Browsed by
Kategori: Uncategorized

Matsedel v 44

Matsedel v 44

Sista veckan i oktober och vi har bara en höstmånad kvar, sen räknas det som vinter. Just nu regnar det mycket och det utnyttjar jag så mycket jag kan genom att skriva recept. Ni som hänger med på min instagram @marlenerinda har sett hur nya rätter lämnar köket på löpande band nu. Mycket gott blire!!!

Det tråkiga vädret ger också utrymme för planering. Jag planerar veckomenyer och skriver för flera veckor framöver. Vi lagar mycket mat och lägger i matlådor i frysen. För mej är planering väldigt viktigt för att helt enkelt må bra.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tacofärs med pasta (Grön fr 5, Blå fr 3, Lila fr 3, plus pasta)

Tisdag: Superenkel fisksoppa (Grön 26, Blå 5, Lila 5 för hela satsen)

Onsdag: Äppelfalu i ugn (Grön fr 10, Blå fr 10, Lila fr 10, plus potatis)

Torsdag: Kyckling med senap och bacon (Grön fr 3, Blå fr 2, Lila fr 2 plus ris)

Fredag: Afrikansk gryta (Grön 9, Blå 9, Lila 9 för hela grytan, plus ris)

Lördag: Mac and Cheese (Grön 90, Blå 89, Lila 89 för hela kastrullen)

Söndag: Pumparisotto med chili (Grön 12, Blå 12, Lila 12)

Är det höst och pumpasäsong så är det. Testa pumparisotton, den är så god! Funkar hyfsat i matlådan också. Allt den här veckan passar faktiskt i matlådan, så gör lite extra och lägg i frysen.

Ska vi lyfta fram någon rätt lite extra så måste jag förstås slå ett slag för Mac and Cheese, vem gillar inte det lixom? Kanske inte jättelite kalorier/sp – men såååå gott! Kycklingen och den afrikanska grytan är svingoda, missa inte dem.

Ha nu en riktigt fin vecka och deppa inte ihop som jag gjorde häromdagen. Livet är rätt ok, iaf oftast 🙂

Klimakteriet och viktminskning

Klimakteriet och viktminskning

Helt plötsligt är man inte överens med sin kropp längre. Man får ”volanger” på nya ställen, särskilt runt midjan. Det ploppar upp finnar som man inte alls haft problem med tidigare. Man är hungrig dygnet runt, sover illa och känner inte riktigt igen sej själv – man har hamnat i klimakteriet. Välkommen till övergångsåldern.

Klimakteriet är perioden före och efter sista menstruationen. I genomsnitt brukar den inträda när kvinnan är 51 år och kan hålla på mellan 1 och 5 år… sådär kul kan man väl säga… Jag fyller 51 i januari och har ungefär alla symptom man läst om, förutom det berömda vallningarna. Jag skulle gärna ta lite av dem faktiskt eftersom jag fryser jämt.

Mitt första symptom var att jag tappade midjan. Jag har haft samma vikt i många år, men helt plötsligt hade jag en valk runt midjan som gjorde att kläderna inte passade längre. Det var det som fick mej att börja med magövningar i början på sommaren, jag ville återerövra min kropp. För de flesta börjar klimakteriet med att mensen börjar trassla och gå längre tid mellan, för mej blev det såklart tvärtom. Jag har tätare istället… skit oxå!

Så var det det där med vikten. Är det svårare att gå ner i vikt under och efter klimakteriet?

Det som händer i kroppen är bland annat att de kvinnliga könshormonen östrogen och progesteron sjunker, samtidigt som stresshormonet kortisol ökar. Kortisolet kan ge en förändrad kroppsform med mer fettinlagring på magen och ryggen. Kortisolökningen gör också att du hanterar stress lite sämre än tidigare, så försök att minska sådant som stressar dej. Dit räknas inte bara stress på jobbet och hemma utan även ångest, oro och nedstämdhet. Att vila är minst lika viktigt som att träna!

De hormonella förändringarna under klimakteriet gör det alltså lättare att öka i vikt, eftersom en mindre östrogennivå kan leda till ökad fettinlagring. Men muskelmassan minskar också och kan vara en annan orsak till viktuppgång just i klimakteriet. Förlusten av muskelmassa i kroppen gör det svårare för kroppen att kontrollera kaloriförbrukningen och ämnesomsättningen, vilket leder till att det kan vara svårare att behålla en hälsosam vikt. Ytterligare en orsak är att insulinresistensen ökar med åldern och innebär att kroppen inte reagerar som den ska på insulinproduktionen.

Man har alltså väldigt mycket emot sej! Men vet man varför är det lättare att göra något åt saken. Jag hörde att det egentligen inte är kilona som sitter hårdare, utan våra vanor… Det går att både gå ner och hålla vikten under klimakteriet, det kräver bara lite mer arbete. Du måste helt enkelt bli lite noggrannare med kosten och öka din fysiska aktivitet. Låter det jobbigt? Livet är inte alltid enkelt, eller hur?

Det är nu det är hög tid att ändra den där livsstilen som man så länge redan borde gjort. Inte bara för att gå ner i vikt förstås, utan för att må så bra som möjligt så länge som möjligt. Det där som jag brukar tjata om.

Viktökningen som man tycker precis har hänt, började förmodligen redan långt tidigare. Redan i 35-årsålderna går ämnesomsättningen går ner och muskelmassan börjar minska. Gör man alltså precis det samma när man är 50 som när man var 35 kommer vikten att öka, man måste ändra lite i sitt sätt att leva.

Jag läste någonstans att klimakteriet minskar förbränningen med runt 100 kalorier per dag, vilket motsvarar ungefär en banan. Om du då fortsätter att äta precis som tidigare, utan att bli mer aktiv, kan du lägga på dig uppemot fem kilo på ett år. Men det handlar inte om att äta mindre eller börja tokträna! Det handlar om små justeringar i sitt sätt att leva bara.

Jag pratar alltså om att må bra, inte att gå ner i vikt i första hand. Men om man ändå vill gå ner i vikt, eller iaf vara på den vikt man brukar, så finns det några knep.

Vi börjar med basic: SOV!!! Att få ordning på sömnen är det viktigaste av allt. Så ge tid för en tupplur om du inte kan sova på natten. En trött kropp vill äta och är stressad. Gör allt du kan för att få en hyfsad sömn, inte så enkelt men viktigt.

Ha koll på maten. Tycker du att du hade koll innan, så är det ännu viktigare nu. Väg, mät. Ät BRA mat, proteiner, bra kolhydrater, vitaminer och bra fetter. Ät mat för dina kalorier/SmartPoints – inte vin och godis. Börja alltid med grönsaker och fyll ut med protein och kolhydrater. Vill du äta godis och dricka vin, gör det EN gång i veckan och njut desto mer av det då. HÄR finns mina veckomenyer.

Träna styrketräning. Med åldern minskar muskelmassan och då minskar även förbränningen. Vi behöver alltså kompensera de muskler som försvinner genom att ta hand om dem som redan finns. Promenader är kanon och hjälper oss att hålla vikten, men de ger inte muskler tyvärr. Fortsätt promenera, men lägg till lätt styrketräning. HÄR finns mitt träningsprogram som bara tar ca 15 minuter. Dessutom motverkar träning stress och lindrar oftast värmevallningar 🙂

Överviktiga kvinnor har oftare mer klimakteriebesvär än normalviktiga, så det finns all anledning att ha en sk normalvikt. Med åldern går i princip alla upp i vikt, så man är iaf inte ensam om sitt problem. Någon har sagt att man ska ha sin idealvikt senast vid 35 för då är den enklast att hålla. Det hade jag, men det vete sjutton om det har underlättat.

Vad vi än gör och hur vi än lever så förändras våra kroppar med åren och det är lixom bara att acceptera. Men det betyder ju inte att allt blir sämre, bara att det blir lite annorlunda. Många blir mer stillasittande med åren, trots att de flesta av oss egentligen får mer tid. Så vad hindrar oss från att göra en och annan förändring, mer än lathet och bekvämlighet? Fundera på vad just du kan göra. Hur jag lever, tränar och äter ser ni på instagram, häng med där @marlenerinda

För att må som bäst under klimakteriet och iaf inte öka i vikt är det alltså viktigt att tänka på återhämtning, bra mat och att försöka behålla muskelmassan. Åsså en jäkla massa tålamod! En livsstilsförändring är inget man gör på en kvart direkt, det kräver tålamod, pannben, tid och ett jäklaranamma. Men det går och det är det vi måste komma ihåg!

Har man väldigt stora problem, så ska man förstås söka hjälp hos sjukvården. För det finns hjälp att få. Ge inte upp, det finns ett liv efter 🙂

Hitta rätt behå – för alla!

Hitta rätt behå – för alla!

*** I samarbete med Feminint.se***

Som ni nog vet vid det här laget så gjorde jag en bröstförminskning för några år sedan. Jag gick från en E-kupa, till en C-kupa och har alltså sett alla fördelar och nackdelar med bägge storlekarna.

Som det där att hitta en snygg behå som även är bekväm, när man har en stor storlek. Eller en E-kupa som funkar att träna i, utan att den ser ut som nåt som kossorna har. Det är fasiken inte lätt!!! Men det går 🙂

För att kunna springa med en E-kupa använde jag dubbla sportbehåar, hade jag då känt till Feminint.se och att de har ett stort sortiment med stadiga och snygga grejer hade jag vänt mej till dem direkt. Men det visste jag inte förrän efter min operation, tyvärr.

Hos Feminint.se hittar man både funktionella och snygga underkläder för kvinnor alla storlekar! Här finns allt från badkläder, till ”vanliga” underkläder, piff för extra tillfällen, för sport och träning, behåar som förminskar, lyfter upp och förstorar. Från A- till O-kupa och från 60 till 130 i omkrets, ett ganska stort utbud alltså. Men det hade jag ingen aaaaning om när jag desperat letade efter en sportbehå som höll grejerna på plats. Tänk om jag bara vetat!

Hade jag haft en passande sportbehå som höll ner och in brösten, hade jag kanske kunnat yoga. När jag försökte höll jag på att kvävas eftersom brösten la sej under hakan på mej och täppte till alla möjligheter till luft. Jag hade sluppit dubbla behåar som tryckte in hela min bröstkorg när jag sprang och då även sluppit märken på hela överkroppen av trycket. Ingen kan förstå hur det är att ha stora bröst om man inte haft det själv.

Nu känner jag till att Feminint.se finns och att de har behåar i alla storlekar och för alla tillfällen. Och dessutom i alla möjliga färger, jag som inte gillar svart. Visste ni förresten att en röd behå syns mindre under vita kläder än vad en vit gör. Testa om ni inte tror mej 🙂

Nu har jag som sagt lämnat E-kupan bakom mej och har en C-kupa. Men även den kräver en snygg inramning och stöd vid träning. Till vardags använder jag numera axelbandslöst och det är faktiskt helt ljuvligt att slippa banden och trycket på axlarna. Dessutom kan jag ha vilken urringning som helst på kläder utan att behåbanden syns. Å med en axelbandslös bikini slipper man de tråkiga ränderna i solbrännan. Bara en sån sak!

Oavsett vilken storlek man har så ska man se till att behån passar och är rätt. Detta kan Feminint.se hjälpa till med, för att både bröst, rygg och resten av kroppen ska må så bra som möjligt. Sånt som är viktigt för mej 🙂

Usch så tråkigt det är nu!

Usch så tråkigt det är nu!

Jag är lite låg just nu. Irriterad över världsläget och corona, frustrerad över min (fibro)värk som kommer med väderomslagen och less på tröttheten som kommer med värken.

Jag brukar inte gnälla, men då och då trillar även jag ner på botten och måste få spy ur mej lite. Hösten är här och jag avskyr den! Väderomslagen gör ont i kroppen, just nu är det varannandagsväder och alltså ont hela tiden. Det är svårt att beskriva värken som min fibromyalgi ger och den ser olika ut för alla drabbade såklart. Jag mår sämst oktober – mars, andra mår bäst då.

Min värk sitter oftast i smalbenen och händerna och kommer lixom inifrån skelettet. Jag har områden på hela kroppen som är iskalla och inte går att värma upp hur mycket jag än klär mej. Det enda som lindrar såna dagar är att ligga under mitt tjocka täcke, fullt påklädd och med värmedynan på max. Jag vet andra som sätter sej i bastun med vinterjackan på. Det där med att klä sej efter väder, funkar alltså inte på mej, jag fryser inifrån.

Ändå är det varken värken eller att jag fryser som är värst, utan tröttheten. Jag är konstant trött. Så där så ögonen svider och bara vill gå igen. Jag sover oftast mellan 22.30 och 7.30 och är ändå så trött att ögonen går ihop vid 15-tiden. Oftast sover jag en stund på eftermiddagen, för att jag helt enkelt inte kan hålla mej vaken.

Nu har jag en konstaterad sömnstörning, och gjort utredning som visat att jag inte kommer ner i djupsömn. Så att jag är trött är inte så konstigt, men rätt irriterande för jag tycker ju att jag sover bra och oftast himla gott. Men min läkare har rekommenderat mej att sova middag, eftersom det är enda gången jag faktiskt får lite djupsömn.

Å så här är det alltså fram till februari/mars ungefär. När vädret blir stabilare och värmen kommer tillbaka. Att åka iväg på vintern är alltså ett sätt att helt enkelt stå ut och få må bra ett par veckor. Att få en liten paus från värk, kyla och trötthet. I år blir det väldigt jobbigt! Jag får nästan panik när jag tänker på att jag ska klara nästan ett halvår utan minsta paus. Särskilt som jag redan nu är sämre än på flera år och vintern sägs bli riktigt kall och lång.

Vår plan att bo utomlands under vinterhalvåret är alltså inte bara taget ur luften, utan finns en förklaring till. Min kropp orkar inte en hel vinter med kyla, snö och mörker. Jag undrar i vilket skick jag kommer att vara nästa år… vågar knappt tänka på det. Massage och ljusterapi/ljusrum funkar lite, men det är ju så dyrt och inget man kan göra så ofta som det skulle behövas. Dessutom vågar jag inte göra det heller just nu medan corona härjar.

Så! Nu har jag gnällt färdigt. Man får gnälla, men bara en stund, man får inte bli ett offer. Så jag kommer att fortsätta ta hand om mej och göra så gott jag kan med kost, promenader och träning. Jag har en ljusterapilampa som lyser medan jag jobbar. Det är lixom enda sättet att minimera skadan. Å så får det vara tills vi kan resa igen och sedan bo i värmen. Den dagen är en bit bort, men den finns där!!!

Hur klarar ni vårt mörka halvår? Ni kanske gillar det?

Jag kan ha fel – en bok full med livskunskap!

Jag kan ha fel – en bok full med livskunskap!

Jag läser mycket och brukar samla de senaste böckerna i ett och samma inlägg för att inte fylla bloggen med bara boktips. Men en del böcker kräver sina egna inlägg och nu har jag läst en sån bok. ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad är helt magisk!!!

Jag hörde talas om ”den där svenska buddhistmunken” för många år sedan och blev redan då nyfiken på honom. När jag lyssnade på hans sommarprat i somras stillades min nyfikenhet men byttes ut mot fascination. Vilken människa! Jag slipade väggar och målade taket i förrådet medan jag lyssnade och jag kommer inte ihåg ett enda dugg vad jag gjorde – men jag kommer ihåg vartenda ord av sommarpratet! Lyssna HÄR om ni inte har gjort det.

När jag fick hem hans bok brände den nästan hål i handen på mej och riktigt bad om att få bli läst. Nu har jag läst den och berörts ända in på djupet. Så många klokheter och livsvisdomar som alla skulle behöva få med sej. Jag läste, la undan boken och funderade, läste, la undan boken och funderade igen och igen och nu måste jag bara få ur mej mina egna funderingar om hans ord.

Björn Natthiko Lindeblad är alltså den framgångsrika mannen som lämna hela sitt liv och blev världens sämsta meditatör, kan man nog skämtsamt säga. Det där att hålla sej vaken var lixom inte hans grej… Som jag skrattade när jag läste om hans kamp att hålla ögonen öppna och hur han somnade tom när han gick! Han berättar hjärtligt och otroligt roligt om tröttheten och de tunga ögonen, inte bara hos honom utan även hos några av hans vänner. Någon gjorde en snara att hänga hakan i för att inte trilla omkull. En munk har ju lixom som uppgift att meditera i många timmar i sträck, vilket öde att inte klara det.

Han berättar inte bara om sin väg från ”helt vanlig svensson” till Skogsmunk, utan ger oss även mängder med klokheter på vägen. De jag fastnar särskilt för är bland annat titeln ”Jag kan ha fel”. Ett par andra är ”Tro inte på allt du tänker” och ”This too shall pass”, men det finns många fler!

Just det där att i en konflikt tänka ”Jag kan ha fel” är ju bara så bra! För vem säger att jag har hela sanningen? Jag kan uppleva något på ett helt annat sätt än du? Ingen kanske vare sej har helt rätt eller helt fel. Men att tänka så gör ju att man blir lite större på något sätt, att ödmjukt lämna konflikten istället för att elda på. Jag brukar säga att Martin och jag aldrig har bråkat under våra snart 13 år tillsammans och det har vi inte heller. Jag har aldrig aktivt tänkt att jag har fel, men tänkt att det är onödig energi att bråka om något oväsentligt som det oftast är. Jag har ingen pågående konflikt med någon, men skulle jag få det så ska jag tänka på Björns ord. Jag kan faktiskt ha fel.

”This too shall pass” har Björn inskrivet i sin vigselring, istället för hans älskades namn och deras vigseldatum. Det kan låta makabert och som att han förväntar sej att relationen ska ta slut. Men det är faktiskt tvärtom! Allt blåser förbi, även hårda tider. Om man bara står ut så kommer man oftast ut på andra sidan, vad det än gäller. Så nästa gång något är riktigt jobbigt, ska jag tänka att ”detta kommer också att blåsa över”.

”Tro inte på allt du tänker” är ju bara så otroligt bra och ett utryck jag redan använder mej av. Vi människor är så jäkla lättlurade och särskilt av våra egna tankar! Vi intalar oss en massa saker som inte är sanna och går på dem, vem drabbas av det? Jo, vi själva! Hur många är vi inte som klankar ner på oss själva och säger en massa saker om vårt utseenden, agerande, klädsel osv. Istället för att tänka snälla tankar, vara snälla mot oss och faktiskt ta hand om oss som om vi vore vår bästa vän. Den längsta relationen vi ha är med oss själva, då måste vi vara snälla! Vi kan inte styra våra tankar, men vi kan välja på om vi ska tro på dem eller ej.

Björn pratar också om tillit och att släppa taget. Att lita på att livet fixar sej trots att man inte har hela kontrollen. Om man lättar lite på sitt kontrollbehov (jag har haft ett galet sånt) och vågar lita på livet, så ger man utrymme för mirakel. Kanske var det därför Martin dök upp i mitt liv? Jag hade accepterat att jag skulle vara ensam resten av livet och kunde vila i det, då kom han! Jag släppte kontrollen och lät livet hända.

Ja, det kanske låter flummigt. Men faktum är att alla borde läsa den här boken! Många är fast i sina tankar, är offer i sina egna liv och tycker synd om sej själva. Just nu när corona härskar över vår värld, kanske det är ännu viktigare att få verktyg att stå ut och bli sin egen bästa kompis.

Björn fick diagnosen ALS för ungefär 2 år sedan och fick då veta att han har mellan 1 och 5 år kvar att leva. Ändå är han coollugn. Istället för att deppa ihop, skrika och tappa värdefull tid med sina kära – har han accepterat och lever så mycket han kan just nu. Han har haft ett fantastiskt och innehållsrikt liv, men tilldelades inte den bästa av kroppar. Nu göra han det bästa av situationen och lever medan han kan.

Björns pappa valde att avsluta sitt liv på en dödsklinik i Schweiz med sin fru och sina söner närvarande och man kan anta att Björn kommer att göra detsamma. Han berättar om detta i sitt sommarprogram och även i boken. Lyssna! Och läs boken, ni måste!!!

5 fördomar om Viktväktarna

5 fördomar om Viktväktarna

Det finns myter och fördomar om allt. Innan jag började på Viktväktarna hade jag faktiskt ingen direkt fundering över vad det var eller hur det funkade. Jag hade för mej att mamma vart med, men i övrigt var det ett blankt blad.

Annat blev det när jag skrev in mej där, och det var faktiskt mammas förtjänst. Hon visste ju att det funkade. Både när jag gick som medlem och när jag senare jobbade på Viktväktarna fick jag många kommentarer och många som ”visste allt” om hur VV fungerade eller kanske inte fungerade… OJ! Så många fördomar det finns!

Här är något av allt jag fått höra om Viktväktarna under de senaste 20 åren.

Där går väl bara gamla tanter?

Knappast! Jag var själv 30 och under åren vi jobbade på VV var nog medelåldern runt 35. I våra klasser hade vi även hyfsat många män, och det berodde nog mycket på att det var Martin som var konsulent. Om killar fattade hur många härliga singeltjejer som går på VV, skulle de nog skynda dit 🙂

Man väger sej framför alla och får applåder vid minus och utbuad vid plus.

Asså, nej!!! Man väger sej enskilt, antingen bakom en skärm eller med avstånd till andra. Det är bara den som väger dej som ser vad du väger och om det är plus eller minus. Om man däremot har tagit ett mål, tex 10% eller tom kommit till målvikt, kan det hända att coachen nämner det inför klassen (man frågar först) och då blir det förstås applåder. Men man blir ALDRIG utbuad!

Viktväktarna funkar inte längden

Både Martin och jag är levande bevis på att Viktväktarna funkar både kortsiktigt och i längden. Det är egentligen inte beroende på vilket kostprogram eller diet man följer, utan att man måste göra det till en livsstil. Eftersom Viktväktarna inte har några förbud, så är det lättare att göra det till en livsstil och klarar man bara det så funkar det. Martin gick ner 60 kg! Det är mer än hela mej. Jag gick ner 12 och håller vikten än idag, 16 år senare.

Man byter program ofta för att tjäna pengar

Viktväktarna är ett vinstdrivande företag och vill såklart tjäna pengar. Men för att göra det måste man följa forskningen och uppdatera sitt program när forskning och studier visar något nytt. Allt handlar om hälsosam viktminskning, inte den snabbaste – och då måste man uppdatera då och då. Å vi som tänker hälsa är väldigt tacksamma för det, även om det kanske är knepigt med nyheter. Själv avskyr jag nyheter, men vill ju vara så hälsosam som möjligt förstås.

Man måste äta konstig mat

Det stämmer absolut inte! Med Viktväktarna får man äta allt, men inte alltid. Det finns inga förbud, så på många andra dieter och kostprogram, utan du får en pott med dagliga sk SmartPoints som du själv bestämmer vad de ska gå till. Vill du äta hallonbåtar för allt, så varsågod – du kommer gå ner i vikt, men förmodligen inte må jättebra…

Jag kan ärligt säga att bli medlem i Viktväktarna är något av det bästa jag gjort! Jag lärde mej inte bara ett vettigt förhållningssätt runt mat och gick ner i vikt, utan träffade även Martin och blev med man! Så gör ett besök på Viktväktarna, skriv in er, gå på möten och få ett helt nytt liv – det fick jag 🙂

Som en liten anekdot kan jag berätta att Martin trodde att man gick på Viktväktarna för att lära sej att laga mat. När han klev i på Viktväktarna i Södertälje första gången undrade han var spisarna var… Idag vet han också mer 🙂

Vilka fördomar har du, eller har du haft, om Viktväktarna?

Matsedel v 43

Matsedel v 43

Vi har passerat mitten av oktober och haft första nattfrosten. Promenaderna ute går snabbare, det är kallt och blir mörkt tidigare, snart kommer nog kvällspromenaderna att bli färre. Som tur är, är vi lyckliga ägare av ett löpband – så där blir promenaderna desto fler under vinterhalvåret. Stegen blir alltså desamma, men på ett annat sätt 🙂

Å det är ju det som är grejen med det mesta; att se lösningar istället för hindren. Det mesta går att ju faktiskt att hitta en lösning på om man bara lyfter blicken lite och även är villig att röra sej på lite okänd mark. Att bara säga ”nej, det går inte” är inte min grej!

Så ”coronaåret 2020 – då vi röjde, renoverade och promenerade” fortsätter. Vi går och går och går… vi närmar oss nog 250 mil bara i år.

Å rör man på sej, så behöver man äta. Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med persilja och vitlök (Grön 9, Blå 9, Lila 9)

Tisdag: Lax- och spenatsås (Grön 27, Blå 10, Lila 10 för all sås, plus pasta)

Onsdag: Spagetti och kasslersås (Grön 15, Blå 15, Lila 15 för all sås, plus pasta)

Torsdag: Kyckling med färskoströra (Grön 7, Blå 5, Lila 2)

Fredag: Tacogratäng (Grön fr 13, Blå fr 11, Lila fr 11)

Lördag: Kryddig lövbiffsgryta (Grön 5, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Söndag: Risotto med trattkantareller (Grön 10, Blå 10, Lila 10)

Höstbonus: Äppelkaka (Grön 13, Blå 9, Lila 8 för hela)

Lax- och spenatsåsen (fast med pasta), kasslersåsen och lövbiffsgrytan är bra till matlådan, så gör lite extra. Tacogratängen är superenkel och snuskigt god!

Äppelkakan måste ni bara testa! Så nu har ni lite att rent bokstavligt sätta tänderna i 🙂

Vi är ute i skogen en del nu och letar efter skogens guld. Häng med på instagram @marlenerinda och se om vi hittar något. I övrigt kurar vi mycket inomhus nu, i väntan på nytt år och vårens återkomst. Förutom våra dagliga promenader förstås! Dom fortsätter.

Hjälp när vågen står still

Hjälp när vågen står still

Jag ser många som blir väldigt fundersamma och ibland alldeles förtvivlade när vågen står still, trots att de gjort ”allt rätt”. Så jag tänkte bena ut detta lite, varför det kan bli så och finns det något man kan göra åt det.

Till att börja med vill jag säga att det många kallar platå, inte är att stå still en eller två veckor då och då. En platå är att stå still en månad eller längre än så och den första brukar uppstå när man hållit en ny diet i ca 6-8 veckor. Efter drygt en månad är det inte lika kul längre, vikten rasar inte så mycket som man tänkt sej och man är inte lika noggrann. Många ger upp efter den tiden, just för att viktraset inte håller i sej.

Men då kan vi väl också säga att vitnedgångens takt handlar om väldigt många saker. Har man jojobantat tidigare så går man inte ner lika snabbt i vikt som någon som aldrig ens försökt gå ner i vikt förut. Har man mycket övervikt, går man ner i vikt snabbare än den som har mindre att ta bort. Alltså går viktminskningen långsammare ju närmare målet man kommer, man kan helt enkelt inte rasa flera kilo i veckan hela sin viktminskning – det är orimligt! Kroppen är ingen maskin!

Vi är alla olika! Alla kroppar reagerar olika på förändring, men gemensamt är att kroppen vill återgå till sin högsta vikt. Övervikt skapar nya fettceller och dessa vill vara påfyllda, det är därför det ofta är svårt att hålla borta vikten man en gång gått ner. Vi har dessutom olika förutsättningar. Det handlar om kön, vikt, ålder, sjukdomar, stress och en massa annat. En del kan vi styra själva, en del inte.

Om man tycker att man gjort allt men vågen ändå står still, finns det några saker man kan fråga sej och då är det viktigt att man svarar ärligt. Man lurar bara sej själv…

* Håller du din dagliga kalori/smartpoinst-budget?
* Fyller du i checklistan till punkt och pricka?
* Väger och mäter du allt du äter?
* Hur mycket noll-pointsgrejer äter du?
* Dricker du ordentligt?
* Äter du fett?

Om du har koll på detta och ändå inte går ner i vikt kanske det är dax att fundera på din livssituation.

* Sover du ordentligt?
* Stressar du mycket?
* Är du frisk?
* Funkar magen som den ska?
* Har du gått ner till normalvikt kanske kroppen är nöjd?
* Är det verkligen helt still? Kolla måttbandet!

Den som väger sej varje dag är ofta mer stressad över sin vikt än andra. Man kan väga sej varje dag, men jämför då bara tex måndag med måndag. Annars blir resultatet missvisande och stressen jobbig.

 Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här orsakerna rättar ofta till sej snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi eller när vi helt enkelt inte borde gå ner mer i vikt och då stannar den där. Allt för att skydda oss.

Men om vi nu ändå fortfarande har en övervikt att ta bort, finns det då några knep? Klart det finns!

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP – inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv – gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Och det kanske viktigaste av allt: Jämför dej inte med andra och skratta mycket!

HÄR finns förslag på hur man kan lägga upp sin matdag, HÄR finns färdiga veckomenyer, HÄR finns tips på ”mindre onyttiga” sötsaker och HÄR finns mitt träningsprogram med träning för alla. Jag finns även på instagram @marlenerinda – där träningen finns filmad.

Gör ditt bästa, lita på processen, ha tålamod och bli en vinnare!

Hur hjälper man någon väldigt långt bort?

Hur hjälper man någon väldigt långt bort?

*** I samarbete med Indeship ***

Som många av er vet har vi en by i Gambia som vi hjälper. Det började med att min yngste son blev kompis med Smile när vi var där och hälsade på 2013. Vi kunde inte sluta tänka på honom, så vi fick hjälp att leta rätt på honom. Han fick hjälp med lite olika grejer, sedan hjälpte vi hans familj och nu är hela byn inblandad.

Vi kan tycka att läget med Corona här i Sverige är allvarligt och kämpigt, men det är faktiskt ingenting mot vad det är där. De livsmedel som finns har blivit väldigt dyra, det finns inga jobb och då finns heller inga pengar att köpa mat för. I nuläget blir man alltså sjuk av undernäring eller corona, pest eller kolera lixom.

Vi skickar pengar när vi kan. Problemet är att man inte får röra sej ute som man vill. Så det är svårt för Smile att träffa vår kontakt som vi skickar pengar till. Ett annat sätt att hjälpa är att skicka saker med container via sjötransport. Våra vänner har bla skickat bilar några gånger och när de gör det finns ofta plats att lägga ner lite till. På så sätt kan man hjälpa till med lite större grejer som kläder, hygienartiklar, sjukvårdsmaterial eller cyklar och möbler.

Sjötransport är ett säkert sätt att få större saker eller många saker från punkt A till B. Man packar helt enkelt en container, själv eller tillsammans med andra. Den hämtas upp och man kan följa den hela vägen via cyberspace till den hamn man önskat. Så kommer mottagaren till hamnen och hämtar sina varor eller så körs containern ut hela vägen till adressen dit den ska. I Gambia är det dock lite knepigt med just den lilla detaljen, adresser är det lite si och så med. Så det är lättast att hämta i hamnen som är stor och fin och med en helt ok ordning faktiskt.

Nu när vi inte kan åka dit och kolla läget så börjar det kännas som att det är dax att be om plats i en container. Vår by är i stort behöv av hjälp nu och läget börjar kännas mer än akut. I Gambia handlar det inte att stänga restauranger pga trängsel, här handlar det om att överleva dagen och rent bokstavligt inte svälta ihjäl.

Vi kan hjälpa! I en container får vi plats med mycket och hjälpen kommer säkert fram. Men det är tyvärr långt ifrån tillräckligt.

Ett steg närmare husbil!

Ett steg närmare husbil!

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!