Hur avslutar man en helt fantastisk vecka på bästa sätt? Inte är det att åka direkt hem iaf… vi checkade ut från campingen, körde en kvart och hamnade på Hornberga Gård där vi bjöds på en himla härliga liten konsert mitt ute i skogen.
Ni kanske känner till Kalle Moraeus? Han driver, tillsammans med vännerna Maria och Hasse, Hornberga Gård, som ligger mitt ute i skogen. Gården, tidigare känd som Hamregården, har en rik historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1900-talet. Ursprungligen startades den som en lägergård för ”vanartiga pojkar”. På senare är är det mer fokus på gemenskap och personlig utveckling. Från början fanns här ett boningshus, alla byggnader som står här numera är byggt av ungdomarna på de här lägren.
År 2020 återupplivades gården som Orsa Hornberga Gård, fortfarande med lägerverksamhet, men även med fokus på mat och musik. På midsommarafton var det ett traditionellt firande med spelemän och majstång. På midsommardagen testades ett nytt konsertkoncept – Songs of storytelling. Där Alexzandra Wickman och Thilini Guldbrand mixade sina olika musikstilar country och blues. Det kanske låter som en konstig kombo, men det var så jäkla bra!
Vi kom upp till gården vid 16.30, ställde bilarna på plats och blev visade runt. Det är rätt häftigt att veta att det är ungdomar som byggt nästan allt som finns här och vi fick också möta tre av dem. En var på sitt första läger redan 1980 och blev sedan ledare här och blev kvar, kanske man kan säga. Den andra var här som deltagare för några år sedan och är nu ledare. Den tredje hade precis klivit av en lägerperiod som deltagare och var kvar på gården för att vara med även på nästa. Tre kvinnor i olika åldrar som verkligen älskar den här gården.
Konserten började kl 18, fast det kändes inte som en konsert utan mer som en intim middag med vänner som jammade lite. Det var väldigt personligt och mysig. Det var som två olika ”set” och mellan dem fick vi en galet god jambalaya samt kaffe/te och pinocchiokaka. Såååå gott!
Detta var det perfekt avslutet på en alldeles perfekt vecka. Vi fick i lugn och ro smälta allt vi varit med om och ha en fin stund tillsammans innan Anne och Stefan skulle åka åt sitt håll och vi åt ett annat. Efter konserten satt vi och pratade i vår bil innan vi sa bye bye och de gick hem till sin husbil. Morgonen efter vaknade vi hyfsat tidigt och drog iväg innan de ens hunnit vakna.
Vi har så fantastiskt många fina minnen från midsommarveckan 2025. Den blir svårslagen 🙂
Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂
Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.
Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.
Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.
Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.
Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.
När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.
Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.
Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.
På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.
Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.
Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!
Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.
När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.
Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!
Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!
Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂
Det kommer självklart en film på youtube om hela vårt midsommarfirande, från början till slut. Men det tar någon vecka, bara detta inlägg tog typ en hel dag att skriva för att få allt rätt. Och rätt måste det ju bli. Så håll ut – det kommer!
Så var det dax för det vi gått och väntat på i ett helt år. Ett äkta midsommarfirande i Dalarna! Söndagen innan midsommar checkade vi in på Orsa Camping som skulle vara vår bas hela veckan. Jösses vilken stor anläggning!
Våra vänner var redan på plats och kunde se att vår plats var upptagen. Så vi satt kvar i solen på Kättingens ställplats och väntade på klartecken. Man får ju egentligen inte checka in förrän kl 13, men är platsen ledig kan man komma tidigare. Det kunde dock inte vi, husvagnen rullade iväg 12.55 typ… så vi hann ta det lugn och käka lunch innan vi till slut kunde dra åt handbromsen på platsen som skulle vara vår en hel vecka. Så länge brukar vi inte stanna på en plats, men nu skulle vi ju jobba här.
Det blev ett glatt återseende med våra vänner Anne och Stefan och såklart även med deras pälsboll Tess. Tänk att jag skulle få hundmys en hel vecka. Det kan ju inte bli bättre. Och man kan nog säga att både jag och Tess tog tillvara varenda minut 🙂
Orsa Camping är stoooor. Här finns hela 7 servicehus, det visar tydligt att det är många gäster som ska servas. I vanliga fall är det kanske 2-3 stycken. Men om jag säger 800 campingtomter, kanske 40 stugor och ett 10-tal campingtält. Ja, då fattar ni. Vi mätte upp att hela området är knappt en kilometer långt, det blev alltså mååånga steg om dagen bara för att gå på toaletten eller duscha.
Nu kan vi ju göra sånt i bilen, men finns det toa så tycker Martin att det är lite bekvämare med hans långa ben att gå dit istället. Och jag är för lat för att gå iväg 😛
Campingen ligger fint precis vid Orsasjön och har även en liten kanal som går igenom delar av området. Vi stod precis vid den kanalen och kunde följa folk som paddlade SUP och fiskade. En bra plats, vill ni ha den så ska ni be om plats 437. Det är i ett hörn, en bra bit bort från receptionen. Här hade vi det lugnt och skönt fram till torsdagen när midsommargästerna började rulla in. Då kom vi på varför vi inte gärna står på stora campingar…
Här ska vara tyst kl 00.00 på sommaren. 00.15 gick jag ut och sa till ett par 13-14-åringar som spelade fotboll mellan våra bilar. Jag fattar att ungar vill ha kul. Jag fattar däremot inte att föräldrar inte lär sina barn reglerna som gäller på en camping. Man kan sitta ute, prata och umgås även sent på kvällen – det är helt ok. Man kan inte spela fotboll mellan sina grannars husbilar, tjoa och skrika kl 12 på natten – det är inte ok. I det här fallet var föräldrarna som bortblåsta från jordens yta. Vi såg dem knappt på hela helgen. Men det blev iaf tyst när jag sa till och sen ställde sej en husbil på den tomma platsen och fotbollsspelet fick göras någon annanstans.
Trots sin storlek så är det ändå en trevlig camping. Stranden är fin, hyfsat lång och med gott om plats för många soltörstande gäster. Det finns även en liten strand för hundar en bit längre bort. Här finns dessutom två restauranger, Bistron och Brasserie Udden. Vi åt både lunch och middag på Udden och var nöjda. Maten är god, särskilt pizzorna. Dem måste ni testa om ni åker dit.
Campingen är även en bekväm bas för att se mer av Dalarna. Vi hade ju dock en annan agenda. För oss stod en äkta svensk dalamidsommar på schemat. Om detta kan ni läsa i nästa inlägg.
Det kommer såkart en film från campingen på youtube, så fort vi hinner.
Efter nästan tre veckor på rull börjar tvättkorgen bli full. Nu var det dax att tvätta och vi visste precis vart vi skulle åka för att göra det.
Vi har ju rullat runt i Dalarna fler gånger förr och hittat ställplatser på olika håll som fyllt våra olika behov. Nu var det dax att tvätta och det kan man göra på Kättingens ställplats i närheten av Orsa. Perfekt eftersom vi skulle landa på Orsa Camping på söndagen och detta var dagen innan.
Att tvätta är en sak. Att torka tvätten är en helt annan. Vi hittar hyfsat ofta bra tvättmöjligheter, däremot är det svårt att torka tvätten om det inte finns någon torktumlare. Dit vi skulle vet vi att det bara finns tvättmaskin, alltså skulle vi behöva ta fram varenda stol och annat man kan hänga kläder på. Men vi har kollat på en sån där liten torkvinda som finns för husvagnar, så vi körde förbi Biltema på vägen och köpte en sån.
Vi var helt ensamma på ställplatsen när vi kom strax efter lunch. Sånt är skönt när man ska tvätta. Så jag lastade i maskinen och körde igång den. Under tiden den körde sitt program satte vi ihop den lilla torkvindan. Den ska egentligen förankras i dragkroken på husvagnen, vi tog istället fram hantlarna som vi satt fast i benen och på så sätt gjorde att den stod stadigt på marken trots att det blåste lite.
Med 25 grader i solen och lite vind var tvätten torr på nolltid. Under tiden satt vi och läste och hade det gott. Det var faktiskt så varmt att vi drog ut markisen och satte upp ett solskydd, det var första gången i år. Vi njöt verkligen av precis hela dagen och kvällen.
Nöjda kunde vi vika ihop tvätten och packa in den i skåpen igen. Helt plötsligt hade vi lite plats igen när tvättpåsen var tom. Alltid lika skönt. Kättingen är inte en särskilt mysig ställplats, men den är funktionell och man står bra där någon natt. För oss som bara skulle tvätta är den perfekt.
Återigen blev det en hel dag i solen, men både lunch och middag ute. Martin håller på att experimentera med olika drinkrecept, så det blev en liten drink också där i solen 🙂
Nu när vi hade rena kläder igen var det dax att ta sej till resans mål: Orsa!
Så var det bara slutsträckan och ett par dagar kvar innan vi skulle parkera för en hel vecka i Orsa. På vägen ligger Leksandbröd, dit måste man om man är i krokarna. OCH man får inte missa deras glass!
Martin hade sin lediga dag, vilket innebar att vi kunde sova ut och sedan göra lite vad vi ville i lugn och ro. Vi åt en lång frukost i solen, packade ihop oss och körde till Leksand. Dagens första stopp var på Leksanbröd för att fylla på knäcke-förrådet. Här är billigt, så är det bara. Men en låda knäckebröd tar plats och vi köpte två.
Precis när vi vara färdiga och skulle åka därifrån frågade mina föräldrar om vi inte kunde köpa en kartong till dem också. Såklart gjorde vi det, problemet var bara att deras låda var dubbelt så stor som vår och nu var utrymmet i bilen slut. Så den där lådan flyttas nu runt vart efter vi rör oss i bilen… Jaja, på söndag är den urlastad hos sin nya ägare 😛
Efter shoppingen åt vi den obligatoriska glassen och körde vidare.
Vi har ett favoritställe vid Insjön som vi gärna återkommer till. Så dit åkte vi, ställdes oss på plats och bara njöt. Vi hade 25 grader i skuggan, så det blev resten av dagen ute i solen med varsin bok. Jag plöjde faktiskt nästan en hel bok på 500 sidor där i solen. Ja, jag läser rätt snabbt 😛
Sen bjöds vi återigen på en helt magisk solnedgång. Kvällarna här i Rönnäs är bland de vackraste vi varit med om. Vi satt ute ända till solen gått ner helt och bara njöt. Detta är en riktig favoritplats som vi återkommit till flera gånger. Här finns ingenting mer än naturen.
Regnet skulle fortsätta, så vi flyttade på oss för att få det lite bekvämare under ovädret. Jösses vilket fint ställe vi hamnade på!
Ställplatsen i Torsång var ingen höjdare och ingen plats vi ville stå kvar på. Vi kunde heller inte göra något jobb på den och vi behöver material. Så det blev till att leta upp en ny plats och hoppas på det bästa. Bara knappt 3 mil bort hittade vi Dalarnas Älv Camping och kom till en riktig liten oas.
Det regnade fortfarande när vi checkade in och ställde oss på plats. Oss gör det inte jättemycket om det regnar några dagar då och då, det betyder nämligen att vi får lite mer gjort än annars. Men när vi ska göra ett jobb och ta bilder till en artikel, då måste vi ha bra väder – annars skiter sej hela jobbet. Nu visade väderrapporten att regnet skulle vara över dagen efter så vi hoppades på det bästa.
Vi fick en fin plats med utsikt över vattnet, precis vid trappen ner till badbryggan. När vi vaknade dagen därpå sken solen och vi hade en galet vacker frukostutsikt direkt på morgonen. Ett perfekt kontor för några dagar, ibland blir det lixom så himla bra.
Campingen är otroligt trivsam och välskött. Den är inte jättestor och blir därför direkt väldigt familjär. Både de som bor där som sk långliggare och värdparet är noga med att man har det bra och trivs. Jag fick tom hjälp att klippa luggen 🙂
Det är nästan så jag önskar att vi haft mer tid att utforska området. Vi fick ju se lite när vi filmade och fotade området, men här finns mycket mer att se och njuta av. Så vi kommer nog tillbaka.
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Jag lärde känna Åsa när vi båda fick barn ungefär samtidigt hösten 1993. Under småbarnsåren umgicks vi så gott som dagligen. Tills hon hade den dåliga smaken att flytta först typ 10 mil bort, sedan 20 mil till… Så oschysst!
Åsa är nog den person som känner mej allra bäst, förutom Martin såklart. Hon har känt mej under och igenom småbarnsåren, vi har gått igenom våra skilsmässor tillsammans och en massa annat. Trots avståndet håller vi såklart kontakten, även om den inte är daglig längre – inte ens en gång i veckan… men när vi hörs fortsätter vi bara där vi var senast.
Åsa och hennes familj har ett sommarhus i Stora Nitten i Dalarna, där har jag besökt henne en gång på 90-talet med barnen. Nu när vi åkte runt i närheten passade vi på att göra ett nytt besök. Den här gången var det inga barn med, däremot var hennes bror med sambo där. Så härliga och lättsamma människor allihop.
Alla utom Åsa jobbade, hon hade semester. Så det blev som ett slags arbetskollektiv där vi alla satt på olika ställen i huset och i husbilen och jobbade. Jag satt i vardagsrummet med Åsa, hon pysslade med sitt och jag med mitt. Jag fick faktiskt massor gjort. Två texter gick iväg till redaktören och två nya påbörjades.
När alla slutat jobba vid 17-taget åt vi gemensam middag och satt sedan länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Så härligt med människor som man kan prata med om precis allt!
Hela tre nätter blev det här, så länge brukar vi inte våldgästa någon. Men allt var så mysigt och problemfritt att det lixom bara blev så. Vi hade säkert kunna varit kvar längre om vi inte behövt ladda batterierna i bilen som kört slut eftersom vi fricampat så länge, och dessutom var inbokade på en camping som vi skulle fota.
Jag är så otroligt glad att jag har Åsa, hon är verkligen en pärla. Önskar bara att vi kunde ses lite oftare, men så länge hon vill vara kvar i mitt liv är jag nöjd 🙂
Än en gång blev det besök på en ny ställplats, den här gången var vi inte först – men det var inte långt ifrån. Ställplats Barken 1 i Dalarna hade haft öppet knappt en månad när vi var där.
Ett av målen med resan runt i Dalarna var att besöka den nya ställplatsen i Vad vid sjön Barken en bit från Smedjebacken. Här visste vi att det precis öppnat en ställplats och den ville vi såklart besöka för att göra ett reportage om.
Vi kom fram till en jättefin plats men otroligt utsikt över vattnet. Ni vet sådär fint så man inte vet vad man ska säga utan bara tittar och tittar och tittar. Och njuter.
Barken 1 är egentligen ett gammalt sågverk. Här finns fortfarande en av de större byggnaderna kvar och rälsen där man drog vagnarna med timmer. En plats med historia alltså. Sånt gillar jag!
Området är ganska stort, de nio platserna som finns just nu kommer att bli fler. Och det byggs även en vinterförvaring för husbilar, husvagnar och båtar. Om jag bodde i närheten och behövde ställa undan husbilen skulle jag definitivt kolla in detta alternativ.
Även om det inte är helt färdigt, det ska målas lite och så, så har ägarna verkligen satt sitt eget avtryck på platsen. Till att börja med har man sitt eget krypin med gräsmatta som är inhägnad med höga häckar. Det blir verkligen som ett litet rum, med magisk utsikt över vattnet. Här finns stora härliga blomarrangemang, där man bla kan plocka sina egna färska kryddor. Och en loppis som är full med spännande grejer.
Vi satt ute länge och läste och bara njöt av den fantastiska kvällen. Vem vill inte sitta ute med den här utsikten lixom? Att flytta ut kontoret var såklart självklart! Jag har sällan haft så fin arbetsplats 🙂
Området är inhägnat och låst, vilket såklart är en stor fördel för den som väljer att vinterförvara sitt fordon här – men området i sej är så lugnt att det egentligen inte behövs nu på sommaren. Här är helt tyst, total njutning. När vi var där var det dessutom helt vindstilla och inte en krusning på vattnet, det var helt magiskt!
Här finns tömning av både toa och gråvatten, samt påfyllning av dricksvatten. Det enda som fattas är toa och dusch. Alla har ju detta i bilen, men det är många som inte använder dem av olika anledning. I vår förra bil var duschen för liten för att Martin skulle få plats ordentligt och i den nya bilen är duschen trasig. Jag fattar varför man valt bort det, det blir ju lite extra jobb med städning och så – men tror ändå att det skulle vara uppskattat. Här planeras även för en liten kiosk, den som sköter den kanske skulle kunna städa ett par gånger om dagen. Med bara nio platser blir det nog inte så jättesmutsigt.
När vi ska kolla in en ställplats behöver vi minst två dagar. Då hinner vi kolla in allt, sova och upptäcka området. Men det avgörande är vädret, blir det dåligt väder kan vi varken fota eller filma – därför har vi dessutom galen koll på fyra olika väderappar. Det har hänt flera gånger att vi fått komma tillbaka för att fota en plats. Grådassiga och regniga bilder lockar lixom ingen att läsa vidare.
Tyvärr är inte allt riktigt klart för att ta bilder till tidningen, men de kan vi komma tillbaka och ta en annan gång – allt annat som vi behöver för att skriva en text har vi. Om ni vill se rörliga bilder från ställplatsen kan ni kika in på instagram @jikitaspåäventyr där finns en sk reel som visar allt. Inom kort kommer även en film på Youtube.
Vi flyttar gärna hit kontoret igen, det är ett som är säkert!
Något vi sett fram emot hela sommaren var ölprovningen som vi pratat om i typ två år. I Dalarna finns en av Sveriges få ölsommelierer, Micael Lysén. Honom lärde vi känna av en slump och han hängde på vår idé om en provning live på Youtube.
Frö två år sedan var vi på en grej i Dalarna, där vi fick testa isfiske och lite annat. Det var mitt i smällkalla vintern och rätt vad det var så kom det ut en man i läderförkläde och loafers på isen. Det var Micke, en av fem aktiva ölsommelierer i Sverige. Redan då pratade vi om att vi skulle ses igen och ha en ölprovning från husbilen. Det tog lite tid, men nu var det alltså dax.
Tillsammans med våra husbilskompisar Micke och Patric hade vi bestämt att vi skulle ses på First Camp Mellsta i Borlänge och ha provningen där. När vi kom dit hade de andra precis kommit, så vi kunde checka in samtidigt. Micke och Patric är nog mest kända för sitt galna barskåp, men också för sina tre små pälsbollar och för att de är så himla härliga. Vi är så glada att ha träffat dem och att vi får ingå i deras gemenskap.
Men det kom fler! Vi hade pushat lite för provningen i sociala medier och uppmanat folk att vara med online eller på plats. Så det kom faktiskt två ekipage till, Mia och Johnny och Maria och Pasi, så himla roligt. Vi hade träffat dem alla, men de hade inte träffat varandra. Det är en otrolig förmån att få tussa ihop nya bekantskaper.
Vi hade bokat in oss fredag-måndag, så skönt att stå still några dagar. Vi byter ju plats varje eller varannan dag, men nu skulle vi sova tre nätter på samma ställe. Två hela dagar tillsammans med roligt sällskap, dessutom. Vilken lyx!
Fredagen gick mest ut på att prata, dricka drinkar och bara mysa. Jag hängde mest hos hundarna, ska väl erkännas. Mina tre pälsbollskompisar Lisa, Joy och Colette. Det gäller att passa på när man väl träffas 🙂
På lördagen var det dax för provningen. Vädret var helt fantastiskt, så vi satt ute hela dagen och bestämde oss till slut för att ha provningen ute istället för inne i vår husbil. Så vi körde ut vännernas markis, de har en jättestor husbil – ni ser ju skillnaden på bilden här brevid. Deras husbil är ytterst, vår är nummer två 😛
Så dukade vi mellan våra bilar. Ett par bord, stolar och det vi skulle testa med deras husbil bakom ryggen. Här skulle vi sitta tillsammans med Micke (sommelieren) samt Patric och Micke, medan våra gäster satt framför oss. Datorn ställde vi mellan oss och vår ”publik”.
Vi testade fem olika öler, vi hade bett Micke plocka fram några roliga sorter som alltid finns på bolaget samt en alkoholfri. Dessa var Wisby Weisse, Wisby Pils, Carnegie Porter, Stigbergets Scanvinavia West Coast och Poppels alkoholfria Hoppy. Vi hade också slängt in en ”Svarte Petter”, som han inte visste något om och skulle testas blint. Det var en helt vanlig Mariestad, något som husbilsmänniskor ofta dricker. Micke lyckades nästintill gissade rätt. Helt otroligt!
Kl 17 körde vi igång och det blev både roligt och intresserat. Jag gillar inte öl särskilt mycket, men jag gillar provningar. Man lär sej alltid nåt och den här gången lärde jag mej massor om temperatur, humle, malt och mjöd. Jätteroligt!
Ni kan se hela provningen här:
Provningen tog ca 90 minuter, sen vinkade vi bye bye till vårt ölproffs. Så himla kul att det gick i lås! Jag tycker fortfarande inte om öl, men de andra fick nya favoriter.
Martin och jag pustade ut. Nöjda men lite trötta. Patric hade lite mer energi och ställde sej vid den stora grillpannan och började sno ihop vår middag. De hade fått renkött av en annan husbilskompis, Frekko, och skulle nu försöka göra en äkta souvas att bjuda oss på.
Det finns säkert en mängd olika versioner, men enkelt kan man säga att det är renkött, lök och potatis som steks ihop och till detta serveras några goda tillbehör. I vårt fall en röra med västerbottensost och en med lingon. Asså… det blev sååååå gott! Sådär så man slickar tallriken.
Återigen blev det en sen kväll. Slattarna från provningen dracks upp, samt lite annat smått och gott. Vi var både mätta och otörstiga när vi nöjda gick och la oss.
Sen var det roliga slut! På söndagen drog först Mia och Johnny iväg, sedan Maria och Pasi och sist Micke och Patric – samt nästa alla andra som också stått på campingen över helgen. Bara vi kvar…
Jag tränade och sen filmade vi campingen, tog våra bilder och satte oss sedan och jobbade. Hur roligt det än är med sällskap, så får vi inte särskilt mycket gjort – men det gör såklart inget. Men då får man desto mer att göra efteråt, så det blev några långa timmar vid datorn, men det regnade så det gjorde inte så mycket. Dröjer det lite mellan inläggen, fattar ni alltså varför. Då har vi träffat folk och haft lite annat för oss 🙂
Det blev en så otroligt rolig helg och särskilt roligt var det såklart att vi fick sällskap av fler. Man träffar så himla mycket härligt folk längs vägen. Några passerar bara förbi, medan andra fastnar i ens hjärta. Det är svårt att få nya vänner i vuxen ålder, men med en husbil finns det iaf en möjlighet. Å vi har haft lyckan att träffa så många fina människor. Jag är så tacksam.
Så var det dax att dra vidare igen. Martin har börjat jobba, så vi behöver el och bra uppkoppling, så det blev några dagar i Moraparken. Här stod vi fint vid vattnet på den jättestora campingen.
Vi jobbar ju även när vi är ute på rull, Martins tre veckors semester är slut och allt är som vanligt igen. Han går upp vid 5.30 och sätter sej och jobbar nästan direkt. Jag vaknar ett par timmar senare. När han börjar så tidigt kan han sluta vid 15-tiden, på så sätt kan vi göra det vi behöver även för andra uppdrag eller vårt eget nöje.
Vi kom till First Camp Moraparken redan på söndagen och fick en plats precis vid stranden. Våra närmaste grannar var ett par ekipage med glada unga norrmän i, de hade siktet mest inställt på fest och Classic Carweek. Vilket visade sej mest först natten, då jag gick ut och fräste strax efter 1 på natten. Sen var det hyfsat lugnt.
Campingen ligger nästan i centrum, det kanske 10 minuter att gå dit. Campingen är jättestor och tar betydligt längre tid att gå runt. Tror det tar ungefär lika lång tid att gå till receptionen som till centrum. Här finns ca 600 campingtomter, typ 100 stugor och 10 glampingtält. Allt ligger fint längs kanalen som faktiskt går runt campingen. En väldigt annorlunda grej är att Vasaloppsspåret går rätt igenom campingen. Här står man alltså perfekt om man vill se åkarna på nära håll, precis innan målgången.
Just den här veckan börjar faktiskt Moraveckan, då både cykelvasan och flera andra varianter av Vasaloppet går av stapeln. Vi åkte dock vidare innan allt började.
Medan Martin jobbade satt jag mest ute och läste. Jag plöjer en bokserie på nio böcker just nu och vill gärna läsa klart och hinna skriva om den innan veckan är slut. Så det blev mycket tid i min soffa. Men jag har faktiskt kommit igång med träningen också. Man blir rätt sporrad när man är på en camping med så många aktiviteter och aktiva människor. Så nu är jag igång igen med mina pass, månd – onsd- fred. Hejja mej!
Sista kvällen gick vi bort till VH restaurangen som ligger strax utanför campingem men ändå hör dit. Där finns även bowling och man kan ha konferenser för hela 1000 personer. Ett tips om ni planerar för det. Här kan man välja Black Rock, ett koncept som vi testat förrut och gillar. Man lagar helt enkelt sin egen mat, typ. Allt kommer in på en bricka, där även en upphettad sten ligger. På stenen tillagar man sedan det protein man valt, i mitt fall oxfile – Martin tog tonfisk + räkspett. Till detta väljer man även två såser och pommes, potatissallad eller friterad färskpotatis. Kul och jätte, jättegott!
Innan vi åkte vidare testade vi även hotellets frukostbuffé, för här finns även ett litet hotell. Såklart, höll jag på att skriva, här finns ju allt annat – så varför inte ett hotell lixom? Det är första gången vi äter frukostbuffé på väldigt länge, typ sedan vi var i Egypten. Så det kändes väldigt lyxigt att sätta sej ner och få välja mellan olika brödsorter, pålägg, flingor och frukt.
Självklart besökte vi lilla Mora, som är så fint. Vi skulle egentligen bara gå och handla, men passade på att titta runt lite också. På vägen mot centrum passerar man Zorngården och bara en liten bit bort finns målgången för Vasaloppet och Mora-Nisses lilla museum.
Det är så otroligt fint här och vi var väldigt nöjda med campingen. Särskilt solnedgångarna som vi bjöds på varje kväll. De var helt magiska. Hur många bilder kan man ta lixom. Sämre kan man ha det 😛
Nu har vi dragit vidare, men är så otroligt nöjda över dagarna vi fick i Mora och på Moraparken. En fin plats, fint område med natur och närheten till centrum och en himla trevlig personal. Vi kommer tillbaka!
23 juli har vi bröllopsdag, i år var det den åttonde i ordningen. Vi har faktiskt förlovningsdag samma datum, i år den nionde. Vi firar allt så mycket vi kan och på bröllopsdagen är vi larvigt romantiska 🙂
Klart man ska fira om man kan och en bröllopsdag ska såklart firas stort. Våra kompisar Helene och Krister (Beerggrens Bilbo) var återigen i närheten, så vi letade rätt på en camping där bägge kunde stå ett par dagar, bokade och möttes upp. Valet föll på Vansbro, där vi hittade en fin liten camping precis vid kanalen där Vansbrosimmet går av stapeln.
När man har bröllopsdag ska man väl vara lite extra omtänksamma tänker vi. Alltså passade jag på att tvätta allt vi hittills skitat ner och laddade skåpen med rena kläder igen. Medan Martin tömde vår toalett, som mest jag använder, en kärlekshandling som heter duga 🙂
Solen sken, så vi passade på att utforska närområdet lite direkt när vi kom. Vansbro är vansinnigt fint. Här flyter älven genom landskapet, det finns massor med bra promenadstråk och fina hus överallt. Trots semestertider och vackert väder var det dock nästan inget liv alls i stan. Lite konstigt tycker jag, för den här orten är värd att upptäckas.
Efter en stund i solen var det dax att svida om för att gå iväg och äta. Vi kollade in tripadvisor och hittade Selins som vi tyckte lät som ett bra alternativ. Där tog jag en pasta och Martin en hamburgare. Till detta blev det en cider för mej och en öl för maken. Allt var riktigt gott och vällagat!
Mätta och belåtna gick vi tillbaka till campingen och knäckte ett bubbel. Nu kanske ni tycker att man ska fira en bröllopsdag på egen hand, men våra kompisar förgyllde faktiskt dagen. De är toppen att ha med sej oavsett vad vi gör!
Det blev en väldigt härlig dag, på en mysig plats. Vansbro Camping är ännu en plats vi gärna återkommer till. Här kan man ju dessutom tvätta, vilket är ett stort plus!
Jag är verkligen gift med världens bästa man. Han är min bästa vän, min trygghet, mitt ankare, min guldkant. Att träffa någon sent i livet är en förmån, nu var vi iofs inte lastgamla – men ändå… han var 35 och jag 38. Vi hade faktiskt gett upp bägge två och accepterat att leva ensamma resten av livet. Dessutom hade vi känt varandra i hela sju år och inte haft en tanke på att det skulle kunna vara något annat än en vänskap. Det är 16,5 år sedan nu.
Varje bröllopsdag börjar alltid med att vi frågar chansen på varandra. Den som hinner först alltså. Så svarar den andra i bästa fall JA, då kör vi ett år till – detta JA får man inte ta tillbaka under året, utan man får vänta ett år tills det är dax att fråga igen. Om vi är knäppa? Såklart vi är. Båda två tack o lov 🙂
Så nu kör vi ett år till. Undrar var vi firar bröllopsdag nästa år och framförallt om två år – när det är dax att fira tio år som gifta. Såklart måste vi hitta på något speciellt då? Kanske köra bröllopsresan i repris? Två veckors kryssning på Medelhavet tackar jag inte nej till!
Vi håller oss kvar i Dalarna, tog oss faktiskt bara en mil – till Sundborn. Många pratar om Carl Larssongården, den ville vi såklart se.
Efter två dygn på camping var det dax för fricamping. 500 meter från Carl Larssons gård i Sundborn, finns en stor parkering där man får stå helt gratis över natten. Så det gjorde vi!
Det var såååå fint! Vi stod precis vid Sundbornån med vacker utsikt över vattnet. Medan Martin jobbade klart kollade jag området och fixade biljetter till rundvandring. Trädgården kan man se dygnet runt helt gratis, men vill man se insidan på huset krävs biljett.
Klockan 16 gick vi bort och några minuter senare började visningen. Så otroligt intressant! Jag är inte jätteintresserad av konst och kan inte särskilt mycket, men det var otroligt spännande ändå att höra Carl Larssons och familjen historia och se en del av ursprungsinredningen. Dessutom av en guide i tidsenlig klädsel. Tyvärr får man inte fota inne i huset, så ni får åka dit på eget besök.
Men i den vackra trädgården får man fota och det gjorde vi! En stor härlig trädgård, precis vid vattnet, men massor av blommor och några båtar. Man förstår var Carl Larsson fick sin inspiration ifrån och att han var väldigt mån om sin familj och väldigt barnkär.
Hans fru Karin var också konstnär och mycket av hennes alster finns inne i huset, men också som en liten utställning i närheten. Den hann vi dock inte med.
Jag måste verkligen rekommendera ett besök här och även på Hyttnäs som ligger brevid. Hela området är jättefint!
Vår norrlandstripp går vidare. I söndags lämnade vi Gävle och styrde Peppe mot Falun. Ett av målen var att besöka Koppargruvan, nu är det gjort!
Det blev sent i lördags, eller tidigt i söndags kanske man kan säga… Så det var tur att nästa etapp inte var så lång. Vid 10.30 väckte vi vår värd och sa bye bye, för den här gången. En dryg timma senare checkad vi in på First Camp Lugnet – Falun. Vi åt lunch och jag hann ta en liten tupplur innan vi blev upphämtade av kompisar.
Å och K bor egentligen i Jönköping, men har sommarhus i Dalarna. Vi ses alldeles för sällan, så de bestämde sej för att hänga med oss till Falu Koppargruva. Av oss fyra var det bara jag som hade varit där förut. Och jag ser det gärna igen!
När man går på tur i gruvan får man första ta på sej hjälm och regncape. Sen går man ner i gruvan i etapper och stannar där det finns något extra intressant att se eller guiden vill berätta lite särskilt om. Såklart får man veta en massa om gruvans historia, hur den upptäcktes och hur det var att arbeta i den. Men också om gruvindustrin genom åren och lite annat.
Det är lite kyligt ner i gruvan, ca 5 grader året om, och lite blött. Men det är inte trångt, mörkt eller läskigt som en del verkar tro. Inte alls klaustrofobisk heller. Jag kan gå rak på alla ställen utom ett, Martin fick huka sej lite. Numera finns el i gruvan och lampor överallt. Med detta sagt finns alltså inga ursäkter att inte gå ner.
Det är jätteintressant, tycker iaf jag, annars hade jag ju inte velat se det igen och heller inte rekommenderat det för andra. Rundturen tar knappt en timma och man får se de mest intressanta delarna. Bla väggen där flera kungligheter skrivit in sina namn i guld.
Men även ovan jord är det intressant. Här finns bla ett museum, som är kanon om man har barn. I två olika hus kan man se hur familjen Eriksson, levde på sent 1800-tal och i mitten av 1900-talet. Här finns också små butiker, caféer, en restaurang och en massa annat. Det går även ett litet tåg med guide runt en del av området. Har man husbil kan man faktiskt stå på parkeringen utanför någon natt mot en avgift.
Ja, jag tycker sånt här är så kul och åker gärna dit igen!
Ni som hängt här ett tag vet vad jag tycker om vintern. Den är fin på bild, är nog det snällaste jag kan säga. Sanningen är att jag avskyr den. Ändå tackade vi ja, när vi blev erbjudna en helg i Dalarna mitt i smällkalla vintern… Va hände lixom?
Isfiske, matlagning och ölprovning utomhus, lattja med snöskoter och nya bekantskaper. Vem kan tacka nej till det? Trots snö och kyla var vi såklart tvungna att tacka ja. Vi beställde solsken och drog iväg. Bilen är på verkstan så det blev att åka tåg, det går ju bra det med.
I lördags vaknade vi tidigt, gick en kort bit och kördes med skoter resten av vägen. Redan 6.30 kom vi fram till färdig eld, te och frukost. Massor med små hål var uppborrade och fiskespöna stod riggade. Solen gick upp medan vi åt, lärde känna de andra och väntade på första nappet.
Niklas, Marcus och Alex från Eagle Fishing höll koll på spöna samtidigt som de berättade allt vi behövde veta om fiske och specifikt isfiske. Alla tre älskar allt med fiske, de tävlar och har det i blodet. Det var faktiskt tävling under dagen också, så varje fisk mättes och rapporterades in till tävlingen. Jag tror det blev en tredjeplats till slut.
Marcus gav oss varsitt pimpelspö, instruerade oss och svarade på alla våra hundra frågor om tillstånd, fiskekort, varför man slänger tillbaka fisken när man tävlar mm mm. Allt kommer på film inom kort, jätteintressant faktiskt. Trots sina 21 år visste han lika mycket som en gammal fiskegubbe. Vi lärde oss massor 🙂
Solen gick upp strax efter 7 och någon halvtimma senare fick vi första nappet. En fin gädda som gänget skulle leda tävlingen med en stund iaf. Strax blev himlen klarblå och snön gnistrade vackert av solen och gjorde varenda bild perfekt. Någon timma senare började solen faktiskt värma också. Så ska en vinterdag vara, då kan även jag uppskatta den faktiskt.
Niklas drog iväg med skotern och kom tillbaka med en sommelier. Vi skulle ha ölprovning ute på isen, hur häftigt var inte det! Jag har inte lärt mej att tycka om öl än, men tycker provningar är roligt. Efter några gånger upptäcker man vad det är man inte gillar och kan på så sätt hitta det man faktiskt tycker är helt ok. I mitt fall ska det vara en ljus öl, det funkar.
Den här gången fick vi prova två ljusa och två mörka, vi fick också veta mer om malt, humle och en massa annat. Jättespännande. Vi kommer i bästa fall att träffa Micael (sommelieren) igen i sommar och köra en provning live på youtube. Det blir kanonroligt!
David är kock och var även vår eldmästare. Han började med lunchen redan tidigt på förmiddagen genom att förbereda en bas till en soppa. I flera timmar puttrade olika rotfrukter i en panna över elden och när det närmades sej lunch fylldes grytan på med tomater och fisk. Tillsammans med en tryffelsås blev det gudomligt gott! Det blev minst två portioner för oss alla, jag vet någon som tog tre också 😛
Spöna kollades hela tiden, men det nappade rätt dåligt. Martin och jag pimplade lite då och då, det gick typ ännu sämre… men jag gillar faktiskt att fiska, trot eller ej. Det är en härlig form av meditation och väldigt avstressande. Jag föredrar dock en varm sommardag sittande i en roddbåt eller på en brygga.
På eftermiddagen fick vi leka lite med snöskotern och testa att köra själva. Jag har bara åkt skoter som skadad, nerför Åreskutan efter en olycka. Det här var en mycket roligare åktur. Bland det roligaste jag gjort är att köra hovercraft, detta var nästan lika kul. Mina armar är dock alldeles för korta för skoter också (precis som jag upptäckte när jag körde hovercraft), jag når inte riktigt när jag ska svänga.
Vid 15-tiden började det blåsa lite, då ansåg vi att det var dax att avsluta dagen. Så vi tog en härlig promenad tillbaka över isen, medan de andra fiskade klart. För att vara is, vinter och snö var det en helt ok dag. Mer än ok faktiskt 🙂
Sen var det meningen att vi skulle laga middag och äta tillsammans, men det blev inte så. Vi skulle även hitta på saker på söndagen, men det hände saker som gjorde att vi beslutade oss för att åka hem. Problemet var att vi var gäster i ett hus i skogen och knappt visste var vi var. Ingen bil och 8 km till tågstationen… jaja, det var bara att börja gå.
Vi gillar att gå, 8 km är vanligtvis inget problem. Men med ganska tung packning och isvägar skulle det bli lite jobbigt faktiskt. Vi började gå 6.30 och hade sällskap av en fantastisk soluppgång, två timmar senare nådde vi stationen med alla ben i behåll trots galet underlag. Varför det blev som det blev och vad som ändrade alla planer, tänker jag inte svara på, det behåller vi för oss själva.
Vinter kan alltså vara helt ok, en dag var tionde år typ, men vi föredrar sol och värme. Å det kan vara så att vi får ordentlig värme om bara några veckor. Berättar mer när jag vet mer 🙂
