Bläddra efter
Etikett: camping

Allt om Husbilsträffen 2026!

Allt om Husbilsträffen 2026!

Våra husbilsträffar firar 5 år nästa år! Det är alltså drygt 5 år sedan vi träffade Annelie och Ludde på Gran Canaria och gillade varandra så mycket att vi ville ses igen. Vår första träff i Sölvesborg blev en chock. Vi trodde det skulle komma kanske 10 bilar, det kom över 70 och 20 till stod på kölista. Jösses så roligt det var!

5 år senare planerar vi för jubileumsträff, den här gången på Unda Camping i Uddevalla. Numera gör vi träffarna tillsammans med Helene och Krister.

Här är allt ni behöver veta om ni vill komma. Alla är välkomna, oavsett om man åker husbil, husvagn eller bor i tält/stuga. Bokningen öppnar måndagen den 1 september.

Detta gäller för Husbilsträffen i Kristihimmel 2026!

Plats: Unda Camping

Tid: 14-17 maj 2026

Pris: 200 kr/natt inkl el, gäller hela veckan. (250 kr om man vill ha altan)

Långbord: 15 maj kl 17.00 (med live-sändning på Jikitas Youtube)

Hashtagg i sociala medier: #husbilsträffunda26 eller #husbilsträffunda2026

Använd gärna när ni postar på sociala medier, så vi hittar varandras bilder.

Här vår live med info om träffen:

Du kan avboka din plats fram till 20 april och får då en återbetalning på
hela campingavgiften.

Så här bokar du:

Mejla alla uppgifter (se nedan) till daniella@undacamping.com så skapas en bokning åt dig. Skriv Flygare 26 i ämnesraden. Du kommer få en bekräftelse med länk till betalning skickad till din angivna mejladress. Det går att önska en plats, men om den är upptagen placerar campingen oss som de tycker blir bäst med tanke på ekipagets storlek. Är ni flera som vill stå tillsammans är det enklast att göra en bokning för alla.

Ange dina fullständiga kontaktuppgifter:

*Namn

*Gatuadress

*Postnummer

*Ort

*Mobiltelefonnummer

*Mejladress


De behöver även veta

*Ankomstdag

*Avresedag

*Längden på husbilen (eller husvagnen + drag)

Var noga med att få med alla uppgifter i ditt mejl!

Just den här träffen kommer att bli speciell eftersom det är jubileum.

Långbordet är numera en självklarhet och något som absolut ska prioriteras. Det går till så att man tar med stol och bord, samt det man vill äta. Sen äter vi tillsammans med sisådär 200 personer, det är en riktigt häftig upplevelse! Detta kommer att äga rum på det lilla grönområdet på ”höjden”. Missa inte det!

Pizzabattle!

Eftersom Unda har en riktigt fin restaurang som drivs av stjärnkocken Knut Lake (som också äger campingen) så ville vi hitta på något skoj. Så det blir ett pizzabattle mellan oss arrangörer. Vi har designat åra egna pizzor, Jikitas samt Berggrens pizza kommer att kunna köpas i restaurangen under veckan. Sen får ni rösta på den pizzan ni gillar bäst. På lördagens quizkväll uppe i restaurangen utses vinnaren. De är heeelt olika, så det blir spännande 🙂

Det kommer även att finnas en liten goodiebag att hämta vid ankomst hos Berggrens på plats 47. Det blir tipspromenad och gemensamma hundpromenader för dem som önskar det. Jag brukar hålla i ett kort träningspass, så det kanske det blir också.

Loppis!

På lördagen kör vi loppis på området där vi hade långbordet. Vi har inte bestämt någon tid än, men kanskw 10-14 elle nåt sånt. Ta med gamla grejer ni vill bli av med, eller nya om ni har en egen verksamhet.

Å eftersom det är jubileum kan det hända att det blir en och annan överraskning också. Eller kan hända… det kommer att bli överraskningar. Det kan vi faktiskt lova.

Den här träffen vill ni inte missa!

Följ oss på instagram @jikitaspåäventyr och @berggrens_bilbo samt Facebook och våra Youtube-kanaler med samma namn. Så missar ni inget innan eller under träffen. KLICKA HÄR för att gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni definitivt inget.

Här vid sidan är filmen från förra årets träff i Hjo:

Vi har ingen anmälningslista eller så, men det finns ett event på facebook. Där kan man se på ett ungefär hur många vi blir och vilka som kommer. Vi strävar inte efter att ha den största träffen, vårt mål är att träffas på en fin plats och ha några riktigt trevliga dagar tillsammans. Att skapa nya härliga kontakter som man sen kan möta upp längs vägen 🙂

Hoppas att vi ses på träffen!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Höstens Formex

Höstens Formex

Tydligaste tecknet för att sommaren är på väg att gå över i höst är när det är dax för Formex. Jag trodde inte att vi skulle vara hemma, men det var vi. Så igår gick jag upp med tuppen och drog iväg till mässan.

Formex är en jättestor designmässa som går av stapeln i januari och augusti. Den sparkar alltså igång terminerna kanske man kan säga. Efter sommar- och juluppehåll är det en rolig mässa då man träffar kollegor som man inte sett på ett tag. Så var det även igår.

I vårt onlinemagasin tipsar vi om i stort sett allt som kan intressera en 50-plusare. Vi skriver om resor, mat, dryck, upplevelser och inredning – alltså en del design. Mässan är ett sätt att uppdatera oss på vilka trender som kommer och vad som kommer att hända inom den närmaste framtiden. Formex utser dessutom nya talanger och ger en hint om vilka namn som man ska ha lite extra koll på.

Det är en sk bransch-mässa, men enbart folk från inredningsbranschen. Vi journalister och annan media börjar alltid med en stor pressträff mässans första morgon. I år fyller Formex 65 år, så vi blev bjudna på en traditionell frukost från 60-talet; Skogaholmslimpa med prickig korv och varm choklad. Så himla gott ju!!!

Sen följde en liten rundvandring med de viktigaste punkterna och efter det ett gäng pressvisningar med några olika märken, bla Ceannis och Himla. Jag passade även på att besöka dem som hjälper oss med porslin till våra matbuilder, bla Cultdesign som designar den fina serien Orient. Så fort jag läger upp en bild med den tallriken eller muggen är det många som frågar vilket märke det är. Jag älskar den serien!

Jag passade också på att träffa Anna från Pufz.se som bla gör en hel del grejer till husbil och camping. Våra lakan och filtar är från henne, samt våra fina kökshanddukar. De är faktiskt med i vår senaste kokbok, och det ville jag såklart visa henne.

Anna är världens mysigaste människa, alltid glad och välkomnande. Hon har dessutom himla fina grejer. Campar ni, med husbil eller husvagn, så måste ni kolla in hennes sortiment på Pufz.se. Där finns en massa roliga produkter, bla supersöta formar för iskuber. Ni hittar hennes grej HÄR.

Jag stannade inte så länge eftersom vi hade tänkt att dra iväg på eftermiddagen. Nu blev det inte så, vi passade istället på att färdigställa en del jobb. Men nu är vi på väg igen. Destinationen är än så länge okänd…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vår andra kokbok är här!

Vår andra kokbok är här!

Efter att många frågat och faktiskt tjatat en hel del på oss, släppte vi vår första kokbok i våras. ”Lättlagat med Jikitas” är precis som det låter en kokbok med lättlagade rätter. Nu har ”Jikitas mat för små kök” precis kommit, lite fler sidor och några fler recept än den första. Perfekt för oss som campar!

Att släppa en kokbok är ju inte jättelätt och det satt verkligen långt inne för oss. Men vi har ju ändå skapat mer än 500 recept och har ju en del att plocka av. Så till slut valde vi ut några av våra mest omtyckta rätter och satte ihop vår första kokbok. Den var ett slags test och släpptes bara i 100 ex och det kommer inte att bli fler av den. Finns kanske fem stycken kvar av ”Lättalagat med Jikitas” om någon är intresserad.

Lättlagat är ju det vi gillar, men nu rör vi oss ju i campingvärlden där köken är små och oftast bara har två kokplattor. Alltså började en kokbok med husbilsmat att ta form i skallen, men det är ju inte bara vi i husbil som har små kök utan även husvagn, båt, kanske sommarstugan och studentlyan. Så vi bestämde oss för att det skulle vara en kokbok för just små kök med bara två kokplattor.

Under sommaren har vi valt ut en massa recept, några har vi lagat om och tagit nya bilder, några har varit ok som de är. Sen har vi pusslat, lagt till och dragit ifrån. För oss är det viktigt att recepten är hyfsat enkla med vanliga ingredienser som man oftast har hemma. Inga konstigheter alltså. Till slut hade vi en färdig kokbok med allt från frukost till fest och dessert som skickades på tryck.

Och nu har vi fått hem vår andra kokbok ”Jikitas mat för små kök”. Vi som inte ens kunde tänka oss att göra en, har alltså gjort två nu. Helt galet. En bok som är perfekt att ha med i husbilen, husvagnen, båten osv tack vare storleken. Den får plats i nästan vilken liten hylla som helst. Dessutom med spiral-bindning så den kan ligga uppslagen utan att slå igen. Sånt gillar iaf jag.

Är ni intresserade av att köpa en? Eller kanske den förra?

Släng iväg ett mail till mmjikita@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Sjuk i lilla Nora

Sjuk i lilla Nora

Jag blev dålig när vi var i Åråshult och tänkte att det är väl som vanligt en 2-dagarsförkylning. Men det var det inte… förkylningen, eller om det var flunsan, följde med även till nästa ställe. Jag blir sällan sjuk, men nu jäklar slog det till rejält.

På torsdagen började det killa och riva lite i halsen, så när vi handlade på fredagen blev det inköp av halstabletter. Ifallatt lixom… Å jo, de behövdes. På lördagen var jag rätt energilös, drack te med honung och knaprade halstabletter. Likaså på söndagen, men jag hade ändå ork att filma campingen och hänga med ok när vi körde från Åråshult till Nora.

Vi kom till den lilla ställplatsen i Nora centrum, det är ungefär det jag minns. Jag låg större delen av söndagen och måndagen. Jag vet att vi flyttade oss till campingen några minuter bort, men sen är det mesta rätt dimmigt. Det var länge sedan jag var så sjuk. På tisdagen vände allt och jag kunde sitta ute och läsa. På onsdagen mådde jag så pass bra att vi tog en promenad in till Nora.

Nora är en fantastiskt fin liten stad, en av de tre ”Trästäderna”. Det är inte så stort, så oavsett om man står på ställplatsen i stan eller campingen (bägge drivs av First Camp) så har man allt inom gångavstånd. Strandpromenaden från campingen är magiskt vacker, den skulle jag gärna promenera dagligen om jag bodde här. Den går bla förbi Maria Langes bänk och det vackra lusthuset. Centrum är ovanför lusthuset, där det finns en massa olika butiker och restauranger.

Vid ställplatsen ligger järnvägsmuseet med sina gamla lokstallar och fina gamla tåg. Här ligger också turistinformationen som är inhyst i det gamla stationshuset. Väldigt lik Hjo (också en av Trästäderna), med strandpromenaden och det fina gamla husen.

Vi skulle testa Noraglass var tanken, men de hade bara tre smaker och två av dem tålde inte Martin – så det blev inget av med det. Istället blev det en tidig middag på restaurang Bison som serverade en väldigt god burgare med smörstekta champinjoner till mej och en tryffelburgare till Martin.

Glassen får vi ta nästa gång, för vi kommer absolut tillbaka hit. Vi trivdes nämligen himla bra både på ställplatsen och campingen. Vi föredrar ju ställplatser, men den här campingen var liten och låg så fint att den hamnar på vår lista av favoriter. Det kan inte bli annat när utsikten är över vatten, stranden är en minut bort och centrum ligger nära.

På torsdagen var det dax att åka vidare, nu närmade vi oss hemmet… men än var det ett par dagar kvar ute på rull.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram, våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Träff med kompisar i lilla Sölje

Träff med kompisar i lilla Sölje

Vi lämnade vackra Dalsland och styrde mot Värmland. Här skulle vi såklart göra ett jobb, men hade dessutom vi stämt träff med några husbilskompisar. Vi kom till en liten mysig camping mitt ute i ingenting.

Sölje är kanske mest känt för sin herrgård, som faktiskt en av våra bekanta äger. Tyvärr lyckades vi inte få till ett besök där, men det blir nästa gång. En liten bit från herrgården ligger lilla Sölje campingen, precis vid vattnet.

Det är campingens medlemmar som sköter området och det gör verkligen så gott de kan. Efter lite meck vid incheckningen kunde vi köra till vår plats, då stod kompisarna Helene och Krister (Berggrens Bilbo) redan på plats. Så himla kul att ses igen, det var ju flera månader sedan sist.

Campingen är som uppdelad i två olika områden och vi fick plats längst bort på den ena. Där var det bara husbilsplatser och lugnt och skönt. Iaf de två första dagarna och kvällarna, sen vankades det kräftskiva… say no more lixom… Packade medelålders människor är väl typ det värsta som finns?

Tre dagar hade vi på oss att prata ikapp och uppdatera varandra på allt som hänt. Vi har ju en husbilsträff att planera och en resa till Egypten, skulle det visa sej. De hade inte bestämt sej om de skulle följa med även i år, men så en kväll medan vi satt och pratade tryckte de på bokaknappen. Så himla roligt.

Andra dagen kom även Maria i sin nybyggda van, men hon kom inte med på bild av någon konstig anledning. Men så roligt det var att träffa alla igen. Det är ett så bra gäng som tar oss precis oss vi är. De låter oss jobba och vi kan vara lite tråkiga. Att kunna sitta tysta tillsammans utan att det blir obekvämt är faktiskt inte så vanligt och funkar absolut inte med alla. Men med de här filurerna funkar det alldeles utmärkt.

De är också ett bra gäng att testa idéer på. Så Helene har kollat in vår nästa kokbok, som är nästan färdiga nu. Den fick godkänt. Det blev alltså några dagar med jobb, bra snack, god mat och en massa skratt. Nu dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Roliga dagar hos Knut på Unda Camping

Roliga dagar hos Knut på Unda Camping

Redan i våras bestämde vi att nästa års husbilsträff ska hållas på Unda Camping i Uddevalla. Nu var det äntligen dax att göra ett besök där. ”Chiefen” Knut tog inte emot oss med öppna armar, han svalde nämligen en geting och fick åka helikopter till sjukhuset.

Vi lämnade våra kompisar i skogen och hann lyssna på ett par sommarprat innan vi checkade in på Unda Camping. Det enda vi visste om campingen innan vi kom dit var att det skulle vara en suverän utsikt över Uddevallabron och att hela anläggningen varit i ett bedrövligt skicka innan Knut tog över för ett par år sedan och att han sedan dess gjort om nästan allt.

Vi visste också att Knut är en helt suverän kock och drivit krogar i Norge med hela två stjärnor. Restaurangen som han byggt upp och startat här var alltså ett måste att besöka. Å så blev det ju eftersom vi firade vår bröllopsdag här, som jag skrivit om i ett annat inlägg.

Vi checkade in och ställde oss på plats. Det var rätt mycket folk som kom samtidigt som oss, så vi lät allt lugna ner sej innan vi började fråga efter chefen. Men ingen visste var han var… Så såg vi en ambulanshelikopter flyga in över oss och landa en bit bort. Sånt är ju alltid lite otäckt, men vi är inga ”gamar” och gick inte dit för att titta. Vi tänkte istället att det hade hänt något som krävde Knuts uppmärksamhet, så vi lät det bero och tog kväll.

Morgonen därpå var alltså vår bröllopsdag. Jag hade satt mej ute för att vänta medan Martin duschade, då kom Knut förbi med frukostfrallorna i handen. Så himla gulligt. Han bad om ursäkt för att han inte hälsat oss välkomna dagen innan, det var nämligen honom helikoptern kommit för att hämta. Han hade svalt en geting och blivit stucken inne i halsen. Akut läge alltså. Men allt hade gått bra och även om han var lite trött och medtagen, så mådde han bra. Det var ju det viktigaste av allt.

Vi pratade en stund och bestämde sedan att vi skulle gå igenom området vid ett senare tillfälle. Han låg lite efter med en del saker av förklarliga skäl och behövde fixa en del grejer. Så när vi ätit frukost gick vi på egen upptäcktsfärd av området. Det är sååå mysigt!

Vi ska skriva en artikel till tidningen om anläggningen, så vi kollade allt noga och fotade så mycket vi kunde. Självklart kommer det att bli en film också, den gjorde vi dagen efter.

Ungefär halva campingen är upprustad och topp notch. Vi stod på det ”fina” området, med egna altaner och utsikt över bron. Här finns även glampingtält, den nya restaurangen och en deli. det är första gången vi ser en deli på en camping, så läckert. Nedanför en liten backe ligger två stränder, går man förbi den som är längst åt höger kommer man till tre bryggor och en trapp som går uppför ett berg där man kan sitta och titta på utsikten. Som vi gjorde på vår bröllopsdag.

Campingen är som i två olika områden, ett precis vid receptionen och det andra med utsikt över bron. Vi bodde alltså på det med utsikt över bron, men husbilsträffen ska hållas på området vid receptionen. För det är större. Sen finns det en liten gräsplätt mellan områdena och där ska vi ha långbordet. Det kommer bli kanonbra! Om ni är intresserade av träffen så kommer all info att komma här på bloggen när det närmar sej, men det bästa är att gå med i vår FB-grupp – så missar man ingenting. Bokningen öppnar 1/9, så tills dess är det lugnt.

Till slut lyckades Knut komma loss en stund och visade oss runt. Han berättade vad de har gjort och allt som ska göras. Det fixas och donas precis överallt och precis hela tiden. Det är ett område under utveckling och det ska verkligen bli spännande att komma tillbaka till våren. Det har förmodligen hänt massor då!

Något annat vi pratade om var den där Jikitas Pizzan som vi provade att göra när vi hälsade på hos Grimwalker. På Unda finns ju som sagt en deli, så nu kanske vi kunde få rätt topping på vår pizza och känna de riktiga smakerna. Visst fick vi det! Det saknades dock en ingrediens, avokado, men den är inte avgörande för smaken. Men oj så god vår pizza blev med rätt skinka, en hit faktiskt.

När vi kommer tillbaka i vår kommer även avokado att finnas, för då kommer vår pizza att finnas på menyn! Hur coolt är inte det! Mer om detta ska jag berätta senare 🙂

Det är inte ofta jag tycker det är tråkigt att lämna en camping, men så var det när vi skulle lämna Unda efter tre nätter. Jag trivdes så otroligt bra här. Platsen vi stod på var kanon, utsikten suverän, närheten till vattnet tilltalar mej alltid, personalen var härlig och maten så otroligt god. Ja, vi testade en massa mat de här dagarna, det måste man ju när man har en Michelin-kock som lagar maten och priset är otroligt bra.

Så vi kommer tillbaka, inte bara för att ha vår husbilsträff – utan även privat. Flera gånger säkert 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi hamnade på Tylösand

Vi hamnade på Tylösand

Det väntades oväder, så vi började leta efter en plats att stå medan det regnade. Det blev First Camp Tylösand, en plats som är rätt outforskad för oss. Här blev det både jobb och nöje, lite kultur och en himla massa motion!

Jag kan östkusten. Västkusten är ett blankt fält för mej. Mina kusiner bor i Göteborg och vi har besökt Bokmässa, det är typ det. Just det! Vi var ju i Smögen för ett par år sedan och i Strömstad förra året, men mer än så är det inte. Tylösand har vi bara hört talas om och det vi hört är i stort sett bara att stränderna är fina och partylivet intensivt. Inte helt fel skulle det visa sej 🙂

Vi kom fram till campingen tidig eftermiddag, installerade oss och gick direkt ner till stranden för att utforska den. Tylösands strand är lååååång, med vit härligt finkornig sand. Som på Öland alltså, me like. Här skulle jag trivas.

Campingen är stor med flera olika områden. Vi hade fått en plats nära stugorna, inte jättebra när man vill ha lugn och ro. Här hade flera olika sällskap checkat in och det var party dygnet runt förutom några få timmar efter midnatt. Jaja, smällar man får ta antar jag… Öronproppar is da shit!

Det är som sagt en stor camping, ändå trivsam och med väldigt trevlig personal. Vi träffade chefen som berättade om saker som gjorts och ska göras. Vi tog våra bilder, satt och skrev medan det regnade och gjorde en film. Jobbet ska göras och det görs bäst vid dåligt väder. Martin redigerade några filmer och jag fixade ett gäng texter.

De sista kvällarna bjöds vi på otroliga solnedgångar. Den första var Martin för trött att gå ner till stranden, den ligger trots allt en lite bit bort – men jag gick ner och fick en otroligt fin stund. Kvällen efter följde Martin med och då var det nästan lika fint.

Vi passade även på att ta några timmars semester och låg på stranden en stund. Det var så lugn och skönt, ända tills partygängen hittade dit också och hade med sej stora högtalare. Det var schlagers från ena hållet och dansband från det andra. Då gav vi upp och gick tillbaka till husbilen igen. Som sagt; Tylösand på sommaren lockar många…

Vi utforskade även närområdet och kollade in Halmstad. Det går nämligen en stig förbi campingen; Prins Bertils stig, den är 18 km lång och går från Halmstads slott till Riccardos glass en bit från campingen. Den var vi såklart tvungna att kolla in, men om det berättar jag i ett annat inlägg.

Vi trivdes väldigt bra här och kommer alldeles säkert tillbaka.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Några dagar i Borås

Några dagar i Borås

Det händer att campingchefer bjuder in oss för att ”besikta” deras anläggning. Vi har ju filmat och skrivit om hundratals campingar de senaste åren och har väl en viss erfarenhet vid det här laget. Så när chefen på Borås Camping bjöd in oss, åkte vi såklart dit.

När vi testar en camping eller ställplats är vi ärliga, inte elaka – men ärliga. Vi kollar inte bara själva campingtomterna, utan även städning, toaletter, servicehus och annat som finns på platsen som vi gäster använder oss av och betalar för. Vi påtalar det som vi tycker behöver åtgärdas, ger betyg och feedback. Det kan vara att det inte finns någon avlastningsshylla för glasögon och mobil i duschen, att servicehuset har några brister eller att det är lätt att fasta med bilen vid regn. Men vi berättar även om det som vi gillar på platsen, vad som varit extra bra och hur vi trivts där.

När det gäller Borås Camping så visste vi redan innan att de kämpar med att rusta upp anläggningen. Vi kom fram till en jättefin camping, med bra läge och himla mysig personal. Visst är här slitet, men oj så många idéer som finns och så mycket som hela tiden görs. Vi satte personalen på prov direkt genom att byta plats tre gånger, absolut inte för att jäklas – det blev lixom bara så.

Vi fick en bra plats, men de som stod brevid hade missat den lilla detaljen att man ska backa in. Vi hade ingen lust att dela ”vardagsrum” med en stor barnfamilj, så vi bad om en annan plats. När vi kom fram till den nya platsen lutade det så mycket att vår bak slog i. Vår kyl fungerar dåligt med hela 4% lutning som det var, visst kan man jämna ut med nivåklossar – men det är svårt med så stor lutning. Så vi bytte igen, men den här gången gick vi runt området innan vi bad om en ny plats. Nu hade vi förslag på en som vi kunde tänka oss och den var tack o lov ledig.

Väl på plats tackade vi personalen flera gånger, de hade varit hur tålmodiga som helst. Och så var det hela helgen när vi stod där, de var alltid trevliga, svarade vänligt på alla våra frågor och var alltid pigga och glada när vi möttes ute på området. Pärlor helt enkelt!

Vi var så trötta, så första dagen satt vi mest och läste eller låg och sov. Sen började vi utforska området både campingen och utanför. Vi gick till Ica som ligger knappt en kilometer bort, det var så himla skönt att röra på sej. Tillsammans med promenaderna runt campingen fick jag ihop mina steg. Jag har 7000 som mål och det har jag lyckats få ihop de senaste dagarna. Det är inte så lätt att få ihop dem när man bara har 2 meter mellan sovrum och kontor.

Vi kom dit på fredagen sent på eftermiddagen och på söndagen gick vi igenom området ordentligt och testade restaurangen. Vi gör ju en film till YouTube på alla platser vi besöker. Både för oss själva för att komma ihåg, men även för andra att se inför deras eget besök. När sedan skriver texterna kan vi gå tillbaka och titta på detaljer, så texterna blir rätt. När destinationscheferna vill ha feedback kan vi dessutom visa vad vi menar. Oftast vet de redan vad vi ska säga, men en del saker kan vara helt nya.

På söndagkvällen fick vi sällskap av husbilskompisarna Sani och Jimmy. De ordnar husbilsträffar, just på Borås Camping, där Sani även jobbar extra. Vi har setts men aldrig hunnit prata ordentligt. Nu hann vi det och det var så himla mysigt att verkligen hinna prata och lära känna varandra. De har även hund och den fick jag såklart mysa lite med.

På måndagmorgon åt vi frukost med chefen som fick våra synpunkter. Vi hade lite tankar om servicehuset där jag gick in på herrarnas och duschade första morgonen, tydligare skyltning kan alltså behövas. De håller redan på att jämna ut några platser, som ska beläggas med grus. Så ojämnheterna visste de redan om. Den nya personalen måste gå runt och kolla in både stugorna och servicehusen vilket är suveränt, men de testar ju inte duscharna eller andra funktioner. Då har man ingen aning om intervaller, temperatur, om duschdörrarna håller tätt eller ej osv. Så vårt förslag var att framförallt chefen, men även personalen, skulle duscha på jobbet lite då och då.

När vi gått igenom våra synpunkter var det dax för oss att packa ihop och åka vidare, men vi trivdes verkligen på Borås Camping. Här finns inga säsongsgäster, de flesta stannar bara en natt. 333 campingtomter, ett gäng stugor och två skithäftiga iglos. I en sån vill jag bo! Ni ser ju själva på bilderna hur coola de är. Vem vill inte bo i en sån lixom?

Vi kommer gärna tillbaka hit, bla för att se hur campingen utvecklas – här är mycket som är på gång. Och med den otroligt gulliga och proffsiga personalen kan det lixom bara bli bra. Och vi måste faktiskt komma tillbaka, för när de nya grusade platserna är färdiga ska vi göra ett reportage här. Men det blir kanske först om två år.

Ska ni besöka Borås Camping är detta platsen att bo på. Det ligger väldigt nära och har ett samarbete, så bor ni på campingen blir inträdet till parken billigare.

Men detta är alltså också en del av det vi gör nu; testar campingar/ställplatser och ger feedback till ägaren. Det finns många konstiga jobb 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vinslövs mysiga lilla camping

Vinslövs mysiga lilla camping

Vi åkte från Eklaholm tidigt, för att inte vara i vägen för trädgårdens gäster. Under dagen stod vi på en ICA-parkering och jobbade. Sen tog vi in på en himla mysig lite camping i en ort som vi nog aldrig hört talas om.

Att stå på en parkering i 27-28 graders värme och jobba är väl sådärkul, men ibland finns inga andra lösningar. Dessutom skulle vi handla innan vi körde vidare, så det var en bekväm lösning.

Klockan 16 slog Martin igen locket på datorn och gick på semester. Iaf från sitt vanliga jobb, nu började ett annat och en intensiv period av att dokumentera campingar och ställplatser. Vårt uppdrag för campingtidningen alltså.

Skillnaden under hans semester är att vi kan sova lite längre och förflytta oss även under dagarna, inte bara på lunchen eller kvällen. Så nu börjar nästan fyra veckor med sovmornar, iaf till typ 7.30 och lite mer spontant leverne. Kanske inte låter som står stor skillnad, men för oss är det det.

När vi handlat körde vi till lilla Vinslöv, där vi nosat upp en liten camping nära en sjö och med bara 30 platser. Här blev vi trevligt mottagna och ställde oss snabbt på plats. Sen blev det en enkel middag innan vi stöp i säng.

Dagen därpå tog vi första långpromenaden på länge. Vi fick veta att man kunde gå runt sjön och att det var en fin promenad. Så det gjorde vi och så jäkla skönt det var. Äntligen fick kroppen röra lite på sej, så himla skönt. Å det var verkligen en fin slinga, där vi tog massor med bilder. Även campingen blev fotad och filmad, det var därför vi var där…

Vid lunch drog vi vidare, men först tog vi ett kort stopp på den lokala husbilsfirman i närheten. Vi ska inte köpa något riktigt än, men det är ju alltid bra att titta och hålla sej uppdaterad. Så det blev ett varv därinne, innan vi klev in i bilen igen.

Målet för dagen var Kosta, där vi skulle checka in på Kosta Lodge och förbereda oss för årets Diggiloo.

Sista scenrecensionen för den här sommaren. Bara vädret var med oss den här gången…


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

First Camp Orsa aka Orsa Camping

First Camp Orsa aka Orsa Camping

Så var det dax för det vi gått och väntat på i ett helt år. Ett äkta midsommarfirande i Dalarna! Söndagen innan midsommar checkade vi in på Orsa Camping som skulle vara vår bas hela veckan. Jösses vilken stor anläggning!

Våra vänner var redan på plats och kunde se att vår plats var upptagen. Så vi satt kvar i solen på Kättingens ställplats och väntade på klartecken. Man får ju egentligen inte checka in förrän kl 13, men är platsen ledig kan man komma tidigare. Det kunde dock inte vi, husvagnen rullade iväg 12.55 typ… så vi hann ta det lugn och käka lunch innan vi till slut kunde dra åt handbromsen på platsen som skulle vara vår en hel vecka. Så länge brukar vi inte stanna på en plats, men nu skulle vi ju jobba här.

Det blev ett glatt återseende med våra vänner Anne och Stefan och såklart även med deras pälsboll Tess. Tänk att jag skulle få hundmys en hel vecka. Det kan ju inte bli bättre. Och man kan nog säga att både jag och Tess tog tillvara varenda minut 🙂

Orsa Camping är stoooor. Här finns hela 7 servicehus, det visar tydligt att det är många gäster som ska servas. I vanliga fall är det kanske 2-3 stycken. Men om jag säger 800 campingtomter, kanske 40 stugor och ett 10-tal campingtält. Ja, då fattar ni. Vi mätte upp att hela området är knappt en kilometer långt, det blev alltså mååånga steg om dagen bara för att gå på toaletten eller duscha.

Nu kan vi ju göra sånt i bilen, men finns det toa så tycker Martin att det är lite bekvämare med hans långa ben att gå dit istället. Och jag är för lat för att gå iväg 😛

Campingen ligger fint precis vid Orsasjön och har även en liten kanal som går igenom delar av området. Vi stod precis vid den kanalen och kunde följa folk som paddlade SUP och fiskade. En bra plats, vill ni ha den så ska ni be om plats 437. Det är i ett hörn, en bra bit bort från receptionen. Här hade vi det lugnt och skönt fram till torsdagen när midsommargästerna började rulla in. Då kom vi på varför vi inte gärna står på stora campingar…

Här ska vara tyst kl 00.00 på sommaren. 00.15 gick jag ut och sa till ett par 13-14-åringar som spelade fotboll mellan våra bilar. Jag fattar att ungar vill ha kul. Jag fattar däremot inte att föräldrar inte lär sina barn reglerna som gäller på en camping. Man kan sitta ute, prata och umgås även sent på kvällen – det är helt ok. Man kan inte spela fotboll mellan sina grannars husbilar, tjoa och skrika kl 12 på natten – det är inte ok. I det här fallet var föräldrarna som bortblåsta från jordens yta. Vi såg dem knappt på hela helgen. Men det blev iaf tyst när jag sa till och sen ställde sej en husbil på den tomma platsen och fotbollsspelet fick göras någon annanstans.

Trots sin storlek så är det ändå en trevlig camping. Stranden är fin, hyfsat lång och med gott om plats för många soltörstande gäster. Det finns även en liten strand för hundar en bit längre bort. Här finns dessutom två restauranger, Bistron och Brasserie Udden. Vi åt både lunch och middag på Udden och var nöjda. Maten är god, särskilt pizzorna. Dem måste ni testa om ni åker dit.

Campingen är även en bekväm bas för att se mer av Dalarna. Vi hade ju dock en annan agenda. För oss stod en äkta svensk dalamidsommar på schemat. Om detta kan ni läsa i nästa inlägg.

Det kommer såkart en film från campingen på youtube, så fort vi hinner.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En helg i Ånnaboda

En helg i Ånnaboda

I förra veckan packade vi ihop oss igen och drog i väg med husbilen. First Camp har något som heter Husbilspasset som ger väldigt bra pris på campingar. Detta passade vi på att utnyttja för en långhelg norr om Örebro.

Förra året introducerade First Camp sitt Husbilspass för första gången. Jag satt i säkert 45 minuter för att få tag på något av de få man först släppte. Med Husbilspasset kunde man nämligen bo för 250 kr natten på olika campingar. Det är ett väldigt bra pris. Å jag lyckades få ett som vi sedan utnyttjade mycket under förra året.

I år släppte man fler och vi fick tag på ett även den här gången. Våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) lyckade också, så vi passade på att utnyttja passen förra helgen. Runt Stockholm finns inte så många First Camp, men det finns några stycken 1-2 timmar bort. Eftersom kompisarna utgår från Norrköping, försöker vi att hitta campingar som är på lagom avstånd från oss både. Den här gången föll valet på Ånnaboda strax utanför Örebro.

Martin jobbade halvdag på torsdagen, sen packade vi ihop oss och drog iväg. Det tog ungefär 2,5 timma att köra, vi hann fram och hade installerat oss precis innan det blev mörkt. När vi kom fram var det snö och 3-4 grader kallt, det skulle ändras under helgen. Första natten var vi nästan ensamma och det vräkte ner, först snö – sen regn. När vi vaknade var snön nästan borta och det var istället isgata utanför. Och dimma, man såg knappt handen framför sej.

Martin jobbade återigen halvdag, jag låg i sängen och läste tills han var färdig, sen satte vi oss med filmer, bilder och de texter som är beställda. När vi precis ätit middagen färdigt såg vi hur kompisarna ställde sej på platsen brevid oss. Sen blev det mest tv och snack resten av kvällen. På lördagen var det lite mindre is, så vi staplade oss ut på en försiktig promenad. Två gånger faktiskt, den ena var för att testa våfflorna upp på bistron.

First Camp Ånnaboda är stort. Det kanske inte är jättemånga campingplatser, men här finns en massa annat som skidspår, skid- och pulkabacke, promenadstråk och en sjö. Här kan man verkligen umgås med och i naturen på alla möjliga sätt. Det finns dessutom ett hotell och konferensmöjligheter. Tydligen var det sportlov, men det märkte vi inte mycket av. Det var några barnfamiljer, men inte alls så det visade på någon slags ledighet.

Lördagkvällen fortsatte sedan med taco och melodifestivalen såklart. Det kan ha blivit en himla massa lakritslikör också… jag som tidigare varit ensam lakritsnörd har numera fått sällskap. Så min lilla likörflaska som förr räckt hela året, tar numera slut när man minst anar det – det har lixom aldrig hänt förut. Tur jag har ett par till hemma.

Efter lite mer regn vaknade vi till lera på söndagen. All snö och is hade alltså blivit lervälling, inte alls lockande att gå ut i. Dessutom mådde jag dåligt, så jag stannade mest inne i bilen. Vi såg skidskyttet, sen däckade jag. Min fibromyalgi tycker inte om det här hattiga vädret. Kroppen reagerar med värk och trötthet, så jag sov bort större delen av eftermiddagen.

På måndagen jobbade Martin återigen halvdag och sen packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem, inget vi alls vill göra. Nu längtar vi verkligen till sommaren när vi kan vara borta ett par månader i sträck. För nu kommer det att dröja ett tag till nästa husbilstur. Både veckor och helger är fullbokade med jobb, det väntar några mässor bla husbil Stockholm i mitten av mars. Bilen ska besiktas och lite sånt. Men i månadsskiftet drar vi nog iväg igen och sen börjar säsongen på riktigt med husbilsträffar och annat roligt.

Tills dess fortsätter vi att röja här hemma. På lördag är det loppis igen, en flyttkartong till är fylld. Nu börjar det synas att grejer försvinner här hemma. Så himla skönt. Ett steg närmare vårt liv på heltid i husbilen 🙂

Häng gärna med på våra husbilsresor på instagram @jikitaspåäventyr


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Frykenbaden bjöd på magiska solnedgångar

Sommarens projekt har varit att samla så mycket material som vi bara kunnat. För att kunna skriva artiklar om campingar och ställplatser till tidningen som vi har uppdrag för. Det har väl blivit en 20-30 stycken, vissa är bättre än andra 🙂

Ända sedan vi drog ut på första långturen runt valborg har vi bara haft ett enda mål. Att samla arbetsmaterial för resten av året och gärna nästa också. Vi har alltså åkt som galningar genom Sverige och besökt mängder med orter, men väl på plats har vi egentligen bara sett campingen eller ställplatsen – orten har vi knappt sett något alls av. Och det har alltså varit helt medvetet.

Vårt uppdrag är att testa campingar och ställplatser och att skriva om dem. Det är det vi får betalt för, hur konstigt det än kan låta. Tillsammans fotar vi och skriver texterna. Till våra egna kanaler blir det även bilder på instagram och filmer på youtube. Och så skriver jag ju här på bloggen också såklart, men det är mest ett sätt att komma ihåg vart vi har varit.

Vi ska leverera mellan 12 och 24 texter per år och det måste vara platser som inte är skrivna om förut. Det är där det blir problem. Det finns mängder med campingar och ställplatser, men många är redan skrivna om. Vi har en lista från de senaste 10 åren på platser som vi inte får använda. Så vi bestämmer alltså en riktning, letar upp en anläggning och tittar i vår lista. I bästa fall finns den inte, då åker vi dit – annars får vi leta upp en annan.

Ibland blir vi tipsade av följare eller kompisar, så var det med Frykenbandens Camping som ligger otroligt fint vid Frykens strand. Så vi åkte dit, checkade in och började utforska. Det första vi la märket till var att det var ovanligt många långliggare, såna som alltså står hela säsongen, år efter år. Vi har märkt att de blivit färre på andra campingar, men här var det alltså fler än vi sett förr.

Redan första kvällen bjöds vi på en fin solnedgång. Vädret var helt perfekt, så vi satt ute länge. Direkt när vi kom tog vi en promenad runt området och jag hittade till min glädje både en stor tvättmaskin och tumlare. Yes! Äntligen skulle jag få tvätta lakanen! Så det första jag gjorde morgonen därpå var att slita ut alla sängkläder och gå bort till tvättstugan. Det var en bit att gå, så när allt var tvätta och tumlat hade jag fått ihop nästan 7000 steg. Så himla bra! Både renbäddat och en massa steg 🙂

Större delen av dagen satt vi och läste och på kvällen gick vi iväg för att testa restaurangen. De blev varsin hamburgare, min med ost och Martins med tryffel. Så goda. Sen gick vi längs vattnet tillbaka och tog massor med bilder. Solnedgången var ännu finare än kvällen innan.

Morgonen efter hade vi inte så många timmar kvar på campingen, men bad om sen utcheckning så vi skulle hinna filma allt. Det tar sin lilla stund att gå igenom allt, vi kollar tom in toaletterna på platserna vi besöker. Så att man ska se hur det står till med städning och hur fräscht det är i tex duscharna. Här var det mesta till belåtenhet, vi kommer gärna tillbaka.

Så här går det alltså oftast till när vi testar en camping. Vi sover där ett par nätter, testar allt som finns där och går kritiskt igenom hela området. Sen tar vi massor med bilder, både två. Allt läggs in i en mapp på datorn och gås igenom när texten är skriven. Så skickas texten och bilder och vi kan skriva faktura. Ett jobb tar alltså runt två dagar att samla materialet till och runt en vecka att få till texten och bilderna. Dessutom måste det ju vara bra väder, och just den lilla detaljen rår vi inte på. Alltså kan det hända att vi måste komma tillbaka till en plats flera gånger och komplettera med bilder.

Ni fattar varför vi inte hinner se något annat av platserna vi besöker va? I år har vi prioriterat detta, nästa år kan vi nog roa oss lite mer. Då har vi redan platser att plocka av och kan besöka ställen av ren nyfikenhet. Det blir en helt annan resa 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ölprovning i Borlänge

Ölprovning i Borlänge

Något vi sett fram emot hela sommaren var ölprovningen som vi pratat om i typ två år. I Dalarna finns en av Sveriges få ölsommelierer, Micael Lysén. Honom lärde vi känna av en slump och han hängde på vår idé om en provning live på Youtube.

Frö två år sedan var vi på en grej i Dalarna, där vi fick testa isfiske och lite annat. Det var mitt i smällkalla vintern och rätt vad det var så kom det ut en man i läderförkläde och loafers på isen. Det var Micke, en av fem aktiva ölsommelierer i Sverige. Redan då pratade vi om att vi skulle ses igen och ha en ölprovning från husbilen. Det tog lite tid, men nu var det alltså dax.

Tillsammans med våra husbilskompisar Micke och Patric hade vi bestämt att vi skulle ses på First Camp Mellsta i Borlänge och ha provningen där. När vi kom dit hade de andra precis kommit, så vi kunde checka in samtidigt. Micke och Patric är nog mest kända för sitt galna barskåp, men också för sina tre små pälsbollar och för att de är så himla härliga. Vi är så glada att ha träffat dem och att vi får ingå i deras gemenskap.

Men det kom fler! Vi hade pushat lite för provningen i sociala medier och uppmanat folk att vara med online eller på plats. Så det kom faktiskt två ekipage till, Mia och Johnny och Maria och Pasi, så himla roligt. Vi hade träffat dem alla, men de hade inte träffat varandra. Det är en otrolig förmån att få tussa ihop nya bekantskaper.

Vi hade bokat in oss fredag-måndag, så skönt att stå still några dagar. Vi byter ju plats varje eller varannan dag, men nu skulle vi sova tre nätter på samma ställe. Två hela dagar tillsammans med roligt sällskap, dessutom. Vilken lyx!

Fredagen gick mest ut på att prata, dricka drinkar och bara mysa. Jag hängde mest hos hundarna, ska väl erkännas. Mina tre pälsbollskompisar Lisa, Joy och Colette. Det gäller att passa på när man väl träffas 🙂

På lördagen var det dax för provningen. Vädret var helt fantastiskt, så vi satt ute hela dagen och bestämde oss till slut för att ha provningen ute istället för inne i vår husbil. Så vi körde ut vännernas markis, de har en jättestor husbil – ni ser ju skillnaden på bilden här brevid. Deras husbil är ytterst, vår är nummer två 😛

Så dukade vi mellan våra bilar. Ett par bord, stolar och det vi skulle testa med deras husbil bakom ryggen. Här skulle vi sitta tillsammans med Micke (sommelieren) samt Patric och Micke, medan våra gäster satt framför oss. Datorn ställde vi mellan oss och vår ”publik”.

Vi testade fem olika öler, vi hade bett Micke plocka fram några roliga sorter som alltid finns på bolaget samt en alkoholfri. Dessa var Wisby Weisse, Wisby Pils, Carnegie Porter, Stigbergets Scanvinavia West Coast och Poppels alkoholfria Hoppy. Vi hade också slängt in en ”Svarte Petter”, som han inte visste något om och skulle testas blint. Det var en helt vanlig Mariestad, något som husbilsmänniskor ofta dricker. Micke lyckades nästintill gissade rätt. Helt otroligt!

Kl 17 körde vi igång och det blev både roligt och intresserat. Jag gillar inte öl särskilt mycket, men jag gillar provningar. Man lär sej alltid nåt och den här gången lärde jag mej massor om temperatur, humle, malt och mjöd. Jätteroligt!

Ni kan se hela provningen här:

Provningen tog ca 90 minuter, sen vinkade vi bye bye till vårt ölproffs. Så himla kul att det gick i lås! Jag tycker fortfarande inte om öl, men de andra fick nya favoriter.

Martin och jag pustade ut. Nöjda men lite trötta. Patric hade lite mer energi och ställde sej vid den stora grillpannan och började sno ihop vår middag. De hade fått renkött av en annan husbilskompis, Frekko, och skulle nu försöka göra en äkta souvas att bjuda oss på.

Det finns säkert en mängd olika versioner, men enkelt kan man säga att det är renkött, lök och potatis som steks ihop och till detta serveras några goda tillbehör. I vårt fall en röra med västerbottensost och en med lingon. Asså… det blev sååååå gott! Sådär så man slickar tallriken.

Återigen blev det en sen kväll. Slattarna från provningen dracks upp, samt lite annat smått och gott. Vi var både mätta och otörstiga när vi nöjda gick och la oss.

Sen var det roliga slut! På söndagen drog först Mia och Johnny iväg, sedan Maria och Pasi och sist Micke och Patric – samt nästa alla andra som också stått på campingen över helgen. Bara vi kvar…

Jag tränade och sen filmade vi campingen, tog våra bilder och satte oss sedan och jobbade. Hur roligt det än är med sällskap, så får vi inte särskilt mycket gjort – men det gör såklart inget. Men då får man desto mer att göra efteråt, så det blev några långa timmar vid datorn, men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dröjer det lite mellan inläggen, fattar ni alltså varför. Då har vi träffat folk och haft lite annat för oss 🙂

Det blev en så otroligt rolig helg och särskilt roligt var det såklart att vi fick sällskap av fler. Man träffar så himla mycket härligt folk längs vägen. Några passerar bara förbi, medan andra fastnar i ens hjärta. Det är svårt att få nya vänner i vuxen ålder, men med en husbil finns det iaf en möjlighet. Å vi har haft lyckan att träffa så många fina människor. Jag är så tacksam.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Lillhärdal – Yra och Robinson-vinnare

Vi samlar ju material om campingar och ställplatser just nu och hade hört en massa gott om en camping i Lillhärdal en bit från Sveg i Härjedalen. Så dit styrde vi kosan och hamnade i byns största händelse på hela året: Härdalsyran!

Vi är rätt dåliga på att kolla upp en plats innan vi besöker den. Jag vet att jag som skribent och journalist borde vara bättre på sånt, men det brukar lixom lösa sej när man väl är där. Det innebär att vi hamnar på en massa roligheter som vi inte alls räknat med, som i Lillhärdal.

Vi bokade plats på campingen på nätet, så vi visste att vi hade en plats där. När vi närmar oss och kör längs huvudvägen fattar vi direkt att något är på gång. Det står mängder med bilar längs vägen, kilometer efter kilometer – genom hela byn faktiskt. En kompis som får höra att vi är på väg dit frågar om vi ska se Fröken Snusk och vi fattar ingenting.

Väl framme på campingen får vi veta att det är festival i byn, att Fröken Snusk och Streaplers står på scenen, att årets Watercross håller på som bäst och att kvällen bjuder på cuising av både EPA och gamla fina bilar. OCH att det kommer att vara fest på campingen som ägarna tilllåter, för detta är bara en gång om året. Ok, tänker vi, det var väl lixom bara att hänga på.

Vi ställer oss på plats och skyndar oss iväg för att se watercrossen, som alltså är snöskotrar som kör en bana på vatten. Detta är såklart helt nytt för oss och det vill vi inte missa. Vi hinner precis till finalheatet och får se en helt galen uppvisning. Skotrarna kör galet fort, hoppar över hinder och tävlar om att komma först i mål. Så häftigt att få se och uppleva på plats.

Vi går tillbaka till campingen för någon timmes vila, sitter i solen och läser, utforskar campingen och lite sånt som man gör på en camping. Som vi gör på en camping alltså; kollar varenda centimeter av området. Snart är det dax att gå upp till vägen igen, en promenad på kanske 3-4 minuter. Nu är det dax för årets cruising.

Det tar en stund innan allt kör igång och känns lite oorganiserat till en början. Men snart glider bilarna förbi, varv efter varv. Musiken pumpar, motorer vrålar. Stockholm känns väldigt långt bort när vi sitter där och tittar. När vi är nöjda går vi den korta biten till byns enda restaurang för en bit mat. Vi hinner precis sätta oss ner innan det väller in folk, en himla tur hade vi. Det fanns inte en enda plats kvar några minuter senare.

Mätta och belåtna går vi tillbaka till bilen. Drar ner rullgardinerna, trycker i öronpropparna och somnar som grisar. Det där partyt vi blivit varnade för har inte alls stört oss. Öronproppar is da shit!

Vi vaknar pigga och utvilade, solen skiner och det blir frukost ute. Efter en dusch och avklarat jobb är vi nästan redo att dra vidare. Då börjar vi prata med en man som ser lite bekant ut… det visar sej vara Pelle Lilja som vann Robinson Sverige för något år sedan. Vi pratar och pratar, han kollar in vår husbil och vi hjälper honom med några bilder. Ett otroligt trevligt möte och vi lovar varandra att ses igen hemma i ”stan”.

Sen kör vi vidare. Men vi kommer tillbaka, den här lilla pärlan kommer vi definitivt att besöka igen. Så fin camping med härligaste läget och så sköna människor. Hit måste vi igen, men gärna när det är lite lugnare 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En vecka i Kalmar

En vecka i Kalmar

Efter en härlig midsommar var det dax att rulla vidare. Nu skulle vi köra tvärs över hela södra Sverige, för att landa i Kalmar där vi skulle stå och jobba under veckan. Småland bjöd oss på ett fantastiskt väder, bättre kan det knappats bli 🙂

Anledningen till att vi är i södra Sverige varje juni är utomhusteatrarna. I torsdags var det premiär i Kalmar på fina Krusenstiernska teatern. För att underlätta och samtidigt ha lite mys på vägen står vi gärna på plats några dagar innan. När vi såg att First Camp hade erbjudande på campingen i Kalmar bokade vi snabbt in hela veckan där. Så efter en natt på Revsudden strax utanför Kalmar, rullade vi in på First Camp Stensö i måndags.

Eftersom Martin har jobbat som vanligt i veckan har vi varit beroende av el och bra uppkoppling. Då kan man inte stå var som helst i Smålandsskogarna. Det var något vi upptäckte förra året, när vi stod i Gnosjö och knappt kom ut på internet. Kan tyckas vara en bagatell och ett lyxproblem, men vi jobbar ju på vägen och då måste det funka. Revsudden funkade iaf jättebra, så dit återkommer vi.

Efter lunch på måndagen rullade vi in på Stensö och fick en plats på en av deras husbilsplatser som ligger direkt bakom receptionen. Där är 18 platser, har jag för mej, men gott om plats för både bil och utemöbler. När till ett litet servicehus (servicehus 1) med toaletter och duschar, men doftade inte direkt hallon där – så vi valde att duscha i servicehus 2 istället.

Stensö ligger fint på en udde med vatten på flera sidor. Det är kanske 500 meter till stranden, finns flera fina promenadstråk och en höghöjdsbana. Vi cyklade in till stan på kanske 5 minuter och 10 minuter bort ligger Ica Maxi. Vi fick testa våra nya cyklar flera gånger, funkade hur bra som helst!

Några dagar på samma plats hinner ge rutiner, så vi började med en liten promenad varje morgon och avslutade dagen med ytterligare en. Vädret har varit perfekt, promenader i shorts och linne är de allra bästa. Att kunna sitta ute och jobba eller inne med takluckor och dörren öppen – så härligt! Vi har faktiskt fått massor gjort och kunde tom jobba lite i förväg.

Veckan avslutade med premiären av Oj då… en till?! på Krusenstiernska. En himla rolig dag! Det berättar jag om i nästa inlägg.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube