Bläddra efter
Etikett: äventyr

Vi såg knölvalar!

Vi såg knölvalar!

Nästan alla har en bucketlist på platser att besöka och saker att göra innan de dör. Min är i stort sett avbockad, men jag har en annan bucketlist också – med bilder jag vill ta. En är av en valfena, den tog jag i torsdags!

Vem drömmer inte om delfiner och valar? Delfiner som gör det perfekta hoppet i solnedgången och valfenan som snärtar till innan det stora djuret dyker ner i havet igen. Delfiner har vi sett, men iofs inte tagit den där perfekta bilden. Valar kunde vi kanske se på Dominikanska, självklart tog vi chansen.

I torsdags morse vaknade vi 5, för att 40 minuter efter utsatt tid, bli upphämtade och körda till Semana ungefär 3 timmar bort. En jäkla resa, särskilt när det blev så försenat, gör den inte med mindre barn!

Framme i Semana gick vi på en båt som först skulle ta oss på valsafari, sedan till Bacardi Island för ett par timmar med sol och bad. Det fanns förstås inga garantier på att få se valar, men de flesta gör det. Vår guide Rocky var rätt dålig på sitt jobb, men i övrigt var det mesta bra. Vi fick ju se valar! Flera stycken!

Vi kördes rätt ut i havet ca 20 minuter och fick en skymt av en val. Det gick så snabbt att jag inte ens hann med att ta en bild. Rätt besviken tänkte jag att chansen gått förbi och att det var detta vi skulle få nöja oss med. Så var det som tur var inte.

En liten stund senare kom en hel valfamilj och visade upp sej för oss. En lång stund bubblade havet runt oss av valar som dök upp brevid båten titt som tätt. Det var förmodligen flera olika familjer, hur många har jag ingen aning om – bara att de fanns där och att vi hade tur. Vi fick se både hopp, sidorullningar och snärten med stjärtfenan. Å jag fick bilden jag drömt om!

Den där bilden som man kan titta på om och om igen. Det var så häftigt att omringas av de där gigantiska djuren! Jag trodde det skulle vara både obehagligt och lite läskigt, de skulle ju faktiskt kunna välta en båt rätt lätt. Men det vara bara fascinerande.

Detta var min födelsedagspresent till mej. Turen kostade 159 dollar per person och frågar ni mej så var det värt det. Om ni ska åka till en plats där det finns valar så måste ni försöka se dem. Det är en otrolig upplevelse!

Bilder från hela dagen finns förstås på instagram @marlenerinda

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Något av det roligaste jag gjort!

Något av det roligaste jag gjort!

Ni som hängde med på instagram när jag var på Irland, såg att det var en väldigt aktiv resa där mycket roligt hände. Vi red, åkte blocart, flög helikopter och körde hovercraft. Det var något av det roligaste jag gjort!

En hovercraft är en liten svävare. Det normala är en svävare för kanske 5-6 personer,som enkelt tar sej fram överallt, genom att sväva på luftkuddar någon decimeter över marken. Det vi fick prova funkar precis likadant men är för bara en person. Det är helt ofarligt även om den går riktigt snabbt. Men inget kan lixom hända eftersom den stannar om man kör utanför banan, då luften blir ojämn under ”kjolen”.

Vi kom till Foylehov activity center på Nordirland och fick först och främst sätta på oss skyddande overaller och hjälm. Man kan bli lite smutsig och blöt, men det är ungefär det värsta som kan hända. Sen visade en instruktör tekniken på ett öppet fält, typ övningskörning. Man startar en hovercraft med ett vred, men den kommer ingenstans av sej själv. Man får lixom vicka från sida till sida eller lite framåt och bakåt för att den ska röra sej. Det finns som ett cykelstyre, men för att den ska svänga ordentligt måste man luta sej och lägga tyngden med hela kroppen åt det håll man ska köra. Man sitter lite på knä, men lutar sej åt alla håll. Och det finns ingen broms.

När vi provkört lite gick vi över till den riktiga banan där vi skulle köra två ”tävlingsvarv”. Tänk er en äng med en meter högt gräs som man klippt en bana i, där fanns även två vattenhål som man skulle passera. Som sagt, inget kan hända – det är inte farligt. Kommer man utanför banan och hamnar i det höga gräset så tar det stopp och man får vicka sej ut eller helt enkelt kliva ur och putta ut sej på banan igen. Jag hamnade i gräset två gånger, men inte värre än att jag kunde vicka mej ur det.

Det här var verkligen min grej, jag fattade tekniken direkt. Det är en klar fördel att vara kort, men inte riktigt så kort som jag kanske. Jag nådde nämligen inte hela styret när jag lutade mej utan fick hålla med bara ena handen i svängarna. Men fort gick det och kul var det! Jag trodde jag skulle bli dyngblöt vid vattnet, men man bara flög över. Skitkul!

Jag skrattade med precis hela kroppen när jag var färdig, älskade det! Nu ska jag bara hitta något liknande här i Sverige, men det är tydligen inte så lätt… Jag hoppas att det finns så jag kan köra iväg med Martin och killarna och testa. Åsså vill jag ju köra själv förstås, det var så kul!

Om ni får chansen så måste ni testa!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube