Efter en liten avstickare för jobb i Sundsvall kom vi fram till lilla Lövvik i Höga Kusten. Här har Tomas Ledin sina rötter och har spenderat en stor del av sin uppväxt. Nu har han byggt en utomhusteater och en ställplats, som vi var första gästerna på. Det var dax för vår sjätte och sista premiär och skulle bli två väldigt roliga dagar!
Vi fick höra redan i vintras att det höll på att byggas en teater strax bortom Höga Kustenbron och att vi var inbjudna till både invigning och urpremiär av ett helt nytt bygdespel. En tid senare fick vi även veta att där byggdes en tillhörande ställplats som vi också var välkomna att bo på när vi ändå var där.
Vi rullade in på onsdagen som de absolut första gästerna på ställplatsen. Där var så nytt att man fortfarande jobbade på platsen. Fredric som byggt alltsammans är god vän med Tomas Ledin, han välkomnade oss hjärtligt till Sjöbodsviken som ställplatsen döpts till.
Vi ställde oss på plats, åt lunch lite snabbt och gick iväg till teatern. Där träffade vi Annie som är vår presskontakt och som hjälper oss med allt vi behöver både före- under- och efter. Hon är en pärla!
Vi fick en plats vid scenen där de första intervjuerna skulle äga rum, först på tur var Tomas Ledin samt huvudrollsinnehavarna Tova och Nils. Det blev ett bra, och långt snack om teatern, föreställningen och lilla Lövvik. Tomas skulle vi sedan träffa en himla massa kommande två dagar, både på teatern och uppe på ställplatsen. Där finns nämligen även ett Kulturrum brevid ställplatsen, som skulle invigas – av Tomas såklart.
Efter den första intervjun löste snacken av varandra. Efter en liten paus kom först Morgan Alling och sedan Sussie Eriksson. Morgan har jag känt i säkert 25 år, så det var såklart extra roligt att överraska honom. Det blev ett bra snack med båda två, många skratt och roliga kommentarer. Kolla filmen längre ner, där får ni veta lite mer om våra omtyckta skådespelare.
Efter att vi sett lite av genrepet gick vi hem till bilen och kurade ihop oss i regnet. När vi vaknade regnade det fortfarande, men blev ett litet uppehåll när Kulturrummet invigdes. Första utställningen är med konst av Björn Samuelsson som är Ledins svåger. Ledin höll ett litet tal, vi fick bubbel och tittade på den fina konsten och gjorde ett par snabba intervjuer innan vi gick tillbaka till bilen.
Jag förberedde recensionen och tog en liten tupplur för att orka med kvällen. Sen var det bara att svida om och gå iväg. Klockan 17 öppnades portarna och premiärpubliken vällde in.
Där var några särskilt inbjudna som kom med båt till platsen, bla Prinsessan Christina, Foppa och Stefan Löfven, med ett litet stopp hemma hos Tomas för en surströmmingsmacka. Vi fångade upp dem så gott det gick när de kom, för bilder på röda mattan som för dagen var grå juteväv. Där var inte så många VIP, men jag tror att vi lyckades få dem som var där på bild.
Efter invigning började föreställningen, helt fantastisk. Det var både berörande, lärorik och roligt. Underbara Morgan, den alltid roliga gubben, spelar en sträng husbonde som inte alls är något jag är van att se honom som. Både Morgan och Sussie har svåra roller, men de är så jäkla bra! Asså, alla var så bra. Manuset, musiken, skådespelarna – allt! Jag är så otroligt glad att vi fick vara med den här magiska kvällen. Efteråt var det stående ovationer och jag är så otroligt stolt över alla som var där och som gjort detta möjligt.
Sen skulle vi egentligen bara säga hejdå, men hamnade istället på efterfest med hela gänget samt delar av de inbjudna gästerna. Vi som skulle hem och skriva recension… ops… men Annie sa att det var ok och att vi såklart skulle stanna kvar. Recensionen kan oftast vänta till 10-11 dagen därpå, även om det är skönt att ha skickat iväg den direkt.
Så vi festade på med gott samvete och gick inte hem förrän mitt i natten. I Norrland blir man förvirrad av tiden, eftersom det är midnattssol. Så när vi gick hem vid midnatt var det fortfarande helt ljust och en fantastiskt sol som sken över vattnet. Så det blev massor med bilder på vägen, som gjorde att det blev ännu senare. Men det var en så otroligt härlig kväll och vi var så fyllda med energi att det inte gjorde något. Direkt när vi vaknade dagen efter skrev vi recensionen. Självklart blev det fem stjärnor! Ni kan läsa hela recensionen HÄR.
När vi ätit frukost var det dax att filma ställplatsen, så kom Ledin gående – så vi fick med honom också på filmen. Ett kul inslag och inte särskilt ovanligt, detta är något som besökarna här kommer att stöta på. Han tillhör ju platsen och är på Kulturrummet när han har tid.
Våra dagar i Lövvik var över, det var dax att åka vidare. Vi sa hejdå till alla nya och gamla bekantskaper, packade ihop oss och drog vidare. Vi har haft det så otroligt roligt och kommer absolut tillbaka nästa sommar – om vi får.
Detta var den sjätte och sista premiären för den här sommaren och vi är så otroligt nöjda med jobben vi gjort och feedbacken vi fått från alla.
Sommar och teaterpremiärer är något väldigt speciellt. Skådisarna säger att de har världens bästa sommarjobb – men det har vi också!
Efter de 42 timmarna hemma drog vi iväg igen. Nu började färden norrut, med Höga Kusten som det första stora målet. Första kvällen drog vi åt handbromsen vid Axmars Brygga och bjöds på en härlig solnedgång.
Vi var rätt slut efter rejset hemma, med tvätt och röjning av trädgården. Trötta men nöjda. Nu kunde vi dra iväg med gott samvete igen. Vi har några beställda jobb, så vi började med att återigen åka förbi Simbadets Camping i Österbybruk för att än en gång försöka få bra bilder. Sist vi var där var det nästan inga besökare på campingen och noll på badstranden. Ska man fota en camping som ligger fint vid vattnet måste det såklart vara lite liv och människor på bilderna. Även den här gången var det glest, men vi tror att vi fick till det ok.
Så fortsatte vi någon timma till och kom fram till Axmar, strax norr om Gävle, en stund innan middagen. Här finns en fin restaurang, men där var inget som lockade på menyn – så vi åt i husbilen istället. Men där finns även en husbilslounge, den första vi stött på, så den kollade vi in. Loungen är en hörna inne i restaurangen där man kan ta en gratis fika och sitta ner en stund. Jättemysigt!
Vi hade valt en plats med utsikt över vattnet och bjöds på en fin solnedgång. Axmar ligger väldigt fint, men bilarna står alldeles för tätt för vår smak. Här kan man absolut stanna någon natt, när man ändå passerar – men för oss kommer det inte vara en plats vi söker oss till för en helg eller så. Omgivningarna är dock väldigt fina, så bara för den skull kommer vi nog tillbaka, men bara för någon natt på vägen.
På morgonen sken solen fint så vi tog en promenad innan vi drog iväg igen. Såklart blev det en himla massa bilder, för här är väldigt fint. Sen var det bara att packa ihop och dra vidare norrut.
Fördelen med husbil är att man träffar så mycket roligt folk. På väg till Falkenberg tog vi av mot Varberg för att övernatta hos kompisar från husbilsträffen. Vi fick en massa gott att äta och massor med hundmys!
Det är inte särskilt lång mellan Helsingborg och Varberg, men vi hade lite att göra på vägen. Tanka, handla och lite sånt. Strax efter lunch kom vi fram till Anki och Lasse i Varberg och deras underbart livsglada pälsboll Catch. En stor, mjuk och fullständigt galen voffsing som jag såklart blev kompis med direkt 🙂
Direkt när vi kom fick vi en härlig räkmacka med bubbel och precis innan vi skulle dra iväg till Falkenberg och Vallarna bjöds vi på kyckling med potatis och grönsaker. Snacka om lyx! Att bara komma fram, få gosa med en härlig pälsboll, få god mat och härligt snack. Sånt är vi inte vana med, men kan definitivt vänja oss vid. Så himla kul när folk hör av sej och vill att vi ska komma på besök. Skönt att slippa bo på en parkering i Falkenberg också…
Kompisarna hade också bokat biljetter till premiären, så vi packade in oss i bilen som Lasse körde med säker hand. En knapp timma senare var vi framme och vi kunde börja jobba, medan vårt värdpar minglade runt på sitt håll.
Vi var förberedda på regn, men det var faktiskt uppehåll hela tiden. Skönt! Det är inte roligt att se på teater när allt är blött. Det gjorde vi förra året, det var då vi skaffade regnkläder. Dem används numera så fort det behövs, i söndags hade jag tom regnstövlar. Kanske därför det inte blev något regn?
Korvfabrikören med bla Claes Malmberg är hittills sommarens höjdpunkt av alla teatrar vi sett så här långt. Jag som tidigare inte tyckt särskilt mycket om buskis har ändrat mej. Det är hjärtligt, roligt och lite småtokigt. Å jag gillar det! Detta är vår första fullpoängare i sommar. Ni kan läsa recensionen HÄR.
När vi kom tillbaka ”hem” satte sej gubbarna och tittade på fotboll, Anki pysslade med sitt och jag skrev recensionen. Det brukar gå till så att jag skriver det mesta kring handlingen och skådespelarna innan. Efter föreställningen skriver jag klart med våra personliga intryck och sedan läser Martin igenom allt och tillsammans ändrar vi det som behövs. Den här gången hade vi fått sk pressbilder, så det var inget vi behövde tänka på att redigera – var bara att klistra in i texten. Snabbt och enkelt.
Detta var sista föreställningen i detta teaterrejs. Fyra premiärer på fyra dagar är rätt intensivt. Särskilt när man ska åka mellan orter, se föreställningen, ibland fota/filma och sedan skriva recensionen på natten. Man blir lite mör. Men det uppvägs väldigt mycket av att träffa alla härliga människor, att få skratta och sedan se sina ord på en affisch.
Den här gången hade vi ju även härligt sällskap, fick en massa god mat och härligt hundmys. Dessutom fick vi både tvätta och duscha, sånt är guld värt. Tack snälla Anki och Lasse för er otroliga generositet!
Det blir många mil i bil när man ska recensera teatrar kors och tvärs i vårt avlånga land. Men det är väldigt roligt att komma tillbaka till platser man gillar och dessutom lyckas att möta upp nya bekantskaper. Så blev det i Helsingborg.
Direkt på fredagmorgonen, dagen efter premiären på Krusenstiernska, drog vi iväg från Kalmar på östkusten till Helsingborg på västkusten. Vi hamnade mitt i två skyfall, det var helt galet – det regnade så mycket att man knappt såg handen framför sej. Vi lyckades köra lite fel och hamnade vid Knutpunkten i Helsingborg, där vadade folk fram med vatten till fotknölarna. Snart hittade vi rätt och drog åt handbromsen vid Oxhallen – Bryggeriet.
Vi hade inte så mycket tid, men hann iaf att jobba en liten stund innan vi bytte om och gick iväg till Sundspärlans friluftsteater. Vi behövde röra på oss och valde att gå istället för att ta cykeln, det tar kanske 20 minuter att gå mellan ställplatsen och teatern och är gångväg hela vägen. Först ut Eva Rydbergs uppsättning av ”Ett resande teatersällskap”. Extra spännande eftersom det varit lite turbulent runt henne och hon startar upp en ny scen.
Vi var inte superimponerade… Ni kan läsa vår recension HÄR. Det känns helt enkelt inte ok att dra in gamla konflikter i en sommarteater, sånt passar bättre i nyårsrevyer. Underhållande, javisst – men inte sommarens höjdpunkt. Men vilken mysig park! Vi återkommer gärna 🙂
Efter att ha skrivit och publicerat recensionen somnade vi på stört och vaknade hyfsat utvilade dagen efter. Då tog vi åter igen apostlahästarna och traskade in till stan. Vi gick till norra hamnen för att äta glass och kolla in ställplatsen där. Vi stod där för ett par år sedan och gillade det, nu skulle vi knappt ens ha det som alternativ. Det är alldeles för trångt mellan bilarna.
Efter en glass gick vi till Ica och handlade, sen gick vi hem till Ralle igen. Vi hann knappt ta av oss skorna förrän det knackade på dörren och Christel kom på besök. Så himla kul! Vi har lärt känna varandra via våra bloggar, hon har haft sin blogg Popprinsessan nästan lika länge som jag haft min. Vissa människor klaffar man lixom med direkt och utan att ens ha träffats. Nu har vi träffats IRL och hon är precis lika trevlig som jag trodde. Så himla roligt möte!
Sen var det dax att fixa ordning sej igen och cykla iväg till Fredriksdalsteatern. Premiär nr 3 var Nötter med bla Babben Larsson. Nu fick vi återigen ett härligt väder och en massa skratt. Detta var inte heller det bästa vi sett, men härliga skådespelare och väldigt underhållande. Den recensionen kan ni läsa HÄR.
Fredriksdal är också en himla härlig plats, med sin fina trädgård och uppbyggnaden av gamla Helsingborg. Just nu blommar rosorna överallt, det är sååå fint!
Efter föreställningen cyklade vi snabbt hem, skrev recensionen och kollapsade. Helsingborg vara avklarat och vi var drygt halvvägs in i teaterrejset. Det var dax att åka vidare – mot Falkenberg!
Vi älskar att åka båt! Vi gifte oss på en skärgårdsbåt och åkte på en Medelhavskryssning som bröllopsresa. Vi missar inga chanser att gå ombord ens om båten ligger still. Å så var det när Göta Kanals fartyg Juno fyllde 150 år.
För andra gången på mindre än en månad fick vi vara med och fira en 150-åring. Förra gången var det Krusenstiernska Gården, den här gången var det fartyget Juno. Juno flyter i vanliga fall längs Göta Kanal, men den här gången hade hon tagit sej från Göteborg, genom hela kanalen och upp till Stockholm. En liten tur som jag tror tog fyra dagar. Tänk så härligt, särskilt nu när vädret varit så fint.
Medan jag gick till Skeppsbron och jubileet, hörde jag fanfarer från bryggan som tog emot henne när hon kom. När jag kom fram såg jag en liten blåsorkester och hur hela besättningen stod på bryggan och tog avsked av alla passagerare som fick gå av på röd matta och allt. Så fint avslut på en fin resa.
Medan Strömmas chef Peter Henricson berättade om Juno, Göta Kanal och Strömma, städades båten lite snabbt. Sen fick vi gå ombord och se omkring. Hytterna är definitivt inte stora, min 2-metersman har lite svårt att få plats. Men så mysigt!
Här finns hytter i tre olika storlekar. Det som klassades som svit på 1800-talet är ganska långt ifrån det vi associerar som svit idag. Här kanske det var 7-8 kvm, dagens sviter är ju 30-40 kvm. Man kan väl konstatera att kraven ändrats lite…
Under jubileumsåret bjuder man på en jubileumsmeny såklart, med smaker från 1800-talet. Vi fick ju smaka en del tidstypisk mat under kockduellen på Krusenstiernska och såg fram emot att få prova mer. Den här gången var ju smakerna ännu mer förfinade och uppläggningen exemplarisk. Till detta fick vi tidsenlig dryck, som man kanske inte riktigt förväntat sej men som passade jättebra.
Vi fick inte hela middagen, den var på sju rätter om jag inte minns fel. Vi fick tre av rätterna; orre på smörstekt lantbröd med kantareller, fjällröding med havskräfta och pilgrimsmussla, ananaspudding med vindruvsgele. Smakerna var alltså ”gamla” men rätterna kändes uppdaterade serverades väldigt elegant. Allt smakade förträffligt!
Till orren drack vi champagne, till fisken serverades en söt riesling vilket kanske är lite oväntat men väldigt gott och till puddingen blev det en madeira. Många söta drycker alltså, men allt passade så bra ihop. Tillsammans med miljön i den gamla matsalen, där historien verkligen sitter i väggarna, var allt helt perfekt!
Richard Tellström berättade om rätterna och dryckerna, men gav oss även en historielektion om mat på 1800-talet samt en framtidskoll. Hur han tror att maten kommer att bli i framtiden och vad forskare om några år kommer att säga om oss och vår mat. I filmen här nedan kan ni höra lite av det han berättade. Det var så intressant att vi nästan glömde att äta 🙂
Allt var så mysigt, gott och trevligt att jag gärna suttit kvar och åkt hela vägen tillbaka till Göteborg med den fina lilla fartyget. Så nu är jag verkligen sugen på att åka en tur på Göta Kanal, det har jag nämligen inte gjort.
Det skulle vara helt fantastiskt att få åka med just Juno och se hur Martin passar i de små hytterna. Vi kanske får öppna dörren när vi ska klä oss, som vi fick göra i förra husbilen. Oss gör det alltså inte så mycket att hytterna är små, vi är vana 🙂
Har ni åkt på Göta Kanal? Eller drömmer ni också om det?
Ni vet ju hur mycket vi gillar husbilslivet. Förra veckan packade vi ihop oss igen och tog några dagar på rull, sista chansen i år. Helgen tillbringades på en ställplats i Femöres Fiskehamn i Oxelösund. Det var sååå mysigt!
Vi var ju på fest på torsdagkvällen i stan, då ställde vi faktiskt husbilen på ställplatsen i Tanto och fick på så sätt väldigt nära hem efter festen. Så himla smidigt. Under lunchen på fredagen flyttade vi bilen några mil söderut, närmare bestämt Mc Donalds i Järna. Där stod vi och jobbade och körde vidare till Oxelösund efter jobbet, där vi mötte upp Helene och Krister från Berggrens Bilbo.
Ställplatsen ligger med utsikt över hamnen, det är kanske inte jättemysigt men helt ok. Här finns en massa fina promenadstråk och en liten restaurang. På restaurangen serveras just nu julbord, så det föll sej naturligt att vi testade det när vi ändå var här.
Fredagkvällen gick mest åt till att prata ikapp vad som hänt sedan sist vi sågs. Det var med Helene och Krister vi var på Samstorps Gård i början av november. Så vi satt mest och pratade och skrattade tills vi inte orkade vara vakna längre.
Lördagen började med en lång promenad, som tog extra lång tid eftersom det var så halt och man fick gå väldigt försiktigt. Här finns jättefina fiskebodar och ett väldigt speciellt brunnslock. Sedan satt vi i kompisarnas bil och jobbade, Martin redigerade film och jag försökte att hjälpa Berggrens med sin nystartade blogg samtidigt som jag äntligen startade en gilla-sida på FB för ”Jikitas på Äventyr”. Gå gärna in och följ 🙂
Sen var det dax för julbord på restaurang Sailor, alldeles brevid ställplatsen. Vi var inne och fotade bordet före lunchserveringen för att få bra ljus, men väntade till middagen med att äta. Så kl 18 var vi på plats och testade det grundligt. Ett alldeles lagom stort julbord som faktiskt hade några överraskningar. Man kan ju tro att vi inte kan bli överraskade längre, med tanke på hur många julbord vi testat genom åren, men uppenbarligen så kan vi det. Här servades nämligen rökta musslor på julbordet och marängsviss till dessert. Det har vi aldrig sett förut!
Där fanns sherrysill och romsill som var väldigt goda, både färska och rökta räkor som var jättefina, flera sorters lax och en massa annat gott. Jag hade dock önskat lite mer julpynt där maten serverades, det fanns ingenting. Är det julbord så är det, det ska synas och kännas ordentligt! Lite granris och nån ljusslinga hade inte skadat. Mätta blev vi iaf, definitivt 🙂
Söndagen började också med en promenad. Den här gången kikade vi runt i gästhamnen och området på andra sidan om ställplatsen. Både lördagen och söndagen började faktiskt med att morgonen bjöd på en vacker soluppgång, det känns som det är väldigt länge sedan vi såg solen. När vi kom till Femöre i fredags var det ca 10 cm snö och minusgrader, på söndagen var det nästan ingenting kvar och 7 grader varmt. Så vi kunde faktiskt gå ut och fota utan tjocka jackor.
Vi filmade ställplatsen, packade ihop oss, tog avsked och drog hemåt. Sista helgen på rull för i år var över. Det har blivit drygt 100 nätter i vårt rullande hem även i år. Jag längtar verkligen tills det blir alla nätter, året om.
Nu kommer det att dröja lite innan vi kommer ut igen, vi ska ju åka till solen snart. Men i slutet av januari är vi nog ute på vägarna igen. Ska bli spännande att se hur nästa år blir, om vi hittar vår drömbil till ett rimligt pris eller om vi kör Peppe hela nästa år också. Planen är iaf att utforska Dalarna lite mer, vi får väl se om den planen håller.
Har vi en obokad helg och några obokade dagar även efter helgen, så åker vi gärna iväg några dagar. Så var det nu och vi drog iväg snabbt som ögat!
I början på förra veckan insåg vi att vi nog kunde vara borta fredag-tisdag och började titta på olika alternativ. Vi kunde inte åka så långt, för vi måste kunna åka hem under lunchen… så max 90 minuters resa. Vi funderade på Stegeborg men det är ju för långt bort… Örebro var nästa mål, men vi hittade inget kul ställe att bo på… så valet föll på Västerås. Där finns en ställplats i hamnen, bara några minuter från centrum.
Efter jobbet i fredags åkte vi och kom fram när det var kolsvart. Vi såg med andra ord ingenting, mer än parkeringen där vi ställde oss. Men när vi vaknade på lördagen såg vi att vi stod fint i hamnen, med solen som sken rätt in i bilen. Så mysigt!
Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd och shoppingtur. Centrum ligger bara några minuter från hamnen, man går längs ett vattendrag och genom en park. Passerar slottet, en stor kyrka och kommunalhuset. Vi kollade in det vi kunde på vägen till Ica, vi hade nämligen glömt mjölk hemma. Sen gick vi en liten omväg tillbaka till bilen, för att se lite mer av stan. Västerås är jättefint!
På söndagen utforskade vi hamnen lite mer och filmade ställplatsen. Det har blivit vår grej i husbilsvärlden, vi filmar alla campingar och ställplatser vi besöker – så andra kan få tips om var de kan övernatta. Vi filmar ALLT, tom inne på toaletterna i servicehusen – för att verkligen visa hur det ser ut på ställplatsen och med städning mm. Det är iaf saker som jag vill veta innan jag betalar för en plats.
Sen har vi mest suttit och jobbat, eller varit ute och gått. När vi kom var det svinkallt och snö, idag var det 10 grader varmt och nu är det slask överallt. Men både söndag och måndag kunde vi sitta ute en stund och läsa. Så himla skönt när man verkligen känner att våren är på väg och solen faktiskt värmer.
På tisdagen var det dax att packa ihop och åka hem igen. Fyra nätter, första långhelgen på rull i år – som gick alldeles för fort. Som vanligt. Nu vet vi inte när nästa gång blir, men absolut till påsk om inte innan. Vart det blir har vi ingen aning om, det spelar inte så stor roll.
Jag älskar dagarna i husbilen. Allt är så mycket enklare. Eller kanske inte allt… nu på vintern är det lite knepigt med vatten och utrymme för vinterkläder. Vi vågar inte fylla vattentanken om det skulle frysa, då kan hela systemet frysa sönder och sånt blir dyrt. Så vi har en dunk med oss och tar vatten från den till både mat och toa. Lite bökigt. Vår bil är så liten och vinterkläder är rätt ”volymösa”. Vi kan inte klä på oss ytterkläderna inne i bilen samtidigt, utan får göra det en i taget. Bilen är precis som vi, inte gjorda för vinter 🙂
Nu vet vi iaf hur det är att vintercampa och vad vi behöver för att bo permanent i husbilen. Även om vi inte tänker vara kvar i Sverige när det är som kallast. Å nu vet vi hur det är att stå i Västerås. Vi kommer nog tillbaka 🙂
Förra årets långresa gick upp i norra Sverige, lite Norge och lite Finland. Vi var borta i nästan 6 veckor och hade alltså ett helt gäng övernattningar. Här ska jag försöka spalta upp dem, tror de är 24 stycken om jag räknat rätt. Hoppas att det ska hjälpa någon på resan 🙂
Vi bor i Tumba, några mil söder om Stockholm. För oss började resan norrut med att åka till vår vän Tobbe, aka Plåtis-Tobbe, som bor i Gävle. Här stod vi några nätter, medan vi bla kollade in Mackmyras lite annorlunda anläggning.
Dalarna
Vår resa fortsatte till Dalarna. Vi började med Falun där vi bodde på First Camp Lugnet. En typisk vintercamping skulle jag kunna tänka mej, vid en skidanläggning med hoppbacke och skidstadion. Vi stod jättefint på en ytterplats med massor av grönska och blommor. Bland alla cyklister… här var mängder med cyklar och vi misstänker att det var någon slags tävling, men är inte helt säkra. Vi gillade iaf campingen som låg på ett lagom avstånd från Falun. Här finns såklart både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning.
First Camp LugnetSundbornSundborn
Efter Lugnet fortsatte vi till Sundborn, där vi fricampade på parkeringen strax innan. Här får man stå gratis, men det finns toa för den som behöver. Från parkeringen är det kanske 300 meter till Sundborn, perfekt vid besök där alltså. Här finns kanske 15 platser och man står otroligt fint alldeles brevid en liten sjö. Hit återkommer vi gärna!
Hälsingland
Några mil senare stannade vi på Camp Järvsö, där vi stod på en sprillans ny ställplats brevid campen. Här finns 20 platser, men den som planerade platserna har nog inte husbil själv eller isf en väldigt liten. Peppe är knappt 7 meter och vi fick precis plats, en enda stor husbil skulle blockera för fler att komma in. Dessutom lutade platserna så mycket att vår kyl la av, trots att vi stod på klossar. Personalen verkar ha fattat problemet och vi tror att detta kommer att åtgärdas om de inte redan har gjort det. Här finns toa, dusch och tvätt – men ingen tömning av något slag. Än, det var också något som skulle fixas.
Lill-Babs museumCamp JärvsöCamp Järvsö
Jämtland
Några mil till och vi hamnade i Bräcke och Bräcke ställplats, som ligger så fint i en björkdunge brevid vattnet. OCH Glassbaren en liten bit bort, som är mästare på att göra glass och vunnit guld i Glass-SM. Det var lite knepigt att hitta rätt den sista biten pga ändring av vägen, men följer man bara pilarna istf gps:en så kommer man rätt. Här trivdes vi verkligen! Trots närheten till järnvägen och låååååånga tåg som passerade, en del hördes mycket – andra inte alls. Öronproppar kan dock vara att rekommendera. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning.
Bräcke ställplatsBräcke ställplatsBräcke glassbar
Nästa stopp var First Camp Frösön, här stod vi jättefint med utsikt över Storsjön. Personalen sliter som djur här, med ganska dåliga förutsättningar. Campingen ligger jättefint, men i en sluttning som är svår att få ordning på. Dessutom lutar det åt alla håll, man får ha olika klossar på flera olika hjul – ändå blir det inte helt bra. Särskilt inte när det dessutom börjar ösregna, då är risken att köra fast överhängande. Men det är mysigt här och det finns mängder med söta ekorrar! Här finns både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Det ska bli spännande att komma tillbaka, man försöker verkligen och har många idéer – jag vill se vad som händer i framtiden.
First Camp Frösön
Är man i Jämtland måste man besöka Åre, så det gjorde vi och sov på parkeringen vid Åre gamla kyrka. Här stod vi jättebra och kunde enkelt utforska den lilla byhålan som är så otroligt fin.
Norge
Så var det dax att äntligen köra in i Norge. Några mil in i Namsskogan hittade vi en mysig liten familjecamping. Vi hade tänkt fricampa, men det började ösregna och vi behövde tvätta – så det fick bli camping när vi ändå passerade och den såg mysig ut. Familjen som ägde campingen var så fina, de gick runt och pratade med folk och pysslade med platserna. Det sk servicehuset var i samma hus som familjen har som bostad, toa och dusch var i en tillbyggnad och jättefräscha. Tvättmaskinen stod i familjens kök som även var för gästerna, lite pittoreskt kan man nog säga. Här finns alltså toa, dusch och tvätt – men jag tror inte att det fanns tömning eller påfyllning… har försökt att kolla upp det, men hittar ingen information.
Namskogan Norge
Nu började resan norrut på riktigt! Vi tog oss till Polcirkeln och minusgraderna. Vid Artic Circel Center finns två stora parkeringar, där man får stå gratis över natten och används centrets toaletter (under deras öppettider). Det finns ingen el och var alltså rätt kallt, så nu fick vi tillfälle att testa värmen i Peppe. Det funkade alldeles utmärkt! Här står man fint med utsikt över fjällen, vackert pudrade med snö. Kallt med fint. Film finns HÄR.
Vi fortsatte norrut och körde in i Sverige igen vid Riksgränsen, för att besöka Ishotellet. Film från ishotellet finns HÄR. Här sov vi på en överfull parkering med utsikt över Lapporten, innan vi körde in i Norge igen och fick en kort date med Reiselinda som vi träffade bakom ett industriområde i Storsteinnes. Där stod vi så fint och hade en fantastisk kväll med solnedgång över vattnet.
LapportenIshotelletFricamping i Norge
Vi rundade krönet på Sverige och körde in i Finland för att sova på campingen Kilpisjarven Retkeilykeskus i Kilpisjärvi. En rätt sunkig camping med väldigt tråkiga platser för husbilar. Inget mys alls. Toa och dusch var helt ok, men vi undrar lite varför tvättmaskinerna enbart är åtkomliga för kvinnor. De finns nämligen inne på kvinnornas toa… Hade vi tänkt lite till, hade vi fricampat nere vid vattnet istället – där båten till Treriksröset går. På campingen finns iaf tömning och fyllning. Film från campingen finns HÄR.
Båten till TreriksrösetTreriksrösetCampingen i Kilpisjärvi
Vi kollade in Treriksröset och drog vidare, in i Norge igen. Nu var siktet inställt på Nordkap, Europas nordligaste punkt. Norge är så fint! Bakom varje kurva kommer en ny fantastisk vy, vet inte hur många ”ÅH” vi utropade längs vägen. Kanske 15 mil från Nordkap, i Kvalsund, hittade vi en fin rastplats precis vid en älv. Här tränade jag tillsammans med två renar innan vi drog vidare.
Efter några riktigt smala vägar och läskiga tunnlar var vi framme vid Nordkap! Här finns en liten entré, där säger man bara att man ska titta – inte gå in i centret. Då står man gratis på parkeringen under ett dygn, med tillgång till en byggnad med toaletter. Här finns vatten, men inget annat. Försök att ställa er i raden längst åt vänster, med utsikt över nästa klippa. Då får ni solnedgången precis framför bilen, så läckert!
Nordkap
Finland
Vi lämnade Nordkap och Norge, och körde in i Finland. Här hittade vi en jättemysig rastplats i Martinjärvi/Martinsjön. Här var det som en rastplats innanför rastplatsen. Man svängde av från vägen och in bakom lite till. Vi stod brevid en liten tjärn och det var helt tyst. Så otroligt mysigt!
Nästa stopp var i Rovaniemi. Här finns den välkända tomtebyn och tvärsöver vägen från den, finns en ställplats med 24 platser (såklart). När vi var där var den sprillans ny. Det är en grusplan, som blir rätt lerig när det regnar och det gjorde det såklart när vi var där. Det är den första rastplats vi står på där det finns bastu (gratis), en stor grillplats med gasolgrill med gasolflaska (fastkedjad), parasoll och solmöbler. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Otroligt fräscht.
MartinjärviStällplatsen RovaniemiPolcirkeln Finland
Efter besöket i Tomtebyn och finska polcirkeln, åkte vi till kompisar i Kokkola där vi tillbringade några dagar innan vi åkte tillbaka till Sverige igen.
Sverige – nordöstra kusten
Vi tog oss in i Sverige via Haparanda och siktade på Kukkolaforsen. Vid forsens eget center finns en ställplats, vi valde dock att fricampa på en liten rastplats kanske 5 minuter söder om det. Bara vi och ljudet från forsen, så mysigt!
Nu var det dax att påbörja resan söderut. Vi startade med ett par nätter i Norrbotten, vid Jävrebodarna tillsammans med nyfunna husbilsvänner. Jävrebodarnas fiskecamp är precis som det låter, ett himmelrike för den som tycker om att fiska. Här finns gott om plats för husbilar, en lång brygga för fiske och färdiga grillplatser. Man står precis vid vattnet och det är så otroligt mysigt ordnat. Här finns toa och dusch, inte jättefräscha – men fungerande, samt tömning och påfyllning. OCH ett museum!
Jävrebodarna
Så var det dax att kolla in den omtalade Vildmarksvägen! Detta hade vi verkligen sett fram emot. Tyvärr var vädret emot oss och hade så varit någon vecka, men men… det är ju inte mycket att göra åt. Vi körde in på Vildmarksvägen vid Vilhelmina och körde motsols, som vi blivit rekommenderade. Första natten stannade vid parkeringen till Kultsjöån. Det var ok, men hade vi fortsatt bara några minuter till så hade vi stannat vid Trappstegsforsen istället. Det var riktigt fint och fanns tom toaletter där.
Vi kollade in fantastiska Fatmomakke, Stekenjokk och allt annat man ska se på vägen och avslutade turen på en rastplats mellan Gäddede och Strumsund. Det finns gott om rastplatser och parkeringar längs Vildmarkvägen, så det går bra att stanna och sova lite överallt. Det är en fantastisk väg om vi kommer att åka fler gånger och rekommenderar er andra att göra det också.
Beppe Wolgers MuseumFatmomakke
Nästa destination var Umeå (Västerbotten). Vädret var sådär och vi ville ha det lite mera bekvämt, så vi bestämde oss för att parkera på First Camp Nydala. Första dagen var vädret helt ok, då besökte vi stan och Gitarrmuseet. Sen vräkte vädret ner och vi satt mest inne i bilen och redigerade filmer. First Camp Nydala är ju en camping, så här finns såklart toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Chefen som tagit över är helt ny och har mängder med idéer, det blir roligt att komma tillbaka någon gång och se vad som hänt. HÄR finns film från First Camp Nydala.
Många landskap blev det, nu var vi inne i Ångermanland och Höga Kusten och bron som var ett av de större delmålen. Hit har vi varit på väg med båt flera gånger, men av olika anledningar (bla covid) har det inte blivit av. Här finns en särskild husbilsparkering, som alltid är full med personbilar, och en husvagnsparkering där det står husbilar. hur som helst… här får man stå gratis en natt. Vi stod med nosen mot bron och hade så otroligt fin utsikt, men det var definitivt inte lugnt. Det brummar till varje gång en bil kör över skarvarna i bron, när lastbilar kör över låter det väldigt mycket. Fin utsikt, men öronproppar är att rekommendera.
En liten bit ifrån Höga Kustenbron ligger High Coast Destilleri. Vi gick rundtur på destilleriet och var på smakprovning, då är det väldigt praktiskt med ställplats direkt utanför. Detta är en av favoriterna faktiskt! Man står så otroligt fint, på en liten platå, med utsikt över Ångermanälven. Vi hade helt magiska solnedgångar. Lugnt och skönt, vi återkommer gärna. Här finns toa, dusch, tvätt och tömning av toa – inte av gråvatten och ingen påfyllning. Film från ställplatsen finns HÄR.
Vi fortsatte söderut och tog en natt på en parkering i Härnösand. Resan var nästan slut och vi var snart tillbaka i Hälsingland igen, den här gången bodde vi på First Camp Fläsian i Sundsvall. Martin behövde jobba, solen var lite sisådär och då har solpanelerna svårt att klara av två datorer. Vi behövde el, då är campingar bra! First Camp Fläsian har plats för husbilar längst ner mot vattnet. Där står man jättefint, men tyvärr i sällskap av väldigt närgångna duvor. Här finns såklart toa, dusch, tömning och påfyllning. Film från Fläsian finns HÄR.
First Camp Fläsian
Sista stoppet på vår norrlanstripp var i Bergvik. Här finns en stor grusplan vid idrottsplatsen där man fixat ställplats. Det kanske inte är jättemysigt, men helt ok. Det finns toa, dusch, påfyllning och tömning för toa – men inte av gråvatten. Film från Bergvik finns HÄR.
635 mil, 36 nätter och 24 olika platser. Jag har valt att inte skriva ut priser, eftersom de ändras hela tiden. Jag har heller inte skrivit något om husvagnar, för jag har helt enkelt ingen koll. Men det är länkat till de hemsidor jag har hittat och ni kan alltid klicka på filmerna, där priser står.
Hoppas det hjälper er något i er planering. Norra Sverige är verkligen fantastiskt! Och även våra grannländer, som jag tycker är mer anpassade för husbilar än vad Sverige är. Sverige har mycket att lära av tex Norge, som har som krav att varje kommun ska ha fri tömning av både toa och gråvatten. Det borde Sverige ta efter.
Berätta gärna om ni besökt någon av platserna eller om ni fått idéer om någon ni vill besöka. Ni kanske kan tipsa oss om övernattningsställen till nästa gång 🙂
Hur firar man 15 år tillsammans? Vi gjorde som vi brukar göra numera och drog iväg med husbilen. Det blev en helg med mycket mys och bubbel 🙂
Vi försöker fira allt som går att fira, men vi gör det kanske inte som andra. Det blir väldigt sällan fina middagar och fest, istället blir det en dag med upplevelser och mys. Som i lördags när vi firade 15 år tillsammans. Vi fick inte bara en fin dag, utan en jättemysig helg.
I fredags tog vi oss en hel halvtimma hemifrån. Det tar inte längre tid att åka från Tumba in till Tantolunden i stan. Där finns en liten ställplats, de kallar det för camping, men det är mer en ställplats för 14 bilar. En camping är väl till även för husvagnar och tält? Här får det bara stå husbilar.
Ställplatsen är belägen i utkanten av Tantolunden, ca 500 meter från Zinkensdamms idrottsplats. Perfekt för en helg på stan! Söder är ju så fint och det finns massor att se. Vi hann inte mycket alls på bara en helg, så vi måste komma tillbaka – då är det ju praktiskt att det är så nära 🙂
Vi kom dit strax efter lunch i fredags, då tog vi det mest lugnt. Martin redigerade en film och vi tog en lång och välgörande middagslur. Vi lämnade inte husbilen många minuter, utan myste mest inne. Det var ju så jäkla kallt ute! På kvällen tittade vi på en ny serie och la oss ganska tidigt.
På lördagen däremot, då var vi knappt inne något alls. Det var fortfarande kallt, typ 10 minus och iskalla vindar. Vi byltade på oss så gott vi kunde och gick iväg med siktet inställt på Mariaberget. Längs med berget finns ett promenadstråk, med utsikt över hela norrmälarstrand och stadshuset. Så himla fint!
Vi stannade massor med gånger och tog mängder med bilder. Det tar rätt lång tid att gå bara en kort bit, när man ska fota allt man ser. Så när vi kom fram till Monteliusvägen (där alla stannar och fotar), var det dax att gå tillbaka och äta lunch.
Det blev en enkel lunch och semlor till efterrätt, återigen en liten tupplur, innan vi gick ut igen. Den här gången tog vi oss in i Tantolunden och upp till utkiksplatsen, på jakt efter solnedgången. Å vilken solnedgång vi fick!
Här ligger koloniområdet som man ser från pendeltåget och det vill jag gärna titta lite närmare på. Så i sommar blir det en ny tur hit, då är det lite behagligare att gå runt med kameran. Det är inte kul att fota när det är så här kallt, fingrarna fixar inte det och det är svårt att få upp värmen igen.
Efter en miljon bilder var det bara att gå tillbaka till bilen och värma oss lite, innan vi tog oss till närmaste pizzeria. Så jo, vi åt ute – men kanske inte så fanzy som man kan förvänta sej på ett jubileum. Men vi öppnade faktiskt ett bubbel när vi kom tillbaka 😛
På söndagen åt vi frukost och åkte hem. Väldigt nöjda med helgen. Vi har inte åkt långt, men det behövs inte för att få ett äventyr. Vi har haft det jättemysigt, varit turister i vår egna fina stad och fått sova två nätter i Peppe. En mysig helg!
Förra året fick Peppe (husbilen) pyjamas och gå i vintervila mellan november och april. Vi led. I höstas köpte vi därför vinterdäck och nu har vi varit ute på vår första vintercamping!
Det var några väldigt långa vintermånader förra året, väääääldigt låååånga. Att se Peppe stå där utanför fönstret och bara längta ut, var faktiskt riktigt jobbigt. Så ville vi inte ha det i år. Under sensommaren började vi leta sommardäck och vi hittade faktiskt kompletta däck som vi åkte iväg och hämtade över en helg i september/oktober. Lyckliga som barn på julafton fick vi på dem någon vecka senare 🙂
Nu kunde vi luta oss tillbaka och slippa oroa oss för frost på vägbanor och ställa av bilen när datumet för vinterdäck närmade sej. Nu skulle vi istället frigöra en helg för att åka iväg och planera för detta. Inte helt enkelt faktiskt… hela november var ju helt fullbokat med andra resor och i december skulle jag opereras. Men vänta lite nu… man kan väl sitta opererad i en husbil? Japp, det kan man!
Så på torsdagen opererades jag och på fredagen åkte vi iväg. Vårt första vinteräventyr gick inte så långt, bara 4-5 mil bort. Dessutom behövde vi el, eftersom vår bil inte är helt rustad för vintercamping och jag var ju faktiskt inte i perfekt skick heller. Så vi valde att ställ oss på First Camp Nickstabadet, i Nynäshamn alltså. Alldeles lagom långt om vi skulle behöva avbryta vistelsen, vi betalade dessutom bara en natt i taget… ifall att…
Men det gick så bra så! Värmen funkade, i toan körde vi vatten manuellt och tog vatten ur dunk. Det var rätt kallt den helgen och vi ville inte sätta igång vattensystemet, med risk för att det skulle frysa och sen ska det tömmas supernoga efter. Så det fick bli dunk. Å det funkade det med.
Enda problemet var väl det där med att jag helst skulle ha huvudet lite högre än resten av kroppen. Det gick men var inte särskilt bekvämt, så jag satte mej i min stol och sov istället. Jag vände stolarna mot varandra och lutade min så mycket jag kunde, drog täcket över mej och sov hyfsat. Jag hade väl haft det lite bekvämare hemma i sängen, där jag kan vinkla huvuddelen – men det är ju inte lika mysigt 🙂
Vi kom på kvällen på fredagen och åkte hem efter frukosten på söndagen. Inte så länge, men nu har vi iaf testat och gillar det. Peppe kommer aldrig mer att stå med pyjamas en hel vinter, iaf inte så länge vi har honom. Även om vi inte kommer att komma ut särskilt ofta, så vet vi att vi kan och har möjligheten. Och sommarsäsongen kan ju börja så mycket tidigare än förra året, den tanken gillar jag!
Så nu har vi alltså blivit åretruntcampare – lite coolt ändå. Särskilt som vi aldrig hade campat alls innan vi köpte husbil. Tänk så det kan bli!
Jag vet inte när jag hörde om Högakustenbron första gången, men när jag väl gjorde det – ja, då ville jag åka dit! Vi skulle åka med Birka Cruises till Härnösand 2020, men då stoppade pandemin alltsammans. Men nu har vi äntligen varit där!
Höga Kusten är såklart mer än en bro, men har man av världens längsta broar (1800 m) och är ett av Sveriges högsta byggnadsverk 180 m), ja då måste man ju ändå få skryta lite. Å den är häftig! Att bara kunna bygga ett helt besökscenter kring en bro är ju rätt speciellt. Klart man måste komma hit när man ändå är i närheten.
Vi kom fram till Höga Kusten strax efter lunch och trots att det var i slutet av säsongen så var det fullt på alla parkeringar. Tyvärr är folk inte läskunniga och hade ställt sina små personbilar på parkeringen för husbilar, så vi fick vänta en stund på att någon skulle åka så vi kunde få plats. Det är lätt att ställa en personbil på en parkering för en husbil, svårare för en husbil att parkera på en liten parkering för personbilar. Men folk tänker inte… Jag ska inte ens återge konversationen med en av förarna… det var typ ”jamen, alla andra gör ju så…”
Vi fick iaf en plats och begav oss ut för att upptäcka stället vi kommit till. Det första man ser när man kommer hit är den gigantiska parkeringen, med den lilla delen för husbilar och en separat för husvagnar till höger. Där är man inte heller läskunnig… Många husbilar hade ställt sej på platserna för husvagnar, vilket ledde till att husvagnar fick ställa sej på bussplatserna och då fick inte bussarna plats… Ni fattar ju kaoset… Ibland är det väldigt bra att göra som det står på skyltar, de finns lixom där av en anledning.
Passerar man förbi parkeringarna har man ett hotell med restaurang till höger och en massa butiker till vänster. Å rakt fram finns ett jättestort berg med en fontän och lekplats. Vi började med att kolla in butikerna och sen gick vi upp på berget. Bron då? Ja, den är så stor att man ser den direkt när man kommer fram och sedan från olika vinklar beroende på var man står. Uppifrån berget har man en storslagen utsikt över bron med naturen runt. Så fint!
Några hundra bilder senare gick vi tillbaka till bilen och då fanns det platser på parkeringen med utsikt över bron, så vi rullade dit, fixade middag och förberedde för natten. Och sen tog vi hundra bilder till, typ. Solnedgången över bron var magisk och när den sedan lystes upp med massor av lampor fick den ytterligare ett utseende. Hur många bilder kan man ta på en bro? Massor kan jag berätta!
Hade det inte varit för skarvarna i bron som lät som en borrmaskin varje gång bilarna passerade, så hade vi sovit kanon – nu sov vi gott så länge det var lite trafik och vaknade när trafiken blev tätare. Men en kul upplevelse ändå och vi fick fantastiska bilder.
Nu har jag sett bron och jag är nöjd, nästa steg blir att åka båt och få bilder från vattnet. Det måste ju bara bli magiska bilder – eller hur!
Vi är många som hört talas om Vildmarksvägen och många som även åkt den 50 mil långa sträckan. Nu har vi också gjort det!
Förra sommaren verkade det som att var och varannan drog iväg till Norrland och åkte Vildmarksvägen från Vilhemina i Västerbotten till Strömsund i Jämtland och sedan tillbaka till Vilhelmina via Hoting och Dorotea. Om inte annat så hörde man på nyheterna om den ökade turismen och problemen som detta förde med sej. Vi ville se vad det var som lockade, men väntade till augusti för att slippa det värsta kaoset.
Projektet Vildmarksvägen över Stekenjokk och namnet ”Sveriges vackraste väg” skapades på 80-talet för att marknadsföra djur, natur, vattenfall, kulturplatser, vandring och de lokala aktiviteterna. Men vägen byggdes redan 1969 och går alltså genom Vilhelmina, Strömsund och Dorotea. Delen över Stekenjokk är bara öppen 6 juni till 15 oktober, den orangea delen av vägen på kartan längre ner. Under vintern täcks just den delen av snö, men resten kan man uppleva hela året. Som en bekant sa -”Tänk att få sitta i den första plogbilen för året!” På bilder har jag sett snövallar som är 5-6 meter höga, i ett i övrigt helt vitt landskap, så himla häftigt!
När vi kom till Vilhelmina var det dock ingen snö, däremot regn och dis. Ett rätt tråkigt väder, särskilt om man ska fota. Dessutom är det rätt många vägbyggen, ett som är 2-3 mil långt precis vid Vilhelmina. Men har vi sagt att vi ska åka, så är det klart att vi ska göra det också!
Första biten var som sagt ett långt vägbygge, vi kom på eftermiddagen och var lite trötta efter helgen. Så vi nöjde oss med att bara åka en liten bit och stannade sedan på en större parkering vid Kultsjöån. Här forsade vattnet fram och dånade rejält, precis vid bilen hade vi ett litet vattenfall. På morgnen åkte vi vidare och bara några kilometer bort ligger Trappstegsfallet, hade vi vetat det hade vi såklart stått där istället – för det var sååå fint!
Vädret var fortfarande inte på topp, men från början regnade det iaf inte. Vi passerade Klimpfjäll och körde mot Fatmomakke. En sk kyrkstad där samerna förr samlades och fortfarande samlas vid högtider. De äldsta byggnaderna här är från slutet av 1700-talet, men det finns spår från ännu äldre byggnader. Här finns kåtor, stugor, bodar och en liten kyrka, å nog syns det att vissa av kåtorna är väldigt gamla.
Här finns ingen el och det är ljuvligt tyst. Mobilen funkar såklart inte heller, så i den lilla kiosken vid parkeringen ombes man att helt betala kontant. Jag som gillar kontanter jublar såklart och köpte ett par jättefina handledsvärmare. Under hela resan har jag dessutom letat efter hjortron och det hittade jag här!
Resan gick vidare till Stekenjokk som är Vildmarksvägens högsta punkt och det var väl också här som gruvan låg om jag förstått saken rätt. Vi parkerade, gick ut och tog våra bilder. Sen började det blåsa storm och ösregna. Här är rätt många renar som går lite överallt, de kurade ihop sej i regnet. Här finns ju ingenstans att ta skydd, det är en bit ovanför trädgränsen och alldeles kalt. Kalfjället lixom 🙂
Vi körde vidare i regnet och i Gäddede sprack det upp och där bestämde vi oss för att tillbringa natten. Vi hittade en lite större rastplats lite inne i skogen, men alldeles nära vattnet. Jättefint!
Nu hade vi nästan kört hela Vildmarksvägen, pga vädret blev det inte så många stopp. Men ett lite större och spännande stopp väntade i Strömsund. Alla som kan sin Dunderklump vet ju att han är från Jämtland, vi försöket faktiskt hitta vattenfallet som är med i filmen, men hittade inte rätt tyvärr. Vi gick och gick, i leran… det hade ju regnat rätt mycket… men hittade bara fram till det lilla fallet i Jormvattnet – inte det stora där Stjärnöga står och sjunger i filmen. Men nu skulle vi istället besöka Beppe Wolgers museum!
Vi parkerade och möttes direkt att Jätte Jorm som stod fint och välkomnande i entrén av parken. Väl framme vid museet var det stängt… vi frågade runt och då sa man att det var stängt pga sjukdom. Jaha… ingen skylt eller information, man hade väl kunnat sätta upp en lapp iaf? Men vi fick iaf komma in, ytterligare en gång blev vi betrodda med en nyckel 🙂
Vilket fint museum och vilken härlig nostalgitripp! Här fanns bilder, brev, böcker, filmer, ljudupptagningar och en massa annat från Beppe Wolgers otroligt intressanta och innehållsrika liv. Självklart fanns ett rum från filmen Dunderklumpen och dockorna från Beppes Godnattstund. Här gick vi länge och bara myste. Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Beppes museum i Strömsund.
Å sen var ”äventyret Vildmarksvägen” slut. 50 mil på 2-3 dagar. Vi såg kanske inte så mycket, men det var ju pga vädret. Men vi såg att där finns mycket mer att se, så vi kommer tillbaka till utvalda delar en annan gång. Vi har ett gäng vattenfall att undersöka närmare, här finns måååånga! Och det blir nog härliga Norrsken här, men då ska man allt ha lite tur också.
Vi har fått ett hum om vägen, naturen och förstår fascinationen att komma hit. Och som sagt; tänk att få sitta i den där första plogbilen som öppnar vägen. Så häftigt! Så jo, det är värt att åka Vildmarksvägen, iaf om man gillar naturen, tystnaden, vattenfall och renar 🙂
De här 14 månaderna som husbilsägare har gett oss en mängd nya vänner och bekanta. Något vi absolut inte hade räknat med, men är väldigt glada för. De nya bekantskaperna bor över hela Sverige och några har vi träffat på vår tripp i norra Sverige.
Håkan och Aurelia bor i Luleå och vi har lärt känna varandra via vår youtube-kanal. Håkan har pratat om sin favoritcamping många, många gånger och nu ville han ta med oss dit. Såklart hängde vi på, jättekul ju!
Vi möttes upp utanför Willys i Luleå och körde tillsammans mot Jävrebodarnas fiskecamping någon timma bort. Efter att ha svängt av vägen och kört in i skogen en lång stund kom vi fram till en jättemysig plats och en väldigt annorlunda camping. Det första vi uppmärksammade var en jättefin trädkoja, högt upp i träden. Sen dök flera små timmerstugor upp och längs den långa stranden stod husbilar, lixom utportionerat här och där, så att det inte skulle vara så många på samma plats. Lite längre bort var det ordnat för säsongsboende med husvagnar och mitt i alltihop ett museum och en restaurang. Alltsammans utsmyckat med fantastiskt trähantverk.
Vi valde platser lite inåt skogen, precis vid vattnet. Såklart, vi gillar ju sånt. Vi började med att äta gemensam middag och sedan dök det upp fler husbilsvänner. Vi körde en gemensam sk live på Youtube någon timma och sedan satt vi och myste till rätt sent. Dagen efter gick vi runt och filmade campingen på förmiddagen och fick även gå upp i trädkojan och titta. Så himla mysigt att bo i en sån, men lite läskigt när det blåser kanske…? Vi kikade in i museet också, som var en variant av Mus-Olles i Jämtland, men mycket mycket större. Här finns verkligen allt!
Efter lunch var det dax att fiska, Jävrebodarna är trots allt en fiskecamp. Martin och Håkan utrustade sej med spön och bete, medan jag tog kameran och följde med. Runt 3 kg fisk skulle vi behöva om det skulle räcka till middag åt oss. Inget hände… vi såg fiskarna cirkla runt oss, men ingen ville nappa på gubbarnas krokar. Det tog tid… och började bli lite svalt. Men sen! Martin fick napp, en fin regnbågslax, men skulle den räcka till oss? För att vara helt säkra fortsatte fisket en stund till och snart drog även Håkan upp en fin regnbåge, större än den första. Nu hade vi definitivt tillräckligt. Vågen visade att den första vägde runt 2 kg och den andra drygt 3, så nog skulle det räcka alltid – och bli över.
Håkan rensade fisken och gjorde den färdig för grillen. Medan maten tillagades dök det upp nya husbilsvänner, så himla roligt! Vi satte oss till bord och hur mycket vi än åt, så blev det massor över. Fisken var så otroligt god! Vi satt länge och åt och njöt av precis varenda tugga. Resterna fick vi med oss och åt sedan fisk ytterligare i två dagar. Det gjorde absolut ingenting!
Dagarna vid Jävrebodarna var helt fantastiska. Så härliga människor och för en gångs skull lite ledig tid, det har inte varit så mycket av den varan. Husbilslivet har gett oss så otroligt mycket mer än bara en massa mil och höga bränsleräkningar. Vi har sett så otroligt många fina platser, upplevt massor och träffat en massa nya härliga bekantskaper.
Men efter två dygn var det dax att åka vidare, vädret skulle bli lite sämre och vi hade mycket kvar att se. Så vi tog avsked av våra nyfunna vänner och drog vidare. Vi styrde Peppe mot Vildmarksvägen, äntligen skulle vi få se det som så många pratat om!
På Skånetrippen i April var vi till Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt alltså. Där finns en avståndstabell som visar avståndet till bla Treriksröset. Där och då bestämde vi att vi skulle åka även till Sveriges nordligaste punkt under sommaren. Så det gjorde vi!
Efter att ha varit runt i Norge någon vecka, och avstickaren in i Sverige vid Riksgränsen för att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi, åkte vi in i Finland en snabbis. För att nå Treriksröset måste man nämligen åka över gränsen till Finland och ta sej till Kilpisjärvi. Därifrån går man 11 km eller åker båt i 30 minuter, för att nå Treriksröset.
Vi ställde Peppe på campingen närmast gränsen, som också är närmast båten. Man har inte mycket att välja på om man vill bo på en camping, så de vet att ta betalt… hade vi inte behövt att duscha och lite annat, så hade vi fricampat men nu behövde vi det och fick snällt betala 37 Euro. Det är dyyyrt för en camping som inte rustat upp något alls de senaste 20 åren och är ganska sunkigt, men som sagt – inte mycket att välja på i närheten.
Det går två båtar dagligen till Treriksröset, 10 och 15. Vi valde den senare. Enligt information skulle man kunna köpa biljetter en timme innan, så vi stod där 75 minuter innan… ingen kom… förutom andra som ville åka med. 15 minuter innan kom de som skulle köra oss. 50 Euro per person kostar båten, tur och retur. Svindyrt! Men samma sak gäller här… inget annat att välja på, än fötterna.
Vi hade tur med värdet, solen sken och det var hyfsat varmt. Perfekt promenadväder. Snart var vi i land på andra sidan och började vår 3 kilometer långa promenad till röset. Vi gick snabbt, vi skulle hinna dit, ta bilder och ta oss tillbaka. Båten tillbaka väntade bara två timmar, vilket är precis på håret om man faktiskt vill se något på vägen. Vi skyndade oss så mycket vi kunde! Ändå räckte tiden knappt till.
3 kilometer är inte långt, men när marken är ojämn och går över både stock och sten så tar det ändå en stund. Väl framme finns det faktiskt tre ”rösen”, rättare sagt gula betongklumpar, den första står ute i vattnet och är bara förvirrande eftersom det inte står vad det är för klump. Sen finns en till höger som inte heller finns någon förklaring till och en större till vänster som är själva Treriksröset. Det är den sista som man är där för.
Vi kanske var 30 personer på båten, alla dem ville vi såklart inte ha med på bilderna. Så vi väntade tills de flesta hade varit där och var på väg tillbaka till båten. Då tog vi våra bilder och skyndande tillbaka. Då var det fortfarande folk efter oss, så vi var inte sist. Vi hann precis med båten tillbaka, det hade inte skadat med någon halvtimma till. Ett äldre par och en familj med små barn fick vi vänta lite på. För det priset borde man kunna få en liten stund till, som det är nu hinner man inte ta in naturen alls eller njuta av promenaden. Har man svårt att gå är det väldigt svårt att hinna fram och tillbaka.
Vi hann iaf det vi skulle och fick fantastiska bilder. Nu har jag varit där två gånger och Martin en, det räcker – vi behöver inte se det igen. Vi lyckades iaf se både Smygehuk och Treriksröset, södra och norra spetsen av Sverige, på bara tre månader. Lite coolt ändå 🙂
Nu skulle det såklart vara häftigt att se Nordkap…
Vi rör oss långsamt norrut, har lämnat Dalarna och varit i Hälsingland ett par dagar. I Järvsö besökte vi Lill-Babs museum och den gigantiska kyrkan där hon ligger begravd.
Förr låg Barbro ”Lill-Babs” Svenssons museum i hennes Caffär, men den finns inte längre. Nu har man flyttat alla föremål från museet till Stenegård och skapat en otroligt fin utställning med kläder, bilder och andra föremål. Just bilderna blev lite känslosamt för mej, då jag såg flera vänner och fd kollegor som inte finns med oss längre. Det blev riktigt jobbigt när jag såg en bild med Lill-Babs och Lasse Lindroth som jag pratade med bara några dagar innan han dog i en bilolycka 1999.
Bortsett från mina egna minnen så finns här mängder med fina, intressanta och roliga föremål. Massor med härliga scenkläder och bilder från när de bars på scen. Skivor, mikrofoner, smycken, skor, skor och ännu mera skor såklart. Möbler har man också flyttat hit och en jättefin tavla som hänger över ett fint gammalt bord som tom är dukat, antagligen med Barbros eget porslin.
Här finns också en gästbok som alla besökare får skriva i och en tavla med post-it-lappar, en sista hälsning från Barbros beundrarskara. Att hon var älskad finns ingen tvekan om och det förstår jag verkligen. Jag har haft förmånen att träffa henne vid flera tillfällen och även arrangerat en gala med Barbro och Malin som gäster. Det fanns inte en enda millimeter av ondska i den kroppen, bara godhet, generositet och kärlek. Jag har aldrig hört en enda ont ord om henne under alla år i den sk showbiz-branschen.
Jag träffade Barbro sista gången på Kristallen-galan 2017, tror jag… kan ha varit 2016. Som ett eget lite avsked, så här 4 år efter hennes död, besökte vi Järvsö kyrka där hon ligger begravd. En otroligt fin och jättejättestor kyrka, tydligen Sveriges största landsortskyrka. Strax nedanför kyrkan finns Brita och Barbros grav. Där var en strid ström av människor hela tiden, så hon är definitivt inte bortglömd.
Regnet hängde i luften hela dagen och det passade på något sätt in med min sinnesstämning. Bilden av Barbro och Lasse drog ner mej lite och den känslan har sedan legat kvar under dagen. Hans död var så otroligt onödig, så ung, nygift och skulle bli pappa. Det sista han sa till mej var att han för första gången var lycklig. Det blev jag påmind om idag.
Så jag skickar med en uppmaning till er idag: hitta er plats av lycka och vila i den. Hitta ert ”måbra” och var där oftare, det är lixom det som är viktigt.
