Browsed by
Etikett: resa

Mina intryck av Dominikanska Republiken

Mina intryck av Dominikanska Republiken

Nu är det två veckor sedan vi kom hem från Dominikanska Republiken. Jag har haft lite svårt att sammanfatta resan och intrycken, därför har jag dröjt med att skriva om det. Men nu ska jag försöka få ur mej något begripligt…

Jag har rest runt i Sydamerika vid flera tillfällen och varje gång varit tveksam för att komma tillbaka. Dominikanska har inte heller lockat och nu fattar jag varför. SPRÅKET! Jag pratar ytterst lite skolspanska och det är svårt att åka runt på egen hand i de här länderna då. Å jag gillar att åka runt på egen hand och verkligen se landet jag besöker.

Både i Mexiko och Venezuela har jag varit frustrerad för att jag inte kunnat göra mej förstådd och så var det förstås även den här gången. Efter veckorna i Mexiko gick jag faktiskt en spanskakurs, men hann bara en termin innan jag flyttade till Gambia. Så jag har försökt lära mej, men inte tillräckligt. Det är alltså mitt fel, jag påstår inget annat. Men fortfarande frustrerande.

För det betyder att vi egentligen inte sett särskilt mycket av Dominikanska. Vi såg förstås en del av Punta Cana och Bayahibe där vi bodde och som vi kunde gå till. Vi var till Semana (15-20 mil från hotellet, då ser man förstås en del av landet) och såg valarna och besökte även Bacardi Island. Vi ville uppleva Santo Domingo, se staden, känna atmosfären och ta bilder – men vi kunde inte få någon att åka dit med oss – bla pga språket. Hade vi kunnat spanska skulle vi förmodligen bara hoppat på en buss eller annat färdmedel. Nu var vi tvungna att försöka få en taxi att ta oss dit och även guida oss, det var svårt att hitta någon och när vi väl gjorde det blev det för dyrt. Så otroligt synd!

Dominikanska Republiken är vackert, otroligt vackert! Bilderna vi tagit är magiska, hur vi än vänt kameran och vilket motiv vi än siktat på. Människorna är vackra, glada, livfulla, naturen fantastisk och byggnaderna finns i alla möjliga färger. Utan att egentligen veta, eftersom vi inte kunnat prata med någon, så känns det som att man är stolt över sin stad och sitt land.

Men några saker gjorde vi ju ändå och det man absolut ska göra är att åka på valsafari. Är man det minsta intresserad av djur, natur och foto – så är det värt det. Det är en rätt lång resa från Punta Cana för att komma till båten, men det är det värt. Under bussresan får man ju iaf se lite av landet. Vad vi har förstått så ser 99% en val på nära håll, så ha bara koll på att det är säsong för dem så är chansen rätt stor. Vi såg mängder och fick några fantastiska ögonblick och bilder.

Sen ska man förstås våga sej utanför hotellet också, trots att guiderna avråder. Jag anser att om man inte har lämnat hotellområdet så har man inte varit i landet! Rätt eller fel? Inte vet jag, men hur mycket har man sett om man bara varit på hotellet?

Vi gillar att gå och utforskade närområdet och byn Bayahibe ca 3 kilometer bort. Vi gick genom bushen, längst havet och det var så mysigt! På ditvägen träffade vi ingen, på hemvägen bla polisen som kom åkande på moppe. Vårt mission var att köpa äkta dominikansk rom och den var betydligt billigare där än vid hotellet och framför allt jämfört med inne på hotellet förstås. Å den rom som ville ha fanns inte på flygplatsen, så vill ni ha något särskilt – besök en by.

Så hur kan jag egentligen sammanfatta Dominikanska? Ja, man bör kunna Spanska om man vill få ut mest möjligt av sin resa. Att se valar är en fantastisk upplevelse, jag är glad att vi gjorde det. Å det är en fördel att inte vara rädd av sej och lyssna på allt som guider säger, så man vågar ta sej runt lite på egen hand och verkligen uppleva ett land på riktigt.

Dominikanska är fint! Jag är glad att ha varit där, även om det är tveksamt om jag åker dit igen. Kanske får ta upp den där spanskan först.

Att inte bli tagen på allvar vid klagomål på resa

Att inte bli tagen på allvar vid klagomål på resa

Vi har väl alla varit med på utflykter där allt kanske inte funkat eller stämt till 100%. Oftast blir det ju bra ändå, och man låter de där smågrejerna passera. Men ibland är det för mycket trassel, strul och fel – då ska man klaga tycker jag. Så blev det tyvärr på senaste resan.

Jag klagar väldigt sällan, men när jag gör det vill jag att man lyssnar och tar mej på allvar. Jag är väl medveten om att man inte kan kräva samma saker som hemma, att bilarna kanske är lite äldre och att språket kanske inte funkar perfekt i andra länder. Så är det. Men saker ska ju fungera och som researrangör måste man vara tydlig när man beskriver en utflykt och vad som ingår i den.

När vi skulle på Valsafari fick vi veta att vi skulle åka buss till båten som skulle ta oss ut och se valarna. Vi fick också veta att vi skulle få guidning på engelska, att det var stopp på en ö för sol och bad och att vi skulle be hotellet om frukostpåse. Fine!

Det stod inte att transfern med bussen till båten skulle ta nästan tre timmar enkel väg, att bussen var skrotfärdig, måste puttas igång och kom rök från motorn. Det stod inte heller att guiden iofs kunde engelska, men inte orkade eller hade lust att guida oss, att vi skulle ta med egna handdukar (senaste utflykterna har arrangören stått för detta) och att hotellet inte har frukostpåsar. Just det där med bussen var faktiskt lite läskigt och gjorde några av oss rätt bekymrade. Särskilt som det började bolma rök ur ett säte och man började fundera på om skiten skulle börja brinna. Det syns inte så tydligt på bilden, på filmen jag visade för arrangören syntes det dock tydligt. Det var mest med tanke på detta som jag övht klagade, det kunde ha gått riktigt illa.

Som sagt; jag klagar inte ofta och vet hur förhållanden kan vara och klagar jag så gör jag det konstruktivt – inte gnälligt. Blir jag inte trodd då, så kan det hända att jag blir lite irriterad. Så var det den här gången. Det tog några dagar innan jag tog kontakt med arrangören, då skickade jag ett mail där jag spaltade upp allt klart och tydligt. Till svar fick jag typ att jag var en dum turist som trodde att allt är som i Sverige.

Det skulle ta 3-4 mail till, men inte förrän jag skickade en film på rökutvecklingen fattade de att jag faktiskt talade sanning. Då blev det ett helt annat bemötande minsann. Å sånt retar mej! Självklart är jag medveten om att folk utnyttjar tillfället för att få tillbaka pengar, men jag är inte en av dem! Såklart kan det var svårt att veta om jag är en sån eller ej, men en sån person hade förmodligen skrikit och gapat rätt omgående – jag kom med konkreta påpekanden.

Hur som helst så trodde man iaf på mej till slut och vi blev erbjudna kompensation. Tack för det måste man väl säga, men jag hoppas verkligen att man tar den där bussen ur trafik, att man säger till guiden att skärpa sej och ger lite bättre info till sina resenärer. Det kunde gått åt helskotta helt enkelt, bussen var inte trafiksäker!

Jag är inte rädd för att säga ifrån, men jag vet att många är rätt konflikträdda – är du?

En liten promenad till Bayahibe

En liten promenad till Bayahibe

Vi har försökt få till ett besök till Dominikanska Republikens huvudstad Santo Domingo men inte lyckats. Det blir helt enkelt för dyrt. Igår snörade vi på oss promenadskorna och gick till närmast stad istället, nåt måste man ju se när man är här!

Vi bor i Bayahibe, men en bit utanför staden. Efter en snabb titt på Google Maps konstaterade vi att det borde vara drygt 3 km och inte särskilt knepigt att gå dit. Så vi måste ju såklart testa!

Efter lunch packade vi ryggsäcken och laddade med vatten. Det var drygt 30 grader varmt, men sånt är helt ok för oss. Vi tog vänster direkt utanför hotellet och gick tills asfaltsvägen tog slut och gick över i sand. Vägen fortsatte in i bushen, där var skugga och ganska svalt. Efter ett tag öppnade sej vegetationen och vi kom ut till en klippig strand. Där stannade vi en stund och fascinerades över naturen innan vi fortsatte in i bushen igen.

Det blir väldigt många stopp för foto på vägen när vi ska någonstans, så det tog kanske en timme att gå. Sen kom vi fram till ytterligare en strand och där var det fullt party med musik och grillen var tänd. Jättemysig.

Vi fortsatte förbi och passerade strax därpå en baseballplan där träning pågick för fullt. Nu var vi framme i Bayahibe!

Vi strövade runt i stan. Där var jättefina vägar, små söta hus och mängder med barer. Allt omgivet av ett turkosblått hav och färgstarka människor. Kameran gick varm! Du ser fler bilder på instagram @marlenerinda

En fin liten håla med skön atmosfär. Nu blev vi ännu mer nyfikna på Santo Domingo, men men…

Vi svalkade oss på en bar innan vi gick in på Supermarket för att kolla in rom-utbudet. Baren ägdes av en amerikanska tror vi, hennes vänner satt iaf brevid oss och de berättade glatt att några av dem bodde där på heltid, andra halvårsvis.

När vi shoppat det som var intressant gick vi tillbaka hem genom bushen igen. På ditvägen mötte vi inte en människa, förmodligen pga värmen – på hemvägen däremot mötte vi riktigt många, bla två poliser på moppe som hälsade glatt.

Tillbaka på hotellet var vi rätt trötta. Vi hade gått ca 1 mil i 30 graders värme. Men vilken kul tur det blev!

Vi gillar att göra små utflykter på egen hand. Gör ni det?

Viktväktare även på semestern

Viktväktare även på semestern

Vi följer Viktväktarnas kostprogram sedan ca 20 år tillbaka och har hållit vikten de senaste 15 åren. Under den tiden har vi lärt oss rätt mycket, bla att det faktiskt funkar att vara Viktväktare även på semestern. Om man vill 🙂

Vi reser rätt mycket och har samma inställning vad det gäller vikten vid varje resa – det får gärna stå still på vågen men går det lite upp är det ok. Man kan lixom inte vara för hård mot sej själv i alla lägen, då blir det inte bra.

Så hur gör man då som Viktväktare på en resa? Mitt enklaste svar är ”man gör inte så stor grej av det”. Men allt beror förstås på vilken slags resa det är och hur ofta man reser. Är man på sitt livs första utlandssemester – ja, men skit i allt och njut av nya miljöer, annorlunda smaker och ledighet. Det kommer bli plus på vågen, men det kan ni ta hand om sen. Det kommer ta en extra månad kanske att nå målet, men då är det så.

Åker man däremot på en eller ett par resor varje år så kan man göra upp en annan plan, där man står still i vikt eller iaf nästan. Då gäller det att packa ner bekväma skor! Vi ser alla platser vi besöker, med fötterna. Vi tar en promenad efter frukost och en före middagen. Vi kan gå både kort och långt, blir det för lång tar vi buss eller taxi tillbaka. Sen kan man förstås även ta några extra simturer eller testa gymmet om det finns något på hotellet. Rörelse och motion går alltid att få till.

Maten då? Många väljer all inclusive och det har även vi börjat göra – det är nämligen enklare när det gäller att ha koll. Självklart kan det vara knepigt när det finns så mycket att välja på och mängderna är galna. Men man måste ju inte äta allt bara för att man får…

När vi ska äta all inclusive tar vi alltid ett varv runt matsalen först för att kolla in vad som finns. Är det första dagen på semestern så smakar vi lite på det som ser godast ut utan att tänka så mycket på SP-värden. Då vill vi mest kolla läget och kvaliteten på det som bjuds.

Första dagen får man göra lite som man vill, det tar vi igen sen. Resten av dagarna går man också ett varv först och väljer sedan EN av rätterna och fyller upp tallriken med grönsaker. Det bjuds alltid på ett välfyllt efterrättsbord och då tar vi en smakbit av det som ser gott ut, inte en hel bit. Till maten dricker vi cola zero eller vatten, vill vi ha vin eller annan alkohol så dricker vi det efteråt som lite extra mys på kvällen. Men vi är rätt dåliga på att dricka alkohol och det är en fördel om man tänker på vikten.

Blir det mat från meny så är det svårare att räkna ut vad rätten innehåller och hur den är tillagad. Då försöker vi att välja det som är mest ”rent”, alltså undvika friterat och panerat, be om såser vid sidan om osv. Grillad fisk eller en köttbit är smarta val på resor när man äter från menyer. Men det är svårt att veta, därför föredrar vi numera all inclusive.

Många som har semester ska ”unna” sej, ett ord som jag avskyr. För mej är ordet en ursäkt att göra sånt man inte borde… Då ska man äta och dricka saker man inte brukar och gärna i stora mängder. Vi tillåter oss istället att äta detta på lördagarna året om men i mindre mängder, så blir det inte lika lockande att ”go bananaz” på semestern.

Efter drygt 15 år som sk Guldmedlem (färdig och målviktig) är mina knep dessa:

* Bestäm innan att det är ok att gå upp lite och kör igång med programmet dagen efter du kommer hem igen. Väntar man är det lätt att dagarna bara går och då kommer kilona.

* Packa ner bekväma skor och använd fötterna överallt och ta en extra promenad varje dag.

* Ta ett varv runt buffén och gör medvetna val, man måste inte äta mycket bara för att man kan. Ta hellre en liten bit, om du är nyfiken på en rätt, än en hel portion.

* Drick vatten till maten och alkoholen efter, eller avstå helt från alkoholen. Man måste inte dricka bara för att det är semester. Men är det vinet till maten som betyder mest, så drick det då – men räkna med ett större plus på vågen.

* Å banna inte dej själv när det går åt skogen, vi är bara människor. Kör upp på banan igen bara och följ programmet så är du snart tillbaka i rutinerna igen.

* NJUT! På semestern ska man njuta, men det kanske går att fixa njutning med annat än mat och dryck? Kanske är det att se soluppgången och ta ett bad i gryningen eller att ta en lång promenad längst stranden på kvällen i solnedgången.

Blir det för mycket en dag så gör det inget – det kommer ju en ny dag då man har möjlighet att göra bättre val. Viktväktarna är för resten av livet, då gäller det att hitta ett sätt som fungerar – som man kan leva med resten av livet. Vad spelar det då för roll om viktresan tar någon vecka eller månad längre? Huvudsaken är väl att man faktiskt kommer i mål och sedan stannar där.

Det är genom att göra misstag man lär sej och under viktresan gör man mängder med misstag. Det om något är jag väldigt medveten om efter 20 år med VV, men så länge man inte ger upp har man inte misslyckats.

Åk på semester och hitta ditt sätt att komma hela vägen in i mål – men glöm inte att njuta på vägen. Du har bara ett liv – gör det bästa av det! Det viktigaste av allt: Ha en riktigt härlig resa!

Häng med på mina resor med jobb, mat, träning, upplevelser och solnedgångar i mängder: instagram @marlenerinda

Rundtur på Viva Wyndham Bayahibe

Rundtur på Viva Wyndham Bayahibe

Jag tänkte berätta lite om vårt hotell, området och hur vi bor. Om någon funderar på att åka hit eller bara är allmänt nyfiken 🙂

Man kan väl säga att Viva Wyndham Dominicus är två hotell som sitter ihop. Det ena är Beach, där vi bor, och det andra är Palace. Palace är lite mindre men känns lyxigare, där bor fler familjer än på vårt som är lite större men mer pittoreskt och där mest par bor.

Om ni tittar på bilden så bor vi nästan längst ner till vänster. Det kallas tydligen för det franska hörnet, då en fransk reseklubb har sina aktiviteter här. Där finns bara bungalows, kanske 50-60 stycken. Varje bungalow är delad i två lägenheter, med ett sovrum och badrum i varje. Vi som bor närmast vattnet har även en liten solterrass med två solsängar.

Framför oss ligger stranden och en strandpromenad som sträcker sej förbi hela området. Man kan gå hur långt som helst, vi har hittills orkat kanske 60-70 minuter åt ena hållet och det tog inte stopp nånstans. Vill man gå åt andra hållet får man gå upp på vägen och ungefär 3 km bort ligger Bayahibe som ska vara en större fiskeby.

Tack vare vårt VIP-armband kan vi röra oss fritt mellan hotellen och även äta på alla restauranger, inte bara de på ”vår”sida. Sammanlagt är det kanske 8-9 restauranger att välja på förutom de två bufferestauranger som ingår i all inklusive. Den ena ligger precis utanför vår bungalow, där äter vi frukost och lunch varje dag. På kvällarna kan vi välja på asiatiskt, mexikanskt, fisk, franskt, fission och lite annat. Martin tycker sånt är kul, jag hänger mest på – är inte jätteintresserad av mat på semestern. Det är ett av skälen till att vi väljer all inklusive, jag vill inte behöva välja – jag vill bara äta nåt för att inte svälta ihjäl. Vad spelar inte så stor roll.

Wi-Fi fungerar bra över hela området, utan lösenord. Sånt gillar jag! Det finns kranar med vatten och läsk överallt som bara är att ta av. Man får dock inte fylla vattenflaskor, bara glas.

På rummet har man schampo och tvål som fylls på varje dag. Så bra att slippa ta med! Där finns även kaffebryggare, ac, strykjärn och hårfön. Rummen är jättefina och alldeles lagom stora för oss två. Det finns även ett stort gym en liten bit från vår bungalow, med både löpband, maskiner, hantlar och pilatsebollar.

Man ser mest par, men en och annan familj och några sällskap. De flesta på vår sida är i vår ålder och äldre. Vi blev avsläppta tillsammans med fyra andra svenskar som vi inte sett röken av. Vi hör och ser mest fransmän, italienare och tyskar. Här finns inte bara bungalows utan även lägenheter närmare receptionen. Något för alla alltså.

Det mesta är bra, det knepigaste är dock språket. Här pratar man spanska och möjligen franska. Några få kan engelska tyvärr inte alltid folk på nyckelpositioner. Man skulle ju kunna tänka sej att iaf chefer kunde engelska, så är det dock inte. Så ibland blir man lite frustrerad. Tar man emot gäster som pratar engelska ska man kunna kommunicera med dem tycker jag.

Något annat som är lite störande är att vi bara har ett nyckelkort per rum och det kortet avmagnetiseras lite då och då av oförklarlig anledning. Vi har en bit att gå till receptionen där man byter kortet och under en vecka har vi fått byta det två gånger. Man kanske borde byta system eller iaf ge oss varsitt kort?

Men vi trivs här. Vår terass används flitigt. Där solar vi och tillbringar större delen av tiden när vi inte är ute och går. Vi har kanske 50-75 meter till vattnet. Vi går ner och badar, men ligger hos oss och solar – inte på stranden.

Apropå stranden så är det sandbotten och ganska långgrunt. En bit ut i vattnet finns några mindre korallrev, så man kan snorkla och se fina fiskar. Sanden är så där potatismjöligt fin och superhärlig! Det finns flera varianter av solstolar och både i sol och skugga.

Utanför hotellet finns ett par mindre supermarket, någon pub och mängder med souvenirbutiker. Men inte särskilt mycket mer vad vi sett hittills, mest bostäder verkar det som.

Området är trivsamt kan man nog säga, vi kan absolut rekommendera er att bo här!

Fler bilder finns på min instagram @marlenerinda

Vi såg knölvalar!

Vi såg knölvalar!

Nästan alla har en bucketlist på platser att besöka och saker att göra innan de dör. Min är i stort sett avbockad, men jag har en annan bucketlist också – med bilder jag vill ta. En är av en valfena, den tog jag i torsdags!

Vem drömmer inte om delfiner och valar? Delfiner som gör det perfekta hoppet i solnedgången och valfenan som snärtar till innan det stora djuret dyker ner i havet igen. Delfiner har vi sett, men iofs inte tagit den där perfekta bilden. Valar kunde vi kanske se på Dominikanska, självklart tog vi chansen.

I torsdags morse vaknade vi 5, för att 40 minuter efter utsatt tid, bli upphämtade och körda till Semana ungefär 3 timmar bort. En jäkla resa, särskilt när det blev så försenat, gör den inte med mindre barn!

Framme i Semana gick vi på en båt som först skulle ta oss på valsafari, sedan till Bacardi Island för ett par timmar med sol och bad. Det fanns förstås inga garantier på att få se valar, men de flesta gör det. Vår guide Rocky var rätt dålig på sitt jobb, men i övrigt var det mesta bra. Vi fick ju se valar! Flera stycken!

Vi kördes rätt ut i havet ca 20 minuter och fick en skymt av en val. Det gick så snabbt att jag inte ens hann med att ta en bild. Rätt besviken tänkte jag att chansen gått förbi och att det var detta vi skulle få nöja oss med. Så var det som tur var inte.

En liten stund senare kom en hel valfamilj och visade upp sej för oss. En lång stund bubblade havet runt oss av valar som dök upp brevid båten titt som tätt. Det var förmodligen flera olika familjer, hur många har jag ingen aning om – bara att de fanns där och att vi hade tur. Vi fick se både hopp, sidorullningar och snärten med stjärtfenan. Å jag fick bilden jag drömt om!

Den där bilden som man kan titta på om och om igen. Det var så häftigt att omringas av de där gigantiska djuren! Jag trodde det skulle vara både obehagligt och lite läskigt, de skulle ju faktiskt kunna välta en båt rätt lätt. Men det vara bara fascinerande.

Detta var min födelsedagspresent till mej. Turen kostade 159 dollar per person och frågar ni mej så var det värt det. Om ni ska åka till en plats där det finns valar så måste ni försöka se dem. Det är en otrolig upplevelse!

Bilder från hela dagen finns förstås på instagram @marlenerinda

Vilken bra födelsedag!

Vilken bra födelsedag!

Igår hade vi en perfekt dag. Det hade den varit även utan födelsedag. Det var en sån dag man gärna kör en repris på och minns tillbaka till när det är grått och trist.

Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer. Jag är överväldigad!!!

Vi började med en lång frukost, som vi gör varje morgon. Vi vaknar vid 7, kollar in soluppgången och går sedan och äter. Sen går vi tillbaka till vår bungalow och fixar i ordning oss. Så ser det ut varje dag typ.

Just igår tog vi sedan en tur runt området, besökte receptionen och bokade in ett par olika restaurangbesök. Vi har massor att välja på, kanske 7-8 olika matställen, om inte fler… ska undersöka den saken idag. Gårdagen var lite speciell, då ville vi ha något lite mer speciellt till middag också. Därför bokade vi en sk fusion-restaurang.

Sen sparkade vi av oss skorna och tog oss ner på stranden för en riktig långpromenad. Vi ville se hur långt vi kunde gå och vad som finns bortom vårt område. Det blev en rejäl utflykt på nästan 2 timmar och jag var helt slut efteråt. Det är tungt att gå i blöt sand.

Efter promenaden var det dax för lunch. Den äter vi i samma restaurang som vi äter frukost i, precis utanför vår lilla hydda. Och efter lunch sparkade vi av oss allt utom badkläder. Sen låg vi i vattenbrynet och pratade en lång stund. Jag badade! Något jag gör väldigt sällan, men här är varmt och skönt.

Efter badet blev det en stund på vår uteplats. Där låg vi på våra solsängar och läste innan vi tyckte att det fick vara nog med slappande och gick till gymmet. Jag körde mitt hantelpass, sprang hem och tog resten av programmet på rummet. Martin gjorde hela sitt program på gymmet.

Nöjda med våra tränings prestationer svidade vi om till kvällens middag. På vägen tog vi förstås lite bilder, solnedgången var riktigt fin. Sen blev vi serverade en annorlunda och väldigt spännande fyrarättersmiddag med smakkombinationer vi aldrig provat förut. Jättegott!

Efter middagen tog vi en drink i en av barerna och tog en liten promenad i området. Jag tror att jag orkade hålla mej vaken ända till 22, det var nog rekord. Det är jobbigt att vara på semester 🙂

Det var en riktigt bra födelsedag, det gör jag gärna om!

Vad skulle du aldrig göra på din resa?

Vad skulle du aldrig göra på din resa?

Vi är på väg till värmen, äntligen! Semester, mmmm… smaka på ordet. Sol, lata dagar, barfota promenader på stranden, kanske en och annan drink? Mycket kan man göra på en resa och våra favoriter är uppräknade här ovan, så ska en semester vara.

Sen finns det såklart olika former av semester och resor, som tex upptäcksresor och safari. Men vad skulle du aldrig göra på din resa? Här är våra svar:

Marlene

  • Bungyjump – finns inte en chans i världen att jag skulle kasta mej rakt ut från en hög höjd. Varför lixom?
  • Skidsemester – man ska väl aldrig säga aldrig i det fallet, men snö och kyla är verkligen inte min grej. Skidor är iofs kul, kyla – not so much.
  • Dyka & snorkla – jag avskyr fiskar! Alltså är även en sån där hajbur uteslutet.
  • Äta konstig mat…

Martin

  • Skidsemester – jag avskyr snö! När jag har semester ska det vara varmt!
  • Thats it – jag vill uppleva så mycket jag kan!

Vi matchar varandra rätt bra som vill ha evig sol och värme. Å medan Martin dyker från en båt (som han älskar) ligger jag gärna och solar på samma båt (som jag älskar). Han äter dessutom nästan allt och ofta sånt som jag inte gillar – skitbra ju!

Sen är det klart att det finns platser som man kanske inte skulle vilja besöka av olika anledningar som tex Nordkorea och Jemen. Men det kan vi ta i ett annat inlägg.

Vad skulle du absolut inte göra på din resa?

Allt på ToDo-listan är avbockat!

Allt på ToDo-listan är avbockat!

Ni vet hur det är före en resa. Man har massor att göra och till slut gör man en ToDo-lista för att verkligen komma ihåg allt. Den listan jobbade vi hårt med igår.

Ni som hängt med här på bloggen och på instagram vet att jag började packa lite smått för någon vecka sedan. Jag har slängt ner grejer vartefter och försökt att tänka lite smart.

Vi åker charter och en nackdel med det är att man inte får ta med särskilt många kilo bagage, bara 6 kg handbagage och 14 kilo resväska. Det låter mycket mer än vad det är när kameror, extra batterier, skor, solkrämer, böcker och annat är nerplockat. Så klart hade vi för mycket med oss vid första försöket och fick direkt börja fundera på vad som skulle vara kvar hemma. Pälsbollen ligger mitt i packningen och gillar inte läget!

Gårdagen gick åt till att göra det där sista fixet. Som att hitta botten på tvättkorgarna, betala räkningar, bädda rent, dammsuga, fixa klorna på både hunden och mej, städa av och fixa rent allmänt. Senaste veckorna har gått åt till att fylla Du i Fokus med recept och texter, nu är allt klart och tidsinställt tom 17/2 och här på bloggen är alla veckomatsedlar färdiga till och med vecka 9 plus lite annat. På semestern kommer jag alltså knappt behöva ta fram datorn!

Nu säger många av er: ”Låt datorn vara! Ha semester!” men det funkar inte så när man driver ett onlinemagasin, en blogg och är sk influencer. Då är man aldrig riktigt ledig, hur konstigt det än kan låta. Å andra sidan är det ledigt för mej att inte ta upp datorn varje dag eller ens varannan dag. Så här har jag haft det i 14 år, det är inget konstigt. Så datorn åker med, men det mesta görs via mobilen.

Nu ska väskorna stängas och vägas en sista gång. Sen åker vi till min mamma som fyller år idag, firar henne, äter middag där och lämnar pälsbollen. Sen drar vi iväg till Best Western Hotell i Arlanda hotellby, där vi sover inatt. Imorrn 8.50 går flyget och 10 timmar senare landar vi i solen på Dominikanska Republiken. Då har vi semestern skönaste ögonblick framför oss. Det där när man precis kliver ut på flygplanstrappen, känner värmen slå emot en och vet att man har två lediga veckor framför sej. Så härligt!

Födelsedagsveckan är här! Ni hänger väl med?

Instagram @ marlenerinda

Hur packar ni?

Hur packar ni?

Många säger att en van resenär packar i sista minuten och så lite som möjligt. Jag säger att så behöver det inte alls vara. Jag är van resenär och jag packar olika beroende på var och varför jag reser.

Kort jobbresa

Så här funkar jag när jag åker på semesterresa.

Jag tar fram den väska som jag ska ha kanske en vecka innan avresa och sedan slänger jag i saker vart efter jag ser och hittar dem. Sen går jag igenom allt dagen innan, eller avresedagen, och stänger väskan. Jag vet vad jag ska ha med mej och lägger ner vart efter, ingen stress – jag vet att allt är med. Samma sak med handbagaget, men där lägger jag grejerna vid sidan om. Det ser ut som sju svåra i vardagsrummet innan jag är färdig 🙂

För två veckors semester packar jag: 14 trosor, 1-2 behåar, beroende på vilka klänningar jag har med, 3 shorts, 5-6 t-shirts, 2-3 linnen, 2-3 blusar, 2 capribyxor, XX antal klänningar (försöker begränsa mej men det är sååå svårt), träningskläder, 3-4 par strumpor, 1 tjocktröja, 2 bikinis, ett gäng tidningar och böcker, necessär, sandaler, badtofflor, träningsskor, finskor – tror det är allt. Några ombyten är för bilder till artiklar, blogg och instagram @marlenerinda förstås.

På jobbresan

Pälsbollen vill följa med

När jag åker på jobbresa beror det en hel del på boendet hur jag packar. Ska vi byta hotell varje dag tar jag en större väska som jag kan kasta ner grejerna i varje morgon, utan att behöva måttanpassa allt. Ska vi stanna på ett ställe, blir det en mindre väska och då ”flyttar jag in” på hotellrummet och ställer undan väskan under tiden vi är där. Om det bara handlar om 2-3 dagar försöker jag att bara åka med handbagage, iaf på utresan.

På jobbresor handlar det mest om bekväma, men representativa kläder, ett par snyggare ombyten, ett par snyggare skor, bikini/baddräkt, ett par shorts, lika många toppar som dagar vi är borta. Typ. Enkel packning helt enkelt, anpassat efter programmet som vi förhoppningsvis fått.

Handbagaget

Handbagaget ser nästan alltid likadant ut. Jag har en ryggsäck där jag lägger pass, pengar, piletter, medicin (i originalförpackningar), minst en bok och minst en tidning, en miljon laddningskablar, dator med tillbehör, kamera med tillbehör, en ask läkerol (havssalt) och numera en nackkudde som hänger utanpå.

Lång jobbresa

Jag har nästan aldrig någon stress över bagaget, jag vet vad jag ska ha med mej. Dessutom finns det mesta att köpa på plats, det är mantrat jag har med mej hela tiden. Alltså behöver jag inte oroa mej heller. Så länge jag har mina mediciner, pengar, pass, mobil, kamera och laddare med mej, så är det lugnt – allt annat går att fixa.

Så nu ligger det alltså en stor resväska i vardagsrummet, med grejer i och locket öppet. Tror jag packat allt utom träningskläder och skor… handbagaget står brevid med innehållet vid sidan om. Sen ligger en hel hög med böcker och tidningar där också, vi får väl se med vikten hur mycket som får följa med. Det mesta lämnas kvar i hotellets bokhylla, så det kommer iaf inte med hem igen. På måndagmorgon går jag igenom allt och stänger väskan, sen drar vi!

Hur packar du?