resa

Botkyrkas slott och herrgårdar

maj 25, 2020 Marlene Comments 0 kommentarer

Botkyrka har rätt många kulturskatter och spännande miljöer, bla flera gamla slott och herrgårdar. När man söker hittar man fyra stycken; Hågelby Gård, Alby Gård, Sturehovs Slott och Norsborgs Herrgård. Vi har besökt de tre förstnämnda, det sista brann nämligen ner för drygt ett år sedan.

Vi bor närmast Hågelby som är ett av mina favoritställen i Botkyrka, här börjar vi vår utflykt den här gången. Som liten hade jag faktiskt en dröm om att bo i en av flyglarna, det blev inte så… Byggnaderna är så otroligt vackra och parken är härlig att vistas i.

LM Ericsson köpte Hågelby gård 1906, men då såg det helt annorlunda ut. Direkt innanför grindarna möts man av en allé med lindar och har gravkullar på var sida om sej. På kullen till höger finns ett litet lusthus och på kullen till vänster finns ekotemplet. Står man mitt över hålet i golvet och säger något så ekar det väldigt konstigt, därav namnet förstås.

Står man på terrassen till huvudbyggnaden har man en helt fantastiskt utsikt över hela parken och sjön Aspen. På 80-talet var vi ett gäng som var här och dansade någon gång i veckan på somrarna, så här finns många fina minnen. När barnen föddes var det hit vi åkte för att leka i lekparken, äta en picknick och grilla, de färdiga grillplatserna är kanon!

Restaurangen i huvudbyggnaden arrenderades av våra vänner under många år, men nu är det andra som tagit över. Vi åt påskbuffén för något år sedan, helt suverän! För att inte tala om julbordet, antar att det är lika bra i år. Nu på sommaren kan man köpa med sej både fika, mat och glass och sedan välja om man vill sitta ut eller inne. Och det är alltså här som Naturstigen runt sjön Aspen börjar och slutar.

Från Hågelby tar det bara fem minuter till Alby Gård. Det behöver ni faktiskt inte lägga tid på. Ett jättefint hus som man tyvärr inte tagit hand om något särskilt och man får inte gå in ens i trädgården. När vi var där var grinden stängd med stort hänglås och en trasig flagga fladdrade för vinden och hade delvis trasslat in sej i flaggstången. Riktigt sorgligt att se, det kunde vara så fint. Jag hoppas att man inte låter det förfalla helt.

Dax att åka vidare. Vi siktar på Sturehovs Slott som man måste ha bil för att ta sej till eller använda apostlahästarna och promenera längs en ganska smal bilväg med förare som kör som galningar bitvis.

Sturehov anses vara en av landets vackraste byggnader i gustaviansk stil. I 1700-talsslottet med den vackra parken som utsikt, bjöd kronprinsparet på lunch dagen innan sitt bröllop. Det är nästan skamligt att säga att man som Botkyrkabo inte har varit där, men jag erkänner: detta är mitt första besök.

Sturehovs Slott, i byn som ursprungligen hette Averhulta, stod klart 1781 och är i två våningar och flankeras av två flyglar som är omkring hundra år äldre. Här finns landets största samling av Mariebergskakelugnar som är unika pga sin höga kvalitet, färgerna och glasyren.

Man kör igenom en vacker allé innan man kommer fram till slottets parkering. Här finns inte mycket som väcker uppmärksamhet, men följer man pilen mot krukmakeriet så öppnar sej en helt annan värld efter bara några meter. På kullen uppe till vänster står slottet med sina byggnader, mellan två gigantiska gamla träd inramad med en lummig häck och välskött trädgård. Tittar man åt höger leder en spikrak grusgång ner till en brygga och Bornsjön.

Vi valde att fortsätta rakt fram, förbi en hage med betande hästar, och kom till Sjövillan/krukmakeriet. Krukmakeriet är inhyst i ett vitt hus av sten som ligger otroligt vackert på en liten udde, härligt lummigt och med egen brygga. Tina som driver Sturehofs krukmakeri är en trevlig kvinna som jag är bekant med sedan tidigare. Tinas stora passion förutom keramik är fuchsia och hon kommer inom någon månad att ställa ut mängder med sorter för den som också är intresserad. Här kommer även att vara ett mindre vernissage under juli, men inte i den omfattning det brukar vara och skulle varit ett normalt år. Denna lilla oas får man inte missa när man besöker slottet.

Vi går tillbaka, och upp till slottet. Här sitter folk i solen och njuter av en god fika i den ljuvliga miljön. Jag kan inte ens beskriva hur fint det är! Man har ställt möbler lite överallt i trädgården som går runt hela huset. Så även om det skulle vara mycket folk, har man sitt egna lilla fikarum. Vi missade tyvärr visningen, men kommer absolut att komma tillbaka!

Tydligen ska det även serveras ett fantastiskt julbord här och vi brukar ju testat några stycken, så det får väl bli ett besök närmare jul om inte annat. Kan tänka mej att här är magiskt vackert på vintern.

Sen skulle det alltså blivit en tur till Norsborgs Herrgård, men eftersom en stor del brann ner 2019 tänkte vi att det kanske inte är så mycket att tipsa om. Branden tog huvudbyggnaden, men parken är såklart kvar om man vill se den.

Vi besökte alla slotten på en eftermiddag, men man kan såklart dela upp det och ta en och en. Oavsett hur man gör så ska man göra det! Vi har väldigt fina platser och byggnader här i Botkyrka, missa inte dem!

Vårt nästa äventyr blir förmodligen att gå pilgrimsleden mellan Botkyrka Kyrka och Salems Kyrka – häng med då! Först kommer bilder på instagram @marlenerinda – sedan en mer utförlig text med bilder här 🙂

Naturstigen runt sjön Aspen

maj 23, 2020 Marlene Comments 2 kommentarer

Vi sa redan i vintras att hela 2020 nog skulle tillbringas hemma för att utforska vårt närområde. Det var lixom på tiden efter 50 år i kommunen. Att vi skulle bli mer eller mindre tvingade att stanna på vår hemort hade vi inte räknat med då.

Här om dagen började vi vår ”expedition” i Botkyrka med att ta itu med Naturstigen runt sjön Aspen. En liten lätt promenad på ungefär 7 km, som vi hört alldeles för lite om. Den måste vi ju utforska!

Vi ställde bilen vid Hågelby och gick mot den ”ingång” som vi sett och kört förbi så många gånger. Ni vet en sån där variant av trapp/stege som går in i en hage. Men när vi kom fram fanns det inte längre någon sån, det var bara ett hål rätt ut i sankmarken. Hela spången var också borta, så det blev till att klafsa ut i våtmarken. Snopet! Vi chansade på att det skulle bli bättre, men möttes av murken spång som till viss del låg i vattnet och började fundera på om vi verkligen skulle göra detta…

Men vi gick vidare och tur var väl det, för några hundra meter in blev det bättre. En liten bit in möttes vi även av en hyfsat nylagd grusväg som kom från ett annat håll. Vi gissar att man kan gå in nånstans vid Bygg Max, och slippa den tråkiga början som slog ner oss lite och som Botkyrka Kommun borde åtgärda så fort det någonsin går eftersom det är skyltat att stigen börjar just där.

I informationen om Naturstigen står att det finns lätta och medelsvåra sträckor. Vi vill nog tillägga att det även finns svåra sträckor och att de lätta är ganska få. Har man barnvagn eller svårt att gå är det bara en kortare sträcka runt Lindhov som fungerar. Där är det en bredare ”väg” med grus och små sittplatser, i övrigt är det mestadels en smal, upptrampad stig över stock och sten och en spång 2-3 brädor bred. Jättemysigt, men man måste veta detta!

Stigen är märkt med orangea markeringar runt träd eller på stolpar och rätt vad det är så har just ett sånt träd fallit och då fattas ju den markeringen, vilket gör att det kan vara lite knepigt att hitta ibland. Stigen går dessutom in i ett villaområde och där är det lite längre mellan färgmarkeringarna och svårare att hitta. Ett tips till kommunen är att markera lite tätare.

Jag kanske låter lite negativ, men det är en väldigt mysig promenad – annars hade jag inte tipsat om den. Något bra kan ju faktiskt bli ännu bättre om man fixar några smågrejer, eller hur? Så om vi bara glömmer den där tråkiga början, vilket vi snabbt gjorde, så är det en superhärlig tur. De 7 km tog oss ca 2,5 timme att gå, men då stannade vi och fotade ungefär 327 gånger också. Det är så vackert på många ställen!

Sträckan mellan Hågelby och strax innan Lindhov går i skogen, längs med sjön. Det är tyst, man ser tecken av bäver och svanarna gör oss sällskap, men i vattnet förstås. Här finns härliga platser för picknick, någon med grillplats och bänkar. Just när vi gick var det väldigt lite folk ute, men vi mötte några, såg folk som grillade och ett fåtal som fiskade. Så otroligt fridfullt!

Sen är en bit längs med motorvägen, inte riktigt lika fridfullt – men men… här passerar man så snabbt man kan och kommer snart in i skogen och lugnet igen. Hade vi gått om någon vecka hade det varit på en matta av liljekonvaljer, de blommar precis när som helst och finns överallt. Vi konstaterade också att det blir gott om blåbär i år, risen är överfulla. Några kanoter passerade tyst och ett par satt i en roddbåt och myste. Solen sken från en klarblå himmel och allt var så där perfekt som en dag ute i naturen ska vara. Solen som värmer på näsan och det enda som hörs är ens fotsteg, vågskvalp och fåglar som sjunger.

Vi hade en riktigt härlig promenad och njöt verkligen hela vägen. Att det tagit så lång tid att ta oss för detta ganska måttliga äventyr är ju nästan en skandal. Men nu är det iaf gjort och vi kan absolut rekommendera det! Vi vill dock skicka med ett par saker om man tänkt att gå hela vägen.

*Ta bra skor, med halkfri sula. Sten är halt!

*Man ska inte ha problem med rygg eller knän.

*Man ska kunna gå själv, inget för väldigt små barn alltså.

*Spångarna är väldigt smala på några ställen.

*Ta med picknick och ät på vägen, så mysigt!

*Glöm inte kameran!

Nu ska vi testa fler stigar i vår kommun, jag tror att nästa blir Naturstigen Stendalspromenaden. Drygt fyra kilometer mellan Stendalsbadet i Tullinge och Hågelbyleden i Alby. Längs promenaden finns utsiktsplatser mot Tullingesjön. Vi är också sugna på Pilgrimsleden mellan Salems- och Botkyrka Kyrka som är 7,5 km. Det ska vara två riktigt fina sträckor har jag hört, så det måste vi testa! Häng gärna med oss på våra äventyr på instagram @marlenerinda

Tipsa gärna om fler Naturstigar i vår närhet, då menar jag Botkyrka, Huddinge, Södertälje och andra angränsande kommuner. Vi har ju hela sommaren på oss 🙂

Hur långt kommer man på 2 timmar?

maj 18, 2020 Marlene Comments 13 kommentarer

Nya direktiv kommer från UD och Folkhälsomyndigheten. Man avråder från utlandsresor tom 15 Juli och ska helst bara röra sej 1-2 timmar bort från sitt närområde. Juhupp…

Genast börjar jag fundera på hur långt 1-2 timmar bort är. På bilden ser ni på ett ungefär vilket område vi har att röra oss i. Vi bor i Tumba, 1-2 timmar är ca 15-18 mil beroende på om man ska genom stan norr ut eller om man åker direkt söderut. Man kan väl säga att vi skulle komma till Uppsala, Avesta, Örebro, Linköping och Söderköping, typ… enkelt sagt alltså. Så vad kan man hitta på där då? Rätt mycket faktiskt!

Vi vill upptäcka vår värld med kameran och har alltså mest letat efter fina fotovyer i de här områdena. Så jag har satt ihop en liten roadtrip tills oss, inför sommaren. Tanken är dagsutflykter med picknick, men jag har gjort ett rundvarv. Vi börjar där vi bor, i Botkyrka.

Botkyrka är en rätt ung kommun på Södertörn, men mycket gammal historia. Vi har flera gamla och väldigt vackra herrgårdar, bla Hågelby- Sturehof- och Albygård. Trots att jag bott i kommunen nästan hela mitt liv, så har jag bara varit på Hågelby och där är jättefint! Där finns även Hogslaby som Martin inte besökt än, så det kan vi också kolla in när vi ändå är där.

Fortsätter vi i närområdet så kommer vi till Salems Kommun, där Sankt Botvids pilgrimsled sträcker sig mellan Salems kyrka och Botkyrka kyrka. Vandringsleden är ca 7,5 km lång. Vandringen är delvis kuperad och vissa bitar går man på en spång. Problemet är att det är mellan två platser, går man fram och tillbaka blir det alltså några timmar och 1,5 mil att gå. Kanske får vända på hälften eller gå hela vägen och be någon köra oss tillbaka till bilen. Jaja, det löser sej! Testa ska vi iaf göra, för där finns en gammal källa som vi gärna vill se.

När man ändå kollar in Salem blir det nog en tur på Bornsjöns naturstig. Hela stigen är ca 8 km, men man kan vika av på flera ställen om man vill gå kortare sträckor.

Nästa kommun är Södertälje, det har vi rätt bra koll på och har nog sett det mesta som ska ses. Men Tullgarns slott, Kalkbergets Naturreservat och Taxinge Slott (som iofs är lite utanför) samt Mariefred och Gripsholms Slott kan vara bra utflyktsmål i sommar.

Fortsätter man mer söderut kommer man snart till Nyköping. Där finns bla Stendörren där man kan vandra på hängbroar. Häftigt! Det vill jag göra! Stendörren är ett av alla många naturreservat som finns i Nyköping, det finns mängder! 20-30 stycken säkert. Några är jag lite extra nyfiken på, de som har roliga broar, häftiga utsikter, vattenfall och fornlämningar som tex Fornborgen i Stenbro, Ramunds Bäck och Ringsö.

Nyköpings slott kan också vara kul att titta närmare på, precis som museet F11 och Nils Oscars bryggeri, Kanske skulle man ta en bild av Näcken som spelar i bäcken.

Vi hinner en liten bit till, iaf till Söderköping och där stannar vi förstås till vid Smultronstället och äter glass! Att ta en titt på båtarna i Göta Kanal och gå längst kanalen är kul när man har kameran med. Mems slussar och st Annas Skärgård lockar, men det kanske är precis på håret inom de där två timmarna.

Sen är det stopp neråt, så då åker vi lite väster ut och hamnar i Katrineholm. Här finns bla Julita Herrgård som jag är nyfiken på och Ericsbergs slott. Här finns faktiskt mängder med fina slott och herrgårdar och sånt gillar jag. Så det skulle kunna bli en tur till Stora Sundby Slott och Finspångs Slott. De ska tydligen vara några av de vackraste slotten i Sverige.

Vi fortsätter till Örebro och börjar på slottet förstås. Här måste man ju kolla in Wadköping och Karlslunds Herrgård. Jag känner nu att det kommer bli många bilder på slott och vackra byggnader, St Nicolai Kyrkan ska tydligen vara något alldeles extra.

Vi åker lite åt öster igen och tar oss till Arboga. Här kollar vi in staden som ska var liten och mysig, med kullerstenar och små gränder. Jädersbruk verkar spännande, där startade Gustav Vasa vapenfabrik 1551 och det kan ju vara kul att se mer av. Hjälmare Kanal fyller 400 år och är med det den äldsta kanalen i Sverige. Här finns nio handdrivna slussar som jag gärna vill ta bilder av. Man kan ta en båttur här, allt beror på hur mycket tid man har. Även här finns ett helt gäng naturreservat, kanalen ligger i ett av dem.

Sen får man välja väg, vi åker mot Västerås. Längs vägen ligger Strömsholms Slott och kanal, som ligger otroligt vackert och är värt ett besök. Inne i Västerås finns en otroligt vacker domkyrka och Västerås historiska skeppsmuseum som jag tycker låter kul. Här finns även Västerås, Ängsö och Tidö Slott och ett flygmuseum, som jag faktiskt redan har besökt!

I Västerås finns massor att se! Här finns gravfält, kyrkbacken, ett gammalt skolfängelse och kyrkoruiner. Här finns också Skultuna och Sala Silvergruva en bit bort. Sen skulle man kunna fortsätta till Avesta, för det hinner man faktiskt precis inom 2 timmar. Men jag hittade inget som lockade jättemycket där… Ni kanske har något spännande förslag som inte står i turistinformationen?

Istället åker vi till Enköping. Detta känns som en blommande stad, då det finns cirka 20 parker – alla med olika karaktär. Man kan tydligen vandra från den ena parken till den andra. En del är små sk fickparker, andra är större parker för lek och picknick och kronan på verket är Drömparken som ska vara något alldeles extra. Här finns även Ekolsunds Slott, där man spelar in Biggest Loser – det är jag lite nyfiken på och det finns ett gäng slott till som man kan titta närmare på när man ändå passerar. Jag vill gärna kolla in de hällristningar som finns och besöka Lasse Åbergs museum när vi drar vidare.

Vi åker mot Sigtuna och på vägen passerar vi Bålsta där Lasse Åbergs MUSeum ligger i en 1800-tals lada. Dit har jag länge velat åka, och den här sommaren ska det bli av! När man ändå är här kan ett besök på Skokloster vara trevligt, där är så fint! Men sen är det dags för Sigtuna där jag först och främst bara vill gå runt och titta. Här finns massor som jag vill se, så det är frågan om en dag räcker eller om man måste ligga kvar nånstans?

Först och främst finns det flera fina ruiner och slott, bla St Pers kyrkruin och Wenngarns slott. Strandpromenaden ska vara magiskt vacker, men en liten labyrint och härliga parker. Sist men inte minst vill jag kolla in utgrävningarna vid Sigtuna Museum och Augusta Janssons Karamellfabrik förstås.

Sen borde man förstås ta en tur till Uppsala också, där finns ju också en massa skoj att göra som tex ett besök i glashyttan Ulven, se Uppsala Domkyrka och slottet förstås. Man kanske borde kolla in Pelle Svanslös kvarter, man kan faktiskt följa i hans tasspår och även i Carl von Linnés fotspår. Uppsala högar, tror jag de heter, har jag sett – men kan se igen.

Sen tror jag att vi avslutar med ett besök på Värmdö och Gustavsberg. Artipelag är alltid mysigt att bara gå runt och titta på naturutställningen. Kanske kolla in porslinsfabriken och hamnen. Sen borde man ju kolla in Ingarö, Nynäshamn, Trosa och en massa fler ställen – men jag tror att vi har nog med idéer just nu faktiskt. En del passerar man ju på vägen och får bli spontana besök.

Vi får nog även den här sommaren att gå, även om vi bara får röra oss 1-2 timmar från vår hemort. Det känns som ett ganska litet problem just nu faktiskt. Vi börjar där vi står i Botkyrka, sen åker vi dit näsan pekar – men max två timmar bort. Allt med bil den här gången, kommunalt ska man ju undvika just nu.

Har du fler tips på de här platserna? Vad ska du själva upptäcka i ditt närområde?

Allt om ett liv i husbil!

maj 14, 2020 Marlene Comments 0 kommentarer

Som ni kanske vet så planerar Martin och jag för ett liv i husbil. Iallafall under sommarhalvåret, på vintern tänker vi hyra ett sälle någonstans i solen. Men vi vet absolut ingenting om att bo i husbil, därför frågade vi proffsen Helena och Peter som driver bloggen FreedomTravel. De bor på en husbåt och tillbringar mycket tid i sin husbil. De vet allt som man bör veta om compactliving 🙂

Vad är det första man bör tänka på om man drömmer om en husbil?

Drömmer du om husbil? Åh vad härligt! Att resa med husbil är ett fantastiskt och fritt sätt att resa. Om du är osäker på om husbil är din grej kan det vara bra att prova genom att hyra husbil en gång, innan du köper. Då hinner du också lära dig lite om vad du gillar och inte, så är det lättare att hitta rätt i husbilsdjungeln.

Kan man ha vanligt körkort?

De flesta husbilar i Sverige är klassade som personbilar, och många kan köras med vanligt B-körkort. Vikten spelar dock en viss roll. Om du tagit ditt körkort efter 1996 kan du endast köra personbilsklassade husbilar med en totalvikt på upp till 3500 kg.

Hur ska man tänka angående storlek?

Ofta vill man ha en husbil som är liten utanpå, och stor inuti. Eftersom det är lite svårt att uppnå får man alltid tumma på något. En mindre husbil är smidigare att parkera och billigare på färjor. I en större husbil får man förstås plats med mer.

Glöm inte att tänka på vikten! Husbilar som väger max 3500 kg är enklare och billigare att resa med i Europa, på grund av vägavgifter. Samtidigt är det lätt hänt att lastvikten (det vill säga hur mycket man får lasta) är väldigt låg. Detta med vikten är kanske det allra viktigaste att tänka på när man ska köpa husbil. Vi har skrivit ett inlägg med allt du behöver veta om husbilar och vikt: https://www.freedomtravel.se/2020/04/husbilens-vikt-totalvikt-tjanstevikt-och-lastvikt/

Hur mycket bensin drar den vanligtvis?

Moderna husbilar körs på diesel. De drar mer än en vanlig personbil, men skillnaden är inte jättestor.

Är det svårt att köra en så stor bil?

Det är en vanesak att köra en större bil. Det är viktigt att tänka på att husbilar är högre än vanliga bilar. Man kan till exempel behöva hålla koll på höjden på tunnlar och liknande.

Hyra, köpa ny eller begagnad?

Det kan vara smart att hyra första gången, för att känna efter om man trivs med husbilslivet. Om man vill använda husbilen ofta vill nog de flesta ha en egen. Ny eller begagnad handlar till stor del om storleken på plånboken. Många byter husbil flera gånger innan de hittar ”rätt”. Då kan det eventuellt vara smart att starta med en begagnad. Vi har skrivit ett inlägg om allt du behöver tänka på när du köper begagnad husbil: https://www.freedomtravel.se/2020/03/kopa-begagnad-husbil-detta-maste-du-tanka-pa/

Ska det vara öppet till föraren?

Ja, det är öppet till föraren i alla vanliga husbilar. I de flesta husbilar kan man snurra runt förarstolen så att den kan användas som stol vid matbordet när man stannat.

Kan man bo på vintern i den?

Om man vill använda sin husbil i vinterklimat behöver man skaffa en husbil som är byggd för att klara vinterväder. Vissa husbilar är bättre isolerade och utrustade för detta än andra.

Hur gör man när man behöver tvätta kläder?

På campingar finns tvättmaskiner.

Är det dyrt med försäkring?

Försäkring behöver inte vara orimligt dyrt, men det är förstås bra att jämföra några olika bolag. När man inte använder husbilen kan man ställa av den, så blir det billigare.

Hur gör man med långtidsparkering (vinterförvaring)?

Man kan förvara en husbil utomhus på vintern, men den mår mycket bättre om den står inomhus. Vår har stått utomhus några vintrar, vilket inte har varit helt bra. Man kan leta runt efter garage där man kan hyra en plats.

Får man bo var man vill?

Man kan övernatta på campingar, ställplatser eller ”fricampa”. Ställplatser är anvisade platser för husbilar, med mindre service än på en camping och därmed också billigare. Att fricampa är att ställa sig på en plats som inte är specifikt anvisad. I Sverige kan man stanna i 24 timmar (eller till nästkommande vardag om det är en helgdag), om det inte står en skylt som säger annat. Man får inte stå så man skadar naturen. Ofta får man räkna med att man kan sova i bilen men inte ”campa”, det vill säga man får låta bli att fälla ut markisen och plocka ut utemöblerna. Utomlands gäller olika regler i olika länder.

Är det enkelt med husbil i Sverige? Europa? Vilket land är enklast?

Det är enkelt att resa med husbil, både i Sverige och i övriga Europa. Tre saker kan vara lite krångliga när man reser i Europa:

Gasol – Alla länder har olika gasoltuber och olika gasolkopplingar
Vägavgifter – Olika regler och betalningssätt i olika länder
Miljözoner – Vissa länder har zoner där man inte får köra med husbil

Allra enklast är det om man har en husbil som väger max 3500 kg. När man har en tyngre husbil kräver vissa länder att man skaffar en kilometerräknare. Varje land har sitt eget system. I övrigt är det enkelt i alla länder, och det finns gott om campingar och ställplatser överallt. Allra enklast är det nog att resa i Norden och Tyskland. Vi tyckte också att det var väldigt enkelt i Estland.

Vilka problem kommer vi att råka ut för?

När man reser i Europa kan man kanske få ägna lite huvudbry åt detta med gasol, vägavgifter och miljözoner, men ”problem” behöver det inte bli. Man kan förstås råka ut för problem med bilen, och då är det bra att ha någon sorts vägassistansförsäkring.

Vilka fällor har ni gått i?

Nej, vi kan faktiskt inte komma på att vi gått i några ”fällor” …

Något jag har glömt att fråga om, som vi absolut inte får glömma?

Husbilslivet är fantastiskt! Peter var väldigt skeptisk när vi skulle hyra husbil första gången, men sedan blev vi båda frälsta. Vi köpte vår husbil 2008 och det är det bästa vi har gjort. Vi har inte ångrat det en sekund!

Om du vill veta mer om husbilslivet kan du gå på mässor, läsa bloggar och gå med i Facebookgrupper. Människor i husbilsvärlden hjälper varandra. Välkommen!

Tack så otroligt mycket för svaren! Nu är iaf vi mycket klokare och tänker hyra en husbil så snart vi får tillfälle. Det känns som en alldeles lagom start 🙂

Är detta något som lockar er läsare tro? Skulle ni kunna tänka er att släppa ert fasta boende för ett liv på hjul?

Vart går första resan?

maj 4, 2020 Marlene Comments 4 kommentarer

Jag klättrar inte på väggarna än, konstigt nog… men nog finns det funderingarna på kommande resor. När vi är ute och går, vilket vi ju gör väldigt mycket just nu, pratar vi om var vi ska åka efter att den här skiten är över.

Vi hann ju precis åka på min 50-årsresa innan corona bröt ut ordentligt och hela världen stannade av. Jag är såååå tacksam för det! Martin fyller 50 2023, självklart funderar vi på hans resa. Å det är med den i bakhuvudet som vi tänker att de närmaste årens resor får hålla sej lite på mattan, inte så dyra alltså. Å det är väl risk för att resorna kommer att bli dyrare efter det här. Vad tror ni?

Så den första resan kommer nog bara att gå mot solen! Landet är inte så viktigt, bara där är sol och rejält varmt. Kanske Egypten? Där är billigt, hyfsat nära, sol, varmt, god mat och vi gillar det. Det kan vara dit som vi åker i Januari 2021.

Nästa längre och dyrare resa kan tänkas bli Florida och en kryssning. Någon vecka med bil runt i Florida, leka med kameran i de olika nationalparker som finns och sedan kliva på en båt och åka runt ett par veckor i Karibien. Helt ok om ni frågar mej. Vi gillar kryssningar och har mycket kvar att se av Karibien. Kanske hans 50-årsresa?

Kryssningen skulle isf ta oss till Mexico, Aruba, Jamaica och lite andra kureduttöar. En kryssning är ju en buffe av platser, man får ett litet smakprov och kan åka tillbaka om man vill ha mer. Dessutom har man hotellet med sej och behöver bara packa upp och ner en gång. Perfekt om ni frågar mej! Så en kryssning kommer det att bli inom några år, vi får väl se när…

Men det skulle kunna bli så att absolut första resan går till Gambia. Det kan också bli så att jag lämnar Martin hemma och drar iväg själv bara en vecka. Jag är väldigt orolig för familjen och vännerna i vår by och vill nog åka dit och kolla läget så fort det går. Skulle någon vilja hänga på så är det helt ok för mej! Någon av er kanske vill se MITT Gambia?

Det finns så många tankar just nu. Det enda vi vet är att sommaren och resten av 2020 tillbringas hemma i Sverige, antingen i Tumba eller på olika utflykter i Sverige. Vi har ju även en gammal hund att ta hänsyn till, så detta hade vi planerat för redan innan corona drabbade världen. Sen tror jag inte att allt kommer att bli som vanligt igen bara för att corona är ute ur bilden. Jag tror på förändring av olika slag i vårt resande. Kanske fler länder med visum? Eller turistbegränsningar?

Vad tror du kommer att hända med vårt resande framöver? Vart går din första resa?

Seychellernas lilla pärla

april 18, 2020 Marlene Comments 0 kommentarer

Kan man inte resa så får man minnas tillbaka och drömma lite. Jag har tittat i gamla fotoalbum och bland annat drömt mej tillbaka till Seychellerna.

Om Seychellerna kan man säga väldigt mycket, jag älskar det och har haft förmånen att besöka landet vid två tillfällen. 1987 var vi bara på huvudön Mahe som jag minns det, förutom ett besök på lilla ön Moyenne. 1991 var vi på flera öar, men var bara tvungna att åka tillbaka även till Moyenne eftersom det var så otroligt fint och mysigt där.

Moyenne är en liten, liten ö strax utanför Mahe. Mellan 1915 och 1960 var det en öde ö, med piratgravar och jättesköldpaddor. 1962 kom engelsmannen och journalisten Brandon Grimshaw till Seychellerna, förälskade sej i Moyenne och köpte ön för 8000 pund. Vi träffade Brandon vid bägge tillfällena, en otroligt karismatisk och trevlig man.

Brandon och hans vän Renée planterade 16 000 träd och skapade en nationalpark där man tog emot gäster till ön mot betalning, men ingen fick övernatta där. Brandon byggde sitt hus med en galet fin veranda, med utsikt över den vackra stranden och indiska oceanen och bodde där tillsammans med sina 120 jättesköldpaddor fram till sin död 2012. Då hade han testamenterat ön till staten som numera har en parkskötare där som ser till att allt är ok och tar betalt av de besökare som kommer dit.

När vi kom dit första gången kom Brandon ner till stranden och tog emot vår båt. Han visade oss runt ön och berättade om piraterna, växterna och sköldpaddorna. Den äldsta sköldpaddan hette Desmond och var då runt 50 år, han levde fortfarande när Brandon dog. Min favorit var också runt 50 och hette Derek, honom träffade jag även när jag kom dit 1991. Det som var fascinerande var att Brandon kände igen besökare som varit där förr och till och med kom ihåg våra namn. Första gången fick vi bara se hans hus utifrån, men andra gången fick vi även komma in och sitta ner på hans vackra veranda.

Moyenne ligger ca 4,5 km från Mahe och man ser faktiskt över till ön. Det går turer dit även nu, men som jag har förstått det så är det ganska dyrt att åka dit numera. Kommer jag dit igen finns det ingen tvekan, jag måste dit! Jag vet att Brandons pappa ligger begravd brevid piraterna och jag antar att även Brandon gör det. Jag skulle gärna lämna en blomma där.

Apropå blommor, så är ön känd för att ha fler arter per kvadratmeter än någon annan ö i världen. Om det är sant vet jag inte, men jag vet att delar av ön är som ett djungelparadis med blommor jag aldrig sett förr. Vid lågvatten kan/kunde man gå runt hela ön och jag minns alla vackra snäckor som det kryllade av. Ni vet såna där vita snurrade snäckor som var nästan 10 cm långa. Å sanden… fin som potatismjöl och nästan helt vit.

Jag älskar verkligen Moyenne och det är synd att jag bara har fotokopior av bilderna som jag fotat av. För de gör verkligen inte ön rättvisa, det är så mycket vackrare där än jag kan visa för er. Om ni någon gång åker till Seychellerna, så missa inte lilla Moyenne – det är en pärla i Indiska Oceanen.

Fick så mycket skit!

april 16, 2020 Marlene Comments 6 kommentarer

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg att världen stängdes ner. Ni kan läsa det HÄR. Jag fick så mycket skit för den texten! Det hette att jag förstorade upp saker och skrämde folk. Tänk om jag ändå hade haft fel…

Redan när jag skrev den texten var jag bekymrad för världsekonomin som jag direkt insåg skulle bli otroligt påverkad särskilt av den uteblivna turismen. På en av de resesidor jag är med på tyckte ett par av de yngre kvinnorna att ”det väl bara är att resa nästa vecka, det blir nog inte så farligt”. Redan då hade bla SAS och Scandic varslat mängder med anställda och detta försökte jag få dem att förstå. Då hette det att jag inte skulle tro att jag vet allt bäst och skrämma upp folk i onödan. Jag fick tom hot på messenger.

”Nu ska vi inte hitta på siffror bara för att…”

Idag vet vi mer, idag är katastrofen verklighet. Vi har mängder med vänner som inte längre har vare sej arbete eller inkomst. De flesta arbetar inom underhållning, turism och restaurang – förstås höll jag på att säga. Det är ju dessa branscher som hittills drabbats hårdast. Många av de här vännerna har varit och är sjuka i corona, de flesta ordentligt sjuka. Att ha 40 graders feber i 15-20 dagar är en enorm påfrestning för kroppen. Och ingen av dem är ens över 70 eller i sk riskgrupp, utan runt 50 allihop utan underliggande sjukdomar.

Ni kanske har läst My Martens blogg, hon låg länge med feber och hennes son är allvarligt sjuk sedan många veckor tillbaka. Han blir inte frisk! En liten kille, en sån som ”förtåssejpåarna” menar inte skulle bli vare sej sjuk eller kunna sprida smitta. Jag vet inte hur många gånger de åkt fram och tillbaka till vården och varit inlagda, något är allvarligt fel med honom!

Jag tror att det handlar om kanske 15-20 personer som vi vet har varit riktigt sjuka i vår bekantskapskrets, men förmodligen är det fler. Igår hände det som man befarat, men skjutit undan… första dödsfallet av någon vi kan relatera till. Inte någon av våra vänner, men någon som många av våra vänner är nära. Adam Alsing, bara 51 år gammal, orkade inte kämpa längre efter några veckors sjukdom. Vi har varit på samma fester och han var Viktväktarnas ansikte under en tid, vi känner inte varandra med hälsar när vi ses.

Han var 51! Inte 70+! Corona kom med ens rakt in i vårt vardagsrum, totalt oinbjuden. Vi var väl medvetna om att även vi eller någon i vår omgivning skulle drabbas – men inte att det skulle vara någon som var så pass ung. 51 måste väl ändå räknas som det? Jag tror att jag ropade till när jag fick veta, för Martin stannade av med allt han gjorde och frågade vad som hänt. Direkt gick mina tankar till alla som jag vet är nära och som skulle få en chock av beskedet. Många har jag på min facebook och snart började statusarna ändras, man kunde inte förstå. Corona fick ett ansikte.

Det enda jag hoppas av detta är att man nu förstår att vem som helst kan drabbas! Detta är på riktigt! Detta händer nu, det händer här och det är upp till oss att göra vad vi kan för att inte sprida vidare smittan. Tänket ”Det händer inte mej” är bara att glömma! Det kan faktiskt hända just dej! Och i nuläget är du jävligt ensam om det händer just dej. Du får ligga på en vårdavdelning, dit dina anhöriga inte har tillträde, tar du dina sista andetag gör du det ensam och den dagen du begravs blir det i sällskap av max ett par personer. Med det i bakhuvudet kanske det är ok att hålla avstånd, att håll sej hemma och faktiskt skjuta upp det där som man absolut inte behöver göra.

Jag fick så mycket skit när jag skrev de där raderna i början av mars, om jag bara hade vetat vad som väntade…

Häftigaste djurupplevelserna på resa

april 2, 2020 Marlene Comments 0 kommentarer

När man inte kan resa så kan man drömma om framtida resor och se tillbaka på dem man redan gjort. Jag satt och bläddrade i mitt instagramflöde (@marlenerinda) och såg bilderna från senaste semestern. Det var i januari, när vi var på valsafari och såg knölvalar, så häftigt!

Så började jag tänka tillbaka på resor med häftiga djur- och naturupplevelser. Det finns en hel del. De tre häftigaste djurupplevelserna tänker jag berätta om här; den första är från Indien 2006, den andra från safarin i Tanzania 2010 och den tredje var den där valsafarin nu i januari 2020.

Indien december 2006 – Häftigt tigermöte

Jag är i New Delhi med en kompis för att hälsa på hans vänner som jobbar där och ganska nyligen flyttat dit. De har arrangerat en liten rundresa åt oss med några av de saker som de tycker vi ska se och sånt som vi önskat få se. Vi utgår från Delhi som är en hemsk stad med så dålig luft att jag blir sjuk. Som tur är besöker vi även bla Jaipur, Agra, Shimla och Ranthambore Nationalpark som visar upp ett helt annat Indien.

Det är i Ranthamborde Nationalpark vi får se tiger på nära håll. Tidigt på morgonen står bilarna på kö för att släppas in i parken, vi upplever soluppgången i en äkta indisk djungel – magiskt!

Parken är stor, vi åker långsamt runt och guiden berättar om naturen, djurlivet och spåren vi ser. Helt plötsligt ser vi henne! En tigerhona på jakt. Guiden berättar att hon är ca 14 år och har två små ungar, men dem ser vi inte. Däremot ser vi henne, länge! Först är hon på ett litet avstånd, vi låter henne vara förstås. Men hon är nyfiken på oss och kommer närmare. Efter en stund är vi tre jeepar på platsen, hon går mellan bilarna, tittar nyfiket på oss och stryker sej mot bilarna. Vi sitter blickstilla och är helt tysta. Inget hörs förutom klicket från kamerorna.

I nästan FYRA timmar får vi följa henne. Se hur hon smyger på sina byten som kommer för att dricka när vattenhålet vi står vid. Vi får följa hennes rengöringsrutin och när hon tar en tupplur i solen. De andra bilarna åker efter en stund, men vi står kvar. Vi är 8-9 personer i bilen som på nära håll får en upplevelse vi aldrig ska glömma. Vi lämnar inte parken förrän solen är på väg ner igen. En otrolig upplevelse!

Tanzania December 2009 – Vi HÖR geparden äta!

Jag ska fylla 40 och vi är på min drömresa. En veckas safari i Tanzania och en vecka sol och bad på Zanzibar. Vi hoppas förstås få se The Big Five och det får vi, men vi får se så mycket mer!

Redan första dagen fick vi se fyra av The Big Five, men det var andra dagen som var häftigast. Eller… häftigast är fel ord, mäktigast kanske är mer passande. Vi är i Ngorongoro, vår guide Didas är skicklig både på att spåra och köra. Vi (Martin, jag och barnen) har en egen bil med chaufför och även ägaren från vår resebyrå är med.

Så bara händer det! Det fladdrar till i gräset och Didas pekar, i gräset sitter en gepard och flämtar. Vi tror att det är en hona, hon har precis fällt en tomsongasell och pustar ut ett ögonblick. Innan gamarna och hyenorna fattar vad som hänt måste hon äta så mycket hon hinner. Vi står max fem meter bort och ser blodet i hennes vackra ansikte och hör hur hon biter och sliter i sitt byte. Det kan tyckas otäckt, men så där mitt i naturen, mitt i ögonblicket, känns det mest naturligt. Geparder är så otroligt vackra med sina färger och mönster. Vi studerar henne i tystnad en lång stund, innan vi låter henne äta vidare. Parken ska stänga, vi måste ut innan dess.

Dominikanska Republiken Januari 2020 – Knölvalarna har uppvisning

Jag ska fylla 50 och vi rymmer till Västindiens sol. Det enda jag önskar på min födelsedag är att få se valar och att ta den där perfekta bilden av en valfena som är på väg ner i vattnet. Det fick jag! Fast inte på min födelsedag, utan dagen innan.

Vi åker från Bayahibe innan solen går upp, korsar hela ön och stannar slutligen i Semana. Där hoppar vi på en båt med en skeppare som vet var valarna finns. Guiden på båten lovar att vi ska få se många, kanske 50 stycken. Vi hoppas att vi ska få se en…

Efter bara en liten stund ser vi en knölval blåsa ut vatten, men det är på långt håll och vi hinner inte ens ta en bild. Var det allt? Lite orolig hann man bli innan vi såg en till och en till och en till. Hela familjer simmade runt oss och vi kunde inte få nog! Men jag hade fortfarande inte sett den där perfekta stjärtfenan…

Båten fortsätter att cirkulera, fler valar simmar runt oss, det nästan kokar i vattnet stundtals och till slut börjar en av valarna att hoppa! Kameran går i serieläge, jag håller bara ner knappen och får min bild! Jag missar själva hoppet, men det får Martin i sin kamera. När jag laddar över bilderna till mobilen ser jag att bilden är nästan perfekt och jag är så nöjd! Jag har min bild, min födelsedagspresent till mej.

Tre häftiga möten som gett minnen för livet och några riktigt häftiga bilder. Det finns fler tillfällen, men jag nöjer mej med dessa just nu. Sen finns det ju även naturupplevelser som har det där lilla extra – men de tar vi en annan gång.

Berätta gärna om din häftigaste djurupplevelse eller drömmer du om något alldeles extra?

Då blir det väl Staycation då!

mars 27, 2020 Marlene Comments 2 kommentarer

Vi har lagt om alla semesterplaner och tänker att 2020 spenderas mestadels på hemmaplan. Nu blir det staycation för hela slanten!

Staycation betyder att man semestrar på hemmaplan. Jag vidgar begreppet lite och låter det gälla hela Sverige typ. För några månader sedan var det mest ett sätt att vara hemma och samtidigt ha semester på ett kul sätt i sin egen stad – i år blir det nog ett sätt för de flesta att semestra har jag en känsla av. Oavsett i vilket land man bor, de flesta kommer nog att stanna i sitt land 2020.

Att semestra på hemmaplan har en mängd fördelar! Man behöver inte packa särskilt mycket, bara kasta ner några ombyten så är man klar. Restiden är kort, bara ta pendeln/bussen dit man ska och checka in. Enkelt sagt alltså. Man kan iaf glömma det där med stora flygplatser, långa incheckningsköer och böket i säkerhetskontrollen.

När vi semestrar i vår egen stad behöver vi heller inte göra så mycket research innan. Vi har rätt bra koll på vilka restauranger och sevärdheter man ska besöka. Dessutom kan semestern bli spontan, man kan bestämma sej på ett par timmar och åka dit näsan pekar. Kanske besöka alla de där platserna man velat se, men inte kommit till skott – nu kan det bli av!

Å självklart gillar miljön att vi semestrar hemma! Det kan vi aldrig komma undan. Nytagna satellitbilder över världen visar en helt annan scen än vi tidigare sett. Delfiner i Venedigs kanaler och klarblått vatten… det säger rätt mycket. Å all tid vi sparar på att inte åka långt bort, kan vi istället utnyttja för att bara njuta av vår vackra närmiljö, som i mitt fall är Stockholm.

I år kommer vi därför att utforska Stockholm lite mer, till att börja med. Sen blir det lite mer av Sverige hoppas jag. Jag har tillsammans med barnen åkt hela vägen mellan Smygehuk och Treriksrös, men det har inte Martin gjort. Nu vill jag visa honom smultronställena norröver, som tex Sala Silvergruva, Falu Koppargruva, utsikten över Siljan och från Åreskutans topp, Lapporten, Ishotellet och renarna på fjället i Abisko. Treriskröset är iofs inte så mycket att se upptäckte barnen och jag, men är vi ändå där uppe så nog sjutton ska vi ta oss dit också!

2020 utforskar vi Sverige, sen tar vi oss ut i världen igen!

Stratford upon Avon – en favorit!

mars 25, 2020 Marlene Comments 2 kommentarer

Idag skulle jag åkt till Lancashire i England, av förklarliga skäl blir det inte så. Det kanske blir en annan gång, jag åker ju lite då och då. Jag kan alltså inte berätta om just det, däremot kan jag berätta om Stratford upon Avon som är en av mina stora favoriter i England.

Stratford upon Avon ligger ca 2 timmar nordväst om London. Man tar sej enkelt dit med tåg från både London eller tex Birmingham. Själva staden är pytteliten, med typ två huvudvägar som går igenom den pittoreska lilla staden. Kanalen rinner genom den lummiga, otroligt vackra och lite småsömniga ”byhålan”, som jag föll pladask för när jag var där i mars 2017.

Stratford upon Avon är nog mest känt för att det var där som William Shakespeare föddes och även ligger begravd. Man kan faktiskt lätt följa i hans fotspår från vagga till grav på bara en dag. Smartast är att köpa en biljett som täcker entrén för alla platserna.

Shakespeares föddes 1564 i ett litet korsvirkeshus som fortfarande finns kvar och går att besöka. Det är inrett i 1500-talsstil och kastar in besökaren i den tiden då Shakespeare levde. Jag var vid det tillfället inte ett dugg intresserad av Shakespeare, men blev mer än fascinerad över huset, utställningen och den vackra trädgården. Såklart ville jag veta och se mer!

En liten bit från ”Birth House” ligger skolan Shakespeare Schoolroom & Guildhall. Här gick lille William i skolan som även fungerade som tingsrätt, där hans pappa tjänstgjorde som domare. Det är med lite ”Harry-Potter-Feeling” man går upp för trapporna till skolsalarna. Rektorer sedan många generationer tillbaka sitter på väggarna och tittar ner på en. De gamla bänkarna står kvar och delar av skolan används än idag, men de gamla skolsalarna används mest för att visas upp. Här kan man se ett par olika korta filmer och få information av lärare (skådespelare) i tidsenliga kläder.

Shakespeare blev förälskad i Anne som bodde en liten bit bort. Huset där hon bodde i finns kvar än idag, och kallas just Anne Hathaway Cottage. Det är lite större än huset som Shakespeare föddes i och har en alldeles fantastisk trädgård med en vacker äppellund. Det var hit den förälskade poeten gick för att fria till Anne, som blev hans hustru 1582.

Shakespeare bodde och arbetade i London under en tid, men återvände till Stratford och flyttade då in i New Place. Huset finns inte kvar, då ägaren efter Shakespeare tröttnade på folk som ville titta på huset och inkräktade för mycket – så han rev det! Men man har markerat var huset stod och var de olika delarna av huset låg, i den trädgård som finns kvar, och i grannhuset har man en liten utställning om huset. Trädgården är däremot kvar, otroligt fin och med flera häftiga statyer från hans olika pjäser.

Paret fick tre barn. Den äldsta, Susanna, gifte sej med en läkare och flyttade in i Hall´s Croft. Ett hus i ungefär samma stil som de andra, men lite finare och lite större – de var lite rikare och hade det ganska bra. Idag finns här en liten utställning på övervåningen, med historia och arbetsverktyg som läkare använde i början av 1600-talet.

Går man till fots från Hall´s Croft tillbaka till Stratford passerar man kyrkan där nästan hela familjen ligger begravd. Inne i kyrkan alltså, inte på kyrkogården. Shakespeare köpte plats inne i kyrkan, för så gjorde de fina familjerna minsann. Kyrkan är ganska liten men väldigt fin! Det kostar 3 Pund att se graven.

Har man sett så här mycket och lärt sej allt om Shakespeares liv så måste man förstås besöka hans teater och se något av alla hans verk. Vi hade lyckan att se Julius Caesar på Shakespeare Theater som ligger vackert vid kanalen. Vi åt även middag i restaurangen inne på teatern före föreställningen och såg även där en utställning med scenkläder från olika föreställningar. Vilken upplevelse och vilken häftig teater! Här behöver man inte bekymra sej för dåliga platser, man ser bra överallt.

Nu kan det ju verka som att Stratford Upon Avon bara handlar om Shakespeare, men där finns annat att se och göra också. Att bara promenera längst kanalen är fantastiskt, för att inte tala om att ta en kanalbåt och långsamt flyta fram på vattnet. Här finns förstås även en mängd små mysiga pubar, vi är ju trots allt i England. Men visst, Shakespeare har en stor del i staden och det är inte alls något som stör, tvärtom!

Detta är en av de mysigaste små städer som finns på en engelska landsbygden, tycker jag och många med mej. Har ni varit där? Har ni kanske någon annan favoritstad i England? Berätta!