Browsed by
Etikett: tanzania

Den lilla horan…

Den lilla horan…

Idag skulle man kunna skriva om SD-politikern som sa mindre smarta saker till förbipasserande för en tid sedan. Man skulle också kunna skriva om ostkakans dag eller diabetesdagen som jag också tror att det är… eller att det är Astrid Lindgrens och Tilde De Paulas födelsedag… men det gör jag inte för det gör ju så många andra.

Istället skriver jag om resor eller rättare sagt vaccinationer. Vi ska ju snart iväg, bara 40 dagar kvar nu. Biljetterna betalades här om dagen, så nu är nästa hela vår buffert borta – bara att börja spara igen. Men det känns ändå skönt att betala resan kontant, det är ju många som tar lån för att betala sina resor. Det man inte tänker på är att det inte bara är själva resan, mat och boende som kostar. Beroende på vart man åker ska man ju vaccineras också… och vaccinationer är DYRT!

När vi åkte till Tanzania 2010 var vi tvungna att gå igenom vårt grundskydd och fylla på det mesta. Alltså slipper vi en stor del av kostnaden nu; Gula febern och twinrix är också fixat och de kostar mest. Men vi måste ha malariatabletter och bara receptet kostar 150-200 kr per skalle, sen ska pillrena hämtas ut också. De är INTE billiga. Men det får man ju ta när man åker till konstiga ställen, man vill ju inte dra på sej malaria lixom…

Att resan kostar si eller så mycket veta man ju, det står ju i bekräftelsen. Men hur många räknar med alla kostnader som sedan kommer? Det kan handla om flera tusen för en familj. Är man lite smart och tänker åka till många konstiga ställen, ja… då är det ”bara” att ta alla resor på en gång och på så sätt behöver man bara vaccinera sej en gång  🙂 Smart va? Fast det är klart, mycket pengar blire…

Det är nog bara att bita i det sura äpplet och betala. Vaccinationscentralerna är iaf billigast och vet bäst, men även de skiftar en del i pris – så jämför! Sen är det bara att pynta och se glad ut. Snart åker vi!!!

Så stolt!

Så stolt!

Så var man hemma igen, minst en meter längre 🙂

Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!

Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.

Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns… öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!

Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!

Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!

Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.

Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer ”tanterna” att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar 🙂

En himla bra dag helt enkelt!

.

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

Äventyrsmässan i Älvsjö idag

Sitter och filar på föredraget som vi ska hålla idag. Det ska finslipas och justeras lite, synkas med powerpointen osv. Jag tror det blir bra, känns så iaf. Sen får ju självklart åhörarna säga sitt…

Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.

Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.

Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.

Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också 😉

.

Tankar kring resan

Tankar kring resan

Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.

Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare…. var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så 🙂

Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!

Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte sett en enda… bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida… en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil… som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det…

Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.

På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.

Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamma i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det… Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt 🙂 Martin ja… han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon meter håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.

De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr – sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!

Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.

Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss – vi skulle på safari! Badrummet finns kvar…

Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala… så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?

Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari – men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag 🙂
.
Jäklar va kallt det är!

Jäklar va kallt det är!

Så är vi hemma igen, efter nästan ett dygn på resande fot. En dryyyg hemresa kan man väl säga, särskilt när magen inte är som den ska… Nä, jag har inte blivit bättre. Det är ganska ok när jag inte äter något, men ca 45 minuter efter intag av mat eller dryck vänder sej magen ut och in helt och hållet. Så har det varit i fyra dagar nu och ont gör det också. Ska testa att småäta lite de närmaste dagarna och då specifikt få i mej vätska och fibrer. Så får vi se… Jag önskade mej en lite lätt magsjuka och blev bönhörd med råge :-S

Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen… lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade 🙂

15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet – skönt!

Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul… kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet… imorrn vet vi…

Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.

.

Bilder från Tanzania

Bilder från Tanzania

Här kommer några bilder från safarin…

En gepard som precis fällt en Tomson-gasell. Hon äter snabbt för att inte ge hyenorna för mycket av sitt byte. Vi står bara några meter bort…

Lejonhonan ligger och spejar efter mat i solnedgången.

Leoparden satt högt upp i ett träd och tittade på oss 🙂

Lilla zebraflickan får trygghet av mamma.

Häftigaste picknick-stället jag ätit på! Runt om oss gick vilda zebror och betade!


Elefanter på rad som passerade vår bil med bara någon meter, otroligt mäktigt!


Lekande barn med hemmagjord leksak och FOPPATOFFLOR!!!

.
Gott Nytt År

Gott Nytt År

Skickar en liten söt giraff-flicka till er. En bild som jag tog i serengetti häromdagen. Hon var så tjänstvillig och gav mej massor med fina bilder.
Det tar alldeles för lång tid att få in fler bilder, så det får bli senare.
Vill med denna bild önska er ett gott slut och en riktigt bra början på det nya året!
Hela familjen hälsar förståss 🙂
Oj! Vicket äventyr!!!

Oj! Vicket äventyr!!!

Det har hänt MASSOR sen i fredags, jag ska försöka återberätta en del…

Planet gick som det skulle, men i Addis Abeba (Etiopien) blev det stopp. Där var anslutningsflyget 4 timmar sent. Så vi fick tillbringa några tråkiga timmar på flygplatsen där. Vi hittade ett internetställe och betalade för en timme, men uppkopplingen var så seg att det knappt gick att göra något. Iaf… Vi kom fram till Tanzania lite senare än tänk, men på flyplatsen gick allt smidigt med visum osv och vi blev hämtade som avtalat.

Efter ungefär en timmes bilresa kom vi till Arusha där vi skulle bo första natten. Hotellet var minst sagt lyhört så sömnen blev inget vidare, men det var bara att se pigg och glad ut kl 8.30 när vi blev hämtade för Safarin.Redan första dagen blev en höjdare, för att inte tala om andra… men vi tar det från början. Det är en bra bit att åka för att komma till den första parken som vi ska besöka; Ngorongoro. Man måste först åka högt upp i bergen för att sen jobba sej ner i kratern. Inte förrän efter lunch var vi nere och kunde börja leta efter djuren. I regnet… för tyvärr regnade det periodvis. Inte något som vi direkt räknat med eller var klädda för, men vi satt ju i en jeep så det gjorde inte så mycket.

Ganska direkt såg vi babianer och sen mängder med olika anitloper, gaseller och hjortar. Zebrorna, gnuerna och första ”Big Five”-djuret; buffel. Efter ett tag dök det upp en noshörning, fantastiskt att få se nr två av ”Big-Five-djuren och dessutom den som är mest sällsynt. Sen dök det upp en till och en till och… till slut hade vi sett 17 (!!!) stycken Noshörningar! Helt otroligt! Efter lite flamingos, ännu mer Zebror och gnuer så fick vi äntligen se Elefanter och var nu upp i 3 av de fem ”Big-Fives”. Elefanterna kom så nära att vi kunde rört vid dem och bilderna jag tog blev fantastiska! Innan vi lämnade parken för kvällen hade vi även fått se Lejon och hade nu bara Leopard kvar av ”Big-Five”. Vilken dag!På kvällen kom vi till en lodge som var jättefin och hade otroligt god mat. Men där var såååå kallt! så det var bara att dra på sej mjukisbyxorna och sen ha dem på sej under natten. Jag kan tänka mej att vi hade kring 10-15 grader ute och ännu kallare inne på rummet. Så det var kallt! Men den natten sov jag iaf supergott och vaknade utvilad.

Efter en god frukost med färsk frukt och pannkaka, satte vi oss återigen i jeepen och tog oss till Serengetti.Vi kom fram vid lunch även denna gång och åt vår medhavda pick-nick-låda innan vi åkte in i parken. Här fick vi åka ganska länge innan vi såg några djur, man måste ganska långt in. Men belöningen kom mångfallt! Först kom SOLEN och det blev varmt. Sen såg vi tre lejon ligga på en klippa och se ut över området. Häftigt! Vi fortsatte in en bit och såg återigen zebror, massor med gnuer och andra djur. Sen kom dagens höjdpunkt! En Geopard som fångat en tomson-gasell. En lång stund stod vi och såg när hon åt, bara 5-10 meter ifrån oss. Detta är verkligen inget som är vanligt att få uppleva, så vi stod där lääääänge! Vi körde vidare och bara en liten stund senare får vi se trädklättrande lejon som ligger på en gren och vilar sej. Vi såg den inte först, så vår guide steg ur bilen och hjälpe en annan bil att meka lite… sisådär 100 meter från ett livs levande lejon! Vi frågade senare om han fått ur bilen om han vetat om lejonet, svaret blen NO WAY! Vi tittade en stund och körde sen vidare, bara för att hamna i nästa fantastiska upplevelse: en Leopard! Den sista av ”Big-Five” och det är bara andra dagen! Där ligger den i ett träd och tittar på oss 🙂

Det kan nästan inte bli bättre! Men när vi en stund senare får syn på Flodhästar är Martin förlorad. Äntligen får han se sitt favoritdjur i sin naturliga miljö. Vi ser dem både på land och i vattnet och tar förståss mängder med bilder. Sen dyker det upp Giraffer, flera stycken och de är jätte nära. Det har precis regnat en skur och himmel och gräs har otroliga färger. Där får jag oxå otroliga bilder på girafferna, på bara några meters avstånd. Känslan är så häftig. Snacka om att få valuta för pengarna! Visst har denna resan kostat väldigt mycket pengar, men allt har klaffat och vi har redan andra dagen fått se så många djur som vi aldrig trodde vi skulle få se. Min drömresa är faktiskt nästan en dröm – men i verkligheten!På kvällen kom vi till en ny lodge, där vi bodde i små hyddor. Utanför hyddan får man ibland besök av både elefant, giraff och lejon. Men det enda vi såg var en lite gasell…

Dag tre, tisdag 29/12, fick vi lite sovmorgon. Vi hade ju lixom sett det mesta och nu var resten bonus. Så vi unnade oss lite ledig tid, annars har vi varit uppe vid 7 och lagt oss ca 22. Det var dax att besöka Hippo-pool! En skitig del av nån flod, full med flodhästar. Martin var i paradiset 🙂 Vi tog mängder med bilder och Martin var med än nöjd.

Efter en regnig lunch, värsta monsunregnet, kom vi till ett fint hotell med pool. Här skulle vi få några timmar ledigt med poolbad och solning, men vädret var inte riktigt på vår sida – så istället satt vi och kollade på bilderna vi tagit. Jag skrev också denna text och redigerade några bilder så att det skulle gå snabbt att skriva bloggen senare på kvällen. Uppkopplingen här i Tanzanias djungler är det nämligen lite si och så med. Jag lyckades kolla mailen i morse från hotellchefens dagtor och lämna ett kort meddelande på Facebook, blogga var bara att glömma… men jag uppdaterar här så fort jag kommer åt. Hoppas kunna lägga in lite bilder snart oxå…

Tills dess: Hakuna Matata!

.

Bara timmar kvar…

Bara timmar kvar…

Så är det då bara några timmar kvar tills planet lyfter mot Tanzania. En resa som jag väntat på i säkert fem år och som vi sparat pengar till de senaste tre åren. Senior är lite resfebrig, medan vi andra mest är förväntansfulla. För Martin är detta första riktiga långresan, så han vet inte riktigt vad han ska förvänta sej. Jag och Junior tycker väl inte att det ska bli sååå himla skoj att resa i 14-15 timmar, men sen blir det bra!

Upplägget ser som följer:

Planet går 20.00 från Arlanda.
Imorrn runt 14.30 (lokal tid) landar vi och åker till hotellet ca 1 timme från flygplatsen.
På söndag efter frukost sätter vi oss i jeepen som ska ta oss runt i Tanzania.
Mån – tors tillbringas på ”åkande” fot i de olika parkerna bla Ngorongoro.
Torsdag kl 15.00 går flyget till Zanzibar, där vi ska vara resten av tiden vid Langi-Langi beach.

Vi kommer att ta massor med bilder och blogga när det finns möjlighet.

Nu ska jag städa av lite och dammsuga, medan Martin fixar köket, lunch, hundpromenad osv. Junior passar på att träffa en kompis lite snabbt och Senior går mest runt och låter 🙂

Om vi inte kommer åt en dator, så önskar vi Er alla en god forsättning på julen (passa på att köpa julklapparna på rean till nästa år, så slipper ni lite av julstressen då…) och ett gott nytt år!

Ta hand om varandra och vägra köpa smällare och fyrverkerier till nyår!
Ha det gött!
/Marlene

.