resa -

Vintercamping på Westerqwarn

februari 25, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Vi kanske inte är jättemånga som vintercampar, men blir allt fler. Martin och jag uppmanar gärna nya husbilsägare att iaf ge det en chans. Tycker man inte om det, så har man iaf testat. För oss som avskyr vintern är det ett sätt att överleva en avskyvärd årstid.

Det var osäkert in i det sista om vi skulle komma iväg den här helgen. Det mesta hängde framför allt på vädret. Skulle det bli mycket snö så skulle vi vara tvungna att stanna hemma och skyffla snö. Men vädret stabiliserade sej, så vi kunde dra iväg. Nu får vi se hur det ser ut när vi kommer hem…

På torsdagskvällen bevakade vi premiären på Cirkus och kom inte i säng förrän vid 2 på natten. Därför hade vi ställt klockan på 7.30, för att komma iväg hyfsat. Dessutom ville vi komma fram innan skidskyttet skulle börja. Det var lite pyssel innan vi kom iväg, vatten och gasol skulle fyllas på. Vi skulle handla och lite annat nödvändigt. Men vid 12 var vi framme vid målet och hade snart installerat oss.

Tanken var att tillbringa helgen på Westerqwarn, mellan Eskilstuna och Västerås. Och sedan ta ett par dagar i Västerås, men så blev det inte. Vi kom till Westerqwarn, och stannade där. Husbilskompisarna Helene och Krister dök upp vi 18-tiden, sen startade en helg med OS, snö, mello, pizza och jobb.

Ställplatsen har 11 öppna platser under vintern och mellan lördag och söndag var det faktiskt 9 bilar där. Himla kul tycker jag. En fördel med vintercamping är just att det aldrig är fullt när man kommer fram. Nackdelen är att servicehus ofta är stängda, men Westerqwarn har allt öppet. På helgerna har man dessutom pizzabuffé, den åt vi såklart. Pizzan här är riktigt bra!

På lördagen var det grått och trist, då blev det mest OS och mello. Söndagen däremot var solig, men kall. Vi passade på att ta bilder, men var bara ute korta stunder pga kylan. Där fanns en liten chans till norrsken, enligt appen, men vi såg inget. Däremot njöt vi av all belysning som lyste upp ställplatsen. Det är lampor överallt. Så stämningsfullt och fint!

När kompisarna åkte hem på söndagen, skulle vi alltså åka vidare. Men vi orkade inte, utan bokade på två nätter till. Snart var vi ensamma på plats med alla faciliteter för oss själva, inte ens personalen var där. Men på måndagen fick vi sällskap av min bok- och husbilskompis Maria och hennes fina rottweiler Moxie. Medan vi satt och jobbade gled hon in brevid oss, så himla roligt.

Eftersom allt var öppet, även tvättstugan, passade jag på att tvätta lakan och bädda rent. Det finns inte mycket som slår att lägga sej i en renbäddad säng. Det är ju helt ljuvligt. I husbilen är det extra mysigt. Skönt att ha gjort, för det är lite meckigt. Annars är det mesta rätt enkelt i husbilen. Det tar typ 3,5 minut att storstäda, det är lagom tycker jag.

Visst är husbilslivet lite bökigare på vintern, särskilt med alla tjocka ytterkläder och stora vinterskor. Detta förvarar vi i duschen, den passar bättre som förvaring på vintern. När vi är hemma har vi bilen ”på el” som det heter när man har elkabeln i. Det innebär såklart att vår elräkning blir lite högre, men det är det värt att slippa riskera att vattnet i bilen fryser. För sånt kan bli riktigt dyrt.

Vår första vinter, ställde vi av husbilen, satte på honom ”pyjamas”, tömde vattnet efter konstens alla regler och drog ur sladden. Sen led vi i fem lång månader innan vi fick åka iväg igen. Hösten efter köpte vinterdäck och har sedan dess åkt året om. Vi testade och gillade det, fast vi avskyr vintern. Å det är därför vi uppmanar alla att iaf prova. Det värsta som kan hända är ju bara att man inte tycker om det…

Visst är det lite meckigt med vintergardiner, att vaddera tackluckorna och att fylla gasolflaskorna titt som tätt. Det går mycket gasol när det är kallt. Men det är värt allt det där pysslet. För när man väl kommer på plats så är myset på plats direkt.

Några ljusslingor och myslampor så är myset totalt. Då gör det inte så mycket att snön vräker ner utanför eller att minusgraderna är många. För inne är det varmt och skönt. Love it!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Årets första husbilshelg

februari 2, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Äntligen var det dax att packa husbilen och dra iväg. Det blev några roliga dagar med iskyla, vänner och husbilsmys. Som vi har längtat!

Vi var senast iväg i mellandagarna. Då mötte vi upp ett gäng husbilskompisar på en camping här i Stockholm. Det är alltså lite drygt fyra veckor sedan, varav två tillbringats i Egypten. Nu kliade det verkligen i husbilstarmen att få dra iväg. Var som helst, bara vi fick komma ut.

Så i onsdags drog vi iväg. Inte så långt, bara en knapp timme bort. I Nyköpings gästhamn drog vi åt handbromsen och pustade ut. Pulsen går ner totalt så fort vi kommer iväg. Jag sover bättre och kroppen fungerar bättre. Redan när vi parkerar börjar jag se fram emot att få gå och lägga mej. Jag mår så mycket bättre i husbilen. Såklart man villa komma iväg då. Vem vill inte må bra?

Vi har ju förmånen att kunna jobba var vi än är. Så på torsdagen jobbade Martin på som vanligt (han är IT-konsult), medan jag skrev klart några texter och påbörjade ett par nya. Vi tog en promenad till Lidl som ligger en bit bort, för att bunkra lite inför helgen. Så fick vi ihop våra steg också.

Man kan ju tro att vi är ensamma på vägarna med husbilen just nu, men så är det faktiskt inte. Vi är några galningar som campar även på vintern. I Nyköping var det redan två andra bilar på plats när vi kom och sedan kom det ytterligare en medan vi stod där. Många vet vilka vi är, så även den här gången. Så det blev ett roligt möte med nya bekanta. Kul kul.

På fredagen jobbade Martin halvdag, sen packade vi ihop oss och körde den korta biten till hamnen i Femöre. Ja, vi gillar hamnar. Den här gången var det kanske inte bästa valet, men men. Här muddras nämligen i vattnet och sprängs lite då och då, spännande värre… rätt vad det var så skakade hela marken av en explosion och bilen också. Dessutom var det såklart iskallt, eftersom det blåste rejält och vattnet har en rätt effektiv kyleffekt. Så ja, det var kallt! Ute alltså. Inne i bilen var det varmt och skönt.

När vi kom till Femöre var vi helt ensamma, men snart fick vi sällskap av våra husbilskompisar. Framåt kvällningen var vi en handfull husbilar som stod där i hamnen i stormen. Jösses vad det blåste! Och rätt vad det är så small det alltså också. Spännande helg 🙂

På lördagen hade vi saker att fira, men det ska jag berätta i ett annat inlägg. Då såg vi såklart melodifestivalen och jag gissade rätt på både finalister och andra chansen. På söndagen lyckades ta oss ut på långpromenad minsann, inte alls självklart när det är iskallt ute. Kompisarna åkte hem till sitt och de andra husbilarna drog också iväg. Snart var vi ensamma kvar där i hamnen.

I morse vaknade jag vid 8, med lite ångest i magen. Det var dax att åka hem… tråååkigt. Martin jobbade halvdag, sen packade vi ihop oss och började köra hemåt. När vi kom till Femöre i fredags var det nästan barmark, när vi vaknade i morse var det vitt på marken. Det hade inte snöat jättemycket, men där var ändå ett litet lager – förutom där det blåst iväg.

Hur skulle det se ut hemma? Vi hade sett på övervakningskameran att grannen skottat åt oss, men det är svårt att få en uppfattning om snömängden på kamerabilderna. Det såg inte ut som någon plogbil varit förbi, då fanns det iaf en chans att komma in med bilen om där inte var någon plogvall i vägen. Delar av vägen yrde snön rejält, men när vi kom hem var det faktiskt sol. Tio centimeter nysnö hade trillat ner, med 4-5 minusgrader gick det lätt att skotta. Så det var inget problem att köra in bilen.

Tänk så snabbt 5 dagar går. Nästan en vecka ute med husbilen försvann i ett nafs. Behöver jag säga att vi redan längtar ut igen? Nästa tur är redan bokad, så snart bär det av igen. Jabba!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårt fantastiska hotell – The Grand Palace

januari 19, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

I Egypten kan man verkligen kliva rätt in i känslan av ”Tusen och en natt”. Många hotell ser ut som palats, med både tinnar, torn och kupoler. Vi åker vanligtvis aldrig tillbaka till ett hotell, men det gjorde vi faktiskt den här gången. Bara för att det är så otroligt trivsamt.

The Grand Palace i Hurghada ligger bara fem minuter från flygplatsen. Väldigt bekvämt efter fem timmar i luften. Man ser nästan hotellet från flygplatsen faktiskt. Det ligger på en enkelriktad gatan, två vägar nedanför den stora huvudvägen. Där är alltså rätt lite trafik och ett lugnt område. Iofs nära en minaret som låter några gånger om dagen, men det stör inte heller särskilt mycket. Förutom på fredagar, då är det lite mer.

På var sida om hotellet ligger en mängd olika butiker. Så det är lätt att få tag på snacks, apotek, kläder och souvenirer. Och ja! Man kan gå utanför hotellet utan att vara rädd. Visst är där folk som vill att man ska handla av just dem, men det är bara att säga nej och gå vidare. En bit till vänster utanför hotellet finns en butik i fyra våningar med sk ”fixed price”. Där man kan handla i lugn och ro och slipper att pruta.

Hotellet är byggt i sten och om jag inte minns fel så är det runt 300 rum, alla sviter. Detta är ett sk vuxenhotell som är nästan utan underhållning, bara någon timma med tex flöjtmusik och liknande, några kvällar i veckan. Lugnt och skönt alltså. Nu har man dessutom renoverat den fantastiska fontänen, som inte funkade sist. Varje kväll kl 21 visas ett väldigt fint ljus- och ljudspel.

För oss som jobbar på resan, finns en helt fantastisk lobby där man kan sitta. Där finns bra wifi och härlig personal som efter bara någon kväll vet våra rutiner och vad vi vill ha att dricka.

Hotellet är byggt som ett U, där den vänstra flygeln bjuder på lite mer sol än den högra. Det är där man vill bo för att kunna njuta av kvällssol på balkongen. Vi hade rum 5222 förra gången, den här hade vi 5214. Det förra rummet var något större, årets hade lite mer eftermiddagssol. Men alla rum ser i stort sett likadana ut, med sin vita inredning och turkosa detaljer.

Här finns en fin strand och en strandpromenad, men den är inte särskilt lång tyvärr. På stranden, och vid poolen, finns en mängd olika solstolar. Alla med bekväma madrasser såklart. Som på många andra ställen ”paxar” morgonpigga personer de främsta platserna. Hotellet har försökt att plocka bort markeringarna, men då blivit anklagade för stöld och fått dåliga omdömen på tex Tripadvisor. De försöker hitta en lösning, men det är inte så enkelt. Men här finns tillräckligt med platser, så alla får plats – även om det inte är i främsta raden vid vattenbrynet.

På området finns fem restauranger (tror jag…) men även en Indisk utanför, som också ingår i All Inclusive. Alla är bra. Men vi är lite lata och tycker att bufférestaurangen är bra och har mycket att välja på – så vi hamnar oftast där ändå. Där är olika teman varje kväll, men oavsett tema så finns där alltid en alldeles fantastisk fetaost. Jag skulle kunna leva på den!

När vi var här förra gången lärde vi känna hotellchefen och en del av personalen. Chefen bad oss sitta ner och berätta vad just Svenska turister önskar. Då påtalade vi bla det där med att paxa solstolar och att vi inte tycker det är jättekul att alltid tilltalas på tyska, men också att det var för få kvinnor bland personalen på hotellet. Vi såg nämligen inte en enda en på två veckor. Den här gången blev vi glatt överraskade. Nu fanns där kvinnliga kockar och kvinnlig personal i det nyöppnade SPA:et. Det går alltså att påverka!

Hur kommer det sej då att vi återkommer till The Grand Palace? Mest för att personalen är fantastisk och området alldeles ljuvligt. Men också för att man känner sej hemma här direkt. Det är inte jättestort, även om det kan kännas så när man kommer hit första gången. Jag gillar hemma-känslan och att man blir kompis med personalen direkt. Det blir lixom familjärt på en gång. Och vem blir inte alldeles till sej av handdukskonsten?

Och det är därför vi förmodligen kommer att åka tillbaka även nästa år. Vilket är rätt anmärkningsvärt för att vara oss. Vi åker ju som sagt, aldrig tillbaka till en plats – men nu blir det alltså tredje gången. Mest för att vi måste hålla ner resekostnaden lite, eftersom vi blåser rätt mycket på kryssningen i sommar. För det är faktiskt så att Egypten har bland de billigaste resorna. Och det är ändå solsäkert, vi har haft 24-26 grader varenda dag, förutom de två sista. Så why not lixom?

I år hade vi mer semester än vi haft på många år. Vi jobbar ju alltid när vi är på resa, men den här gången var det inte ens varje kväll. Vi reste ju tillsammans med sex andra personer och har varit minst sagt sociala, mer än någonsin förr. Så den här resan var lite annorlunda mot hur vi haft det förut och det har varit så otroligt roligt. Ett av de andra paren kände vi inte alls, men det gick hur bra som helst att resa ihop.

Och vi misstänker att det kan bli likadant nästa vinter. Att det kanske är fler som vill hänga med. Men då kommer vi inte att åka på så många utflykter som i år, då kan vi hjälpa till att fixa för de andra – men stanna kvar på hotellet medan de är iväg. Och då kan det vara skönt att vara på ett hotell där man inte behöver upptäcka något, utan känner sej som hemma. Därför kan det nog bli så att vi åker tillbaka.

Den här filmen gjorde vi i januari 2024, titta om ni vill och prenumerera gärna på vår YT-kanal.

Vad säger ni? Skulle ni kunna bo där?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hemma bra – men borta bäst

januari 17, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Så var det dax att åka hem. Efter två härliga veckor under Egyptens varma sol. Så himla tråkigt. Ångesten kom som vanligt några dagar innan. Och det vi kom hem till var inte alls roligt…

I onsdags var det alltså dax att lämna vårt fina hotell i Hurghada. Förmiddagen bjöd på moln och blåst, så vi satte oss i poolbaren efter att vi packat ihop oss. Där satt vi tills det var dax för lunch och avfärd mot flygplatsen. Vi visste att det var snökaos hemma och förberedde oss på förseningar, men det var inget större problem faktiskt. Vi kom iväg någon halvtimma sent, men landade nästan på tid hemma i Sverige.

Passkontrollen har väl aldrig gått så fort någon gång, det var ingen kö alls – bara gå rätt igenom. Sen såg vi resterna av bagagekaoset för några veckor sedan. Där stod massor med vagnar, överfulla med väskor överallt i bagageutlämningen. Har hört att några väntat på sina väskor sedan 3 januari och de står alltså där någonstans. Vi fick våra väskor ovanligt snabbt och tog oss mot bilen. Där blev det dock tvärstopp. När vi åkte var det barmark, det var det inte när vi kom hem…

Efter lite meck tog vi oss iaf in i bilen och kördes mot Tumba. Så himla skönt att få skjuts hem, kompisarna passerar ju ändå oss på sin väg hem till Norrköping. Vid 23-tiden släppte de av oss i ett väldigt snöigt Tumba och körde vidare till sitt. Vi möttes av ca 50 cm packad snö med bara en liten gång skottad fram till ytterdörren, så vi iaf kunde ta oss in. Jag kände direkt ”ta mej tillbaka till Egypten”.

Vi dök direkt i säng, men på torsdagen var det bara att köra igång. Jag skottade i stort sett konstant hela dagen, medan Martin jobbade, och fick nästan rent längs tomten (husbilen måste ju komma ut) och halva garageuppfarten. Kanske 10 kubik snö… jag ville inte sluta, eftersom jag tänkte att jag inte skulle kunna röra mej dagen efter och då är det ju lika bra att köra på. Tydligen brände jag över 2000 kalorier bara på att skotta den dagen. Äldste sonen och Martin var också ute och hjälpte till en stund.

På kvällen somnade jag 21.15, helt slut. När jag vaknade på fredagen kändes inte kroppen så illa som jag trodde, så det var bara att köra igång igen. Nu hade Martin mer tid och skottar snabbare än jag, då blev det ”bara” 1200 kalorier. På eftermiddagen kunde vi både komma in i garaget och i husbilen. Efter en felanmälan hos kommunen, pga utebliven plogning senaste två veckorna, kom det faktiskt en traktor. Nu var det ju flera plusgrader och slasken på vägen ett faktum. Det gick inte längre att ta sej fram på vägen och vid minusgrader skulle detta bli livsfarligt. Tydligen höll kommunen med mej, så nu är gatan ren från skiten.

Idag tog vi det sista, två altaner kvar som var begravda under tung snö. Nu kommer jag fram till kryddträdgården där det fortfarande finns färsk persilja. Äntligen är vi färdiga med snöskottningen, för den här gången. Ni blir det en promenad till centrum, om det går att ta sej fram på gångvägarna. Slasket går upp till anklarna på vissa ställen. Det är just nu 4 plusgrader och smälter snabbt.

Jag har orkat skotta ungefär 90 minuter i taget, sen har jag gått in och vilat. Då har jag packat upp väskorna, tvättat, plockat undan julen och lite sånt. Nu kan jag släppa snöskottningen och ta tag i allt jobb jag ligger efter med i stället. Tanken är att skicka två texter till tidningen och börja planera nästa vecka. Då är det bland annat dax för årets första teaterpremiär 🙂

Nästa vecka ska också motionen och träningen komma igång igen. Kosten och sömnen har vi redan koll på. Nu har jag till maj på mej att komma i så bra form som möjligt. För då händer det roligheter minsann.

När jag säger ”Hemma bra med borta bäst”, menar jag verkligen det. Att komma hem till en bostad som man inte trivs i är mest bara ångest. Men det finns ju en plan. Så fort vi kan säljer vi och flyttar in i husbilen. Då ska vi aldrig mer vintrar med snökanoner och gula/orangea/röda varningar.

När vi väl bor i husbilen blir det både ”Hemma och borta bäst”!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En ”LUS” med frieri

januari 16, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

För ett par år sedan lärde vi känna Therese som delvis bor i Egypten och känner massor med folk där. Hon tog då med oss på en sk LUS – Lunch Utan Slut, som var helt fantastisk. Detta ville vi såklart göra igen och den här gången blev det verkligen med extra allt!

LUS – Lunch Utan Slut, är en himla mysig grej. Vi har tidigare gjort som så att vi ätit lunch på ett ställe och suttit så länge att vi på nästa ställe har ätit en lättare middag för att på ett sista stället äta efterrätt. Just den här gången började vi efter lunch, då blev allt lite förskjutet.

Vi tog oss från Hurghada till El Gouna med en Uber, det är så billigt. Det kostade oss strax under hundringen att åka 40 minuter. Väl framme mötte vi upp Therese och Per (som äger restaurangerna) på Maritim, som ligger i marinan omgiven av en massa häftiga lyxbåtar.

Per hade anställt en ny bartender som påstod sej kunna allt, så vår uppgift blev att testa honom. Vi fick också veta att vi skulle utse bästa Margaritan av hans tre restauranger. Det gjorde vi så gärna, vi visste ju (med erfarenhet från förra gången) att nästa ställe hade vääääldigt goda Margaritas.

Dagen började alltså med att vi beställde varsin drink som inte fanns på drinklistan. Det tog en bra stund innan vi alla hade fått våra drinkar, de flesta var helt ok och bartendern fick godkänt. Det knepiga i Egypten är att all alkohol som importeras beläggs med ungefär 1000% i skatt, alltså försöker man att göra sina egna varianter av tex vodka, likörer, whisky och rom. Jag fick smaka på en Baileys som gjorts av Per och hans personal, som var helt ok. Alltså beställde jag en typ Kaffe Karlsson, som fick mer än godkänt. Margaritan däremot var inte jätteimponerande. Den får bartenderns fila lite på till nästa gång 😛

Innan vi gick vidare till nästa ställe, tog Therese med oss på en båttur. För att vi skulle få se El Gouna från ”utsidan”. Orten ligger på en udde vid Röda Havet och är helt och hållet uppbyggd för turister och nyinflyttade. Allt är fejk alltså, kanaler, dammar, gräsmattor, allt… men det är så fint. Och väldigt trivsamt. Här finns inga påflugna försäljare, utan man kan i lugn och ro ströva runt precis som man vill.

Efter kanske 45 minuters båttur i solnedgången, gick vi vidare till Bodega där vi skulle äta middag. Här vet vi att både maten och drinkarna är väldigt bra. Så vi satte oss till bords och lät oss väl smaka av alla godsaker som ställdes fram. Bodega har mexikansk mat, så det var tacos, guacamole, ostbollar, quesadillas och en massa annat. OCH Margaritas.

Här satt vi länge och njöt verkligen av både mat, dryck och sällskap. Men vi hade ju ett ställe kvar, så vi tackade för oss och gick vidare till Jobo´s Sportsbar, som jag tror ligger Per lite extra varmt om hjärtat. Meningen var att vi skulle äta efterrätt här, men vi var sååå mätta att det bara blev lite småplock. Och en Margarita såklart. Nu skulle vi ju se vem som hade den bästa. När chefen såg att vi inte var superimponerade började han ändra, mixtra, lägga till och dra ifrån direkt vid bordet. Och snart var den riktigt bra. Iaf nästbäst. Bodega har den överlägset bästa Margaritan i hela Egypten, iaf i El Gouna… eller iaf av de ställen vi testat 😛

När vi satt där och hade som trevligast hände något riktigt speciellt. Mannen vid bordet brevid, friade till sin flickvän. Och hon sa ja! Nu blev det kalas på riktigt. Per bjöd paret på bubbel och de blev så överväldigade att de började gråta. Där satt de med varsin juice och skålade, och helt plötsligt hade de bubbel att fira med. Så himla fint av Per!

Tack var detta fick även vi en annorlunda kväll där glädjen stod högt i tak och hela baren firade det nyförlovade paret. Det var verkligen så himla fint. Där var dessutom underhållning med en suverän sångerska, som även bjöd på dans och en massa skratt. En riktigt bra kväll alltså.

Sisådär vid 23-tiden var vi både mätta, otörstiga och trötta. Då kallade Per på sin chaufför som körde hem oss. Så himla skönt att slippa rodda med taxi, bara kunna sätta sej i en bil och bli körda direkt till hotellet.

Oj vilken rolig dag det blev! Och två gånger måste väl vara en tradition? Så nu måste vi göra om det nästa gång vi är i närheten. Får vi se vem som vinner Margarita-utmaningen då… fast det kanske blir en annan drink som utmanas då? Man vet lixom aldrig…

Det som händer i El Gouna – stannar i El Gouna 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sharm El Naga – fin strand med bra snorkling

januari 12, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Nu börjar våra dagar här i Egypten att ta slut. Två veckor går fort och nu suger vi verkligen ut allt vi kan av de sista dagarna. Vid hotellet finns ingen bra snorkling, alltså drog vi iväg till en strand där vi hört om en fint rev med härligt undervattensliv.

Vi befinner oss i Hurghada, som ligger på bekvämt avstånd från det mesta. Men just vid vårt hotell finns ingen bra snorkling. 4-5 mil söderut däremot, ligger Sharm El Naga, en privat strand med ett fint rev utanför. Hit åkte vi på söndagen, för en dag under vattnet. Inte jag, jag gillar inte att bada eller snorkla, men de andra gillar sånt.

Jag vet inte hur det funkar att åka hit på egen hand, men det funkar säkert bra. Det är förmodligen nånslags dagshyra för solstolen bara. Vi åkte hit med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalsresor. För 50 Euro fick vi skjuts dit och hem, solstolar med parasoll, snorkelutrusning och guide, samt lunch. Helt ok.

Vi hämtades upp vid 8-tiden och kom alltså till stranden ganska tidigt. De andra hoppade i vattnet nästan direkt och var borta en bra stund. När de kom tillbaka berättade de lyckligt om allt de sett under vattnet, små Nemo-fiskar, vackra koraller och en sköldpadda. Jag var lika nöjd jag som fick en behaglig dag på stranden.

Vid 13-tiden dukades det upp en hyfsat stor buffé som vi högg in på. Att de andra var rejält hungriga var inte så konstigt, de hade ju simmat runt och gjort av med en massa energi. Jag däremot, hade inte gjort särskilt mycket – men jag var lika hungrig jag. Jag hade gått runt och fotat lite iofs…

Efter lunch hann de andra med ett dyk till innan det var dax att packa ihop sej och åka tillbaka till hotellet igen. Jag passade på att läsa ut min femte bok för resan. Ovanligt lite för att vara mej 😛

Självklart har vi filmat även den här dagen, det kommer en film på Youtube inom kort.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett lagom tempo

januari 9, 2026 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Nu har vi varit här i Egypten i drygt en vecka. Vi har alltså nått halvtid och börjar bäva för hemresan. Vi har ju sett hur mängder med snö trillat ner och kaoset hemma. Vi har ett väldigt behagligt tempo här och längtar inte alls hem.

Vi kom alltså hit förra onsdagen, på nyårsafton. Eftersom vi åker med bekanta som inte varit här förut, så har vi varit på flera utflykter för att de ska lära känna detta fantastiska land. Vi planerade in alla ”måsten” första veckan, för att sedan bara ha lugn och ro den andra. Å där är vi nu.

De här sista dagarna ligger vi mest på varsin solsäng och läser. Tar nån promenad och bara njuter. Tempot är väldigt behagligt, vi bara lallar på lixom.

Martin och jag brukar vakna vid 7.30 och har synkat väl med våra kompisar Helene och Krister. Vi brukar ses vid frukosten vid 8-tiden. De andra dyker ibland upp medan vi sitter där, ibland inte. Det finns inga krav på att umgås, vill man så vill man. Ingen tar illa vid sej om någon vill gör något på egen hand. Det är väldigt skönt och easygoing. Ett enkelt gäng att resa med.

Efter frukost tar vi plats på stranden. Alltid med våra kompisar och oftast även med Z och K, medan M och PO helst ligger vid polen. Alla ligger och läser, ibland säger vi något ord till varandra – men helt kravlöst. Vid 12 börjar Helene och jag att skruva på oss, då vill vi ha lunch. Första veckan tillåter vi oss alltid att ”gå bananaz” och smakar på typ allt. Andra veckan återgår vi till ett mer normalt intag och försöker att äta ungefär som hemma. Något plus på vågen kommer det att bli, men jag vill inte göra det värre än nödvändigt.

Efter lunch går vi tillbaka till våra solstolar. Kanske blir det en tupplur i solen. Allt är väldigt lugnt. Men vid 15.30 ungefär försöker vi att ta en liten promenad. Bara att gå till matsalen ger oss ungefär 1000 steg och vår korta promenad ger kanske det dubbla. Så vi får faktiskt ihop hyfsat med steg varje dag, bara genom att gå till maten. Tillbaka efter promenaden plockar vi ihop oss och går till rummet.

Jag sätter mej gärna på balkongen och myser en stund eller vilar lite på sängen. Klockan 18 möter vi upp Helene och Krister för middag, de andra brukar välja någon av de olika a la carte-restaurangerna. Efteråt sätter vi oss i lobbyn för att jobba lite, då kan vi samlas upp allihopa där vi sitter. Det har hänt att de andra har spelat Yatzy medan jag suttit och jobbat. Helt ok både för mej och dom. Återigen; kravlöst och väldigt skönt.

Vid 21-22 delar vi oftast på oss igen, vi går för att sova medan några av de andra gärna tar en promenad ner till stranden eller runt området. Kl 21 sätter den fantastiska fontänen igång med sitt ljus- och ljudspel. Det tittar vi gärna på innan vi går till rummet. Men jag är så trött på kvällarna att jag oftast värsomnar. Jag har gått ner i varv rätt bra, men visst – jag recensionsläser böcker hela dagarna och jobbar någon timma på kvällen – så helt ledig är jag inte.

Men jag mår så bra. Vi har 23-26 grader varmt på dagarna och min kropp älskar det. Jag har bara haft ont när vi suttit länge i bil, men inte en enda sekund utöver det. Jag älskar värmen och vad den gör med min kropp. Det är det här klimatet jag behöver och strävar efter att få året runt, så småningom. Och jag bävar för att komma hem…

Hemma har vi drygt en halvmeter snö runt hela huset och på hela garageuppfarten. Husvakten kan inte skotta mer, för det finns ingen plats att göra av med snön längre. Så vi vet vad vi har att göra när vi kommer hem. Och jag vet hur jag kommer att må efter bara några timmar hemma.

Efter att ha pratat igenom våra åtaganden, beslutade vi oss för att ställa in allt första veckan. Vi vet ju ändå inte om pendeltågen går eller hur jag mår. Så de första 6 dagarna kommer vi bara att vara hemma, sen kör vi igång lite sakta igen.

2026 är året då vi ska prioritera oss själva, varandra och vår hälsa. Vi måste komma i form igen, vikten måste minska och muskler måste återskapas. Så är det bara.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fantastiska Luxor

januari 8, 2026 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Kairo och pyramiderna är fascinerande, men så finns Luxor. En fantastiska stad med magiska platser som bara måste upplevas. Kairo åker man till för att det är något man sett på tv och ska se, medan Luxor bjuder på pärlor många aldrig hört talas om. Här finns verkligen något för alla.

Jag brukar säga att Kairo ska man se någon gång i livet, men att man inte upplevt Egypten förrän man upplevt Luxor. Luxor har nämligen allt! Här finns mystiska platser, fascinerade byggnader och en fantastiskt historia – det är lite som att gå in i en saga.

Här om dagen kördes vi 30 mil bort, återigen genom öknen, men den här gången söderut. Många timmar i bil, igen. Men så värt det. Igen. Vi hämtades av vår vän Amir (Konungarnas Dal resor) vid 4-tiden på natten och var framme vid första stoppet vid 7.30. En av mina favoritplatser i världen; nämligen Karnak-Templet. Ett 4000-år gammalt tempel som är gigantiskt.

Här skulle jag kunna gå hur länge som helst, just den här dagen fick vi en kort rundtur och en dryg timme på egen hand. På den tiden hinner man nästan bara skrapa på ytan. Jag har ändå varit här flera gånger och då kan man ju tycka att jag borde sett allt. Men här pågår en ständig utgrävning och hittas konstant nya fynd under sanden, så varje gång är det nya saker även för den som vart här många gånger.

Jag låter bilderna tala för sej själva för den här gången. En dag ska jag skriva ett mer utförligt inlägg om templet. Det är så häftigt!

Turen gick vidare med lunch och en båttur på Nilen. Vi klev faktiskt i båten direkt genom ett hål i väggen på restaurangen. Vi tog oss bara tvärs över floden, för att ta oss mot bla Konungarnas Dal – men vi hade några stopp på vägen.

Först stannade vi till vid Memnon-kolosserna, som är ett par jättestora statyer som man hittat under sanden. Förr när jag varit här har det varit två statyer, nu var det sex stycken. Man har alltså hittat fyra mindre statyer till helt nyligen, bakom de två stora, som man byggt ihop så gott man kunnat. Troligtvis ligger det ännu fler statyer begravda, så nästa gång kanske de är ännu fler. Man gör nya fynd överallt, platser förändras och jag tycker att det är så spännande!

Nästa stopp var det otroligt fascinerande Hatchepseuts gravtempel, som är inbyggt i berget. Templet byggdes 1200 f.kr men hela platsen byggdes över några hundra år senare och har sedan 1880-talet varsamt grävts fram och renoverats.

Templet är i flera våningar och samma färg som berget. Med den blå himlen blir det en läcker kontrast, så alla bilder blir riktigt häftiga. Här finns väggmålningar med autentiska färger som är nästan kompletta. Det är svårt att ta in att någon faktiskt stod här för drygt 3000 år sedan och målade detta. Otroligt fascinerande.

Sista stoppet för dagen var Konungarnas Dal, en plats där Faraonerna begravdes och som många hört talas om. Här ligger 62 gravar, vissa så långt som 200 meter in i berget. Det var här som Tutankhamons grav hittades så sent som 1920 och den finns kvar här. Skatterna finns i Kairo, men hans mumie är återigen tillbaka i graven och går att se.

Nu var temperaturen uppe i strax under 30 grader och det flätade inte det minsta. Jag gillar sånt, men tyckte lite synd om de andra som inte är riktigt lika vana vid sån värme. Jag gillar det där heta, när luften nästan vibrerar. Då mår min kropp så himla bra.

Efter en lång dag och med många intryck var det dax att köra hemåt igen. Nu har vi många nya minnen att stoppa i minnesbanken. Men vi kommer att komma tillbaka, här finns ju hela tiden något nytt att upptäcka. Luxor är verkligen fantastiskt!

Jag är så glad att vi fick kontakt med Amir, genom facebookgruppen Egyptentips#1. Där finns massor med bra att veta för den som är på väg till Egypten eller bara nyfiken på landet.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett sprillans nytt museum

januari 7, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi har besökt Egyptiska museet i Kairo flera gånger och gillar det, men det har varit trångt och svårt att hitta där. Detta har gjort att grejerna inte kommit till sin rätt, utan stått nästan på varandra. För två månader sedan öppnade nya Egyptiska museet, vilken skillnad!

Det är svårt att ta in hur stor en byggnad är, särskilt när den är gigantisk. De flesta känner till Tutankhamon och hans skatter. Som en liten jämförelse: I det gamla museet fick man plats att visa ett hundratal av dem. I det nya har man kunnat ta fram alla 5000 föremål, för första gången sedan upptäckten 1922. Då kanske ni fattar skillnaden i storlek.

Det nya Grand Egyptian Museum är världens största arkeologiska museum och världens största samling knuten till en enda civilisation. Här hälsar en 83 ton tung staty av faraon Ramses II, besökarna välkomna. Faraon som styrde riket i hela 66 år, på 1200-talet före vår tideräkning. Här kan man även följa en pågående restauration av en över 4 500 år gammal båt. Ett så kallat solskepp som skulle föra faraon Cheops själ till livet efter detta.

Jag tycker att Egyptens historia är otroligt intressant och lär mej gärna mer. Jag gillar väl inte museer jättemycket, men ibland kan de vara intressanta – detta är ett av dem. Här kan man gå huuuur länge som helst och bara titta och fascineras. Nu finns det ju dessutom nya saker att titta på, och gamla som vi tidigare missat.

Första gången (typ 2001) vi var på gamla museet stod Tutankhamons skatter mitt i museet, fritt för alla att se den vackra dödsmasken och fota alla föremålen. Senaste gången var där ett särskilt rum, som man inte fick fota i och vakter som var en i hälarna konstant. Nu var det nästan en hel våning och allt fick återigen fotas, även om kön till masken var rätt lång. Men nu finns det alltså fler saker, det mesta i glänsande guld. Möbler, smycken, vapen, kläder och en massa annat. 4000 år gamla. Det är hisnande när man tänker på det.

Åker man på en organiserad tur har man inte jättemycket tid på sej. Vi åkte med vår vän Amir som driver Konungarnas Dalsresor och fick iaf en dryg timma på egen hand, efter en kort rundtur med honom. Museet var sista stoppet på en lång dag, så vi var rätt trötta. Särskilt våra vänner som var i Kairo för första gången, det är rätt överväldigande.

Just den här gången följde vi faktiskt enbart med för att se det nya museet. Det är andra året i rad som vi åker den långa resan till Kairo och nu kommer det nog att dröja ett tag innan vi åker igen. Vi gillar staden, men det är ändå 50 mil, enkel resa.

Kairo är en himla häftig stad!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En liten tur till Kairo

januari 4, 2026 Marlene Kommentarer 12 kommentarer

Efter några vilsamma dagar i solen var det dax för lite äventyr. Hälften av vårt gäng har inte varit här förut, vi var såklart tvungna att visa dem hjärtat av Egypten – nämligen Kairo. En av våra favoritstäder i världen!

Vi kom hit i onsdags, firade nyår samma kväll och har sedan dess tagit det rätt lugnt. Igår var det dax att göra något, så det bidde en liten tur till huvudstaden. Liten är kanske inte rätt ord, för det är en jäkla resa att ta sej dit. Det är nämligen 50 mil mellan Hurghada och Kairo, så det tar sin lilla tid kan man väl säga.

Vi hämtade upp på hotellet kl 01.00, bodde in oss i bussen, satte oss så bekvämt vi kunde och försökte sova så mycket vi kunde medan vi blev körda genom öknen. Allt gick förvånansvärt smidigt, så vi var framme redan vid 7-tiden. Där mötte vi upp Amir, som är egyptolog och som blivit en god vän. Första stoppet blev sedan pyramiderna. Det är första gången som jag besöker pyramiderna så tidigt på dagen, vi lyckades inte med att vara där i soluppgången – men fick det vackra morgonljuset.

Allt runt Giza-platån är förändrat. Man har rustat upp totalt iom det nya museet som öppnade för bara två månader sedan. Nu är det nästan som när vi var där första gången för drygt 20 år sedan. Lite konstigt att det är mer autentiskt nu än för bara ett år sedan. Senaste åren har det vara ett kaos av bussar, bilar, hästar, kameler och turister. Nu är där bara särskilda bussar som går genom området, privatbilarna stannar på en parkering utanför. Hästarna och kamelerna är däremot kvar 🙂

Att bilkaoset är borta gör att upplevelsen blir en helt annan. Nu var vi dessutom nästan först på plats, så området var så gott som tomt. Vi kunde ta fina bilder i det fantastiska ljuset och nästan helt utan människor på bilderna. Det var dock lite svalt, bara 8-9 grader på morgonen. Men snart sken solen och började värma oss.

Jag har varit vid pyramiderna många gånger nu, men jag njuter fortfarande av att gå runt och bara känna in atmosfären. Att vara med någon där för första gången är en upplevelse i sej, att se detta fantastiska ur någon annans ögon. Och nu var det fyra stycken som var här första gången, medan våra vänner var här för andra gången. Så otroligt roligt att se deras reaktioner och sedan höra om deras upplevelse. För det är verkligen något alldeles extra.

När vi utforskat de tre pyramiderna både på längden och tvären, åkte vi den korta biten till Sfinxen. På bilder ser det ut som att den ligger i direkt anslutning till pyramiderna, men det gör det faktiskt inte. Det är iaf någon kilometer mellan. Men nu går det alltså en shuttel-buss som kör mellan hela dagarna. Det är så himla bra!

Efter en massa bilder hade vi även utforskat Sfinxen och när vi var nästan färdiga, då började det trilla in mer besökare. Vi hann alltså se allt vi skulle i lugn och ro, nästan ensamma på platsen. Vilken grej! Mitt tips är alltså att komma dit tidigt, helst när de öppnar klockan 7. Då får ni den bästa upplevelsen av en helt fantastiskt plats.

Vi har, som sagt, varit i Kairo många gånger – men jag kan åka dit hur många gånger som helst. trots att det är en jäkla lång resa. Man kan såklart flyga, men det är ju en prisfråga hur man vill göra. Att se Giza-platån få en rejäl uppfräschning var ju otroligt fint. För nu är det återigen en total upplevelse, utan en massa bilkaos. Precis som det var förr, när vi var där första gången. Det ska inte vara en massa moderna bilar på bilder med pyramider. Punkt.

Den här gången åkte vi dock med av en helt annan anledning än för att se pyramiderna. Som jag skrev i början så har ett nytt museum öppnat. Å det var det som vi ville se. Världens största museum, där man tagit fram ännu flera av Tutankhamons skatter. Å det ska jag berätta om i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sol och nyår x 2

januari 1, 2026 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Så var det äntligen dax att åka till den efterlängtade solen. Vi har knappt ens sett röken av solen under november och december. Så vi såg väldigt mycket fram emot att åka. Äntligen lite semester, även om vi jobbar en del även på resa. Men det höll på att starta lite illa…

I tisdags packade vi klart och stängde väskorna. Det var nämligen dax att fira ett litet mininyår med våra föräldrar innan vi skulle åka iväg. Våra kompisar Helene och Krister ska också med på resan, så de var också med på det lilla firandet. Det blev en enkel middag, inget särskilt komplicerat eftersom vi behövde komma i säng hyfsat för att hinna sova några timmar innan avresa.

Klockan 3 var alla på benen och några minuter senare satt vi i bilen till Arlanda. Allt gick bra, snöstormen som utlovats var fortfarande några timmar bort – men vi vågade inte chansa. När vi nästan var framme fick jag hjärtat i halsgropen. Hade vi passen med oss? Martin hade checkat in oss och lagt dem på bordet hemma, men la vi ner dem igen? Jag hann nästan få panik innan jag hittade dem på sin plats i ryggsäcken. Fy vilket stresspåslag! Men de låg alltså där de skulle och pulsen kunde återgå till det normala igen.

Väl incheckade hittade vi våra medresenärer vid gaten. När vi bokade kastade vi ut på facebook att vem som helst fick följa med. Helene och Krister var snabbt med på noterna, de var ju med även förra året. Men så hörde även Z och K, kompisar från Jämtland, av sej – samt M och PO som vi inte alls känner. Så himla kul. De här fyra sistnämnda ville besöka Egypten, men vågade inte på egen hand – nu fanns chansen.

Trots en kvarts försening, landade vi en halvtimma tidigt. Sånt är ju himla skönt, särskilt som man då vet att man har en halvtimma extra i solen när man kommer fram. Vår vän Amir stod, precis som han lovat, och väntade på oss när vi kom ut från terminalen. Man ser nästan hotellet från flygplatsen, så på bara fem minuter var vi framme på The Grand Palace i Hurghada. Vi lärde känna chefen där för 2 år sedan och han visste att vi var på väg igen.

Vad vi inte visste var att han meddelat sin personal detta, så det blev ett mindre kaos när vi kom. Det var många som kom ihåg oss och som ville hälsa så det blev rätt stökigt. Men kul. Det är ju alltid roligt att vara välkommen. Snart hade vi alla installerat oss på våra rum och satt snart i baren för att installera telefonkorten som vi fått av Amir. Sen satte vi oss i solen allihop och bara njöt!

Sen var det dax att fixa till sej inför nyårsfirandet. Rätt trötta, men va sjutton… så länge man inte stannar upp brukar det inte vara någon fara. Så vi körde på. Precis som förra gången var en helt fantastisk buffé uppdukad. Det är så fint och så mycket mat att man inte vet var man ska börja. Å det blev inte så mycket, jag åt rätt lite faktiskt. Men allt var gott och vi var nöjda.

Efter middagen satte vi oss i baren, tog några drinkar och pratade. M och PO gick och la sej, Z och K tog en promenad. Nu gick det mesta ut på att fördriva tiden och hålla sej vaken fram till 12-slaget. När det blev lite svalt flyttade vi in på vårt rum, men då gick det inte längre. När Helene och Krister gått till sitt rum sov Martin redan 😛

Så vid 22.30 tackade vi för oss och somnade helt. Fast jag vaknade till när det började smälla strax innan 12 och gick ut på balkongen för att titta lite. Typ fem minuter, sen somnade jag snabbt om igen och vaknade inte förrän 8.30 dagen efter. Vi var nog lite trötta.

Idag har det mesta gått ut på att göra ingenting. Så himla skönt sånt är. Nu väntar två veckor i solen. Även om vi måste jobba lite, så har vi ändå värmen och solen. Att flytta kontoret till solen är inte dumt alls. Och det gjorde inget att vi missade lite av nyårsafton, hela kvällen är ju egentligen bara en lång vänta. På vaddå lixom… ett nytt år blir det ju ändå.

Hoppas ni hade en fin nyårskväll. God fortsättning på 2026 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Sista för i år

december 29, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Innan jul slängde vi ut i sociala medier att vi skulle vara på First Camp vid Flatenbadet under mellandagarna. Vi bjöd in alla som ville att göra oss sällskap och det var faktiskt några som nappade. Vi fick en toppenhelg!

I torsdags packade vi in oss i husbilen igen och drog iväg. Vi kom fram till en rätt öde camping och var nästan ensamma där fram till lunch dagen därpå. Då kom först våra kompisar Helene och Krister, som vi även ska åka till Egypten med. Sen rullade ytterligare två ekipage in och lite senare ett till. Fem bilar, 10 personer och två hundar hade sedan en himla mysig kväll tillsammans.

Husbilsfolk gillar att elda, så det gjorde vi såklart. Två eldtunnor värmde oss hyfsat, tills det blev lite för kallt för att sitta ute. Då klämde vi in oss i den största husbilen i sällskapet och satt där tills vi knappt klarade att hålla ögonen öppna.

Fredagen bjöd på sol och fint väder. Så vi tog även en promenad och verkligen sög ut D-vitaminet så mycket vi bara kunde. Kvällen var fin, men vinden som det varnats för började ge sej till känna. När vi vaknade på lördagen var det gråtrist och blåsigt, men det blev en promenad då med.

Två av ekipagen åkte och ett tillkom, nu var vi 7 personer och en hund och kunde klämma in oss i en mindre bil – den största av de som var kvar. Där satt vi sedan och pratade och skrattade. Husbilsfolk är änna riktigt trevliga människor minsann 🙂

Vi kände av stormen under natten, men det blev inte så illa att det var någon fara. Inga träd trillade iaf vad vi såg eller märkte. Men visst blåste det. Och temperaturen började falla. När vi vaknade på söndagsmorgonen började vi som var kvar att göra oss färdiga för hemfärd. De andra åkte och vi blev kvar sist. Men snart var även vi på väg hem.

Årets sista husbilshelg var över. Vilket roligt husbilsår vi har haft. Flera stora och små träffar, en massa nya bekantskaper och nya spännande platser. Jag har ingen aning om hur många nätter vi varit iväg under 2025, men kanske 150-200? Vi var ju nästan iväg i ett streck från påsken i april till mitten av september, det är ett tag.

Det blev iaf ett himla bra avslut, nu ser vi fram emot 2026.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Husbilsjulträff i Stockholm

december 25, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vår sista natt när vi var ute med husbilen runt lucia, var på First Camp City Stockholm. Då var vi där lite för att reka. Nu är vi tillbaka, för en miniträff och några dagars mellandagsmys tillsammans med andra husbilskompisar.

Vi har som jag tidigare berättat ganska dåligt med traditioner runt jul. Å när vi pratat med andra husbilskompisar, har vi förstått att vi är fler. Några mår även dåligt av att sitta ensamma, särskilt när sociala medier översvämmas av mysiga bilder. Så vi slängde ut en fråga i sociala medier om det var någon som kanske hade lust att ses. Och det var det!

För någon vecka sedan åkte vi alltså till First Camp vid Flatenbadet för att prata lite med personalen och kolla läget. Vi var bara där över natten, jobbade under förmiddagen och tog lite bilder. Idag (juldagen) åker vi tillbaka och som vi har förstått det så får vi sällskap. Men vi vet inte riktigt när 😛

Vi kommer att stå här tom söndag. Så om ni har husbil och vill komma iväg lite, är ni välkomna hit. Har ni ställt av husbilen för vintern, men ändå vill komma med vanlig bil och bara säga hej, så är ni också välkomna.

Vi står på ställplatsen på höger sida, strax innan campingen. Det är dropp-in, så det är bara att komma. Vill ni bara hälsa på över dagen, får ni komma och knacka på så släpper vi in er. Vår filosofi är ju att ingen ska behöva sitta ofrivilligt ensam. Så det är bara att komma. Vi har inga planer eller aktiviteter, det får bli som det blir.

Vi har lixom inga problem att aktivera oss. Vi myser i husbilen, eller utanför om någon har med sej eldtunna. Bilen en julpyntad och vi har en massa böcker med oss. Våra kompisar Berggren kommer såklart, och då blir det aldrig tråkigt. Tror att deras bil är mer julpyntad än vår, men vi får se!

Det enda vi vet är att vi iaf blir fyra ekipage och att det blir tre hundar. Me like!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Grisslehamn & julbordskryssning

december 19, 2025 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Vi har, som jag tidigare nämnt, inte haft någon Julbordskamp på Östersjön i år. Detta pga flera olika anledningar, men främst för att vi prioriterat vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. Vår helg fortsatte nämligen i Grisslehamn där vi klev på Eckerölinjens båt för några timmar.

Vi har testat julbord i drygt 10 år och de senaste 6-7 åren har vi gjort något som vi kallat för Julbordskampen på Östersjön. Men att göra 4-5 julbordskryssningar och sedan även testa några på land, tar en del på kroppen. Även om vi inte äter mycket eller ens av allt, så ska vi ändå prova alla nyheter och det som våra läsare är mest intresserade av. Då blir det till slut ganska mycket skinka, köttbullar, Jansson och sill. Vi kanske inte går upp så mycket i vikt, men det känns i kroppen att man ätit ”fel” under några veckor.

Så i år valde vi bort det. Istället körde vi igång vårt hälsoprojekt för att prioriterade oss och vår hälsa. Men ett flytande julbord blev det ändå. När vi var färdiga på Friiberghs (iofs också ett julbord, men av annan anledning), så drog vi vidare till Grisslehamn, när vi ändå var ute och åkte lixom. Måste man inte åka hem, så stannar man gärna ute på vägarna ett tag till. Iaf vi 🙂

Vi parkerade husbilen i den lilla hamnen. Därifrån ser man båten och det tar kanske 3 minuter att gå till terminalen. Vi hade någon timma kvar tills båten skulle gå, så vi hann se lite skidskytte medan vi väntade. Vid 14-tiden packade vi ihop oss och gick iväg. Nu har vi varit här som arbetande media så många gånger att vi tillåts smita in bakvägen till båten. Vi slipper alltså att stå i kö och trängas med de andra passagerarna och kan smita upp till matsalen innan alla andra kommer ombord. På så sätt får vi några extra minuter att fota och filma.

Numera känner personalen ombord även igen oss, så det är kul att komma ombord och lättjobbat. Vi brukar få ett bord där vi kan hänga under hela resan, så vi slipper att släpa med oss alla grejer om vi vill handla lite taxfree.

Just den här gången skulle vi äta på tillbakaresan. Så vi fotade och filmade det vi kunde och tog sedan ett varv på båten. Vi shoppade en platta cider och en flaska rom, men inga större inköp. Efter den lilla shoppingturen gick vi tillbaka upp till matsalen och satt sedan där och väntade tills båten lämnade Åland igen och vi kunde börja äta. Matsalen var helt full på utvägen, tillbaka var den inte ens halvfull. Så himla skönt när det är lugnt och inga köer. Ett tips är alltså att åka en söndagkväll och äta på tillbakavägen.

När vi testat julbord har Eckerölinjen vunnit Julbordskampen flera gånger. De har fantastiskt bra mat, det mesta är lokala råvaror som tillagats med omsorg. Och det var inget undantag i år. Flera gånger stannade jag upp och bara njöt, jag som oftast bara ser mat som energi och något nödvändigt. Köttbullarna åt jag som smågodis, de var sååå goda. Janssons bara smälte i munnen. Jag som inte är jätteförtjust i sill åt flera bitar av dem alla. Jag hoppade över desserterna, men tog ist en bit ostkaka och lite smågodis. Man kan väl säga att vi gick därifrån mer än mätta…

Efter 5.5 timma ombord klev vi av och gick tillbaka till bilen. Såg resten av skidskyttet, jobbade lite och somnade sedan gott. Men vaknade mitt i natten av att en helikopter landade brevid bilen. Vi har ingen aning om varför, men det kanske var sjukdomsfall i närheten eller ute på någon ö? Det tog en stund att somna om, så natten blev i kortaste laget.

Åkte vi hem dagen därpå? Inte alls. Vad trodde ni 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Resemässa med mingeltips

november 27, 2025 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Varje höst håller Travel News Market en stor resemässa i Stockholm. Idag var det dax igen och den här gången med mingeltips och roliga möten.

Resemagasinet Travel News fyller 40 år i år. Varje höst arrangerar den alltså en resemässa och det vete sjutton hur många år de gjort det, det vet jag faktiskt inte. Vad jag vet är däremot att jag har besökt kanske de tio senaste. Som journalist och då främst resejournalist är detta en dag då jag främst tar del av resetrender och knyter lite nya kontakter.

Det finns faktiskt en hel del trender när det gäller resor. För några år sedan rådde det ”flygskam” då blev det genast trendigt att åka tåg. Så pass att det numera har varit poppis att återigen åka på tågluffar, särskilt bland äldre faktiskt. Nu har skammen lagt sej, nu verkar äventyr vara grejer. Då passar det ju himla bra att ha en äventyrskanal på youtube.

Det som syns just nu är hiking, att ta sej fram med cykel och att ta del av naturen och kulturen i landet man besöker. Kul tycker vi, för det är ju så vi upptäcker ett land. Vi tar oss gärna fram med fötterna och är gärna med på lokala aktiviteter där vi kan träffa folk från platsen. Som vi gjorde på Nordirland härom veckan.

Däremot har inte den mobila trenden kommit till de vanliga resemässorna än. Husbilarna ökar massor, ändå har detta tydligen inte nått resemässorna. Väldigt konstigt tycker vi. På just den här mässan var det övervägande europeiska länder, bla Spanien, Italien och Frankrike. Inte en enda hade minst lilla husbilstema. Var tror ni att många av de nordiska camparna just nu befinner sej? Jo, i Spanien, Italien och Portugal. Ska bli spännande att se när de börjar fatta galoppen…

På årets mässa var det även en kul föreläsning med ”Mingel-Martin” som vi såklart kollade in. Vi har träffat Martin på många olika event under åren. Ni kanske känner igen honom? Han var faktiskt med i ”Gift vid första ögonkastet” för några år sedan. Han har iaf en rolig föreläsning om hur man blir en proffsminglare. Många tycker ju att kallprat och mingel är lite läskigt. Ni också kanske?

Han menar på att de klassiska misstagen är att prata för mycket om sej själv, att prata för länge med en och samma person och inte vara sej själv. Vi ska istället vara nyfikna, ställa frågor och runda av när det börjar kännas som att frågorna är slut. Himla bra tips tycker jag!

Vi minglade inte så mycket just idag, däremot träffade vi kollegor som vi tog en lunch tillsammans med. Eftersom de flesta av oss sitter hemma och jobbar, har vi ju inte några direkta arbetskompisar – så de här mässorna är ett tillfälle att ses och prata lite. Det blir alldeles för sällan, så det var trevlig att ses och ”catcha up” lite med Helena & Peter från Freedom Travel.

Jag gissar på att där var runt 100 utställare, vi pratade lite mer med kanske 20 av dem. Några som vi tycker representerar lite extra intressanta länder, några som vi känner sedan tidigare och några som vi behövde utbyta information med. Vi ska ju besöka ett helt gäng platser på kryssningen nästa sommar och fick lite tips på jobb vi kan göra under resan, från deras olika representanter.

4-5 timmar och 8000 steg senare åkte vi hem. Rätt nöjda. Nu ska vi bara göra något med materialet vi samlat på oss under dagen. Jobb jobb jobb….

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram