Vi var så glada, Peppe var frisk igen! Vi packade och drog iväg, allt var frid och fröjd. En bit… sen började motorlampan lysa igen. Å efter ytterligare en bit började motorn sacka igen… felet var tillbaka. Så det bidde bärgning och nu står vi här.
Vi hämtade Peppe från verkstan förra fredagen och bestämde oss för att besöka Elmia nu när han var hel igen. Så igår rullade vi iväg, rätt lyckliga faktiskt. Och allt gick ju bra för början, det var inte ens kö i Södertälje. Men bara en enda korsning från slutmålet la motorn av helt. Så där står vi och ser nästan parkeringen där vi ska stå, men kan inte komma dit.
När vi krockade med älgen 2015 lärde vi oss nyttan med försäkringar. Så Peppe är försäkrad upp till solcellerna med flera tilläggsförsäkringar som vi nu kan använda. Så vi ringde Assistansbolaget till att börja med som skickade världens trevligaste bärgare, som även var bilmekaniker, polis och fd brandman och dessutom såg ut som Kenny Bräck 🙂
Han kollade motorn och insåg ganska snabbt att felet var för omfattande för att fixa på plats. Vi pratade om alternativen och kom fram till att även om Peppe skulle dras till en verkstad som skulle ingen hinna titta på honom innan helgen. Så vi kunde lika gärna göra det vi kom för och sedan köras till verkstad. Så Kenny, eller Fredrik, som han egentligen heter, drog oss upp till parkeringen. Det var bästa alternativet.
Parkeringen var stängd!!! Man skulle tydligen ha checkat in före 18, vilket inte framgick någonstans. Det stod många frustrerade ekipage utanför som blivit stoppade. Men vi kunde ju inte stå och vänta utanför, hade vi blivit släppta där hade vi ju inte kunnat flytta oss. Man puttar ju inte 3,5 ton för hand lixom… Så efter lite snack med securitas fick vi faktiskt komma in ändå och nu står vi där vi står kan man väl säga.
Vi har varit med om rätt mycket i vårt liv och även om vi blev ledsna så började vi snart fokusera på det som ändå är positivt. Vi har inte krockat, vi är oskadda – det är ju viktigast. Ja, Peppe är sönder, men det är ”bara” materiellt och går att fixa. Vi kommer inte att bli ruinerade, försäkringarna tar hand om kostnaden. OCH! Det viktigaste av allt – vi gör detta tillsammans. Jag har världens bästa Martin brevid mej hela tiden.
Faktum kvarstår ändå. Peppe är trasig igen, efter att ha stått på verkstan hela förra veckan. Verkstan har förmodligen bara lagat det trasiga, inte fixat varför det gick sönder. Så något är ju generaltok i motorn eftersom den inte får bränsle och därmed tappar kraft. Nu får en verkstad här i Jönköping leta rätt på detta och kanske lyckas bättre. Hoppas verkligen det!
Lite kul var det ändå. Vi är nog de enda som fått eskort in på Elmias parkering med blinkande ljus och allt. Det var några som sett oss och kommenterade detta på vår instagram och vi kommer förmodligen bli dagens snackis. Vi skulle ju sända live inifrån mässan i eftermiddag, men har missat en inställning på YouTube, så nu vet vi inte om det går. Man får helt enkelt gå in och kika på instagram eller YT och ha koll. En live blir det, men kanske inte idag.
Peppe mår bra igen efter några dagar hos bildoktorn, så nu drar vi ut på rull igen! Vi ska till Elmia och mässan Smaka på Camping och där ska vi göra vårt livs första sk ”live” på Youtube. Skitläskigt!
Det var när vi åkte hem från vår förra tripp som vi insåg att Peppe behöver hjälp. Motorn började låta illa och han svarade inte riktigt när vi tryckte på gasen. Så i måndags förra veckan tog vi honom till Peugeot i Sätra för felsökning och åtgärd. Det visade sej rätt snabbt att det var en givare (eller nåt sånt) i motorn, som gått av. Den byttes och i fredags fick vi hämta hem honom igen.
Vi var rädda att det skulle kosta massor med pengar, men det gick tack o lov på den garanti som följde med när vi köpte honom. Men det var på håret, för nu har vi haft honom i tre månader och garantin har precis gått ut. Vi hann med några dagars marginal, men allt som händer from nu får vi stå för själva.
Nu låter iaf motorn som den ska och det händer massor när man trycker på gasen, så nu är Peppe redo att åka ut igen. Och vi också! Så idag drar vi! Ikväll parkerar vi utanför ingången till Elmiamässan i Jönköping och stannar där i två nätter. Vi kollar in mässan hela fredagen och rullar sedan vidare till Vadstena på lördag innan vi drar hem igen på söndag. Några intensiva dagar, men så härligt att komma ut igen.
Å det är på mässan det kommer att hända spännande grejer. Vi har haft vår YouTube-kanal några veckor nu och lagt ut olika sorters äventyr. I morrn ska vi köra live för första gången och det blir alltså inifrån mässan. Var vet vi inte än och inte exakt vilken tid heller. Vi tänkte att vi går in när mässan öppnar och kollar var vi kan sätta oss, där tänkte vi också ha en träff under och efter sändningen med alla som vill ses. Man lär känna en hel del roliga människor via sociala medier och vi vet att några ska dit.
Ingen av oss har gjort något sånt här förr, men va sjutton – hur svårt kan det va 😛 Jag säger lite som Pippi ”Det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag nog”. Lite konstigt att sitta och prata till en skärm och veta att det sitter folk och lyssnar, om någon nu kommer att göra det… samtidigt ska man ha koll på kommentarsflödet och se om det kommer frågor som behöver besvaras. Vi kommer ju att vara på en mässa som folk är nyfikna på, så det borde ju komma en och annan fråga om den.
Jag hinner inte riktigt läsa så mycket som jag vill just nu. Det händer så mycket hela tiden, både roliga och tråkiga saker och jag måste ju sova ibland också. Men en stund innan jag släcker lampan på kvällen, blir det iaf några minuter.
Fast jag trivs bäst i min massagefåtölj när jag läser. Det är värme i min stol, så jag sätter mej gärna där med en kopp te, filt över benen och boken i knät. Så sätter jag igång både massage- och värmfunktionen och bara myser. Har du också en favoritplats när du läser?
Jag har iaf kommit igen några böcker sedan sist, en rejäl mix av romance, biografi, mys och läskigt. Precis som jag vill ha det 🙂
Vad jag läser just nu ser ni på min instagram @marlenerinda
Jag var lite ledsen när serien om Familjen Bridgerton var slut, men nu finns en ny bokserie om en annan familj i Bridgertons närhet. Familjen Smythe-Smith har nämnts i böckerna flera gånger, särskilt pga deras musikkvartett som har de avskydda årliga soaréerna som måste genomlidas.
Huvudperson i den första boken i serien är Honoria. Hon är inne på sitt andra år som debutant och söker febrilt efter en make. Precis som sina syskon spelar hon i familjens orkester, men är totalt omusikalisk, för att inte säga helt tondöv. När man gifter sig får man inte längre ingå i orkestern, vilket är en del av målet med att finna en make.
Såklart trasslar hon till det för sig genom att gillra en fälla som går helt fel och resulterar i att hon nästan bryter foten av sin brors bästa vän. Som hon förälskar sig i, förstås… Det är underbart förutsägbart och tonerna från böckerna om Bridgerton är tydliga. Tyckte man om serien om familjen Bridgerton, så måste man självklart läsa även den här serien.
Jag älskar biografier och den här är inget undantag. En av de första skivorna jag hade var av just Uggla, Välkommen till folkhemmet… mmm… älskar hela plattan! Så hans musik har ju lixom följt med under hela mitt liv. OCH jag hade dessutom förmånen att sitta i rummet brevid honom under en tid när jag jobbade på SF. Intressant person och blyg!
Boken handlar om livet efter succén. När strålkastarna släcks en efter en och telefonen tystnar. Att bli uppmanad och även utmanad till att ta jobb som man absolut inte vill ha och som ligger längst ner på listan. Melodifestivalen… ett öde nästan värre än döden. Men han gör det och det är vägen från låtens födelse till finalen som vi får följa med på. Dag för dag. Berättat med en stor portion självdistans och en hel del svärta, men även lite kärlek och humor. I like it!!!
Det handlar om Basse och Kajsa som tröttnat på sitt enahanda liv i stan och vill göra något nytt. ”Möjlighet till självhushållning på charmig gård utanför Kopparberg”, står det i annonsen i tidningen Land. Så de bestämmer sig för att prova livet på landet och hoppas att idyllen ska laga sprickorna i deras förhållande.
Men livet på gården visar sig bli tuffare än de tänkt sig. Hästarna som följde med gården kräver en hel del, projekten är många och kålmaskarna äter upp stora delar av odlingen. Dessutom lägger grannen Per-Arne ständigt näsan i blöt. Och det förflutna gör sej påmint.
Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men sedan gillade jag den mycket! Uppväxt på Öland kände jag igen en hel del både om livet med djur och boende i ett litet samhället. Allt är inte så enkelt på landet som man kanske tror.
Gillar gillar gillar!!! Vilken härlig bok och mysig läsning!
Erica sätter sig spontant på tåget och lämnar hastigt sin man och livet i storstaden. Hon vet inte vart hon är på väg, bara att hon måste komma bort för att orka möta sorgen hon bär på. På tåget läser hon om en vingård i Skåne. Där finns möjlighet att hyra ett rum, så hon bestämmer sej för att åka dit. Vinodlingen drivs av Marcus och hans farfar, till sin hjälp har de karismatiske Beatrix.
Samtidigt sitter Lilian ensam i lägenheten i Helsingborg och iakttar allt som pågår utanför hennes fönster. Med pennan tecknar hon det som livet inte gav henne. Vad hon inte anar är att en ung kvinna i Stockholm just påbörjat en resa söderut, och att detta kommer att förändra livet för Lilian och flera andra.
Detta är så mycket feelgood det bara går att få. Det är sommar, vingårdar, morgondopp och så lite spirande kärlek på det. Sommaren på en skånsk vingård väcker drömmar till liv och får sanningar att bubbla upp till ytan. Mysläsning helt enkelt!
Den här har faktiskt inte jag läst utan Martin, så det är hans recension 🙂
Spegelmannen är den åttonde boken med Joona Linna. Nu får man se lite mer av Joonas insida och veta mer om hans bakgrund som inte är helt vacker. Keppler har nog hittat sin värsta karaktär hittills genom en totalt samvetslös mördare som Joona ska leta rätt på.
En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark.
Boken är otäck och man får lite ont i magen stundtals, men det går inte att sluta läsa. Man tror att man listat ut vem mördare är men blir grundlurad. Otroligt bra men också ett inlägg i debatten om kvinnovåld som går att ha som diskussionsunderlag.
Jag måste så klart också läsa den, men har helt enkel inte hunnit.
Favoriterna den här gången är nya serien av Julia Quinn och Uggla. Äntligen får jag lite mys med 1800-talets England igen, rappa repliker och härliga karaktärer. Å Uggla är ju alltid Uggla, man hör honom faktiskt i bakhuvet när man läser. Han speciella sätt att prata 🙂
Men jag kan rekommendera de andra böckerna också och såklart ska jag sätta tänder i Keppler så fort jag hinner.
Oktober är här och det är bara 11 veckor kvar av 2021. Hur har det gått med vikten i år? Är ni där ni planerat att vara? Om inte, så finns det fortfarande tid att komma en bit på vägen. På 11 veckor kan man göra rätt mycket faktiskt, allt mellan 2 och 5 kg är rimligt.
Efter en väldigt psykiskt påfrestande period har jag gått upp ett par kilo, men är fortfarande lite under min målvikt – så det är ingen fara. Men jag mår inte som bäst nu, det gör jag ett par kilo lättare, så nu ska jag vara lite noggrannare ett tag igen.
Nu tar jag tag i sömnen till att börja med, den är väldigt viktig för mej och har varit dålig ett tag. Åsså maten förstås, det har blivit lite för mycket godis under en alldeles för lång tid. Så blir det ibland och är helt ok, så länge man sätter stopp i tid. Det har vi gjort nu!
Godisgömman är tömd, vi mår lite bättre, sover bättre och har kört upp på banan igen. Nu ska vi sköta oss fram till advent, sen får det bli lite som det blir fram till jul. Så tar vi tag i oss igen på juldagen, innan vi åker på semester i januari. I år ska vi testa julbord igen under hela advent, vet inte hur många, men jag har faktiskt redan ätit mitt första 🙂
Lördag: Köttgryta (Grön 3, Blå 3, Lila 3 plus ris)
Söndag: (Veg) Kålpudding (Grön 5, Blå 3, Lila 3 plus ev potatis)
Köttgrytan tillhör mina favoriträtter, räkorna är kanongoda och kålpuddingen funkar förstås att göra med vanlig köttfärs också. Vem gillar inte ugnspannkaka!!! Den här veckan funkar allt utom tonfisken i matlådan, den funkar iofs också men potatis blir inte toppen när den varit fryst.
Nu kör vi! Är ni med? Häng med på instagram @marlenerinda och se hur jag lever i min vardag som långvarig Guldmedlem och normalviktig. Det är inte superenkelt, men inte supersvårt heller 🙂
Nu har vi haft vår husbil Peppe i drygt 3 månader och tycker att vi varit ute så pass mycket att vi kan ge våra bästa tips för nybörjare. Vi har ju alla misstag ganska färska i skallen lixom 🙂
Vi har haft en fantastisk sommar med vår Peppe. Han är en Weinsberg CaraCompact, Edition: Pepper från 2018 och alldeles perfekt för oss. Liten, men vi kan ha med oss allt vi behöver utan att det blir trångt alls. Man behöver inte särskilt mycket för att leva bekvämt och vi upptäcker hela tiden hur lite vi faktiskt behöver och ”downsizar” vart efter.
Vårt första tips gäller själva köpet. Vi hade aldrig ens satt foten i en husbil innan vi köpte Peppe och hade ingen aning om vad vi egentligen behövde. Men vi var överens om att bilen inte skulle vara särskilt stor, inte längre än 7 meter och inte tyngre än 3,5 ton. Då åker man nämligen lite billigare på färjor, och vägavgifter i vissa länder ska tydligen vara lägre. Vi ville också ha en ”öppen planlösning” alltså kunna vända stolarna och ha dem som fåtöljer vid matbordet. Och vi ville ha en säng som kunde stå uppbäddad hela tiden längst bak, ingen sovplats över förarhytten. Detta kallas tydligen helintegrerad, som jag har förstått det. (Fast nu fick jag veta att jag fattat fel ändå, vi har en halvintegrerad :-p )
Martin hade tittat ut en modell som bockade av alla våra krav och just precis den bilen fanns hos två husbilsfirmor i Sverige, den ena i Norrtälje utanför Stockholm. Så vi åkte dit för att titta, granskade den noga, testkörde och köpte den på studs, vilket var väldigt oväntat för att vara mej och jätteläskigt! Men det bästa vi gjort skulle det snart visa sej 🙂
Nästa tips är därför att ha någon kunnig med sej, som vet vad man ska titta på och går igenom köpeavtalet. Ska man ha garanti, mer än den som ingår? Vi tyckte inte att man skulle behöva det. Bilen var ju nästan ny och i fint skick. Men nu står ändå Peppe på verkstad med en motor som låter konstigt och inte svarar som den ska. Felet uppstod inom de där 3 månaderna som ingår, men vi har ingen aning om firman står för kostnaden eller ej – vi kan bara hoppas. Så kolla avtalet och fundera på extra garanti. Iaf om ni inte är duktiga på att mecka själva.
Vi hade alltså hittat och köpt vår bil, detta i slutet av maj och fick veta att det var 6 veckors leveranstid!!! WHAT!!! Halva sommaren skulle ju gå innan vi fick ut och åka. Hade vi vetat det så hade vi såklart börjat tittat tidigare på våren. Vi tänkte att bilen står ju där färdig att säljas och är bara att ta… typ… Så var det alltså inte, den skulle servas, städas och besiktas först. SUCK!
Fundera även på var den ska stå parkerad, både under säsong och på vintern. Kan den parkeras utanför bostaden? Behöver trädgården byggas om? Ska bilen användas året om? Eller behövs vinterförvaring? Inne – ute? Vi gjorde om trädgården framför huset till parkering, det var ett jäkla jobb och blev rätt dyrt – men nu kan vi dra iväg när vi vill och har även koll på bilen hela tiden. Grannarna kanske inte är överlyckliga, men vi har gjort det snyggt och allt ser prydligt ut. Vi tycker såklart att deras utsikt är bästa möjliga 🙂
Så kommer dagen för hämtning! En lyckans dag såklart. Avsätt hela dagen, åk tidigt, ta skjuts eller åk kommunalt om möjligt och kör hem bilen tillsammans om ni är ett par som köper, iaf om det är första bilen. Ta gärna med matsäck, så kan ni stanna till på vägen hem och mysa lite och slipper skynda hem pga hunger. Vi bor lååångt ifrån, åkte hemifrån innan 7 och kom till husbilsfirman strax innan 10. Då fick vi en genomgång av bilens alla funktioner, hur man fyller vatten, tömmer toa och annat nödvändigt. Alla papper var redan ifyllda och vi hade kollat att bilen var godkänd av besiktningen, försäkringen gällde och att den var påställd – så det var bara att påbörja resan hemåt efter all information.
Att köra hem sin första egna husbil är något alldeles särskilt! Total lycka faktiskt. Att parkera hemma första gången och se honom står där och ta plats, så härligt! Drömmen har blivit verklighet och han bara står där och väntar på premiärturen. Var skulle vi åka? Vad behöver man tänka på? Många sa att man skulle testa att sova hemma första natten, för att känna in sängar och sånt. Det struntade vi i. Många tipsade också om att ta första övernattningen på en ordnad camping. Det struntade vi också i 🙂
Vi hämtade Peppe på tisdagen och drog iväg redan på fredagen. Varför vänta lixom? Vi åkte bara 5-6 mil bort, till Skokloster. Där kan man stå på parkeringen utanför slottet för 100 kr, det var en lagom början tyckte vi. Vi hade faktiskt matlådor och konserver hela vår första helg. Då kunde vi koncentrera oss på att lära känna bilen till att börja med och slapp fundera på att även lära oss spisen och allt som hör matlagning till. Det var rätt smart faktiskt. Så en full gasolflaska, påfylld vattentank och en extra bäddmadrass var faktiskt det enda vi behövde första helgen. Bara att lära sej koppla om till gasol, fixa med toa, lastsäkra och alla andra detaljer är fult tillräckliga på premiärturen. Krångla inte till det!
Så vad behöver man i en helt ny husbil?
Madrass, både för att skydda den som kommer med bilen och för bekvämlighet. Kuddar, täcken och kanske nån filt. Nya lakan är såklart en lyx, det går ju att ta hemifrån… men har man ändå köpt en husbil för kanske flera hundratusen, så är det väl klart att man ska ha nya lakan också!
Lätta korgar i olika storlekar, till garderober och hyllor är ett måste. Vi har ett par större vardera i garderoberna, mindre till hyllorna över sängen och halvstora till sladdar och annat smått och gott inne i bilen. Sen har vi även en större låda med lock i garaget för kablar, verktyg, spännband mm, från början hade vi även en större som skafferi i garaget. Köket är ju inte så stort… men så upptäckte vi att vi faktiskt inte använder ett av skåpen under spisen, så där har vi nu en varukorg med grejer istället. Lätta lådor/korgar/boxar i olika storlek är väldigt bra att ha.
Porslin då? Eller… plast alltså. Vi är två och har så vi kan duka till fyra. Allt utom besticken är i plast, för att det ska väga så lite som möjligt. Man måste ju hela tiden ha koll på lastvikt, blir man för tung så kan man få böter. Å det är ju onödigt! Vi fick tipset att torka av tallrikarna med papper eller slicka dem rena efter maten, så att de blir lättare att diska. Tack för det tipset! Det går åt mycket mindre vatten på det sättet och är det något man blir medveten om när man har husbil (eller husvagn/båt) så är det hur mycket vatten man gör av med. Så slicka tallrikarna 🙂
Ett annat MÅSTE är sladdar och grenkontakter. I alla längder och för alla uttag. Till själva husbilen behövs en elkabel som är låååång, eller två som går att skarva. Alltid fattas det typ en halvmeter… i vår bil finns ganska många uttag, men man vill ju inte ha sladdar i hela bilen och det ska vara lätt och gå snabbt att packa ihop. Så vi har en grenkontakt, med ganska lång sladd och USB-uttag, som vi lägger på köksbordet och kopplar allt till. Så är det bara en kontakt att dra ur när vi ska packa ihop och åka vidare. Mobilsladdar i olika längd är ett måste, både för att ha när man står still och i bilens eget uttag när man åker. Alla sladdar ligger samlat i en låda ovanför köksbordet som är enkel att ta fram.
Sen måste jag även tipsa om solstolar som man även kan sitta ordentligt i, och ett mindre bord för både mat ute och att jobb vid. En dörrmatta inne i bilen (eller en större ute) som samlar upp den värsta smutsen, om man som vi går in i bilen med skor. Tofflor! Att bara dra på sej snabbt och kunna springa ut i. Morgonrock eller liknande om man också måste springa ut snabbt. En liten väska eller kasse för dusch- disk- och tvättprylar att ha med till duschen, tvätten eller köket. Cyklar är ett måste för oss och ett bekvämt sätt att upptäcka en plats.
Vi kommer även att installera en liten säkerhetsbox, till tex pass och sånt som man inte vill släpa runt på. Detta kommer nitas fast men kommer att följa med till nästa bil också. Vi har sett vart det funnits ett sådant tidigare och kan använda platsen igen. Jag säger såklart inte vart vi har vårat, ni får hitta var det funkar bäst i er bil.
Åsså måste ni ha en vattenslang såklart! Det finns oftast en dit man kommer, men kan kännas fräschare att ha en egen. Vi har en liten räknare på vår så vi ser hur mycket vatten vi fyller på. Särskilda handskar till toan är inte heller dumt, gärna såna i plast eller gummi. Våra ligger innanför luckan där toakassetten sitter fast.
En lång text, men man kan väl sammanfatta det ungefär så här:
*Var noga vid köp!
*Fundera på ert behov och ta gärna hjälp av någon erfaren.
*Tänk på att leveranstiden kan vara lång.
*Kolla om gasflaska ingår, annars är det något av det första ni behöver köpa. Kolla storleken där den ska stå, vi köpte en för hög…
*Basic i köksutrustning, tallrikar och glas i plast eller engångs, bestick, underlägg/skärbräda, kniv, kastrull och stekpanna.
*Madrass, kuddar och täcken.
*Plastlådor i olika storlekar.
*Kablar, sladdar och slangar. Till elen i stolpen, mobiler och vatten.
Och!!! Brandsläckare!!! Viktigt! Vi har en liten inne i bilen och en i garaget. Resten kan ni skaffa efter hand som ni känner att ni saknar det.
Just det! Nivåklossar… något många använder, vi har inte gjort det än. Dock såg vi behovet när tomaterna började rulla ner från köksbänken eller när glasen långsamt gled över bordet. Så vi kommer nog att iaf ha dem i bilen vid behov 🙂
Något vi lärde oss snabbt var det där med att lastsäkra. Att alla grejer sitter fast på sin plats när man ska köra iväg alltså. Och att man inte åker iväg med sladden till elstolpen… vi har inte gjort det än… senast idag såg vi faktisk en husbil med sladden fladdrande efter sej. Så Martin gjorde en lista för att komma ihåg allt, som han checkar av vid varje avresa. Ni får den av oss:
Checklista vid avresa
*Ta ner parabolen
*Ställ om kylen till batteridrift
*Stäng av gasolen
*Dra ut elsladden
*Lås alla luckor
*Lås entrédörren
*Stäng alla takluckor
Sen är det upp till mej att se till att inga smågrejer ligger på diskbänken eller på bordet. Som tex diskmedelsflaskan som vi glömmer då och då och som snart trillar på golvet med en smäll. Badrumsskåpet har jag också en tendens att glömma låsa, men det hör man för den skramlar när den är olåst.
I övrigt så är det viktigaste att våga ta det lite som det kommer och njuta! Glöm inte att ni faktiskt förverkligat er dröm och gjort det många inte vågar. Så länge man är i Sverige så går det mesta att lösa och det mesta finns att köpa.
Vi lärde oss snabbt att man måste vara ute i väldigt god tid för att få plats på ställplatser, de går ju oftast inte att boka. Vi blev mästare på att glida in på sista platsen under sommaren. Kommer man sent är det enklast att faktiskt bok en camping. Vi lärde oss också att folk ”på rull” är väldigt hjälpsamma och kommer med extra händer när man behöver.
Som jag skrev tidigare så var det fullt ös förra veckan, så pass att vi faktiskt tog in på ett hotell i stan. Det var lixom enklast så och vi hade en voucher att utnyttja. Så i fredags checkade vi in på Scandic Hotell i Gamla Stan.
Jag checkade ensam in på hotellet, vilket var en lite mysko känsla faktiskt. Det var länge sedan jag var ensam på ett hotellrum, typ december 2019 när jag var på pressresa på Filippinerna. Men jag hann bara installera mej och slumra ett par minuter innan Martin knackade på dörren. Å då blev det fart på oss igen. Det var bara att byta kläder och dra iväg.
Det var dax för Soultrain på Café Opera som man from nu kör varje fredag igen. Klockan 17 öppnar dörrarna med skön musik, härligt mingel och gott i glasen. Vi kom dit vid 17.30 och det första vi såg var att man fräschat upp stället med nya fräscha möbler. Ut med det murriga och in med ljuset!
Det var väldigt skönt att hänga lite, dricka lite bubbel och prata med gamla bekanta. Vi filmade lite, men det var svårt att både filma och fota eftersom det var ganska trångt och ingen direkt fotovägg som folk stannar naturligt vid. Vi var ganska trötta sedan dagen innan och stannade inte jättelänge, ett par timmar bara. Så vid 19.30 gick vi sakna hem genom stan, som det så fint står i texten av Monica Zetterlund.
Det var så skönt ute, så vi tog tom en omväg till hotellet. Passade på att fota Gamla Stan i kvällsljus. När vi kom till Stora torget såg vi till vår förvåning att Nobelmuseet hade öppet och det lät som någon spelade piano där inne. Det var vi såklart tvungna att undersöka närmare. Mycket riktigt! Där satt en man med en mask för ansiktet och hade värsta konserten! För första gången var museet kvällsöppet och bjöd dessutom in till pianokonsert. Så häftigt!
Efter lite mat gick vi tillbaka till hotellet och somnade ovaggade. Vi var helt slut. Rummet var helt ok, men sängarna var rätt dåliga, så när vi vaknade kunde vi knappt röra oss och Martin hade värsta nackspärren. Men det var inget som hindrade oss från att äta en rejäl frukost, vi skulle stå oss rätt länge – så det var bara att äta 🙂
Solen sken när vi checkade ut och vi fick en härlig promenad in till Hamburger Börs där en stor del av lördagen skulle tillbringas. Nu var vi så där trötta så man bara fnittrar… och då skulle vi alltså fota och filma och dessutom skulle det bli bra. Tack o lov vet vi ju vad vi pysslar med, så det var bara att strama upp sej lite och sätta på sej arbetsansiktet. Klart!
Vi fick plats snett framför scenen och hade fri sikt över hela lokalen. Ingen av oss har någon direkt relation till Magnus Carlsson och hans musik och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Men jösses så bra det va! Vilket proffs! Och vilket härligt mellansnack. Såklart känner man igen mycket av musiken, och när han började dra Alcazar-låtar var vi med totalt. Här finns en blandning av mängder av musikstilar, och han gör allt så himla bra. Publiken överraskade mej också, jag trodde det mest skulle vara kvinnor i 40-årsåldern kanske… men det var en betydligt högre medelålder och jäklar vad de diggade!
Vi fotade Magnus dagen innan på röda mattan på Cirkus och nu satt vi alltså där med kameran igen. Å det såg han såklart och spexade lite extra. Efter showen gick han förbi oss och sa att vi skulle hänga på ut i baren där han skulle signera skivor. Så det gjorde vi och tog lite fler bilder. När den långa kön av beundrarinnor var slut fick vi äntligen en pratstund. Jag frågade om han inte kunde hjälpa oss att avsluta vårt äventyr med att vara med på slutet i vår film. Det kunde han såklart! Så i filmen från showen på Hamburger Börs kommer vi vara tre stycken som säger hejdå. Så himla kul!
Het slut landade vi hemma i soffan på kvällen, men otroligt nöjda med veckan. Martin började direkt att redigera film medan jag uppdaterade våra sociala medier. Filmen från GES på torsdagen gick rätt snabbt att fixa, den finns HÄR om ni vill titta. Snart kommer även den från Magnus Carlssons show. Det kommer att komma ut lite roliga grejer på vår Youtube-kanal framöver, så prenumerera gärna 🙂
Idag är det tisdag och vi har kommit ikapp lite, men är fortfarande rätt trötta. Man är ju inte van vid ett sånt här tempo. Men man kommer väl in i det snart igen, antar jag… den här veckan är det lugnt, jag ska bara testat ett julbord (!) imorrn och så vi ska titta på Rainman på Oscars på fredag. Såklart blir det en ny film!
Förra hösten lät Viktväktarna göra en undersökning som visade att nära var femte svensk oroat sej mer för sin vikt under pandemin än tidigare. Ändå uppgav var tredje att de ökat i vikt under senaste halvåret. Bla pga mer stillasittande, mer fri tid och tristess.
Jag antar att siffrorna fortfarande stämmer och det här blir jättekonstigt i min hjärna… har man mer fri tid så borde man väl utnyttja den? Särskilt om man är oroad för sin hälsa och dessutom har långtråkigt.
Som ni säkert vet så såg vi möjligheterna direkt i mars -20 och tog chansen direkt att motionera mer och ta hand om oss bättre. Istället för att pendla till och från jobb i ca 2 timmar, tog vi två dagliga långpromenader. Vi har kallat det för att ”gå till jobbet” på morgonen och ”gå hem från jobbet” på kvällen. Fast vi bara gick ett varv runt kvarteret där vi bor. Under 2020 gick vi drygt 300 mil! 2021 har det inte blivit riktigt lika många, men våra promenader har vi iaf fortsatt med.
Nu återgår allt så smått till hur livet var före corona. För mej blir det inte någon större skillnad, jag jobbade ju redan hemifrån – men det kanske blir lite färre event och glesare mellan resorna. Vi får se. Martin jobbade 5 dagar på kontor förut, sedan heltid hemma. Nu blir det kanske 1-2 dagar på kontoret i stan istället för 5. Vi ska göra vad vi kan för att fortsätta våra goda vanor, för vi gillar dem och mår bra av dem.
Bra mat har vi alltid ätit och det kommer vi att fortsätta med.
Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill 🙂
Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlök och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!
Sverige öppnade upp och allt körde igång. All scenverksamhet som legat i malpåse sedan mars-20 körde igång med buller och bång. På fyra dagar ska vi se en teaterföreställning, två scenshower och ett rejält soulparty. Åsså klämde jag in en mässa som pricken över i.
Det sista vi gjorde innan pandemin slog till var galan för filmen Charter, Nour El Refais fantastiska enmansföreställning Störst av Allt och Guldbaggegalan. Sen stannade allt. I 19 månader har allt varit väldigt lugnt, och väldigt tyst. Jag har särskilt saknat att gå på teater, så det var nästan lite högtidligt att gå in i teatersalongen i onsdags. Vicken grej att sjunka ner i en stol, se ljuset släckas, höra sorlet dämpas och sedan se skådespelarna beträda scenen. Magiskt!
I onsdags tog vi alltså första steget till ”livet efter corona”, genom att se ”Katt på hett plåttak” på Maximteatern. det är kanske inte den muntraste teaterföreställningen, men vad gör det? Det var ju äntligen teater och det var så bra! I rollerna var bla Marie Göranzon, Peter Andersson och Linus Wahlgren, välspelat och väl värt att se. Linus Wahlgren visade verkligen att han är en skådespelare värd namnet, han var sååå bra!
Å det var inte bara själva föreställningen som var bra, utan en härlig kväll då vi träffade fd kollegor och gamla bekanta. Det blev som en liten reunion både före, i pausen och efter – så himla kul! Det jag noterade rätt snabbt var att ingen riktigt vet hur man ska hälsa. Ska man kramas, fistbumpa eller… det blev en blandning av det mesta och alla funkar ju. Man får känna av lite person för person.
Det var onsdagen det. På torsdagen, igår, började dagen med skönhetsmässan Stockholm Beautyweek. Jag var där ett par timmar, var bla på en presslunch med Sweden Eco och Tony Irving, som presenterade sina nyheter. Till bordet hade jag bla Dogge som jag hittade utanför dörren och drog med in 🙂
Här fanns massor med intressanta grejer och jag hade kunnat gå runt betydligt längre. Men ljudet var väldigt högt och det var så mycket folk att man nästan blev lite snurrig i skallen, man är ju inte van! Så jag åkte hem och var i total tystnad innan jag skulle iväg igen, å då var det definitivt dax för ljud – även om det var av den lite mer organiserade varianten. Det var nämligen dax för GES på Cirkus, röda mattan, mingel och musik!
Vi som är runt 50 har nog en särskild relation till grabbsen i GES. Vem kan inte texten till Stockholm, Sista morgonen, Hon har blommor i sitt hår? Är man inte 50 så kan man iaf sjunga med i ”När vi gräver guld i USA”, antar jag… Tror ni att jag såg fram emot showen?
Efter någon timmes vila hemma åkte jag in till stan igen och mötte upp Martin vid Cirkus. Han fotade röda mattan mellan 18.30 och 20, medan jag filmade både röda mattan och mingel. Strax efter 20 satt vi på plats i salongen och showen drog i gång. Men fullt ös från första minuten. Vilken nostalgi! Alla de härliga låtarna trillade på som pärlor på ett pärlband med mysigt mellansnack mellan låtarna. Cirkus tar in 1400 personer och i slutet stod alla upp och dansade. Vi satt brevid Strömstedts familj och hos oss var det party 😀
Martin och alla andra fotografer hade tillåtelse att fota de tre sista låtarna, så han gick iväg medan jag satt kvar och lyssnade klart. Efter andra extranumret gick jag ut och mötte upp honom och hade kameran redo för korta intervjuer. Så gick jag runt i minglet och frågade vad man tyckte om showen, hur de svarade får ni se på filmen när den kommer ut. Men jag kan väl säga som så att ingen var negativ… tvärtom!
När vi gick mot spårvagnen stod en krovgubbe och bjöd på korv och det var sååå välkommet. Vi hade många timmar i fötterna och inte särskilt mycket mat i magen. Dessutom hade han lakritsstänger också. Jag älskar korv med bröd och ni vet ju vad jag tycker om lakrits. Me like alot lixom. Så jag var mer än nöjd när vi nynnande åkte hemåt.
Idag är det fredag och det är inte slut med roligheterna än. Om en liten stund ska jag iväg till Subtopia och göra en kort intervju och få se lite av en show som har premiär på fredag. Efter lunch checkar vi in på ett hotell i Gamla Stan innan vi går till Café Opera som startar sitt Soul Train igen ikväll. Vi ska fota röda mattan och mingel och sen ska vi faktiskt släppa allt och festa lite själva också. Eftersom vi bor kvar i stan och inte längre har någon hund eller tid att passa, så kan det bli hur sent som helst. Eller iaf tills Martin inte orkar längre, han har gått upp 5 tre dagar i rad…
Imorrn blir det en låååång hotellfrukost. Den första på länge. Sen slappa på hotellrummet, man kan också se det som jobb… det blir förmodligen till att börja redigera bilder. Innan vi packar ihop oss och går till Hamburger Börs. Då ska vi nämligen se Magnus Carlssons show Från Barbados till Gamla stan. Jag har egentligen inte relation till honom, mer hans namne som gick i min parallellklass, så det blir väldigt spännande att särskilt höra hans mellansnack.
Sen ska vi hem! Å inte göra ett smack! Mer än redigera tusentals bilder, skriva texter och klippa film. Som sagt: Från 0 till 100 – men jösses så härligt det är att vara igång igen!
31 maj 2013 fick jag min första fitbit och sedan dess har det suttit en fitbit av något slag på min handled dygnet runt. Jag har gått igenom ett gäng under de här åren, både egna och några som jag fått låna för att testa. Nu sitter en sprillans ny 5:a på armen sedan några dagar och jag är så nöjd!
2011 (tror jag) började jag utredas för sömnstörning. Jag fick först sova hemma uppkopplad mot en maskin och sen fick jag även sova på sömnlabb på Huddinge Sjukhus, uppkopplad mot ännu fler maskiner. Jag sov så fort jag satt ner, så ofta jag fick, och hela nätterna, men var ändå alltid dödstrött. På vårdcentralen fick jag höra ”alla är lite trötta så här på hösten” när jag påtalade mina problem. Jag kände att något var jättefel och bytte vårdcentral och fick direkt remiss till utredning. Tack o lov.
Utredningen visade tydligt att min sömnkvalitet var usel. Jag kommer inte ihåg alla siffror, men aningsuppehållen var många och täta, dock inte så långa i taget. Jag var inte överviktig, jag snarkade inte och jag sov inte på rygg utan 93% på mage. Så det berodde alltså inte på de vanliga orsakerna, som det brukar göra. Jag fick veta att jag har en sk central sömnapné som tydligen bara 1 % har och som det därför inte forskas jättemycket om och därför finns såklart ingen hjälp att få. Jag kommer heller inte ner i djupsömn och får inte den återhämtning som kroppen behöver. Enda rådet från läkare är att jag ska sova middag om jag kan, så jag får min sömn, tupplurarna ger mej nämligen bättre sömnkvalitet.
Å detta var en av anledningarna till att Martin köpte den första fitbiten, Fitbit Flex, åt oss båda. För att helt enkelt få lite koll på vår sömn och samtidigt få lite andra finesser som stegräknare och lite annat smått och gått. Fitbiten gick dessutom redan från början att koppla till Viktväktarnas app och sånt är ju kul när man även vill ha koll på motionen. Men man kan väl säga att fitbiten utvecklats rejält sedan dess. Jag gillade dock den första, förutom att armbandet var värdelöst och släppte alldeles för lätt. Med tiden har jag gått igenom Fitbit Charge, Charge HR, Charge 2, Charge 3 och säkert ännu fler, här kan ni läsa om testet jag gjorde en gång, och nu sitter alltså Charge 5 runt min handled. Nu med färgskärm!
Charge 3 – armband från wish
5:an är lite mjukare och rundare i formen än sina föregångare och kommer med ett silikonband som känns bra och säkert på armen. Men jag kommer förmodligen att beställa ett annat armband från wish så fort de finns nya där. Jag har pga min fibromyalgi lite svårt med händerna och pill, därför är det knepigt att knäppa bandet. Förr har jag haft ett metallarmband som varit lätt att spänna och som jag hoppas hitta igen.
Skärmen eller displayen är alltså numera i färg och mycket tydligare än de tidigare. De föregående kunde man inte se när solen sken utan var tvungen att gå in i skuggan eller titta på mobilen. Nu ser man klart och tydligt vad det står. Man kan ställa in displayen på olika sätt, min visar steg, datum, tid och en stapel med hur jag ligger till. Titta på översta bilden. Klockan talar även om i vilken form jag är på morgonen, beroende på hur jag sovit och om jag är redo för ett tufft träningspass eller borde ta det lite lugnare. Jag kan även välja att ange hur jag mår varje dag och då berättar den även om min stressnivå, det har jag inte vågat göra än…
Jag gillar egentligen inte ny teknik, utan byter bara när jag måste. Mina föregående fitbits har använts tills batteriet varit helt slut och på slutet behövts laddas ett par gånger om dagen. Så även denna gång. Att nu bara ladda någon gång i veckan, och slippa ha koll flera gånger om dagen, är ju sååå skönt!
Egentligen behöver jag bara det som visas på displayen, plus koll på sömnen och utmaningarna, allt annat är bonus och grejer som jag inte riktigt har koll på. Att utmana vänner är kul, oftast kör vi en veckoutmaning och vem som snabbast går en viss sträcka. Det peppar lite men ibland kan det även vara lite stressande när man ser hur mycket andra rör på sej. Men jag brukar vara nöjd med att inte komma sist och att jag kanske fått fart på någon som inte rör sej så mycket.
Och det är på grund av utmaningarna som jag nog aldrig kommer att byta märke, det är alldeles för kul att se hur det går för vännerna. Har du något aktivitetsarmband? Villa funktioner är viktigast för dej?
Tiden går så galet snabbt just nu och det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner någonting mer än det mest nödvändiga. Att uppdatera bloggen går inte alls bra… men men, nu ska jag iaf försöka sammanfatta de två senaste veckorna.
Jag har ju jobbat med Kyrkovalet större delen av september och trodde att allt skulle bli lugnt när det var över. Så blev det inte. Martin åkte på konferens med sitt jobb under själva valhelgen och det enda jag gjorde då var att jobba och sova. En av dagarna var jag faktiskt helt ledig, men helt slut så jag missade en grej som jag sett fram emot väldigt mycket. Jag glömde helt bort det och kom inte på det förrän flera dagar senare och blev så ledsen. Det är vad stress gör med mej, minnet försvinner och jag sover så fort jag sätter mej ner.
Martin kom iaf hem på valkvällen och hämtade mej när vi räknat klart alla röster. Då stannar motorn på bilen. Där står vi strax innan midnatt, jag har jobbat sedan 8 på morgonen och bara haft 45 minuters paus på hela dagen. Martin har varit på resande fot större delen av dagen och vi vill bara komma hem, istället står vi där på vägen och väntar på hjälp. Så frustrerande! Men det är väldigt karakteristiskt för hur vårt liv är just nu. Tyvärr.
Sedan dess har dagarna bara rullat på. Jag har försökt att komma ikapp här hemma och med jobb, och vi har fotat en invigning med röd matta. Det var faktiskt jätteroligt att vara ute bland folk igen. Men det är ju jobb, bilder ska redigeras och en text ska skrivas. Nu filmar vi ju dessutom till vår youtubekanal också.
Å det händer nya saker hela tiden. Bränder som måste släckas. I torsdags fick vi släppa allt för en ny incident med vår ”nära” som har spel- och pengaproblem. Samtidigt finns oron fortfarande där för våra fyra föräldrar, särskilt svärmor. Bilar som måste lagas… och lite annat smått och gott… Ett problem i taget hade inte varit dumt alls…
Helgen som gick var tänkt till att dra iväg med Peppe, men motorn låter konstigt. Så han måste till verkstad, suck! Då bestämde vi istället att vi skulle fixa en massa grejer som måste göras och hinna ut i skogen lite. Så vi vinterstädade trädgården, ställde in utemöbler och gjorde ordning på altanerna, satte upp ljusslingor och började röja i garaget. Nästa helg ska vi nog byta däck på lilla bilen och ställa in den. Sen har vi bara ett ”måste” kvar innan vintern och det är att ersätta stolparna som håller upp entrétaket, de är mörkna och klarar förmodligen inte belastningen av snö ett år till. Så det ska vi också försöka fixa nästa helg, om inget nytt akut dyker upp… Sen kan det bli vinter bäst det vill!
Men det är redan kallt här i Tumba, förra veckan var det nollan precis och början till frost på marken. Lite för tidigt för min smak. Jag önskar nästan att vi kunde hoppa några år framåt i tiden, till den dag då vi rullar ner med Peppe till solen vid den här årstiden och vänder kylan ryggen. Guuud vad jag längtar! När vi höstfixade kände jag att jag är såååå färdig med hus och skulle gärna sälja det bums! Jag har ingen lust alls att fixa med trädgården mer, 29 år räcker. Men några år till får jag väl stå ut antar jag.
Den här veckan är det återigen fokus på att komma ikapp. Man kan inte ha 150 flikar öppna på datorn… men det har jag… så dem ska jag gå igenom bäst jag kan och göra något med. Men vi ska på ett mingel också, på Café Opera och sen sova på hotell.
Och vi ska på teater igen! På premiären av ”Katt på hett plåttak” på Maxim och det ska bli så himla kul! Jag älskar teater, det har varit mitt liv sedan jag jobbade på Oscars 1989. Det har varit en stor saknad att inte ha sett en enda föreställning på nästan två år, men på onsdag. DÅ!!!
Just det! Åsså är det Stockholm Beauty Week och lunch med Tony Irving på torsdag. Det glömde jag nästan. Allt detta ska ju såklart skrivas om, så frågan är om jag hinner med de där flikarna… de blir nog snarare fler misstänker jag… Jag kommer aldrig ikapp, det är nog bara att inse. Jag behöver en helg ”på rull” borta från allt och några dagar i total isolering. Kanske om ett par veckor, hoppas!
