Birka var en av våra absolut favoritfartyg, innan hon gick i konken under pandemin. Det var en ganska stor sorg när hon lades i malpåse och många av våra vänner ombord stod utan jobb. Men nu trafikerar hon Östersjön igen, vi gick ombord och fick en nostalgitripp som heter duga 🙂
När vi klev på nya Birka Gotland för någon vecka sedan, var det första gången på fem år. Fartyget kom tillbaka i våras, men vi har inte haft tillfälle att åka förrän nu. Självklart kommer vi väl ihåg julkryssningarna med ”gamla” Birka. När fartyget var pyntat från topp till tå och Sjösalen var en vintervärld med snö och ”flygande” älvor. Det var vi tvungna att tänka bort helt, för vi visste att det inte skulle vara så nu och att vi inte skulle ha det i bakhuvudet när vi testade årets julbord.
Så med minnet raderat klev vi ombord, och kände oss direkt som hemma. Däck 5 med den ljusa lobbyn var rätt ny när Birka slutade gå, här såg fortfarande nytt och fint ut – men med lite nya möbler. Vi har alltid gillat premiumhytterna här och de såg ut precis som vi mindes dem. Det är särskilt det lilla burspråket jag gillar. Här kan jag sitta och titta ut hur länge som helst. Egentligen var det bara buffématsalen som var lite ombyggd, det lilla båset i mitten var borta, den förändringen var enbart positiv.
Vi började med att fota och filma julbordet. Och såklart hälsa på dem vi numera känner ombord, många är från ”gamla” Cinderella som bytt rutt. Sedan var det dax att släppa på resten av gästerna och vi kunde börja testa maten. Även om vi ska glömma ”gamla” Birka, så är mycket likt. Utbudet är fortfarande rätt sparsamt, här är ingen stor dignande buffé, utan mer utvalda favoriter. Det mesta av lokala råvaror, tillagat ombord och väldigt gott.
Janssons brukar vara en favorit här, samt köttbullarna och lutfisken. Och så var det även nu. Köttbullarna är som smågodis typ, så himla goda. Allt är dessutom smakfullt presenterat i kopparkastruller och fina skålar. Inga tråkiga aluminumkantiner här inte. Men 18 olika sorters sill är att ta i… dessutom är godisbordet borta, nu får man en liten påse med ett par nävar blandat godis i. Jag vill välja själv!
Vi har fått kommentarer på youtube att tittare vill se oss äta maten, inte bara visa den. Detta funkar ju inte överallt eftersom det behövs lite mer plats. Men här gjorde det det, så vassegoa lixom. Se oss äta 😛
Mätta och belåtna tog vi ett snabbt varv i taxfree för att kolla utbudet där, innan vi gick till nattklubben Backstage för att kolla in julshowen. Tre trallande jäntor, skoja bara, tre himla duktiga sångerskor bjöd på show med både julmusik och andra låtar. Nöjda och typ svimfärdiga av trötthet stupade vi i säng. På morgonen var det dax att börja filma fartyget, vi har ju som sagt inte varit ombord sedan hon började gå igen och vi filmar ju alla fartyg som vi åker på. Iaf en gång. Så det var bara att börja jobba.
Vi kollade in däck tio med baren och SPA, de olika restaurangerna och alla utrymmen som vi får gå in i. Det mesta hann vi med innan det var dax för brunch i Salongen. Det är ett favoritställe på båten, jag gillar att sitta här och äta och se över vattnet. Ja, jag gillar att titta på vatten 🙂
Den uppdukade brunchen är kall, sen finns det även varma alternativ att beställa till. Vi skulle ju testat utbudet och både fota och filma, så vi tog två vardera. Och man får faktiskt beställa så många man vill, enligt personalen i restaurangen. Så det blev både Shakshuka, avokado på toast, steak och lite annat. Allt väldigt gott! Det går inte ens att nämna allt som fanns på brunchen, det var typ allt man kan önska och lite till.
När vi ätit filmade vi det sista och tog det lugnt i hytten en stund, sen var det dax att kliva av. 23 timmar går snabbt ibland. Särskilt när man har roligt och dessutom fullt upp. Att både fota/filma/testa julbord och filma ett helt fartyg är lite för mycket på så kort tid. Så vi vet inte riktigt hur filmen om båten blir, kanske får vi göra om det i vår när ljuset är bättre. Det återstår att se.
Det var iaf himla härligt att vara ombord igen. Birka är ett väldigt fint fartyg som vi gärna åker med och rekommenderar.
Tredje julbordet var ombord på Finnlines ganska nya båt FinnSirius. Den här gången fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Det blir lite annorlunda när man både ska jobba och umgås, samtidigt.
Vi tog husbilen på snöiga vägar från Grisslehamn till Kapellskär. Vi tyckte att vi var smarta som tog Finnlines julbord också när vi ändå var i närheten. Den där milen mellan orterna var inte kul att köra. Det var massor med snö och vägarna är rätt smala där uppe i Norrtälje. Vi hann precis fram innan det blev mörkt, vilket var väldigt skönt.
Jag vet inte hur det kom sej att vi fick sällskap, men det fick vi. Våra husbilskompisar Helene och Krister bokade också in sej och mötte upp oss på parkeringen. Vi satt en stund i vår husbil och pratade, men det var rätt kallt ute och även i bilen efter en stund. Vi tänkte att det finns väl något litet café eller nåt i terminalen som vi kan sitta på och gick dit rätt tidigt. Båten skulle komma in 17.45 och gå 21.45.
Vi gick in i terminalen redan vid 17 för att fika, men där var det stängt. Så vi fick sitta i en ouppvärmd terminal och vänta ett par timmar tills det var dax att gå ombord. Vanligtvis får man komma på strax innan 20, men vi var typ ensamma att boarda – så vi fick gå på lite tidigare. Då hade vi frusit konstant i typ 3 timmar, det var såååå skönt att komma in i hytten som var väldigt varm.
Vi var så hungriga allihop. Så vi började med att gå upp i caféet, som känns som en liten bistro där man kan köpa allt från bakverk och mackor till finare middag. Alla valde hamburgare utom Helene som gick loss på musslorna, som tydligen var väldigt bra. Vi satt rätt länge och åt, sen upptäckte vi båten och avslutade kvällen i baren. Nu var vi så trötta att vi bara satt och skrattade.
Morgonen började med en liten sovmorgon. Högtalaren hakade nämligen upp sej vid 5.40 och började surra och skrapa väldigt högt efter ett utrop och gjorde det omöjligt att sova. Utropen hörs dessutom för alla, oavsett om man ska av eller ej – vilket gör att man vaknar i onödan. Detta måste de göra något åt. Vi stoppade i öronpropparna och lyckades faktiskt somna om. Min nya medicin gör mirakel med min sömn!
Ganska snart efter vårt sena uppvaknande var det brunch på Mickes fina restaurang, med bubbel (alkoholfritt), härliga delikatesser och smårätter. Här satt vi rätt länge, fotade och filmade lite. Sen hade vi några timmar över, så vi tog med oss våra datorer och kameror och satte oss i VIP-loungen för att jobba.
Loungen är så himla bekväm. Här finns bra utrymmen för att jobba, allt är förbetalt så det är bara att ta för sej av fika, godis, smårätter, kaffebröd, vin och läsk mm. Vi fick faktiskt en hel del gjort, vilket var himla skönt eftersom vi ligger konstant efter med jobb när vi göra de här julbordstesterna. Det är väldigt mycket material som samlas ihop och ska göras något med. Martin redigerade film och jag skrev en blogg lite snabbt innan jag började med grunderna för en julbordstext. De ska ju ut så snabbt det bara går.
Strax innan julbordet öppnade gick vi dit tillsammans med en representant från båten för att fota och filma. Finnlines har egentligen inget traditionellt julbord utan en skärgårdsbuffé med juliga inslag. Här finns några olika sillsorter och lax, men en del av det finns även på den vanliga buffén. Min favorit blev en lax med saffranssås och jag tycker inte ens att saffran är särskilt gott 🙂
Mätta och belåtna tog vi ett varv runt fartygen för att filma det. Är det första gången vi är på en båt så försöker vi att filma det så mycket vi kan för att visa hur det ser ut. I mars var vi på jungfruturen med FinnCannopus som är FinnSirius systerfartyg med ett halvår nyare. Den filmen kan ni se HÄR.
Vi gillar Finnlines fartyg. Det är fraktfartyg som tar mest lastbilar, men två av våningsdäcken är för passagerare och känns så härligt lyxiga. Det är stora panoramafönster och luftiga utrymmen där man kan sitta och bara njuta av utsikten. Hytterna är fräscha och fina. Allt är lixom trivsamt. Dessutom är maten outstanding och personalen väldigt trevlig. Allt utom avrese- och ankomsttiderna är bra. Man får välja på att åka sent (21.45) eller komma hem i ottan (05.45).
Vi hade lite tid över innan vi skulle vara tillbaka i Kapellskär, så vi satte oss återigen i loungen med Helene och Krister. Det är jätteroligt att ha sällskap, men det blir ju lite annorlunda när man ska jobba samtidigt. Nu har ju även de både blogg och youtube och vet vad vi pysslar med, så det gör ju såklart saken lättare. De är dessutom väldigt förstående när vi drar iväg och lämnar kvar dem lite här och där, för att vi har en tid bestämd med någon.
Så var vi tillbaka i Sverige och det var dax att kliva av. Det är inte kul att ställa ifrån sej husbilen på en parkering mitt ute i ingenting, men personalen på plats lovade att ha lite koll. När vi åkte var det 10 minus och snö, när vi kom tillbaka var det nollgradigt och nästan snöfritt. Men isgata. Alla fyra gick som pingviner mellan terminalen och bilarna, det var svinhalt. Å detta skulle vi köra hem i, dessutom i mörker.
Men allt gick bra och ett par timmar senare rullade vi in hemma i Tumba igen. Vi hade haft ett väldigt roligt dygn och även mysig vecka med snöstorm och husbilsmys i Grisslehamn. Nu skulle vi vara hemma i hela tre dygn innan det bar iväg igen.
Trots att svenskar är väldigt reseintresserade, så finns det knappt några publika resemässor. I år utökades Seniormässan med en resedel, men det är typ allt som är öppet för ”vanliga” resenärer. För oss som skriver om, eller de som säljer resor, finns Travel News Market och den gick av stapeln igår.
När jag gick den eftergymnasiala utbildningen Turism- och reseliv fick vi åka till Göteborg och besöka TUR-mässan, det var helt fantastiskt. Här kunde vi frossa i resor över hela världen, i flera dagar, det var så härligt. Sen var det rätt många år utan någon resemässa alls, innan jag fick höra talas om Travel News Market. Detta är alltså en mässa för branschfolk, press får vara med lite sådär på nåder.
Till Travel News Market kommer mängder med utställare. Där är representanter för olika länder, turistbyråer, turistråd och researrangörer. Några kommer tillbaka år efter år, andra är här för första gången. Här möts vi som jobbar med resor på ett eller annat sätt, uppdaterar oss och knyter kontakter.
Igår var det alltså dax igen. Jag kom dit vid lunch och gick runt i lugn och ro. Man kan boka mötestider, men jag visste inte när jag skulle komma och hur mycket tid jag hade på mej – så jag valde att gå runt och spontant prata med de som intresserade mej. Det blev några bra möten, bla med representanten för den lilla ön Sifnos i Grekland. Här bjöds vi på en fantastiskt middag som gjorde att jag överlevde dagen 🙂
Under dagen träffar man även andra som skriver om resor och som brukar resa tillsammans på olika pressresor. Eftersom vi är frilans nästan allihop är detta vår chans att träffas lite mer avslappnat. Så det blev flera härliga möten och bra snack också under dagen.
En sån här dag gör ju knappast resesuget bättre, snarare tvärtom. Nu vill man verkligen åka iväg. Om 29 dagar bär det iväg igen, till Egypten, då är det nästan semester. Vi ska nog bara göra en enda film från resan och kanske jobba en timme om dagen, det är semester för oss 🙂
Ni som hängt med här ett tag vet att vi var på resa på Cypern för ett par år sedan och föll pladask för landet. Så pass att vi flydde dit när det kom en snökanon över Stockholm något halvår senare. Nu var jag tillbaka, men bara för en lunch…
Cypern har så mycket att bjuda på. Här finns en rik kultur, historia och vackra platser. Men här finns också en matkultur som är väldigt spännande, det är ju härifrån som halloumin kommer. För exakt 40 år sedan tog Frixos och Maro Papadopoulou in tio kilo av osten i Sverige, för att de helt enkelt saknade den så mycket när de flyttade hit. Då blev det ingen storsäljare direkt och det lilla lagret tog lång tid att sälja av. Tänk om de då vetat vilken succé det skulle bli. Men de gav inte upp och nu är allt detta alltså historia.
Jubileet firas med en helt nyutgiven kokbok, Hej Halllomui, med enbart halloumi-recept. En del av dem fick vi smaka på en fantastiskt mysig lunch på restaurang Skörden i Stockholm. Vi kom in i en vackert dukad matsal, med gula dukar, blommor och oliver i små skålar. Det var som att kliva in på en restaurang på Cypern, där solen skiner in och värmen slår emot en.
Direkt fick vi ett glas i handen med grekiskt bubbel, alla drycker under lunchen var från Grekland medan maten var från Cypern. Och vilken mat! Vi fick kanske 5-6 olika rätter, fritters, pizza, fylld paprika och kokt halloumi, som är helt nytt för mej och som serverades med tomat och chili-marmelad som är den absolut läckraste ”såsen” jag smakat på väldigt länge. Det kommer recept på Du i Fokus inom kort och den finns såklart med i den nya kokboken Hej Halloumi.
Vad är egentligen halloumi? Jo, det är en ost tillverkad av ko- get- och fårmjölk. Fördelningen mellan de olika sorterna mjölk varierar efter årstid och tillgång, men oftast består Halloumiosten av 70 % komjölk, 20 % getmjölk och 10 % fårmjölk. Det tar ett par dygn att göra osten. Man börjar med att hetta upp mjölken, sedan tillsätts löpe. Efter någon timme har mjölken stelnat och ostmassan kan läggas i portionsformar för att kokas i hela fyra timmar. Det är under kokningen som osten får sin sega och ”gnissliga” konsistens. Sen kyls den ner för att vikas, i vecket läggs salt och mynta. Den vikta osten läggs i press och sedan i en saltlag under ytterligare 48 timmar. Efter detta är halloumin klar att packas.
Första gången jag kom i kontakt med halloumi var när vi skulle ha kräftskiva nån gång runt 2005 och en av gästerna tog med halloumi ist för skaldjur. Jag smakade pyttelite och tyckte det var så otroligt gott. Då var det mest ett alternativ till kött och något som vegetarianer åt. Nu finns det väl i nästan varenda kyl?
Under lunchen fick vi höra Maro berätta om familjens historia, osten, jubileet och den nya kokboken. En solgul kokbok, såklart, med 40 härliga recept. När hon berättade att det är vanligt att man river halloumi både i och på pasta blev jag nyfiken. Detta berättade jag såklart för Martin som var tvungen att testa. Så nu finns det ett recept på Du i Fokus på pasta med riven halloumi och citron. Jättegott!
Nu fick jag en stark längtan till Cypern. Det är helt klart dax att åka dit igen. Jag skulle så gärna vara med och göra halloumi, det missade vi sist. Hur tillagar ni helst halloumi? Tycker ni ens om det?
Innan vi köpte vår första husbil tänkte vi att campar, det gör man på sommaren. I oktober ställde vi alltså av Peppe (första husbilen) för att låta honom vila under vintern. Men guuuuud så tråkigt det var! Så året efter köpte vi vinterdäck och sedan dess har vi campat året om. Det är ett väldigt bra sätt att förgylla den tråkigaste tiden på året.
Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vintercampa, men nu är det något jag tycker är så mysigt. Lite omständligt ibland, men ett bra sätt att snabba på en tråkig årstid och sätta lite guldkant på iskalla dagar. Innan vi bytte husbil till Ralle, som vi har idag, var det lite knöligt med plats för vinterkläder och att inte kunna använda vattnet som vanligt, men vi vande oss ganska snabbt. Nu har vi en lite större bil som dessutom är mer anpassad för vintern.
Peppe var så liten att när man klätt på sej vinterkläderna, fick man gå ut för att ge plats åt den andra att klä sej. Så har vi det inte nu. Vi kan klä oss samtidigt utan problem och kan fortfarande röra oss inne i bilen. En knapp meter mer på längden och några centimeter på bredden är väldigt mycket i en husbil.
Vi ska dock tömma bilen på vatten nu och kommer att använda vatten på dunk resten av vintern, för att inte riskera att rören ska frysa sönder. Låter vi bilen stå med el när vi är hemma, skulle vi kunna låta vattnet vara kvar – men det kan ju bli strömavbrott när man är borta och då kan allt frysa söder. Sånt kostar mycket pengar att fixa, så det tänker vi inte riskera. Man vänjer sej rätt snabbt med att använda vatten på dunk. Dusch får man lösa, antingen på ställplats eller camping.
I tisdags åkte vi till Grisslehamn, det var perfekt väder och vägen var torr och fin. Men vi visste att ovädret var på gång… vi hade jobb på fredagen och vågade inte köra dit på torsdagen, inte heller på onsdagen, å tur va väl det. När vi drog åt handbromsen på tisdagen var det barmark, på onsdagen kom kylan och regnet, natten till torsdagen kom snöstormen. När vi vaknade hade vi fått massor med snö, tack och lov att vi inte väntade med att åka. Nu kunde vi i lugn och ro jobba från bilen, tryggt och säkert. Även om vi var rätt insnöade.
På torsdagen skickade vi ett meddelande till ägaren och frågade om de hade tänkt att ploga på sin vinteröppna ställplats, eller om de kunde dra loss oss om vi fastnade när vi skulle flytta bilen på fredagen. Direkt kom en man med sopborste och snöskyffel och gjorde en liten väg till servicehuset och garanterade att det både skulle plogas och finnas beredskap om vi fastnade. När vi vaknade på fredagen var det plogat och vi kom iväg som det var tänkt.
Att vintercampa är speciellt. Jag avskyr vintern. Alltså AVSKYR! Men i husbilen blir det uthärdligt. Där är så mysigt och ombonat. Mycket mysigare än hemma. Vist är det lite meck med att hålla kylan ute, det har vi löst med golvvärme och två filtar som sitter fast med kardborreband. Andra köper sk Masatäcke, men det fäster man på utsidan och jag vill kunna glutta ut vid behov utan att vara tvungen att gå ut. Våra filtar är en både billig och enkel lösning som funkar alldeles utmärkt och gör stor skillnad.
Största problemet de här dagarna var att luckan till toan frös fast totalt, så den gick inte att tömma. Men vi hade ju toa i en liten bod brevid oss, så det gjorde inte så mycket. Och på söndagen var det plusgrader så luckan gick att öppna igen. Dessutom hade vi väldigt lite vatten med oss, vi trodde att vi skulle fylla när vi kom fram i torsdags – men vattenkranen var avstängd. Så gör många för att ledningarna inte ska frysa, men andra talar om det… Så det där med dusch blev ju också omöjligt. Men då fanns ju servicehuset tänker ni. Japp, å där var hela 12 grader ”varmt” 😛
Men det sa vi också till om och fick ett extra element, så snart var det varmt, skönt och duschvänligt. Så visst finns det vissa grejer att tänka på när det blir minusgrader och visst kan det vara lite krångligt, men det gör inget. Det är värt lite krångel, för det är så mysigt.
Jag tycker att det är så synd att så många med husbil ställer undan sina bilar halv året. Många gör det utan att ens ha provat vintercamping, man ska lixom bara göra så. Har man provat och inte gillade det, fine. Men säg inte att ni inte vill campa för att ni inte gillar vintern. För det gör inte jag heller, men vintern blir ju mycket bättre av att dra ut på rull. Iaf i mina ögon. Prova!!! Nu kanske gillar det 😉
Men visst, det är ju inte samma liv som när man campar på sommaren. Det där att sitta ute och mysa är ju inte jättelockande, även om jag vet många som gör det genom att tända eld och lägga fårskinn i stolarna. Mej lockar det inte, vi sitter hellre inne och myser. Precis som vi gör hemma, bara att det är mycket mysigare och färre krav i husbilen.
Så vart vill jag kommer med detta då? Det vete sjutton faktiskt. Jag kanske bara vill samla ihop mina tankar att jag för första gången har något som jag faktiskt tycker om med vintern? Att den numera är uthärdlig och går fortare och vill peppa andra vinterhatare med husbil att iaf testa. Vi åker ju till solen också, men det är kanske inget man gör över helgerna utan mer som långresa ett par veckor.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ”sån som campar” och definitivt inte på vintern. Men jag testade och gillade det, väääldigt konstigt – men va sjutton – jag är ju lite konstigt. Vintern i fin på bild, och inifrån en husbil 🙂
Är man på en ny plats så ska man såklart upptäcka den. Det tycker iaf vi. Så när vi hade en dag i Åbo passade vi på att kolla in den finska staden. Och fick smaka en av världens godaste pizzor, på riktigt alltså!
Det har gått kryssningar till Åbo i decennier, men det har nog inte varit någon tur där man kunnat kliva av förut. Som det varit till Helsingfors, där man haft hela dagen på sej i land. Men sedan någon månad så har TallinkSiljas Baltic Princess en tur i veckan, där man är i Åbo varje onsdag mellan 10 och 18 ungefär. Himla kul tyckte vi och var ju tvungna att testa när vi ändå hade ett julbord att testa.
Innan vi åkte kollade vi upp lite av det som staden har att bjuda på, där finns en hel del. Men så här på hösten, närmare jul, kan ju vädret ställa till det lite, så vi bokade bra en sak i förväg och det var ett besök på slottet. Det ligger nämligen bara ett stenkast från båten, tar kanske 6-7 minuter att gå, så det kan man göra även vid dåligt väder. Å vädret var inte toppen… blåsigt och rätt kallt, men uppehåll.
Vi klev av båten och gick den korta biten till slottet, man ser det från båten. Det är faktiskt baksidan man ser och även den vägen man kommer när man går från båten, det hade ju inte vi koll på och gick in den vägen. Inte förrän vi var inne i slottet och kunde titta ut, samtidigt som vi såg en modell av hela bygget, fattade vi att vi alltså inte sett framsidan än. Jaja, då var det bara att ta allt lite bakvänt och sedan ta resten.
Slottet (Turun linna) är stort! Skitstort faktiskt. Från receptionen leder en otroligt pedagogisk snitslad bana runt hela kalaset, så man inte ska missat något. Det är mängder med trappor och ojämna stengolv, värsta träningspasset faktiskt. Men det är så intressant!
Åbo slotts är mer än 700 år gammalt och börjar sin historia runt 1280-talet. Från början ett sk lägerkastell som så småningom utvecklades till en mäktig gråstensborg. År 1556 utnämnde Gustav Vasa sin son Johan till hertig över Finland. Utnämningen var början på en ny fas i slottets byggutveckling. Då byggdes festvåningens salar. Johans renässanshov i Åbo slott gav startskottet till renässansen i Finland.
Slottet har vid ett tillfälle nästan brunnit ner och sedan förstördes det nästan helt under bombningarna 1941. Efter krigsslutet inleddes restaureringsarbetet, som blev färdigt 1961. En stor del av utrymmena har återfått sina ursprungliga skepnader och är idag en av stadens finaste sevärdheter. Här visar flera olika utställningar slottets händelserika historia. Det är så otroligt intressant att gå runt här!
Vi gick kanske 2 timmar, sen var vi helt slut i benen. Jag vet faktiskt inte hur många våningar vi såg och hur många trappor vi sprang upp och ner för, men det var ett helt gäng långa, smala trappor och iaf 3-4 våningar. Vi hade kunnat kvar längre om vi orkat och inte blivit hungriga. När klockan drog över 13, var det lixom dax att hitta något att äta.
Så vi lämnade slottet och gick längs kanalen in mot stan. Jag ville se Saluhallen (Turun kauppahallissa). Efter lite letande hittade vi den långa, röda tegelbyggnaden lite bakom stora torget. Här snackar vi tradition och historia. En riktigt härlig saluhall helt enkelt, men massor av olika varudiskar, små caféer och matställen. Vi gick ett varv först för att se vilka olika alternativ vi hade att välja på. Det var inte alls svårt att bestämma sej. Här finns en mycket speciell pizzarestaurangen.
Restaurang 450 C har deltagit i en mängd tävlingar och placerat sej som bäst på 29:e plats i hela Europa. Självklart ville vi äta där. Vi bad den Italienska pizzabagaren att göra den godaste pizzan som skulle göra sej bäst på bild. Han funderade ett tag och serverades oss efter en stund en sk vit pizza med mortadella och buffelmozzarella. Asså… mums! Det kan vara den goaste pizza jag någonsin smakat!
Nästan pinsamt att säga det, men sen orkade vi inte mer. Vi hade nästan 16 000 steg i benen och visste att vi skulle filma och fota julbordet ganska snart. Vi skulle stå upp lite till och måste vara lite pigga i benen en liten stund till. Så vi letade rätt på en busshållplats och åkte tillbaka till hamnen. Nu var det dessutom rejält kallt och började skymma.
Vi missade alltså en hel del, bla gamla stan, det gamla fängelseområdet och en massa annat. Men då har vi ju en anledning att komma tillbaka. Fast då får det bli på sommaren, med lite värme och längre dagar. Kommer tillbaka gör vi iaf!
Så var det dax. Årets första julbordskryssning är avklarad och första julbordet är testat. Julbordskampen på Östersjön 2024 är inledd. Om ett par veckor vet vi vem som står som årets vinnare 🙂
I tisdagskväll tog vi oss till Värtahamnen i Stockholm för att kliva ombord på Baltic Princess, Tallinksiljas fartyg som går mellan Stockholm och Åbo. Det är faktiskt en ny rutt, där man varje onsdag har en heldag i land att utforska Åbo, innan fartyget går tillbaka till Stockholm igen. Precis som man kunnat göra till Helsingfors i många år, nu kan alltså besöka Åbo också – iaf en gång i veckan.
Vi var alltså ombord för att testa rutten, filma fartyget, kolla in Åbo och äta julbordet. Jobbet börjar faktiskt redan innan vi går ombord med att filma en sk ”påa” redan i terminalen. Sen är kameran med under hela resan. Den här gången blir det en film om julbordet och en om båten samt våra 24 timmar ombord. Lite från Åbo också alltså, men väldigt lite – vädret var alldeles för dåligt.
Kryssningen började i Happy Lobster med en läcker skaldjurstallrik. Jag älskar skaldjur och de blir så bra på bild. Att få äta upp sitt arbetsmaterial är ju väldigt lyxigt. När vi jobbar är vi väldigt försiktiga med vad vi dricker, så det blev bara cola zero till. När vi fotat, filmat och ätit upp tog vi ett varv runt fartyget för att filma det. Sen dök vi i säng.
På morgonen blev det lite sovmorgon, vi skulle ju inte vara i Åbo förrän vid 10 och hade gott om tid att äta frukost och bara sitta ner en stund. Baltic Princess tar nästan 3000 passagerare, både dit och hem var det ca 300. Vi hade det väldigt luftig och superservice hela vägen. Det var definitivt ingen trängsel vare sej i baren på kvällen, vid frukosten eller när vi skulle gå i land. Jätteskönt.
Jag ska berätta om hela dagen i Åbo i ett eget inlägg, men snabbt kan sägas att slottet bara ligger ett stenkast från båten – så vi började där. Sen gick vi längs kanalen in till stan, där vi gick till Saluhallen för att äta lunch. Där åt vi en pizza som kan vara den godaste jag någonsin ätit. Pizzerian har varit 29:e bästa i Europa, inte illa!
Efter sisådär 15 000 steg gick vi ombord igen och förberedde oss för middagen. Strax innan matsalen The Grand Buffé öppnade fick vi komma in och fota/filma julbordet. Detta var den allra första dukningen, så det var lite extra peppad personal i köket. Det var inte bara vi som fotade, det gjorde både kockar och servitriser också.
När vi hade vårt material var det dax att börja smaka. Kanske inga sju turer som traditionen säger, men iaf tre eller fyra. Vi har ju lärt oss med åren hur vi ska göra för att helt enkelt inte äta ihjäl oss. Vi testar särskilt alla nyheter samt skinka, Jansson, köttbullar, prinskorv och lutfisk (om det finns). Detta är det som folk är mest nyfikna på. Samt efterrätterna.
Julbordet ombord på Baltic Princess och även de andra siljabåtarna är väldigt fint i år. MEN där finns inga prinskorvar! Jättekonstigt! De fattades även på Viking Glory förra året, så de kanske är på väg bort? Det återstår att se…
Här fanns två särskilt intressanta nyheter, sill med lingon och ingefära samt en rödbetsglaserad lax om var så sjukt god! Tre olika skinkor, gott men inget som stack ut. Jansson var god men lite för lös, köttbullarna små och saftiga, lutfisken helt ok men med för lite sås. Allt var alltså helt ok och några grejer stod ut lite extra. Dessutom var matsalen mysigt julpyntad, sånt gillar vi!
När det sista var filmat var det dax att ta lite ledigt. Då blev det en stund i de olika barerna ombord för att testa lite av årets utbud av drinkar. Vi tar alltid olika så vi kan smaka av varandra. Det blev ett par stycken innan vi gick tillbaka till hytten och somnade ovaggade. Både mätta och otörstiga.
På morgonen hade vi missförstått precis allt och trodde att vi hade hur gott om tid på oss som helst. När vi åkte var det ju vid 18-tiden, så vi tänkte att det skulle vara så nu med. Så var det inte. Båten skulle gå redan vid 8, så det blev att skynda in i det lilla caféet ombord för att köpa frukost och sedan kasta oss av båten med bara några minuters marginal. Den där lugna frukosten som vi sett fram emot var alltså bara att glömma. Hoppsan lixom.
Detta var den första av fem julbordskryssningar. Redan imorrn drar vi till Grisslehamn för nästa. Ni hänger väl med?
Många frågar om Egypten. Hur det är, är det säkert och vad kan man göra? Vi har varit där många gånger, på olika platser. Senast över nyår förra året och snart bär det av dit igen. Därför tänkte jag sammanfatta mina tankar för er som är nyfikna och kanske funderar på en resa till det stora ökenlandet.
(Det visade sej inte vara så lätt att göra en kort sammanfattning, den blev ganska lång… håll till godo!)
Jag var tidigt intresserad av antiken och läste varenda roman om det gamla Egypten. Såklart drömde jag om att se de mäktiga pyramiderna i Giza. Vem gör inte det? Jag kommer såväl ihåg när vi flög till Seychellerna och faktiskt såg pyramiderna från luften, hur små de såg ut och hur besviken jag blev 😛
Det var såklart en synvilla, de är gigantiska! Något jag fick uppleva första gången i landet. Min första resa till Egypten var 2001, barnen var 6 resp 7 år gamla. Resan gick till ett rätt oexploaterat Hurghada, där hotellen låg en bit bort från stranden och det var nära till citykärnan. Vi var fast beslutna om att se så mycket vi kunde av landet och gjorde utflykter till både Kairo och Luxor. Om vi inte skulle komma dit igen. Första mötet med Kairo blev en ögonblicklig förälskelse som fortfarande håller i sej. Sedan dess har det blivit många besök i landet och flera besök i den kaosartade huvudstaden.
Den här texten inriktar sig mest till er som aldrig varit i Egypten, men är nyfikna på landet. Jag har varit där ett tiotal gånger nu, på olika platser och tycker nog att jag sett så pass mycket att jag kan ge matnyttiga tips och råd. Jag gillar ju dessutom att resa i lite annorlunda länder, gärna på den afrikanska kontinenten. Ni som redan innan är ”anti” Egypten, muslimska länder och liknande – kan sluta läsa här.
Till att börja med vill jag börja med att påminna om era pass. För att resa till Egypten SKA era pass vara giltiga minst 6 månader EFTER HEMKOMST. Det är det första ni ska ha koll på. Mååånga missar detta har jag förstått, det är inte kul att bli nekad vid avresa och vända hemåt igen. Så kolla passen om ni ska resa snart, sen kan ni läsa vidare 🙂
Ska vi ta det här med kriget i Gaza på en gång? Gazaremsan ligger vid Medelhavets sydöstra hörn, med en pytteliten bit som gränsar mot Egypten. I övrigt är Gaza omslutet av Israel. Sharm el Sheik är den turistort som ligger närmast, det är 39 mil fågelvägen. Till Kairo är det 34 mil, men betydligt längre landvägen såklart. Till Hurghada som är på andra sidan Röda Havet är det över 70 mil landvägen. Att jämföra med Stockholm – Lvov (Ukraina) som är 46 mil fågelvägen eller Krakow – lvov som är 32 mil. Till Polen åker många utan att ifrågasätta säkerhetsläget kring Ukraina. En reflektion bara, som jämförelse till alla frågor om Egypten.
Vi har bekanta i både Hurghada och Kairo och frågade såklart dem innan vi åker ner förra vintern. Ingen av dem har ens märkt av kriget. UD avråder inte från resor, vilket de gjort periodvis då och då av andra orsaker – men det var länge sedan nu. Hade det varit farligt att åka till Egypten eller Kairo så hade UD såklart haft en avrådan. Jag lutar mej på det.
Var ska man åka då?
Sharm el Sheik är både fint och trivsamt, men det undviker vi faktiskt just nu med tanke på Gaza. Sharm ligger i Sinaiöknen, här fanns nästan ingenting innan hotellen började byggas på 80-talet. Så är det iofs på många platser i Egypten. Därför är resorten oftast med flera restauranger eller sitter ihop med ett annat resort. Självklart är det väldigt populärt med ökenutflykter här, både på kamelryggen och med fyrhjuling. Sharm är otroligt häftigt för den som dyker eller gillar att snorkla, det är glasklart vatten och massor med färgglada fiskar. En av våra resor hit tog maken och killarna dykcert här. De gjort all teori hemma i kalla Sverige och uppdyket på plats, ett smart upplägg tyckte vi.
Jag vet inte om någon svensk charterarrangör har resor till Sharm just nu. Vi kommer att åka tillbaka, men inte nu.
Vi har valt området runt Hurghada de senaste resorna och besökt allt från Port Ghalib i Marsa Alam en bit söder ut – till El Gouna strax norr om Hurghada. Marsa Alam är lite likt Sharm el Sheik med absolut ingenting utanför resorten. Det är kanske inte jättenära, men ändå kanske det bekvämaste stället att bo om man vill uppleva Assuan och Abu Simbel. För besök i Luxor funkar allt runt Hurghada, det ligger lixom rak västerut. Självklart ska man åka på utflykt när man är i Egypten, iaf om det är första gången man besöker landet. Men vi återkommer till det.
Det ser inte ut som särskilt många har resor till Marsa Alam för tillfället, varför vet jag inte. Där bodde vi iaf på Siva Port Ghalib, detta kan ni läsa om HÄR. Vi var här årsskiftet 2016/2017 och trivdes väldigt bra. När vi åkte till Hurghada förra året var det alltså några år sedan sist, till nästa gång blir det däremot väldigt tätt. Att vi valde Egypten förra året var helt pga priset. Två veckor med flyg, mat och med tillägg för barnfritt hotell för typ 30 000 över nyår, är ett väldigt bra pris. Att det blir nu igen är av nästan samma anledning, men också för att det är nära, enkelt, solsäkert och liten tidsskillnad.
Förra året valde vi The Grand Palace i Hughada som är ett sk Red Sea Hotel, den här gången blir det Makadi Spa i Makadi Bay som ingår i samma kedja. Ni kan se allt om hotellet HÄR. En ort som vi hört mycket gott om som vi vill kolla in och se om det är så bra som alla säger. Vi hade tänkt bo i El Gouna, där våra vänner bor – men det blev lite för dyrt för oss tyckte vi.
Överhuvudtaget är hotellen i Egypten väldigt fina. Det är oftast större resort med flera restauranger både inne på hotellet och direkt utanför. Rummen är stora och rymliga, vanliga färger är vita väggar och turkosa textilier. Allt byggt i sten, så wifi-signalen har svårt att nå igenom väggarna. En rekommendation är att köpa sim-kort på flygplatsen. Där står alla operatörer direkt i ankomsthallen och hjälper snabbt till att aktivera kortet. Ta en operatör där du ser att det funkar direkt och inte behöver vänta 30 minuter, då minska risken att bli lurad. Det brukar finnas wifi att köpa till på hotellen, de funkar sådär…
Vilka utflykter ska man göra då?
Jag tar för givet att nästan alla är nyfiken på pyramiderna och vill se dem i verkligheten. Det är en upplevelse! Från Hurghada är det en rätt jobbig resa att ta sej med bil genom öknen till Kairo, men man kan flyga också. Det är dock himla häftigt att se soluppgången över sanddynerna, kameler på rad och att uppleva den galna trafiken in till huvudstaden. Den är… speciell…
Man brukar bli hämtad vid 2-tiden på natten, komma fram lagom till allt öppnar och är tillbaka på hotellet vid 22-tiden. Om man inte väljer att stanna över natten, vilket vi gjort några gånger. Nu i januari ska vi dock bara åka över dagen, då våra vänner bara är med oss en vecka. Kairo är verkligen en speciell stad med väldigt mycket att se. Här finns inte bara pyramider, utan Sfinxen, Egyptiska museet, den stora moskén, basarerna och mycket annat. Det ”ska” upplevas.
MEN även om Kairo är ett måste, så är vi mer fascinerade av Luxor. Man fattar lixom inte hur häftigt det är förrän man man besökt båda städerna. Kairo är en STOR upplevelse, där man känner sej väldigt liten. I Luxor har man antikens historia rätt framför näsan, bokstavligen. Här finns tempel som är flera tusen år gamla, man går bokstavligen där Faraonerna en gång också gått. Här finns Konungarnas Dal med alla gravkammare, Hatchepseuts Dödstempel, man kan åka faluk (båt) på Nilen och en massa annat. Luxor tar andan ur en på ett helt annat sätt än Kairo och man bör besöka bägge någon gång i livet. Alltså måste våra vänner följa med oss till Egypten flera gånger 🙂
Sen måste man såklart ta en båttur, snorkla eller dyka. Jag är ingen badare, men sitter gärna på båten och ser fiskarna uppifrån. Vattnet är faktiskt så pass klart att man kan göra det, även om det såklart är häftigt att simma bland dem. Fiskar kan man också se vid bryggor, så även om man inte åker iväg eller snorklar så kan man uppleva undervattensvärlden lite ändå.
Vi upplever helst nya platser med fötterna. I Egypten kan det bli lite knepigt. I Marsa Alam fanns inget utanför resortet, det gick inte att gå särskilt långt där utan att hamna i öknen. I Hurghada däremot finns bebyggelse en bra bit från hotellen hela vägen in till Hurghada stad och även en bit förbi mot El Gouna. Inne i Hurghada finns butiker, restauranger och små torg där man kan sitta och fika. HÄR finns mer att läsa om Hurghada.
Det man ska veta är att försäljarna är rätt påstridiga. Såklart, vi är ju vandrande plånböcker och deras möjlighet till inkomst. Vill man inte handla så säger man bestämt nej. Låt er inte dras med in i en butik mot er vilja, säg nej och fortsätt att gå.
Utanför de stora sevärdheterna i Kairo och Luxor är det ännu värre. Här drar folk i en, bokstavligen. Vi väljer därför att använda en lokal guide, då får man hjälp att säga nej och kan gå hyfsat ifred. Detta är ju inte unikt för Egypten, så är det i många länder där man lever på turismen. Man får helt enkelt acceptera att vi ses som pengar.
NÄR ska man åka då?
När som helst faktiskt. Det är varmt året om, även om det är svalare runt nyår. När vi var där första gången kom vi i mars till 40 graders värme. Vid vattnet kan det vara helt ok, i en stad som Kairo eller Luxor blir det varmt. Vi har åkt runt nyår flera gånger och för några år sedan var det rätt svalt, nu känns det som det blir varmare och varmare. Förra året var det drygt 25 grader varje dag, men solen går ner tidigt och det blir svalt på kvällarna. En tjockare tröja eller tunnare jacka är nödvändigt.
Växla pengar?
Förr brukade vi växla ett par hundra innan vi åkte, det är alltid lite lättare att ha lokal valuta när man kommer fram. Numera är det svårt att växla i Sverige, inte ens Forex har Egyptiska Dollar hemma. Men Euro funkar på de flesta ställen och uttagsautomater finns överallt utanför hotellen. Så numera tar vi med Euro och bankkort, så tar vi ut det som behövs på plats eller betalar i Euro. Vi undviker dock att betala med kort, det känns inte alltid helt säkert.
Vi som gillar Egypten blir aldrig mätta på landet. Här finns så mycket att se, upplevelserna tar lixom aldrig slut. Å vissa saker kan man se om och om igen, som Kairo och Luxor. Det är lika häftigt och fascinerande varje gång. Och för varje gång kan man ta in mer och mer, när man vet vad man har att vänta sej och den där förstagångsupplevelsen har lagt sej. Vi åker dit i januari igen och den här gången är det första gången vi kommer att göra en film därifrån, det ska bli väldigt spännande. Då får ni följa med och ta del av vår dag vid pyramiderna, och samtidigt se vännernas första intryck av de mäktiga byggnadsverken.
Det finns mycket att säga om Egypten, men jag tror att jag stannar här. Inlägget blev väldigt långt bara med detta lilla. Att sammanfatta ett så speciellt land är svårt. Men jag skulle vilja säga att så länge UD inte säger något, så åk! Jag har alltid känt mej trygg där.
Det finns så prisvärda resor och det är ett väldigt bekvämt resmål. Bara 5 timmars flygtid, behagligt klimat, fräscha hotell, massor att göra om man vill, god mat och minimal tidsskillnad. Men det är ju såklart inte ett resmål för den som är orolig och tänker sitta på hotellet hela vistelsen. Då skulle jag åka någon annanstans.
Vi trivs i Egypten och kommer att fortsätta att utforska landet. Det finns mycket kvar att se även om vi sett mycket hittills. Drömmen är att se Alexandria, ta en kryssning på Nilen och uppleva Assuan. En dag så blir det så.
Just nu tittar många på vinterresor och nu när Apollo börjat med resor till Gambia får jag såklart mängder med frågor. Varför ska man åka dit? När är bästa tiden? Var ska man bo? Vad finns det att göra? Jag tänkte försöka svara och ge lite allmänna tips och råd, jag har ju faktiskt bott där 🙂
Gambia är ett av världens minsta längder och turismen betyder allt för ett så litet land. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Under flera år har det varit dåligt med svenska turister i landet, mest pga av att Ving slutat med sina resor dit. När Apollo meddelade att de skulle börja med resor till landet var lyckan stor. Både hos oss som gärna åker dit och i Gambia, svenskarna är nämligen väldigt omtyckta där.
Nu ökar turisterna och fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. För det första så är det ett alldeles underbart land! För det andra så är det bara någon timmes tidsskillnad, så skönt! För det tredje så är det en het värme med en lätt bris från Atlanten, ljuvligt!
Åker man första gången är det enklast att åka charter med Apollo. Det går att åka reguljärt men det tar längre tid och är oftast dyrare. Vi åker alltid charter dit och jag rekommenderar att även lägga till för transfer, det är helt enkelt enklast när man inte varit där förr och värt pengarna. Under transfern får man oftast ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer och kan ställa de där frågorna som man kanske funderat på.
Det tar ca 8 timmar att flyga mellan Stockholm och Gambias lilla flygplats Yundum strax utanför Banjul. Det är en rätt stökig flygplats där du går igenom säkerhetskontroll även när du går ut, så det tar sin lilla tid. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, där kommer nämligen ett helt gäng sugna bärare som vill hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. Om du inte vill ha hjälpen alltså, i annat fall säger du bara vilket hotell du ska till och låter dem ta dina väskor och ger sedan en svensk 20-lapp som tack. Ha gärna en skvätt vatten kvar från flyget, det är varmt när man landar och ganska mycket väntetid.
Något annat jag rekommenderar är att gå på Välkomstmötet som brukar vara dagen efter ankomst. Gambia är ett annorlunda land, så är det, och det är bra att få all information man kan. På välkomstmötet får man veta allt om Apollos utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och dem är det lite extra spännande att lyssna på. Man kan även få hjälp att fixa sim-kort till telefonen om man behöver det.
Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett extra sim-kort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. Vi brukar ta Africell som funkar bra, men det är ingen större skillnad på pris mellan de olika bolagen. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik vid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp eller Euro helt ok. Men använd sedlar som kan växlas in, inte mynt.
När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske 10-15 år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså. Vi bor gärna i Kotu, där är lagom mycket att göra och en fin milslång strand att promenera längs, med juicebarer och fruktstånd lite här och där.
Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april, ungefär, och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant och livsviktig! Du ÄR inkomst!
Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och var du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga ”Hej” tillbaka, ”Nej Tack” och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt.
Alla känner alla, säg att ni känner vår vän Buba och använd honom gärna som guide om ni behöver. Han är pålitlig, har en bra och säker bil, och kan köra er precis vart ni vill. Han brukar hålla till mellan Kololi och Kotu, bara fråga efter honom så får ni snart kontakt. Hälsa från mej 🙂
Som sagt: alla vill ha kontakt med dej, men det finns knep. Jag får iofs oftast gå ifred då de flesta vet vem jag är, men ett säkert kort är att gå en bit ut i vattnet då får man alltid vara ifred. Eller ha hörlurar och låssas som du inte hör, de kan vara avstängda – det syns ju inte 🙂
Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en. Det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.
Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och då har du missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska djur även på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och är ungefär lika långt mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.
Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa till med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau, krokodilpoolen, marknaden i Brikama mm. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta. Buba kan du använda till det mesta, han åker överallt 🙂
Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här finns även ett litet museum. På vägen dit eller därifrån kan man stanna till vid Kunta Kinte Island, som förr hette St James. Dit fördes slavarna innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet.
Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.
Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället.
Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför (återigen: Buba – han visar gärna upp sitt hem) som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 100 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt utom godis och sötsaker. Tandhälsan är bedrövlig.
Av en slump lärde vi känna Smile som kommer från en by en bit upp längst Gambiafloden. I 10 år har vi känt honom nu och stöttat både honom, hans familj och i vissa fall hela byn. När vi kommer dit är det stor fest, alla är där och följer oss vart vi än går. Det är helt magiskt!
Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk!
Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin från de allra flesta och inte enbart beror på pengar. Lita på din magkänsla!
Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som bara åkt hit på semester och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.
Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):
Åk med Apollo, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
Ta med svenska pengar eller euro, växla på plats.
Ha tålamod, du kommer få säga ”hej” och ”nej tack” minst 25 gånger per dag.
Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
NJUT!
Men det finns några baksidor också… Det kan hända att du kommer att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. En av alla fördomar som funnits sedan 60-70-talet, är att ensamma vita kvinnor åker till Gambia för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.
Du kommer kanske också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.
Jag hoppas att jag lyckats förmedla lite hur det är, kunnat ge några goda råd och att ni nu har bestämt er för att åka och kanske redan bokat en resa. Då hoppas jag att ni får en alldeles fantastisk vistelse i ett av världens vänligaste länder. Så hoppas jag också (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i det lilla landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Jag längtar ständigt tillbaka!
Vi var där senast i januari 2019, vilket är alldeles för länge sedan. Det finns massor med bilder på instagram @marlenerinda om ni vill se mer hur det ser ut där. Ni får skrolla lite i flödet bara.
Vill ni veta mer om Gambia eller komma i kontakt med Buba, så är det bara att slänga iväg ett meddelande på instagram eller maila: marlenerinda@gmail.com så svarar jag så gott jag kan. Det finns en hel del under fliken ”Gambia” högst upp också.
Men kom ihåg:
Du behövs i Gambia – här kan du göra skillnad! På riktigt!
Förra onsdagen kunde vi äntligen åka iväg med en fullt fungerande husbil. Alla fel var fixade och vi kunde andas ut efter några veckor i ovisshet. Vi har haft jobb inbokade som varit nära att missas pga att husbilen stått på verkstan. Nu kan vi lugnt göra allt som vi planerat.
På tisdagkvällen hämtade vi bilen och på onsdagen drog vi iväg till Västerås. Där skulle vi gå på nypremiär av ”Den svenska sångboken”. En konsert som jag skrev om i föregående inlägg.
Vi checkade in på First Camp Mälaren – Västerås och passade på att ta en långhelg där. Efter att ha varit utan bilen i nästan fyra veckor, skulle vi återigen packa in det vi tagit ur, testa att allt funkade och bo in oss ordentligt igen.
Det var mörkt och kallt när vi kom fram, men vi satte upp lite mysbelysning och fick snart upp värmen. Vi har satt upp ett draperi mot förardelen och skinnfällar i stolarna. Dessutom har vi golvvärme som gör att vi får det riktigt skönt inne i bilen, hela vägen bort till sovrummet. Jag vill ha så pass varmt att jag inte behöver en extra tröja, dvs 21-22 grader.
Jag kan längta efter att få gå och lägga mej när vi är ute med husbilen, jag sover så himla bra där. Så vi la oss ganska tidigt och sedan blev det en rejäl sovmorgon på torsdagen, innan jag satte igång att banka texter. Regnet värkte ner och det blåste storm, ännu värre blev det på natten – då gungade hela bilen.
På fredagen fick vi återigen sällskap av våra husbilskompisar Helene och Krister, det börjar bli en vana att tillbringa helgerna tillsammans. De är så himla härliga och enkla, inte en massa prestige och fin yta. Vi kan sitta och jobba allihopa en hel dag, utan tvånget att man ska umgås eller prata hela tiden. Vi hade planerat för just en komma-ikapp-helg, men det blev kanske inte riktigt så effektivt som vi tänkt 😛
På lördagen blev det iaf en hyfsat lång promenad runt området och på söndagen en lite kortare. Resten av tiden gick mest åt till att prata resor, vi ska ju till Egypten tillsammans efter nyår, och att äta mat. Helene älskar att laga mat och kokar alltid ihop rätter som vi äter mer än vi tänkt av. Jaja, så kan det va 😛
First Camp i Västerås är en trivsam liten camping som just nu är ganska tom. Det var typ bara vi och några som bor permanent på campingen som var där. Ingen större trängsel alltså. Området ligger väldigt fint med härliga promenadstråk, egen strand och fin natur. Under sommaren går en båt ut till de närliggande öarna, så den måste vi komma tillbaka och testa.
Något som var riktigt spännande den här helgen var att äntligen få testa duschen i bilen, för allra första gången. Vi bytte ju bil i våras, mycket för att kunna duscha. Iden förra bilen var utrymmet helt enkelt för liten för att Martin skulle kunna använda den, därför blev det garderob där istället. I nya bilen finns det gott om plats, men när vi skulle testa den först gången visade det sej att hela rörsystemet under golvet var i smulor och helt oanvändbart. Vi var ju vana att leva utan dusch och ville inte riskera att stå utan bil, så vi väntade med reparationen hela sommaren och fram tills nu.
Efter drygt fyra veckor på verkstad där alla fel skulle fixas var allt åtgärdat och skulle alltså testas. Så lördagens lilla projekt blev att äntligen ta den första duschen. Det funkade!!! Äntligen kan vi använda bilen som det är tänkt, vi kan använda alla dess funktioner och allt fungerar. Som vi längtat efter att bara kunna ta en dusch utan att planera. Att vara tvungen att ta in på en camping eller ställplats bara för att duscha.
Nu funkar allt! Nu kan vi använda bilen precis som vi tänkt. Till slut. Det tog ”bara” sju månader… men allt gick tack och lov på garantin, så vi har inte förlorat något på det – mer än några campingnätter som kostat ett antal hundralappar per gång. Då har vi å andra sidan kunnat skriva om campingen och gjort en film, så det har ju blivit bra ändå.
Nu släpper vi det och kör vidare i vår fina och alldeles perfekt husbil, som kanske är den bil som vi faktiskt ska bo permanent i så småningom 🙂
Förra torsdagen packade vi husbilen igen och drog iväg. Bilen stod egentligen på verkstad, men de hade inte fått delarna som behövdes – så vi ”lånade” bilen över helgen för att få lite saker fixade. Det blev en både effektiv och fin helg.
Nu är allt på bilen fixat utom duschen. När detta skulle fixas gick det sönder lite mer vid nedmontering av duschgolven. Så i väntan på nya delar tog vi hem bilen och drog iväg till Helene och Krister i Norrköping. Dock med ett hål till dusch, vilket gjorde det lite bökigt att få upp temperaturen i bilen. Men det gick till slut.
I Norrköping fick vi låna Kristers verkstad för att montera nya stödben, det ska jag berätta om i ett annat inlägg. När detta var klart tog vi med oss kompisarna till ställplatsen i Nyköpings hamn.
Vädret var fint så vi tog en lång promenad längs kanalen som slingar sej runt halva stan. Vi gick förbi slottet, den gamla kvarnen, kyrkan och Gert Fredrikssons staty. Så himla härligt, massor med steg och många fina bilder blev det. En sån där höstdag som till och med jag kan tycka om. Tyvärr är det ju inte särskilt många…
På söndagen åkte Helene och Krister hem medan vi stod kvar en natt till. Nyköping ä ju bara en timma bort, så på lunchen åkte vi hem och fortsatte jobba. Efter byte av vinterdäck är bilen tillbaka på verkstaden nu för att fixa den där duschen.
Så när vi hämtar hem bilen i början på nästa vecka ska allt vara helt klart och funka som det ska. Då drar vi iväg igen såklart 🙂
Här om kvällen var vi inbjudna av Tourism Ireland till den Irländska puben Liffey i Gamla Stan. Där träffade vi en massa härliga kollegor, Irlandsälskare, åt gott och var med på quiz. En himla härlig kväll!
Ett par gånger om året bjuder Tourism Ireland in till pubkväll. Då blir vi uppdaterade om aktuella saker som händer på Irland, just nu är det Halloween som är på tapeten. Längst upp på Nordirland i Derry, har man faktiskt Europas största firande. Nästan 100 000 personer möts för att fira den läskiga kvällen, de allra flesta utklädda och hela staden är pyntad.
Hade det funnits ett enda rum ledig i staden så hade vi kunnat åka dit nästa vecka, men det finns inte en enda säng ledig. Men det är redan bestämt att vi ska åka dit nästa år istället. Det ska bli så otroligt roligt! Planeringen börjar i augusti, vi kan knappt vänta!!!
Kvällen började med mingel. Vi valde ut ett ledig bord och fick snart sällskap av Helena och Peter från Freedom Travel och bildade lag med dem när det var dax för quiz. Eftersom alla åker husbil blev lagnamnet såklart The Caravaners. Innan quizen fick vi ett par olika presentationer, gott i glasen och snart stod även en tallrik mat framför oss. Jag och Martin hade valt hamburgare, min var med chili och vitlök och hettade lite i munnen. Medan Martin passade på att testa olika ölsorter, drack jag cider och sedan cola zero.
Sen var det alltså dax för quiz och den var sååå svår! Självklart var temat Irland, där har vi alla varit (utom Martin, men snart så) så första delen gick himla bra – vi låg trea eller fyra efter första omgången. Sen gick det utför, tvärneråt kan man nog säga. Det kom sportfrågor, som vi inte hade en aning om. Jag vet inte vilken plats vi slutade på, men det var inte bra iaf 😛
Efter quizen började folk lämna puben, vi var kvar en liten stund och hann prata med folk som vi inte träffar så ofta. Blanda annat Des som är från Tourism Ireland som ska arrangera vår resa och Agneta Sjödin som är en stor Irlandälskare och en person som jag tycker väldigt mycket om. Hennes fina dotter Maja var tillfälligt på besök i Sverige och kom också förbi puben. Ett kul gäng som är kul att hänga med. Självklart avslutades kvällen med varsin Irish Coffe!
Efter en både rolig, god och lärorik kväll åkte vi hem till Tumba igen. Nu drömmer jag om att återvända till Irland och få visa Martin vilket fint land det är. Hoppas kunna ta med honom till någon av alla inställningsplatser för Game of Thrones och något destilleri. HÄR kan ni läsa om när jag var där och se varför jag längtar tillbaka.
I år har vi rest väldigt lite, ovanligt lite faktiskt. Vi har ju varit ut med husbilen så långa perioder, att det inte riktigt har hunnits med så mycket annat. Men nu när hösten och kylan kommer så blir suget rätt stort efter att få komma lite söderut. Varför inte Berlin?
I somras var vi inbjudna av Tyska Turistbyrån att träffa en alldeles äkta vinprinsessa. Om detta kan ni läsa HÄR. Här om veckan var vi också inbjudna av dem, men då var det en helkväll om Berlin. Middagen skulle hållas på Moderna Museet som just nu har en utställning om ”Tysk Expressionism”. Med anledning av 35- års jubileet av Berlinmurens fall tror jag… det känns logiskt eftersom vi fick en liten bit av muren.
Den som vill fick gå en guidad visning av utställningen, det hann vi dock inte. Men de som gick sa att det var en riktigt fin utställning, så det kanske blir en annan gång. Den håller på till mars 2025, så det finns gott om tid. Mer info hittar ni HÄR.
Efter lite mingel satte vi oss ner för att äta middagen men innan vi åt fick vi tre intressanta presentationer av Tyska Turistbyrån, Visit Berlin och Berlinagenten. Jag har varit i Berlin flera gånger, senast 2006 – samma dag som Sverige förlorade mot Tyskland i Fotbolls VM faktiskt. Det är ju ett tag sedan, så jag vill gärna åka dit igen. Överhuvudtaget var det länge sedan jag besökte Tyskland – så det skulle jag gärna göra snart igen.
Jag har hört om en kryssning mellan olika julmarknader som jag är väldigt nyfiken på, men nu kan jag inte hitta den. Kanske var det Viva Cruises, men när jag söker hittar jag inte det jag hörde om. Det enda som kommer upp är en kryssning med en båt som heter MS Rigoletto… Jaja, en kryssning mellan julmarknader skulle iaf vara mysigt.
Men jag skulle gärna även se mer av södra Tyskland, alla fina slott och vingårdar. Men på våren eller sommaren så man får med alla fina färger, eller på hösten så man kan vara med och se när de skördar druvorna. Tänk så häftiga bilder och filmer det skulle kunna bli!
Men den här kvällen var alltså om Berlin, som förmodligen ändrats en del sedan jag var där för 18 år sedan. Vi fick veta lite av allt som händer under 35-års jubileet, då det även är fler jubileum i både landet och staden under 2025. Så nu ska vi fundera vidare och se om det kanske kan bli en resa dit under nästa år.
Kvällen gick vidare med en väldigt fin trerättersmiddag, både gott och vackert serverad. Till förrätt fick vi röding med gulbeta och kantareller. Det fortsatte med smörstek ostronskivling med säsongens grönsaker och till efterrätt fick vi getost och hjortron. Allt var sååå gott, även om jag gärna haft lite potatispuré eller liknande till varmrätten. Till detta serverades tyska viner från Karl Haidle, jag nöjde mej dock med ett glas bubbel i början och höll mej efter det till museets egna vinbärsmust.
Vi blev förstås väldigt sugna på att besöka Tyskland igen och en dag kommer vi såklart att åka dit med husbilen, men det är inte riktigt läge för det än. Får väl se om vi kan komma dit lite tidigare på något annat sätt. Ska se om jag hittar den där kryssningen 🙂
Målet för den här turen var Elmiamässan, men än var det ett par dagar kvar innan vi skulle vara där. Alltså passade vi på att överraska ett par vänner och njuta av sista sommarvärmen.
På vägen från Strömstad gjorde vi ett snabbt besök hos husbilskompisar i Falkenberg som återigen hjälpte oss med vissa förbättringar av husbilen. Efter det blev det ett par timmar på Ullared, innan vi drog vidare mot Småland och ställplatsen Kattugglan. Här har vi varit ett par gånger tidigare och även firat midsommar ett år. Ägarna Ica och Fredrik har blivit goda vänner som vi gärna åker förbi då och då och säger hej till.
Nu sa vi ingenting förväg, ställde oss bara på ställplatsen och skickade betalningen via swish med meddelandet ”Hej hej, Jikitas är här nu”. Det tog inte många minuter förrän de dök upp och sen satt vi och pratade långt in på natten. Det var varmt och skönt, vi satt ute i shorts och t-shirt till sent, så härligt.
Dagen därpå körde vi vidare, sista dagen innan vi skulle installera oss på mässan. Den här gången drog vi åt handbromsen mellan Jönköping och Tenhult. Vädret var återigen härligt, vi fick en fin solnedgång och satt ute länge. Att det var sista kvällen med riktigt fint väder visste vi såklart inte säkert, men man såg ju på väderrapporten att svalare temperaturer var på ingång.
Å så var det också. På måndagen var det 10 grader svalare och på tisdagen ännu kallare. Vi körde den korta biten till Elmia och hann precis ställa oss på plats och ta lunch, innan det började regna. Sen kom blåsten, jäklar vad det blåste. Skulle vi få en mässa med dåligt väder? Så himla tråkigt…
Vi tog oss till Strömstad där vi hade en plats bokad för hela veckan. Här stod vi högt upp på ett berg med en fantastisk utsikt över hela staden. Den absolut häftigaste camping jag någonsin bott på!
Martin var inte jättepigg när vi skulle flytta oss från Grebbestad till Strömstad, men det vara bara en halvtimmas körning så det gick bra ändå. Vi kom till First Camp City – Strömstad på eftermiddagen, checkade in och började leta efter vår plats. Hela campingen är på ett berg, där går små vägar i kringelikrokar hela vägen upp. Å där högst upp, var vår plats. Så häftigt!
Jag har sett bilder från campingen och tänkt att en dag ska vi också åka dit. Och då ska vi ha den bästa platsen. Å så blev det! Mitt i raden längst fram på kanten, kan verka lite läskigt – men det var bara häftigt. Här har man en egen altan, med gott om plats och vi skulle alltså stå här i fyra dagar och jobba. Det såg vi verkligen fram emot mot. Fast Martin var faktiskt sjuk hela veckan tråkigt nog.
Tisdagen och onsdagen var lite halvtråkigt väder. Martin sov mest medan jag jobbade undan så mycket jag kunde. Här var lugnt och skönt, så han kunde sova ostört och sitta ute lite då och då när han orkade och vart efter han mådde bättre. Jag satt ofta och bara tittade ut genom fönstret, den utsikten tröttnar man lixom inte på.
Första morgonen såg vi en ambulanshelikopter som hämtade någon från Sjöräddningens båt. Nästa morgon såg vi ambulansen göra detsamma. Genast börjar jag fundera på livet ute på öarna, det kan inte alltid vara så lätt. Nu har vi såklart inte en aning om vad som hänt, men att bli sjuk eller föda barn kan ju bli lite krångligt om man bor på en ö.
Jag fick iaf till både jobb och träning där uppe på berget och i slutet av veckan mådde den käre maken tillräckligt bra för att ta en promenad ner på byn. Väl nere vid foten av vårt berg, såg vi hur högt det faktiskt är. Bilarna ser ju jättesmå ut!
Målet var att antingen äta en skaldjurstallrik eller köpa färska räkor, för det är ju ett måste när man är på Västkusten. Det blev att köpa räkor och ta med tillbaka till bilen. Vädret var perfekt, så vi dukade upp på vår altan och medan vi åt gick solen ner och bjöd på en helt magisk solnedgång.
Jag har sällan upplevt en mer perfekt kväll faktiskt. Iaf inte i Sverige. Ni ser ju själva på bilderna. Visst är et vackert? Vi satt i flera timmar och bara njöt.
Å detta skulle vi alltså lämna dagen efter. Det är en av få gånger som jag verkligen inte vill åka vidare. Vi stod så fint och allt var lixom helt perfekt, förutom att Martin inte mådde toppen. Men den här utsikten gjorde ju lixom inte ont. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert!
Det kommer såklart en film på youtube från campingen, så fort vi hinner.
