Bläddra efter
Månad: april 2021

Feelgoodfrossa!

Feelgoodfrossa!

Under mars har jag frossat i feelgoodböcker. Man kan väl säga att feelgood är ganska romantiska böcker, med kärlek som trasslar till sej men slutar bra. Mysig läsning helt enkelt. En ganska tung månad med snö, kyla och lite privata bekymmer krävde lättare läsning.

Man kan väl säga att tre av de fem är total feelgood, en är kanske mer en helt vanlig kärleksroman och en är lite feelgood-cosy-crime… men vaddå – mysig läsning hur som helst 🙂

Det blev en liten hög även denna månad och några favoriter fick jag, vi börjar väl uppifrån som vanligt.

Dagboken jag aldrig skrev – Jessika Devert

Allt handlar om ”Doktorn”, jag kan faktiskt inte hitta något namn på henne. En kvinna i 50-årsåldern som lever i ett harmonisk förhållande med en man hon älskar men har en problematisk relation med sin mamma och syster och kanske med sej själv också.

En dag får hon en dagbok av sin 20-åriga dotter som hon önskar att mamma ska skriva i under sitt 50:e levnadsår. Doktorn är tveksam och man får egentligen inte veta vad som faktiskt skrivs ner av allt som händer henne under året. Vi får hänga med på vinkvällarna i Göteborg och meditationslägret på Österlen. Klimakterieproblemen, sökandet efter lösning på detta och läkarjobbet på Sahlgrenska. Oviljan att bli mormor och den utomjordiskt snygga AT-läkaren… Allt skrivet med humor men ändå lite melankoliskt på något sätt.

Absolut läsvärd, kanske särskilt för oss 50+, men jag saknar en del detaljer. Som bla vad dottern faktiskt fick läsa om mammas år.

Klubben för lyckliga slut – Caroline Säfstrand

Å som jag gillad den här! Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv en helt ny riktning.

En supermysig roman om att gå vilse i livet, men genom nya vänner eller kanske snarare genom att hitta nya vägar, gå vidare i livet och hitta sitt lyckliga slut. Här finns både sorg, frustration, vänskap, glädje, kärlek och en massa andra härliga känslor. En bok som man blir glad av att läsa 🙂

Domslut – Ulrika Mossberg

Som gammal nämndeman såg väldigt mycket fram emot den här boken. Allt som utspelar sej i en rättegångssal lockar och jag brukar nyfiket finstudera alla detaljer för att se om man fått saker och ting rätt. Oftast har man faktiskt det numera.

Domslut handlar om Lea som lever ett inrutat liv som framgångsrik domare. En kväll i en bar möter hon Jakob, vars fotografi hon nyss sett i förundersökningen till morgondagens rättegång. Med en enda blick kullkastar han alla de murar Lea byggt upp omkring sig. Hur ska hon kunna hålla rättegång med en man som fullständigt paralyserar henne?

Jakob växte upp tillsammans med sin adoptivsyster Rakel och kämpar med att fortsätta sitt liv utan henne. De har stått varandra så nära att de nästan varit en och samma person. Sedan en tid tillbaka har hon flyttat en bit bort och nu anklagar hon honom för olaga förföljelse. Därav den stundande rättegången.

”Domslut” är en berättelse om kärlek, hur olika den kan se ut och hur långt den kan driva en människa. Men den handlar också om moral och samvete. Jobbig läsning, men intressant och läsvärd.

Knappt en droppe blod – Carin Hjulström

Jag älskar Carin Hjulströms böcker! Den här är andra delen av ”Säbyholms Gröna Fingrar” och fortsättningen på Bara ett litet mord, som jag inte kunde lägga ifrån mej utan sträckläste från pärm till pärm.

Även den här gången handlar det om Siri och Anton, som driver handelsträdgården ”Säbyholms gröna fingrar”. Siri är den firade skådespelerskan som nyligen bytt Dramatens stora scen mot livet på landet. Anton är hennes brorson och tidigare ungdomsbrottsling.

En äldre man hittas död, förmodligen mördad, på kyrkogården intill sin hustrus grav, då kopplas lokalpolisen Olle Magnusson in på fallet, och i sökandet efter en mördare får han hjälp av Siri. Den döde, advokaten Isak Beyer, visar sig ha haft inblick i hittills okända dokument och händelser ur det förflutna som till mångas förtret nu riskerar att avslöjas. Ett avslöjande som förstås får oanade konsekvenser för Siri och Anton.

Det är humor, vänskap, svartsjuka, familjedrama, lite kärlek och massor med deckarmys. Lite Morden i Midsumer fast i svensk herrgårdsmiljö. Me like mycket! Jag har inte lyckats ta mej till Säbyholm än, men det finns en plan 🙂

Vägen till Äppelriket – Anna Fredriksson

Detta är den tredje och avslutande delen i serien om Pensionat Pomona. Jag har inte läst de två föregående och chansade helt enkelt på att jag ändå skulle kunna läsa den sista. Och det kund jag! Det kanske tog några extra sidor att komma in i personerna och berättelsen, men rätt snabbt fattade jag det mesta.

Serien om Pensionat Pomona utspelar sig på Österlen i Skåne och handlar om tre kvinnor i olika generationer. Josefin är yngst, hennes mamma Sally och mormor Vanja. Det mesta bottnar i att Vanja övergav Sally och att Sally försöker ge sin dotter Josefin allt hon själv aldrig fick och att de här tre ska försöka återknyta de familjeband som gått förlorade.

I sista delen har hösten har kommit till Österlen och äppelodlingarna dignar. Vanja åker hon till Köpenhamn för att ha sin första utställning på länge. Vernissagen blir en bejublad tillställning där en man från hennes förflutna dyker upp. Samtidigt har Sally svårt att nå fram till sin mamma och börjar på egen hand leta efter sin okända morbror. Dottern Josefin har öppnat vintagebutik men kunderna uteblir, därför gör hon allt för att passa in i samhället och öka sitt kontaktnät, men stöter på patrull.

Boken är en varm och kärleksfull skildring av tre starka kvinnor. Jag är nästan lite arg på mej själv för att jag inte läst de föregående böckerna också. Men jag kommer definitivt att läsa fler böcker av författaren.

Två blev alltså rejäla favoriter den här gången; Klubben för lyckliga slut och Knappt en droppe blod och fick jag börja om så skulle jag läsa hela serien och Pensionat Pomona 🙂

Nu är det dax för lite biografier och tyngre läsning igen. Jag har tagit fram en ny liten hög med böcker att riktigt grotta ner mej i. På instagram @marlenerinda ser ni vad jag läser just nu.

Hoppas ni får lite nya läsidéer av mina boktips och att tipsen gör nån nytta. Vilken av de ovanstående skulle du vilja läsa?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Förra påsken röjde vi – den här målade vi!

Förra påsken röjde vi – den här målade vi!

Förra påsken var vi rätt ”nycorontänade” och tänkte att vi skulle passa på att utnyttja tiden på bästa sätt. De fyra lediga dagarna gick åt till att tömma källaren, som egentligen är en krypgrund, och vinden. Vi gick igenom varenda pryl, rensade ur, sålde, körde till sopen och seconhand hand. Det lilla som blev kvar lades i plastbackar på vinden. Av källarens och vindens kaos blev det ungefär 15 plastbackar kvar, som nu står prydligt i staplar på vinden. Jag vet exakt vad som finns och var det finns – så skönt!

Den här påsken firade vi i träningsrummet. Martin tömde rummet och fräschade upp listerna, jag spacklade och målade väggarna. Jag får nog inse mina begränsningar nu, för det var mycket jobbigare än förut. Jag orkar helt enkelt inte måla ett helt rum längre… min kropp pallar inte, hur mycket jag än vill. Sista strykningen på sista väggen, grät jag mej nästan igenom. Jag var så trött och slut i kroppen. Martin hjälpte till så gott han kunde och på lördagkvällen, var rummet färdigmålat och såååå fint!

Hela söndagen gick åt till att rensa ur grejer och ställa allt på plats igen. Å det blev så bra!!! Förut var rummet grått med fläckar efter sonens huvud, där sängen stått. Listerna var kantstötta och avskavda. Nu är det solgult med vita lister, allt är fräscht och helt. Målningen är inte perfekt, men den får duga. Jag är ingen målare och kan inte längre ha högre krav än så här, när jag gör det själv. Jag blir glad när jag går in där, det räcker så.

På måndagen tränade jag första gången i mitt nya fina träningsrum och det gick bättre än på länge. En dags vila och ett rum som gör en glad gör tydligen underverk för kroppen och knoppen. Det var inte jättekul att vakna till snö igår och dagen tillbringades helt och hållet inomhus, men tränade gjorde jag och jag gjorde det bra! Det är så himla skönt att ha fixat detta, nu ska jag bara måla några lister till – sen är vi färdiga för den här gången inomhus. Så skönt!

Så snart det är lite varmare ska vi börja gräva för vår nya altan. Det blir ca 25 kvadratmeter härligt soldäck att mysa på i sommar. När det blir varmt… när nu det blir… våren känns ganska långt borta just nu.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 14 – jorden runt!

Matsedel v 14 – jorden runt!

Kan man inte ta sej ut i världen, så får världen ta sej till oss. Vad sägs om en vecka med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag i en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.

Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta ok – eller?

Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?

Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂

Måndag: Shakshuka från Palestina Grön 14, Blå 6, Lila 6 för hela

Tisdag: Fransk Fiskgratäng (Grön 32, Blå 29, Lila 29 för hela plus potatis)

Onsdag: Kinagryta med bambuskott (Grön 10, Blå 5, Lila 5 för hela plus ris)

Torsdag: Cannelloni från Italien (Grön 7, Blå 7, Lila 7 för 4 st)

Fredag: Vietnamesiska vårrullar (Grön 6, Blå 5, Lila 5 för två rullar)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta från Gambia (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (Grön 11, Blå 11, Lila 5)

Aprilbonus: Spongada Grön 118, Blå 112, Lila 112 för hela satsen

Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.

Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för ett par år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂

Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.

Ha en fin vecka, nu ska det väl ändå blir vår på riktigt!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Är du långsint?

Är du långsint?

Det här med att älta saker och händelser som är flera år gamla. Gör ni det, eller lägger ni skiten bakom er snabbt och går vidare? Har ni grejer ni går och surar över, trots att ni knappt ens kommer ihåg varför?

Jag var mästare på att älta förr och har varit otroligt långsint. För kanske 20 år sedan var jag dessutom orsaken till ungefär alla världens problem och bar skulden till allt. Lite överdrivet kanske, men jag lovar – jag hade otroligt dåligt samvete för saker jag inte ens var inblandad i – för att jag kanske kanske hade kunnat göra något för att göra saker lite lite bättre. Inte konstigt jag var stressad och sprang in i den berömda väggen, eller hur?

Jag har gått i terapi, men inte för det och det var inte terapin som hjälpte mej att sluta älta. Det var nog snarare jag själv som insåg att jag omöjligt kan bära skuld till vare sej världssvälten, världskrigen och allt annat som händer i världen – både stort och smått. Jag insåg också att länge gå och älta en oförrätt gör mer skada för mej, än den jag är arg på. Jag säger det igen: Att vara arg på någon länge gör mer skada på mej än den jag är arg på. Den jag är arg på kanske inte ens vet om det…

Å ju mer jag tänkte på det, desto argare blev jag – på mej! Jo, det är sant! Hur kunde jag göra mej själv illa på det sättet? Det måste jag ju sluta med! Där började jobbet. Å det var f***n inte lätt! Rent intelligensmässigt visste jag ju att jag var tvungen att sluta älta, men hur sjutton gör man det då? Jo, man övar och firar framgång. Om jag förr ältat en oförrätt i kanske 5-6 månader, gav mej nu tillstånd att göra det 1-2 veckor. Då fick jag älta, en begränsad tid – inte månader.

En del grejer tog jag tag i och gjorde ett ordentligt avslut. En del grejer kunde jag inte göra avslut med, men tog tag i dem mentalt och gjorde en slags mentalt avslut. Tex en nära bekant sa en massa skit och anklagade mej för en massa saker som jag visste var fel. Vederbörande var riktigt berusad och när jag försökte att ta upp vad som hänt blev saken bara värre. Så jag lät det helt enkelt bara bero. Jag visste att skulden inte var min, strök ett mentalt streck och försökte sedan att umgås som ”normalt” folk igen. Då hade konflikten varit i 4-5 år. Jag litar aldrig på person i fråga igen, men vi kan iaf vara i samma rum numera.

Vissa saker får man helt enkelt lägga bakom sej även om de inte går att reda ut. Det är bättre att stryka ett streck och gå vidare än att förstöra livet med att älta. Men det ÄR svårt! Precis som med mycket annat är det inget man lär sej över en natt, utan man får öva och öva och öva. Jag har släppt det mesta nu, även om små glimtar kan dyka upp igen då och då.

Det konstiga nu är att när jag släppt en sak och gått vidare, så har faktiskt personer som gjort mej illa bett om ursäkt. Utan att jag gjort något alltså. Så medan jag strukit ett streck och gått vidare, så har de inte gjort det utan istället upptäckt att de gjort fel – lite karma ändå, eller hur?

Jag har fortfarande tendenser att vara lite långsint, men jobbar på saken hela tiden. Å som sagt, jag kan nog älta nu med, men inte i månader eller år. Saken blir lixom inte bättre. Jag mår mycket bättre när jag insett att jag inte kan förändra det som hänt, att man inte måste reda ut allt och att mitt ältande bara drabbar mej. Så jag gör verkligen mitt bästa att bara gå vidare och det går faktiskt, iaf hyfsat bra. Jag mår bättra av att inte älta och det räcker för mej.

Så: hur fungerar du?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram