lika ont i magen igen. Filmen är skitbra! Men den är obehaglig och tar upp familjehemligheter som legat och grott alldeles för länge. Jag kan inte säga att jag känner igen mej, absolut inte – men jag vet ju att många har det så, att man visar upp den fina ytan och sopar allt jobbigt under mattan. Det som inte syns finns ju inte.

Jöback är helt briljant! Johannes Bah Kuhnke likaså. Ja, asså… hela gänget är helt fantastiskt bra! Filmen är absolut sevärd, men det är ingen myspysig julfilm. Visst finns det tindrande barnaögon och gnistrande snö, men det är långt ifrån dominerande. Här nystar man upp trådar av obehagliga familjehemligheter som till slut berör hela byn. Jag sitter där i mörkret och tänker på alla dem som faktiskt har det så här. Som träffas en gång om året, klistrar på sej sitt leende och låssas som ingenting och är helt slut när julen är över av ansträngningen. Jag vet folk som har det så! Å det känns helt sjukt!

Även om det är jobbigt så måste det ändå vara bättre att prata ut om saker. Kanske blir det tårar, frustration,anklagelser och en massa andra känslor – men då får det väl vara så. Det blir med största sannolikhet en tornado utan dess like, innan alla bitar faller på plats och en ny relation kan uppstå. Kanske blir det inget bra alls – men det måste ändå vara bättre än att leva i en lögn.

När en film väcker så många tankar så måste den ju vara himla bra. ”Jag kommer hem igen till jul” är himla bra! Se den! Men räkna inte med en myspys julfilm, den här har ett helt annat innehåll. Ett som får en att tänka och det gillar jag!

Som sagt; jag var inget större fan av Peter Jöback tidigare – nu har jag en helt annan uppfattning och en stor respekt för honom.

Spännande, men mest rolig, Robin Hood the musical!

Spännande, men mest rolig, Robin Hood the musical!

Dröse & Norberg gör det igen! Perfekt casting, härlig musik, massor med humor och skitsnygga kläder! Jag är så stolt över att ha så talangfulla vänner!

För fjärde året i rad sätter Anna Norberg och Robert Dröse upp en klassisk saga som de gjort om till något alldeles särskilt. Först var det Snövit, sen Aladdin, förra året var det Djungelboken och nu var det dax för Robin Hood. Den ena bättre än den andra, frågan är hur de gör för att överträffa sej själva år efter år? Lyckas gör de iallafall.

Robin Hood är en saga vi alla känner igen, men som nu omarbetats till en modern musikal med mycket humor. Anna och Robert är bra på att hitta intressanta personer som spelar deras karaktärer och den här gången var det Martin Almgren som fick göra scendebut tillsammans med Axel Schylström. Man kan väl säga att debuten gick helt ok!

Jag bevakar egentligen inte barngrejer, men Anna och Roberts uppsättningar passar för alla åldrar – så det blev ändå några bilder från Röda Mattan. Ni ser dem längre ner.

Vad kan man säga om Robin Hood? Ja, att det är årets julklappstips! Å det är galet snygga kläder! Man har tagit hjälp av superproffset Peter Englund som verkligen skapar magi. Å nog syns det att det är hans kläder, särskilt när Prins John äntrar scenen i svarta lackkläder. Så coola!

Jag var ju tvungen att ha med mej en egen proffspanel, så jag kallade in Elmeri och hans mamma Annika. Elmeri satt som ett ljus precis hela tiden. I pausen hörde jag en grabb som skrek högt ”jag vill inte ha dricka och behöver inte gå på toa, jag vill ha ett svärd!!! Så nog gick den hem hos ungarna alltid 🙂

Hade jag haft små barn så hade jag absolut köpt biljetter i julklapp åt dem. Det hade faktiskt varit en självklarhet, så bra är den. Robin Hood the musical är har humor, härlig musik och galet snygga kläder. Se den!

Äntligen en riktig musikal!

Äntligen en riktig musikal!

Vad är egentligen en musikal? Ja, på Wikipedia kan man läsa att Musikal är en form av musikteater, en blandning av musik, teater och dans. Alla delar är alltså lika viktiga.

Jag älskar musikaler och ser allt jag kan komma över, mina favoriter är The Phantom of the Opera (vår uppsättning på Oscars förstås), Cats, Såsom i Himmelen och nu även Häxorna i Eastwick. Äntligen är man tillbaka till basic på nåt sätt, där musiken och dansen är viktigare än glittret. Där det töntiga får lysa lite extra och skådisarna tar ut svängarna lite till.

I fredags fick vi se första publikrepet av Häxorna och det var såååå bra! Första gången med publik, långt ifrån färdigt alltså – men snudd på perfekt ändå. Snacka om att det kommer vara helt superbt på premiären på torsdag, som jag faktiskt också har förmånen att närvara vid.

Häxorna i Eastwick handlar om de tre ensamstående kvinnorna som drömmer om den perfekta mannen. Helt plötsligt dyker Darryl Van Horne upp från ingenstans och rör till deras tillvaro en del. Inte bara deras tillvaro, utan hela samhället faktiskt.

Peter Jöback spelar Darryl Van Horne och jag har aldrig sett honom bättre! I hans egna show för något år sedan fick jag se den stjärna som alla pratar om och i den här rollen är han helt suverän! Som de tre kvinnorna ser vi fantastiska Linda Olsson, Kayo och Vanna Rosenberg. Men det är Sussie Eriksson som kommunens ordförande/borgmästare som lyser mest! Hon är galet bra! Om ni kan era Häxor så vet ni att hon blir förhäxad och kräks upp både det ena och det andra och det gör hon… en hel del överraskningar på scen är det också – men dem tänker jag inte berätta om dessa får ni se och uppleva själva. Jag skulle faktiskt förstöra hela grejen om jag berättade.

Detta är så bra så tårna nästan krullar sej! En riktig, tvättäkta musikalupplevelse där sången och dansen får ta plats. Det är så bra! Men visst, det är ju Cameron Mackintosh, som står bakom allt, precis om han gjorde med bla Cats och The Phantom of the Opera. Han vet vad han pysslar med lixom.

När vi jobbade med Phantom var det supernoga att vår produktion såg ut exakt som den i tex Hamburg eller New York, det skulle inte vara någon skillnad alls – förutom språket. Mackintosh var superpetig, med all rätt! ALLA ska få samma upplevelse, var de än ser den. Och jag kan tänka mej att det är så fortfarande, det ska vara perfekt. Varenda detalj ska vara rätt.

Ska ni bara se en enda grej i höst, så är det Häxorna ni ska se. Om ni sett Såsom i himmelen alltså… de två ligger på samma nivå 🙂

Teatersäsongen har börjat!

Teatersäsongen har börjat!

Äntligen är september här med sina härliga teaterkvällar. Det blir en del sena kvällar, men det gör inget – jag älskar det!

För oss satte det igång igår och först ut i raden var En värsting till syster, på Chinateatern. Det är alltid extra roligt när vänner är med i produktionerna, den här gången var det bla Peter Gröning som präst och Karl Dyall som maffiaboss. Kul kul!

Vi går oftast på publikrepetitionerna som jag tycker är superroliga. Nästan vad som helst kan hända, en del grejer är inte färdiga och det kan bli lite fel. Det är också en chans att träffa fd kollegor och vänner, då många gamla teatermänniskor blir inbjudna de här kvällarna. Å så var det även igår.

Jag har inte jobbat på Chinateatern, däremot på Oscars- och Vasateatern och Intiman. När jag jobbade där på 90-talet var det fyra fristående privata teatrar, eller… Oscars, Vasan och Intiman ägdes av Sandrews som också hade biografer, China var för sej. Men det roliga var att vi som jobbade på teatrarna aldrig kände någon konkurrens, tvärtom faktiskt – vi träffades varenda ledig minut och hade så kul.

Peter Gröning var med i The Phantom of the Opera som jag jobbade mest med, Karl Dyall däremot såg jag bara i förbifarten tillsammans med sin syster Sharon som då var på China. Honom lärde jag egentligen inte känna förrns för några år sedan. Igår såg jag dem alltså bägge två på scen tillsammans och det var sååååå bra!

Ni kan historien va? Dolores ser sin pojkvän begå ett mord och göms i ett kloster fram till rättegången. Där ska hon hålla låg profil, men gör succé med kyrkokören och hamnar på tv. Typ.

Dolores spelas superbt av Gladys Del Pilar. Rollen är lixom skriven till henne, och till Whoppi förstås som gjorde den på film. Det finns inga andra som kan göra den! Det känns verkligen som att manuset är för just dem och Gladys strålar precis varenda sekund. Överhuvud taget så är castingen helt suverän, men det brukar den vara när Vicky von der Lancken har varit med och bestämt. Det mesta blir väldigt bra i hennes händer helt enkelt.

I övriga roller ser vi bla Suzanne Reuter, Charlotte Strandberg, Kim Sulocki och Ebba Irestad som kanske inte är så känd just idag, men henne kommer vi att få se mer av. Jösses vilken pipa! Suzanne Reuter är ju alltid alldeles extra, och Charlotte Strandberg och Kim Sulocki slår det mesta när det gäller kroppspråk. Suveränt!

En musikal brukar vara runt 2,5 timme inkl paus, denna är något längre. Men tiden flyyyyger iväg och är slut snabbare än man vill. Musiken är bra, även om inte sången alltid sitter riktigt till 100% än, kläderna är helt fantastiska och så är det när Camilla Thulin varit med och designat. Dekoren är riktigt läcker och det flyttas vägar från alla håll för att ge önskat utseende och effekt. Överhuvudtaget är det en snygg och underhållande produktion som jag verkligen kan rekommendera! Se den! Ni bokar biljetter HÄR!

Ikväll ska vi på premiären av filmen om Downton Abbey, det ser jag verkligen fram emot. Och på fredag ser vi Häxorna från Eastwick på Cirkus, det blir också väldigt spännande. Ni får hänga med i svängarna om ni vill, instagram @marlenerinda Allt kommer nämligen inte ut här 🙂

Här handlar allt om Game of Thrones!

Här handlar allt om Game of Thrones!

Jag är i Belfast på Nordirland just nu och har fullt program, en hel del handlar om Game of Thrones eftersom mycket filmades här.

Jag är inget superfan, men gillar serien. Särskilt gillar jag kostymerna och dem fick jag verkligen frossa i igår. Game of Thrones Exhibition är

en utställning som ska gå på turné, så den borde komma till Sverige också så småningom. Se den! Här finns mängder med kostymer från serien, vapen, drakäggen samt drakarna. Det var riktigt häftigt att kunna se detaljer och dessutom veta att det är en svenska som gjort flera av dem.

Utställningshallen ligger brevid en gigantisk hangar där en del scener spelas in och på andra sidan står flera av kulisserna. Tillsammans med ett gäng byggkranar, kulisserna är nämligen också gigantiska.

Just här i Belfast där jag varit senaste dygnet står även stora mosaikskulpturer runt hamnen med de olika klanernas flaggor. Här finns även en av tronen, som förstås finns på plats inne på utställningen också.

Mycket handlar om GOT här och drar förstås en hel del turister. I eftermiddag är det meningen att vi ska åka helikopter över några av inspelningsplatserna, som jag förstått det så finns det 26 stycken sammanlagt. Det ska bli skitkul! Vi ska även promenera i en skog som hör till serien på något sätt. Häng med på instagram @marlenerinda om ni är intresserad.

Den som gillar serien borde verkligen åka hit, det går direktflyg från Stockholm och kostar ett par tusen. Hotell finns det gott om i olika prisklasser, själv bor jag på ett superfint som heter Grand Central Hotel Belfast, på 17:e våningen med utsikt över hela stan!

Vi är tio väldigt olika personer som är med på resan, en del ska filma för tv-shower eller program, andra skriver eller fotar. Ett himla kul gäng från olika delar av världen. Jag har mest umgåtts med Dave från New York och Melissa från Kanada.

Nu ska jag ta en dusch och äta frukost. Hotellfrukost!!! Så gott. Och ta en sista titt på utsikten från mitt fantastiska rum, vid 10 drar vi vidare. Har ingen superkoll på var… det visar sej 🙂

Bakom kulisserna på Lets Dance

Bakom kulisserna på Lets Dance

Igår var det dax för Kristin Kaspersen och Magdalena Forsberg att göra upp i finalen av Lets Dance. Jag besökte genrepet för att ta lite bilder. Mycket som händer under programmets gång syns inte på tv.

Genrepet är ungefär mellan 15 och 18. När jag kom dit fick jag visa upp min väska för en vakt, fick ett passerkort och blev visad var jag fick röra mej under eftermiddagen. Jag var enda journalist/fotograf på plats och var i princip ensam på pressläktaren, så jag hade gott om plats att gå runt och få bilder. Det blev över 800 bilder på de timmarna, nu när jag kollat igenom dem är det bara ungefär 200 kvar. Det är svårt att fota dans, mycket blir väldigt suddigt och personal springer ivägen.

Publiken är rätt gles på genrep, så folk ur produktionen får agera publiken och får flytta på sej vart efter kamerorna flyttar sej. Det får inte se tomt ut på bild. Det som filmas under genrepen ska användas till reklam, bandade inslag, snabbrepriser osv. Det läggs sedan in under direktsändningen som vi ser på tv. Danserna repeteras precis som de ska vara i programmet, både av gamla deltagare och finalisterna, så jag fick äran att se alla dansnummer först. Redan då förstod jag att Kristin skulle ta hem vinsten, hennes dans var ”gladare”och lättare att ta till sej på något sätt. Tobias Karlsson är en fantastiskt koreograf och människa och hans dansnummer var otroligt vackra – men förmodligen lite för djupa och svåra att ta till sej för gemene man.

Jag gillar genrep eftersom det är mycket skratt och mer avslappnat än när det verkligen gäller. Nu gick deltagarna runt, särskilt där jag var, hälsade glatt och pratade en stund. Jag tror jag lyckades hälsa på alla mina bekanta förutom Tilde som var fullt upptagen med sin familj som också var där. Men Tony, Ann, Malin, David, Cissi, Jasmine, Aaron, Thomas och alla andra fick jag kram- och pratstund med.

När genrepet var färdigt och allt satt där det skulle, gick jag ut för att fota VIP-publiken. Men jag ville gärna hinna hem till sändningen, så jag missade de flesta. Medan jag gick därifrån började alltså folk att komma dit. Å jag visste precis vad de hade att vänta sej – en alldeles fantastisk kväll! David Watson och hans team hade verkligen toppat alla föregående finaler. Detta var helt makalöst!

Här pepprar jag med lite bilder:

Dessa är tagna av mej, vill ni använda dem så vill jag att ni frågar 🙂

Nästa vecka ska jag på fler spännande grejer, häng med på Instagram @marlenerinda

En enkel sammanfattning av Game of Thrones

En enkel sammanfattning av Game of Thrones

Natten mellan söndag och måndag smäller det! Då visas första avsnittet av åttonde och sista säsongen av Game of Thrones. Sista och sista… det kommer att komma en sk spinn of – men det är sista säsongen som serien ser ut nu.

Jag är inte jättemycket för sk Fantasy och det tog lång tid innan jag ens orkade tänka tanken att se serien som typ alla har sett och pratar om. Men till slut så… tror vi tog ett maraton efter någon av mina operationer. Jag kan inte säga att jag fastande totalt, MEN jag tycker det är snyggt filmat, läckra kostymer, bra karaktärer och jag vill absolut se vad som händer. Eftersom jag vet att fler är ungefär som jag så tänkte jag sammanfatta säsongerna lite och berätta lite om serien. En kul grej är att vi för några veckor sedan faktiskt träffade en av skådespelarna, nämligen Flip Robinson som bla ”dubblar” Hodor och The Mountain. En härlig irländare som nu kör turer mellan de olika inspelningsplatserna på Irland.

Game of Thrones är en amerikansk TV-serie baserad på romanserien Sagan om is och eld av författaren George R.R. Martin. TV-serien är skapad av David Benioff och D.B. Weiss. Det första avsnittet sändes den 17 april 2011 i USA på HBO och är en världens mest populära tv-serier genom tiderna. Inte så konstigt kanske med tanke på att den vunnit hela 47 Emmys. Nästan på dagen 8 år senare släpps alltså sista säsongen.

Game of Thrones har spelats in på Malta, Nordirland, Island, Kroatien och Marocko och alla de olika inspelningsplatserna har ökat turismen rejält i de berörda länderna. Vi hoppas få åka med Kip på hans rundtur och med honom som guide förstås.

Serien utspelar sig på de fiktiva kontinenterna Westeros och Essos där somrarna och vintrarna kan pågå i åratal. Game of Thrones har tre stora berättelselinjer, den första handlar om Järntronen av de sju kungadömena i Westeros. Man får följa de allianser och konflikter som uppstår bland de adelssläkter som antingen gör anspråk på tronen eller strider för självständighet från den.

Den andra berättelselinjen fokuserar på de två sista ättlingarna av den störtade kungafamiljen som lever i exil och planerar sin återkomst till tronen. Den tredje berättelselinjen handlar om Nattens Väktare som är ett ålderdomligt brödraskap som har i uppdrag att försvara riket från de folkslag och antika väsen som lever norr om den 200 meter höga ismuren. Vintern är på väg och med den kommer de odöda.

Det finns några huvudkaraktärer, men de är lite för många för att rabbla upp. Det som kanske är mest utmärkande för serien är att det inte finns några ”heliga” karaktärer, författaren låter faktiskt populära huvudpersoner dö. Det är ju inte jättevanligt. Dessutom skiftar karaktärerna ganska mycket från goda till onda och tvärtom, så det finns lixom något att tycka om hos dem alla. Det är svårt att hitta sin favorit, men en av mina är Arya och en annan är nog Tyrion, fast Brienne är också rätt cool.

Något som serien kritiserats för är att det varit våldsamma scener och mycket sex, något jag regerade på när jag såg första avsnitten. Hade inte Martin sagt att detta skulle lugna ner sej, vete sjutton om jag hade fortsatt att titta – men han hade rätt. Redan i andra säsongen var det mycket ”lugnare” och i tredje reagerade jag inte ens.

Efter säsong sex har manusförfattarna inte längre haft några böcker att utgå ifrån, så ingen utanför den innersta kretsen har vetat hur det ska gå. Eftersom man inte har några ”heliga kor” så kan alltså nästan vad som helst hända. Sista säsongen ska knyta ihop säcken på nåt sätt och det finns ju ganska många lösa trådar. Det finns faktiskt vadslagningar på gång och vilka som kommer att dö. Det man vet är att det ska stå en stor strid om Winterfell och att många av de mest populära karaktärerna kommer att dö i striden.

Vi får helt enkelt se vad som händer och vem som vinner kampen om järntronen. Det enda vi vet helt säkert är:

Winter is coming…

Ni som vet – ni vet 🙂

Eddie Izzard – Wunderbar(t)

Eddie Izzard – Wunderbar(t)

Känner ni till Eddie Izzard? Jag hade en vag aning om vem han var för flera år sedan, och fick veta mer när jag träffade Martin. Han är nämligen ett ganska stort fan, så när jag fick veta att Izzard skulle komma till Sverige fixade jag förstås biljetter. Han var rätt nöjd med sin julklapp som utnyttjades igår.

Eddie Izzard är född i Jemen och uppväxt på olika platser i England. 1985 kom han ut som transvestit och uppträder alltid i sin karaktäristiska outfit med rött läppstift, målade naglar, kjol/klänning och skyhöga klackar. Det gjorde han även igår. Izzard är ateist och driver mycket med alla religioner, han är påläst och gör det på ett högst vetenskapligt sätt. Izzard är påläst om väldigt mycket och är nog väldigt intelligent, någon har sagt att han är världens bästa lärare och kan lära ut i stort sätt vad som helst. Han gör det nämligen på ett sätt som får alla att lyssna.

I showen Wunderbar tar han upp allt som händer från The Big Bang till i torsdags. Det handlar Brexit och Donald Trumps ”Let’s make America hate again” och Kenny… alla som hört Izzard vet vem Kenny är. På mindre än två timmar tar han oss igenom hela evolutionen, med ljudeffekter och allt. Det är rappt, intelligent och sjukt roligt! Vet ni föresten att korstecknet kom till när man viftade bort flugor 🙂

Jag gillar det, men blir mest nyfiken på mannen bakom läppstiftet och klackarna. Vem är han EGENTLIGEN? Att han är passionerade med ett väldigt stort hjärtat är tydligt när han berättar om de 27 maratonloppen som vart och ett representerade Mandelas år i fångenskap och genomfördes för att hedra densamme. Att han dessutom sprang 43 maraton på 50 dagar för att smala ihop pengar till välgörenhet säger väl ett och annat om honom, mer än att han är lite galen.

Ändå vill jag vet hur han tänker, vad som format honom, vad han kallas av sina nära, hur han mår – bara en sån sak! Precis alla de saker som jag kommer att fråga mina blivande intervjuoffer… japp, jag ska börja med personintervjuer igen! Det var typ 15 år sen sist… Karl Dyall är först ut, honom träffar jag på tisdag. Intervjun kommer i Du i Fokus inom kort, bidra gärna med frågor och förslag på andra du vill veta mer om.

Eddie Izzard är en intressant person, som under våren och sommaren ska turnera i USA och sedan ställa upp i parlamentsvalet i England. Han kan nog ställa saker och ting både på huvudet och sin spets… det blir intressant!

En bra fredag med Sanna på Hamburger Börs!

En bra fredag med Sanna på Hamburger Börs!

Vissa fredagar är helt klart bättre än andra. Igår var en av de bättre, året börjar bra med Mitt Sanna Jag, kan man väl säga 🙂

Under veckan har premiärerna avlöst varandra, vi har dock bara varit på en. Igår tog vi plats på övervåningen på Hamburger Börs aka Börsen för att äta gott och avnjuta Sanna Nielsens nya show Mitt Sanna Jag. Jag gillar Börsen. Det är en lagom stor lokal, trevliga personal, oftast god mat och jäkligt bra shower. Igår var inget undantag.

Det var ju premiär och redan i foajén bjöds på Sannas favoriter; ostron, bubbel, choklad och gelegodisar på prosecco. Jag är inget större fan av ostron, men jag smakade iaf och det var helt ok. Bubbel och choklad däremot tackar jag sällan nej till, och den chokladen! Asså! Så god! Jag tog mer än en kan jag erkänna utan att skämmas.

Vi fick ett bord med bra utsikt över scenen, det skulle bli många bra bilder kände jag direkt. Menyn bjöd på italienskt tema och började med en liten tapastallrik som vi fick dela på. En bra start. Sen kom varmrätten in, vi hade valt kött. Utan att överdriva kan jag säga att det var den möraste kalv som någonsin serverats på en tallrik. Så otroligt god! Till efterrätt bjöds det på en tiramisu som smakade lite för mycket kaffe för min smak och var lite för gräddig för mej. Men varmrätten! Bara den är värd att komma till Börsen för!

Så började showen och det var 90 minuter njutning. Sanna Nielsen levererade verkligen, det var läckra kläder, proffsiga musiker och en snygg scen. Varken jag eller Martin är några särskilda Sanna-fans, men det här var riktigt bra. Jag fastnade särskilt för mellansnacket som var personligt, berörande och roligt. Å kläderna! Man ser verkligen att Lars Wallin är inblandad, det är så läckert!

Jag ser mycket! Men det är bara grejer med det där lilla extra som jag skriver om här på bloggen, den här har det där lilla extra. Vår recension på Du i Fokus kan du läsa HÄR.

Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson?

Ingen jul utan Karl-Bertil Jonsson?

Många måste ha sin årliga dos av Karl-Bertil Jonsson på julafton, annars är inte julen komplett. Jag är inte en av dem. Jag avskyr programmet och gör gärna något annat under tiden. Jag vet inte varför jag inte tycker om det, mer än att det är fullt av moralkakor som staplas på varandra och liksom stoppas ner i halsen på en. Så när jag fick inbjudan att se musikalen på Scala var jag minst sagt skeptisk…

Jag vet ju att många älskar Karl-Bertil så när Martin avböjde att följa med, ville jag ha med mej någon som verkligen uppskattar detta. Sussie som driver gymmet jag tränar på är nog det största Karl-Bertil-fans man kan tänka sej, hon skulle ju vara helt perfekt och behövde dessutom lite uppmuntran efter en jobbig period. När jag frågade henne jublade hon, inget kunde stoppa henne från att följa med. Dagen för premiären kom och Sussi var mer spattig än vanligt när vi möttes upp för att åka in till Scalateatern.

Utanför teatern möttes vi upp av Frälsningsarmén som stod och spelade julsånger och inne på teatern bjöd man på glögg, pepparkakor, lussebullar och julgodis. Det var såååå mysigt. Det var ju premiär och många var väldigt nyfikna på filmen som nu blivit musikal. I vimlet såg vi bla Björn och Pernilla Skifs, Sarah Dawn Finer, Jan Malmsjö och en massa andra. Jag hälsade glatt på alla som jag känner och Sussie hängde med.

Väl inne i salongen tog vi våra platser och Henrik Dorsin iklädd vaktmästarkläder tog emot oss och berättade lite om vad kvällen skulle bjuda på. Sen svidade han om genom att byta plats på namnskylten och var helt plötsligt berättarrösten i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Jag gillar ju inte programmet på julafton… men jag ÄLSKAR Scalateaterns scenversion. Det var så otroligt bra! Peter Dalle som pappan, Vanna Rosenberg som mamman och Anton Lundquist som Karl-Bertil slår mycket jag sett tidigare och jag har sett mycket. Scenversionen var moderniserad men inte förstörd, härlig sång och musik, fin scen och dekor och så otroligt bra skådespelarinsatser. Helt enkelt briljant, skrev jag i recensionen i Du i Fokus och det är den verkligen! Jag är helt säker på att detta blir en återkommande föreställning inför jul varje år i fortsättningen. Det måste det bli!

Om jag var nöjd så var Sussie lyrisk! Jag tror hon var lycklig flera dagar efteråt faktiskt. Jag älskar verkligen att kunna ta med någon på något som vederbörande verkligen tycker om. Det är så himla kul och en förmån att få göra någon glad. Helt i Karl-Bertils anda också  🙂

Före jul finns det bara ett fåtal biljetter kvar, men efter finns det mer. Gör er själva en tjänst och se den, ni kommer inte att ångra det!