Viktminskning handlar inte om tur
Jag fick en kommentar för lite sen som jag funderat en del över. Jag hade skrivit något om att jag gått ner i vikt och nu hållit mina nya vikt i 17 år. Då skrev någon: ”vilken tur du har”. Asså… nej! Viktminskning handlar absolut inte om tur, det handlar om hårt arbete och ett jäkla pannben!
När vi jobbade på Viktväktarna hade vi ofta personer som pustade ut när de fått sitt minus på vågen och lättade utbrast: ”Vilken tur!” Martin som vägde dem sa alltid samma sak ”Att gå ner i vikt har inget med tur att göra, att vinna på lotto är tur”. Att säga att det är tur är att förringa jobbet man faktiskt har gjort och resultatet man kämpat för. Det är ungefär lika dumt som att säga att det är otur att man går upp i vikt…
När jag funderade på den där kommentaren blev jag bara mer och mer irriterad. Jag har kämpat för vartenda litet hekto. Jag har avstått saker under vissa perioder, som jag längtat efter – vad har tur med det att göra? Men visst – ibland kan man känna att det var tur att inte pluset blev större, när man frossat lite väl mycket i godsaker. Men det har fortfarande inget med tur att göra, en viss koll har man ändå haft. Och minuset på vågen är aldrig tur – det har man jobbat för!
Jag kämpade för att gå ner i vikt och nu kämpar jag varenda dag för att hålla vikten. Att gå ner är en sak, att stå still är en helt annan. Varför ger jag inte bara upp då och låter naturen har sin gång? Ska livet verkligen vara en daglig kamp?
Jag ser det som att jag har två val: att släppa kollen, gå upp i vikt, få mer värk och må sämre i min kropp eller att ha kollen, hålla vikten, lindrigare värk och må bra i min kropp. Det handlar alltså väldigt lite om siffror, utan mer om måendet. För mej är valet enkelt? Må bra eller dåligt? Vad hade ni valt?
Även om jag hållit min nya vikt i många år så går det inte automatiskt. Jag har flera diagnoser som gör att jag ökar lätt i vikt och jag är i det berömda klimakteriet. Jag måste ha koll! Visst kan jag släppa taget lite då och då och jag måste inte ha superkoll varje dag, men släpper jag taget helt så är pluset ett faktum redan efter ett par veckor. Ögonmåttet har en tendens att öka ganska snabbt och ursäkterna blir snabbt väldigt många.
Jag har numera lärt mej att det är bättre att jag har koll i vardagen och bra släpper taget på tex semester eller högtider – då blir kollen en vana och lättare att återgå till. Istället för att släppa taget helt och ha koll när pluset blir för stort eller viktökningen går för snabbt, då är det svårare för mej att köra upp på banan än i första fallet. Å det kanske är det som är att ha en hälsosam livsstil? Att ”sköta” sej i vardagen och släppa taget då och då, istället för att låta allt vara längre perioder och ta tag i sej gång på gång.
Jag har kämpat och hittat mitt sätt. Det har inget mer tur att göra! Men kanske är det som Stenmark en gång sa ”Jag får mer tur ju mer jag tränar”. Jag har ”tränat” på att hitta ett sätt att leva i 20 år och enda turen jag kan tänka är att jag skrev in mej på Viktväktarna. Det var tur! För där lärde jag mej en hälsosam livsstil OCH träffade min man! Snacka om tur 🙂
Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram
Det vi kunde se tydligt när vi jobbade på Viktväktarna var att medlemmarna hade det lite kämpigt i mitten av september och februari och många gav upp helt i oktober och mars. Efter 6-7 veckor går det inte lika snabbt längre och då är det inte lika kul. Vad kan man göra då?
