resa

Har ni varit i Zadar?

april 17, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

Jag tycker om Kroatien och har under de senaste åren besökt bla Brac och Zagreb i samband med VM i Olivplockning. Ja, det finns ett sånt 🙂

Jag har varit i både Serbien, Montenegro och Kroatien men har fastnat lite extra för Kroatien. Det där med kusten, stränderna och havet är förstås en stor del i att jag tycker om landet, så när jag blev inbjuden för att få veta mer om Zadar i Kroatien tackade jag förstås ja.

Zadar ligger 16 mil nordväst om Split i Kroatien och är en av Kroatiens, och Europas, äldsta städer. Det är många som styrt och ställt i området och det syns en del i byggnaderna som finns kvar. Så klart har mycket hänt på sisådär 2000 år men fortfarande finns spår bla av den romerska epoken.

Zadar har ca 70000 invånare och blev 2016 framröstat till Europas bästa resmål av den europeiska organisationen ”European Best Destinations”. Korsningen av historiskt maktcentrum och trendig stad gör att Zadar får en lite annan prägel än de andra orterna längs den Adriatiska kusten. Här finns en mängd spännande saker att upptäcka bla Havsorgeln som tillsammans med en spektakulär solnedgång kan bli en av höjdpunkterna på resan. Detta vill jag absolut se! Jag älskar ju solnedgångar 🙂

När jag var i Kroatien senast var det i mitten av oktober och då var det fortfarande över 20 grader varmt på Brac där vi befann oss. Det var nästan tomt på folk, men ännu var det mesta öppet. Jag rekommenderar alltså att åka till Kroatien under lågsäsong. Just nu är det också drygt 20 grader, så vill man ha sommarvarmt kan man faktiskt åka redan i april och utan problem få värme långt in i oktober (förra året tom i november). En hyfsat lång säsong kan jag tycka, för oss som gillar värme.

Några som rest runt mycket i stora delar av Kroatien är Peter och Helena som driver bloggen Freedomtravel. Där finns massor med bra tips, särskilt för dej som reser med husbil. De var också inbjudna och tillsammans åt vi en suveränt god lunch med utsikt över Nybrokajen och båtarna. Ibland träffar man extra mysiga människor, allt tack vare bloggen, Peter och Helena är såna som jag är extra glad att ha fått som vänner. Människor med öppet sinne och lite halvgalna, precis som Martin och jag 🙂

Nu är jag förstås extra nyfiken på just Zadar, men det får nog vänta lite. Jag hoppas dock att jag får åka iväg på mitt tredje VM i höst och se hur det utvecklar sej. Då är tanken att vi ska se mer av ön Brac och inte bara den norra delen som vi hittills sett. Den kan vi nu, vi vill kolla in den södra delen med den spännande stranden vid Bol. Vi får väl se om det blir så.

Ge mej gärna tips om Kroatiens pärlor, särskilt de som kanske inte skrivs så mycket om.

En himla mysig brunch

mars 26, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

I höstas vann jag en brunchkryssning med Strömma, den gjorde vi i söndags tillsammans med en av de vuxna sönerna och hans sambo. Så himla mysigt!

Jag vet att många av er tror att jag får allt jag testar eller gör, men så är det inte. I många fall betalar vi själva och tycker att det är så bra att fler borde testa och därför skriver om det. Eller också är det som den här gången – en vinst, jag är med i rätt många tävlingar 🙂

Strömma har massor med olika teman och turer, jag vann alltså en brunch. Eller brunch är egentligen fel eftersom turen går mellan 12-15, en brunch är väl egentligen en kombo av frukost och lunch? Så jag vill nog kalla det lunch helt enkelt.

När vi fyllde år i januari tyckte yngste sonen att det var svårt att hitta på något åt oss och att vi kunde göra nåt kul istället. Så han och hans sambo följde också med och fick bjuda oss på drycken och trevligt sällskap. Vid 11.30 gick vi ombord på S/S Stockholm på Strandvägen för en tur i Skärgården. Vi fick faktiskt gå ombord lite tidigare för att hinna fota båten och maten. Vi frågar alltid och oftast går det bra att göra så.

Prick 12 lämnade båten kajen och eftersom ingen vågade börja ta av maten, så gjorde vi det och satte på så sätt igång alla andra. Det bjöds på en kall- och en varm buffé, bröd, mängder med efterrätter och en fin ostbricka. Turen tar tre timmar och går fram och tillbaka till Vaxholms Kastell och under tiden äter, dricker och umgås man. Bara att glida genom Stockholms skärgård är ju hur mysigt som helst, i kombination med god mat är det helt suveränt!

Maten är fräsch och god. Laxen var favorit hos oss alla, jag tyckte om den gravade och de andra tyckte om den varma. När det gäller efterrätterna var vi totalt oeniga! Jag tyckte bäst om Limepajen, sonen tyckte bäst om den vita chokladmoussen med crunch, å de andra gillade smulpajen och brownien bäst. Det finns alltså något för alla.

Personalen är kanontrevlig och tillmötesgående. Båten är jättefin och välskött. Den gick en gång som postbåt till Öland som jag förstod det, vilket ju är ett extra plus i mina ögon. Vi gillar ju det här med båtar och vatten, det finns ju en anledning till att vi gifte oss på en Strömmabåt och att bröllopsresan var en Medelhavskryssning. Det är helt enkelt avkopplande med vatten och vågor.

Att umgås med de vuxna barnen under avslappnade former är också ett extra plus. Att bara sitta där, prata lite och se den härliga naturen glida förbi. Har ni inte gjort det så måste ni testa! Dessutom kan ju inte sällskapet smita, då får de simma i land 🙂

Coolaste hotellet jag bott på!

mars 20, 2019 Marlene Comments 2 kommentarer

Jag älskar den engelska landsbygden och för ganska precis ett år sedan var jag till den lilla byn Warehorn strax söder om London. Där bodde jag på The Woolpack Inn, det coolaste hotellet jag någonsin sett!

The Woolpack Inn är ett litet hotell med bara 5 rum, alla i helt olika stil. Den pittoreska lilla byn Warehorne ligger ca 7 mil söder om Gatwick och man kan enkelt ta sej dit med tåg. Då kliver man av vid Hamstreet Station, så tar man en taxi 8-10 minuter till hotellet. Man kan även be hotellet ordna skjuts samtidigt som man bokar, så hämtar de när man kommer. Det finns även gratis parkering, så man kan komma med egen bil också.

Rummen är väldigt speciella och en upplevelse att bo i. Tre av dem är stora och rymliga, alla med badkar mitt i rummet och med öppen spis. Ett av dem hade jag, fyllt med lamm och utsikt över kyrkan och kyrkogården. Två av dem ligger uppe under taket, som små annex och har självklart badkar på rummet de med. I det murrigare rummet bor även spöket Frederick som rummet är döpt efter. Det får man förstås tro på om man vill… men det spökade när vi var där 🙂

Hotellet är en gammal pub som i princip hade förfallit när John Rogers köpte den 2014. John är arkitekt och hade redan ett hotell som han renoverat och nu ville han skapa en liten kedja där gästerna kunde åka mellan hotellen och den pub som han också köpt upp. Gästerna får på så sätt ett helhetskoncept med både boende och mat och kan cykla, gå eller åka kanot mellan ställena.

På undervåningen är det restaurang där man äter frukosten och på kvällarna middagen, på kvällarna är restaurangen så gott som fullsatt. Detta är ett omtyckt tillhåll för lokalbefolkningen och stämningen blir genuint brittisk. Menyn ändras varje dag, beroende på utbudet av råvaror, och handskrivs direkt på väggen inne i restaurangen.

Detta är hotellet för den som vill ha det där lilla extra. Rummen är en dröm och faktiskt lite galna också, riktigt svåra att beskriva om man ska vara helt ärlig. Man kan leta detaljer i inredningen i det oändliga och hela tiden hitta något nytt. Och man kan bada mitt på golvet medan en härlig brasa sprakar i den öppna spisen.

The Woolpack Inn är ett måste att besöka om man ändå är i krokarna, men det är faktiskt värt en omväg också. Det är ett av de absolut häftigaste och mest pittoreska hotellen som finns just nu. Jag kommer absolut att åka dit igen – Martin måste ju få uppleva det!

Kort på resan

mars 17, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

*** I samarbete med Kortio***

De flesta av oss använder betalkort var vi än är. Men är man på resa kan det bli dyrt om man inte har ”rätt” kort, avgifter utomlands kan bli ganska kostsamma om man inte har koll.

Kortio startade 2013 och är en sajt som visar alla erbjudanden och kampanjer från marknadens kreditkort. De står under Finansinspektionens tillsyn och har tillstånd att bedriva kort- och låneförmedling. På Kortio kan man enkelt jämföra kort, avgifter, förmåner och villkor. Man vill ju helst slippa att ha kontanter på resan och kunna ta ut pengar avgiftsfritt eller iaf till en bra kurs och låg avgift. Dessutom vill man ju att kortet ska ha en låg årsavgift och gärna någon form av försäkring om något skulle hända. Ett kort som har allt detta samt 0% i valutapåslag är Easyliving och de har en kampanj just nu med första året gratis.

Kreditkort för resan är en djungel – det finns huuuur många som helst! När villkoren ändrades för det kort som vi brukade använda, innebar det att vi fick både valutapåslag, dyra uttagsavgifter och även kostsamma årsavgifter – då var det dax att ta en funderare. Då visste vi inte om Kortio utan kollade upp dem som vi kände till, var och en, och det tog en jäkla tid! Vi visste ju inte att det faktiskt fanns en sida där alla kort var samlade och man enkelt kunde jämföra alla på en gång.

Vi valde till slut SAS-kortet, som finns på Kortio men här finns även ICA, Norweigan, Forex, Ullared, alla bensinbolag och banker mfl. Man svarar bara på några frågor och sedan får man upp förslag på vilka kort som skulle passa just mej. Jätteenkelt!

Trevlig resa!

Geten Svea flyttar in!

februari 22, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

Tänk vad ett möte mellan två öppna sinnen kan leda till. Min son, då 18 år, satt i skuggan på en solsäng i Gambia. En bit ifrån satt Smile och grabbarna började prata. Detta var 2013 och början på något otroligt häftigt!

Nu har vi känt Smile i 6 år och varit upp till hans by två gånger. Från början skickade vi pengar till honom, för att underlätta hans liv lite grann. Sen fortsatte det med familjen och i slutänden har det blivit hela byn. En stor hjälp för dem, som känns gott i hjärtat för oss. Men det har hela tiden gnagt lite i oss att vi inte kan göra allt vi vill, att det inte är tillräckligt. Allt gjort och gör är till stor hjälp, men det är lixom bara vi och vi har inte så mycket själva. Bara Smiles familj är 10 personer, i byn är det flera hundra… det vi gör hjälper, men räcker inte så långt.

Men nu har allt förändrats! Under vintern har fler hört av sej till mej och frågat hur det kan hjälpa till. Om de kanske också skulle kunna åka till byn… Så när vi var där senast pratade vi med Smile och Buba (vår chaufför) om det skulle kunna gå att göra någon slags tur upp till byn och gör den tillgänglig för fler, utan att göra det till ett jippo för vita turister. En knepig balansgång faktiskt. Smile och Buba ville iaf försöka och nu har första gänget varit där!

I onsdags åkte Celina och hennes mamma de 15 milen till Nema och det blev verkligen succé! Förutom att bilen gick sönder… Celina och jag fick kontakt via instagram (tror jag) och jag kände direkt att de passade för att åka till vår by och skulle klara den strapatsrika resan och samtidigt kunna hantera alla intryck och bemöta alla med den respekt som jag tycker krävs när man besöker någon i sitt hem. Medan jag har roddat lite med Smile så har Celina samlat pengar och det har hon verkligen gjort med bravur!

När de kom till Nema efter 5 timmar istället för de tre som det brukar ta hade de 80 liter olja, 10 stycken 50-kilos säckar med ris och 4 stora säckar med lök med sej. Medan Celina och hennes mamma var i byn var Buba och köpte riset, det fick tas i flera omgångar för att få plats i bilen. Jag är så enormt tacksam och jag tror inte att byn sett så mycket mat på en gång förut. Kvinnorna i byn samlades hos Smiles mamma för att dela på alla grejer, helt fantastiskt!

Å inte nog med det. Byn fick även en ny invånare, geten Svea som dessutom har en bebis i magen. Jag tittar på Celinas bilder (som jag fått ok att låna) och blir så otroligt glad och varm i hjärtat. Nu har byn hjälp av fler än bara vår lilla familj och kan äta sej mätta ett långt tag framöver. Vi fortsätter att hjälpa Smile ekonomisk med det vi kan och besöker byn kanske var tredje-femte år i framtiden. I bästa fall kommer Celina och hennes mamma tillbaka och kanske kan vi få kontakt med fler som vill åka den långa vägen för att göra lite gott.

Många förstår nog inte vad den här hjälpen betyder. Men om jag säger att man i byn kämpar för att kunna äta ett mål mat om dagen, så kanske ni förstår. Att man nu kan äta sej mätt en ganska lång tid framöver och på så sätt bygga upp sin hälsa lite innan regnsäsongen drar in över landet. Under regnsäsongen blir många sjuka och när kroppen är svag är det svårt att återhämta sej. Med vår och Celinas hjälp har de större chans att stå emot sjukdomar och återhämta sej snabbare. Vi räddar faktiskt liv med det lilla vi gör.

Å när man är friskare är det lättare att söka jobb och även större chans att få ett. Så det är ju inte så att bara för att vi kommer dit med mat lutar de sej lugnt tillbaka och väntar på nästa lass. Det här är hårt arbetande människor. Smiles familj har en odling med kasawa som man kämpar för att hålla liv i och han själv åker ner till turistområdet för att sälja både kasawan och annat. Med vår hjälp orkar de lite till bara.

Jag ser på bilderna och är både glad och tacksam. Å jag längtar tillbaka så det gör ont. Det kommer att dröja innan vi kommer tillbaka, men kontakten är tät. Tänk ändå vad ett möte mellan två unga killar kan leda till… ganska coolt faktiskt 🙂

Mina bästa tips i Gambia

januari 23, 2019 Marlene Comments 2 kommentarer

Har ni tröttnat eller vill ni veta mer om Gambia? Ni som åker första gången har en massa tips HÄR. Jag får frågor om vad man absolut inte får missa när man är där. Här är några av mina bästa tips!

När man ska tipsa om saker att göra i ett land som många känner väl och älskar får man tänka till lite. Ni måste tänka på att detta är MINA tips, andra har förstås andra tips och sina favoriter. Mina tips grundar sej på att jag tycker att man ska lära känna platsen eller landet man besöker, för att förstå varför saker är som de är.

När det gäller Gambia så måste man komma ihåg att det är ett väldigt litet land som ligger i ett annat ganska litet land och att det är väldigt fattigt. Med det sagt vill jag först och främst tipsa om att besöka byn Juffure. Byn där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Han var bara en ung pojke när detta hände i mitten av 1700-talet, men byn finns kvar och bevarar hans minne. Här finns bla ett litet museum och modellen av ett skepp där man illustrerar hur slavarna låg under färden till Amerika och övriga världen.

Man tar sej enklast till byn med båt och då kan man även besöka ön dit slavarna togs innan de skeppades vidare. När jag bodde i Gambia hette ön Fort St James, nu heter den tydligen Kunta Kinte Island. Här finns resterna av ett fort kvar och delar av kanoner. Detta SKA ses tycker jag – det är viktig del av Gambia historia som inte får glömmas bort.

Jag vet att Ving har med detta i sitt utflyktsprogram, men man kan förstås åka med andra arrangörer också. Men åker man med barn eller är extra intresserad av historia så rekommenderar jag Ving, då guiderna brukar vara bra pålästa och kan berätta mycket om både byn, Kunta Kinte, Slavhandeln och ön.

Mitt andra tips är att åka till den fantastiska huvudstaden Banjul. Det är kaotiskt, ett myller av folk och härlig atmosfär. Här finns det mesta som går att köpa och alla vill att man ska handla hos ju dem. Enklast är att åka hit med taxi och be chauffören följa med runt. På så sätt slipper man de mest ihärdiga försäljarna och kan få hjälp att pruta. Något de flesta missar är att gå igenom staden och ut på stranden som vetter mot Gambiafloden. Härifrån ser ni hamnen, bostäder och en del av floden och flodlivet. Chauffören kommer kanske titta lite konstigt på er när ni säger att ni vill gå dit, men strunta i det och insistera. Här är det verkliga stadslivet som inte syns och som i många fall kan vara väldigt intressant och ge ytterligare en sida av landet.

Mitt stående tips är förstås att lämna hotellet! Oavsett om ni väljer att gå ut på stranden eller gatan för er promenad, så gör det med öppet sinne och kamera! Folk kommer att hälsa på er och en del kommer att följa er en bit på vägen och prata lite. Så är det! Det är bara att acceptera. Vill man gå ifred så säger man bara vänligt men bestämt att man är på promenad och vill göra det på egen hand. De flesta accepterar detta direkt.

Min favoritpromenad är på stranden, förstås, höll jag på att säga. Stranden är huuuuur lång som helst och långgrund. Vid ebb kan man hitta vackra snäckor i alla former och i alla färger. Gillar man att promenera och leta snäckor har man kommit helt rätt. Vi brukar bara gå och gå, inte bestämma något. Man stannar till och tar något att dricka på någon strandbar och går man för långt går man bara upp till vägen och tar en taxi tillbaka. Var gärna på stranden när solen börjar gå ner. Det blir magiska solnedgångsbilder som inte behöver redigeras alls. Så glöm inte kameran! Gillar man motljusbilder har man kommit helt rätt!

Ett sista måste är att hälsa på hemma hos någon. Gärna på landsbygden, men det är ju lite knepigt att ta sej ut i landet på egen hand. De flesta är väldigt stolta över sina hem och tar gärna emot besök. Fråga någon på hotellet eller taxichauffören. Köp med en säck ris och en fotboll som tack för gästfriheten.

Självklart finns det mycket mer att se och göra. Frågar ni i turistområdet kommer de flesta att säga att ni måste besöka George, som är en krokodil som har olika ålder beroende på vem man frågar. Det finns en krokodilpool i Bakau som de flesta åker till, en kul grej. Det finns även en ap-park där aporna äter direkt ur handen och är ett kul ställe för både barn och vuxna. Ett besöka på Brikamas Hantverksmarknad och Serrekundas kaotiska marknad är också kul. Åker man lite söderut finns Snakefarm och Paradisebeach, ormarna är intressanta och värda ett besök – men jag tycker inte att den stranden är bättre än någon annan.

Det viktigaste är att prata med folk, följa med i den dagliga lunken, känna av atmosfären. Vad man gör spelar mindre roll… Det mesta faller lixom på plats när man kommer dit. Det behövs ingen planering, det löser sej… men Juffure och Banjul tycker jag att man ska besöka, det är mina hetaste tips. Just det! En sak till! Ta gärna en dag på Gambiafloden för fiske eller bara avkoppling, det är så härligt!

Vill ni se bilder finns det massor på min instagram @marlenerinda Ni som varit i Gambia har säkert en mängd andra tips. Eller håller ni med mej?

Intervju i Aftonbladet om Gambia

januari 20, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

Mycket av det som hittills skrivits och visats om Gambia i media har inte varit varken rättvist eller ens sanningen. Jag har själv försökt att sälja in texter till olika tidningar men ingen har nappat. Därför blev jag extra glad när min journalistkollega och vän Jenny hörde av sej och ville intervjua mej om mina tips när det gäller det lilla Afrikanska landet. Självklart ställer jag upp på det!

Så i fredags hade vi ett långt samtal om hur Gambia är, mina ”måsten” och tips. Jag har inget emot att ställa upp som intervjuoffer, men när det handlar om något man verkligen älskar och vet att det finns många kritiker där ute – då blir det lite läskigt. Jag är med i flera facebook-grupper med andra Gambiaälskare och de är ju förstås extra intresserade av det som sägs. Skulle jag säga ”fel” skulle jag definitivt få höra det. Men jag bestämde mej för att tala direkt från hjärtat, det fick lixom bära eller brista. Å det blev sååå bra!

Jenny lyssnade verkligen och skrev texten med stor respekt och ödmjukhet. Jag fick läsa igenom och peta i den innan publicering, OM jag petade! Stackars Jenny. Jag fick även välja bilder från min egna väldigt stora bildbank och resultatet blev så bra! Ni kan läsa hela artikeln HÄR. När vi var färdiga var Jenny mer än sugen på att besöka landet hon precis skrivit om. Självklart erbjöd jag dem att följa med oss nästa gång vi ska åka.

Jag delade länken till artikeln i de olika Gambia-grupperna och väntade spänt in reaktionerna. ALLA var positiva! En kommentar som jag särskilt lägger på minnet är en av administratörerna som skrev att hon i princip aldrig delat något som tidigare skrivits om Gambia för att det alltid är vinklat, men detta delade hon med glädje. Många sa att det är första gången något skrivs som verkligen stämmer och även speglar deras bild av landet de älskar.

Jag är så glad att få sprida allt positivt som finns att säga om Gambia. Nu kommer det dröja några år innan vi återvänder, men självklart kommer vi tillbaka! Vi måste ju se hur allt går för Smile och Buba och deras familjer och Nathalie och Linda mfl. Det finns lixom inget alternativ – klart vi kommer tillbaka! Det är ju hemma 🙂

Hur hjälper vi i Gambia?

januari 15, 2019 Marlene Comments 1 kommentar

Vi är hemma i Sverige igen och försöker smälta vår resa. Vi har gjort många väldigt glada och underlättat vardagen rejält för några stycken. Men det vi gjort för dem, betyder minst lika mycket för oss. Det är helt fantastiskt att få förmånen att kunna hjälpa som vi gör och eftersom många frågar hur man gör, ska jag försöka ge några tips.

Vi samlar på oss grejer mellan våra resor. Det kan vara små leksaker (utan batterier), kläder, hygienartiklar, textilier och en massa annat. Vi tigger gamla telefoner av våra bekanta och kollar med företag om det är något särskilt vi behöver, som den här gången när vi behövde resväskor. Sen ber vi våra vänner att bidra med pengar så att vi kan köpa mat på plats. Vi räknade fram att bil och mat kostar oss ca 2000 kr, sen ger vi även vår pojke Smile lite kontanter också. Detta blir förstås övervikt och det försöker vi också få sponsring med, oftast lyckas det.

Först och främst är det vår pojke Smile, hans familj och han by Nema som vi hjälper. Men vår chaufför Buba har också en stor plats i vårt hjärta. Buba försörjer 11 barn, vara tre är hans egna. De andra åtta är barn som förlorat sina föräldrar och som är släkt med honom. Han behöver alltså en hel del support med allt möjligt, men har en annan svensk familj som bla betalar alla skolavgifter för barnen. Den här gången fick Buba och hans fru varsin telefon av oss, hans höll på att falla sönder och var ingen smartphone. Hans fru hade ingen telefon alls. Nu kan han skaffa facebook och jag ska hjälpa honom med en företagssida, så han kan få mer jobb. En fungerande telefon är ett livsviktigt hjälpmedel för de flesta här. Jag tror att Buba sa att han var lyckligast i världen minst tre gånger när han fick telefonerna.

Sen händer det att man träffar folk på vägen som man känner lite extra för. Så var det när vi besökte det nya hotellet Tamala. När vi kom till Tamala fick vi hjälp av Amadou som visade oss runt och berättade om hotellet. Han berättade också lite om sej själv, bla att han varit arbetslös i två år innan han fick jobbet som han nu hade haft i två veckor. Han hade lämnat sin familj i en by rätt långt bort och visste inte när han skulle få träffa dem igen. Han berättade om sina två små barn som han saknade. Han var så otroligt fin och vänlig och vi kunde inte sluta tänka på honom, så vi samlade ihop en påse med grejer och gick tillbaka någon dag senare. Han blev jätteglad bara av att se oss igen och kunde inte tro sina ögon när vi gav honom påsen. Där fanns leksaker, kläder, tandborstar och lite annat smått och gott. Precis som Buba så blev Amadou så glad att han nästan inte kunde prata.

Det vi åker med till byn kräver lite planering och att samla ihop telefoner kräver också lite jobb. Men att plocka ihop en påse med grejer och ge till människor som Amadou kräver inte mycket alls, men betyder otroligt mycket. Och människor som Amadou finns överallt! Någon som man fastnar lite extra för och vilja göra något för. Det är så enkelt. Man behöver ju inte ge allt man har till en enda person, man kan dela upp det lite och sprida ut det man har och göra flera glada. Det är ju inte så att Smile misstycker för att Buba får grejer eller blir avundsjuk för att Amadou får en del av kakan. Det funkar inte så här.

När vi kommer med grejer till byn får Smiles mamma bestämma över allt vi har med oss. Hon delar sedan med sej till grannar och familjer som har det ännu sämre. Allt vi bidrar med kommer till nytta hos någon, oftast den som har det allra sämst – vilket Smiles mamma har bäst koll på. På så sätt får alla det de behöver, ingen missämja eller avundsjuka förekommer. Detta gör också att hela byn tycker att det är rena rama julafton när vi kommer dit. Alla vet att vi besöker Smiles familj men att även andra får nytta av grejerna. Man delar med sej för att man bryr sej om varandra. Tänk om det var så i Sverige…

Det är alltså väldigt enkelt att hjälpa i Gambia. Man behöver inte åka ut på landsbygden som vi gör. Det räcker faktiskt med att prata med någon på stranden, på hotellet, på gatan eller med sin taxichaufför. Alla har det svårt på sitt sätt. Å har man inget med sej som man tänkt ut innan, så kan man alltid köpa en säck ris (kostar 1200 dalasi = ca 250 kr) eller ge bort sina kläder, skor eller hygienprodukter innan man åker hem. Självklart kan man även handla grejer i Gambia och ge bort, tex bollar, skolgrejer eller tandborstar. Vi undviker att ge bort godis och sötsaker, även om det tjatas om detta. Deras tandhygien är dålig som den är och de behöver näring, inte godis.

Vad man än gör så är det välkommet. Det första vi bidrog med var myggnät för 6 år sedan. Sedan de fick näten så har ingen dött i malaria, innan var det någon per år. Näten kostar ca 80 kr, för mindre än 250 kronor har vi alltså räddat liv. Det är en rätt cool känsla som känns väldigt bra i magen.

Vill ni åka till byn kan vi hjälpa till med det, men det är en rätt jobbig dag. Vill ni besöka Buba så tar han gärna emot er, säg bara till så får ni hans telefonnummer. I Buba har ni även en pålitlig chaufför med en bra bil som tar er precis vart ni vill.

Åker du till Gambia kan du alltså med rätt enkla medel göra stor skillnad. Man behöver inte åka långt ut på landsbygden som vi gör, det räcker med att titta sej lite runt – så hittar man snart någon man känner lite extra för. Var lite osvensk och ta kontakt. Det kommer att göra din semester extra fin 🙂

Vill inte åka hem!

januari 11, 2019 Marlene Comments 0 kommentarer

Sista dagen. Två veckor är alldeles för kort att vara här, det går alldeles för fort! De sista 2-3 dagarna har bara sagt swosch!

Sedan vi var i byn i måndags har vi inte gjort särskilt mycket, ändå har tiden gått supersnabbt! Våra dagar är rätt inrutade med sol på näsan på förmiddagen och långa promenader på eftermiddagen. Bägge är prioriterade då vi bägge mår bra av både sol och motion och vill ha mycket av bägge.

I onsdags började jag inse att det inte var långt kvar till hemresa. Jag insåg också att Martin skulle fylla år, hade lixom inte hunnit fundera så mycket på något av det. Så på morgonen när jag gick ut för att kolla soluppgången passade jag på att prata med hotellchefen om ett litet firande för maken. Han var helt med på noterna, men att det skulle bli så stort hade jag ingen aning om…

Igår när jag vaknade slog ångesten klorna i mej. Jag vill inte åka hem! Jag har ju inte hunnit allt! Jag skulle ju besöka svenska tandläkaren, kolla in en jordnötsfarm, fota aporna på förra hotellet och en massa annat. Var tog tiden vägen?

Sista dagen var som de andra med den skillnaden att Martin fyllde år. När vi kom tillbaka efter en stund i solen hade vår städerska gått bananaz i vårt rum. Hela sängen var översållad med blommor! Å när vi kom till middagen hade personalen där dukat fint och bakat tårta. De sjöng till och med!

Å sen kom Smile för att säga hejdå. Han var bara den första i raden av avsked. Idag var det Bubas tur och sedan Nathalie som kör oss till flyget. Vi har lovat att komma tillbaka om fem år, senast!

Så nu är det hemfärd. Kl 16.30 (17.30 svensk tid) lyfter planet och landar på kalla Arlanda kl 1 inatt. Vi är väl hemma i Tumba igen vid 4 på morgonen… vid lunch har vi nog återförenats med pälsbollen. Vore det inte för honom skulle vi kunna stanna längre, iaf jag…

Resan är slut för den här gången, men det finns mycket mer att berätta. Det kommer mera 🙂

Vi ställer till med kaos!

januari 8, 2019 Marlene Comments 1 kommentar

En av anledningarna till att vi är här i Gambia är för att besöka byn Nema (nära Soma) för att lämna en massa grejer. Allt för att underlätta vår familjs liv. Problemet är bara att när vi kommer dit blir det kaos 🙂

För 6 år sedan blev min yngste son kompis med Smile. De var lite krassliga bägge två och började prata med varandra i skuggan på stranden. När vi skulle åka hem var de goda vänner och sedan dess har vi försökt att hjälpa honom så gott vi kunnat. Efter besöket för tre år sedan handlar det dock inte bara om Smile utan om hela hans familj och delar av byn.

Idag var vi där igen! Vår chaufför Buba shoppade loss (för våra pengar) innan han hämtade upp oss. Han handlade olja, lök och fotbollar. I byn handlade vi sedan även ris. Maten kommer att räcka i 3-4 månader till familjen och det har kostat oss drygt 1000 kr.

Buba hämtade oss kl 8 och på vägen fiskade vi upp Smile och hans mamma som varit på begravning. Smiles syster dog i förra veckan sorgligt nog, bara 39 år gammal. Så är livet här… sjukdomar kan ta ens liv alldeles för tidigt.

Vi kom fram till byn enligt plan vid 11 och från början var det hyfsat lugnt, men sen gick djungeltrumman och snart kryllade det av ungar från hela byn. Vi lastade av vårt bagage och tog en promenad genom byn för att köpa ris. På vägen träffade vi de äldste männen som hälsade glatt och gärna ställde upp på bild. Alla i byn är nyfikna på besökare, särskilt om de är vita, så vi får alltid mycket uppmärksamhet.

Jag överdriver inte om jag säger att vi under vår korta promenad hälsade på säkert hundra människor, stora och små. Barnen blir så exalterade att de börjar slåss…

Vi var i byn i kanske en timme. Jag snodde familjens yngste medlem och fick mysa en månad gammal bebis en liten stund. Bebisen ser ni på bilden högst upp. Förra gången hade det också precis fötts en liten tjej, hon var livrädd för oss nu. Knepigt när de inte är vana vid vita människor, men nästa gång är det nog ok. Jag fick iaf en bild på henne, visst är hon söt?

Vi lät Smiles mamma bestämma över alla grejer och fördela dem som hon anser bäst, medan vi åkte iväg för att besöka skolan. Den är faktiskt byggd i samarbete med svenskar som en del i ett projekt. Även här lämnade vi av lite grejer, bla ett spel och lite skolgrejer. Sen tog vi den långa vägen hem igen. Nu blir nästa besök om kanske fem år, men vill ni besöka byn så är det faktiskt möjligt. Hör av er till mej bara 🙂

Kommer man till Gambia första gången är kanske ett besök på landsbygden inte det första msn gör eller ens tänker på. Men ska man se det ”riktigt” Gambia så är det precis det man ska göra. Men gör man det så ska man även vara förberedd på att bli förändrad för alltid. Man får en helt annan syn på vad som faktiskt är viktig. Vad som faktiskt betyder något och vad livet är.

Något som iaf blev en rejäl ögonöppnare för mej och som gjorde att det där med saker inte längre var särskilt viktigt. Jag fick min ögonöppnare som 20-åring och gav samma upplevelse till mina barn när de var i ungefär samma ålder. Alla borde uppleva livet på afrikanska landsbygden där man inte har någonting mer än tak över huvudet, kläderna på kroppen och i bästa fall ett mål mat om dagen.

Nu kan se fler bilder på instagram @marlenerinda och får gärna hänga med om sisådär fem år när vi planerar nästa resa hit. Ni hänger väl med?

Vi vill tacka Cavalet som sponsrat med resväskor. Ving som hjälpt oss med övervikt och alla som skänkt telefoner, kläder och andra nödvändiga saker. Ni är guld värda!