Bläddra efter
Etikett: östergötland

Två jobb blev paj, sen kom vi till härliga Örnviken

Två jobb blev paj, sen kom vi till härliga Örnviken

Kommentarer 3 kommentarer

Efter tio dagar hemma var det dax att packa husbilen igen. Vi skulle egentligen åka redan i torsdagseftermiddag, men vädret stoppade oss. Det är inte lätt att ha ett väderberoende jobb, två jobb blev paj på grund av regn – men sen ljusnade det på flera sätt.

Vi var tvungna att göra paus i vår förra tur pga den där dagen på Grönan och en mässa som Martin ville vara med på. När detta var avklarat ville vi komma iväg så fort som möjligt, men fick alltså skjuta på avresan lite pga regn. Vi hade tänkt sova på Skansholmen mellan torsdag och fredag, fota campingen och sedan köra förbi Trosa Havsbad och även fota den campingen lite snabbt innan vi körde vidare mot helgens mål. Men så blev det inte…

Regnet vräkte ner på torsdagen, så vi bidade vår tid i hemmahuset, gick upp hyfsat tidigt på fredagen, packade och drog iväg. Regnet hotade fortfarande, så Skansholmen fick skjutas på framtiden – men vi chansade på att ta vägen förbi Trosa. Det blev sådär… vädret funkade, men det var för lite liv och rörelse på området för att bli fina bilder. Vi gjorde ett försök, men bilderna kommer nog inte att funka.

Lite besvikna körde vi vidare mot helgens mål: Örnvikens Glampig mellan Söderköping och Valdemarsvik. Här var vi iaf lovade sol, så nu kunde vi iaf vara rätt säkra på att få jobbet gjort. 1 av 3… känns ju sådär… men så är det för oss. Vi är beroende av fint väder och folk på plats, annars funkar det inte.

Väl framme installerade vi oss, tog en sväng runt området och satte oss för att jobba. Vi sitter ofta och jobbar framför något mindre avancerat tv-program. Robinson, Gifta vid första ögonkast eller annan skval-tv är jättebra att jobba till. Martin redigerar filmer och bilder, medan jag skriver. Tidningen ska ha två texter av oss i varje nummer. Reportagen gör vi året om, men bilderna måste vi ta under sommaren. Vi skriver de flesta texterna mellan april och oktober. Det är därför vi åker runt så mycket just nu.

Örnviken är ett himla mysigt ställe. Där finns både glamping, camping och ställplats. Man kan alltså bo både i husvagn och husbil, men även glampingtält, trädtält, glampingflottar på vattnet och snart även i en iglo. Här finns roliga skyltar, härliga miljöer och mysiga platser – alla bilder blir fantastiska i såna miljöer – bara ljuset är rätt. Vädret var inte toppen en del av tiden, men tillräckligt för att vi skulle få våra bilder. Så den texten kan jag börja med nästan direkt, ska bara skriva klart det jag håller på med först.

Örnviken är en härlig plats med urmysiga ”ägare”. Tommie och Jessica äger egentligen inte stället, men driver det med stort hjärta och engagemang. Deras senaste nyhet är en drejstuga, där man under två timmar får lära sej grunden i drejning. Så himla kul! Perfekt för möhippor och liknande. Nångång vill jag testa, skulle inte ni också vilja det?

Just nu byggs det en iglo i skogen, med utsikt över campingen och vattnet. Den ska bli klar i sommar, så i höst kanske vi testar att bo i den. Men här finns ju andra häftiga alternativ, som de där trädtälten. Ett tält som är uppspänt mellan tre träd, hur häftigt lixom! Eller glampingflottarna på vattnet. Det är himla svårt att välja när det finns så många roliga alternativ. Så vi får väl fundera på saken. För tillbaka kommer vi definitivt!

Om ni gillar campingliv så får ni gärna följa oss på både instagram, Facebook och Youtube. Vi heter ”Jikitas på äventyr” överallt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Cloetta, hemma och nya planer

Cloetta, hemma och nya planer

Kommentarer 2 kommentarer

Fyra veckors resa var till ända, bara ett par stopp kvar innan vi skulle vara tillbaka hemma i huset igen. Det var faktiskt några viktiga stopp och ett som är väldigt gott 🙂

Resan närmade sej alltså sitt slut. Fyra fantastiska veckor hade passerat i ett alldeles för snabbt tempo. Det har varit mycket jobb, men också en galen husbilsträff med nästan 200 ekipage där vi ”gifte” oss igen, en massa roliga möten och härliga platser. Nu var det bara ett drygt dygn kvar av årets första långtur. Och den gick till lilla Malfors i Ljungsbro.

Förra året firades vi påsk på ställplatsen i Malfors. Den ligger så fint längs med Göta Kanal och med gångavstånd till Colettas fabriksförsäljning. När vi var där var vädret så dåligt att vi inte kunde ta några bilder och nu när detta ändå låg på vägen hem tänkte vi att vi kunde slå tv flugor i samma smäll. Ta bilder och kolla lite i Cloettas butik, kolla lite… jo eller hur 😛

Vi lämnade alltså Vadstena och tog oss den korta biten till Ljungsbro, det tar inte ens en timme. Vi ställde ifrån oss husbilen på Cloettas parkering och gick bort till ställplatsen. Så fick vi en fin promenad den dagen också. Så himla bra!

Det är så fint här, med den lilla orten, gamla hus och Göta Kanal som löper genom hela samhället. Det gör inte ont någon stans att ta en promenad här. Vid ställplatsen går dessutom ett perfekt rundvarv, som vi gick två gånger om dagen när vi var här sist. Sånt gillar jag. Nu blev det bara en snabb promenad dit, några bilder på ställplatsen och en promenad tillbaka. Men solen sken och det var en riktigt fin dag, som gjord för en långpromenad.

Tillbaka vid husbilen tog vi en tur inne i Cloettas butik, himmelriket för mej som älskar lakrits. Här finns allt. Och det är billigt. Man får lixom skylla sej själv om man går in där, för man köper alltid mer än man tänkt sej. Alltid. Jag hittade såklart en lakritschoklad från Tupla som jag inte sett förut, hallonlakrits minsann… den var jag ju tvungen att testa. Och jag passade på att fylla på förrådet av Läkerol. Jag köper tre smaker, sen häller jag ut allihop en i en skål, blandar om och stoppar tillbaka i askarna. Då får jag alltså en blandask med min favoriter. Smart va 😛

Här finns också, tröjor, handdukar, presenter och en massa annat. Men den här gången blev det bara godis. Alldeles för mycket. Som vanligt. Men nu kommer vi inte tillbaka på lääänge, tror vi…

Efter shoppingen åkte vi vidare till kvällens sovplats. Nu var det inte långt kvar hem, men vi ville ha en natt till – så vi stannade i Norrköping och ställplatsen i hamnen. Ett bekvämt stopp, utan några som helsta faciliteter, men tömning en liten bit bort. Här sov vi gott innan vi rullade den sista biten hemåt.

Vi kom hem till en trädgård i förfall. Vår robotgräsklippare hade tagit livet av sej, genom att klippa sin egen sladd. Så det var bara att ta fram trimmern och börja röja. Vi måste ju få ordning innan det är dax att dra iväg på nästa resa. Planen är självklart redan färdig. Vi blir hemma en vecka, sen drar vi iväg igen. Då siktar vi på Helsingborg och Eva Rydbergs sista premiär. Självklart är vi på plats på Fredriksdalsteatern då. Sen ska vi ”tura” igen, den här gången med proffs.

Vi har så många planer. Det kommer bli en rolig sommar. Hoppas du hänger med oss!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

I Vadstena för att reka inför nästa års husbilsträff

I Vadstena för att reka inför nästa års husbilsträff

Kommentarer 2 kommentarer

På årets husbilsträff i Unda avslöjade vi platsen för nästa års träff. I Kristihimmel 2027 ses vi på First Camp Vadstena! Vi var där för några år sedan, men det har förändrats lite sedan dess. Så vi åkte dit igen för att kolla läget lite och prata detaljer med campingchefen. Det blev en himla rolig helg med total utklassning i sifferkubb… 😛

Vi åkte vidare den korta biten till campingen i Vadstena och fick platser allra längst bort på området. Känner ni inte till hur där ser ut, så kan jag berätta att det är den längsta camping vi någonsin sett. Den är drygt en kilometer lång faktiskt, det tar nästan 10 minuter bara att gå till infarten/receptionen från platserna där vi stod.

Men campingen ligger väldigt bra, precis vid vattnet och med gångavstånd till centrum. Och Vadstena är ju en så otroligt fin liten stad, med det vackra slottet, klostret och de små gränderna. Det spelar ingen roll att man varit här förut, man kan alltid komma tillbaka. Gång efter gång. Den här gången blev det dock inget besök inne i stan, vi stannade på campingen eftersom det var det vi var där för. Både för att reka inför träffen och för att samla material till tidningen.

Våra kompisar skulle bara vara där en natt medan vi stannade två nätter. På lördagen myste vi mest i solen och tog en promenad runt området. Campingchefen var inte på plats, så vi fick träffa honom ensamma på måndagen. Vi körde igång ett parti sifferkubb och när vi var precis färdiga med första spelet fick vi besöka av fler husbilskompisar. Kicki och Leif bor i Vadstena och tittade förbi en stund. De hoppade in i matchen och vi fick några riktigt roliga spel. Dock blev vi totalt utklassade av Helene som sopade banan med oss.

Vi fick en himla mysig kväll med skratt och trevliga samtal. En sån där kväll när man kan sitta ute länge och bjuds på en härlig solnedgång. Vadstena är en bra plats för just solnedgångar över vattnet. Så det blev som alltid ett helt gäng bilder. Fattar ni hur många solnedgångar jag har i mitt bildarkiv i mobilen 😛

På söndagen tog vi det också rätt lugnt och passade på att planera det sista inför vår kryssning i sommar med Krister och Helene. Det är ju lite som ska roddas med vad gäller hotell och transporter mm. Nu tror jag att det mesta ska vara klart, bara att räkna ner dagarna till avfärd. 18 juli börjar äventyret!

När vi blev ensamma tog vi fram datorerna och satte oss för att jobba. Martin redigerade bilder och ett par filmer, medan jag skrev texter. Två nya texter med tillhörande bilder skickades till redaktören. Så himla skönt, vi är alltid lika nöjda när vi skickat iväg ett jobb. Nu är det bara att fortsätta med nästa. Att som frilans ha ett stadigt uppdrag är en otrolig förmån och något vi definitivt inte tar för givet och tacksamma för. I veckan fick vi ett stort jobb som vi kommer att sysselsätta oss med totalt under några veckor i sommar. Ska berätta mer om det senare.

På måndagen jobbade Martin på som vanligt halva dagen, sen träffade vi Fredrik som chefar på Campingen. Vi gick runt på området, planerade hur vi bäst ska få plats, hur bokningen ska göras osv. Nu har vi nog koll på det mesta. Festplatsen mellan servicehus 1 och 2 kommer att vara träffens centrala punkt och huvudområde. De flesta kommer att få plats mellan servicehus 1 och 3. Iaf om det kommer runt 200 ekipage, som det brukar, blir det fler får även området längre bort utnyttjas.

Bokningen kommer att starta i höst, oktober typ… och då blir det med en kod som används vid betalning. 200 kr natten, inkl el, och priset gäller hela veckan. Allt för att man ska kunna stanna lite längre och upptäcka allt som Vadstena har att bjuda på. Så nu är ramarna på plats, bara detaljerna kvar och önskan om fint väder.

Å med detta klart lämnade även vi campingen för att köra sista biten hemåt. Men den blev med ett litet extra gott stopp… det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fem år firades på Ladugård 206 – ett himla roligt ställe

Fem år firades på Ladugård 206 – ett himla roligt ställe

Kommentarer 3 kommentarer

Vi är ju ute och letar efter annorlunda och roliga ställen som sticker ut lite extra. Ladugård 206 är definitivt ett sånt! Namnet borde väl förklara allt, men det gör det kanske inte. Längs med väg 206 i närheten av Vadstena finns detta härliga ställe med en av de största och mest välsorterade ostbutiker jag sett.

När man kommer till Ladugård 206 ska man först åka på en lång, spikrak grusväg. Den är rätt smal, så man håller både tummar och tår för att man inte ska få möte, särskilt inte när man kommer med en stor husbil. Väl framme möts man av en gård med flera stora lador som innehåller både det ena och det andra. Här finns ett kafferosteri, en restaurang, en ostbutik och en inredningsbutik.

När det gäller oss med husbil, så finns här 10 platser – 11 i nödfall. Alla med el och egna små soldäck, så lyxigt. Det är lite som en naturcamping, där platserna mejslats fram så naturligt som möjligt. En personlig plats helt enkelt, där ägaren Staffan går gärna runt bland sina gäster med kaffekopp i handen, hälsar, visar och snackar bort en stund.

Våra vänner, Helen och Krister, hade berättat om charkbrickan som erbjuds när man bokar ställplats. Den var vi ju bara tvungna att testa. Jag tror att en husbilsplats kostar 325 kr (275 må-on när restaurangen mm är stängd), med charkbricka för två personer betalar man 675. Och den brickan är generös. Vackert serverad med en massa olika ostar, röror, skinkor, oliver, kex, frukt och en massa annat, samt en rejäl skål med potatissallad. Eftersom vi samma dag firade fem år som husbilsägare passade det ju perfekt att lyxa till det lite. Så vi korkade upp ett bubbel och lät oss väl smakas.

Anläggningen ligger precis vid ett stort rapsfält, så där blev det såklart en massa bilder innan solen gick ner. Körsbärsblommor och rapsfält kan vara något av det finaste som finns. Mååånga bilder blev det… Även runt området och inne i restaurangen blev det massor med bilder. Här har man tagit till vara på allt och det finns roliga detaljer överallt, man upptäcker bara mer och mer vart efter man går runt. De har en särskilt fäbless för dörrar. Dessa används som bord lite överallt, så himla kul!

Jag älskar såna här platser! Där man ser hur passionerad ägaren är och hur mycket denna älskar platsen. När Staffan berättade om hur han varit är i 26 år, men aldrig tröttnar utan bara har fler och fler idéer – ja, då kom man ju själv på en massa grejer som skulle passa här. Det har precis blivit en liten spelhall i ett av vedförråden, restaurangen är faktiskt ett fd hönshus och ett av de mindre husen på gården fungerar som servicehus med toa och dusch. Tänk 40-tal, så ser det ut inuti det huset.

Det är så häftigt. Vänta bara tills ni ser filmen härifrån. Då kommer ni åka dit direkt, men boka – det är få platser och blir fullt snabbt. Vi kommer definitivt tillbaka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett par dagar i Stegeborg

Ett par dagar i Stegeborg

Kommentarer 7 kommentarer

Med husbilen vinterfixad och alla ”måsten” gjorda hemma, kunde vi äntligen dra iväg igen. Husbilsträff väntade i Söderköping – vi tog god tid på oss dit och stannade i Stegeborg ett par dagar.

Att packa in det sista i bilen, låsa och larma och sedan köra iväg är en så jäkla skön känsla. Husbilslivet är en känsla av frihet, att åka dit man vill när man vill. Iaf nästan. Vi tittar oftast på vädret och ser var solen skiner, så åker vi dit. Just den här gången var målet Örnvikens Camping i Söderköping där en liten husbilsträff väntade.

Men den var inte förrän till helgen, så vi passade på att ta ett par dagar i Stegeborg på vägen. Vid ruinen finns en ställplats som är i två delar, en vid båtklubben med många platser och en nedanför ruinen med ett tiotal platser. Vi valde den lilla där vi ställde oss fint med vattnet precis framför nosen och ruinen bakom ryggen. Ett fint kontor för ett par dagars jobb.

Vi kom på tisdageftermiddagen strax innan solen gick ner. Vi installerade oss och satte oss sedan och bara myste. Äntligen ute på rull igen. Då kan vädret vara vilket som helst utanför, vi har det bra inne oavsett. Nu i höstmörkret har vi en massa mysbelysning och det är mycket mysigare än hemma i huset. Vi lyssnar på ljudböcker, tittar på tv, redigerar film och planerar kommande resor och jobb.

När vi vaknade på onsdagen var det lite mulet, men strax innan lunch sken solen upp och vi fick en väldigt fin dag. Martin jobbade fram i bilen och jag från sängen. Just nu plöjer jag böcker och ska inom kort börja med julböckerna för att så småningom skriva en samlad text med julens boktips. Men innan dess har jag ett par andra böcker att läsa och recensioner att skriva. Men det går alltså en hel del tid till läsning just nu.

Jag har fortfarande ont i foten, även om lilltån numera har rätt färg igen. Men jag linkade ut och tog lite bilder och innan solen gick ner tog vi en kort promenad runt hamnen. Det är så fint runt Stegeborg med ruinen, hamnen och naturen. Att gå runt ruinen och fota är himla roligt, men den här gången nöjde vi oss med omgivningarna. Vädret var fint och vi fick riktigt fina bilder.

På torsdagen var det halv storm när vi vaknade och mulet. Men efter lunch orkade solen fram, även om det var lite kallt. Martin jobbade klart och när han packat undan jobbgrejerna, drog vi iväg till Örnviken nån halvtimma bort. Husbilsträffen var ju fredag-söndag, så vi trodde att vi skulle vara ensamma på plats. Men där var redan fem bilar och kom ännu en efter oss.

Vi är ju några stycken som kan jobba från bilen, så idag (fredag) har flera av oss gjorde just det. Vi har kört halvdag, så nu börjar vår helg. Det blir en kul en. 26 husbilar med både tvåbeningar och fyrbeningar ska träffas och ha skoj. Någon räknade ut att jag kommer att ha 15 hundar att kela med. Me like!!!

Vi får bo i husbilen i nästan en vecka och jag får kela hund. Vad kan gå fel?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Cloetta som granne… oj oj oj!

Cloetta som granne… oj oj oj!

Kommentarer 6 kommentarer

Jag gillar godis, särskilt lakrits. En favorit är Tupla Liqourice som är rätt svår att få tag på. Cloetta har den och ställplatsen vi stod på under påsken var nästan granne med deras fabriksförsäljning. Oj oj oj… Ni fattar va?

Den som hängt med här på bloggen vet att jag älskar lakrits. När Lakritsfestivalen hade ambassadörer var jag en av dem. Jag är en riktig nörd och smakar alla nyheter jag kan komma över. Choklad med lakrits är en stor favorit, gärna såna där olika kulor som många numera tillverkar och lägger i burk. Men jag är faktiskt en riktig godisråtta även när det gäller annat godis, gärna surt och syrligt 🙂

Ställplatsen i Malfors ligger väldigt fint vid Göta Kanal, men den ligger dessutom bara 10 minuter från Cloetta och deras fabriksförsäljning. Det fick vi veta först när vi stått där någon dag, vilken otur… eller nåt… På långfredagen gick förmiddagspromenaden, först till posten för att lägga på några beställd kokböcker (finns ett fåtal kvar om ni skyndar er), sen fortsatte vi till Cloetta. Snacka om att komma till godishimlen!

Man vet att man kommit rätt när man möts av en gigantisk rosa Ahlgrens Bil utanför entrén. Butiken är inte jättestor, men man har definitivt packat in så mycket det går. Och det är bra priser! Alldeles för bra… Den där Tuplan som jag nämnde kostar runt 13 kr hemma på Ica Maxi, här kostade den 8 kr och fanns dessutom i flera roliga smaker som jag inte sett förut. Självklart köpte vi ett gäng, så bra att ha i husbilen eftersom det är två bitar i varje förpackning. Jodå, Martin får smaka. Oftast 😀

Vi hittade inte någon ny lakrits, men laddade med det vi ”behövde”. Något som går i parti och minut här hemma är Läkerol, den är ju sockerfri och äts som godis. Jag köper saltlakrits och hallon/lakrits och blandar dem, så har jag en mixad förpackning i bilen och hemma vid datorn. Perfekt enligt mej!

Det blev även några presenter av ”merchen” som fanns där. Alltså olika grejer som tröjor, väskor, strumpor mm med Polly, Ahlgrens bilar, Kexchoklad mm. Roliga presenter som är lätt att ta med i husbilen. Här fanns också varor som är defekta till väldigt lågt pris, så det blev lite sånt också förstås. Alldeles för många pengar senare gick vi tillbaka med våra fynd till bilen. Vi har faktiskt knappt öppnat något trots att det gått några dagar. Hejja oss lixom 😛

Nu vet ni var ni ska åka för att hamna att godishimlen. I lilla Ljungsbro (Malfors) utanför Linköping, leta rätt på Hemköp, så ligger det några minuter bort. De borde nästan döpa om staden till Cloetta, ALLT handlar om detta; vägnamnen, företagen, byggnaderna mm. Det går inte att missa helt enkelt.

Ni kanske har varit där?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Oplanerat besök på Brunneby Musteri

Oplanerat besök på Brunneby Musteri

Kommentarer 6 kommentarer

Vi hade redan innan påsk sagt att vi inte skulle äta någon påskmat. När vi tvingades byta ställplats åkte vi förbi Brunneby och råkade bara trilla på en hel påskbuffé 😛

Vad är egentligen påskmat? Jag påstår att det är precis samma sak som julmat, men med lite mer ägg. En påskbuffé är ju väldigt lik en julbuffé. Plockar man sedan bort en del och ställer det godaste på bordet, då blev det helt plötsligt ett midsommarbord. Väldigt förenklat, men lite så är det tycker jag. Jag har inget emot vare sej jul- eller påskmat, men i år skulle vi inte ha någon. Trodde vi…

När vi skulle byta ställplats passerade vi Brunneby Musteri där vännerna Berggrens brukar stanna och handla. Där finns en fin liten gårdsbutik med allt möjligt ät- och drickbart. Vi gick in och plockade på oss några gobitar.

Det närmade sej lunch, så vi bestämde oss för att äta i deras restaurang. Vi hade ingen tanke på att det var påskafton. 199 kr för en buffé är väl ok, det vara bara det att på kvittot stod det 429 x 2… ops. Vi hade tydligen betalat för påskbuffén.

Jaja, det var väl menat att bli så då. Så vi slog oss ner och och tog för oss av den framdukade maten. Allt var väldigt fräsch och gott och mätta blev vi. Flera olika sorters sill, kallskuret, Janssons, köttbullar och prinskorv och flera härliga efterrätter samt skumpåskharar. Det var ju inte riktigt vad vi hade planerat, men gott. Taco som var planerad till middag fick skjutas upp en dag, till middag orkade vi typ ingenting.

Det blev alltså påskmat ändå, trots att vi redan från börjar sagt att det inte skulle bli någon. Så det kan bli. Gott var det!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lite trassel på vägen…

Lite trassel på vägen…

Kommentarer 5 kommentarer

Det är sällan våra resor går helt smärtfritt och utan problem. Så blev det såklart inte den här gången heller, men allt startade väldigt bra.

Vi kom fram till ställplatsen i Malfors som planerat och fram till dag två gick allt bra. Trasslet började när vi skulle duscha, helt plötsligt var servicehuset låst. Ajdå… vi kan duscha i husbilen, men då måste man planera för detta genom att fylla tillräckligt med vatten.

Snart visade det sej att även toan var låst och vi har såklart toa i husbilen, men den blir snabbt full. Vi har en extra kassett men den var kvar hemma, servicehuset skulle ju vara öppet. Finns det toatömning är det ju ingen fara, men i Malfors finns inte det.

Där stod vi alltså, oduschade och snart med full toa. Vad göra? Platsen var betald hela helgen och vi ville ju stå här. Hmmm… nödlösningen blev att leta rätt på en ställplats i närheten som var hyfsat billig där det fanns både dusch, tömning och påfyllning. Så på lördagen åkte vi från Malfors till Motala för att duscha mm. Sen åkte vi tillbaka på söndagen, nyduschade, med tömd toa och full vattentank.

Var det värt 285 spänn? Absolut! Men vi hade gärna sluppit krånglet. Dessutom fick vi ju se hur ställplatsen vid Motala Vätterfiskeklubb såg ut 🙂

Det är lite knepigt på försäsong när ställplatserna är öppna, men vissa servicehus fortfarande är stängda. Särskilt när det inte står tydligt när dessa öppnas. Alla som stod på ställplatsen hade fått olika besked, några hade betalat fullt pris och fått veta att servicehuset skulle vara öppet från 16 april, andra hade betala priset för lågsäsong och fått veta att servicehuset öppnade 1 april. Personer vi frågade på plats sa 1 maj… men det var ju öppet när vi kom och låstes medan vi var där. Beskeden har varit väldigt olika.

Vi trodde allt skulle vara öppet och hade packat för det vi trodde vi visste, att vi kunde använda toa och dusch alltså. Men så var det alltså inte… så otroligt irriterade. Men problem är ju till för att lösas och det gjorde vi.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En opåskig påsk i Malfors

En opåskig påsk i Malfors

Kommentarer 5 kommentarer

Förra veckan drog vi ut med husbilen igen. Vi hade bokat plats vid Göta Kanal och lyckade iaf få en dag med fint väder. När man packar för långtur i Sverige på våren blir det både långkalsonger och bikini 🙂

I onsdags packade jag bilen, medan Martin jobbade halvdag. Efter lunch fixade han det sista med bilen, medan jag gjord detsamma inne i huset. Vid 14-tiden drog vi äntligen iväg och ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på ställplatsen i Malfors i Ljungsbro, en bit från Linköping. Här fick vi en plats med utsikt över Göta Kanal. Det här skulle ju bli himla bra!

Vi installerade oss, åt middag och tog en promenad. Vi hittade ett perfekt rundvarv längs kanalen, som vi gick säkert 7-8 gånger under helgen. 3 kilometer och ca 5000 steg, så himla bra. Vi lyckades faktiskt få till både en morgon- och en kvällspromenad nästan varje dag. Så jäkla bra!

På torsdagen vaknade vi till en sol som kämpade för att tränga genom molnen och efter lunch lyckades den. Ungefär samtidigt som himlen sprack upp körde våra kompisar Berggrens in genom grindarna. Vi packade snabbt ut bord och stolar och satt sedan i solen resten av dagen. ”Gubbarna” satte ihop vår nya grill och testade den sedan genom att fixa en god grillmiddag till oss.


En händelse trasslade till vårt liv lite, det ska jag berätta om i nästa inlägg…

Vi hade inga planer på att fira traditionell påsk, bara ta det lugnt, ta hand om oss och komma ikapp lite. Så det blev alltså en massa promenader och även en del jobb. Medan Berggrens jobbade på med sitt, satt vi med vårt. Vi lyckades få iväg två texter till vår redaktör och en presentation till Elmia om oss och vårt föredrag som vi ska hålla på Husbilsmässan i september. Nu ska vi bara börja skriva på föredraget också…

Varje gång vi får iväg ett par texter är vi så jäkla nöjda, det känns så himla skönt. Ändå borde det ju inte vara någon större grej, det är ju ett jobb. Ändå är det så. Vi kämpar på med de där texterna och är så nöjda varje gång vi skickat iväg dem. Vi hade ju åtta texter beställda i år och tyckte det var lugnt. När redaktören ringde för några veckor sedan och sa att vår kollega slutat hade vi helt plötsligt 16 texter att skriva och hade inte ens börjat. Nu har vi alltså ”bara” 14 kvar… 😛

Så helgen rullade på och snart var det dax att säga bye bye till våra vänner och köra åt varsitt håll. Medan Berggrens åker hem och jobbar några dagar, rullar vi långsamt vidare mot Hjo där vi ska ha stor husbilsträff om någon vecka. På vägen besöker vi olika platser som vi hoppas kunna skriva om, filma och ta bilder av. Första stoppet blir i Askersund där vi står tills på onsdag.

Vi trivdes väldigt bra på ställplatsen i Malfors där man stod fint vid kanalen. Vi kommer absolut tillbaka för att göra ett reportage när vi det är lite mer liv och rörelse där. Det blev en väldigt opåskig påsk, helt i vår smak. Men med ett par oväntade inslag – som jag ska berätta om i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En riktigt mysig långhelg i Femöre

En riktigt mysig långhelg i Femöre

Kommentarer 5 kommentarer

Vi är väl medvetna om att de flesta med husbil åker iväg direkt efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka hem på söndagen. Nu är ju vi lite bortskämda och tycker att det är för kort. Oftast kan vi vara borta lite längre, det hade vi äntligen tid med förra helgen 🙂

När vår husbilskompis Maria frågade vad vi hade för planer sista helgen i mars, funderade vi någon sekund och bestämde oss sedan för att åka till Femöre i Oxelösund den helgen. Där är 10-12 platser och mysigt att stå i hamnen, med en liten restaurang och bra promenadstråk. Maria har hund och vi gillar att gå, så det var ett bra ställe att träffas på. Vi sa såklart till våra vänner Helene och Krister (Berggrens_Bilbo) också, de hänger nästan alltid glatt med på det mesta.

Äntligen fick vi en riktig långhelg. Vi drog iväg på torsdagen, då var vi nästan ensamma i hamnen i Femöre. Det var soligt och fint, men lite kallt och blåsigt – vi försökte sitta ute, men det var inte särskilt skönt. På fredagen började husbilarna rulla in, fler och fler… Maria dök upp strax efter lunch och fick plats brevid oss. Sen började det bli fullt, vi funderade på nödlösningar om det skulle vara fullt när Berggrens kom. Men de lyckades sladda in på sista platsen.

Helgen bestod sedan mest av promenader, god mat, hundmys, härliga samtal och massor med skratt. Det mest överraskande var att äldste sonen och mina föräldrar kom och hälsade vi. Då passade vi på att äta lunch på Sailor, restaurangen vid ställplatsen som bjuder på väldigt god mat. Hade vi kunnat hade vi suttit ute, men det var för blåsigt.

Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, så vi hade en del att smälta. Hjärnan har gått på högvarv, men bara med roliga saker. Ska berätta mer i ett annat inlägg om detta, det är för mycket att ta nu.

Vi körde en live på Youtube där vi berättade om en del, den kan ni se här:

Det blev en väldigt fin helg. När de andra åkte hem på söndagen var vi nästan ensamma kvar, precis om när vi kom på torsdagen. Då passade vi på att jobba lite och förbereda för texter som ska skrivas. Så brukar söndagkvällarna se ut när vi är ute och åker. På måndagen tog jag lite sovmorgon, medan Martin jobbade – sen åkte vi hem igen. Lika tråkigt varje gång. Guuud som jag längtar tills vi bor helt i husbilen!

Vi hade iaf en kanonhelg med så pass bra väder att vinterfiltarna/draperiet som vi har som extra isolering under vintern är borta. Likaså bubbelplasten innanför takluckorna. Vi har JÄTTESTORA takluckor, säkert 3-4 kvm. Där blir det såklart lite kallt på vintern, därför la vi bubbelplats mellan själva luckan och solskyddet i höstas. Det isolerade väldigt bra, men blir lite mörkt inne i bilen. Nu behövs de inte längre, äntligen har vi ljust igen. Nu är det alltså vår på riktigt 🙂

Här ser ni film från helgen:

Nästa helg ska vi fixa med bokföring, deklarationer och jobb. Jag fixar hemma för fullt, för sen drar vi iväg på årets första riktiga långresa. Det blir en påsk längs Göta Kanal, sen tar vi oss långsamt mot Hjo där vi ska ha årets Husbilsträff över valborg.

Äntligen är husbilssäsongen igång på riktigt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets första husbilstur gick till Norrköping

Årets första husbilstur gick till Norrköping

Kommentarer 3 kommentarer

Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!

Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.

Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂

Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.

Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.

Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.

När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.

Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…

På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.

Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.

Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.

V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.

Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.

Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…

Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi bjöds på Nationaldagsmiddag

Vi bjöds på Nationaldagsmiddag

Kommentarer 6 kommentarer

Vi blir inte ofta bjudna på middag, därför är det extra roligt och känns lyxigt när det väl blir. Å så blev det på Nationaldagen. Trevligt och gott!

Eftersom vi var på boksläpp till sent på onsdagen, kom vi inte iväg jättetidigt på torsdagen. Vi hade iofs ingen tid att passa, men det är alltid skönt att komma på plats och ”bo” in sej. Allt vi gjorde förra helgen var dessutom jobb, så det var lite planering för att få ihop allt.

Vi har fått beställning av texter och då krävs det bilder, en av texterna är om Jogersö Eco Camp i Oxelösund. Här bodde vi första sommaren med husbil, för tre år sedan alltså. Vi trivdes bra och hade inget emot att komma tillbaka. Här träffade vi dessutom Lotta och Christer, samt deras fina pälsboll Fudgie när vi var här första gången. Så när vi skulle hit igen, sa vi till både dem och våra vänner Helene och Krister att de gärna fick göra oss sällskap. Så när vi väl körde in på campingen hade vi välkomstkommitté. Så himla mysigt!

Eftersom solen sken när vi kom var det bara att sätta igång och jobba direkt. Man vet ju aldrig hur länge det är bra fotoväder lixom… så vi tog våra bilder och passade även på att göra en film om campingen när vi ändå var där.

Sen blev det en skön promenad tillsammans med alla två- och fyrbeningar. Jogersö ligger så fint vid vattnet, här finns massor med bra promenadstråk. De hann vi inte utforska så mycket den här gången, men det kommer fler tillfällen.

När vi satt och småsov i soffan kom Lotta och frågade om vi ville komma på middag hos dem. Det ville vi såklart! Blir man bjuden på middag tackar man inte nej. Så vi tog varsin stol under armen och en dunk vin och gick iväg. Där stod Christer vid den stora stekpannan och fixade paella åt oss allihop, sådär riktigt gyllengul och fin. Den mannen kan laga mat! Helene hade gjort lite gott till förrätt. Allt var så jäkla gott att vi allihop tog två gånger 🙂

Sen satt vi och pratade utanför deras husbil, tills jag inte klarade kylan längre. Jag var trött sedan dagen innan och min kropp klarar inte väderomslag, så när värken blev för jobbig var det dax för den här damen att ta kväll. Men jag var nöjd, jag hade fått en massa hundgos och somnade gott.

Jag sover så himla bra i husbilen. I vår nya bil ännu bättre än den gamla, det där att ha ett ”riktigt” sovrum är inte dumt alls. Det är lite lättare att bara kliva ur sängen på natten, om jag behöver, än att ta sej upp och ner för en stege som jag gjorde förut. Så även om sängen nu är lite smalare, är den ändå bekvämare. Vi trivs så himla bra i Ralle!

Morgonen efter skulle vi iväg hyfsat tidigt för att köra den där carten, som jag skrev om igår. Så det blev ett snabbt avsked av Lotta och Christer, Helene och Krister skulle vi träffa redan på kvällen igen. Vi skulle ut på nytt uppdrag och de hängde på då också. Kul kul.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Köra bil på vatten och båt på land

Köra bil på vatten och båt på land

Kommentarer 3 kommentarer

På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.

Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.

Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.

Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.

Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.

När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.

När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.

Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.

Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!

Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂

Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Rosenserien och Nammi

Rosenserien och Nammi

Kommentarer 9 kommentarer

Så vaknade vi upp i fina Söderköping, det var dax att åka hem… sådärkul… så vi drog ut på det så mycket vi kunde genom att hälsa på hos lite roliga människor på vägen. Rosenserien och Nammi – hudvård och godis – en helt ok kombo 🙂

Bara några minuter från ställplatsen i Valdemarsvik, på vägen faktiskt, ligger Rosenseriens huvudkontor och en liten tillhörande butik. Här styr Carina och Jerker över sitt företag med säker hand, sedan 40 år tillbaka. Eller… De har såklart inte drivit företaget så länge, men Rosenserien fyller så mycket i år.

Jag fick höra talas om dem för kanske 10-15 år sedan och testade produkterna första gången på en skönhetsmässa som heter Stockholm Beautyweek. Den går faktiskt av stapeln nästa vecka!

När Tony Irving utvecklade sin herrserie Sweden Eco, var det i samarbete med Rosenserien. Så man kan nog säga att även om jag kände till Carina, så var det Tony som var länken till att vi lärde känna varandra lite mer. Vi har kört förbi Valdemarsvik så många gånger, men inte lyckats ses. Den här gången var det dax!

Väl där störde vi Jerker i gräsklippningen och Carina i de dagliga arbetet, men de visade oss runt och bjöd på fika. Så himla kul! Roligt att få se deras vardag, även om de mest verkar åka runt på en massa mässor och event 😛

Sen kan man ju tro att vi åkte hem, men det gjorde vi såklart inte. Precis vid vägen i Söderköping ligger nämligen Nammi – Isländsk Lakrits. Här är det Pelle och Teresa som bestämmer och dem har jag träffat på mängder med lakritsfestivaler och andra event. Butiken i Söderköping öppnade under pandemin och vi har varit på väg hit flera gånger. Nu var det dax. Å då var det stängt!!!

Men det stod en cykel utanför, så vi skrev på messenger och fick snabbt svar att vi skulle komma in ändå. Är dörren olåst så är det ok att komma in och handla – så nu vet ni det 🙂

Vi blev visade runt, fick veta allt om nyheter, historia och en massa annat. Det blev några smakprover också såklart. Sen gick vi därifrån med famnen full med lakrits. Snacka om att komma till himlen! Gillar ni lakrits så måste ni åka förbi här, här finns hur mycket gott som helst!

Men sen åkte vi faktiskt hem, packade ur bilen, körde igång tvätten och kollapsade. 18 dagar på rull. Nu skulle träffen summeras, ett avslut skulle spelas in och en massa filmer skulle redigeras. Och blogginlägg ska skrivas, ni ser ju hur det går med det… vi kom hem förra måndagen…

Jaja, inlägg kommer när det finns lust och tid. Jag har massor att berätta, så ge inte upp på mej 😛

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Överraskande efterträff

Överraskande efterträff

Kommentarer 6 kommentarer

Så var det dax att lämna Öland efter en fantastisk husbilsträff på Böda. En vecka tillsammans med människor som man aldrig träffat förr, mer än ett några stycken iaf. Som ett väldigt stort vuxenkollo 🙂

Vi tog det väldigt lugnt när vi packade ihop oss. Många hann åka innan oss, så vi kramades och vinkade – till bil efter bil, som åkte iväg. Sen var det vår tur. Vi hade redan bestämt att vi bara skulle åka en liten bit på väg, det var ju söndag efter långhelg och skulle förmodligen vara stopp hela vägen från Söderköping och hem till Tumba. Så vi siktade på Valdemarsvik och när vi sa detta till vännerna Berggrens, så hängde de på. Kul kul!

Vi åkte genom ett grönt Öland med gula rapsfält som kantade vägen nästan hela vägen ner till bron. Det var tid för lunch, så vi stannade till på Arontorp för en sista kroppkakslunch. Vi kommer nog inte över bron något mer i år, så det gäller att passa på. Äldste sonen och hans flickvän hade också varit på Öland under helgen, så vi mötte upp dem och åt tillsammans allihop. Sen tuffade vi vidare.

Vi fick höra att våra andra husbilskompisar Siv och Ove skulle möta upp ytterligare husbilsåkare som vi var nyfikna på och haft kontakt med via sociala medier. Så vi försökte få allihop att komma till Valdemarsvik, det skulle ju vara ett gyllene tillfälle att träffa Herr och Fru Frekko från Lappland som åker runt i södra Sverige just nu. Inte så lätt att fixa en date på annat sätt när det är så långt mellan oss.

En del ställplatser går att boka, vi trodde det skulle vara lugnt en söndagkväll, men bokade till slut ändå. Det var nästan fullt! Så det var med lite nervositet som vi väntade besked från de andra… skulle det finnas plats om de fick för sej att komma dit?

Vi och Berggrens installerade oss iaf och då ser vi att ytterligare tre bilar är här från Husbilsträffen. Så lustigt! Senare kom även Siv och Ove som seglade in på sista lediga platsen, tyvärr fastande Frekko på annan ort tills vidare. Men det blev alltså en liten spontan efterträff där på ställplatsen i Valdemarsvik. Så himla roligt!

När vi vaknade på måndagen hade Berggrens redan åkt iväg, de skulle ju jobba till skillnad från oss andra. Vi tog det rätt lugnt och hann prata med de andra, innan vi bröt upp och körde hela fem minuter. Vad vi gjorde och vilka vi åkte till, berättar jag i nästan inlägg, men man ska ju inte skynda sej hem om man kan vara ute några timmar till 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube