Jag gillar godis, särskilt lakrits. En favorit är Tupla Liqourice som är rätt svår att få tag på. Cloetta har den och ställplatsen vi stod på under påsken var nästan granne med deras fabriksförsäljning. Oj oj oj… Ni fattar va?
Den som hängt med här på bloggen vet att jag älskar lakrits. När Lakritsfestivalen hade ambassadörer var jag en av dem. Jag är en riktig nörd och smakar alla nyheter jag kan komma över. Choklad med lakrits är en stor favorit, gärna såna där olika kulor som många numera tillverkar och lägger i burk. Men jag är faktiskt en riktig godisråtta även när det gäller annat godis, gärna surt och syrligt 🙂
Ställplatsen i Malfors ligger väldigt fint vid Göta Kanal, men den ligger dessutom bara 10 minuter från Cloetta och deras fabriksförsäljning. Det fick vi veta först när vi stått där någon dag, vilken otur… eller nåt… På långfredagen gick förmiddagspromenaden, först till posten för att lägga på några beställd kokböcker (finns ett fåtal kvar om ni skyndar er), sen fortsatte vi till Cloetta. Snacka om att komma till godishimlen!
Man vet att man kommit rätt när man möts av en gigantisk rosa Ahlgrens Bil utanför entrén. Butiken är inte jättestor, men man har definitivt packat in så mycket det går. Och det är bra priser! Alldeles för bra… Den där Tuplan som jag nämnde kostar runt 13 kr hemma på Ica Maxi, här kostade den 8 kr och fanns dessutom i flera roliga smaker som jag inte sett förut. Självklart köpte vi ett gäng, så bra att ha i husbilen eftersom det är två bitar i varje förpackning. Jodå, Martin får smaka. Oftast 😀
Vi hittade inte någon ny lakrits, men laddade med det vi ”behövde”. Något som går i parti och minut här hemma är Läkerol, den är ju sockerfri och äts som godis. Jag köper saltlakrits och hallon/lakrits och blandar dem, så har jag en mixad förpackning i bilen och hemma vid datorn. Perfekt enligt mej!
Det blev även några presenter av ”merchen” som fanns där. Alltså olika grejer som tröjor, väskor, strumpor mm med Polly, Ahlgrens bilar, Kexchoklad mm. Roliga presenter som är lätt att ta med i husbilen. Här fanns också varor som är defekta till väldigt lågt pris, så det blev lite sånt också förstås. Alldeles för många pengar senare gick vi tillbaka med våra fynd till bilen. Vi har faktiskt knappt öppnat något trots att det gått några dagar. Hejja oss lixom 😛
Nu vet ni var ni ska åka för att hamna att godishimlen. I lilla Ljungsbro (Malfors) utanför Linköping, leta rätt på Hemköp, så ligger det några minuter bort. De borde nästan döpa om staden till Cloetta, ALLT handlar om detta; vägnamnen, företagen, byggnaderna mm. Det går inte att missa helt enkelt.
Vi hade redan innan påsk sagt att vi inte skulle äta någon påskmat. När vi tvingades byta ställplats åkte vi förbi Brunneby och råkade bara trilla på en hel påskbuffé 😛
Vad är egentligen påskmat? Jag påstår att det är precis samma sak som julmat, men med lite mer ägg. En påskbuffé är ju väldigt lik en julbuffé. Plockar man sedan bort en del och ställer det godaste på bordet, då blev det helt plötsligt ett midsommarbord. Väldigt förenklat, men lite så är det tycker jag. Jag har inget emot vare sej jul- eller påskmat, men i år skulle vi inte ha någon. Trodde vi…
När vi skulle byta ställplats passerade vi Brunneby Musteri där vännerna Berggrens brukar stanna och handla. Där finns en fin liten gårdsbutik med allt möjligt ät- och drickbart. Vi gick in och plockade på oss några gobitar.
Det närmade sej lunch, så vi bestämde oss för att äta i deras restaurang. Vi hade ingen tanke på att det var påskafton. 199 kr för en buffé är väl ok, det vara bara det att på kvittot stod det 429 x 2… ops. Vi hade tydligen betalat för påskbuffén.
Jaja, det var väl menat att bli så då. Så vi slog oss ner och och tog för oss av den framdukade maten. Allt var väldigt fräsch och gott och mätta blev vi. Flera olika sorters sill, kallskuret, Janssons, köttbullar och prinskorv och flera härliga efterrätter samt skumpåskharar. Det var ju inte riktigt vad vi hade planerat, men gott. Taco som var planerad till middag fick skjutas upp en dag, till middag orkade vi typ ingenting.
Det blev alltså påskmat ändå, trots att vi redan från börjar sagt att det inte skulle bli någon. Så det kan bli. Gott var det!
Det är sällan våra resor går helt smärtfritt och utan problem. Så blev det såklart inte den här gången heller, men allt startade väldigt bra.
Vi kom fram till ställplatsen i Malfors som planerat och fram till dag två gick allt bra. Trasslet började när vi skulle duscha, helt plötsligt var servicehuset låst. Ajdå… vi kan duscha i husbilen, men då måste man planera för detta genom att fylla tillräckligt med vatten.
Snart visade det sej att även toan var låst och vi har såklart toa i husbilen, men den blir snabbt full. Vi har en extra kassett men den var kvar hemma, servicehuset skulle ju vara öppet. Finns det toatömning är det ju ingen fara, men i Malfors finns inte det.
Där stod vi alltså, oduschade och snart med full toa. Vad göra? Platsen var betald hela helgen och vi ville ju stå här. Hmmm… nödlösningen blev att leta rätt på en ställplats i närheten som var hyfsat billig där det fanns både dusch, tömning och påfyllning. Så på lördagen åkte vi från Malfors till Motala för att duscha mm. Sen åkte vi tillbaka på söndagen, nyduschade, med tömd toa och full vattentank.
Var det värt 285 spänn? Absolut! Men vi hade gärna sluppit krånglet. Dessutom fick vi ju se hur ställplatsen vid Motala Vätterfiskeklubb såg ut 🙂
Det är lite knepigt på försäsong när ställplatserna är öppna, men vissa servicehus fortfarande är stängda. Särskilt när det inte står tydligt när dessa öppnas. Alla som stod på ställplatsen hade fått olika besked, några hade betalat fullt pris och fått veta att servicehuset skulle vara öppet från 16 april, andra hade betala priset för lågsäsong och fått veta att servicehuset öppnade 1 april. Personer vi frågade på plats sa 1 maj… men det var ju öppet när vi kom och låstes medan vi var där. Beskeden har varit väldigt olika.
Vi trodde allt skulle vara öppet och hade packat för det vi trodde vi visste, att vi kunde använda toa och dusch alltså. Men så var det alltså inte… så otroligt irriterade. Men problem är ju till för att lösas och det gjorde vi.
Förra veckan drog vi ut med husbilen igen. Vi hade bokat plats vid Göta Kanal och lyckade iaf få en dag med fint väder. När man packar för långtur i Sverige på våren blir det både långkalsonger och bikini 🙂
I onsdags packade jag bilen, medan Martin jobbade halvdag. Efter lunch fixade han det sista med bilen, medan jag gjord detsamma inne i huset. Vid 14-tiden drog vi äntligen iväg och ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på ställplatsen i Malfors i Ljungsbro, en bit från Linköping. Här fick vi en plats med utsikt över Göta Kanal. Det här skulle ju bli himla bra!
Vi installerade oss, åt middag och tog en promenad. Vi hittade ett perfekt rundvarv längs kanalen, som vi gick säkert 7-8 gånger under helgen. 3 kilometer och ca 5000 steg, så himla bra. Vi lyckades faktiskt få till både en morgon- och en kvällspromenad nästan varje dag. Så jäkla bra!
På torsdagen vaknade vi till en sol som kämpade för att tränga genom molnen och efter lunch lyckades den. Ungefär samtidigt som himlen sprack upp körde våra kompisar Berggrens in genom grindarna. Vi packade snabbt ut bord och stolar och satt sedan i solen resten av dagen. ”Gubbarna” satte ihop vår nya grill och testade den sedan genom att fixa en god grillmiddag till oss.
En händelse trasslade till vårt liv lite, det ska jag berätta om i nästa inlägg…
Vi hade inga planer på att fira traditionell påsk, bara ta det lugnt, ta hand om oss och komma ikapp lite. Så det blev alltså en massa promenader och även en del jobb. Medan Berggrens jobbade på med sitt, satt vi med vårt. Vi lyckades få iväg två texter till vår redaktör och en presentation till Elmia om oss och vårt föredrag som vi ska hålla på Husbilsmässan i september. Nu ska vi bara börja skriva på föredraget också…
Varje gång vi får iväg ett par texter är vi så jäkla nöjda, det känns så himla skönt. Ändå borde det ju inte vara någon större grej, det är ju ett jobb. Ändå är det så. Vi kämpar på med de där texterna och är så nöjda varje gång vi skickat iväg dem. Vi hade ju åtta texter beställda i år och tyckte det var lugnt. När redaktören ringde för några veckor sedan och sa att vår kollega slutat hade vi helt plötsligt 16 texter att skriva och hade inte ens börjat. Nu har vi alltså ”bara” 14 kvar… 😛
Så helgen rullade på och snart var det dax att säga bye bye till våra vänner och köra åt varsitt håll. Medan Berggrens åker hem och jobbar några dagar, rullar vi långsamt vidare mot Hjo där vi ska ha stor husbilsträff om någon vecka. På vägen besöker vi olika platser som vi hoppas kunna skriva om, filma och ta bilder av. Första stoppet blir i Askersund där vi står tills på onsdag.
Vi trivdes väldigt bra på ställplatsen i Malfors där man stod fint vid kanalen. Vi kommer absolut tillbaka för att göra ett reportage när vi det är lite mer liv och rörelse där. Det blev en väldigt opåskig påsk, helt i vår smak. Men med ett par oväntade inslag – som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Vi är väl medvetna om att de flesta med husbil åker iväg direkt efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka hem på söndagen. Nu är ju vi lite bortskämda och tycker att det är för kort. Oftast kan vi vara borta lite längre, det hade vi äntligen tid med förra helgen 🙂
När vår husbilskompis Maria frågade vad vi hade för planer sista helgen i mars, funderade vi någon sekund och bestämde oss sedan för att åka till Femöre i Oxelösund den helgen. Där är 10-12 platser och mysigt att stå i hamnen, med en liten restaurang och bra promenadstråk. Maria har hund och vi gillar att gå, så det var ett bra ställe att träffas på. Vi sa såklart till våra vänner Helene och Krister (Berggrens_Bilbo) också, de hänger nästan alltid glatt med på det mesta.
Äntligen fick vi en riktig långhelg. Vi drog iväg på torsdagen, då var vi nästan ensamma i hamnen i Femöre. Det var soligt och fint, men lite kallt och blåsigt – vi försökte sitta ute, men det var inte särskilt skönt. På fredagen började husbilarna rulla in, fler och fler… Maria dök upp strax efter lunch och fick plats brevid oss. Sen började det bli fullt, vi funderade på nödlösningar om det skulle vara fullt när Berggrens kom. Men de lyckades sladda in på sista platsen.
Helgen bestod sedan mest av promenader, god mat, hundmys, härliga samtal och massor med skratt. Det mest överraskande var att äldste sonen och mina föräldrar kom och hälsade vi. Då passade vi på att äta lunch på Sailor, restaurangen vid ställplatsen som bjuder på väldigt god mat. Hade vi kunnat hade vi suttit ute, men det var för blåsigt.
Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, så vi hade en del att smälta. Hjärnan har gått på högvarv, men bara med roliga saker. Ska berätta mer i ett annat inlägg om detta, det är för mycket att ta nu.
Vi körde en live på Youtube där vi berättade om en del, den kan ni se här:
Det blev en väldigt fin helg. När de andra åkte hem på söndagen var vi nästan ensamma kvar, precis om när vi kom på torsdagen. Då passade vi på att jobba lite och förbereda för texter som ska skrivas. Så brukar söndagkvällarna se ut när vi är ute och åker. På måndagen tog jag lite sovmorgon, medan Martin jobbade – sen åkte vi hem igen. Lika tråkigt varje gång. Guuud som jag längtar tills vi bor helt i husbilen!
Vi hade iaf en kanonhelg med så pass bra väder att vinterfiltarna/draperiet som vi har som extra isolering under vintern är borta. Likaså bubbelplasten innanför takluckorna. Vi har JÄTTESTORA takluckor, säkert 3-4 kvm. Där blir det såklart lite kallt på vintern, därför la vi bubbelplats mellan själva luckan och solskyddet i höstas. Det isolerade väldigt bra, men blir lite mörkt inne i bilen. Nu behövs de inte längre, äntligen har vi ljust igen. Nu är det alltså vår på riktigt 🙂
Här ser ni film från helgen:
Nästa helg ska vi fixa med bokföring, deklarationer och jobb. Jag fixar hemma för fullt, för sen drar vi iväg på årets första riktiga långresa. Det blir en påsk längs Göta Kanal, sen tar vi oss långsamt mot Hjo där vi ska ha årets Husbilsträff över valborg.
Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!
Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.
Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂
Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.
Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.
Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.
När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.
Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…
På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.
Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.
Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.
V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.
Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.
Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…
Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr
Vi blir inte ofta bjudna på middag, därför är det extra roligt och känns lyxigt när det väl blir. Å så blev det på Nationaldagen. Trevligt och gott!
Eftersom vi var på boksläpp till sent på onsdagen, kom vi inte iväg jättetidigt på torsdagen. Vi hade iofs ingen tid att passa, men det är alltid skönt att komma på plats och ”bo” in sej. Allt vi gjorde förra helgen var dessutom jobb, så det var lite planering för att få ihop allt.
Vi har fått beställning av texter och då krävs det bilder, en av texterna är om Jogersö Eco Camp i Oxelösund. Här bodde vi första sommaren med husbil, för tre år sedan alltså. Vi trivdes bra och hade inget emot att komma tillbaka. Här träffade vi dessutom Lotta och Christer, samt deras fina pälsboll Fudgie när vi var här första gången. Så när vi skulle hit igen, sa vi till både dem och våra vänner Helene och Krister att de gärna fick göra oss sällskap. Så när vi väl körde in på campingen hade vi välkomstkommitté. Så himla mysigt!
Eftersom solen sken när vi kom var det bara att sätta igång och jobba direkt. Man vet ju aldrig hur länge det är bra fotoväder lixom… så vi tog våra bilder och passade även på att göra en film om campingen när vi ändå var där.
Sen blev det en skön promenad tillsammans med alla två- och fyrbeningar. Jogersö ligger så fint vid vattnet, här finns massor med bra promenadstråk. De hann vi inte utforska så mycket den här gången, men det kommer fler tillfällen.
När vi satt och småsov i soffan kom Lotta och frågade om vi ville komma på middag hos dem. Det ville vi såklart! Blir man bjuden på middag tackar man inte nej. Så vi tog varsin stol under armen och en dunk vin och gick iväg. Där stod Christer vid den stora stekpannan och fixade paella åt oss allihop, sådär riktigt gyllengul och fin. Den mannen kan laga mat! Helene hade gjort lite gott till förrätt. Allt var så jäkla gott att vi allihop tog två gånger 🙂
Sen satt vi och pratade utanför deras husbil, tills jag inte klarade kylan längre. Jag var trött sedan dagen innan och min kropp klarar inte väderomslag, så när värken blev för jobbig var det dax för den här damen att ta kväll. Men jag var nöjd, jag hade fått en massa hundgos och somnade gott.
Jag sover så himla bra i husbilen. I vår nya bil ännu bättre än den gamla, det där att ha ett ”riktigt” sovrum är inte dumt alls. Det är lite lättare att bara kliva ur sängen på natten, om jag behöver, än att ta sej upp och ner för en stege som jag gjorde förut. Så även om sängen nu är lite smalare, är den ändå bekvämare. Vi trivs så himla bra i Ralle!
Morgonen efter skulle vi iväg hyfsat tidigt för att köra den där carten, som jag skrev om igår. Så det blev ett snabbt avsked av Lotta och Christer, Helene och Krister skulle vi träffa redan på kvällen igen. Vi skulle ut på nytt uppdrag och de hängde på då också. Kul kul.
På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.
Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.
Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.
Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.
Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.
När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.
När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.
Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.
Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!
Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂
Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!
Så vaknade vi upp i fina Söderköping, det var dax att åka hem… sådärkul… så vi drog ut på det så mycket vi kunde genom att hälsa på hos lite roliga människor på vägen. Rosenserien och Nammi – hudvård och godis – en helt ok kombo 🙂
Bara några minuter från ställplatsen i Valdemarsvik, på vägen faktiskt, ligger Rosenseriens huvudkontor och en liten tillhörande butik. Här styr Carina och Jerker över sitt företag med säker hand, sedan 40 år tillbaka. Eller… De har såklart inte drivit företaget så länge, men Rosenserien fyller så mycket i år.
Jag fick höra talas om dem för kanske 10-15 år sedan och testade produkterna första gången på en skönhetsmässa som heter Stockholm Beautyweek. Den går faktiskt av stapeln nästa vecka!
När Tony Irving utvecklade sin herrserie Sweden Eco, var det i samarbete med Rosenserien. Så man kan nog säga att även om jag kände till Carina, så var det Tony som var länken till att vi lärde känna varandra lite mer. Vi har kört förbi Valdemarsvik så många gånger, men inte lyckats ses. Den här gången var det dax!
Väl där störde vi Jerker i gräsklippningen och Carina i de dagliga arbetet, men de visade oss runt och bjöd på fika. Så himla kul! Roligt att få se deras vardag, även om de mest verkar åka runt på en massa mässor och event 😛
Sen kan man ju tro att vi åkte hem, men det gjorde vi såklart inte. Precis vid vägen i Söderköping ligger nämligen Nammi – Isländsk Lakrits. Här är det Pelle och Teresa som bestämmer och dem har jag träffat på mängder med lakritsfestivaler och andra event. Butiken i Söderköping öppnade under pandemin och vi har varit på väg hit flera gånger. Nu var det dax. Å då var det stängt!!!
Men det stod en cykel utanför, så vi skrev på messenger och fick snabbt svar att vi skulle komma in ändå. Är dörren olåst så är det ok att komma in och handla – så nu vet ni det 🙂
Vi blev visade runt, fick veta allt om nyheter, historia och en massa annat. Det blev några smakprover också såklart. Sen gick vi därifrån med famnen full med lakrits. Snacka om att komma till himlen! Gillar ni lakrits så måste ni åka förbi här, här finns hur mycket gott som helst!
Men sen åkte vi faktiskt hem, packade ur bilen, körde igång tvätten och kollapsade. 18 dagar på rull. Nu skulle träffen summeras, ett avslut skulle spelas in och en massa filmer skulle redigeras. Och blogginlägg ska skrivas, ni ser ju hur det går med det… vi kom hem förra måndagen…
Jaja, inlägg kommer när det finns lust och tid. Jag har massor att berätta, så ge inte upp på mej 😛
Så var det dax att lämna Öland efter en fantastisk husbilsträff på Böda. En vecka tillsammans med människor som man aldrig träffat förr, mer än ett några stycken iaf. Som ett väldigt stort vuxenkollo 🙂
Vi tog det väldigt lugnt när vi packade ihop oss. Många hann åka innan oss, så vi kramades och vinkade – till bil efter bil, som åkte iväg. Sen var det vår tur. Vi hade redan bestämt att vi bara skulle åka en liten bit på väg, det var ju söndag efter långhelg och skulle förmodligen vara stopp hela vägen från Söderköping och hem till Tumba. Så vi siktade på Valdemarsvik och när vi sa detta till vännerna Berggrens, så hängde de på. Kul kul!
Vi åkte genom ett grönt Öland med gula rapsfält som kantade vägen nästan hela vägen ner till bron. Det var tid för lunch, så vi stannade till på Arontorp för en sista kroppkakslunch. Vi kommer nog inte över bron något mer i år, så det gäller att passa på. Äldste sonen och hans flickvän hade också varit på Öland under helgen, så vi mötte upp dem och åt tillsammans allihop. Sen tuffade vi vidare.
Vi fick höra att våra andra husbilskompisar Siv och Ove skulle möta upp ytterligare husbilsåkare som vi var nyfikna på och haft kontakt med via sociala medier. Så vi försökte få allihop att komma till Valdemarsvik, det skulle ju vara ett gyllene tillfälle att träffa Herr och Fru Frekko från Lappland som åker runt i södra Sverige just nu. Inte så lätt att fixa en date på annat sätt när det är så långt mellan oss.
En del ställplatser går att boka, vi trodde det skulle vara lugnt en söndagkväll, men bokade till slut ändå. Det var nästan fullt! Så det var med lite nervositet som vi väntade besked från de andra… skulle det finnas plats om de fick för sej att komma dit?
Vi och Berggrens installerade oss iaf och då ser vi att ytterligare tre bilar är här från Husbilsträffen. Så lustigt! Senare kom även Siv och Ove som seglade in på sista lediga platsen, tyvärr fastande Frekko på annan ort tills vidare. Men det blev alltså en liten spontan efterträff där på ställplatsen i Valdemarsvik. Så himla roligt!
När vi vaknade på måndagen hade Berggrens redan åkt iväg, de skulle ju jobba till skillnad från oss andra. Vi tog det rätt lugnt och hann prata med de andra, innan vi bröt upp och körde hela fem minuter. Vad vi gjorde och vilka vi åkte till, berättar jag i nästan inlägg, men man ska ju inte skynda sej hem om man kan vara ute några timmar till 🙂
Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.
Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.
I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂
Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.
Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!
Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!
När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.
På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!
Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.
VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂
Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.
Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.
Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…
Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.
Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.
Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.
På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.
Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.
Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛
Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.
Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!
Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!
Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.
Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!
Efter en väldigt sen fredagkväll, var vi ändå på fötterna tidigt på lördagen. Vi skulle nämligen på filmpremiär, på Kolmården! Det låter kanske inte helt logiskt, men när det är en Bamsefilm, så är det ju faktiskt inte ett dugg konstigt.
Dagen började alltså med två timmar i buss genom ett vintrigt Sörmland. Efter alldeles för lite sömn var vi rätt trötta, så det var skönt att sitta på bussen och tvingas ta det lugnt. Hotellet hade inte frukostservering, så vi hade köpt med oss mackor och åt på vägen.
Väl framme var röda mattan på plats med den obligatoriska fotograferingen. Bland de 700 gästerna fanns bla Johan Glans, som gör rösten till Lille Skutt och Görel Crona som gör rösten till spindeln. Andra röster är bla Rolf Lassgård och Carl Bildt, men de var inte där.
Bamse, Brummelina och Lille Skutt minglade runt bland gäster och det var många som ville fotograferas med dem. De ser ju rätt kramgoa ut, eller hur?
Innan det var dax att se filmen fick vi lunch på Vildmarkshotellet, Farmors Köttbullar såklart. Mätta och belåtna gick vi sedan den korta biten upp till delfinariet där vi skulle se filmen. En kort bit, men jäklar vilken backe det är upp på berget. Kön av gäster ringlade sej långsamt upp genom skogen.
Väl inne var det uppdukat med en riktigt härlig buffé, med cupcakes, klubbor, morotskaka och en massa annat. Allt så otroligt fint, klubborna var faktiskt dekorerade för hand! Allt dessutom jätte, jättegott!
När alla var på plats fick vi först en kort presentation av delfinerna och sedan körde filmen igång. Förmodligen världens första premiär med delfiner i publiken. De lekte medan vi tittade på filmen, då och då flög en boll upp på läktaren.
Bamse och världens minsta äventyr handlar om Nalle-Maja som får i sig Skalmans XYZ-saft och blir pytteliten. Så liten att en normalstor spindel blir gigantiskt och en gräsmatta blir som en djungel. Nalle-Maja gör allt för att synas, men det är inte så lätt när man är liten som en myra. De små tyckte att filmen var väldigt spännande och satt som små ljus, förutom några av de minsta som tog en liten tupplur i det behagligt varma delfinariet.
Efter filmen var det dax att lämna den behagliga värmen och ge sej ut på upptäcktsfärd i parken. Samma dag öppnade Kolmården sin Sagojul, en vintervärld med massor av tomtar kan man nog säga. Det var svinkallt, så vi skyndade genom parken för att inte frysa ihjäl på vägen. Problemet med Kolmården är att det finns väldigt få ställen att värma sej. Alltså sådär verkligen kunna sitta ner och ta av sej ytterkläderna. Det är egentligen bara Vildmarkshotellet det funkar på och det ligger ganska långt bort från området där huvudattraktionerna är. Men det finns ett par tält med infravärme, där satte vi oss ett par gånger och tinade upp.
Här finns massor att se, särskilt för de mindre. Det är inte så många djur vakna, men tigrarna visade sej iaf. I övrigt finns det en massa mysiga och fina fotomiljöer, för den som gillar sånt. Så det blev lite bilder 🙂
Vi hade iaf en trevlig, men kall, dag. Med söt film och fin park. Ni som har små barn ska absolut se filmen och ni som vill ha en kul dag ihop med barnbarnen ska absolut åka till Kolmården. Men gör det helst efter lunch, så mörkret hinner lägga sej medan ni går runt.
Åker ni med husbil finns First Camp alldeles i närheten, tror att det är öppet även på vintern. Annars finns ett reservat i närheten, där man kan fricampa på parkeringen. Det gjorde vi förra hösten.
Nu är det nog slut på vinteraktiviteter för vår del, iaf för i år, vi gillar ju egentligen inte sånt 😛
Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.
Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.
De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.
Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.
På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…
Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!
När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.
Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.
Bilder lånade av Jenny
När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!
Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.
Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂
På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…
På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!
Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂
När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!
När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.
Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.
