Är du långsint?

Är du långsint?

Det här med att älta saker och händelser som är flera år gamla. Gör ni det, eller lägger ni skiten bakom er snabbt och går vidare? Har ni grejer ni går och surar över, trots att ni knappt ens kommer ihåg varför?

Jag var mästare på att älta förr och har varit otroligt långsint. För kanske 20 år sedan var jag dessutom orsaken till ungefär alla världens problem och bar skulden till allt. Lite överdrivet kanske, men jag lovar – jag hade otroligt dåligt samvete för saker jag inte ens var inblandad i – för att jag kanske kanske hade kunnat göra något för att göra saker lite lite bättre. Inte konstigt jag var stressad och sprang in i den berömda väggen, eller hur?

Jag har gått i terapi, men inte för det och det var inte terapin som hjälpte mej att sluta älta. Det var nog snarare jag själv som insåg att jag omöjligt kan bära skuld till vare sej världssvälten, världskrigen och allt annat som händer i världen – både stort och smått. Jag insåg också att länge gå och älta en oförrätt gör mer skada för mej, än den jag är arg på. Jag säger det igen: Att vara arg på någon länge gör mer skada på mej än den jag är arg på. Den jag är arg på kanske inte ens vet om det…

Å ju mer jag tänkte på det, desto argare blev jag – på mej! Jo, det är sant! Hur kunde jag göra mej själv illa på det sättet? Det måste jag ju sluta med! Där började jobbet. Å det var f***n inte lätt! Rent intelligensmässigt visste jag ju att jag var tvungen att sluta älta, men hur sjutton gör man det då? Jo, man övar och firar framgång. Om jag förr ältat en oförrätt i kanske 5-6 månader, gav mej nu tillstånd att göra det 1-2 veckor. Då fick jag älta, en begränsad tid – inte månader.

En del grejer tog jag tag i och gjorde ett ordentligt avslut. En del grejer kunde jag inte göra avslut med, men tog tag i dem mentalt och gjorde en slags mentalt avslut. Tex en nära bekant sa en massa skit och anklagade mej för en massa saker som jag visste var fel. Vederbörande var riktigt berusad och när jag försökte att ta upp vad som hänt blev saken bara värre. Så jag lät det helt enkelt bara bero. Jag visste att skulden inte var min, strök ett mentalt streck och försökte sedan att umgås som ”normalt” folk igen. Då hade konflikten varit i 4-5 år. Jag litar aldrig på person i fråga igen, men vi kan iaf vara i samma rum numera.

Vissa saker får man helt enkelt lägga bakom sej även om de inte går att reda ut. Det är bättre att stryka ett streck och gå vidare än att förstöra livet med att älta. Men det ÄR svårt! Precis som med mycket annat är det inget man lär sej över en natt, utan man får öva och öva och öva. Jag har släppt det mesta nu, även om små glimtar kan dyka upp igen då och då.

Det konstiga nu är att när jag släppt en sak och gått vidare, så har faktiskt personer som gjort mej illa bett om ursäkt. Utan att jag gjort något alltså. Så medan jag strukit ett streck och gått vidare, så har de inte gjort det utan istället upptäckt att de gjort fel – lite karma ändå, eller hur?

Jag har fortfarande tendenser att vara lite långsint, men jobbar på saken hela tiden. Å som sagt, jag kan nog älta nu med, men inte i månader eller år. Saken blir lixom inte bättre. Jag mår mycket bättre när jag insett att jag inte kan förändra det som hänt, att man inte måste reda ut allt och att mitt ältande bara drabbar mej. Så jag gör verkligen mitt bästa att bara gå vidare och det går faktiskt, iaf hyfsat bra. Jag mår bättra av att inte älta och det räcker för mej.

Så: hur fungerar du?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

10 tankar på “Är du långsint?

  1. Jo, dessvärre ältar jag allt och inget.. läääänge! Men det är sådana saker som inte går att tänka bort, hur man behandlats genom åren är svårt att bara låta rinna av en.. även om jag gärna hade velat.

  2. Jag va mycket långsint förr när jag var mindre men nu är jag arg en stund och sen försvinner det. Älta kan jag göra ibland men annars gör jag inte ens det det beror på vad det gäller =)

  3. Skönt att du tänkt om. Det är ju roligare attvara glad än att gå och älta. Jag släpper det väldigt fort sen är det glömt. Jag gillar att leva och ha kul, så jag har inte tid till varken sura eller älta
    Kram Kajsa

  4. Jag är inte direkt långsint men däremot kan jag ha en händelse i åtanke – det är förlåtet med inte glömt.
    Men älta kan jag göra, framförallt mina egna misstag.
    Jag håller på att bli bättre på att släppa det också men det är inte lätt.

  5. Jag kan nog lägga saker bakom mig rätt så snabbt, men precis som du så kunde jag grubbla för mycket förr. Samtidigt, om det som är jobbigt inte tar slut är det svårt att sluta grubbla. Tänker på vårdnadstvisten jag stod i. Fram tills yngsta var 18 höll det på. Tyvärr kunde jag inte släppa då allt kom upp gång på gång.

  6. Jag är en ältare och långsint som tusan. Men…. det sista året har något hänt med mig. Jag har släppt väldigt mycket och släppt taget.

  7. Nej, jag tycker inte att jag är långsint. Jag tror att jag släpper saker ganska snabbt. Kan vara för att jag ofta pratar ut om saker på en gång om det hänt något. Inte med alla förstås, men med min familj. Däremot kan det sitta i länge när någon gjort mig besviken.

  8. Nej jag ältar inte – har aldrig gjort och har haft oerhört svårt att förstå ältande människor. Blir sällan arg heller – känner alltid att det tar för mycket energi – man jag kan bli lite småtjurig och sur men mycket mycket sällan arg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *