80-talsnostalgi med Orup

80-talsnostalgi med Orup

Tänk 80-tal, axelvaddar, lugg, neonfärger åsså lägger du till låten ”Jag blir hellre jagad av vargar” i bakgrunden. Känner du att magen vänder sej ut och in så ska du sluta läsa nu. Känner du Åååååhhhhh, nostalgi! Då ska du fortsätta läsa  🙂

Igår var vi på första publikrepet av Orups nya show Viva La Pop på Hambuger Börs och jösses vilken kväll vi fick! Första publikrepet brukar vara extra roligt eftersom artisterna har repat för tomma hus och längtar efter någon att spela för. Men den här gången var det inte bara artisterna som skulle öva, utan även köket som hade helt nya menyer. Å vilka menyer!!!

Först fick vi i en påse med bröd som var så otroligt gott! Ett vitlökssmör till hade varit pricken över i. Vi fick frågan om vi ville ha rödvin eller öl till maten och när bägge svarade Cola Zero såg servitören lite förvirrad ut och var tvungen att se om de verkligen hade det. De hade de inte, men Cola Light fanns. Det var vi nog de enda som drack…

Till varmrätt fick vi oxfilé med potatisterrine, rödvinsky och tryffelsmör. Ljuvligt! Köttet var perfekt och tryffelsmöret var supergott. Synd bara att potatisen var lite för kall och att man inte fick ta en protion till. Så gott!!! Till dessert fick vi tre minideserter; en liten macaron, en yoghurt- och vaniljpannacotta och lingonkokta päron. Jag skulle kunna leva på pannacottan… Maten var så otroligt god, så den var vi mer än nöjda med. Hälsningar till köket!

Medan vi åt rullade Orups privata bilder på tv-skärmar runt om i lokalen. Att få en naken Persbrant mitt upp i oxfilén kändes väl sådär… en del bilder kändes onödiga och det hördes en del kommentarer från borden brevid att någon borde gå igenom bilderna innan den ”riktiga” publiken kommer. Men man fick iaf se en annan Orup än den offentliga. Familjefadern, den privata herr Eriksson på semester, i studion, med familjen, ledig, glad, avslappnad och en man som verkligen älskar sin familj och sitt liv. En kul grej som fick tiden att gå lite snabbare medan vi väntade på showen efter maten.

Så körde showen igång och vi fick veta att vi var mer än välkomna, att vi var testpublik och kunde få se en massa saker som kunde gå fel osv. Som det brukar vara på ett publikrep alltså, vilket jag gillar. Publikrepen är oslipade diamanter som bara väntar på att bli perfekt, men fortfarande nog så fina och charmiga. Å visst var det ett manuspapper här och lite snubbel på orden där, men det var absolut inget som störde. Vilken show!!!

Alla gamla godingar hanns med. Vi var till Magaluf och Mamma sa, Pojkar stod på rad och det var Bara regn hos mej. Alla var redo och det var allsång och körsång. Körtjejen var suverän! Jag har försökt hitta namnen på alla i bandet, men hittar dem inte… men Stella (?) som både spelade trummor och dansade var galet bra, tjejen som spelade fiol var kanon och tjejen på trombon var något alldeles extra! Självklart var även grabbarna i bandet himla bra, men tjejerna utmärkte sej på ett alldeles speciellt sätt.

Och Orup då? Jorå, han bjöd på sej själv, verkade ha väldigt roligt och sa att han inte ville gå hem. Det ville inte vi heller… Att se artister har kul på scen är så himla skoj! Folk som verkligen älskar sitt jobb och bara vill ha mer. Så var det igår. Å vi som poppade loss på 80-talet sjöng med och till slut stod många och dansade vid sina bord. En härligt stämnng helt enkelt.

Jag tror att det här kan bli platsen för årets firmafest, maten är suverän och showen uppsluppen. Det här är också perfekt som julbordshow för företaget. Att avsluta julbordet och året med den här showen är verkligen pricken över i. Den perfekta showen för 50- 60- och 70-talister, vi kan ju vartenda ord i varenda sångtext! En riktig feelgood-show helt enkelt  🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *