Bläddra efter
Månad: september 2025

Trassel och Strömstedt

Trassel och Strömstedt

Kommentarer 6 kommentarer

Sedan vi kom hem har det gått i ett. Medan vi var borta var det höstens stora premiärvecka, så allt vi missade då har vi börjat ta igen nu. Förra veckan såg vi Trassel och var med på premiären av Niklas Strömstedts fina show.

I mitten av september brukar höstens teaterpremiärer gå av stapeln. Så var det även i år. Först var det Trassel på Oscarsteatern, sedan var det Joyride på Chinateatern. Vi kom hem förra måndagen, redan på torsdagen satt vi på plats på Oscars.

Jag såg Trassel för några år sedan, på genrepet innan förställningen flyttade till Kalmar och Krusenstiernska teatern. Det var innan covid och innan vi hade husbil och var där på sommarpremiärerna. Jag är ingen stor fan av fars, men Trassel är helt suverän, det tyckte jag redan då. Å det är i stort sett samma föreställning som då, med ungefär samma ensemble och regissör.

Den stora behållningen är Ola Forssmed som spelar död större delen av föreställningen. Hans kropp göms av Robert Gustafssons, Peter Dalles och Sussie Erikssons karaktärer. Som grädde på moset är även Anders Jansson med som suverän butler, brytandes på engelska. Det är så roligt och tiden går blixtsnabbt. Helt suveränt faktiskt. Ett present- eller julklappstips då den kommer att gå även i vår 🙂

Eftersom jag hade sett den innan så hade jag kunnat skriva en stor del av recensionen i förväg. Så på tåget hem skrev jag klart den och kunde lägga mej hyfsat tidigt. HÄR kan ni läsa den.

Det var torsdagen det. På fredagen var det dax att gå på premiär på riktigt, det var lite därför vi kom hem faktiskt. Då hade Niklas Strömstedt premiär av sin show OM. Det blev lite som en reunion efter sommaren, då vi träffade massor med vänner och bekanta under kvällen. VI har ju i stort sett varit borta sedan i början av april, så vi har rätt många att återse. Så kul!

Showen var helt suverän! Jag gillar Niklas Strömstedt och hans musik. Hans pappa Bo var min chef när jag jobbade på Expressen och en av de bästa chefer jag haft faktiskt. Första och enda gången jag får en blomma när jag börjar på en ny arbetsplats. Sen kom han och kollade av flera gånger att allt var ok. Så ska en chef vara!

Iaf… showens 100 minuter gick hur snabbt som helst och vi njöt precis hela tiden. Niklas berättar om sitt liv och anekdoter, låtarna han spelar förstärker hans ord. Det är både roligt och berörande och väldigt, väldigt bra. Också ett tips om ni själva vill se eller ge bort till någon som gillar Strömstedt.

Vad det gäller den här föreställningen hade vi ju ingen koll alls och dessutom fotade Martin förställningen, så kvällen blev rätt sen. Då är man glad att det inte är någon paus, så man kommer hem hyfsat tidigt. Men innan jag skrivit texten och Martin hade laddat ur och redigerat bilderna var klockan ändå efter midnatt. HÄR kan ni läsa den recensionen.

Två sena kvällar gjorde oss rätt möra på lördagen, så vi sov ganska länge. Dagen var lugn, men på kvällen var det nya äventyr. Men om det ska jag berätta i ett annat inlägg, kanske redan i nästa 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

En låååång söndag

En låååång söndag

Kommentarer 5 kommentarer

Sedan vi kom hem förra måndagen har allt gått i ett. Det har varit långa dagar och sena kvällar. Särskilt i går, då jobbade jag i 15 timmar i en vallokal.

Jag kommer inte ihåg när jag jobbade i mitt första val, men tror det var på 90-talet. Då mest för att se hur det går till och tjäna lite extra pengar. Och jag tyckte det var både intressant och roligt och har sedan dess jobbat med massor med val, både till Riksdagen, EU och kyrkovalet. Jobbar man där man bor så är det dessutom ett bra sätt att träffa sina grannar och gamla bekanta.

Numera jobbar jag bara med Kyrkovalet, de andra valen är längre dagar och jag orkar helt enkelt inte sitta ett pass på kanske 18-19 timmar och dessutom försöka räkna och få en massa siffror rätt mitt i natten. Det får vara. Kyrkovalet är några timmar kortare, man får både lunch och middag och det är lite mer betalt. Så den behåller jag.

Igår var det dax igen. 07.45 stod jag på plats i kyrkan för att träffa dem jag skulle jobba med under dagen. Ett gäng på 7-8 personer, vilket var väldigt generöst – förr har vi varit kanske 5. Det är så pass få som röstar i kyrkovalet att det inte behövs fler. Det kunde vi konstatera flera gånger under dagen.

Jag har förr varit ordförande, men av någon anledning var jag vice den här gången. De gånger jag suttit som vice förut, har jag ändå fått göra det mesta. Det tänkte jag inte göra den här gången utan tog ett tydligt steg tillbaka och bollade vidare alla avgörande frågor till ordförande. Självklart gjorde jag det som förväntas av mej, men inte hans uppgifter. Dagen blev rätt jobbig, vi kom inte alls överens. Inte så att det blev någon konflikt, utan mer att vi bägge var vana att jobba på vårt sätt och dom sätten var inte i närheten av varandra.

Han hade aldrig jobbat ett kyrkoval, däremot i riksdagsvalen – och de är rätt olika. Till riksdagsvalet behövs mycket folk, då det kanske kommer 800-900 personer för att rösta och siffrorna ska in fort. I kyrkovalet kommer det kanske 300-350 och vallokalen stänger en timme tidigare. Jag är väldigt noggrann när det gäller valarbetet och följer vallagen noga. Man gör en sak i taget och hittar inte på något själv, utan följer fungerande rutiner för att allt ska bli helt korrekt.

Jag vill gärna dubbelkolla mej själv och räkna allt två gånger för att allt ska bli rätt direkt, det ansåg inte gårdagens ordförande vara nödvändigt och där satt vi sedan med en felräkning och fick ändå räkna om allt flera gånger. Jag förbereder alltid allt kvällsjobb under dagen medan jag är pigg, han hade inte förberett något alls vilket jag trodde – så det föll på min lott att göra när vi hade som mest att göra under räkningen. Nä, det blev inte bra. Vi kunde inte jobba ihop på ett bra sätt.

En av tjejerna som var med igår, var också med förra gången och hon himlade med ögonen mer än en gång. Det blev så många onödiga fel pga hans prestige eller nåt… jag vet inte… men det var tydligt att han inte gillade mej eller förstod vilken erfarenhet jag hade som han hade kunnat utnyttja för att underlätta hela arbetet. Och detta såg såklart våra medarbetare.

Det blev en lång dag. Och vi var som sagt väldigt många. Detta ledde till att två av de yngre tjejerna mest satt och pratade med varandra, slappade i nån soffa osv. Jag hade bett om ett schema och fick ett till slut, men det var ingen som följde det. Jag måste röra på mej och få frisk luft för att klara en sån lång dag, så jag tog två längre pauser även om de andra inte gjorde det.

Jag tycker som sagt att det är roligt att jobba i vallokal, men gårdagen blev en liten besvikelse. MEN jag fick jobba med två fantastiska personer, som jag hoppas hålla kontakten med. Och kanske jobbar vi tillsammans i nästa val också. OM det blir något mer val för mej… Jag vill iaf inte vara vice ordförande till en prestigefull man något mer. Så vi får se hur det blir.

Nu är det iaf gjort och är fyra år till nästa gång. Mycket hinner hända på den tiden.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 39

Matsedel v 39

Kommentarer 0 kommentarer

Nu är det bara drygt tre månader kvar av 2025. Tiden går så otroligt snabbt! September går väl an, men sen… oktober och november är ju bara så långa, mörka och tråkiga. December har iaf advent och vintersolståndet som piggar upp lite och efter nyår känns det lite som nerförsbacke till våren.

För två år sedan tog stressen över helt och jag blev faktiskt sjuk av stress. Min sköldkörtel strejkade och mycket annat i kroppen sa också ifrån, saker som jag fortfarande inte fått ordning på helt än. Jag är konstant trött, samlar på mej vätska och funkar lixom inte som jag ska.

Jag gick upp några kilo när det var som värst och dem bråkar jag med nu. Ett hekto i taget, här snackar vi minsann inga stora siffror inte. Stress är faktiskt livsfarligt och skadar mycket mer än man kan tro. Så gör vad ni kan för att ta bort stressen ur ert liv.

Vi gör så gott vi kan med vila, återhämtning, mat, promenader och träning. Vi planerar vår mat, fyller frysen med matlådor, planerar kommande resor och försöker att få frisk luft och sol på näsan. Och jag mår faktiskt bättre än på mycket länge.

Planering is da shit! Och den är extra viktig när man inte mår helt ok. Ni vet väl att det finns över 600 färdiga veckomenyer här på bloggen? Ni hittar dem HÄR. Och det finns mer än 700 recept med uträknade Points på Du i Fokus? Ni hittar dem HÄR.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Morotsplättar (7 P/port)

Tisdag: Superenkel lax med limesås (3 P/port)

Onsdag: Pastagratäng med skinka och tomater (54 P för hela gratängen)

Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning (2 P/rulle)

Fredag: Bakad potatis med räkröra (0 P för räkröran)

Lördag: Kycklinggyros med tzatziki (1 P/port, plus tillbehör)

Söndag: Makaronilåda (30 P för hela)

Den här veckan vill jag slå ett extra slag för cannellonin. Gör en hel plåt på en gång och portionera sedan i matlådor. Samma sak med laxen, pastagratängen och makaronilådan som är kanon att göra en stor sats av. Kanonbra matlådemat! Fler rätter som funkar i matlådan hittar ni HÄR .

Ha en riktigt härlig vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Höstens första bokhög

Höstens första bokhög

Kommentarer 0 kommentarer

Sommaren har övergått i höst och det finns inte riktigt lika mycket tid att läsa längre. Framförallt så är de härliga lässtunderna i solstolen bara att glömma och det är där jag läser mest och bäst. Nu kryper jag istället ner under en filt och tänder en massa ljus. Funkar det med.

Den här bokhögen är med en mix av olika geners. Här finns både feelgood och en spännande biografi. Som jag berättat förut så älskar jag biografier. Att få ta del av en annan människas liv och ibland hemligheter känns nästan som att smygläsa någon annans dagbok. Är det någon man träffat och känner är det såklart extra intressant, så var det dock inte i detta fall.

Vi börjar uppifrån som vanligt:

Uteliggaren som blev advokat – Stefan Olafsson (och Gustav Gelin)

Vem gillar inte en framgångssaga? Här berättar Stefan Olafsson sin historia om ett liv som grav missbrukare och hur allt kan ta en positivt vändning oavsett hur långt ner i skiten man än är. Hur slumpen och tillfälligheter spelar roll.

Hans möte med 80-åriga Heidi leder honom in på rätt bana och med hennes hjälp ger han sej själv chansen till ett helt nytt liv. Efter 10 år på botten påbörjar han steg för steg den långa resan mot ett helt nytt liv, med nykterhet och studier på juristlinjen. Idag är Stefan tillbaka på samma häkten, rättssalar och fängelser där han själv suttit som brottsling, men nu på andra sidan, som framgångsrik försvarsadvokat.

En helt fantastisk historia som jag sträckläste med stort intresse. Kanske lite för mycket skönmålning av narkotikaruset, men i stort en fantastisk bok. Rekommenderar den gärna!

Mitt löfte till dig – Caroline Säfstrand

Detta är tredje och den avslutande delen i serien Hemligheternas ö, som kretsar runt människorna på den idylliska ön Ven. Lusten att åka dit blir bara större och större för varje bok. Efter Säfstrands fantastiska miljöbeskrivningar måste jag åka dit igen!

I första delen, Hemligheternas ö, träffar vi Ulrica som letar efter sin bakgrund med hjälp av ett vykort. Väl på ön får hon höra en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon. Detta är lite temat för kommande böcker.

I andra delen får Stella sina sommarplaner lösta på ett överraskande sätt när någon anger i sitt testamente att hon och hennes son ska få bo två veckor i en stuga på Ven. Och det är fler som fått samma meddelande…

Bea har varit med i alla böcker och blommar ut mer och mer vartefter. I den tredje delen berättas hennes historia lite närmare och det där tretton hemligheterna, men även hennes önskningar, får mer utrymme. Bea var bara arton år när hennes mamma Olivia försvann spårlöst. I decennier har frågan om vad som egentligen hände hängt över henne. Blev Bea övergiven eller var det något som faktiskt hände som gjorde att modern inte kunde komma tillbaka?

Böckerna i den här serien går faktiskt att läsa var för sej, men det blir en fin historia om man läser dem i ordning. Caroline Säfstrand är en fantastisk författare som gör så fina personporträtt och intressanta livsberättelser. Jag tycker så mycket om hennes böcker!

När vatten närmar sig – Karin Härjegård

Karin Härjegård har alltid något mer att berätta i sina böcker. Med det menar jag att där inte bara finns en härlig berättelse, utan även en eftertänksamhet och ett budskap om något viktigt. I just den här handlar det mycket om en bys egen historia och hur förändringar drabbar oss på olika sätt.

Allt handlar om byn Valmåsen samt Cecilia, Rut och Elsa. Den unga Elsa kämpar för byn Valmåsens framtid. Sverige behöver mer elektricitet och vattenkraften måste byggas ut. En damm kommer snart att dränka hela byn och byborna tvingas lämna sina hem. De kommer aldrig att kunna återvända.

Många år senare inser Cecilia att hon måste lämna sin man, sina barn och det vackra hem som de har skapat tillsammans. För att överleva och gå vidare. Samtidigt som allt börjar rasa runt omkring henne blir hon kontaktad av Rut, en äldre släkting som kräver hennes hjälp. Och som bär på en historia som påverkar Cecilia i grunden.

I Härjegårds böcker finns en lågmäld ton som berör och liksom ”drabbar” en. Det är kärleksfullt och varmt, men också lärorikt om vår svenska landsbygds historia. Detta är så otroligt fint!

Mina vänner – Fredrik Backman

Fredrik Backman är tillbaka! Ni vet han som skrev om gubben Ove 🙂 En fantastisk författare som har en alldeles särskild ton i sina texter. Den här är något alldeles extra.

”Mina vänner” är en varm berättelse om fyra vilsna tonåringar starka vänskap. De flesta lägger knappt märke till dem – tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

På hennes väg rullas en berättelse upp om en stark vänskap, utsatta tonåringar, sjukdom, sorg, död och konst. Tavlan löper som en röd tråd genom hela berättelsen som är som en vacker målning i sej.

Asså, det är så fint! Det är väldigt många ord och är så vackert skrivet att tårna nästan krullar sej. Även om det finns en hel del svärta, så är det även massor med humor. Så fin bok helt enkelt, läs den bara!

Jag ser nu när jag skriver att jag tycker väldigt mycket om varenda en av de här böckerna. Jag har verkligen njutit medan jag läst och haft stor behållning av dem alla. Och jag kan faktiskt inte rangordna dem. De är väldigt olika och har alla sin egen ton.

Så nej, det går inte att säga vilken som är bäst. Läs allihopa vettja 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Intensiva dagar på Elmia

Intensiva dagar på Elmia

Kommentarer 4 kommentarer

Fem fullpackade dagar på Elmiamässan är över. Vi har sett massor med fina husbilar, träffat en massa härliga gamla och nya vänner och vi har jobbat. Också massor. Vi har haft så otroligt roligt, så det är lite snopet att det helt plötsligt är över.

Elmia Husvagn Husbil är Nordens största mässa för camping. Mer än 35 000 besökare och drygt 3000 ekipage som står på den stora mässcampingen. Det är julafton fem dagar i rad för oss campingnördar. Vi frossar i nyheter bland husbilar (och husvagnar) och shoppar tillbehör till bra på pris på dagarna och umgås på Oktoberfest eller egna små tillställningar på kvällarna. Dagarna är långa med massor av intryck, så när mässan är slut är vi också det.

Den här gången var det lite annorlunda för oss. Förr om åren har vi haft hand om något som kallats Influencerhörna. En mötesplats för digitala kreatörer att träffas och för våra följare att träffa oss. Så blev det inte i år, istället blev vi ombedd att hålla föredrag. Det innebar att vi hade en massa fri tid och på så sätt kunde samla mer material till både filmer och texter. Men också att träffa vänner och bekanta, kul kul. Däremot var det svårare för dem som ville träffa oss att göra det, eftersom vi inte var på en och samma plats hela tiden. Så det var lite synd.

Första dagen, onsdagen, gick mest ut på att filma själva mässan, redigera den filmen och sedan förbereda vårt föredrag. Den filmen kan ni se här under:

Torsdag, fredag och lördag höll vi vårt föredrag och det gick helt ok. Vi har ju inget att jämföra med, bara de andra och kan väl konstatera att vi iofs hade publik vid varje tillfälle – men definitivt inte var något dragplåster. Ett knappt hundratal per gång kom iaf alldeles frivilligt och lyssnade på oss. Tack till er alla.

Fördraget tog kanske 90 minuter i anspråk, om man räknar med förberedelser innan, föredraget och sedan eftersnacket efteråt utanför. Resten av tiden var vår egen. Då har vi tittat på alternativ till ny husbil, den vi ska bo i, kollat på tillbehör, pratat samarbeten och haft några möten. Vi har hittat ett par intressanta bilar som vi ska titta lite noggrannare på framöver och köpt några smågrejer som vi behövde till bilen.

De möten vi haft har varit väldigt bra. Vi träffade vår redaktör som garanterade oss jobb minst ett år framöver. Det är alltså bara att fortsätta testa campingar och ställplatser och fortsätta att skriva texter. Ett annat möte angående samarbete om en grej som vi gärna vill testa, och dessutom behöver, ser lovande ut. Och ett tredje möte kanske mynnar ut i jobb på Stockholms stora mässa med husbilar och husvagnar i mars på Älvsjömässan. Det ligger lite i pipelinen alltså.

Så mässan för oss var alltså mest jobb, även om vi hade mer fritid den här gången än förut. Vi var till och med på Oktoberfesten och kollade även i dansen en snabbis. Mest för att få det på film, men ändå – himla kul var det. Dagarna på mässan har varit långa. Vi har varit inne i mässhallarna 9.30 varje dag för att hinna filma lite innan mässan öppnat för allmänheten k 10.00. På kvällarna har vi stupat i säng vid 23, för att få så mycket sömn som möjligt. Det har gått sådär pga festande utanför oss, trots att vi stått med andra utställare. Vi alla ska alltså göra ett jobb och då kan man ju tro att det skulle vara lite lugnare, men manliga säljare i 40-årsåldern kan festa rätt hårt… Hänsyn är inte deras paradgren…

Vi fick en mysig plats i den sk Ekdungen, där vi stod brevid bla (Husbils)Annika och FreedomTravel. Där fanns en liten damm med stora fiskar i, som hoppade typ en meter rakt upp i luften. En liten idyll som hade varit perfekt om det inte festats så hårt första nätterna. Annika sa till en natt och jag sa till en morgon, sen var det faktiskt lugnare.

På kvällarna har vi tagit promenader runt området och träffat en massa härliga människor. Eftersom våra vänner är utspridda över hela landet och många dessutom övervintrar söderut, så har det känts viktigt att försöka träffa så många som möjligt. Och vi har träffat många, nästan alla vi ville – missade dock några stycken vilket känns lite surt.

Men vi har verkligen haft några härliga dagar. Mässor är kul, den här är lite extra speciell eftersom den är så många dagar och man ”bor ihop” med så många andra. Så det var skönt att bo lite vid sidan om, men ändå vara nära.

Årets Elmiamässa är alltså över. Det är ett år till nästa. Men innan dess är det Stockholm Husbil och Husvagn. den äger alltså rum i mars i Älvsjö på Stockholmsmässan. Vi ska såklart dit, men vet inte än i vilken funktion. Vi kommer nog till Elmia nästa år också, men vet inte heller där i vilken funktion. Får vi frågan om att föreläsa igen, så säger vi nog ja. Vi har en idé om ett ämne som vi tror kan bli väldigt bra. Så det återstår att se vad som händer alltså.

Nu återstår det bara att klippa ihop ett par filmer till från mässan och skriva ett par texter. Sen lägger vi Elmia Husvagn Husbil 2025 på hyllan och ser fram emot nästa år.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 38 – Lättlagat

Matsedel v 38 – Lättlagat

Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar det bli höst på riktigt, årstiden som många älskar men som jag avskyr. Nu gäller det verkligen att jag följer mina rutiner så att jag inte stänger in mej och bara ligger på soffan. För det är det jag helst skulle vilja göra när tempen går under 20+.

Så nu får pannbenet jobba. Promenaderna ska tas, träningen ska göras – finns inga undantag förutom sjukdom. Å riktigt dåligt väder, för då går jag bara inte ut! Kom nu inte dragandes med det där ”det finns inget dåligt väder”, för det finns det visst!

När kylan kommer och vädret slår om får jag ofta väldigt ont i kroppen och fryser inifrån. Det är svårt att beskriva, men det enda som då hjälper är att ligga fullt påklädd under ett tjockt täcke med värmedynan påslagen på max.

Några av er med fibromyalgi vet hur det kan vara… Men man får kämpa på och försöka göra det som är bäst för en och för mej brukar det vara att träna.

Äta bör man, så här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Falska köttbullar (2 P/port, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (2 P för all puré)

Onsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra  (4 P/port)

Torsdag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås (3 P/port, plus pasta)

Fredag: Snabblagade curryräkor (1 P/port, plus pasta)

Lördag: Fläskfilégryta med granatäpple (5 P/port, plus ris)

Söndag: Pad Thai (7 P/port)

Lättlagat och gott kan man väl säga är veckans tema. De falska köttbullarna och broccolipurén måste ni testa. Kasslern och fläskfilégrytan passar även till fest. Curryräkorna är kanon och vem gillar inte Pad Thai? Hoppas något ska locka er att våga prova, berätta gärna vad ni tycker 😉

Skulle ni lägga upp någon av våra rätter på instagram så får ni väldigt gärna tagga @marlenerinda så jag ser vad ni gör. Det är så roligt att se era uppläggningar.

Ha en fin vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Debut!

Debut!

Kommentarer 6 kommentarer

”Det har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert”, var det väl Pippi som sa. Lite så tänkte vi när Elmiamässan frågade om vi ville föreläsa under den stora husvagns- och husbilsmässan i Jönköping. Och nu ha vi gjort det!

Vi är inte helt nya på att föreläsa. Martin har hållit kurser i många, många år och jag har stått på scen väldigt mycket. Men tillsammans har vi bara föreläst en gång förut, tror jag, och det var läääänge sedan. Men va sjutton, vad är det värsta som kan hända lixom? Vi fick ju tom bestämma ämnet själva.

Igår var det dax för första körningen av vårt föredrag ”Från dröm till verklighet”, som handlar om hur det gick till när vi realiserade vår dröm om ett liv i husbil. Vi hade 20 minuter på oss att berätta om vår resa, det kan låta lite – men alla som någon gång haft ett föredrag vet att det är rätt lång tid. Och man får varken ha för kort eller för långt, det ska vara så nära 20 min som möjligt. Första gången vi drog igenom det var det 19.36. Ha, så jäkla bra!

Våra vänner satt på första raden och filmade, vi har inte sett det än. Jag kommer nog aldrig att se det… Men vi fick MVG, så det var bara att köra idag igen. Då var vi varmare i kläderna. Det är en personlig berättelse om hur vi gått från att aldrig ens tältat till att bo i husbil, något som vi vet att andra också drömmer om. Och vet ni? Det kom folk som ville lyssna!!! Båda gångerna 😛

Imorrn kör vi sista gången, men har redan nu en idé om ämne om mässan frågar oss nästa år igen. Då kan det bli vår högst personliga topplista av några olika grejer. Mer än så säger jag inte.

I övrigt har vi träffat en massa bekanta, bla Sandra Mastio som var här och lagade mat igår. Vår bil står precis bakom matlagningstältet och är med på typ varenda bild därifrån. Vår logga är stooor, den missar ingen.

Idag hade vi flera möten, bla med vår redaktör på tidningen som vi skriver för. Vi pratade lite om kommande år och han ville skriva om oss och vår senaste kokbok.

Tiden går så otroligt fort och vi hinner ingenting mer än att prata med folk och göra vårt jobb. Vi är jättetrötta men har så otroligt roligt. Den här veckan är verkligen som julafton varenda dag för oss campingnördar. 35 000 besökare kan ju inte ha fel, eller hur?

Är ni här så måste ni leta upp oss, antingen i vår bil strax nedanför matlagningen eller på scenen imorrn kl 14.00. Eller fånga oss på golvet.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi fick iaf några dagar på Öland

Vi fick iaf några dagar på Öland

Kommentarer 5 kommentarer

Jag har ju halva mitt hjärta på Öland. Det är där jag har halva min släkt och till stor del är uppväxt. Att inte vara där iaf något under sommaren är jättekonstigt, därför skulle vi kompensera med att åka i början på hösten – men det blev ju inte som vi tänkt.

Planen var att åka till Öland i slutet av augusti och åka runt ett par veckor innan husbilsmässan på Elmia i början av september. Men nu behövde Martin vara hemma och jobba från kontoret i stan några dagar, så möjligheten försvann lite. Martins chefer är så himla bra och låter honom jobba mest var han vill, så när de någon enstaka gång behöver ha honom på kontoret vill inte vi krångla till det. Men detta trasslade till det lite för våra egna planer.

Någon dryg vecka senare än tänkt åkte vi iaf iväg. Vi kör sällan mer än 2 timmar, nu brakade vi iväg alla 50 mil på en gång. Vi ville bara komma fram. Så vi körde över bron i solnedgången och drog åt handbromsen på First Camp Ekerum som var vårt första stopp för den här resan. Det var mörkt när vi väl stod på plats, så inte förrän dagen därpå kunde vi se vart vi hamnat.

På morgonen var det så otroligt skönt att titta ut och se sandstranden och havet strax utanför bilen. Vi tog ut utemöblerna och åt frukost ute. Jag gick ner till vattnet bara för att känna på och det var faktiskt varmt. Tyckte tom jag som inte ens badar, inte för att jag skulle vara någon badkruka – utan för att jag helt enkelt inte tycker om att bada.

Martin satt i några möten, men var färdig rätt tidigt. Då tog vi en promenad och satt sedan och njöt i solen. Vädret var fantastiskt och campingen i stort sett tom. Det var tyst och alldeles ljuvligt. Sensommaren och början på hösten är så otroligt skön på Öland, kanske bästa tiden på året faktiskt. Fast våren är också väldigt fin såklart.

Vi stannade två nätter i Ekerum. Jobbade med våra sociala medier och förberedde föredraget vi ska hålla på Elmiamässan. Och gjorde en film om campingen såklart, den kommer inom kort. Eller… kanske inte inom jättekort… vi ligger rätt många filmer efter…

På lördagen var det Bondemarknad i Borgholm, så det var vi ju tvungna att kolla in. Jag har inte riktigt koll på var man kan parkera en husbil på 7,5 meter, men det löste sej väldigt bra när vi kunde köra in hos kompisar som bor mitt i Borgholm. De bor dessutom nära ett postombud, så vi passade på att skicka lite iväg några kokböcker innan vi gick ner på ”stan”. Borgholm är så otroligt mysigt. Det är en sommarstad, men faktiskt lika mysigt under lågsäsong.

Vi tittade på loppisen som dukats upp, gick runt på marknaden och åt lunch på en av de många restaurangerna som fortfarande har öppet. Det blev några himla mysiga timmar innan vi gick tillbaka och hämtade bilen.

Nu var målet vår favoritplats i Byxelkroks Gästhamn. Här står vi gärna och iaf en gång om året, men oftast blir det fler. Med utsikt över vattnet och nästan varje kväll med fantastiska solnedgångar så blir det nästan som ett behov att åka hit. Och vi blev inte besvikna. Vår enda kväll här i år, gav utdelning. Vi fick vår solnedgång och somnade mer än nöjda.

För tredje morgonen i rad kunde vi äta frukost ute i solen. Vi tog god tid på oss och fördrev hela förmiddagen med att läsa, innan vi packade ihop oss och åkte vidare. Eftersom vädret var så fint bestämde vi oss för att besöka stranden där jag var mest som barn och helst åker till även som vuxen. Vi hann dock inte mer än parkera förrän solen gick i moln, surt. Men vi gick ner på stranden ändå och tog lite bilder. Och när vi åkte därifrån började solen skina igen. Så himla konstigt. Synd på bilderna som skulle varit så fina med mer sol.

Färden gick vidare till vännerna Sarah och Gillis på Arontorp. De har en så himla fin ställplats nedanför sin restaurang och bästa kroppkakorna på ön. Så här stannar vi gärna. Antingen blir det när vi åker till ön som bekvämt stopp efter en lång resa, eller innan vi lämnar ön. Vi ställde oss på plats och myste lite i solen innan vi gick upp för att äta middag. Och sen blev det faktiskt kroppkakor igen till lunch dagen därpå. Va sjutton! Det gäller att passa på när man kan 🙂

Även här bjöds vi på en fin solnedgång. Det blev alltså tre fina solnedgångar av fyra möjliga, första kvällen var sådär… Vi är beroende av de där solnedgångarna och det är därför vi väljer att mest åka på den västra sidan av Öland. Nu blev det nästan full pott och vi var mer än nöjda med vårt korta besök på ön.

På fyra dagar hinner man inte särskilt mycket, men det är bättre än inget. Vi har fått andas ölandsluft, haft fantastiskt väder, myst under vackra kvällshimlar och tagit härliga promenader. Vi har utnyttjat tiden väl tycker jag nog. Men jag hoppas att vi kan komma tillbaka för ett par veckor i vår eller nästa höst och åka runt i lite lugnare tempo. Det finns så mycket som jag vill skriva om på ön, vi ska bara hinna samla materialet…

Nu har vi lämnat Öland för i år antar jag, men man vet aldrig.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sommarens sista bokhög

Sommarens sista bokhög

Kommentarer 0 kommentarer

Det har ju blivit några böcker i sommaren, iaf om man räkna med de två långa bokserierna som jag också läst. Sisådär drygt 30 böcker har det nog blivit, både nytt och gammal, men mest nytt.

12 böcker i sen bokserie är för mycket, men jag plöjde ändå både Rudberg och Sarenbrant och är nöjd med det. Nu kan jag hänga med i diskussionerna 🙂

Jag gillar att plöja en serie rätt av, men det är samtidigt rätt skönt när den är slut och man får läsa lite annat igen. Bokyllan i vår husbil är nog campingvärldens största. Där får plats ett 20-tal böcker, sen lägger jag nästan lika mycket till i en kasse som jag stuvar in under ett trappsteg. Där ligger en del gamla böcker som jag längtar efter att läsa och alltid har med mej. Ärlighetsprojektet är en av de böckerna.

Men vi börjar överst som vanligt:

Vila i Frid – Sofie Sarenbrant

Detta är första delen i serien om poliskommissarien Emma Sköld. Hon är lite speciell och ibland rätt omdömeslös, men en bra polis som får brotten utredda. I den här första boken hittas en känd skådespelerska medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327.

Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Sarenbrant är skicklig på att berätta en historia. Det är oväntade tvister, snabba vändningar och det är brotten som är i centrum, karaktärerna är mer bifigurer på något sätt. Jag vill gärna ha det tvärtom. Den första delen är lovande för resten av serien. NI kan läsa mer om den HÄR.

Andra året på den lilla skolan på klippan – Jenny Colgan

Detta är andra delen om den lilla skolan på klippan. I den första börjar Maggie som engelskalärare på flickskolan i Cornwall och lämnar både hem och pojkvän kvar i Skottland. Andra året tar start och Maggie är numera förlovad och har lovat att flytta hem efter skolåret. Men varför är då tankarna hos David på pojkskolan strax brevid?

Förra årets ettor har blivit tvåor och lite mer hemmastadda. En ny elev rör till det en del och en gammal blir sjuk. Regler bryts, relationer sätts på spel – och inget blir som någon tänkt sig. Samtidigt hotas rektorn Veronica Deverals perfekta fasad av att gamla hemligheter ska avslöjas.

Jag tycker så mycket om Jenny Colgan, men den här boken var lite mer intetsägande än föregående böcker. Den är fin men handlingen är lite för långsam för min smak. Men absolut läsvärd eftersom jag vill veta vad som händer med Maggie och hur hon ska göra med förlovning, giftermål och…. David…

Första position – Anna Lönnqvist

Anna Lönnqvist har skrivit mängder med fina böcker, den här är inget undantag. Detta ska dock vara hennes första romance, istället för de tidigare som är feelgood. Fast jag vet inte om det är så mycket romance… fast kanske ändå, för de räknas ju som romance om det är en kärleksrelation som driver handlingen och det är det ju. Så ok då 🙂

Detta är iaf första delen i den nya serien ”När ridån faller” som utspelar sej i balettmiljö. Jolene flyttar till Stockholm med målet att gå i sin pappas fotspår och bli premiärdansare på Operan. Hon har lovat sig själv att inget ska få komma mellan henne och dansen, men när hon träffar André kan hon inte stå emot. De blir blixtförälskade i varandra. Båda bär på tungt bagage, så relationen blir stormig, passionerad och får ett hastigt slut.

Tio år senare korsas deras vägar igen. Jolene arbetar som balettdansös på Operan och det plötsliga mötet med André väcker sårade minnen och starka känslor till liv. Vad var det egentligen som hände då? Nu kommer det förflutna ikapp dem, på gott och ont.

Det är drama, passion och hjärtskärande kärlek. En självklar blandvändare och jag vill ha fortsättningen direkt!

Ärlighetsprojektet – Clare Pooley

Den här godingen har legat och väntat alldeles för länge, hela 3 år faktiskt. Jag skäms… och kan inte förstå varför det tog så lång tid. Boken är så otroligt fin!

Julian Jessop är trött på att dölja den djupa ensamhet han känner. Så han påbörjar Ärlighetsprojektet – en liten grön anteckningsbok som innehåller sanningen om hans liv. Julian lämnar anteckningsboken på ett bord på sitt favoritkafé, men han skulle inte ha kunnat tro att ägaren Monica skulle söka upp honom efter att ha hittat den. Eller att hon skulle bli inspirerad att skriva ner sin egen historia efter hans. Ingen av dem anar att dessa små handlingar av ärlighet kommer att påverka alla som hittar anteckningsboken och förändra deras liv totalt.

Sex främlingar med en sak gemensam: deras liv är inte alltid vad det ser ut att vara. Vad skulle hända om de sa sanningen istället? Den lilla anteckningsboken leder dem till personer och situationer som de aldrig ens hade kunnat tänka sej. Vilket i sin tur leder till oväntad vänskap och ny gemenskap.

De är en alldeles ljuvlig bok som inte går att lägga ifrån sej. En debutroman som slog ner som en bomb iaf i mitt hjärta. Sedan den här boken har Clare Poley skrivit ytterligare två böcker och dem ska jag absolut leta rätt på – för den här författaren vill jag läsa mer av!

Fyra läsvärda böcker, en som följdes av en lång serie, en av en omtyckt författare, en som jag absolut kommer att läsa fortsättningen på och en som är ny för mej som jag vill läsa mer av. Svåra att rangordna, men jag tror att den sista ”Ärlighetsprojketet” ligger överst på min lista och sedan ”Första position”. Otroligt fina böcker. Läs dem bara!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 37 – bra till matlådan

Matsedel v 37 – bra till matlådan

Kommentarer 1 kommentar

Även om solen fortfarande värmer på dagarna, så känns det ändå att hösten är på väg. Så nu blir maten lite mer ”höstig” – grytor och gratänger står på menyn.

Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.

Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa fredagens paj, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för viktväktare)

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (1 P/port)

Tisdag: Laxgryta med räkor (3 P/port, plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (2 P/port, plus ris)

Torsdag: Pasta med purjo- och skinksås (5 P/port, plus pasta)

Fredag: Krämig kantarellpaj (30 P för hela pajen)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner (3 P/port, plus ris)

Söndag: Tacogratäng med bacon (29 P för hela gratängen, plus ris)

Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂

Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! I experimentköket händer det alltid saker, så ha koll!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äääntligen finns det glädje och inspiration igen!

Äääntligen finns det glädje och inspiration igen!

Kommentarer 6 kommentarer

Äntligen är jag hyfsat ikapp! Jag kan inte ens tro att jag säger det. När hände det senast lixom. En himla skön känsla som jag gärna känner lite oftare 🙂

Vi kom hem från sommarens långtur i mitten av augusti, sen åkte vi en kortare tur förra helgen. När vi varit hemma har jag varit nästan helt och hållet hemma och avbokat en massa grejer, bara för att vara just hemma. När vi kom hem i söndags var prioriteringen att ta hand om mej. Det var ju en jäkla tur eftersom jag mådde skit både tisdag och onsdag. Väderomslaget satte sej rejält i kroppen och slog ut mej totalt. Livet med fibromyalgi lixom…

Men jag hann ändå med en massa grejer som varit eftersatta, som tex en välbehövlig klippning. Det är, håll i er nu, mer än ett år sedan jag klippte mej senast. Jag har ju klippt luggen själv, men de där topparna var rejält slitna och behövde lite kärlek. Så det blev en kapning på kanske 10 cm, men det syns knappt. Jag har också varit duktig med min träning, eftersom värken annars blir ännu värre. Och när ändå håret blev fixat, så tog jag tag i mina ögonbryn och naglar. Själv alltså, inte på någon salong eller så.

Bild från förra bilen, med gamla headern på magasinet. Måste nog ta en ny i nya bilen och med den nya headern 🙂

Men det viktigaste och största är att årets alla texter är skrivna och att glädjen till att skriva har kommit tillbaka. I april fick vi en beställning på 16 texter, dubbelt så många som vår redaktör sa från början. Vi har verkligen kämpat och förra veckan skickade vi den sista texten, samt faktura. Så jäkla skönt. Ett ton lyftes från axlarna och kraven försvann, plötsligt kände jag hur lusten att skriva kom tillbaka. Jag fick idéer och började testa… så pass att jag nu skickat ett förslag till redaktören som jag hoppas att han ska gilla. Håll tummarna!

Häromdagen hade jag dessutom äntligen ro att fokuserat sitta och banka texter till vårt onlinemagasin Du i Fokus. Så helt plötsligt var jag faktiskt ikapp även där och fick lust att skriva mer. Så det blev ett gäng utkast till sånt jag funderat på, men inte haft ro att skriva hittills. Och bloggen… Jag har verkligen varit en sååå dålig bloggare… bara skrivit om sånt vi gjort för att komma ihåg, inga funderingar eller sånt som jag annars tycker om att skriva om. Men nu! Nu kanske jag kommer att hinna lite sånt också.

Men det är en sak kvar och det är ett föredrag som vi ska hålla på Elmia nästa vecka. Jag har i stort sett skrivit klart det, men det ska putsas på och vi ska göra en tillhörande Powerpoint. Å den ska vi göra i helgen är det tänkt, inte i sista minuten på onsdagkväll… Sen kör vi, to-fr-lö ska vi prata om hur vi gjorde vår dröm till verklighet. Från att aldrig ens ha campat till att köpa vår första husbil och nu planerar att bo i den på heltid. Undrar om någon kommer för att lyssna…?

Det var så länge sedan jag fann glädje i att skriva att jag känner mej alldeles lycklig. Det finns mängder av idéer, några texter är redan färdiga och publicerade på Du i Fokus, lite om platser vi upplevt under sommaren. Men jag har så många fler att skriva om och nu finns både tid och lust igen. Vi får väl se hur länge, för snart är schemat fullt igen. Men jag försöker verkligen att sålla bland sakerna vi gör nu. Prio är att komma iväg med husbilen, bort från all stress.

Men det finns några riktigt roliga grejer planerade framöver, bla så ska vi få åka med på den allra första Diggiloo-kryssning om ett par veckor och senare i höst ska vi åka till Nordirland och vara med på ett tvättäkta halloweenfirande med spökparad och grejer. Allt filmas och fotas såklart, för detta är jobb – inga nöjestrippar. Det ska bli filmer och artiklar.

Så hoppas jag bli en bättre bloggare också och att det ska märkas. Ni är väl bäst på att avgöra det antar jag. Världens bästa läsare som aldrig ger upp på mej 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår första men inte den sista

Vår första men inte den sista

Kommentarer 5 kommentarer

Vet ni vem Husbils Annika är? Inte? Då åker ni inte husbil. Annika är en mycket karismatisk kvinna som bott i sin husbil i flera år nu och som bjuder på tips och tricks från sitt lite annorlunda liv på bla Youtube. Ungefär alla i husbilsvärlden vet vem hon är och när hon har husbilsträff vallfärdar många dit. Förra veckan var vi med på vår första, men absolut inte sista.

Annika Annika, vad ska man säga om Annika som gör henne rättvisa. Hon är något alldeles särskilt. En person som inte tvekar att rycka ut när någon behöver hjälp och som inte heller drar sej för att säga till när hon ser att någon beter sej illa.

Som ett exempel: Annika var på väg söderut i februari -23 för att tillbringa tid i värmen innan våren kom i Sverige. När hon är på väg bryter kriget ut i Ukraina. Då vänder hon bilen för att åka dit och hjälpa till. Hon har hjälpt till att evakuera många, många personer från krigsdrabbade områden. Ett av hennes bestående minnen av detta är lilla Malenkii. Den lilla mini-yorkien som inte kunde följa med sin familj och som nu varit med henne sedan dess.

Annika har bott på heltid i sin bil i flera år och startade tidigt med husbilsträffar lite väster ut i landet. Vi har såklart hört talas om dem, men inte haft möjlighet att åka. Nu föll det sej så att alla våra planer kastades om och vi beslutade oss för att åka till Skara och Stora Ekeberg där träffen skulle vara.

Vi hade planerat allt så bra och skulle vara framme en stund innan solen gick ner, men pga ett gäng stora vägarbeten kom vi inte fram förrän vid 20.30 och såg knappt handen framför oss när vi hade ställt oss på plats. Alla träffar är ganska olika. Våra fokuserar på att det ska vara billigt så att så många som möjligt ska ha råd att komma. Det viktiga är att hitta nya vänner och få en gemenskap. Andra har spännande föreläsningar och chans till förkovring. Hos Annika har fokus blivit att elda och mysa kring brasorna. När vi kom hade såklart flera olika eldstäder redan tänts, sedan fortsatte eldtemat hela helgen.

Första kvällen gav vi upp försöket att se vilka som var där, det var alldeles för mörkt och där var alldeles för många. Morgonen därpå däremot, då hittade vi bekanta ansikten minsann. Att försökt ta sej fram snabbt på en träff är helt omöjligt, det där med en snabb promenad är bara att glömma. Man hinner inte ens utanför bilen innan någon hälsar och ska prata. Underbart!

Vårt fokus den där första morgonen blev helt enkelt att bara ta oss runt området för att se vilka som var där. Det tog sin tid kan man väl säga. Det var ju bekanta överallt och såna som blev bekanta också. Många vet vilka vi är och vill prata lite eller köpa en kokbok. Så himla trevliga allihopa. Att träffa Annika igen var ju såklart extra roligt, det var ett tag sedan.

På fredagseftermiddagen kom även våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo). Grannen hade åkt, så vi paxade platsen åt dem så de inte skulle behöva leta plats utan bara kunde glida in brevid oss. Sen blev det taco-middag innan vi gick till elden. Det var förvånansvärt varmt ute, så vi satt där rätt länge. Vi gick in för att vi var trötta, inte för att jag frös vilket brukar vara det vanliga.

Stora Ekeberg är en fantastisk plats. Det var ett sanatorium i början av 1900-talet, men även vårdhem för offer från tyska koncentrationsläger på 40-talet. 1989 upphörde all verksamhet och sedan dess har det till och från varit vandrarhem. Tills Bert Karlsson tog över och gjorde om det till ett flyktingboende under den stora flyktingkrisen. Sen stod det tomt ett tag och förföll en del, tills nya ägare tog över. Dessa renoverar nu försiktigt hela byggnaden och den börjar bli väldigt fin.

På lördagsmorgonen serverades det frukostbuffé i den fantastiska matsalen. Bara taket är något alldeles extra, med sina otroliga målningar. Ska man se alla får man hålla på ett bra tag, så häftigt. Under frukosten pratade vi om att vi nog borde skriva en artikel om platsen, men det hanns inte riktigt med tyvärr. Men då finns det ju flera anledningar att komma hit igen 🙂

Efter frukosten var det loppis, med nya och gamla saker. Vi bar dit ett bord och min soffa och packade upp våra kokböcker. Några böcker fick nya ägare, men man önskar såklart alltid att det hade varit fler… vi lyckades iaf hålla tassarna borta från de andra borden och köpte ingenting. För vi ska ju göra oss av med grejer, inte skaffa nya. Köper vi på oss grejer kan vi ju aldrig sälja huset.

Resten av lördagen satt vi mest utanför bilen och pratade med folk. Innan det var mat och sedan dax att ta plats vid elden igen. Sista kvällen. En helg går väldigt fort. Även lördagkvällen var hyfsat varm, men så kom det några droppar regn vid 22-tiden – då packade vi ihop och tackade för oss. Bokstavligen faktiskt, för vi drog in markisen och packade in alla utemöbler när det ändå skulle regna.

Så på söndagmorgon var det inte mycket mer att göra än att äta frukost så var vi klara. Nästan… vi skulle ju gå ett varv och säga hejdå. Det tog ju sin lilla tid och även om planen var att komma iväg senast 10, så hann klockan bli närmare 11 innan vi pratat med alla. Det roliga är att många av oss ses igen om bara någon vecka, när Elmias stora Husbilsmässa börjar 😛

En himla härlig helg var det iaf och Annikas träff åker vi gärna på igen. Det är lättsamt, man känner sej både önskad och välkommen och det är hjärtligt och varmt i dubbel bemärkelse. Vi har ju en bit att åka om vi utgår från Tumba, men det får det vara värt. Annika är en av dem vi träffar redan nästa vecka. Då står vi på utställarcampingen tillsammans och ska hålla föredrag efter varandra under mässan.

Jag måste passa på att rikta ett tack direkt till alla som var med på träffen, särskilt Annika såklart. Det var så otroligt roligt att träffa er alla, hoppas det blir snart igen. Om det inte blir på Elmia alltså. Kanske ses vi på vår träff? Alla är hjärtligt välkomna till Unda i Kristihimmel. Mer info finns HÄR.

Detta var vår första husbilsträff med Annika – men absolut inte den sista!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram