Browsed by
Tagg: resa

Bara två veckor kvar!!!

Bara två veckor kvar!!!

Herregud så fort tiden går!!! Vi bokade resan till Gambia när det var typ 140 dagar kvar och nu är det bara 15. Om två veckor skall väskorna vara packade, hemmet städat och vi ska vara på väg till hotellet på Arlanda.

Japp, så är det och det kommer bli jättehärligt förstås, men det är ju så jäkla mycket som ska hinnas innan dess. Ni vet ju hur jag alltid känner att jag ligger efter med ungefär allt. Men nu ser jag faktiskt ljuset  🙂

Jag är ikapp med nästan alla höstens texter, en del har legat ända sedan i augusti faktiskt. Det är lite skämskudde på den… Men nu är det mesta klart, nu ska jag bara skriva så mycket jag kan i förväg och tidsinställa för semestern. Alla recept är iaf inlagda tom mitten av januari, så jag ska inte behöva ta upp datorn särskilt mycket faktiskt.

Jag vet ju att det alltid blir en del jobb även på semestern, så är det både att vara egen företagare och sk influencer. Oavsett var jag är så ska det ändå ut bilder på sociala medier, så är det. Å det är inget jag ser som ett bekymmer, mina semesterkontor brukar vara jättefina, men jag vill gärna ha så mycket som möjligt förberett innan och allt ska vara färdigt och undanjobbat hemma. Särskilt när det är nytt år.

Jag är en bit på väg och det känns sååå bra! Igår har jag sista bokade grejerna, så from nu har jag inte en enda grej som jag behöver göra, mer än att komma ikapp med allt. Två veckor med bara skriva, städa och packa. Det ska jag nog fixa!

Men jag brukar har kommit ganska långt med packningen vid den här tiden, i vanliga fall. Särskilt när vi ska åka till Gambia och ha med en massa grejer. I år har jag bara öst ner kläder och smågrejer i väskorna vi fick sponsrade från Cavalet. Dem måste jag gå igenom igen, allt ska inte med. Våra egna grejer är inte så trixiga, det är allt annat som tar lite tid. Vi kommer att ha 100 kg bagage, det blir några väskor…

Men det löser sej! Jag ligger bra till  🙂

Äventyr med farsan!

Äventyr med farsan!

För några veckor sedan skulle jag iväg och testa Eckerö Linjens julbord. Det hade precis varit Farsdag, så jag passade på att bjuda med lilla pappa. Han har tidigare varit med och testat bla Birka Cruises julbord och gillar bufféer – så han är perfekt att ta med på sånt. Vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle bli det äventyr som det blev…

Eckrö Linjens båt går från Grisslehamn, det är rätt långt bort för oss i Söderort. För enkelhetens skull bestämde vi att vi skulle ta deras buss från Cityterminalen. Man vet ju inte om det skulle komma snö och bli vinterkaos, så det kändes säkrast. För att hinna med båten kl 10 måste man ta bussen 7.30, alltså vaknade jag 5.30 för att möta upp pappa på pendeltåget strax efter 6. Då skulle vi vara på centralen vid 7, vi ville vara på den säkra sidan och ute i god tid. Å det var vi. Vi. Inte bussen…

7.40 ungefär kom en buss, men det var inte vår. Vår buss var det ingen som visste var den var, bara att den inte var där den skulle vara. Ungefär som när jag åkte till Kroatien första gången och flygplanet var försvunnet… man ska inte resa med mej  🙂

När det fortfarande inte kommit någon buss och klockan närmade sej 8.30 började vi ge upp. Men vid 8.45 kom det till slut en buss, tydligen visste inte föraren att han skulle jobba… eller nåt sånt. Det tar 1-1,5 timme att åka till Grisslehamn, beroende på trafiken… så det skulle bli på håret. Men nu väntar ju båten på bussen som tur är.

Synd bara att bussen kom direkt ur garaget och var iskall! Jag frös som en gris hela vägen och fick nästan panik innan vi var framme. Tack o lov hade personalen i hamnen koll på läget, så de bjöd på varm glögg när vi kom fram och ombord fick vi varm fika som kompensation.

Det tar ca 2 timmar mellan Grisslehamn och Åland, då shoppade vi lite och satt och läste. Jag var jättetrött, så det var rätt skönt att bara göra ingenting en stund. Men så fort båten vände på Åland, var det dax att väcka skallen. Innan de andra gästerna fick tillträde till matsalen skulle vi få träffa kökschefen och gå loss med kameran. Vi hade 15-20 minuter på oss ungefär. Jag ställde frågor och pappa ställde ännu fler, jag tog bilder och pappa tog också några stycken. Sen var det dax att äta!

På Eckerö Linjen fixar man den mesta maten ombord eller lokalt när hamnen i Grisslehamn. Allt är verkligen fräscht och gott, man känner att det är bra kvalité på maten. Skinkan är supergod, tyvärr skär man inte upp den på plats, men den är saftig och fräsch. Janssons är en av de godaste jag ätit och då är den ändå inte med äkta ansjovis, utan ansjoviskryddad sill. Det funkar alltså precis lika bra. Pappa fastande vid revbensspjällen, dem gillade han verkligen! Å jag hittade en lax i gräddsås som inte väckte särskilt mycket uppmärksamhet bland allt annat, men som var så god att jag faktiskt frågade hur den var gjord.

Julbordet är inte jättestort, men väldigt lagom. Allt traditionella finns där och sen lite annat också. En bra blandning och man är mer än nöjd när det är dax för efterrätterna. Lite för sent upptäckte jag de små pajerna med chokladskal, kolafyllning och valnötter. Eller också var det tur… de var så jäkla goda och när jag hittade dem var jag redan mätt!

Mätta och belåtna var vi framme i Grisslehamn igen och tog bussen in till stan igen. Nu stod bussen fint på plats och väntade på oss, varm var den också! Jag landade hemma i tv-soffan vid 19-tiden tror jag, det blev en rätt lång dag kan man väl säga. Lite väl lång för att testa ett julbord, men nu är det iaf gjort!

Även om det var långt och tog hela dagen så måste jag ändå rekommendera Eckerö Linjens julbord. Där finns allt som ska vara på ett ”riktigt” julbord, plus lite till. Allt är fräscht, gott och fint upplagt. Matsalen är julpyntad och mysig och personalen är kanon. Vill man ha ett julbord på vatten, men inte sova borta så är Eckerö Linjen perfekt, särskilt om man bor på den sidan om stan. För oss Söderortare är det lite långt, men blir en mysig utflykt om man tar sej tiden.

Om du åker: missa inte den där lilla pajen med chokladskal!!!

 

Bra att veta -första gången i Gambia

Bra att veta -första gången i Gambia

Äntligen ökar turisterna i Gambia igen! Efter Ebola (inte i Gambia) och byte av president har turismen i Gambia minskat, men nu är allt lugnt och stabilt och nu ökar turistmängden igen. Så pass att man satt in större flyg!

Turismen betyder allt för ett så litet land som Gambia. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. Jag hoppas kunna ge lite tips och råd inför din första resan till Gambia, jag har varit där massor med gånger och tom bott där.

För det första så är det ett alldeles underbart land, GRATTIS till att ha bokat en resa till ett av världens minsta länder. Dock kommer du att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. Det är en av alla fördomar som finns om Gambia, att alla ensamma vita kvinnor skulle åka dit för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Då är vi igenom de tråkiga fördomarna och kan åka iväg. Åker man första gången är det enklast och oftast även billigast att åka med Ving. Jag rekommenderar att lägga till för transfer och att gå på välkomstmötet. Gambia är annorlunda, så är det, och det är bra att få all information man kan faktiskt. Under transfern får man ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, annars har du 10 pers som ska hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. På välkomstmötet får man veta allt om Vings utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och man får hjälp att fixa kontantkort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett kontaktkort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik brevid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp helt ok.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske tio år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april ungefär och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och vad du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga Hej tillbaka, Nej Tack och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt. Alla känner Limbo och Hasse, använd deras namn och använd dem sedan gärna som guider om ni behöver. De är våra vänner och pålitliga killar, men det finns många många fler.

Jag går ofta ensam och får vara ifred, alla känner mej. Men ett knep jag kan använda mej av är att gå en bit ut i vattnet om jag vill gå på stranden, där får jag oftast vara helt ensam. Eller ha hörlurar, men de kan vara avstängda – det syns ju inte  🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en, och det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och du har missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska apor inne på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och ungefär lika länge mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa dej med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau och krokodilerna. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta.

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. På vägen dit eller därifrån kan man även besöka Kuna Kinte Island, som förr hette St James, dit slavarna fördes innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet. Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället. Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 80 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk  🙂

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin och inte enbart beror på pengar.

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som ”bara åkt till Afrika på semester” och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

  • Blunda för alla fördomar och bilda dej en egen uppfattning på plats.
  • Åk med Ving, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
  • Ta med svenska pengar, växla på plats.
  • Ha tålamod, du kommer få säga hej och nej tack minst 25 gånger per dag.
  • Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
  • NJUT!

Ha en alldeles fantastisk resa, så hoppas jag (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Kolla gärna in mej på instagram @marlenerinda vi åker om några veckor och du kan följa med på äventyret.

Du behövs – i Gambia kan du göra skillnad! På riktigt!

 

Mysigaste julkryssningen!

Mysigaste julkryssningen!

För någon vecka sedan klev vi på Birka Cruises för att testa deras julbord. Förra året skapade de en helt otrolig vintervärld och vi visste att det skulle bli ännu ”värre” i år, så vi såg verkligen fram emot kryssningen.

Kärlek börjar med bråk brukar man ju säga och så är det verkligen mellan mej och Birka. Första gången jag åkte för några år sedan var verkligen allt fel och jag skrev ett långt blogginlägg samt ett ilsket mail till rederiet med alla mina synpunkter. Sen trodde jag att jag skulle bli portad för resten av livet… istället blev jag kontaktad och man frågade om jag hade lust att åka med som kritiker sedan de renoverat en stor del av fartyget och ändrat en mängd av de grejer som jag klagat på. Jag blev minst sagt förvånad, men sa såklart ja och sedan dess har vi haft en otroligt bra relation. Särskilt med Birkas PR-ansvarig Marie som tyvärr slutade nyligen. Så synd, en riktigt pärla!

Numera är det alltså en fröjd att kliva ombord och efter alla kryssningar har vi lärt känna en stor del av personalen som bidrar till några riktigt trevliga timmar ombord. Vi möttes upp av Sofia som varit med och skapat den härliga miljön bla genom att sätta upp hundratals stjärnor och snöflingor. Hon visade oss runt och berättade om arbete som faktiskt engagerar hela båten och all personal ombord. Glenn kom ut från köket och berättade om maten, julbordet och årets nyheter. Som vanligt får vi en liten stund för oss själva att ta bilder innan de övriga gästerna kommer in i matsalen. Något vi är galet tacksamma för.

Sofia och Glenn öppnade dörrarna till årets vintervärld som var precis som de lovat, ännu finare än förra året. Det gigantiska pepparkakshuset från förra året är utbytt mot en bro över en frusen sjö och med ett slott i ”is”. Hela matsalen går i grönt, silver och blått, till och med servetterna matchar! Det är helt enkelt magisk fint! När gästerna väl får komma in hörs det ah och oh överallt, alla är alldeles fascinerade och alla vill ta bilder. När gästerna satt sej kommer en älva in, hon svävar faktiskt fram och några alver underhåller med olika trick. Julbordet är traditionellt och lagom stort, maten är helt ok – revbensspjällen är band de bästa Martin ätit – men det är miljön man minns.

Men ska vi prata mat så är det tydligen så att en del gäster kommer enbart för att äta lutfisken som tydligen är den bästa som går att hitta, enligt gäster vi pratat med  – inte bara i år utan även föregående år. Det är svårt för oss att avgöra eftersom lutfisk inte riktigt är vår grej, men vi litar på dem vi frågat. En man som stod bakom mej i kön till julbordet åt inget annat… det är väl ett bevis om något. Här finns alltså inget överflöd, men allt är vällagat och fräscht. Jag gillade julskinkan som var saftig och god. Något annat jag gillar är godisrummet! Där går det åt en hel del tid och kalorier  🙂

I år har man även pyntat övriga fartyget, inte bara Sjösalen. Julshowen är äntligen uppdaterad och är numera en kavalkad av jullåtar av lite nyare versioner men även gamla godingar. Den är dock lite för kort tycker jag, kunde gott vara iaf 30 minuter. Tiden går ju så snabbt när man har kul!

Sammantaget kan man säga att om man vill ha total julkänsla med en superhärlig vintermiljö och mysig julshow – ja, då ska man boka in en julkryssning med Birka Cruises. Det funkar för alla åldrar, alla älskar det! De har inte största julbordet – men absolut härligaste miljön. Anna som kom på idén har verkligen satt ribban…

HÄR kan du läsa recensionen vi skrev  🙂

 

#candybob

#candybob

Ni som följer mej på instagram (@marlenerinda) kanske kommer ihåg att jag hittade en nalle ombord på Viking Cinderella i helgen. Nallen hade en lapp runt halsen som berättade att han var utskickad av klass 2D i Edboskolan och ville komma ut på äventyr. Det kunde jag ju inte motstå  🙂

Jag tog hand om Candy-Bob som klassen döpt nallen till och tog med den hem. Sen började jag fundera… vad skulle han få följa med på och vart skulle jag lämna honom för framtida äventyr. Jag hade rätt mycket att välja på den här veckan. Igår var vi på filmgala, men det var lite bökigt att ta med nallen dit och fanns inget bra ställe att lämna honom på. Idag skulle jag på pressträff för Melodifestivalen, kanske det skulle funka… Ikväll ska jag på ett japansk julbord, det skulle iofs också funka… på torsdag ska vi på show på Börsen, kanske det var ett bra ställe…

Medan Nallen och jag klädde julgranen och julpyntade igår så bestämde jag mej. Nallen skulle få hänga med till SVT, vara med på Melodifestivalens pressträff och kramas av en massa kändisar. Där skulle jag sedan lämna honom så att någon på SVT kan ta med honom på nya roliga äventyr, så fick det bli!

I morse packades han ner i min väska, passerade den nya säkerhetskontrollen på SVT och hängde med in på pressträffen. Efteråt fick han kramar och tom pussar av både den ena och den andra. ALLA tyckte det var en himla kul grej och lät sej gärna fotas med nallen, särskilt Andreas Johnson som kommer ifrån Huddinge, samma kommun som Nallen är utskickad från.

När pressträffen var över snyggade jag till Nallen lite och satte honom i en rullstol som stod i en korridor. Innan jag lämnade honom uppdaterade jag lappen runt hans hals med en hashtagg, så nu kan man följa Nallens färd i sociala medier på #candybob. Hoppas någon använder den, för jag vill gärna se vad som händer  🙂

Nu ska jag skicka bilderna i ett mail till klassen och hoppas att de blir glada över att se vad Nallen har hittat på. Kul grej!

 

40 dagar kvar!

40 dagar kvar!

Oj, va tiden går snabbt! Nu är det bara 40 dagar kvar tills jag får återse mitt kära Gambia och höra aporna tjattra i träden igen. De enda negativa med det är att vi hade sista betalningsdag igår och blev många tusenlappar fattigare… med det visste vi ju  🙂

Jag har jagat några grejer under året för att slippa stå där i sista minuten med allt. Kläder och leksaker har vi kvar sedan sist och mat köper vi på vägen till byn. Allt är alltså klart för vårt besök i byn, även om jag fortfarande hoppas få tag i två mobiler – jag skulle behöva en var till Smile och vår taxikille Limbo. Får nog ta mej i kragen och höra av mej till Tele2 mfl. Går det så går det.

Jag har efterlyst resväskor att ta med extra bagage i och som är ok att lämna kvar i byn, dit grejerna ska. Detta ordnade sej kanonbra, då Cavalet skickade några rejäla väskor som vi fick av dem. Jag bad om begagnade väskor, skyltex som kanske var repiga och inte kulle kunna säljas och det var precis det jag fick! Hur bra som helst ju! Tack Cavalet för hjälpen!

Säsongen har kommit igång ordentligt i landet igen och det verkar lugnare bland befolkningen än förra året. Förra säsongen var den första med ny president och demokrati, mycket var nytt, nya lagar och regler. När ett land går från diktatur till demokrati brukar det bli lite stökigt ett tag, men detta verkar alltså vara bättre nu. Ska bli spännande att komma dit bara pga detta faktiskt. Kommer jag att känna eller se någon skillnad?

De knappt sex veckorna som återstår till avresan kommer mest att gå till att skriva texter och fylla Du i Fokus. Vi sprutar ur oss texter och recept just nu. Jag vill ha det mesta klart dit, så jag bara behöver ta upp datorn och blogga lite då och då när jag känner för det. Det var så himla skönt på Kap Verde att ha allt gjort i förväg och verkligen ha semester. Hela december är hyfsat lugn, så jag ska nog hinna en hel del. Alla matsedlar här på bloggen ska också in. Jag har några veckor kvar…

Två veckor i mitt favoritland, bara Martin och jag. Sol och värme, barfota i sanden och lata dagar – härligt! 40 dagar kvar. De kommer att gå snabbt, men det är mycket som ska hinnas hinnas! Guuud som jag längtar!

 

Varför ska man åka till Gambia?

Varför ska man åka till Gambia?

En del är lite skeptiska till Afrika och att resa till olika platser och länder i Afrika. De som är skeptiska har med 99% säkerhet aldrig vart där. Det jag har märkt är nämligen att har man en gång besökt den afrikanska kontinenten så kommer man tillbaka. Varför? Varför inte!

Jag älskar i stort sett hela Afrika, men det är Gambia som stulit mitt hjärta. Det var där jag bodde som 20-åring och alltid återvänder till. Gambia är Västafrikas minsta land, bara 11 000 kvm stort, som Småland ungefär, har jag för mej. Det ligger på bägge sidorna om Gambiafloden, inuti Senegal. Det är alltså ett land i landet kan man säga, men med egen flagga och eget styre. Det har varit en engelsk koloni, vilket gör att de allra flesta talar engelska plus sina egna stamspråk.

Gambia är solsäkert, vackert, god mat (smakrik utan att vara stark), trevliga människor, ganska nära (8 timmar med flyg) och bara en timmes tidsskillnad. Man åker ju bara rakt söder ut och slipper alltså jobbig tidsskillnad, som enligt mej blir värre att tampas med ju äldre man blir. Nu sätter man sej bara på flyget och allt är som vanligt både när man kommer dit och hem, jätteskönt!

Turistsäsongen är oktober till april, vi brukar åka runt nyår och då har vi runt 35 grader varmt på dagarna. Det kan låta mycket, men eftersom värmen är torr och Atlanten hela tiden fläktar gott så känns det inte så varmt. Åker man inåt landet kan det bli riktigt hett, men vid stranden är det helt perfekt. Stränderna är nästan tomma och underbara att gå långa promenader på. Rent teoretiskt skulle man kunna gå från norra delen från gränsen till Senegal, genom hela landet och till södra delen till andra gränsen till Senegal. Det är några mil, men strand nästan hela vägen. Är det garanterad sol och värme man vill ha så är det till Gambia man ska åka.

Vår favoritsysselsättning är att ta långa strandpromenader. Det blir promenader på 3-4 timmar, då man stannar och badar, tar härliga bilder och bara njuter av tillvaron. Ibland kommer det fram någon som vill prata, ibland passeras man av en häst eller hör apor tjattra. Här och där ser man hur fiskare kämpar med sina nät och ibland får man hjälpa till att dra upp fisken. Det finns både juicebarer och små restauranger på stranden, så man kan vara ute hur länge som helst. Går man för långt tar man bara en taxi tillbaka.

Allt är så enkelt i Gambia! Som turist finns det alltid något att göra, om man inte vill ligga och sola eller gå på stranden hela dagarna alltså. Folk är trevliga och hjälpsamma. Överallt finns fantastisk natur och djur, dock inga stora djur. Förutom hyenor och babianer så är är flodhästen det största djuret man hittar här. Men då får man leta nästan högst upp i Gambiafloden, de visar sej inte särskilt mycket.

Tycker man om att fotografera är man i paradiset, alla bilder blir fantastiska! Tidiga soluppgångar, solnedgångar över havet, färggranna kläder och människor och annorlunda miljöer. Bilderna ni ser här i inlägget är direkt från kameran, inte fixade på något sätt alls. Ljuset och motiven är fantastiska!

Gillar man att träna så finns ett helt ok gym, annars springer och tränar de flesta på stranden. Shoppar gör man i en väldigt speciell liten huvudstad, där man kan hitta det mesta och allt är såååå billigt (man prutar hårt!). Gambiafloden bjuder på härligt fiske för den som gillar det eller kanske bara vill ha en lat dag och låta vågorna vagga en, perfekt som avslutning på en spännande semester. Här kan man också vara med på trumkurser mitt på stranden, kanske man blir så biten att man låter någon tillverka en trumma åt en som man tar med hem. Och här finns en kulturhistoria som måste bevaras, man kan bla besöka ön dit slavarna togs innan de skeppades till resten av världen och byn där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här har man aldrig tråkigt!

I Gambia gör man skillnad som turist. Bara genom sin vistelse i landet bidrar man till arbetstillfällen som gör att familjer överlever. Å vill man göra lite till och verkligen se hur folk lever, tar man sej bara en liten bit bort från turistområdena. I byarna är man mer än välkommen! Man kan köpa med en säck ris och verkligen göra nytta. Eller som vi som tar med kläder, leksaker och annat smått och gott hemifrån. Vi köper med oss potatis, lök, olja och ris för flera månader för att underlätta för vår familj. Då behöver vår pojke inte oroa sej för att familjen ska gå hungrig ett bra tag framöver. Myggnäten vi köpte till familjen för 4-5 år sedan har gjort att ingen i just deras familj dött i malaria på flera år. Att veta det betyder allt!

Jag har rest mycket och sett stora delar av världen. Jag tycker egentligen att världen är för spännande och för stor för att åka tillbaka till en plats flera gånger. Men till Gambia återkommer jag, just för att allt jag älskar finns där. Gambia har precis allt man kan önska, och man slipper den jobbiga tidsskillnaden.

Gambia är The Smiling coast of Africa och så är det verkligen. Var man än går möts man av ett stort leende och ett hjärtligt hej. Gambia är helt fantastiskt och det hoppas jag att jag lyckats förmedla till er. Här gör varenda turist skillnad, vi är efterlängtade och uppskattade. Det finns inget bättre! Åk dit! Ni kommer inte att ångra er!

 

Världens galnaste tävling

Världens galnaste tävling

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Kroatien och jag har ju inte berättat särskilt mycket alls! Jag ligger sååå efter med allt, men nu har jag två hyfsat lediga veckor att komma ikapp. Jag har massor att berätta!

Kroatien… VM… mycket finns det att säga. VM i Olivplockning, ni hör ju själva hur galet det låter. När jag fick inbjudan förra våren tackade jag ja direkt! Att få ett mail med frågan om man vill åka till Kroatien på världens första VM i olivplockning kan lixom bara ge ett enda svar. Jag visste ingenting om vare sej Kroatien eller oliver, det var lixom bara att åka. Å det var så otroligt roligt att jag knappt hann hem förrän jag sa att jag gärna åker nästa år igen  🙂

Å nu var det alltså dax för år två, den andra upplagan av VM i Olivplockning. Jag ville självklart se hur tävlingen utvecklades, om lagen skulle vara fler, om Kroatien skulle behålla sin världsmästartitel, om ungdomarna från Holland skulle lyckas hålla kvar sin andra plats och om de sura Grekerna skulle komma tillbaka. Det var mycket jag ville ha en fortsättning på och jag var sååå nyfiken.

Det var riktigt härligt att återvända till Brac och träffa alla roliga människor som arrangerar tävlingarna och gör allt möjligt. Ivana, Brooken English, Toni och alla andra, personer som är så viktiga för ön. Vi bodde på Hotel Pastura även i år och många kände igen mej och hälsade glatt, en av de äldre männen i restaurangen blev jätteglad och passade upp på oss så mycket han bara kunde under våra tre dagar där. Det är ett litet familjärt hotell som jag absolut kan rekommendera, ska skriva mer om det senare.

Första kvällen var det välkomstmiddag och många av förra årets deltagare var faktiskt tillbaka. Tävlingen hade växt till 11 deltagarländer och Kroatien hade föryngrat sitt lag och skickat barnen till förra årets vinnare. Det var nog enda laget med lite prestige, de ville självklart slå sina föräldrar. Den stora överraskningen under middagen var att Sverige hade ett lag! Så himla kul och inget vi visste innan vi kom. Under helgen lärde vi känna svenska laget ganska bra och jag är rätt säker på att vi kommer att ha mer kontakt och hoppas ses igen nästa år. Jag har några små idéer om texter där damerna i laget är huvudpersoner… vi får väl se…

Tävlingsdagen gick helt smärtfritt, ni kan läsa om tävlingen och alla resultat HÄR. Dagen efter tävlingen bjuds alla deltagare och pressen på en liten tur runt ön och i år var den riktigt härlig! Vi kördes upp på en höjd där vi besökte samma lilla olivmuseum som förra året, skillnaden den här gången var att vi fick gå tillbaka. Det innebar en liten promenad på drygt en timme ner för bergen, med en helt magisk utsikt över Brac och Postira. Det var kanske 25 grader i skuggan och sol som gassade, så vi var rätt varma när vi kom ner. En helt fantastisk tur och ett motionspass helt i min smak  🙂

Eftermiddagen tillbringades på en solsäng vid poolen, så skönt! Lediga timmar är rätt sällsynt när man är på pressresa, de som blir tar man väl hand om. Oftast blir det en tupplur för att sova ikapp lite, att kunna kombinera tuppluren med sol är ju det bästa av allt. När solen gick ner bakom bergen var det dax att svida om till middagen och prisutdelningen och sedan ta avsked av alla. Vi hade en text att skriva och skulle upp tidigt dagen därpå, så vi gick upp på rummet ganska tidigt. Med lite vemod ska erkännas…

Detta har blivit en av årets höjdpunkter och något att verkligen se fram emot – jag hoppas vi får åka nästa år igen. Nu måste vi ju verkligen se hur tävlingen utvecklar sej, det är ju jättespännande! Om årets frågor var om Kroaterna skulle kunna behålla sitt guld och om Grekerna skulle komma tillbaka, så är ju nästa års frågor om Kroaterna än en gång kan behålla sitt guld, kommer Grekerna tillbaka och ska Sverige klättra närmare en pallplats. Nu vill vi ju följa Sveriges väg till Guldet!

Jag längtar redan till nästa höst!

 

En flygplatsfavorit

En flygplatsfavorit

Jag vet inte hur många flygplatser jag har besökt i världen, men det är många! Några gillar jag extra mycket, andra avskyr jag! Här är ett par favoriter och ett par som jag verkligen ogillar.

Så här på väg hem från Kroatien slog det mej att Split är en av mina favoritflygplatser i världen. Det mesta går smidigt där och den ligger väldigt fint. Från terminalen ser man havet och det tar bara 4-5 minuter att gå ner till stranden. Där spelar det alltså ingen roll om man kommer tidigt eller ett flyg är försenat. Idag var vi väldigt tidiga och låg på stranden ett par timmar och väntade på flyget. En klar favorit när det gäller vänthallar 🙂

En annan favorit är Zanzibars flygplats, som har ett litet hål i väggen för bagageinlämningen. Så charmigt! Här sitter man under palmblad och bouganvilla och väntar på flyget och njuter av något kallt i glaset under tiden. Det är väldigt easygoing men på något sätt så funkar allt.

Frankfurt däremot avskyr jag! Där är vi just nu. Trots att vi är incheckade hela vägen så är det krångligt för transitpassagerare som måste gå igenom alla säkerhetskontroller igen. Det är ju inte mycket man kan packa med sej upp i luften på förra sträcka direkt… detta gör att man måste ha rejält tilltagen tid mellan flygen om man ska hinna. Är man inte medveten om detta så kan det betyda ett missat flyg. Flygplatsen är dessutom gigantisk och lite svår att hitta i, så man behöver gott om tid. Minst 90 minuter mellan flygen skulle jag säga.

Berlins Tegel är en annan flygplats jag tycker väldigt illa om. Även där är det knepigt för transitpassagerare även om flygplatsen är minimal. På Tegel är det så otydligt skyltat att vi ofta missar transitgången och helt plötsligt befinner oss utanför och får checka in igen. Ibland har transitgången även varit avstängd. Tegel har också i särklass den tråkigaste vänthallen där det alltid byggs om och aldrig finns några sittplatser. Himla jobbigt eftersom flygen dessutom nästa alltid är försenade därifrån.

Detta är alltså två av mina favoriter och två som jag verkligen ogillar. Vilken är din favoritflygplats och vilken undviker du gärna?

Härliga Brac!

Härliga Brac!

Så är vi äntligen på Brac, en ö jag verkligen gillar! Efter en timme i propellerplan mellan Zagreb och Split, en halvtimma i bil till hamnen och en timme på en färja var vi äntligen i hamnen Supetar på ön Brac.

En del platser fångar ens hjärta direkt, så var det med Brac när jag kom hit första gången förra hösten. Då var det kolmörkt när jag kom och jag hade ingen aning om vart jag hamnat förrän jag vaknade morgonen därpå. När jag drog ifrån gardinerna uppenbarade sej en alldeles magisk liten hamnstad. Så fort jag var på rummet öppnade jag balkongdörren och drog in dofterna och ljuden från den lilla hamnen.

Den här gången fick vi tyvärr ett rum på andra sidan, så istället för en alldeles magisk utsikt mot hamnen har vi en alldeles magisk solnedgång över bergen. Helt ok det med, även om jag gillar hamnen bättre. Den här balkongen kan vi sitta och sola på, på andra sidan var det kortare soltid. Men nu är vi ju inte här för att sola…

Igår handlade allt om transport och att komma hit, idag har allt handlat om VM. Idag var det nämligen dax för VM i Olivplockning, andra gången någonsin. Förra året var det åtta taggade lag, i år var det elva och ett är från Sverige!!! Snacka om att bli överraskande, så himla kul! Självklart bekantade vi oss med de tävlande och har idag varit väldigt partiska, det får man vara som fotograf och skribent  🙂

Dagens tävling ska jag berätta om i ett annat inlägg, men vill passa på att berätta vilket träningspass det är att fotografera ett VM som detta. De 11 lagen plockar frukten under 45 minuter, på den tiden ska jag hinna fota alla lagen som är utspridda över en hel olivlund. Jag ska hitta de bästa vinklarna och får bara en chans. Det blir mängder med steg, utfall och knäböj. I dag i 25 graders värme. Ibland kan man känna att ”där satt den!” Så var det inte idag, men några helt ok bilder blev det ändå. På min instagram @marlenerinda kan ni se en del.

Efter tävlingen idag gick vi en promenad runt Postira där vi bor, med kameran förstås. Så nu är vi rejält trötta och kommer att sova gott. Imorrn ska vi på rundtur på ön bla till Eko-byn vi besökte förra året. Så får Martin se allt som jag fick se förra året. Precis som jag, så har även han fallit pladask för ön, så vi kommer med största säkerhet tillbaka.

Har ni varit på Brac eller någon annan av öarna utanför Split? Kan ni rekommendera någon särskild?