Browsed by
Etikett: resa

När corona är över ska jag…

När corona är över ska jag…

… boka en resa snabbt som ögat, klippa mej, gå till läkaren, göra en skönhetsbehandling, få skäll av min kiropraktor, ta en massage, fixa nya glasögon och en massa annat!

Det känns som att livet fått ett före- och efter. Före corona och efter corona. Just nu väntar jag bara på ett vaccin, så livet ska kunna bli lite mer normalt igen. Nu har jag suttit fast här i lilla Tumba sedan i mars, till 99,9%. Och nu börjar jag märka att ryggen känns lite knepig och ögonen börjar trassla. Det är väl det mesta akuta.

Martin och jag klipper varandra, resultatet blir lite sådär… å jag misstänker att min frisör kommer att börja gråta när hon ser mej. Luggen är i alla längder, håret har nog sju olika nyanser och topparna… ja… vad ska man säga…

Nu ser det ut som ett vaccin kan komma redan till nyår, då ska tydligen 70+are bli vaccinerade först, sen kommer vi i riskgrupp. Jag är inte det minsta tveksam, jag tar det så fort jag bara får! Å sen!!! Sen ska jag boka resa!!!

Våra funderingar just nu är om vi bara ska boka första bästa och bara dra iväg så fort vi kan, eller boka något vi verkligen längtar efter och åka över vår bröllopsdag i juli.

Allt beror på när vi får vårt vaccin, om det blir under eller efter vintern. Har vi hunnit in i april-maj är det rätt skönt i Sverige och då kan man ju vänta lite, men får vi det i februari-mars så tänker iaf inte jag vänta! Då drar jag! Frågan är ju bara vad som går att resa till vid det laget? Jag avskyr den här ovissheten. Ge mej ett datum, viket som helst – jag vill bara veta!

Tills vi vet så sitter jag här. Oftast tar jag dagen som den kommer och är rätt cool, men ibland slår frustrationen till och jag blir lite lätt galen av ovissheten. Idag vill jag bara ha ett normalt liv igen och kunna göra vad jag vill, när jag vill!

Hur känner ni? Vad vill ni göra (förutom att träffa nära och kära)? Hur tänker ni kring vaccin? Längtar ni också efter att resa? Vart åker ni?

.

.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Känns lite bra i hjärtat

Känns lite bra i hjärtat

8 månader i corontän. Vi har träffat barnen väldigt sporadiskt, och våra föräldrar enstaka gånger. I övrigt NOLL socialt umgänge. Tråkigt kan man tycka och det är det också, men om man tänker efter så har vi det ändå rätt bra.

Vi har ett hus och tak över huvudet. Martin jobbar som vanligt, även om det är hemifrån, och har samma inkomst som tidigare. Jag tjänar så lite att det bara räknas som glasspengar, men tillsammans har vi ändå tillräckligt för att fylla kylen och ha el, värme och ljus i huset och vi kan köpa de mediciner vi behöver. De basala behoven är uppfyllda.

Även om det känns isolerat och tråkigt, så har vi det ändå bra. Till skillnad från många andra. Det är många i vårt land som inte har ett fast boende. Som inte heller har mat för dagen. I vårt land som har ett av världens bästa skyddssystem. Och går vi utanför våra landsgränser så ser det ännu värre ut.

Vi hälsar på i Nema, januari 2019

Jag har nästan daglig kontakt med familjen i Gambia. Där är det katastrof. Pandemin innebär att turisterna uteblir och då uteblir också arbetstillfällena. Ingen inkomst innebär svält och sjukdom. Just vår familj har en liten odlingslott med kassava och kan äta ett mål mat om dagen, precis som de brukar – men så ensidig kost innebär bristsjukdomar av olika slag. Dålig kost ger även andra sjukdomar fritt utrymme att härja i kroppen, man drar lätt på sej både malaria och mask i magen.

Smile berättar att han haft ont i magen en längre tid, att läget i byn är katastrofalt och att folk börjar ge upp. Han frågar mej mycket om corona och vaccin, för att lära sej mer – han litar inte på att de uppgifter som sprids i Gambia är korrekta. ”När kommer ett vaccin?”, ”När får vi hit turister igen?”, ”Är det sant att miljontals har dött?”. Jag svarar så gott jag kan, men har ju inga goda nyheter att komma med… mer än att ett vaccin är på gång och att turisterna kanske kan komma tillbaka nästa höst. I bästa fall.

Familjen har tak över huvudet, som är lagat och helt numera tack vare vår hjälp. De har mat i magen, tack var sin odling. De överlever. Men det finns inga pengar för sjukvård eller annat viktigt. Så igår förde vi över nya pengar. Mycket pengar, ungefär tre månadslöner där.

Smile med några av barnen i byn

Vi har tidigare enkelt swishat till vår svenska vän, men hon har ingen valuta hemma längre och vågar inte åka till banken i nuläget. Så nu får vi lära oss att fixa det på egen hand och det var inte så lätt. Vi testade på alla möjliga sätt och när vi trodde att vi lyckats kunde vi berättade för Smile sent igår kväll att det nog fanns pengar att hämta. Han blev han så otroligt tacksam.

Och strax efter lunch idag hade han tagit sej till den lilla huvudstaden Banjul och hämtat dem. Så otroligt bra att det funkade! I detta nu är han på en rejäl shoppingrunda. Han ska köpa 20 kg ris, 20 liter olja och 10 kg lök, äntligen kan familjen äta en ordentligt måltid och även dela med sej till andra som behöver det. För så gör man där, helt naturligt. Först ser man till sin familj, sen i turordning den som har störst behov. När det finns tillgång fördelas detta rättvist mellan familjerna.

Smile har som sagt haft problem med magen ett tag, så jag har sagt att han måste lägga undan en summa för läkarbesök och eventuella mediciner. Kanske blir magen bättre nu när han får äta ordentligt och annat än bara kassava. Jag hoppas det.

Vår gambiska familj har det ändå rätt bra, de har både en egen odling och oss. Många har inget. Det kan jag tänka på när jag hör folk gnälla över helt oväsentliga saker. Saker som iofs inte är oväsentliga i deras liv, men ändå… allt är relativt.

Här är man aldrig ensam

Vi har det bra, så är det! Å vi försöker att dela med oss av det vi har så att även andra ska ha det lite bättre. Alla kan göra något litet och något litet kan vara till väldigt stor hjälp. Hjälpen kan också se olika ut. Just nu har iaf jag en bra känsla i magen och det känns bra i hjärtat. Vi har mättat många munnar för en bra tid framöver. Å när det behövs skickar vi över mer pengar, nu vet vi ju hur man gör 🙂

Det är detta våra loppispengar går till och vi har massor med loppisgrejer kvar! Jag önskar bara att vi kunde åka till Gambia och hjälpa till på plats och verkligen se hur alla mår. Det känns så otroligt avlägset och jag längtar. Så fort det går, så drar jag!

Ett stort tack till alla som hjälper oss att hjälpa. Ni vet vilka ni är och är guld värda!!!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, och mej på instagram

Sista resan med Birka

Sista resan med Birka

Det kom upp ett minne på Facebook. Den här dagen, både förra- och förrförra året, var vi med på julbordspremiären på Birkacruises. Julens, och en av årets höjdpunkter faktiskt, tänk om vi vetat att det var sista gången.

Kärlek börjar med bråk brukar det heta och så var det verkligen när det gäller Birka och mej. Allt började med att jag var på en kryssning för bloggare, 2014 tror jag. Själva kryssningen var kul, men det var så många brister i personalens agerande att jag bara var tvungen att meddela detta till cheferna högre upp. Jag var inte nådig i min kritik och tänkte att jag nog blir portad från att åka med båten mer.

Men som alltid när jag lämnar kritik så gör jag det konstruktivt och med förslag på enkla lösningar. Så även den gången. Detta ledde till att jag senare blev kontaktad av rederiet och erbjuden att åka med igen för att se deras förändringar ombord. ALLT var annorlunda och bättre. Personalen var så otroligt proffsig och så trevlig. Vi åkte många gånger per år, testade nya koncept, skaldjursfrossa och en massa annat. Under åren blev vi vänner med många ombord och såg fram emot varje resa.

När den nya idén VINTERSMAK lanserades fick vi och några till vara först att se den fantastiska dekorationen och testa maten. Jag fick göra en sk ”take-over” av Birkas instagram under några olika tillfällen och även tävla ut kryssningar. Den julpyntade båten var något alldeles särskilt och något av det mysigaste jag upplevt. Att få förmånen att som första gäst öppna dörrarna och samtidigt filma och visa i sociala medier var så häftigt. Just det där ögonblicket när dubbeldörren öppnades och alla ljusen och glittret slog emot en var helt magiskt!

Å nu är allt detta historia. I somras togs båten ur trafik och all personal sas upp. Det var bara en av alla sorger under 2020. När minnet kom upp idag kände jag just sorg. Främst för våra vänner som förlorat sina jobb och sorg för att vi aldrig kommer att vara med om något liknande Vintersmak igen. Det var så speciellt. Även om någon tar över allt pynt och försöker kopiera konceptet, så blir det ändå aldrig samma sak.

Detta får bli en sista hyllning till Birka och alla som jobbade ombord och i hamn. Det som började lite ”shaky” utvecklades till en annorlunda kärlekshistoria och vi kommer att träffas igen, men på annan mark.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Idag var jag i Italien, Japan och Ungern – Samtidigt!

Alla mässor man skulle gått på under året har av förklarliga skäl varit inställda. Men idag ställde man inte in – utan om! Jag har varit på mitt livs första virtuella resmässa 🙂

För mej har 2020 varit en utmaning med alla de tekniska lösningar som dykt upp. Jag är inte särskilt sugen på att lära mej en massa nya grejer inom teknik och är inte heller särskilt nyfiken på de nyheter som finns. Jag vill ha levande människor som berättar om sina produkter, framför mej, som jag kan ställa frågor till och även lyssna på andras frågor och svar. Kanske gammaldags, men så är jag.

Det tog ett tag innan jag deltog i min första presentation online, då via zoom tror jag, men det funkade ju förvånansvärt bra. Det var faktiskt himla skönt att inte ens behöva åka hemifrån, utan bara koppla upp sej via datorn. Så ja, just det konceptet köpte jag ganska omgående och sedan dess har det blivit några möten under månaderna som gått.

Så blev jag inbjuden till en virtuell mässa och varken jag eller Martin fattade hur det skulle gå till. I inbjudan stod att man skulle ha sin egen avatar och gå runt med… hur i hela friden då? Idag var det dax!

Jag registrerade mej och mycket riktigt, man fick designa sin egen avatar – som inte alls gick att få lik mej, men men… sedan fyllde man i sina uppgifter som blev ens visitkort. Å sen skulle man alltså gå runt med sin ”gubbe” och besöka de olika utställarna. Jag testade, men fattade ingenting – det hände ju inget! Skulle man ringa varandra eller chatta och hur sjutton gick det till att lämna sitt visitkort?

Tapani som bjudit in ringde upp mej och tillsammans med ytterligare en från företaget lyckades vi förstå allt och mässbesöket kunde börja. Det var inte så svårt, lite opersonligt men absolut bättre än inget! Jag lämnade mitt visitkort hos samtliga och fick tillbaka deras. Det fanns videos att titta på och en massa olika presentationer om resp land. Man kunde boka möte eller chatta direkt, jag chattade direkt med bla Italien och Riga.

Att besöka en virtuell mässa är faktiskt ett helt ok alternativ när det inte går att göra på något annat sätt. Mycket bättre än att ställa in! Nu har vi ändå lite koll på vad som händer på olika destinationer och de har koll på oss.

Idag har jag alltså besökt Maritius, Japan, Finland, Ungern, Italien, Irland och en massa andra länder, hemma i mitt eget vardagsrum. Så himla praktiskt! Nu hoppas jag såklart att jag kan besöka länderna på riktigt när corona är över.

Tack Aviareps för en kul mässa, som dessutom fortsätter imorrn 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, och mej på instagram

Att ”shamea” folk

Att ”shamea” folk

Jag läste en intressant text om sk flyshame och coronashame och hur vi ”shamear” varandra för vårt beteende när det gäller just resandet och då specifikt att flyga. Numera är det även corona som upprör en hel del, men det finns ju en till och det är mat, sk foodshame. I svenskt tal: flygskam, coronaskam och matskam alltså.

Vi människor är snabba på att döma andras beteende, onödigt snabba kan jag tycka – men ibland finns det faktiskt fog att påpeka hur andra gör för att kanske göra världen lite bättre, eller som nu när vi måste minska smittspridningen. Alla vet ju att det är mer miljövänligt att gå än att flyga och att äta närproducerat istf att importera saker vi kan odla själv. Detta kan lixom ingen säga emot. Men det finns annat…

För inte särskilt länge sedan kunde man ser arga kommentarer om vegetarianer vs ”köttätare” under artiklar om vegetarisk kost och tom under recept. Där skrev ”köttätarna” elaka kommentarer och tongångarna var rätt hårda. ”De där j-a vegetarianerna kan behålla sin kaninmat för sej själva!” ”En riktigt karl äter kött!” osv osv.

Sen kom Greta och alla vet ju hur hon rörde upp känslorna, särskilt hos medelålders män… Lite fascinerande faktiskt. Just det! Det var även medelålders män som reagerade mest på vegetarianerna… hmmm…

Och nu har vi corona. Nu fylls kommentarsfälten med väldigt många självutnämnda amatörepidemiologer. Vi alla vet exakt vad som gäller i Sverige: hålla avstånd, jobba hemma om man kan, tvätta händerna. Typ. Man får resa, även om jag absolut inte skulle göra det själv, mest pga att jag inte vill bli sjuk och fast i ett annat land. Men man FÅR resa och det är det som är grejen i den tanke som jag nu försöker att formulera.

I kommentarer i sociala medier är i dagsläget både vegetarianerna och Greta bortglömda och nu är tonerna inte bara hårda, utan dessutom hotfulla. OM någon ens frågar om något kring ett land så står kommentarerna som spön i backen ”Stanna hemma”, ”Jävla idiot som reser”, ”Egoist”, ”Hoppas du bli smittad och dör”, mm. Personen ifråga har alltså inte ens skrivit om att denne ska resa, utan kanske frågat om finaste stränderna i världen eller bästa skidåkningen. Det kan handla om en resa 5 år framåt. Folk blir som galna! Och den som bara andas om att de vill resa eller reser just nu blir lynchade och skulle korsfästas om det bara gick.

Jag förstår att man reagerar på dem som reser idag, men det får väl vara någon måtta på det! Om folk vill resa just nu så är väl det ändå upp till dem? Även om jag tycker det är konstigt, så hoppas jag ju inte att de ska dö och jag skulle definitivt inte skriva det!

Varför är en del så dömande och uppenbart elaka mot människor som de inte ens känner. Vad ger dem rätten att skriva som de gör? Jag känner igen det från mitt eget flöde på bla facebook, särskilt när jag skriver om vegetarisk kost. Och då är det just de där medelålders männen som är mest upprörda och mest elaka.

Jag fattar inte. Varför kan vi inte bara vara snälla? Kan någon hjälpa mej att förstå?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, följ mej på instagram

Ett steg närmare husbil!

Ett steg närmare husbil!

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!

I oktober åker man till solen!

I oktober åker man till solen!

De senaste 4-5 åren, i just oktober, har jag haft förmånen att åka iväg för att upptäcka en ny plats i Europa och samtidigt fått lite sol på näsan. De senaste 3 åren har Kroatien och VM i Olivplockning varit resmålet. Nu är det oktober och inte sjutton är jag på väg någonstans!

När jag fick en inbjudan 2017 att åka till ön Brac i Kroatien och vara med på världens första Världsmästerskap i Olivplockning var det förstås självklart att tacka ja. Det lät ju helt galet och superroligt, sånt tackar man inte nej till. Dessutom fanns det ju en liten chans att få lite sol på nästan, förlänga sommaren och se något nytt.

Vilken grej det var! Världshistoriens första Olivplocknings-VM var något av det roligaste jag varit med om! En helt prestigelös tävling med underbara deltagare och fantastiska arrangörer på en otroligt vacker plats. Det var lika självklart att tacka ja året efter och då fick även Martin åka med.

2018 var vi i Zagreb några dagar innan tävlingen på ön Brac. Där fick vi uppleva en huvudstad med mångfald, härliga miljöer, fantastiska solnedgångar och annorlunda smaker. Zagreb är perfekt för en långweekend på hösten. Det är nära, hyfsat varmt, billigt och jättemysigt. En huvudstad med historia och roliga museum.

Här ligger bla Museum of brooken relationships, som blev en favorit. Folk har skänkt saker som beskriver ett tillfälle i livet när de fick sitt hjärtan krossat. Jättefina och ibland väldigt sorgliga berättelser, men en hel del humor också. Museum of brooken relationsships finns även i New York och på andra platser i världen, jag hoppas det kommer till Sverige. Zagreb är som sagt perfekt för en weekend!

2019 fick vi också åka, då kollade vi in Split, Trogir och mer av Brac innan tävlingen. Trogir är helt fantastiskt! Ett Venedig i miniatyr med gränder i marmorsten, små kanaler och massor med historia. Inne stan får inga bilar köra, så det är både rent och lugnt. Vi älskar Venedig och även Trogir fick en plats i vårt res-hjärta. Hit återvänder vi gärna.

Split är också en helt fantastik stad med härlig historia, fornlämningar, bra restauranger och en hamn med större båtar som går till bla Brac, Hvar och en massa andra fina öar. Jag hade nyligen varit på Nord Irland och gått i Game of Thrones fotspår och kunde glatt fortsätta i Split. Här finns bla ett GOT-museum och ett par inspelningsplatser.

Split är, precis som Zagreb, perfekt för en längre weekend och som höstresa. Det är också nära, enkelt och fortfarande varm även över jul faktiskt. Vi skulle gärna komma hit med husbil när vi väl har en 🙂

Förra året fick vi också chansen att se mer av Brac. Vi hämtade ut en hyrbil i Split, tog båten över till Brac och körde 45 minuter till Bol på södra sidan som vi inte sett förut. Målet var att få se den berömda stranden Zlatni Rat som ligger som en hajfena ut i vattnet. Å nog fick vi se den alltid! Vi bodde nära och kunde skymta stranden från vår balkong. Det tog kanske tio minuter att gå från hotellet till stranden och eftersom det var efter säsong så var den vanligtvis fulla strandremsan nu helt tom. Många bilder blev det och Zlatni Rat är faktiskt en av världens mest fotograferade stränder 🙂

Men man ser den bäst från toppen på Brac, från en plats som heter Vidova Gorna. Det är lite bökigt att åka dit och det måste vara molnfritt, annars ser man inget – men så läckert när allt stämmer! Å det gjorde det när vi var där.

På vägen till tävlingarna i Postira, från Bol sett, ligger den otroligt lila fina hamnstaden Pucisca. Här finns bla en stenhuggarskola och kanske världens sötaste hamn. Hit kom jag första året och föll pladask, förra året tog jag med Martin och han gillade det också. Vägarna på Brac är väldigt kringelikrokiga, men det är verkligen värt att ha bil här – man får se så himla mycket som man annars missar.

Postira är ännu en hamnstad som fastnat i mitt hjärta. Efter tre år på Pastura Hotell är det svårt att tänka sej att man skulle bo någon annanstans, och varför skulle man när det ligger perfekt för att ta sej runt överallt? Här finns pool, utsikt över både vatten och hamn, supertrevlig personal och en rymlig parkering till hyrbilen. Det tar kanske 20 minuter att åka till Supetar och ta färjan tillbaka till Split. Jag gillar Brac!

Å nu skulle vi förmodligen varit där om det hade varit ett vanligt år. VM skulle gått av stapeln 8-11 oktober, men är som allt annat, inställt i år. Men vi borde alltså varit någonstans i Kroatien just nu, kanske på en annan ön till att börja med – vi har velat se Hvar länge och hade kanske varit där. Det var bla där man spelade in Mamma Mia, magiska platser och bilder!

Men här sitter vi alltså, utan packade väskor eller ens en tanke på att resa någonstans. Så jäkla tråkigt! Just Kroatien i oktober har blivit en grej att se fram emot som vi vet är både intressant och väldigt rolig. Att upptäcka en ny plats i ett land man gillar och sedan träffa alla galna människor på olivplockningen. OCH!!! få lite sol på näsan och värme på kroppen. Jag hoppas verkligen att ordningen är återställd nästa år. Jag längtar!!!

Åk till Kroatien, det är kanon!

Den konstiga sommaren 2020

Den konstiga sommaren 2020

Inte för att vi brukar åka iväg särskilt mycket på sommaren i vanliga fall heller, men den här sommaren blev det nästan ingenting. Inget planerades, men en hel del blev gjort – iaf hemma.

Om man räknar sommaren som juni, juli och augusti så kan man nog enkelt summera vår sommar med två ord: Promenader & Renovering. Vi har gått och gått och gått och byggt och byggt och byggt. När det stod klart att man bara fick åka två timmar bort kollade vi upp alla naturstigar i närheten och började utforska dem. De var riktigt kul faktiskt. Ni som hänger med oss på instagram @marlenerinda har sett massor med bilder på våra äventyr 🙂

Vi började med Naturstigen runt sjön Aspen, men där fuskade vi lite… för det gjorde vi faktiskt redan i maj. Sen fortsatte vi med Stendalspromenaden, några olika varv på Harbro och Äventyrsstigen på Lida. Av de här gillade vi Naturstigen runt Aspen och Äventyrsstigen bäst. Nu har vi precis klarat av Mälarpromenaden och har Pilgrimsleden kvar, det får bli ett höstprojekt. Vi kollade också in alla slott och herrgårdar som Botkyrka har att bjuda på. En massa fint skulle det visa sej.

Sen fick man helt plötsligt lov att resa obegränsat i Sverige, då passade vi på att åka iväg och fira vår bröllopsdag. Vi brukar fira den på vatten, men den här gången blev det istället brevid vatten. Det bidde en liten tur till Söderköping, en dag att utforska den underbart mysiga staden och sedan en övernattning på vackra Husby Säteri. Ett härligt dygn med bästa sällskapet, vacker miljö och otroligt god mat!

Det var den enda utflykt som blev den här sommaren. Den mesta tiden gick nämligen åt till att renovera. Det har vi hållit på med sedan i april, men under sommaren gick vi in i det totalt. Då gjorde vi färdigt förrådet, fixade utrymmet under trappen inne och började med garaget. Vi storstädade även trädgården, halverade en ca tio meter lång och skithög häck och tog bort två sjuka syrener. Renoveringen avslutades med loppis i garaget, sommarens sista helg. Men ska sanningen fram, så är vi inte helt färdiga i garaget än…

I slutet av sommaren och när vi rensade garaget hittade vi våra cyklar och fixade till dem. En varm sensommarkväll tog vi vår första gemensamma cykeltur på flera år. Så himla härligt och något vi kommer göra oftare nu när vi inte längre har någon hund. Hund ja… sommarens sista dag tog vår älskade pälsboll sitt sista andetag. En konstig sommar avslutade på absolut värsta sätt.

Juni bestod alltså mest av promenader och lite renovering. Juli bestod av promenader, massor med renovering och en spännande utflykt med övernattning. Augusti bestod av renovering, en premiärtur på cykel och vårt livs största sorg. En väldigt konstig sommar…

Funderar på resa…

Funderar på resa…

Just nu känns allt väldigt tråkigt! Hösten är här, hunden finns inte längre, vädret är skit och jag mår dåligt i kroppen. Jag vill bara bort!

Men de går ju inte. Den här coronaskiten gör att vi inte ens kan utnyttja vår nyfunna frihet till en längre resa! Nu när vi inte behöver kalla in hundvakt och planera, utan kan åka i väg spontant och hur länge vi vill. Då kan vi inte det!

Eller kan… några länder har öppnat för turister och folk åker – men jag är i riskgrupp och väntar bara på det där jäkla vaccinet. Och även om man får resa, så måste man ju inte och jag har väldigt svårt att se mej själv trängas med okända människor på ett trångt flyg. Så jag väntar, men är väldigt frustrerad. Inte för att jag längtar till något, utan för att jag vill bort!

Så vi funderar en hel del. Om ett vaccin kommer i januari, kanske jag har fått det i februari och kan åka någonstans i mars. Då är frågan: Ska man ta en superbillig sistaminuten med vilken destination som helst bra där är sol? Billigt innebär ju att man kan ta flera resor. Eller ska man ta en destination längre bort, som brukar vara dyrare men som nu kanske kommer att vara betydligt billigare?

Ta tex Egypten, de har inte öppnat än – men när de öppnar kommer det förmodligen inte att kosta mer än kanske 5000 för ett par veckor för flyg och boende. Minst sagt billigt!

Eller Maldiverna, som öppnar undan för undan nu, där är det 20 000 i rabatt på vissa ställen. Det läget kommer nog inte tillbaka och kanske borde utnyttjas. Då kanske vi kan få till vår drömresa till Samoa och Hawaii till ett betydligt bättre pris än vi planerat för.

Ju mer jag tänker desto rörigare blir det. Det enda jag vet är att jag vill bort och att jag i mars behöver sol, värme och sand mellan tårna. Så hur sjutton ska jag tänka? Hur tänker ni?

Än finns det tid kvar för upplevelser!

Än finns det tid kvar för upplevelser!

*** I betalt samarbete med Kläppen***

Bild från Kläppens hemsida

Den här sommaren blev inte riktigt som andra. När vi planerade vår sommar fanns fortfarande den där 2-timmarsregeln som vi anpassade oss till i vårt planerande. Detta innebar att vi som längst kunde ta oss till strax norr om Uppsala och strax söder om Söderköping, typ… och så fick det lixom vara.

Sen togs regeln bort och helt plötsligt kunde man resa fritt i Sverige igen och så är det fortfarande. Ändå har vi inte gjort det… men än finns det ju sommar kvar. Å sen kommer det ju en vinter! Då kan man faktiskt också åka iväg. En del ställen har både sommar- och vinteraktiviteter, ett sånt är Kläppen som är beläget i Sälenfjällen i Dalarna. Fint som tusan och flera av våra kompisar har fritidshus där av förklarliga skäl och ett par har även flyttat dit på heltid.

Kläppen heter egentligen Kläppen Ski Resort, men man kan faktiskt åka dit även på sommaren. Man kan hyra stuga i Sälen, i Kläppens Stugby eller bo på Campingen som har öppet hela året. Campingen ligger vid Västerdalälven med utsikt över vattnet och är en perfekt utgångspunkt för tex fjällturer. För vad gör man egentligen i fjällen på sommaren? Här finns faktiskt en mängd olika sommaraktiviteter och sevärdheter. Allt från fartfylld cykling, till rogivande paddling, vandringar, bad och roliga evenemang.

Njupeskärsfallet, bild från Kläppens hemsida

Jag skulle gärna fjällvandra, det har jag aldrig gjort. Några mil bort finns Njupeskär som har Sveriges högsta vattenfall. Njupeskärs vattenfall ligger i Fulufjäletts Nationalpark och är 93 m högt och har en fallhöjd på 70 meter. Man kan tydligen gå runt fallet, en sträcka på ungefär 5,5 km, vandringen går genom gammal skog och ska vara helt fantastisk. Vi hinner nog inte detta i år, men nästa! Jag älskar vattenfall!

Sverige är fantastiskt och har massor att erbjuda och det verkar många ha upptäckt i år. Vandring är något som ökat under 2020 och även vi har passat på att upptäcka vandringsleder i vårt närområde, men vill gärna komma lite längre bort. Maken har inte sett så mycket av norra Sverige, särskilt inte fjällen. Så det är lixom dax och Kläppen blir en perfekt utgångspunkt!

Det blir svårt att hinna i år, men nästa sommar får vi nog ta en tur till Dalarna och kolla in allt spännande som finns där. Hänger du med?