Browsed by
Tagg: resa

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Gambia 28/12 – hänger ni med?

Då har vi äntligen bokat nästa vinterresa, den 28 december runt 15.30 får jag äntligen återse mitt kära Gambia. Jag har tjatat om detta flera gånger och gör det igen – ni är mer än välkomna att följa med oss!

Skillnaden den här gången är att vi förmodligen inte har några barn med oss och att vi byter till ett nytt hotell. Det är samma strand, men ett annat hotell. När jag var i Gambia första gången, 1990, bodde vi på African Village som ligger i Bakau som då var turistområdet. Nu finns där nästan ingenting…

När jag kom tillbaka med familjen efter massor med år bodde vi på Bakotu Hotell och till Kotu-området som då var turistorten. När vi var tillbaka för ett par år sedan bodde vi på samma hotell, men nu hade turisterna rört på sej igen och det var Kololi-området som gällde. Kololi som var en nästan tom strand, den finaste och lyxigaste, när jag jobbade där. Det var där de rika bodde, omgivna av absolut ingenting. Idag är det mängder med hotell, butiker och hus där.

Hotellet vi valt den här gången heter Sunset Beach och ligger mellan Kotu och Kololi, närmare Kotu kan man väl säga. Det blir lite avsides, men på stranden. Inte där de flesta turisterna bor, utan lite lugnare. Dessutom är det all-inklusive som vi börjat välja, för att helt och hållet slippa allt som kräver minsta tankeverksamhet. Då behöver vi inte tänka på något mer än att bara ha semester och sätta oss vid dukat bord som vi redan betalat för.

Jag avskyr att leta efter en bra restaurang varje gång jag ska äta och Martin tycker om att testa olika rätter, så detta passar oss. En del menar på att vi därmed inte bidrar till landets ekonomi och det kan man väl ha rätt i till viss del. Å andra sidan hjälper vi en hel by, så vårt samvete är ganska rent ändå. Å det är där som ni kommer in i bilden! Besöket i byn gör vi gärna tillsammans med er! Det är en upplevelse för livet som förändrar en för alltid!

Om ni vill hänga på så bokar ni alltså in er på viket hotell ni vill och sedan bestämmer vi dag för vårt besök i byn. Vi finns där för frågor, tips och allt annat som kan uppstå på en resa till en ”udda” destination och fixar såklart även transporten till byn. Vi brukar åka dit i början på semestern så att man hinner smälta upplevelsen lite innan man åker hem. Då hinner man dessutom fundera på om det är något mer man vill hjälpa till med innan det är för sent.

Allt började med Smile och min yngste son, när de lärde känna varandra på en solstol i skuggan på stranden i Kotu. Smile åker alltså från byn för att jobba där turisterna finns, hans mamma och alla syskon är kvar i byn och ska försörjas på det lilla som han tjänar ihop. Hans mamma lagar mat till tio personer en gång per dag, så det är klart att vårt besök är välkommet – vi har med oss mat för flera månader. Så ni förstår vilken skillnad ni kan göra! I byn finns många familjer som behöver hjälp.

Vi åker 28 december kl 06.10! Allt är bokat! Hänger ni med?

Sal – Kap Verde – Solen och vindarnas ö i Afrika

Sal – Kap Verde – Solen och vindarnas ö i Afrika

Man brukar ju säga att Öland är solen och vindarnas ö, Kap Verde är isf solen och vindarnas ö i Afrika. Så är det verkligen, det är massor med sol och massor med vind. Å låååånga härliga stränder!

Det ska göras klart direkt: klarar man inte blåst så ska man nog tänka ett varv extra innan man bokar Kap Verde, iaf om man ska åka dit i december/januari när det blåser som mest. Då blåser det nämligen rejält, dygnet runt. Det ska vara lugnare andra tider på året och även på andra öar än Sal. Vi var förvarnade, ändå blev det lite jobbigt i längden. Jag vill gärna ligga på stranden och sola, det gick inte. Men långa härliga promenader kunde vi ta och inte en enda svettig människa behövde man träffa, sånt gillar jag!

Kap Verde är en ögrupp strax söder om Kanarieholmarna och väster om Gambia/Senegal. Det tar ca 7.5 timme att flyga direkt och är bara två timmars tidsskillnad. Solen skiner året om och regnar det så är det oftast på vår sommar. Sånt gillar jag också!

Vid inflygningen ser man de långa härliga stränderna och vi var glada att vi kom så pass tidigt på dagen att vi faktiskt kunde gå en promenad längst stranden redan första dagen. Flygplatsen är liten, ändå tar det ganska lång tid att krångla sej igenom passkontrollen och få väskorna. Men sen är transferns kort, hotellområdena ligger bara någon kvart-halvtimma från flygplatsen. Först ligger ett mindre åt höger, sedan kommer man till änden på ön – där ligger Santa Maria och alla hotell på rad längst udden.

Vi bodde på Vinghotellet Smartline Criuola som låg i slutet av hotellraddan och kanske 10 minuter från piren i Santa Maria. Piren är en plats som alla vet var det ligger efter något dygn och de flesta sedan har som riktmärke. Det är runt piren som allt händer. Där kommer fiskarna in på morgonen och kvällen, här kan man snorkla och ta båtturen från. Här finns butiker och restauranger. Går man åt andra hållet från vårt hotell sett så finns ytterligare ett eller två hotell, sedan är det bara byggplatser. Går man tillräckligt långt, kanske en halvtimma, så är man helt ensam på stranden – det var där vi tog bilderna på mej i klänning.

Till Kap Verde åker man främst för att man gillar sol. Man kan nog säga att det är en av de mest solsäkra platser som finns och värmen är torr, inte fuktig. När vi var där i början av januari var det runt 25-26 grader varmt varje dag, ibland något varmare. Många åker också dit för att kite-surfa, det är ett paradis för alla vattensporter och särskilt för dem som kräver vind förstås. Överallt ser man mängder med kite-skärmar och mer än en gång jagade vi förrymda brädor och även skärmar som rymt från sina ägare.

Kap Verde är otroligt fint. Det är långa stränder, mängder med vackra blommor och både färgglada kläder och färgrik mat. Gillar man att fota har man ett helt paradis framför sej, bara att knäppa på – alla bilder blir bra och kräver inga filter. Vinden gör dock att det blir ett naturligt filter av sand över precis allt, så var noga med att rengöra kameror, mobiler, glasögon mm när ni varit ute. Vi hade allt med oss överallt, inget blev förstört tack o lov, trots att det var sand i varenda springa.

Det finns inte jättemycket att göra på Kap Verde, utbudet är ungefär som på vilken annan mindre  paradisö som helst. Det finns jättefina restauranger med otroligt god mat, en och annan nattklubb/casino och mängder av mysiga barer förstås. Det är billigare än hemma, men inte jättebilligt. Man tar sej enkelt runt med lokaltrafiken den är jättebillig, det kostar typ 1 eller 2 euro vart man än vill åka. Det finns inga tidtabeller utan bussen går när den är full, enkelt. Vi åkte in till huvudorten på Sal en dag, där kan man besöka marknaden och tv-tornet med utsikt över hela ön. Det räcker med en halvdag för en sån tur. Om man inte vill se mer förstås och fortsätter till saltbassängerna, då ska man nog avsätta en hel dag. Men saltbassänger finns det även i Santa Maria, även om de inte är lika stora. Ving har en rundtur som vi hörde var väldigt omtyckt.

Vi var på semester för att vila, det var lixom huvudsysslan och prio1 och det var Kap Verde perfekt för. Samtidigt så var vi förstås nyfikna på landet och ön och ville ta mängder med bilder eftersom det var så otroligt fint. Så våra dagar var ganska enkla och same same… jag vaknade oftast vid 7 och tittade på soluppgången, vi åt en lång frukost och låg vid poolen och solade fram till lunch. Efter lunch tog vi en lång promenad på stranden och hade förstås med kameran. Eftersom det blåste så pass mycket så var en promenad bästa sättet att utnyttja stranden, så vi gick i flera timmar per dag och tog mängder med bilder. Vi bytte håll typ varannan dag och gick så långt man kunde åt bägge hållen. Dusch innan middagen och på kvällen satt vi och jobbade och kollade mail, mobil osv, i lobbyn där wifi funkade hyfsat.

Det finns mängder med utflykter att göra, både på land och i vattnet. Men vi valde bort detta den är gången, just för att bara ta det lugnt. Vi tränade inte ens, trots att vi valt ett hotell med gym – våra promenader blev enda träningen den här gången och det kändes helt ok. Det blev trots allt ca 15000 steg om dagen ändå…

Två veckor kändes helt ok, trots att jag skulle kunna vara borta hur länge som helst bara för att det är sol och varmt. Jag vet inte om vi kommer tillbaka, kanske inte till Sal – men möjligtvis till någon annan ö. Det skulle vara intressant att se flera andra öar och jämföra dem när det gäller framförallt blåsten, men även naturen osv. Jag var nyfiken på Kap Verde och är glad att vi nu sett iaf en av öarna, det är som en blandning av Jamaica och Gambia. Lite africancaribbean på något sätt.

Å det är som sagt ett paradis för surfare och fotografer! Vi tog helt fantastiska bilder! Bara därför skulle jag kunna åka tillbaka flera gånger  🙂

Matka – Nordens största resmässa

Matka – Nordens största resmässa

Rwandas monter

Det har gått i ett senaste veckan. Jag har knappt hunnit sitta ner, ännu mindre sitta ner och skriva i lugn och ro. Lugn och ro måste jag nämligen ha när jag skriver, annars blir det bara en massa svammel. Jag ligger alltså efter med en massa spännande saker som jag vill berätta om. Vi börjar med Matka!

Förra onsdagen drog jag iväg till Helsingfors efter några timmar på Formex. Från mässa till mässa lixom… 16.45 lämnade Silja Symphonie Värtahamnen, vi var 100 resesugna skribenter, bloggare, journalister och resebyrårepresentanter som såg fram emot ett par spännande dygn tillsammans. Jag kände kanske tio stycken innan jag klev ombord, när jag klev av på fredagen kände jag betydligt fler!

De flesta åkte i par med en kollega, vän eller partner – jag åkte ensam. Det är helt ok för mej att åka ensam, även om det är roligare med sällskap – särskilt om Martin är med. Men nu var han tvungen att jobba, så det fick bli så här. Redan vid välkomstdrinken hittade jag folk jag kände, några som vi reste till Finland med i somras. Lite senare vid middagen träffade jag ytterligare en från den resan, Peter, som jag sedan skulle tillbringa större delen av resan med. Peter är resejournalist och ett riktigt reseproffs. Han har varit över hela världen och bla både skrivit och fotat för National Geographic. Han tar fantastiska bilder och hade nyligen två hela uppslag om Sidney i DN. Peter är inte bara otroligt bra på det han gör, han är dessutom väldigt trevlig och generös.

Peter och Björn

Det föll sej rätt naturligt att jag höll mej till honom och hans kompis Björn. De reser ofta tillsammans och är goda vänner, nu släppte de in mej i sin lilla gemenskap. Jag vet inte om det har med saken att göra, men bägge har fruar och är typ 20 år äldre än mej. Det kanske låter udda, men jag kommer oftast bra överens med äldre män och de brukar gilla mej. Så de blev mina ”gubbar” och vi hade så roligt och det blev alldeles försent bägge kvällarna.

På torsdagsmorgonen var vi framme i Helsingfors och blev bussade till mässhallarna. För mej är det enklast att gå ensam på en mässa, då kan man bestämma själv vem man vill prata med och hur lång tid man vill titta på olika saker. Så jag sa bye bye till gubbarna och traskade iväg. Tydligen är Matka Nordens största resemässa med sina nästan 100 utställande länder. Jag hade träffat flera av de olika representanterna på en annan mässa i Stockholm nyligen, så jag passade på att uppdatera de kontakterna lite. För mej handlar det mest om att hitta nya spännande resmål att skriva om och därför hitta nya bra kontakter. Jag hittade några riktigt spännande, vi får väl se vad det kan leda till…

När jag sett det jag skulle mötte jag upp Peter igen vid Italiens monter, där vi bägge fick en pratstund med Anna som vi båda två rest med tidigare. Så gick bussen tillbaka till båten och det var dax att vända fören mot Stockholm igen. Vår resa tillbaka började med varsitt glas champagne som gubbarna tyckte att vi var värda efter att ha gått massor under dagen. Sen blev det en tur i taxfree innan middagen. Vi satt länge och åt och pratade. Flera satte sej vid vårt bort och vi hade så himla trevligt. Efter maten gick vi till nattklubben, där finns en bar bakom scenen och där kan man faktiskt höra vad man säger till varandra. Det var tydligen ingen annan som hittade dit för vi var alldeles ensamma där, så där satt vi och pratade om precis allt hela kvällen.

Peter och Jag förra sommaren

Jag uppskattar verkligen samtal som de jag hade där på båten. Här sitter jag med 71-årig Björn som varit VD på ett skitstort företag och haft med alla möjliga
auktoriteter att göra. Han berätta generöst om sitt liv, ger mej råd och
tips för mitt fortsatta liv. Precis som Peter som är gör som är några år yngre än Björn. Peter är även villig att försöka hjälpa mej att sälja några av mina
texter och vill att vi ska ses då och då för att uppdatera varandra på
det som händer. Två män, bägge framgångsrika, som inte har ett dugg med
mej att göra men som ändå vill göra något för mej. Jag vet inte riktigt
vad jag ska säga utan blir bara så otroligt tacksam. Det brukar vara jag
som hjälper folk, inte tvärtom. Jag kan säga att detta gjorde hela min
resa! De där timmarna tillsammans med mina fina ”gubbar” var de allra
bästa och jag hoppas jag får fler såna kvällar.

Detta är
nätverkande när det är som bäst! Å det var där på båten som jag knöt
några av de bästa kontakterna som jag hoppas ska leda till roliga möten
och projekt. Jag hoppas förstås också att jag kan hjälpa någon i min
tur. Å så verkar det faktiskt bli… Peter är inte jättehaj på den
digitala världen, men det kan ju jag hjälpa honom med! Kanske kan vi
göra något tillsammans? Vi får väl se  🙂

Mina fem favoritländer!

Mina fem favoritländer!

Min pappa var pilot, flyglärare och hade eget flygplan. Mitt ex är elektriker på SAS. Min fd svärfar var instruktör på SAS. Jag har gått Turism- och Reseliv. Förutsättningarna för att resa har funnits och utnyttjats väl.

Jag har rest mycket. Ju mer man reser, desto mer vill man se. Tycker iaf jag. Min bucketlist är i stort sätt avklarad, men visst finns det ställen kvar som är intressanta. Imorrn är jag i Finland på en gigantiskt resmässa med hundratals utställare från hela världen. Där hoppas jag få nya uppslag och idéer på platser att resa till och skriva om. Men just nu tänkte jag ge er mina fem favoritresmål i världen. Är ni med!

1. Egypten!

Egypten har allt! Vita stränder, azurblått vatten, god mat och massor av spännande historia och kultur. Många avstår från att åka hit pga oroligheterna i Kairo, men av dessa märks det ingenting nere på badorterna. Vi var till Marsa Alam förra vintern och allt var lugnt och skönt. Egypten har något för alla, den som vill kan dyka eller snorkla och den som vill kan uppleva landets kultur. Jag själv älskar kaoset i Kairo och kulturen i Luxor. Det är kort flygtid, ingen tidsskillnad och i princip solgaranti året om.

2. Gambia

Några kanske höjer på ögonbrynet och undrar varför jag inte sätter mitt andra hemland överst. Men sanningen att säga så finns det inte jättemycket att göra mer än att sola och bada. Om man inte gör som oss förstås och åker ut på landsbygden, kollar in huvudstaden Banjul eller tar en båt och myser på Gambiafloden. Gambia har en ganska obehaglig med intressant historia iom slaveriet. Här finns byn som Kunta Kinte rövades bort ifrån. Ön där man samlade slavarna innan avfärd till resten av världen ligger bara någon timma med båt från huvudstaden. Fördelarna med Gambia är att det är hyfsat nära, ingen tidsskillnad, fantastiska (folktomma) stränder, god mat och solgaranti.

3. Safari i Tanzania

Det häftigaste man kan göra i resväg, alla kategorier! Att befinna sej ute på den afrikanska savannen och stå öga mot öga med en hyena eller zebra är som att vara huvudperson i en naturfilm. Att få se de där mäktiga djuren, livs levande i sin egen miljö är magiskt. Men det är ingen semester! Det är långa dagar i bil, man är dammig och det går dagar mellan duscharna. Därför kan det vara skönt att ta en vecka på tex Zanzibar efteråt. Där är otroligt vackert! Det är långt till Tanzania och dyrt med safari, men värt precis vartenda öre!

4. Sri Lanka

Enda stället i Asien som jag kan tänka mej att åka tillbaka till. Sri Lanka har fina stränder, men även höga berg och tät bush. Det är enkelt att ta sej fram på egen hand och allt är väldigt billigt. Maten är god och människorna supertrevliga. Ett tips är att åka till Pinnawela, där elefantbarnhemmet ligger, så välorganiserat och fint. Man får vara med när elefanterna badar och kela med dem om de vill. Har man tur får man mata elefantbebisarna med gigantiska nappflaskor. Jag skulle kunna åka tillbaka direkt om det inte var det där med tidsskillnad som jag har så svårt med.

5. USA
Här finns allt! Stränder, äventyr, shopping… något för alla! New York är en av favoriterna. Här finns massor att se och man tar sej enkelt fram med fötterna. Sevärdheterna tar lixom aldrig slut, man måste åka hit flera gånger. Till NY åker iaf jag mest för att gå på teater och shoppa. Florida är en annan favorit och då är det förstås stränderna och nöjesparkerna som lockar. Favoriten är Universal Studios! Så roligt att gå runt och tittat på rekvisita från stora filmer och få veta mer om allt. Sea World är en annan favorit, särskilt avdelningen för skadade djur som man hjälper så mycket man kan. Självklart kan man inte lämna Florida utan att besöka Disneyworld, det är ju ett måste för alla åldrar. Jag har även bilat i USA, inte tvärsöver men mitt i och det är ganska häftigt att sitta på punkten på Four State Corner. Enda stället där fyra stater möts.

Jag har numera väldigt svårt med tidsskillnad och blir inte människa på minst en månad efter att jag kommit hem, så jag åker helst rakt ner. Men vi ska nog göra några resor till annat håll också vad det lider… om inte annat har jag ju den där resan till Samoa som hägrar och Martin vill se Japan. Jag läste om ögondroppar eller nåt sånt som skulle underlätta jet-lag, vi får väl be att bli försökspersoner eller nåt…

Hur ser er favoritlista ut? Varför? Har ni också svårt med jet-lag?

Det slutade inte så bra…

Det slutade inte så bra…

Så är vi hemma igen efter två fantastiska veckor på Kap Verde. Tyvärr slutade det inte så bra, man ska tydligen inte ta det där sista åket – eller i mitt fall sista doppet…

I onsdags gick vi som vanligt vår promenad på stranden på eftermiddagen. Det blåser alltid, men det blåste mer än det tidigare gjort. Dock är det långgrunt, så badar man längst strandkanten är det ingen fara. Klart vi ville bada sista dagen!

Vi gick en bit bort, ungefär där vi fotade några dagar tidigare. La våra grejer på långt avstånd från vattnet, eftersom vågorna gick långt upp. Å hoppade i! Vattnet var varmt och det var jätteskönt. Martin låg kvar i vattnet medan jag gick upp för att torka. När jag är nästan uppe kommer en rejäl våg, mycket större och starkare än de andra, som bokstavligen sveper undan mina ben. Det är lite uppförslutning och jag landar på ryggslutet i någon decimeter vatten. Just nu gör det inte ont, jag skrattar bara.

När jag suttit och torkat en stund känner jag att det faktiskt gör ganska ont i rumpan/ryggen och tänker att det väl går över snart. Vi går tillbaka till hotellet, det gör inte ont när jag går tack och lov, så benen är det inte fel på. Martin inspekterar mitt rumpparti och konstaterar att det iaf inte syns något. Så länge jag står och ligger känns det heller inte särskilt mycket. Men när jag sitter…

Jag sover hyfsat på natten, dagen efter har jag väldigt svårt att resa mej när jag suttit. Att sätta sej går hyfsat, men att resa sej gör plågsamt ont. Jag måste sitta på ett särskilt sätt och undviker att byta ställning. Nu ska jag alltså sitta på ett flyg i 7,5 timme… jabba…

Hela flygningen blir väldigt jobbig! Jag kan sätta mej, men får ha flera kuddar bakom ryggen för att sitta någotsånär bekvämt. Jag börjar nästan grina varenda gång som jag måste byta ställning och njuter när jag sätter mej på toaletten där det inte är något tryck mot rumpan/ryggen. Nu har vi insett att svanskotan förmodligen blivit stukad eller nåt sånt. Hade den varit bruten eller haft en spricka borde det gjort mer ont. Det enda jag tänker är att jag bara ska klara av flygresan och bilresan de 7 milen hem, sen får vi ta ställning till hur vi ska göra med resten.

När vi kommer hem är klockan nästan 3 på natten och jag somnar totalt slut. På morgonen är allt mycket bättre, jag kan sitta och resa mej utan att grina – men det gör så klart förfarande ont. Jag kan ändå fungera hyfsat normalt och tänker att jag låter det bero, men träna kan jag såklart inte. Så just nu är läget att jag väntar till måndag och ser hur allt är då. Just nu kan jag sitta nästan normalt, det gör mest ont när jag reser mej.

Det var en rejäl smäll jag fick, Jag var inte oförsiktig, det var en ren olycka. Klart jag vet att vatten och vågor har kraft, men att en våg som nästan klingat ut och är halvvägs uppe på stranden kan ha sån kraft att den slår undan benen på en var lite oväntat. Jag ska nog ändå vara glad att det var lite uppförsbacke och fanns lite vatten som dämpning. Och att det inte fanns några koraller eller stenar där jag landade. Det gör ont just nu, men om några veckor är nog allt som vanligt igen.

Jag har bara varit med om en så jobbig flygresa en gång tidigare och det var när vi flög från Zanzibar och jag hade salmonella. Då var det några timmar till som skulle klaras av, ”skitjobbigt” rent bokstavligt… Men nu är jag iaf hemma, det är alltid skönast att vara i sitt eget land när man inte mår helt bra. Nu får vi se hur saker och ting läker, det blir som det blir.

Har du någon erfarenhet av stukade svanskotor? Berätta!

Bussen går när bussen är full

Bussen går när bussen är full

Kap Verde består av en massa öar, Sal är bara en av dem.
Även om Sal kanske är den mest turisttäta ön, så är det inte här huvudstaden
ligger. Men det finns förstås en större ort även här och den heter Esparagos
och ligger nästan mitt på ön. I måndags testade vi öns lokaltrafik och tog oss
dit.
När vi besöker ett nytt ställe så använder vi alltid
fötterna för att se så mycket som möjligt. Här om dagen tog vi en liten lätt
promenad på 3 timmar och hittade då till slut fram till Saltbassängerna. Då
gick vi även förbi Santa Maria busstorg och bekantade oss lite med detta. Så i
måndags lämnade vi hotellet för att ta lokalbussen till Esparagos. Här finns ingen
busstidtabell utan bussen går när bussen är full. Enkelt. Vi hade tur och var
de sista som fick plats, så det var bara att stänga dörren och hoppas på det
bästa… det är ett under att den höll hela vägen… Vart man än åker kostar det 1
Euro, billigt och bra!
Det är knappt två mil mellan Santa Maria och Esparagos, det
tog inte lång tid att ta sej tid alls. Bussen släpper av alla på samma ställe,
ganska mitt i stan. Vi hade ju ingen aning om vad man sa se där, utan
promenerade bara omkring lite. Tills vi såg ett torn på en kulle och en massa
människor. Dit ville vi gå! Efter lite omvägar och senvägar hittade vi iaf dit
och började vår ”klättring”. Vi hade haft koll på vädret och tog en mulen dag
och tur var det för värmen var det inget fel på! Efter en rejäl serpentinväg
med stark lutning var vi iaf uppe och hade utsikt över nästan hela ön. Helt
otroligt! Man kunde inte se till Santa Maria, men allt annat – så häftigt!
När vi var nöjda och tagit en miljon bilder gick vi ner igen
och hade då bestämt oss för att ta en taxi till Palmeira som vi hört skulle
vara en mysig kuststad. 4 Euro kostade taxin som släppte av oss i nån slags
citykärna… här fanns mycket riktigt en liten hamn, men i stort sett inget mer –
eller också var vi på fel plats… vi tittade lite på fiskgubbarna som fixade med
sina båtar, kollade runt lite i byhålan och när vi såg en buss gå tillbaka till
Esparagos hoppade vi på den. Sen var vi ganska nöjda och tog nästa buss tillbaka
till Santa Maria igen. Planen var att äta lunch i Palmeria men som det nu föll
sej var vi tillbaka på hotellet innan lunchen var slut.
Man kan väl inte säga att varken Esparagos eller Palmeria
var särskilt mycket att hänga i julgranen, men nu har vi iaf sett det. Vi kunde
konstatera att klasskillnaderna är tydliga överallt på ön, men kanske ännu
tydligare i Esparagos. Här blandades jättefina hus med plåtskjul. På baksidan
av tornet som vi besökte, såg vi ett av de fattigaste områdena på ön. Här var
det bara fyra väggar av korrugerad plåt. Eftersom det inte finns något
grundvatten så växer det knappt någonting. Det är platt och bara en massa sand.
Och det blåser, precis hela tiden. Det kan verkligen inte vara lätt att leva
här om man inte har pengar. Genast går tankarna till ens behagliga liv hemma
och hur mycket vi gnäller i onödan. Vi är rätt bortskämda.
Klart man skulle vilja hjälpa, men man kan ju inte hjälpa
till överallt. Vår by i Gambia har det i stort sett lika dåligt, skillnaden är
att där kan man iaf i bästa fall odla lite ris och kanske en och annan frukt.
Även om vi inte gör skillnad för någon här på Kap Verde mer än som turist, så
känns det bra att vi hjälper till någonstans i världen. Vi engagerar oss i
Gambia och vi vet att andra engagerar sej här på Kap Verde. Ingen kan göra allt
– men alla kan göra något.

Imorrn åker vi hem efter två berikande veckor. Jag kan
absolut rekommendera alla att åka hit, alla som står ut med konstant blåst
alltså… stränderna är otroligt fina, det är lagom lång flygresa och bara två
timmars tidsskillnad. Ett bra resmål helt enkelt. Jag kommer att utveckla det
mer när jag kommit hem och landat lite. 
Nu ska vi bara njuta av den sista dagen
och ta vara på de sista solstrålarna innan det är dags för den svenska vintern
igen. Guuud som jag kommer att sakna solen och värmen!!!
Matsedel v 2

Matsedel v 2

Hur går det för er? Första veckan på nya året och nyårslöftet är avklarad! Jag har bara ett enda löfte som jag avger till mej själv varje år; att bli snällare mot mej själv och ta ännu bättre hand om mej själv. Man kan nämligen aldrig blir för bra på det  🙂

Här på Kap Verde går livet i en väldigt lugn takt. Vi vaknar ungefär när solen går upp och äter en lång frukost ute i solen. Mycket frukt och ägg blir det, precis som hemma. Vi tar gärna en liten promenad på förmiddagen innan det blir för varmt och sen tillbringas resten av dagen på en solsäng med en bunt tidningar. Till lunch blir det oftast någon lättare fiskrätt med grönsaker och ungefär detsamma till middag. Det går alldeles utmärkt att ha all.inklusive även som viktväktare. Efter middagen brukar vi ta en längre promenad. Ibland tittar vi in på hotellets gym innan middagen. Kvällarna blir ganska tidiga så vi verkligen får sova ut ordentligt.

Vi ser semestern som ett superbra tillfälle att skapa bra rutiner. Det är ju då det finns tid och ork. Målet är komma hem utvilade, pigga och fräscha och vårt sätt brukar fungera. Iallafall för oss! När vi kommer hem på fredag kör vi igång med veckomenyn igen.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenatsås 2 SP/2 SP Flex plus pasta
Tisdag: Grekisk Fiskgratäng 6 SP/5 SP Flex plus ris
Onsdag: Nudelwok med kassler fr 21 SP/17 SP Flex för allt
Torsdag: Fläskfilé med svampröra 7 SP/7 SP Flex plus potatis
Fredag: Pasta med räkor och chili 2 SP/1 SP Flex plus pasta
Lördag: Afrikans gryta 9 SP/9 SP Flex plus ris
Söndag: Vitlökskycklinggryta 4 SP/3 SP Flex plus pasta

Ha en riktigt fin vecka!

Nyårsafton på Kap Verde

Nyårsafton på Kap Verde

Tänk att det redan gått en vecka på det nya året! Nu är det
bara 24 veckor kvar till midsommar och 50 kvar till jul! Tiden går så jäkla
fort!

Vår nyårsafton blev väldigt lugn. Vi hade ett fantastiskt
väder här på Kap Verde, med strålande sol och klarblå himmel. Förmiddagen
spenderas i en solsäng och på eftermiddagen tog vi en lång promenad på
stranden. Vi gick bla förbi där man riggade nyårsfyrverkerierna och såg att man
höll hårt på säkerheten. 
Området var avspärrat, där var en vakt som kollade att
ingen gick för nära, alla pjäser var riktade mot vattnet och ett riktigt proffs
höll koll på alla grejer. Inga halvpackade män som snubblande försöker få ner
smällare i nån gammal ölflaska och fumlande försöker tända på… Här var säkerheten
först, sånt gillar vi!
Efter vår promenad gjorde vi oss i ordning, tog en drink på
vår veranda och gick sedan till matsalen som var dekorerad till max! Vita dukar
på varje bord, en vinflaska i ett fint ställ, linneservetter, vackra
uppläggningar osv osv. Vi stod först i kön och hann fota lite innan folk
kastade sej över maten. Där fanns mängder med skaldjur av alla sorter, färsk
frukt, härliga efterrätter och en massa annat. Jag tog mest för mej av de
grillade jätteräkorna som var sååå goda! Vi åt länge, njöt av maten, varandras
sällskap och kvällen. 
På promenaden hade vi summerat året och kommit fram till att
2018 bara kan bli bättre än 2017. Att börja här på Kap Verde känns helt rätt,
förmodligen avslutas det i Gambia och det känns lika rätt det.
Efter maten skickade vi sms hem till familjen och gick sedan
och satte oss på vår härliga veranda igen. Kvällarna är varma, så man kan sitta
ute hela natten om man vill. Vi var fortfarande i svensk tid i kroppen, så vid
22.30 var jag rätt trött och gick in och la mej en stund. 23.15 hörde vi
smällare och undrade om man inte kan
klockan här på ön. Det var ju flera minuter kvar till tolvslaget!
Strax innan 24 gick vi ut på stranden, tillsammans med en
massa andra människor från hotellet. Vi gick åt det håll där vi sett
arrangemangen för fyrverkerierna, och väntade… och väntade… förgäves. 00.15
hade det fortfarande inte hänt något, så då gick vi in… en kvart senare smällde
det! De kan verkligen inte klockan här! Förklaringen fick vi dagen efter när vi
träffade en svenska som jobbar här. Det landar tydligen ett plan strax innan 12
och då får man av förklarliga skäl inte fyra av en massa fyrverkerier, därför
gör man det före och efter. Synd bara att man inte talat om detta för oss
turister…

Så vi lyckades alltså missa två fyrverkerier, å andra sidan
är jag ju inget jättefan av sånt – så det är helt ok ändå. Vi har firat nyår
både på Zanzibar och Egypten utan ett enda fyrverkerier, det är förbjudet där,
och det har gått alldeles utmärkt ändå.

2018 började alltså inte med en smäll,
men med strålande sol och klarblå himmel även på nyårsdagen. En väldigt bra
början om ni frågar mej 🙂

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Promenaden blev lite längre än tänkt…

Livet går sin gilla gång här på Kap Verde. Fortfarande
vaknar vi vid 7 varje morgon, men de senast två dagarna har vi iaf inte sovit
middag. Det betyder alltså att vi sovit ikapp och är betydligt piggare än innan
vi åkte.

Vi har varit här halva tiden nu och har knappt en vecka
kvar. Igår var tydligen den stora resdagen, idag är hotellet nästan tomt.
Tyvärr verkade solen följa med transferns till flyget, för idag är det rätt
mulet tyvärr. Så istället för att parkera på en solstol som vi brukar göra
efter frukost, så snörade vi på oss gympaskorna och gav oss ut på promenad. Vi
skulle bara gå till saltbassängerna här i Santa Maria, som vi hört talas om.
Problemet var att vi inte hade en aning om var de låg.
Eller jo, en aning hade vi… typ till vänster vid
bensinstationen.  Problemet är att det
finns två bensinstationer och den som beskrev detta pekade åt höger… Men vi
började gå och tänkte att det löser sej väl på vägen. Hittade vi inte dit så
hittade vi väl något annat. Ingen av vägarna vid någon av bensinmackarna såg
rätt ut, så vi fortsatte rakt fram. Hittade vi inte saltbassängerna, kunde vi
alltid gå till Botaniska trädgården istället. Åsså kan man ju fråga sej fram!
Första mannen vi frågade hade ingen aning, han var nog ännu
mer vilse i pannkakan än vi var. Men den andre han visste! Så vi vände och gick
med honom tillbaka en bit, tills han pekade ungefär hur vi skulle gå. Vi var
inte tillbaka på rutan ett, men inte långt ifrån… Vi gick dit han pekade och
befann oss väldigt mycket på baksidan av Santa Maria. Här bor folk i skjul och
det finns mycket skräp på gatan, men här och där finns också jättefina hus. Vi tog
sikte på stranden och tänkte att vi kanske ser vart vi ska därifrån. 
Innan vi kom fram till stranden såg vi mängder med
Kite-segel och förstod rätt snabbt att det måste vara Kite-Beach som alla
pratar om, där det är någon form av mästerskap just nu. Vi går väl dit då!
Hittar vi inte saltbassängerna så kan vi ju alltid kolla på surfare istället. Härifrån
fick vi sällskap av en liten hundflicka som rätt var det var hade visat oss
vägen till… Saltbassängerna! Vi hade gått genom sanddyner och tvättäkta
ökenlandskap när vi plötsligt såg dem. Så häftigt!

Området ligger mitt ute i ingenting, i form av två
gigantiska vattenområden med inrutade bassänger. Vi såg redan en bit innan hur marken
blev hårdare och sprack upp här och där. Vitt salt blandades med sanden
överallt. Här jobbade 3-4 män med att ta upp det aldrig sinande saltet ur
vattnet. Runt om var det högar med salt, som jag antar att någon hämtar då och
då och fixar till för att kunna sälja. Vi och hundflickan gick runt och
tittade, fotade och fascinerades. Männen brydde sej inte så mycket, men vinkade
till oss. Det finns större saltbassänger norrut på Sal, dit turisterna
vanligtvis åker – vi var helt ensamma här och väldigt nöjda med det.

Jag fick med mej en stor saltkristall, och efter en miljon
bilder gick vi därifrån. Vid det här laget hade vi gått i drygt två timmar och
redan tagit sisådär 10 000 steg i lös sand. Det fanns ingen skugga alls
och var väldigt varmt, så den där Kite-stranden fick vara. Vi hade nått vårt
mål, hittat våra saltbassänger, var nöjda och kände mest för att gå hem. Så det
gjorde vi! Problemet var bara att hundflickan ocså gjorde det… följde med oss
alltså, trots at vi försökte få henne att gå hem. Hon följde oss hela den långa
vägen tillbaka till hotellet, trots att vi försökte få henne att vända. När vi
kom fram började en annan familj att klappa henne och hon la sej hos dem medan
vi smet iväg till rummet.
Sen såg vi henne inte igen, men det var tack vare henne som
vi hittade rätt! Hade hunden inte gått framför oss när vi irrade runt och hade
vi inte följt henne, så hade vi aldrig hittat de där bassängerna. Det tackar vi
för! Vi får väl se om vi ser henne igen någon dag inne i Santa Maria.
Nu kan vi alltså bocka av en sevärdhet på vår lista, vi har
inte gjort så mycket av den varan än. Men på måndag är tanken att vi ska åka
till Esparagos och Palmeria. Vi tänkte ta lokalbussen, så får vi se om vi
hittar rätt  🙂
På resa som Viktväktare

På resa som Viktväktare

Många tror att det är helt omöjligt att ”sköta” sej när man
har semester eller åker på resa. De flesta avbryter sitt Viktväkteri och tappar bort sej totalt.
Man tänker att man bara ska göra ett litet uppehåll och sen köra igång igen när
man kommer hem. Men så blir det inte alltid… Jag tänker lite annorlunda.
När jag skrev in mej på Vitväktarna i aug 2000 hade jag
aldrig ens försökt att gå ner i vikt innan. Jag gick in i Viktväkteriet med hull
och hår, följde allt till punkt och pricka och blev nästan som frälst
eftersom jag mådde så himla bra. När första utlandsresan närmade sej i oktober samma
år vågade jag inte annat än följa programmet även i Tunisien dit vi skulle
någon vecka. Jag vägde exakt detsamma när jag åkte som när jag kom hem, helt
ok.
Efter detta har det såklart följt några resor, jag har
handskats med dem på olika sätt. De första tre åren vågade jag inte annat än
att följa programmet, sedan dess har jag blivit lite mer avslappnad i mitt
förhållningssätt kan man nog säga. Jag har insett att man både kan njuta, vara
Viktväktare och må bra även på semestern. Man behöver inte vara nitisk, men man
behöver inte släppa taget helt heller. Blir det ett plus så blir det, det tar man bort ganska snabbt igen.
Fram tills för något år sedan vågade jag inte bo på hotell
med all-inklusive. Jag var helt säker på att jag inte skulle klara av att det
bjöds på tex glass hela dagarna eller att det fanns något att äta precis hela tiden. Jag
trodde att jag skulle ta alldeles för stora portioner och dricka litervis med läsk. Efter 15 år som Viktväktare, typ 12 av dem som Guldmedlem chansade vi.
Förra året bokade vi vår första all-inklusive i Egypten, å det gick hur bra som
helst! Det var ju inte ens svårt!!!

Även här på Kap Verde har vi all-inklusive och precis som
sist njuter vi av semester och mat, det sistnämnda i lagom mängder. Ja, det är
en himla massa maträtter. Ja, det är en himla massa efterrätter. Ja, det är
gratis glass, pommes, hamburgare och gud vet vad – hela dagarna vid poolen. MEN
här finns också dignande, härliga salladsbord, solmogna och otroligt goda
frukter och en massa annat. Vår strategi är att först ta från salladsbordet.
Sedan går vi runt bland varmrätterna för att se vad som finns och väljer att
äta EN rätt. Vi dricker vatten till maten och när det är dags för efterrätt kollar
vi även där vad som finns och väljer EN liten bit om det faktiskt inte räcker
med frukten. Vi går ifrån matbordet nöjda men inte proppmätta. 

Detta förhållningssätt låter kanske tråkigt, men det funkar
för oss. Varje dag tar vi en eller två långa promenader och får på så sätt se
stället vi är på lite mer ingående. Efter några dagar brukar lokalbefolkningen
känna igen oss och hälsar glatt. 
Genom att göra medvetna val, eller kloka om man så vill,
brukar vi komma hem några hekto lättare än när vi åkte. Vi tycker inte att vi
offrar något eller har en tråkigare semester för att vi inte kopplar bort
Viktväkteriet helt. Tvärtom faktiskt. Vi utnyttjar vår ledighet till att må
lite bättre och komma i lite bättre form. Så var det verkligen den här gången.
Jag var i superdåligt skick, sönderstressad, hade värk och mådde ganska dåligt. Men med
bra mat, sol på näsan, vila och promenader börjar jag må ganska bra igen. Jag
räknar med att må mycket bättre när jag kommer hem och vara lite lättare än
när jag åkte. 
Jag tänker inte vikt på semestern, men jag tänker hälsa! Å
tänker man hälsa så blir det automatiskt bra mat, lite eller ingen alkohol, vila
och promenader. Ganska enkelt egentligen… För oss funkar det! Det ska bli
spännande att se vad vågen säger när vi kommer hem. Om hälsotänket funkade även
den här gången.