Redan augusti! Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när det är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂
Vi är mitt i vår semester. Semester och semester, jo en del avkoppling blir det även om vi jobbar ganska mycket också. Hittills har vi utforskat Kalmar och Öland ordentligt och jobbar oss nu runt i Småland. Vi har hittat massor med roliga saker att skriva om och träffat mängder med härliga människor på vägen. Några av er som följer bloggen faktiskt 🙂
Vi experimenterar med husbilsmat och fortsätter på den inslagna vägen med lite ”lättare” mat, lättlagat och sånt som passar matlådan till dagar man inte har lust att laga något. Nu börja vi även fundera på matlådor igen, inför hösten (förmodligen) späckade schema. Efter 18 månader med lugn och ro hemma, ska det bli spännande att se hur hösten utvecklar sej.
Lördag: Grillat med vitkålsgratäng (Grön 14, Blå 13, Lila 13 för hela gratängen)
Söndag: Grillad laxsida (Grön 44, Blå 0, Lila 0 för hela laxen)
Just nu testar vi massor med nya recept, håll koll på instagram @marlenerinda och på Du i Fokus – där recepten läggs in så fort vi hinner. Vi försöker ha en blandning av fågel, fisk och mittemellan och så lite sött också – precis som i mina veckomenyer. Säg gärna till om ni vill att vi ska testa något med en särskild råvara, det är bara skoj att hitta på något nytt 🙂
Efter två dygn i Kalmar var det dax att äntligen rulla över bron. Som vanligt stannade vi vid brofästet och tog de obligatoriska bilderna 🙂
Öland är mitt andra paradis, där finns halva mitt hjärta – andra halvan finns i Gambia. Jag har aldrig bott på heltid på Öland, men fram till jag började skolan var vi där jämt och jag kommer knappt ihåg något annat. Mellan 6 och 15 års ålder var jag där varje lov och såklart hela långa sommarlovet.
Från början hade vi ett hus nere i skogen strax norr om Löttorp, de senaste 17-18 åren har vi haft ett hus inne i Löttorp. Där har jag och barnen varit så ofta vi kunnat, hela somrarna tillbringade där.
Att åka över bron är så mysigt, då åker jag ju till paradiset. Så var det även den här gången. Solen sken och allt var perfekt. Den här gången skulle vi däremot inte bo i vårt hus, utan på olika ställen i husbilen. Första målet var ändå Löttorp, men Lammet & Grisen.
Där skulle vi möta upp yngste sonen som är på semester med ett gäng kompisar. Har man bord och äter på Lammet & Grisen, får man stå på deras ställplats gratis. Så himla bra! Så det gjorde vi!
Vi kom tidigt, så vi hade några timmar att slå ihjäl innan det var dax för mat. Så vi packade ur cyklarna och drog iväg till ”vår” strand. Stranden där Martin friade till mej alltså 🙂
Där låg vi och läste och myste i solen och hade semester i typ två timmar innan vi cyklade tillbaka. Dagarna har varit rätt intensiva, så man somnar nästan så fort man lägger sej och blundar lite. Att sova i solen är ju sååå skönt!
Vi cyklade tillbaka och satte oss sedan utanför bilen och väntade in sonens gäng. Sen åt vi! Det är lixom det man gör på Lammet & Grisen. Man äter helgrillat lamm och gris, tillsammans med en massa goda tillbehör. Så sitter man i något som känns som en spansk taverna och allt kan liknas med en enda stor grisfest, fast med lamm också. Jättemysigt!
Ett måste att göra iaf en gång per sommar, men för oss brukar det bli på midsommarafton. Då ingår nämligen lunchen när man bokat middagen. Perfekt!
När alla var nöjda och belåtna gick vi upp på uteplatsen. Några av oss (jag) åt efterrätt och de andra tog varsin drink. Där satt vi och hade mysigt tills solen började gå ner. Sonens gäng skulle cykla tillbaka till huset och här finns ingen gatubelysning – då får man ge sej hemåt innan det blir kolsvart.
Vi gick tillbaka till Peppe och sov så otroligt gott. Det var helt tyst, till skillnad från Kalmar. Så vi vaknade ganska tidigt och var hyfsat utvilade och rullade vidare till nästa stopp.
Var börjar man när man ska skriva om Kalmar? Det finns ju massor att berätta!
Vi tog oss från Påskallavik hyfsat tidigt på måndagmorgonen och lyckades även i Kalmar att knipa sista platsen på ställplatsen i gästhamnen. Vi börjar bli bra på det där med att ta sista platsen 🙂
Vi kom strax innan 11 och började med att träffa turistchefen Stefan på Destination Kalmar. Han gav oss all info vi behövde för de två dagarna vi skulle vara på plats.
Sen började vi gå. Igen. Det är ju så vi upptäcker städer. Vi började med parken som ligger mellan gästhamnen och slottet. Där satte vi oss ner och planerade dagen. Man satt väldigt bra där med utsikt över slottet, så himla fint!
Vi gick igenom parken, tittade på bidragen till Sandskulpturtävlingen som var veckan innan och fortsatte in i stan. Matklockan hade ringt, så vi letade upp en grekisk buffé som mättade helt ok. Sen fortsatte vi att gå.
Målet var Länsmuseet och utställningen om regalskeppet Kronan. Jag har hört om både skeppet och utställningen under hela min uppväxt men aldrig varit där, nu var det dax!
Å vilken rolig utställning! Flera korta men otroligt bra och informativa filmer som både visade historiken och dykningarna. Massor med intressanta föremål i utställningen. Allt man behöver veta helt enkelt, på ett väldigt lättfattat och intressant sätt. Jag är så glad att äntligen fått se den!
Inne på museet fanns fler utställningar, bla en om Jenny Nyström. Ni vet hon som målade de fina julkorten med tomtar. Också en intressant och fin utställning om en väldigt intressant person. Överraskade bra, sånt gillar jag.
Innan vi gick tillbaka till Peppe tog vi ett snabbt varv runt Domkyrkan, sen va fötter och ben tvungna att få lite paus. Men efter lite vila var vi på g igen! Efter middagen tog vi en tur runt Kalmar slott, det lilla man kan se efter stängning. Sen letade vi upp Gustav Vasas bänk, som är 222 meter och ligger en liten bit ifrån slottet.
Som sista grej innan vi gick tillbaka för dygnsvilan letade vi även upp Krusenstiernska trädgården, men där var stängt. På vägen tillbaka gick vi en liten sväng i gamla stan, så otroligt fint! Dag 1 var slut och vi var dödströtta!
Dag 2.
Ska man se ett slott ordentligt och dessutom få bra bilder, så ska man vara där först. Alltså hängde vi på låset på tisdagen, vi kom inte in först men bland de första. Medan vi stod i kö hann vi träffa en bekant från instagram, så himla kul när man kan ses!
Vi gick grundligt igen rum för rum, tog massor med bilder och filmade en del. I Kalmar Slott finns en tillfällig utställning med fotokonst av Erik Johnsson, Behind the horizon. Så läckra bilder!!! Kortfilmer visade också hur han gjort några av bilderna. Se utställningen om ni kan i Kalmar eller om den kommer till er ort.
Det var dax för lunch, så vi traskade tillbaka till Krusenstiernska som nu var öppet, men kön till serveringen var rätt lång – så det fick bli sushi på Thai Silk eller nåt sånt. Ett tips vi fick från flera följare på instagram, tack för det! Där fanns en gigantisk buffé och även efterrätter. Sen var vi mer än nöjda! Ett ställe vi absolut rekommenderar.
På eftermiddagen var vi inbokade för en kort båttur. En sightseeing runt Kvarnholmen, under broar och förbi slottet. En bro var så låg att vi gick sätta oss ner på golvet i båten, så har jag aldrig åkt båt förr 🙂
Det var en jättemysig tur, också en sak som vi rekommenderar att man gör. Men vi älskar ju vatten och båtar, så länge jag slipper bada och köra. Haha, jag vill bara mysa!
Kalmar är för jäkla mysigt! Att stå i gästhamnen med husbilen var supersmidigt. En del ljud såklart, det är ju mitt i stan – men nära till allt. Och det finns ju hur mycket som helst att se och göra. Två dagar är alldeles för lite, men en bra början. Tänk så många gånger jag bara passerat, nu stannade jag ju ändå och såg mer än någonsin förut.
Men jag kommer tillbaka! En väldigt mysig stad med sina små uppmuntrande budskap överallt. Me like!
På Youtube finns det vi gjorde i Kalmar i två olika filmer:
Vårt sommaräventyr började alltså förra lördagen. Första natten blev i Valdemarsvik, helt oplanerat men både fint och roligt. Sen då?
Efter den där första natten hade vi lärt oss att man ska vara tidigt ute. Så vi lättade från Valdemarsvik direkt efter frukosten. Planen var att åka till en ställplats i Påskallavik. Mycket vikar nu… den planen höll vi iaf 🙂
I Påskallaviks gästhamn finns en ställplats som är uppdelad på var sidan om hamnen, en med el och en utan. Vi valde den utan och hamnade på så sätt nästan direkt på stranden. Det var bara en smal väg mellan bilen och stranden. Snacka om sjötomt. Superhärligt!
Vi kom tidigt och kunde välja bland platserna, himla skönt. När vi parkerat tog vi vår sedvanliga runda runt omgivningen som den även den här gången var en fin hamn, mindre än natten innan – men så fint! Det tog inte lång stund förrän vi låg på stranden och tog några minuter i solen. Äntligen lite sand mellan tårna!
I informationen vi fick från hamnvakten stod det att det skulle finnas en naturstig en bit bort. Sånt måste ju undersökas, eftersom vi gillar att gå. Så vi började gå åt det håll vi fått utpekat åt oss och gick och gick… vi kom till Nötö Camping, där kan man stå om det är fullt i hamnen eller har husvagn. Fint, massor med plats och billigt. Men någon naturstig hittade vi inte… så vi började gå tillbaka och då hittade vi den! Eller ja, det var iaf en skylt om en naturstig, men några markeringar i skogen var det ju inte jättegott om. Vi gick en bit med de markeringar som fanns, sen gav vi upp innan vi skulle gå vilse. För säkerhets skull lixom.
Men vår lilla upptäckfärd var väldigt fin, vi hade kul, fick motion och tog massor med bilder. Så det var absolut inte bortkastat ändå.
Jag hade läst om Konst i Trädgård, så när vi ätit middag kollade vi upp det. Konstnären Arvid Källström bodde på gården, som numera kallas Källströmsgården, i 30 år. I trädgården finns mängder med skulpturer, en del är jättestora! De här såg vi från vägen när vi kom till Påskallavik och var såklart tvungna att titta närmare på. Gården är öppen för allmänheten, så det är bara att kika in när man vill. Jättekonstigt och jättekul.
Det blev en rätt intensiv dag även i Påskallavik, men kul. Våra små svenska städer har en hel del att bjuda på om man bara ger dem lite av sin tid och är nyfiken. Den här ställplatsen måste jag verkligen rekommendera. Här var fint, tyst och supermysigt. Jag är rätt säker på att vi återkommer faktiskt.
Efter en god natt sömn gav vi oss av ganska tidigt även den här gången. Vi skulle nämligen till Kalmar och vill man ha plats i den gästhamnen, då måste man vara där tidigt. Så det var vi och om det ska jag berätta i nästa inlägg.
Nu är vi verkligen på g eller på rull kanske man ska säga. Och vi trivs så otroligt bra ute på vägarna 🙂
Visst kan det väl vara läckert med stentornen på stranden, men om man vet vilken skada de gör för djurlivet så blir tornen inte lika läckra…
När jag var liten byggde vi vindskydd av stenarna på stranden, men redan då fick vi höra att det inte var bra. Långt senare såg man ett och annat mindre stentorn, men inget anmärkningsvärt. För kanske tio år sedan hände något, det poppade upp torn överallt längst vissa stränder. På Öland och Gotland började tornen bli ett problem.
Det är nämligen så att fåglar som häckar på stenstränderna bygger sina bon, och letar sin föda, bland stenarna. Genom att flytta på stenarna förändras såklart deras boendemiljö och arterna riskerar att försvinna. Dessutom är en del torn så höga att de riskerar att rasa och då skada både människor och djur.
Vi var till fyren Långe Erik häromdagen och där var det helt galet. Det gick inte ens att gå ner till vattnet, där stod säkert femhundra torn på en yta av kanske 50 kvm, en del säkert 150 cm höga. Där finns en skylt, men den är ganska osynlig, att man inte får bygga tornen, men det struntar folk tydligen i. Även om skylten varit tydlig eller funnits fler, vete sjutton om folk hade brytt sej. Då måste man informera, så det gör jag nu.
BYGG INTE STENTORN. Ok, jag informerar OCH kommenderar! För gärna vidare den här informationen. Om folk förstår att tornen förstör för djuren, så kanske kanske någon avstår från att bygga eller kanske hindrar sina barn att bygga.
I Australien har en utrotningshotad ödleart i stort sett försvunnit helt nu pga stentornen. Där är böterna ca 50 000 kr om man blir påkommen med att bygga. Jag hoppas ju att folk ska vara förståndigare än så här i Sverige, men böter kanske är enda lösningen här också… fast då får ju tillsynsmännen ännu mer att göra. Redan nu går det timmar att rasera tornen som turisterna bygger upp. Vi rev kanske ett tiotal bara för att komma ner till vattnet, men jösse så folk tittade på oss.
Vi människor säger oss ju vara så miljömedvetna och vill djurens och naturens bästa. Då kanske vi skulle visa det, här är en superenkel grej att börja med 🙂
Alltså: Bygg inte stentorn, för djurens och naturens skull.
Martin har semester och den ”stora roadtrippen” har börjat. Hittills har vi kollat in lite av Småland och mycket av Kalmar. Vi har tagit oss till Öland och firat bröllopsdag på stranden där Martin friade till mej. Allt bra så här långt alltså 🙂
Dagarna går i ett galet tempo, trots att vi bara förflyttar oss kanske 10-15 mil om dagen. Det finns så himla mycket att se precis överallt. Sverige är ju helt fantastiskt! Jag visste det, egentligen, men hade lixom glömt hur fint vår land är och hur mycket det har att erbjuda. Överallt.
Trots att vårt kök är minimalt och dagarna är lite hullerombuller, så försöker vi ändå att följa vår veckomeny hyfsat. Men även om vi inte lyckas helt, så finns den där för er. Vassegoa!
Måndagens omelett funkar självklart även med annan svamp, men vi har massor med kantareller i frysen och tar det. Den passar även till frukost eller lunch förstås. Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i cocacola. Jag vet att jag tjatar om den där sommartallriken, men den är ju såååå god!
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
Idag är det vår bröllopsdag! Och förlovningsdag, vi tog samma för enkelhetens skull, men med ett år emellan 🙂
Tänk att det gått 5 år redan, och 6 år sedan Martin friade. Tiden har gått så jäkla snabbt! Vi brukar säga att vi har så himla kul tillsammans och det har vi verkligen. Ibland skulle jag vilja stanna tiden och verkligen njuta av stunden, bara för att med alla sinnen ta in hur bra vi har det.
Någon skrev under en bild som Martin la ut att han såg ut att må så bra och han svarade att det beror på att han har ett arbete han tycker om och ett liv han trivs med. Svårare än så behöver det inte vara, men kan vara svårt att uppnå såklart. Vi har ju alla olika högt ställda krav på vår tillvaro, Martins krav är rätt låga. Å så är det för mej med. Vi har tak över huvudet, mat i magen, kläder på kroppen. Vi har varandra och är hyfsat friska. Å nu har vi även Peppe, vår husbil, som vi är vansinnigt nöjda med.
För mej är det ett under att fira bröllopsdag överhuvudtaget faktiskt. Jag skulle nämligen inte gifta om mej, det var min fasta övertygelse. Å det tog några år av funderingar innan jag började vänja mej vid tanken, sen tog det ytterligare ett par år innan jag fattade att jag var gift 🙂
Det där att vara fast i ett beslut som sedan ändras är knepigt, även om det är ett medvetet beslut. Jag trodde aldrig att jag skulle bli förälskad igen eller bli gammal tillsammans med någon och det hade jag accepterat. Så när Martin nästan bokstavligt talat trillade ned framför fötterna på mej var jag inte mottaglig. Det tog lång tid innan vi såg varandra, nästan sju år faktiskt. Sen tog det bara två veckor innan han bodde hos oss, men sen tog det tid igen. Vi hade varit ett par i åtta år när vi gifte oss, nu har vi alltså varit tillsammans i drygt 13 år och vi har fortfarande lika roligt idag som första dagen tillsammans – om inte roligare.
Vår relation bygger på ömsesidig respekt. Vi försöker inte ändra på varandra eller gnäller på varandra. Vi bråkar faktiskt aldrig och har aldrig gjort. Att bråka tar för mycket energi och är för jobbigt helt enkelt. Många tror nog inte på oss när vi säger att vi aldrig har bråkat, men så är det. Visst kan vi tycka olika, men det leder aldrig till något bråk. Jag konstaterar bara att han har fel och sen är det inget mer med det 🙂
13 år är en rätt lång tid ändå. Vi träffade som vuxna, då har man andra krav än när man är ung. Vi var två personer som vill ha lugn i våra liv, inget drama. Ingen av oss ville ha barn, jag hade mina två och Martin har aldrig önskat egna barn. Men vi hade ju Baileys såklart, vår älskade pälsboll blev vårt kärleksbarn. Å nu finns han inte längre. Nu är det bara vi. Å vi har det bra. Vi har vårt lugnt och kan hämta kraft hos varandra. Vi vet att vi står pall för det mesta, bara vi gör det tillsammans.
Husbilslivet har gett oss en ny tillvaro. Att leva så tätt inpå varandra är en utmaning, men vi gillar det. Att starta en youtube-kanal när man är 50 är kanske inte jättevanligt – men även detta har gett oss en ny dimension. Vi ser oss på filmerna och kan se det andra ser, hur kul vi har tillsammans och att det syns att vi trivs tillsammans. Vi är verkligen oss själva i filmerna, vi slänger käft konstant och skrattar.
Femårig bröllopsdag alltså. Martin friade till mej på vår strand på Öland. För första gången firar vi bröllopsdag på ön, men stranden blir nog en annan. Vi har parkerat högre upp på Öland, i Byxelkrok, samma sida som vår strand men 2-3 mil norrut. Samma solnedgång och nästan samma utsikt ändå, så det blir nog ett glas bubbel på stranden när solen går ner. Så får det bli.
Grattis på bröllopsdagen min allra bästa vän och livspartner. Jag hoppas vi får många härliga år tillsammans och fyller åren med så mycket skoj vi bara kan. Det är en förmån att älska och att älskas tillbaka och det är definitivt inget jag tar för givet. Att vi överhuvudtaget träffades var otroligt, att det sedan blev vi var verkligen mot alla odds – men nu är det vi. För resten av livet hoppas jag.
Nu har vi haft husbilen Peppe i 23 dagar och varit ute 11 av dem. Det är väl ganska bra jobbat för att vara nybörjare i husbilsvärlden. I lördags drog vi ut på sommarens långresa 🙂
I fredags packade vi Peppe. Många frågade hur länge vi ska vara borta, men det har vi faktiskt inget svar på. Vi får se… helt enkelt. I lördags fixade vi det sista och drog iväg. Nu vet vi att vi borde åkt tidigare… vi hade nämligen tänkt att fricampa, sova i skogen alltså. Vi hade tittat ut några ställen, men där stod redan en eller flera husbilar. Så det blev att krypa till korset och glida in på en ställplats ändå och även det var i sista minuten. Vi kom 15.45 och tog sista platsen, detta noterades raskt i kunskapsbanken.
Vi hamnade i Valdemarsvik. Å där stod vi jättefint i hamnen bara några meter från vattnet. Jaha, Valdemarsvik… jaja, bara att kolla in vart vi hamnat. Så vi gjorde som vi brukar: snörade på oss skorna och började gå. Nu är ju inte Valdemarsvik jättestort, så det gick rätt snabbt att klara av det. Men så fint! Jag anar att jag kommer att säga samma ord rätt många gånger de närmaste veckorna; Sverige är så fint! När det är sol och varmt, då finns det faktiskt inte mycket som slår vårt fina land.
Så vi gick runt. Det var kanonvarmt och vi hade ingen som helst lust att sätta oss i bilen och äta, så vi tog faktiskt en pizza på en av de många pizzeriorna. Sen strövade vi på bryggorna och tittade på båtarna, en liten stund i solen blev det också. Där fanns ju så coola solstolar på bryggan.
Nöjda gick vi och la oss hyfsat tidigt. Då insåg vi att vi stod väldigt nära en väg. Där väldigt många mopedister körde natten igenom. Men men, vi sov hyfsat ok ändå. När vi vaknade hade en följare på instagram tipsat oss om länsskylten. Den hade vi passerat minst två gånger dagen innan, men missat. Så vi gick dit igen, tog en bild och körde sedan till nästa destination.
Jag är fortfarande lite chockad över att vi faktiskt gör detta. Varje gång jag ser Peppe har jag svårt att förstå att han är vår. Att vi faktiskt har en husbil och kan åka nästan var vi vill och faktiskt gör det också och trivs hur bra som helst med husbilslivet. Jag saknar ingenting! Å det två gånger vi kommit hem hittills har jag bara velat åka ut igen. Hemma bra med borta bäst lixom! Jag älskar det!
Så nu får ni följa med på sommarens äventyr. Det är inte semester, utan ett slags jobbsemester där vi åker runt och samlar saker att skriva om. Den här första dagen var rätt lugn, men ni ska se sen… det kommer att skifta. Häng med!
Då är det dax för nya boktips. Ska man läsa läskiga böcker så måste man varva med mysiga, annars blir det lixom för läskigt. Så det gjorde jag!
Några av böckerna har legat till sej i väntan på rätt tillfälle, vilket kanske blivit lite för länge – så ni kanske har hunnit läsa dem redan. Grejen är ju att jag ska försöka tipsa om nya böcker… men det hinns inte alltid med. Efter en kaotisk vår är det rätt otroligt att jag överhuvudtaget kunnat läsa. Det är jag både glad och förvånad över, det är absout inte självklart när man varit utbränd nämligen.
Detta är så trivsamt och mysigt så man blir alldeles glad, trots att allt börjar med en dödsolycka. Lissie som bevittnar olyckan jobbar vanligtvis som sjuksköterska i ett skitigt och hektiskt område i London. När hennes chef ger henne möjligheten att under några månader byta tjänst med en sjuksköterska i den lugna lilla staden Kirrinfeif i de skotska högländerna, tar hon den.
Den som ska ta Lissies plats i London är Cormac. En yrkesmilitär som sökt sig till Kirrinfeif i jakt efter lugn och ro. Men även om han trivs i sin roll som ortens sjuksköterska så har rastlösheten börjat bli alltmer påtaglig. Kanske kan ett miljöombyte vara precis vad de båda behöver? De har aldrig mötts, men har kontakt via mail för att informera varandra om saker so de bör veta på sina nya ort. Mailen blir mer och mer personliga och de blir mer och mer nyfikna på varandra.
Det är så mysigt och småputtrigt och jag vill bara ha fortsättningen!
När den framgångsrike manusförfattaren Julian Gross bjuder släkt och vänner på 50-årsfest blir det ett hejdundrande kalas. Men något händer på festen och morgonen därpå hittas födelsedagsbarnet död på Söder Mälarstrand. Charlotta Lugn tar sig an fallet och snart leder spåren henne tillbaka till en annan tid, när hon var en mindre erfaren polis och lagstiftningen såg annorlunda ut. Varför ville någon döda Julian Gross? Och hur hänger hans död samman med ett antal ouppklarade fall från Göteborg?
En otroligt intressant historia om polisarbete och åklagarens arbete, sånt som intresserad mej. Jag letar gärna efter brister när det gäller domstolshistorier, men hittar faktiskt inget särskilt. Det är däremot mycket välskrivet med en grundlig research och återgivning av förundersökningar och sånt. Det är också en intressant historia ur ett samhällsperspektiv, sånt som Katarina Wennstam är så bra på. Och så lite kärlek på det så är saken lixom biff. Jag gillar den här boken, även om ämnet är riktigt ruskigt.
Den här boken har legat alldeles för länge, men nu var det dax. En gripande historisk roman om den unga kvinnan Sparven som lever bland de fattigaste i Stockholm i mitten av 1700-talet när hon flyttar in hos en sekt i Skevik ute på Värmdö. Hennes far, dödgrävaren vid Johannis kyrka, har tagit hand om henne efter det att modern lämnade dem för många år sedan. När han plötsligt försvinner är hon helt övergiven. I sin ensamhet börjar hon söka efter både ett nytt sammanhang och sanningen om vad som hänt fadern. Men faror lurar överallt i staden och det är omöjligt att veta vem som går att lita på. Frågan är om sekten kan hjälpa Sparven eller om allt bara kommer att bli ännu värre.
Detta är ett otroligt intressant dokument över Stockholms historia och skildring över hur staden såg ut på 1700-talet. Klasskillnader och drömmar. Men också lite läskigt om psykologi och hur en sekt kan ta över ens liv. Läs den!
Tänk ”Hur många lingon finns det i skogen”, så har du känslan i den här boken. I filmen handlar det om ett boende för funktionshindrade, i boken handlar det om ett äldreboende.
Det handlar om Zacke som glider igenom tillvaron utan att ta något på större allvar. Han utnyttjar kvinnor och har inte ens ett fast boende, bara en skruttig bil. Efter ett märkligt gisslandrama där han får en prisbelönt gammal tax på halsen, tar livet en ny och oväntad vändning. När han en dag möter den anspråkslösa Eva blir han förälskad för första gången och förstår att han måste rota djupare i sitt inre för att imponera på henne.
Efter att han med falskt CV får jobb som regissör på ett äldreboende som ska sätta upp ett julspel ställs allt på sin spets. Han ångrar till en början att han tagit sig an uppgiften, men märker snart att han med lite is i magen kanske kan komma undan med sitt livs största lögn. Det är mycket hjärta i den här boken och den är faktiskt väldigt rolig också. Den här boken fick också ligga länge, bla pga titeln och ett ganska tråkigt omslag. Men läs den, den är jättemysig!
Jag fortsätter att plöja böcker, har faktiskt en ny liten hög som ligger och ska skriva om. Så det kommer nog att bli nya boktips rätt snart igen. Hoppas det är ok 🙂
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Vi med, om man nu kan kalla det semester när man far runt i södra Sverige och intervjuar folk, tar bilder och försöker samla ihop material till en massa texter. Martin har iaf semester från sitt jobb, och vad jag har, det vete sjutton…
Den här veckan innebär iaf bröllopsdag! Och förlovningsdag faktiskt, för det är samma datum. Smart om man har dåligt minne och det har jag 🙂
På fredag firar vi 5 år som gifta och 6 år som förlovade, båda händelserna var vid vatten. Martin är en riktig romantiker som friade till mej vid vår strand på Öland, i solnedgången såklart. Sen gifte vi oss på en skärgårdsbåt samma datum men året efter. Och åkte på Medelhavskryssning på bröllopsresa, vatten vatten vatten. Var vi firar i år vet vi inte än, men något med vatten blire!
Just nu är experimentköket installerat i husbilen Peppe, så numera kallar vi oss ”I Peppes kök”. Där leker vi fram rätter som passar att laga i mindre kök, som tex husbil, husvagn och båt. Det blir säkert lite picknickmat, grillat och sånt som kräver bara en eller max två kastruller/pannor. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget.
Den här veckan passar det mesta till matlådor. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen, grönsaksgratängen och färsspetten. När barnen bodde hemma slickade de tallrikarna när vi hade färsspett. Raitan är kanongod och passar till det mesta, även till grillat. De grillade nektarinerna kan man göra även i ugnen eller grillpanna med lock, så det ska vi lyxa med på fredag – var vi än är 🙂
Hoppas ni får en riktigt fin vecka. Ni hänger väl med oss runt i Sverige? Det kan bli riktigt skoj!
