Browsed by
Kategori: Uncategorized

Nästa kaosområde – men det sista!

Nästa kaosområde – men det sista!

Sedan corona stängde ner Sverige har vi rensat, röjt och renoverat. Ni som hängt med här och på instagram vet vilket hästjobb vi lagt ner. Vi firade påsken mer att tömma källaren och midsommar med att måla förrådet kan man väl säga.

Vår plan är att bo i en husbil och då kan man inte ha en massa grejer. Visst kan man magasinera och det kommer vi att göra, men helst så lite som möjligt. Vi flyttstädar alltså, även om flytten ligger ganska långt fram. Jag har kallat det för dödsstädning och hållit på lite smått i säkert 6-7 år, men nu är det på riktigt.

Så här långt har vi alltså tömt källaren helt. Där ska inte finnas något, för det är ett helvete att gå ner där, Det är nämligen ingen källare, utan en krypgrund med en meter i takhöjd… ja, ni fattar. Samtidigt tömde vi vinden och gick igenom varenda grej. Det lilla vi sparade från källaren och vinden står nu prydligt i plastbackar på vinden igen. Detta var bara början men så himla skönt att få gjort!

När vi ändå hade ångan uppe körde vi igång med förrådet. Där var mögel, ofunktionell förvaring och så mycket grejer att vi inte ens visste vad som fanns där. Förrådet revs nästan helt, även fönstret åkte för det var riktigt äckligt, vi sparade bara ytterväggarna och byggde nytt, fräscht och friskt. Vi ville ha ett luftigt förråd som skulle vara trivsamt och funktionellt. När vi köpte matta dit myntade min pappa begreppet lyxförråd, så det har det hetat sedan dess. Å det blev ju såååå bra!

När vi ändå höll på så fixade vi även det vi kallar för trappskrubben, som är ett utrymme under trappen – där man går ner källare genom en golvlucka. Det är ett litet utrymme och ett rätt enkelt jobb som bara tog några timmar. Plättlätt i våra ögon efter förrådsjobbet.

Nu hade loppishögen börjat växa till sej rejält. Alla grejer som vi skulle göra ett försök med på loppis packades i flyttkartonger och ställdes i garaget. Corona satte stopp för alla stora loppisar så nu var frågan var vi skulle förvara grejerna, jag ville ju inte ha in dem i huset igen. Så ett av hörnen i förrådet får vänta på sina hyllor, där står just nu istället ungefär 20 kartonger med loppisgrejer. Mycket har vi redan sålt på olika köp- och säljforum – men det finns kvar. Det är verkligen larvigt mycket, så vi ska nog köra en garageloppis i slutet av augusti. Kom hit och fynda! Pengarna går till byn i Gambia 🙂

Anledningen till att de inte kunde stå kvar i garaget var för att där också behövde renoveras – rejält! Här målade jag om allt utom en kvadratmeter som jag inte nådde, för ungefär 20 år sedan. Jag köpte billigaste färgen och körde väggar och tak rakt av. Jag slapp den blå och orangea färgen, men sedan dess har vi tagit bort sopskåp och bytt delar av väggar och lite annat, så det såg rätt sorgligt ut. Dessutom var det även där alldeles för mycket saker och ingen förvaring.

Å där är vi nu! Nu har vi inget ställe att göra av med grejerna, i garaget har man ju en del rätt smutsiga saker och ganska stora. Så det har fått bli en form av dominovariant, där vi frigör en vägg i taget, spacklar, slipar och målar, flyttar runt och tar nästa del. Hittills har jag gjort väggen längst in som var värst och en av ytterväggarna, samt ungefär 1/3-del av taket. Å grej efter grej försvinner, mest går faktiskt till sopen. Gammalt fuktskadat virke, ungarnas gamla bandyklubbor, braåhagrejer, trappgrindar, krukor och en massa annat. Nu är det nästan bara cyklar och några extrastolar kvar.

När allt är målat ska sonen komma hit och fixa elen, han har bytt vartefter överallt så det ska vara säkert. Huset är från -65 så det finns en hel del att jobba på när det gäller säkerhetstänk. När vi röjt har vi även rensat ut allt som är ojordat och bytt ut, så nu är sonen riktigt nöjd över mamma som aldrig tidigare brytt sej om sånt. Han har skällt på mej sååå många gånger den lilla elektrikern 🙂

Vi räknar med att vara färdiga i helgen. Då ska nya krokar vara uppsatta, cyklarna ska få nya platser på väggen, spadar och skyfflar likaså. Bilen har vi fått in varje vinter, men i år kan även vinterdäcken och gräsklipparen få plats och slippa stå på altan. Å det känns så bra!

Det behöves ett corona för att ge oss en spark i baken. Det frigjorde tid och vi kunde i lugn och ro ta en bit i taget. Det är snart ordning överallt och jag börjar få ett helt annat lugn i kroppen än tidigare. Det är så skönt att ta bort grejer! Det vi ser nu är det vi har, inte en pryl mer. Det enda vi har kvar att göra efter garaget är att fixa ett nytt tak till entrén och ev ett trädäck på baksidan. Det första måste vi göra för att det rasar snart, det andra är bara en bonus om det blir av. Och det blir definitivt inte i år! Men kanske nästa, nåt ska man ju göra nästa sommar också 🙂

Nu ska jag ta min rätt utarbetade målar-arm och sätta mej i solen med en glass en stund. För det är jag verkligen värd!

Matsedel v 33

Matsedel v 33

Nu är de allra flesta tillbaka på jobbet efter semestern, vi också. Skolorna börjar inom kort och höstens aktiviteter startar upp. Fortfarande med viss begränsning såklart pga pandemin.

Höst betyder nystart/omstart för många när det gäller framförallt vikten. Då kan det vara smart att titta tillbaka på tidigare viktresor, se vad som gick bra resp dåligt då och lära av det till den här gången. Ni hittar mina bästa tips HÄR.

För mej är planering viktigt. Vi har alltid färdiga matlådor i frysen till lunch, så man slipper fundera på den saken. Lunch ska gå snabbt och vara enkelt, vad är då bättre än en färdig matlåda? Tips på 70 olika rätter som passar i matlådan, hittar du HÄR.

Så lägg ner några minuter på att planera och fundera, så sparar du tid i längden 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås (Grön 8, Blå 8, Lila 8 för allt plus pasta)

Tisdag: Krämig fiskgratäng m räkor (fr Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus potatis)

Onsdag: Kyckling med timjanssås (Grön 6, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Torsdag: Allt-i-ett-ugnsomelett (Grön 27, Blå 17, Lila 17 för hela)

Fredag: Indiska räkor (Grön 6, Blå 5, Lila 5 för allt, plus ris)

Lördag: Grillat och Zucchinigratäng (Grön 11, Blå 5, Lila 5 för hela)

Söndag: Moussakafrestelse (Grön 44, Blå 44, Lila 44 för hela)

Den här veckan är riktigt god och allt passar faktiskt i matlådan, så passa på att laga lite extra när ni ändå håller på. Vi har lagat en massa nya rätter under sommaren, jag skriver recept för glatta livet. Ha koll på Du i Fokus, för en massa goda nyheter.

Häng med på insagram @marlenerinda så ser ni vad som händer i köket just nu 🙂

Hemmagjord isglass och slush

Hemmagjord isglass och slush

Nu är det varmt! Å det är sååå härligt!!!

När det är varmt behöver man få i sej extra vätska och man blir ju även lite sugen på glass. Då är det smart att ha bra alternativ färdigt i frysen, så man inte tar något som kostar onödigt många points/kalorier.

Vi har tre olika alternativ med glass, två för oss och en för hunden 🙂

Mojito-isglass

Blanda Funlight Mojito starkt, typ häften vatten häften saft. Blanda i citronmeliss eller mynta och häll upp på formar (våra är från Pufz.se) . Såklart går det med annan saft också. Frys över natten.

o SP!

Vattenmelon-slush

Mixa vattenmelon slät och pressa ner lime. Du behöver inte ta bort kärnorna. Fördela på formar och frys minst 4 timmar.

0 SP!

Hundisglass

Lägg en bit torrfoder eller hundgodis i varje hål i en frysform och häll över vatten. Frys över natten. Var med när hunden äter ifall h*n skulle sätta i halsen.

De här glassarna håller både djur och människor på gott humör 🙂

20 år med ViktVäktarna idag. Tänk om jag vetat…

20 år med ViktVäktarna idag. Tänk om jag vetat…

Inte kunde väl jag ens ana att mitt liv skulle förändras så totalt när jag gick till Viktväktarna för exakt 20 år sedan idag. Att jag inte bara skulle få en bättre hälsa utan även en äkta man!!!

Det kan vara så att en av de viktigaste dagarna och viktigaste besluten var för precis 20 år sedan. Jag var på botten, rejält utbränd och mådde riktigt dåligt. Jag hade ingen jättestor övervikt, men jag var tvungen att lära mej äta på ett vettigt sätt och helt enkel bli lite hälsosam. Både för min egen och mina barns skull. Jag var dessutom sjuk med flera olika diagnoser, men det visste jag inte då.

Så min mamma tog med mej till Viktväktarna i Tullinge, måndagen den 7 augusti 2000. Tänk att en sån liten grej kan förändra hela livet. Det började sådär… redan efter första veckan ändrade man från gula/gröna/röda prickar till Points och det var väl ok, alla program funkar ju – men så dog min bästa kompis bara fem dagar in i mitt nya liv. Hon hade varit lika inställd som jag på att jag skulle börja att ta hand om mej, så med det i skallen fortsatte jag framåt trots att jag sörjde henne något enormt.

Veckorna gick å hektona försvann, jag säger hekton eftersom jag aldrig varit en sån som tappat kilon. Det gick långsamt, så långsamt att dåvarande konsulenten frågade om jag ville hjälpa till vid vågen som lite extra pepp. Det ville jag. När jag inte hade barnvakt, satt killarna under bordet där jag hade vågen. Så man kan nog säga att de är delvis uppväxta på Viktväktarna och kan det mesta 🙂

Ibland satt en kille i kassan, men oftast var det olika tjejer. Den där killen dök upp lite här och där, men var ingen jag tänkte något särskilt på. Han var väl trevlig, men ganska tyst och blyg – dessutom yngre, inget för mej alltså! Tänk om jag vetat…

Efter några år började jag väga på flera olika ställen och då var han där igen. Från början sågs vi varje onsdag, sen blev det varje torsdag också… Nu kände vi varandra lite, men bara som ytligt bekanta. Martin, som han hette, var väl en rätt rolig prick, men fortfarande inget för mej. Datanörd lixom… nej tack!

2008 var jag helt pank. Martin hade gått från kassör till konsulent/coach och behövde nu en kassör. Jag hade precis lärt mej kassan och var i stort behov av pengar och frågade om han behövde hjälp. Det behövde han och helt plötsligt sågs vi fyra dagar i veckan och hade skitroligt. Det tog bara ett par veckor så flyttade han in. Med barnens medgivande förstås! Killarna tyckte att han lika gärna kunde flytta in eftersom han ändå alltid var hos oss, dessutom hade han ett nytt Play Station 🙂

Å nu är vi gifta! Det tog några år, men till slut blev det så. Jag tog alltså steget att skriva in mej på VV den 7 augusti 2000, la om hela mitt liv, började äta, gick ner i vikt och tog hand om mej. I januari 2001 började jag jobba vid vågen, senare i kassan och 2010 var vi egna företagare (som man numera är på vv) och hade ett 10-tal klasser i veckan och hundratals medlemmar som passerade min kassa varje vecka. Ett tag hade vi Sveriges största klasser!

Jag älskade mitt jobb på Viktväktarna och vi var bra på det vi gjorde, men man brukar ju säga att allt har ett slut. Martin ville satsa på sin dröm och började plugga. När han var färdig 2014, sa vi upp oss, han fick dessutom sitt drömjobb och jag kunde gå hem och ta hand om mej. Vid det laget hade jag fått en mängd diagnoser till följd av utbrändheten, bla fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Så jag blev hemmafru, världens sämsta 🙂

ViktVäktarna förändrade hela mitt liv. De hjälpte mej att hitta verktygen att må bra. Idag har jag varit Guldmedlem och hållit vikten i 16 år och mår nog så bra jag kan tror jag. Å tänk att Viktväktarna även serverade även en man åt mej! En man som skulle ta ner månen till mej om han kunde. Vem kunde tro det lixom?

Egentligen ska jag väl tacka mamma som drog med mej. Tack mamma! Hon som var Guldmedlem och visste att ViktVäktarna fungerar. Men hon hade nog ingen aning om hur bra det skulle funka för just mej. Men vi är alla rätt nöjda med utfallet, iaf Martin och jag.

Så skriv in er på Viktväktarna, gå på möten och förändra hela era liv. Allt kan hända 🙂

Vardag igen

Vardag igen

Hur kan tre veckor gå så snabbt? Vi har ju inte hunnit nånting, eller jo, det kanske vi har – men det känns som det bara sa swosh!

Idag har Martin alltså återgått till jobbet efter tre veckors semester och då gör ju jag också det på sätt och vis. Skillnaden från igår till idag är dock inte så stor, han jobbar ju hemma fortfarande. Men istället för att gå upp vid 8, går han upp 6 och då sover jag någon timme till. När jag vaknar tar vi dagens första promenad, sen försvinner han upp till sitt jobb fram till lunch då jag ser honom igen. Vi äter tillsammans och sen är han borta några timmar igen, innan vi avslutar arbetsdagen med en ny promenad. Ganska bekvämt ändå, han finns där om jag behöver hjälp med något 🙂

Nu när han jobbar igen får jag också lite mer struktur på dagarna. Innan semestern såg jag till att jag hade skrivit en hel del i förväg, så jag inte skulle behöva sitta så mycket under ledigheten. Nu är det dax för mej också att återgå till datorn och jobba lite. Samtidigt som jag spacklar och målar i garaget. För där har vi börjat renovera nu. Förra veckan började vi rensa ur och flytta undan grejer så att det kan bli ordning där också. Sen är vi klara!

Så idag har jag skrivit om Jessica Frejs nya kokbok, fixat en veckomeny, slipat och målat en vägg och lite i taket i garaget. Just det där renoverandet tar ju alltid längre tid än man tänker att det ska göra, men nu går det iaf framåt 🙂

I år känns det helt ok att vara igång igen. Hösten är alltid jobbig för mej, men med Martin hemma är allt betydligt bättre. Kan vi dessutom för första gången få helt ordning här hemma är det ju helt fantastiskt! Då kan jag verkligen få lugn och ro och bara fokusera på min egen hälsa. Så jag är rätt nöjd ändå, så nöjd man kan bli i de här mysko tiderna. Har vi orkat ha det så här sedan i mars, så orkar vi väl lite till.

Håll i, Håll ut, håll avstånd, vi tar en dag i taget – eller hur!

Allt roligt ställs in!

Allt roligt ställs in!

Nu är jag så trött på den här jäkla coronan! Allt roligt har ställts in sedan i mars och det bara fortsätter. Ett helt år i parentes lixom, det är sååååå tråkigt!

I januari och februari funkade det mesta, sen stannade hela Sverige och även världen. Jag skulle iväg till England i slutet av mars, det ställdes in. Massor med olika mindre event och pressträffar ställdes in. Våren passerade, vi isolerade oss hemma och fick iofs massor gjort. För första gången var jag ikapp med alla texter och recept som skulle skrivas.

Sommaren kom. Kryssningen till Höga Kusten ställdes in. Som vi sett fram emot den resan! Kryssningen ställdes inte bara in, hela rederiet Birka gick i graven. Så himla tråkigt och en katastrof för många av våra vänner som förlorade sina arbeten 🙁

Nu är det augusti och en massa skoj var planerat. Till att börja med så blev ju hela Prideveckan digital och paraden ställdes förstås in, så otroligt jäkla jättetråkigt! Jag älskar att stå mitt ute i vägen och befinna mej mitt i när paraden går förbi och fota så nära det bara går, sånt som man får göra när man har tillstånd. Det är en av de härligaste dagarna på året och av detta blev det förstås inget…

Och i år skulle det ju vara OS, det ställdes in såklart. Alla härliga timmar framför tv´n med atleter i olika sporter som får en av ropa högt och bita ner naglarna till nagelbanden… inget av det heller… Om någon vecka skulle vi gått runt på Formex och tittat på en massa nyheter – det är inställt – såklart… Alla mässor sedan i våras är inställda eller har flyttats till hösten, men det är väl frågan om de verkligen blir av 2020. Tror knappast det.

Å i slutet av augusti skulle det var det dax för ny kryssning med Birka, nu skulle skaldjurens dukas upp, fotas och smakas av. Men Birka finns ju inte längre… alltså blir det inget av varken deras skaldjursbuffé eller julbordet heller för den delen, oavsett hur världen ser ut i november/december. Östersjöns juligaste julbord finns inte längre. Suck! Och vår årliga resa till Oliv-VM i Kroatien i oktober, den kan vi ju bara drömma om!

Så hur blir hösten och vintern då? Förmodligen likadan som våren och sommaren. Allt ställs in. Det kommer förmodligen att sluta med att hela 2020 ställdes in. Mest på ont men lite på gott – för det finns faktiskt en och annan positivt sak med detta. De flesta av oss har fått mer tid hemma och mer tid för att ta hand om oss och varandra. Vi har lixom blivit tvungna att umgås med oss själva och lite grann gräva där vi står och det tror jag är bra. Många av oss har röjt, rensat och renoverat och det är ju bara bra att få sånt gjort! Jag (och fler med mej, har jag hört) har kommit ikapp med jobb och sånt som man inte hunnit förut. Svenskarna har sett mer av sitt vackra land och upptäckt att det är helt ok att semestra i Sverige. Å det är väl jättebra!

MEN många har också jobbat under orimlig press, en del mår dåligt av att vara hemma på heltid, åtskilliga har förlorat sina arbeten, drömmar och livsprojekt. Många av våra vänner inom nöjes-, event- och resebranschen samt frilansare har stått helt utan inkomst sedan i mars, många har inte längre ett arbete att gå till. Några finns inte ens längre, corona tog deras liv.

Så 2020 är ett skitår, det är min summering. Och jag har fått nog nu, kan vi inte bara snabbspola hösten och ta 2021 istället. Det kan iaf inte bli värre! Eller?

5 nya boktips

5 nya boktips

Jag tror aldrig att jag läst så mycket som den här sommaren och det är så härligt! Det där att bara gotta ner sej i en karaktär, någon annans tankar och bara försvinna bort… vilken grej!

Här är senaste skörden, hoppas något kan locka er. Vi börjar uppifrån 🙂

En andra allians – Denise Rudberg

Detta är andra delen i serien om kontrahenterna. I första boken ”Det första schiffret” får vi lära känna Signe som kommer från landet, överklasskvinnan Elisabeth och Iris från Estland. Tre unga kvinnornas liv förändras för alltid i andra världskrigets Stockholm när de väljs ut av regeringen för att genom signalspaning knäcka tyskarnas kod.

I del två har det gått ett år ungefär och Nazityskland har vuxit sej allt starkare, på midsommardagen 1941 går tyskarna in i Ryssland under kodnamnet Operation Barbarossa. Nu får man lära känna kvinnorna på ett annat sätt än i den första delen. Relationer, kärlek och hälsoproblem (särskilt kvinnliga) var inte så enkelt eller någon man egentligen pratade om. Historielektionen fortsätter kan man nog säga och det är väldigt intressant!

Kvinnorna på Flanagans – Åsa Hellberg

Också del två i en serie, det är tydligen min grej just nu och ett återkommande tema i detta inlägg 🙂

I första delen, Välkommen till Flanagans, lärde vi känna lyxhotellet i London som svenska Linda ärvde på 60-talet. Hon har svårt att bli accepterad och det är konflikt med kusinerna som också har en del att säga till om när det gäller hotellet.

I del två, Kvinnorna på Flanagans, har det gått 20 år. Linda finns fortfarande med i bilden, men två andra kvinnor sitter vid spakarna. Vi träffade dem redan i förra boken, men nu lär vi känna dem och deras familjer ordentligt. Inte helt bekymmersfritt kan man nog säga…

Hur intressant kan en bok om ett hotell egentligen vara? Väldigt, tycker jag! Nu vill jag bara att trean ska komma och knyta ihop säcken 🙂

Sovsågott av Anders Roslund

Efter Tre sekunder, Tre minuter, Tre timmar och Jamåhonleva (Tre dagar) kommer nu Sovsågott. Jag tror att jag läst någon av de föregående, men kommer inte ihåg vilken/vilka. Så det blir att kolla in dem när det finns tid och möjlighet, för jösses så bra han är!!!

Sovsågott handlar om två små 4-åriga flickor som försvann samma dag. Nu sörjs de på samma kyrkogård i var sin grav. Men varken flickan under det vita träkorset eller flickan som heter Linnea finns i sina kistor. Av en slump träffar kommissarie Ewert Grens den ena flickans mamma på samma begravningsplats där hans hustru ligger begravd.

Han börjar nysta i fallet för att hitta sanningen och tvingas resa in i den allra mörkaste av världar för att utkämpa sin hittills svåraste, smutsigaste och farligaste kamp mot människors ondska …

Det är så spännande, det är lite ont i magen, skitigt lixom och man kan inte sluta läsa!

Goda Grannar av Mattias Edvardsson

Mattias Edvardsson blev författare på heltid efter sin förra bok ”En helt vanlig familj”. Han är mästare på att skruva till det, så där så det kryper under skinnet på en. Han skriver också väldigt speciellt då han låter alla sina karaktärer berätta historien från sitt håll.

I förra boken var det till synes en helt vanlig familj, som alltså var och en fick berätta om samma händelse och bit för bit avslöjas sanningen. Precis så är det här också.

I Goda Grannar får vi följa Micke och Bianca Andersson när de lämnar Stockholms innerstad för att leva villadrömmen i den fiktiva skånska småstaden Köpinge. Det till synes idylliska villakvarteret visar sig dock gömma mörka hemligheter och intriger som de snart dras allt djupare in i.

När Bianca blir påkörd av en granne och skadas allvarligt förbyts villadrömmen till total mardröm. Var det verkligen en olycka? Vad döljer sej bakom grannarnas gardiner? Läs läs läs, man kan verkligen inte sluta!!! Samtidigt undrar man ju hur det står till med ens egna grannar 😛

Ödesmark av Stina Jackson

För något år sedan debuterade Stina Jackson med Silvervägen som inte ens hann ställas på hyllorna knappt, innan den blev Årets Kriminalroman 2018. Och självklart är uppföljaren nominerad till Årets Bok!

I Silvervägen fick vi följa Lelle vars 17-åriga dotter förvanns spårlöst tre år tidigare och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Så flyttar Meja in på orten och medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade. En berättelse om att aldrig ge upp kan man nog säga.

I Ödesmark får vi träffa Liv som bor tillsammans med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är … eller iaf borde vara…

Precis som i förra boken handlar det om starka familjeband och att man inte bara ger upp. Allt syns som bekant inte på utsidan. Stina Jackson har skrivit ytterligare en bladvändare. Jag sträckläser den på en dag. Även denna är rätt rå och psykologisk, men där finns även ett stråk av värme och hjärta. Jag ser fram emot nästa bok!

Ja, det var väl det för den här gången. Bara en massa härligt läsvärda böcker. Ska jag rangordna dem så sätter jag Goda Grannar överst, sedan Ödesmark och Sovsågott. De andra böckerna är en helt annan genre, så de får en gräddfil brevid 🙂

Hoppas du fått några tips och att du blir sugen på att läsa någon av böckerna. Du kanske har några egna tips att ge mej? Vad jag läser just nu kan ni se på instagram @marlenerinda där lägger jag upp böckerna jag läser för stunden.

Matsedel v 32

Matsedel v 32

Augusti och kräftskivorna är här! Gillar ni kräftor? Det gör jag! Jag är galen i skaldjur och just kräftor och räkor hör till favoriterna, men även krabba och hummer förstås. Vi har åkt på skaldjurskryssning med Birka i flera år, men i år blir det av förklarliga skäl inget… såååå tråkigt 🙁

Men men, bara att fixa själva. Så på lördag äter vi kräftor med tillbehör! En traditionell västerbottenpaj brukar ligga på runt 150 sp, vår är på 25/30 för en hel paj. Bra va! Då kan man tom ta flera bitar 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Gratinerad Zucchini m tacoröra (Grön 7, Blå 5, Lila 5 för två halvor)

Tisdag: Pasta med laxsås (Grön 6, Blå 4, Lila 4 plus pasta)

Onsdag: Långpannekyckling med vitlök- och basilikakräm (Grön 39, Blå 23, Lila 8 för allt plus krämen)

Torsdag: Ost- och skinkpaj (Grön 40, Blå 31, Lila 31 för hela)

Fredag: Vitlöksräkor (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Lördag: Kräftor med Västerbottenpaj (Grön 30, Blå 25, Lila 25 för hela pajen)

Söndag: Grillat med potatiskaka (Grön 21,  Blå 19, Lila 5 för hela kakan)

Martin börjar jobba igen på torsdag efter en härlig men rätt intensiv semestern. Renoveringen av förrådet tog första dagarna och sen har det lixom bara rullat på. Nu känns det väldigt långt till nästa ledighet… men men, det är som det är bara att gilla läget och göra det bästa av det. Vi är ju iaf friska och det är huvudsaken!

Ha en fin vecka nu och häng gärna med på instagram @marlenerinda

Husby Säteri – som ett litet sagoslott

Husby Säteri – som ett litet sagoslott

Husby Säteri ligger en mil utanför Söderköping vid S:t Anna Skärgård (ca 2 timmar med bil från Stockholm) och ingår i hotellgruppen Petit Hotels som är en grupp små och oftast familjeägda hotell. Just Husby Säteri drivs av supertrevliga Fredrik och Irene Wastesson. Alla kallar det för slottet, men det har egentligen aldrig fungerat som slott utan mer som bostad. Säteri blev det för att man skulle slippa skatt, så gjorde man förr i tiden för att komma undan lite 🙂

Slottet byggdes i slutet av 1700-talet och stod tomt i nästan 100 år innan Fredrik flyttade dit med sin familj 1979. Många undrade om de var riktigt kloka, byggnaden var helt fallfärdig och träd växte igenom taket. Det tog 20 år för hans föräldrar att återställa allt som det såg ut från början. Fredrik berättar om container efter container som kom med material och möbler som pappan köpt på auktioner runt hela landet. Att växa upp mitt i allt detta och vara med om förändringen måste varit så häftigt! Tänka att växa upp på ett slott! I Fredriks pojkrum tronar idag en stor platsbyggd bar i sten.

Medan Fredrik visar oss runt i de 30-tal rummen berättar han om tapetrullar i tyg som man hittat uppe på vinden som visade sej vara nästan helt oskadda och som sitter på plats idag. Han berättar hur man kunde ta fram handmålade tapeter som idag ser nästan nya ut. Allt är så vackert att man blir alldeles stum faktiskt. Stentrapporna mellan våningarna är av Ölandssten och jag känner mej som hemma. Trapporna och trapphusen är magiskt vackra!

När man kommer in i slottet möts man av en stor entré med väldigt högt i tak. När vi är där hade man dessutom öppnat balkongdörren vilket gör att man kan se rakt igenom hela byggnaden och ut i den mysiga trädgården och längst där borta finns även en skymt av havet.

En halvtrappa upp finns kontorsutrymmen och konferensrum. En heltrappa upp hittar man restaurangen som utgör större delen av våningsplanet, men även några mindre utrymmen som passar för en drink eller fika. Det var här Fredrik hade sitt rum, bakom matsalen. Ytterligare en trappa upp finns fler samlingsrum och konferensutrymmen. Å en trappa till upp ligger hotellrummen och sviterna. Det är alltså här uppe man bo om man bor på slottet, vi bodde i en byggnad brevid.

Går man istället nerför alla trapporna kommer man till till vinkällaren. Där inne är flera små utrymmen där vinhyllorna står på rad och längst in har man en slags salong för vinprovning. På menyn finns en särskild avdelning med lite finare viner som gå bra att njuta av till maten.

Jag fick chansen att smyga runt lite på egen hand efter frukosten. Trots att det var nästan fullt på hotellet träffade jag inte på en enda levande själ, inte död heller för den delen. Här spökar det nämligen sägs det, men det var inget vi märkte av. Jag är ju något av en spökmagnet, men ingen ville visa sej den här gången – men det sägs att Carl Filip von Schwerins som ligger begravd hundra meter från slottet, visar sej då och då. Det går en allé till graven och där sägs det vara mycket aktivitet på kvällarna. Lampor som inte finns lyser… Han har även synts inne i slottet, sittande i en fåtölj. Men som sagt; jag märkte inte av några spökerier alls. Men vi kanske är immuna, vi har ju en hel del sånt hemma 🙂

Vi passade på att kolla in trädgården också innan middagen, under den gyllene timmen som det så fint heter. När solen ger ett varmare ljus, nästan lite guldaktigt. I hagarna runt slottet går mängder med hästar, så klart eftersom Fredriks fru Irene föder upp dem och det var det som var grejen med byggnaden från början. Men här finns också hägn med hjort, får och kor och några av dem såg vi faktiskt när vi gick runt. Fredrik är en hängiven jägare, som precis som jag har halva hjärtat i Afrika. Detta är också en förklaring till att det är mycket vilt på meny och det Husbys julbord är känt för. Detta är förstås även förklaringen till att det finns uppstoppade djur överallt i slottet.

Det är svårt att förklara hur fint det är på Husby Säteri och hur fridfullt och trivsamt det är där. Det finns så mycket fint att titta på. Kameran har verkligen gått varm och alla bilder har blivit bra. Vi ger också ett extra plus för den fina frukosten och de extremt stora tekopparna. Sånt gillar vi 🙂

Jag åker gärna tillbaka, det kanske kan bli ett julbord i vinter – om inte corona ställer till det. Vi har ju som specialitet att testa julbord och detta känns väldigt speciellt och annorlunda.

Jag vill verkligen uppmana dej som vill göra något extra extra, kanske fira något – som vi gjorde – att ta en natt eller två på Husby Säteri. Det är verkligen ett härligt ställe, med urtrevliga ägare och suverän personal, god mat och otroligt vackra omgivningar. En perfekt weekendtrip!

Det finns fler bilder både på min instagram @marlenerinda och Martins @martinjikita kolla där 🙂

Börja om eller fortsätta framåt?

Börja om eller fortsätta framåt?

Nu är det många som säger att de behöver och ska starta om sin viktresa. Man säger ofta så när man struntat i allt en tid och behöver ta tag i sej igen. Men handlar det verkligen om att börja om helt och hållet? Det låter ju så tråkigt…

Att börja om betyder att man är tillbaka på ruta ett och ska ta allt från början igen. De flesta som använder begreppet är inte där, några är det – men långt i från alla. För de flesta handlar det om att man har gått upp några kilo under semestern eller pga trassel i livet, men oftast inte allt man tidigare har gått ner. Man är inte återigen på ruta ett och då blir det ju fel att tänka att man ska börja om. Eller hur?

Jag har under alla mina år på Viktväktarna tänkt ”konstatera faktum, lär av det som hänt, gör upp en plan inför nästa snedsteg, stryk ett streck, kör framåt!” Jag har aldrig börjat om, jag har fortsatt framåt. För mej känns det bättre mentalt att tänka så. Jag har ju aldrig slutat, bara trampat lite snett 🙂

Å nu när det är så många som ska köra framåt igen tänkte jag ge mina vassaste tips på hur ni faktiskt ska ta er hela vägen in i mål. Den är gången ska ni ju lyckas, eller hur? Det säger man ju varje gång, men den här gången är det verkligen så.

Mitt hetaste tips är förstås att aldrig trampa snett eller köra av banan… kalla det vad du vill – men det kommer inte att hända. Att köra av banan gör man, det ingår i livet. Däremot behöver man ju inte köra rätt ut i tjottahejti, man kan ju bara köra ner i diket typ. Man kan lixom planera sina dikeskörningar genom att bestämma hur mycket man får släppa taget och under vilken period. Man bestämmer helt enkelt att sköta sej så mycket man kan de dagar som går att sköta sej under tex semestern och sätter sedan stopp för ”förfallet” samma dag som semestern är slut. Det är det absolut enklaste sättet att komma tillbaka och då slipper man att börja om, man slutade ju aldrig helt 🙂

Jag brukar prata om små steg och att man inte måste vara perfekt. Man måste inte göra varenda måltid helt perfekt och man måste inte träna hårt sju dagar i veckan, det räcker med att vara good enough. Jag skulle snarare säga att man SKA INTE vara perfekt, det orkar man inte i längden. Börja med små steg och öka, det är roligare än att gå ut hårt och minska pga tidsbrist, skador mm… tycker iaf jag. Det är lixom roligare att vara stolt och glad.

Det är maten som är viktigast, börja med den. Krångla inte till det. Ta din vanliga mat och gör den lite bättre. Lägg till grönsaker, det är nästan alltid det som brister. Minska portionerna (men ät kompletta måltider), det blir inte godare för att du äter mycket. Glöm inte att dricka ordentligt (vatten helst) och ta inte bort allt fett. Kroppen behöver fett ett par gånger om dagen för att fungera, det och vätska är väldigt viktigt för tarmarnas funktion.

Alltså: Börja med maten, krångla inte till det, ät kompletta måltider, drick ordentligt och glöm inte fettet.

Sen tar vi allt annat som hör hälsan till, för det är det allt handlar om egentligen. Att tänka hälsa och må så bra som möjligt och få en kropp som gör det man ber den om. Då behövs återhämtning, i form av god sömn och vila. Den behöver även fysiskt aktivitet, men inte nödvändigtvis hård träning. Det räcker med en promenad om dagen, gärna minst 30 minuter. Ta två korta om det känns bättre.

Man behöver inte träna för att gå ner i vikt, men om kroppen ska må bra och hålla i längden så behöver den muskler. Så det är inte helt fel att lägga till lite styrketräning regelbundet, men den behöver inte vara stenhård eller långa svettiga pass. Jag tränar hemma, ungefär 15 minuter, tre gånger i veckan och har fått jättefina resultat. Med större muskelmassa ökar dessutom förbränningen och det blir framförallt lättare att hålla den nya vikten.

Alltså: Satsa på sömn och vila. Lägg till promenader och lite styrketräning för att kroppen helt enkelt ska må bättre och göra det du ber den om.

Det är inte så svårt egentligen, bara sunt förnuft. Följ det kostprogram du valt och se det långsiktigt. Minst ett år, helst resten av livet. Gör upp en realistiskt plan, sätt upp delmål och ett rimligt slutmål med härliga belöningar på vägen och ett rejält på slutet. Hitta ditt VARFÖR! Du ska gå ner för DIN skull, ingen annans!

Gläds åt minsta minus, räkna med ett och annat plus men även små platåer på vägen. Ha tålamod helt enkelt!

Alltså:

  • Gör upp en plan
  • Planera delmål med belöningar
  • Sätt ett realistiskt mål
  • Ha tålamod
  • Gläds åt minsta framgång
  • Var beredd på bakslag
  • Börja aldrig om – fortsätt bara framåt

Och det viktigaste av allt: Skratta! Någon har sagt att ett skratt på ca 10-15 minuter kan öka förbränningen med ca 10-40 kcal. Det är dessutom gratis och helt fritt från biverkningar. Om man skulle skratta varje dag i ett år skulle det alltså kunna motsvara ett en viktminskning på 0,5–2 kg per år. Så skratta på 🙂

Skämt å sido, så är skrattet viktigt för att det är ett sätt att slappna av och det helt enkelt är roligare att vara glad.

Jag har skrivit om mina bästa tips förut, bla HÄR. För mej är även planering viktigt. Vi gör matsedlar varje vecka, ni hittar dem HÄR och vi har alltid matlådor i frysen som jag äter till lunch. Bra matlådemat hittar ni HÄR. Å jag finns även på instagram för tips, råd och tankar om livet och vikten @marlenerinda – välkomna att hänga med mej där.

Ni vet det kanske redan, men jag har varit Viktväktare i 20 år nu i dagarna. 16 av dem har jag varit sk Guldmedlem och hållit vikten hyfsat genom alla år. 14 av de 20 jobbade jag dessutom på VV, det var där jag träffade Martin. Jag vet att Viktväktarna fungerar, men man måste lita på programmet, följa det och ha tålamod.

ViktVäktarna är ingen kur – det är ett sätt att leva. Ett sätt att må bra.