Har ni tröttnat eller vill ni veta mer om Gambia? Ni som åker första gången har en massa tips HÄR.  Jag får frågor om vad man absolut inte får missa när man är där. Här är några av mina bästa tips!

När man ska tipsa om saker att göra i ett land som många känner väl och älskar får man tänka till lite. Ni måste tänka på att detta är MINA tips, andra har förstås andra tips och sina favoriter. Mina tips grundar sej på att jag tycker att man ska lära känna platsen eller landet man besöker, för att förstå varför saker är som de är.

När det gäller Gambia så måste man komma ihåg att det är ett väldigt litet land som ligger i ett annat ganska litet land och att det är väldigt fattigt. Med det sagt vill jag först och främst tipsa om att besöka byn Juffure. Byn där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Han var bara en ung pojke när detta hände i mitten av 1700-talet, men byn finns kvar och bevarar hans minne. Här finns bla ett litet museum och modellen av ett skepp där man illustrerar hur slavarna låg under färden till Amerika och övriga världen.

Man tar sej enklast till byn med båt och då kan man även besöka ön dit slavarna togs innan de skeppades vidare. När jag bodde i Gambia hette ön Fort St James, nu heter den tydligen Kunta Kinte Island. Här finns resterna av ett fort kvar och delar av kanoner. Detta SKA ses tycker jag – det är viktig del av Gambia historia som inte får glömmas bort.

Jag vet att Ving har med detta i sitt utflyktsprogram, men man kan förstås åka med andra arrangörer också. Men åker man med barn eller är extra intresserad av historia så rekommenderar jag Ving, då guiderna brukar vara bra pålästa och kan berätta mycket om både byn, Kunta Kinte, Slavhandeln och ön.

Mitt andra tips är att åka till den fantastiska huvudstaden Banjul. Det är kaotiskt, ett myller av folk och härlig atmosfär. Här finns det mesta som går att köpa och alla vill att man ska handla hos ju dem. Enklast är att åka hit med taxi och be chauffören följa med runt. På så sätt slipper man de mest ihärdiga försäljarna och kan få hjälp att pruta. Något de flesta missar är att gå igenom staden och ut på stranden som vetter mot Gambiafloden. Härifrån ser ni hamnen, bostäder och en del av floden och flodlivet. Chauffören kommer kanske titta lite konstigt på er när ni säger att ni vill gå dit, men strunta i det och insistera. Här är det verkliga stadslivet som inte syns och som i många fall kan vara väldigt intressant och ge ytterligare en sida av landet.

Mitt stående tips är förstås att lämna hotellet! Oavsett om ni väljer att gå ut på stranden eller gatan för er promenad, så gör det med öppet sinne och kamera! Folk kommer att hälsa på er och en del kommer att följa er en bit på vägen och prata lite. Så är det! Det är bara att acceptera. Vill man gå ifred så säger man bara vänligt men bestämt att man är på promenad och vill göra det på egen hand. De flesta accepterar detta direkt.

Min favoritpromenad är på stranden, förstås, höll jag på att säga. Stranden är huuuuur lång som helst och långgrund. Vid ebb kan man hitta vackra snäckor i alla former och i alla färger. Gillar man att promenera och leta snäckor har man kommit helt rätt. Vi brukar bara gå och gå, inte bestämma något. Man stannar till och tar något att dricka på någon strandbar och går man för långt går man bara upp till vägen och tar en taxi tillbaka. Var gärna på stranden när solen börjar gå ner. Det blir magiska solnedgångsbilder som inte behöver redigeras alls. Så glöm inte kameran! Gillar man motljusbilder har man kommit helt rätt!

Ett sista måste är att hälsa på hemma hos någon. Gärna på landsbygden, men det är ju lite knepigt att ta sej ut i landet på egen hand. De flesta är väldigt stolta över sina hem och tar gärna emot besök. Fråga någon på hotellet eller taxichauffören. Köp med en säck ris och en fotboll som tack för gästfriheten.

Självklart finns det mycket mer att se och göra. Frågar ni i turistområdet kommer de flesta att säga att ni måste besöka George, som är en krokodil som har olika ålder beroende på vem man frågar. Det finns en krokodilpool i Bakau som de flesta åker till, en kul grej. Det finns även en ap-park där aporna äter direkt ur handen och är ett kul ställe för både barn och vuxna. Ett besöka på Brikamas Hantverksmarknad och Serrekundas kaotiska marknad är också kul. Åker man lite söderut finns Snakefarm och Paradisebeach, ormarna är intressanta och värda ett besök – men jag tycker inte att den stranden är bättre än någon annan.

Det viktigaste är att prata med folk, följa med i den dagliga lunken, känna av atmosfären. Vad man gör spelar mindre roll… Det mesta faller lixom på plats när man kommer dit. Det behövs ingen planering, det löser sej… men Juffure och Banjul tycker jag att man ska besöka, det är mina hetaste tips. Just det! En sak till! Ta gärna en dag på Gambiafloden för fiske eller bara avkoppling, det är så härligt!

Vill ni se bilder finns det massor på min instagram @marlenerinda Ni som varit i Gambia har säkert en mängd andra tips. Eller håller ni med mej?

Sista dagen. Två veckor är alldeles för kort att vara här, det går alldeles för fort! De sista 2-3 dagarna har bara sagt swosch!

Sedan vi var i byn i måndags har vi inte gjort särskilt mycket, ändå har tiden gått supersnabbt! Våra dagar är rätt inrutade med sol på näsan på förmiddagen och långa promenader på eftermiddagen. Bägge är prioriterade då vi bägge mår bra av både sol och motion och vill ha mycket av bägge.

I onsdags började jag inse att det inte var långt kvar till hemresa. Jag insåg också att Martin skulle fylla år, hade lixom inte hunnit fundera så mycket på något av det. Så på morgonen när jag gick ut för att kolla soluppgången passade jag på att prata med hotellchefen om ett litet firande för maken. Han var helt med på noterna, men att det skulle bli så stort hade jag ingen aning om…

Igår när jag vaknade slog ångesten klorna i mej. Jag vill inte åka hem! Jag har ju inte hunnit allt! Jag skulle ju besöka svenska tandläkaren, kolla in en jordnötsfarm, fota aporna på förra hotellet och en massa annat. Var tog tiden vägen?

Sista dagen var som de andra med den skillnaden att Martin fyllde år. När vi kom tillbaka efter en stund i solen hade vår städerska gått bananaz i vårt rum. Hela sängen var översållad med blommor! Å när vi kom till middagen hade personalen där dukat fint och bakat tårta. De sjöng till och med!

Å sen kom Smile för att säga hejdå. Han var bara den första i raden av avsked. Idag var det Bubas tur och sedan Nathalie som kör oss till flyget. Vi har lovat att komma tillbaka om fem år, senast!

Så nu är det hemfärd. Kl 16.30 (17.30 svensk tid) lyfter planet och landar på kalla Arlanda kl 1 inatt. Vi är väl hemma i Tumba igen vid 4 på morgonen… vid lunch har vi nog återförenats med pälsbollen. Vore det inte för honom skulle vi kunna stanna längre, iaf jag…

Resan är slut för den här gången, men det finns mycket mer att berätta. Det kommer mera 🙂

Äntligen har vi kommit till det stadiet när flipflopsen skaver mellan tårna, solen är i lite fel vinkel och det är sand överallt. Ni vet som i den där reklamen på tv. Äntligen har vi bara en massa i-landsproblem som stör vår vardag.

Nu har vi varit här i Gambia en vecka, det är alltså halvtid och en vecka kvar. Vi har kommit ner i den afrikanska lunken och har vårt vanliga system när det gäller att spendera våra dagar. Vi sover till 7.30 ungefär, käkar frukost och ligger vid poolen på förmiddagen. Efter lunch kan det bli en tupplur innan vi tar dagens långpromenad på stranden. Vi går en eller två timmar och leker med kameran på vägen. Ofta tar fiskarna upp näten vid den tiden och jag kan få lite roliga bilder när de tar in sin fångst.

Ni kanske vill veta mer om vårt hotell? Vi bor på Sunset Beach Hotell som ligger i Bakotu, en liten bit ifrån det hotell som vi bott på förut. Sunset Beach har bara all inklusive, vilket en del har åsikter om. Att man inte stödjer det lokala utbudet mm. För oss passar det eftersom vi är rätt bekväma av oss, och man är ju inte tvungen att spendera hela sin tid på hotellet bara för att man har all inklusive. Vi stödjer dessutom lokalbefolkningen på en massa andra sätt.

När man kommer in i receptionen har man hela hotellområdet framför sej. På vänster sida är det lägenheter i en eller två våningar och på höger sida är det längor med bungalows. Det är fem ”gator”, vi bor på Mango Lane och har utsikt över poolområdet. Det är inte idealt med tanke på ljudet från poolen på dagarna och underhållningen på kvällarna, men när vi frågade om byte sa de att vi fått bästa rummet och att hotellet ska vara tyst kl 22. Och det är det också. Hur mycket det än låter så är det knäpptyst kl 22, det tycker jag är helt ok.

Vi har alltså poolen utanför fönstret och på andra sidan poolen ligger restaurangen där vi äter frukost, lunch och middag. Här bjuds även på eftermiddagsfika med glass eller något annat gott. Även om det är all inklusive så är det inget överflöd. Till frukost finns det mest nödvändiga, gröt, pannkaka, ägg i olika former, frukt, bröd och pålägg. Te, kaffe och två olika juicer bjuds det också på. Jag äter ungefär som hemma, ett kokt ägg, frukt och te – med tillägget ett par små pannkakor och ost på mackan. Men detta brukar ändras andra veckan, då ryker nog osten och pannkakorna. Till lunch och middag brukar det finnas 4-5 olika rätter att välja på, samt ett hyfsat stort salladsbord. Den som är van vid dignande bufféer blir kanske lite besviken, vi tycker att det är helt perfekt!

Om man går till höger om poolen så kommer man till stranden, vi brukar ligga vid nergången till stranden men fortfarande på poolområdet. Där skuggar inga palmer eller annat och det finns dessutom ett eluttag för att ladda mobilen. Jag kan riktigt höra er sucka ”måste hon hålla på med mobilen, det är ju semester” men nu är jag sån och batteriet i mobilen är skitdåligt – då är det ju himla bra med ett eluttag. Å hade jag ingen laddad mobil skulle ni inte få se några bilder 🙂

Hotellet är inte så stort men här finns ett litet supermarket, en liten shop med souvenirer och ett växlingsställe. Tydligen är det ett hyfsat bra hotell, de senaste dagarna har nämligen parlamentet haft kongress här. Massor med uppklädda höjdare har svassat runt här och jag blev förstås nyfiken och var tvungen att fråga, sån är jag!

Våra promenader på stranden skulle kunna bli hur långa som helst. Går man åt höger tar det stopp efter kanske 45 minuter, där är det lite stenar i vägen som är svåra att passera vid högvatten. Går man däremot åt vänster kan man nog gå till Senegal. Det tar väl kanske en timme att komma till nästa större turistområde som är Kololi, men vi har gått ett par timmar till, hel vägen till Brufut där vår vän Linda bor. När man går så spelar det ingen roll hur varmt det är på termometern, Atlanten svalkar så det blir behagligt oavsett vad tempen visar. Stranden bjuder på mängder med snäckor, damer som erbjuder frukt och dryck, killar som vill erbjuda guidning eller bara prata och barn som ropar tobab (vit) efter en. Jag älskar våra strandpromenader!

Vi trivs jättebra på vårt hotell. Personalen är otroligt hjälpsam, rummen är alldeles lagom, maten är god och trädgården är jättefin! Vi kan absolut rekommendera Sunset Beach Hotell om ni funderar över någonstans att bo. Vill ni bo lite enklare och utan all inklusive rekommenderar vi Bakotu Hotel som vi bott på innan.

Fler bilder från omgivningen, människor och natur finns på instagram @marlenerinda

Vi bor gärna enkelt, så länge det är rent och trevlig personal. Men visst kan det väl vara härligt att få något alldeles extra? I alla fall en gång i livet… idag kollade vi in ett sprillans nytt hotell som skulle vara rätt coolt att bo på faktiskt.

Här i Gambia finns en mängd olika varianter på hotell. Allt från små guest house till större anläggningar med det mesta, men ett hotell för enbart vuxna med extra allt har vad jag vet inte funnits förut. Men ska man bygga ett sånt ställe här, så krävs fingertoppskänsla – det måste bli rätt. Gambia är så speciellt att man inte kan klämma in precis vad som helst, det måste passa in.

Häromdagen fick vi chansen att bli rundvisade på sprillans nya Tamala Beach av Vingresors representant som just nu jobbar febrilt med att få allt färdigt. Hotellet öppnade för bara två veckor sedan och har tagit emot sina allra första gäster. Mellan våra hotell är det max 500 meter, så det var bara att sparka av sej flipflopsen och knata iväg längst stranden. Vi möttes av ett området med full aktivitet, det jobbas precis överallt för att fixa alla detaljer. En vakt på området hjälpte oss att träffa Elsebeth (tror jag den supertrevliga kvinnan hette) som visade oss runt området, ett par olika rum och berättade om hela byggnadsprocessen.

Vilket ställe! Allt är väldigt avskalat, inte en massa smågrejer eller krimskrams. Designen är enkel, mycket betong och inhemsk inredning. Det som är speciellt med hotellet är rummen med direktaccess till egen pool. Så coolt! Hela området andas lugn och lyx, ändå är inte priset superhögt. Hotellet är för vuxna och solsängarna är för två. Hit är det meningen att par ska komma för att ha en riktigt härlig semester.

Alla rum är likadana, det finns inga sviter eller enkelrum. Man bygger för fullt på en SPA-del och ett gym. På stranden finns hängmattor och saccosäckar, supermysigt! Men som sagt, hotellet är helt nytt så det är mycket som inte är helt färdigt – som en del rum och delar av trädgården. Men inom någon månad ska allt stå färdigt och då har man allt!

Jag är ingen särskilt lyxig människa, men på Sunprime Tamala Beach kan jag absolut tänka mej att bo. Just för att det var så otroligt lugnt och personalen var verkligen supertrevlig. Så nästa gång vi åker hit kanske vi hamnar där, det skulle vara heeeelt ok!