Browsed by
Etikett: resa

Nyfiken på Gambia?

Nyfiken på Gambia?

Just nu tittar många på vinterresor och jag får ofta frågor om Gambia. Varför ska man åka dit? När är bästa tiden? Var ska man bo? Vad finns det att göra? Jag tänkte försöka svara och ge lite allmänna tips och råd, jag har ju faktiskt bott där 🙂

Gambia är ett av världens minsta längder och turismen betyder allt för ett så litet land. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Nu ökar turisterna och fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. För det första så är det ett alldeles underbart land! För det andra så är det bara någon timmes tidsskillnad, så skönt! För det tredje så är det en het värme med en lätt bris från Atlanten, badkläder torkar direkt!

Åker man första gången är det enklast att åka med Ving. Det går att åka reguljärt men det tar längre tid och är oftast dyrare. Vi åker alltid charter dit och jag rekommenderar även att lägga till för transfer, det är helt enkelt enklast när man inte varit där förr och värt pengarna. Under transfern får man oftast ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer och kan ställa de där frågorna som man kanske funderat på.

Det tar ca 8 timmar att flyga mellan Stockholm och Gambias lilla flygplats Banjul (stopp i Göteborg på vägen dit). Det är en rätt stökig flygplats där du går igenom säkerhetskontroll även när du går ut, så det tar sin lilla tid. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, det kommer nämligen ett helt gäng sugna bärare som vill hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. Om du inte vill ha hjälpen alltså, i annat fall säger du bara vilket hotell du ska till och låter dem ta dina väskor och ger sedan en svensk 20-lapp som tack. Ha gärna en skvätt vatten kvar från flyget, det är varmt när man landar och ganska mycket väntetid.

Något annat jag rekommenderar är att gå på Välkomstmötet som brukar vara kl 10 dagen efter ankomst. Gambia är ett annorlunda land, så är det, och det är bra att få all information man kan faktiskt. På välkomstmötet får man veta allt om Vings utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och dem är lite extra spännande att lyssna på. Man kan även få hjälp att fixa kontantkort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett kontaktkort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. Vi brukar ta Africell som funkar bra, men det är ingen större skillnad på pris mellan de olika bolagen. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik vid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp helt ok.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske tio år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså. Vi bor gärna i Kotu, där är lagom mycket att göra och en fin milslång strand att promenera på med juicebarer och fruktstånd lite här och där.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april ungefär och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant och livsviktig! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och vad du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga Hej tillbaka, Nej Tack och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt. Alla känner alla, säg att ni känner vår vän Buba och använd honom gärna som guide om ni behöver. Han är pålitlig, har en bra och säker bil, och kan köra er precis vart ni vill.

Som sagt: alla vill ha kontakt med dej, men det finns knep. Jag får iofs oftast gå ifred, men jag kan gå en liten bit ut i vattnet om jag vill gå helt ensam på stranden. Eller ha hörlurar, men de kan vara avstängda – det syns ju inte 🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en, och det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och då har du missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska djur inne på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och ungefär lika länge mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa dej med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau och krokodilerna mm. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta. Buba kan du använda till det mesta, han åker överallt 🙂

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Här finns även ett litet museum. På vägen dit eller därifrån kan man även besöka Kuna Kinte Island, som förr hette St James, dit slavarna fördes innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet. Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället. Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför (återigen: Buba – han visar gärna upp sitt hem) som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 80 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk!  

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin från de allra flesta och inte enbart beror på pengar. Lita på din magkänsla!

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som ”bara åkt till Afrika på semester” och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

  • Åk med Ving, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
  • Ta med svenska pengar, växla på plats.
  • Ha tålamod, du kommer få säga hej och nej tack minst 25 gånger per dag.
  • Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
  • NJUT!

Men det finns några baksidor också… Det kan hända att du kommer att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. En av alla fördomar som funnits sedan 60-70-talet, är att ensamma vita kvinnor åker till Gambia för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer kanske också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Jag hoppas att jag lyckats förmedla lite hur det är, kunnat ge några goda råd och att ni nu har bestämt er för att åka och kanske redan bokat en resa. Då hoppas jag att ni får en alldeles fantastisk vistelse i ett av världens vänligaste länder. Så hoppas jag också (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i det lilla landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Jag längtar ständigt tillbaka!

Vi var där senast i januari 2019, det finns massor med bilder på instagram @marlenerinda om ni vill se hur det ser ut. Ni får skrolla lite i flödet bara.

Du behövs – i Gambia kan du göra skillnad! På riktigt!

Kollar ni oxå på resor?

Kollar ni oxå på resor?

Kap Verde – Sal

Så här i slutet av sommaren brukar jag få en lite dipp och fundera på vintern. Igår fick jag en rejäl dipp och fick nästan panik när det bara var 12 grader på morgonen. Det är då man börjar googla på resor…

Den här sommaren har varit jobbig tycker jag, vädret har svängt fram och tillbaka och inte riktigt kunnat bestämma sej. De senaste två veckorna har varit ljuvliga, men nu har det vänt igen och den där rejäla värmen är nog ett minne blott.

För att hänga upp mej på något och ha något att se fram emot vill jag ha en resa bokad. Den här vintern ska jag även fylla jämnt och jag vill inte vara hemma! Så igår började jag kolla på resor… var skulle jag vilja fira min födelsedag? Vilka platser får vi frågor om som vi inte kan svara på? Vad borde man se innan det blir förstört av olika anledning? Min sk bucketlist är i stort sett avbockad, men det finns ju platser jag vill se utan att de är på listan. Som tex Bali, Maldiverna, Hawaii mfl.

Kap Verde – Sal

Så vi började titta och tittade mer och mer på Maldiverna. Det såg ju himla härligt ut och de som varit där är nöjda. Bara tre timmars tidsskillnad, sånt gillar jag. Det blir nog väldigt bra bilder där, antar jag som älskar att fota. Det verkar inte finnas några dåliga platser eller hotell där, allt verkar fint och välskött. Vi hittade ett alldeles nytt hotell som vi är lite sugna på, vi ska sova på saken så får vi se. Det handlar ju om rätt mycket pengar… men är det någon resa som får kosta så är det väl bröllopsresan och 50-årsresan antar jag?

Vi får se hur det blir, men en resa blir det! Hur firade ni er 50-årsdag? Har ni någon drömresa?

Case di Viso & Silter Cheese

Case di Viso & Silter Cheese

Jag har massor kvar att berätta om Irland, men tar lite Italien emellan. Jag kommer att återkomma till bägge resorna en hel del ett tag fram över. Bland annat för att jag upptäckt en massa om mej själv, men även för att jag har några fantastiska platser att tipsa om. Case di Viso är en sån!

Senaste resan gick alltså till Brescia i norra Italien. Vi utgick från Ponte di Legno som ligger på ca 1300 meters höjd, där vi bodde två nätter. En av dagarna åkte vi ytterligare 500 meter upp i bergen, alltså inte en sträcka på 500 meter utan upp 500 meter på höjden. Vilken tar ganska lång tid på slingriga vägar över bergen.

Vi tog oss till den pyttelilla byn Case di Viso som ligger i en dal. Man får lite ”Sound of music-känsla” när man ser byn som ligger otroligt vackert mellan bergstopparna, med en fors som rinner genom hela byn, stenhus och kossor som betar fritt. Här finns kanske 20 hus, ingen bor här året om eftersom det inte går att ta sej hit på vintern. Men 3 familjer flyttar hit direkt när vägarna är framkomliga och bor sedan i byn tills det inte går att ta sej fram dit längre. Under sommaren fylls husen varje helg och det finns faktiskt bara ett enda tomt hus som är ute för försäljning. Så även om det kändes lite ”sömnigt” är det alltså full fart i byn mestadels.

Case di Viso ligger alltså på 1800 meters höjd och med kor som betar fritt på den höjden blir det en väldigt speciell smak på mjölken. Kossorna mjölkas morgon och kväll och en av familjerna gör dagligen ost på den mjölken, mest ricotta men även en speciell ost som heter Silter och som lagras olika länge för att få olik smak. Vi fick smaka en ost som legat i 6 år som knappt höll ihop längre och blivit nästan orangeröd, den hade väldigt mycket smak och var kanongod över pasta. Min favorit var dock den som legat kortast och fortfarande var nästan vit. Receptet har gått mellan generationer och vi träffade familjen som äger receptet och åt lunch i deras kök. Vi fick typ ravioli ”på rester”, som var bland det godaste jag ätit!

Att gå igenom byn var en njutning! Jag vet inte hur många bilder jag tog, säkert runt 400, ändå fick jag inte nog. I byn finns ingen elektricitet, så under de 4-5 timmar vi var där hade vi ingen kontakt alls med omvärlden, vilket gav en ytterligare dimension till besöket. Ett totalt lugn. Här har man bara sej själv och naturen. Men absolut inte tystnad, för den där forsen dånar verkligen!

Forsen går hela vägen upp ifrån bergen, genom byn och ner i ”stan” och säkert ännu längre… jag vet faktiskt inte vart den slutar. Tittar man på kartan så går den betydligt längre. Här fanns flera olika hikingleder, bla en pilgrimsled som hela tiden skapar en genomströmning av vandrare. Lederna ligger i Stelvio Nationalpark i Valle Camonica som anlades redan 1935 så det har varit populärt att vandra här i snart 100 år och numera cyklar många mountainbike här också. Kvinnan i familjen berätta att man enligt sägnen brände häxor ungefär där leden går och att man gjorde det rätt länge, och något som är välkänt är att det smugglades en hel del över bergen.

Vi fick träffa korna och se på när osten tillverkades, både ricottan och Silter. I ett pyttelitet utrymme skulle vi få plats mellan bord, ostar, stora metallbunkar med mjölk i olika stadier och verktyg. Att ta bilder gick sådär… men det var väldigt intressant och kul. Trots att vi var så högt upp var det runt 35 grader varmt, i skuggan, och skugga fanns det typ ingen… så det var betydligt varmare, men forsen stänkte rätt friskt på oss och kylde ner. Jag höll på att trilla i vattnet när vi skulle ta lite bilder 🙂

Jag älskade verkligen besöket i Case di Viso. Det var såååå fint. Lugnt. Harmoniskt. Och ljudet från forsen var lixom pricken över i. Att det var sol och varmt gjorde ju inte heller nåt, även om de andra höll på att förgås av värmen. Överhuvudtaget så tyckte de att jag var rätt konstig som gärna satt i solen och aldrig gnällde eller pustade i värmen. Men jag älskar det ju!

Bilderna gör sej inte riktigt rättvisa, men jag hoppas ni kan få en uppfattning om hur fint det var. Jag åker mer än gärna dit igen!

40 grader varmt!

40 grader varmt!

Jag gillar värme och har inga större problem oavsett hur varmt det än blir. Allt beror på luftfuktigheten. När vi landade i Milano igår, var det som att kliva in i en bastu.

Vi kom alltså hem från Öland i tisdags och på onsdagen packade jag om för att igår dra iväg till Italien. Jag var förberedd på värmen och har bara packat tunna sommarkläder.

Klockan 7 klev vi på tåget i Tumba, vid 7.45 Arlanda Express och 9.35 gick flyget från Arlanda. Strax innan vi skulle boarda träffade jag Catarina som också skulle åka med. Vi har träffats lite här och där och jag gillar henne, så det blir kul.

Först tog vi oss till Wien och därifrån flög vi vidare till Milano. Det var nästan molnfritt och man såg snön som ligger kvar på alptopparna. Till nån sån topp skulle vi, typ…

I Milano möttes vi upp av en kvinna som körde oss resten av vägen. Vid 18 stannade vi slutligen vid ett hotell i något som såg ut som en vilande skidort. Vi var framme i Ponte di Lango i Brescia och det är här vi ska vara ett par dagar. Jättefint, men rätt folktomt.

Här ska vi upptäcka mat och dryck, besöka en vingår och se vad som finns att göra på sommaren. Igår hade vi alltså hela 40 grader, idag ska det inte bli mer än typ 35…

Härliga dagar på Öland

Härliga dagar på Öland

Fem dagar går väldigt fort ibland, särskilt när man har det bra. Nyss hemkommen från Öland, känns det nästan som vi aldrig varit där…

I onsdags var det snabba ryck när jag kom från Irland. Jag var nog inte hemma ens i två timmar innan vi packade in oss i bilen och drog till Öland. Sen hade vi alltså fem hela dagar, då vi verkligen njöt av varenda minut. Vi har gått milslånga promenader varje dag, ätit bra mat, vilat ordentligt och skrattat massor. Vi har tagit vara på varenda minut och nästan varje kväll har vi sett solen gå ner över Kalmar sund. Det är något alldeles särskilt med solnedgångarna på Öland.

De här dagarna har inte bara gjort oss gott, utan även pälsbollen. Han är piggare, mer lekfull och smidigare. Han verkar gladare helt enkelt, precis som husse och matte. Promenader, vacker natur, sol på nosen och frisk luft gör susen för både tvåbening och fyrbening. Särskilt promenader på grusvägar där man bara hör fåglar och en och annan kossa råma.

Igår började vi den långa resan hem redan kl 6 på morgonen. De femtio milen kändes som 700, det var skitdrygt! Men hem kom vi och gott sov vi inatt! Redan igår kastade jag in två maskiner tvätt, så att de skulle hinna torka till idag. Jag skulle nämligen tömma två resväskor och packa en ny, imorrn är det dax för nästa resa.

Så dagen idag har mest gått åt till att fixa inför helgens äventyr. När jag landar i Brescia i Italien imorrn är det 39 grader varmt, lite skillnad mot 15 som jag hade på Irland. Packningen är mycket mindre den här gången kan jag konstatera, tunna sommarkläder tar inte alls så stor plats. Jag vet inte hur uppklädd jag behöver vara, men har packat ner några klänningar och några shorts och hoppas att jag får användning av badkläderna 🙂

Även om det gått långsamt idag så är iaf väskan packad, naglarna fixade och texter inlagda ända tills på måndag. Så det är väl bara att åka då. Ni hänger väl med? Gourmet-resa till Italien, det kan bli himla kul! Jag ska tydligen tillverka ost…

Ni vet var ni ser allt först: instagram @marlenerinda – häng med!

Vad är en pressresa?

Vad är en pressresa?

Eftersom många frågar om pressresor, vad det är och hur man får åka på dem, tänkte jag berätta det lite enkelt. Så gott jag kan…

En pressresa är inget samarbete eller något man får betalt för, iaf inte jag. Det handlar egentligen om att ett gäng företag i samma region går ihop och bjuder in skribenter/journalister för att visa upp sina produkter eller tjänster. Sen får de som är på resan bestämma själv om och vad de vill skriva om. Utan ersättning alltså, om man inte lyckas sälja in en text eller bild till tex en tidning eller bildbyrå.

Vilka som bjuds in är förstås helt och hållet upp till de som bjuder. Deras målgrupp styr självklart mycket, en vingård bjuder knappats in personer som skriver om nykterhet – lika lite som jag som skriver för 45+ utan barn bjuds in till familjeaktiviteter.

Programmen ser väldigt olika ut men gemensamt för nästan alla pressresor är att schemat är fullpackat! När man väl är på plats vill förstås så många som möjligt visa upp sej. Så dagarna brukar börja vid 8 och slutar aldrig före 22. Däremellan är pauser icke-existerande och informationen massiv. Skulle det stå ”egen tid” på schemat, ställs detta oftast in pga tidsbrist, men skulle man få den så sover man! Det brukar ta mej en vecka innan jag sovit ikapp efter en resa, så intensivt är det.

Om man är som jag och har Sveriges sämsta minne så vill jag gärna hinna blogga någon gång eller två under resan, detta görs oftast genom att ställa klockan en timme tidigare, duscha och skriva medan håret torkar typ. Bilderna på instagram hjälper massor för minnet, de läggs snabbt in mellan olika aktiviteter.

Skillnaden mot en semester är alltså tempot, de långa dagarna, all information och att detta på något sätt skall processas och gärna komma ut i en text som jag i bästa fall kan sälja. Bilderna är förstås också viktiga för att få en lockande text, dessa redigeras oftast varje kväll innan sänggående.

Det är en otrolig förmån att få åka på en pressresa, men man får inte glömma att det är ett jobb. Att sälja en text eller bild är svårt, lyckas jag inte är det svårt att få komma med fler gånger. Jag kan skriva flera olika texter veckorna efter hemkomst och maila runt dem till mängder med media. Men det är svårt och man behöver bra kontakter för att lyckas. För mej går det sådär… det har börjat släppa lite men är fortfarande svårt.

Nu har jag ju förmånen att ha duifokus.se där en hel del kommer med på något sätt. Det är ingen blogg som en del tror, utan ett livsstilsmagasin online. Där kan jag alltid göra små resereportage, tipsa om platser eller saker att göra i olika länder. En lösning för en frilans som har svårt att få uppdrag är alltså att starta en egen tidning. Inte så lätt som det låter dock, på nåt sätt ska man ju få läsare också. Med hårt jobb har iaf vi lyckats med det.

Jag vet inte om jag lyckats förklara vad en pressresa egentligen är, men det går alltså ut på att visa upp en massa saker och sedan hoppas att journalister skriver något om dem. Som en smakmeny med en massa små rätter, oftast hittar man något som är extra gott som man gärna berättar för andra om.

Med detta sagt försöker jag avsluta förra resan och förbereda för nästa. På torsdag åker jag på gourmetresa till Italien, helt annorlunda mot den på Irland. Ni hänger väl med här på bloggen och på instagram @marlenerinda

Från nordligaste Irland till östligaste Sverige

Från nordligaste Irland till östligaste Sverige

Igår var en lång dag på resande fot. Den började högst upp på nordligaste spetsen på Irland och slutade på nästan västligaste punkten av Sverige. Från Darry till Löttorp på 18 timmar 🙂

Efter fyra dagar med ett helt galet schema och mängder av fartfyllda aktiviteter var allihop rätt möra när vi träffades i lobbyn kl 6 igår. Ridningen satte spår i rumpa och ben, tisdagens kajakpaddling känns lite i armarna. Vilken jäkla tur att man tränat – det kunde varit betydligt värre…

Att sitta i en bil större delen av dagen och knappt röra en fena kändes helt ok. Kropp och knopp är väldigt trötta. Första stoppet var i Belfast där vi släppte av amerikanerna Jon och Dave och vår tyska vän Eva. Vi andra fick åka ett par timmar till för att komma till Dublin. Jag trodde i min enfald att det skulle vara en liten och småskalig flygplats på landet typ… Det var skiiiitstort! Danske Peter, Kanadensiska Aurelie och jag skulle flyga härifrån medan Carl och Paris från Dubai stannar ytterligare två veckor. Vi hittade rätt och sa bye bye till Aurelie vid terminal 1 och fortsatte till terminal 2.

Efter en lång procedur vid en osmidig incheckning kom vi till slut igenom och jag skyndade vidare till min gate medan Peter fortsatte till taxfree. Jag sa stor flygplats va? Från säkerhetskontrollen till min gate tog det nästan 20 minuter att gå i snabb takt, helt galet! Tur jag inte hade mer bråttom än jag hade. Planet gick i tid och var proppfullt, jag tänkte sitta och skriva lite med somnade som en klubbad säl direkt när jag satte mej och sov hela vägen till Stockholm. Jag var nog lite mer trött än jag trodde. Drygt två timmar senare landade jag på ett soligt och varmt Arlanda, som jag saknat riktigt värme! Vi har haft runt 13-15 grader på Irland och med hotande regn nästan hela tiden. Att känna solen värma på näsan var mer än skönt!

Det gick snabbt att få väskan och jag skyndade till Arlanda Express, tog mej smidigt in till stan och sprang till pendeltåget. Från landning till min soffa i Tumba tog det ganska precis 2 timmar. Helt ok tycker jag!

Martin hade fixat sallad, så vi åt medan jag tömde min väska och fyllde på den jag redan förberett. En timme senare satt vi i bilen på väg till Öland. Och knappt 6 timmar senare var vi framme vid vårt hus och kunde äntligen kraschlanda i sängen efter en väldigt lång dag. I morse vaknade vi av sol och fågelkvitter och det var så härligt.

Det kanske var lite galet att ta hela resan i ett svep, men det kändes helt rätt när vi vaknade och kunde släppa allt och bara vara. Att åka idag hade iofs varit ett alternativ, men då skulle vi åkt riktigt tidigt för att slippa all midsommartrafik. Det här kändes mycket smartare och i morse var vi väldigt nöjda med beslutet.

Nu ska vi bara njuta i fem dagar. Martin har semester, jag jobbar på som vanligt men med ny utsikt från hemmakontoret. Vi ska äta bra mat, gå långa promenader, vila och skratta mycket. Det brukar vara ett vinnande koncept, så varför ändra? Imorrn firar vi midsommarafton på Lammet & Grisen. Hur firar ni?

En ridande Lady från Sverige…

En ridande Lady från Sverige…

Jag är alltså på Nordirland och hade förberett mej på en helt galen resan, men detta överträffar allt. Å då menar jag på ett positivt sätt. Jag vet knappt vart jag ska börja att berätta, så jag tar en sak i taget 🙂

Jag kom alltså hit i lördags, då gick eftermiddagen mest ut på att se Belfast och lära känna de andra som ingår i gruppen. Medföljande är 2 killar från Dubai som har en tv-show, 2 män från New York som också har en tv-show, en kvinna från Tyskland och en från Kanada, bägge frilans, samt en kille från Tyskland som driver ett månadsmagasin och vår danske vän Peter som försöker hålla lite ordning på oss tillsammans med vår guide. En härlig grupp människor, utan en massa prestige – som gärna hjälper varandra med vinklar och bilder. Här slängs mobiler och kameror mellan oss frikostigt.

Lördagen var alltså ganska lugn, vi besökte utställningen med Game of Thrones som jag redan har skrivit lite om och även Titanic-museet. Söndagen däremot… då började det hända grejer. Då fattade vi grejen med Nordirland! Vi skulle nämligen rida, på hästar – riktiga alltså… detta visste jag ju efter att ha läst programmet – däremot var jag inte helt säker på att jag skulle fixa det. Jag har nämligen varit ordentligt allergisk förr. Men det gick! Jag tog en massa allergimediciner innan, så det enda som kändes var lite kli i halsen, lindrig hosta och rinnande ögon. Det kan man ta för en sån fantastisk upplevelse!

Vi kom till Sheans Horsefarm, fick hjälm och skor och tilldelades varsin häst. Jag bad om den minsta och lataste och det fick jag, Fudge gjorde inte särskilt mycket i onödan. I en lång rad tog vi oss upp mot toppen, det tog ungefär 1 timme. På vägen berättade ägaren som hästarna, området och lite annat smått och gott. Hästarna lunkade på i lagom takt och stannade för att ta en tugga gräs då och då. Har man nybörjare på ryggen så passar man ju på 🙂

Väl framme fanns en liten stuga med utsikt över halva ön, helt fantastiskt. Där inne hade man dukat upp lunch med tillhörande bubbel och godsaker. Hästarna strövade fritt utanför medan vi åt, vaktade av en valp på 7 månader som gav dem ett och annat tjuvnyp när han trodde att ingen såg.

Efter lunchen fick vi byta om till kläder från Game of Thrones och ta bilder med hästarna och den fantastiska utsikten. Det fanns ingen tvekan hos någon, inte ens de icke-frälsta. Jag menar alltså de som inte är några fan av GOT och knappt sett en kvart ens, ALLA drog på sej klänningar och rustningar. De två tv-programledarna var förstås tvungna att ta en match om vem som var bäst. Ingen vann.

När bilderna var tagna var vår buss på plats och vi fortsatte mot nya äventyr. Hela den här resan är ett enda stor äventyr, så det finns mycket kvar att berätta. Men om ni gillar hästar och rider, så ska ni verkligen åka hit. Asså – vilken natur och vilken härlig utsikt. Det är lika fint vart man än kommer. Jag förstår den som drömmer om att komma hit och ta några dagar på hästryggen. Själv så kommer jag nog inte upp på en just nu, det bidde lite träningsvärk 🙂

Fler bilder finns på instagram @marlenerinda och på min fb-sida som ni hittar HÄR.

Här handlar allt om Game of Thrones!

Här handlar allt om Game of Thrones!

Jag är i Belfast på Nordirland just nu och har fullt program, en hel del handlar om Game of Thrones eftersom mycket filmades här.

Jag är inget superfan, men gillar serien. Särskilt gillar jag kostymerna och dem fick jag verkligen frossa i igår. Game of Thrones Exhibition är

en utställning som ska gå på turné, så den borde komma till Sverige också så småningom. Se den! Här finns mängder med kostymer från serien, vapen, drakäggen samt drakarna. Det var riktigt häftigt att kunna se detaljer och dessutom veta att det är en svenska som gjort flera av dem.

Utställningshallen ligger brevid en gigantisk hangar där en del scener spelas in och på andra sidan står flera av kulisserna. Tillsammans med ett gäng byggkranar, kulisserna är nämligen också gigantiska.

Just här i Belfast där jag varit senaste dygnet står även stora mosaikskulpturer runt hamnen med de olika klanernas flaggor. Här finns även en av tronen, som förstås finns på plats inne på utställningen också.

Mycket handlar om GOT här och drar förstås en hel del turister. I eftermiddag är det meningen att vi ska åka helikopter över några av inspelningsplatserna, som jag förstått det så finns det 26 stycken sammanlagt. Det ska bli skitkul! Vi ska även promenera i en skog som hör till serien på något sätt. Häng med på instagram @marlenerinda om ni är intresserad.

Den som gillar serien borde verkligen åka hit, det går direktflyg från Stockholm och kostar ett par tusen. Hotell finns det gott om i olika prisklasser, själv bor jag på ett superfint som heter Grand Central Hotel Belfast, på 17:e våningen med utsikt över hela stan!

Vi är tio väldigt olika personer som är med på resan, en del ska filma för tv-shower eller program, andra skriver eller fotar. Ett himla kul gäng från olika delar av världen. Jag har mest umgåtts med Dave från New York och Melissa från Kanada.

Nu ska jag ta en dusch och äta frukost. Hotellfrukost!!! Så gott. Och ta en sista titt på utsikten från mitt fantastiska rum, vid 10 drar vi vidare. Har ingen superkoll på var… det visar sej 🙂

Hytt 9000 – Viking Cinderella

Hytt 9000 – Viking Cinderella

Förra helgen var det dax att kliva på Viking Cinderella, för ett dygn ombord. Det blev en resa med bubbel åt alla håll kan man nog säga och den perfekta resan om man vill fira något.

Vi skulle bo i en mindre svit och då har man både early boarding och tillgång till VIP-loungen. Man får alltså gå ombord tidigare än de andra passagerarna och får medan man väntar på ombordstigning sitta i ett särskilt rum där det bjud på kaffe, te mm. Där blir man hämtad när det sedan är dax att kliva ombord och man går bakvägen in i båten och slipper stå i kö. Så smidigt och känns väldigt lyxigt!

Vår hytt 9000 var något alldeles extra! Den är stor och luftig, sängen har utsikt över havet och i badrummet finns en jacuzzi! Det är inte svårt alls att trivas där ett dygn, jag lovar 🙂

Vi började med att träffa intendenten på båten som visade oss runt i fartyget. Vi fick bla se nyrenoverade SPA och kunde ta bilder utan en massa personer att ta hänsyn till eftersom det var stängt för allmänheten. Dagen därpå skulle vi dit och testa deras nya badrutin, spännande!

Vi var även förbi buffématsalen och hann precis ta de bilder vi skulle innan det var dax att ta plats i a la carte-matsalen Seaview och avnjuta vår trerättersmiddag medan fartyget lämnade hamnen i Stockholm. Vår servitris var nog den mest serviceminded på hela Östersjön. Hon hade stenkoll hela tiden, kollade läget med oss och var supersnabb på att plocka undan när vi var färdiga. Jag började med en krabbrillette med löjrom, champagnevinägrett och dillcrostini som var supergod! Sen fortsatte jag med helstekt oxfilé med sparris på tre sätt (skum, grillad, råhyvlad), citrontimjansky och pommes frites och avslutade med kladdig chokladkaka med passionsfruktsmousse och halloncoulis – allt supergott!!!

När vi såg oss omkring såg vi att de allra flesta valt skaldjursplatån och jag förstår dem. Jösses så fräsch och fint det var! Många nöjda leenden och belåtna suckanden både såg och hörde vi. Vi har testat den en gång för länge sedan och ska nog göra det igen – jag älskar ju skaldjur!

Middagen tog rätt lång tid och vi hade redan tagit de bilder vi skulle, så vi drog oss tillbaka till vår hytt för att testa jacuzzin. Där låg vi i bubblet i säkert ett par timmar och drack bubbel under tiden också. Så mysigt! Man blir så behagligt avslappnad i ett bubbelbad och det är så lyxigt att dra på sej en tjock härlig morgonrock och sedan lägga sej i nymanglade lakan. Jag somnade direkt och sov som en stock!

Jag vaknade tidigt och kunde se soluppgången direkt från sängen, men det var så tidigt att jag inte ens orkade ta fram kameran och jag somnade faktiskt om igen. När jag vaknade nästa gång var solen redan högt uppe och det var dax för frukost. Även frukosten åt vi i Seaview innan det var dax för SPA och den där badritualen.

I Cinderella SPA får man badrock, tofflor, handduk och en necessär med olika produkter som man ska använda i en särskild ordning. Man får även instruktioner som är enkla att följa, så det är bara att läsa och göra lixom. Jag kände att avslutningen med dopp i 10 grader inte skulle funka för mej, men Martin gick in helhjärtat för uppgiften! Han följde hela badritualen till punkt och pricka med ansiktsmask i bastun och bad i olika ordning. Å han gillade det!

Efter lite dividerande så bestämde vi oss för att äta lunchen i buffén. Då kan var och en plocka det som passar bäst, jag ville ha räkor och Martin var nog mest sugen på kött. Vi kom dit sent så det var nästan tomt, gott om plats och lugnt och skönt. Räkorna var jättefina, så jag var supernöjd.

Sen var det bara att gå till hytten, packa väskan och kliva av – såååå tråkigt! Vi trivdes verkligen i den där hytten, så vill jag bo jämt! Nu vet ni, hytt 9000 – den ska ni be om när ni ska göra kryssningen lite extra speciell – den har lixom allt!

Fler bilder finns på instagram @marlenerinda