Browsed by
Etikett: scen

Två roliga kvällar med härliga teatrar

Två roliga kvällar med härliga teatrar

Det har hänt så otroligt mycket sedan vi kom hem från Mauritius. Jag har inte ens hunnit berätta om hälften. Det har varit flera roliga jobb, bla bevakning av två riktigt roliga teaterpremiärer: Peter Pan går åt helvete och Djungelboken the musical.

Kommer ni ihåg Johan som vi åkte ända till Malmö för att träffa och se premiären av ”Såsom i Himmelen”? Johan är min yngste sons klasskompis, som vi känt i typ 25 år nu. När vi träffades i Malmö avslöjade han att han skulle vara med i Peter Pan som just nu går som turné i hela Sverige. Självklart ville vi se den också och passade på att bevaka premiären på Cirkus i Stockholm. Så himla roligt att se honom igen!

Johan spelade Tore i ”Såsom i Himmelen” och var så otroligt bra i den väldigt svåra rollen. Den här gången spelar han scenteknikern Jon, som är en helt annan slags roll än Tore. Peter Pan börjar innan den börjar kan man kanske säga. Medan publiken kommer in i salongen finns det redan folk på scen och en och annan som går runt bland publiken. Jag gick in i salongen för att kika lite och såg Johan sitta på scenen och plocka med något, men jag vågade ju inte säga något – jag trodde ju att han var upptagen och ville inte störa. När Per Andersson och Ola Forssmed jagade ikapp min mikrofon, fattade jag ju att detta var en del av föreställningen. Kul!

Peter Pan går åt helvete” är helt sjuk. Det är en föreställning om en teaterpremiär där allt går åt skogen. Det är kul, man skrattar så man kiknar stundtals och fascineras samtidigt av att de överhuvudtaget överlever hela förställningen. Jag har sett Johans armar, de är rätt fulla av blåmärken… ni förstår varför när ni ser den. Om jag säger att Anton Lundqvist (Peter Pan) flyger mer upp och ner (och kraschlandar), än står på fötterna, kanske ni fattar.

Vill ni ha en roligt kväll, så är detta ett tips. Ni kommer definitivt att skratta. Vår recension finns att läsa HÄR. Jag hade så himla kul i vimlet och gjorde några riktigt roliga intervjuer. Kolla gärna filmen lite högre upp.

Djungelboken då? Jo, min kompis Anna träffade jag första gången när vi bägge jobbade på Vasateatern 1989. Helt sjukt va tiden går! Anna träffade Robert och tillsammans startade de Dröse & Norberg och började bla att göra om gamla sagor till häftiga musikaler. Snövit var nog det första vi såg, sedan Robin Hood och nu Djungelboken (som även gick innan pandemin) som hade nypremiär med Sean Banan i rollen som apkung.

Även här minglade skådespelarna runt bland publiken både före och efter föreställningen. Detta är mer en familjeteater, sånt som vi inte brukar bevaka – men gjorde nu enbart för att det är vänner som skapat den. Å jag hade så kul i vimlet även den här gången, träffade mängder med fd kollegor och faktiskt även Johan! Ni ser honom nästan först i filmen, där visar vi även lite från förställningen 🙂

Allt som Anna och Robert tar i blir bra, med Djungelboken har de överträffat sej själva. Det är en rolig dialog, snygg scen, härlig musik och superläckra scenkläder. Så otroligt häftig och kul att se. Rekommenderar detta för alla er med barn eller barnbarn, bästa sättet att skapa ett fint minne. Ni kan läsa vår recension HÄR.

Jag älskar teater! Särskilt musikal och det har jag fått en del nu. Om ungefär en månad blir det mer musik och teater, då showen ”Queens” med bla Nina Söderquist och Anna Sahlene och sedan ”Allt eller inget” på Intiman som är Martins favoritfilm. Recensioner kommer såklart!

Har ni någon favoritteater? Gillar ni musikaler? Har ni något inplanerat?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tv-serietips för mellandagarna

Tv-serietips för mellandagarna

Bild från Netflix

Medan vi har jobbat, plockat och packat har vi kollat igenom några spännande tv-serier. Några kan jag verkligen rekommendera, en är jag lite osäker på…

Den första jag vill tipsa om är Julstormen på Netflix. Otroligt intressant om hur ödets vägar korsas när ett oväder gör att både resenärer och flygpersonal blir fast på en flygplats i Norge och tvingas tillbringa de sista timmarna före jul tillsammans. Det är lite som en mix av Scooge och Grinchen som blandas med en riktigt sliskig julfilm – alldeles perfekt alltså!

Här tvingas totalt olika människor att träffas, under samma förutsättningar och faktiskt umgås. Några drabbade av stor sorg, ensamhet, sjukdom och svek. Andra har storhetsvansinne och tror att pengar kan läsa allt. Nu sitter de i samma båt… otroligt intressant!

Bild från Netflix

Senaste (sista?) delen av The Crown, också Netflix har vi också kollat igenom. Detta är femte säsongen och 90-talet visar sitt fula tryne. Diana och Charles utkämpar ett krig både i media och privat. Monarkins roll debatteras allt flitigare. Drottning Elizabeths kanske värsta årtioende?

De föregående säsongerna har varit väldigt informativa och intressant tycker jag, särskilt i historiskt syfte. Medan man fått lära känna den engelska kungafamiljen har man ju även fått ta del av landets historia. Nu är man alltså framme vi den tid då Diana och Charles separerar och till slut även skiljer sej. Och allt som händer runt det, vilket är väldigt mycket. Jag tycker att hela serien är sevärd och ett bra tidsfördriv så här i mellandagarna.

Nästa tips är jag lite kluven till… Äntligen på SVT. Det är ju Lorry-gänget, vad kan gå fel? Men den är inte alltigenom rolig, som man kan tro, stundtals blir det ganska mycket ont i magen också. Ganska ofta faktiskt.

Det handlar om Jacob Widman som snart ska tillkännages som nobelpristagare. Om fem dagar ska hela världen få veta att han är årets Nobelpristagare i ekonomi. Det finns bara ett problem. Han är död. Jacobs bästa vänner bestämmer sig då för att låta omgivningen tro att han lever fram till den stora dagen, men det visar sig snart att var och en också har egna motiv som bubblar upp till ytan.

Det är såklart stor vänskap, men här ligger en hel del och gror under ytan. Å detta bubblar upp lite då och då. En del oförlåtliga händelser och beteende, eller…

Dessutom har vi sett färdig House of Dragons, som var precis lika bra som Game of Thrones och vi har sett två avsnitt av LOL – Skrattar bäst som skrattar sist på Amazon Prime Video. Så otroligt roligt! Har ni en tråkig dag, så titta på det. Vi skrattade så vi grät. Ingen serie, men jätte jättekul!

Vad har ni tittat på senaste tiden?

.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig julshow

En himla mysig julshow

Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂

Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.

Filmen från Hamburger Börs

Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.

Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.

Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bakom kulisserna på Kristallen-galan

Bakom kulisserna på Kristallen-galan

Vi får ju gå på en del galor och en av de roligare är Kristallen. Det är som en jättestor personalfest för tv-folk kan man nog säga. Alla kanaler är ju där 🙂

Första gången jag var på Kristallen var för att hjälpa en fotograf att ”ta namn” som det kallas. Min uppgift var med andra ord att ta namnen på de som fotograferades på röda mattan. Kan låta simpelt, men det är ett jäkla tempo och många drar samtidigt i de sk kändisarna. Jag gillar inte den uppgiften alls.

Efter ett långt uppehåll var det dax igen och den här gången var Martin med som fotograf och jag stod med filmkamera och gjorde intervjuer. Mycket roligare! Medan Martin står på sin plats i flera timmar, kan jag röra mej fritt både utomhus och inomhus. Jag försöker att vara lite överallt, så att ni som ser på filmen ska känna att ni är med på plats. Så just den här gången stod jag mycket vid entrén utomhus, där det ändå bildades kö för att komma in till röda mattan. Då hade jag gott om tid att prata med folk. Tareq Taylor, Suzanne ”Fråga Doktorn” Axell, Reneé Nyberg och David Hellenius var några som fångades på film där i kön.

Under galan sitter vi ibland i ett sk pressrum, ibland är vi med inne i salongen, men den här gången var vi inte det. Det är rätt skönt att ha ett eget ställe som är lite lugnare. Där kan vi ställa av oss våra grejer, vi får mat och kan ladda kameror och mikrofoner som tagit slut. Vi följer det som händer i salongen på en stor skärm, som på en bioduk ungefär. När det är reklampaus för er tittare, passar både vi och gästerna på att sträcka på benen och gå på toaletten.

En sån här dag börjar vid 15-tiden för oss, vi ska vara beredda när första gästen dyker upp och det kan vara flera timmar innan sändning. Den här gången var det kanske 800 inbjudna, säg att minst hälften av dem ska fotas på röda mattan. Det tar sin lilla tid. Är det direktsändning så MÅSTE alla sitta på sin plats minst 5 minuter innan, de sista får alltid jagas in. Är det inte direktsänt, så är det nästan alltid minst 15 minuters försening.

När sändningen är över vid 22, försöker vi att jaga rätt på vinnare och prata med dem. Den här gången gick det inte alls bra. Fotograferna får komma in i salongen för att ta vinnarbilder, men den här gången var det ingen som styrde upp det så det blev lite pannkaka. Vi brukar vara hemma vid midnatt och dyker i säng direkt. Morgonen efter ska Martin jobba med sitt ”vanliga” jobb och jag ska redigera bilder och skriva en text.

Tre bilder på varje gäst, låt säga att kanske 450 fotades… det blir rätt många bilder att redigera. Det tar minst hela förmiddagen och sen tar texten kanske ett par timmar att skriva. Så när andras arbetsdag är slut börjar min artikel bli färdig. Efter en snabb middag är det dax för Martin att börja redigera filmen som i bästa fall blir klar under kvällen och laddas upp under natten. HÄR ser ni filmen från årets gala.

Så det ni ser på tv ett par timmar, är alltså över ett dygns arbete för oss. Det tänker man nog inte på. Ändå är det något av det roligaste vi vet! Å just Kristallen är en riktigt härlig gala, med glada gäster och ännu gladare vinnare. Nästa stora gala är nog Guldbaggen, om vi är hemma då…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre ”gubbar” men heeelt olika!

Tre ”gubbar” men heeelt olika!

Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!

När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!

I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂

På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.

I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!

Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.

Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.

Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.

Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.

Viken show hade ni valt?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Teater teater teater

Teater teater teater

Förra veckan handlade allt om teater. Det var ju egentligen därför vi åkte iväg från början och samtidigt passade på att fira midsommar med våra husbilskompisar Ludde och Anneli mfl.

Vi bevakar teaterpremiärer i Stockholm, husbilen har gett oss möjlighet att göra det även på andra platser i landet. Som i Skåne i våras, då vi såg Såsom i himmelen på Malmö Opera. Vi fotar röda mattan och filmar premiärminglet om det går, sedan skriver vi även en recension om det vi sett. Ja, det är ett jobb det med 🙂

I år såg vi möjligheten att besöka de sommarteatrar som finns i Kalmar och Falkenberg mfl. Det blev att åka lite fram och tillbaka för att fixa logostiken kring midsommar och premiärer, men det fick bli så. Vi började planera och bad samtidigt till vädergudarna, ska man se teater utomhus vill man ju helst ha fint väder – och vädergudarna lyssnade!

Förra veckan var det dax! Vi kom till Kalmar tidigt på onsdagmorgonen och fick en perfekt plats på ställplatsen på Ölandskajen, där vi stod förra året. Därifrån tar det ungefär 15 minuter att gå till Krusenstiernska trädgården där man bygger teaterscen på sommaren. På torsdagen hade vi tid med ensemblen kl 17 för intervju, så vi knallade glatt iväg. Till saken hör att vi känner nästan allihopa, jag har jobbat med två av dem (Thomas Pettersso och Peter Gröning) och intervjuat en tredje (Tobias Persson) och festat med honom många gånger. Till de två jag jobbat med hör även två äkta fruar, som man får lite på köpet när man känner partnern. Detta gjorde att vi fick en både rolig och avslappnad intervju, den kan ni se HÄR!

Några timmar senare var det premiär, strålande solsken och glad publik. Jag filmade mingel och fick även en pratstund med bla Robert Gustafsson. Han berättade om lyckan att gå på teater igen och lite om sin kommande roll som kvinna i musikalen Tootsie. Den kan ni se efter intervjun i samma film.

Såklart är det kul att se vänner på scen, särskilt om de gör bra ifrån sej och de gjorde dom. ”Bäddat för trubbel” är en ganska typisk släng-i-dörren-fars, men en ovanligt trivsam sådan måste jag säga. Det är ändå något alldeles speciellt med sommarteater som ses under bar himmel. Tobias Persson som ser ut som en ung Per Gessle, dessutom med brytning på danska är rätt kul. Eller Thomas Pettersson som strippa… say no more… se den om ni kan 🙂

Sen var det bara att bege sej rätt över hela Sverige, mot Kungsbacka och Tjolöholms otroliga slott. Som jag sett fram emot att få åka dit och nu var det äntligen dax! Bara att se slottet var en upplevelse, det ska jag skriva om senare, men att få en teaterupplevelse på köpet är ju det bästa av allt. Här skulle vi upptäcka slottet och dess omgivningar på dagen och sedan se Claes Malmberg som ”Hundraåringen” i slottets Magasin på kvällen. Sommarteater, men under tak… och det var vi tacksamma för, det blåste rejält! Detta var ingen premiär, vi kom dit någon dag efter, så det blev bara en recension som finns HÄR.

Jag är så imponerad av Claes Malmberg! Han gör ALLA roller i föreställningen, runt 25 olika karaktärer! Ni som läst boken vet vad den handlar om, fattar ni hur svårt han gjort det för sej? Och han klarar det så suveränt bra. Dessutom har han den absolut läckraste slutscenen, men den får bara publiken som ser föreställningen på Tjolöholm vara med om… Så åk dit och titta 🙂

Sen rullade vi bara 3-4 mil, till Falkenberg. Där skulle vi se premiären av ”Åsa-Nisse” på Vallarnas välkända friluftsteater. Den där med härliga brevbäraren Dag-Otto som visas på tv lite då och då. Regnet hängde inte bara i luften, det vräkte ner till och från. Inte jättekul att se teater utomhus när det ösregnar. Men de där vädergudarna hade ju lyssnat på oss och precis innan förställningen klarnade det upp och blev fint.

Vilken härlig kväll det blev! Eftersom regnet hotade, så lämnade vi kamerorna hemma och nöjde oss enbart med en recension. Den kan ni läsa HÄR.

Tre teaterföreställningar på fyra dagar är faktisk lite knepigt. Det blir långa dagar, eftersom man vill skriva om upplevelsen direkt efter och få ut texten så snabbt som möjligt. Den sista satt rätt långt inne, jag fick inte alls ihop orden från början. Men sen släppte det och tillsammans fick vi ihop det rätt bra ändå.

Vi älskar teater och det där med sommarteater är något alldeles särskilt. Precis som gänget på Krusenstiernska säger i intervjun så är publiken mer avkopplad och allt är mer ”easy going”. Sommar, sol och allt annat som hör till, gör att det blir en annan stämning. Och den stämningen gillar jag!

Den här gången hann vi inte med Fredriksdalsteatern i Helsingborg, men nästa sommar måste det också planeras in. Då får vi lägga upp turnén lite smartare helt enkelt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kul mellokväll!

En kul mellokväll!

I lördags var det dax för final av årets Melodifestival. Även om jag tycker det är lite för mycket med alla delfinaler, så har vi ändå följt dem någotsånär… I fredags var vi på plats för att se genrepet!

Innan jul fick Martin erbjudande om biljetter till genrepet av Melodifestivalen 2022. Vi bokade direkt biljetter till oss och ungarna. Vi ger inte längre julklappar till varandra, men hittar gärna på något tillsammans efter jul – detta skulle bli den aktiviteten. Men så var det det där med minnet… inte hos mej, utan hos ena sonen… han glömde bort det!

Det blev att snabbt hitta någon annan som ville ha biljetter och det visade sej inte vara något större problem. Istället för sonen och hans sambo, fick vi sällskap av en gammal klasskompis och hennes man (som också var klasskompis). Vi har inte setts på jättelänge, så det var riktigt kul!

De bor i närheten av oss, så vi möttes upp på Subway och köpte varsin macka som vi åt på tåget till Solna. Väl på plats kollade vi in allt som fanns i form av snack, dricka och godis från olika sponsorer. Med famnen full av gott, gick det ingen nöd på oss alls 😛

Det var meningen att vi skulle filma också och det gjorde vi, men med alla ljud och musiken så spelade det ingen roll hur Martin klippte filmen – YouTube ville inte släppa igenom den ändå pga av rättigheter och sånt. Så det bidde inget av det tyvärr. Men min lilla kamera var iaf med, så några bilder blev det ändå.

Eftersom det var genrep så smet vi iväg när omröstningen skulle börja. Vi fick hellre plats på tåget än att se en fejkad omröstning… Sen kom kompisarna hem till oss på lördagkvällen och kollade på direktsändningen och omröstningen tillsammans då istället.

Frågan är: Vann rätt låt? Vi sa från början att Cornelia skulle vinna. Men Martin gillade Bagges låt bättre och jag gick och sjöng på Cazzi Opeia i flera dagar, den var inte bäst kanske – men gladast och fastnade i skallen. Frågan är väl om hon kan ta hem hela tjottaballongen? Kanske… Numret gör sej bra i tv, dock inte live… man ser henne nämligen inte på halva låten eftersom hon sjunger bakom en skärm. Detta ser dock inte tv-tittarna.

Nu får vi se om vi se Eurovision ihop med kompisarna. Det skulle vara himla kul iaf 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kväll på Röda Mattan

En kväll på Röda Mattan

Igår var det Guldbaggegala och vi var där! När jag jobbade på SF var jag på Guldbaggen flera gången, den sista var 1991 tror jag – 29 år sedan alltså. Så det var väl på tiden att gå dit igen och kolla om det hänt nåt sen sist. Det hade det inte.

Vi var där för att fota Röda Mattan och skriva om galan. Redan kl 16 var vi på plats i pressrummet. Det här med pressrum är en hel vetenskap faktiskt. Det viktigaste är förstås att där finns elkontakter så man kan ladda telefoner, datorer och kameror. Är det ett bra pressrum har man även tillgång till något att äta och dricka. Så var det igår. Jättegoda wraps, frukt, godis, te och kaffe, så bra när man ska vara på plats länge.

Klockan 17 började folk drälla in lite smått, 18.40 hade ungefär 250 inbjudna passerat Martins kamera. Japp, det är Martin som kör Röda Mattan numera, jag minglar runt, tar bilder lite här och där och pratar med folk. Sen tar jag bilder i salongen under showerna, redigerar bilderna och skriver texten. Vi gör det vi är bäst på helt enkelt.

18.40 satt vi på plats i salongen och fram till tv-sändningen började kl 20 delades det ut en del priser som inte visas i direktsändningen. Bla Gullspiran, Bästa foto, ljud, kostym, mask osv. Kanske de viktigaste priserna för branschen, det är ju dessa som visar vem som faktiskt är riktigt bra på sitt yrke. Men det är såklart bästa film, huvudroll och biroll som är mest intressant för publiken och dessa visas på tv under en två timmar lång sändning.

Efter galan var det fotografering av alla vinnare, men vår kamera är inte tillräckligt bra för ljuset som var där inne. Så vi hoppade över det och plockade ihop oss istället. Efterfesten hoppade vi också över, det var redan sent och Martin skulle upp och jobba idag. Så vi hoppade trerättersmiddag designad Stefano Catenacci, det sved lite faktiskt – det bjöds nämligen på lakritsdessert. Men man kan inte alltid få allt.

Jag fick se Lasse Åberg ta emot Hedersbaggen och är mer än nöjd. Jag har jobbat med honom och tycker verkligen att han är värd precis varenda pris han kan få. Det var faktiskt på tiden att han fick en Hedersbagge. Jag tror inte att någon annan svensk lockat så mycket publik till film i Sverige. Så otroligt roligt att få vara på plats när detta händer!

Vi åkte hem och började genast att ladda ur kameran. Bilderna skulle över i min dator så att jag skulle kunna jobba med dem medan Martin var på jobbet. Vi kom väl i säng vid 1.30, en lååång dag! Å idag har jag redigerat typ 500 bilder och skrivit texten. HÄR hittar ni den.

Var det nån skillnad på Guldbaggegalan 1991-års version och 2020-års upplaga? Njae, inte så mycket faktiskt. Galan var längre nu, priserna var fler. Gästerna var också fler, då var festen i restaurangen på Cirkus. Men annars var det mesta sej likt och det kanske är så det ska vara med de här sortens event? Man ska känna igen sej. På Du i Fokus kan ni se en del av gästerna på Röda Mattan och alla fina kläder. Det var många läckra klänningar, men den enda jag själv skulle velat sno med mej var en onepiece som Sofia Ledarp hade på sej. Den var både snygg och såg väldigt skön ut, vilket hon också bekräftade. Ni ser den här ovanför.

Nu är det ett år till nästa gång, om vi är där då får vi se. Men innan dess har vi massor med galor, fester och Röda Mattor att kolla in. Ni hänger väl med? På instagram förstås @marlenerinda

Vissa filmer berör mer än andra

Vissa filmer berör mer än andra

Jag har inte varit något större fan av Peter Jöback. För mej har han varit en bra sångare och artist, inget mer än så… förrän nu… I hans egna show på Cirkus visade han upp en sida som imponerade på mej. Igår såg vi hans nya film och jag blev totalt golvad! (Vi fotade Röd Mattan, så ni får lite bilder från kvällen längst ner.)

”Jag kommer hem igen till jul” handlar om världsartisten Simon som kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället han växte upp arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte helt nöjd med detta. Simon däremot tar lätt på det hela, tills gamla minnen väcks till liv och han konfronteras med begravda familjehemligheter. Detta är handlingen i korthet, det är mycket djupare än så…

Jag fick se lite av filmen tidigare i höstas på en sk pressdag på filmhuset. Redan då fick jag lite ont i magen av de 10-15 minuter som visades för oss. Igår såg jag hela… och fick lika ont i magen igen. Filmen är skitbra! Men den är obehaglig och tar upp familjehemligheter som legat och grott alldeles för länge. Jag kan inte säga att jag känner igen mej, absolut inte – men jag vet ju att många har det så, att man visar upp den fina ytan och sopar allt jobbigt under mattan. Det som inte syns finns ju inte.

Jöback är helt briljant! Johannes Bah Kuhnke likaså. Ja, asså… hela gänget är helt fantastiskt bra! Filmen är absolut sevärd, men det är ingen myspysig julfilm. Visst finns det tindrande barnaögon och gnistrande snö, men det är långt ifrån dominerande. Här nystar man upp trådar av obehagliga familjehemligheter som till slut berör hela byn. Jag sitter där i mörkret och tänker på alla dem som faktiskt har det så här. Som träffas en gång om året, klistrar på sej sitt leende och låssas som ingenting och är helt slut när julen är över av ansträngningen. Jag vet folk som har det så! Å det känns helt sjukt!

Även om det är jobbigt så måste det ändå vara bättre att prata ut om saker. Kanske blir det tårar, frustration,anklagelser och en massa andra känslor – men då får det väl vara så. Det blir med största sannolikhet en tornado utan dess like, innan alla bitar faller på plats och en ny relation kan uppstå. Kanske blir det inget bra alls – men det måste ändå vara bättre än att leva i en lögn.

När en film väcker så många tankar så måste den ju vara himla bra. ”Jag kommer hem igen till jul” är himla bra! Se den! Men räkna inte med en myspys julfilm, den här har ett helt annat innehåll. Ett som får en att tänka och det gillar jag!

Som sagt; jag var inget större fan av Peter Jöback tidigare – nu har jag en helt annan uppfattning och en stor respekt för honom.

Spännande, men mest rolig, Robin Hood the musical!

Spännande, men mest rolig, Robin Hood the musical!

Dröse & Norberg gör det igen! Perfekt casting, härlig musik, massor med humor och skitsnygga kläder! Jag är så stolt över att ha så talangfulla vänner!

För fjärde året i rad sätter Anna Norberg och Robert Dröse upp en klassisk saga som de gjort om till något alldeles särskilt. Först var det Snövit, sen Aladdin, förra året var det Djungelboken och nu var det dax för Robin Hood. Den ena bättre än den andra, frågan är hur de gör för att överträffa sej själva år efter år? Lyckas gör de iallafall.

Robin Hood är en saga vi alla känner igen, men som nu omarbetats till en modern musikal med mycket humor. Anna och Robert är bra på att hitta intressanta personer som spelar deras karaktärer och den här gången var det Martin Almgren som fick göra scendebut tillsammans med Axel Schylström. Man kan väl säga att debuten gick helt ok!

Jag bevakar egentligen inte barngrejer, men Anna och Roberts uppsättningar passar för alla åldrar – så det blev ändå några bilder från Röda Mattan. Ni ser dem längre ner.

Vad kan man säga om Robin Hood? Ja, att det är årets julklappstips! Å det är galet snygga kläder! Man har tagit hjälp av superproffset Peter Englund som verkligen skapar magi. Å nog syns det att det är hans kläder, särskilt när Prins John äntrar scenen i svarta lackkläder. Så coola!

Jag var ju tvungen att ha med mej en egen proffspanel, så jag kallade in Elmeri och hans mamma Annika. Elmeri satt som ett ljus precis hela tiden. I pausen hörde jag en grabb som skrek högt ”jag vill inte ha dricka och behöver inte gå på toa, jag vill ha ett svärd!!! Så nog gick den hem hos ungarna alltid 🙂

Hade jag haft små barn så hade jag absolut köpt biljetter i julklapp åt dem. Det hade faktiskt varit en självklarhet, så bra är den. Robin Hood the musical är har humor, härlig musik och galet snygga kläder. Se den!