scen -

Två dagar med Tomas Ledin i Lövvik

juli 22, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Efter en liten avstickare för jobb i Sundsvall kom vi fram till lilla Lövvik i Höga Kusten. Här har Tomas Ledin sina rötter och har spenderat en stor del av sin uppväxt. Nu har han byggt en utomhusteater och en ställplats, som vi var första gästerna på. Det var dax för vår sjätte och sista premiär och skulle bli två väldigt roliga dagar!

Vi fick höra redan i vintras att det höll på att byggas en teater strax bortom Höga Kustenbron och att vi var inbjudna till både invigning och urpremiär av ett helt nytt bygdespel. En tid senare fick vi även veta att där byggdes en tillhörande ställplats som vi också var välkomna att bo på när vi ändå var där.

Vi rullade in på onsdagen som de absolut första gästerna på ställplatsen. Där var så nytt att man fortfarande jobbade på platsen. Fredric som byggt alltsammans är god vän med Tomas Ledin, han välkomnade oss hjärtligt till Sjöbodsviken som ställplatsen döpts till.

Vi ställde oss på plats, åt lunch lite snabbt och gick iväg till teatern. Där träffade vi Annie som är vår presskontakt och som hjälper oss med allt vi behöver både före- under- och efter. Hon är en pärla!

Vi fick en plats vid scenen där de första intervjuerna skulle äga rum, först på tur var Tomas Ledin samt huvudrollsinnehavarna Tova och Nils. Det blev ett bra, och långt snack om teatern, föreställningen och lilla Lövvik. Tomas skulle vi sedan träffa en himla massa kommande två dagar, både på teatern och uppe på ställplatsen. Där finns nämligen även ett Kulturrum brevid ställplatsen, som skulle invigas – av Tomas såklart.

Efter den första intervjun löste snacken av varandra. Efter en liten paus kom först Morgan Alling och sedan Sussie Eriksson. Morgan har jag känt i säkert 25 år, så det var såklart extra roligt att överraska honom. Det blev ett bra snack med båda två, många skratt och roliga kommentarer. Kolla filmen längre ner, där får ni veta lite mer om våra omtyckta skådespelare.

Efter att vi sett lite av genrepet gick vi hem till bilen och kurade ihop oss i regnet. När vi vaknade regnade det fortfarande, men blev ett litet uppehåll när Kulturrummet invigdes. Första utställningen är med konst av Björn Samuelsson som är Ledins svåger. Ledin höll ett litet tal, vi fick bubbel och tittade på den fina konsten och gjorde ett par snabba intervjuer innan vi gick tillbaka till bilen.

Jag förberedde recensionen och tog en liten tupplur för att orka med kvällen. Sen var det bara att svida om och gå iväg. Klockan 17 öppnades portarna och premiärpubliken vällde in.

Där var några särskilt inbjudna som kom med båt till platsen, bla Prinsessan Christina, Foppa och Stefan Löfven, med ett litet stopp hemma hos Tomas för en surströmmingsmacka. Vi fångade upp dem så gott det gick när de kom, för bilder på röda mattan som för dagen var grå juteväv. Där var inte så många VIP, men jag tror att vi lyckades få dem som var där på bild.

Efter invigning började föreställningen, helt fantastisk. Det var både berörande, lärorik och roligt. Underbara Morgan, den alltid roliga gubben, spelar en sträng husbonde som inte alls är något jag är van att se honom som. Både Morgan och Sussie har svåra roller, men de är så jäkla bra! Asså, alla var så bra. Manuset, musiken, skådespelarna – allt! Jag är så otroligt glad att vi fick vara med den här magiska kvällen. Efteråt var det stående ovationer och jag är så otroligt stolt över alla som var där och som gjort detta möjligt.

Sen skulle vi egentligen bara säga hejdå, men hamnade istället på efterfest med hela gänget samt delar av de inbjudna gästerna. Vi som skulle hem och skriva recension… ops… men Annie sa att det var ok och att vi såklart skulle stanna kvar. Recensionen kan oftast vänta till 10-11 dagen därpå, även om det är skönt att ha skickat iväg den direkt.

Så vi festade på med gott samvete och gick inte hem förrän mitt i natten. I Norrland blir man förvirrad av tiden, eftersom det är midnattssol. Så när vi gick hem vid midnatt var det fortfarande helt ljust och en fantastiskt sol som sken över vattnet. Så det blev massor med bilder på vägen, som gjorde att det blev ännu senare. Men det var en så otroligt härlig kväll och vi var så fyllda med energi att det inte gjorde något. Direkt när vi vaknade dagen efter skrev vi recensionen. Självklart blev det fem stjärnor! Ni kan läsa hela recensionen HÄR.

När vi ätit frukost var det dax att filma ställplatsen, så kom Ledin gående – så vi fick med honom också på filmen. Ett kul inslag och inte särskilt ovanligt, detta är något som besökarna här kommer att stöta på. Han tillhör ju platsen och är på Kulturrummet när han har tid.

Våra dagar i Lövvik var över, det var dax att åka vidare. Vi sa hejdå till alla nya och gamla bekantskaper, packade ihop oss och drog vidare. Vi har haft det så otroligt roligt och kommer absolut tillbaka nästa sommar – om vi får.

Detta var den sjätte och sista premiären för den här sommaren och vi är så otroligt nöjda med jobben vi gjort och feedbacken vi fått från alla.

Sommar och teaterpremiärer är något väldigt speciellt. Skådisarna säger att de har världens bästa sommarjobb – men det har vi också!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Backstage på Diggiloo och hemma i Bagges husbil

juli 15, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Att få både musik, husbilar och himla härliga snack med en massa roliga människor är en perfekt kombo. Allt detta fick vi när Diggiloo kom till Ronneby, en kul eftermiddag och kväll – trots ett jäkla väder.

Femte premiären den här sommaren var i Ronneby, där skulle vi se Diggiloo och få prata med några av artisterna. Det varnades för regn, och regn blev det… Mellan regnskurarna passade vi på att snabbt cykla upp till Ronneby Brunnspark, där showen skulle gå av stapeln. Vi gillar att vara ute i god tid och kom såklart alldeles för tidigt, men hellre det än att komma för sent.

Efter koll av vakter fick vi gå in på ett tomt område och möta upp turnéledare Vickan. Då började det ösregna igen, så vi placerades i ett tält backstage, där artister och crew äter sina måltider. Där satt vi och väntade ut regnet och fick dessutom äta middag, medan Patrik Krall (producent och upphovsman) letade reda på artister som ville prata med oss.

Först ut var Lucianoz, grabben från förorten som blev viral med sina dansbandstolkningar. Vi fick ett kul snack, han var så otroligt härlig och har ju en himla intressant historia. Efter honom kom Andreas Weise som äääälskar att prata, underbar människa som hade massor att berätta. Den intervjun blev alldeles för lång, så i filmen fick vi klippa rätt mycket. Men han fick mycket sagt ändå 🙂

Sen fick vi även ett snack med producent-Patrik innan vi gick ”hem” till Anders Bagge. De som vill får bo i husbil under turnén och Bagge tog chansen. Han har fixat en liten musikstudio i sin bil och faktiskt skrivit ett par låtar på vägen. När vi kom in blev vi bjudna på chips och fick smakprov på hans nya låt. Ett otroligt annorlunda besök och rolig intervju. Han har ett väldigt stort hjärta den där Bagge.

Innan det var dax att sätta sej på plats hann vi med ett kort snack med Elisa också, sen fick vi skynda oss ut och sätta oss. Än var det uppehåll, så vi hängde regnjackorna på stolsryggarna och drog fram våra kameror – typ fyra stycken. Vädret håller i sej i kanske en halvtimme, sen blev det lite kyligt och jackan åkte på. Sen kom regnet, det värkte ner och snart kom även en hagelstorm. Hagel stora som ärtor smattrade ner och täckte snart hela marken. Där satt vi med kamerorna under jackan och hade inget annat val än att vänta ut skiten.

Det tog en stund, men hela andra akten var det iaf uppehåll, men då var vi ju dyngsura och frös rätt rejält. Diggiloo är TRE timmar, man får väldigt mycket show för pengarna, det gillar vi – MEN tre timmar är väldigt länge när man är dyngsur ända in på underkläderna. Martin fotade bäst han kunde och jag filmade bäst jag kunde, det gick sådär kan man väl säga. Vi fick iaf en del himla bra bilder, men inte så mycket film från showen – det gick bara inte. Vår kamera är för känslig.

Vi brukar prata med publiken efter föreställningarna, men den här gången ville vi bara hem. Vi var genomvåta och frös. Så det blev inga intervjuer efteråt, det gick bara inte. Snabbt cyklade vi tillbaka till husbilen och drog av oss alla kläder. Jag kunde vrida ur mina strumpor, trots att jag hade gummistövlar. Regnet rann från knäna, ner längs benen och ner i stövlarna. Jag var sjöblöt!

Men vilken härlig show! Inte riktigt lika bra som förra året, men det kan ju ha med vädret att göra. Hela showen började med ett ABBA-medley, sen följde alla ett pärlband av härliga låtar av alla artister, samt en hyllning till Lasse Berghagen. Varje år har man en komiker med på turnén, i år är detta underbara Ann Westin. Så otroligt rolig, med en oerhörd självdistans och härlig humor.

Vi hade en himla härlig eftermiddag och kväll, både vad gäller innan och under showen. Men det var såklart himla surt med vädret, regn är inte roligt! Oavsett väder så kan jag verkligen rekommendera årets Diggiloo, så härliga artister och himla bra musik. Vi ser redan fram emot nästa år – men då önskar vi en show utan hagel 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vallarna med kul sällskap och hundmys

juli 4, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!

Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂

Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…

Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.

Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?

Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.

När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.

Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.

Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!

Nu är det teaterfritt i flera dagar 🙂

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Teater x 2 i Helsingborg och kul besök

juli 3, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.

Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.

Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.

Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂

Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.

Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!

Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.

Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!

Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Härlig premiär och kul intervju

juli 1, 2024 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

I torsdags var det dax för sommarens första premiär. En av sommarens stora höjdpunkter för oss. Som tidigare år började dagen med att intervjua några av skådespelarna. Det blev ett trivsamt och roligt samtal med bla Roberts Gustafsson och Ola Forssmed.

Sverige har massor med friluftsteatrar och bjuder på mängder med härliga föreställningar. I år verkar de vara fler än någonsin. Vi har varit på 3-4 stycken föregående somrar, i år blir de sex stycken tror jag. De fyra första är på lika många dagar. Första premiären var i torsdags.

Krusenstiernska teatern i Kalmar är först ut varje år. Det är behändigt för oss eftersom vi ofta är på Öland över midsommar och har nära över till Kalmar och är sedan bekvämt att åka vidare till Västkusten där övriga premiärer brukar äga rum. I år blev det lite fram och tillbaka, innan vi landade i Kalmar i måndags och så blir det nog även kommande år. Vi ska nämligen sälja vårt hus på Öland – mer om det i ett annat inlägg.

Hur som helst. Martin hade sin sista arbetsdag innan semestern i torsdags, på sitt vanliga jobb alltså. När han packat ihop allt gjorde vi oss ordning och cyklade iväg. Vi hade blivit lovade att göra en intervju 16.15 och skulle bara ha en kvart på oss. Lite lite, särskilt som jag vet att några av mina ”offer” är väldigt pratglada 🙂

Vi placerade oss i skugga, till en början tillsammans med Edward af Sillén, Ola Forssmed och Linda Ohlsson. Efter en liten stund dök Robert Gustafsson upp och strax efter även Anton Lundqvist. Ett kul gäng som gärna pratar. Att intervjua flera olika personer kan vara lite knepigt, man vill ju att alla ska få samma uppmärksamhet och ungefär lika mycket tid. Med bara 10-15 minuter är sånt svårt, men vi fick ett mysigt samtal – inte bara om föreställningen utan även om sommaren och Kalmar. Ni kan se hela snacket i filmen längst ner. Prenumerera gärna på vår YT-kanal 🙂

Efter intervjun hade vi en dryg timma på oss innan dörrarna till parken skulle öppnas. Så vi sprang snabbt iväg för att äta och hamnade på den fina lilla restaurangen nere vid slottet. Det fick bli en hamburgertallrik som vi snabbt slevade i oss innan vi gick tillbaka. Dörrarna öppnade, Martin fotade gästerna, jag intervjuade några av dem. Tiden går väldigt fort när man fotar och filmar mingel, snart var det dax att sätta sej på plats för att se förställningen.

Krusenstiernska är känd för sina farser, såna där föreställningar där man slänger i dörrarna och handlingen är invecklad. Oj då… en till?! är precis en sån. Det krävs en ensam arvingen för att få ut ett arv, självklart dyker det upp fler. Ni kan läsa vår recension HÄR. En småputtrig föreställning som passar alla, vi hade en väldigt mysig kväll med perfekt väder och roligt på scen. Med den uppsättningen skådespelare är det iofs inte så konstigt att det blir succé. Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Anton Lundqvist tillhör ju lixom själva humoreliten i Sverige.

Strax efter 22 kom vi tillbaka till husbilen med en skön känsla i magen. Vädret var perfekt, vi hade skrattat massor och gjort ett roligt jobb. Nu skulle bara resten göras, recensionen skulle skrivas direkt, bilder och filmen skulle redigeras. Det var bara att sätta sej och jobba. Men jag hade förberett det mesta, så det tog inte lång stund att göra klart recensionen. Medan jag skrev fixade Martin bilder, strax innan midnatt kunde allt publiceras. Å morgonen efter var även filmen ute.

Vi hade packat ihop oss redan på eftermiddagen, så efter några timmars sömn var det bara att packa ihop resten och dra iväg igen. Nu var det dax för Helsingborg och två nya premiärer. Medan vi åkte såg jag att nattens jobb hade gett resultat. Delar av vår recension syntes redan på sociala medier, kul kul. Det ger alltid en liten kick, trots att vi borde vara vana vid det här laget 😛

Här är filmen från dagen med intervju, mingel och applådtacket. Just den här föreställningen får vi inte filma minsta lilla ifrån, men ibland får vi det – för att ge ett litet smakprov.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

LunchLive på Börsen – bästa grejen!

juni 6, 2024 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tidigare i våras startade Hamburger Börs med sitt nya koncept LunchLive. En mysig lunch, med specialdesignade hamburgare och härlig underhållning. Nu har vi varit på tre av dem och kan utvärdera konceptet 🙂

Redan i vintras fick vi kika in i ett nyrenoverat Hamburger Börs, träffa nya chefen och testa köket. Då avslöjades också det nya konceptet ”LunchLive” som gick ut på att Börsen helt enkelt skulle utnyttjas även på dagtid. En sak som faktiskt känns som självklar när man tänker på det. En så fin lokal ska användas!

I mars var det dax för första LunchLiven. Först ut var Anders Lundin som bjöd på Nyburgare och musik vid lägerelden. Det är alltså olika artister och olika hamburgare varje gång. Någon månad senare var det dax för Ann Westin och en Göteburgare. Det är alltså artisten som designar burgaren, och medan man äter får man en timmes underhållning.

Både Anders Lundin och Ann Westin var så otroligt bra! Skitroliga och kanonhärlig musik, en perfekt timme och mysig lunch. Dessutom får man lära känna artisterna på ett litet annat sätt, då man kommer väldigt nära, publiken är ganska liten och de är mer personliga i sitt snack.

Förra veckan var det Shirley Clamp och Jocke Niehoff som stod för underhållningen och menyn, det bidde en kärleksburgare minsann. Kanske för att Shirley just den dagen firade fyra år med sin nya kärlek? God var den iaf och vilken mysig timme vi fick!

Jag skulle varit där med Martin som vanligt, men han fick förhinder – så istället tog jag med mej Annika (som också är journalist och redaktör för några olika tidningar) och Annelie (Jockes fru) tog med sej Kin (som jobbar med radio). Vi fick ett bord med perfekt utsikt över salongen och hade en väldigt mysig lunch tillsammans.

Att Shirley kan sjunga vet ju alla, men att hon dessutom är galet rolig kanske inte är helt känt. Men hon är vansinnigt rolig och väldigt spontan. Man kan nästan se hur hjärncellerna trängs om att komma ut först och det bara ploppar ut roligheter ur munnen när det inte sjunger. Eller… det kommer faktiskt ut roligheter då med, hon kan avbryta mitt i en ton, säga något och sedan fortsätta sjunga. Jag har en reel på min instagram @marlenerinda där ni kan se vad jag menar 🙂

En himla mysig timme blev det alltså även den här gången. Å så har det varit varje gång, tre mysiga luncher, med god mat och härlig underhållning. Önskar nästan att jag varit där och sett alla artister för att verkligen kunna jämföra, Wille Crafoord var tydligen outstanding.

Å jag passade faktiskt på att fråga när jag var där och fick veta att konceptet fortsätter i höst! Så bra har det alltså gått! Alla artister är inte klara än, jag har koll på en och tror jag kan gissa några till – men så fort allt är bestämt kommer det att stå både på vårt magasin Du i Fokus – duifokus.se och på Börsens sida såklart.

Jag ska absolut försöka gå dit någon gång även under hösten. Är ni i Stockholm så måste ni också göra det. Vi kanske kan ses där? En mysigare lunch är svår att hitta.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

En himla mysig galakväll

april 17, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.

Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.

Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.

Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛

Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!

Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.

På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.

Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.

En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Ni måste se musikalen om Den Lilla Sjöjungfrun!

mars 13, 2024 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

”Hotfull överdimensionerad krabba attackerade kvinnlig journalist”. Så kunde jag döpt detta inlägg, på skoj alltså. I själva verket var det min vän Anna som visade sin scenkostym för mej, när jag intervjuade henne efter premiären av Den Lilla Sjöjungfrun the musical.

Anna Norberg och jag har känt varandra sedan 1989, det är rätt länge. Då stod hon på scen på Vasateatern och jag satt i kassan där. Sedan dess har vi hållit kontakten på ett eller annat sätt, medan hennes teaterkarriär fortsatt och jag varit iväg på resor. Numera producerar Anna och hennes man Robert otroliga musikaler, oftast omarbetade och moderniserade sagor. Den här gången var det alltså dax för Sjöjungfrun att få nytt liv och vi var inbjudna till premiären.

Den Lilla Sjöjungfrun kom som tecknad film när mina barn var små, men jag kan inte säga att jag såg den. Jag minns sekvenser, men inte mycket mer än så. Det var något om dansande krabbor, en söt liten fisk och havet är djupt… musiken var bra, det minns jag!

Men det har egentligen ingen betydelse, för när Robert och Anna sätter tänderna i en saga så känner man iofs igen huvuddragen, men sen är det mesta nytt. Å så var det även den här gången. Sjöjungfrun heter numera Gwendolyn och hon blir kär i en människa, en norsk gutt. Jag vet inte om det finns en mås i sagan, men i musikalen gör det iaf det, han heter Glenn och är helt underbar. Här finns den elaka krabban, de buttra plattfiskarna, sjöjungfruns många systrar och havskungen. Allt inramat med galet läckra kläder och riktigt häftig musik. Det är Anna och Roberts son Theo (mfl) som skapat musiken. Han borde verkligen ställa upp i melodifestivalen, då skulle vi verkligen få musik på hög nivå!

Vi var på premiären som gäster till Anna och Robert, men även för att recensera föreställningen och göra en film. Man kan tycka att det är svårt och lite känsligt att recensera sina vänner, men jag tycker att det går bra. Hittills har vi inte sågat någon vi känner, de är ju proffs och gör bra saker. Vi lyssnar ju även på publikens reaktioner och snacket efteråt. Den här gången var alla lyriska, stora som små, och det var superenkelt att skriva recensionen.

HÄR kan ni läsa vår recension och här nedan kan ni se filmen från premiären, med några scener ur föreställningen:

Sjöjungfrun är verkligen något alldeles särskilt. Har ni barn, så måste ni se den! En perfekt present till ett barn (typ 3-12) som en roligt upplevelse för hela familjen. Ni vet ju hur jag gärna ser att man skapar minnen tillsammans. En upplevelse lever ju kvar så länge 🙂

För mej är det alltid väldigt speciellt att se Anna på scen. En person som man känt så länge och sett utvecklas i så många år. Det är så häftigt och man blir så stolt över henne och allt hon lyckats med, tillsammans med Robert såklart. Dessutom är hon en så rackarns trevlig och härlig människa, alltid glad och ödmjuk.

Jag ser redan fram emot nästa produktion. Sean Banan avslöjade ju lite… se filmen så fattar ni 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Labero – dinnershow på La Botanica

februari 22, 2024 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Invigningar och premiärer duggar tätt just nu. Häromdagen var det dax att bege sej till Solna och Westfield Mall of Scandinavia där Joe Labero hade smygpremiär av sin nya dinnershow. Det blev en himla kul kväll, trots att jag är lite tveksam till magi och trollkarlar 😛

Jag har nog alltid varit tudelad till det där med trolleri och magi. Visst kan det vara fascinerade att se saker trollas bort och se fingerfärdigheten hos trollkarlen. Men jag ville ju veta hur de gör – jag tycker inte om att bli lurad! En hel del kan man klura ut, men mycket är ju svårt att förklara.

Joe Labero har vi sett förut, men det var länge sen. Då var det tillsammans med ett julbord på Börsen och vi satt så där nära att man såklart blir delaktig i showen vare sej man vill eller ej. Martin var mer utsatt än jag tack o lov. Då satt vi väldigt nära och i en sån vinkel att vi såg hur en del trick var riggade, men det vi såg då har vi fortfarande inte talat om för någon.

Nu var det alltså dax igen. Den här gången en mindre och mer intim show, med middag som bonus. Vi fick testa restaurang La Botanica i höstas och möttes av Sveriges förmodligen största buffé. Nu är ni många som säger att ni inte gillar bufféer, men den här måste ni testa innan ni säger så. Här är nämligen precis allt gott! Här finns allt från sushi, pannkakor, hamburgare, taco och skaldjur. Asiatisk, amerikansk, asiatiskt, italiensk – allt! Och två fulla väggar med efterrätter, godis och glass… ni fattar… Allt detta fick premiärgästerna efter showen, men i vanliga fall äter man före.

Showlokalen är inte särskilt stor, så röda mattan gick rätt snabbt. Drygt 100 gäster skulle fotas, jag valde sedan ut en handfull som filmades och intervjuades. Kvällen fråga var just om magi är fascinerade eller frustrerande. Jag tycker ju mest att den är frustrerande och vill veta hur man gör.

Även den här gången hamnade vi längst fram, aj då… så fort Labero tittade ut över lokalen och sökte sina ”offer” tittade vi bort eller ner i knät. Och vi klarade oss! I just den här showen interagerar Labero med ganska många, kanske 6-8 stycken. Så risken att åka dit är ju rätt stor.

Showen är 90 minuter lång, det var som en ögonblinkning. Tiden gick blixtsnabbt! Det brukar ju betyda att det är bra och jag tycker nog att den här showen var både bra och trivsam. Just närheten och den lilla publiken gillar jag. Ni kan läsa vår recension HÄR. Förra gången var det betydligt större, med Burned Out Punks som medverkade på scenen med eld och fyrverkerier. Den här gången hade Labero sin lilla hund som medhjälpare. Så söt!

Efter showen var det dax för slutklämmen av vårt jobb. Vi brukar filma ett par intervjuer efteråt för att höra reaktionerna, det brukar gå rätt snabbt. Sen fick vi äntligen sätta tänderna i buffén, vi var sååå hungriga!

Efter alldeles för mycket mat och godis satt vi på tåget hem igen. Nöjda med kvällen. Det var en sån där kväll som ger massor med extra energi. När man möter härliga människor, som lyser upp ens tillvaro och liv. Såna man behöver fler av 🙂

Vill ni se Joe Labero så är det alltså till La Botanica i Westfield Mall of Scandinavia ni ska ta er och snabba på. Han är bara där fram till slutet på april. Men för att testa maten behöver ni inte gå på showen, den är öppen dagligen. Året om. Ni måste testa!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Vilken rolig födelsedag!

februari 2, 2024 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

I onsdags blev den här donnan, jag alltså, ett år äldre. Numera är jag hela 54 år gammal, eller ung, beroende på hur man ser det. Inte vet jag hur man ska känna sej som 50+, och jag mår väl inte på topp – men iaf hyfsat.

Mina födelsedagar brukar numera passerar rätt obemärkt förbi. Jag är sist ut i en lång rad av födelsedagar, där både min mamma och son fyllt år dagarna innan. Efter en lång och kall januari, brukar de flesta bara vilja ha månaden överstökad. Så ”min” dag brukar lixom försvinna. Det gjorde den inte i år!

För andra kanske den iof försvann, men jag gjorde det bästa av precis hela dagen! Den började med en liten sovmorgon och lång frukost. I min ensamhet, men det gjorde inget. Strax innan lunch satte jag mej på tåget, medvetet lite småhungrig. Jag skulle nämligen på mässan Fast Food & Restaurang å där finns det mat!

Det brukar gå rätt snabbt att gå igenom den mässan, men i år hade den växt rejält. Så det tog nog 3-4 timmar att gå runt, det blir ju så när man både ska testa en massa gott och prata med folk. Jag träffade en massa gamla bekanta. Första varvet satsade jag på mat, andra på sött som efterrätter och glass. Det fanns så mycket gott!!!

När jag sett (ätit) allt åkte jag till Martins jobb och väntade på att han skulle jobba klart. Därifrån är det nära till Intiman, där vi skulle tillbringa resten av kvällen. Äntligen skulle jag få se ”Mamma Ljuger” med min gamle vän Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för typ 25 år sedan, när jag vann en date med honom. Haha, hur sjukt! Men kul! Sedan dess har vi hållit kontakten, om än sporadiskt, och även träffats då och då. Men jag har inte sett showen trots att det visats drygt 100 gånger, nu skulle jag äntligen se showen och även träffa honom igen.

”Mamma Ljuger” är en kombination av ståupp och föreläsning. Janne och hans kollega Mattias kommer med en massa olika påstående som mammor säger och alltid har sagt. Sen dissekerar de påståendet och berättar om sin egen relation till det och hur deras mammor agerat. Det är klockrent och så himla roligt! Vi får också veta om det mamma påstår är sant eller falskt. Får man mask i magen om man äter snö? Sjöng verkligen barnen fint på skolavslutningen? Stor igenkänning och ett himla bra avslut på födelsedagen 🙂

Har ni möjlighet så ska ni absolut se showen. Ta med mamma, mormor, farmor och de vuxna barnen. Ni kommer få en himla rolig stund tillsammans!

Självklart kom Janne ut och pratade lite med oss efteråt och morgonen efter åt vi faktiskt frukost tillsammans. Nej! Jag sov hemma hos min käre man, men jag gjorde en intervju med Janne på hans hotell och fick frukost samtidigt. Man får ju passa på!

En himla bra födelsedag blev det alltså, jag fick inte ett enda paket och ingen kom för att fia mej – jag var ju inte ens hemma… men ändå en av de bättre födelsedagarna jag haft hemma i Sverige. Vi rymmer ju helst om vi kan. Jag önskar mej inte längre något, behöver lixom ingenting. Det skulle väl vara en miljon eller två i ostrukna tusenlappar kanske… Skämt åsido, det enda jag kommit på att jag önskar mej är värmeljus – de går åt som smör i solsken och behövs alltid fyllas på. Jag är alltså både enkel och billig att ge presenter till 🙂

Nu är födelsedagarna över, men i helgen firar vi annat istället. Återkommer till det.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube