Å så bra den va!!! Jag älskar musikaler och såg verkligen fram emot gårdagskvällen då vi skulle få se och uppleva urpremiären av Livet Är En Schlager av Jonas Gardell och Fredrik Kempe. På scen ser vi Helen Sjöholm, Peter Jöback, Katarina Ewerlöf, Johan Glans och Måns Möller mfl. Vilken oslagbar kombination!

Å vet ni! Gardell kom faktiskt ut som bög igår, till allas stora förvåning särskilt Mark Levengoods. För det var just precis så som Gardell presentera sej inför första publikrepet. ”Hej, jag heter Jonas Gardell och jag är bög” Alla var chockade förstås! För vem kunde ana nåt sånt lixom?

Igår var alltså absolut första gången som Livet Är En Schlager visades inför publik och jag måste säga att det nog är det första ”förstapublikrepet” som jag varit på som gick nästintill smärtfritt. Annars brukar det alltid vara någon som snubblar på orden, glömmer repliker, börjar skratta, kommer av sej eller nåt annat. Sånt som är kul för oss som sitter i publiken, men kanske inte lika kul för dem som står på scen. Men det är ju det publikrepen är till för, att det ska kunna bli lite fel innan det bli allvar lixom.

Å det enda vi märkte igår var innan föreställningen började när en filmsnutt med Anna Book trasslade lite och att en av Peter Jöbacks strumpor gled ner. Thats it! Inte mycket att anmärka på där inte. Föreställningen var helt enkelt fantastisk! Härliga skådespelarinstatser och så himla bra musik! Alla roller var perfekt tillsatta och var och en behövdes verkligen på scenen för att föra handlingen framåt. I stort sett är musikalen precis densamma som filmen, men vissa små undantag… dem får ni upptäcka själva när ni ser den. För ni måste se den! Musikaler måste ses och särskilt när Peter Jöback är med!!! Missa inte!!!

Vi var förstås extra nyfikna på vår insats som statister och hur man skulle få in det i föreställningen. Det sitter två jättestora filmdukar på var sida om scenen, den vänstra var ”vår”. Det visste vi innan, men inte hur det skulle se ut. Å till slut kom ögonblicket! Skärmarna fylldes med minglande, glada människor och där var vi! Martin syns ganska tydligt medan jag mest står i skugga så man måste veta att det är jag annars ser man mej inte. Men på vänster skärm alltså, Martin står åt vänster i bilden och jag allra längst till höger. Kolla noga så ser ni oss och ni har lång tid på er att titta, för bilderna rullar ganska länge precis innan pausen.

Så vi kommer alltså att vara på teaaatern varenda kväll så länge föreställningen visas. Missa oss inte! Men mycket annat blev bortklippt, bla Carolas instats. Vi som både pussades och kramades, men henne klippte man alltså bort. Jan Johansen var också med på ett hörn, men vårt kindpussande togs också bort. Jaja, Carola klipptes bort – vi är med… de ni!

Som sagt; jag tycker absolut att ni ska se förställningen! Det är både skratt, gråt, moral, politik, sorg och lycka. Allt i en gottepåse som man kan äta av under drygt tre timmmar. Å visst fick jag en och annan nostalgitripp. Jag träffade bla Ove Sandström som vi tillbringade en himla massa timar med på flyget till Sri Lanka för 9 år sedan. Ove har bla gjort kläderna till ABBA men filmar mycket natur i bla Sri Lanka. Det var kul att ses och grabbarna kom han ihåg  🙂

Jag älskar verkligen att gå på teater, det är som att komma hem. Å jag skulle nog kunna tänka mej att jobba med det igen faktiskt… nångång på nåt sätt. Ikväll ska vi på nya äventyr, häng med! På instagram kommer allt ut direkt, så följ med där: marlenerinda