Vad vet ni om Pompeji? Kanske att det är en stad som legat helt begravd under aska i flera hundra år. För mej är Pompeji en stad med en fruktansvärd historia och om människor som i princip begravdes där de stod. Att gå runt här känns lite som att besöka en enorm kyrkogård. Ödmjukheten är stor och känslan svår att förklara.

Pompeji var en blomstrande romersk stad vid foten av vulkanen Vesuvius. År 79 e.Kr. fick vulkanen ett våldsamt utbrott som begravde staden under flera meter aska och pimpsten, vilket gjorde att hus, gator och föremål bevarades nästan intakta i närmare 1 700 år. I dag är Pompeji en av världens mest fascinerande arkeologiska platser som ger en unik inblick i hur livet såg ut under romartiden.

Sista morgonen i Italien vaknade vi i Neapel och gick till tågstationen. Vi hade tänkt att ta bussen dit, men man kunde inte betala biljett ombord – så det fick bli en promenad istället. Det tog kanske 15-20 minuter att gå, så det var inte så illa. Men det var ju fortfarande runt 35 grader och vi skulle gå väldigt mycket den dagen, så det var ju inte optimalt att börja dagen så. Hur som helst så hittade vi rätt, köpte vår biljett (kostade typ 3 Euro) och inväntade tåget. Det skulle gå ett snabbtåg, men det verkade vara inställt (jag och tåg…) så det fick bli pendeltåget med en massa stopp på vägen.

Fram kom vi iaf och det hyfsat tidigt, så det var knappt ens någon kö. Som på många andra historiska ställen både i Italien och Grekland, har man en begränsning på 20 000 personer som får komma in i parken per dag. Det är alltså nödvändigt att köpa biljett i förväg, vilket ger en hint om hur många som kommer hit varje år. Man måste dessutom ange om man kommer förmiddag eller eftermiddag, för att sprida ut besökarna. Galet mycket folk alltså.

Att promenera genom Pompeji är en märklig känsla. Här går man på 2 000 år gamla kullerstensgator, tittar in i hus där människor en gång levde sina vardagsliv och passerar butiker, badhus och torg som ser ut att bara ha väntat på att invånarna skulle komma tillbaka. Historien känns plötsligt väldigt nära.

Nu kan man ju tro att det bara är någon gata, men området är jättestort. Pompeji är inte några enstaka ruiner – det är en hel stad, ungefär lika stor som 90 fotbollsplaner. Förra gången vi var här, hade vi väldigt kort om tid och hann bara med området närmast entrén. Den här gången började vi med att ta huvudgatan hela vägen ner genom staden och passerade på så sätt flera gator, torg, villor, badhus och butiker. Trots att vi hade obegränsat med tid så hann vi ändå bara se en del av allt som finns att upptäcka.

”Colosseum” och museum

Att gå på den slitna gatstenen, se alla vackra väggmålningar och rum där ugnarna fortfarande finns kvar, gör det lätt att glömma att allt detta begravdes under askan. Längst ner finns en liten kopia av Colosseum och ett museum och det är när man går in i det museet som allt blir verkligt. Här visas nämligen föremål som grävts fram under utgrävningarna, vackra mosaiker och fresker. Men här ligger också de gripande gipsavgjutningarna av människor som omkom när under utbrottet och hur de bokstavligen fryst i ögonblicket. Oerhört känslosamt och ytterligare ett sätt att förstå vilken tragedi detta var.

Ett besök i Pompeji väcker många tankar. Samtidigt som platsen är otroligt fascinerande finns det också något vemodigt över att veta vilket öde som drabbade invånarna. Kanske är det kontrasten mellan den levande staden och den tragiska historien som gör Pompeji till en av de mest minnesvärda platser vi har besökt. Jag älskar att gå runt här och fascineras över byggnadskonsten och historien, men känner även en sorg för en hel stad som inte fick chansen.

Förra gången tror jag att vi hade drygt en timme på oss och hann alltså bara skrapa på ytan. Den här gången kunde vi gå runt här hur länge vi ville, tror att det blev 2-3 timmar. Med tanke på att det var nästan 40 grader varmt och inte fanns någon stans att vila benen, så orkade vi bra länge ändå. En bänk att vila på lite här och där hade inte gjort något, men det finns inte. Kom ihåg det om ni ska hit.

Spännande dokumentär

När jag skriver detta är vi hemma sedan några dagar och bland det första vi gjorde var faktiskt att se dokumentären om Pompeji på Disney+. En väldigt bra serie i tre delar som berättar vad som hände och särskilt följer tre personers öde före, under och efter utbrottet. Är ni intresserade av historia är serien ett hett tips. En hel del av serien visar just nedanstående tempel, vilket såklart var extra intressant för oss som ägnade en rätt lång stund i de vackra ruinerna.

Vi hade kunnat gå hur länge som helst är, men det blev för varmt (tom för mej) och vi var helt slut i fötterna. För att orka med hemvägen hade vi inget annat val än att börja ta oss tillbaka till båten. Så det blev några sista bilder innan vi gick tillbaka till tågstationen och åkte tillbaka till Neapel.

Väl där orkade vi faktiskt inte ens gå till båten, utan fångade en taxi utanför stationen. En inrökt bil med en halvgalen förare, men det spelade ingen roll. Vi orkade inte ta ett enda steg till. Jag tror att vi alla stupade i säng när vi väl kom tillbaka till hytten, tom balkongen fick vänta lite.

Jag har förut sagt att Pompeji är ok att bara se en gång i livet, men nu när jag varit där två gånger kan jag tänka mej att åka dit igen. Det är så mycket historia och så mycket att se, bakom varje gathörn finns något nytt och nya detaljer. Så jag har faktiskt inget emot att åka dit flera gånger. Jag behöver inte, men har inget emot det.

Här är filmen från dagen:

Tips om ni planerar ett besök:

*Ta bekväma skor med halkfri sula. Marmorvägar är glashala.

*Ta något på huvudet, solen är stark!

*Ta med vattenflaska. Det finns att fylla på vatten i små kranar här och där på området.

*Ta tåget. Det är enkelt och billigt.

*Boka inträde och kom tidigt.

*Ta god tid på er.

Gå sedan runt området med stor ödmjukhet och respekt.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Några av er vet att jag har en väldigt otur när det gäller pendeltågen hemma i Stockholm. Det trasslar 9 gånger av 10 när jag ska åka. Det kom alltså inte som någon överraskning att det var tågstrejk i Rom när vi var på väg dit. Vi hade ju såklart tänkt att ta tåget från hamnen i Civitavecchia till Rom…

När vi kom tillbaka från utflykten låg en lapp på sängen med information om tågstrejken i Rom. Den skulle vara över när vi kom fram, men det kunde fortfarande vara förseningar och inställda avgångar. Vi klev iaf av fartyget som planerat och tog oss till tågstationen, nåt tåg måste ju gå. Eller…

Det var kaos utanför stationen. Snart hörde vi att det inte var problem pga strejken, utan för att någon snott en del av spåret. Snabbt fick vi detta bekräftat av Connie på resebyrån inne på stationen och mitt sinne ställde direkt in sej på att lösa problemet.

Det fanns två alternativ; åka tillbaka till båten eller samla ihop två par till och ta en privat tur. För mej och Martin spelade det inte så stor roll, vi har sett Rom förut, men våra vänner har inte varit där. Så för deras skull satsade vi på alternativ två. Det gick lätt att få ihop ett par till, två australiensare som också är med på båten. Nu skulle vi bara ha två till… det fixade Herr Australien.

Snart var vi åtta personer som stod och väntade på en bil från Connies Car Service, som inte bara skulle ta oss till Rom utan även köra runt oss till alla ställen vi ville besöka. Den bilen fastande dock i en demonstration (såklart)… men snart kom iaf Andrea som skulle ta hand om oss hela dagen. Det blev en hel del dyrare än att ta tåget och gå runt på egen hand, men men… så kan det bli ibland. Klart vi skulle till Rom!

Privat tur med början vid Vatikanen

Från hamnen är det knappt en timmes bilväg in till Vatikanen, där vi började vår dag. Vi hade typ en timme på oss där och tog oss därför direkt till kön till Peters Kyrkan, det som är viktigast att se enligt mej. Det var fortfarande tidigt och kön var ganska kort, så på bara 10 minuter var vi inne i kyrkan. Vi pekade ut de viktigaste grejerna för våra vänner, tog massor av bilder och utnyttjade varenda minut så mycket vi bara kunde. Tiden går som bekant snabbt när man har kul och där inne finns så mycket att se, men det fick bli snabbvarianten. Bättre än inget. Det är en fantastisk kyrka med otrolig interiör, kolla in filmen längre ner får ni se.

Även den här gången var det en grupp som kunde klockan, alla kom i tid varenda gång. Så himla skönt att slippa vänta på någon och irritera oss på varandra. Dessutom ett himla kul gäng som trivdes bra tillsammans. Sånt kan man ju bara hoppas på, inte räkna med.

Innan det var dax för nästa stopp; Viktor Emanuel Monumentet, även känt som skrivmaskinen, tog Andrea oss till en jättefin fontän med utsikt över hela stan. Härifrån såg man alla kända sevärdheter som bla Colosseum, Vatikanen och Skrivmaskinen. Samt en mängd ruiner och andra monument. Alla platser som vi skulle hinna med under dagen.

Efter en miljon bilder där tog vi oss vidare och blev avsläppta i hörnet framför Skrivmaskinen. Nu var det varmt, dryga 35 grader. Jag hade tagit på mej trekvartsbyxor för att gå in i Vatikanen. Det var dax att hitta en toa att byta om på. Den hittade jag inne i Skrivmaskinen, ibland är det värt 1 Euro för att gå på toa och byta kläder. Med en betydligt svalare klädsel var det lättare att ta del av allt fint och hinna med i svängarna. Det var mycket som skulle ses på bara några få timmar, vi fick ju inte riskera att missa båten.

Colosseum

Även från Skrivmaskinen såg man ändra bort till Colosseum, som var nästa stopp. Colosseum är så häftigt. Mycket större än man kan föreställa sej innan man ser det i verkligheten. Bara tanken på att det var gladiatorer som kämpat mot varandra, på riktigt, är en svindlande tanke. Den nästan runda arenan började byggas år 70 e.Kr. under kung Vespasius styre. Det var strax efter belägringen av Jerusalem, och kungen finansierade bygget med hjälp av krigsvinsterna. Det är så häftigt att gå runt här, man blir lixom aldrig mätt. Behöver jag säga att det blev en miljon bilder även här 🙂

Nu började matklockan göra sej påmind. Vi hade ju ätit frukost tidigt för att ta oss till Rom så snabbt som möjligt och nu var klockan över 12. Men vi hade ett par stopp till att göra innan vi skulle få mat i magen.

Andrea släppte återigen av oss i ett gathörn och pekade ut vägen åt oss. Snart stod vi framför Spanska Trappan som byggdes klart 1725 och som består av 135 trappsteg. Spanska Ambassaden låg precis framför trappan, därav namnet. Numera ligger paradgatan med alla ”fina” märken alldeles framför. Här finns Prada, Gucci och en massa andra dyra märken.

Vi blev upphämtade igen och körda till nästa hörn. Andrea pekade återigen ut vägen åt oss och vi knatade iväg. Ett stenkast bort var det massor med folk, vi var framme vid Fontana Di Trevi. Fontänen där den svenska aktrisen Anita Ekberg blev känd för hela världen när hon badade med kläderna på.

När vi var här sist fick man gå ner ända till kanten, slänga i sin peng, göra sin önskan och ta en bild med vattnet alldeles i bakgrunden. Nu var det avstängt runt fontänen, ville man gå ner kostade det 2 Euro. Vi nöjde oss med att kasta i en peng på avstånd och ta bilden uppifrån. Saker förändras, städer hittar nya sätt att tjäna pengar på. Såklart att turismen ska utnyttjas, detta är helt ok för mej. Slitaget måste ju vara enormt här, det kanske inte syns på bilderna – men det är galet mycket folk.

Äntligen mat

Nu var det iaf dax för lunch. Andrea tog med oss till ett litet torg vid en bakgata där vi såklart beställde in en carbonara, rätten är ju ett signum för Rom. Allt är gott när man är hungrig, men detta var verkligen jättegott. Varma, hungriga och törstiga lät vi oss väl smaka. Sen drog vi vidare igen, nu i ett lite lugnare tempo.

Pantheon är en favorit

Vi hade egentligen bara ett stopp kvar, en av mina favoriter, nämligen Pantheon. Detta är ett av det antika Roms bäst bevarade monument som uppfördes omkring år 125 e.Kr. under kejsar Hadrianus. Byggnaden är berömd för sin enorma kupol med det nio meter breda öppna takfönstret, oculus, och fungerar i dag som kyrka samt gravplats för bland andra Italiens första kung Viktor Emanuel II (han med ”Skrivmaskinen”).

Här har saker också förändrats. Förr fick man gå in fritt och se sej runt, såklart är ju det där hålet spännande. Hur kan det inte regna in genom ett hål i taket lixom? Men nu måste man ha biljett, 7 Euro kostar det. Vi nöjde oss med att titta utifrån, vi var rätt nöjda och gaska trötta. Trots att vi blivit skjutsade mellan grejerna var vi uppe i drygt 10 000 steg och då var vi inte ens färdiga med dagen.

Nu var vi rätt möra, men mycket nöjda med att ha sett så mycket men att det var sista stoppet. För sista gången satte vi oss i bilen och påbörjade resan tillbaka till båten. Vi kom fram till båten i god tid och kunde i lugn och ro sätta oss på balkongen och summera dagen. Jösses vilken fantastisk dag det blev!

Här kan ni se filmen från dagen i Rom:

På fem timmar hade vi alltså lyckats se allt man ”ska” se i Rom. Trots att det såg mörkt ut från början med tågstrejk och stulna tågspår.

För mej var det tredje gången här, så det var ok att ta allt i den här takten. För de som inte varit här förut, blev det ett smakprov på allt som finns att se och göra här. Och kanske en anledning att åka tillbaka för att se allt i lugn och ro. Det är ju lite det som är grejen med en kryssning; man packar upp en gång, sover mellan stoppen och får en smakbit av världen vid varje stopp. Gillar man det så åker man tillbaka annars låter man bli. Lite som Pisa, det behöver man egentligen bara se en gång – så intressant är det inte med ett lutande torn 😛

En kryssning är som ett smörgåsbord av länder, där man kan smaka lite och ta mer om man tycker det är gott!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube