östergötland -

Vi bjöds på Nationaldagsmiddag

juni 14, 2024 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi blir inte ofta bjudna på middag, därför är det extra roligt och känns lyxigt när det väl blir. Å så blev det på Nationaldagen. Trevligt och gott!

Eftersom vi var på boksläpp till sent på onsdagen, kom vi inte iväg jättetidigt på torsdagen. Vi hade iofs ingen tid att passa, men det är alltid skönt att komma på plats och ”bo” in sej. Allt vi gjorde förra helgen var dessutom jobb, så det var lite planering för att få ihop allt.

Vi har fått beställning av texter och då krävs det bilder, en av texterna är om Jogersö Eco Camp i Oxelösund. Här bodde vi första sommaren med husbil, för tre år sedan alltså. Vi trivdes bra och hade inget emot att komma tillbaka. Här träffade vi dessutom Lotta och Christer, samt deras fina pälsboll Fudgie när vi var här första gången. Så när vi skulle hit igen, sa vi till både dem och våra vänner Helene och Krister att de gärna fick göra oss sällskap. Så när vi väl körde in på campingen hade vi välkomstkommitté. Så himla mysigt!

Eftersom solen sken när vi kom var det bara att sätta igång och jobba direkt. Man vet ju aldrig hur länge det är bra fotoväder lixom… så vi tog våra bilder och passade även på att göra en film om campingen när vi ändå var där.

Sen blev det en skön promenad tillsammans med alla två- och fyrbeningar. Jogersö ligger så fint vid vattnet, här finns massor med bra promenadstråk. De hann vi inte utforska så mycket den här gången, men det kommer fler tillfällen.

När vi satt och småsov i soffan kom Lotta och frågade om vi ville komma på middag hos dem. Det ville vi såklart! Blir man bjuden på middag tackar man inte nej. Så vi tog varsin stol under armen och en dunk vin och gick iväg. Där stod Christer vid den stora stekpannan och fixade paella åt oss allihop, sådär riktigt gyllengul och fin. Den mannen kan laga mat! Helene hade gjort lite gott till förrätt. Allt var så jäkla gott att vi allihop tog två gånger 🙂

Sen satt vi och pratade utanför deras husbil, tills jag inte klarade kylan längre. Jag var trött sedan dagen innan och min kropp klarar inte väderomslag, så när värken blev för jobbig var det dax för den här damen att ta kväll. Men jag var nöjd, jag hade fått en massa hundgos och somnade gott.

Jag sover så himla bra i husbilen. I vår nya bil ännu bättre än den gamla, det där att ha ett ”riktigt” sovrum är inte dumt alls. Det är lite lättare att bara kliva ur sängen på natten, om jag behöver, än att ta sej upp och ner för en stege som jag gjorde förut. Så även om sängen nu är lite smalare, är den ändå bekvämare. Vi trivs så himla bra i Ralle!

Morgonen efter skulle vi iväg hyfsat tidigt för att köra den där carten, som jag skrev om igår. Så det blev ett snabbt avsked av Lotta och Christer, Helene och Krister skulle vi träffa redan på kvällen igen. Vi skulle ut på nytt uppdrag och de hängde på då också. Kul kul.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Köra bil på vatten och båt på land

juni 13, 2024 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.

Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.

Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.

Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.

Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.

När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.

När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.

Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.

Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!

Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂

Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Rosenserien och Nammi

maj 21, 2024 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Så vaknade vi upp i fina Söderköping, det var dax att åka hem… sådärkul… så vi drog ut på det så mycket vi kunde genom att hälsa på hos lite roliga människor på vägen. Rosenserien och Nammi – hudvård och godis – en helt ok kombo 🙂

Bara några minuter från ställplatsen i Valdemarsvik, på vägen faktiskt, ligger Rosenseriens huvudkontor och en liten tillhörande butik. Här styr Carina och Jerker över sitt företag med säker hand, sedan 40 år tillbaka. Eller… De har såklart inte drivit företaget så länge, men Rosenserien fyller så mycket i år.

Jag fick höra talas om dem för kanske 10-15 år sedan och testade produkterna första gången på en skönhetsmässa som heter Stockholm Beautyweek. Den går faktiskt av stapeln nästa vecka!

När Tony Irving utvecklade sin herrserie Sweden Eco, var det i samarbete med Rosenserien. Så man kan nog säga att även om jag kände till Carina, så var det Tony som var länken till att vi lärde känna varandra lite mer. Vi har kört förbi Valdemarsvik så många gånger, men inte lyckats ses. Den här gången var det dax!

Väl där störde vi Jerker i gräsklippningen och Carina i de dagliga arbetet, men de visade oss runt och bjöd på fika. Så himla kul! Roligt att få se deras vardag, även om de mest verkar åka runt på en massa mässor och event 😛

Sen kan man ju tro att vi åkte hem, men det gjorde vi såklart inte. Precis vid vägen i Söderköping ligger nämligen Nammi – Isländsk Lakrits. Här är det Pelle och Teresa som bestämmer och dem har jag träffat på mängder med lakritsfestivaler och andra event. Butiken i Söderköping öppnade under pandemin och vi har varit på väg hit flera gånger. Nu var det dax. Å då var det stängt!!!

Men det stod en cykel utanför, så vi skrev på messenger och fick snabbt svar att vi skulle komma in ändå. Är dörren olåst så är det ok att komma in och handla – så nu vet ni det 🙂

Vi blev visade runt, fick veta allt om nyheter, historia och en massa annat. Det blev några smakprover också såklart. Sen gick vi därifrån med famnen full med lakrits. Snacka om att komma till himlen! Gillar ni lakrits så måste ni åka förbi här, här finns hur mycket gott som helst!

Men sen åkte vi faktiskt hem, packade ur bilen, körde igång tvätten och kollapsade. 18 dagar på rull. Nu skulle träffen summeras, ett avslut skulle spelas in och en massa filmer skulle redigeras. Och blogginlägg ska skrivas, ni ser ju hur det går med det… vi kom hem förra måndagen…

Jaja, inlägg kommer när det finns lust och tid. Jag har massor att berätta, så ge inte upp på mej 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Överraskande efterträff

maj 21, 2024 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Så var det dax att lämna Öland efter en fantastisk husbilsträff på Böda. En vecka tillsammans med människor som man aldrig träffat förr, mer än ett några stycken iaf. Som ett väldigt stort vuxenkollo 🙂

Vi tog det väldigt lugnt när vi packade ihop oss. Många hann åka innan oss, så vi kramades och vinkade – till bil efter bil, som åkte iväg. Sen var det vår tur. Vi hade redan bestämt att vi bara skulle åka en liten bit på väg, det var ju söndag efter långhelg och skulle förmodligen vara stopp hela vägen från Söderköping och hem till Tumba. Så vi siktade på Valdemarsvik och när vi sa detta till vännerna Berggrens, så hängde de på. Kul kul!

Vi åkte genom ett grönt Öland med gula rapsfält som kantade vägen nästan hela vägen ner till bron. Det var tid för lunch, så vi stannade till på Arontorp för en sista kroppkakslunch. Vi kommer nog inte över bron något mer i år, så det gäller att passa på. Äldste sonen och hans flickvän hade också varit på Öland under helgen, så vi mötte upp dem och åt tillsammans allihop. Sen tuffade vi vidare.

Vi fick höra att våra andra husbilskompisar Siv och Ove skulle möta upp ytterligare husbilsåkare som vi var nyfikna på och haft kontakt med via sociala medier. Så vi försökte få allihop att komma till Valdemarsvik, det skulle ju vara ett gyllene tillfälle att träffa Herr och Fru Frekko från Lappland som åker runt i södra Sverige just nu. Inte så lätt att fixa en date på annat sätt när det är så långt mellan oss.

En del ställplatser går att boka, vi trodde det skulle vara lugnt en söndagkväll, men bokade till slut ändå. Det var nästan fullt! Så det var med lite nervositet som vi väntade besked från de andra… skulle det finnas plats om de fick för sej att komma dit?

Vi och Berggrens installerade oss iaf och då ser vi att ytterligare tre bilar är här från Husbilsträffen. Så lustigt! Senare kom även Siv och Ove som seglade in på sista lediga platsen, tyvärr fastande Frekko på annan ort tills vidare. Men det blev alltså en liten spontan efterträff där på ställplatsen i Valdemarsvik. Så himla roligt!

När vi vaknade på måndagen hade Berggrens redan åkt iväg, de skulle ju jobba till skillnad från oss andra. Vi tog det rätt lugnt och hann prata med de andra, innan vi bröt upp och körde hela fem minuter. Vad vi gjorde och vilka vi åkte till, berättar jag i nästan inlägg, men man ska ju inte skynda sej hem om man kan vara ute några timmar till 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi hittade solen!

april 30, 2024 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.

Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.

I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂

Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.

Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!

Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!

När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.

På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!

Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.

VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

En himla härlig påsk

april 2, 2024 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Vi firar egentligen inte påsk, iaf inte när det gäller maten och påsktraditioner – men de där extra lediga dagarna är ju härliga. I år blev det premiärtur med nya husbilen och en helg med husbilskompisar på en camping i Motala.

Det där med traditioner är inte riktigt vår grej. I år blev det sushi på skärtorsdagen och grillat på påskafton, det brukar bli grillat på midsommar också och på julafton äter vi vanligtvis skaldjur. Men vi tackar ju inte nej till några lediga dagar, för oss är det ju kanske inte helt ledigt – men eftersom andra har ledigt får vi det betydligt lugnare. Inkorgen i mailen har inte riktigt samma takt som när folk jobbar.

Den här gången var det såklart extra härligt med långhelg eftersom vi planerade premiärturen med Ralle (husbilen). Första helgen med en ny bil är det rätt bekvämt att stå på en camping med el, toa och dusch – OM grejerna i bilen inte skulle funka. Man vet ju lixom inte förrän man står där…

Så i torsdags efter lunch packade vi in oss och drog iväg. Det blev inte så långt, bara sisådär 2,5 timme bort, ända till världsmetropolen Motala. Där finns Furulids Café och Camping, man står bland tallarna och tittar man noga så ser man faktiskt Vättern. Resan dit gick bra, vi hann precis komma på plats så kom våra vänner Helene och Krister från YT-kanalen och bloggen Berggrens Bilbo. Vi var lite trötta allihop, så efter lite snack blev det en rätt tidig kväll. Vi skulle ju premiärsova i nya sängen och komma till rätta med allt.

Just det… Allt skulle vara i ordning åt oss ”det är bara att fylla vatten och dra” hette det. Det stämde inte… Martin fyllde vatten, typ 75 liter, innan han upptäckte att det forsade vatten under bilen. Han hittade en kran som inte var stängd och tänkte att det var en miss från husbilsfirman. Vi testar alla kranar inne bilen, men det kommer inget vatten nånstans… då hittar vi en annan kran som inte heller är stängd, nu har ännu mer vatten gått till spillo. Till slut får vi iaf igång vattnet och det rinner där det ska rinna.

Då knackar Helen på dörren och säger att det rinner gråvatten under bilen. Gråvatten är bla diskvatten som helst inte ska rinna ner i backen, det ska tömmas på särskild plats. Ytterligare en kran som inte var stängd. Det var alltså inte alls färdigt att bara ”fylla på och åka”, tvärtom – inget var förberett. Vi fick iaf allt att fungera till slut.

På fredagen/långfredagen vaknade vi hyfsat pigga och utvilade i den nya sängen. Lite ovant att kunna gå ur sängen åt sidan som vi gör hemma, förr har vi ju haft säng från vägg till vägg och kravlat oss ur nertill. Nu har vi ett riktigt sovrum och det känns så lyxigt. vi kan tom stänga dörren dit och behöver inte ens mörklägga resten av bilen. Dessutom kan jag ”hänga” i soffan nu, så himla skönt att ha en plats att sitta bekvämt och läsa.

Efter frukosten tog vi ut cyklarna och trampade iväg till Rusta för att köpa lite förvaringslådor. Vi har lite problem att få till förvaringen, men snart tror jag att allt hittat sin plats. Det tog lite tid att handla, så innan vi trampade hemåt igen åt vi lunch på Burger King och stödhandlade på Maxi. När vi kom tillbaka väntade ett par kompisar på oss, så det blev fika resten av eftermiddagen. Å sen plockades grillen fram för årets första grillning, så himla gott och ett rejält vårtecken.

Lördagen/påskafton började med en promenad längst stranden och runt området. Efter lunch gick vi in till stan, fikade på Motormuseet och flanerade längst vattnet tillbaka till campingen. En rejäl promenad! Tillsammans med förmiddagens lilla tur blev det drygt en mil och över 18 000 steg. Cyklarna fick vila, några av oss hade lite ont i rumpan sedan årets första cykeltur dagen innan 😛

Återigen väntade kompisar på oss när vikom tillbaka till campingen, världens härligaste värmlänningar Micke och Patric och deras tre pälsbollar. Om jag blev glad? Oj ja! Mitt glädjetjut hördes nog över hela Motala. Resten av dagen och kvällen gick åt till hundmys, sällskapsspel och en massa prat. Vi åt faktiskt en liten påskmiddag också, typ… där fanns iaf ägghalvor och ett litet påskris.

Sen var det söndag och sista dagen. Vi var rätt avslagna allihop och det var tråkväder, men vi tog iaf ett varv runt campingen för att filma den. Det är ju sånt vi gör på varje plats vi besöker och är en del av vårt jobb numera. Vi hade väntat på fint väder hela helgen, men det kom aldrig – så det blev dop av Ralle utan solsken. Det gick bra det med, lite bubbel lyser alltid upp tillvaron. Sen körde vi igång en liten sifferkubbs-turnering, jag är inte särskilt bra – men det är kul!

Måndagen kom och det var dax att åka hem. Så himla tråkigt! Men nu har vi bott in oss hyfsat i bilen och är så nöjda! Vi har inte hittat något negativt med den nya bilen, tvärtom! Ralle är stor och rymlig, vi trivs så himla bra!

Vi kommer tyvärr inte att komma ut på rull på ett bra tag nu, nästa gång blir till Kristhimmel och då är det den stora Husbilsträffen på Öland. Tills dess har vi massor att förbereda, för då blir vi ute ett par veckor. Dessutom trillade det ju ner 7 meter snö idag och vi har sommardäck, så även om vi ville skulle vi inte kunna åka iväg just nu. Då kan man lika gärna jobba ikapp lite.

Detta var en påsk helt i vår smak. Husbilsliv, härliga människor, roliga möten och hundmys. Perfekt faktiskt! Eller inte helt perfekt… det blev ju inte särskilt mycket sol och inte särskilt varmt heller – men bra ändå!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Mys med filmpremiär på juligt Kolmården

december 8, 2023 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Efter en väldigt sen fredagkväll, var vi ändå på fötterna tidigt på lördagen. Vi skulle nämligen på filmpremiär, på Kolmården! Det låter kanske inte helt logiskt, men när det är en Bamsefilm, så är det ju faktiskt inte ett dugg konstigt.

Dagen började alltså med två timmar i buss genom ett vintrigt Sörmland. Efter alldeles för lite sömn var vi rätt trötta, så det var skönt att sitta på bussen och tvingas ta det lugnt. Hotellet hade inte frukostservering, så vi hade köpt med oss mackor och åt på vägen.

Väl framme var röda mattan på plats med den obligatoriska fotograferingen. Bland de 700 gästerna fanns bla Johan Glans, som gör rösten till Lille Skutt och Görel Crona som gör rösten till spindeln. Andra röster är bla Rolf Lassgård och Carl Bildt, men de var inte där.

Bamse, Brummelina och Lille Skutt minglade runt bland gäster och det var många som ville fotograferas med dem. De ser ju rätt kramgoa ut, eller hur?

Innan det var dax att se filmen fick vi lunch på Vildmarkshotellet, Farmors Köttbullar såklart. Mätta och belåtna gick vi sedan den korta biten upp till delfinariet där vi skulle se filmen. En kort bit, men jäklar vilken backe det är upp på berget. Kön av gäster ringlade sej långsamt upp genom skogen.

Väl inne var det uppdukat med en riktigt härlig buffé, med cupcakes, klubbor, morotskaka och en massa annat. Allt så otroligt fint, klubborna var faktiskt dekorerade för hand! Allt dessutom jätte, jättegott!

När alla var på plats fick vi först en kort presentation av delfinerna och sedan körde filmen igång. Förmodligen världens första premiär med delfiner i publiken. De lekte medan vi tittade på filmen, då och då flög en boll upp på läktaren.

Bamse och världens minsta äventyr handlar om Nalle-Maja som får i sig Skalmans XYZ-saft och blir pytteliten. Så liten att en normalstor spindel blir gigantiskt och en gräsmatta blir som en djungel. Nalle-Maja gör allt för att synas, men det är inte så lätt när man är liten som en myra. De små tyckte att filmen var väldigt spännande och satt som små ljus, förutom några av de minsta som tog en liten tupplur i det behagligt varma delfinariet.

Efter filmen var det dax att lämna den behagliga värmen och ge sej ut på upptäcktsfärd i parken. Samma dag öppnade Kolmården sin Sagojul, en vintervärld med massor av tomtar kan man nog säga. Det var svinkallt, så vi skyndade genom parken för att inte frysa ihjäl på vägen. Problemet med Kolmården är att det finns väldigt få ställen att värma sej. Alltså sådär verkligen kunna sitta ner och ta av sej ytterkläderna. Det är egentligen bara Vildmarkshotellet det funkar på och det ligger ganska långt bort från området där huvudattraktionerna är. Men det finns ett par tält med infravärme, där satte vi oss ett par gånger och tinade upp.

Här finns massor att se, särskilt för de mindre. Det är inte så många djur vakna, men tigrarna visade sej iaf. I övrigt finns det en massa mysiga och fina fotomiljöer, för den som gillar sånt. Så det blev lite bilder 🙂

Vi hade iaf en trevlig, men kall, dag. Med söt film och fin park. Ni som har små barn ska absolut se filmen och ni som vill ha en kul dag ihop med barnbarnen ska absolut åka till Kolmården. Men gör det helst efter lunch, så mörkret hinner lägga sej medan ni går runt.

Åker ni med husbil finns First Camp alldeles i närheten, tror att det är öppet även på vintern. Annars finns ett reservat i närheten, där man kan fricampa på parkeringen. Det gjorde vi förra hösten.

Nu är det nog slut på vinteraktiviteter för vår del, iaf för i år, vi gillar ju egentligen inte sånt 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre dagar vid vattnet

augusti 3, 2023 Marlene Kommentarer 16 kommentarer

Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.

Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.

De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.

Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.

På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Härlig helg i Linköping

juni 5, 2023 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!

När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.

Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.

När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!

Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.

Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂

På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…

På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!

Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂

När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!

När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.

Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Så välgörande helg i Vadstena!

november 11, 2021 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Snart har hela veckan gått, helgen i Vadstena känns som hundra år sedan. Men vilken härlig helg vi fick, den var så otroligt nödvändig och välgörande för oss.

Vi åkte alltså från Stockholm 5.20 i fredags och kom fram till verkstan i Småland så tidigt att vi kunde sätta nyckeln i Peppe och åka därifrån redan strax efter 9. Efter lite trassel med att hitta vatten och en sväng på Hemköp, kunde vi parkera och installera oss på ställplatsen i Vadstena hamn runt lunch. Då gick luften ur. Vi jobbade lite, men dök i säng tidigt. Vi var helt slut bägge två efter allt som hänt senaste månaderna.

Efter en natt med välgörande sömn var det dax att kolla in Vadstena. Det är konstigt det där hur bra man sover i en husbil. Trots regn och rejäl vind, så var det länge sedan jag sov så gott. Å vi vaknade till strålande sol, precis som vi önskat. Frukosten intogs med utsikt över vattnet med en massa svanar som sällskap. Lugnt och skönt. Så härligt!

Efter frukost blev det fart på oss. Vi började med att kolla in hamnen där vi stod och konstaterade rätt förvånat att många båtar fortfarande låg i vattnet. Stora, dyra båtar. Konstigt tycker jag… borde de inte vara uppe nu, eller åtminstone ha fällt masterna för att skydda dem lite? Jag kan inget om båtar, men så här sent på året brukar jag iaf inte se såna slags båtar i vattnet.

Vi gick längst strandpromenaden, bort till det gamla klostret och den gigantiska kyrkan. Vi gick in på Klostermuseet och tittade runt där. Jätteintressant! Museet ligger i det gamla klostret och man går faktiskt runt där nunnorna hade sina sovsalar. Ett jättefint museum som jag är glad att vi besökte och absolut kan rekommendera.

Det var ju Allhelgona och full aktivitet i hela stan, men framförallt i kyrkan såklart. Vi kikade in lite, där pågick högmässa, så vi smög ut rätt snart igen för att inte störa. Utanför kyrkan såg vi en stor sten med mängder av nallar och blommor. När vi kom närmare såg vi att det var Lilla Hjärtats sten. Det högg till i ens eget hjärta såklart, det går ju inte att inte beröras.

Gränderna i de äldre delarna av Vadstena är sååå fina! De påminner lite om de gamla delarna i Söderköping och även lite om Borgholm. Kullersten, små fina hus med färgade träpaneler, stockrosor som klättrar och små välskötta trädgårdar. Men där finns också jättestora hus, som liknar mindre herrgårdar. Allt är väldigt prydligt och välordnat.

Vi tog oss tillbaka till slottet och gick igenom alla rum, som är öppna för besökare. Tjejen i entrén gav oss tipset att första gå upp på andra våningen, se ner till kruttornet, innan vi gick upp till tredje och fjärde våningen. Vi gjorde såklart som hon sa och fick på så sätt smidigt se hela slottet. Det är ett jättefint slott, tyvärr nästan utan inredning – men just nu med en utställning med jättefina klänningar.

Solen sken även när vi kom ut från slottet, men det blåste iskallt. Klockan var långt över lunch, så vi drog oss tillbaka till bilen för att äta lite. Sen gick vi ut igen! Vi gick tillbaka till gamla stan, egentligen för att titta in i kyrkan igen och fota där – men det slutade med att vi istället letade rätt på nunnornas nuvarande boende. Som vi hittade efter lite letande. Sen var det så jäkla kallt att vi gick tillbaka till bilen igen för att värma oss och för att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi skulle dessutom köra live på youtube och hade lite att pyssla med inför det.

Efter ”liven” (ni kan se den HÄR) tittade vi lite på tv, sen dök vi i säng och tvärslocknade. Precis som kvällen innan. På söndagen hade väderrapporterna förutspått regn, och det kanske inte var sol när vi vaknade – men ändå uppehåll. Vi tog god tid på oss på förmiddagen, jobbade lite och filmade ett nytt ”I Peppes kök”. Det var med tungt hjärtat vi packade ihop oss, vi ville inte åka hem. Sista turen med Peppe för i år, nu skulle vi ju bara åka hem och ställa undan honom för vintern. Fyyy så tråkigt!

Nu är det alltså FEM MÅNADER tills vi får ut och åka igen! FEM!!! Asså, det är ju jätte lång tid! Peppe är inte vinterbonad och vi har inga vinterdäck, det kan jag garantera er att nästa bil kommer att ha. Jag vill kunna åka ut även på vintern. Så det enda vi väntar på nu är alltså att vägbanorna ska ligga över 5 grader igen och att risken för halka ska vara över. DÅ är vi ute igen, så fort vi bara kan!

Helgen gjorde under med oss. Vi har sovit gott, haft roligt och kunnat skjuta undan alla tråkiga tankar och mycket av stressen. Vi har verkligen laddat batterierna. Även om de inte förblir laddade så länge, så mådde vi ändå bättre än på länge under ett par dagar. Nu vill vi att vintern ska gå snabbt och vara hyfsat mild, så vi snart kan komma ut igen.

Till Vadstena kommer vi absolut tillbaka. Ställplatsen ligger perfekt, nära till allt och kostar 180 kr med el. Staden är fin och närheten till vatten är ju det bästa av allt. Jag älskar att vakna vid vattnet och somna till vågornas ljud. Det måste vara ljuvligt på sommaren och det vill jag såklart undersöka. Så: vi kommer tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube