Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.
Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.
De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.
Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.
På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…
Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!
När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.
Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.
Bilder lånade av Jenny
När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!
Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.
Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂
På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…
På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!
Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂
När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!
När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.
Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.
Snart har hela veckan gått, helgen i Vadstena känns som hundra år sedan. Men vilken härlig helg vi fick, den var så otroligt nödvändig och välgörande för oss.
Vi åkte alltså från Stockholm 5.20 i fredags och kom fram till verkstan i Småland så tidigt att vi kunde sätta nyckeln i Peppe och åka därifrån redan strax efter 9. Efter lite trassel med att hitta vatten och en sväng på Hemköp, kunde vi parkera och installera oss på ställplatsen i Vadstena hamn runt lunch. Då gick luften ur. Vi jobbade lite, men dök i säng tidigt. Vi var helt slut bägge två efter allt som hänt senaste månaderna.
Efter en natt med välgörande sömn var det dax att kolla in Vadstena. Det är konstigt det där hur bra man sover i en husbil. Trots regn och rejäl vind, så var det länge sedan jag sov så gott. Å vi vaknade till strålande sol, precis som vi önskat. Frukosten intogs med utsikt över vattnet med en massa svanar som sällskap. Lugnt och skönt. Så härligt!
Efter frukost blev det fart på oss. Vi började med att kolla in hamnen där vi stod och konstaterade rätt förvånat att många båtar fortfarande låg i vattnet. Stora, dyra båtar. Konstigt tycker jag… borde de inte vara uppe nu, eller åtminstone ha fällt masterna för att skydda dem lite? Jag kan inget om båtar, men så här sent på året brukar jag iaf inte se såna slags båtar i vattnet.
Vi gick längst strandpromenaden, bort till det gamla klostret och den gigantiska kyrkan. Vi gick in på Klostermuseet och tittade runt där. Jätteintressant! Museet ligger i det gamla klostret och man går faktiskt runt där nunnorna hade sina sovsalar. Ett jättefint museum som jag är glad att vi besökte och absolut kan rekommendera.
Det var ju Allhelgona och full aktivitet i hela stan, men framförallt i kyrkan såklart. Vi kikade in lite, där pågick högmässa, så vi smög ut rätt snart igen för att inte störa. Utanför kyrkan såg vi en stor sten med mängder av nallar och blommor. När vi kom närmare såg vi att det var Lilla Hjärtats sten. Det högg till i ens eget hjärta såklart, det går ju inte att inte beröras.
Gränderna i de äldre delarna av Vadstena är sååå fina! De påminner lite om de gamla delarna i Söderköping och även lite om Borgholm. Kullersten, små fina hus med färgade träpaneler, stockrosor som klättrar och små välskötta trädgårdar. Men där finns också jättestora hus, som liknar mindre herrgårdar. Allt är väldigt prydligt och välordnat.
Vi tog oss tillbaka till slottet och gick igenom alla rum, som är öppna för besökare. Tjejen i entrén gav oss tipset att första gå upp på andra våningen, se ner till kruttornet, innan vi gick upp till tredje och fjärde våningen. Vi gjorde såklart som hon sa och fick på så sätt smidigt se hela slottet. Det är ett jättefint slott, tyvärr nästan utan inredning – men just nu med en utställning med jättefina klänningar.
Solen sken även när vi kom ut från slottet, men det blåste iskallt. Klockan var långt över lunch, så vi drog oss tillbaka till bilen för att äta lite. Sen gick vi ut igen! Vi gick tillbaka till gamla stan, egentligen för att titta in i kyrkan igen och fota där – men det slutade med att vi istället letade rätt på nunnornas nuvarande boende. Som vi hittade efter lite letande. Sen var det så jäkla kallt att vi gick tillbaka till bilen igen för att värma oss och för att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi skulle dessutom köra live på youtube och hade lite att pyssla med inför det.
Efter ”liven” (ni kan se den HÄR) tittade vi lite på tv, sen dök vi i säng och tvärslocknade. Precis som kvällen innan. På söndagen hade väderrapporterna förutspått regn, och det kanske inte var sol när vi vaknade – men ändå uppehåll. Vi tog god tid på oss på förmiddagen, jobbade lite och filmade ett nytt ”I Peppes kök”. Det var med tungt hjärtat vi packade ihop oss, vi ville inte åka hem. Sista turen med Peppe för i år, nu skulle vi ju bara åka hem och ställa undan honom för vintern. Fyyy så tråkigt!
Nu är det alltså FEM MÅNADER tills vi får ut och åka igen! FEM!!! Asså, det är ju jätte lång tid! Peppe är inte vinterbonad och vi har inga vinterdäck, det kan jag garantera er att nästa bil kommer att ha. Jag vill kunna åka ut även på vintern. Så det enda vi väntar på nu är alltså att vägbanorna ska ligga över 5 grader igen och att risken för halka ska vara över. DÅ är vi ute igen, så fort vi bara kan!
Helgen gjorde under med oss. Vi har sovit gott, haft roligt och kunnat skjuta undan alla tråkiga tankar och mycket av stressen. Vi har verkligen laddat batterierna. Även om de inte förblir laddade så länge, så mådde vi ändå bättre än på länge under ett par dagar. Nu vill vi att vintern ska gå snabbt och vara hyfsat mild, så vi snart kan komma ut igen.
Till Vadstena kommer vi absolut tillbaka. Ställplatsen ligger perfekt, nära till allt och kostar 180 kr med el. Staden är fin och närheten till vatten är ju det bästa av allt. Jag älskar att vakna vid vattnet och somna till vågornas ljud. Det måste vara ljuvligt på sommaren och det vill jag såklart undersöka. Så: vi kommer tillbaka!
