Browsed by
Etikett: scen

En himla mysig galakväll

En himla mysig galakväll

Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.

Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.

Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.

Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛

Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!

Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.

På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.

Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.

En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ni måste se musikalen om Den Lilla Sjöjungfrun!

Ni måste se musikalen om Den Lilla Sjöjungfrun!

”Hotfull överdimensionerad krabba attackerade kvinnlig journalist”. Så kunde jag döpt detta inlägg, på skoj alltså. I själva verket var det min vän Anna som visade sin scenkostym för mej, när jag intervjuade henne efter premiären av Den Lilla Sjöjungfrun the musical.

Anna Norberg och jag har känt varandra sedan 1989, det är rätt länge. Då stod hon på scen på Vasateatern och jag satt i kassan där. Sedan dess har vi hållit kontakten på ett eller annat sätt, medan hennes teaterkarriär fortsatt och jag varit iväg på resor. Numera producerar Anna och hennes man Robert otroliga musikaler, oftast omarbetade och moderniserade sagor. Den här gången var det alltså dax för Sjöjungfrun att få nytt liv och vi var inbjudna till premiären.

Den Lilla Sjöjungfrun kom som tecknad film när mina barn var små, men jag kan inte säga att jag såg den. Jag minns sekvenser, men inte mycket mer än så. Det var något om dansande krabbor, en söt liten fisk och havet är djupt… musiken var bra, det minns jag!

Men det har egentligen ingen betydelse, för när Robert och Anna sätter tänderna i en saga så känner man iofs igen huvuddragen, men sen är det mesta nytt. Å så var det även den här gången. Sjöjungfrun heter numera Gwendolyn och hon blir kär i en människa, en norsk gutt. Jag vet inte om det finns en mås i sagan, men i musikalen gör det iaf det, han heter Glenn och är helt underbar. Här finns den elaka krabban, de buttra plattfiskarna, sjöjungfruns många systrar och havskungen. Allt inramat med galet läckra kläder och riktigt häftig musik. Det är Anna och Roberts son Theo (mfl) som skapat musiken. Han borde verkligen ställa upp i melodifestivalen, då skulle vi verkligen få musik på hög nivå!

Vi var på premiären som gäster till Anna och Robert, men även för att recensera föreställningen och göra en film. Man kan tycka att det är svårt och lite känsligt att recensera sina vänner, men jag tycker att det går bra. Hittills har vi inte sågat någon vi känner, de är ju proffs och gör bra saker. Vi lyssnar ju även på publikens reaktioner och snacket efteråt. Den här gången var alla lyriska, stora som små, och det var superenkelt att skriva recensionen.

HÄR kan ni läsa vår recension och här nedan kan ni se filmen från premiären, med några scener ur föreställningen:

Sjöjungfrun är verkligen något alldeles särskilt. Har ni barn, så måste ni se den! En perfekt present till ett barn (typ 3-12) som en roligt upplevelse för hela familjen. Ni vet ju hur jag gärna ser att man skapar minnen tillsammans. En upplevelse lever ju kvar så länge 🙂

För mej är det alltid väldigt speciellt att se Anna på scen. En person som man känt så länge och sett utvecklas i så många år. Det är så häftigt och man blir så stolt över henne och allt hon lyckats med, tillsammans med Robert såklart. Dessutom är hon en så rackarns trevlig och härlig människa, alltid glad och ödmjuk.

Jag ser redan fram emot nästa produktion. Sean Banan avslöjade ju lite… se filmen så fattar ni 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Labero – dinnershow på La Botanica

Labero – dinnershow på La Botanica

Invigningar och premiärer duggar tätt just nu. Häromdagen var det dax att bege sej till Solna och Westfield Mall of Scandinavia där Joe Labero hade smygpremiär av sin nya dinnershow. Det blev en himla kul kväll, trots att jag är lite tveksam till magi och trollkarlar 😛

Jag har nog alltid varit tudelad till det där med trolleri och magi. Visst kan det vara fascinerade att se saker trollas bort och se fingerfärdigheten hos trollkarlen. Men jag ville ju veta hur de gör – jag tycker inte om att bli lurad! En hel del kan man klura ut, men mycket är ju svårt att förklara.

Joe Labero har vi sett förut, men det var länge sen. Då var det tillsammans med ett julbord på Börsen och vi satt så där nära att man såklart blir delaktig i showen vare sej man vill eller ej. Martin var mer utsatt än jag tack o lov. Då satt vi väldigt nära och i en sån vinkel att vi såg hur en del trick var riggade, men det vi såg då har vi fortfarande inte talat om för någon.

Nu var det alltså dax igen. Den här gången en mindre och mer intim show, med middag som bonus. Vi fick testa restaurang La Botanica i höstas och möttes av Sveriges förmodligen största buffé. Nu är ni många som säger att ni inte gillar bufféer, men den här måste ni testa innan ni säger så. Här är nämligen precis allt gott! Här finns allt från sushi, pannkakor, hamburgare, taco och skaldjur. Asiatisk, amerikansk, asiatiskt, italiensk – allt! Och två fulla väggar med efterrätter, godis och glass… ni fattar… Allt detta fick premiärgästerna efter showen, men i vanliga fall äter man före.

Showlokalen är inte särskilt stor, så röda mattan gick rätt snabbt. Drygt 100 gäster skulle fotas, jag valde sedan ut en handfull som filmades och intervjuades. Kvällen fråga var just om magi är fascinerade eller frustrerande. Jag tycker ju mest att den är frustrerande och vill veta hur man gör.

Även den här gången hamnade vi längst fram, aj då… så fort Labero tittade ut över lokalen och sökte sina ”offer” tittade vi bort eller ner i knät. Och vi klarade oss! I just den här showen interagerar Labero med ganska många, kanske 6-8 stycken. Så risken att åka dit är ju rätt stor.

Showen är 90 minuter lång, det var som en ögonblinkning. Tiden gick blixtsnabbt! Det brukar ju betyda att det är bra och jag tycker nog att den här showen var både bra och trivsam. Just närheten och den lilla publiken gillar jag. Ni kan läsa vår recension HÄR. Förra gången var det betydligt större, med Burned Out Punks som medverkade på scenen med eld och fyrverkerier. Den här gången hade Labero sin lilla hund som medhjälpare. Så söt!

Efter showen var det dax för slutklämmen av vårt jobb. Vi brukar filma ett par intervjuer efteråt för att höra reaktionerna, det brukar gå rätt snabbt. Sen fick vi äntligen sätta tänderna i buffén, vi var sååå hungriga!

Efter alldeles för mycket mat och godis satt vi på tåget hem igen. Nöjda med kvällen. Det var en sån där kväll som ger massor med extra energi. När man möter härliga människor, som lyser upp ens tillvaro och liv. Såna man behöver fler av 🙂

Vill ni se Joe Labero så är det alltså till La Botanica i Westfield Mall of Scandinavia ni ska ta er och snabba på. Han är bara där fram till slutet på april. Men för att testa maten behöver ni inte gå på showen, den är öppen dagligen. Året om. Ni måste testa!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vilken rolig födelsedag!

Vilken rolig födelsedag!

I onsdags blev den här donnan, jag alltså, ett år äldre. Numera är jag hela 54 år gammal, eller ung, beroende på hur man ser det. Inte vet jag hur man ska känna sej som 50+, och jag mår väl inte på topp – men iaf hyfsat.

Mina födelsedagar brukar numera passerar rätt obemärkt förbi. Jag är sist ut i en lång rad av födelsedagar, där både min mamma och son fyllt år dagarna innan. Efter en lång och kall januari, brukar de flesta bara vilja ha månaden överstökad. Så ”min” dag brukar lixom försvinna. Det gjorde den inte i år!

För andra kanske den iof försvann, men jag gjorde det bästa av precis hela dagen! Den började med en liten sovmorgon och lång frukost. I min ensamhet, men det gjorde inget. Strax innan lunch satte jag mej på tåget, medvetet lite småhungrig. Jag skulle nämligen på mässan Fast Food & Restaurang å där finns det mat!

Det brukar gå rätt snabbt att gå igenom den mässan, men i år hade den växt rejält. Så det tog nog 3-4 timmar att gå runt, det blir ju så när man både ska testa en massa gott och prata med folk. Jag träffade en massa gamla bekanta. Första varvet satsade jag på mat, andra på sött som efterrätter och glass. Det fanns så mycket gott!!!

När jag sett (ätit) allt åkte jag till Martins jobb och väntade på att han skulle jobba klart. Därifrån är det nära till Intiman, där vi skulle tillbringa resten av kvällen. Äntligen skulle jag få se ”Mamma Ljuger” med min gamle vän Janne Bylund. Vi lärde känna varandra för typ 25 år sedan, när jag vann en date med honom. Haha, hur sjukt! Men kul! Sedan dess har vi hållit kontakten, om än sporadiskt, och även träffats då och då. Men jag har inte sett showen trots att det visats drygt 100 gånger, nu skulle jag äntligen se showen och även träffa honom igen.

”Mamma Ljuger” är en kombination av ståupp och föreläsning. Janne och hans kollega Mattias kommer med en massa olika påstående som mammor säger och alltid har sagt. Sen dissekerar de påståendet och berättar om sin egen relation till det och hur deras mammor agerat. Det är klockrent och så himla roligt! Vi får också veta om det mamma påstår är sant eller falskt. Får man mask i magen om man äter snö? Sjöng verkligen barnen fint på skolavslutningen? Stor igenkänning och ett himla bra avslut på födelsedagen 🙂

Har ni möjlighet så ska ni absolut se showen. Ta med mamma, mormor, farmor och de vuxna barnen. Ni kommer få en himla rolig stund tillsammans!

Självklart kom Janne ut och pratade lite med oss efteråt och morgonen efter åt vi faktiskt frukost tillsammans. Nej! Jag sov hemma hos min käre man, men jag gjorde en intervju med Janne på hans hotell och fick frukost samtidigt. Man får ju passa på!

En himla bra födelsedag blev det alltså, jag fick inte ett enda paket och ingen kom för att fia mej – jag var ju inte ens hemma… men ändå en av de bättre födelsedagarna jag haft hemma i Sverige. Vi rymmer ju helst om vi kan. Jag önskar mej inte längre något, behöver lixom ingenting. Det skulle väl vara en miljon eller två i ostrukna tusenlappar kanske… Skämt åsido, det enda jag kommit på att jag önskar mej är värmeljus – de går åt som smör i solsken och behövs alltid fyllas på. Jag är alltså både enkel och billig att ge presenter till 🙂

Nu är födelsedagarna över, men i helgen firar vi annat istället. Återkommer till det.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets första premiär!

Årets första premiär!

Man kan väl tycka att året börjar med en rejäl rivstart med mässa och premiär. Men det är så här det brukar se ut för oss i januari. Till detta hör även ett gäng födelsedagar. Årets första premiär blev Pernilla Wahlgrens Happy Ending på fina Cirkus, så himla rolig!

Förra året började också på Cirkus, då med Peter Pan som både Pernilla Wahlgren och Ola Forssmed var med i. Den här gången hade de med sina bästisar Kim Sulocki, Hanna Hedlund och Måns Nathanaelsson. De här fem är inne på sin tredje gemensamma show, Pernillas första avskedsturné… vi får väl se hur många det blir.

Å det var precis min fråga till gästerna på röda mattan; Hur många avskedsturnéer skulle det kunna bli? Jag fick några riktigt roliga svar, kolla på filmen får ni se 🙂

Den här gången planerar Pernilla för en karriär utomlands, Las Vegas och London lockar – Sverige har helt enkelt blivit för litet. Tillsammans försöker de sätta ihop en show som ska passa den internationella marknaden. Det går sådär…

Gästerna på röda mattan var många och väldigt förväntansfulla. Man vet lixom att när Pernilla och de andra sätter igång så är det kul, särskilt när Edward af Sillén har varit inblandad. Vi var precis lika förväntansfulla som gästerna och jobbade av röda mattan så fort vi kunde, vilket är svårt eftersom många kommer i allra sista minuten. Men prick 19.30 satt vi på våra platser.

Första 45 minuterna skrattade jag så jag knappt fick luft. Asså… så otroligt roligt. Gänget raljerade både med sej själva, varandra, kända personligheter och publiken. Och många av de kända personligheterna satt ju i publiken vilket blev extra roligt såklart.

Jag brukar ju prata med publiken även efter föreställningen och den här gången sa alla samma sak; galet roligt. Publiken skrek av skratt stundtals. Helt galet.

En bra början på 2024 alltså vad gäller underhållning. Vill ni ha ett ordentligt garv, då är det Pernillas show ni ska se. Löp och köp som jag brukar säga. HÄR kan ni läsa vår recension.

Har ni sett den? Berätta vad ni tyckte. Ska/vill ni se den? Berätta det med 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Humorkalaset på Börsen

Humorkalaset på Börsen

Som nästan sista jobbgrej innan jul begav vi oss till Börsen för att testa deras jultallrik och kolla in showen. Ingen julshow, däremot humorshow. Så himla skönt att få skratta 😀

I fredags gick tågen ok igen, så vid 18-tiden åkte vi in till stan igen. Den här gången helt utan problem, både dit och hem. Så otroligt skönt. Hamburger Börs var målet för kvällen, de brukar alltid bjuda på härliga kvällar så detta såg vi fram emot.

Vi tog plats vid bordet och högg in på förrätten. Varmrökt lax, rödbetssallad med äpple, grönkål med blåmögelost och senapssill med vört och knäckebröd. Jättegott alltihop, laxen var en av de bästa i år. Apropå lax, det har varit lite konstigt i år faktiskt – det är nämligen väldigt få som serverar något mer än gravad lax i år. Vi har frågat, men inte fått svar på varför. Den varmrökta är oftast godare än gravad, tycker iaf jag.

Till varmrätt fick vi honungsglaserade revbensspjäll, lammköttbullar, brysselkål och rödkål. Även detta jättegott, brysselkål kanske inte är så speciellt – men jag gillar det. Dessa var så goda att tom Martin gillade dem, han är annars rätt tveksam till just brysselkål. Till efterrätt fick vi en pannacotta med körsbär och chokladbräck. Också jättegott.

Mätta och belåtna var det dax för show. Under advent är det 24 komiker som underhåller, 4 olika varje kväll. Just när vi var där var det Torbjörn Averås som skulle hålla ordning på Johanna Hurtig Wagrell, Henrik Hjelt och Jesper Rönndahl. Det blev drygt 1,5 timme med både fniss och skratt, favoriten var nog Henrik Hjelt som proffsigt nog knappt reagerade när hela salongen blev svart pga strömavbrott. Efter någon minut kom ljuset tillbaka och han fortsatte bara sitt nummer som om ingenting hänt.

Det blev en väldigt mysig kväll. Även om det var jobb, så kände det lite som vi var på date. Borden runt om vårt var tomma fram till showen startade, så vi hade möjlighet att prata i lugn och ro och njuta av varandras sällskap. maten och miljön. Under showen var det såklart en helt annan sak, men då skrattar man ju tillsammans med dem som sitter runt omkring.

Börsen har ju renoverats och är så otroligt fin nu. Här är fortfarande mysigt och historiken sitter fortfarande i väggarna, men det är på något sätt elegantare och mer inbjudande nu. Jag var faktiskt där dagen innan på lunch, för att få veta mer om NYA Hamburger Börs och det jag kan avslöja är att det bla ska bli lunchshower med olika artister och profiler. Dessa börjar i mars och jag tycker det låter väldigt spännande.

Nu är det faktiskt bara en enda grej kvar, en fest ikväll – sen tar vi jul. Inte julledigt, men jul. Vi har massor att skriva ikapp och ska ju packa inför kommande resa. Snart är vi i soooolen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tomten & Bocken på Globen

Tomten & Bocken på Globen

Måns Zelmerlöw och Per Andersson. Det måste ju bli både vacker sång och himla roligt. Å det blev det också. Jag hade ingen aning om att Per Andersson är så bra på att sjunga!

I torsdags var det problem med tågen, alltså sådär så man borde stanna hemma. Då hade jag självklart två grejer i stan inbokade… såklart!!! Men vi stockholmare har ju viss vana av pendeltågsstrul och har vant oss vid att åka i gooood tid. Så det gjorde jag. Dit gick det bra, kom nästan på minuten. Hem var det värre… då gick tåget bara till Älvsjö och tåget vi sedan blev hänvisade till gick sönder. Sen kom inget nytt tåg förrän efter drygt en timme. Vi pratar alltså om pendeltåg, inte sj-tåg. Pendeltåg ska gå varje kvart, inte i torsdags…

Nu visste jag ju detta när vi skulle iväg igen på kvällen, så vi åkte i god tid igen. Nu skulle vi bara lyckas ta oss till Årstaberg och sedan ta tvärbana, det brukar funka. Det gjorde det inte. Återigen blev vi fast i Älvsjö. Återigen får man inte veta något, mer än att de är tågkö och ingen prognos finns. Vi satt lugnt till en början, men när tiden började rinna ut var vi ju tvungna att göra nåt. Man kommer inte försent till en show, särskilt inte när man ska recensera den.

Så vi hoppade av tåget och började leta efter en taxi, det fanns såklart ingen. Det var ju fler än vi som tänkte så. Inga ersättningsbussar fanns och de ordinarie bussarna var knökfulla. Vi försökte lifta med andra som fått tag på taxi och till slut lyckades vi. En kille i 30-årsåldern skulle åt samma håll som vi och vi fick åka med till Gullmarsplan. Därifrån tog vi tunnelbanan och seglade in på Globen med några minuter till godo. Jag hann tom gå på toa 🙂

Så körde showen igång. Måns Zelmerlöw, Per Andersson och nio musiker. Plus en hemlig gästartist faktiskt… Nästan två timmar med musik och humor, så jäkla bra. Det kändes som en kvart typ. Att Måns kan sjunga vet man ju, men Per – asså… visste ni att han är otroligt duktig på att sjunga? Vid ett tillfälle sjunger de vartannat ord i en låt och man hör knappt skillnad på dem. Att se Måns släppa lös sin komiska sida var lite överraskande och faktiskt jätteroligt att se.

Det blev en väldigt härlig kväll med härlig musik och mängder med skratt. Får ni chansen att se showen, så gör det!!!

Så skulle vi ta oss hem också… det gick sådär kan man väl säga. I vanliga fall tar vi tvärbanan från Globen till Årstaberg och pendeln därifrån till Tumba, sen har vi ca 300 meter att gå hem. Nu fick vi ta tvärbanan till Liljeholmen och sedan tunnelbanan till Hallunda. Där fick vi vänta en stund i snöyran innan bussen kom och kunde ta oss resten av vägen. Lite bökigt och betydligt längre tid, men hem kom vi iaf till slut.

Det är ju ändå typiskt att värsta dagen på året när det gäller pendeltågsstrul, ja då ska jag åka till stan två gånger. Story of my life lixom.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen pressträff för melodifestivalen igen!

Äntligen pressträff för melodifestivalen igen!

Det finns några pressträffar som jag tycker är extra roliga. När man presenterar årets Sommarpratare är en av dem, presentationen av deltagarna i Melodifestivalen är en annan. Bägge dessa har haft paus sedan innan pandemin, men i fredags var det dax för SVT att köra igång igen.

Det var kanske inte snökaos i fredags, men en hel del snö, kallt och lite knepigt att ta sej fram. Så jag åkte lite tidigare än vanligt och kom något innan utsatt tid. Vi var inte så många från media, kanske 30 stycken, förr var det betydligt fler. Men jag träffade iaf några gamla bekanta och kunde surra ikapp lite. I vår bransch är många frilans och träffas inte så ofta., när vi väl gör det har vi mycket att prata om.

SVT har en ny publik ingång som vi var först att testa. Numera är säkerheten rigorös, så vi blev ledda av väktare den korta biten till tv-studion där själva pressträffen skulle hållas. Snart började presentationen av de 30 artisterna, de flesta hade jag koll på. Tobbe Ek på Aftonbladet har ju redan knäckt de flesta och publicerat namnen, men några var nya. Jag försökte sända live på min instagram @marlenerinda samtidigt som jag skulle fota med andra handen, det gick sådär… men finns iaf att se ca 10 minuter om ni vill se hur det var där.

Som ni säkert redan sett och hört så finns det några lite mer uppseendeväckande namn bland deltagarna, bla Gunilla Persson. Som någon sa innan ”Nu får SVT passa sej så de inte blir stämda”. Rubriker lär det iaf bli. Kanske var det därför alla vakter var där och säkerheten så hög 😛

Anmärkningsvärt är att hela 16 bidrag kommer att framföras av nykomlingar, de är såklart inte nya som artister – men i mellosammanhang. Så man kan väl säga att det är en hel del nya som mixas med ett gäng väl etablerade melloveteraner som bla Danny, Cazzi Opeia och Elisa. Jag tycker att mixen är kul!

Även om det från början är låtarna som kvalificerat sej, så finns det förmodligen en tanke med att ha lite udda fåglar i startfältet. Något som gör att folk hoppar till och måste tycka lite, som med Gunilla, men även med Fröken Snusk och kanske även med Elecktra. De gör att folk reagerar och förmodligen kommer att titta (även om de bestämt säger att de absolut inte ska det) för att se hur det egentligen blev. Där finns nog många som hoppas att Gunilla ska göra bort sej och gärna vill se det i direktsänd tv. Så ett dragplåster, förmodligen ett väl uttänkt sådant, är hon definitivt. Smart SVT!

Jag tycker att svenska melodifestivalen är ett roligt ”spektakel”, men skulle gärna se att man inte har så många deltävlingar. Det blir lite väl utdraget nu, men är ju såklart ett sätt att dra in pengar på publiken samt när alla ringer och röstar. Vi har varit där flera gånger, men faktiskt inte ringt och röstat en enda gång. Det kommer vi inte att göra i år heller, sånt får andra roa sej med.

Det är iaf himla kul att de flesta pressträffar börjar se ut som vanligt igen. Efter presentationen vallades vi in i en annan lokal där det var uppdukat med mat och dryck och ett intervjubord vardera för varje artist. Jag nöjde mej med att gå runt och ta bilder, de flesta träffar jag på andra håll om jag vill och behöver. De mysigaste var när Elisa och Engmans Kapell spontant stämde upp i en mysig julsång och allt bara stannade av för en liten stund. Konkurrenter i mello, härlig vänskap i övrigt 🙂

Jag kommer att följ tävlingen, men har ingen favorit. Såklart är jag nyfiken på Gunilla, det är väl alla? Men utan att ha hört låtarna skulle jag nog tippa att Danny ligger väldigt bra till. Jag kan också tänka mej att Elecktra ligger hyfsat bra till, ”Unna dej” blev ju poppis och gay-communityt är stort. Cazzi Opeias låt förra gången älskade jag och den var min favorit.

Vi får helt enkelt se. Hur tänker ni när ni se laguppställningen?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kväll med rejäla käftsmällar!

En kväll med rejäla käftsmällar!

Det mesta man ser på scen är glatt, mysigt och underhållande. Men ibland får man uppleva en kväll då man sätter skrattet i halsen och får en rejäl käftsmäll. Så var det igår när vi såg Nannes show ”Välkommen! Va f-n vill du?”

Den som hört Nannes sommarprogram vet att hon haft en minst sagt tuff uppväxt. Den psykiska ohälsan har präglat hela hennes barndom med missbrukande föräldrar och en ganska speciell mormor. Båda Nannes föräldrar var alkoholister och hennes mormor hade en liten spritbutik i lägenheten. Detta sätter såklart sina spår och Nanne brinner numera för barn som växer upp i miljöer som barn inte ska behöva vara i.

Därför startade hon Nanne Network för att hjälpa barn och unga, som behöver stöd och hjälp. Jag vet inte riktigt när nätverket startade, typ 2017… alla jobbar ideellt, så även Nanne. Pengarna som kommer in fördelas på de organisationer och föreningar som jobbar för samma sak och är anslutna till nätverket. Just nu ett 20-tal, bla Bris, Hope, RFLS ungdom, Suicide Zero och Attention.

Igår var det show på Rival i Stockholm och vi var ditbjudna. Vi var inte helt på det klara med vad vi skulle få se eller vara med om, bara att det var en enda förställning. Vilket är väldigt udda i sej.

Redan innan föreställningen, ute i foajén, var det annorlunda. Här minglade representanter från olika organisationer och det var på något sätt lugnare än vanligt. Det fanns ett allvar i luften och en förväntan.

Något försenat kom föreställningen igång och det var helt annorlunda än något vi sett förut. Nog för att många artister haft föreställningar om sin uppväxt och berättat om sitt liv. Men Nanne gjorde det på ett helt nytt sätt, sitt alldeles eget sätt. Hennes berättelse varvades med musik och information om de olika organisationerna i nätverket. I vissa fall var det med viss svårighet som hon fortsatte sin berättelse. Stundtals satt publiken helt knäpptyst. Det var mycket känslor i omlopp hos oss alla.

En del var riktigt jobbigt att höra, som när hennes mormor blev hotad av flera män mitt framför 8-årige Nannes ögon. Dessutom inne i deras hem, som ska var den tryggaste platsen för ett barn. Eller alla de gånger som Nannes mamma försökt ta sitt liv och Nanne förband såren medan hon väntade på ambulansen.

Detta är utan tvekan den viktigaste show som visats på en scen i Sverige under 2023. Man brukar ju säga att våra barn är vår framtid, men våra unga idag mår inte bra. Nu säger ni säkert ”det är många vuxna som också mår dåligt” och det stämmer såklart. Men vi måste ju börja någonstans och då kan det väl vara ganska vettigt att börja med återväxten och de som ska ta över.

Nanne har skapat Nanne Network för att lyfta fram både stora och små organisationer. Det hon gör är så otroligt viktigt. HÄR kan du se och läsa om alla organisationer i nätverket och få information om hur du själv kan bidra. Där ser du även hur du kan få kontakt om du själv eller någon du bryr dej om mår dåligt.

Det var en oerhört stark kväll och det kändes som man fick käftsmäll efter käftsmäll. Ända tills Nanne berättade om en dikt som hon tonsatt. Den heter Ekan och är skriven av hennes styvpappa. Medan hon sjunger den rullar en film, både jag och Martin hajar till direkt. Det är nämligen från ”vår” strand på Öland, där han friade till mej. Där ligger just en eka framför sjöbodarna, med Blå Jungfrun som bakgrund. Där är fint, men det är nästan aldrig någon vanlig turist som visar bilder därifrån – därför blev vi ganska överraskade. Det var så fint och talade att se bilderna och ett slags lugn tog plats i magen.

Det var en väldigt annorlunda kväll, men så viktig. Jag tycker det är synd att den här föreställningen inte ska gå flera gånger och hoppas verkligen att den poppar upp lite här och där. Kanske på någon skola eller konferens för vuxna som jobbar med utsatta barn och ungdomar. Den behöver visas. Nanne behövs.

Skulle ni se att showen dyker upp i er närhet: BOKA! Alla borde höra hennes berättelse och bidra till Nanne Network. Det är viktigt! Fast ni kan ju bidra utan att se showen, bara swisha: 123 473 4331 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Saker vi sett under året – bra julklappstips!

Saker vi sett under året – bra julklappstips!

Äntligen fick vi också möjlighet att se Änglagård. Vilken föreställning! Det betyder att vi sett de största föreställningarna som går just nu i Stockholm, och några i övriga landet, och har lite tips till er som vill ge bort en upplevelse i julklapp.

Vi var ju bortresta när Änglagård hade premiär i september, så vi fick vänta lite med att se den. Annars ser vi ju det mesta direkt eftersom det ingår i vårt jobb att fota röda mattan, filma premiärminglet och recensera föreställningen. När vi väl satte oss i salongen på Oscarsteatern var det med stor förväntan. Skulle den verkligen vara så bra som vi hört?

Änglagård var helt fantastisk! Trots sina 3 timmar, vilket jag brukar tycka är för långt, så var det en total njutning. Eftersom alla redan hade lyft Helene Sjöholm och Tommy Körberg i sina recensioner fokuserade vi på några andra. Alla vet redan att Sjöholm och Körberg är proffs, men hur många känner till Tuva B Larsen och Lindy Larsson som spelar Fanny och Zac? Så otroligt bra! Ni kan läsa vår recension HÄR!

Att se en föreställning enbart för nöjes skull och för att recensera är två helt olika saker. Går man privat för att underhållas kan man sitta där och bara njuta och ta in allt. Ska man recensera måste man vara mer uppmärksam, se detaljer, kolla in scenen, dekoren, kostymerna, ljuset och ljudet. Enkelt sagt så letar man fel och brister lika mycket som höjdpunkter. Under pågående föreställning ”skriver” man texten i skallen, iaf i stolpform och vissa formuleringar.

Under hösten såg vi bla The One, Jonas Gardell, A show larger than life, Moulin Rouge och nu senast alltså Änglagård. Av det som går just nu i övriga Sverige, har vi även sett showen med Björn Skifs som går i Malmö nu och kommer till Göteborg i vår, Wicked som går i Göteborg samt Djungelboken, Skrot Hopp & Kärlek & Motivationsshowen som är ute på turné.

Eftersom jag tycker att en upplevelse är den absolut bästa presenten, tänkte jag tipsa om vilka föreställningar som passar vem? För allt passar ju inte alla. Alla kommer heller inte att fortsätta, vad jag vet just nu. The One, Gardell och Skrot Hopp & Kärlek, de hittar jag ingen fortsättning på efter december – men man vet ju inte. The One borde absolut gå ut på turné, den är helt otrolig! A show larger than life gissar jag bara, men den borde ju komma till Malmö när Skifs flyttar till Göteborg – men det är en gissning.

Vill ni ge en julklapp som passar hela familjen så skulle jag satsa på Djungelboken och Wicked. Djungelboken är på turné och spelar sin sista föreställning 7/1, då i Stockholm. Sen kommer Den Lilla Sjöjungfrun 1 mars, från samma produktionsbolag (Dröse & Norberg). Eftersom jag sett mycket från dem, så vet jag att även den blir en succé, så jag slänger med den också som tips. Det går att köpa biljetter redan nu. Wicked går i Göteborg hela våren och är kanske inte för de minsta barnen, men iaf från kanske 10 och uppåt. Något av det bästa jag sett på en musikalscen, ett måste för den som älskar musikal.

Moulin Rouge och Änglagård är för en vuxnare publik och är rätt olika. Moulin Rouge är mer fart, häftiga kostymer och läcker scen. Det händer något hela tiden och man är fylld med energi när man går därifrån. Änglagård är mer eftertänksam och har ett lugnare tempo, även om det finns en del fartfyllda inslag också. Vill ni fascineras då tar ni Moulin Rouge, vill ni ha något lite lugnare, då väljer ni Änglagård. Bägge är fantastiska!

Vill ni bara ge bort en himla trevlig kväll och bor i Malmö eller Göteborg, så skulle jag absolut satsa på Björn Skifs. En fin show med en massa härlig musik, Vem gillar inte Björn Skifs lixom…?

Jag började ge mina barn en upplevelse i julklapp när de var i 6-årsåldern. Deras första teaterupplevelse var med Galenskaparna på Cirkus och de älskade det. Sedan dess har jag varvat teater med musik, melodifestivalen gillade de väldigt mycket som yngre. Vi tog alltid genrepet på fredagen, så de kunde se finalen och känna igen sej när de såg allt på tv på lördagen. Genrepet är ju dessutom en hel del billigare…

Numera ger vi inte längre några julklappar. Vi firar inte jul med några små barn längre, utan är bara ett gäng vuxna. Alla har redan allt. Men en upplevelse försöker vi få till, något att göra tillsammans före- eller efter jul. Skapa minnen tillsammans. Det är ju det som är det viktigaste trots allt. Grejer har vi lixom nog av som det är.

Därför tipsar jag gärna om att ge bort en upplevelse och vad som finns att uppleva. Det behöver ju inte vara något på scen, men det är vad jag gillar och kan. Så jag hoppas att mina tips kan komma någon till nytta. Är det något ni blir sugna på att se?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube