Efter två nätter i Askersund drog vi vidare. Nu skulle vi hitta en plats som var när till slutdestinationen Hjo och möjligt för våra vänner att ansluta till oss. Valet föll på Karlsborg som har en fin ställplats vid segelklubben.
Efter en vecka på rull var det dax att långsamt rulla närmare Hjo där årets Husbilsträff skulle äga rum. Vi hade fortfarande några dagar till godo och tänkte att ställplatsen Carlsborgs Segelsällskap skulle passa fint för ett par dagar. De där ”ett par dagarna” blev sedermera fyra nätter, så kan det bli när man trivs.
Här fanns dessutom tvättmaskin, så det fick bli att tvätta upp all smutstvätt som samlats. Det blir ju lite efter några dagar. Så medan Martin satt och jobbade, fixade jag med hushållssysslor som även ska göras i husbilen.
Vädret var helt ok, så vi tog våra dagliga promenader och fick ihop våra steg. Här finns fina promenadstråk åt alla håll, vi går ju gärna längst vattnet. ICA ligger nära, COOP lite längre bort – då får man hela strandpromenad på köpet. Så det blev några vändor dit, fram och tillbaka.
På fredagkvällen kom Helen och Krister (Berggrens Bilbo) och vi beslutade oss för att stanna till söndagen, då vi skulle flytta in på Hjo Camping. Å nu kom sommaren! Vi satt ute hela lördagen och märkte inte att solen tog rejält på våra näsor. Jag såg ut som jag varit på skidsemester i fjällen och haft skidglasögon i flera dagar. Men det var alltså bara en dag i solen…
Vi fick två riktigt varma dagar och fina kvällar, då vi satt ute länge och njöt. I husbilen är ju naturen vårt vardagsrum, varma dagar och kvällar är alltså att föredra. Då är man ute hela den vakna tiden, från frukost till sänggående lixom. Inte konstigt att solen tog 😛
Här kan ni se hur ställplatsen ser ut om ni är intresserade av det:
På söndagen var det dax att rulla resten av den korta biten till Hjo. Nu nalkades husbilsträff. Som vi har längtat!
Efter påskhelgen drog vi vidare. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, mer än att det skulle vara några mil närmare Hjo som är slutmålet. Det blev Askersund, en väldigt söt liten stad.
Vädret var inte med oss under påsken. När vi skulle åka vidare tittade vi på väderrapporten och tänkte att vi åker dit solen skiner, men det var alldeles för långt bort och åt fel håll. Det var regn överallt på en radie av typ 20-30 mil. Så vi fortsatte vår plan att ta oss runt Vättern den norra vägen, å där ligger ju Askersund. Ställplatsen i stan är alltid full under högsäsong, men nu är det ju lågsäsong… så vi chansade och var nästan ensamma där.
Eftersom vi fortfarande har några ex kvar av vår kokbok och säljer någon lite då och då, så måste vi gå in till stan och leta rätt på ett postombud var vi än kommer. Det är jättebra, på så sätt får vi ju se mer av platsen vi är på. Så under våra två dygn här var vi till posten två gånger och fick dessutom två rejäla promenader i en väldigt fin stad. Här är kullerstensgator, små gränder, fina torg och en trivsam pir. Dagen efter vi kom var det marknad med en massa knallar och torgstånd, men det ösregnade… så himla synd.
Vi trivdes både på ställplatsen och orten. Vi stod med nosen mot vattnet och under de få stunder som det var uppehåll tog vi massor med bilder, en väldigt fotovänlig stad. Här fanns allt vi behövde, men det är dyrt att stå här. 380 kr natten är mycket för en ställplats, men finns det efterfrågan så kan man ju ta ett högt pris. Och här är som sagt nästan alltid fullt. Men också välordnat och välskött.
Här är film från Askersund Citycamp:
Efter två dygn var det dax att åka vidare. Vi kommer säkert tillbaka, men inte på ett tag.
Jag gillar godis, särskilt lakrits. En favorit är Tupla Liqourice som är rätt svår att få tag på. Cloetta har den och ställplatsen vi stod på under påsken var nästan granne med deras fabriksförsäljning. Oj oj oj… Ni fattar va?
Den som hängt med här på bloggen vet att jag älskar lakrits. När Lakritsfestivalen hade ambassadörer var jag en av dem. Jag är en riktig nörd och smakar alla nyheter jag kan komma över. Choklad med lakrits är en stor favorit, gärna såna där olika kulor som många numera tillverkar och lägger i burk. Men jag är faktiskt en riktig godisråtta även när det gäller annat godis, gärna surt och syrligt 🙂
Ställplatsen i Malfors ligger väldigt fint vid Göta Kanal, men den ligger dessutom bara 10 minuter från Cloetta och deras fabriksförsäljning. Det fick vi veta först när vi stått där någon dag, vilken otur… eller nåt… På långfredagen gick förmiddagspromenaden, först till posten för att lägga på några beställd kokböcker (finns ett fåtal kvar om ni skyndar er), sen fortsatte vi till Cloetta. Snacka om att komma till godishimlen!
Man vet att man kommit rätt när man möts av en gigantisk rosa Ahlgrens Bil utanför entrén. Butiken är inte jättestor, men man har definitivt packat in så mycket det går. Och det är bra priser! Alldeles för bra… Den där Tuplan som jag nämnde kostar runt 13 kr hemma på Ica Maxi, här kostade den 8 kr och fanns dessutom i flera roliga smaker som jag inte sett förut. Självklart köpte vi ett gäng, så bra att ha i husbilen eftersom det är två bitar i varje förpackning. Jodå, Martin får smaka. Oftast 😀
Vi hittade inte någon ny lakrits, men laddade med det vi ”behövde”. Något som går i parti och minut här hemma är Läkerol, den är ju sockerfri och äts som godis. Jag köper saltlakrits och hallon/lakrits och blandar dem, så har jag en mixad förpackning i bilen och hemma vid datorn. Perfekt enligt mej!
Det blev även några presenter av ”merchen” som fanns där. Alltså olika grejer som tröjor, väskor, strumpor mm med Polly, Ahlgrens bilar, Kexchoklad mm. Roliga presenter som är lätt att ta med i husbilen. Här fanns också varor som är defekta till väldigt lågt pris, så det blev lite sånt också förstås. Alldeles för många pengar senare gick vi tillbaka med våra fynd till bilen. Vi har faktiskt knappt öppnat något trots att det gått några dagar. Hejja oss lixom 😛
Nu vet ni var ni ska åka för att hamna att godishimlen. I lilla Ljungsbro (Malfors) utanför Linköping, leta rätt på Hemköp, så ligger det några minuter bort. De borde nästan döpa om staden till Cloetta, ALLT handlar om detta; vägnamnen, företagen, byggnaderna mm. Det går inte att missa helt enkelt.
Vi hade redan innan påsk sagt att vi inte skulle äta någon påskmat. När vi tvingades byta ställplats åkte vi förbi Brunneby och råkade bara trilla på en hel påskbuffé 😛
Vad är egentligen påskmat? Jag påstår att det är precis samma sak som julmat, men med lite mer ägg. En påskbuffé är ju väldigt lik en julbuffé. Plockar man sedan bort en del och ställer det godaste på bordet, då blev det helt plötsligt ett midsommarbord. Väldigt förenklat, men lite så är det tycker jag. Jag har inget emot vare sej jul- eller påskmat, men i år skulle vi inte ha någon. Trodde vi…
När vi skulle byta ställplats passerade vi Brunneby Musteri där vännerna Berggrens brukar stanna och handla. Där finns en fin liten gårdsbutik med allt möjligt ät- och drickbart. Vi gick in och plockade på oss några gobitar.
Det närmade sej lunch, så vi bestämde oss för att äta i deras restaurang. Vi hade ingen tanke på att det var påskafton. 199 kr för en buffé är väl ok, det vara bara det att på kvittot stod det 429 x 2… ops. Vi hade tydligen betalat för påskbuffén.
Jaja, det var väl menat att bli så då. Så vi slog oss ner och och tog för oss av den framdukade maten. Allt var väldigt fräsch och gott och mätta blev vi. Flera olika sorters sill, kallskuret, Janssons, köttbullar och prinskorv och flera härliga efterrätter samt skumpåskharar. Det var ju inte riktigt vad vi hade planerat, men gott. Taco som var planerad till middag fick skjutas upp en dag, till middag orkade vi typ ingenting.
Det blev alltså påskmat ändå, trots att vi redan från börjar sagt att det inte skulle bli någon. Så det kan bli. Gott var det!
Förra veckan drog vi ut med husbilen igen. Vi hade bokat plats vid Göta Kanal och lyckade iaf få en dag med fint väder. När man packar för långtur i Sverige på våren blir det både långkalsonger och bikini 🙂
I onsdags packade jag bilen, medan Martin jobbade halvdag. Efter lunch fixade han det sista med bilen, medan jag gjord detsamma inne i huset. Vid 14-tiden drog vi äntligen iväg och ett par timmar senare drog vi åt handbromsen på ställplatsen i Malfors i Ljungsbro, en bit från Linköping. Här fick vi en plats med utsikt över Göta Kanal. Det här skulle ju bli himla bra!
Vi installerade oss, åt middag och tog en promenad. Vi hittade ett perfekt rundvarv längs kanalen, som vi gick säkert 7-8 gånger under helgen. 3 kilometer och ca 5000 steg, så himla bra. Vi lyckades faktiskt få till både en morgon- och en kvällspromenad nästan varje dag. Så jäkla bra!
På torsdagen vaknade vi till en sol som kämpade för att tränga genom molnen och efter lunch lyckades den. Ungefär samtidigt som himlen sprack upp körde våra kompisar Berggrens in genom grindarna. Vi packade snabbt ut bord och stolar och satt sedan i solen resten av dagen. ”Gubbarna” satte ihop vår nya grill och testade den sedan genom att fixa en god grillmiddag till oss.
En händelse trasslade till vårt liv lite, det ska jag berätta om i nästa inlägg…
Vi hade inga planer på att fira traditionell påsk, bara ta det lugnt, ta hand om oss och komma ikapp lite. Så det blev alltså en massa promenader och även en del jobb. Medan Berggrens jobbade på med sitt, satt vi med vårt. Vi lyckades få iväg två texter till vår redaktör och en presentation till Elmia om oss och vårt föredrag som vi ska hålla på Husbilsmässan i september. Nu ska vi bara börja skriva på föredraget också…
Varje gång vi får iväg ett par texter är vi så jäkla nöjda, det känns så himla skönt. Ändå borde det ju inte vara någon större grej, det är ju ett jobb. Ändå är det så. Vi kämpar på med de där texterna och är så nöjda varje gång vi skickat iväg dem. Vi hade ju åtta texter beställda i år och tyckte det var lugnt. När redaktören ringde för några veckor sedan och sa att vår kollega slutat hade vi helt plötsligt 16 texter att skriva och hade inte ens börjat. Nu har vi alltså ”bara” 14 kvar… 😛
Så helgen rullade på och snart var det dax att säga bye bye till våra vänner och köra åt varsitt håll. Medan Berggrens åker hem och jobbar några dagar, rullar vi långsamt vidare mot Hjo där vi ska ha stor husbilsträff om någon vecka. På vägen besöker vi olika platser som vi hoppas kunna skriva om, filma och ta bilder av. Första stoppet blir i Askersund där vi står tills på onsdag.
Vi trivdes väldigt bra på ställplatsen i Malfors där man stod fint vid kanalen. Vi kommer absolut tillbaka för att göra ett reportage när vi det är lite mer liv och rörelse där. Det blev en väldigt opåskig påsk, helt i vår smak. Men med ett par oväntade inslag – som jag ska berätta om i nästa inlägg.
Konstigt överskrift kanske, men den har en förklaring. Jag har varit gräsänka i helgen och maken har besökt ett fint litet hotell i Italien, som jag också bott på. Å det var så fint att jag passar på att berätta om det samtidigt 🙂
I lördags åkte Martin på årets konferensresa med sitt jobb. Jag har inget emot att han är borta. Jag har inget emot att han är hemma heller, tycker faktiskt att det är roligare. MEN, när han är iväg passar jag på att göra en massa saker. Som att storstäda kök och sånt ”skoj”. Det gjorde jag den här gången också, men jag hann även med lite annat som var roligare.
Det lite konstiga i allt detta var när Martin berättade om hotellet som de skulle bo på. Jag tyckte jag kände igen namnet och platsen och började leta i minnet och bland mina bilder. Å se på sjutton! Sommaren 2019 var jag på en sk pressresa och bodde på samma hotell, som egentligen är ett gammalt kloster – det var ju därför jag mindes det. Det var väldigt speciellt och dessutom ganska okänt, att de skulle bo just där var alltså en rejäl slump.
Hotellet, Castel Oldofredi, ligger på ön Monte Isola utanför staden Iseo i Iseosjön. Ön är så liten att man kan gå runt den på typ 3 timmar. Här har alltså nunnorna bott, precis brevid kyrkan och fortfarande slår kyrkklockorna flera gånger per dag. Vill man inte vakna av dem klockan 7 får man ha öronproppar 🙂
När vi konstaterat att det var samma hotell, började jag leta upp bilderna från min resa. Snart började minnet komma ikapp. Vi var bara där en natt och hade redan bott på flera andra hotell innan detta, men jag kommer ihåg den härliga trädgården och mitt fantastiska rum. Jag hade som en egen liten lägenhet, med två rum, ett stort vardagsrum och ett badrum – utan dörr… lite udda. Martin fick inte det rummet, det gick till en lycklig kollega. Ett riktigt mysigt ställe, förutom de där kyrkklockorna då 😛
Medan jag varit ensam har jag som sagt röjt och storstädat köket. Det blev även en liten ommöblering när jag ändå höll på. Jag har också passat på att tvätta täcken, kuddar och madrasser. Det blev 7 maskiner. Vår stackars elmätare har jobbat och Vattenfall har jublat. Oj, så mycket el jag gjort av med!
Jag har också lagat om lite recept och tagit nya bilder, packat lite kokböcker och läst. Vädret har inte bjudit på vare sej sol eller värme, så jag har utan problem kunnat jobba på inomhus. På tre dygn hinner man en hel del, men ändå inte tillräckligt. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra här, men jag är ändå nöjd med det jag hann.
I lördags tog jag dessutom med mej de vuxna barnen på Stefan Odelbergs föreställning ute i Nacka. Den har jag skrivit om HÄR, när vi var på premiären. Den var så otroligt härlig, så när Stefan erbjöd oss att komma tillbaka bestämde jag att det skulle bli en liten date med ungarna. Äldste sonen och jag åkte dit tillsammans och mötte upp yngste sonen med sambo. De gillade showen precis lika mycket som vi gjorde. Efteråt passade vi på att testa hotellets restaurang och snickesnacka lite. Det händer väldigt sällan att jag och barnen gör något på egen hand, så det var mysigt.
Nu blir det en sista ensam middag, tror jag ska göra en stor räkmacka, sen går jag och lägger mej i min renbäddade säng och väntar in Martin när han dyker in nångång vid 1-snåret inatt. Då sover jag nog. Jag tänker inte stanna upp och vänta, eller städa mer… för nu tänker jag inte städa så här ordentligt på väldigt länge. Nu räcker det på ett tag, typ tills han ska iväg nästa gång 🙂
Vi är väl medvetna om att de flesta med husbil åker iväg direkt efter jobbet på fredagen och kommer tillbaka hem på söndagen. Nu är ju vi lite bortskämda och tycker att det är för kort. Oftast kan vi vara borta lite längre, det hade vi äntligen tid med förra helgen 🙂
När vår husbilskompis Maria frågade vad vi hade för planer sista helgen i mars, funderade vi någon sekund och bestämde oss sedan för att åka till Femöre i Oxelösund den helgen. Där är 10-12 platser och mysigt att stå i hamnen, med en liten restaurang och bra promenadstråk. Maria har hund och vi gillar att gå, så det var ett bra ställe att träffas på. Vi sa såklart till våra vänner Helene och Krister (Berggrens_Bilbo) också, de hänger nästan alltid glatt med på det mesta.
Äntligen fick vi en riktig långhelg. Vi drog iväg på torsdagen, då var vi nästan ensamma i hamnen i Femöre. Det var soligt och fint, men lite kallt och blåsigt – vi försökte sitta ute, men det var inte särskilt skönt. På fredagen började husbilarna rulla in, fler och fler… Maria dök upp strax efter lunch och fick plats brevid oss. Sen började det bli fullt, vi funderade på nödlösningar om det skulle vara fullt när Berggrens kom. Men de lyckades sladda in på sista platsen.
Helgen bestod sedan mest av promenader, god mat, hundmys, härliga samtal och massor med skratt. Det mest överraskande var att äldste sonen och mina föräldrar kom och hälsade vi. Då passade vi på att äta lunch på Sailor, restaurangen vid ställplatsen som bjuder på väldigt god mat. Hade vi kunnat hade vi suttit ute, men det var för blåsigt.
Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, så vi hade en del att smälta. Hjärnan har gått på högvarv, men bara med roliga saker. Ska berätta mer i ett annat inlägg om detta, det är för mycket att ta nu.
Vi körde en live på Youtube där vi berättade om en del, den kan ni se här:
Det blev en väldigt fin helg. När de andra åkte hem på söndagen var vi nästan ensamma kvar, precis om när vi kom på torsdagen. Då passade vi på att jobba lite och förbereda för texter som ska skrivas. Så brukar söndagkvällarna se ut när vi är ute och åker. På måndagen tog jag lite sovmorgon, medan Martin jobbade – sen åkte vi hem igen. Lika tråkigt varje gång. Guuud som jag längtar tills vi bor helt i husbilen!
Vi hade iaf en kanonhelg med så pass bra väder att vinterfiltarna/draperiet som vi har som extra isolering under vintern är borta. Likaså bubbelplasten innanför takluckorna. Vi har JÄTTESTORA takluckor, säkert 3-4 kvm. Där blir det såklart lite kallt på vintern, därför la vi bubbelplats mellan själva luckan och solskyddet i höstas. Det isolerade väldigt bra, men blir lite mörkt inne i bilen. Nu behövs de inte längre, äntligen har vi ljust igen. Nu är det alltså vår på riktigt 🙂
Här ser ni film från helgen:
Nästa helg ska vi fixa med bokföring, deklarationer och jobb. Jag fixar hemma för fullt, för sen drar vi iväg på årets första riktiga långresa. Det blir en påsk längs Göta Kanal, sen tar vi oss långsamt mot Hjo där vi ska ha årets Husbilsträff över valborg.
April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag från en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta om – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (8 P för hela gratängen)
Aprilbonus: Ananaspaj från Sydamerika (41 P för hela)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda, som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Ananaspaj. Ananas odlades först i Paraguay och södra Brasilien, vad man vet iallafall. Den är ganska lätt att laga och himla god. Perfekt att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
I förra veckan packade vi ihop oss igen och drog i väg med husbilen. First Camp har något som heter Husbilspasset som ger väldigt bra pris på campingar. Detta passade vi på att utnyttja för en långhelg norr om Örebro.
Förra året introducerade First Camp sitt Husbilspass för första gången. Jag satt i säkert 45 minuter för att få tag på något av de få man först släppte. Med Husbilspasset kunde man nämligen bo för 250 kr natten på olika campingar. Det är ett väldigt bra pris. Å jag lyckades få ett som vi sedan utnyttjade mycket under förra året.
I år släppte man fler och vi fick tag på ett även den här gången. Våra kompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) lyckade också, så vi passade på att utnyttja passen förra helgen. Runt Stockholm finns inte så många First Camp, men det finns några stycken 1-2 timmar bort. Eftersom kompisarna utgår från Norrköping, försöker vi att hitta campingar som är på lagom avstånd från oss både. Den här gången föll valet på Ånnaboda strax utanför Örebro.
Martin jobbade halvdag på torsdagen, sen packade vi ihop oss och drog iväg. Det tog ungefär 2,5 timma att köra, vi hann fram och hade installerat oss precis innan det blev mörkt. När vi kom fram var det snö och 3-4 grader kallt, det skulle ändras under helgen. Första natten var vi nästan ensamma och det vräkte ner, först snö – sen regn. När vi vaknade var snön nästan borta och det var istället isgata utanför. Och dimma, man såg knappt handen framför sej.
Martin jobbade återigen halvdag, jag låg i sängen och läste tills han var färdig, sen satte vi oss med filmer, bilder och de texter som är beställda. När vi precis ätit middagen färdigt såg vi hur kompisarna ställde sej på platsen brevid oss. Sen blev det mest tv och snack resten av kvällen. På lördagen var det lite mindre is, så vi staplade oss ut på en försiktig promenad. Två gånger faktiskt, den ena var för att testa våfflorna upp på bistron.
First Camp Ånnaboda är stort. Det kanske inte är jättemånga campingplatser, men här finns en massa annat som skidspår, skid- och pulkabacke, promenadstråk och en sjö. Här kan man verkligen umgås med och i naturen på alla möjliga sätt. Det finns dessutom ett hotell och konferensmöjligheter. Tydligen var det sportlov, men det märkte vi inte mycket av. Det var några barnfamiljer, men inte alls så det visade på någon slags ledighet.
Lördagkvällen fortsatte sedan med taco och melodifestivalen såklart. Det kan ha blivit en himla massa lakritslikör också… jag som tidigare varit ensam lakritsnörd har numera fått sällskap. Så min lilla likörflaska som förr räckt hela året, tar numera slut när man minst anar det – det har lixom aldrig hänt förut. Tur jag har ett par till hemma.
Efter lite mer regn vaknade vi till lera på söndagen. All snö och is hade alltså blivit lervälling, inte alls lockande att gå ut i. Dessutom mådde jag dåligt, så jag stannade mest inne i bilen. Vi såg skidskyttet, sen däckade jag. Min fibromyalgi tycker inte om det här hattiga vädret. Kroppen reagerar med värk och trötthet, så jag sov bort större delen av eftermiddagen.
På måndagen jobbade Martin återigen halvdag och sen packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Det är alltid lika tråkigt att åka hem, inget vi alls vill göra. Nu längtar vi verkligen till sommaren när vi kan vara borta ett par månader i sträck. För nu kommer det att dröja ett tag till nästa husbilstur. Både veckor och helger är fullbokade med jobb, det väntar några mässor bla husbil Stockholm i mitten av mars. Bilen ska besiktas och lite sånt. Men i månadsskiftet drar vi nog iväg igen och sen börjar säsongen på riktigt med husbilsträffar och annat roligt.
Tills dess fortsätter vi att röja här hemma. På lördag är det loppis igen, en flyttkartong till är fylld. Nu börjar det synas att grejer försvinner här hemma. Så himla skönt. Ett steg närmare vårt liv på heltid i husbilen 🙂
Förra året var vi med på Finncanopus jungfrutur. Här om veckan fyllde fartyget 1 år och vi var med på födelsedagsfirandet. Det blev en himla mysig dag med massor av mat 😛
Finncanopus är Finnlines nyaste fartyg. Man kan väl säga att det är en bilfärja, 2.0. Ett fraktfartyg med största bildäcket vi någonsin sett och med ett par våningar med hytter som tillhör lyxkategorin. Vi har varit ombord tre gånger nu och trivs väldigt bra där. Det är trivsamt, stora öppna utrymmen, trevlig personal och väldigt god mat.
Enda problemet är att Finnlines fartyg går från Kapellskär, som ligger i Norrtälje. Det är ju en bit att åka när man kommer från södra Stockholm. Så det blev en tidig morgon, för att hinna med den chartrade bussen från Stockholms centralstation.
Väl framme vid terminalen får man åka ombord på fartyget med buss, eftersom landgången inte är färdigbyggd. Så man hamnar inne på bildäck och får ta hussen upp till plans 10 där receptionen, en del av hytterna och taxfree mm ligger. Den här gången gick vi direkt till VIP-loungen, där vi trivs bäst. Där är mysiga sittgrupper, panoramafönster och står alltid fika framme. Ett bra ställe att hänga helt enkelt.
Vi tog plats i konferensrummet och fick en kort genomgång av fartyget och resans program. Vi och kanske 2-3 till hade varit ombord förut, men för de andra var det första gången. Efter genomgången blev det rundtur av fartyget, vi har som sagt sett allt förut och även gjort en film av hela båten (den filmen kan ni se HÄR)- men gick med ändå för att se om något ändrats.
Sen var det dax för brunch på Mickes, en favoritrestaurang. Något man måste äta ombord är Egg Benedict, antingen som den är eller med lax. Den är i världsklass här. Jag har dock ätit den några gånger och växlar numera med avocadomackan som också är riktigt, riktigt bra. Något annat som finns på brunchen är en räkröra som är to die for. Jag älskar ju räkor och har mina krav, den här är bland den bästa av röror som jag smakat.
Efter brunchen hade vi fri tid, några gick till spa och några hängde i lungen. Vi gjorde det sistnämnda. Folk kom och gick, vi pratade lite och fick några nya bekanta. De festa av oss har sett på olika sätt, men kanske inte pratat så mycket. Nu hade vi tid med det och det är så fint när man verkligen hinner att prata ordentligt.
Väl framme på Åland klev vi av för att byta båt, då tog Visit Åland emot oss med saffranspannkaka och lite information. Det var länge sedan vi åkte runt på Åland och vi har aldrig gjort det med husbilen, men det finns en plan… vi hinner nog inte i år, men kanske nästa?
Väl ombord på Finnsirius fortsatte myset. Vi gick ett varv i taxfree där Martin hittade en vinterjacka för halva priset. Snart var det dax för mer mat, en lite mindre middagsbuffé stod uppdukad åt oss. Jag menar det verkligen: ALL mat ombord är väldigt god. Oavsett om man äter buffén, i Mickes eller i bistron – allt är gott. Vi satt rätt länge och åt, så där så det blev lite brått till nästa hålltid i programmet.
Det var dax för drinkprovning, särskilt alkoholfria drinkar. Det finns rätt många goda drinkar utan alkohol, även om stinget som alkoholen ger uteblir. Vi smakade några stycken innan vi gick tillbaka till loungen. Har man varit ombord för mycket när bartendern känner igen en? Frågar såklart åt en vän 😛
Sen var vi tillbaka i Sverige igen. Efter en väldigt mysig resa, med några nya bekantskaper. Såna här dagar uppskattar vi verkligen. Ingen stress, bara mys och härliga människor. Mer sånt!
Som vi längtat efter att få åka ut med Ralle (husbilen) igen. Senast var i lucia, men när jag fyllde år var det dax igen. Var vi hamnade var inte så viktigt, bara vi fick komma iväg. Å vilken rolig helg det blev!
Vi drog alltså till Norrköping på min födelsedag, det kan ni läsa om HÄR. Första kvällen var vi på restaurang Grazie för att fira min födelsedag. Där åt vi gott och hade väldigt trevligt. På lördagen blev det en lång sovmorgon innan vår vän Helene kom och gjorde oss sällskap. Hon tog med oss på en lång promenad runt om i Norrköping där hon och Krister bor.
Nog för att vi har passerat Norrköping massor med gånger på väg till Öland, men vi har egentligen aldrig varit där. Detta trots att min pappa var stationerad där när han jobbade för Skyways och vi faktiskt hade vårt flygplan där under ett par år. Ja, vi har haft ett eget flygplan. Ett litet fyrsitsigt med vingar på taket och pontoner så man kunde landa på både land och vatten. Det var tider det 🙂
Som sagt; vi har egentligen aldrig varit inne i Norrköping, så det lixom dax. Krister var på arbetsresa, men Helene var hemma och visade oss runt. De bor bara fem minuter från ställplatsen, så det kommer nog att bli några vändor hit framöver.
Vi började med en tur bort mot de äldre kvarteren. Norrköping ligger i Östergötland, längst in i Bråviken på bägge sidor om Motala ström som rinner genom staden. Det är en gammalt industri-, handels- och sjöfartsstad, med textilindustri som fram till 1960-talet var basen i stadens näringsliv. Å nog syns detta på olika sätt med gamla byggnader som bla kallas för strykjärnet och strykbrädan.
Det som var mest utmärkande, för utom de gamla byggnaderna, var promenadstråket som var uppbyggt som en spång längs vattnet. Alltså lite utanpå byggnaderna, som broar längs med vattnet. Jag är inte ensam om att gilla dem, för det var så mycket folk som gick här på promenad och njöt. Här och där fans små sittgrupper så man kunde vila lite med utsikt över vattnet. Och det var mycket vatten, typ överallt. Det hade jag faktiskt ingen aning om.
När det var dax för lunch tog Helene oss till Världens Kök, där vi fick jättegoda hamburgare. Min var med guacamole, som jag älskar. Den var väldigt god och jag fick dessutom massor. Inte dumt alls, vi återkommer förmodligen fler gånger och jag rekommenderar dem gärna.
Efter en liten sväng till var vi både trötta i benen och lite kalla. Så vi gick tillbaka till bilen, hämtade lite grejer och följde sedan med Helene hem. Nu hade även Krister hittat hem, så det blev lite vila och snack i soffan innan Helene började göra middag åt oss. Efter kyckling och tzatziki tog vi plats i soffan för att kolla in årets första delfinal i mellon. Den var väl sådär…
På söndagen var vi inte riktigt lika tröga i starten. Nu kom både Helene och Krister för att ta oss på ytterligare en promenad innan vi skulle åka hemåt. Nu blev det en promenad lite åt andra hållet, med mer stadsvy och fina byggnader. Alltsammans avslutade på Lingonfabriken som hade lunchöppet med dagens trots att det var söndag. Ni kan se mer om restaurangerna i filmen här nedan och se vad de bjuder på.
Sen var det alltså dax att köra hemåt, men inte hem. Kan vi vara ute lite till så är vi gärna det. Så vi körde bara halva vägen och stannade sedan i Nyköping över natten. På måndagen tog vi resten av vägen mellan två möten och kom hem strax efter lunch.
Just det! Jag har ju glömt att berätta om vattenstrulet. När vi ställde av bilen i december tömde vi såklart vattensystemet efter konstens alla regler, precis som vi gjort med den förra bilen föregående vintrar utan problem. När vi nu skulle sätta igång vattnet kom det inget. Det sprakade och bubblade i rören, men något vatten fanns inte i kranarna. Efter lite sökande såg Martin att en liten plastkopp gått sönder, trots att vi alltså gjort allt man skulle. Så där stod vi nu, utan fungerande vatten. Inget att spola toan med, inget att drick eller borta tänderna med. Kolla filmen här nedan får ni se.
V är vana att vara utan vatten på vintern, men då brukar vi vara förberedda. Det var vi inte den här gången, det skulle ju lixom bara funka. Vi hade inte ens en vattendunk med oss… så orutinerat. Men vår räddande ängel Helene hade en i bilen som hon fyllde och kom förbi med. Senare kunde vi limma den där grejer hjälpligt och på så sätt funkade vattnet resten av helgen. Vi beställde en ny sån där plastgrej direkt, plus en i reserv, som levererades redan på måndagen – så nu är allt helt igen.
Som husbilsåkare får man ofta vara rätt lösningsorienterad och det kan man nog säga att vi är. Det är sällan vi hetsar upp oss, det mesta går att leva med temporärt och det finns så många schyssta människor i campingvärlden som gärna hjälper en om och när det behövs.
Nu är vi iaf hemma igen, efter en himla härlig helg i Norrköping och en natt i Nyköping. Vattnet är fixat och vi förbereder oss för nästa tur. Jag vet att många inte campar på vintern, de flesta har inte ens testat – om de gjorde det skulle de kanske ändra åsikt. Jag gillar inte vintern, men att vintercampa är ett sätt för oss att överleva den avskyvärda årstiden. För det är väldigt mysiga att sitta inne i värmen, jobba eller glo på tv, medan snön som yr utanför. Så länge allt är helt och man slipper gå ut alltså…
Snart drar vi iväg igen, då blir det en långhelg i Örebro. Det bokades långt innan den fruktansvärd tragedin där och vi ska inte till centrum. Så det blir nog ok ändå. Häng gärna med på vårt instagram för våra resor och äventyr @jikitaspåäventyr
Den här veckan är det vi brukar kalla för födelsedagsrejset. Vi har tre födelsedagar på fem dagar, en är min. Det är dax att börja testa lite av vad pensionärslivet har att bjuda på, så jag tänkte bli mini-pensionär eller kanske prova-på-pensionär 🙂
I måndags fyllde min mamma 82, i tisdags fyllde yngste sonen 30 och idag fyller jag 55. Just i år är det såklart sonen som firas mest, precis som det var när han var liten. Vi har slagit ihop våra tre födelsedagar många gånger, särskilt när sonen bodde hemma. Att käka tårta varenda dag är inte alls min grej, bättre att ta det en gång ordentligt. Det var alltså rätt länge sedan jag firade min egen födelsedag sådär lite större. Antingen har vi firat tillsammans eller också har jag åkt bort.
Men i år tänker jag faktiskt både åka bort OCH fira lite mer. Jag fyller nämligen 55, lite testa-på-pensionär sådär. From nu kan jag bo i 55+bostäder, jag kan börja ta ut av min privata pensionsförsäkring om jag vill och jag får rabatt på vissa campingar. Det måste ju firas!
Så födelsedagen inleds med att dra iväg på årets första husbilstur, bara en sån sak. Det blir inte så långt, vi har tänkt att stanna i Norrköping över helgen. Där bor våra husbilskompisar Helene och Krister, som lovat att ta oss till en prisvärd restaurang att fira min födelsedag på. Och på lördag är det ju mello och då har vi bjudit in oss på middag hemma hos dem. Det blir kanon!
Jag har absolut noll åldersnoja! Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att bli äldre. Jag har blivit mer avslappnad med åren och insett att det lixom bara är att flyta med lite. Att bli äldre innebär ju såklart att det finns lite rynkor, gråa strån och att det börjar hänga lite här och där. Men det gör mej ingenting. Jag vägrar att färga håret, rynkorna är faktiskt lite fina och det som hänger får väl hänga.
Men jag är mer noggrann med träningen nu, eftersom jag vill bli äldre och kunna klara mej själv. Jag vill kunna byta gardiner själv, resa mej från golvet, klättra på stegar, ta på strumpor stående osv och då måste jag träna. Det måste alla ju äldre vi blir, så är det bara.
Jag bär mina år med stolthet och ser fram emot att träna lite på pensionärslivet. Om tio år smäller det på riktigt, då behöver jag inte öva längre. Tiden går så jäkla fort!
Vi tar det mesta lite som det kommer, men en del saker planerar vi. Vad det gäller resor så har vi några jobb som återkommer år efter år, men i övrigt går vi mycket på känn. I lördags bestämde vi vart sommarens långresa kommer att gå.
Nu har vi haft husbilen i snart 4 år och vi har fortfarande inte varit mer söderut än Smygehuk och det blir inte längre ner i år heller. Tror vi… Sverige har helt enkelt för mycket spännande att bjuda på, så vi fortsätter att utforska det. Sommarteatrarna bestämmer mycket att vårt schema sista veckan i juni och första två veckorna i juli. Då rör vi oss mest mellan Kalmar och Falkenberg, med en avstickare till Kosta och tillbaka till Helsingborg. Så vi tänkte att vi fortsätter väl där nånstans runtomkring.
Sommarens långtur kommer därför att fokusera på Halland och Dalsland. Eftersom vi tänkte ha vår bas någonstans i Halland i framtiden, så kan det ju vara smart att vet hur det ser ut där och var det kan vara praktiskt att bo. Det enda vi vet om den regionen är var Ullared, Vallarna och Tjolöholm ligger, typ…
Året började ju i Egypten och det kan vara så att året avslutas där också. Men innan dess ska vi nog hinna med lite mer, förutom resor med husbilen alltså. Det vi vet är att vi ska göra en ny resa längs den norska kusten med Havila. När vi åkte senast var det vinter och allt var vitt, den här gången blir resan i slutet av september – så vi hoppas på lite mer natur och att kunna komma lite längre in i fjordarna. Gröna bilder istället för vita.
I övrigt har vi även några mässor att ta hänsyn till. Nu närmast är det Husbil Stockholm på Stockholmsmässan. Vi har inget uppdrag på själva mässan, men ska såklart dit och filma lite. Däremot har vi återigen vår lilla hörna på Elmiamässan i 10-14 september. Den sk Influencerhörnan utvecklas och det blir tredje året som vi i samarbete med mässan har en hörna där digitala kreatörer och följare kan träffas. Vår idé har slagit väl ut och det är såklart jätteroligt!
Husbilslivet är ju det som är utmärkande för oss såklart. Redan på fredag drar vi iväg på årets första husbilstur. Det blir bara en kortis i Norrköping över helgen bla för att fira min födelsedag. Sen har vi bokat en lite längre vistelse i Örebro senare i februari, något som heter Malfors vid Göta Kanal över påsk och sen har vi såklart vår stora husbilsträff i Hjo över Valborg. Den ser vi verkligen fram emot. Vi kommer nog inte hem mellan påsk och träffen, utan åker runt lite runt toppen på Vättern istället.
Över nationaldagen blir det nog lite väster ut, innan vi drar till Orsa över midsommar. Där har vi en hel vecka på First Camp Orsa tillsammans med vännerna Anne och Stefan. Vi ska vara med när Stefan får drömmen uppfylld om ett tvättäkta midsommarfirande. Det kommer att bli kyrkbåtar, knätofsar och midsommarstänger för hela slanten. Direkt efter åker vi så snabbt vi kan de 62 milen till Kalmar där första sommarteatern har premiär. Vi har bokat First Camp Stensö, där vi står och jobbar några dagar. Direkt efter det blir det Falkenberg och Vallarna samt Diggiloo i Kosta 11 juli och tillbaka till Helsingborg för ytterligare två föreställningar.
Sen är det fri hopp å lek resten av sommaren. Det är då vi tänkte kolla in Halland och Dalsland, men än är ingenting bokat. Det får bli lite som det blir. Ganska lösa planer, men ändå någon slags ram. Vi är i Ullared varje sommar och har varit på Tjolöholm, men mycket mer än så vet vi inte om Halland. Om Dalsland vet vi absolut ingenting! Så kom gärna med tips på saker att se och göra, restauranger, campingar och ställplatser.
Det kan bli så att vi smyger lite norrut för att hälsa på kompisar i Värmland och södra Dalarna också, men mer norr ut än så hinner vi nog inte i år. Tyvärr. Jag hade gärna åka tillbaka till vännerna på Glassbaren i Bräcke, sett Tomas Ledins bygdespel igen i lilla Lövvik vid Höga Kusten och en massa annat. Så otroligt häftigt, se det om ni kan!
Vårt uppdrag för campingtidningen är i Sverige, det gör att vi är lite låsta och måste utnyttja sommaren till bra bilder. Men det gör oss ingenting! Sverige har så otroligt mycket att bjuda på och man blir lixom aldrig klar. Då har vi ändå varit i Smygehuk och Treriksröset och en hel del däremellan. Men vi vill se mer. Tyvärr är ju tiden lite begränsad, men men. Det är ett lyxproblem 😛
Ni får helt enkelt hänga med här och på våra olika instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr och se vart vi tar vägen. Vad har ni för reseplaner under 2025?
Så var det då dax att lämna den underbara solen och härliga värmen. Ja, jag är beroende av sol och värme, det märks så tydligt när man väl har det. Så det var med en hel del ångest vi åkte hem.
Det där ”Borta bra men hemma bäst” gäller inte för oss. Vi säger hellre ”Hemma bra men borta bäst”. Vi trivs helt enkelt inte hemma och även om Sverige är fint, så är vintern vidrig när man inte klarar kyla eller väderomslag och har en värkande kropp konstant från oktober till april. Under de här två veckorna har jag tagit en (1!) enda värktablett, hemma kan det bli två per natt. Det är rätt stor skillnad.
Så när det närmade sej hemresa fick jag faktiskt rejäl ångest. Det började 3-4 dagar innan när det gick upp för mej att det snart var slut. Vi åkte hem på onsdagen och från måndagen var jag faktiskt nästan i sorg. Så jobbigt var det. Sen börjar det där med att göra något sista gången. Sista frukosten, sista lunchen, sista strandpromenaden, sista solnedgången. Sista sista.
Jag vill inte ha det så! Min käre man vill inte heller ha det så, och det är ju därför vi planerar för något helt annat. Att vara i solen hela vintern och bara njuta. Visst blir det sista gången då också, men inte på samma sätt som efter två veckor. Tänk att veta att man har flera månader framför sej med plusgrader. Så himla härligt!
Men nu var det alltså så att vi skulle byta 25 plus mot nollgradigt. Vi tog avsked av nya bekantskaper, åt den där sista frukosten, tog en promenad, packade väskorna och klev på transferbussen. Tiden i härliga Egypten var slut. Men så här mycket semester var det länge sedan jag hade, så känslan i kroppen var rätt fin ändå. Vissa dagar har jag bara uppdaterat ett par av våra sociala medier, kanske 30 minuters jobb, inget mer.
Men det blev en rätt jobbig hemresa med sjukdomsfall på planet, där man efterlyste hjälp av läkare. Allt verkar ändå ha gått bra och vi landade i Stockholm som vi skulle. Väl där hämtade mina föräldrar oss, så vi var rätt snart hemma i Tumba. Vi dök direkt i säng, utan att packa upp. Smutsvätten skulle knappast smita från oss 😛
14 dagar går fort, det är snart dax att åk hem. Den stora åka-hem-ångesten har börjat. Jag vill INTE!!! Jag säger fortfarande ”Hemma bra men borta bäst!”. Vem sjutton vill åka från 25 plus till 0-gradigt?
Den bästa känslan är när man stiger av planet, möts av den ljuvliga värmen och vet att man har en massa härliga dagar framför sej. Men de där dagarna går ju alldeles för fort. När vi kom hit 1 januari åkte vi från snöstorm, så himla skönt att lämna skiten bakom oss. Vi landade i ett soligt Egypten och sedan dess har värmen varit stabil på runt 23-25 grader varje dag.
Våra vänner åkte hem förra onsdagen, sedan dess har vi ägnat dagarna åt jobb, vila och promenader. Vi har vaknat vid 7.30, ätit frukost och tagit en promenad eller gått direkt till stranden. Strandpromenaden är så fin och ca 2 km lång om man går hela. Hotellet är stort, så det blir ca 1000 steg bara av att gå till frukosten. Så steg har vi fått varje dag bara genom att gå till maten, och med promenaden har det blivit en himla massa till.
Jag har försökt att komma ikapp med mina böcker. Så timmarna i solen har mest bestått av att läsa, hittills har det blivit 6 böcker. Betydligt färre än jag har med mej, det brukar bli mer läst när vi är ute och reser. Men men…
Lunchen har intagits på bufférestaurangen The Cove, ända tills vi häromdagen upptäckte Shimmer som var mycket mysigare. Här kan man få en sallad, pasta eller något annat lättare. Så sista dagarna har vi ätit här, även om det är lite längre att gå. Men det var ju det där med steg, vi samlar så många vi kan 🙂
Vid 15.30 har solen inte längre värmt särskilt mycket, då har vi istället gått upp och satt oss på vår balkong. Vi bytte rum efter några dagar, för att vi saknade eftermiddagssolen. I det nya rummet har vi en stor härlig balkong där vi gärna sitter på eftermiddagen innan solen går ner.
Efter att ha testat de flesta av restaurangerna här har vi ändå landat i att middagsbuffén har bäst mat, så där har vi ätit senaste kvällarna. Martin har fastnat för den Indiska delen medan jag varierar lite mer. Salladsbordet är helt fantastiskt med allt man kan önska och lite till. Ja, jag äter sallad på semestern. Jag äter nästan som hemma faktiskt, även när vi är på resa. Jag vill slippa ta tag i ett stort plus på vågen när jag kommer hem. Den här gången har vi även avstått alkohol, nästan helt. Vi har tagit hand om oss helt enkelt och tänkt på hälsan i första hand. Å det känns jättebra!
Efter middagen har vi gått upp på rummet för att jobba. Vi har nämligen snabbaste uppkopplingen i vårt rum, då routern sitter på vår vägg. Här slipper vi frustrationen med seg uppkoppling, som annars är vanligt på hela hotellet. Vi har iofs lokala simkort i mobilerna, men det funkar inte klockrent överallt ändå. Här är nämligen tjocka stenväggar överallt som stör signalerna. Men på rummet funkar det bra.
Nu när vi är ensamma har vi somnat vid 22-23 kanske. Då har vi varit dödströtta, trots att vi inte gjort särskilt mycket. Ett par dagar har vi dock jobbat. Hela hotellet har filmats. Vi har gått runt med en av cheferna som visat oss de större sviterna och spa:et. Pratat med restaurangansvarig, filmat restaurangerna och omgivningarna. Området är jättestort, så det har tagit sin lilla tid. Bara spa:et är två våningar och har mer än 30 behandlingsrum. Nu fattar vi varför det heter Makadi Spa.
Men nu är det alltså snart dax att åka hem. Bara en hel dag kvar i solen. Och sen en förmiddag. Sen dröjer det innan vi får såna här temperaturer igen. Min kropp mår så bra. Nu får jag förbereda mej för värk ett par månader. Här har jag tagit två värktabletter på två veckor, hemma blir det två per natt… då kanske ni fattar varför jag inte vill åka hem.
Vi tittar såklart redan på resa till nästa vinter. Som det ser ut nu så blir det kanske Egypten igen. Det är ju så himla prisvärt! Vi får väl se… det blir som det blir… nåt blir det iaf 🙂
