Vi hör ofta talas om ställen för övernattning som lockar oss lite extra. Redan förra året skulle vi besöka Grimsholmen utanför Falkenberg, men då blev vädret så dåligt att vi åkte vidare istället. Nu klaffade allt, så vi äntligen kunde åka dit. Och ja, ställplatsen levde upp till sitt rykte.
När vi gjort det vi skulle på Ullared, åkte vi förbi kompisarnas verkstad i Falkenberg. Martin och Peter fixade nåt på bilen och sedan körde vi vidare till kvällens sovplats. Vi kom vid 18-tiden och det var fredag, så vi var inte helt säkra på att det skulle finnas plats kvar till oss. Men det fanns EN!
Platsen vi fick var en slags reserv strax utanför, men det gjorde inte oss något. Redan förmiddagen därpå lämnade ett par husbilar, så vi kunde flytta in på området. Vi fick en fin plats med utsikt över hästhagarna, så himla mysigt. De där hästarna var dessutom väldigt nyfikna, så det blev lite hästmys också. Trots att jag är allergisk, men ute går det rätt bra.
På Grimsholmen finns det 9 platser med el och 5 utan, plus de två utanför. Här finns toa och utedusch. Helt ok när det är varmt, när det är kallt – not so lockande lixom… men där finns iaf en dusch och det är alltid positivt. Här finns också tömning för toa och gråvatten, samt påfyllning. Allt man kan behöva alltså. Dessutom med en massa små detaljer överallt och hästar i hagarna runt om.
Och bara en kort promenad bort ligger en lång strand. Jag hade såklart hittat ett par hundar om gosa med och när deras matte och husse rågade om vi ville gå med på promenad följde vi gärna med. Vädret var fantastiskt och det blev en massa bilder såklart.
Här trivdes vi jättebra. Och jag är helt säker på att vi kommer tillbaka. Vi fick allt material vi behövde, så snart kommer både film på Youtube och artikel i tidningen.
Sedan vi köpte vår första husbil och startade vår YouTube-kanal är det några saker som är återkommande varje år. Bland annat vårens besök på GeKå´s när vi kollar in campingavdelningen för att filma den. I fredags var det dax!
Det började med att vi åkte dit innan vi fick hem Peppe och la upp en kort filmsnutt som väldigt många tittade på. När vi åkte dit nästa gång var det dessutom en helt egen del med campinggrejer, så då gjorde vi en hel film bara med det. Den filmen blev ännu mer tittad på. Sen har det lixom bara fortsatt. Vi åker dit på våren, gör en film och fyller på med det vi behöver.
I torsdags lämnade vi Hovmantorp och körde till en liten ställplats alldeles i närheten av det stora Gula Varuhuset. Väckarklockan stod på 5.30, då var gräset helt vitt av frost. I maj!!! Vi klädde oss och körde den korta biten till Ullared. Det var helt tomt på den stora parkeringen. Vi dukade upp till frukost och när vi ätit klart gick vi in i varuhuset som öppnar klockan 7 på vardagarna.
Det var alltså fredag, i början av maj. Och vi var nästan ensamma i varuhuset. När vi gick upp för att filma campingavdelningen var vi faktiskt helt ensamma. Så pass att det ekade när vi gick dit. Så otroligt konstig känsla. Jag har aldrig varit med om så lite folk i varuhuset. Och även om det kom fler vartefter, så var det fortfarande väldigt glest. Inte ens efter lunch när vi kom tillbaka till parkeringen var det fullt där. Jättekonstigt!
Vi filmade det vi skulle. Sen gick Martin mot herrkläderna och jag till damkläderna. På varsitt håll kollade vi igenom det vi hade tänkt och möttes sedan upp för lite energipåfyllning i form av fika. Sen fortsatte vi mot elektronik som brukar vara där det går mest pengar. Och sist fyllde vi på matförrådet. Men det blev inget större inköp, bland annat för att vi inte har plats i bilen – men också för att vi inte hittade det vi sökte.
Jag skulle ha nya dricksglas och en ny temugg till husbilen, men där fanns inget som lockade. Däremot blev det några basplagg och en klänning. Lite mobilgrejer, kontakter och lite annat till husbilen. Samt mat, snacks, läsk och annat gott till nästa veckas husbilsträff. Tre kassar senare lastade vi in oss i husbilen och tog oss en sushibuffé till lunch som belöning.
Här kan ni se filmen:
Som sagt; inköpen blev inte så avancerade. Men vi kommer tillbaka i slutet av juni och då har vi mer plats i bilen. Då kan det tänkas bli lite mer i påsarna. Och då är det säkert mer folk där.
Strömavbrott, fel på bilen och iskall dusch – paniken var nära när allt slutade fungera. Tur jag har en man som håller huvudet kallt och står stadigt när det blåser…
Vi lämnade Öland och började resan från östkusten till västkusten. Men vi letar ju jobb hela tiden, så vi stannade vid en liten camping i Hovmantorp. Ungefär mittemellan kusterna.
Gökaskratts Camping hittade vi på nätet och tyckte lät intressant. Vi kom fram till en nästan tom anläggning. Oss gör det ingenting att stå ensamma, men det går ju inte att ta bilder på en tom camping. Det ser ju inte särskilt kul ut i en tidning.
Men vi checkade in och hoppades att det skulle komma fler. Vi fick välja vilken plats vi ville och tog en nära vattnet. Såklart. Men under ett träd, vilket kanske inte var så jättesmart. Kråkorna släppte rejäla laddningar på både bilen och våra utemöbler. Att man aldrig kommer ihåg sånt! Ta inte plats 21 om ni tänker boka där.
På onsdagen gick Martin upp och jobbade som vanligt och åt frukost med mej när jag vaknade. När han satte sej för att jobba igen upptäckte han att hans ena skärm inte tog laddning. Hade vi strömavbrott? Ja, det verkade inte bättre. Jag kollade el-stolpen, men den verkade funka. Hemska tanke – tog inte bilen el. Var det fel på bilen? Panik!
En liten stund klarar Martin sej utan två skärmar, men när han kunde tog han en paus och började felsöka. Efter lite tester insåg vi att det var el-stolpen som inte funkade. Inte heller stolpen brevid. Det var tydligen strömavbrott. Så vi gick mot receptionen för att få mer info. På vägen möter vi ägaren som säger att kommunen stängt av elen, för något underhållsarbete – utan att meddela berörda verksamheter. Hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen skulle detta pågå.
Till slut kom iaf elen tillbaka och allt var frid och fröjd igen. Men paniken när vi trodde att bilen gått sönder… den var rätt oskön. Så lättade vi blev när vi insåg att felet inte låg hos oss. Elfel är alltid dyyyyrt.
Jaja, allt ordnade sej iaf till slut. Vi kunde jobba klart och Martin skulle bara gå och duscha innan middagen. Snart kom han tillbaka, utan att ha duschat. Det fanns nämligen inget varmvatten i någon av kranarna. Kanske pga elavbrottet, vi vet inte. På kvällen fanns det ingen att fråga, men vi pratade med ägaren morgonen därpå. Han sprang direkt iväg och kunde konstatera detsamma och blev såklart väldigt bekymrad.
Det var alltså en vistelse med lite krångel och nära panik, men det är en fin liten camping. Ägaren har precis tagit över och gör så gott han kan med allt. Det byggs nytt, renoveras och fixas. Området är jättefint och campingen har stor potential. En promenadväg genom skogen går till centrum bibliotek och Ica. Och vattnet är alltid där på ena sidan. En trivsam plats helt enkelt.
Några bilder till tidningen kunde vi inte ta, men vi kommer tillbaka i juni. Då borde det vara fler gäster på plats, när säsongen är på gång på riktigt. Och vi kommer gärna tillbaka oavsett, vi gillade den lilla campingen.
Det är ju en chansning att åka runt och jaga platser att skriva om så här på försäsong. Platsen kan vi ju alltid testa, men bilder går inte att ta om campingen är tom. Vi behöver fint väder, iaf ett tiotal husbilar och husvagnar och folk som rör sej på området. Då kan vi göra ett bra jobb. Det kan vi inte riktigt just nu, men vi kan ju alltid komma tillbaka.
På söndagen var det dax att byta utsikt. Vi åkte bara till nästa avfart, typ 4 minuter bort. Från Kråketorp norr om Böda, till Böda Hamn. Ny vecka – nytt kontor 🙂
Efter en kanonhärlig helg med sol och sommarvärme, var det dax att återvända lite till verkligheten. Kompisarna åkte hem till sitt, medan vi stannade kvar på Öland några dagar till. Kan vi, så väljer vi vatten. Hamnar är vår grej. Vi hade hört om Böda Hamn och tänkte att det skulle passa bra att göra ett jobb på.
Vi ställde oss på plats och snart kom några till. Vi kan konstatera att campingsäsongen absolut har börjat. Men det känns som att det är färre husbilar på vägarna i år. Kanske har det med bränslepriset att göra, eller också är det bara inbillning. Vi får väl se hur det blir lägre fram på säsongen.
Ställplatsen i Böda Hamn har allt man behöver. Jättefint servicehus med toa och dusch, men även en liten tvättstuga med både tvättmaskin och tumlare. Så jag passade på att tvätta lite också, när det gavs möjlighet. När vi är ute på rull länge, tvättar jag så fort jag kan, man vet lixom aldrig när man får chansen.
Eftersom vi ska skriva en artikel om platsen blev det också massor med bilder i alla möjliga ljus. Både Martin och jag sprang runt och tog bilder för att få ett komplett material. Nu ska jag bara börja skriva texterna också… vilken dag som helst… Det blir såklart en film också, så fort vi hinner.
Två nätter blev det i hamnen, innan vi rullade vidare. Sista kvällen på ön är alltid lika bitterljuv, men vi är snart tillbaka. Redan om en månad kör vi över Ölandsbron igen. Och till Böda Hamn återkommer vi gärna!
Är man mätt och belåten och har några timmar över, så är det klart man visar kompisarna några av sina favoritplatser. Så det blev en förmiddag med smultronställen på nordvästra delen av Öland.
Vi vaknade alltså på Arontorp, precis vid bron, på fredagen. Efter en rejäl frukostbuffé packade vi ihop oss och drog iväg. Siktet var ställt på Böda Semesterby, men vi skulle inte checka in förrän efter lunch. Alltså tog vi med oss kompisarna på en liten sightseeing. Norra Öland kan jag utan och innan och jag har många favoritplatser, men allt är ju inte öppet än. Naturen och några av de större sevärdheterna kräver dock inget inträde.
Vi körde norrut och när vi passerade slottsruinen frågade jag om de ville stanna och fota. Detta hade de dock sett förut, så svaret blev ett nej. Själv kan jag stanna här hur många gånger som helst. Det är så vackert med slottet och utsikten. Det finns alltid någon ny vinkel att fota.
Istället blev första stoppet vid Sandviks Kvarn. En av de största kvarnarna i Europa av sitt slag. Den är så fin och man kan faktiskt gå in och upp i den på sommaren. Här serveras också kroppkakor, men inte så goda som Arontorp. Men här kan såklart även äta glass. Vi fortsatte förbi kvarnen och gick ner till hamnen. Där ligger nämligen en liten ställplats som vi trivs väldigt bra på. Den och stranden där, ville vi såklart visa.
När vi sett det vi skulle fortsatte vi 136:an. För Löttorp där vi haft hus i kanske 20 år, men sålde för ett tag sedan. Och förbi lilla Vedby där vi hade hus när jag var liten. Nu är vi alltså på västra sidan, den som jag tycker mest om. I Byrum hittade vi en parkering att ställa bilarna (inte jättelätt om man ska göra det lagligt) på och började upptäcka raukarna. De kanske inte är lika stora som på Gotland, men våra har utsikt över Blå Jungfrun. Här gick vi runt en bra stund och precis som vid slottsruinen kan man ta hur många bilder som helst. Det finns alltid en ny vinkel 🙂
Sen var det dax att köra den sista biten till campingen, då tog vi vägen genom den vackra björkallén. Den här vägen missar många, då de tar 136:an hela vägen istf att åka via Byrum. Detta är Europas längsta björkallé, den var iaf det förut – tror att det är så fortfarande. Än är björkarna inte så täta, men när de slagit ut helt är det som att åka med två väggar av björkar. Inte Martins favorit eftersom han är superallergisk, men än så länge funkar det hyfsat.
Direkt efter allén tog vi höger i korsningen och körde en bit söderut igen för att nå Böda Semesterby som skulle vara vårt hem över helgen. Öland har så otroligt mycket att bjuda på, den här gången hann vi bara skrapa lite på ytan.
Efter en effektiv helg, och avskedsparty av Sveriges Eurovisionbidrag, var det dax att packa ihop oss. Att åka på långresa i april är knepigt. Vädret kan bli precis hur som helst, så man får packa både långkalsonger och bikini.
Jag bytte ut alla vinterkläder efter den förra turen och fyllde redan då på med underkläder och basplagg. Så det mesta var redan på plats i husbilen, nu skulle bara allt annat in. Bland annat skulle ju bokhyllan fyllas på, jag vill ha ”riktiga” böcker – har svårt för läsplattor och ljudböcker. Jag vill ju dessutom fota det jag läser och då krävs en tryckt bok. Fyra veckor blir en liten hög…
I början av veckan klippte jag mej och fixade fransar och bryn. Då ser man lixom ok ut även om man bara drar en borste genom håret på morgonen. Vi bytte från vinterdäck (sent omsider), fyllde på gasolen, handlade och tankade.
I onsdags jobbade Martin halvdag, sen drog vi iväg. Siktet var inställt på jobb, att leta upp campingar och ställplatser som vi kan skriva om. För detta krävs dock fler än vi på platsen och hyfsat fint väder. Just nu när det inte är så många ute med sina husbilar kan detta vara en liten utmaning, men vi har lyckats rätt bra.
Efter en tidig middag på Rasta i Ringarum tog vi sikte på Timmernabben där vi tänkte stå i gästhamnen. Men där var det fullt, så vi hamnade på den gamla festplatsen istället. Och där blev vi faktiskt rätt många och solen sken dessutom som på beställning.
På torsdagen var det halvdag. Medan Martin satt och jobbade passade jag på att gå runt och fota lite. Det är en helt ok ställplats, som vi gärna återkommer till. Allt finns och priset är bra. Dessutom öppet året om.
Här nedan kan ni se filmen vi gjorde:
När han var klar filmade vi snabbt platsen, innan vi packade ihop oss för att åka vidare. Sen körde vi över bron och drog åt handbromsen på Arontorp på södra Öland.
På Skärtorsdagen flyttade vi oss till Trosa Havsbad och Camping. Våra kompisar, Helene och Krister, hade anslutit och det var dax att påbörja vårt påskfirande. Det blev en blåsig historia…
Vi packade ihop oss och körde den korta biten från Gästhamnen till Havsbadet. Där installerade vi oss och tog en promenad. Solen sken, men det hade börjat blåsa lite. Det var ändå inte värre än att vi kunde ta fram grillen för vårens första grillmiddag. Vi hade fyndat en hel laxsida, som vi la på grillen och sedan åt tillsammans med vår falska potatissallad. En sallad som alla älskar när vi bjuder på, receptet finns HÄR.
Man hade ju hoppats att den utlovade stormen skulle missa oss, men det gjorde den såklart inte. Det var grått och trist när vi flyttade in på torsdagen och på långfredagen blåste det upp och regnade precis hela dagen. På påskafton vaknade vi till snö, sådärkul… Aprilväder kallas det visst… Vi satt och jobbade i varsin bil och var ändå helt ok med det.
Det är så bra med kompisar som man känner så väl att det inte finns några krav på ständigt socialiserande. Även om vi firar helgen ihop, så kan vi sitta var för sej. Så Martin och jag skrev klart och skickade iväg ett par jobb till tidningen och Helene kunde göra klart en grej för kursen hon går. Alla var väldigt nöjda när det var dax att samlas för middag. Det är alltid lika skönt att skicka iväg de där texterna. Den här gången gick även en faktura iväg, på alla jobb vi gjort hittills i år. Katching!
Med intresse för mat
Att säga att Helene är intresserad av mat är nästan en underdrift. Hon lever mat. Tycker om att planera den, att handla, att laga den och äta. Det som inte finns i hennes kyl är inte värt att ha och har vi glömt något finns det med allra största säkerhet att låna hos henne. På påskafton bjöd hon in till lunch med smörrebröd, chips med dip samt rom och lite gott i glaset. Ingen av oss är särskilt mycket för den traditionella påskmaten, detta var helt perfekt och väldigt gott.
Om påskafton bjöd på en tråkig start, så var avslutet desto bättre. På eftermiddagen fick vi en hel regnbåge och på kvällen fick vi en helt fantastisk solnedgång att njuta av. Natten till söndag, påskdagen, var spännande, då blåste det 22-23 sekundmeter och hela bilen gungade. Någon hade fått sitt förtält sönderblåst, saker hade flyttat sej och campingen hade delvis förvandlats till en mindre sjö pga allt regn. Vi stod hyfsat skyddat och på en liten platå, så vi kunde komma ur bilen utan att bli våta om fötterna. Men det var rejäla pölar överallt.
På måndagen vaknade vi till strålande sol, men det blåste en del fortfarande. Så pass att vi valde att stanna kvar fram till lunch, för att det skulle hinna mojna lite. Det är inte kul att köra 4 ton husbil när det blåser. Så vi tog en promenad, fotade lite, pratade med campingägaren och fixade lite i bilen.
Trosa Havsbad och Camping är ingen jättestor anläggning, men har ändå nästan 300 platser. Nuvarande ägare tog över för 4-5 år sedan och håller på att få den riktigt fin. Allt är inte öppet än, men tydligen ska restaurangen vara riktigt bra. Inte så konstigt då campingägaren är kock och även driver Fina Fisken inne i Trosa.
Måste komma tillbaka
På grund av dåligt väder, och att allt inte var öppet, kunde vi inte ta bilder till en artikel – så vi måste komma tillbaka och det har vi inget emot alls. Så himla bekvämt med en camping bara någon halvtimma hemifrån och dessutom nära vackra Trosa. Vi kommer gärna tillbaka!
Vi firar inte högtider som de flesta andra och det gör inte våra kompisar heller, tack o lov. Vi har inget behov av en massa mat och traditioner, utan har det gärna lite enklare. Det mest värdefulla med högtider är den lediga tiden, de röda dagarna. För även om Martin bara jobbar 80% är det himla skönt när han är ledig lite mer, det är då vi hinner jobba ikapp. Och vi brukar vara väldigt bra på att utnyttja den lediga tiden, både för att jobba och röra på oss.
Så jo, vi gillar påsken – men kanske på ett annat än sätt än ”vanligt fölk”.
Vi landade alltså i Trosa Gästhamn någon dag tidigare än vi tänkt. Det gjorde absolut ingenting, det är ju sååå fint. Eftersom vi inte varit här tidigare, mer än några timmar för några år sedan, passade vi på att kolla in staden ordentligt.
Att stå med husbilen i en gästhamn, mitt i en stad är… intressant. Oftast är där väldigt mycket aktivitet, både från lokalbor och besökande. Många åker till en hamn med bil, ställer sej och bara är en stund. Så var det även här, trots att man egentligen inte hade någon vidare fin utsikt där vi stod.
De som kommer med bil och ställer sej så, har inte riktigt koll på att det är folk i husbilarna. Som kanske sover. De har nämligen en förmåga att komma sådär vid 7-tiden på morgonen och stå med motorn igång…
Så är det på nästan alla ställplatser som är i städer och det är bland annat därför som jag ibland sover med öronproppar. Trodde aldrig att jag skulle klara det, men man vänjer sej faktiskt. Särskilt om man har ett sängsällskap som snarkar… då är öronproppar guld värt 😛
Från hamnen går en jättefin strandpromenad längs ån som löper genom hela Trosa. Här finns vackra gamla hus, restauranger och små caféer. Här står också mängder med folk och fiskar, en av dagarna var det säkert 50 pers på ett och samma ställe. I alla åldrar. Så himla härligt att se folk som faktiskt gör något och umgås. Och de fick napp också, fast fisken kastades i igen. Här fiskar man inte för att få mat, utan för att det är kul. Både på gott och ont, antar jag…
Vi gick längs den där strandpromenaden flera gånger, bla för att Coop ligger en bit upp. En fin väg för att gå och handla alltså. En av kvällarna besökte vi även en av restaurangerna, med kompisar som bor här. På restaurang Ankaret valde jag en himla god oxfilépasta, medan Martin tuggade i sej en hamburgare. Att gå ut en kväll och bara ha 5 minuter hem är ju bara så lyxigt!
I Gästhamnen finns det 6 el-platser för husbilar och en bit bort ytterligare ett tiotal utan el. De står egentligen finare, men när vi jobbar så måste vi ha el och det är rätt bekvämt att ha servicehuset nära. Detta hade vi rätt framför nosen och kunde bekvämt både duscha och använda diskrummet. Nog för att vi har allt i bilen, men det går mycket vatten när jag ska duscha. Håret är ju rätt långt och det tar tid att skölja ur schampo och balsam. Då är det bekvämt med dusch som man kan låna.
Vädret visade sej från sin bästa sida och solen värmde så pass att jag en av dagarna kunde mysa i min soffa igen. Som jag längtat. Jag kunde tom ta av mej tjocktröjan och slumrade faktiskt till lite när jag satt där och läste. Så himla härligt!
Här stod vi alltså söndag-torsdag, en lång tid för att vara oss. Men det blev ju en dag längre eftersom vi typ flydde från det föregående stället. När Martin jobbar är det ibland knepigt att byta plats, så den här gången fick det bli lite extra länge. Så nu kan vi Trosa tycker vi nog, men vi kommer gärna tillbaka!
Jag hade alltså ett läkarbesök sent på fredagseftermiddagen, men så fort det var avklarat drog vi iväg. Min läkare är i Södertälje, så vi siktade på Skansholmens Camping som bara är någon halvtimma bort.
Det finns inte jättemånga campingar eller ställplatser direkt söder om Stockholm. De som finns tänkte vi utforska de närmaste dagarna och började alltså i Skansundet. Här står man fint vid vattnet, där bilfärjan går till Grödingelandet. Vi visste att själva campingen var öppen, men inte om även toaletter och duscha var det.
Det är lite konstigt… campingarna berättar ganska tydligt när de stänger för säsongen, men inte när de öppnar. De borde ju vilja ha gäster så fort det går på våren och tydligt tala om vad som är öppet. Men icke. Detta är tyvärr ett rätt vanligt beteende. Så vi får chansa och den här gången var toan fortfarande stängd. Det innebär att även toatömningen är låst och då blir det problem.
Vi har allt i bilen, både toa och dusch, som vi använder. Men finns det ingen toalett på campingen/ställplatsen, behöver vi kunna tömma toan inne i bilen. De blir full på knappt två dagar. Är både toa och toatömning stängd, har vi problem. Nu har vi en extra toakassett, men man vill ju inte åka runt med en full hur länge som helst…
Vi kom iaf fram till Skansholmen, installerade oss och njöt av kvällssolen. Nu visste vi att vi hade nästan två veckor härligt husbilsliv framför oss. Vi det knallblå vattnet och framför oss och hela 12 svanar brevid oss. Sämre ställen har vi stått på.
Men eftersom vi varken hade toa eller toatömning här, och inte heller kunde göra något jobb på platsen – så valde vi att fortsätta vidare dagen efter. Vi hade läst om Håkenäs Ställplats, som hade fått höga betyg. Där fanns iaf ett öppet servicehus och vi skulle kunna tömma toan. Så vi lämnade Skansholmen och körde några kilometer bort.
Håkenäs var inte alls som vi trodde. Det låg längs med en ganska hårt trafikerad väg på en rätt tråkig asfaltsplan. Hur den platsen kunnat få höga betyg är totalt obegripligt. Vi tyckte inte ens att den höll att skriva om, men så såg vi att tidningen redan haft ett reportage därifrån. Vi skulle stanna två nätter, men det blev bara en – vi tyckte verkligen inte om platsen. Men vi fick en himla fin solnedgång och sällskap av Maria och Moxie, det var kul!
De gjorde oss även sällskap till Trosa, dit vi valde att åka dagen efter. Vi hade bokat tisdag-torsdag i Trosa Gästhamn, men kom alltså dit någon dag tidigare. Där står man nära jättefina promenadstråk, butiker och restauranger. Dessutom med både toa, dusch och tömning. Och faktiskt billigare än den där Håkenäs 😛
Här kunde vi bo in oss ordentligt och jobba under veckan.
April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag från en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta om – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (8 P för hela gratängen)
Aprilbonus: Ananaspaj från Sydamerika (41 P för hela)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda, som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Ananaspaj. Ananas odlades först i Paraguay och södra Brasilien, vad man vet iallafall. Den är ganska lätt att laga och himla god. Perfekt att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
Förra veckan handlade nästan allt bara om förberedelser inför nästa husbilstur. Årets första längre tur, men nästan två veckor på rull. Som vi längtat, men bilen måste ju ha sitt för att hålla. Så det fick han.
Vinter- och sommarcamping är två ganska olika saker. Vi gillar bägge, men visst sjutton är allt enklare på sommarhalvåret. Nu var det dax att plocka ut vintern och packa in sommaren. Äntligen!
Ut åkte draperier, fårfällar, bubbelplast och en massa annat. Bubbelplast, tänker ni… varför det? Jo, vi har gigantiska takfönster där kallraset såklart är ett faktum. Dem har vi därför isolerat med dubbelplast mellan fönsterpartiet och jalusin för att inte släppa ut värmen. Funkar hur bra som helst. Men det blir rätt mörkt inne i bilen, så det är riktigt lyft att plocka bort dem och släppa in ljuset igen.
När allt var ute var det dax för städning. Sådär som om bilen skulle säljas typ, en rejäl storstädning alltså. Varenda liten millimeter gick jag igenom, samtidigt som Martin tog hand om om utsidan. Stackars Ralle (husbilen heter så), han har sällan varit så skitig. Kanske Sveriges skitigaste husbil faktiskt. Men efter en rejäl svabbning var han ren och fin igen. Det tog typ en hel dag.
Innan vi packade in sommarutrustningen gick vi igenom alla ljusslingor och solcellslampor. Vi använder väldigt mycket sånt, då det är billigaste alternativet att utnyttja solljuset såklart. Några av förra årets lampor hade gett upp, men de som funkade packades in igen. Några behöver vi komplettera, det blir när vi kommer till Ullared nästa gång. Bästa stället att köpa lampor faktiskt.
Innan säsongen kör igång är det även dax för service och besiktning. Bägge gick utan problem, vilket såklart känns jätteskönt. Sen var det bara att packa in alla nödvändigheter, fylla husbilsbiblioteket och tanka. I fredags fixade vi det sista och drog iväg. Jag hade ett läkarbesök i Södertälje på eftermiddagen, som inte gick att ändra. Så det var bara att ta husbilen dit, hitta en tillräckligt stor plats där Martin fick vänta medan jag träffade läkaren och sen kunde vi dra iväg.
I förra veckan var vi på en sk roadshow där Tanzania visade upp en mängd olika verksamheter. Under kvällen pratade vi med alla utställare, som hade mycket intressanta att berätta om. Kvällen avslutades med en utlottning och vi vann!
Ni som följt mej under åren vet att jag älskar Afrika och att jag även bodde där under en tid. Halva mitt hjärta finns kvar i lilla Gambia och vi återkommer dit så ofta vi kan. Men nu var det länge sedan… jag tittar på resor nästan varenda dag, men det är både för dyrt och omständligt. Ving hade charterresor till Gambia i säkert 40 år, men slutade under pandemin. Nu har Apollo resor, men det är med reguljärflyg och tar väldigt lång tid. Men snart måste vi åka tillbaka oavsett.
En safari i Tanzania var min dröm och när jag fyllde 40 (2010) blev den drömmen verklighet. Vi hade en fantastisk resa med en veckas safari och en vecka på Zanzibar. Det var verkligen en drömresa på alla sätt. Vi såg alla ”Big Five” på bara ett par dagar och sedan en massa andra andra djur som inte ingår i den exklusiva gruppen.
Att vara på en safari är som att befinna sej mitt i ett naturprogram, helt fantastiskt. Men det är rätt jobbigt också faktiskt, efter 6-7 dagar är man helt slut och har sand typ överallt. Att då avsluta med en vecka på Zanzibar och de härliga vita stränderna, var helt perfekt. Jag som aldrig badar, för att det alltid är för kallt, gjorde faktiskt det. Flera gånger!
Men detta är alltså länge sedan. Att höra alla presentationer och se alla fina bilder gav såklart en galen längtan tillbaka. Vem vill inte flyta fram i en luftballong över savannen, en tidig morgon i soluppgången? Vem vill inte gå på milslånga stränder och njuta av solen? Vem vill inte se en grupp zebror som leker eller en buffelhjord som svalkar sej vid ett vatten? Det finns så otroligt mycket att se och uppleva och tycker man om att fotografera, ja… då har man snart kramp i avtryckarfingret.
På roadshowen var ett 30-tal utställare på plats och de som hade pratat med flest fick tävla sinsemellan om första priset. Det var jag (och Martin) och Christian från Mat- och resebloggen. Vi två hade lyckats prata med alla och fick därför svara på några utslagsfrågor om Tanzania. Och jag vann! Nu kom det svåra. Jag fick nämligen välja pris bland de som snart skulle lottas ut till resten av besökarna. De 5-6 alternativen rabblades upp och på typ två minuter skulle jag alltså bestämma mej.
Efter lite velande blev det 4 nätter på en fin lodge i Arusha och 2 dagar med utflykter i parkerna Tarangire, Serengeti och Ngorongoro. För två personer. Nu ska vi bara hitta ett sätt att ta oss dit och kolla med några av de andra företagen som var där. Så kan vi åka dit och göra några riktigt roliga resereportage. Vilka filmer det kan bli!
Så nu försöker vi att knyta ihop allt. Vår tanke är att åka i februari/mars nästa år och vara borta ett par veckor. Vi kommer inte att åka till Zanzibar, utan istället leta upp de finaste stränderna i Tanzania. Vi vill hitta ett alternativ till att åka ut på öarna.
Så nu hoppas vi att detta ska gå i lås. Vi har vunnit roliga grejer förut, som sedan fallit platt. En hotellövernattning här eller en utflykt där. Utan resan dit blir en sån vinst rätt dyr i slutänden. Här var det ändå nästan en veckas vistelse på ett fint hotell, samt utflykter, så vi ska verkligen försöka få till det.
Nog för att Egypten hör till Afrika och där har vi ju varit rätt nyligen. Men jag längtar tillbaka till ”bushen” och djuren, det som är mer utmärkande för kontinenten. För Afrika är ju inget land, det är en kontinent med väldigt många spännande länder. Vi har besökt några, kanske fler än många andra – men har väldigt mycket kvar. Just Tanzania har vi iofs rest runt i förut, men där finns mycket kvar att se. Jag hoppas verkligen att vi kommer dit igen!
Veckan har varit full med roligheter, men höjdpunkten var när Helena och Peter (aka FreedomTravel) bjöd in till fest. Och som på alla bra fester, slutar den i köket. Det gjorde den iaf för mej…
Redan i höstas pratade Helena och Peter (FreedomTravel) om att arrangera ett event där de ville samla några intressanta destinationer, samt ett gäng vänner och kollegor dvs reseskribenter, journalister, bloggare och influencers. Vi bollade lite fram och tillbaka och kom fram till att detta var bäst att hålla en dag mitt i veckan i slutet på vintern, eller början på våren, innan resesäsongen för de flesta av oss kör igång ordentligt. De letade lokal och kom fram till ett datum. I torsdags var det dax!
Helena hörde av sej på förmiddagen och bad om hjälp, så jag åkte dit en liten stund i förväg. Men när jag kom dit var allt redan perfekt uppstyrt, så jag kunde mest gå runt och ta lite bilder innan alla andra kom. Utställarna var på plats och snart började folk att trilla in, både gamla och nya bekanta. Där var faktiskt lite husbilsfolk också, kul kul. Och det var ju tur att jag tog mina bilder innan, för sen fick jag lite annat att göra…
Helena och Peter hade fullt upp med att hälsa välkomna, presentera sina gäster och håll korta små anföranden. Det minglades och skålades, snart var lokalen full med folk. Alla med samma intresse; resor. Representanter från Uzbekistan, Tunisien, Tyskland, Österrike och Slovakien var på plats för att berätta om sina resmål och mat från Uzbekistan serverades. Peter hade dessutom stått och rullar chokladbollar till hela gänget, som kanske var sisådär 50-60 pers. Många chokladbollar vare… 😛
Vilken färg är du?
Helena höll ett kul litet välkomsttal, där hon gick igenom olika typer av personligheter. Presentationen hölls på engelska, men ni kan säkert förstå vad bilderna säger. En gul personlighet gillar en bra historia. Blå planerar allt som går att planera. En röd tar kommandot och blir en slags reseledare. Och den gröna ser till att alla trivs och har det bra.
Självklart kan man vara en blandning av flera och jag konstaterade snabbt att jag är både gul och röd. Det får gärna hända något som blir en bra story, och jag är inte rädd för att leda gruppen. Det visade sej väl ganska snabbt och tydligt under kvällen. Och även här, eftersom det blev en bra story 😛
En himla trevlig tillställning helt enkelt. Men så såg jag hur disken började hopa sej och hur killarna som skulle hjälpa till började se lite stressade ut. Tydligen funkade inte diskmaskinen som den skulle. Glasen började ta slut, mingelborden svämmade över av disk. Å jag är ju som jag är. Så jag hoppade in och började peka med hela handen. Rensade borden och ställde mej att diska. Det var det där med röd personlighet…
Medan presentationerna hölls diskade jag vin-, champagne- och vattenglas för glatta livet – medan killarna fortsatte att plocka undan. Vi kunde fylla på med rena glas och få lite ordning på torpet igen, medan kvinnor i vackra klänningar dansade förbi. Och efter sisådär hundra diskade glas kom äntligen diskmaskinen igång. Då klev jag undan och killarna fick klara sej själva igen. Tills alla hade ätit klart och folk började runda av, då hjälpte jag till att städa av lite – så att Helena och Peter helt kunde ägna sej åt sina gäster. Ni fattar varför jag inte tog så många bilder va? Det föll lixom bort.
Om jag nånsin kommer fram till Samarkand…
Tyvärr missade jag ju en del, typ det mesta, av presentationerna. Men hann iaf prata med Tyskland, Tunisien och Uzbekistan innan kvällen var så slut. Så nu får vi se om det kanske blir höstens resmål, det skulle vara helt fantastiskt att få se Samarkand. Platsen som Evert Taube sjöng om och som jag hört om sedan jag var liten.
Man brukar ju säga att på en bra fest samlas de flesta i köket, så detta måste ju varit en himla bra fest. Men jag tänker nog inte diska för hand något mer i år. Jag har gjort mitt 🙂
Nu undrar jag såklart vilken personlighet ni är? Vilken färg är din? Är det en mix av flera kanske?
Vi kanske inte är jättemånga som vintercampar, men blir allt fler. Martin och jag uppmanar gärna nya husbilsägare att iaf ge det en chans. Tycker man inte om det, så har man iaf testat. För oss som avskyr vintern är det ett sätt att överleva en avskyvärd årstid.
Det var osäkert in i det sista om vi skulle komma iväg den här helgen. Det mesta hängde framför allt på vädret. Skulle det bli mycket snö så skulle vi vara tvungna att stanna hemma och skyffla snö. Men vädret stabiliserade sej, så vi kunde dra iväg. Nu får vi se hur det ser ut när vi kommer hem…
På torsdagskvällen bevakade vi premiären på Cirkus och kom inte i säng förrän vid 2 på natten. Därför hade vi ställt klockan på 7.30, för att komma iväg hyfsat. Dessutom ville vi komma fram innan skidskyttet skulle börja. Det var lite pyssel innan vi kom iväg, vatten och gasol skulle fyllas på. Vi skulle handla och lite annat nödvändigt. Men vid 12 var vi framme vid målet och hade snart installerat oss.
Tanken var att tillbringa helgen på Westerqwarn, mellan Eskilstuna och Västerås. Och sedan ta ett par dagar i Västerås, men så blev det inte. Vi kom till Westerqwarn, och stannade där. Husbilskompisarna Helene och Krister dök upp vi 18-tiden, sen startade en helg med OS, snö, mello, pizza och jobb.
Ställplatsen har 11 öppna platser under vintern och mellan lördag och söndag var det faktiskt 9 bilar där. Himla kul tycker jag. En fördel med vintercamping är just att det aldrig är fullt när man kommer fram. Nackdelen är att servicehus ofta är stängda, men Westerqwarn har allt öppet. På helgerna har man dessutom pizzabuffé, den åt vi såklart. Pizzan här är riktigt bra!
På lördagen var det grått och trist, då blev det mest OS och mello. Söndagen däremot var solig, men kall. Vi passade på att ta bilder, men var bara ute korta stunder pga kylan. Där fanns en liten chans till norrsken, enligt appen, men vi såg inget. Däremot njöt vi av all belysning som lyste upp ställplatsen. Det är lampor överallt. Så stämningsfullt och fint!
När kompisarna åkte hem på söndagen, skulle vi alltså åka vidare. Men vi orkade inte, utan bokade på två nätter till. Snart var vi ensamma på plats med alla faciliteter för oss själva, inte ens personalen var där. Men på måndagen fick vi sällskap av min bok- och husbilskompis Maria och hennes fina rottweiler Moxie. Medan vi satt och jobbade gled hon in brevid oss, så himla roligt.
Eftersom allt var öppet, även tvättstugan, passade jag på att tvätta lakan och bädda rent. Det finns inte mycket som slår att lägga sej i en renbäddad säng. Det är ju helt ljuvligt. I husbilen är det extra mysigt. Skönt att ha gjort, för det är lite meckigt. Annars är det mesta rätt enkelt i husbilen. Det tar typ 3,5 minut att storstäda, det är lagom tycker jag.
Visst är husbilslivet lite bökigare på vintern, särskilt med alla tjocka ytterkläder och stora vinterskor. Detta förvarar vi i duschen, den passar bättre som förvaring på vintern. När vi är hemma har vi bilen ”på el” som det heter när man har elkabeln i. Det innebär såklart att vår elräkning blir lite högre, men det är det värt att slippa riskera att vattnet i bilen fryser. För sånt kan bli riktigt dyrt.
Vår första vinter, ställde vi av husbilen, satte på honom ”pyjamas”, tömde vattnet efter konstens alla regler och drog ur sladden. Sen led vi i fem lång månader innan vi fick åka iväg igen. Hösten efter köpte vinterdäck och har sedan dess åkt året om. Vi testade och gillade det, fast vi avskyr vintern. Å det är därför vi uppmanar alla att iaf prova. Det värsta som kan hända är ju bara att man inte tycker om det…
Visst är det lite meckigt med vintergardiner, att vaddera tackluckorna och att fylla gasolflaskorna titt som tätt. Det går mycket gasol när det är kallt. Men det är värt allt det där pysslet. För när man väl kommer på plats så är myset på plats direkt.
Några ljusslingor och myslampor så är myset totalt. Då gör det inte så mycket att snön vräker ner utanför eller att minusgraderna är många. För inne är det varmt och skönt. Love it!
Äntligen var det dax att packa husbilen och dra iväg. Det blev några roliga dagar med iskyla, vänner och husbilsmys. Som vi har längtat!
Vi var senast iväg i mellandagarna. Då mötte vi upp ett gäng husbilskompisar på en camping här i Stockholm. Det är alltså lite drygt fyra veckor sedan, varav två tillbringats i Egypten. Nu kliade det verkligen i husbilstarmen att få dra iväg. Var som helst, bara vi fick komma ut.
Så i onsdags drog vi iväg. Inte så långt, bara en knapp timme bort. I Nyköpings gästhamn drog vi åt handbromsen och pustade ut. Pulsen går ner totalt så fort vi kommer iväg. Jag sover bättre och kroppen fungerar bättre. Redan när vi parkerar börjar jag se fram emot att få gå och lägga mej. Jag mår så mycket bättre i husbilen. Såklart man villa komma iväg då. Vem vill inte må bra?
Vi har ju förmånen att kunna jobba var vi än är. Så på torsdagen jobbade Martin på som vanligt (han är IT-konsult), medan jag skrev klart några texter och påbörjade ett par nya. Vi tog en promenad till Lidl som ligger en bit bort, för att bunkra lite inför helgen. Så fick vi ihop våra steg också.
Man kan ju tro att vi är ensamma på vägarna med husbilen just nu, men så är det faktiskt inte. Vi är några galningar som campar även på vintern. I Nyköping var det redan två andra bilar på plats när vi kom och sedan kom det ytterligare en medan vi stod där. Många vet vilka vi är, så även den här gången. Så det blev ett roligt möte med nya bekanta. Kul kul.
På fredagen jobbade Martin halvdag, sen packade vi ihop oss och körde den korta biten till hamnen i Femöre. Ja, vi gillar hamnar. Den här gången var det kanske inte bästa valet, men men. Här muddras nämligen i vattnet och sprängs lite då och då, spännande värre… rätt vad det var så skakade hela marken av en explosion och bilen också. Dessutom var det såklart iskallt, eftersom det blåste rejält och vattnet har en rätt effektiv kyleffekt. Så ja, det var kallt! Ute alltså. Inne i bilen var det varmt och skönt.
När vi kom till Femöre var vi helt ensamma, men snart fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Framåt kvällningen var vi en handfull husbilar som stod där i hamnen i stormen. Jösses vad det blåste! Och rätt vad det är så small det alltså också. Spännande helg 🙂
På lördagen hade vi saker att fira, men det ska jag berätta i ett annat inlägg. Då såg vi såklart melodifestivalen och jag gissade rätt på både finalister och andra chansen. På söndagen lyckades ta oss ut på långpromenad minsann, inte alls självklart när det är iskallt ute. Kompisarna åkte hem till sitt och de andra husbilarna drog också iväg. Snart var vi ensamma kvar där i hamnen.
I morse vaknade jag vid 8, med lite ångest i magen. Det var dax att åka hem… tråååkigt. Martin jobbade halvdag, sen packade vi ihop oss och började köra hemåt. När vi kom till Femöre i fredags var det nästan barmark, när vi vaknade i morse var det vitt på marken. Det hade inte snöat jättemycket, men där var ändå ett litet lager – förutom där det blåst iväg.
Hur skulle det se ut hemma? Vi hade sett på övervakningskameran att grannen skottat åt oss, men det är svårt att få en uppfattning om snömängden på kamerabilderna. Det såg inte ut som någon plogbil varit förbi, då fanns det iaf en chans att komma in med bilen om där inte var någon plogvall i vägen. Delar av vägen yrde snön rejält, men när vi kom hem var det faktiskt sol. Tio centimeter nysnö hade trillat ner, med 4-5 minusgrader gick det lätt att skotta. Så det var inget problem att köra in bilen.
Tänk så snabbt 5 dagar går. Nästan en vecka ute med husbilen försvann i ett nafs. Behöver jag säga att vi redan längtar ut igen? Nästa tur är redan bokad, så snart bär det av igen. Jabba!
